IN TRANSIT

Sommaren 2009 kom larmrapporter från Migrationsverket gällande ensamkommande flyktingbarn. Dessa var barn under 18 år som sökt sig till Sverige utan vare sig familj eller vårdnadshavare. Invandringen ökade under denna period på ett sätt som ingen hade föreställt sig. Under 2009 kom nästan 2400 barn kommit till hit, en sexdubbling sedan 2005. De s.k. ensamkommande flyktingbarnen var främst pojkar i åldrarna 13-17 år och majoriteten av dem kom från Afghanistan och Somalia.

Det finns lika många berättelser om hur de tagit sig hit som det de är många, men en för många gemensam nämnare är att de tagit sig hit landvägen, i månadslånga resor som ibland pågått upp till ett helt år. Endast ett fåtal har tagit sig hit med flyg. Deras bakgrunder och levnadsöden varierar, men gemensamt för de är att de drömmer om bättre framtid än deras hemland kunde erbjuda.

Kombinationen ökad invandring och faktumet att det vid 2009 års början endast var en tredjedel av Sveriges kommuner som ville ta emot dessa barn gjorde att det bildades en propp i systemet. Meningen är att man ska tillbringa ett fåtal nätter på ett transitboende för att så snabbt som möjligt slussas vidare till en mer varaktig boendeform. I verkligheten handlade det inte om några få nätter som barnen tillbringade i dessa boenden. Den genomsnittliga handläggningstiden var 2009 114 dagar, det vill säga tre månader och 24 dagar. Samtidigt som de väntar på besked om de får stanna i Sverige överhuvudataget.

Hösten 2009 besökte jag 20 stycken transitboenden i Solna, Sigtuna, Malmö och Gävle. Välkommen hem!

Jag stannade en man pa gatan och fragade

vilket land ar det har? och han tittade pa mig

som om jag var galen.

Jag bad om hjalp och sa att jag inte hade nagonting,

inte ens pengar. Jag sa att jag ville ga till polisen,

och han betalade min tunnelbanebiljett och tog mig dit.

Ahmed, 17 ar, Palestina

Flera ganger nar jag var hemma i huset trodde

jag att taket hade gatt sonder och att det

hade borjat regna in. Men det hade det inte.

Det var splitter fran granatkastare

som kom in genom taket.

Abdullah, 16 ar, Afghanistan

Jag blir lycklig av att aka till T-centralen,

for dar finns sa manga manniskor.

Dar kanner jag mig mindre ensam.

Ahmed, 17 ar, Palestina

Mina tankar snurrar runt, runt i huvudet.

Kan jag bli nagon har? En bra nagon? Jag vill bli kand!

Jag vill inte bara ata, sova ga ut och sen do nar jag

ar 9o ar. Jag vill verkligen bli nagon, och det tanker

jag forsoka!

Hamza, 16 ar, Somalia

Frilansfotograf med bas i Stockholm, men alltid med ett färskt pass redo!

+46 735 91 65 56chefen@majabrand.se

www.majabrand.sewww.majabrand.tumblr.com