Upload
yuki
View
55
Download
1
Embed Size (px)
DESCRIPTION
Internationell arbetsrätt. Professor Niklas Bruun Helsingfors 30.10.2012. Juridiska fakulteten. Lissabonfördraget (FEUF) Art. 153 (fd 137) Gemenskapens kompetens; förfarande. - PowerPoint PPT Presentation
Citation preview
Internationell arbetsrätt
Professor Niklas Bruun
Helsingfors 30.10.2012
Juridiska fakulteten
Lissabonfördraget (FEUF)
Art. 153 (fd 137) Gemenskapens kompetens; förfarande
1. För att uppnå målen i artikel 151 skall gemenskapen
understödja och komplettera medlemsstaternas
verksamhet inom följande områden:
a) Förbättringar, särskilt av arbetsmiljön, för att skydda
arbetstagarnas hälsa och säkerhet.
b) Arbetsvillkor.
c) Social trygghet och socialt skydd för arbetstagarna.
d) Skydd för arbetstagarna då deras anställningsavtal slutar
gälla.
e) Information till och samråd med arbetstagarna.
Art. 153 forts.
f) Företrädande och kollektivt tillvaratagande av
arbetstagarnas och arbetsgivarnas intressen, inbegripet
medbestämmande, om inte annat följer av punkt 5.
g) Antällningsvillkor för medborgare i tredje land som lagligt
vistas inom gemenskapens territorium.
h) Integrering av personer som står utanför arbets-
marknaden, utan att det påverkar tillämpningen av artikel
150.
i) Jämställdhet mellan kvinnor och män på
arbetsmarknaden och lika behandling av kvinnor och
män på arbetsplatsen.
Art. 153 forts.
j) Kampen mot social utslagning.
k) Modernisering av systemen för socialt skydd, utan att det
påverkar tillämpningen av punkt c.
2. I detta syfte kan rådet
a) besluta om åtgärder som är avsedda att främja sam-
arbetet mellan medlemsstaterna genom initiativ som
syftar till att öka kunskapen, utveckla utbytet av infor-
mation och beprövade erfarenheter, främja ny-skapande
tillvägagångssätt och utvärdera erfaren-heter, med
undantag av åtgärder som omfattar harmonisering av
medlemsstaternas lagar eller andra författningar,
Art. 153 forts.
b) på de områden som avses i punkt 1 a-i genom direktiv
anta minimikrav, som skall genomföras gradvis, varvid
hänsyn skall tas till rådande förhållanden och tekniska
bestämmelser i var och en av medlemsstaterna. I dessa
direktiv skall sådana administrativa, finansiella och
rättsliga ålägganden undvikas som motverkar tillkomsten
och utvecklingen av små och medelstora företag.
Art. 153 forts.
där rådet skall besluta enhälligt på förslag av kom-missionen
efter att ha hört Europaparlamentet och nämnda
kommittéer. Rådet kan genom enhälligt beslut på förslag
av kommissionen och efter att ha hört
Europaparlamentet besluta att göra förfarandet i artikel
251 tillämpligt på punkt 1 d, f och g i den här artikeln.
3. En medlemsstat kan på gemensam begäran av arbets-
marknadens parter överlåta åt dessa att genomföra
direktiv som har antagits enligt punkt 2.
I så fall skall medlemsstaten se till att arbetsmarknadens
parter, senast då ett direktiv skall vara genomfört enligt
artikel 249, i samförstånd har vidtagit de åtgärder som
behövs; den berörda medlemsstaten
Art. 153 forts.
skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att kontinuerligt
kunna säkerställa de resultat som föreskrivs i direktivet.
4. De bestämmelser som antagits enligt denna artikel
- skall inte påverka medlemsstaternas erkända rätt att
fastställa de grundläggande principerna för sina system
för social trygghet och skall inte i väsentlig grad påverka
den finansiella jämvikten i dessa,
- skall inte hindra någon medlemsstat från att bibehålla
eller införa sådana mera långtgående skyddsåtgärder
som är förenliga med detta fördrag.
Art. 153 forts.
5. Bestämmelserna i denna artikel skall inte tillämpas på
löneförhållanden, föreningsrätt, strejkrätt eller rätt till
lockout.
Likabehandling och diskriminering
Rådets direktiv (75/117/EEG) om tillnärmningen av
medlemsstaternas lagar om tillämpningen av principen
om lika lön för kvinnor och män. Rådets direktiv
(76/207/EEG med ändring 2002/73/EG) om genom-
förandet av principen om likabehandling av kvinnor och
män i fråga om tillgång till anställning, yrkesutbildning
och befordran samt arbetsvillkor.
Rådets direktiv (79/7/EEG) om successivt genom-
förande av principen om likabehandling av kvinnor och
män i fråga om social trygghet.
Social dialog
Rådets direktiv (96/34/EG) om ramavtalet om
föräldraledighet undertecknat av UNICE, CEEP och EFS
Rådets direktiv (97/81/EG) om ramavtalet om deltids-
arbete undertecknat av UNICE, CEEP och EFS.
Rådets direktiv (99/70/EG) om ramavtalet om visstids-
arbete undertecknat av UNICE, CEEP och EFS.
UNICE = BUSINESSEUROPE (efter namnbyte)
.
70-talsreglering
Rådets direktiv 98/59/EG om tillnärmning av
medlemsstaternas lagstiftning om kollektiva
uppsägningar.
Rådets direktiv 2001/23/EG om tillnärmning av
medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbets-
tagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verk-
samheter eller delar av företag eller verksamheter.
Rådets direktiv (80/987/EEG med ändring 2002/74/EG)
om skydd för arbetstagare vid arbetsgivarens insolvens.
90-talsdirektiv
Rådets direktiv (91/533/EEG) om arbetsgivares skyldighet
att upplysa arbetstagarna om de regler som är tillämpliga
på anställningsavtalet eller anställningsförhållandet.
Europaparlamentets och rådets direktiv (96/71/EG) om
utstationering av arbetstagare i samband med
tillhandahållande av tjänster
Arbetstagarinflytande
Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/14/EG om
inrättande av en allmän ram för information och samråd med
arbetstagare i Europeiska gemenskapen.
Rådets direktiv (94/45/EG med ändring 97/74/EG) om
inrättandet av ett europeiskt företagsråd eller ett förfarande i
gemenskaps-företag och grupper av gemenskaps företag för
information till och samråd med arbetstagare.
Ur Rådets förordning 2001/2157/EG om stadga för
europabolag.
Rådets direktiv 2001/86/EG om komplettering av stadgan för
europabolag vad gäller arbetstagarinflytande.
Social dialog 2 (art. 154 EG)
1. Kommissionen skall ha till uppgift att främja samråd
mellan arbetsmarknadens parter på gemenskapsnivå
och skall vidta alla åtgärder som behövs för att under-
lätta dialogen mellan dem genom att säkerställa ett väl
avvägt stöd till båda parter.
2. I detta syfte skall kommissionen innan den lägger fram
socialpolitiska förslag samråda med arbets-marknadens
parter om den möjliga inriktningen av en
gemenskapsåtgärd.
3. Om kommissionen efter sådant samråd finner att en
gemenskapsåtgärd är önskvärd, skall den samråda med
arbetsmarknadens parter om det planerade förslagets
innehåll. Arbetsmarknadens parter skall
Social dialog 2 (art.154 FEUF)
avge ett yttrande eller, i förekommande fall, en rekom-
mendation till kommissionen.
4. Samtidigt som sådant samråd sker kan arbets-
marknadens parter meddela kommissionen att de önskar
inleda det förfarande som anges i artikel 139.
Förfarandets längd skall begränsas till nio månader, om
inte de berörda parterna och kommissionen gemensamt
beslutar om en förlängning.
VEM FÅR VARA MED I DEN SOCIALA DIALOGEN?
Artikel 155
1. Om arbetsmarknadens parter önskar det kan dialogen
mellan dem på gemenskapsnivå leda till avtalsbundna
relationer, inklusive ingående av avtal.
2. Avtal som ingås på gemenskapsnivå skall genomföras
antingen i enlighet med de förfaranden och den praxis
som arbetsmarknadens parter och medlemsstaterna
särskilt tillämpat eller, i frågor som omfattas av artikel
153, på gemensam begäran av de undertecknande
parterna genom ett beslut av rådet på förslag av
kommissionen. Europaparlamentet skall informeras.
Artikel 155 (forts)
Rådet skall besluta med enhällighet när avtalet i fråga
innehåller en eller flera bestämmelser som hänför sig till
något av de områden för vilka enhällighet krävs enligt
artikel 153.2.
VILKA KRAV STÄLLS PÅ ETT AVTAL SOM
IMPLEMENTERAS “GENOM ETT BESLUT AV RÅDET
PÅ FÖRSLAG AV KOMMISSIONEN”?
Utgångspunkter – fri rörlighet v. rätt att vidta stridsåtgärder
EG-domstolens domar i målen C-438/05 (Viking) och C-341/05 (Laval) är av stor principiell betydelse
Domstolen har här aktivt åtagit sig rollen som ett slags Europeisk arbetsdomstol
Domstolens slutsats
Rätten att vidta fackliga stridsåtgärder, inklusive strejkrätten, är en grundläggande rättighet som utgör en integrerad del av de allmänna principerna för gemenskapsrätten (p. 44V, p. 91L)
Detta erkännande hindrar enligt domstolen inte att utövandet av rättigheten är föremål för en rad begränsningar.
Begränsningarna i stridsrätten
Utövande av stridsrätten måste utövas i samklang med de krav som följer av i fördraget skyddade rättigheter och i överensstämmelse med proportionalitetsprincipen (p.46V, p. 94L).
Fackliga stridsåtgärder faller i de två fallen inom tillämpningsområdet för den fria etableringsrätten 43 EG (Viking) respektive fria rörligheten för tjänster 49 EG (Laval)
Begränsningarna i stridsrätten
De fackliga stridsåtgärderna skall i de två fallen bedömas som en inskränkning av den fria etableringsrätten 43 EG (Viking) respektive fria rörligheten för tjänster 49 EG (Laval).
Dessutom kommer domstolen fram till att artiklarna 43 EG och 49 EG är direkt tillämpliga mellan enskilda och har s.k horisontell direkt effekt i föreliggande typ av fall
Begränsningarna i stridsrätten
Inskränkningar i etableringsfrihetenoch den fria rörligheten för tjänsterkan godtas endast om de har ettlegitimt ändamål som är förenligt medfördraget och de är motiverade av tvingande hänsyn till allmänintressetDessutom måste inskränkningarnavara ägnade att säkerställaförverkligandet av sitt syfte och integå utöver vad som är nödvändigt föratt uppnå detta syfte (proportionalitet)
Begränsningarna i stridsrätten
Rätten till stridsåtgärd =legitimt ändamål som i princip kanmotivera inskränkningarSkydd av arbetstagarnas rättigheterkan utgöra tvingande hänsyn tillallmänintressetInskränkningarna dvs. stridsåtgär-derna kan alltså vara godtagbara omde är ägnade att säkerställaförverkligandet av sitt syfte och integå utöver vad som är nödvändigt föratt uppnå detta syfte (proportionalitet)
Proportionalitetsbedömningen
VIKINGSyftade åtgärderna till att skyddaarbetstagarna? Var de ägnadeatt säkerställa detta mål och höll sigåtgärden inom ramen för vad som varnödvändigt för att uppnå målet? Detta får avgöras av den nationelladomstolen. EG-domstolen pekar dock på attbehovet av skydd kan saknas om detvisas att ”anställningarna ellerarbetsvillkoren inte var i fara ellerallvarligt hotade”
Proportionalitetsbedömningen II
Dessutom säger domstolen att1.fackliga stridsåtgärder kan utgöra ett
av de främsta medel som fackföreningar fogar över för att tillvarata medlemmarnas intressen
2.den nationella domstolen måste utreda om FSU inte förfogade över andra medel för att nå sitt mål och om man uttömt andra handlingsal- ternativ innan stridsåtgärden vidtogs
3.ITF:s FOC (Flag of convenience)-policy får underkänt
Bedömningen i Laval
- Blockad är stridsåtgärd- Stridsåtgärden gick utöver syftet attskydda allmänintresset(arbetstagarnas rättigheter) eftersomman krävde förmånligare villkor änenligt den svenska utstationerings-lagen och även mot bakgrund att deti Sverige inte finns transparentaregler om minimilön samt medbeaktande av kraven i övrigt- EG-domstolen gjorde självproportionalitetsbedömningen
NÅGRA REFLEKTIONER I
Relevansen och tillämpningsområdet för domsluten:Gränsöverskridande stridsåtgärder med direkt verkan påetableringsfrihet och fri rörlighet för tjänster. Indirektverkan räcker ej och traditionella nationellabedömningsgrunder i medlemsstaternapåverkas i princip inte Rätten till fackliga stridsåtgärder erkänd, men såpass
urholkad att den lätt blir ett tomt skal rätten hierarkiskt på samma nivå som de ekonomiska rättigheterna
samt dess utövning definierad som inskränkningar till dessa
proportionalitetsbedömningen innefattar många steg, både en
bedömning av kvalitetskriterier för syfteslegitimitet jämte en ultima
ratio-princip samt en substantiell proportionalitetstest
NÅGRA REFLEKTIONER II
Vilken är domstolens syn på facklig aktivitet och kollektiv arbetsrätt?
Då man slår fast att artiklarna 43 EG och 49 EG har direkt effekt betonar man att de fackliga organisationerna utövar en autonom befogenhet att reglera villkor för förvärvsarbete
NÅGRA REFLEKTIONER III
Likaså verkar ringa utrymme för kollektiva förhandlingar finnas kvar i utstationeringssituationer trots att detta i det svenska fallet är den bästa systemkonforma lösningen
Främmande är också att utgå från att enskilda utfästelser kan ersätta kollektivavtal och eventuellt beröva arbetstagarna konflikträtten.
NÅGRA REFLEKTIONER IV
I fördraget har man som känt en artikel 153.5 enligt vilka gemenskapen inte är behörig att reglera föreningsrätt, rätt till lock-out och strejk. Motivet subsidiaritet och respekt för kollektiv partsautonomi.
Domstolen genomför nu en detaljerad reglering på ett område som lagstiftaren inom EU utestängts från med motivet att det ankommer på medlemsstaterna och deras arbetsmarknadsparter att reglera dessa frågor. Detta måste karaktäriseras som radikal lagstiftningsaktivism.
NÅGRA REFLEKTIONER V
Dessa fall gällde speciella typer av defensiva stridsåtgärder.
I Viking-line fallet handlade det om att arbetstagaranas ställning i en utflaggningssituation.
I Laval gällde det att försvara tillämpningsområdet för byggnadsbranschens kollektivavtal.
Stridsåtgärder är traditionellt offensiva åtgärder, där facket vill genomdriva nya krav på lön och arbetsvillkor. Hur kan EG-domstolens riktlinjer tillämpas i sådana situationer?
BEDÖMNING
Min bedömning:Domstolens strävan att nå en balans i den
intressekonflikt som förelåg i dessa fall mellan nya och gamla medlemstater har varit lovvärd. Syftet kunde dock ha uppnåtts med relativt enkla medel.
Tyvärr har man gått för långt i att intervenera i arbetsmarknadsförhållanden samt detaljreglera och urholka handlingsutrymmet för fackliga stridsåtgärder.
MONTI II
DEN EUROPEISKA KOMMISSIONENS FÖRSLAG
FÖRORDNING FÖR ATT BÄTTRE BALANSERA STREJKRÄTT MOT DE EKONOMISKA GRUNDFRIHETERNA I EU
FÖRORDNINGEN FICK MYCKET KRITIK,OCH ”GULT KORT” AV MEDLEMS-
STATERNAS PARLAMENTI SEPTEMBER MEDDELADE KOMMISSIONEN
ATT MAN DRAR TILLBAKA FÖRSLAGET
Den sociala dimensionen & krisen
Socialpolitiska överväganden & sociala grundrättigheter på undantag där Trojkan drar fram:
IrlandGreklandPortugalSpanienLettland
Några exempel?
Vart är vi på väg…..