Introduktion till marxistisk filosofi

Isak Gerson

Innehållsförteckning Tentamen i Introduktionskurs till marxistisk filosofi – Isak Gerson...................................................1Innehållsförteckning.............................................................................................................................2

1. Det kommunistiska manifestet och bourgeoisins roll i historienI Kommunistiska Manifestet skriver Marx (och Engels) bl.a. att ”Bourgeoisin har spelat en högst revolutionär roll i historien”och att ”Dess (bourgeoisins) undergång och proletaritets seger är lika oundvikliga”. Förklara vad som menas..................................................................32. Den historiska materialismens grundRedogör för och diskutera den historiska materialismens grundteser och grundbegrepp (produktionsförhållande, produktivkraft, bas-överbyggnad)......................................................53. Bruksvärde, bytesvärde, mervärde och fetischvärdeVari består varans fetischkaraktär enligt Marx och vad betyder begreppen bruksvärde resp. bytesvärde?..................................................................................................................................84. Klassbegreppet och klassmedvetandeVad är en klass och vad är klassmedvetande. Vilken roll har klassmedvetandet i historien?...105. Marxismens roll idagSven-Eric Liedman skriver i förordet till Marx-texterna att ”Marxismen är i dag fullständigt inaktuell, Marx själv har mer att säga oss än på mycket länge”. Vad menar han? Anknyt till några av inläggen i Marxismens filosofi...................................................................................126. Marxistisk analys av dagens socialistiska partierDet finns flera politiska partier i Sverige som på olika sätt och i olika omfattning anknyter och/eller ansluter sig till Marx’ och marxistiska teorier (historiematerialism, politik och ekonomi). Beskriv och analysera dessa inslag i partiprogrammen i sammanställningen “Socialistiska partier”................................................................................................................147. AlienationsbegreppetAlienationen i det kapitalistiska samhället har enligt Marx åtminstone tre dimensioner. Redogör och diskutera..............................................................................................................178. Hur deterministisk är den historiska materialismen?I vilka avseenden är Marx’ historieteori deterministisk? Diskutera och redogör även för Putermans diskussion av de indeterministiska inslagen............................................................19

Disclaimer: Dokumentet är licensierat som CC0, jag avsäger mig alltså alla rättigheter jag kan över

dokumentet.

1. I Kommunistiska Manifestet skriver Marx (och Engels) bl.a. att

”Bourgeoisin har spelat en högst revolutionär roll i historien”och att

”Dess (bourgeoisins) undergång och proletaritets seger är lika

oundvikliga”. Förklara vad som menas.

Bourgeoisins roll i historien har varit viktig för att nå den tidpunkt i historien som är (då

manifestet skrevs). De flesta tolkningar av Marx skulle säga att den var oundviklig. Bara en

så stark kraft som bourgeoisin och dess fabriker och pengar hade kunnat bryta ner de rigida

och improduktiva maktstrukturer som kyrkan och det feodala samhället byggt upp.

Bourgeoisin skapade visserligen en värld där den materiella rikedomen fördelades till de

rika kapitalisterna allena på bekostnad av alla de många arbetarna som tvingades in från

landet till staden för att sysselsätta sig med slavliknande produktivt arbete. Men det är

fortfarande en progressiv skillnad från det feodala systemet, där de materiella rikedomarna

fördelades till kungamakten.

Vad bourgeoisin också gjorde var att den avslöjade vissa illusioner som fanns i det feodala

samhället. Många maktpositioner som innebar bättre eller sämre materiella förhållanden

levde som illusioner under feodalismen, som prästerskapet och adeln. Med hjälp av

bourgeoisin och kapitalismen fick dessa maktpositioner mindre makt.

Men en viktigare illusion som krossades var att

bourgeoisin och kapitalismen visade upp

utsugningen i samhället. Under feodalismen hade

utsugningen ursäktats på religiösa och politiska

grunder. Smärta och orättvisa var något som kom

från gud och inte grundade sig i människors

egoism. Med bourgeoisins intåg, fabrikernas

uppbyggnad och det nya slaveriet blev det

självklart och öppet att utsugningen berodde på de

sociala orättvisorna och att den grundade sig i det

faktum att människor hade så olika materiella

förhållanden, ja, att människor ägde.

Varför proletariatets seger och bourgeoisins undergång följer av har framför allt två

Illustration 1: "Den [Bourgeoisin] har obarmhärtigt slitit sönder de brokiga feodalband, som band samman människorna med deras naturliga ledare, och icke kvarlämnat några andra band än det nakna intresset, det känslolösa "kontakt betalning"." - Det kommunistiska Manifestet

anledningar. Först när feodalismen har försvunnit i förmån för bourgeoisin uppstår de

materiella förhållanden som gör att en kommunistisk rörelse kan växa fram, och gör en

framtida kommunistisk revolution möjlig. Bourgeoisin blottande och synliggjorde lidandet

och dess orsak.

Samtidigt skapade bourgeoisin ett stort proletariat. De tvingade in människorna till

produktivt arbete under slavliknande former. De otroliga antikreativa och alienerande

egenskaper som den produktiva processen har för arbetaren ökade lidandet genom att

alienera människan från denne själv, sina nära och från sitt artväsende. Det är en negativ

förändring av den amplituden samt vetskapen om varifrån lidandet kommer som behövs för

att driva människor till den sociala revolution som skulle leda till kommunismen.

Ja, det är till och med så att proletariatet, som var den grupp som skulle driva den

kommunistiska revolutionen, var en antites till bourgeoisin. Proletariatet existens formas i

samma ögonblick som bourgeoisin. Båda gruppernas existens bygger på att deras skillnader

i materiella förhållanden skapar intressekonflikter.

Men vad som egentligen kommer att driva historien till den kommunistiska revolutionen är

enligt Marx samma faktorer som drivit fram den feodala och den borgerliga revolutionen,

att det nya sättet att organisera samhället är mer produktivt än det improduktiva gamla.

2. Redogör för och diskutera den historiska materialismens

grundteser och grundbegrepp (produktionsförhållande,

produktivkraft, bas-överbyggnad).

Det mest centrala i teorin om historisk materialism är förhållandet mellan

produktionsförhållanden och produktivkrafter. Alla samhällen och de materiella

förhållanden som råder i samhället är en produkt av hur relationen mellan

produktionsförhållanden och produktivkrafter är. All historia och alla historiska händelser

bygger på klasskamp, kamper mellan de olika klasser och grupper som uppstår i ett

samhälle på grund av de materiella förutsättningarna i samhället, det vill säga

produktionsförhållandenas och produktivkrafternas utformning och förhållande.

Produktivkrafter är de medel med vilka produktionen går till. De kan delas upp i två delar.

Den första delen är arbetskraften, som är de tillgängliga arbetarna och deras egenskaper.

Deras styrka, kunnighet och noggrannhet är faktorer som kan bidra till den effektiva

produktionen, och är därmed en del av arbetskraften. Sedan är det produktionsmedlen.

Produktionsmedlen är ett lite bredare begrepp. Det innefattar de medel förutom

arbetskraften som bidrar till produktionen. Det rör sig om maskiner och verktyg, men också

om kunskap av till exempel teknisk eller matematisk natur som kan höja produktiviteten.

Dit räknas också utrymmen och infrastruktur som också bidrar till produktionen.

Produktionsförhållandenas helhet kallas också samhällets ekonomiska struktur och

samhällets reella bas. Produktionsförhållanden är de mer immateriella faktorer som

bestämmer hur produktionen går till. De är de egendomsförhållanden och juridiska

förhållanden som finns i samhället vi är i. Äganderätten är dess utformning är det mest

centrala produktionsförhållandet i det moderna borgerliga västeuropa, men även faktorer

som arbetsrätt och konsumenträtt är en del av de förhållanden som påverkar produktionen.

Överbyggnaden kallas det som byggs över den reella basen av produktionsförhållanden.

Överbyggnaden består av en juridisk och politisk överbyggnad. Dessa är även det

samhälleliga medvetandet. Det samhälleliga medvetandet är ideologin som råder. Marx

använder begreppet ideologi i en bredare bemärkelse än vad det brukar användas. Till

skillnad från vardagligt tal då ideologi innebär politiska idéer och möjligtvis moraliska idéer

använder Marx begreppet ideologi för att även beteckna religiösa idéer, och ibland även

metafysiska idéer.

Överbyggnaden, det vill säga det samhälleliga medvetandet, konstrueras nästan uteslutande

av de människor – den klass – som gynnas av produktionsförhållandena. I det borgerliga

samhället är det alltså bourgeoisin som bestämmer över den samhälleliga ideologin. I det

feodala samhället var det prästerskapet och de feodala herrarna som styrde över den

samhälleliga ideologin. Det är detta Marx menar med ”Den härskande klassens ideologi är

den härskande ideologin”. Det är också på så sätt överbyggnaden skapas. De som får hög

materiell status av den rådande basen (produktionsförhållandena) skapar en samhällelig

ideologi för att kunna öka och bevara sin materiella status. Ett samhälles ideologi måste

därför alltid förstås utifrån hur förhållandet mellan produktionsmedel och produktivkrafter,

samt mellan olika klasser, är.

Förr eller senare kommer produktivkrafterna att utvecklas så mycket att

produktionsförhållandena hamnar i motsättning till produktivkrafterna.

Produktionskrafterna verkar då fjättrande för produktionen. När produktionsförhållandena är

tillräckligt fjättrande kommer en social revolution att inträffa. Den sociala revolutionen

omvälvs både produktionsförhållandena (basen) och det samhälleliga medvetandet

(överbyggnaden). Eftersom basen förändras kommer oundviklingen överbyggnaden att

förändras också. När det händer byts samhällets ideologi ut, samhället byter juridiska,

politiska, religiösa, konstnärliga och filosofiska former. När de formerna av ideologi byts

kommer också människorna att bli medvetna om de konflikter och förtryck som doldes av

den förra ideologins falska medvetande.

Samhället byter alltid produktionsförhållande av samma anledning, att de dåvarande

produktionsförhållandena blivit för gamla och stagnerat. De nya produktionsförhållandena

tar över för att den är så progressiv ur produktionssynpunkt. Marx talade om de asiatiska,

antika, feodala och borgerliga samhällsformerna som progressiva samhällsformer, då de

produktionsförhållandena som regerade i samhällsformerna var produktivare än sina

föregångare för de produktivkrafter som fanns i samhället vid och efter den sociala

revolutionen.

Varför en social revolution sker är dock inte förklaring nog till hur den sker. I de samhällen

som varit har de rådande produktionsförhållandena skapat klasser. Med skapandet av klasser

skapas också en konflikt som är inneboende i samhällsformen. Beroende på vilka

samhällsformer som råder kan dessa vara konflikter mellan rik och fattig, fri och slav, man

och kvinna, vit och mörkhyad. När en klass gynnas bättre av produktivkrafterna än andra

vid en social revolution åtnjuter denna klassen privilegiet att skapa de nya

produktionsförhållandena (och därmed överbyggnaden) till sin egen nytta. De feodala

herrarna skapade kyrkan och kungahusen. Bourgeoisin skapade den moderna äganderätten

och den fria marknaden.

Efter hand som de här produktionsförhållandena har rådit och produktivkrafterna utvecklats

mer och mer i former av förändrad arbetskraftsstorlek, nya landvinningar eller ny teknologi

passar produktionsförhållandena sämre och sämre. Det är då en av de lägre klasserna gör en

social revolution.

Revolutionerna kan se väldigt olika ut beroende på hur produktionsförhållandena såg ut. I

vissa delar av världen gjorde produktionsförhållandena det lätt för feodala herrar att

garantera sin makt oberoende av förändringar i produktivkrafter. Ofta i form av höga skatter

som gick direkt i herrarnas fickor för att sedan distribueras som mutor, men också ofta i

form av arméer. Det senare fallet kan man se i den franska revolutionen, då införandet av en

borgerlig ideologi (under parollen frihet, jämlikhet, broderskap) krävde ett blodigt slag

mellan de gamla feodala herrarna och den nya borgarklassen. I andra delar av världen

krävde den borgerliga revolutionen blott det oundvikliga, att de borgerliga herrarna var

mycket mer produktiva än de feodala herrarna och kunde tillskanska sig makten och byta

samhällsform den vägen.

Illustration 2: Franska revolutionen, en kamp för frihet och rättigheter, eller en kamp för frihet och rättigheter för bourgeoisin?

Denna historieutveckling kräver dock att det finns ett antagonistiskt förhållande mellan

klasser i samhället, dvs. minst två klasser som önskar olika produktionsförhållanden i

samhället och därför råkar i konflikt med varandra. Fram till det borgerliga samhället har

detta funnits. I det borgerliga samhället blev det antagonistiska förhållandet som tydligast

när hela samhället delades upp i bourgeoisi och proletariat. Men när den kommunistiska

revolutionen i det borgerliga samhället är klart kommer samhället bli klasslöst. Eftersom

samhället är klasslöst kommer inte detta antagonistiska förhållande att finnas. Man kan både

se det som att den historiematerialistiska historien slutar. Det dialektiska sättet att beskriva

historien blir inaktuellt, då samhällsformen inte byts ut längre. Men man kan också se det

som Marx gjorde, att det är med den kommunistiska samhällsformen som historien faktiskt

börjar.

3. Vari består varans fetischkaraktär enligt Marx och vad betyder

begreppen bruksvärde resp. bytesvärde?

Bruksvärde är en term för en varas värde vid användning. Bruksvärdet mäts lättast genom

att se hur väl en vara tillfredsställer mänskliga behov. Ett bröd som mättar väl och smakar

gott har ett högre bruksvärde än ett bröd som inte mättar och smakar äckligt.

Bruksvärdet är ett mått som inte beror på den enskilda betraktaren, utan snarare ett

”naturligt” värde som består. Det är vid användningen av en vara som själv bruksvärdet

realiseras, men värdet är ur ekonomiskt perspektiv värt att tala om innan dess ändå. Det är i

bruksvärde man bör mäta ett samhälles rikedom.

Bytesvärdet är ett mått på vad som krävts för att skapa en vara. Om en person lagt ner sex

timmar på att skapa en vara A och en annan person lagt ner sju timmar på att skapa en vara

B har vara B ett högre bytesvärde. Likaså har vara B ett högre bytesvärde om vara B krävs

sex timmars arbete och en maskin att skapa.

Även om kostnader för maskiner, mark, lokaler och liknande räknas in när man räknar ut

bytesvärdet kan inte dessa ickemänskliga ting tillföra till det faktiska värdet på en vara. Det

är bara mänsklig arbetskraft som kan tillföra värde.

Om ett objekt har bytesvärde har det bruksvärde, men inte tvärtom. Det är fullt tänkbart att

en artefakt har bruksvärde men inte ett bytesvärde, den är då inte en vara. På den

kapitalistiska marknaden har allt bytesvärde, då allt är varor. Man skapar bara varor med

bytesvärde.

Varans fetischkaraktär bygger på att det finns ett värde i varan som är orelaterat till varans

materiella existens. Det är varken kopplat till materialet det är gjort av eller dess praktiska

bruksegenskaper. Snarare har varan ett värde av att vara en vara. Ett värde som inte finns

när varan är en artefakt utan bytesvärde.

Det är dock tveksamt att ens säga att det finns ett värde i varan. Värdet är inte en intrisikal

egenskap i varan, utan snarare en socialt konstruerad egenskap som inte existerar utanför sitt

sammanhang. Precis som vissa religioner hävdar att vissa objekt kan ha egenskaper av

gudomlighet, som bara verkar vara en social konstruerad egenskap men ändå hävdas ligga i

objektet man hänvisar till som gudomligt, ligger varans fetischkaraktär hos varan, även om

den är helt orelaterad till varan, genom att bara finnas som socialt konstruerad egenskap.

Det här värdet som man tillskriver varor specifikt leder till en objektifiering av värde.

Vanligtvis är det vi själva som bedömer vad vi värderar, men varans fetischvärde gör att vi

överlåter vår värdeuppfattning till objekt. Istället för att värdera artefakter efter deras

relation till oss och våra behov värderar vi artefakter efter deras värde som varor på en

marknad.

Objektifieringen av värdet hos artefakter till varuvärde leder också till en skev bild av hur

marknaden fungerar. När ickevaru-artefakter produceras uppfattar vi dem som resultat av att

en människa lagt sin tid på att arbeta in ett värde i ett råmaterial. Därför värderar vi också en

ickevaru-artefakt efter den mänskliga arbetsprocessen och råmaterialet (en hemmagjord

smörkniv får sitt bytesvärde av att en människa lagt tid på att tälja till sitt trä). Men en varas

värde kommer från hur varans fetischvärde är i sitt socialt konstruerade sammanhang, i sin

marknad.

Relationen mellan bruksvärde och bytesvärde skapar ett ypperligt tillfälle för kapitalisten att

tjäna pengar. Kapitalisten köper in arbetskraft som en vara för det bruksvärde arbetskraften

har, låter arbetaren arbeta för en bruksvärdeslön, trots att arbetaren skapar produkter som är

värda mycket mer. Vi kan t.ex. tänka oss att varorna som en arbetare skapar på en dag har ett

bytesvärde på 120 kronor. Det kostar 20 kronor för maskiner och råmaterial. Därmed har

arbetaren producerat värde för 100 kronor. Trots detta får arbetaren bara sitt bruksvärde i

lön. Bruksvärdet är hur lite pengar arbetaren kan leva på på en dag, och ändå jobba för

kapitalisten. Vi kan tänka oss att det är 40 kronor om dagen. Då tjänar kapitalisten

mellanskillnaden – mervärdet – 60 kronor. Det går att illustrera med en text av August

Strindberg:

- Vad sa ni till mannen där borta?

- Jag sa, att han skulle arbeta fortare.

- Vilken rätt har ni att befalla över honom?

- Jag betalar honom för det.

- Hur mycket betalar ni honom för det?

- 10 kronor om dagen.

- Varifrån får ni pengarna att betala honom med?

- Jag säljer sten.

- Vem hugger stenen som ni säljer?

- Det gör han.

- Hur mycket hugger han om dagen?

- Åh, han hugger en hel del sten på en dag.

- Hur mycke’ får ni för det?

- Ungefär 50 kronor.

- Men då är det ju han som betalar er 40 kronor för

att ni går omkring och befaller honom att arbeta

fortare.

- Ja, men jag äger ju verktygen och maskinerna.

- Hur blev ni ägare av dem då?

- Jag sålde huggen sten och fick in så mycket

pengar på den att jag kunde köpa in verktyg och

maskiner.

- Vem hade huggit den stenen?

- Tig, dumbom!

4. Vad är en klass och vad är klassmedvetande. Vilken roll har

klassmedvetandet i historien?

Definitionen av en klass varierar rätt mycket beroende på vilken text man läser. Problemet

med att välja ut vilken definition som är bäst (i avseende på klarhet, snävhet och vidhet) är

att vissa definitioner är mer koherenta med marxistisk teori, men det är ofta de teorierna

som är svårare att tillämpa mer allmängiltigt, särskilt i dagens samhälle.

Jag själv föredrar definitionen som ges i Louis Bonapartes 18:e Brumaire. Där definieras

klasser på ett sätt som är väldigt koherent med Marx' historiska materialism. Klasserna där

definieras utifrån sina intressen gentemot andra klassen. Om en större grupp människor har

gemensamma drag i sina levnadssätt, bildning och intressen som skiljer sig från andra

grupper med någorlunda snarlika levnadssätt, bildning och intressen bildar de klasser.

Klasserna definieras alltså utifrån sin konkurrens med varandra.

Klassmedvetandet har en väldigt viktig roll i vilken riktning historien rör sig. Man kan se

det som att samhällets ideologiska överbyggnad (den härskande ideologin) är skapad för att

dölja förtrycket och utsugningen som sker i klasskonflikter. I det feodala samhället skapade

prästerskapet och adeln (de klasser som förfogade över produktionsmedlen) en

samhällsideologi – ett falskt medvetande - som dolde förtrycket och utsugningen mellan de

feodala herrarna (prästerskapet och adeln) och befolkningen genom att skylla på religion,

öde och liknande teman. I Indien kan man se hur kastsystemet fyllt samma roll. De feodala

herrarna har skapat ett religiöst system som rättfärdigar ett strukturellt förtryck mellan

herrarna och de lägre kasten. Det fungerade så till den milda grad att de kastlösas falska

medvetande gjorde att de kände sig tvingade att bli maximalt utsugna och förtryckta av

samhället.

Där ser man essensen av det falska medvetandet. Det är den del av samhällets

överbyggnaden som är till för att göra de utnyttjade klasserna ”nöjda” med

produktionsförhållandena och utsugningen. Det falska medvetandet gynnar således alltid de

utnyttjande och utsugande klasserna. Då är frågan, finns det något falskt medvetande i

dagens Sverige?

Jag skulle definitivt säga det. I dagens Sverige har vi vad Lenin kallar trade-unionistiskt

medvetande. Den vänsterrörelse som finns i Sverige, under ledning av Socialdemokratiska

arbetarpartiet (SAP) är en rörelse som bara handlar om att höja lönerna för arbetare och

förbättra tryggheten och arbetstiderna. Kort sagt sysslar

socialdemokratin med att, som Marx skulle säga, ”ge mer

lön till slavarna”.

Marx själv menar att all ideologi tjänar en viss klass

intressen (tills klasser försvinner i det kommunistiska

samhället) Socialdemokratin intressen ligger i dels

fackföreningarsledarnas (som självklart vill spä på

fackföreningsmedvetandet för att behålla sina jobb) och

dels i kapitalisternas intressen. De ligger i kapitalisternas

intressen för att ju högre materiell status arbetarna har,

desto mer kommer de att nöja sig med de

maktförhållanden som råder mellan arbetarna och

kapitalisterna. Att ge mer pengar till slavarna är ett

effektivt sätt att hålla social revolution borta, och därmed

behålla makten över, och kunna diktera villkoren för

arbetarna. Socialdemokraternas ideologi har lett till en

vidrig kompromiss, där arbetarnas makt fortfarande är

reducerad till noll.

Illustration 3: Dagens arbetarrörelse vill ge "mer pengar till slavarna". Är socialdemokratin det nya falska medvetandet?

5. Sven-Eric Liedman skriver i förordet till Marx-texterna att

”Marxismen är i dag fullständigt inaktuell, Marx själv har mer att

säga oss än på mycket länge”. Vad menar han? Anknyt till några

av inläggen i Marxismens filosofi.

Marxismen så som den såg ut på Marx tid och en god tid framåt är inaktuell för att den är så

inkorrekt. Marx förutspådda kommunistiska revolution skedde aldrig, och därmed föll en

otroligt stor del av det han hade förklarat med sin historiskfilosofiska teori, som var en

väsentlig och genomgående del av hela hans teori. Peter Singer formulerar det såhär:

”Nevertheless, the fate of Marx's predictions is not a ground for disregarding his

ideas as a whole, any more than the fact that Jesus thought the second coming would

take place in the lifetime of those he addressed is a reason for taking no further need

of Christianity. Such errors merely show that those who made them are fallible.”1

Kanske stämmer fortfarande Marx' teorier, men inte hans förklaringar. Marx såg det

borgerliga samhället som ett samhälle där förhållandet mellan bourgeoisi och proletariat var

det mellan tes och antites. Syntesen var den kommunistiska, konfliktfria människan, där

varje individ har samma intressen. Kanske bör man, med Hegeliansk dialektik applicerad på

Marxistisk materialism, se det borgerlig politik i sig som tesen, kommunistiska politik som

antitesen och därmed den socialliberala politik som socialdemokratin i Sverige för som en

syntes.

De samhällen som varit socialistiska som Liedman i efterordet till ”Marxismens filosofi

efter 1978”2 tar upp har ofta gått i den utvecklingen. Från ett starkt borgerligt samhälle eller

en dålig korporativistisk kompromiss mellan ett borgerligt och ett feodalt samhälle, till en

kommunistisk stat, till en socialliberal stat som mer och mer åter snuddar vid en nationell

och global liberal marknad. En väldigt dålig syntes, skulle både jag och Marx säga, då

syntesens fokus ligger på levnadsstandard och inte makt och förtryckande strukturer, men

den frågan överlämnar jag till del sex av uppsatsen.

Ett annat problem är det Ingvar Johansson tar upp i slutdelen av sin bidrag ”Marxismens

filosofi, planekonomi och individualism”3. I princip alla länder som försök applicera

1 Marx – A Very Short Introduction, Singer, P., Oxford University Press, Oxford (1980), sida 88.2 Marxismens filosofi – Apropos ett jubileum, Arvidsson, S. (red.), Symposion, Stockholm (2007), sida 69.3 Marxismens filosofi – Apropos ett jubileum, Arvidsson, S. (red.), Symposion, Stockholm (2007), sida 94-104.

marxistisk ekonomi i sitt styrelsesätt har gjort det genom att införa och med våld

upprätthålla en planekonomi. Ett den påtvingade planekonomin är det sätt på vilket

produktionen bör ske enligt ett marxistiskt förhållningssätt är dock ett problematiskt felslut,

som Marx själv inte bör hållas ansvarig.

Det av staten påtvingade planekonomiska arbetet står för samma förtryck som det

marknadsekonomiska arbetet. Skillnaderna är två. För det första är den tvingande faktorn

inte att utan pengar hungra ihjäl, utan tvånget kommer direkt och uttalat från staten.

Paradoxalt nog hade Marx troligen sagt att precis som förändringen från det feodala

samhället till det borgerliga samhället gjorde förtrycket och utsugandet uppenbart, gör också

bytet till planekonomi ekonomins och därmed arbetets förtryck uppenbart.

För det andra är förtrycket olikt fördelat. I diskussionen till talet säger Ingvar Johansson:

”John Roemer var en amerikansk ekonom som tillämpade

utsugningsbegreppet på planekonomierna. I planekonomierna

utfördes ju också merarbete, och vem var det som tog hand om

denna merarbetestid som enligt Marx analys i Kapitalet går till

borgerligheten eller kapitalisten under kapitalismen?”

Och stycket har en uppenbar poäng. Hela arbetssystem finns

kvar, även om marknaden mobiliserats om. Det finns inget

inbyggt svar på frågan i planekonomin, men vad historien

berättat är att mervärdet stals av systemens ledare och

byråkrater. I planekonomier finns kapitalismen kvar i allra

högsta grad. Förfogandet över produktionsmedel (som är att

likställa med kapital i planekonomin) tillhörde ledarna och

byråkraterna.

Med det i bakhuvudet måste man ha full förståelse för att Marx i slutet av sitt liv sa det

beryktade citatet ”Är det något jag vet så är det att marxist är jag inte!”4. Idag läses Marx'

teori genom eftermarxiska marxister, som Lenin och Mao. Idag förstår man marxistisk

praktik genom att se på Sovjetunionen, Kina, Nordkorea och Kuba. För att verkligen läsa

Marx måste vi läsa Marx genom Marx.

4 ”Karl Marx – Texter i urval”, Liedman, S. Och Linnel, B., Ordfront, Stockholm (2003)

Illustration 4: Ung Vänsters kampanj "Vill ni ha det som i Sovjet?". Marxister bör säga "nej!".

6. Det finns flera politiska partier i Sverige som på olika sätt och i

olika omfattning anknyter och/eller ansluter sig till Marx’ och

marxistiska teorier (historiematerialism, politik och ekonomi).

Beskriv och analysera dessa inslag i partiprogrammen i

sammanställningen “Socialistiska partier”.

Vad man rent genomgående kan kritisera är synen på borgerlig ideologi i programmen. I alla

partiprogram utom det från Sveriges Arbetares Centralorganisation (SAC) och det väldigt

substanslösa programmet från Sveriges Kommunistiska Parti (SKP) hyllas klassiskt

borgerliga värden. I Socialdemokratiska Arbetarpartiets partiprogram kritiseras borgerlig

ideologi inte överhuvudtaget. Snarare kritiserar man marxistisk ideologi och ideologi

härrörande från stater som kallat sig kommunistiska samtidigt som man försvarar typiskt

borgerliga värden genom att försvara en starkt demokratisk reformistisk linje. Man kan

fråga sig om de ens insett hur arbetarnas förtryck och det falska medvetandet påverkar

röstandet.

Vänsterpartiet (V) talar om att ”Demokratin och friheten måste ständigt försvaras,

återerövras och utövas”, vilket är ett explicit försvar för den borgerliga ideologin. I det

efterföljande stycket talar man om ett försvar för de mänskliga rättigheterna. Som marxist

bör man inse att de rättigheter man talar om i ett samhälle är skapade av den styrande

klassen, och är till för att tjäna den styrande klassens intressen.

Ser man t.ex. på FN:s deklaration för mänskliga rättigheter5 nämns rättigheten till frihet

tidigt (artikel 3). Man har rätt till ett ostört privatliv (artikel 12). Det är något som

krititiserats i många mer samtida marxistiska rörelser, då rätten till ett ostört privatliv

möjliggör för orättvisor att bildas i hemmen. Särskilt den feministiska rörelsen, som använt

slagordet ”Det privata är politiskt”6. På senare tid har det även hävdats att själva

uppdelningen mellan privat och offentligt är borgerlig7. Rätten till privategendom skyddas

(Artikel 17), rätten till immateriel egendom skyddas (artikel 27(2)) och rätten till arbete

skyddas (Artikel 23(1)). En sann kritiker av den borgerliga ideologin får svårt att försvara

mänskliga rättigheter.

5 Universal declaration of human rights, United Nations, http://www.un.org/en/documents/udhr/6 Feministiska teorier om makt och kön, Per Herngren (1991),

http://ickevald.net/perherngren/feministiska_teorier.htm#_Toc662665467 Hur kortbyxor äger rum, Rasmus Fleischer (2010), http://copyriot.se/2010/06/03/hur-kortbyxor-ager-rum/

V ska dock ändå tas i försvar, då de även inkluderar ett stycke med kritik mot hur

uppfostran, utbildning, lagstiftning och massmedia stärker den borgerliga ideologin.

Meningen ”Ett samhälles dominerande idéer bestäms av de rådande maktförhållandena” är

en nästan direkt omskrivning av ”idéerna hos den härskande klassen är i varje tid de

härskande idéerna, det vill säga den klass som är den styrande kraften i samhället rent

materiellt, är samtidigt samhällets styrande intellektuella kraft”8.

Även Kommunistiska Partiet (K) försvarar demokrati, samtidigt som de försvarar nationellt

självbestämmande. Det kanske är långt draget, men jag anser mig se en parallell mellan

tankar kring ett starkt nationellt självbestämmande och en nationalism som bygger på

konflikttänkande. Det banar väg för globala klasskonflikter.

Jag skulle också vilja kritisera två feltolkningar jag stött på av den marxistiska filosofin i

partiprogrammen. SAP skriver i sitt program att ”Socialdemokratin lämnade tidigt denna

ödestro [Historiematerialismen]; framtiden är inte ödesbunden, den bestäms av människorna

själva.”. SAP verkar göra en klassisk halmdocka av kritik mot deterministiska teorier. De

utmålar historiematerialismen som en fatalistisk teori, och inte deterministisk teori. Senare

ger de också uttryck för att eftersom historiematerialismen är fatalistiskt, så innebär den

även att historiens gång kommer att påtvingas människorna. Det är ett grovt missförstånd

enligt mig. Historiematerialismen förespår att det kommer att finnas en samhällelig vilja till

social revolution. Det kommunistiska samhället kommer inte att bli för att det är

”ödesbundet”, utan för att det stora proletariatet vill det.

Både K och SKP menar att den centrala principen i marxismen är ”av var och en efter

förmåga – åt var och en efter behov”. Jag menar att om man har materiell jämlikhet som

högsta mål är man inte marxist. Marxismen kretsar kring kritik mot lönearbete och

privategendom, men att vissa människor har mer än andra är ingen stor del i den marxistiska

ideologin. Snarare menade Marx att det troligen var så det skulle komma att se ut i det

marxistiska samhället. Men det skulle vara en konsekvens och inte ett villkor. SAC däremot,

tar bara upp ett gemensamt ägande av produktionsmedlen, inte en jämlik distribution av

produktionen.

Jag tycker också att SACs kritik mot lönearbetarrörelsen är väldigt väsentlig fråga, särskilt

av de skäl jag tog upp i slutet av del fyra i den här texten, fackföreningsmedvetandet och

8 Den tyska ideologin, Marx, K. (1846)

Marx kritik mot lönerörelser. SAC börjar med att kritisera rena facksammanslutningar för

att de arbetar begränsat och kortsiktigt. De kritiserar sedan auktoritära socialister

överhuvudtaget för att de arbetar på ett auktoritärt och toppstyrt sätt. De auktoritära

revolutionärerna kritiseras för att de i regel vill införa en styrande elit, en ledare för

proletariatet. Varför den kritiken är så viktig har jag utvecklat i min text om planekonomin i

del fem i den här texten.

Överhuvudtaget tycker jag att det är viktigt för ett marxistiskt parti att kritisera

lönearbetarrörelsen. Proletärens frigörelse ligger inte i högre lön, den ligger i lönearbetets

försvinnande. Där har Miljöpartiet (MP) spelat en större lön än de klassiska

riksdagsrepresenterade vänsterpartierna som istället för att kritisera de låga lönerna

kritiserar de långa arbetstiderna. De senaste allmäna valet har varit en kamp mellan blocken

om att skapa flest lönearbeten. Miljöpartiet däremot, driver sänkt norm för arbetstid9.

9 Kortare arbetstid en livskvalitetsreform, Miljöpartiet http://www.mp.se/templates/Mct_177.aspx?number=126816

Illustration 5: Valen idag handlar till stor del om vilket parti som kan skapa mest lönearbeten. Att inte ha ett arbete likställs ofta med ett socialt utanförskap, av både moderater och socialdemokrater.

7. Alienationen i det kapitalistiska samhället har enligt Marx

åtminstone tre dimensioner. Redogör och diskutera.

Alienationen som det borgerliga samhället skapar sker i arbetaren från sig själv (från

sitt artväsende), från materialet han producerar, från produktionsprocessen i sig, och i

dennes relation till andra människor. All alienation innebär att arbetaren alienerar sig

från sig själv.

Alienationen från sig själv sker för att människan är

kreativ till sin natur, men tvingas till produktivt arbete. Det

produktiva arbetet tvingar att arbetaren att producera

genom en produktionsprocess denne egentligen inte vill

syssla med. Genom att arbetaren tvingas att delta i en

produktionsprocess denne inte vill syssla med begränsas

inte bara arbetarens kreativitet, utan dessutom innebär

produktionsarbetet också att arbetaren tvingas att gå emot

sitt artväsende. Denne tvingas att agera på ett sätt som

egentligen inte tillhör dess person eller dess art. På så sätt

blir arbetaren främmande för sig själv.

Man kan tro att arbetaren sysslar med betalt arbete kan

denne likväl finna det underhållande och kanske till och

med kreativt. Man kan kanske tänka sig en arbetare som

hade funnit det kul att stå vid ett rullande band, men

problemet är att arbetaren gör det med pengar som motivation. När man skapar eller

förfinar en vara med pengar som motivation är man utan tvekan alienerad från sin

arbetsprocess och därmed sin kreativitet.

En arbetare som hellre hade arbetat än att ha låtit bli att arbeta för samma inkomst kan

omöjligtvis ses som en arbetare, utan snarare någon som får betalt för sin fritidssyssla.

Och en arbetare som hellre skippar arbetet än att arbeta om inte lönen skiljde kan

knappast sägas arbeta för den kreativa processen eller nöjet, då han hade blivit

lyckligare av att låta bli att arbeta.

Illustration 6: Bilden är från den samtida marxisten Fredrik Edin, som föreslår att man ska utvidga lagen mot sexköp till att innefatta allt lönearbete, då lönearbete generellt har exakt samma problem som prostitution.

Arbetaren är också alienerad från sin arbetsprocess i form av de aktiva handlingar

arbetsprocessen innebär och materialet som arbetet syftar till. Arbetaren är alltså

alienerad från sina egna aktiva handlingar och de ting som är objekt för arbetarens

aktiva handlingar. Arbetsprocessen som arbetaren tvingas till är vanligen väldigt

repetativ och därför väldigt antikreativ. Lönen som arbetaren får beror sällan

överhuvudtaget på dennes använda kreativitet, utan nästan enbart hur många gånger

han repeterat en enformig arbetsprocess eller vilken tid han arbetat.

Arbetaren lägger hela sin produktiva process på en eller flera varor. Dessa varor äger

han inte, han har inte köpt dem och han kommer inte att få ta del av vinsten de säljs

för. Arbetaren har alltså inget annat intresse eller band till varan än det han blir tvingad

till av sin arbetsgivare.

Varan blir därmed något yttre för arbetaren. Det är något han tar avstånd från och helst

inte hanterar. Det blir en börda för honom. Att arbetaren tvingas hantera och förfina

eller producera varan som är yttre för honom och som han avskyr är ytterligare ett skäl

till att arbetarens kreativitet förstörs.

Även produktionen är något yttre och alienerat för arbetaren. Arbetaren har inget

samband med produktionen, dess beståndsdelar eller eventuella inköp och vinster som

produktionen genererar eller kräver. Maskinerna, materialen och idéerna skapas av

andra människor. Arbetarens uppgift är att efter order hantera och förfina de material

som ges honom på de sätt han blir lärd. Arbetaren är därför alienerad från både varan

hans arbete kretsar kring och den produktiva process som hans arbetsuppgifter

innefattar.

Till sist är arbetaren alienerad från andra människor. På en kapitalistisk marknad är

interaktion mellan människor sällan social, utan kretsar kring att tjäna pengar, tjäna

arbetskraft eller tjäna makt över produktionsmedel. Då reduceras människor till att bli

instrumentella värden i varandras ögon. Det är också en stark konkurrens och

antagonism mellan individer i ett kapitalistiskt samhälle. Genom den fria

arbetsmarknaden tävlar arbetare om vem som kan producera effektivast för att kunna

tjäna sin lön. På den fria marknaden tävlar man om att kunna konsumera varor för ett

billigt pris.

8. I vilka avseenden är Marx’ historieteori deterministisk?

Diskutera och redogör även för Putermans diskussion av de

indeterministiska inslagen.

Det starkaste och mest uppenbara temat i Marx historiematerialistiska teori är hans mening

att samhället förr eller senare kommer att bli kommunistiskt. Att han menar att en

kommunistisk revolution är oundviklig är inte bara deterministisk, den är fatalistisk. Jag

återkommer till Marx tankar om den kommunistiska revolutionen senare.

Marx historieteori beskriver redan från början att allt som händer i historien är en direkt

konsekvens av vad som händer med makten över produktionsmedlen. Han menar att alla

historiska händelser har sin orsak i hur det antagonistiska förhållandet mellan klasser är

beskaffat och hur fördelningen av produktivkrafterna (och därmed även fördelningen av

produktionen) är.

Han menar också att på grund av att alla historiska händelser har sin grund i makten över

produktionsmedlen kommer historien med nödvändighet att se ut på ett visst sätt. Han

menar att samhället kommer att växla mellan ett par olika samhällsformer, där de flesta

samhällsformer redan skett.

Dessa växlingar mellan samhällsformer är också starkt determinerade. När ett samhälle

byter form (när social revolution inträder) och vilken samhällsform som antas beror på och

endast på när det är produktivt för samhället att byta och vad det är produktivt för samhället

att byta till.

Om man läser den relevans som samhället har för individens liv verkar det också

determinerat redan från början hur historien ska gå. Det är samhället och naturen som

bestämmer hur människor tänker och agerar (genom det samhälleliga medvetandet och

överbyggnaden i samhället). Eftersom det är den samhälleliga ideologin som styr bör det

också förhålla sig så att det är inbyggt i samhällsformen hur länge den räcker.

När den borgerliga samhällsformen inträtt bör det alltså uttryckligen varit så att det redan då

varit determinerat hur hög produktionsgrad samhället haft under borgerligt styre, hur stora

och snabba förändringar som skett i produktivkrafterna, och därmed också när nästa

revolution inträffar.

I brevet till Otetjestvennyje Zapski som Puterman tar upp i ”Den historiska materialismens

inre motsättningar” argumenterar Marx för en annan åsikt än den teori om

samhällsformernas utveckling och växlingar. Han uttrycker tron på möjligheten att Ryssland

kan ”hoppa över” den borgerliga samhällsformen, och gå direkt från den feodala

samhällsformen till den kommunistiska samhällsformen.

Om vi antar att det är möjligt motsäger det fortfarande inte att Marx teori skulle vara

deterministisk. Däremot säger det att Marx teori är för simpelt uttryckt. Liksom vi kan anta

att en social revolution inte innebär samma effekter för alla (en fattig människa i ett feodalt

samhälle kan se sin fattiga granne bli en rik borgare under den borgerliga revolutionen), kan

vi också anta att olika länder med olika förutsättningar upplever olika utvecklingar. Det kan

vara lika determinerat att Frankrike skulle utvecklas från ett feodalt samhälle till ett

borgerligt samhälle till ett kommunistiskt samhälle som att Ryssland skulle utvecklas från

ett feodalt samhälle till ett kommunistiskt samhälle. Ja, ska vi vara helt konsekventa måste

vi då också anta att ett land under extremfall kan utvecklas från ett borgerligt samhälle till

ett antikt samhälle till ett kommunistiskt samhälle. Det enda som krävs är att revolutionen

sker för att det finns en ny mycket mer produktiv samhällsform, och att revolutionen sker

vid det determinerade tillfället, när det är precis så produktivt att samhället enligt Marx teori

bör byta form.