ARKIVEX

Högskolan i Halmstad Statsvetenskap 61-90 hp

Sektionen för Hälsa och samhälle Uppsats 15 hp

Vårterminen 2010

Handledare: Jonna Johansson

Idéer om integration och demokrati inom Bryssels korridorer

- En kvalitativ textanalys av fem EU-dokument

Niklas Hermansson

810429-6234

Sammanfattning

Det råder delade meningar om hur den Europeiska unionen kommer att utvecklas i framtiden.

Skeptiker menar att den kommer utvecklas i riktning mot en federation och undergräva

medlemsstaternas suveränitet, medan andra menar att det europeiska samarbetet främst är

en frihandelsförening. Syftet med min uppsats är att undersöka hur det inom EU:s

institutioner resoneras kring frågor rörande EU:s framtida integration, samt kring frågor

rörande demokrati. Det material jag analyserar är ett urval av EU-dokument, där jag med

kvalitativ textanalys, utifrån ett teoretiskt ramverk bestående av tre stycken

integrationsteorier, försöker förstå hur EU:s institutioner ser på unionens framtida integration

samt frågor rörande demokrati. Resultatet av undersökningen gav en mångfacetterad bild av

hur det resoneras kring dessa frågor på högsta EU-nivå. Speciellt belysande var hur

kommissionen resonerar kring demokrati jämfört med andra EU-institutioner.

Nyckelord: civilt samhälle, demokrati, EU, integration, multilevel governance

Innehållsförteckning:

1. Inledning…………………………………………………………………………………… 4 1.1 Problemområde…………………………………………………………………….6

1.2 Syfte och frågeställningar……………………………………………………… 6 1.3 Disposition……………………………………………………………………………. 7 1.4 Tidigare forskning…………………………………………………………………. 7

2. Teoretiska utgångspunkter………………………………………………………... 9 2.1 Neofunktionalismen……………………………………………………………… 9 2.2 Neofunktionalismen och demokratin……………………………………. 10

2.3 Liberal Intergovermentalism………………………………………………… 11 2.4 Liberal Intergovermentalism och demokratin………………………. 12

2.5 Federalismen………………………………………………………………………… 14 2.6 Federalismen och demokratin………………………………………………. 15

3. Metod och material…………………………………………………………………… 16

3.1 Kvalitativ textanalys……………………………………………………………… 16 3.2 Idéanalys………………………………………………………………………………. 17

3.3 Material……………………………………………………………………………….. 18 3.4 Operationalisering………………………………………………………………… 20

3.4.1 Idealtyper………………………………………………………………………………………….20

3.4.2 Analysschema…………………………………………………………………………………… 21

4. Analys……………………………………………………………………………………….. 22 4.1Laekendeklarationen……………………………………………………………… 22 4.2 Proposal for a ………………………………………………………………………. 23 4.3 European Goverance – a white paper…………………………………… 25 4.4 Meddelande från kommissionen………………………………………….. 28 4.5 Yttrande från EESK……………………………………………………………….. 30

5. Slutsatser…………………………………………………………………………………… 32

5.1 Avslutande kommentarer…………………………………………………….. 33

Källförteckning…………………………………………………………………………… 35

Figurförteckning 1.1……………………………………………………………………………………………… 21

4

1. Inledning

År 2001 så arbetade EU-kommissionen fram en vitbok1 som behandlade hur EU:s styrning

måste reformeras för att bli mer effektiv samt hur det påstådda ”demokratiska underskottet”

ska tacklas (European Governance – a White Paper 2001). Debatten om det demokratiska

underskottet går ut på att unionens medborgare inte har något reellt inflytande på de beslut

som fattas, och att det politiska ansvarstagandet är otydligt och vagt definierat (Chryssochoou

2007: 360-361). Denna vitbok var ett tecken på den debatt som uppstod inom EU efter att

Irland hade röstat ner Nicefördraget 2001, som dock slutligen röstades igenom i en andra

folkomröstning. Irlands nejröst sporrade dock fram en debatt gällande hur EU kan bli mer

demokratiskt och effektivt. Den här debatten mynnade sedan ut i en EU-konstitution som

dock år 2005 röstades ned av Frankrike och Nederländerna. I tidsspannet mellan Irlands

första folkomröstning om Nicefördraget (2001) fram till nedröstningen av EU-konstitutionen

(2005) så var debatten om EU:s demokratiska legitimitet och effektivitet relativt påtaglig

inom Bryssels korridorer.

Dessa frågor diskuterades det även kring på det akademiska planet. Eftersom EU är en unik

form av politiskt samarbete så har debatten om dess demokratiska legitimitet gett upphov till

en helt ny inriktning inom internationella relationer och statsvetenskap som går under

benämningen multilevel governance (MLG).

MLG är en slags integrerad teori som har beröringspunkter med de klassiska teorierna

gällande studiet av EU, men samtidigt så betraktar det EU ur ett helt nytt perspektiv. De

klassiska teorierna anses vara Neofunktionalism, Intergovernmentalism, Federalism,

Policyanalys samt Konstitutionalism. De tre förstnämnda teorierna studerar – på ett typiskt

statsvetenskapligt vis – nationalstatens roll i den europeiska gemenskapen. Policyanalys

fokuserar på hur beslut fattas relaterade till kontext och processer. Konstitutionalismen är mer

ett diskussionsområde än en teori, som handlar om hur den politiska dimensionen av EU ska

utformas (Jachtenfuchs & Kohler-Koch 2004: 98). Det är alltså i gränslandet mellan dessa

fem teoretiska förhållningssätt till EU som MLG rör sig.

MLG – till skillnad från de klassiska teorierna – betraktar inte EU i termer av mellanstatligt

eller överstatligt styre. Istället så ser man på unionen som ett samarbete baserat på olika

1 Från engelskans White Paper. En vitbok är ett dokument som lägger fram generella och övergripande förslag

för förändring inom ett visst område. Mer information finns på EU:s webbportal: http://europa.eu/scadplus/glossary/white_paper_en.htm

5

former av nätverk som sysslat med att utforma policybeslut. EU:s politiska beslut utgår

varken från nationalstatsnivå eller överstatlig nivå, utan härstammar snarare från

policyområden bestående av överstatliga, nationella, regionala och lokala aktörer (Rosamond

2007: 129). Dessa nätverk är heller ej fasta utan det uppstår ständigt nya nätverk varefter

gamla nätverk försvinner. Detta gör att den politiska makten inom EU blir fragmenterad och

svårdefinierad. Detta i sig kan ses som ett demokratiproblem eftersom det blir mycket svårt att

veta vilka som är direkt ansvariga för de beslut som fattas. Det går inte att ställa någon mot

väggen på samma sätt som när den politiska beslutsmakten är klart definierad.

Det som utmärker MLG mest är dock att det är lika mycket en norm inom EU som det är en

teoretisk modell. EU-kommissionens vitbok (ibid.) om hur man ska effektivisera

beslutsprocesserna samt hantera det demokratiska underskottet rör sig inom ramen för ett

MGL-perspektiv på det europeiska samarbetet. Ett nätverksbaserat beslutsfattande ses som

eftersträvansvärt, och vitboken berör hur man bäst kan utforma denna typ av beslutsfattande

så att det blir demokratiskt. Att MLG har normativa implikationer exemplifieras ännu

tydligare i Regionkommitténs vitbok The Committee of the Regions´- White Paper on

Multilevel Governance (2009), där det hävdas att MLG är eftersträvansvärt eftersom:

”..It leads to responsibility being shared between the different tiers of government concerned

and is underpinned by all sources of democratic legitimacy and the representative nature of

the different players involved” (The Committee of the Regions 2009: 9).

Detta citat må verka klokt vid en första anblick, men sedan uppstår många frågetecken

gällande hur ett det politiska systemet ska utformas . Det är just det som jag anser vara bristen

med MLG som en norm för hur det europeiska samarbetet ska utformas. Det finns för många

frågetecken kring hur just det politiska systemet kommer att utformas. Detta beror främst på

att MLG inte är någon teori som används för att förklara en framtida utveckling. Snarare är

det ett komplext teoretiskt ramverk som är konstruerat just för att förstå hur beslutsfattandet

inom EU fungerar. Enklare uttryckt: MLG säger mycket om hur EU fungerar, men inte så

mycket om vad EU kommer att bli.

6

1.1 Problemområde

Det är just denna aspekt av MLG som norm som jag anser vara otillräcklig. Eftersom MLG

egentligen saknar idéer om hur ett framtida EU kommer att se ut så vill jag med hjälp av de

klassiska integrationsteorierna; Neofunktionalism, Liberal Intergovermentalism samt

Federalism, undersöka om det på EU-nivå under tidsperioden 2001 (Irlands nejröst till

Nicefördraget) till 2005 (Frankrikes och Nederländernas nedröstande av EU-konstitutionen)

fanns några idéer om i vilken riktning som EU kommer att utvecklas. Jag vill även undersöka

hur relevanta dessa tre teorier är gällande idéer om EU:s framtida utformning. Kanske det är

så att MLG – trots sina brister – är det mest relevanta teorin i alla fall.

1.2 Syfte och frågeställningar

Syftet med min uppsats är att utifrån mitt teoretiska ramverk undersöka hur EU:s institutioner,

under tidsperioden 2001 - 2005 resonerade kring frågor gällande hur integrationen av EU bör

utveckla sig, samt kring frågor rörande demokratin inom EU, vilket i sin tur testar de berörda

teoriernas användbarhet gällande dessa frågor.

Hur utifrån mitt teoretiska ramverk resonerades det kring EU:s framtida integration

under denna tidsperiod?

Hur utifrån mitt teoretiska ramverk resonerades det kring frågor rörande demokrati?

Samt:

Hur relevant är mitt teoretiska ramverk angående dessa frågor?

7

1.3 Disposition

Fortsättningsvis i samma kapitel så kommer jag ta upp vad jag anser vara viktig tidigare

forskning som har bedrivits om EU:s politiska system och demokratiska legitimitet.

I kapitel två kommer jag att beskriva det teoretiska ramverk som ligger till grund för min

undersökning. Jag kommer att beskriva de olika typer av integrationsteorier som är

vägledande inom studiet av EU samt vilka implikationer dessa teorier har på den politiska

styrningen samt den demokratiska legitimiteten.

I kapitel tre kommer jag presentera den metod som jag använder mig av för att genomföra

min undersökning samt motivera varför just den metoden lämpar sig bäst för det materialet

den tillämpas på. Jag kommer också att presentera mitt analysmaterial och motivera varför det

passar sig bäst för min undersökning. I slutet på kapitlet operationaliserar jag mina teoretiska

utgångspunkter så att det blir tydligt hur analysen går tillväga.

I kapitel fyra analyserar jag mitt material med hjälp av mitt teoretiska ramverk.

I det femte kapitlet svarar jag i tur och ordning på frågeställningarna och kommer med några

avslutande kommenterar angående insikter och problem som dök upp under arbetets gång.

1.4 Tidigare forskning

Gällandet studiet av den Europeiska Unionen så finns det en uppsjö av olika

forskningsinriktningar. Här styrning presenterar jag några av de böcker och artiklar som

inspirerade mig att skriva om EU:s syn på integration och demokrati.

Jürgen Habermas argumenterar i sin bok Den postnationella konstellationen (1998) för ett

framtida Europa av socialdemokratisk modell. Boken har således en normativ ansats.

Habermas menar att en socialdemokratisk europeisk federation är önskvärd eftersom det

skulle fungera som en motvikt mot den globala kapitalismens negativa effekter, då

nationalstatens ekonomiska resurser urholkas p.g.a. bristen på kontroll på kapitalflöden. En

stor del av boken berör hur man ska skapa en gemensam europeisk identitet och vilka ideal

den bör grunda sig på.

John P. McCormick presenterar i sin bok Weber, Habermas, and the Transformations of the

European State (2007) en kritik av Jürgen Habermas vision om ett framtida Europa av

socialdemokratisk modell. McCormick menar att Habermas vision är lockande, men att den i

praktiken blir nästan omöjlig att genomföra därför att EU:s beslutsfattande är alltför centrerat

8

kring olika policynätverk. Detta kommer att leda till att EU kommer att utveckla sig i riktning

mot att bli en Sektoraalstat; en europeisk union bestående av olika sektorer som har direkt

kontroll över olika policyområden. Dessa sektorer består av en blandning av civilt samhälle,

privata aktörer och EU-tjänstemän, och kan agera relativt självständigt utan någon reell

demokratisk kontroll.

Fritz W. Scharpf argumenterar i sin artikel The European Social Model: Coping with the

Challenges of Diversity (2002) för att EU måste balansera sin ekonomiska politik med någon

sorts form av socialpolitik. Scharpfs analys är mer empiriskt grundad än Habermas dito, men

likt Habermas så menar Scharpf att EU måste på något sätt få in sociala rättigheter i sin

konstitution.

Bengt Jacobsson och Göran Sundström (Stockholms universitet, centrum för forskning om

offentlig sektor) har i sin bok Från hemvävd till invävd: Europeiseringen av svensk politik

(2006) kartlagt hur det svenska politiska beslutsfattandet vävts in beslutsfattandet på EU-nivå.

Detta har resulterat i att svenska politiker har fått befatta sig med frågor om egentligen inte

traditionellt sett hör till deras arbetsuppgift. Den svenska förvaltningen har övergått från att

vara typiskt byråkratiskt till att ägna sig mer åt olika former av informellt nätverkande med

andra aktörer inom EU. Dock så har inte den svenska förvaltningens struktur ändrat sig

avsevärt. Författarna efterlyser en bredare syn på politiskt beslutsfattande än vad som är

rådande inom Sverige idag.

9

2. Teoretiska utgångspunkter

De teorier jag har valt är s.k. integrationsteorier. Just ordet integration förekommer ofta i EU-

sammanhang, men dess innebörd är nödvändigtvis inte helt solklar. I statsvetenskapliga

sammanhang så brukar man tala om integration då ”politiska aktörer från nationalstater går

samman och skiftar sin lojalitet mot ett nytt gemensamt centrum, vars institutioner kräver

jurisdiktion över föregående nationalstater”2(Wiener & Diez 2004: 2). Denna process kan ske

på ett politiskt plan i form av bildandet av nya politiska institutioner, samt på ett socialt plan i

form av bildandet av nya lojaliteter (ibid.).

Neofunktionalismen samt Liberal Intergovermentalism anses vara rent förklarande teorier

utan normativa ambitioner. Jag har dock valt att se dem som normativa i en viss utsträckning,

för att även om dessa teorier säger sig förklara dynamiken bakom europeisk integration rent

objektivt, så innebär dess syn på politisk beslutsfattning att de indirekt får normativa

ambitioner gällande demokrati.

Att det teoretiska ramverket är relevant för att svara på frågeställningarna är viktigt för

uppsatsen validitet. Jag anser att de teorier jag har valt är relevanta efter som de har tre olika

synsätt på integration, vilket i sin tur leder till tre väldigt olika synsätt på demokrati.

2.1 Neofunktionalismen

Neofunktionalismen är tillsammans med intergovermentalismen en av de mest inflytelserika

teorierna gällande studiet av europeisk integration. Neofunktionalismen uppstod i princip som

en teori som var avsedd för att specifikt studera EU och dess komplexa system av

beslutsfattande. Själva grundidén inom neofunktionalismen är att ekonomisk integration leder

till politisk integration. EU ses alltså som i huvudsak ett ekonomiskt samarbete som har

effekten att det politiska samarbetet fördjupas (Strøby Jensen 2007: s. 88-89). Det politiska

samarbetet sker enligt neofunktionalismen inom överstatliga institutioner, där höga

tjänstemän bildar ett slags autonomt politiskt samfund som inte styrs av lojalitet till

nationalstaten. Tjänstemännens lojalitet ligger istället hos den organisation de arbetar inom – i

det här fallet EU:s överstatliga institutioner (ibid.). Poliskt beslutsfattande blir således en

ganska elitistisk affär, eftersom EU ses som relativt avskärmad från både påtryckningar från

nationalstaterna, samt det civila samhället.

2 Fritt översatt från engelska

10

De beslut som fattas på EU-nivå formas huvudsakligen av den s.k. ”spill-over”-effekten.

Detta betyder i princip att beslut fattas på mestadels pragmatiska grunder, utan att följa någon

särskild politisk agenda. Vad som händer är att när ett visst beslut fattas, exempelvis angående

jordbrukspolitiken, så måste man även fatta andra beslut som underlättar implementeringen av

det första beslutet. På så sätt kan politiska beslut ses som en slags kedjereaktion som bygger

på föregående beslut. Spill-over kan även innebära att aktörer går samman för att tillsammans

driva igenom en samling olika policyförslag. Fördelen med det här är givetvis att de får

betydligt större inflytande än om de skulle agera ensamma. En bieffekt blir då att aktörer som

går samman stöder beslut som de egentligen inte har något funktionellt intresse av att stödja

utan gör endast det på pragmatiska grunder – att kunna driva igenom sina egna beslut (Strøby

Jensen 2007: 90).

Tydligt blir nu att neofunktionalismen – som man märket på namnet – är en icke-idealistisk

syn på beslutsfattande inom EU. Själva drivkraften för den europeiska integrationen är inte

några storslagna planer om ett enat Europa, utan snarare drivs den framåt av främst två

faktorer: (1) Intressegrupperingar inom EU:s överstatliga organ som arbetar i (2) en anda av

lojalitet med EU:s överstatliga institutioner (Schmitter 1996: 5). Dock så existerar inte dessa

EU-tjänstemän i en slags egen värld avskild från alla former av påtryckningar. På senare tid

har neofunktionalister även börjat inkludera andra aktörer, förutom EU:s tjänstemän, som

medverkande i den europeiska integrationsprocessen. Lobbygrupper och mäktiga

affärsintressegrupperingar har i och med den ökande ekonomiska globaliseringen övergett sin

lojalitet för nationalstaten och har börjat direkt påverka beslutsfattandet inom EU (Strøby

Jensen 2007: 92).

2.2 Neofunktionalismen och demokratin

Förvisso så utgör sig den neofunktionalistiska modellen för att vara en empirisk

förklaringsmodell för europeisk integration, och har således inga normativa ambitioner på hur

EU bör styras. Detta har dock inte medfört att modellen har undsluppit sig kritik som menar

att just den neofunktionella synen på europeisk integration är den dominerande inom EU:s

institutioner. Detta resulterar i att neofunktionalismen ”apolitiska” teoretiserande ses som en

avspegling av den rådande teknokratiska diskursen om europeisk integration inom Bryssels

korridorer (Strøby Jensen 2007: 95).

Så vad får den neofunktionalistiska synen på europeisk integration för konsekvenser gällande

demokratin inom EU? Neofunktionalismens syn på europeisk integration som ett resultat av

11

förhandling mellan tjänstemän inom EU:s institutioner resulterar i en form av supranationell

teknokrati, vilket knappast kan ses som speciellt önskvärt gällande den demokratiska

legitimiteten. Supranationellt beslutsfattande resulterar inte automatiskt i bristfällig

demokratisk legitimitet om det finns tillräckligt representativa organ för EU:s medborgare,

samt att övriga organ är politiskt ansvarskyldiga inför detta organ, alltså någon form av

maktdelning enligt klassisk parlamentarisk modell (Beetham & Lord 1998: 60).

Problemet med neofunktionalismens syn på EU:s institutioner är dock att de snarare ses som

en enhet av institutioner med en gemensam agenda. Kommissionen ses som en slags politisk

entreprenör (Strøby Jensen 2007: 93) vars uppgift är att arbeta för den fortsatta fördjupade

integrationen av de europeiska staterna. Parlamentet fungerar inte som någon slags

maktbalanserare utan arbetar istället i symbios med kommissionen och övriga institutioner.

Detta leder till att parlamentet inte kan ses som en representant för folkets vilja i någon

meningsfull bemärkelse. Snarare resulterar det i att parlamentet ses som en institution med

samma agenda som övriga EU-institutioner.

Den fortsatta europeiska integrationen blir då den underliggande premiss som hela EU:s

existens vilar på. Detta gör att euroskeptiska åsiktsströmningar inte har någon reell chans att

påverka de politiska besluten. Det går alltså inte enligt neofunktionalismen att ”disintegrera”

de europeiska staterna igen, även om en stor andel skulle människor föredra detta.

2.3 Liberal Intergovermentalism

Liberal Intergovermentalism (LI) är en teori specifikt konstruerad för att förstå de centrala

mekanismerna bakom europeisk integration, och bygger i stora drag på realismens syn på

staten som den centrala aktören på den internationella arenan. Till skillnad från realismen så

betraktar dock inte LI alla stater som likvärdiga, utan menar att dess agerande på den

internationella arenan påverkas av hemmaopinionen (Schimmelfennig 2004: 76). Det är just

den sistnämnda utgångspunkten – att staters agerande är en ett resultat av hemmaopinionen -

som utgör den liberala aspekten av LI.

Till skillnad från neofunktionalismen så ser inte LI den europeiska integrationen som en

process pådriven av byråkrater i Bryssel, utan det är förhandlingar mellan stater grundade på

rationella och strategiska val som är den drivande processen bakom det europeiska

samarbetet. Denna process delas upp i tre steg: (1) Inomstatliga intressegrupperingar som

kämpar om att få sina intressen uppmärksammade av landets politiska styrning. Det är sedan

12

de mest inflytelserika av de nationella intressesfärerna som utgör statens officiella position på

den internationella arenan. Stater försöker sen att (2) driva igenom sin position genom

mellanstatliga förhandlingar. Förhandlingarna drivs förvisso av en politisk elit, men det finns

absolut ingen konsensus mellan de respektive statstjänstemännen utan det är endast den egna

statens position som varje statstjänstman försöker driva igenom. Det är här EU kommer in i

bilden. De europeiska institutionerna ses endast som en slags (3) delegering av nationella

institutioner i syfte att mer effektivt kunna förhandla och genomdriva respektive stats position

(Cini 2007: 111). EU är alltså enligt LI inte någon överstatlig organisation, utan fungerar

endast som en plattform för mellanstatliga förhandlingar. Inte heller så har EU någon

bakomliggande agenda för sitt agerande utan de beslut som fattar är endast resultatet av

förhandlingar mellan medlemsländerna. I likhet med den realistiska skolan så bör man studera

de mest inflytelserikaste ländernas intressen om man vill – ur ett LI-perspektiv – förstå hur

den europeiska integrationen fungerar (ibid.), eftersom det är dessa länder som har starkast

förhandlingsposition.

2.4 Liberal Intergovermentalism och demokratin

LI:s syn på EU som endast en plattform för mellanstatliga förhandlingar gör att frågor rörande

graden av demokrati inom EU ses som missriktade och irrelevanta. Grundaren och förvaltaren

av LI – Andrew Moravscik – bemöter i sin artikel In Defence of the ´Democratic Deficit”:

Reassessing Legitimacy in the European Union (2002) ett antal vanligt förekommade

uppfattningar om EU och dess påstådda ”demokratiska underskott”.

Moravscik menar att EU är långt ifrån att vara någon form av ”superstat, och kommer inte

heller inte att utvecklas i den riktningen. Detta eftersom EU har inbyggda konstitutionella

spärrar som hindrar att det europeiska samarbetet utvecklas i överstatlig riktning. EU är enligt

Moravscik endast ett samarbete för handel av varor och tjänster, det är därför merparten av

EU:s stadgar berör just detta område. Utöver detta så har inte EU mycket att säga till om.

Exempelvis så har EU inget inflytande gällande stora inhemska politiska frågor så som

skolpolitiken och välfärdspolitiken. Inte heller så har EU någon form av skattepolitik, vilket

gör att EU saknar befogenheter att reglera och fördela resurser gällande dessa frågor

(Moravscik 2002: 607ff).

Det fel som många gör – menar Moravscik – är att de jämför EU:s politiska system med

staters politiska system. Denna jämförelse är dock felaktig, eftersom den oftast endast

fokuserar sig på EU:s högsta institutioner. Studerar man dessa institutioner som avskiljda från

13

resten av världen så kan man lätt få intrycket att EU är något av en teknokrati. Dock så bör

man istället betrakta EU som en form av ”governance system” istället för ”the government of

a european system” (Moravscik 2002: 611). Med detta menas att EU inte bara existerar i form

av dess formella institutioner utan måste ses som en helhet som existerar även på ett nationellt

och lokalt plan. Därför blir de formella institutionerna endast en väldigt liten del av EU:s

politiska system, då dessa institutioner hämtar sin legitimitet från det nationella planet (ibid.).

Moravscik medger dock att det finns vissa aspekter av EU som står utanför folklig påverkan,

exempelvis den europeiska centralbanken. Man bör dock inte bedöma dessa institutioners

autonomi som något unikt för just EU. Upprättandet av en europeisk centralbank måste ses

som en del av en global trend för nationalstater att placera de finansiella institutionerna

utanför politisk kontroll. De flesta marknadsekonomiska länders penningpolitik sköts redan

av autonoma finansiella institutioner som fattar sina beslut utifrån läget på världsmarknaden.

Sett ur den synvinkeln så är knappast den europeiska centralbankens existens ett demokratiskt

problem (Moravscik 2002: 613).

På samma sätt bemöts kritiken om att EU skulle präglas en nyliberal ekonomisk politik. En

vanlig uppfattning är att den gemensamma handelspolitiken undergräver välfärden i de

europeiska staterna. Detta eftersom den ökade avregleringen varor och tjänster gör att

företagen får mer inflytande på bekostnad av de anställda. Moravscik menar dock att denna

avreglering också måste ses som en del av en generell global trend som handlar om att

världen blir alltmer ekonomiskt integrerad. Den gemensamma ekonomiska politiken kan då

betraktas som en anpassning till denna trend. Även om inte EU existerade så skulle inte

människor ha större möjlighet att påverka sitt lands handelspolitik eftersom den i slutänden är

knuten till det globala ekonomiska systemet (Moravscik 2002: 617).

Själva poängen med Moravsciks resonerande kring EU och dess demokratiska legitimitet är:

Eftersom det europeiska samarbetet är ett mellanstatligt samarbete så är EU precis så

demokratiskt som det behöver vara. Dess demokratiska legitimitet grundar sig i att EU är en

plattform för regionala förhandlingar gällande främst handel av varor och tjänster, där

medlemsstaterna lättare kan framhäva sin position och sina intressen.

14

2.5 Federalismen

Många som är skeptiska till det europeiska samarbetet betraktar en framtida federal europeisk

union som ett slags mardrömsscenario. Ett federalt Europa brukar i dessa sammanhang

beskrivas som en europeisk superstat med stark central styrning från Bryssel. Dock så har

denna beskrivning snarare mer att göra med neofunktionalismens syn på europeisk

integration, då den federala idén grundar sig på andra premisser än den neofunktionella.

Förvisso så skulle en federal europeisk union ha en central styrning – som förmodligen skulle

vara lokaliserad i Bryssel – men den centrala styrningen balanseras dock upp av en

decentraliserad styrning på delstatsnivå3, alltså från regeringarna i medlemsstaterna. Varje

medlemslands självstyre ska vara en konstitutionell rättighet, som även ska garantera att den

centralistiska aspekten av EU:s styrning inte ska utökas på bekostnad av den decentralistiska

styrningen (Burgess 2007: 72-74). Den centrala styrningen ska verka för att fatta beslut som

gagnar hela det europeiska samarbetet, utan att på så sätt åsidosätta varje medlemslands

särpräglade intressen. Detta gör att det sociala kittet inom unionen inte baseras tanken om ett

homogent folk eller kultur, utan snarare på en ömsesidig respekt för varandras olikheter

(ibid.).

Vilka är då de bakomliggande mekanismerna för en europeisk integration i riktning mot en

federal europeisk union? Jean Monnet4 menade att integrationen av de europeiska länderna

måste ske på två plan; den första är en kvantitativ integration som syftar på ett ökat

ekonomiskt samarbete, detta skulle sen i sin tur ge upphov till en kvalitativ integration som

innebär ett ökat samarbete på det politiska och sociala planet, i form av gemensamma

institutioner och gemensamma värderingar (Burgess 2007: 74-75). Det ekonomiska

samarbetet är alltså inget mål i sig utan är endast en tidig fas till vad som är tänkt att bli en

ekonomisk, politiskt och socialt integrerad union.

Kvantitativ respektive kvalitativ integration kan också förstås som negativ respektive positiv

integration på europeisk nivå. Liberala intergovermentalister så som Moravscik menar att

negativ integration - i form av borttagandet av handelshinder och skapandet av en gemensam

marknad - är den enda formen av integration som det europeiska samarbetet ska bygga på. En

eurofederalist skulle dock mena att det inte är tillräckligt eftersom enbart ekonomiskt

3 För enkelhetens skulle så använder jag benämningarna delstat och medlemsstat synonymt.

4 Fransk ekonom och politiker som ofta anses vara hjärnan bakom det europeiska samarbetet. Hans idéer om

ett federalt Europa influerade bildandet av embryot till EU; Kol- och stålunionen. Mer information finns på EU:s webbportal: http://europa.eu/abc/history/foundingfathers/monnet/index_sv.htm

15

samarbete undergräver medlemsstaternas autonomi, eftersom de till en viss grad förlorar

kontrollen över politiska frågor som direkt eller indirekt påverkas av en gemensam ekonomisk

union, exempelvis frågor rörande välfärdspolitik och anställningsskydd. Lösningen är då att

skapa europeiska institutioner som verkar för att balansera den ekonomiska politiken genom

att främja det gemensamma bästa för alla europeiska medborgare. Dock ska man inte betrakta

visionen om ett federalt Europa som en nödåtgärd i syfte att balansera det ekonomiska

samarbetet. En federal europeisk union är målet i sig, eftersom det enligt eurofederalisterna –

så som Monnet – anses vara fredligare och säkrare än de föregående politiska systemen

(Burgess 2007: 74).

2.6 Federalismen och demokratin

Den demokratiska legitimiteten ligger just i det påståendet att en ekonomisk integration inte

kan och bör existera utan en politisk och social integration. En euroskeptiker skulle mena att

EU:s demokratiska underskott beror på att EU:s institutioner har för stort inflytande på

bekostnad av medlemsstaternas självbestämmande, samt att dessa institutioners huseras av ej

folkvalda byråkrater, vilket kraftigt undergräver EU:s demokratiska legitimitet. En

eurofederalist skulle nödvändigtvis inte säga emot den analysen, men till skillnad från

euroskeptikerna så menar eurofederalisten att det är fel lösning att avveckla EU:s institutioner

och vrida tillbaka integrationen.

En som helt klart är inne på det här spåret är den tyske sociologen och filosofen Jürgen

Habermas. Habermas menar att ett ekonomiskt samarbete alltid måste existera tillsammans

med ett socialt och politiskt samarbete. Den ökande ekonomiska liberaliseringen inom det

europeiska samarbetet har lett till att de sociala rättigheterna som Europas medborgare

tillskrivs av sina nationalstater undergrävs i allt för stor utsträckning. Habermas menar att det

inte går att gå tillbaka i utvecklingen. Den ekonomiska liberaliseringen inom Europa är en del

av en global process av ökad ekonomisk integration. De sociala rättigheterna – menar

Habermas – kan inte längre existera endast inom nationalstaten, utan måste i detta fall

utvidgas till paneuropeiska sociala rättigheter. Lösningen är då att skapa gemensamma

europeiska institutioner som har hand om dessa frågor. Dessa ska dock inte skötas av

byråkrater utan ska fungera i samverkan med ett integrerat civilt samhälle som verkar för det

gemensamma bästa för hela Europas befolkning (Habermas 1995).

16

3. Metod och material

Trots att mitt val av metod är av kvalitativ art, dvs. syftande till att ta fram väsentliga drag hos

mitt analysmaterial (Esaiasson m.fl. 2009: 236) och inte dela in det i mätbara enheter – så som

kvantitativ metod fungerar – så har min uppsats fortfarande en empirisk ansats. I grunden så

utgår jag ifrån en realistisk ontologi som menar att verkligheten går att förklara. Jag har dock

inga pretentioner att med mitt resultat presentera en fullständig avbild av verkligheten, utan

utgår istället från en dualistisk epistemologi. Med detta menar jag att min ansats är att ge en

så objektiv bild som möjligt av verkligheten (Lundquist 1993: 66), trots att jag i praktiken är

medveten om att mina personliga preferenser kan påverka uppsatsens resultat. Genom att jag

tydligt redovisar tillvägagångssättet för min undersökning så vill jag minimera de personliga

preferensernas inverkan, eller åtminstone ta upp dem för granskning.

3.1 Kvalitativ textanalys

Den kvalitativa textanalysen, till skillnad från den kvantitativa textanalysen, så som

innehållsanalys, syftar till att studera en text på djupet och finna textens egentliga och ofta

dolda innebörd (Esaiasson m.fl. 2009: 236-237). Detta gör man genom en ”noggrann läsning

av textens delar, helhet och den kontext vari den ingår” (ibid.). Detta citat illustrerar vad man

bör tänka på om den kvalitativa textanalysen som metod ska ge en god reliabilitet, dvs. om

man vill undvika mätfel. En slarvigt eller hastigt gjord textanalys kommer förmodligen bidra

till att man missar väsentliga poänger av texten. Vilket i sin tur kommer att bidra till att det

slutgiltiga resultatet blir ofullständigt. Även viktigt för en hög reliabilitet är att jag

operationaliserar mitt teoretiska ramverk på ett sådant sätt att det går att använda när jag

genomför analysen (Lundquist 1993: 99f) (analysschema presenteras i slutet av kapitlet).

Kvalitativ textanalys är en generell term som innefattar en rad olika analysmetoder, som i sin

tur beror på vad det är man vill få ut av sin analys. I mitt fall så använder jag mig av en

systematiserande textanalys. Den systematiserande textanalysen är deskriptiv till sin karaktär,

den syftar alltså till att enbart beskriva och återge texten (Esaiasson m.fl. 2009: 238). Detta

må låta en aning banalt och kanske inte så intressant ur vetenskaplig synvinkel, dock så vill

jag poängtera att det fortfarande handlar om att tolka innehållet i texten. Det är alltså ingen

kort sammanfattning av texten som ska göras, utan det är min egen tolkning utifrån min

frågeställning som ligger till grund för analysen. En deskriptiv textanalys med en

välformulerad och intressant frågeställning utifrån ett relevant teoretiskt ramverk anser jag

kan ge stora nya insikter gällande texten i fråga.

17

Själva tolkningen av texten är beroende på vad man egentligen är ute efter i sin analys. I

Metodpraktikan (Esaiasson m.fl. 2009: 250-251) tas fyra faktorer upp som man bör utgå ifrån

när man genomför analysen. (1) Frågans karaktär har att göra med huruvida man vill

undersöka manifesta eller latenta budskap i texten. I mitt fall så är jag lika intresserad av båda

formerna av budskap, även om fokus ligger på de manifesta budskapen. (2) Tankens klarhet

är i relaterad till den första faktorn. Det handlar om att de som har skrivit texten nödvändigtvis

inte har något behov av att uttrycka sig klart och tydligt, och eller ha mer eller mindre stora

krav på att texten ska vara logiskt uppbyggd. (3) Valet av tolkningsperspektiv syftar på vem

texten är avsedd för. i mitt fall så tolkar jag texten utifrån mig själv. Jag behöver inte som vid

tolkning av historiska texter sätta mig in i hur den tidens syn på politik och demokrati såg ut.

Detta hänger ihop med (4): Avståndet mellan texten och den uttolkande forskaren. Detta

avstånd handlar inte bara om tid, utan också även rum, kön och social miljö för att nämna

några exempel. Det som kan vålla problem för mig här är att sätta mig in i hur höga

tjänstemän inom EU:s institutioner resonerar, eftersom det inte är en miljö jag är speciellt

bekant med förutom på ett väldigt abstrakt plan.

3.2 Idéanalys

Termen ”idéer” är vanligt förekommande i det vardagliga samtalet, vars innebörd möjligtvis

ses som självklar för de flesta. Dock så bör man skilja på idéer och exempelvis plötsliga

intryck eller känslomässiga reaktioner. En idé kan definieras som:

”..en tankekonstruktion som till skillnad från de flyktigare intrycken eller attityderna utmärks av

en viss grad av kontinuitet” (Bergström & Boréus 2000: 148).

Inom samhällsvetenskaplig forskning så är idéanalys ofta synonymt med ideologianalys, dock

så finns det olika definitioner på begreppet ideologi. De teorier som jag presenterade i

teorikapitlet är inga politiska ideologier i klassisk bemärkelse5, utan snarare teoretiska

modeller som används för att förstå europeisk integration, men eftersom jag anser att de ofta

implicit uttrycker idéer om politisk beslutsmakt och demokrati, så har även dessa teorier

ideologiska drag.

Eftersom jag vill analysera EU-kommissionens dokument med syftet att förstå hur de

resonerar kring europeisk integration och demokrati, så blir min analysmetod en form av 5 Enligt statsvetaren Herbert Tingsten så måste en ideologi innehålla vissa element för att kunna bli kallad för

en ideologi. Exempelvis så måste de uttrycka värdepremisser i form av en viss syn på t.ex. människan och frihet. Sen måste de även innefatta någon form av handlingsprogram eller rekommendationer för hur man ska nå det önskvärda stadiet (Bergström &Boréus 2005: 151-152).

18

idéanalys. Idéanalysen är en systematiserande kvalitativ textanalys som syftar till att

klassificera innehållet i texten ”under en lämplig sammanfattande rubrik” (Esaiasson m.fl.

2009: 238). Dock så vill jag poängtera att jag i min uppsats inte syftar till att klassificera mitt

material som tillhörande endast en av de tre teorierna, därför att det i min mening skulle ge en

alldeles för förenklad bild av textmaterialet. Jag vill främst undersöka hur det argumenteras

gällande frågor som rör integration och demokrati, och därefter se om jag kan förstå

argumentationen utifrån mitt teoretiska ramverk. Den här typen av idéanalys kallas för

innehållslig idéanalys (Bergström & Boréus 2000: 154). För att förtydliga mitt val av metod:

Mitt val av metod är en kvalitativ systematiserande textanalys med fokus på idéanalys.

3.3 Material

Vid val av analysmaterial så finns det två huvudsakliga tillvägagångssätt: Att välja brett eller

att välja snävt. Vid det första tillvägagångssättet så rör det sig om stora kvantiteter

analysmaterial hämtade från många olika källor, exempelvis tidningar, debatter och olika

slags dokument. Fördelen med denna form av urval är att man får en övergripande och

mångfacetterad bild av fenomenet man vill studera. Nackdelen är dock att bearbetningen av

stora kvantiteter material är väldigt tidskrävande (Esaiasson m.fl. 2009: 248ff) vilket jag tog i

beaktande när jag gjorde mitt urval.

Kvalitativa textanalyser är inte sällan väldigt tidsödande då kan forskaren vara tvungen att

göra ett snävare urval, genom att endast fokusera på en typ av analysmaterial. Nackdelen med

detta tillvägagångssätt är dock att resultatet av analysen kan bli en ganska banal historia, som

inte direkt ger upphov till nya idéer som andra forskare kan spinna vidare på. Dock så är

avvägningen mellan ett brett och snävt urval något som alla forskare måste ta ställning. Det är

extremt sällsynt att forskaren kan analysera allt material som har med frågeställningen att

göra. Då gäller det att finna det material forskaren anser vara mest relevant, och sen utifrån

det avväga om ytterligare material behövs (ibid.).

Eftersom jag gör en idéanalys så sökte jag efter material som i någon form befinner sig på ett

utsagoplan och uttrycker idéer om hur samhället bör utformas. Eftersom jag p.g.a.

tidsbegränsningen var tvungen att göra ett ganska snävt urval så består huvuddelen av mitt

material av dokument som EU:s institutioner har presenterat angående EU:s politiska

styrning. Huvuddelen av alla tillgängliga EU-dokument är väldigt konkreta till sin natur och

berör snävt avgränsade områden. Jag sökte efter dokument som berör mer övergripande

områden.

19

Själva stommen i mitt material är kommissionens vitbok European Governance – a White

Paper (2001), som är baserad på ett gediget förarbete utfört av 12 stycken arbetsgrupper. Den

här vitboken adresserar övergripande problem inom EU som har att göra med frågor som rör

effektivitet och demokrati, och är därför ett lämpligt dokument att utgå ifrån. Utifrån vitboken

så har jag funnit två ytterligare dokument som är kommentarer och vidareutvecklingar på

vitbokens innehåll. Dessa är: (1) Meddelande från kommissionen – Mot en bättre struktur för

samråd och dialog. Allmänna principer och miniminormer för kommissionens samråd med

berörda parter (2002). I det här dokumentet så utvecklar kommissionen principerna som ska

gälla för samråd med det civila samhället. Anledningen till att jag valde det här dokumentet är

att kommissionens syn på det civila samhällets roll inom EU kan ge mig insikter om hur de

resonerar främst kring demokrati. Vidare så använde jag mig av (2) Yttrande från Ekonomiska

och sociala kommittén om ”Styrelseformerna i EU – Vitbok” (2002). Som titeln säger så är

detta dokument en kommentar från Europeiska Ekonomiska och sociala kommittén (EESK)

om hur de ställer sig till innehållet i kommissionens vitbok. Anledningen till att jag valde just

det här dokumentet är att EESK anser sig ”vara en bro mellan EU-institutionerna och det som

vi kallar för "det organiserade civila samhället" (Europeiska Ekonomiska och sociala

kommitten), vilket jag anser vara intressant som ett komplement till kommissions mer

avskärmade roll inom EU.

Utöver dessa tre dokument så använder jag mig av Laeken Declaration on the future of the

European Union (2001) som är en sammanfattning av de nyckelfrågor angående unionens

framtid som Europeiska rådet kom fram till i ett möte i Laeken, Nederländerna. Dokumentet

innehåller Europeiska rådets syn på bl.a. beslutsfattande och lagstiftande. Det Europeiska

rådets uppgift är att dra fram allmänna riktlinjer för unionens framtid (Europeiska rådet),

vilket jag ansåg måste även innefatta aspekter som direkt eller indirekt har att göra med

integration och demokrati. Slutligen så kommer jag även att analysera Proposal for a

Decision of the European Parliament and of the Council – establishing for the period 2007-

2013 the programme “Citizens of Europe” to promote active European Citizenship (2005),

vilket är kommissionens förslag på en handlingsplan för skapandet av en gemensam europeisk

identitet och ett aktivt europeiskt medborgarskap.

Samtliga publikationer förutom Laekendeklarationen hittade jag genom EUR-Lex, som är en

sökmotor för samtliga offentliga EU-dokument som har publicerats sedan 1951.

Leakendeklarationen hittade jag genom att söka på European Navigator (http://www.ena.lu/)

som är en sökmotor för dokument om europeisk integration. European Navigator drivs av

20

CVCE (Centre Virtuel de la Connaissance sur l'europé) som är en fransk institution avsedd att

tillhandahålla allmänheten med forskning och dokument om europeisk integration ur ett

multidisciplinärt perspektiv (http://www.cvce.lu/).

3.4 Operationalisering

Vid operationaliseringen tar jag fram operationella indikatorer på det teoretiska ramverket,

alltså vad det är jag rent konkret ska titta efter under analysen (Esaisson m.fl. 2009: 59-61).

Vid operationaliseringen så utgår jag först från frågeställningarna, vilket för min del är hur det

resoneras kring integration och demokrati inom EU, samt hur relevant mitt teoretiska ramverk

är. Dessa frågeställningar ska jag besvara med hjälp av mina tre teorier. Jag har då definierat

respektive teoris syn på integration och demokrati genom att ta fram operationella indikatorer

på vad som är kännetecknande för respektive teoris syn på integration och demokrati. Viktigt

för validiteten är att mina operationella indikatorer stämmer överens med min teoretiska

definition (ibid.), så att jag undersöker det jag avser att undersöka.

3.4.1 Idealtyper

Idealtyper är ett operationellt analysverktyg som är vanligt förekommande vid idéanalyser,

som går ut på att renodla sitt teoretiska ramverk för att sedan se hur väl det stämmer överens

med det material man vill undersöka. Idealtypsanalyser syftar inte till att göra en exakt

beskrivning av verkligheten, utan dess funktion är att fånga upp kännetecknande drag hos det

fenomen som man vill undersöka (Esaiasson m.fl. 2009: 158) Man kan säga att en

idealtypsanalys fungerar som ”ett raster att lägga över texter” (ibid.) så att man kan se till

vilken utsträckning det fenomen man vill undersöka stämmer överens med de idealtypiska

föreställningarna. En idealtypsanalys gör också att man kan avgöra om en del av

analysmaterialet faller utanför ens teoretiska ramverk (Bergström & Boréus 2000: 158), vilket

just är en del av min frågeställning.

21

3.4.2 Analyschema

I mitt analysschema (se nedan) så har jag renodlat de tre teoriernas syn på integration och

demokrati. Det är dessa teoretiska renodlingar som är mitt operativa verktyg som jag

analyserar mitt material med.

Figur 1.1

toppstyrd, spill-over, politiskt integrerad

EU-elit

mellanstatlig, rationell, enbart ekonomisk

visionär, politiskt och socialt integrerad europeisk

federation

teknokratisk,passiv legitimitet

EU tillräckligt demokratiskt aktiva medborgare, civilt samhälle influerar institutioner

Syn på integration

Syn på demokrati

Syn på demokrati

Syn på demokrati

Neofunktionalism Liberal Intergovermentalism Federalism

22

4. Analys

I detta kapitel så presenteras analysen av dokumenten med hjälp av operationaliseringen av

mitt teoretiska ramverk, här har jag alltså applicerat mitt teoretiska ramverk genom att

använda mitt analysschema bestående av idealtyper av respektive teoris syn på integration och

demokrati.

4.1 Laekendeklarationen

Laekendeklarationen är inte en konkret handlingsplan gällande unionens framtid, utan ställer

istället ett antal olika frågor som ska vara tänkta att ligga till grund för en diskussion om

unionens framtid. I detta dokument så analyseras främst integrationssynen, även om

demokratisynen behandlas till viss del.

I början på deklaration står det att den europeiska gemenskapen började endast som ett

ekonomiskt samarbete, men har efterhand vuxit fram till något mer. Det är speciellt sen början

på 90-talet som den politiska aspekten av unionen har integrerats (2001: 2). Nu är förvisso

detta mer ett fastslående baserat på fakta än visioner, men vidare i deklarationen så står det att

medborgarna i unionen har börjat ställa krav på att EU ska involvera sig mer i frågor som

förut har hanterats inom medlemsstaterna, exempelvis frågor rörande arbetslöshet och

fattigdom (2001: 3-4).

Idéer om att ekonomisk integration leder till politisk integration finner man både hos

neofunktionalismen samt federalismen, skillnaden ligger dock i att den federala

integrationssynen även omfattar en social dimension där exempelvis frågor så som

arbetslöshet och fattigdom ingår . Fortsättningsvis så står det dock att medborgarna inte vill

ha ”a European superstate or European institutions inveigling their way into every nook and

cranny of life (2001: 4), istället så vill de ha ett ”democratically controlled Community

approach” (ibid.). Det förstnämnda citatet går att tolka som ett avståndstagande från en

neofunktionell toppstyrd europeisk integration.

Det sistnämnda citatet anser jag vara för vagt formulerat för att man ska kunna dra några

slutsatser om hur det demokratiska förhållningssättet ska fungera rent konkret, dock står det

fortsättningsvis att det måste vara en målsättning att föra medborgarna närmare de europeiska

institutionerna (2001: 4). Detta kan i viss mån tolkas som att det civila samhället måste ha

större inflytande på politiken, vilket i så fall drar åt den federala demokratisynen där just det

civila samhällets inflytande på EU:s institutioner poängteras. Jag anser dock att idén om att

23

föra medborgarna närmare institutionerna behöver nödvändigtvis inte betyda att de ska

influera institutionernas politik. Det mesta som rör demokrati i deklarationen är satt i ett

sammanhang av effektivitet och offentlig insyn. Att institutionerna är effektiva och öppna för

allmän beskådan kan inte likställas med att det finns någon reell möjlighet för människor att

påverka deras politiska beslut. Effektivitet och insyn anser jag höra ihop med demokrati, men

dock så säger inte respektive teori så mycket om just dessa frågor.

Under rubriken ”A better division and definition of competence in the European Union”

(2001: 4-5) så står det arbetsfördelningen mellan europeisk nivå och medlemsstatsnivå måste

förtydligas, och att EU:s institutioner inte bör lägga sig i förehavanden som sköts bäst av

medlemsstaterna själva. Den här idén som i EU-sammanhang kallas för

subsidiaritetsprincipen kan tolkas som att man vill förhindra att den europeiska styrningen

blir för omfattande, dock så är det svårt att kategorisera subsidiaritetsprincipen enligt det

teoretiska ramverket. I viss mån kan det ses som en federal integrationssyn, med en tydlig

maktdelning mellan delstater och central nivå, men samtidigt så kan det även ses som att ha

drag av liberal intergovermentalism eftersom då EU - enligt LI - är ett projekt där

medlemsstaternas representanter förhandlar fram sitt lands positioner, så kan

subsidiaritetsprincipen ses som en garanti för att EU inte ska utgöra en plattform för

förhandlingar rörande frågor som det inte behöver förhandlas om mellan stater.

4.2 Proposal for a - Decision of The European Parliament and of The Council –

establishing for the period 2007-2013 the programme “Citizens for Europe” to promote

active European Citizenship

Det här dokumentet är ett förslag på ett program/handlingsplan för hur ett aktivt europeiskt

medborgarskap ska främjas. Kommissionen menar att de europeiska medborgarna inte känner

någon större samhörighet med varandra, samt att de tycker att de europeiska institutionerna är

alltför avfjärmade från folket (2005: 2). Innehållet i dokumentet är konkreta förslag för

åtgärder angående denna problematik. Detta dokument behandlar främst frågor rörande

demokrati, även om frågor rörande integration också berörs.

I inledningen så står det en av uppgifterna är: ”to promote citizen´s participation in public life

and decision making” (ibid.). Vidare i dokumentet så står det att man även vill främja

bildandet av en gemensam europeisk identitet (ibid.). Detta kan tolkas som en federal

demokratisyn där ett paneuropeiskt civilt samhälle har en stor inverkan på de politiska

24

besluten. I likhet med Habermas syn på det europeiska medborgarskapet, så menar även

kommissionen att de gemensamma värdena mellan medborgarna måste bestå av en känsla av

samhörighet baserad på tolerans och respekt för varandras olikheter (ibid.).

Hur menar då kommissionen att den gemensamma identiteten kan stärkas? Ett av förslagen är

att stödja den transnationella aspekten av det civila samhället i Europa. Med transnationell

menas de olika organisationer och föreningar som existerar på medlemsstatsnivå ska ha ökat

utbyte med varandra så att ett slags gemensamt europeiskt civilt samhälle kan bildas (2005: 5-

6). Kommissionen urskiljer två typer av civilt samhälle; (1) ett mer akademiskt civilt samhälle

som kännetecknas främst av olika former av think-tanks6 som sysslar med att forska och

komma med rekommendationer om europeisk integration, samt (2) organisationer mer på

gräsrotsnivå, exempelvis fackföreningar och organisationer som syssla med sociala och

kulturella frågor (ibid.). Ur demokratiperspektiv så är den sistnämnda kategorin helt klart

intressantast. Förvisso handlar dokumentet om att man ska stärka det civila samhället för att

främja en gemensam europeisk identitet. Detta är dock inget självändamål för den federala

demokratisynen á la Habermas, snarare så ligger betoningen hos en federal demokratisyn på

att det civila samhället ska influera institutionerna.

Kommissionen verkar dock anse att det främst är den första typen av civilt samhälle som ska

kunna direkt influera de politiska besluten i någon reell mening, de skriver att dessa

organisationer ska kunna förse EU:s institutioner med ”independent strategic, cross-sectoral

recommendations..” (2005: 18). Alltså ha någon form av direkt inflytande över de beslut som

fattas. Det civila samhället på gräsrotsnivå ska dock mer ha formen av ett integrerat

horisontellt nätverk, som dock inte ska syssla med några direkta rekommendationer till EU:s

institutioner. Sett ur det här perspektivet så blir den federala demokratisynen mer ihålig.

Kommissionens uppdelning av det civila samhället i en akademisk- samt en folklig kategori,

där endast den akademiska kategorin får ha något reellt inflytande på institutionerna gör att

demokratisynen snarare drar åt det elitistiska hållet. Vidare i dokumentet står det förvisso att

en del av syftet med programmet är att främja en form av deltagande demokrati (2005: 27),

men det verkar främst som att det civila samhället ska bilda en gemensam plattform för

dialog, men dess påverkan på EU:s institutioner blir förbehållet till den mer akademiska

kategorin.

6 En organisation som sysslar med multidisciplinär forskning inom ett visst policyområde.

25

Hur det här programmet ska implementeras är intressant för att se vilken typ av integration

som det rör sig om. Kommissionen anser att det är bäst – med tanke på effektiviteten – att

programmet hanteras på central nivå (2005: 8). Dock så vill de inte att programmet ska

implementeras med hjälp av förordningar, eftersom inte skulle vara lämpligt gällande dessa

frågor. Rimligtvis så menar kommissionen att det inte går att tvinga fram en europeisk

identitet, istället så vill de sporra transnationella nätverk genom ekonomiska medel.

Idén om att stärka det civila samhället kan vid en första anblick verka som en form av federal

demokratisyn, men det går ur dokumentet att urskilja starka drag av en neofunktionell syn på

både integration och demokrati. Detta gäller främst förslaget om att endast think-tanks ska

kunna komma med direkta rekommendationer till kommissionen, medan det mer

gräsrotsbaserade civila samhället inte ska ha samma möjligheter att påverka institutionerna,

utan istället mer utgöra en plattform i syfte att fördjupa det europeiska samarbetet på

transnationell nivå. Detta samarbetes utformning styrs sen från central nivå genom

ekonomiska medel. Eftersom det är kommissionen som förfogar godtyckligt över de

ekonomiska medlen så är det orimligt att de skulle finansiera eventuella EU-kritiska

samarbeten.

4.3 European Governance – A White Paper

Det här dokumentet handlar i stora drag om hur det europeiska samarbetet ska reformeras i

riktning mot att bli effektivare och mer demokratiskt. Detta dokument behandlar frågor

rörande integration respektive demokrati ungefär i samma utsträckning.

Dokumentet utgår från fem principer som enligt kommissionen kännetecknar good

governance7, dessa är: Openness, Participation, Accountability, Effectiveness samt Coherence

(2001: 10). Det är främst tre av dessa principer (Participation, Accountability och

Effectiveness) som är relevanta för min analys.

Vikten av att involvera det civila samhället i kommissionens policyarbete betonas genom att

man vill främja dialogen mellan paneuropeiska fackföreningar och arbetsgivarföreningar.

Kommissionen menar att de ska ta hänsyn till båda parters argument när de utformar sina

policybeslut. Dock så menar de att ett aktivt deltagande i beslutsprocessen inte handlar om att

starta protester, utan att dialogen mellan de båda parterna måste bygga på tidigare erfarenheter

7 ”Governance” är ett brett begrepp som rör frågor om hur politik ska utövas på bästa sätt. I detta dokument så

är Kommissionens definition på Governance: ”regler, processer och beteende som påverkar sättet som makt utövas på europeisk nivå” – fritt översatt från European Glossary.

26

(2001: 15). Detta kan tolkas som att det inte går att åstadkomma några radikala förändringar,

utan snarare så handlar det om dialogen ska föras inom ett visst ramverk där åsikter som går

utanför ramverket anses som protester. Detta må kanske låta som en alltför långsökt slutsats.

Vad skulle detta ramverk i så fall bestå av, vars gränser dialogen inte bör röra sig utanför?

Kommissionen menar att:

”Civil society increasingly sees Europe as offering a good platform to change policy

orientations and society” (ibid.).

Detta låter i allra högsta grad som en form av federal demokratisyn där det civila samhället

har stort inflytande gällande de beslut som fattas. Direkt efteråt så står det dock:

”It is a chance to get citizens more actively involved in acheiving the Union’s objectives and to

offer them a structured channel for feedback, criticism and protest” (ibid.).

Förvisso står det att det civila samhället ska fungera som en kanal för bl.a. protester, dock mer

intressant är betoningen på att medborgarna ska vara delaktiga i arbetet att uppnå unionens

målsättningar. Detta kan tolkas som att det existerar en europeisk union oberoende av

medborgarna, där medborgarna får vara med på ett hörn och påverka, men där själva agendan

sätts av unionen själv.

Vad som först verkade vara en federal idé om demokrati och integration får allt större drag av

neofunktionalism. Inom neofunktionalismen så ses den fördjupade europeiska integrationen

som ett elitprojekt, vilket jag tycker stämmer ganska väl överens med ovanstående nämnda

exempel. Även federalismen betonar ju en fördjupad integration, men där ges inte det civila

samhället en så pass marginell roll, utan det är istället de som är själva drivkraften bakom

processen.

Gällande reformer som ska effektivisera policyimplementeringarna så menar kommissionen

att det i nuläget8 tar alltför lång tid mellan att ett beslut fattas tills det implementeras, samt att

det är sällan som direktiven efterlevs i någon större utsträckning (2001: 18). Kommissionen

vill effektivisera implementeringarna genom att förlita sig på expertkunskap i en högre

utsträckning än förut. Detta ska inte enbart gälla väldigt specifika områden som kräver stor

expertis, utan även vid sociala frågor så ska expertis användas. Experterna ska inte bara ha en

rent informerande roll, där sedan institutionerna fattar beslut, utan de ska även kunna vara

8 Syftar till Kommissionens ståndpunkt i frågan vid den tidpunkt dokumentet skrevs.

27

med och påverka beslutsprocessen (2001: 19). Vad som anmärkningsvärt här är att experter

ska ha en så pass stor roll när det gäller beslutsfattande angående sociala frågor. Detta gör i

stick i stäv med en demokratiuppfattning där människor själva som ska forma de beslut de

påverkas av. Istället är det en dragning åt en slags teknokratisk syn på beslutsfattande vilket är

kännetecknande för den neofunktionella synen på demokrati.

En del i effektiviseringen ska också vara att undvika detaljstyrning, och att utforma mer

övergripande direktiv istället för väldigt detaljerade sådana. Tanken är att de aktörer som i

praktiken implementerar besluten ska få mera handlingsutrymme, och att istället för att följa

väldigt noggrant definierade direktiv så ska de istället följa generella riktlinjer. Den mer

tekniska delen av implementeringarna får anpassas efter situation och kontext (2001: 20).

Två ledord gällande detta är co-regulation9 och open method of co-ordination

10 (OMC).

Dessa två metoder ger större handlingsutrymme till diverse aktörer som berörs av

implementeringarna att själva vara med och utforma dem tillsammans med EU:s institutioner,

alltså en slags nätverksbaserad syn på politik beslutsfattande enligt normen för multilevel

governance. Kommissionen vill förutom detta att parlamentet och rådet lättare ska godkänna

implementeringen av dessa mer allmänt definierade direktiv. Kommissionen menar att främst

parlamentet tycker att direktiven ofta är för otydligt definierade, men det är just detta som

kommissionen anser ge möjlighet åt de olika nätverken att själva utforma hur direktiven ska

implementeras.

Parlamentet – som representerar unionens medborgare – ska alltså i praktiken få mindre att

säga till om. Förvisso är det en attraktiv tanke att de som påverkas av beslut har stort

inflytande hur de utformas och implementeras, men i praktiken så kan det få en del

konsekvenser som kanske inte är uppenbara vid en första anblick. Exempelvis så ger OMC

nätverken en mycket stor reell möjlighet att utforma direktiv efter eget tycke. När väl

processen har satts igång så är bollen redan i rullning. Det framkommer inte direkt i vilken

utsträckning parlamentet kan påverka processen, det enda som sägs är att parlamentet ska

hållas underrättad om hur implementeringen utvecklas (2001: 22).

9 De som direkt berörs av ett direktivs implementering ska också kunna vara med och påverka

förberedelsefasen såväl som hur den rent praktiskt ska implementeras. 10

Även denna metod bygger på mer öppna riktlinjer. Medlemsländerna har själva stort inflytande över hur direktiven ska implementeras, samtidigt som själva implementeringsfasen följs noggrant av Kommissionen i syfte att utvärdera vilka metoder som fungerar bäst. Tanken är att länder ska kunna dra lärdom av varandra, genom att förena de aspekter som fungerade bäst. Själva implementeringsfasen ses då mer som en läroprocess där man gemensamt kommer fram till vilken metod som fungerar (Borrás & Jacobsson 2004: 187-189).

28

Den här formen av policyimplementering är onekligen svår att analysera utifrån det teoretiska

ramverket. Man kan se drag av neofunktionalism i form av en mer teknokratisk syn på både

integration och demokrati, men dock så är den inte helt toppstyrd utan fungerar i vertikala

nätverk – från högsta EU-nivå ner till de medborgare som berörs. Dock så är det tveksamt om

man kan se de berörda medborgarna som en del av det civila samhället. Enligt den federala

synen så ska det civila samhället vara med och påverka institutionerna direkt, inte bara vara

med och påverka dess praktiska implementering. Det är fortfarande Kommissionen som sätter

riktlinjerna för de direktiven, även om de ges ganska vida ramar. Kommissionen är alltså

fortfarande drivkraften bakom den europeiska integrationen, även om medborgare och privata

aktörer är involverade i hög grad. Således lutar det mer åt en neofunktionell syn på

integration. Samtidigt så kan man se parlamentets förminskade roll i samband med nätverkens

(där kommissionen ingår) ökande inflytande som en slags elitistisk demokratisyn. Detta är

dock ingen klockren kategorisering eftersom nätverken också består av lokala aktörer.

4.4 Meddelande från kommissionen – Mot en bättre struktur för samråd och dialog.

Allmänna principer och miniminormer för kommissionens samråd med berörda parter

Det här dokumentet spinner vidare på den vitbok11

kommissionen gav ut angående

styrelseformer inom EU. Som titeln förtäljer så definierar den tydligare vad som är tänkt att

gälla angående samråd mellan kommissionen och de olika aktörer som påverkas av

kommissionens förslag. Det här dokumentet behandlar uteslutande frågor som berör

demokrati.

Kommissionen definierar ”samråd” som:

”..de förfaranden med hjälp av vilka kommissionen önskar få externa berörda parter att bidra

till utformningen av politiken innan kommissionsledamöterna fattar sina beslut” (2002: 15).

Kommissionen delar upp samrådet i två olika former: (1) Samråd med institutionaliserade

organ så som ekonomiska- och sociala kommittén samt regionkommittén. Samt (2) direkt

samråd med intressegrupper så som föreningar och organisationer i det civila samhället, och

medborgare som berörs av kommissionens förslag (2002: 4-5). Det är särskilt den sistnämnda

kategorin som kommissionen i sitt dokument ägnar mest uppmärksamhet åt. Kommissionen

menar att grundprincipen för alla förslag som de arbetar fram är att ”de skall vara förankrade

hos gräsrötterna” (2002: 5).

11

European Governance – a white paper (2001). Samma dokument som analyserades i föregående underkapitel.

29

Kommissionen menar att samrådet med gräsrötterna ska fungera som ett komplement till den

representativa aspekten av demokratisk legitimitet. Dock så är det parlamentet som har det

sista ordet eftersom de representerar Europas befolkning och har den lagstiftande makten

(ibid.). De berörda parterna ska dock inte ha någon bestämmande roll i de förslag som läggs

fram av kommissionen utan endast lägga fram sina synpunkter som sedan kommissionen ska

ta i beaktande (ibid.).

Här tycks det som att kommissionen har en relativt federal syn på demokrati då de betonar att

de förslag som läggs fram ska vara förankrade hos folket, som kan påverka kommissionen

genom en direkt dialog. I den delen av dokumentet som lägger upp riktlinjerna för

samrådsförfarandet så dyker det dock upp ett förslag som inte är helt kompatibel med en

federal demokratisyn.

Kommissionen menar att de förslag som påverkar socioekonomiska och sociala förhållanden,

miljön, samt påverkar politiken inom fler än en sektor ska föregås av en konsekvensanalys

(2002: 15). Eftersom dessa frågor är särskilt känsliga och komplexa så kräver de ett betydligt

större förarbete. Dock så är det endast kommissionen som ska ta ställning till vilka förslag

som kräver förarbete i form av konsekvensanalys. Kommissionen har alltså ensamrätt på att

definiera vilka förslag som anses extra känsliga. Rimligtvis så lämnas det ett stort utrymme

för godtycklig tolkning av kommissionen angående förslagens omfattning och komplexitet.

Om kommissionen skulle förespråka en konsekvent federal demokratisyn så skulle rimligen

även det civila samhället ha befogenheter att avgöra huruvida olika förslag anses behöva en

konsekvensanalys. Kommissionen menar att ett av kriterierna på huruvida ett förslag kräver

konsekvensanalys är om ”förslaget får väsentliga konsekvenser för de huvudsakligen berörda

parterna” (ibid.). Dock kan rimligen kommissionens uppfattning om vad ”väsentliga

konsekvenser” innebär skilja sig från de faktiskt berörda parternas uppfattning i frågan.

Dokumentet uppvisar en relativt stark federal syn på demokrati gällande den starka

betoningen på att det civila samhället ska kunna ha den direkt dialog med kommissionen i

gällande dess beslutsfattningar. Problemet är dock att gällande frågor som utgör det civila

samhällets kärnområden - så som miljöfrågor och sociala frågor – så har kommissionen

ensamrätt på att bestämma huruvida ett större förarbete krävs, vilket – trots allt - ger

kommissionen sista ordet. Den federala demokratisynen undergrävs då till viss del, och får

neofunktionella drag.

30

4.5 Yttrande från Ekonomiska och sociala kommittén om

”Styrelseformerna i EU – Vitbok”

Det här dokumentet arbetades fram då kommissionen rådfrågade Europeiska Ekonomiska och

sociala kommittén12

om deras åsikter angående kommissionens vitbok13

om styrelseformer i

EU. Eftersom EESK är det organiserade civila samhällets röst inom EU så är det främst denna

aspekt ur kommissionens vitbok som det fokuseras på i dokumentet. Detta dokument

behandlar frågor rörande både integration och demokrati, även om fokus ligger på demokrati.

EESK instämmer i stora drag i grundtanken som kommissionens vitbok bygger på – att EU:s

styrelseformer ska bli effektivare och mer demokratiska - även om deras betoning på det

civila samhällets roll har utvecklats betydligt mer, vilket inte är förvånande med tanke på

EESK:s roll inom EU.

I andra kapitlet som beskriver varför EU:s styrelseformer måste ändras så menar EESK att

Europas medborgare:

”...efterlyser ett tryggt och stabilt Europa med ett socialt skyddsnät, sund ekonomisk verksamhet

och respekt för miljön som bidrar till att skapa sunda arbets- och levnadsförhållanden och till att

alla samhällsmedborgare får tillgång till basprodukter och bastjänster till skäliga priser” (2002:

62).

Detta citat belyser EESK:s åsikt om att det behöver skapas någon form av gemensam

europeisk social- och miljöpolitik, vilket kan ses som en form av federal syn på integration.

EESK menar även att en gemensam politik angående dessa frågor kräver en gemensam

europeisk identitet. Denna gemensamma identitet ska grunda sig på gemensamma värderingar

(ibid.). Det framgår förvisso inte vad dessa gemensamma värderingar grundar sig på, men

dock så är själva idén om en gemensam europeisk identitet typisk för visionen om ett federalt

Europa.

EESK betonar ytterligare det civila samhällets roll då de kritiserar kommissionens syn på

dessa organisationers roll inom utvecklingspolitiken. Enligt EESK så betonar kommissionen

12

Europeiska Ekonomiska och sociala kommittén (EESK) är ett rådgivande organ som företräder det organiserade civila samhället bestående av exempelvis fackföreningar, arbetsgivarorganisationer och konsumentskyddsorganisationer. Läs mer på: http://europa.eu/institutions/consultative/eesc/index_sv.htm 13

European Governance – a white paper (2001).

31

endast de icke-statliga organisationernas14

roll i utvecklingsarbetet i tredje världen. EESK

menar dock att de organisationer som även sysslar med frågor rörande miljön,

konsumentskydd och mänskliga rättigheter har en viktigare roll i utvecklingsarbetet i tredje

världen. Vidare så menar EESK att kommissionen mestadels fokuserar på relativt etablerade

icke-statliga organisationer då de talar om det civila samhället. EESK har enligt de själva en

bredare definition på vad som utgör det civila samhället och vilka som kan delta i dialogen

mellan EU:s institutioner och det civila samhället (2002: 64). Detta kan återigen tolkas som

att EESK har en federal demokratisyn då de likt Habermas betonar det civila samhällets roll

att influera EU:s institutioner.

EESK kritiserar även kommissionens betoning på att effektivisera lagstiftningsprocessen.

Förvisso så menar EESK att det är önskvärt att denna process sker snabbare men att det inte

får ske på bekostnad av medverkan från färre aktörer. EESK anser att:

”Högre tempo i lagstiftningsarbetet kan medföra risker. Man bör uppnå jämvikt mellan

tillräckligt samråd och effektiv lagstiftning” (2002: 65).

Samma ståndpunkt har EESK gällande open method of co-ordination, där de menar att denna

metod inte får ersätta ett grundligt lagstiftningsförfarande. Det politiska ansvarstagandet

gällande OMC ska även främst ligga hos medlemstaterna, alltså inte på överstatlig nivå (2002:

66). Detta tolkar jag som att EESK tar avstånd från en mer neofunktionell teknokratisk syn på

demokrati, och istället betonar vikten av samråd med det civila samhället samt enligt

federalismens demokratisyn.

14

Icke-statliga organisationer kan även vara organisationer som sysslar med miljö- och sociala frågor; exempelvis Greenpeace och Amnesty. Dock verkar det - enligt EESK – som att kommissionens definition på ”icke-statlig organisation” är betydligt snävare.

32

5. Slutsatser

I det här kapitlet har jag sammanfattat resultatet av min analys och besvarar de

frågeställningar som presenterades i början på uppsatsen. För enkelhetens skull så har jag låtit

frågeställningarna ligga som grund för detta kapitels struktur. Jag tar upp de centrala

aspekterna som tyder på en viss integrations- och demokratisyn.

Hur, utifrån mitt teoretiska ramverk, resonerades det kring EU:s framtida integration under

denna tidsperiod?

Resonemangen kring EU:s framtida integration var inte lika förekommande som

resonemangen kring demokratin, trots det så fann jag drag av neofunktionalism samt

federalism, medans liberal intergovermentalism inte var så förekommande.

Laekendeklarationen samt yttrandet från Europeiska Ekonomiska och sociala kommittén

förde ett resonemang om att det behövs en gemensam politik inom EU som kan bemöta

exempelvis arbetslöshet och miljöproblem, vilket är en tydlig federal idé.

En mer neofunktionell integrationssyn fann jag dock i kommissionens dokument som ofta

tydde på att den europeiska integrationens drivmotor låg i Bryssel, speciellt i deras vitbok där

de talar om att medborgarna ska vara delaktiga i att uppnå unionens målsättningar, som om

unionens målsättningar vore separata från folkets. Detta tyder i viss mån på den

neofunktionella idén om det europeiska samarbetet som ett elitprojekt.

Idén om ett politisk och socialt integrerat Europa är således en federal integrationssyn medan

vägen dit – en toppstyrd variant där besluten implementeras uppifrån – tyder på en

neofunktionell integrationssyn.

Hur utifrån mitt teoretiska ramverk resonerades det kring frågor rörande demokrati?

Gällande denna frågeställning så fanns det betydligt mer att hämta ur mitt material. Även här

så råder det en ambivalens mellan neofunktionalism och federalism.

En tydlig federal demokratisyn uttrycktes främst angående det civila samhällets roll i den

framtida unionen, vilket i princip var som en röd tråd genom alla fem dokumenten. Kanske

inte så förvånande så var det främst EESK som stark betonade det civila samhällets roll inom

EU och även kritiserade kommissionens mer restriktiva syn på det civila samhällets roll. Även

om kommissionen förde ett resonemang om att det civila samhället måste involveras mer, så

33

satte de upp hinder som konkret hindrade det civila samhället från att starkt involveras.

Exempelvis gällande kommissionens uppdelning i ett akademiskt civilsamhälle och ett mer

folkligt civilt samhälle, där endast det förstnämnda civila samhället ska kunna direkt påverka

EU:s institutioner. Detta är ett av flera exempel på den relativt teknokratiska syn främst

kommissionen uppvisade då de talade om att involverade det civila samhället i

beslutsfattandet.

Resonemangen om demokrati fördes alltså nästan uteslutande om det civila samhällets roll

inom EU, där den röda tråden var att det civila samhället måste involveras mer, vilket tyder på

en federal demokratisyn. Splittring uppstod gällande kommissionens mer restriktiva syn på

hur det civila samhället ska involveras, som hade drag av en neofunktionell demokratisyn.

Hur relevant är mitt teoretiska ramverk angående dessa frågor?

Tydligt är att liberal intergovermentalism inte kom till någon större användning under min

analys. Ett visst utrymme för ett LI-perspektiv finns det dock gällande Laekendeklarationens

betoning på att använda sig av subsidiaritetsprincipen, som möjligtvis kan tolkas som en LI-

syn på integration. Jag anser det dock vara så vagt att jag inte valde att ha med det som svar

på första frågeställningen. Gällande de två övriga teorierna så hade de mest relevans gällande

synen på demokrati, speciellt synen på hur det civila samhället ska involveras. Gällande synen

på integration så fanns det inte lika mycket att hämta även om den hade viss relevans. De

klassiska integrationsteorierna var således ett relativt trubbigt verktyg för att undersöka hur

det resoneras kring den europeiska integrationen inom Bryssels korridorer. Typiska EU-

termer så som subsidiaritetsprincipen och open method of co-ordination ansåg jag var alltför

mångfacetterade för att låta sig reduceras till indikationer på en specifik integrationsteori.

5.1 Avslutande kommentarer

Även om de klassiska integrationsteorierna stundtals var svåra att applicera på mitt material så

tyckte jag att de gav mig en hel del insikter, speciellt gällande resonemangen om hur unionen

ska bli mer demokratisk. Speciellt kommissionens ofta tjusiga resonemang om hur

demokratin ska utvecklas inom unionen blev efter en närmare granskning inte riktigt lika

märkvärdiga.

En hel del har hänt inom EU sedan dokumenten som jag analyserade skrevs; ett förslag för en

europeisk konstitution har lagts på hyllan och Lissabonfördraget har trätt i kraft. I och med att

Lissabonfördraget trädde i kraft så introducerades bl.a. medborgarinitiativet som lanserades

34

som en ny fräsch demokratisk idé. Lissabonfördragets förespråkare menade ofta att det nya

fördraget skulle demokratisera och effektivisera EU:s institutioner och politiska

beslutsfattning. De nyförvärvade insikter som jag skaffat mig under arbetet med uppsatsen har

lett till att jag ställer mig något skeptisk till sådana utlåtanden. Det som verkar bra vid en

första anblick blir ofta efter en närmare granskning inte riktigt lika enkelt att förhålla sig till.

Förmodligen så är det så man får förhålla sig till en så komplext politiskt samarbete som den

Europeiska Unionen. Den är svår att se i antingen svart eller vitt, utan befinner sig snarare på

en gråskala. Vilket gör att forskningen kring vad EU egentligen är och hur det fungerar

ständigt behöver utvecklas.

35

Källförteckning

Litteratur:

Beetham, David & Christopher Lord (1998). Legitimacy and the European Union. Longman,

Harlow.

Bergström, Göran &Kristina Boréus (2000). Textens mening och makt. Studentlitteratur,

Lund.

Bergström, Göran & Kristina Boréus (2005). Textens mening och makt. Studentlitteratur,

Lund. Andra upplagan

Burgess, Michael (2007). ”Federalism and Federation”. Ur: Cini, Michelle (eds.) European

Union Politics. Oxford University Press. Second Edition

Chryssochoou, Dimitris N. (2007) ”Democracy and the European Polity” Ur: Cini, Michelle

(eds.) European Union Politics. Oxford University Press. Second Edition

Cini, Michelle (2007) ”Introduction” Ur: Cini, Michelle (eds.) European Union Politics.

Oxford University Press. Second Edition

Esaiasson, Peter, Henrik Oscarsson, Lena Wängnerud & Mikael Gilljam (2009).

Metodpraktikan. Norsteds Juridik, Stockholm. Tredje upplagan

Habermas, Jürgen (1998) Den postnationella konstellationen. Daidalos, Göteborg.

Jachtenfuchs, Markus & Beate Kohler-Koch (2004) ”Governance and Institutional

Development” Ur: Wiener, Antje & Thomas Diez (eds.) European Integration Theory.

Oxford University Press.

Jacobsson, Bengt & Göran Sundström (2006). Från hemvävd till invävd: Europeiseringen av

svensk politik. Liber, Malmö.

Lundquist, Lennart (1993). Det vetenskapliga studiet av politik. Studentlitteratur, Lund.

McCormick, John P. (2007). Weber, Habermas, and Transformations of the European State.

Cambridge University Press, New York.

36

Rosamond, Ben (2007). ”New Theories of European Integration” Ur: Cini, Michelle (eds.)

European Union Politics. Oxford University Press. Second Edition

Scharpf, Fritz W. (1996) ” Negative and Positive Integration in the Political Economy of

European Welfare States” Ur: Marks, Gary, Fritz W. Scharpf, Phillippe Schmitter &

Wolfgang Streek. Governance in the European Union. Sage Publications. London.

Schimmelfenig, Frank (2004) ”Liberal Intergovernmentalism” Ur: Wiener, Antje & Thomas

Diez (eds.) European Integration Theory. Oxford University Press.

Schmitter, Phillipe C. (1996) ”Examining the Present Euro-Polity with the Help of Past

Theories” Ur: Marks, Gary, Fritz W. Scharpf, Phillippe Schmitter & Wolfgang Streek.

Governance in the European Union. Sage Publications. London.

Strøby Jensen, Carsten (2007). ”Neo-functionalism” Ur: Cini, Michelle (eds.) European

Union Politics. Oxford University Press. Second Edition

Wiener, Antje & Thomas Diez (2004) ”Explaining Integration” Ur: Wiener, Antje & Thomas

Diez (eds.) European Integration Theory. Oxford University Press.

Artiklar:

Borrás, Susana & Kerstin Jacobsson. The open method of co-ordination and new governance

patterns in the EU. Journal of Public Policy, 11:2. April 2004: 185-208

Scharpf, Fritz W. The European Social Model: Coping with the Challenges of Diversity.

JCMS 2002 Volume 40. Number 4. pp. 645–70

Habermas, Jürgen. Toward a Cosmopolitan Europé. Journal of Democracy, 14:4 2003

Moravscik, Andrew. In Defence of the ´Democratic Deficit`: Reassessing Legitimacy in the

European Union. JCMS 2002, Volume 40. No. 4, 603-24

Dokument:

European Governance – a White Paper. Commission of the European Communities,

Brussels.2001-07-25. Finnes på:

http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=COM:2001:0428:FIN:EN:PDF

37

Laeken Declaration on the future of the European Union. Presidency Conclusion of the

Laeken European Council. Finnes på:http://www.ena.lu/laeken-declaration-future-european-

union-15-december-2001-020003970.html

Meddelande från Kommissionen – Mot en bättre struktur för samråd och dialog. Allmänna

principer och miniminormer för kommissionens samråd med berörda parter. Europeiska

gemenskapernas kommission,Bryssel. 2002-12-11Finnes på:

http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=COM:2002:0704:FIN:SV:PDF

Proposal for a - decision of the European Parliament and of the Council – establishing for

the period 2007 – 2013 the programme ”Citizens for Europe” to promote active European

citizenship. Commission of the European Communities, Brussels. 2005-04-06. Finnes på:

http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=COM:2005:0116:FIN:EN:PDF

Yttrande från Ekonomiska och sociala kommittén om ”Styrelseformer i EU-Vitbok”.

Europeiska gemenskaparnas officella tidning, Bryssel. 2002-03-20. Finnes på:

http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2002:125:0061:0068:SV:PDF

The Committé of the Regions white paper on multilevel governance. Council of the European

Union, Brussels. 2009-07-27. Finnes på:

http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2009:211:0001:0027:EN:PDF

Internet:

CVCE (Centre Virtuel de la Connaissance sur l'europé): http://www.cvce.lu/

European Navigator: http://www.ena.lu

Europeiska Ekonomiska och sociala kommittén: http://www.eesc.europa.eu/index_sv.asp

Europeiska rådet: http://ec.europa.eu/archives/european-council/index_sv.htm

European Glossary: http://europa.eu/scadplus/glossary/index_en.htm