Jemtlands Veteranbilklubb - Backspegeln...välkänd herr Rolf Boije, kom frågan till mig om jag ville låna ut garaget en vecka. Självklart kunde jag tänka mig att ha min bil på

1 Backspegeln

Nr 4 vintern 2017 • Årgång 31 • 50 kr

BackspegelnSKROTAD

ÅTERUPPLIVAD

EN FULLVUXENLYXIG AMERIKAN

JVBKGOES ABROAD

Chevroleten tillbaka i JämtlandJörgen Swanson "hittade" bilen i Skåne och fattade tycke

2 3 Backspegeln Backspegeln

REDAKTIONRolf Nilsson, redaktör, ansv. utgivare070-336 66 [email protected] Hernerud, 070-660 49 [email protected] Carin Jansson, 070-666 08 [email protected] Roos, 073-180 30 [email protected] Ottosson, 070-567 99 [email protected]öran Andersson, 070-530 97 [email protected]

FORMMikael Karlsson Grafisk Design, Kännåsen.

TRYCKTrydells Tryckeri AB, Laholm, 2017.

MATERIALKontakta redaktören och berätta vad du tänker skriva om – för planering av tid-ningen. OBS! Bilder måste skickas som separata filer, inte inklistrade i texten. Redaktionen förbehåller sig rätten att redigera och korta inskickade manus samt avgöra i vilket nummer inskickat material publiceras. Skicka material till redaktör Rolf Nilsson.

BACKSPEGELN GES UT AV JEMTLANDS VETERANBILKLUBBi april, juli, oktober och december.

ADRESS Trädgårdsvägen 5, 832 43 Frösön.

UPPLAGA1 200 exemplar, 4 nummer per år.

OMSLAGEn Chevrolet Master De Luxe Sport Se-dan 1936 som ägs av Jörgen Swanson. FOTO Lars-Göran Andersson

2

Klubbnytt37 Klubbinformation

InnehållBackspegeln

Evenemang8 Sommarens fika-träffar

Från de sista sju onsdagsträffarna.15 Populär marknad

Klubbens inomhusmarknad.28 Lastbilsträff i Ramsele

Ett gäng lastbilar i Ramsele.

Mitt fordon6 Jazz i duett En alldeles ny gammal duett.16 En fullvuxxen och lyxig amerikan Årets 50-åring.18 Patinerad streetrod Ett plundrat skogsvrak.20 Hemvändaren En Chevrolet Master De Luxe Sport.24 Skrotad – Återupplivad En renoverad AJS från 1927.

Kåseri4 Kändismingel Rolfs har dansat med Kikki Danielsson.

Rally12 JVBK Goes Abroad Annorlunda höstrally på mer än ett sätt.

Reseberättelse och historik5 Lådan med patent Ivar Johansson utvecklade lådan.26 Nya tider – Frihet – Oberoende

Gör som Rallyflickan!30 Tokdoktorn läger bud En Rolls i tvivelaktigt skick.32 Djupdykning i racinghistoria Ett besök på Goodwood Revival Festival.34 En dag i riktiga entusiasters tecken! Ett besök i Ocke och Brattbytorpet.35 Lysa upp i höstmörkret En resa till Birmingham.

Redaktören har ordetcykel från 1927 i originalskick är inte det lättaste. Vi vill påstå att Olle Arvids-son har lyckats. ”Experter” kan säkert hitta någon liten avvikelse. Men vem kan till hundra procent säga hur det exakt såg ut för 90 år sedan? Eller ens för 50 år sedan? Låt oss i stället njuta och glädjas åt de fordon som väcker så mycket minnen och känslor utan att peka på eventuella små ”förbättringar”. Det sista är inte tänkt att ses som sura förmaningar, bara lite reflektioner från skrivarlyan. Hoppas ni uppskattar innehållet i tid-ningen, som vi försöker att hålla inom ett brett intresseområde både inom och ibland någon gång lite utanför klub-bens verksamhet. Inte så mycket vinter i reportagen trots jultider, men snöröj-ning på 50-talets Frösön kanske någon känner igen sig i. Läs, må gott, och var rädd om katten!

Vår klubb heter, som ni kanske noterat Jemtlands Veteranbilklubb. Vad menas egentligen med veteran? Gammalt, naturligtvis, men hur gammalt? Måste det vara gammalt och original? Om en trettiotals-bil blivit modifierad på fem-tiotalet är det ju fortfarande gammalt, inklusive den avvikelse som gjordes för 50 eller 60 år sedan, kanske för att ägaren på den tiden inte hittade oan-vända originaldelar, eller ville ha bilen mer körbar. På 60- och 70-talet var det i en del kretsar populärt att bygga om karosserna på främst amerikanska bilar. Fronterna ändrades med ombyggda eller borttagna grillar och montering av snedställda dubbla strålkastare. Öppna hjulhus, längre fenor och bakljus från någon annan bil gjorde bakdelen mer personlig. Vandrande blinkers från T-birden imponerade på omgivningen. Detta mode är också bilhistoria idag och jag tycker att det ryms inom vårt intres-seområde. Passande nog så heter ju vår tidning just Backspegeln, vilket betyder att vi ska se bakåt i teknikhistoriens vindlingar. Detta var ett litet försvarstal inför det reportage vi har om en om-byggd Dodge i detta nummer. Visserli-gen gjort på 2000 talet, men efter gamla tidens mode. Att söka och hitta utspridda delar som så småningom blir en renoverad motor-

ROLF NILSSON REDAKTÖ[email protected]

Ansluten till


Ni har väl också konstaterat att jag vanligtvis är väl-digt blyg och tillbakadragen. Trots detta handi-kapp har jag under en period i mitt tidigare liv rört mig bland idel kändisar. Jag har till exempel varit mekaniker åt Boo Brasta som under sent 60- och hela 70-talet var en framgångsrik banåkare i ett flertal olika bilmärken här hemma men även ute i Europa. En deltävling i Is-SM kördes på Mosjön, mellan Östersund och Lit, våren 1971. Boo Brasta an-lände till Östersund med en tysktrimmad skärmbreddad Opel Commodore med många förgasare. Eftersom nästa tävling i serien skulle köras i Vännäs helgen efter, ville Boo lämna bilen här för att slippa transporten fram och tillbaka hem till Brastad på västkusten. Genom en i vår lokala motorkrets på den tiden välkänd herr Rolf Boije, kom frågan till mig om jag ville låna ut garaget en vecka. Självklart kunde jag tänka mig att ha min bil på gatan en vecka om den Opeln istället skulle stå i mitt garage!Som tack för besväret fick jag en depåbiljett, minsann! Glad i hågen infann jag mig på Mosjöns is på söndagsmorgonen. Där var tongångarna istället lite dystra. Kopplingen hade rasat, så det blev inget tävlande alls. Bilen måste hem till verkstaden för reparation och min uppgift blev att byta isdäcken mot mer transportvänliga hjul. Höger bak blev mitt ansvarsområde om jag minns rätt. Tur i oturen, kanske. Det var nog ungefär den nivå som mitt bilmekande hörde hemma på. Kan även, utan att skryta, berätta att jag har dansat med Kik-ki Danielsson! Jooåråsåatte ... En kväll var Wisex spel-lediga och vad gör väl ett dansband som råkar befinna sig i vår stad en ledig kväll? Dom åker till Sandviken på dans! Nu pratar vi alltså Sandviken på annersia/bättersia Östersund och mitten 70-tal. Jag haffade Kikki och vi virvlade runt på dansgolvet som vi aldrig gjort annat. Av någon anledning bjöd hon aldrig tillbaka, som annars är en osynlig artighetsregel när man har fått en dans av någon. Hon hann förmodligen inte. Man var ju så jengs! (är jämtska och betyder populär) Kan också berott på att man, för att slippa vänta i färjekön, måste åka tidigare och ta kvart i ett färjan i stället för kvart över ett, då kön till färjan vid den senare avgången var så lång att man riskerade att inte komma med, utan fick vänta ytterligare en halvtimme. Så var det nog. Om nu någon träffar på Kikki så hälsa och säg att jag slutat gå på dans. Det tjänar inget till att leta, menar jag. En gång hade jag bättre tid än Picko Troberg. Jag ska var ärlig och erkänna att Picko Troberg har jag aldrig träffat. Däremot hade vi sommaren 1967 likadana klockor. En Tissot PR 516 med lätthål i stålarmbandet. ”Den tuffa klockan för män i mo-toråldern”. Exakt när är man i motoråldern? Huruvida Picko

endast lånade ut sitt namn och en bild på sig själv till annonsen eller om han verkligen bar denna tuffa klocka vet förmodligen ingen i dag. Inte heller vart hans klocka i så fall tagit vägen. Min klocka finns kvar och ligger i sin presentkartong med ori-ginalarmbandet återmonterat. Som bilden här nedan visar så ligger jag tio sekunder före Picko:s klocka. Tio sekunder inom banracing är låång tid.

TEXT & FOTO Rolf Nilsson

Kändismingel – Om nu någon träffar på Kikki så hälsa och säg att jag slutat gå på dans.

Under vintrarna var det extra spännande att stå på knä i vardagsrumssoffan och spana på biltrafiken. Av de bilar som mo-digt gasade sig upp för gränden kunde man rätt säkert avgöra vilka som några sekunder senare skulle komma glidandes baklänges eller på tvären tillbaka ner på gatan igen. Tillsammans med några andra små ”leksaksbilar” i ett hemligt skåp, har jag en liten, drygt 60 år gammal lastbil. Jag sätter citationstecken runt ordet leksaks-bilar, dessa bilar är inget man bara leker med idag. Den lilla lastbilen är tillverkad av en flygtekniker under, får man för-moda, rätt långa luncher ute på F4 någon gång på 50-talet. Som tillbehör finns både spetsplog, sidovinge för vänstermontage samt en tvåaxlad släpvagn. Efter ett tag kompletterades snöredskapen med en sorts låda avsedd för frontmontage på lastbilsmodellen. Det lådmontaget som jag med stort intresse noterat i full skala genom fönstret när gatan skulle snöröjas. Ivar Johansson hade ansvaret för snö-plogningen på Hornsbergs gator för

Frösö Köpings räkning, och tyckte det var både dyrt och tidsödande arbete med handlastning och bortforsling av snön. En idé grodde ett tag och resul-terade så småningom i en konstruktion som Lundstedts smidesverkstad i Mjälle på Frösön hjälpte till att förverkliga. Ivar kallade den helt enkelt för ”snölådan”. Den kopplades fram på lastbilen och gled på medar. Hydrauliksystemet gjor-de att den gick att höja, sänka och tippa framåt. Dessutom var en läpp monterad i framkanten som kunde sänkas ned vid lastning och sedan fällas upp och bildade då en läm som förhindrade att snön ra-sade ur lådan efter att den var lastad. Den snösträng som plogbilen lämnat efter sig kunde Ivar nu lättvindigt samla in i sin frontmonterade låda genom att i lagom

fart köra längs plogsträngen. Ibland gjor-des också snöhögar som ekipaget sen ”tjoffade” in i. Om snön var kall och lätt fick Ivar vänta en liten stund efter en sådan låd-fyllning för att de små vindrutetorkarna skulle hinna vifta bort all snö som yrt upp över motorhuven och lagt sig på den tvådelade vindrutan. När lådan var full, lyftes den upp några decimeter så att den gled på medarna och lät sig skjutas fram-för bilen ner till sjön och ut på isen för tömning. Ivar Johansson provade lådan i flera vintrar för att försäkra sig om att konstruktionen fungerade, vilken den gjorde till så stor belåtenhet att Ivar tog patent på uppfinningen och hade för-hoppningar att det kunde bli någon form av serietillverkning. Så blev dock inte fallet, förmodligen på grund av att effek-tivare snöslungor och smidigare traktor-lastare utvecklades med åren.

Text & foto Rolf NilssonMaterial & bilder Håkan Johansson

Lådan med patentFrån vår gavellägenhet på min gamla gata på Frösön hade jag bra koll på trafiken och även fly-get för den delen. J29:orna som efter avslutat övningspass var på hemväg, kom som små prickar ovanför I 5-skogen, svepte över huset och försvann bakom Östberget inför landningen på flottiljen.

HistorikKåseri


I mars 1969 köpte hemmansä-gare Paul Englund i Sveg en ny Volvo Duett. En vagn som faktiskt stått hos Bilbolaget i Ljusdal sedan 1967, men som i februari 1969 överfördes till vol-vosäljaren i Sveg med Z35895 på nummerplåtarna och alltså inte kom i trafik förrän våren 1969. Man kan förstås bara gissa, men kanske hade herr Englund lagt ned sitt jordbruk, och unnat sig en ny bil som pensionär ef-tersom Duetten hölls i ett fint skick. Så pass bra att en sport-stugeägare från Stockholm övertog ägandet efter några år. Ytterligare ett antal år senare hamnade bilen i riktigt kul-turella kretsar som ståbas-transportör hos en jazzmusiker bosatt i Bromma som behöll den till november 2014. Då var tydligen ståbas-eran över, för Duetten kom ut på Blocket en fredag kväll, men säljaren satte inte igång sin telefon förrän 9.30 på lördagsmorgonen och just precis då råkade Lennart Edholm ringa och var därmed först fram och köpet i och med det klart. Bilen kördes sen hem till Östersund för egen maskin och in i Lennarts personliga Volvogarage. Lennart har förmånen att kunna disponera mycket av sin tid med hänsyn taget till personliga intressen = Volvo. Lägg därtill ett rymligt, välutrustat garage där hyllor och väggar dignar av Volvo originaldelar, det mesta nytt i kartong, så var nermonteringen av Duetten till plåtren kaross inget han gruvade sig för. Trots Stockholmsåren var bilen i stort sett rostfri. Några bitar i golvet fram och lite småputs med svet-sen var vad som krävdes. Renovering av klädslar och och övrig inredning kan många gånger vara både dyrt och svårt, men här hade Len-nart tur. Hela salongen inklusive sidopaneler var i väldigt fint skick mycket tack vare ett överdrag som förmodligen suttit på sedan första leverans. Till och med ”golvplan-korna” i lastutrymmet är i orört originalskick. En varsam rengöring, sen både blänkte och luktade det gott som i en julstädad villa. Avslutningsvis kompletterat med nya glas-rutor runt om, för syns skull … Motorn hade nog renoverats tidigare i livet, den visade fina värden och fick som belöning nya tätningar och pack-ningar. Rätt röda nyans på blocket med en nyputsad ventil-kåpa gjorde bakelsen komplett. Firman med det passande namnet Fixit tittade i växellådan och därmed fick orden synkning och smidiga växlingar en vida högre status. Chas-siet har fått alla rörliga delar utbytta till nya grejor. Likaså avdelningen Broms och Stopp som genomgick samma höga krav på funktion och säkerhet. Lite spänstig i uppsynen, kanske beroende på nya fjädrar på alla fyra, står den här nu. En alldeles ny gammal Volvo Duett.

Jazz i Duett

TEXT & FOTO Rolf Nilsson

Mitt fordon

Duett


Lon i Bällsta brukar vara en av de mest be-sökta fikaträffarna, så också i år med 166 in-räknade fordon. Bra väder brukar det också vara. På morron verkade det som det skulle bli fulväder, men framemot tre-tiden så sken det upp och blev en solig kväll. Tina Hoversjö hade som vanligt roddat med hjälp av familj och vänner. Det märks att det finns rutin, fikaserveringen flyter på bra. Gott och hembakat. Underhållning i form av Bottleneck John och Anders Sköldqvist inne på Lon. Klassisk blues med rötter från första delen av 1900-ta-lets Amerika med viss uppblandning från Lits-deltat. Den som har gott minne kommer ihåg att Johan Eliasson (Bottleneck) hade en egen mopedspalt i Backspegeln under signa-turen Rem-Johan för rätt så många år sedan. Jag fastnade för två äldre fordon i original-skick, en -29 och en -30. A-forden är en års-modell 1930. Den ägs av Bengt Gidlöf som också har renoverat den. Den andra bilen, en Essex från 1929, ägs av Ulf Olsson. I samband med avfärden så kommunicerade de med var-andra via signalhornen, lät väldigt trevligt. När skuggorna började bli långa så var det dags för hemfärden. Kanske var det fler än jag som upptäckte att bilrutan var lite repig.

Text & foto Lars-Göran Andersson

Så var dags för en ny bekantskap. Vi samlades på Stor-torget en timme tidigare just den här onsdagen efter-som vi skulle åka lite längre och eftersom vi inte är en Östersundsklubb utan en länsklubb som hörs på namnet, så försöker vi några gånger per säsong ta oss lite längre ut i länet. Jag tycker att Kossans i Hover-berg verkligen var en positivt bekantskap! Här fanns allt man kunde önska, tycker jag! Den som ville kunde köpa potatis och mjölk direkt i flaska ur en ”mjölkma-skin”! Äntligen fick jag smaka den omtalade Bräck-eglassen som de levererar mjölk till, och hamburgare på nötkött från gården. Kakfat och smörgåsar samt kaffe fanns också för de hugade! Bra pris tycker jag också det var! Bra parkeringsmöjligheter fanns också. Jag tyckte det var en riktigt trevlig kväll och så fick vi se lite andra fordon som passade på att komma när vi var ute på turnè! Sammanlagt 73 bilar och några MC, moppe samt traktorer!

Text & foto Annika Danielsson

Lon, Bällsta 16 augusti

Kossans i Berg 30 augusti

Det var ingen tvekan om huruvida vi kommit till rätt ställe den onsdagskvällen vi skulle fika i Haga. Sifforna 666 meter kvar, 444 meter och 222 meter kvar, målade på utplacerade höbalar längs vägen gav oss möjlig-het att hitta exakt rätt bromspunkt för att klara kurvan in på parkeringen vid föreningshuset. Dessutom var vägen delvis kantad av strategiskt utplacerade skro… gamla bilar, vilket i och för sig höll på att lura in oss på en privat gård, men det angivna avståndet till målet stämde inte så vi gasade friskt vidare. Kan möjligen en viss herr Handmark med kompii-sar haft nåt att göra med utsmyckningen som även ”drab-bat”, i positiv bemärkelse, gårdstunet utanför föreningshu-set? En front från en tidig Anglia och sen, var det en Singer? I så fall nästan dräller det av sådana trädgårdsprydnader. På Brattbytorpet står en Singer på bryggan och väntar på rundsmörjning, i Slåtte ovanför Brunflo finns en som om somrarna står i full blom, och nu en här i Haga. Jag trodde dessa bilar var sällsynta i Jämtland redan som nya? Andra numer sällsynta bilar kunde man se på gästparkeringen. Till exempel en Ascona A Voyage=kombi. Finns bara några i trafik idag. Detsamma kan man väl säga om SAAB:s för-sta långnos, men med tvåtaktsmotorn och som modell 95, och en Volvo Starke försedd med både kran och plogfästen. Sortimentet och utbudet var stort bland de totalt 130 be-söksfordonen på två. fyra och åtta hjul. Vi fikade kakor och stutar, och vi pratade och stod i, precis som vi brukar göra och allt var gott och trevligt. Gick ut igen och upptäckte en militärjeep, Dodge? Och fina motorcyklar på rad. Både glömde och försvann från mitt sällskap när jag såg en Opel Rekord P2:a med väldigt välbevarad inredning. Vid hem-färden i skymningen när B-M:aren flyttat på sig och utfar-ten öppnats, konstaterade vi att det förutom alla bilar, också är vackert runtomkring, så genom Haga måste vi åka igen någon söndag och köra riktigt sakta. Om vi tar en gammal bil så ser vi förhoppningsvis inte ut som nyfikna stadsbor.

Text & foto Rolf Nilsson

Haga 6 september

Stortorget var nästan fullt med fordon när vi kom dit med Kaiser 47:an. Vi parke-rade nära en lite nyare och numera ovanlig veteranbil en Audi Coupé GT 1984. Ägaren, Magnus Lindgren från Hackås, berättade att han köpte bilen till sin 50 årsdag i maj 2017. Men han hade ägt den en gång tidi-gare för länge sedan nämli-gen 1990 till 1994! Audin har 5-cylindrig motor på 130 hk och 5-växlad låda, tvåhjuls-driven fram förstås. Klockan 19 åkte vi iväg mot Backen Tullus för fikat, många ekipage åkte vägen

över Rödön. Även vi, men jag lyckades dock köra lite fel så det blev en omväg längs en slingrande grusväg, men jag hade ju trevligt sällskap med i bilen så det gjorde ju inget! Efter att ha fikat så kikade jag runt bland bilarna i sen-sommarkvällen, varje gång blir jag imponerad av hur mycket fordon som deltar på dessa träffar!

Text & foto Magnus Roos

Backen, Tullus 23 augusti

1. Buick på väg in i kvällsolen. Per-Eric Lindé.2. Essex 1929.3. Två Amazon av 1968 år modell i samma färg, till vänster en herrgårdsvagn. Ägaren till sedanen poserar stolt i passande overall. 4. A-Ford 1930.5. Till ursprunget en Ford -29, men motor, axlar och mycket annat av nyare datum. Byggare och ägare, Wolf Paulus.6. Lon med fikaplats utanför.

1. Audi Coupé GT 1984.2. SAAB 95 -60.3. Kvällens passagerare i Kaisern: Anneli Grindefors, Karina Stener och Ing-Marie Jonsson.4. Buick Super 1947 rak 8-cylindrig motor på 248 kubiktum, 110 hk. 3-växlad låda. 76 866 tillverkades.5. Chrysler Valiant V200, -61.

1

2 3

4 5

1

2

3

4 5

6


Solnedgången med Åreskutan i siluett skapade en magisk ons-dagfikakväll på Frösöns Stocke Titt. Det var nog mellan 300 och 400 personer som fick vara med om det. På parkeringen räknade Annika till nästan 150 bilar. En härlig blandning av vad Jämtland har att bjuda på i fråga om olika sorters fordon. Allt mellan Brattbytorpets röda skvaderbuss till Folke Löf-grens unika SS från 1934. Efter kriget var det inte så passande med initialerna SS, så bilmärket döptes om till Jaguar istället. En fint återställd och nyutkommen Charger. Kön till serveringen ringlade sig både lång och dessvärre långsamt framåt. Vid tillfällen som denna förbokade kväll när flera hundra personer kommer inom en halvtimma, hade det nog funkat bättre med färdiga brödportioner till en jämn och facil summa pengar som kunnat erläggas vid en separat betal-station. Men ändå, det var en riktig myskväll.

Text Rolf Nilsson Foto Lars-Göran Andersson, Rolf Nilsson, Gus Granli

Denna onsdag skulle fikaträffen äga rum på Vålbackens bygdegård, och eftersom vi bor nära, så valde vi att åka di-rekt dit för att slippa åka till stan och färdas genom bygg-nationen av gång- och cykelväg här på Bättersia. Kapitän startade snällt och vi åkte till bygdegården i Vålbacken, där vi möttes av en hjärtskärande syn. Mitt på lägdan stog en vit 140 alldeles ensam. Den fick snart sällskap av fler eki-page, och till slut hade ett 50-tal bilar samlats och fikas-ugna människor skyndade sig in för att fika. Det mörknade snabbt, så jag skyndade ut för att fota några tuffa bilar och träffade på en moppekille som gärna startade moppen ute på parkeringen.

Text & foto Anna Carin Jansson

För att följa traditionen så avlutades som-marens fikaträffar på Rödöns fina bygdegård. Avslutningen kunde knappast bli bättre för vi satte rekord i antalet deltagande fordon – totalt räknade vi in 179 stycken på Rödön inklusive några tappra hjältar på motorcykel. Som vanligt ställde Bygdegårdsföreningen upp på ett fantastiskt sätt och stora parke-ringsytor med många glada parkeringsvakter gjorde att stämningen blev på topp. Alla som deltog fick gott fika och kunde sedan umgås med gamla bekanta under kvällen. Vädret under kvällen blev ju bättre än många av de onsdagskvällar vi upplevt i som-mar och det bidrog naturligtvis till det stora antalet deltagare, men det visar också att våra fikaträffar är otroligt populära. Ett stort tack från oss alla till Annika Danielsson och Anki Granlöf för att ni arrangerar detta så bra.

Text Sture HernerudFoto Lars-Göran Andersson

Rödöns bygdegård27 september

Storartad avslutning för årets fikaträffar

Vålbacken 20 september

Stocke Titt 13 september


Evenemang

Årets Höstrally blev annorlunda på mer än ett sätt. Det var ett samarrangemang mellan Joel-mässan och JVBK, med sam-ling Utrikes, i centrala Hammerdal vid Ydströms. Dagarna innan verkade väder-leksprognoserna allt annat än lovande, mycket regn utlovades. Nu visade det sig att prognoserna slog fel, det kom lätta regnstänk på väg till Hammerdal, fick använda vindrutetorkarna några gånger mellan Lit och Lorås. Väl framme så tog solen över. Efter an-mälan och utkvittering av färdplan och nummerlapp så var det dags att beskåda deltagande bilar. Det var lite färre bilar än vanligt, till start kom 44 ekipage. Var det väderprognosen eller vågade man inte åka utrikes?

Prick klockan 12 tog vi täten ut på ral-lyrundan som gick på fina asfalterade vägar och omfattade cirka 14 mil. Höst-färgerna hade så smått börja visa sig men löven var fortfarande kvar i träden och temperaturen var ganska behaglig, åt-minstone i solen. Kontrollerna var fem till antalet, av varierade karaktär och framför allt inte googlingsbara. På första kontrollen gäll-de det att gissa antalet muttrar i en pet-flaska med en del annat skrot i. Min giss-ning var 19 vilket visades sig vara två för lite, 21 var rätt svar. Andra kontrollen var tre frågor om Joel-träffen, fick två av tre rätt. Kontroll nummer tre hittades vid lunchuppehållet i Storåbränna, Big River

Rally

JVBK Goes Abroad

TEXT & FOTO Lars-Göran Andersson

Kapitän som senare körde vilse. Ägaren vill vara anonym.


Camp. Den gick ut på att kasta fast sim-glasögon på ett älghorn, poäng efter vil-ket hornutskott som träffades. Rekordet blev 23 poäng, vi lyckades få ihop noll poäng. I färdbeskrivningen så stod att man skulle åka genom hela Storåbränna för att komma fram till Big River Camp, trots det så lyckades en bekant Kapitän villa bort sig i byn och vände inte förrän en murken träbro blockerade framfar-ten. Lunchen var delikat, vi åt en av de bättre laxpuddingarna som serverats. Fler alternativa rätter fanns. Färden fortsatte mot Strömsund och kontroll fyra där snickerikunskaperna testades. På kortast möjliga tid skulle en planka sågas av och en spik slås in. Det gick ganska bra men fattades drygt tre sekunder till vinst. Avslutande kontroll var vid målet, Yd-ströms. En Atari-spelkonsoll från 1988 med ett bilspel var uppställd. Nostalgi för dom som hade rätt ålder. Jag lyckades komma över någon form av skamgräns men segraren samlade ihop dubbelt så många poäng som jag lyckades få till. Som avslutning skedde prisutdelning där priser delades ut till den som lyckats bäst på varje enskild kontroll och sam-manlagt. Den som fick med sig mest pri-ser var Johnny Nordman, segrade sam-manlagt och vann kontroll fyra. Bästa resultat bland kvinnorna hade Marie Wedin. Sammanfattning: Ett mycket lyckat rally där gänget från Joel-mässan får ta åt sig all ära för ett bra genomfört arrang-emang. Att sedan vädret blev bra kom som en extra bonus. Tack från startnummer 20, röd Manta A.

1. Priset till äldsta fordon, Ford Eifel -38. Ägare Göte Högbom.2. Först i kön, Volvo 145 Express -73.3. Totalsegrare Johnny Nordman, Chrysler Newport -70.4. Klart för avfärd. Opel Rekord -58.5. Supersnygg buss passerar Hallviken. VW T2 -66.6. Volvo 142 -70. Verkar ha använts som slåttermaskin för mittremsa, gräset kvar under bilen. 7. Kontroll i Strömsund. Såga och spika på tid.8. Kontroll i Storåbränna. Nyskjuten älg som måltavla. 9. Blev fullt på gamla COOP-parkeringen. 10. Två små som fann varandra. Renault 4L -64 och VW Golf -82.11. Ydströms gård.12. Blandning: tyskt, italienskt, franskt och svenskt.

1 2

5

4

6 7 8

9

10

11 12

Evenemang

2017 års alla evenemang i JVBK:s regi har visat att bil och motorintresset i Jämtland är stort och ser dessutom ut att öka varje år. Klubbens inomhusmarknad i oktober var inget undantag från den trenden. På våra breddgrader är det imponerande när antalet säljare i år ökat till nästan 50, jäm-fört med 27 i fjol. Det är ännu ett bevis på att det är en populär hobby vi håller på med. Anki och Annika (vilka annars?) kände nog på sig att det kunde bli något extra i år. Dom hade bokat en större yta för säkerhets skull och det var tur det, för

när alla säljare anlänt och installerat sig var det faktiskt precis fullt. Fullt blev det också när besökarna fyllde den före detta JAS-hangaren som är helt perfekt att ar-rangera en marknad av det här slaget i. Stundtals såg det ut som på Expo Norr under storhetstiden på 50- och 60-talet. Fika-avdelningen var fullsatt större de-len av dagen och vid utomhusgrillen tog både hamburgarna och varmkorven slut precis en kvart före stängning. Perfekt timing! Nästan. En väldigt bra dag som bara måste återkomma nästa år igen.

Populär marknadTEXT Rolf Nilsson. FOTO Annika Danielsson, Gus Granli, Terje Östbö, Rolf Nilsson

3


1

Oldsmobiles 98-modell tillverkades mel-lan åren 1941 och 1996. De delas upp i generationer och den första varade bara ett år. Sista generationen, den tolfte, till-verkades 1991–96. Mikaels 67:a tillhör generation åtta och den tillverkades 1965-70. Alla 98-orna är stora och bru-kar benämnas full-size flagship, top of the line eller full-size luxury car. 98-orna delar GM:s C-plattform med bland an-dra Cadillac Eldorado och Buick Electra. LS står för Luxury Sedan och det innebär att bilen är standardutrustad med bland annan automatlåda, styr- och bromsservo, servoassisterade sidrutor och framsäte. De flesta LS hade vinyltak så även Mikaels. Motorn är på 425 cui och 360 hkr och den ger kraft att knuffa iväg den två ton tunga pjäsen rätt rejält.

Årets 50-åring inledde sin karriär på en begravningsfirma i Pennsylvania där den fick tjänstgöra fram till 2008. Ef-ter ytterligare en ägare i USA kom den till Sverige och Mikael köpte den 2015. Lågmilare med enbart 53 000 miles på mätaren, det motsvarar cirka 8 000 mil. Bilen är i mycket gott skick och åkturen bekräftade detta, lugnt och värdigt gled den fram i den krokomska idyllen. Ett stort grattis till Årets 50-åring!

1. En stor, stark och grann 50-åring.2. En stolt Mikael Nolervik rattar 98:an. 3. Gott om plats för sex personer inne i kupén.4. Trots den stora motorn. är det gott om plats under motorhuven.5. Snygga navkapslar.

Den enväldiga juryn för årets 50-åring fick av Krister Johansson ett tips om en lämplig kandidat i form av en mäktig amerikansk bil nämligen en Oldsmobile 98 LS med rätt årtal, 1967. Ägaren, Mikael Nolervik i Krokom, ställde välvilligt upp med visning och åktur.

En fullvuxen och lyxig amerikan

Mitt fordon

2

4

3

5

TEXT & FOTO Göte Högbom


Mitt fordon

Från plundrat skogsvrak till

Nu är det dags för slutrapport eftersom Buicken nu är vederbörligen besiktigad och i körbart skick. Först en kort resumé. Det plundrade skogsvraket köpte Wolf 1994. Då hade några tidigare ägare påbörjat en återuppbyggnad men försö-ken gavs upp. Starten för Wolfs del blev en lång garagering under tak, en rik-tig start blev det hösten 2011 då karos-sen fick komma hem till verkstaden på gården hemma på Frösön. Det har varit mycket intressant att följa projektet och höra hans funderingar på olika lösningar som krävs för att få ihop en fungerande bil enligt någon sorts grundläggande idé. Har du inte tillgång till tidigare nummer av Backspegeln så kan du gå in på hemsi-dan, där finns tidningarna. Tänk om det skulle gå att locka Wolf till att berätta om projektet en måndagkväll i klubblokalen – tror säkert att många skulle vara intres-serade av det. En bärande och ytterst sympatisk tanke i projektet har varit återbruk, miljövänligt i sin bästa form. Mycket av det som kom-mit till användning har Wolf haft själv i sitt omfattande ”bra att ha lager”. Ex-empel på detta är värmepaket och säten liksom motor och växellåda från en jeep.

En Vol-vo 740 skaffades specif ikt för projektet och från den kom soltak och bakaxel. Patinerat skick var bestämt ti-digt och det är inte alltid så lätt när ny plåt ska se ut som resten av karossen. En ti-digare renoverare hade galvaniserat bland annat huven med ventilations-luckor. Luckorna har fått ha kvar galva-niseringen men huven i övrigt har Wolf lyckats att få att se ut som den hade kvar originallackeringen från 1933. För att få re-gistrera sådana här ombyggna-tioner så krävs godkännande från SFRO, Sveriges For-donsbyggares Riksorganisa-tion och detta godkännande fick

1. Det viktiga godkännandet från SFRO.2. En stolt ägare till denna Buick 1933 Streetrod. 3. Huven som en tidigare ägare hade galvat och Wolf nu fått att se patinerad ut.4. Vacker sida med välfyllt hjulhus.5. Användbar även på vintern med värmeelement och defrostermunstycke.6. Den här huvkråkan kommer från en Chevrolet från 1935. En jobbarkompis har bidragit med den.

Den 15 januari 2012 besökte jag Wolf Paulus för att beskåda hans omfattande projekt med att bygga en bil av en tom kaross med ram. Plundrat skogsvrak var Wolfs sammanfattning av utgångsläget. Första reportaget kom i Backspegelns vårnummer 2012, därefter blev det rapportering i vårnum-ret 2013, sommarnumret 2014, vårnumret 2015, vårnumret 2016 och höstnumret 2016.

PATINERAD STREETROD

Wolf 10 september. Förutom tekniska uppgifter i protokollet fanns en note-ring om elsystemet: ”fullborda skydda o klamra”. Men, och det är det riktigt in-

tressanta och upplyftande för ägaren, det gällde punkten Allmänna

körintryck/egenskaper: ”Im-ponerande”. Som nämnts så har åter-

bruk varit vägledande i projektet och förstås inneburit att kostnader-na kunnat hållas på en

angenämt låg nivå. Några kostnader som förstås inte

går att göra nåt åt är SFRO-be-siktningen på 4 500 kr, fordonsbul-

lermätning 1 300 kr och registreringsbe-siktning 2 380 kr. Det finns kvar att göra på bilen, främst inredning och sen ett förargligt fel i väx-ellådan, 5:ans växel vill hoppa ur. Men – bilen är fullt brukbar som den är nu vilket en njutbar provtur som jag bjöds på kunde bevisa.

TEXT & FOTO Göte Högbom

2

3

4

5

1

6


Under 1930-talet var GM störst i Sverige med ett flertal olika märken som Buick, Pontiac, Cadillac, Chevrolet med flera. Bil-delarna skeppades från USA och lastades av vid fabrikens egen kaj i Hammarbyham-nen. Bilarna byggdes upp från grunden längs ett löpande band, som första moment svetsades chassit ihop. Svenska underleve-rantörer bidrog med inredning, klädsel och däck. Chassinumret avslöjar också att bilen monterades i Sverige, det inleds med XS. Som alternativ kunde ett nummer börja med NS som stod för Nordiska Stockholm. Som första ägare till vår Chevrolet står en Direktör Karl-Oskar Hernod, Sollef-teå. Bilen inregistrerades 2 juli 1936 och tilldelades nr Y 4822. I samband med 2:a världskriget avregistrerades den i novem-ber 1939, vilket många privatägda bilar tvingades att göra. Den 23 juli 1946 bytte bilen ägare och fick ett Z-nummer, okänt vilket. Köpare var Landsfiskal Gustav-Adolf Edlund, Östersund, som behöll bilen till den 9 juli 1952 då tandläkare Sven Jakobsson blev ny ägare. Nytt ägarbyte skedde 6 juni 1954, bil-reparatör Birger Wallentin Björkman tog

över. Bilen passerade åter länsgränsen och förlorade då sitt Z-nummer. Nästa ägar-byte hade kunnat bli ödesdigert för Che-van. Hemmansägare Anders Wiklund i Bispgården köpte bilen 1 augusti 1957 med avsikt att göra en Epa-traktor av den. Ef-tersom Bispgården ligger i Jämtland så fick den på nytt ett Z-nummer, Z 19499. Nu fullföljdes inte planerna som tur var, men istället blev bilen stående i 17 år och till största delen utomhus. Så här långt i histo-rien beskriver nästa köpare, Pelle Norman, skicket som ”den var ju mycket dålig, men relativt komplett”. Ytterligare en köpare tar över efter 3 år men inte heller denne man gör så mycket. Börjar dock plocka isär bi-len så smått innan han ger upp. 1979 vänder det då Sven Franzén köper bilen i ”befintligt” skick. Den transporteras till Bergeforsen norr om Sundsvall. Sven berättar att bilen drogs dit från Bispgår-den med hjälp av en dollykärra. För att få till två rullbara hjul så fick han laga ett av hjulen provisoriskt, det höll ända till 100 meter före slutmålet. Sista biten gick på fäl-gen, och den fälgen finns kvar som minne. Demonteringen började 1979. Chassi och kaross separerades och lagades. Familjen flyttade 1985 till Norrköping där renove-

Den här bilen kom till Sverige i form av CKD (Completely Knocked Down) och monterades ihop på GM:s fabrik i Hammarbyhamnen, Stockholm. General Motors hade redan 1923 öppnat sin första sam-mansättningsfabrik i Europa i Köpenhamn. I Sverige startade man 1928 en fabrik i Stockholm som var igång ända in på 1960-talet. Den sysselsatte cirka 1 000 personer.

HEMVÄNDARENTEXT & FOTO Lars-Göran Andersson

Chevrolet Master De Luxe sport sedan 1936

MåttLängd 475 cm.Bredd 180 cm. Axelavstånd 287 cm.

Motor6-cyl, 207 ci = 3389 cc, 79 hk/59 kW vid 3200 varv/min, 212 Nm.

VäxellådaManuell 3-växlad låda.

ViktTjänstevikt 1 640 kg.

Fakta

Mitt fordon


ringen fortsatte och så småningom avslutades efter åtskilliga timmar i garaget. 2004 var bilen till salu och ny ägare blev Inge Lindau, Perstorp. Han lackade om bilen och gjorde lite mindre repara-tioner under åren. När Inge drabbades av en stroke som hindrade honom att köra, var bi-len åter till salu. Efter ett väldigt spontant köp har 36:an äntligen kommit ”hem” till Jämtland igen. Jörgen Swanson med fru var på hemväg från en semestertripp med husbilen och tittade in hos en husbilsförsäljare i Skåne där Chevro-leten stod uppställd. Jörgen fattade omedel-bart tycke för bilen och när han sen i bagaget upptäckte en nummerskylt med Z-nummer så var det färdigt. Under sommaren 2017 har bilen åter fått rulla på jämtländska vägar. Många nyheter kom på årsmodell -36, vik-tigast var övergången till hydrauliskt broms-system. Annat som ändrades på, var motorn som fick effektivare kylning, högre kompres-sion, lägre bränsleförbrukning och högre vridmoment över ett större varvtalsområde. Taket blev helt i stål, ramen gjordes stadigare och många andra modifieringar. Årsmodell 1936 blev en betydligt modernare bil än 1935 års modell. Chevrolet erbjöd inte mindre än 12 olika karossvarianter och många färgvari-anter, hur många som sedan salufördes i Sve-rige har jag inte lyckats få reda på. Det skiljer lite detaljer på de svenskbyggda bilarna gentemot de amerikanska broschyr-bilderna. Vår bil har reservhjulen i framskär-marna men i USA finns ett fack i botten på bagaget som rymmer ett hjul. Under renove-ringens gång har fälgarna bytts ut mot ståle-kerhjul som faktiskt lyfter utseendet ytterli-gare ett snäpp.

”Jag köpte bilen på försommaren 1979 och var färdig med chassiet två år senare. Då körde jag runt på gatan till grannarnas förvåning. Dom trodde aldrig det skulle bli en bil igen av ”skrothögen”. Under de två åren demonterade och svetsade jag. Är osäker på om karosslyftet var hösten 1979 eller våren 1980? Vi flyttade första gången somma-ren 1983, till Söråker, då var chassiet klart och karossen lagad och åter på plats. Motor och drivlina bör ha varit sysselsättning under sommaren 1980. Karosseri inklusive tennspackling 1981–82. Min teori varför den inte blev kapad till EPA-traktor är att stödlagret hade skurit, med följd att dom slitit i växellådan så att växelföraren var böjd. Okörbar blev den stående och ironiskt nog det som gjorde att bilen överlevde. Var mycket aktiv i Sundsvalls Motorveteraner på den tiden. Mannen som utbildade oss i tennspacklingens ädla konst var Ernst Bylund från Bergeforsen. Klubbens nestor! Tiden 1983–86 blev det inte mycket gjort, men många besök på marknader med mera, för att leta delar. Eftersom jag kände många i ”branschen” på den tiden så var det inte bara jag som letade. Dom historierna ryms inte i en tidning. Sen började arbetet med inredning. Tyget köpte jag på Cypern hos en tapetserare som jag ramlade på. Så småningom lackade jag den i mörkblå cellulosa. Jag vet inte om Jörgen berättat att jag är född och uppvuxen på Frösön. Så att bilen hamnade där igen tycker jag är fantastiskt kul.”

1. Visar fyndskicket på för-sommaren 1979. Fotot taget i Bergeforsen innan demon-teringen. Flickan heter Cecilia 2½ år och är dotter till Sven. 2. Tennspackling med Ernst Bylund från Bergeforsen som lärare, 1981-82.3. Provkörning av det renoverade chassit, året är 1981 och det är Sven Franzén bakom ratten.

Bilderna tagna av Sven Franzén.

Sven Franzén berättar om renoveringen

1

2

3

Fakta


Historien som jag ska berätta började egentligen 1946 då Olles far Arvid Ar-vidsson i Korsta köpte en bättre begag-nad motorcykel av märket AJS 350 cc av den dåvarande ägaren Henning Anders-son i Boda. AJS var ju ett av många engel-ska MC-märken som fanns under första halvan av förra seklet men som försvann när marknaden började tas över av de ja-panska cyklarna. Pappa Arvid körde maskinen till 1951 då den såldes till en Birger Nilsson i Må-larlandet och det foto som finns med en ung Olle och grannflickan Margareta Es-kilsson på motorcykeln är taget i slutet av fyrtiotalet av flickans far. Efter 1951 för-svann den men Olle kunde inte glömma maskinen så han började redan i mit-ten av sextiotalet att leta efter den. Med hjälp av sin far inleddes detektivarbetet att finna hojen och de konstaterade gan-ska snabbt att den togs ur registret redan 1957 och då fanns den i Greningen. Dåvarande ägare hade skrotat den och skulle bygga en motordriven spark av det som gick att använda. Som så många gånger förr så blev det bara ett drömpro-jekt och delarna spreds för vinden. Far och son Arvidsson hjälptes dock åt och lyckades hitta igen en del grejor och med hjälp av registreringsnumret gick det att få fram ett nytt regbevis. Men som det brukar vara för många av oss som har renoveringsdrömmar så kommer annat emellan och inte förrän 2013 började Olle söka efter de delar som saknades – och det var faktiskt ganska mycket. Det första som och nästan det enda som hittades i Greningen var registre-ringsplåten som var uppspikad i ett gam-malt skjul. Olle är en enveten man som inte ger sig i första taget så han började

Olle Arvidsson från Lit har vi tidigare stiftat bekantskap med genom tidningsartiklar om hans lilla traktor Utilitor men han har också ställt i ordning en motorcykel från 1927 som inregist-rerades redan den 8 juni av en Nils Sandberg i Östersund.

söka delar bland annat via Internet och lyckades så småningom hitta bra kon-takter som kunde hjälpa honom. Det var i första hand människor i och omkring Lit men också från Finland, Tjeckien, Ukraina … som hade känningar och kunskap som gjorde att renoveringen faktiskt gick framåt. Många små detaljer var man tvungen att nytillverka och andra kunde köpas bland annat via Tradera. Arbetet gick alltså framåt och Olle fick då idén att man skulle prova att få in den för re-gistreringsbesiktning på motorcykelns nittioårsdag som var den 8 juni 2017. Den 6 juni, alltså två dagar före besikt-ning, skulle motorn startas för för-sta gången på 60 år och efter en liten ”sup” i förgasaren small den igång och motorn gick verkligen fint. Lyckan bland dem som varit med under renoveringstiden var förstås total och den 8 juni rullade hojen igenom besiktningslokalen och kom ut med klara papper! Motorcykeln, som bara har fyra tidigare ägare, är nu helrenove-rad och i stort sett återställd i ur-sprungsskick men att göra en helt korrekt originalrenovering går helt enkelt inte eftersom det näs-tan inte finns några originaldelar kvar. Det Olle och hans kompisar i Litsområdet har åstadkommit är trots detta något helt unik och vi har kunnat beundra motorcykeln under sommarens fikaträffar i Häg-genås och i Handog och på MC-träffen i Boda och förhoppningsvis tar Olle fram den igen nästa sommar.

Företaget AJ Stevens & Co. Ltd grunda-des i Wolverhampton 1909 men hade redan sedan slutet av 1800-talet byggt bl a motorcyklar i andra konstellationer. Fö-retaget tillverkade också bilar, bussar och radioapparater men det är för motorcyk-larna man blev känd och ihågkommen. Som så många andra tillverkare av motorfordon så skulle man tävla och AJS var väldigt framgångsrika på tävlings-banorna runt om i Europa där man bl a innehade 117 världsrekord i hastighets-åkning och uthållighet och ett stort antal segrar i TT-loppet på Isle of Man. Trots detta gick det ekonomiskt inget bra för familjeföretaget och 1931 blev det konkurs. MC-tillverkaren Matchless och biltillverkaren Crossley Motors över-tog delar av verksamheten och AJS an-vändes även i fortsättningen som namn på motorcyklar, ibland tillsammans med Matchless och ibland som eget märke. 1966 hamnade namnet AJS hos Nor-ton-Villiers men varumärket har fortsatt att leva och så sent som 2014 tillverkades det ett litet antal crossmotorcyklar med namnet FB-AJS. 1974 upphörde tillverk-ningen av Norton men under senare år har en del försökt att återuppliva det varumärket men det är trögt att komma igen i den hårda konkurrensen.

Fakta AJS

Mitt fordon

SKROTADÅTERUPPLIVAD

TEXT Sture Hernerud FOTO Elisabeth Bengtsson, Rolf Nilsson


Drygt 50 år efter att bilden togs ser jag den i en motortidning. Varken den gla-da flickan eller att Folkvagnen har ett Z på nummerplåten tar jag till en början ingen större notis om. Nej, ursäkta mig damen, men radion. Radion! Ett minne som hittills varit som en diffus aning från en avlägsen tid blir just i detta ögonblick så skarp som bara ett svart-vitt foto kan bli – 50-tal. Två rum och kök. Öppen spis i vardagsrummet. Litet kylskåp med is-fack. Skafferi. Fönsterbrädor av marmor. På hyllan vid köksfönstret ut mot den ännu oasfalterade gatan, står den nyin-köpta transistorradioapparaten som lät mig lyssna på Nicke Lilltroll, Barnens brevlåda, Plåtnicklas och Grodan Boll. Bilden av glad flicka på filt med radio, som förmodligen undermedvetet styr-de valet av radiomodell 1956, påverkar också mig, men nu i en blandning av ve-modig och nostalgisk ”måste ha”-käns-la. Med hjälp av vänner med den rätta blicken kommer ett exemplar av denna, så känslomässigt nära, reseradio i min ägo och reklambilden försvinner därmed mer eller mindre i glömska. Tiden rullar iväg sisådär en tio år och jag sitter på kammarn en vinter och bläddrar i gamla motortidningar, så som vi gör den mörka och kalla årstiden. I mina ambitioner att avverka tjugo år-gångar av tidningen Motor med start nr 1 1955 hade jag kommit fram till nr 42 1962 där jag upptäckte en liten bild på en ung dam skvättandes vatten på Z-re-gistrerad Folkvagn. Bildtexten berättade att i en fototävling har Anders Fugelstad, Östersund vunnit tredje pris i svartvita klassen. När sedan framsidan i färg på nr 49 samma år pryds av dam tvättandes

Folkvagn trodde jag mig se ett samman-hang och i minnet återuppväcktes bilden flicka filt radio. Kunde det vara samma person? Efterforskningarna ledde mig till Ing-er Norström, numer Reinerholt, vars far drev IC-macken på Brunflovägen under 50-talet. Ingers deltagande i det dagliga arbetet på bensinstationen väckte stor nyfikenhet men även viss misstänksam-het. I en intervju i interntidningen IC-Bladet, augustinumret 1956, får Inger frågan om arbetet inte är för svårt för en flicka? Och hon har väl inte samma arbetstider som de andra på stationen? Föreståndare Norström har dock bara goda erfarenheter av flickor på stationen och funderar på att ”skaffa en till”. Pappa Norström bytte senare bensinmärke och övertog driften av BP Hofvallen med Berners bilfirma som närmaste granne. Inger följde med i flytten och uppmärk-samheten på henne ökade både bland bensinkunder och företag. Som lokal bilkändis, dessutom med körkort och pappas De Soto -46 som för-sta bil, blev hon engagerad vid målgång-en av KAK-rallyt och då också medbju-den till den efterföljande middagen, där KAK-direktören Sten Hagardt delade ut ett vackert halssmycke som ÖP skänkt till Inger. Därmed var namnet Rallyflick-an etablerat. Flera företag i Östersund med BP och Berners i främsta ledet var inte sena att haka på och Inger blev ofta anlitad till många reklamuppdrag. Kom-mer ni ihåg Sillströms ekipering? Eller visste ni att man kunde ta körlektioner hos Nisse Elmnert i en Metropolitan? Bikiniflickan som skvätter vatten på en Z-reggad Folkvagn på tidningen Motor:s

framsida i december 1962 är således en helt annan dam. Ett brev till fotografen/trubaduren Anders Fugelstad mynnar ut i ett trevligt telefonsamtal en fredag-kväll där Anders berättar att han på den tiden som frilansande fotograf deltog i flera fototävlingar. Flickan på tidning-ens framsida blev året därpå Fröken Sverige och gifte sig senare i livet med Östen Warnebring. Jag sände genast ett il-telegram till förre Fabrikören A Påhls-son vid vår lokalredaktion i Trelleborg, som efter några dagar bekräftar att 1963 års Fröken Sverige mycket riktigt numer bor i ett litet samhälle mellan Malmö och Trelleborg. I Skåne engagerade hon sig politiskt bland annat mellan 1994 till 1998 som riksdagsledamot för Malmö-hus läns södra valkrets. Kerstin Jonsson hette hon 1962. Från Hammerdal.

En artikel av det här slaget kan ligga och gro i huvudet ganska lång tid. Det börjar ofta med ett minne eller en bild som sedan mognar ett tag. Månaderna går och sommarens aktiviteter tar all uppmärksamhet. Nya uppgifter dyker upp efter hand som tiden går och man letar namn och personer. Så småningom bestäms tid för möten och fotografering och texten växer fram på ett tomt ark i datorn. När allt fallit på plats och reportaget har tagit sin slutliga form en månad innan tid-ningen ska finnas i din brevlåda, då kommer plötsligt ett liknande reportage i en lokaltidning. Visserligen ur en annan synvinkel men med samma huvudperson och historik. Här är i alla fall min version.

NYA TIDERFRIHETOBEROENDE

TEXT Rolf Nilsson FOTO Rolf Nilsson och Ingers arkiv

Historik

28 29 Backspegeln

f…n och det märker man nu på hösten då man möter en lastbil om den inte hin-ner slå av helljuset nog fort. Att man blir bländad är ju ett understatement. I år hade vi tur som fick stå vid in och utfarten närmast kyrkan så vi kom iväg utan problem vid hemfärden. Förra året drog prisutdelningen ut på tiden och vi var tacksamma som fick stå närmast ut-farten! Efter allt regnande så var det blött och uppkört men arrangörerna hade lagt ut flis som förstärkning så jag hoppas att det gick bra för dom andra att köra ut. För oss var det inga problem. En holländare med dragbil och trai-ler backade ut en lång sträcka bland alla besökare då han for därifrån. Mycket strongt gjort! Det var verkligen trångt. Den som var hungrig hade allt från kolbullar till riktig middag att välja på och firmorna bjöd på godis, popcorn, korv …. så man gick mätt och nöjd och spanade in alla fräcka lastbilar. Bland dom fräckare tyckte jag att den var som hade vita däcksidor på både bil och släp! En sak som verkar vara trendigt är att man efter parkering trär på strutar, kro-made eller i rostfritt, cirka 15 centimeter långa på samtliga hjulmuttrar. Öronbe-

dövande ljud i hytten och naturligtvis ofta omklädd i skinn med detaljer från motiv-lacken på utsidan. Apropå motivlack så är det ofta lite lättklädda tjejer som är avbil-dade, man kan ju undra när dom måste tas bort i dessa tider av sexism, homofobi, värdegrund, sexuella trakasserier, att bli kränkt. Wonderbaum kanske fortsätt-ningsvis kan accepteras eller blir nån kränkt av lukten? Den som lever får se. Det var lite befriande att se exempel-vis dragbil med maskintrailer och stor schaktmaskin men utan allt krimskrams, som Peppe från Hammerdal ställde ut.

Jag har ingen koll på hur många be-sökare det var i år, men det var säkert betydligt fler än dom 10 000 som räk-nades in i fjol. Alltnog, dagen var snart till ända och vi for nöjda hemåt med för-hoppningen att återvända nästa år och då hoppas vi att fler med veteranlastbil i JVBK kan följa med. Man kan defini-tivt spendera en lördag på sämre sätt än detta.

Text & foto JG Jonsson med Scania LS140. Kallas Tuffing, alltså bilen!

Lastbilsträff i Ramsele

Evenemang

Tiden går som bekant fort och det tyckte vi Veteranlastbilsägare i JVBK då vi på nytt var på väg till Ramsele. Var det verk-ligen ett år sen vi senast var på väg? Då var vi fyra lastbilar och nu dubbelt så många, plus att några redan hade åkt upp dagen innan. Alltså var vi dryga tio ekipage från klubben! Det skall sägas att det egentligen är en träff för moderna lastbilar med allt vad det innebär av släp, påbyggnader, tillbehör och utrustning, samt sist men inte minst, lack och krom så avancerat och dyrt att man tvivlar på att dom används yrkesmässigt! Årets träff var den tionde i ordningen och sen förra året var det 30 % flera bilar, cirka 325 mot förra årets 250. Det fanns bilar från Sverige, Norge, Finland, Hol-land. Avdelningen för Veteraner samlade ett 30-tal bilar och nu kan nog inte Ram-sele ta emot flera på nuvarande träffom-råde. I år hade dom utökat träffområdet med en ny yta längst ner mot nipkanten, sen verkar det svårt att utöka området mera. Vi som åkte samlat i år var JG Jons-son, egen bil, Sven Gunnar Nordin i en bil från Curt Sillström, Kjell Kardin i en bil från Sam Rodling, Sven Erik Nordlöf i

en Curt Sillström-bil , Curt Nilsson, egen bil, Krister Moren i Sven Gunnar Nord-ins bil samt Curt Sillström i egen bil. Det blev en liten rockad mellan bilar och chaufförer men exempelvis fyllde Sam Rodling år, men lånade välvilligt ut bilen. Det kan ju även vara kul att provköra nå-gon annans. Dessutom fanns exempelvis Urban Eriksson, Roger Forsett med flera på plats sen tidigare. Alla vet ju hur dyrt det är att åka med en stor lastbil och för er som inte känner till det så här kommer lite fakta. Bränsle-förbrukning mellan 3,5 och 5 liter milen, det vill säga en kostnad på mellan 50 och 70 kr per mil! Bara för bränslet. Vi hade hjälp av sponsorer med bräns-le och är evigt tacksamma för att följande

firmor hjälpte oss, nämligen: Östersunds Lastbilsservice ÖLAB, K. Haraldssons Tunga Fordon, Vianor, Jämt-Kross, All-tank, Sandbergs Lugnvik, Engelins Entr., Curt Sillström Åkeri, Lenas Transport samt JVBK. Naturligtvis så hoppas vi på fortsatt samarbete! Alla stora Lastbilsmärken fanns repre-senterade för provsittning och allmän koll men provkörning är uteslutet på nu-varande plats vid hembygdsgården! Allehanda tillbehör och mer eller mindre nödvändiga dito fanns, men även mera av typen ”nödvändiga för en chaufför och åkare”. Ett exempel är fjärr-ljus som lyser starkare än brännvin, (och det som är så starkt). Det fanns en uppsjö av märken och modeller som lyser som

Tjälasvängen10 februari 2018

Jemtlands veteranbilklubb i samarbete med rallyarrangörerna från Åre kommun inbjuder till 2018 års Tjälasvängen

Samling: På Nord-Lock, Halabacken , Mattmar Tid: 10 februari kl. 10.00 Första start kl 11.00Pris: 150 kronor per person och då ingår Buffè i målgång. Anmälan: Är bindande och startavgiften åter-betalas ej.

Tävlingsklasser (vid minst tre fordon/ klass):Allmän klass • Motorcykel • Damekipage* *ekipage med enbart damer i fordonet

Dessutom delar vi traditionsenligt ut pris till:Djävlats mest • Största glädjespridare • Åkt längst

Anmälan till rallyt sker via www.jvbk.se där ett anmälnings- formulär finns tillgängligt från måndag 15 januari. Deltagaravgiften 150 kronor per person är bindande och betalas i förskott. Hur du gör betalningen framgår i anmälnings-formuläret. Sista dag för för anmälan är måndag 5 februari.Info: Annika Danielsson 070-288 11 48


Ofta på våra välbesökta onsdagsfika träffar så dyker det upp nya gamla bilar som kommit hit. Ann-Britt Bergman och hennes dotter Sandra Danielsson hittade en till salu-annons på en Dodge Dart Pioneer 1960. Den fanns nere i Motala. Avståndet på 80 mil avskräckte inte mor och dotter från att åka ner och köpa bilen. Hemfärden på natten gick finfint men för säkerhets skull stannade de var 10:e mil för att kolla oljan, men ingen olja behövde fyllas på längs hemvägen. Dodgen anlände till sin nya hemstad vid 11-tiden på onsdagsförmiddagen och sju timmar senare deltog man på onsdagsfika med färd till Brynje! Denna Dart Pioneer importerades från USA för 10 år sedan och har haft tre olika ägare sedan dess. En av de tidigare ägarna kustomiserade bilen med bort-tagen framkofångare ombyggd front och bakdel i en stil som påminner starkt om de ombyggnationer som var populära i Sverige i slutet på 60-talet. 1960 fanns Dodge i fem olika modeller: Dart Seneca, Dart Pioneer, Dart Pho-enix samt Matador och Polara som hade något längre hjulbas och totallängd. Dart Pioneer tillverkades i cirka 80 000 exemplar. Pioneer var mellanmodellen i Dart-serien, denna bil har en 318 kubiktums V8 på 230 hk och trestegsautomat. Dart-modellen tillverkades till och med 1962 i fullsize storlek. 1963 kom det en kompaktmodell av Dodge som då fick namnet Dart och den var vanlig i Sverige när det begav sig.

Text & foto Magnus Roos

Kustomiserad Dodge har anlänt

Jag vaknade på morgonen en fredag, en fin vårdag i Sundbyberg. Eftersom jag jobbat kvällar och nätter senaste veckan så var fredagen ledig. Då ringer telefonen, en riktig gammal svart bakelittelefon. Det är Torsten som

ringer, eller Tok-doktorn som vi brukade kalla

honom. Tydligen hade han räknat

ut att jag var ledig och hemma.

Tok-doktorn bodde i Uppsala och pluggade till läkare, och för-utom sina studier ägnade han sig åt äldre bilar och mest Engelska så-dana. Ett flertal fordon fanns under hans vingar: Austin A 55, A 30, A35, Ja-guar 1,5 1946, XJ6, MK 7, Mercedes 300 1952 …, repob-jekt i olika stadier. Hans bruksbil var en Ford Taunus Transit 1962. Ni vet första Transiten med mo-torn näs-tan under

och bakom framsätet, ser ut som en VW-buss ungefär och med liknande prestan-da. Jag hörde på hans röst att nu var det något nytt spännande på gång. – Jo, jag hittade en annons i Gula Tid-ningen!

Gula Tidningen var en annonstidning som kom ut en gång i veckan, varje fre-

dag. Det var väldigt många bilannonser,

där de flesta kom från Stockholmstrakten.

– Kan du kolla en bil åt mig i dag nu? Den finns

i Stockholm, Sundbyberg! Jag hinner inte dit och Transiten är ju

rätt långsam, och drar ju två liter olja på 15 mil tillägger han.

– Ja jo, det kan jag göra! Va e de för kärra och var är den? frågar jag. – Det är en Rolls Royce Silver Shadow. En 72:a! svarar han och fortsätter: den e lite bucklig efter kontakt med en stolpe, ägarn hade bara trafikförsäkring och har inte råd att fixa den så nu är den till salu i befintligt skick. – Du vet, jag var i England förra året och där såg jag att det finns sådana Rolls-ar på skrotarna ibland. Jag kan ju skaffa grejor därifrån, säger han entusiastiskt och fortsätter: Den står hos en bilhand-lare i Sundbyberg och man får kika på den och lämna budet där! En timme senare parkerar jag min Opel Rekord -58 på Vattugatan i Sund-byberg. I källaren på ett större grått ruffigt hyreshus, förmodligen byggt på

40-talet, ligger bilfirman. Jag går nedför den branta nerfar-ten till garaget. Ovanför ingången

sitter en skylt: Bra lågpris-bilar! Garageporten

är öppen och jag går in. Där inne står rader av bilar.

De flesta av 70-talsmodell, säkert 100 stycken minst! Volvo, SAAB, Opel, Ford, VW med flera och längst in står de dam-migaste bilarna, hyllvärmarna. 60-tals Opel, Ford, Vauxhall. Från ett hörn hör jag röster och jag styr mina steg dit. Vid ett bord under en ensam stark lampa sitter 6–7 perso-ner och spelar kort. Dom ser inte ut som några svärmorsdrömmar direkt, nej sna-rare ett hårdare klientel. Jag stannar vid bordet och en av gubbarna säger med utpräglad stockholmsdialekt utan att ta blicken från spel korten – Aaa va ere om? – Jo, jag skulle kolla på en bil här åt en kompis! – Aaa va då för kärra? frågar han. Förmodligen tror han att jag ska kolla på någon Amazon eller rostig Kadett. – Joo, en Rolls, svarar jag! Det blir tyst runt bordet. Öh … Roffe! ropar han efter ett ögonblicks tystnad. Plötslig dyker en gestalt fram ur skug-gorna en bit bortom bordet. En lång äldre man i mörk kostym och bakåtkammat hår. Aha!! En Riktigt Klas-sisk Bilhandlare av rang! tänker jag. Han hälsar och vi skakar hand! – Jo, kom med här så skar´u få se! sä-ger han med en lätt spritdoftande ande-dräkt. – Du vet, folk stjäl ju så förbannat nu-förtiden så ja har skruvat loss grillen å lagt han i skåpet här. Samtidigt låser han upp ett stort plåt-skåp och därinne står grillen med kylar-figur komplett glänsande och på en hylla i skåpet ligger nycklarna som han ger mig. – Ta dom här du å kolla på kärran. Den står där borta bakom den svarta Va-lianten. Starta den gärna, de e ett lite av-gasläck, men de går inte å köra för höger framhjul e tomt. Jag går iväg och ser snart Rollsen. Den är ljusgrå metallic med mörkare grått tak. Under bilen syns en stor oljepöl.

Torsten och Roffe i berättelsen heter i verkligheten något annat.

Höger framskärm har ett stort veck och framhjulet lutar inåt med platt däck. Mo-torhuven sitter snett med en stor glipa mot skärmen. Försiktigt låser jag upp höger framdörr, tar plats i det mörk-röda lädersätet bakom ratten och sätter i nyckeln i tändningslåset till höger om rattstången. Min vänstra hand nuddar en knapp bredvid sätet och helt ljudlöst åker vänster ruta ner. Sakta vrider jag på tändningsnyckeln, motorn startar ome-delbart med ett väldigt smatter, något litet avgasläckage var det verkligen inte! När jag stängt av motorn och öppnat motorhuven ser jag att högra grenröret är sönderslaget vid topplocket. Under huven är det annars väldigt ordentligt med alla kablar och rör väl klamrade, samt fastskruvade dataplåtar på nästan alla aggregat, relän och apparater. Hmm. På bakkanten av trösklarna syns stora bubblor och mycket riktigt så far min tumme igenom lika lätt som på vilken annan 70-tals bil som helst, rosten är ju demokratisk. Den äter lika gärna på en Ford Taunus som på en Rolls eller Opel. En stund senare går jag tillbaka till gubbarna vid bordet och säger att kom-pisen får höra av sig angående sitt bud. Samma kväll ringer jag till Torsten som svarar på första signalen, efter att jag be-rättat hur bilen var säger han: – Ja, jag ringer handlarn i morgon och ger mitt bud! Hur gick det sedan? Jo, Torsten vann inte budgivningen, någon annan speku-lant fick vårdnaden om den bedagade lyxbilen. Kanske finns den kvar, kanske är den skrotad. Samma sak gäller Tor-stens Transit. Vad gäller Opel 58:an så kanske jag berättar om den en annan gång!

Tok-doktorn lägger budTEXT Magnus Roos

Historik

1. Den hungriga fronten.2. Sandra Danielsson och Ann-Britt Bergman och Dodgen.3. En tuff futuristisk förarmiljö!4. Dodge Dart Pioneer i originalutförande.

1

2

3

4

MAGNUS MINNEN


TEXT & FOTO Arne Nilsson, Frösön

Historik

Goodwood Revival Festival arrangeras årligen tre dagar i september och be-skrivs som ”Världens mest hängivna djupdykning i racinghistoria”. Det lockar inte bara 150 000 åskådare utan även toppförare som Tom Kristensen, Kenny Bräck, Stig Blomqvist, Jochen Mass, Ja-son Plato, och andra förare främst ur den engelska eliten. Motorjournalister som sett ”allt” på båda sidor Atlanten är lika begeistrade. Detsamma gäller de vete-ranracingbilägare som med liv och lust ägnar sig åt Classic Car Racing.

Googla på GoodwoodArrangörerna lyckas på ett fantastiskt sätt skapa rafflande race med allt från 5-liters V8-or till vässade små- och med-elstora bilar i samma race. Ford Galaxie lika väl som Fiat 1100 och Austin A40, alla är dom Saloon Cars. Fotografier är nog bra men racing gör sig bäst på film, så googla på Goodwood. Där finner du filmer med spännande fighter med fräna bilar från flera års lopp. Under lördagen var Saloon Cars en av sex olika bilklasser. Det var dessutom 2: 1960-tals-prototyper under 3 liter med märken som Lotus och Brabham. 3: Grand Prix-bilar från 1930 och 40-talet som Aston Martin och Maserati. 4: Pro-totyper från 1960-talet som Ford GT40 och McLaren. 5: 1950-talets racerbilar med märken som Jaguar, Ferrari, Allard, Alfa Romeo med flera. 6: Formel Junior, det vill säga 1-sitsiga cigarrer. Lägg där-till 7: Barry Sheen-loppet med motor-cyklar i 500 cc-klassen. Racingen är knappt hälften av upplevel-sen totalt sett. Det börjar egentligen re-dan när man kommer till parkeringen

och ser alla bilar, inte minst exklusiva och ovanliga bilar. Samt folk som kom-mer utstyrda i -50, -60-talskläder. Damer som kommer i nylonstrumpor och hög-klackat, vinglande över parkeringsåkrar och genande över diken utan minsta knorr. Enbart glada leenden trots leran. Och sen in på Marknaden. Inte det vanliga tingel-tanglet utan skinande blanka sportbilar av varierande årgång-ar och priser som ibland är förvånande rimliga. Därtill allt möjligt till salu, från ra-cingstrumpor till rejäla garagehus. Verk-stadsutrustning blandas med bilkonst, litteratur och galna hattar. Och tivoli förstås. Parader och restauranger för alla plånböcker. Gamla flygplan dånar fram över tält och fält, Mosquitos, Spitfires, Lanchasters och mycket mer. Värdefulla leksaker. Sällan till saluAldrig, tror jag, kommer man så nära dyrgriparna som på Goodwood. Här kä-kar frun matsäck medan karln putsar lite på sin vita Mercedes SSKL från 1930. 120 helt annorlunda klassikerÅrets Goodwood inleddes med en parad av drygt 120 små söta Fiat 500 med vari-anter, för att fira att modellen fyller 60 år. Lite underligt, då den första 500-an kom 1936, moderniserades 1949 och tillver-kades till 1955. 1957 kom modellen som firades på Goodwood. Hela startrakan fylldes av 500-or i alla möjliga färger och skepna-der, till exempel den tyskbyggda special-karossen härinvid.

Motorweekend i syd-EnglandVill man se lite mer när man ändå är i

De här två tävlade i olika klasser: Invicta S-type från 1931 och Nash Metropolitan från 1956.

En SSK, tillverkad i 33 exemplar, värderas till cirka 15 miljoner. Ovan ser du tävlings-modellen SSKL (Super Sport Kurz Leicht) tillverkad i sju exemplar. Den torde vara värd ytterligare ett antal miljoner.

Modell av 1896 års Benz och en tidig Bugatti som får sin dagliga omvårdnad

Sportbilar på rad och en typisk 1930-talsmack med verkstad. Mycket välgjort.

Från 1950 och -60-talen minns vi engelska bilar. Många var vanliga även på våra vägar.

Djupdykningi racinghistoria

Här ser du en mix av bilder från marknadsområdet, utställningsområdet och depån för racingbilarna. Det finns massor att se och njuta av.

södra England ligger Beaulieu alldeles utomordentligt bra till. Det är landet National Motor Museum, ett av Europas allra bästa och omfattar praktiskt taget alla varianter inom bilvärlden från 1890-tal till idag. Se www.beaulieu.co.uk. Inom Beaulieus slottsytor arrangeras ofta diverse motorträffar med markna-der och för oss både vanliga och ovanliga bilar. Nu ingår dessutom TopGear World med en massa tokigheter. Den som upp-skattar andra kulturyttringar kan åka Monorail-järnväg eller ta veteranbuss, 1912 års modell, till slottet med trädgår-dar och kloster. Slottets interiör är verk-ligen sevärd.

Vi flög till London och hyrde bil på Heathrows flygplats. Rum hade vi bokat

i Brighton elva mil rakt söder om Lon-don. Därifrån är det fem mil västerut till Goodwood och ytterligare åtta mil till Beaulieu som vi besökte på fredagen. Lördagen tillbringades på Goodwood där bland allt annat en tidlöst vacker Mercedes 190 SL smekte våra ögon. Som avslutning på söndagen åkte vi till det mindre men utmärkta bilmuseet Bentley Motor & Wildfowl Museum (www.bentley.org.uk) tre mil nordöst om Brighton. Museet har trots namnet ingen anknytning till bilmärket Bentley. Däri-från var det elva mil till Heathrow och flyget hem. Således massor att uppleva och inga långa avstånd men när det gäl-ler Goodwood och boende gäller det att handla på nätet minst ett halvår i förväg.


Lördag 23 september kommer jag att minnas länge. Först tog vi Taunusen och begav oss västerut till Ocke och Örjan Lundberg. Vi ska på vad som i annonsen kallas garagetitt men det vi kommer till är ett helt museum! Jag har vetat att Örjan har många for-don men att det var så många det hade jag inte förstått. Många som har så myck-et brukar ha några fordon som fungerar och massor av objekt. Hos Örjan är det tvärtom. I stora delar var de flesta fordo-nen i mycket bra skick eller i bra bruks-skick och endast några objekt. Helt fan-tastiskt! Här finns både vanliga och mycket ovanliga märken och modeller. Det finns drygt 100 fordon. Motorcyklar, mopeder och skotrar och av favoriterna för Örjan finns en Vincent 1000 och De Tomaso Pantera. Vi var ett 40-tal entusiastiska besökare som fick rundturer och trevlig guidning av Örjan. Han startade och även körde en del av fordonen som han tagit fram. Resten av familjen såg till att vi alla hade tillgång till gott fika. Tack hela familjen Lundberg för en mycket trevlig dag!

TEXT & FOTO Annika DanielssonEn dag i riktiga entusiasters tecken!

När vi avslutat i Ocke så tog vi och styrde österut och mot Gällö. Vi svängde in mot Rossbol och fortsatte den vägen ända ner till Gällö. En härlig grusväg genom vårt fina landskap. Kvällsöppet på Brattbytorpet betyder att sommaren är över och hösten har kommit på riktigt. Som vanligt är det mycket folk på denna trevliga plats. Så har vi Brattbytorpets gäng med härliga glada och mycket trevliga killar som gör hela evenemanget så trivsamt. Nytt för mig var både flygplan och

helikopter. En hel busslast med norska veteranintresserade var på plats. Överallt på området brann det ur eldkorgar och marschaller. Det startades motorer, sål-des lotter och hamburgare för fulla segel! Alltså full fart på alla håll och kanter och för kaffesugna så stod Götas cafè för gott fika i en härlig miljö. Det är helt fantas-tiskt att de kan hålla igång allt det här på ideella krafter. Efter att vi gått runt och tittat på allt och pratat med andra besökare, smakat hamburgare och gjort ett besök på Götas så började mörkret lägga sig över om-rådet och det kändes som en bra tid att avsluta en toppendag. Jag lyfter på hat-ten och bugar och bockar och tackar hela gänget på Brattbytorpet för att de orkar och kan fixa så jag och alla andra får möj-lighet att komma och trivas och se alla miljöer och fordon som finns där! Ser fram emot 2018- års kalender!

Lysa upp i höstmörkretHur lysa upp höstmörkret och dämpa längtan efter en ljusare och något varma-re årstid? Undertecknad och Åke Jämt-säter löste det på vårt sätt – vi bokade en resa till Birmingham för andra året i rad. Det kanske kan tyckas att Kanarieö-arna hade varit ett bättre val, men inte för två bilentusiaster. I Birmingham hålls nämligen Englands största mässa för ”gammalbilar”. Över 2 500 bilar och mo-torcyklar av alla möjliga, och en hel del omöjliga, fabrikat och modeller trängdes med mängder av tillbehörs- och reserv-delsfirmor. Fem stora hallar med en yta på över en miljon kvadratfot och för den som undrar hur mycket det är så kan jag berätta att det är ungefär 93 000 kvadrat-meter, eller tolv stycken ICA Maxi. Våra värkande fötter och ben kan intyga att det stämmer. Nu ska jag inte gå händelserna i för-väg, utan börja från början. Efter flyg-resan Frösön – Arlanda – München – Birmingham tog vi taxi till vårt hotell, som låg ganska nära flygplatsen. Denna sista del av resan visade sig vara den mest komplicerade. Trots att vi kunde uppge både hotellets namn och gatuadress på bästa skolengelska, så såg taxichauffören ut som ett enda stort frågetecken. Det skulle visa sig vara det vanligaste ansikts-

uttrycket på taxichaufförer under våra dagar i England. Dom var verkligen usla på att hitta även den enklaste adress i sitt närområde. Dag 1 reste vi med tåg till Coventry. Resan tar bara 15 minuter och kostar 3 pund. Förmiddagen ägnade vi åt det fan-tastiska Coventry Transport Museum. Otroligt fina utställningar och dessutom gratis inträde. Coventry har varit och är till viss del fortfarande, en metropol för engelsk fordonstillverkning. Största överraskningen var en stor utställning av Peugeot! Vi förstod först inte vad de här lejon-prydda bilarna gjorde i hjärtat av Jaguar-land, men det visade sig att det faktiskt tillverkats franska bilar i staden fram till 2006 då 2300 engelska bilbyg-gare och tjänstemän fick söka nya jobb. Efter att ha ätit lunch på museet be-ställde vi taxi för att ta oss till det som kanske blev resans höjdpunkt för två Jaguar-entusiaster. Jag ska inte trötta läsarna med taxiresan – det blev som vanligt en utmaning att komma dit vi ville, nämligen till det helt nybyggda och nyligen invigda Jaguar Landrover (JLR) Classic Works. Här har JLRs indiska ägare Tata satsat nära motsvarande 100 miljoner kronor i en anläggning helt äg-nad åt att vårda och levandegöra Jaguar

och Landrovers arv. Högst nio perso-ner åt gången kan här få en tretimmars guidning av en mycket trevlig och kun-nig guide genom de fyra huvudområden som anläggningen skapats för. Byggande av helt nya gamla specialbi-lar är den första och mest komplicerade uppgiften. Just nu bygger man de nio Jaguar XKSS som skulle ha byggts 1957, om inte fabriken drabbats av en ödeläggande brand. Vi såg fyra färdigbyggda och en (nr 6 i serien) under färdigställande. Jag och Åke var spekulant på varsin, men det var två problem – alla var sålda och dom kostade cirka elva miljoner kronor per styck. Ja ja, de går visst inte att registrera heller, så det var väl inte mycket att ha (som räven sa om rönnbären). Nästa område var de så kallade ”Re-

ResaResa

TEXT & FOTO Arne Nilsson, Krokom


Börjar med lite funderingar omkring vår medlemsverksamhet där onsdagsträffarna är den i särklass största vad gäller bredd och antalet fordon. Sommarens väder har väl varit lite sisådär men vi uppskattar ändå att det varit ungefär 100 fordon i ge-nomsnitt på de 21 träffarna. Ofta är det dessutom mer än en person i varje bil så vi kommer upp i ett stort antal deltagare. Vi har fått en del nya besöksmål i sommar men också åter-kommit till ett antal som vi alltid brukar besöka och vi har egentligen inte behövt bli besvikna någon gång. Vid varje träff dyker det alltid upp några nya fordon och i år känns det som om det varit fler än vanligt och vi har också noterat en liten ökning av antalet medlemmar i klubben och att vi har alltfler yngre deltagare, intresset är med andra ord fortsatt stor i vårt län. Apropå yngre deltagare som brukar jag emellanåt fundera vad som ska räknas som veteranbil. Jag hade i somras en helt nedslipad Volvo 245 på min trailer på väg till lackning för en gammal kompis räkning eftersom han så gärna ville behålla kärran och göra den fin igen. När jag stannade och tankade i stan dök det upp en skäggig yngling med metallgrejor i ansiktet och tittade på bilen och det han sa både överraskade och gladde mig. ”Fan va kul att ni vill fixa en sån här bil för en sån är jag uppvuxen i.” De vanliga bruksbilarna från åttiotalet är ju numer skatte-befriade veteranare, men visst känns det lite konstigt när en

Volvo 245 från 1987 räknas dit. Jag har själv en sån trotjänare som startar och går i vått och torrt oavsett hur länge den stått oanvänd och nu är den skattebefriad!! Undrar om fordon som tillverkas idag går att köra på samma sätt om 30 år? Finns det någon dator som kan sparka liv i dem då eller finns det inte längre bränsle eller batterier till dem? Visst funderar man också en del över den debatt som idag förs om det helt fossilfria bränslet och vilka konsekvenser det kan få för vår hobby. Nåväl, det lär knappast bli någon jätte-snabb förändring så vi fortsätter glatt och gärna med att hålla liv i grejorna, och skäggiga ynglingar och häftiga tjejer som gil-lar gamla fordon och även annan gammal kultur kommer att ta över vårt intresse när vi kliver åt sidan, det är jag alldeles säker på. Det har varit lite olika tolkningar för vad som gäller angå-ende besiktningsbefrielsen för äldre fordon sedan beslutet och genomförandet den 18 maj i år. Mitt tips om ni känner er osäk-ra är att logga in på Transportstyrelsen och kolla ert specifika fordon. Där framgår tydligt vad som gäller. Jag vill med detta önska alla medlemmar och även övriga fordonsentusiaster en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År.

Eder ordförandeSture

Ordförandes krönika

Jemtlands Veteranbilklubb är aktieägare i Teknikland AB tillsammans med ett antal andra delägare och den i särklass största ägaren är Jamtli som i sin tur har Regionförbundet och Östersunds kom-mun som huvudägare. Övriga delägare är Militärmuseiföreningen i Jämtlands län, Jemtlands fältartillerister, Järnvägs-museiföreningen i Jämtland, Curt Sill-ströms AB, Östersunds Flygklubb och Jemtlands Radioamatörer. Anläggningen vid Ope flygfält ägs av aktiebolaget och vår klubb har fem pro-cent ägarandel i bolaget. Klubben äger ingen lokal i Teknikland vilket dessvärre en del av våra medlemmar tycks tro. Det är med andra ord en ganska spridd intressegrupp som äger Teknikland. Un-der sommartid har museet öppet för all-mänheten och det pågår även andra akti-viteter dagligen där även barnen har fått

en central plats. Verksamheten bygger också på att delägarna deltar med volon-tärer för att bemanna anläggningen och det är naturligt att de som står närmast museiverksamheten blir de som drar det tyngsta lasset. Före Tekniklands konkurs för fem år sedan genomförde vår klubb några ut-ställningar vid anläggningen med bland annat camping och gamla yrkesfordon som teman. Utställningarna genomför-des under sommartid men även då hade vår klubb svårigheter att bemanna ut-ställningarna med frivilliga krafter. Vår klubbs egen verksamhet med sommarens alla onsdagträffar, dam-rally, inomhusmarknad och framförallt Springmeet, som vi genomför i samarbe-te med SHRA, drar stora resurser i form av frivilliga funktionärer. Dessa aktivite-ter har blivit basen i klubbens utåtriktade

verksamhet och har en stor besöksfrek-vens vilket vi i styrelsen tolkar som att det är detta vi ska ägna våra krafter åt i första hand. Förutom detta pågår i hela länet olika typer av träffar där alla som gillar fordon deltar på ett eller annat sätt och säsongen för att lufta bilar, mopeder och motorcyklar är ju som bekant väldigt kort på våra breddgrader. Detta innebär med automatik att vi inte har särskilt många som sträcker upp handen och sä-ger att vi vill vara med som volontärer på Teknikland – åtminstone har vi styrelsen inte fått de signalerna. Under vinterhalvåret koncentreras medlemmarnas verksamhet på det som är vårt största gemensamma intresse – våra fordon, och då sker det ju i egna el-ler hyrda garage runt om i hela länet. Klubbens vinteraktiviteter består av Luciacruising och Tjälasvängen i fe-

Teknikland och postbussar

born projects” som går ut på att JLR kö-per in bilar (cirka 16 bilar per vecka), plockar isär dem ner till minsta skruv, re-noverar eller monterar nya delar och efter cirka 1200 timmars arbete så står där en glänsande Jaguar E-type eller Landrover och väntar på sin nya ägare. Lika bra eller mer troligt bättre än ny. Vad det kostar? Cirka 2,5 miljoner kronor för en E-type, vilket möjligen går att förstå, men att det är kö för att få köpa en Landrover för 1 miljon kronor övergår i alla fall mitt för-stånd. Den är ju närmast att likna vid en traktor med rötterna i 40-talet. Det tredje benet i den här gigantiska anläggningen var att serva eller renovera kundbilar. Boka tid för din gamla trötta Jaguar och få den fabriksrenoverad till önskad nivå (och kostnad). Även helt vanlig service utförs också. Bilar från Sverige? Inga problem – se till att få den till valfri hamn eller flygplats i England, så blir den hämtad av JLR Classic Works. Den sista delen av anläggningens upp-gift är att husera merparten av JLRs stora

bilsamling. Här ryms 500 bilar i två plan, allt från nyare supersportbilar till riktigt gamla orenoverade originalbilar. De se-nare används bland annat som ”mall” när man renoverar bilar. Tyvärr hade vi inte tillåtelse att vandra hur som helst mel-lan bilarna, utan många godsaker fick vi studera på håll. En höjdare var när en E-type light weight startades, varvades lite försiktigt och kördes in i serviceavdel-ningen. Godis för både öga och öra. Efter tre timmar satte vi oss lätt om-tumlade i taxin som, tro det eller ej, fak-tiskt hittade till Coventrys station utan att vi dirigerade den rätt. Åter på hotellet var det dags för mid-dag. England är inte precis känt som matland, men ”fish and chips” kan dom och det blev det undertecknad till största delen levde på under vistelsen. Åke, som är lite mer vågad (?) beställde hamburga-re och sa att den smakade som i Sverige. Om det var ett bra eller dåligt betyg vet jag inte säkert. Dag 2 och 3 ägnade vi åt ”Lancas-ter Insurance Classic Motor Show”, på NECs jättearena, nära flygplatsen. Bland de utställande märkesklubbarna var na-turligtvis de som vårdade de engelska märkena både flest och störst, men så-väl Volvo- som SAAB-klubbarna hade

stora, fina och välbesökta montrar. Mina två favoriter på mässan var två Jaguarer (så klart). Dels konceptbilen CX75 från 2010, dels den enda tillverkade E-type low drag coupé från 1962. Båda värda mångmiljonbelopp och utlånade av Ja-guar till Jaguar enthusiasts clubs monter. Otroligt nog fanns båda mitt i montern, utan avspärrningar och utan ilskna ”rör ej skyltar”. Förutom att titta på bilar passade vi på att köpa lite reservdelar till kraftigt rabatterade mässpriser. I år köpte vi inga verktyg – vi hade lärt oss läxan. Säkerhetskollen på flygplatsen hade ingen förståelse för verktyg i hand-bagaget efter förra årets besök. Strax efter lunch på lördagen kände jag att nu kan det vara nog. Benen värkte, hallarna var fyllda till bristningsgränsen med delta-gare och det fanns inte plats för fler in-tryck. Jag åkte tillbaka till hotellet, men Åke som antingen är av segare virke el-ler inte förstod sitt eget bästa, stannade kvar ett par timmar till. Det blev tidigt avslut på kvällen efter intag av – just det ”fish and chips” och ett par pints engelskt öl. Hemresan startade tidigt på söndag. Väckning 04.00 och plan mot Frankfurt 06.15. Årets medicin mot höstmörkret avslutades söndag eftermiddag, när vi landade enligt tidtabell på Frösön.


ORDFÖRANDE

StureHernerud

Värmon 314, 835 95 Nälden070-660 49 [email protected]

AnnikaDanielsson

Vallsundsvägen 18, 832 96 Frösön070-288 11 [email protected]

LEDAMOT

EricFlemström

Hattmakarvägen 12, 834 31 Brunflo, 073-805 49 [email protected]

LEDAMOT

RolfNilsson

Ne Gräftevägen 7, 835 94 Aspås070-336 66 [email protected]

LEDAMOT

VICE ORDF. LEDAMOT

PeterJansson

Vålådalsgr 15, 831 72 Östersund070-313 14 [email protected]

LEDAMOT

OlleNorin

Axel Perssons v 18 A, 835 31 Krokom, 070-690 69 [email protected]

KASSÖR

ArneNilsson

Täppvägen 36, 835 32 Krokom070-674 76 [email protected]

SEKRETERARE

AnkiGranlöf

Häggvägen 9, 832 54 Frösön063-851 25, 070-218 54 [email protected]

LEDAMOT

AndréaMagnusson

LEDAMOT

EmmaBrodin

LEDAMOT

GunnarArvidsson

Krokv 19, 836 21 Lit073-842 54 [email protected]

Korgstigen 6, 830 21 Tandsbyn073-060 66 [email protected]

EVENEMANGS- OCH RALLYKOMMITTÉAnnika Danielsson, sammank.070-288 11 [email protected]

FORDONSKOMMITTÉGunnar Arvidsson, 070-628 75 [email protected]

MATERIELFÖRVALTAREMikael Eriksson, 070-525 72 [email protected]

REDAKTIONSKOMMITTÉRolf Nilsson, sammank.070-336 66 [email protected]

WEBBBANSVARIGHans Sundkvist070-601 37 [email protected]

FÖRSÄKRINGSKOMMITTÉJG Jonsson, försäkringsansvarigTulleråsen 146, 830 51 Offerdal070-335 80 80, [email protected]

Gösta LindströmBox 207, 840 31 Åsarna073-055 27 [email protected]

Göran LindbergStrandgatan 21, 830 80 Hoting0671-102 32 (b)

VALBEREDNINGJG Jonsson, 070-335 80 [email protected]

MEDLEMSREGISTRATORAnki Granlöf, 070-218 54 [email protected]Ändringar av telefon, e-post, fordonsinnehav gör du enklast på www.jvbk.se. Du kan också kontakta medlemsregistratorn.

Haxäng 160, 834 97 Brunflo070-628 75 [email protected]

bruari samt måndagsfika i vår klubblo-kal på Frösön. Måndagsträffarna besöks av mellan 15 till 20 personer varje gång och är ett trevligt och uppskattat mötes-forum. Vi planerar också att dra igång studiecirkelverksamhet kvällstid i dessa lokaler. Med utgångspunkt från denna situa-tion har styrelsen därför beslutat att även fortsättningsvis ha kvar vår klubblokal på Frösön eftersom den passar utmärkt för vår verksamhet och det dessutom bara är klubben som disponerar lokalen. Detta var ju inte fallet med den tidigare klubblokalen på Teknikland där även andra hade tillgång till den. Enligt vår mening är den kontorslokalen också be-tydligt mer lämpad som administration för Teknikland och det är så den nyttjas idag. Vi ska naturligtvis även i fortsätt-ningen ha ett samarbete med Teknikland och idag har vi en egen förrådscontainer uppställd där utan att behöva betala hyra och vi har bokat lokal för Luciacruising och förstås Springmeet i maj. Vi hade för övrigt cirka 5 000 besökare med 1 400 entusiastfordon vid senaste träffen så detta är utan tvekan den största aktivite-ten på Teknikland och Ope flygfält. Vår slutsats blir därför; Vi äger ing-enting på Teknikland förutom aktierna. Om vi gör anspråk på egen lokal, förvän-tas det självklart att vi gör rätt för oss i

form av ideellt arbete såsom bemanning av befintliga, och framtida, museilokaler. Detta innebär personal på plats varje dag sommarmånaderna juni, juli och augusti. Med tanke på att det är förenat med stora problem att bemanna några tvåtimmars pass som till exempel parkeringsvakter, grillning eller i kafé-verksamheten under våra två större tillställningar, så inser vi att ett engagemang på Teknikland ligger långt utanför vår förmåga.

En helt annan fråga är vad som kommer att ske med våra fyra postbussar som nu står uppställda i Bomsund. Ett av fordo-nen har inte varit i trafik under de senaste 20 åren och de övriga har nyttjats väldigt sparsamt. Det finns ju ett beslut från se-naste årsmötet att vi måste komma med förslag hur bussarna ska hanteras i fram-tiden för det lär knappast vara klubbens primära intresse att bara förvara fordo-nen på någon undanskymd plats. Alla vi som sysslar med gamla fordon vet att de inte mår så bra av detta. Det har hittills

inte kommit in en enda idé efter årsmö-tet där det då föreslogs a

Documents

Jemtlands Veteranbilklubb - Backspegeln...välkänd herr Rolf Boije, kom frågan till mig om jag ville låna ut garaget en vecka. Självklart kunde jag tänka mig att ha min bil på