Integrera konst och planering!bth.diva-portal.org/smash/get/diva2:830284/FULLTEXT02.pdfPresentation av vår analys- och samarbetsmetod 57 Fallstudie Eskilstuna och Uddevalla 64 Slutsats

1

Arkebäck & Sjöblom 2005

Integrera offentlig konst och planering!Analys- och samarbetsmetod samt fallstudie Eskilstuna och Uddevalla

Marie Arkebäck & Frida SjöblomExamensarbete 20 p

Blekinge Tekniska HögskolaMagisterprogrammet i Fysisk planering

2005

2


3


FörordExamensarbetet omfattar 20 poäng och är utfört underSektionen för Teknokultur, Humaniora ochSamhällsbyggnad, programmet Fysisk Planering.Examensarbetet avslutar utbildningen på 180 poäng somleder till en Teknologie Magister i Fysisk planering.

Handledare: Anders Törnqvist, professor i Fysisk PlaneringBiträdande handledare: Annika Ekdahl, universitetsadjunktExaminator: Anita Larsson, universitetslektor

Ett stort Tack till alla intervjuade tjänstemän i Eskilstuna,Uddevalla, Uppsala, Stockholm och Gotland samtkonstnären Birgitta Nordström, vilka tillsammansmöjliggjorde detta arbete. Tack även till er som ställt uppsom fotografer och datasupportrar, framför allt tack tillPer Asserup, Mondésir Mondélus, Jonas Carlsson och MaxHult. Vi vill även rikta ett särskilt tack till våra handledareAnders och Annika som med sina skilda kunskaper inomämnet har guidat oss rätt vid de tillfällen då vi tappat denröda tråden.

Marie Arkebäck Frida SjöblomGöteborg 2005-03-24 Eskilstuna 2005-03-24

4


Innehållsförteckning

Sammanfattning 5

Inledning 7Bakgrund 7

Syfte 7Frågeställning 7Avgränsning 7

Metod och tillvägagångssätt 8Läshänvisning 8

Det offentliga rummet 9Vad innebär det offentliga rummet? 10

Den offentliga konsten 15Vad är konst? 16

Den offentliga konstens utveckling från 1700- talet till idag 17Den offentliga konstens betydelse 23

Interaktion konsten- rummet 27Samspelet konsten- rummet 28

Den offentliga konsten - från idé till genomförande 33Statens konstråd 34

Kommunens roll och ansvar 34Hur olika kommuner arbetar med den offentliga konsten 36

Hur kommuner bör arbeta med den offentliga konstens beslutsprocess 42

Vår analys- och samarbetsmetod 47Varför en analys- och samarbetsmetod? 48

Målen för vår metod 49Presentation av kända stadsanalysmetoder 49

Presentation av vår analys- och samarbetsmetod 57Fallstudie Eskilstuna och Uddevalla 64

Slutsats 83

Källförteckning 85

5


SammanfattningKonst finns överallt i våra städer. Oavsett om det ärkungastatyer, väggmålningar eller videoprojektioner såpåverkar konsten och berör. Konsten har även betydelseför stadens image, individens trygghetskänsla och hurstadsmiljön upplevs. Det är kommunen som ansvarar föratt den fysiska miljön har estetiska värden och det ärplanerarens och arkitektens uppgift att utforma dennamiljö. Arkitekturen och konsten ska tillsammans bygga uppoch binda samman detaljer till en helhet. Traditionelltarbetar planeraren/arkitekten och konstnären var och enför sig. Vi tycker att det är hög tid att omvärdera vadarkitekturens och konstens arbetsfält kan innebära. Ettsamarbete mellan professionerna som grundar sig pånytänkande, istället för de traditionella uppfattningarna omkonst och arkitektur, kan utmynna i att invanda mönsterbryts och nya banor prövas. En ny syn på konsten och enny sorts konst blir verklighet! För att detta ska kunnarealiseras behövs ett verktyg, en metod, där konsten ochden övriga fysiska miljön möts i nya och spännandeföreningar som tilltalar, ger spänning och bildar vackra rumsom ger invånarna något att vara stolta över.

Därför är syftet med examensarbetet att arbeta fram enmetod så att den offentliga konsten i högre grad kanintegreras i den kommunala planeringen och stads-byggandet, samt att tillämpa denna metod i fyra fallstudier.

Utifrån litteratur inom ämnet offentligt rum och offentligkonst har vi skapat oss en uppfattning om vad begreppenstår för, vilka behov och möjligheter som finns samt hurdessa kan interagera för att berika varandra. Dessalitteraturstudier har resulterat i en konstteoretisk ansats somtar upp problematiken om vad offentlig konst är och omden offentliga konsten kan/bör styras. Vi har genomintervjuer undersökt hur kommunerna Eskilstuna,Uddevalla, Gotland, Stockholm och Uppsala arbetar medden offentliga konstens beslutsprocess. Intervjuerna gav osstillräckligt med information för att utveckla ett arbetssätt,en metod som kommunen kan arbeta efter för att bättrekunna integrera konsten i planeringen samt kunna belysakonsten från nya synvinklar och förtydliga dess betydelse idet offentliga rummet.

Vi har kommit fram till att kommuner kan arbeta på flerasätt för att fastställa den offentliga konstens beslutsprocessoch målsättningar. Kommunen kan upprätta en separatkonstplan eller integrera konstfrågor i översiktsplanen,fördjupad översiktsplan eller gestaltningsprogram sombeskriver övergripande mål och strategier för den

offentliga konsten. Dock bör den offentliga konstensbeslutsprocess och ansvarfördelning bestämmas i ettseparat dokument som antagits av kommunfullmäktige.Oavsett i vilka dokument som beslutsprossen fastställs skakommunen;- skapa intresse och engagemang hos beställare och politiker- samarbeta över förvaltningsgränser, med privata sektorn och Statens konstråd- fastställa enprocentsregel och/eller ett fast anslag som omfattar både byggnader och allmänplatsmark- föra ett tidigt och aktivt samarbete med en konstnär under beslutsprocessen

Interaktionen mellan konst och planering, konst och rum ärdock något som ovanstående punkter inte helt kan förbättra.Att konstnären får komma in tidigt i beslutsprocessenunderlättar till viss del interaktionen, men vi anser att detbehövs något ytterligare, en analys- och samarbetsmetod.Metoden beskriver och analyserar konstens och rummetsbehov och möjliga utveckling samt är ett forum församarbete mellan berörda parter. Analys- och samarbets-metoden består av sex steg som alla analyserar olika nivåer,från staden som helhet till rummet och konstverket i detalj.Metodens steg och dess underrubriker är utformade så attde lätt ska kunna anpassas till skilda förhållningssätt.

Steg I Övergripande stadsanalysSteg II RumsinventeringSteg III RumsanalysSteg IV Behov och målformuleringSteg V Värdering av konstverket i interaktion med

rummetSteg VI Konstprogram

Analys- och samarbetsmetoden används när kommunen fårett verk eller pengar donerat eller när pengar frigörs genomenprocentsregeln eller ett fast anslag. De två första stegenutgör en permanent grund för metodens kommande steg.Steg I övergripande stadsanalys, innebär en översiktlig analysöver hela staden eller valt analysområde. Steg IIrumsinventering, är en inventering av möjliga rum som kanförstärkas med hjälp av offentlig konst. Steg II kan därförses som en inspirationskälla eller prioriteringslista förmöjliga platser där ett fortsatt arbete med offentlig konstkan/bör ske. Steg III rumsanalys ska genomföras dåkommunen valt ett rum att arbeta vidare med. Stegetinnefattar en mer detaljerad beskrivning av rummet ochkan utföras tillsammans med steg IV behov och målformulering,som beskriver de behov och tillgångar som finns i rummet.Steg V värdering av konstverket i interaktion med rummet,innebär en analys av konstverket och rummets samspel. Då

6


kommunen och andra berörda parter har valt konstverkoch rum genomförs steg VI konstprogram, som bestämmerhur förverkligandet av konstverket ska gå till.

För att undersöka hur vår analys- och samarbetsmetodfungerar genomförde vi fyra fallstudier i städernaEskilstuna och Uddevalla, där metodens steg I och IIutfördes. Valet att bara genomföra steg I och II beror påatt i steg III startar samarbetet med andra professioner ochi detta steg har även en donation eller finansiella möjligheterblivit aktuella. Det skulle därför bli fiktivt att genomförametodens övriga steg utan ett verkligt projekt.

Efter genomförda fallstudier kom vi fram till att metodensbåda grundläggande steg kan utan svårigheter utföras i deskilda stadsstrukturerna. Metoden lyfter fram olikheternaoch specialiteterna för respektive område och dess rum.

Vi anser att vår analys- och samarbetsmetod kan innefattas ikommunens arbete och beslutsprocess då den flexibelt kanhjälpa till i olika situationer som kan uppkomma. Vår analys-och samarbetsmetod består av många viktiga komponentersom utgörs av frågor och punkter som är av vikt både förden offentliga konsten och för det offentliga rummet. Attolika professioner tillsammans analyserar både konst ochrum gör att vår metod på ett unikt sätt ger möjligheten förkonst och planering att integrera och interagera. Metodenblir ett ännu starkare verktyg då det sammanför olikakommunala enheters kompetens, vilket är grunden för attattraktiva offentliga rum ska kunna skapas.

Vi har genom vårt examensarbete tagit fram en mall och engrundstomme som kommuner kan grunda sin besluts-process på. Vårt examensarbete är således enbart en början,ett förslag på en förändring, som kommuner sedan kan tatill sig och fortsätta att utveckla efter sina specifikaförhållanden. Varje kommun med liknande problem somEskilstuna och Uddevalla bör sitta ner och titta igenom sinorganisation av förvaltningar och bilda eller ombilda enkonstkommitté för att få igång samarbete och dialog.

Vi vill även belysa att det inte behöver finnas enmotsättning mellan ekonomiska och konstnärliga aspekter.Bra konst behöver inte vara dyr och när konstnären kommerin tidigt i planeringsskedet kan kostnaderna för konstenminska ytterligare. Alla inblandade i beslutsprocessen måsteförstå att det inte finns en snabb och omedelbar kopplingmellan ekonomisk utveckling och satsningar på konst ioffentlig miljö, utan att det handlar om långsiktigainvesteringar. Planering och konst måste gå hand i hand föratt bidra till önskad utveckling i kommunen!

7


Inledning

Bakgrund

Sveriges kommuner ansvarar för att den fysiska miljön harestetiska värden så att invånarna ska trivas med sinomgivning. (Westerlund 2002, s. 7) De estetiska värdena i ettoffentlig rum kan bland annat höjas av offentlig konst. Denoffentliga konsten i dag är ett omdiskuterat och hett ämneinom samhällsdebatten, då den traditionella konstsynen ärunder upplösning. Diskussionen berör vilka kriterier somavgör vad som kan klassas som konst, något som tidigareavgjordes av att verket ansågs vackert och estetiskt. Idagfinns inga fasta kriterier utan det är ofta konsteliten, konst-värden, som avgör vad som är konst, allt kan vara konstoch ”allt är möjligt”. Denna förändring inom konstenlämnar en öppning för förändringar, som vi planerare bör tatill vara.

Även den offentliga konstens utseende har förändratsmycket under åren och arkitekt Gunnar Lidfeldt (1999)påpekar att det i dag finns ett modernt och nytt sätt att se påvår offentliga konst, nämligen att konsten berikarupplevelsen av staden, platsen, torget, gatan och parken.Lidfeldt och flera med honom påpekar dock att det finns enbrist av samspel mellan miljö och konstverk och attplaceringen av offentlig konst inom kommunerna oftast skerslumpmässigt och inte genomtänkt. För att arbetet med denoffentliga konsten ska bli genomtänkt så gäller det att se tillmer än den specifika platsen, det gäller att se hela detoffentliga rummet så att konstverket blir en del av helheten.Ytterligare problem som kan finnas inom kommuner är attfasta riktlinjer saknas för hur beslutsprocessen rörandeoffentlig konst ska utföras samt att samarbetet mellanförvaltningarna ofta är bristfällig. Konstnären kopplasmånga gånger in sent eller aldrig i beslutsprocessen ochalltför få kommuner använder sig av den rekommenderadeenprocentsregeln eller av ett fast anslag.

Gunnar Lidfeldt (1999) har under flera år som stadsarkitekt iGävle arbetat med att placera konst i det offentliga rummetoch han saknar en vedertagen metodik, en form avstadsbildsanalys som hjälpmedel vid denna placering. Hanmenar att placeringen av konst behöver en struktureradprogrambeskrivning som ger goda gestaltnings-förutsättningar samt som underlättar beslutsprocessen. Hananser att innehållet i en sådan bör beskriva syftet medkonsten, vad som bör förstärkas på platsen, platsenshistoria, själ, framtid, tillgänglighet och dess relation tillstadsstrukturen. Nils-Henry Mörck, konstnär och före dettarektor på högskolan för design och konsthantverk i

Göteborg, tror att det i framtiden kommer att skapasoffentlig konst som mer kommer att gripa in i självastadsbyggandet. (Törsäter 1997) Med detta som bakgrund,tycker vi att det finns ett behov av att utveckla förståelsenför konsten och ett nytt arbetssätt för att införliva denoffentliga konsten både i planeringen, andra instanser inomkommunen samt hos medborgare.

Vi ser det därför som viktigt att genom detta examensarbeteundersöka hur olika kommuner idag arbetar med denoffentliga konsten för att sedan utveckla ett arbetssätt, enmetod, som kommunen kan arbeta efter för att kunnaintegrera konsten i planeringen samt belysa konsten från nyasynvinklar och förtydliga dess betydelse i det offentligarummet.

Syfte

Syftet med examensarbetet är att arbeta fram en metodså att den offentliga konsten i högre grad kanintegreras i den kommunala planeringen ochstadsbyggandet, samt att tillämpa denna metod i fyrafallstudier.

Frågeställning

Hur arbetar olika kommuner med konst i den offentligautemiljön?

På vilket sätt arbetar kommunerna Eskilstuna och Uddevallamed konst i den offentliga utemiljön och hur kan dessaprocesser utvecklas?

Vilka stadsanalyser kan vi utgå ifrån och vilka element ianalyserna är av värde för att kunna utforma en analys-metod som kan användas så att den offentliga konstenintegreras i den kommunala planeringen?

På vilket sätt och varför kan en sådan metod innefattas i enbeslutsprocess och leda till att konsten integreras i detoffentliga rummet? Vad kan den framtagna metoden ge förresultat i Eskilstuna och Uddevalla?

Avgränsning

Vi har valt att avgränsa oss till konst i det offentligauterummet. Med det offentliga uterummet menas allautrymmen i staden som i princip är tillgängliga för samtligainvånare dygnet runt. Avgränsningen till dessa rum beror på

8


att det är inom denna arena som vi planerare verkar ochhar möjlighet att påverka. Vi har valt att basera våranalysmetod på analytikerna Lynch (strukturell karaktärs-analys), Ellefsen och Tvilde (realistisk stadsanalys),Norberg- Schulz (kvalitativ ortsanalys), Thiis- Evensen(estetisk stadsformning), Cullen (visuell karaktärsanalys),Hillier (space syntax) samt läror från teoretiker ochpraktiker som Trancik, Gehl och Gunnar Lidfeldt. Vi anseratt dessa tillsammans utgör ett brett analysunderlag föranalysdelen av vår metod som är koncentrerad påinteraktionen mellan det offentliga rummet och konst-verket. Målet med metoden är inte att föreslå hurkommunala enheter i detalj ska strukturera sig för attarbetet men den offentliga konsten ska förbättras. Utan viföreslår enbart hur samarbetet mellan kommunens olikaenheter kan förbättras.

Geografiskt har vi avgränsat oss till fyra fallstudieområden istäderna Eskilstuna och Uddevalla, där delar av metodenutförts. Fallstudieområdena består av de bägge städernascentrumkärnor samt två ytterstadsområden. Kommunernautgör bra exempel på medelstora städer som satsatgenomsnittligt på den offentliga konsten. Kommunerna haranvänts som ett medel för att uppnå syftet med arbetetsamt för att testa metoden. Vi har försökt att avgränsa osstill de kommunalägda rummen i staden. Ytterligare enavgränsning i vårt arbete är att det framställts av ossplanerare ur våra synvinklar. Även då vi redovisat andrasinfallsvinklar och åsikter, är det utifrån vårt stadsmässigaperspektiv som detta skett.

Metod och tillvägagångssätt

Utifrån litteratur inom ämnet offentlig konst och offentligarum har vi skapat oss en uppfattning om vad begreppen stårför, vilka behov och möjligheter som finns samt hur dessakan interagera för att berika varandra. Dessa litteraturstudierhar resulterat i en konstteoretisk ansats som tar uppproblematiken om vad offentlig konst är och om denoffentliga konsten kan/bör styras. Den konstteoretiskaansatsen utgår från planerarens och arkitektens synvinkelmen belyser även konstnärens perspektiv. För att följa uppdessa teorier om konsten och dess inverkan på detoffentliga rummet presenteras exempel på konstprojekt därplaceringen i rummet, kontroversiella utföranden,medborgarbestämmande eller integrerade konstformervarit utmärkande.

Med hjälp av litteraturstudier men framför allt genomintervjuer har vi undersökt hur kommunerna Eskilstuna,Uddevalla, Gotland, Stockholm och Uppsala arbetar med

den offentliga konstens beslutsprocess. Vi har även genomlitterära studier tagit del av Dalslands projekt Konstens kraft.Vi har övergripande undersökt hur dessa kommuner arbetarmed den offentliga konsten och dess politiska behandling,ekonomiska aspekter, planering, placering och genom-förande. Baserat på denna information har vi tagit fram ettförslag på hur kommuners arbetsprocess gällande offentligkonst kan se ut.

För att skapa vår metod har vi studerat och värderaterkända stadsanalyser och teorier, valt delar av dessaanalyser samt kompletterat med det vi anser saknas för attuppnå vårt syfte.

För att utvärdera vår metod genomförs delar av metoden ifyra fallstudieområden med olika karaktär i städernaEskilstuna och Uddevalla.

Läshänvisning

Examensarbetet är indelat i en teoretisk och en praktisk del.Den teoretiska delen inleds med en redogörelse av Detoffentliga rummet och Den offentliga konsten för att få engrundläggande förståelse för begreppen. Sedan sammanförsdessa i avsnittet Interaktion konsten- rummet för att klargörakonstens betydelse i det offentliga rummet. Hur konstensbeslutsprocess ser ut i dag och hur den skulle kunnaförbättras förklaras i stycket Den offentliga konsten – från idé tillgenomförande. I den praktiska delen, Vår analys- och samarbets-metod, presenteras vår framtagna metod som prövas genomfyra fallstudier där metodens steg I och II genomförs.(utvalda delar av fallstudierna presenteras i huvudrapporten,resterande i de fristående rapportena Fallstudie Eskilstuna-Frida Sjöblom och Fallstudie Uddevalla- Marie Arkebäck)

Samtlig information om Eskilstuna, studier av Eskilstunakommuns beslutsprocess gällande offentlig konst samtgenomförda fallstudier i Eskilstuna kommun har framtagits/genomförts av Frida Sjöblom. Samtlig information omUddevalla, studier av Uddevalla kommuns beslutsprocessgällande offentlig konst samt genomförda fallstudier iUddevalla kommun har framtagits/genomförts av MarieArkebäck.

Samtliga fotografier har tagits av författarna om inte annatanges.

9


Det offentliga rummet

”Staden är vårt äldsta konstverk, ett konstverk som hela tiden förnyas. Staden är också vårtgemensamma vardagsrum. Vi har fått staden av våra förfäder och ska överlämna den till vårabarn och barnbarn.”

Nyström red. 2000, s. 215

10


Citatet på föregående sida anger vikten av stadens betydelsesamt hur angeläget det är att ta hand om staden ochutveckla den i önskad riktning så att den blir till störstamöjliga glädje för kommande generationer. I dag lever vi ien värld då denna utveckling främst anses ske genomekonomiska och teknologiska aspekter (Gabrielsson red.u.å., s. 14). Vi anser dock att dessa två aspekter inte enbartkan utveckla våra städer i rätt riktning utan även arkitekturenoch konsten är viktiga beståndsdelar som bör tas till vara påoch utvecklas. Det är arkitekturen och konsten som bildarvåra offentliga rum och därmed även stadens helhet. För attvi ska kunna nå en position där vi kan tala om arkitekturensoch, främst i detta arbete, konstens roll behöver vi inteenbart fördjupa våra kunskaper inom dessa två ämnes-områden utan även få en förståelse för vad det offentligarummet innebär.

Vad innebär det offentliga rummet?

Vi har valt att använda definitionen rum då begreppetkändes mest naturligt då det ofta förs debatter om stadensrum och de offentliga rummen i staden. Vi är dock välmedvetna om att det finns en del som anser att det vibetraktar som ett rum egentligen är en plats. Men för osskan en plats omfatta en större geografisk yta, en plats kanvara en hel stad eller ett öppet fält som sträcker sig vidaomkring. Ett rum, för oss, finns på en mindre geografiskyta, är överblickbart och någorlunda avgränsat.

Det offentliga rummet finns både inomhus och utomhus.De offentliga rummen inomhus kan bestå av statligabyggnader, skolor, bibliotek och gallerior, medan deoffentliga rummen utomhus kan bestå av gatunät, torg ochparker. Förutom att de offentliga rummen utomhusmöjliggör och underlättar för människor att förflytta sig såutgör även rummen en plats för aktivitet, vila, upplevelseroch möten. Det är stadens offentliga rum som skaparstadens identitet och människors hemkänsla.

Vi har valt att i detta arbete begränsa oss till de offentligarummen utomhus. Detta på grund av att vi anser att detegentligen endast är de offentliga rummen utomhus som äroffentliga för alla, dygnet runt.

Det offentliga rummets roll och utformning

”Många av stadens miljöer och rum är idag långt ifrån såinnehållsrika och varierande som man skulle kunna önska. I ställetpräglas stora delar av stadsmiljön av ett nyttotänkande och främjareffektiva handlingar.”

Berglund & Jergeby 1998, s. 71

Det är planerarens och arkitektens uppgift attutforma det offentliga rummet. Utformningen avgörvilka det är som har tillgång till rummet och hur dessai sin tur använder det och upplever det. Ofta harplanerarna och arkitekterna i åtanke att rummet skaanvändas på ett speciellt sätt och försöker att utformadet därefter, men många gånger så använder intemänniskor rummet som planerarna och arkitekternahar tänkt sig. Därför bör planerare och arkitekteristället för att rikta in sig på hur människor skaanvända rummet, rikta in sig på att försöka skapamöjligheter till användning. Med detta menas att detoffentliga rummet kan ha specifika kvaliteter som ligger iberedskap och bjuder in människor till vistelse för att desedan själva med hjälp utav kvalitéerna kan skapa ett utelivsom passar dem. Det gäller att utforma rummet för mång-fald, alla människor oavsett ålder, bakgrund och behov skalockas till att vistas i de offentliga rummen och där få sinaönskemål och krav tillfredställda. Det offentliga rummetska vara ett rum med liv. (Berglund & Jergeby 1998, s. 42,71-73)

Inom en stad finns det många olika slags områden där varjeområde har sina specifikt utformade rum. Det vi idag kan sei våra svenska städer är att vissa områden prioriteras när detgäller mängden av kvalitéer. I de områden där människormed resurser bor finns det mer materiella resurser än i deområden som bebos av människor med få resurser. Vårtsegregerade samhälle kan till viss del bero på denna sned-fördelning av materiella och sociala resurser. Det är därförviktigt, för att bryta denna negativa utveckling, att ta stadenssamtliga rum i beaktande vid fördelning av resurser.(Enhörning, Fog & Linn 2001, s. 15)

Vi har bland annat därför valt att utföra vår analysmetod ifyra fallstudieområden som utgörs av Eskilstunas ochUddevallas centrala delar samt av två ytterstadsområden ivardera stad. Därför går vi nedan in lite mer i detalj pådessa två bebyggelseformer.

FörortenDe offentliga rummen i förorterna är inte lika tydliga somde offentliga rummen i staden, då bebyggelsen inte är likatät och rumsbildande. Skillnaden är extra tydlig i områdensom byggdes under rekordåren (1965-75). I många av dessaområden finns bara offentlighet men inga rum, allt uppfattassom ett enda stort rum utan verkliga väggar och tak, detfinns inga tydliga gränser mellan privat och offentligt. Dåstora delar i en förort ofta är byggda samtidigt och har enganska kort historia, kan det vara svårt att finna en identitet,skapa sociala nätverk och ta ett gemensamt ansvar förområdet. För att detta ska kunna skapas krävs det att de

11


stora öppna rummen delas in i mindre små rum så attgemenskap och historia på så sätt skapas. (Boverket 1998, s.16)

CentrumInnerstaden har till skillnad från ytterstadsområdena sombyggdes under rekordåren ofta en klar rumskaraktär medtydliga rum och mötesplatser. Då staden består av blandadbebyggelse, gammalt och nytt som står sida vid sida, är denrik på många olika slags rum, så som trånga gränder, öppnatorg, gathörn och breda bollivader. Stadens offentligaplatser och torg har genom historien alltid varit viktiga förmöten, inspiration, samtal och demokrati. I stadens centrumvistas alla, boende, besökande, arbetande, turister m fl. Detmåste därför finnas rum som passar och tilltalar alla. Ävenom vi inte har ärenden i staden kan vi vistas där bara för attse på folk och för att låta sig ses.

För att människor ska vilja vistas i innerstaden krävs det attinnerstaden är säker, trevlig, attraktiv, underhållen, eninspirationskälla, har målpunkter och är inte minst dynamisk.För att innerstaden ska kunna leva upp till detta krävs detatt den ständigt förnyas samtidigt som det gamla bevaras.Innerstaden behöver även vara motståndskraftig,konkurrenskraftig och framåtsträvande för att kunna ståemot externa köpcentrum och kunna konkurrera mot andrastäder. Innerstadens utformning ska uppehålla demokrati,förmedla samhörighet och motverka skadegörelse och våld.(Nyström red. 2000, s. 83,85) Innerstadens utseenderepresenterar oftast hela staden, då det är i innerstaden somturister ofta vistas och det är innerstadens image somturisten sedan bär med sig som minne och sprider tillvänner och bekanta. Hur innerstaden utformas och upplevsär alltså viktigt i många avseenden men framför allt då decentrala delarna skapar hela stadens identitet. Det är pågrund av detta som de flesta investeringar, både privata ochkommunala, sker i innerstaden. Staden har alltid varit eninspirationskälla och den som tagit täten och visatmänniskor vart utvecklingen är på väg. Ofta är det i inner-staden som det satsas på konst, kanske främst beroende påatt staden är trendsättare men även för att det är där somkonsten kan berika och glädja flest människor.

Aktiviteter i det offentliga rummet

Oavsett var i staden det offentliga rummet är beläget pågårdet många aktiviteter där under dygnets alla timmar. Stads-analytikern Jan Gehl (1996, s. 11) har delat upp dessautomhusaktiviteter i tre grupper;

Nödvändiga aktiviteter pågår under dygnets alla månader ochstyrs inte av vädret, som att gå till jobbet, skolan, handla

Kungsgatan, Eskilstuna

Fristadstorget, Eskilstuna

Kungsgatan, Uddevalla

Trafikplats, Göteborg

12


och hämta barnen på dagis. Aktiviteterna sker oavsett omden offentliga miljön är fattig eller rik.Valbara aktiviteter är frivilliga och utförs i mån av tid, platsoch väderlek, som att ta en promenad, solbada eller titta påfolk. Dessa aktiviteter sker bara i liten skala om denoffentliga miljön är fattig medan de sker i stor skala ommiljön är rik.Sociala aktiviteter är beroende av att andra människor vistas iden offentliga miljön. Aktiviteterna uppstår när människormöter varandra, barn som leker, samtal som förs ochgenom passiv kontakt, att se och höra andra människor.

För att en stad ska kunna vara attraktiv behövs alla dessa treovanstående aktiviteter och därmed även goda utformadeoffentliga miljöer som inbjuder till dessa aktiviteter. EnligtGehl (1996, s. 32) vistas fler människor utomhus och fleraktiviteter äger rum om utemiljöerna är rika. I sinaobservationsstudier har Gehl visat att rum och stråkanvänds i mycket högre grad om de innehåller kvalitetersom människor uppskattar till exempel tillfällen till avbrott,verksamheter och utsmyckningar. Även andraundersökningar har kommit fram till att utsmyckningar i deoffentliga rummen är viktiga. Vid val av plats förrekreation så värderas skönhetsupplevelsen högst.(Berglund & Jergeby 1998, s.20-21) Av detta kan vi draslutsatsen att den estetiska utformningen på platsen/rummet är viktig för att positiva upplevelser ska kunnaskapas och stanna kvar i minnet.

Rummets upplevelse och betydelse

Som vi tidigare har nämnt hör rummets fysiska struktursamman med upplevelsen av rummet. Hur dessa tvåfaktorer hör samman förklarar Katarina Nylund, doc.Arkitektur/byggnadsfunktionslära LTH, medrepresentationsbegreppet. Representationsbegreppet bestårav det faktiska, det diskursiva och det upplevda rummet.Det faktiska rummet är hur rummet fysiskt är utformat, dessform och struktur. Det diskursiva rummet är hur viuppfattar det faktiska rummet. Uppfattningen skiljer sig frånperson till person beroende på vilka förväntningar somfinns på rummet. Beroende på kultur, samhällsklass ochålder har vi olika förväntningar på rummet, vilket leder tillolika uppfattningar om samma rum, vilket i sin tur leder tillatt diskursen blir olika. Men oftast har varje rum/område enöverordnad diskurs, vilket i praktiken innebär att varjeområde har ett visst anseende. Vi har olika tankar ommiljonprogramsområdet, innerstaden och villaområdet. Detupplevda rummet är hur vi lever i rummet, vilka aktivitetervi utför, hur vi rör oss och använder rummet. Dessa trebegrepp, det faktiska, diskursiva och upplevda hör sammanoch påverkar varandra. Det räcker till exempel inte att ett

rum har fysiska kvaliteter för att det ska vara attraktivt utanockså föreställningarna om rummet måste vara positiva,först då skapas ett attraktivt rum. (Nylund, se Enhörning,Fog & Linn 2001, s. 13) Enbart konst kan därför intelösa ett områdes problem, utan konsten måste vara endel av ett helhetsgrepp som innefattar både detfaktiska, det diskursiva och det upplevda rummet.

Det offentliga rummets framtid

För att det offentliga rummet ska kunna utvecklas positivtkrävs det att representationsbegreppet får utgöra grundenför utvecklingen. Om inte utvecklingen sker med hänsyn tillhelheten finns det enligt planteoretikern Manuel Castells(Castells 1996 se Nyström red. 2000, s. 30-32) tre olikaframtidsutvecklingar som kan hota det offentliga rummetspositiva utveckling;

Det pågår en desintegration som gör att staden delas upp itvå delar, detta kallar Castells tredjedelssamhället.Uppdelningen som orsakas av teknologi och IT är ganskahårt dragen och innebär att de som har tillgång till teknikensamt behärskar den lever i flödesrummet, avskärmade frånresten av staden antingen genom gated communities ellergenom innerstadens elitmiljöer. De övriga lever i arbets-löshet, fattigdom och utsätts för det kommersiellamediebruset.

Varuutbudet blir alltmer uniformt, då de stora kedjorna tar övermer och mer samtidigt som gentrifieringen av innerstädernabidrar till att antalet specialiserade butiker ökar för att passaden nya efterfrågan. Detta innebär att det breda handels-utbudet som förr riktade sig till var man, är nu enbarttillgängligt för dem som lever i flödesrummet. Detoffentliga rummet förändras även genom att fler inglasadegallerior och språng byggs, vilket medför att de rum somtidigare var offentliga nu bara är halvoffentliga samt haröppettider. Förändringen av handelsutbudet och stadensoffentliga rum innebär att det fria samhällets identitet, såvälden kollektiva som den individuella, drabbas.

Informationsteknologin upptar vår fritid alltmer, istället för attträffas och umgås i det offentliga så sitter vi hemma i denprivata soffan och tittar på tv eller surfar på nätet. Detta harlett till att grannsamvaron och föreningsdeltagandet harminskat.

Om dessa tre utvecklingar får fortsätta går vi enframtid till mötes där klyftan mellan människor ökaroch där det offentliga rummets betydelse riskerar attförsvinna. För att kunna motverka detta krävs det attett helhetsgrepp tas och att sektorsövergripande

13


komplexa frågelösningar utförs. Först när detta skerkan det offentliga rummet möta en ljus framtid.

Att arbeta sektorsövergripande mot gemensammamål kan bland annat inkludera att skapa stadensimage, vilket är viktigt då dagens städer konkurrerarom befolkning, verksamheter och företag. Vad dennaimage ska bestå av eller förmedla kan vara i principvad som helst, till exempel exceptionella bygg-projekt eller offentlig konst, det viktigaste är dockatt bestämma i vilken riktning staden ska utvecklas.

14


15


Den offentliga konsten

”Att utsmycka och förhärliga – har inte konsten alltid ägnat sig åt detta? Och medan mantagit sig an sådana uppgifter har man skapat verk som kunnat samla sinnet och ge det nyspänst, tömma det på tankar som från verket slungar sig ut som svalor mot en klarsommarkvällshimmel, eller med påtagligt tankestoff slår sig ner i våra verkliga, vardagliga ochorganiska uppgifter och problem.”

Sandström, Stensman & Sydhoff 1982, s. 19

16


Konst och offentlig konst är begrepp, företeelser ochskapelser som kan vara svåra att förstå och förklara. Debesitter ofta en flertydighet som ter sig som en mystik förbetraktaren. Gestaltning som inte är något av ovanstående ärkanhända inte konst, men vad är det då? Vi anser att ettförsök att besvara dessa och liknande frågor samt att föra engrundläggande diskussion om den offentliga konstenshistorik och betydelse är en viktig grund för vårt arbete. Vivill därför genom detta avsnitt belysa för läsaren vikten avoffentlig konst samt öka förståelsen för de dilemman ochmeningsskiljaktigheter som rör konsten och den offentligakonsten.

Vad är konst?

”Konst ställer frågor, mer än den ger svar.” Agneta Von Zeipel, verksamhetsledare på Bohusläns museum, personlig intervju 2004-10-18

Uppkomsten av det moderna konstbegreppet föddes underden senare delen av 1700-talet. Denna traditionella konstsyninnefattade det som kallades de sköna konsterna vilketexempelvis var både arkitektur, dans och bildkonst. (Vilks2001, s. 2) Under denna tid var konst och bra konst någotsom var vackert och estetiskt, vilket är en definition somhar förändrats till i dag. Efter 1700-talets begreppsförklaringav konsten har det följt en mängd försök till att ge enuttömmande definition av vad konst är, men dock tycksingen ha lagt fram en definition som har accepterats somden allmänna. I dag betraktas det som naturligt att anse detsvårt eller rent utav omöjligt att besvara vad konst är, vadbra konst är eller ge en klar definition av begreppet konst,eftersom det då kommer att innehålla felaktigaförväntningar. Dock är det viktigt att i detta arbete ochavsnitt försöka att redogöra för vad offentlig konst kanvara, därför börjar vi med en begreppsförklaring av vadenbart konst är.. (Svenska kommunförbundet 1993, s. 34)

Redan i det inledande stycket har vi konstaterat att det intefinns någon enkel, entydig och självklar förklaring pårubrikens fråga, vad konst är. I tolkningen av vad konst äroch kan vara, har upplevelsen en viktig roll. Konsten fåross att se med nya ögon, den får oss att tänka och känna.Den upplevelse och den tolkning som konstverket villförmedla är aldrig entydig, men alltid subjektiv. Tolkningenav konsten blir då en form av språk som tar vid när vårttalade språk, våra ord inte räcker till för att beskriva det vikänner och tycker. Konsten har till uppgift att bryta vårtvaneseende och öppna upp för seendet. Konsten ärgränsöverskridande vilket gör det svårt att avgöra när detär konst och när det inte längre är konst.

Lars Vilks (2001, s. 2) konstnär och konstteoretiker, anseratt frågan vad konst är, ger upphov till en lång radsynpunkter och åsikter, men att detta inte får undanröjasjälva vissheten. Det generella mönstret, enligt honom är attkonst inte kan definieras, men det hindrar dock inte attkonsten finns och kan kännas igen av dess betraktare.

Vad är offentlig konst?

Offentlig konst är precis som konst, omöjlig att klartdefiniera och måhända är det just där tjusningen hoskonsten och offentlig konst ligger? Svaret på frågan börlämnas öppen, likt begreppsförklaringen av konst kan deninte bestämmas av någon, utan svaret ligger hos denenskilde betraktaren och hans personliga åsikter. Människanbehöver skönhet för att existera och en stad utangestaltande konst kan liknas med en stad utan fasader ochlandmärken. Vare sig betraktaren anser att verket är offentligkonst eller inte, vackert eller fult, så skrattar, förbannareller beklagar betraktaren konsten. Huvudsaken är att denoffentliga konsten påverkar och berör betraktaren. Vissträcker denna enkla förklaring som svar för att täcka in ett såbrett och varierande ämne som offentlig konst?

En något enklare och mer direkt förklaring av offentligkonst kan vara ett verk som finns i allmänhetens ägo, detvill säga stat, kommun och landsting. Offentlig konst kanockså betraktas som den konst som människor konfronterasmed på en offentlig plats och där mötet med konstverketinte är den egentliga orsaken till att betraktaren uppehållersig där. (Sjöholm 2003, s. 5) Denna definition ingriper i justdet faktum att offentlig konst till stor del är en upplevelseoch en avvikelse från det andra i det offentliga rummet somär av mer ”nödvändig” karaktär.

Fast, lös och byggnadsanknuten konstBegreppet offentlig konst innefattar begreppen fast och lösoffentlig konst. Fast offentlig konst kan exempelvis varaskulpturer eller väggmålningar, som beställts för ett visstrum eller i anslutning till en byggnad. Den lösa konstendäremot, har inte samma starka anknytning till en viss miljöoch kan exempelvis vara stafflikonst eller konsthantverk.Även begreppet byggnadsanknuten konst påträffas i olikasammanhang kring konst och arkitektur. Ordet och dessbetydelse var från början liktydigt med fast konst, men harsenare kommit att förknippas med lös konst som har enstark förbindelse till den byggnad den installerats i.(Sandström & Sjöstedt 1977, s. 9, 31-32)

17


Den offentliga konstens utveckling från1700-talet till idag

”Konsten har förskjutits från smak utan intresse till intresse utansmak.”

Vilks 2001, s. 50

Ett försök att förklara skillnaden mellan bra och dålig konst,kan ses som en del i ett försök att förklara vad konst ochoffentlig konst är. Dessa frågor uppkommer först när ettspecifikt konstverk blir synligt och väcker motstridigasynpunkter från dess betraktare. Då ett konstverkpresenteras med påståendet att det är just konst, uppståroenigheter om det är skönt eller inte, vilket i sig ifrågasätterkonstverkets kvalitet. Just runt denna kontrovers, estetiken,kretsar konstens historiska utveckling. (Vilks 2001, s. 2) Föratt kunna förklara vad konst och offentlig konst är ochsamtidigt bilda en form av konstteoretisk ansats, måstekonstens historia presenteras. Konstens historia är likvälviktig att presentera i detta arbete för att kunna förståkonstens betydelse i dagens och i vårt framtida samhälle.Den offentliga konstens utveckling måste ses i ettperspektiv tillsammans med övriga konstformer, i en merallmän konsthistoria, då alla konstformer är beroende avvarandras utveckling. Den historieöversikt som följerkommer i huvudsak att beskriva europeisk konst, medinriktning på svensk konst.

1700- och 1800-talet, den monumentalakonsten

Det offentliga rummets gestaltningar och representativakonstverk har genom tiderna alltid kommit till påbeställarens villkor. Under 1700- och 1800-talet blev denoffentliga konsten en symbol för äreminne och skulle verkaför att befästa den världsliga makten (Wingren 1984, s. 10).Den officiella makten i samhället, kyrkan eller kejsaren,använde den offentliga konsten och den monumentalabilden och formen för att markera sitt inflytande och sinförbindelse med traditioner av andlig och världslig makt.Den offentliga konsten var en del i ett maktspel ochestetiken var dess högsta sanning. (Sandström, Stensman &Sydhoff 1982, s. 5) Under denna period grundades ocksåuppfattningen om att den offentliga konsten skulle utförasav framstående konstnärer som besatt någon form avmoralisk och folkuppfostrande kraft att förmedla till folket.(Wingren 1984, s. 10)

Åtskilliga av våra statyer och minnesmonument över vårsvenska historia uppkom efter år 1850 och kring sekelskiftet.Skulpturen ansågs vara den mest förnämsta konstarten av

Th. Lundberg, Dubbelstatyn, Kungstorget,Uddevalla

Elli Hemberg, The löv, Norrköpings konsthall

Graffiti, Dalaberg, Uddevalla

Ljuskonst, Santapark, Rovaniemi, Finland

18


alla och motivet var i första hand kungar eller eventuellthögre adels- och ämbetsmän. (Berefelt 1971, s. 29-31) Vidslutet av 1800-talet ersätts alltmer kungamotiven meduttrycksfullare grupper så som nakna kvinnor, nymfer ochgenier. Härmed började utvecklingen mot rikare skulptur-parker. (Sandström, Stensman & Sydhoff 1982, s. 13)

1900-talet

Förutsättningarna för den svenska offentliga konstenförändrades drastiskt under industrialismen på grund av demedföljande socioekonomiska och kulturella förändringarnasom skedde runt 1900-talets början. Runt sekelskiftetgjordes försök att för första gången skapa en syntes mellanarkitektur och konst, för att på så sätt göra konsten mindremonumental och mer tillgänglig för alla. (Sandström,Stensman & Sydhoff 1982, s. 5) Efterkrigstiden var enblomstringstid för offentlig konst i Sverige och det var ävenett genombrott för den icke föreställande konsten, vilket varen markant uppgörelse med historiens estetiska ochformmässiga ideal. (Sjöholm 2003, s. 2)

Under den senare delen av 60- och 70-talet ökar kritikenoch motståndet mot bilismens brutala intåg i staden ochreklamens övertagande av det offentliga rummet. Konstengör desperata och misslyckade försök att konkurrera i detalltmer splittrade offentliga rummet (Sandström, Stensman& Sydhoff 1982, s. 17). Denna strävan pågår än i dag. Under1970-talet föds dock nya optimistiska drömmar om hurkonsten skall återerövra staden och vara en del av enreformationen av samhället. Försöken blev dock få ochutsmyckningsuppdragen hade svårt att kompensera bristenpå omsorg i det annars så storskaliga byggandet. Denoffentliga konsten har vid denna tid förlorat en mycket stordel av sin forna tyngd. (Gabrielsson red. u.å., s. 9-10)

Så var befinner sig den offentliga konsten i dag? Närmodernismens och funktionalismens mönster försvann,omformulerades tidigare rådande ideal, värden ochnormer som konstnärerna tidigare arbetat efter ochbetraktat som absoluta utgångspunkter. Under varjeera genom konsthistorien fanns principer förkonstnären att följa, till skillnad från idag, då det intetycks finnas något angivet. Vår tid anses inte ha någraornament, utan konstnärer kan plocka vad och hur devill ur tidigare epoker och från olika länder. Allt äröppet för en hållningslös fantasi och konst betyder intelängre enbart något som är estetiskt utan allt kan varakonst. (Sandström, Stensman & Sydhoff 1982, s. 163)

Den offentliga konsten idag

”Konstens utvecklingspotential ligger i att finna nya och fler sätt attbygga broar mellan konstvärld och samhälle. Mycket kommer atthända om vi bereder marken.”

Gotlands kommun u.å., s. 9

I dag har frågan om konstens kvalitet fått en allt större platsoch intresse. Anledningen till detta, enligt Vilks (2001, s. 1,25) är att det idag existerar två konstuppfattningar ellerparadigm samtidigt. Det första paradigmet kallas denklassiska konstteorin, vilken härstammar från modernismen,och den andra kallas den postmoderna konstteorin.Skillnaden mellan inriktningarna är att den förstnämndaanser att kvalitén går att finna i själva konsten, medan detandra paradigmet anser att det angår konstvärldens aktöreratt själva avgöra vad som är kvalitet för stunden. Det ärdärför som konstens kvaliteter idag befinner sig i ettförhandlingsläge och att konstvärden inte längre fungerarsom en absolut enhet.

Konstens kvalitet, estetik och innehållDå vi på 1990-talet, genom den postmoderna konstteorin,sökt en annan användning för konsten (än det estetiska), harkonsten kommit att förändras till något som ärproblematiserande och undersökande. Konsten i dag tarofta rollen som ett bidrag till mänsklig kunskap, erfarenhetoch upplevelse samtidigt som den ska göra sig nyttiggenom att framföra social kritik. Fokuseringen glider frånestetiken till konstens innehåll och konsten får betydelsegenom att vara gränsöverskridande och något som alltidtänjer på invanda gränser. Dessa förändringar av konstenhar medfört att tron på konsten delvis har gått förloradoch att konsten genom sin förändrade karaktär haravdramatiserats något. Dock betyder detta inte att konstenkommer att försvinna, utan den kommer att fortsätta attvara en betydelsefull verksamhet, men med en annaninriktning än tidigare. (Vilks 2001, s. 11-13)

Konst och social kritikMalcom Miles (1997, s. 92) påpekar i sin bok Art, Space andthe City: Public Art and urban futures, att den nya konstenssträvan, från estetisk kvalitet mot social kritik, leder tillfrågan om vem som bestämmer vad kvalitet är. I dagexisterar inget subjektivt konstvärde, då det är konst-världen själv som är domare för vad som är konst ellerinte. Detta leder till att den konst som inte väckeruppmärksamhet i de viktigaste konstkretsarna, inteheller kan erhålla ett erkännande om att vara konstoch kvalitet. Bra konst blir således konst somuppmärksammas och konstnärens viktigaste vapen

19


blir sitt nätverk. Enligt Vilks (2001, s. 18-23) har dockdenna nya typ av inriktning för konsten ett inneboendedilemma. Grundläggande för konsten har alltid varit attinte vara kommersiell, ingen produktion ska framställas påbeställarens villkor (trots att detta gjordes undermonumentalkonstens tid). Om konsten tidigare var någotsom beskrev människors villkor och upplevelse av världen,har konsten i dag enligt Vilks blivit något som måsteplaneras och motiveras, konsten får se sig själv nyttiggjord.Vilks anser att konstnärer därför har blivit tvungna attanamma en roll som kurator och samhällskritiker, för attkunna framställa konst som är intressant, angelägen ochaktuell. Konsten måste ständigt tänja sina gränser för attvara bra konst.

Lars Vilks skriver inte att detta i sig är något fel, menantyder att konstprojekt blir motiverade som inlägg idiskussioner runt samhällsproblem för att frambringaidentitet och uppmärksamhet. (Vilks 2001, s. 23) Vi anserdock att i detta sammanhang kan konsten inte ses som någotisolerat från samhällets övriga utveckling, utan måste sessom en del av en helhet. Samhällsstrukturen och världenrunt omkring oss (och konsten) förändras ständigt och idagstår vi inför andra hot och möjligheter än vad vi gjorde för50, 100 eller 200 år sedan. Samhällets utveckling och försöktill förändring och förbättring måste följa historien ochvärldsläget så som det ser ut i dag. Även konsten måstefölja denna utveckling, då konsten är ett sätt att berätta förframtiden om var vi befinner oss i dag. På något sätt måstealla medel, alla delar av vårt samhälle, användas för attskapa förbättringar och kunna bryta sig igenom mediebrusetsom aldrig stängs av. Konsten utvecklas i samband medsamhällsförändringar och visst måste också konsteninkluderas som ett medel för att få en förbättring.Konsten kan inte leva isolerad från vad som förändrasrunt omkring den. I dag är konsten en resurs, entillgång och vi anser inte att konsten förlorat i betydelsepå grund av detta utan snarare tvärt om.

Konstens kvalitet för medborgarenKonstens kvalitet och vad som kan anses som bra konst kanockså ses ur medborgarnas och brukarnas ögon. Idag finnsett glapp mellan medborgarna och konstnärer om vilkenkonst som bör uppföras i våra offentliga rum. Konsten skaha rollen som vägvisare in i framtiden men ofta önskarmedborgare konst som redan är ”gammal” och som upp-fördes i våra offentliga rum redan för 50 år sedan (KajLarsson, Stockholms kulturförvaltning, Konstkansliet,Telefonintervju 2004-09-14). I Norrköping uppfördes år1961 Arne Jones skulptur spiral åtbörd utanför stadensmuseum och väckte stor kritik från stadens medborgare. Idag, 35 år senare, är åsikterna om verket det motsatta och

Norrköpings kommun använder ”spiralen” på sinabrevpapper och ett köpcentrum är uppkallat efter statyn.(Holm 1997) I ett försök att överbygga detta glapp måstekonstnärernas åsikter respekteras, då de har utbildning ochkunskap i ämnet, vilket allmänheten normalt inte har. Föratt ett konstverk skall bli omtyckt krävs förståelse ochdärför är det viktigt att föra en kreativ dialog mellankonstnär och medborgare. Känner medborgaren tillkonstnärens intentioner och tankar bakom konstverket ärdet lättare att acceptera och tycka om verket. (Svenskakommunförbundet 1993, s. 59-60) Ibland kanske intebrukarna vet vad bra konst är förrän dom får möjlighet attupptäcka den.

En ny syn på offentlig konstTrots denna, kanske något negativa syn på konstensutveckling, har konstintresset det senaste årtiondet kraftigtökat. (Engman 1999, s. 38) Under mitten av 1900-taletansågs respekten för den offentliga konsten vara så mycketlägre än den aktning som fanns för konst på museer ochgallerior. (Holm 1992, s. 18) Denna inställning har dockförändrats till i dag, möjligen just med anledning av denoffentliga konstens ändrade innehåll. Den offentligakonsten har plötsligt fått en ändrad vikt, betydelse ochframtoning i det offentliga rummet. Flertalet konstnärer villdärför ge sig ut i det offentliga rummet, vilket medför attkonsten bli mindre isolerad, mindre maktlös och meroffentlig. Den nya offentliga konsten är här.

Den nya offentliga konsten

Det offentliga rummets dynamik, viktiga roll sommötesplats och som en plats för interaktion har gjortkonstprojekt i det offentliga rummet till spännande,annorlunda och utmanande projekt för konstnärerna.Konstnärer ser spänningen i att låta konst ochoffentligt rum mötas i en interaktion som inte annarsuppstår mellan konst och galleriets enkla väggar. Denoffentliga konsten är på modet. Denna öppning i denoffentliga konsten, med ökat intresse för detoffentliga rummet och med ett nytt innehåll ikonsten, är något som detta arbete, planerare,stadsbyggare och arkitekter bör ta till vara på. Ingetär idag riktigt bestämt i konstvärden och därför kanmycket vara möjligt. Vi anser att det är ett ypperligttillfälle att låta konsten och stadens planering i högregrad integrera med varandra och därmed förstärkavarandra. En sådan sammanföring kan skapa någotbestående och betydelsefullt. Ett exempel på ett sådantprojekt är förändringen av Kalmar stortorg, som gjordes isamarbete mellan konstnär och arkitekt. (se nästa uppslag)

20


Estonia monumentet, Bruten våg, Miroslaw Balkas

En kort tid efter Estoniakatastrofen bestämde kulturdepartementet och Statens konstråd att ett konstverkskulle uppföras för katastrofens minnesvård. Arbetet med att söka en plats påbörjades och fem konstnärerbjöds in till att skissa på förslag. Statens konstråd tillsatte en arbetsgrupp som bestod av medlemmar ochverksamma inom konstvärden, vilket enligt kritiker medförde att förslag och önskemål från anhöriga påverkets plats och utformning inte uppmärksammades. (Beck 1996:2)

Galärparken på Djurgården i Stockholm, blev den plats som valdes av Statens konstråd i samarbete med enlandskapsarkitekt. Platsen valdes då den var öppen och kunde användas på flera olika sätt, både av enskildapersoner och stora grupper av människor. Kritiker menade dock att valet av plats var felaktigt, då det intevar en spontan sorgeplats där de anhöriga för katastrofen möttes. (Beck 1996:2)

Även de skissförslag som inkom kritiserades för att vara anstötande och rentav osmakliga. Ett av förslagenvar exempelvis en exakt avgjutning i naturlig storlek av trapphusen på Estonia. Verket skulle vara enutkiksplats för eftertanke, men upplevdes som ett hån mot de anhöriga som skulle tvingas uppleva detrappor som offren för katastrofen själva kämpade i. De anhöriga till katastrofens offer uttryckte önskemålom mer traditionella symboler för sorg, evigt liv eller frälsning så att platsen och konstverket tillsammansbildar en sorgeplats. (Beck 1996:2)

Det förslag som i dag är uppfört, Bruten våg, skapat av Miroslaw Balkas, består av tre meterhöga rektanguläraskivor i ljus granit som placerats så att de liknar fören på ett fartyg. På graniten finns de omkomnas namninristade, något som var och en av de anhöriga själva fick besluta om. I dag är monumentet omtyckt ochanvänt av många. (Grunnor 2004)

21


Stortorget i Kalmar, Eva Löfdahl, Adam Caruso, Peter St John

Kalmars stortorg är ett stort öppet rum mitt i stadens rutnätsplan och kantas av flera kraftfulla äldrebyggnader. Torget har genom historien varit en representativ officiell plats och samtidigt en folkligmötesplats. Under 1990-talet konstaterade dock de kommunala politikerna i staden att torgets handel i stortsätt försvunnit, att bilparkeringen tagit över torget och att invånarna ansåg platsen som tom och ödslig. År1999 kontaktade Kalmar kommun Statens konstråd för att få hjälp med ett förnyelsearbete. Torget skulleåterupprättas som en plats av dignitet och detta skulle ske med varsam förnyelse och upprustning samtidigtsom kommunen ville pröva nya möjligheter att tillföra torget värden. (Gabrielsson red. u.å., s. 39)

Under våren 1999 skapades ett uppdragsprogram som beskrev det viktigaste funktionskravet; att torgetsöppna kvalitet skulle behållas och kunna användas för tillfälliga och varierande aktiviteter. Det parallellaskissuppdraget var något annorlunda, då tre lag med arkitekter och konstnärer bjöds in att delta i tävlingen.Arbetssättet var nytt och utmanande då det inte gjordes någon skillnad mellan konstnärer och arkitektervilket medförde att det inte existerade en förutfattad mening om var gränsen skulle gå. Det tillkom varje lagatt inom ramen för sina förslag gestalta mötet, skillnaden eller integrationen mellan konst och arkitektur.(Gabrielsson red. u.å., s. 39)

Det förslag som valdes att uppföras var Field of Stones av konstnären Eva Löfdahl och arkitekterna AdamCaruso från St John Architects. Gestaltningen av torget består av varierande sten- och markbeläggning sommarkerar ”stigar” och ”gläntor” vilket ger rörelse och riktningar för besökaren att röra sig längs elleruppehålla sig vid. Under torgytan finns underjordiska fontäner som ger torgbesökaren ett lugnande ljud avforsande vatten. I marken finns också konstnärligt utformade brunnslock som genom sitt genomskinligamaterial ger betraktaren en glimt av vattnet under torget. Gestaltningen innefattar även små röda ljuskällorsom är monterade på omkringliggande fasader och på tunna master som placerats i grupper för att angeriktningar och lägen på torget. Kvällstid ska denna belysning upplevas som en nedsänkt himmelsk nivå sommöter den underjordiska vattennivån. (Gabrielsson red. u.å., s. 39)

Gestaltningen av Kalmar stortorg har vunnit flertalet priser då rummet anses ha fått ytterligare kvaliteter ochfunktioner samtidigt som torgets ursprungliga öppenhet fortfarande finns kvar. Gestaltningen har på ettfördomligt sätt kombinerat arkitektoniskt ursprung med konstnärlig förnyelse. Små förändringar har skapaten stark offentlig plats som förtydligat kopplingen till det omgivande gatunätet, låtit markbeläggningen varasammansatt och informell och där den konstnärliga gestaltningen samspelar med en känslig och äldrearkitektur. (Silén 2004)

Kalmar torg med röd belysning på byggnader Brunnslock till underjordisk fontän

Fotograf: Linnéa Olofsson

22


Offentlig konst och funktionMiljöerna och rummen där den offentliga konsten placerashar ändrats. Tidigare var det stadshus, bibliotek ochsimhallar som stod högt i kurs för att gestaltas med konst. Idag är det vår infrastruktur, våra rondeller och stadsportarsom är på modet att berikas med konstnärlig gestaltning.(Noring 1996:4) I samklang med det nya konst-paradigmet har även konsten fått en inriktning motatt inte enbart representera en form eller någotestetiskt, utan också vara en del av en funktion,tillfredställa ett behov i det offentliga rummet,exempelvis en sittmöbel eller en lekskulptur.Åsikterna om konsten enbart ska vara estetisk och enformation av konstnärens vilja och fantasi, eller omkonsten även kan styras till att innehålla en funktiongår isär. (Gabrielsson red. u.å., s. 47)

Den konstnärliga processen kan ses som något som måstevara öppen för skapande och ska därför inte styras av enfunktion. Att konsten nyttjas som en funktion och därmedfår ge vika för sin egen betydelse kan ses som fel.Arkitekturen däremot kan styras, då den till viss del ärfunktionell. Andra är av den åsikten att konst visst kaninkluderas som en funktion, dock bör funktionen i ställetbeskrivas som ett behov eller en brist som föreligger hosbeställaren av konst. (Gabrielsson red. u.å., s. 47-50) Någotsom talar för denna uppfattning är att moderna konstverkaccepteras mer av betraktarna om verken samtidigt har ettsamband med någon form av funktion, exempelvis lek-skulptur eller fontän. (Sandström & Sjöstedt 1977, s. 50)

Liknande tankemönster går att finna i frågan om konstenska se sig nyttiggjord genom att innehålla social kritik ochvara problematiserande (se rubrik den offentliga konsten i dag).Resonemanget leder till frågan om vem som får styrakonsten och vem som får styra dess innehåll och funktion.Om konsten ska vara en integrerad del av det offentligarummet och vara en del av en behövande funktion i detoffentliga rummet, innebär det också att planeraren vill varamed och ”styra” konsten. Ordet ”styra” är fel ord ochmåste ses som ett övervägande mellan samhällets intressenoch ett samspel mellan konstens betydelse ocharkitekturens. Planeraren ska eller kan inte styrakonsten, men kan ge riktlinjer, belysa behov.Planerarens beslut ska bottna i kunskaper om detoffentliga rummet och dess invånares behov, men fårsamtidigt inte förstöra den konstnärliga och friaprocessen. Frågan om konsten kan styras och styrastill en funktion är av vikt för detta examensarbete, dåvår analysmetod till viss del vill styra den offentligagestaltningen. Men det är viktigt att understryka attvi inte vill styra själva konsten, utan vi vill styra

interaktionen, samarbetet mellan konsten och detoffentliga rummet. Vi som planerare och förespråkareför ett levande offentligt rum, tycker att konstenmycket väl kan vara en del av en funktion i en godinteraktion med det omgivande rummet. Det är dockinget krav att all konst i det offentliga rummetbehöver ha en funktion. Ur vår synvinkel skulle enfunktionell konst inte betyda att konstens digniteteller kvalitet sänks, snarare tvärt om. Kan konstenintegreras i en väl avvägd och viktig funktion i detoffentliga rummet är det bara en fördel för bådekonsten och det offentliga rummet. Dock behövsdetta samspel vägas utifrån både konstens ochplaneringens behov. Ett väl utformat verktyg behövs,en analys- och samarbetsmetod.

Den nya offentliga konstens teknikerI takt med att den offentliga konsten får nytt innehållförändras också dess uttrycksform och de tekniker somanvänds. Konsten behöver och är i full gång att förnyasgenom nya medier, icke permanenta och interaktiva verk,så som kommunikation och interaktion via video ochrörliga bilder. För att konsten inte ska stelna i föråldradeformer måste den utvecklas tillsammans med den nyatekniken. (Ericsson & Öhrnero 1999) Den rörliga offentligakonsten har också andra förutsättningar att nå sin publik änvad den traditionella offentliga konsten har. I dagensoffentliga rum är det nästan enbart de kommersiellakrafterna som utnyttjar rörliga bilder vilket har medfört attvåra stadsrum i dag är starkt kommersialiserade och vitilltalas inte som medborgare utan som konsumenter.(Ericsson 2002)

Tillfällig offentliga konstI ropet idag är också den tillfälliga offentliga konsten somuppförs i våra offentliga rum under en begränsad tid.Tillfälliga gestaltningar kan betraktas som en katalysator iden offentliga konstens utveckling då den ger utrymme föratt våga lite mer, ta ut svängarna, för såväl konstnärer somkommunala politiker. Tillfälliga installationer kan också varaett sätt att vidga konstbegreppet och fånga en publik sominte annars går på gallerier och museer, men som genomdessa installationer får en ny konstupplevelse i sittoffentliga rum. Samtidigt är den tillfälliga konsten mycketkostsam och blir därmed en exklusiv konstform. Dockmåste kostnaderna stå i relation till de fördelar som dentillfälliga offentliga konsten kan tillföra. En viktig fördelmed den tillfälliga konsten är att konstnärerna fårmöjligheten att arbeta mer aktuellt och nyhetsmässigt. Dentillfälliga konsten kan på så sätt bli ett medel för att testa sigfram till vad som är bra konst, ett försök att beskriva detabsoluta nuet och forma ny typ av konst, framtidens konst.

23


Den offentliga konstens framtidKonsten kommer i framtiden troligtvis att ägna allt meruppmärksamhet till sitt innehåll och rikta in sig motforskning och undersökning. Konstnären kommer attutvecklas alltmer mot att bli forskare, men till skillnad frånvetenskapen, så har konsten inte några avgränsningar. Alltblir därför möjligt så länge det skapar nyheter och ärnyskapande. (Vilks u.å., s. 49)

Malcom Miles (1997, s. 189, 190) anser att konstens framtidkan gå två vägar. Antingen blir den offentliga konsten endel av den urbana designens utveckling, både som någotdekorativt och genom en inneboende funktion. Eller såfortsätter konsten att vara en social process som ingriper idet offentliga intresset genom att skapa händelser ochlänkar mellan offentliga och privata platser. Författarenmenar dock inte att dessa två inriktningar är exklusiva, utande kompletterar varandra och skapar en kreativ spänningsom gör att de informerar och inspirerar varandra. Det finnsdock ett behov av att båda dessa inriktningar överlever ochatt det därigenom finns möjlighet för ett tredje element attutvecklas.

Ovanstående två avsnitt, vad är konst och den offentligakonstens utveckling från 1700-talet till idag, har försökt attbeskriva konstens utveckling, dynamik och mångfald i ettförsök att forma en konstteoretisk ansats. Texten väckerfrågor om vad konsten idag anses ha för betydelse förstaden, det sociala livet och för den enskilda människansvardag.

Den offentliga konstens betydelse

”Staden måste på nytt förtrollas. Därför att, paradoxalt nog är detgenom den virtualitet som är långt ifrån alldaglig, magin i en miljösom är varken riktigt det ena eller det andra – som vi stimuleras:mystik, magi, oblyg skönhet och sinnlighet, förtrollning. Om stadenskall finnas kvar som mer än en pittoresk ruin där man kors och tvärsfinner spår efter hyperuppkopplade och fullständigt förvirrade cyborgar,så måste dess konst och arkitektur bli mer uttrycklig och affekteratkroppslig och sensuell och mer provokativ, mer åskådlig, mer magiskän vare sig en stad översållad med ståltingester eller en digitalefterapning av staden någonsin kan bli.” Jennifer Bloomer, arkitekturteoretiker i Atlanta, Usa, (Gabrielsson red. u.å., s. 61)

Konstens betydelse för det offentliga rummet har genomhistorien kraftigt förändrats. De klassiska monumenten somuppfördes på 1700- och 1800-talet uppfördes som ettverktyg för social kontroll och för att visa makt. I daghedrar de moderna monumenten vardagshjältar och

konstens betydelse har förskjutits från makt till upplevelse.(Miles 1997, s. 58) I detta stycke av arbetet vill vi förklaravad den offentliga konsten har för betydelse i dag för denenskilda människan, samhället och stadens utseende. Vi villvisa på fakta och motiv till varför det är viktigt och bra attintegrera offentlig konst och planering.

Den offentliga konstens betydelse förkommuner

”Konst är en livsnödvändighet!”, så uttrycker sig kulturstrategenLisen Hessner (Uppsala kommun ) i en personlig intervjuden 28:e september 2004 om bland annat konstensbetydelse. Hon tycker att ett samhälle som inte har råd medkonst är ett också andligt fattigt samhälle. Konsten är vårtvärldsarv och det är viktigt att visa för omvärlden och förkommande generationer var vi befinner oss idag. Denoffentliga konsten ska ge mångfald och inte enfald. Denska också berätta om oss, om den tid vi lever i, dedrömmar och föreställningar vi har just i dag. Gestaltningeni våra uterum bidrar förutom med tankens utmaning iblandockså med trivsel och skönhet; uppmjukande egenskaper ide annars ganska sterila och gråa miljöer som trafikrumofta utgör. Den offentliga konsten kan på ett effektivt sättnå människor i deras vardagsmiljö utanför gallerier ochkonstinstitutioner. Den offentliga konsten kan vara en delav en gestaltande helhetslösning, tillsammans med denomgivande arkitekturen, eller bestå av mer fristående verk.

Vi lever i en tid av förändringar och ofta betonas behovetav lokal och nationell identitet, där kulturen spelar en viktigroll. Svenska kommunförbundet (1993, s. 3) hävdar attkulturfrågornas betydelse för kreativiteten och framtidstronblir allt viktigare och är värdefull för den lokala identiteten.Många stadskärnor i Sverige har lyckats behålla sinbetydelse för personliga möten, transaktioner och kreativitettrots den alltmer hotande externhandeln och IT-tekniken.Olika kommunala myndigheter har fått ett lyft genomkulturella förnyelseprojekt, samtidigt som konst, kultur ochnöjesindustrin håller på att bli en allt vikigare del avstädernas ekonomi. (Nyström red. 2000, s. 111)

Denna utveckling har lett till att den offentliga konsten,hand i hand med kulturen, har kommit att betraktas som ettkonkurrensmedel för kommuner. Den offentliga konstenkan visa på en image, en inriktning och en framtidsanda sombör tilltala både invånare och besökare. Detta medför attden offentliga konsten, förutom sina grundläggandeestetiska sidor, även får ett ekonomiskt värde, den blirytterligare legitimerad. Som bekräftelse på dessa påståendenär att det finns kommuner som satsat på konst även när detär ekonomiskt svåra tider. Detta bottnar i en tro på att en

24


satsning på offentlig konst i längden kan leda tillekonomisk lönsamhet i ett bredare samhällsperspektiv.(Svenska kommunförbundet 1993, s. 3)

Den offentliga konstens betydelse för ettbostadsområde och den enskilda människan

Konst i våra offentliga rum uttrycker att platsen ellerområdet har en viss standard som även förmedlas tillbesökare och boende.(Sandström & Sjöstedt 1977, s. 111)Konsten uttrycker för brukarna en omsorg om miljön ochvisar på en mänsklig närvaro i en miljö. Samtidigt bidrarkonsten till att öka rummets orienterbarhet och upplevdatrygghet. (Kulturdepartementet 1995)

Offentlig konst i ett bostadsområde kan utvecklas till attbli en symbol för hela bostadsområdet. Det uppstår enidentitetseffekt och en växelverkan, där konsten blir ett

tecken för sin bebyggelse och bebyggelsen ett tecken för sinkonst. Avgörande för effekten är dock att konsten måsteverka i ett större sammanhang, då attityder till konstnärliggestaltning tenderar att vara mera negativa när det finnspraktiska brister eller exempelvis oavslutad markplaneringomkring verket. (Sandström & Sjöstedt 1977, s. 111) Dettaresonemang överensstämmer med vår tidigare beskrivningav det faktiska, det diskursiva och det upplevda rummet. (seavsnittet Rummets upplevelse och betydelse) Alla dessa begrepp hörsamman, påverkar varandra och bildar en helhet. Därför kanattraktiva rum enbart skapas om samtliga begrepp tas ibeaktande. (Enhörning, Fog & Linn 2001, s.13)

Att som medborgare vara med och bestämma om denoffentliga konsten är av social betydelse. Får boende varamed och bestämma om sin utemiljö, värnar de också om sinmiljö. (Miles 1997, s. 203)

Hällefors kommun

Hällefors kommun och Hällefors bostads ab är ett bra exempel som beskriver konstens betydelse för ettbostadsområde. Hällefors kommun är en liten kommun med 8 000 invånare. År 1995 fann sig kommunensbostadsbolag, Hällefors bostads ab i en kris. Av totalt 1 000 lägenheter var cirka 260 stycken lediga ochutflyttningen från kommunen var stor. Det område som hade störst omflyttning, Klockarskogen, bestod av sexgårdar omgärdade av tvåvåningshus byggda mellan 1972-75. Husen ansågs som mycket stereotypa och områdetklassades som ett problemområde. (Hällefors bostads ab 2004)

Bolaget bestämde sig för att riva vissa hus i denna bostadsgrupp för att skapa variation och samtidigt förändradebolaget de yttre miljöerna drastiskt, framför allt för barnen. Hällefors bostads ab bestämde sig för att köpa inoffentlig konst och placera i området. Klockarskogen som nu kallas Millesparken har smyckats med flertalet CarlMilles statyer och även två andra bostadsområden intill har berikats med offentlig konst. Området har idag ingalediga lägenheter och är ett mycket populärt bostadsområde. Hällefors ab:s VD, Lennart Ljungberg anser att de treområden som totalt innefattats i förändringen har gjort det i en sådan grad att det blivit ett signum för hela Hälleforskommun. År 1999 fick bolaget SABO: s miljöpris för sitt arbete och om man får tro bostadsbolaget själva ärprojektet otroligt lyckat. Projektet har fått mycket publicitet i media, och många använder Hällefors som ettmålande exempel på vad konsten kan medföra. (Hällefors bostads ab 2004)

Aline Magnusson, Katt Ann-Sofie Färdedal, Drake Christopher Garney, Universum Carl Milles, Guds hand

Fotograf: Aulis Syväjärvi, atasteofmedia.se

25


Den offentliga konstens sociala betydelse

Svenska kulturutskottets politiker är samtliga överens omden offentliga konstens betydelse. De anser att konstnärligutsmyckning kan höja statusen i ett bostadsområde samtminska skadegörelse och i allmänhet få människor att måbättre. Kulturutskottets politiker och många med demanser att konsten inte enskilt kan lösa sociala problem, utandet måste ske i samverkan med andra faktorer. Mångakonstskribenter påpekar att det finns flera utredningar somvisar hur viktig konsten är för vår hälsa. (Kulturutskottetsbetänkande 2000/01:KrU6) Tyvärr har vi i vår litteratur-undersökning inte hittat några utredningar som stödjerdetta, vilket dock inte betyder att de inte existerar.

Miles (1997, s. 110) anser att konsten kan bidra till att göraplatser och stadsdelar mer intressanta och attraktiva. Genomatt skapa rikare visuella miljöer förbättras förhållandena fören regeneration och den moderna konsten kan bli mertillgänglig för en bredare publik. Han belyser också detfaktum att den offentliga konsten har en betydelse som enlänk som samanför miljö, arkitekter, landskapsarkitekter,ingenjörer, designers och konstnärer.

Eva- Lotta Holm (1992, s. 18) påpekar att den offentligakonsten i många bostadsområden endast placeras ut för attdölja de brister som finns, för att gömma den existerandemiljön och för att dämpa de spänningar och motsättningarsom finns. Hon menar att konstverk därigenom kan få enmotsatt effekt än tänkt, genom att de snarare framhåller änmotverkar känslor av torftighet. Hon menar att verken intefår uppmärksamhet, dock inte på grund av att de är dåliga,utan att konstverken tappar sin mening i den omgivning deplacerats. Vi är dock av en annan åsikt och menar attdetta ”fel” snarare beror på en bristandekommunikation mellan beställare och utförare ochmellan planerare/arkitekt eller konstnär. Konstverkbehöver inte bli slentrianmässigt utplacerade ellerdåligt förankrade i den omgivande miljön omplaceringen underbyggs av tydligt preciserade behovoch analyser av rådande situation. Detta kan avhjälpasmed ett verktyg som utvärderar, beskriver behov ochmotiverar förändringar och som i händerna påplanerare kan leda till ett mycket gott resultat, däromgivningar och konstverk interagerar.

26


27


Interaktion konsten- rummet

”Om den moderna konsten brukade det ju så populärt heta att det var svårt att se vad denföreställde. Problemet med den postmoderna är snarare att den ofta kan vara svår att hitta”

Nylén 1997

28


Vi har i detta arbete, under avsnitten Det offentliga rummetoch Den offentliga konsten, beskrivit de grundläggande ochviktigaste aspekterna av dessa två företeelser. Vi harbeskrivit det offentliga rummets vikt för staden och dessmedborgare samt vad den offentliga konsten ytterligare kantillföra stadens rum och invånare. Vi har även resonerat ossfram till att konsten är i ett förändringsskede och att vianser att planeraren kan ge riktlinjer för konsten i detoffentliga rummet. Vi har även inledningsvis belyst detfaktum att det saknas en etablerad och bruklig metod förhur arbetet med att integrera konst och rum ska gå till.Denna del av arbetet, Interaktion konsten- rummet, avser attsammanföra de två föregående delarna av arbetet, för att påså vis sammanföra begreppen offentligt rum samt offentligkonst och belysa vikten av att konsten och planeringenintegreras. Denna del av rapporten lägger också en grundtill att uppnå vårt syfte; att arbeta fram en metod i form aven analys- och samarbetsmetod så att den offentligakonsten i högre grad kan integreras i den kommunalaplaneringen och stadsbyggandet.

Konsten fick under 1900-talets början allt för ofta rollensom en utsmyckning i våra torftiga uterum. Men under1950-talet kom både konsten och arkitekturen att vara endel av vardagslivet och människors verklighet, istället föratt vara aktiva inom ett begränsat estetiskt fält, det vi kallarkonst. (Gabrielsson red. u.å., s. 16-17) Tidigare i historienbetraktades rummet som enbart en yta för uppställning avverk som skapats i en ateljé, men detta synsätt harförändrats till idag. Under 1990-talet och det som vitidigare beskrivit som den nya offentliga konsten hardemokratin och människorörelsen givit även rummet en rättatt uttrycka sig, konsten och rummet började då attinteragera. (Kempe 2004)

Samspelet konsten - rummet

Modernismens och funktionalismens arkitektur ochplanering, således många av våra utomhusmiljöer, är oftadåligt anpassade till sin omgivning och har genom sinenkelhet svårt att ge utryck för särart och variation. En stadbör istället vara strukturerad så att den lätt kan läsas ochkännas igen, ha skillnad mellan privata och offentliga rumsamt ha variation och mångfald. Detta leder till att stadensinvånare känner trygghet, spänning, livsglädje och att deupplever staden som vacker. Stadens invånare känner ävenatt de är en del av en större helhet, vilket även det medfören trygghet och en stolthet över staden. Frågan om vadsom är skönt, vackert, kan förklaras med att vi älskar detvackra eller så blir det vi älskar vackert. (Nyström red.2000, s. 79, 86) Det är i skapandet av en vacker stad som

konsten kan och bör vara en viktig del. Konsten har denförmågan att kunna bidra till att visa särart, utmärka,framkalla trygghet och mänsklig närvaro, skapa spänning,överraskning och konsten kan vara vacker.

Viktigt för ett rums helhet är att inte bryta ner den, utanistället bygga upp den så att rummet får vår blick att stannakvar, undersöka, tolka och till sist förstå. Ett rum kan intevara för stort, endast för enkelt och livlöst. Arkitekturensestetik är att binda samman detaljerna som finns till enstörre helhet samtidigt som dessa detaljer ska föra det storaner till det lilla. (Nyström red. 2000, s. 84) Samma sak gällerför våra offentliga gestaltningar som finns i det offentligarummets golv, väggar och tak. För att offentlig konst skavara bra måste det finnas en växelverkan mellan konstverketoch platsen, då rummet har en verklig specifik inverkan påkonsten och rummet får sitt signum genom sitt konstverk.Ett konstverk kan antingen vara en del av rummets mindredetaljer, eller i sig utgöra en vägg eller ett tak. Liktarkitekturen så finns det inga begränsningar, konsten kanvara allt.

Att arbeta med konst i det offentliga rummet

Att arbeta med konst i det sociala offentliga rummetmedför krav på en medvetenhet om vad rummet inne-bär för dem som skall bruka det samt vad konsten skafylla för funktion. Denna medvetenhet, kompetens,erhålls genom ett samarbete mellan konstnären ochplaneraren. Ett konstverk bör inte uppföras i ett rumutan att det finns en genomarbetad plan och en klarintention för både rummets och konstens behov ochmöjligheter. Denna avsikt bör även vara klar för all-mänheten för att öka förståelsen. Rummet måsteanalyseras i sig själv samt tillsammans med sinomgivning för att kunna finna möjligheter därkonsten bäst kan integreras med rummet. Med hjälpav konst kan miljöer med hög kvalitet skapas, omrummets särskilda förutsättningar och användarerespekteras. Här finns ett behov av ett analysverktyg,vår analys- och samarbetsmetod.

Ett konstverk kan möta rummet och sin omgivning på olikasätt. Antingen kan det offentliga konstverket vara integreratoch samstämmigt med sitt omgivande rum, likt GunillaBandolins Observatorium (se s. 32). Växelverkan mellanrummet och konstverket är stark och de båda skapartillsammans rummets helhet och uttryck. Konstnären kanockså välja att låta sitt verk reagera med omgivningen, så attkonsten blir något som står ut och avviker från rummet iövrigt. Dessa konstverk blir utropstecken, överraskningar,som lockar till reaktion och åsikter. Ett konstverk kan också

29


vara utformat så att det kan placeras i stort sätt i vilkenmiljö som helst, då konstverket i sig är nog. (Kaj Larsson,Stockholms kulturförvaltning, Konstkansliet, telefonintervju2004-10-15)

Vad som är viktigt att förstå är att den offentliga konstenspublik består av en kompott av olika människor, som är påväg till olika ställen och har olika slags ärenden att uträtta irummet. När man arbetar med konst i det offentliga rummetär det därför viktigt att analysera vem, varför och till vadmänniskor använder det tilltänkta rummet. Detta måstebeaktas utifrån om man vill behålla rådande förhållandeneller styra rummets utseende för att till exempel locka nyamänniskor att använda rummet. (Miles 1997, s. 110)

I vilka rum ska konsten placeras?Konsten har traditionellt placerats på platser som har enhögre grad av offentlighet och tillgänglighet vilket medföratt fler människor kan konfronteras med den fasta konsten iutemiljöerna än med den lösa konsten inne på gallerier ochmuseer. Dock är det ingenting som säger att ett konstverkpå en plats med stor prestige har större möjlighet att blibetraktat eller omtyckt. Det kan vara lättare att springa förbioch inte observera stora och traditionella monument påstadens öppna torg än att överraskas av grändens lilla staty iknähöjd. Konstverket kan antingen komma in som enförvåning i en miljö där betraktaren minst anar det eller i ettrum där konstverket kan ses som självklart. Enbart konst-verkets storlek, färg eller form avgör inte hur det upplevs,utan lika viktigt är dess placering och samverkan med sinmiljö. Om definitionen av bra offentlig konst är att den skafå oss att uppleva och känna, är överraskningen ochnytänkandet om hur det offentliga rummet och konsten kananvändas en viktig del.

En stad har många olika sorters rum med olika funktioner.Ett av dessa rum är stadens största och centralaste torg,som naturligt har blivit ett av stadens viktigaste rum. Dettarum är stadens mittpunkt och har ofta berikats medbetydelsefulla och monumentala gestaltningar. Torget har ialla tider uppfyllt en funktion som möteslats, handelsplats,nöjesplats samt ett rum för demokratiska debatter ochrepresentativa ändamål. Inför framtiden har torget också enviktig position när det gäller de eventuella hot som finnsmot det offentliga rummet (se s. 12). Ett vackert torg ärviktigt för staden som helhet, för med skönhet följeridentitet. Ett torg ska genom sitt utseende särskilja sig frånde övriga rummen i en stad, alla ska kunna känna igen attdetta är stadens torg. Stadens torg ska ha sin egen identitetoch arkitektoniska uttryck. (Nyström, red. 2000, s. 34)

Ovanstående tankar måste också finnas hos den som ska

gestalta ett torg med offentlig konst. Offentlig konst på etttorg har en viktig uppgift då torgets prakt, betydelse ochform bör lyftas fram och förstärkas. Det finns ävenförutbestämda tankar och idéer om hur andra rum i stadenska vara utformade. Parken har exempelvis varit en naturligplats för mjukare och mänskligare konstformer som flätas ini den omgivande grönskan.

Placeringen av konst och konstens samspel medrummet måste bryta invanda mönster och testa nyabanor. För att detta ska kunna förverkligas behövs ettverktyg för att låta konsten och rummet mötas i nyaoch spännande föreningar som tilltalar, ger spänningoch bildar vackra rum som ger invånarna något attvara stolta över.

30


Wallenbergmonumentet, Kirsten Ontweds

År 2001 invigdes Wallenbergmonumentet, ett verk av konstnären Kirsten Ontweds, på Nybroplan i Stockholm.Konstverket är intressant att presentera i detta arbete då det har en mycket specifik koppling till sin plats.Under mitten av 1990-talet startade en diskussion om att uppföra ett minnesmärke över Raul Wallenberg ochnazismens förintelse. Projektets utgångsläge var att förutsättningslöst pröva hur nutida konstnärer väljer attgestalta en så pass svår uppgift som att koppla Wallenbergs liv till Nybroplan. Nybroplan valdes då den haren mycket stark koppling till Wallenberg, då han jobbat och bott nära platsen samt att flertalet demonstrationeri Wallenbergs anda hållits på platsen. Platsen ansågs vara negligerad och avsikten var att förvandla platsen tillett nytt attraktivt torgrum som var värdig namnet Wallenberg och sin centrala placering i Stockholm.(Stockholms konstråd & Konstkansliet 2003, s. 118-124)

Konstnären Kirsten Ontweds beskriver att han ville skapa en öppen plats, med en horisontell spridning avkonstverket, som ett mångsidigt minnesmärke. Konstverket består av sfinxliknande former, som skall ledatankarna till ett vackert minne av Wallenberg och de hus och gator som han ursprungligen gick längs. Närverket presenterades i pressen var debatten stundtals häftig, då många människor väntat sig ett mermonumentalt minnesmärke över en man som Wallenberg. De som var kritiska till verket ansåg att platsensom skapats inte var värdig Wallenberg och de ifrågasatte om konstverket verkligen kunde betraktas som ettminnesmärke. Wallenbergmonumentet har dock en mångtydighet som inbjuder till olika tolkningar ochdriver åskådaren att själv ta ställning. Konstnären försvarar sitt minnesmärke och menar att det är ettmonument som tillhör ingen och alla. Ontweds besriver att innan du stiger in har du redan varit där och därkommer du att stanna kvar när du har gått din väg. Oavsett om verket är värdigt Wallenbergs minne ellerinte, så är det ett effektfullt inslag på den aktuella platsen. Då konstverket är horisontellt och markbundetskapas en stark kontrast till de omkringliggande vertikala byggnaderna och dess arkitektur. (Stockholmskonstråd & Konstkansliet 2003, s. 118-124)

31


Samspelet konsten - arkitekturen

De offentliga rummens gestaltning växer fram som enväxelverkan mellan de material som byggnader är gjorda av,markbeläggning, belysning, konst, skyltar och den mjukarestruktur som växtligheten ger upphov till. (Nyström red.2000, s. 48, 50) Konstnärliga gestaltningar måste samspelamed arkitekturen och den övriga omgivningen, annars kangestaltningarna betraktas som ett tafatt och meningslöstförsök att liva upp en miljö. (Sandström & Sjöstedt 1977, s.9)

Konsten är i ständig förändring, i dag utvecklas den mot enökad fokusering på ett socialt innehåll och en funktion.Konsten kan vara en del av en funktion eller en byggnadoch definitionen om vad som är konst och vad som ärarkitektur är därför hårfin. Var övergår den funktionellakonsten till att bli arkitektur? I dag är det just funktion ochanvändarvärde som har fått rollerna att markera skillnadenmellan arkitektur och konst. Traditionellt sett blirarkitekturen meningsfull när den får en användning ochkonsten skapar betydelse utan att egentligen tillfredställanågra praktiska behov, enbart estetiska.

Vi tycker att det är hög tid att omvärdera vad konstensoch arkitekturens arbetsfält kan innebära. Detta för attkunna ha ett samarbete utöver de traditionella upp-fattningarna om konst och arkitektur. Vi anser att envidare fördjupning i att skilja arkitektur och konst åtinte är relevant, då de både professionerna vill skapakommunikation, engagemang och attraktiva stadsrum.Slutsatsen kan sägas vara att det alltid är upp tillbetraktaren själv att avgöra vad som är konst och vadsom arkitektur.

Drottninggatan, Stockholm, Ingrid Falk ochGustavo Aguerre, Strindbergs citat

Sveaplan, Göteborg, Gösta Salénoch Robert Jonsvik

32


Observatorium, Gunilla Bandolin

”Den är en plats och ett landmärke med harmonisk geometri, en social och funktionell skulptur på gränsen till arkitektur” Stockholms konstråd & Konstkansliet 2003, s. 163

Hammarby sjöstad är Stockholms största byggnadsprojekt sedan miljonprogrammets dagar på 1970-talet ochtotalt kommer området att omfatta mellan 8- 9 000 lägenheter. Projektet är unikt, då Stockholm traditionellthaft en byggnadstradition med slutna kvarter. Sjöstadens karaktär är mer öppen, med utblickarna mot havetsamtidigt som den klassiska tätheten, hushöjderna och gatubredden fortfarande finns kvar. (Stockholmskonstråd & Konstkansliet 2003, s. 163)

I detta byggnadsprojekt kopplades Stockholms konstråd in tidigt i processen. Ambitionen var att konstverkskulle berika strandområdet, kajerna och parkerna, men inte som ditställda objekt, utan som detaljerintegrerade i bebyggelsen. Projektgruppen som bestod av planerare, projektörer och byggare arbetade i totaltfem år med bland annat en konstplan, att utse konstnärer, inbjuda till skissuppdrag och till sista välja förslag.De konstverk som uppförts har blivit viktiga inslag i stadsrummet och är numera oersättliga för Hammarbysjöstad. (Stockholms konstråd & Konstkansliet 2003, s. 164-165)

På Sickla udde uppförde konstnären Gunilla Bandolin en ekskulptur som heter Observatorium. Verket sträckersig från land ut i vattnet som en träpir vilken avslutas i en rund skulptur som omsluts av höga breda avsatser.Verket vilar på pålar och efter dess insida bildar trappväggen ett mer slutet rum i lä för vinden. Skulpturensrunda form framhävs även på natten, då en fiberoptisk slinga längs dess överkant tecknar dess siluett. VerketObservatorium har associerats med solterrasser, fågelbord, auditorium och har fått mycket goda omdömen. Idagär konstverket ett mål för promenaden och har blivit en plats där människor möts och får en stunds ro.Konstnären Gunilla Bandolin är mycket nöjd med att verket fått just denna funktion, då hon anser att konsteni vanliga fall inte får samma betydelse som arkitekturen. (Stockholms konstråd & Konstkansliet 2003, s. 158-165)

33


Den offentliga konsten- från idé till genomförande

”Här har kommunerna ett primärt ansvar, men en väl avvägd statlig insats och godasamverkansformer bör kunna stimulera såväl kommuner som företag och fastighetsbolagatt satsa på en konstnärlig gestaltning som annars inte skulle ha kommit till stånd.”

Statens konstråd 2004

34


Även om det är kommunen som har det primära ansvaretför den offentliga konsten så finns det ingenting somegentligen tvingar kommunerna att engagera sig i konst-frågor. (Westerlund 2002, s. 7) Det finns inte heller någrafastställda riktlinjer angående hur kommunerna bör arbetamed den offentliga konsten. Detta kan bero på att denforskning som sker i Sverige idag angående offentlig konstoftast inriktar sig på enskilda konstnärer eller exempel pålyckade konstprojekt. Det är sällan som konstens särskildafunktion eller förutsättningar ställs i fokus eller får någonstörre uppmärksamhet. (Sjöholm 2003, s. 4) Att titta påkonsten i olika nivåer utifrån ett övergripande system ärdärmed ovanligt. Då vi med detta arbete vill utveckla enanalys- och samarbetsmetod, som till viss del innehållerriktlinjer för hur kommuner bör arbeta med den offentligakonsten, behöver vi få en insikt i hur kommuner i dagarbetar och varför de arbetar på detta sätt. Vi har därförvalt att sätta oss in i de olika ansvarsområden och rollersom finns inom den offentliga konsten i Sverige i dag föratt sedan fördjupa oss i hur bland annat kommunernaEskilstuna och Uddevalla arbetar.

Statens konstråd

Finansiering av konst genom allmänna medel har genomhistorien sällan förekommit, istället har donatorer ochpenningsamlingar spelat en viktig roll för förutsättningarnaför den offentliga konsten. Bland annat har gestaltningar avoffentliga elitbyggnader, som finansierats av donationer,givit svenska konstnärer chansen att börja jobbamonumentalt och utveckla den offentliga konsten i Sverige.I dag och under den moderna historien är det iställetstat, kommun och landsting som är de storabeställarna och ekonomiskt finansierar den offentligakonsten. (Wingren 1984) Det är därför viktigt attkommunala planerare sätter sig in i konsten och dessprocess.

Statens konstråds huvuduppgift är att förse byggnader istatlig ägo med god samtidskonst och har som deluppgift attinformera allmänheten om den offentliga konsten isamhället samt göra den tillgänglig. Statens konstrådbildades år 1937 med staten som uppdragsgivare.Verksamheten är sedan dess skattefinansierad och syftet ärkulturpolitiskt. (Stockholms konstråd & Konstkansliet 2003)År 1998 fick Statens konstråd ett utvidgat uppdrag, vilketinnebär att rådet söker samarbete med alla som bygger ochförvaltar gemensamma offentliga miljöer. Uppdraget ärbetydligt bredare än tidigare och innefattar numera allt frånstadsförnyelse till utveckling av byggnadsdetaljer ochmaterial. (Statens konstråd 2003)

Statens konstråds konststöd

I de flesta industriländer i Västvärlden finns det sedanefterkrigstiden statliga stöd till offentlig konst, så också iSverige. Konsten betraktas därigenom som en naturlig delav det moderna välfärdssamhället och kan sägas spegla enförhållandevis allmän tro på att god offentlig konst medförgynnsamma samhälleliga sociala effekter. (Sjöholm 2003, s.3)

Statens konstråd helfinansierar projekt inom statligtlokalbruk och samfinansierar projekt inom icke statligtlokalbruk, som till exempel kommunala projekt därgrundprincipen är delade kostnader. Statens konstråd skabidra med råd, kunskap och pengar. (Statens konstråd 2004)

EnprocentsregelnSedan år 1937 rekommenderar staten att en procent avbyggkostnaderna ska avsättas till utsmyckning av offentligabyggnader. (Kulturutskottets betänkande 2000/01:KrU6,11§) Enligt Statens konstråd motsvarar enprocentsregeln iverkligheten endast cirka 0,7- 0,8 procent av de statligabyggnadskostnaderna. (Kulturdepartementet 1995, s. 10)

Kommuners roll och ansvar

Sveriges kommuner ansvarar för den fysiska miljön och attden givs estetiska värden. En estetiskt tilltalande miljö kanbetraktas som viktig för kommuninvånarnas välbefinnandeoch för deras möjlighet att kunna identifiera sig med sinhembygd och miljö. En med omsorg utformad miljö kanäven vara till fördel för kommunen när det gäller att lockatill sig turister, befolkning eller företag. (Svenska kommun-förbundet 1993, s. 10) Tyvärr blir konsten ofta åsidosattav att andra behov inom kommunen prioriteras. Närdessa prioriteringsbeslut ska ske är det därför viktigtför kommunen att komma ihåg att på lång sikt kansatsningar i det offentliga rummet ge ekonomiskavinster för kommunen. Då besluten angående denoffentliga konsten fattas på kommunal nivå är det tilldenna nivå som vår analys- och samarbetsmetodriktar sig.

Enprocentsregeln

Enprocentsregeln är till för att hjälpa kommunerna attförse kommunala byggnader med konstnärlig utsmyckning.Den statliga enprocentsregeln är dock enbartrekommenderande. När man ser till fördelarna medoffentlig konst borde det vara lika självklart att införakonstnärlig gestaltning i exploateringskostnaderna som att

35


ta med kostnader för parker, belysning eller mark-beläggning. Så är dock inte fallet då den infördarekommendationen om enprocentsregeln inte alltid blirefterlevd som en regel, utan som en rekommendation,vilket innebär att det är upp till kommunfullmäktige attvälja hur regeln ska tillämpas. (Svenska kommunförbundet1993, s. 5, 10) År 1990 uppgav ungefär hälften av Sverigeskommuner att de tillämpade någon sorts procentregel ellermotsvarande för konstnärlig utsmyckning. Denna under-sökning visar dock inte i vilken grad som regeln tillämpadeseller vilken procentsats som användes. (Westerlund 2002, s.9)

Trots att enprocentsregeln används relativt omfattande(dock med skiftande dignitet) i Sveriges kommuner finnsdet uttalad kritik mot förhållningssättet. Eva Arvidsson (s) iSveriges riksstads kulturutskott (Kulturutskottetsbetänkande 2000/01:KrU6, 11§ ) menar att de statligakonstinköpen bör grundläggas på en kulturpolitiskbedömning och inte kopplas till en omfattning av en vissbyggnad vid ett visst tillfälle. Detta för att det finns vissanackdelar med enprocentsregeln. Enprocentsregeln kanexempelvis inte användas så vida det inte sker en om-, till-eller nybyggnad, vilket betyder att många befintligaområden som är i behov av konst inte kommer att fånågra medel för detta. En annan nackdel är att även omdet sker en om-, till- eller nybyggnad så är det inte självklartatt konst uppförs, för ibland när det gäller mindre projektså är de kalkylerade siffrorna för små för att kunnafinansiera ett verk.

Alternativet till enprocentsregel är ett fast anslag. Fördelarnamed ett fast anslag är att det alltid är samma summa somavsätts till konsten oavsett om det sker någon nybyggnationeller inte, anslaget kan även användas på valfritt område,inklusive befintliga områden. Nackdelen med ett fast anslagär att det är lättare att dra in i ekonomiskt dåliga tider förkommunen än vad det är att avböja från enprocentsregeln.För om kommunen har råd att bygga bör de även ha rådmed konst.

Donation av pengar eller konstverkPå grund av svikande ekonomiska resurser behövs det,utöver enprocentsregeln, ofta ett privat initiativ eller att enpolitiker aktualiserar och driver frågan för att konstprojektskall komma till skott. De pengar som tillkommer sådanaprojekt är ofta från donationer, fonder eller från extratillskott som kommunfullmäktige anslår. (Svenskakommunförbundet 1993, s. 12, 55)

Intresset för den offentliga konsten har ökat det senasteårtiondet, även bland näringslivet och bland företag. I dag

kan företag och privatiserade institutioner spendera storabelopp på konsten. Skribenten Anders Engman (1999, s.38) skriver i sin artikel, Rävspel kring off- (?) konsten i tidningenKonstperspektiv, att detta betyder många konstverk i vårmiljö, men till vilket pris för konsten? Engman menar attkommunala konstnämnder, kommittéer eller liknande blirsatta ur spel, då verken tekniskt sätt inte är placerade i detoffentliga rummet, utan i det privata. Författaren menarockså att liknande inträffar på kommunal mark närkommunerna accepterar donationer ”bakom kulisserna” somdärmed undgår en bedömning av kommunernas egnakonstkunniga. Engman tror att detta nya ”privatstyrdakonstsystem” på sikt kommer att sätta konstens kvalitet urspel. För att detta inte ska ske gäller det för kommunernaatt vara på det klara med vilka mål och riktlinjer som gällerinom kommunen för att på så sätt kunna motverka enmotstridig utveckling.

Inköp av offentlig konst, konsttävlingar och parallellaskissuppdragStatliga och kommunala inköp av offentlig konst ska enligtlag fungera som offentlig upphandling. Detta för attkonkurrensen mellan konstnärer ska fungera så att allakonstnärer får samma konkurrensvillkor för att lämna anbud.Den offentliga upphandlingen ser även till att skattemedlenanvänds på bästa sätt. Den viktigaste lagen som behandlarden offentliga upphandlingen och konkurrensen är Lagen omoffentlig upphandling, LOU. Lagen anger hur staten, landstingetoch kommuner får bete sig när de köper varor och tjänster.Det är sedan Nämnden för offentlig upphandling, NOU,som ser till att lagen efterföljs. Även om kommunen vet omatt LOU måste följas och har intuitionen att göra detta, såär det inte lätt att tyda lagen. Det finns många kryphål ochotydliga förhållningsregler som kan misstolkas. Då konst ärsvår att prissätta och bedöma är det även svårt att avgöravilken konstnär som säljer de efterfrågade varorna ochtjänsterna mest förmånligt. Allt detta, kryphålen,misstolkningarna och svårigheterna att värdera, kan leda tillatt upphandlingen av konst inte sker som offentligupphandling och konstnärer konkurrerar därmed inte påsamma villkor. (Konkurrensverket u.å.) Detta kan undgåsoch inköpen kan underlättas om kommunerna(kommunfullmäktige) fastställer egna striktaförhållningseregler.

36


Hur olika kommuner arbetar med denoffentliga konsten

”Just genom den offentliga konsten har man en unik möjlighet att nåut till många medborgare i alla åldrar och samhällsskikt. Konsten idet offentliga rummet är en sorts vardagskonst som man sombetraktare möter gång på gång, där en särskilt god möjlighet ges förtiden och eftertanken att spela med.”


Vi kommer nedan att presenta hur en rad kommuner iSverige har valt att arbete med den offentliga konsten. Vihar valt att presentera Gotlands kommun som ett exempelpå en kommun vars arbete kan ses som kreativt ochföredömligt, då det slår ett slag för konstens betydelse isamhället. Vi har inte funnit någon annan kommun somarbetat på liknande sätt i Sverige och därför valt attstationera Gotland som ett exempel. Projektet Konstens kraftär ett regionalt projekt som är unikt till sin art och som ärvärt att presentera då det innefattar annorlunda tankesättrörande den offentliga konsten. Vi kommer även attredogöra för hur våra fallstudiekommuner Eskilstuna ochUddevalla arbetar med sin offentliga konst.

Gotlands kommun

Gotlands kommuns Kultur- och Fritidsnämnd (KFN) gavunder 2003 kulturavdelningen, under ledning av konst-konsulenten Hanna Stahle, uppdraget att starta ett arbetemed en konstplan. Tanken med konstplanen är att den skabli en del av en kulturplan för hela Gotlands kommun.(Hanna Stahle, konstkonsulent, Gotlands Kultur- ochFritidsförvaltning, telefonintervju 2004-10-11)

Till år 2002 hade kommunen, enligt beslut frånKommunfullmäktige, enprocentsregeln för om-, till- ochnybyggnation samt ett fast anslag för att införskaffa konst.På grund av ekonomiska besparingar togs anslaget bortoch endast enprocentsregeln finns i dag kvar. (Gotlandskommun u.å., s. 3) Gotlands kommun har sedan år 2002mål och riktlinjer för konstnärlig utsmyckning, antagna avKommunfullmäktige (Gotlands kommun 2002). Målenfastställer bland annat att KFN och tekniska nämndenansvarar för att tillämpa de bestämmelser som riktlinjernaanger. Uppstår oenigheter mellan dessa två nämnder är detkommunstyrelsen som avgör. Dokumentet reglerar även tillviss del ansvarsfördelningen mellan förvaltningarna samt attKFN ska samråda med berörda förvaltningar om för-delningen av medlen för konstnärlig utsmyckning mellanfast och lös konst samt anskaffningen av dessa. KFN skaockså utse ett särskilt utskott, en konstkommitté. KFN ska

även efter samråd med tekniska nämnden, utfärdatillämpningsföreskrifter för realiserandet av gestaltningen.

KonstplanArbetet med en konstplan för Gotlands kommun blevaktuellt då konsten befann sig i en stark utvecklings- ochexpansionsfas samtidigt som flera verksamheter medkulturkopplig hotades av nedläggning. KFN ställde dågällande kulturpolitiska mål, så väl statliga som kommunalai relation till de behov och bristområden som fanns påGotland. Dessa fakta har sedan legat till grund för de målsom KFN utformat samt de strategier som en grupp sak-kunniga på konstområdet arbetat med. Konstplanen harsedan utvecklats till att inte enbart vara ett sätt att se överoch få fram lösningar till behov och brister, utan konst-planen ska även visa den önskvärda utvecklingen inomkommunen. (Gotlands kommun, 2004)

Konstplanen omfattas av tre övergripande mål (Gotlandskommun 2004):

- Alla ska ha möjligheten att både utöva och ta delav konst, barn och ungdomar ska sättas i främstarummet och ges en jämlik tillgång till ett kvalitativtkonstutbud.

- Kommunen skall stödja konstens nytänkande ochlåta konsten bli en bidragande drivkraft förkommunens fortsatta utveckling.

- Den offentliga konsten ska synliggöras och i höggrad komma medborgarna till del i offentligamiljöer.

Under varje mål finns flertalet mer detaljerade mål samtmöjliga strategier som ska representera en samling godaidéer för att målen ska kunna nås. De flesta målen ska ävenvara förvaltningsöverskridande och målen ska genomsyrahela den kommunala verksamheten. Tanken är attkonstplanen ska revideras vart annat år.

KonstprocessenDen konstkommitté som KNF utsett består av tre politiker(från KNF), tre sakkunniga, konstmuseets intendent,kultursekreteraren och en konstnär som representerar KRO(Konstnärers Riksorganisation) som fungerar som konsu-lent. Det är denna konstnär som ansvarar för beredningenav utsmyckningsärendena och samordnar kontakterna.Kommittén är således ett arbetsutskott under KFN.

Normalt visar tekniska kontoret upp listor förkonstansvarig på KNF över projekt som ska byggas iframtiden samt de totala kostnaderna för projekten.Beräkningar enligt enprocentsregeln görs ochkonstkommittén kan sedan börja arbeta med det aktuella

37


projektet. KRO- representanten väljer sedan ut en konstnärsom får ett skissuppdrag och som är lämplig för attuppföra ett verk på den utvalda platsen och sedan avgörkonstkommittén valet. Kommunen väljer ofta Gotländskakonstnärer och väljer dem utifrån platsen och verksam-hetens förutsättningar. Det är konstkommittén som svararför besluten om det konstnärliga och tekniska förvaltningensamverkar angående byggtekniska frågor. Konstnären harlöpande kontakt med tekniska förvaltningen och KRO-representanten. KRO- representanten fungerar somprojektledare för utsmyckningsprojektet och ska även varaförmedlare och kontaktperson mellan de olika parterna iprocessen. I större sammanhang anlitas ofta en extrakonstnär som projektledare.

Vår kommentarKommunens konstplan är ett bra och genomarbetatdokument i det avseende att det kan användas sominspirationskälla. Planen kan även användas för att påverkaprocesserna för uppförandet av konst samt kan hjälpakonsten att få en större dignitet i kommunens arbete.Dokumentet består av många fina tankar om konsten ochdess betydelse, men är trots allt relativt övergripande i sinaformulerade mål vilket kan vara negativt för de efter-följande effekterna av planen. Vilken påverkan dokumentetkan få återstår att se efter ett antal år och om de eventuellaförändringarna är bestående. Stahle påpekar att planen inteär regler att arbeta efter utan endast är ett verktyg att arbetamed och att den faktiskt utgår från kommunpolitiska mål.Planen uttalar en vilja, den tvingar inte fram något, utan denska vara något som medvetandegör en riktning att arbetaefter. Vi tror därför att dokumentet kan bli värdefullt förkommunen, då politiker faktiskt står bakom planen och attden kan hjälpa till att på lång sikt föra fram kommunenskonst. Konstplanen är även bra i det hänseendet att föra utinformation och kunskap om vad som faktiskt ska varagällande i kommunen. I planen står också att man skaarbeta för att marknadsföra konsten för att medvetande-göra medborgarna samt kommunalanställda på den resursoch potential som finns i konsten. Alla dessa formulerademål är övergripande, men trots allt mycket viktiga.

Västra Götalands projekt, Konstens kraft

Konstens kraft var ett projekt som startades i januari 2004och som drivits genom ett samarbete mellan Västra Göta-landsregionen, Kommunförbundet Dalsland, kommunernai Dalsland och Statens konstråd. Projektet har finansieratsav Europeiska Unionen och Europeiska regionalautvecklingsfonden. Projektet satte konstnären i centrum förstadsförnyelse samtidigt som det försökte få med mångaolika aktörer med olika intressen och perspektiv. Det

viktigaste var att aktörerna skulle samarbeta mot ettgemensamt uppsatt mål samt att få projektet politisktförankrat så att det kunde få en långsiktig bärkraft.Projektet lyfte fram vikten av att rummen, miljöerna ochlandskapet har inslag av konstnärliga och estetiska inslag.Projektet genomdrevs i sex kommuner i Dalsland. Totaltdeltog tolv konstnärer och dessa hade som huvuduppgiftatt fungera som kreativa konsulter som skulle sätta igångtankeprocesser och hålla samman arbetsgruppen. (VästraGötalandsregionen et al. 2004)

Ett av målen med projektet Konstens kraft var att sätta igången diskussion och en dialog angående den offentligakonsten, vilket det även gjorde då många intressantadiskussioner tog fart ute i kommunerna. Även om för-hoppningen var att dessa diskussioner och processer skulleleda fram till konstnärliga gestaltningar så var inte dethuvudmålet. Arbetet med de olika processerna har i dagkommit olika långt i de olika kommunerna, i vissakommuner har en del konstprojekt redan realiserats. (VästraGötalandsregionen et al. 2004)

Projektgruppen för Konstens kraft poängterar att deär mycket medvetna om att konst inte har någondirekt och omedelbar koppling till en kommunsekonomiska utveckling utan att det handlar omlångsiktiga investeringar som på sikt kan leda tillresultat. Projektet Konstens kraft anser att det är viktigt attkommunen fördelar kostnaderna för konsten över de olikaförvaltningarna. En kulturnämnd kan inte ensam stå förkostnaderna i den offentliga miljön, det gäller att breddakonstens frågor och betydelse samt integrera den i ett flertalförvaltningars budget. Först då kan mer pengar frigöras tillmer konst. Projektet Konstens kraft har satt upp riktlinjer förvad kommunen bör arbeta för och efter. Målen innefattarbland annat att kommuner bör upprätta en konstplan,samarbeta med Statens konstråd, skapa intresse för denoffentliga miljön och ge processen livskraft. (VästraGötalandsregionen et al. 2004, s. 31)

Eskilstuna kommun

Eskilstuna kommun ligger i Mälardalen och har en folk-mängd på 91 000 (31 augusti 2004) (Eskilstuna kommun2004a). Information om Eskilstuna kommun har erhållitsgenom personliga intervjuer, utförda av Frida Sjöblomunder hösten 2004. De tjänstemän som intervjuats ärKennet Åström, museichef på Eskilstuna museer (2004-10-18), Birgitta Widholm, chef för Kultur- och Fritidsför-valtningen (2004-10-14), Jonas Burman, kultursekreterarepå Kultur- och Fritidsförvaltningen (2004 10-12), IngridCarlsson, chef för Stadsbyggnadsförvaltningen

38


(2004-10-28) och Elisabeth Lindblad, planchef på Stads-byggnadsförvaltningen (2004-10-20). De politiker somintervjuats är Kristina Eriksson, Konstdelegationensordförande, kommunstyrelsen (s) (2004-12-21) ochTommy Hamberg, Stadsbyggnadsnämndens ordförande,kommunalråd (v) (2004-12-21).

Tjänstemän och politikers åsikter om offentlig konstSamtliga intervjuade från de båda förvaltningarna har enpositiv och relativt traditionell syn på den offentligakonsten och dess betydelse. Alla är även överens om attkonst kan användas för att marknadsföra och höja en stadsom Eskilstuna.

På frågan om vad offentlig konst är och vad som är godkonst, går de intervjuades åsikter mer isär. Alla instämmer iden självklara definitionen att offentlig konst är justoffentlig och tillgänglig för alla och flera intervjuadepåpekar just det faktum att bra offentlig konst är enbart denkonst som berör eller ger en upplevelse för betraktaren.Jonas Burman, kultursekreterare på Kultur- och Fritidsför-valtningen i kommunen säger dock att mycket av det somkallas konst i det offentliga rummet inte är konst, utansnarare hantverk. Politikern Kristina Eriksson är av liknandeåsikt då hon tycker att offentlig konst enbart är den konstsom utförts av erkända konstnärer. Ingrid Carlsson,Stadsbyggnadsförvaltningens chef betonar istället att detligger i betraktarens ögon att avgöra vad som är konst.

Tjänstemännens och politikernas skilda åsikter om vadsom är offentlig konst kan tyckas vara små och kanskeobetydliga. Dock har det visat sig att kommunen ibyggnadsprojektet Västergatan (se text nedan), i sam-arbete med en utomstående konsult stött på problemdär definitionen av vad som är konst fått betydelse.Detta belyser behovet av att det borde finnas ensamlad och bestämd definition av vad offentlig konststår för inom kommunen.

Den offentliga konstens beslutsprocessEskilstuna har idag ingen formell process eller beslutsgångför den offentliga konsten och den konsten som uppförtsunder de senaste åren har därför tillkommit på skilda sätt.Kommunen har ingen formellt bestämd enprocentsregelvid ny-, om- eller tillbyggnad av kommunalägdabyggnader. Kommunen försöker dock att efterleva regeln,men har under de senaste åren inte byggt så mycket ikommunal regi.

Den offentliga konstens formella dokumentNågon konstplan, policydokument eller estetiskt programsom berör den offentliga konsten finns heller inte.

Verksamhetsplanen för Kultur- och Fritidsförvaltningenoch för enheten kultur innefattar heller ingen bestämmelseeller information om hur den offentliga konsten skabehandlas. För inskaffning av offentlig fast konst finns detinga speciellt avsatta pengar i Kultur- och Fritidsförvalt-ningens budget.

Kommunen har upprättat ett kvalitetsprogram förinnerstaden med syftet att visa politikernas viljeriktningangående detaljutformning och programmet kan nyttjassom hjälpmedel vid förändringar av det offentliga rummet.Dokumentet innehåller dock ingen information ellerriktlinjer om offentlig konst, som trots allt utgör en viktigdel av de centrala stadsdelarna. Denna brist kan tyckas varaunderlig i ett dokument som ska klassas som ett estetisktprogram och som ger information om utformningsrikt-linjer och behandlar de flesta andra delar av det offentligarummet. Dokumentet skulle med fördel kunna innehållarekommendationer och riktlinjer angående offentlig konstoch därmed utgöra ett forum för samarbete mellanförvaltningar.

KonstdelegationenKommunen har dock en konstdelegation som ansvarar förbåde fast och lös konst, har beslutanderätt ochdelegationens medlemmar består av tjänstemän frånKultur- och Fritidsförvaltningen, politiker samtMuseichefen. Årligen köper delegationen in konst för 180-190 000 kronor, vilket huvudsakligen går till lös konst.

De intervjuades åsikter om konstdelegationens uppgiftersamt hur dess arbete fungerar skiljer sig påfallande åt. Vadsom framkommit från intervjuerna är att delegationen intefungerar så effektivt som önskat vad gäller den fastakonsten, då det uppstått problem under förverkligandet avde senaste konstprojekten. Kommunens konstdelegationhar inte en fungerande nyckelroll, är inte en sammanförandelänk mellan förvaltningar och saknar en dignitet som kanönskas av en delegation för den offentliga konsten.Delegationen har varken tillräckligt med medel (för att ävenkunna köpa in fast konst) och har heller inte tydlig ochtillräckligt stark insyn i Stadsbyggnadsförvaltningens arbete(eller andra förvaltningars). Inga representanter frånStadsbyggnadsförvaltningen sitter med i konstdelegationen.

Under våren 2004 har dock en grupp av politiker ochtjänstemän från Stadsbyggnadsförvaltningen och Kultur-och Fritidsförvaltningen träffats vid informella möten föratt diskutera upplägg och strategi för aktuella bygg- ochkonstprojekt. Dock anser politikern Kristina Eriksson (s) attdessa möten inte varit ett försök att bilda en fast grupp,utan enbart tillfällen för att utbyta information om aktuella

39


projekt och belysa problem mellan förvaltningarna. Inomkommunen har även ett arkitekturråd bildats och underhösten har utomstående arkitekter bjudits in att deltaga idenna grupp

BeslutsprocessenDen konst som uppförts i det offentliga rummet desenaste åren har antingen tillkommit genom att exempelvisEskilstuna energi och miljö firat ett jubileum och avsattpengar till uppförandet av konst. Representanter frånbolaget har fått sitta med i konstdelegationen och utse detkonstverk som ska uppföras. Konst har även uppförts påinitiativ från politiker och tjänstemän som påpekat behoveti samband med ombyggnad eller liknande i det offentligarummet.

Då kommunen i dag inte har en formell process anserMuseichefen Kenneth Åström att det finns ett stort behovav att veta vem som gör vad. Viktigt att påpeka är ocksåatt kommunen inte uppfört ett konstverk på ett par år ochatt det därför finns en viss osäkerhet hos de intervjuade förhur olika konstverk kommit till. I dag bygger processen tillstora delar på personliga kontakter och en tradition avsamarbete mellan förvaltningarna. Både planchefen, Stads-byggnadsförvaltningens chef och Kultur- och Fritidsför-valtningens chef tycker att samarbetet dem emellanfungerar bra.

Kenneth Åström och Jonas Burman tycker dock attsamarbete och beslutsprocessen enbart fungerar ibland,ibland inte. Elisabeth Lindblad, planchef, anser inte attplanavdelningen är delaktiga i processen kring offentligkonst (något konstverk har dock inte uppförts sedan honanställts för fyra år sedan).

Alla intervjuade drar paralleller till ett nyligen startat projekt,Västergatan, där den offentliga konstens beslutsprocess intefungerar som önskat. Projektet innebär en ombyggnad aven tillfartsväg till centrala Eskilstuna, som utformats isamarbete med en extern konsult. Kennet Åström beskriveratt arkitekter och planerare tillsammans bestämde hurplanen skulle se ut och sedan valde arkitekten själv, utankontakt med kommunen, att bjuda in en konstnär för attvisa förslag på gestaltningar som följde arkitektensbestämda koncept. Det förslag som arkitekten valde attuppföra består av små svampar i mosaik som ska fungerasom sekundära sittplatser intill vägens busshållplatser.Konsultens angreppssätt var inte korrekt enligt samtligaintervjuade och initiativet skedde dessutom först iprojektskedet, vilket är för sent. Ingrid Carlsson beskriveratt arkitekten har försvarat sina handlingar genom att hävdaatt han hade befogenheten att välja denna person för att

utforma svamparna, då denna person inte var konstnärutan hantverkare.

Problemen och behovOvanstående uttalanden från tjänstemän på bådaförvaltningarna visar på ett informellt arbetssätt, somfungerar av och till. Samtliga intervjuade efterlyser enformell beslutprocess och belyser behovet av enkonstkommitté eller ett konstråd som på ett merformellt sätt kan samordna förvaltningarna. Det ärstruktur och en metod att arbeta efter som fattas.Politikern Tommy Hamberg (v) anser att konstprocessen ikommunen i dag är lös och fungerar inte enligt en rak linje.Konsten blir isolerad och lös i förhållande till sin omgivningoch kommunens övriga arbete. Enligt Hamberg finns tvåtyper av konst, en typ som relativt isolerat kan placeras i detoffentliga rummet och ett samarbete mellan Kultur- ochFritidsförvaltningen och bygglovsenheten behövs för attlösa praktiska frågor. Det finns också konst som är merintegrerad och som samspelar med sin omgivning och därsamarbetet mellan Stadsbyggnadsförvaltning, planavdelningoch Kultur- och Fritidsförvaltning är desto viktigare.

Kultur- och Fritidsförvaltningens chef Birgitta Widholmmenar att det är av stor vikt att rutinerna för enkonstkommitté ska innefatta en sammankoppling mellanStadsbyggnadsförvaltningen och Kultur- och Fritidsförvalt-ningen. Hon anser också att ansvaret för att bilda en sådangrupp borde ligga på Museichefen. Museichefen KennetÅström menar detsamma, men väntar på att få uppdragetatt sammanställa denna grupp. Han menar också att dennagrupp inte borde vara helt statisk, utan bör ha vissa fastarepresentanter och sedan att antal tillfälliga som varierarberoende på projektets typ och den kunskap som aktuellaprojekt kräver.

Kommunens kunskap är något som flera intervjuadepåtalar. Kennet Åström beskriver vikten av attkommunen är en god beställare. Han menar att detinte går att styra det konstnärliga arbetet, menStadsbyggnadsförvaltningen kan ändå definiera platsoch behov utifrån deras synpunkter och kunskaper,vilket blir något som konstnären sedan kan arbetaefter. Ingrid Carlsson anser också att en inventeringgjord av Kultur- och Fritidsförvaltningen, över rum istaden där det saknas konst, vore värdefullt.

Elisabeth Lindblad framhåller att kommunen måste var enaktiv beställare och veta vad de vill. Hon menar att detta ärextra viktigt när kommunen anlitar konsulter för att utföraprojekt (likt exemplet Västergatan). Hon anser att plan-avdelningen inte kan styra konsten, men betonar vikten av

40


att avdelningen är delaktiga i ett resonemang om konstensplacering. Lindblads resonemang belyser inte enbart att detär viktigt med en sammankoppling mellan förvaltningarna,utan även att kommunen är beredd, insatt och vet sinaintentioner och önskemål när det väl blir aktuellt medoffentlig konst. Kennet Åström påpekar att det från hanssida inte finns en ”prioriteringslista” över vilka platser somär i behov av att berikas med hjälp av konst, men menar attdet skulle klart underlätta arbetet om en sådan fanns. Bristpå ekonomiska resurser är något som samtliga intervjuadebeskriver och problemet är inte unikt för Eskilstuna.Konstdelegationens avsatta pengar räcker inte för den fastakonsten och det finns ett behov av att kommunfullmäktigeavsätter pengar. Kultur- och Fritidsförvaltningen har helleringa avsatta pengar för drift av kommunens konstverk.Skötseln och reparationen av befintliga konstverk blirdärför eftersatt. Kommunikationen mellan parkarbetareoch Kultur- och Fritidsförvaltningen, när ett konstverk är ibehov av reparation, fungerar även dåligt.

Tommy Hamberg (v) påpekar att kommunen själva intebyggt så mycket på senare tid (vilket dock i sig inte är enursäkt eller förklaring till att det inte uppförts så mycketoffentlig konst). Hamberg menar dock att kommunentillsammans med de kommunalägda bostadsbolagen,Parken Zoo och Eskilstuna Energi bygger årligentillsammans för stora summor pengar men att det ofta ärombyggnader för mindre summor vilket leder till att fastkonst inte uppförs.

Alla intervjuade anser att konst är viktigt, men likväl verkarden offentliga konsten glömmas eller prioriteras bort avandra viktiga samhällsintressen när väl kommunala projektskall genomföras. Kanhända är det inspiration samt enpåminnelse om den offentliga konstens potential i stadensestetiska utseende och utveckling som behövs för både desom kan/ska ta initiativet till att uppföra konst samt desom slutligen bestämmer. Kommunen behöver då enformell beslutsprocess, men även ett arbetssätt för attskapa resurser.

Uddevalla kommun

Uddevalla ligger mitt i Bohuslän mellan Göteborg ochOslo och har under hösten 2004 passerat 50 000 invånare.(Uddevalla kommun 2004) För att få en insikt i hurUddevalla kommun arbetar med den offentliga konsten istaden intervjuades fyra personer på olika instanser inomkommunen personligt av Marie Arkebäck, för att på så sättskapa en bred syn på hur processen går till i verklighetenoch inte bara på pappret. De som intervjuades var ClaesNabrink, Gatu- och parkchef, Tekniska kontoret (2004-10-

13), Hans Johannson, planarkitekt, planavdelningen, Miljö-och Stadsbyggnadsförvaltningen (2004-10-13), CarlCasimir, kommunantikvarie, Kultur och fritidsförvaltningen(2004-10-18) samt Agneta von Zeipel, verksamhetsledarepå Konsthallen, Bohusläns museum (2004-10-18).

Tjänstemäns åsikter om offentlig konstAgneta von Zeipel anser att det är konstvärlden somdefinierar vad som är konst och att konstbegreppet helatiden vidgas. Den offentliga konsten ska enligt henne varaspännande, nytänkande och gärna ha en liten extra knorr avnågot slag. Konsten ska bidra med en känsla som gårutöver vad konsten föreställer. Hon tycker att det är väldigttacksamt att arbeta med konst i det offentliga rummet dåden ger ett direkt gehör. Clas Nabrink anser att denoffentliga konsten ska vara något som uppmärksammas påett positivt sätt och som gör att den blir en attraktion, hananser dock att det är en smaksak vad som anses positivt.Hans Johansson anser att den offentliga konsten ska varaett tillägg i stadsmiljön. Ett tillägg som inte behöver ha enfunktionell karaktär utan som ska berika annat än det rentfunktionella, den ska ge en upplevelse av något slag.Samtliga intervjuade ansåg att det är bra att konsten skaparen debatt hos stadens invånare, att konsten väcker känslor.

Under intervjuerna diskuterades vad som var konst ochvad som ”bara” var planering eller arkitektur.Konstbegreppet innefattar idag så mycket och i stort settkan konst se ut hur som helst. Även frågan Kan vem som helstvara konstnär? diskuterades. Hans Johansson anser att det ärfel att generellt kalla arkitektur konst, enligt honom finnsdet väldigt få arkitektoniska verk som kan kallas konst,Guggenheim museet i Bilbao, kan dock vara en av dessa.Arkitektur ska enligt honom vara brukarvänligt, konst kansedan vara en del av arkitekturen. Han tycker att man somplanerare och arkitekt alltid strävar efter att skapa någotsom är mer än bara en funktion men sedan att kalla detkonst är att gå för långt. Även Carl Casimir anser att en delarkitektur kan vara konst, han anser även att konst kanskapas av vem som helst, det behöver inte enbart skapas avkonstnärer. Han lyfter särskilt fram barnen som potentiellakonstskapare. Slutsatsen som vi kan dra är att gränsenmellan vad som är konst, vad som inte är konst och vemsom är konstnär, vem som inte är konstnär är hårfin ochavgörs bara av betraktaren själv.

Den offentliga konstens beslutsprocessI Uddevalla kommun gäller enprocentsregeln vidnybyggnad och då är det också en hel procent av dentotala kostnaden som avsätts till gestaltning. När det gällertillbyggnad så är det en halv procent som avsätts.Enprocentsregeln omfattar både konst inomhus och

41


utomhus. I Uddevalla läggs ungefär samma summa pengarpå utomhus- som inomhuskonst, det blir dock fler alster avkonst inomhus då dessa oftast är billigare. Kultur- ochFritidsförvaltningen har förutom enprocentsregeln ett fastanslag på 63 000 kronor som är avsatt för offentlig konst,för dessa pengar inhandlas oftast lös konst.

De instanser som är engagerade i den offentliga konstensbeslutsprocess är Tekniska kontoret, Miljö- och Stads-byggnadsförvaltningen och Kultur- och Fritidsförvalt-ningen som även har huvudansvaret för den offentligakonsten.

Beslutsprocessen går till på olika sätt beroende på om detär nybyggnad, ombyggnad eller tillbyggnad och hurmycket den omfattar. Om det är ny- eller tillbyggnad tarTekniska kontoret kontakt med Kultur- och Fritidsförvalt-ningen. Tekniska kontoret anger hur stor summa pengarsom en procent utgör, så att Kultur- och Fritidsförvalt-ningen vet hur mycket de har att röra sig med. När Kultur-och Fritidsförvaltningen har lagt fram sitt förslag om val avkonstnär och denna presenterat sin konst är det Tekniskakontoret som kontrollerar konstverket ur säkerhetssyn-punkt. Under arbetets gång har Kultur- och Fritidsförvalt-ningen löpande kontakt med Tekniska kontoret.

På Kultur- och Fritidsförvaltningen är det bland annat CarlCasimir som avgör vilken konstnär som får uppdraget.Om beloppet, som utgör en procent av byggkostnaden,överstiger två basbelopp á 40 000 är det en fråga förKultur- och Fritidsnämnden, vilket innebär att politikernaska vara med och välja konstnär samt godkänna förslagen.I bägge fallen så är det Carl som väljer ut konstnär, menom det är en nämndfråga tar han fram ett antal olikakonstnärer som han finner lämpliga och presenterar dessaför nämnden som sedan tillsammans med Kultur ochfritidsförvaltningen avgör vem som får uppdraget. Omenprocentsregeln omfattar mindre än två basbelopp tarKultur- och Fritidsförvaltningen beslut.

När Clas Nabrink fick frågan Vilka instanser är det somsamarbetar angående den offentliga konsten i staden? svarade hanatt det är Tekniska kontoret (Gatu- och parkförvaltningen),Miljö- och stadsbyggnadskontoret (Planavdelningen) samtKultur- och Fritidsförvaltningen. Han ansåg att Gatu- ochparkförvaltningen och planavdelningen har mest samarbete.När samma fråga ställdes till Hans Johansson påplanavdelningen ansåg han att det var Kultur- och Fritids-förvaltningen och Gatu- och Parkförvaltningen som hadeansvaret för den offentliga konsten utomhus och plan-avdelningen var inte inblandad i detta. Dessa motstridigaåsikter grundar sig på att Nabrink och Johansson har olika

syn på vad som är konst. Nabrink anser att det som skapaspå planavdelningen och inte enbart har en funktion gårunder begreppet konst medan Johansson absolut inte sersig själv eller andra planerare som konstnärer. Det hanskapar är således inte konst och därför anser han inte helleratt planavdelningen är inblandad i den offentliga konstensbeslutsprocess.

Den offentliga konstens formella dokumentDet finns inga beslutsdokument som anger hur samarbetetmellan de olika instanserna ska gå till. Det finns heller intenågon konstplan men däremot finns ett gestaltnings-program för centrala Uddevalla samt en fördjupning avöversiktsplanen gällande centrala Uddevalla. Den för-djupade översiktsplanen blev antagen av kommun-fullmäktige den 11 januari 2000. Planen formulerar denframtida inriktningen för den fysiska miljön både på kortoch på lång sikt. Den framtida planeringen ska utgå ifråntre utgångspunkter, att staden ska fungera, att stadensursprung ska tas tillvara samt att staden ska gestaltas så attden utgör en rik miljö där samtliga av stadens verksamheterkan utspelas. I planen anges även att det är möjligt att knytasamman stadens olika funktionella enheter genom estetikenoch upplevelsen.

Oktober år 2000 kom samrådshandlingen ”CentralaUddevalla, gestaltningsprogram” ut och under år 2001beslutade kommunfullmäktige att gestaltningsprogrammetska utgöra riktlinjer vid centrumaktivitet. Gestaltnings-programmet lyfter bland annat fram att genomtänktadetaljer är en grundförutsättning för att kunna skapa godahelhetslösningar. Detaljerna kan omfatta teknik ochfunktion men även identitet och estetik. Endast på ett ställei gestaltningsprogrammet nämns dock den estetiskagestaltningen, ”På väl valda platser i gaturummet – där t exmänniskor kommer nära intill – bör en utformning/utsmyckningmed insatser från konstnärer kunna bidra till en utveckling avstadsmässigheten” (Uddevalla kommun 2001b, s. 18)

Problem och behovUnder intervjuerna lyftes problem och behov fram av deintervjuade och när intervjuerna sammanställdes upp-dagades även ytterligare problem som grundar sig på deolika förvaltningarnas uppfattningar om hur processenangående den offentliga konsten går till.

Carl Casimir skulle vilja att Kultur- ochFritidsförvaltningen kom in tidigare i planerings-skedet. Casimir vill komma in så tidigt iplanprocessen så att konsten kan bli en integrerad deli byggnaden, eftersom konsten kan bestå av en färgadglasruta, en tegelvägg eller av en parkbänk.

42


Som det är idag så tar Tekniska kontoret ibland kontaktmed Kultur- och Fritidsförvaltningen först när planen ärklar. För att belysa hur det ibland fungerar inomkommunen gav Casimir exemplet Österängen som är ettserviceboende som byggs i den östra delen av staden. I dethär projektet blev Kultur- och Fritidsförvaltningen förstinkopplade när planen var klar. Till servicehuset hör tvåparker där utomhuskonst ska placeras. Då planen redan varklar var konstnären tvungen att fråga landskapsarkitektenom det exempelvis var okej att flytta en häck och en buskeså att konsten skulle kunna få plats. Denna brist i processenleder till att konsten blir någonting som appliceras iefterhand och även om konstnären anpassar konsten tillden blivande platsen har inte landskapsarkitekten varitmedveten om att konst ska passas in när han/hon skapadeplatsen. Det optimala är om landskapsarkitekten ochkonstnären arbetar tillsammans och skapar en helhet iställetför att två helheter ska försöka sammanföras till en.

Carl Casimir och Hans Johansson anser att det skulle finnasett liknande anslag som enprocentsregeln när det gällerparkmark och gatumark. Som det är idag så måstenybyggnad eller ombyggnad gälla en byggnad för attenprocentsregeln ska gälla. Om kommunen bygger om enpark eller anlägger en ny väg avsätts inga pengar till konst.Hans Johansson anser att beslutsprocessen fungerar brasom den ser ut idag men om enprocentsregeln också skullebörja gälla för parkmark och gatumark, skulle pengarnahamna under Tekniska kontoret och då skulle han vilja attplanavdelningen var mer inkopplade och fick mer att sägatill om. När det gäller mindre projekt som innefattarenprocentsregeln, men där summan är för liten för attinvestera i konst skulle Casimir vilja att det går att flyttaöver denna summa till andra projekt. Som det är idag gårinte detta och pengarna går förlorade.

Agneta von Zeipel anser att det är viktigt attkommunen i större grad tar kontakt med Statenskonstråd och andra kunniga inom området när detgäller den konstnärliga utsmyckningen i staden.Detta för att Uddevallas konst ska ha en så högkvalité som möjligt. Då det ibland är svårt förkommunen att själva hålla sig ajour när det gällerkonstnärer och konstverk skulle ett samarbete medBohusläns museum och Statens konstråd, som har ettmer rikstäckande arbetsområde, vara givande. Enkonstkommitté skulle också kunna vara till hjälp förkommunen i detta arbete.

Det finns ingen konstkommitté i Uddevalla men det finnsen vänförening till Bohusläns museum som heter Forum församtidskonst. Föreningen består av både konstnärer och

privatpersoner som arbetar för att konsten ska bli merintegrerad i den fysiska miljön. Under våren 2004 höll deen seminarieserie som behandlade just detta ämne. Underseminarieserien tog de även upp frågan om att bilda ettskönhetsråd i kommunen. Alla instanser verkar tycka att ettskönhetsråd skulle vara bra att ha men det verkar som omingen vill ta initiativet och ansvaret för att starta ett.Förslaget att upprätta ett skönhetsråd har tagits upp i Miljö-och Stadsnämnden, vilka var positiva till förslaget menansåg att det är viktigt att tydligt utforma vilken roll ettskönhetsråd ska ha. Detta för att rådet inte bara ska ge ettallmänt tyckande i olika frågor utan att de också ska ha enbeslutande roll. Agneta von Zeipel anser att skönhetsrådetsuppgift skulle kunna vara att lägga fram förslag på platsersom borde rustas upp och att kommunen tar deras åsikter ibeaktande när beslut ska fattas.

Hur kommuner bör arbeta med denoffentliga konstens beslutsprocess

”Konstens utvecklingspotential ligger i att finna nya och fler sätt attbygga broar mellan konstvärld och samhälle. Mycket kommer atthända om vi bereder marken.”


Problemen i Eskilstuna och Uddevalla kommun är inteunika, utan tvärt om vanliga dilemman som ofta uppstårmellan kommunens olika förvaltningar. Vi vill i detta avsnitti arbetet, utifrån problem och exempel i Eskilstuna,Uddevalla, Gotland och Konstens kraft beskriva hur vi tyckeratt kommuner i allmänhet kan och bör arbeta med denoffentliga konsten för att få ett så bra resultat som möjligt,ur både konstnärlig och stadsmässig synvinkel.

Skapa intresse och engagemang hosbeställare och politiker

Åtskilliga av våra offentliga miljöer som skapats under desenaste decennierna har förebråtts för att vara visuelltbristfälliga och monotona. Kritiken är ofta befogad menförsvaras av kommunen, som anser det svårt att rymmakonstnärliga gestaltningar i projektens redan småekonomiska och tekniska förutsättningar. Konst behöverinte betyda en stor kostnad, speciellt inte om konstenfår komma in tidigt i processen och utgöra en del avexempelvis markbeläggning eller fasad. Det sombehövs är en attitydförändring, ett sätt att skapa intresse,engagemang och ge kunskap om den offentliga konsten tillbeställare, tjänstemän och politiker. Dessa personer måsteockså kunna ge utryck för de krav som ska ställas på den

43


specifika miljön och hur de vill att gestaltningen ochrummet ska samverka. Byggherrar och politiker kännerofta en osäkerhet inför det estetiska, då det gestaltande inteär mätbart på samma sätt som tekniska och ekonomiskafunktioner. (Kulturdepartementet 1995, s. 25)

Därför måste den offentliga konsten och dess betydelseförankras brett i kommunen, kommunledningen, samhället,näringslivet, turistnäringen, hos allmänheten ochnyckelpersoner. Detta stöd måste även finnas med ikommunala, långsiktiga handlingsplaner, så som exempelvisfördjupade översiktsplaner och gestaltningsprogram.Tillvägagångssätten för att skapa intresse för det offentligarummet, arkitekturen och konsten är många. Bland annatkan kommunen anordna utställningar och föreläsningar omaktuella lokala eller internationella projekt, uppmuntra lokalmedia att göra artikelserier om exempelvis stadensoffentliga konstverk eller inrätta priser för bästa renovering,nybyggnation eller färgsättning. Lika viktigt är det att ävenbehandla och vårda kommunala byggnader och konstverksom viktiga element för stadsbilden. (Statens konstråd2004, s. 31)

Förvaltningsöverskridande samarbete

När kommuner idag skapar sina stadsrum, sker det oftafragmentariskt då olika förvaltningar och delar avförvaltningar har skilda inriktningar och syften med sittarbete. Kommunens planenhet har ett övergripande intresseatt bestämma hus och fasaders utseende medan gatu-enheten exempelvis inriktar sig på det offentliga rummetsmarkbeläggning och snöröjning. Trafikenheten fogar övertrafikflöden och rondeller. Parkenheten tillför soffor,lampor samt planteringar. Sist i processen kommer oftakommunens kulturenhet som vill förse rummet med ettestetiskt bidrag, i form av konst. Ingen planerar alltså fulltut för helheten och konsten får därför svårare att vara enintegrerad del av rummets helhet. Vad som behövs är enplanering som står för interaktionen av funktion ochbefolkning samt funktion och konst. Vi anser att det ärstadsbyggnadsenheten och planenheten som bordelägga grunden för denna helhet, då det är de somförst angriper problemet och sedan lotsar det vidaretill nästa enhet. Emellertid är det lika viktigt att detfinns ett fungerande samarbete mellan förvaltningaroch enheter under arbetets gång.

Det är även väsentligt att alla förvaltningarskompetens kommer till sin rätt. För att konsten ska fåen starkare dignitet och förståelse måste fler enheterän Kulturenheten vara delaktiga i dess process ochtillsammans ta ett ansvar. Det behövs därför ett forum

för detta samarbete, en konstkommitté samt en be-stämd beslutsprocess med klar ansvarsfördelning. (senedan för utförligare beskrivningar)

Icke kommunala samarbetspartnersKommunen bör även föra ett kreativt samarbete medStatens konstråd. Kommunen kan med fördel i ett tidigtskede (när de ska uppföra offentlig konst) kontakta Statenskonstråd som kan bidra med både kunskap ochekonomiska medel. Kommunen behöver inte samarbetamed Statens konstråd i alla projekt som rör den offentligakonsten, utan kan välja att kontakta Statens konstråd vidstörre projekt eller när svårigheter uppstår. Kommunersom Eskilstuna och Uddevalla, som inte har en alltigenomfungerande beslutsprocess kan med fördel ta hjälp avStatens konstråd för att både forma en bättre besluts-process samt skapa intresse och inspiration för denoffentliga konsten.

Kommunen kan även söka möjliga samarbetspartners i denprivata sektorn, för att tillsammans arbeta för attraktivareoch levande offentliga rum. Uddevalla kommun startadeunder hösten 2004 ett projekt för att i samarbete medprivata fastighetsägare uppföra ljusinstallationer i enavgränsad del av centrala staden. Kommunen ska stå förinstallationen och fastighetsägarna för underhållet avljusarmaturerna. Inom Eskilstuna finns liknandediskussioner om att fastighetsägarna i centrala staden skavar delaktiga i skötseln och förvaltningen av allmänplats-mark som står i kontakt med deras fastighet. Detta ärjuridiskt möjligt enligt PBL och trots att svårigheterna attgenomföra förslaget är många, finns värdefulla fördelarmed att dela ansvaret och få en bättre koppling mellanfastighet, fasad och gaturum. Den konstnärliga gestalt-ningen skulle även kunna var en del i detta samarbete. Ettsamarbete som detta medför ökade möjligheter för denoffentliga konstens utformning och uttrycksformer.

Beslutsdokument och konstplan

Kommunerna Eskilstuna och Uddevalla är bägge i behovav tydliga beslutsdokument och riktlinjer för hurexempelvis samarbete, uppförande och tillvägagångssättför den offentliga konsten ska se ut. Kommunerna behöverbåde formulera långsiktiga målsättningar och strategier föratt uppnå dessa mål, samtidigt som behovet av endetaljerad ansvarfördelning och beslutsprocess är viktig.Ekonomiska frågor, så som budgeterade medel för bådeuppförande och underhåll samt vilken typ av anslag denoffentliga konsten ska ha, måste finnas med i sådanabestämmelser för att garantera konsten och dess kvalitet.Viktigt är att dessa riktlinjer eller bestämmelser blir politiskt

44


förankrade samt att de stöttas av alla delar av berördaförvaltningar som ska efterleva dem.

Kommuner kan arbeta på flera sätt för att fastställaden offentliga konstens beslutsprocess ochmålsättningar. Kommunen kan upprätta en separatkonstplan eller integrera konstfrågor iöversiktsplanen, fördjupad översiktsplan ellergestaltningsprogram som beskriver övergripande måloch strategier för den offentliga konsten. Dock börden offentliga konstens beslutsprocess och ansvars-fördelning bestämmas i ett separat dokument somantagits av kommunfullmäktige.

KommunfullmäktigebeslutEtt sådant kommunfullmäktigebeslut eller policydokumentfinns inte i Eskilstuna kommun, men behovet är tydligt, dåprocessen och kommunikationen mellan olika parter intefungerar enligt en bestämd linje. Uddevalla kommun hardock en relativt fungerande process som verkar enligt ettinvant mönster, men denna process är relativt bräcklig dåden till stor del bygger på personliga kontakter. Gotlandskommun har upprättat ett dokument som kallas Mål ochriktlinjer för konstnärlig utsmyckning, som på ett enkelt ochkortfattat sätt fastställer ekonomiska anslag, anskaffning,process och uppförande av den offentliga konsten.

En tidigare påpekad brist i Eskilstuna är att många störreprojekt och förändringar i stadsrummet utformas avkonsulter i samarbete med kommunen. Detta innebärytterligare en samarbetspartner och ytterligare ett steg frånKultur- och Fritidsförvaltningens verksamhet. Ettkommunfullmäktigebeslut som beskriver fördelningen ochsamarbetet mellan konsult och kommun är lösningen påproblemet.

Översiktsplan, fördjupad översiktsplan ochgestaltningsprogramDen offentliga konsten ska också integreras i kommunensolika planer. Kommunen ska i den kommuntäckandeöversiktsplanen endast övergripande nämna vikten ochbetydelsen av estetik och offentliga konst för att på så vismarkera ett ställningstagande. I nästa nivå, fördjupadöversiktsplan, gestaltningsprogram eller estetiskt programbör emellertid den offentliga konsten få ett ökat utrymmeoch detaljeringsgrad.

Eskilstuna kommun har ett relativt uttömmandegestaltningsprogram för innerstaden, men dokumentetberör inte den offentliga konsten. I Uddevallas gestaltnings-program innefattas en enkel rekommendation om att konstkan placeras på platser i gaturummet där människor vistas

för att bidra till en stadsmässighet (vilket är ett relativtsjälvklart påstående). Uddevalla kommun ger även förslagoch exempel på olika behov och placeringar av konst i sinfördjupade översiktsplan för centrala staden. Inget avdokumenten innefattar dock direkta direktiv gällandekonstens beslutsprocess eller detaljerade rekommendationerom konstens placering. Ett gestaltningsprogram eller enfördjupad översiktsplan ska innehålla mer detaljeraderekommendationer för hur konst kan placeras irelation till exempelvis möbleringszoner och trafik-säkerhet, beskrivningar av geografiska och rumsligabehov, redogörelser för konstens förutsättningar samtvägledningar i hur konsten och det offentliga rummetkan integreras för att skapa attraktiva offentliga rum.

KonstplanKommunen kan tillsammans med ett policydokument frånkommunfullmäktige och med ett gestaltningsprogramupprätta en konstplan. Rekommendationer från projektetKonstens kraft beskriver att en konstplan ska försöka ge svarpå vilken roll konst och gestaltningsfrågor kan ha i utveck-lingen av en kommun. Konstplanen ska sätta konstfrågor iett kommunalt helhetsperspektiv och visa vilken roll konstoch gestaltningsfrågor ska ha i kommunens utveckling.Konstplanen ska innehålla övergripande mål och strategierför att lösa problem och brister inom kommunen. Planenska även fungera som en rekommendation och påminnelseom konstens betydelse vid exempelvis byggnation ellerskolarbete. (Västra Götalandsregionen et al. 2004, s. 31) Enkonstplan bör således behandla både den fasta och denlösa offentliga konsten och måste vara förvaltningsöver-skridande. Gotland rubricerar sin plan som ett verktyg sommedvetandegör konsten och visar på en vilja som utgårfrån kommunpolitiska mål. (Gotlands kommun 2004)

Enprocentsregel eller ett fast anslag

Ett beslutsdokument antaget av Kommunfullmäktige skainnehålla bestämmelser om de medel som ska tilldelas denlösa och fasta offentliga konsten. Medlen till konsten kanbestå av antingen ett fast anslag eller en angiven procentsats.

Enprocentsregeln bör inte vara rekommenderandesom den är i Eskilstuna, utan fastställd som den är iUddevalla. Enprocentsregeln kan emellertid sägas ha vissabrister. Regeln är i både Eskilstuna, Uddevalla och Gotlandkopplade till om-, till- eller nybyggnad av kommunalabyggnader, alltså inte parker eller gaturum. Detta medför attdet finns områden (exempelvis stadsparker eller villa-områden) som sällan eller aldrig får chansen att berikasmed konst. Detta avhjälps genom att enprocentsregelnäven omfattar all upprustning/ombyggnad som sker

45


på allmän platsmark. Detta skulle innebära att ävengatumiljöer, parker och torg skulle få finansiellt stöd tillestetiska gestaltningar. En annan brist är att om-, ellertillbyggnader ofta är av mindre omfattning och att enprocent därför blir en för liten summa för att uppföraoffentlig fast konst. Detta kan dock avhjälpas genomatt kommunen grundar en regel som säger att allamindre projekts procentandel kan samlas gemensamtför att vid ett senare tillfälle uppföra konst på enannan plats inom kommunen. Den kommunalaenprocentsregeln bör även omfatta de kommunalabolagen. Kommunen kan även besluta om ett fastanslag till den offentliga konsten. Dock finns en vissrisk med ett fast anslag, då kommunen i ekonomiskt dåligatider lättare kan minska detta anslag eller helt ta bort det.

Samrådsgrupp, konstråd eller konstkommitté

Båda kommunerna Eskilstuna och Uddevalla saknar ettstarkt forum för konsten som har förbindelser i Stads-byggnadsförvaltningen och i Kultur- och Fritidsförvalt-ningen. Kommunerna behöver en konstkommitté som kanvara den naturliga grundstommen i konstens beslutsprocessoch som kan fungera som en samlande enhet medhuvudansvar.

En konstkommitté måste ha mandat att fatta beslutoch måste bestå av sakkunniga och tjänstemän frånKultur- och Fritidsenhet, Stadsbyggnadsenhet,Museer, konstnärer och andra sakkunniga inomkonsten. Denna förankring av konstkommittén i olikaförvaltningar och yrkesområden är mycket viktig föratt konsten ska kunna föras till en högre dignitet ochpå ett bättre sätt kunna sammanfogas med sinomgivande miljö. Att en kommun har ett starkt ochfungerande konstråd är troligtvis det viktigaste ochmest betydelsefulla verktyg en kommun kan ha för enfungerande beslutsprocess.

Olika kommuner har olika förvaltningssammansättningarsom fungerar på olika sätt, vilket gör att även enkonstkommitté kan få olika utseende. Konstkommittén kanmed fördel ha en kärna, en fast grupp av ledamöter medgod erfarenhet och insikt från både stadsbyggnads- ochkulturenheten. Kommittén kan även bestå av tillfälligaledamöter, inbjudna konstnärer eller tjänstemän medspeciella kompetenser som behövs vid aktuella projekt.Om politiker ska sitta med i ett sådant råd eller inte, har viförstått är en omtvistad eller känslig fråga. Vi har inte tagitställning till detta, då vi anser att det är upp till den enskildakommunen att bestämma.

I alla kommunala byggnadsprojekt och andra projektsom omfattar offentlig konst, måste konstkommitténha en aktiv och beslutande roll. Ofta tillsätts enprojektgrupp vid uppförandet av konst, denna gruppmåste tillsättas av eller till viss del bestå avkonstkommittén.

Konstprocess och konstnär

Utöver att skapa intresse för konsten, samarbeta överförvaltningar, upprätta beslutsdokument och konstplan,bilda konstkommitté och fastställa anslag till den offentligakonsten måste även samarbetet med konstnären fungera.En konstnär måste komma tidigt in i planeringsarbetet ochhär har planeraren och arkitekten en viktig roll. Planerarenoch arkitekten måste hålla sig ajour och vara spindelni nätet, det är dom som ska starta samarbetet medövriga enheter och se till att kulturenheten ochkonstnären tidigt kopplas in i planeringsarbetet. Detär sedan konstkommitténs ansvar att fortsättasamarbetet för att konstnären ska få inblick i ochmöjligheten att påverka projektets utveckling.Konsten och konstnären ska ses som en resurs förplanerare och arkitekter för att skapa ett attraktivtstadsrum.

Konstnären och planeringsprocessenKonstnären har förmågan att se miljön med andra ögon änplaneraren och arkitekten. Konstnären ger miljön en ökadladdning genom att föra in oväntade inslag eller förtydligaarkitektoniska visioner genom konstens färg, form ochmaterial. Det är dock inte enbart konstnärens uppgift att ståför det konstnärliga, det måste finnas ett samspel mellanarkitekturen och konsten. För en konstnär kan det varasvårt att finna fungerande samarbetsformer i en kommunalvärld med flera olika yrkesgrupper med olika kompetenseroch intressen. Inställningen är självklart individuell, men förmånga konstnärer är det inte inbjudande att inpassa sig i enarbetsprocess, där hänsyn måste tas till andra aspekter inombyggprocessen. För andra konstnärer kan särskilda kravistället ses som en stimulerande utmaning.(Kulturdepartementet 1995, s. 25-26)

Det kan likväl vara svårt för kommunala tjänstemän attanpassa sig till den konstnärliga processen. För exempelvisprojektörer eller kommunala politiker kan det vara svårt atti förväg förstå och få en bild över hur konstverketkommer att se ut i den specifika miljön. Detta leder till attbyggherrar och politiker ofta känner en osäkerhet inför deestetiska aspekterna i byggprocessen. (Kulturdepartementet1995, s. 25) Viktigt är att ge konstnären ett förtroende ochlita på hans expertis, samtidigt som konstnären måste

46


inkluderas tidigt i projektet för att kunna förmedla sittbudskap och den betydelse som konstverket innehar.Svenska kommunförbundet (1993, s. 11) och många andra,både konstnärer och planerare, påpekar det faktum attkonstnären måste komma in tidigt i planeringsskedet för attkunna uppnå ett bra resultat. Om konstnären kopplas intidigt i processen får han goda chanser att lära kännaplatsen och dess historia samt kunna förstå deönskemål och behov som kommunen har. Ett tidigtsamarbete innebär att samspelet mellan arkitektur ochkonstverk blir tydligare och att konsten inte enbart påverkardetaljer i rummet utan också dess helhet.

Viktigt i processen är också att föra en dialog mellanprojektets olika parter samt att inhämta inspiration ochinformation från tidigare uppskattade konstprojekt. När ettbyggnadsprojekt beslutas omfatta även ett konstverk,bildas ofta en projektgrupp (denna grupp måste tillsättas aveller till viss del bestå av konstkommittén) som leds avarkitekt, planerare eller konstkonsult. Denna grupp böräven bestå av en konstnär, dock inte den som uppförverket, som kan bidra med det ”konstnärliga ögat” samtvara med och fatta beslut. Projektgruppen ska drivakonstprojektet inom ramen för det eventuella övrigabyggandet och bör även ta fram ett så kallatkonstprogram. I ett konstprogram beskrivs vem som taransvar för genomförande, samordning, kostnadsram samten plan för underhåll. Samtidigt som konstnären arbetarmed sitt verk utförs de arbeten som berör byggnationenoch de eventuella särskilda installationer som krävs förkonstverket, så som fundament eller omgivande belysning.Konstnärens tidiga inblandning är även viktig för att säkrade ekonomiska resurserna som krävs för att genomförakonstprojektet. Det är även resurssparande att konstverketkan uppföras i samband med det övriga byggandet. Det äri början av ett projekt, då beräkningar och kalkyler görs,som man vet vilka medel som finns att tillgå och hur manska prioritera. (Kulturdepartementet 1995, s. 24-25)

Analys- och samarbetsmetod som en del avbeslutsprocessen

I förgående avsnitt har vi beskrivet på vilket sätt vianser att kommuner ska arbeta med den offentligakonsten, för att skapa ett bra arbete och samarbetekring den offentliga konsten. Följande punkter har vifastställt;

- skapa intresse och engagemang hos beställareoch politiker

- samarbeta över förvaltningsgränser, med pri-vata sektorn och Statens konstråd

- upprätta beslutsdokument och en konstplan- fastställ enprocentsregel och/eller ett fast

anslag som omfattar både byggnader ochallmänplatsmark

- föra ett tidigt och aktivt samarbete med enkonstnär under beslutsprocessen

Interaktionen mellan konst och rum, konst ochplanering är dock något som ovanstående punkterinte helt kan förbättra. Att konstnären får komma intidigt i beslutsprocessen underlättar till viss delinteraktionen, men vi anser efter våra intervjuer ochefterforskningar att det behövs något ytterligare. Vadkommuner även behöver är en;

- analys- och samarbetsmetod

En analys- och samarbetsmetod kan beskriva ochanalysera konstens och rummets behov och möjligautveckling samt vara ett forum för samarbete mellanberörda parter. Det är just ett sådant verktyg, enanalys- och samarbetsmetod, som vi arbetat fram ochsom vi kommer att presentera i följande avsnitt.

Documents

Integrera konst och planering!bth.diva-portal.org/smash/get/diva2:830284/FULLTEXT02.pdfPresentation av vår analys- och samarbetsmetod 57 Fallstudie Eskilstuna och Uddevalla 64 Slutsats