Järveds IF 70 år, det är stort!

En liten förening som sedan bildandet 1938 har producerat den ena stjärnspelaren efter den andra,samtidigt som det sociala arbetet och ansvaret alltid varit en viktig ledstolpe i verksamheten.

Det är inte utan stolthet vi kan blicka tillbaka pååren som passerat, och känna glädje över attunder vår levnadstid fått lära känna många avde hjältar, som med fantastiska krafter byggtupp föreningen under de här 70 åren.

För hjältar, med stort Järvedshjärta, finns detmånga av. Hjältar som satsar stora delar av sinfritid till att arbeta med barn och ungdomar,hjältar som i stort sett gett sin själ tillföreningen. Hjältar i dåtid, hjältar i nutid.

Det är stort!

Utan att vara direkt expert kan jag nog ändåmed bestämdhet säga att det som hände iJärveds IF under 2005 var direkt livsavgörandeför föreningens vara eller icke vara i framtiden.Då slogs kylaggregatet igång.

Hjältar i dåtid, hjältar i nutid

Om inte nutidens hjältar i föreningenmobiliserat de krafter som behövdes för attskapa en konstfrusen isbana på Getinghov hadevi nog tyvärr fått beskåda en förening i starkkris. Med dagens klimatförändringar och mednaturis hade det varit blött på Getinghov,ordentligt blött.

Föreningen hade tappat medlemmar ochslagkraft på grund av alltför dåliga tränings­förhållanden. Barnen och ungdomarna iområdet hade mist sin naturliga samlingsplatsefter skolan och på helgerna.

Tack Ni dagens hjältar som gjorde detta möjligtoch såg till att Järveds IF fortfarande är enförening med stor framåtanda, en förening sominte bara har elitsatsning i tankarna utan äventar ett enormt stort socialt ansvar. Alla barnoch ungdomar är välkomna, även de som inteidrottar.

I Järveds IF ska så många sommöjligt spela så länge som möjligt

Robert Elfvings ord och mening om hur JärvedsIF ser på sin verksamhet, och som jag hade äranatt få framföra vid en ordförandeträff påSwedbank Arena i början av året, säger allt:­  I Järveds IF skall så många som möjligt spela –så länge som möjligt.

Både inom ishockeyn och innebandyn.

Det är stort!

Staffan MuntherOrdförandeJärveds IF

Den här skriften överJärveds IF:s 70­årigahistoria har inteambitionen att varaheltäckande. Se denistället som en korttime­out, en paus därvi stannar upp och görnågra nedslag ihistorien. Många finaledar­ och spelar­insatser kom tyvärrinte med. Tiden harhelt enkelt inte räckttill.

Sammanställd avIngmar Andersson.Förstasidan gjord avMona Nordin.Tidningscitaten är iflera fall från NN:sreporter på 80­talet,Staffan Munther.

70­årsjubileum – javisst!

Nedanstående utdrag ur brevväxling från 1979hittades i en pärm på Järveds IF:s kansli.

TillSveriges riksidrottsförbund

Angående år för bildande av JärvedsIdrottsförening:

Vår förening …  har vid ett flertal tillfällen söktutröna när föreningen bildades. Dock utanresultat.

Gammalt tillbaka hette föreningen Järveds AISeller Järveds AIK. Sedan slutet av 40­talet har vihetat Järveds Idrottsförening.

Anledningen till att vi ej kan fastställa årtaletför bildandet är att det ej finns papper kvar frånden tiden. Vi ställer nu vår förhoppning till Er påRiksidrottsförbundet …  Det är som ni säkertförstår av mycket stor vikt för oss …

Svar frånSveriges riksidrottsförbund

Enligt våra noteringar bildades föreningen1938­04­22 och beviljades inträde i Riksidrotts­förbundet 1938­09­20. 1948­02­09 uteslötsföreningen ur Riksidrottsförbundet, men vannåterinträde 1950­06­02.

Några uppgifter hur namnet förändrats har viinte, men man kan förmoda att Riksidrotts­förbundet antog det nya namnet JIF vidtidpunkten för återinträdet …

I begynnelsen …

När föreningen bildades 1938 höll man tillnära den plats där Noås har sin verksamhet idag.

På den tiden hade hockeyrinken låg sarg pålångsidorna och högre bakom målen. Klubbenhade ingen lokal utan verksamheten styrdesfrån en arbetsbod som stod vid rinken.

På nuvarande platsI mitten på 50­talet byggdes en rink därGetinghov finns i dag. Några år senare komklubblokalen till.­ Det var mycket jobb, minns Ove Grundberg,som var aktiv spelare på den tiden och somsenare blev både ordförande och sekreterare.

”Det var lätt att få ihop folk”

Mycket handjobb­ Det var inte aktuellt med några maskiner utanvi handgrävde allting. Men det var lätt att fåihop folk. Vi var nog 30­40 man som hjälptes åtmed bygget, säger Ove.

Vattnet avslöjade isspecialisten När isen skulle spolas upp för första gångenstötte man dock på problem.­ Det var en specialist från Modo som hjälpteoss att avväga planen. Men när vi spolade rannallt vatten åt ett håll, minns Ove och skrattarhjärtligt.

Heja Järved getinglagetVisa stinget och vinn slagetJärved, Järved, Järved

Heja Järved kom igenSaft och bullar får ni senJärved, Järved, Järved

!!

Sören Lindström klubbens förste landslagsspelare

Sören Lindström var 19 år när han 1954 blev klubbens första landslagsspelare, forward ijuniorlandslaget.

23 år gammal började han spela förAlfredshems IK (nuvarande MoDo) för attsenare återvända och avsluta det aktivaspelandet i Järved, där han också tränadejuniorlaget en tid.­ En match jag minns väl var när vi vann DMmed 2­1 mot Nyland  som då var storafavoriter.

Minns sina tränareSören konstaterar att det funnits många olikapersonligheter bland Järveds tränare genomåren. Jack Holmes var en hårding. Och Karl­Evert Gustavsson hade sin stil när han peppade

spelarna under löpträningen. Han gjorde detfrån sin cykel!

”Vi bokstavligen boddepå Getinghov”

Då var det minsann inte bara de organiseradeträningarna som gällde.­ Jag hade en klasskompis som hette JanneJohansson. Vi bokstavligen bodde påGetinghov. Jag minns att vi spolade isen, ladeoss utomhus i sovsäckarna för att sedan gå uppigen med jämna mellanrum och spola, berättarSören.

Sören Lindström längst upp till höger i Järveds lag.

Premiär på Kempis

29 september 1958 spelades premiär­matchen på konstfrusna Kempevallenmellan Alfredshems IK och Järveds IF.

Järveds Lennart Strandberg blev småtthistorisk genom att både göra första måletoch vara förste man i utvisningsbåset.­ Har jag fått permis från militärtjänsten iSundsvall är det klart att man vill göra rättför sig, konstaterade den glade Järveds­grabben med glimten i ögat, enligt NN:sreporter.

Chockade Gästrikland!Rubriken fanns att läsa i NN när Ångermanlandsäsongen 60­61 deltog för första gången medett lag i TV­pucken. Börje Svedberg blev dåJärveds förste TV­puckare. Enligt honom var detingen som trodde på Ångermanland när de åktetill Timrå för att spela. Det fanns inte ens rumbokade för övernattning.

När laget vann över Medelpad med 2­1ordnades rum på Knaust. När de sedan gavGästrikland stryk med 4­1 var det sensation.Ångermanland gick vidare till semifinal påJohanneshov. Där förlorade de mot Dalarnamed 4­2.

I tidningen kunde man efteråt läsa:

”…  I Ångermanlandsförsvaret har vidarebacken Börje Svedberg från Järved varithuvudet högre än de andra … ”

C­pojkarna till Tjeckoslovakien1976 reste Järveds C­pojkar (födda 1964­1965) till Olomouc i forna Tjeckoslovakien för sitt livsupplevelse. Tågresan dit var bara det en fantastisk upplevelse. ”Kackerlackståget”, som det blev kallat,mellan Östberlin och Prag, glömmer ingen. Och sedan var det Gustav, den tjeckiske busschauffören,som tog hand om knattarna och ledarna vid ankomsten till Prag. Gustav var stor som en grisslybjörn.Vid ett tillfälle stegade han ut mitt på en flerfilig väg i centrala Prag, i värsta rusningstrafik, satte uppstora näven och hejdade bilarna så att Järveds­getingarna kunde gå över vägen.

Getingar och tjecker tillsammans i Tjeckoslovakien.

Stig Berglund lagledare i 30 år

Stig Berglund tog 1968 uppdraget som lagledare för Järveds IF:s A­lag och jobbade sedan i hela 30 årpå den posten. Hans fru Karin var mångårig kanslist i föreningen.

Stig Berglund som räddare 1987

”En släkting drog med mig”

En släktig var engagerad i klubben och han drogmed mig. Sonen blev materialare på köpet,berättar Stig.

Till TjeckoslovakienStig har självklart många fina minnen från denhär tiden, till exempel när laget åkte tillTjeckoslovakien på 70­talet. I utbyte komtjeckerna till Järved.­ Vi var föregångslag på den tiden genom attåka utomlands. Redan före min tid hade manförresten varit i Östtyskland och spelat.

­ Hela laget fick magsjuka i Tjeckoslovakien menvi spelade ändå. En kaotisk match som viförlorade med 21­0.

Man kan undra om de hann gå på toaletten ibytena ...

Resorna till Tjeckoslovakien ordnades vartannatår i flera år. ”Teambuilding”, hårt motstånd ochgemenskap i en hel vecka gav resultat påhemmaplan.­ Varje år vi åkte vann vi Division 2 och gick uppi ettan, säger Robert Elfving som var med påflera av resorna.

På den tiden var Tjeckoslovakien inte detrikaste landet och maten var inte precis sommammas köttbullar i Järved.­ Någon hade kvar spisbröd och kaviar påhemvägen och det betingade ett högt pris,minns Robert.

A­laget framgångsrikt­ Det var en sensation när vi slog MoDo i DM­finalen 1968. Anders Berglund var tränare påden tiden, berättar Stig. En annan sportslighöjdpunkt var när laget vann serien Division IINorra B 1973­74 och fick kvalspela tillAllsvenskan.

Saknar A­laget Stig bor kvar i Järved och älskar fortfarandehockey. Säsongskortet på Swedbank Arena ären självklarhet.

Apropå att Järveds A­laget inte finns kvarsäsongen 2008­09 konstaterar Stig:­ En klubb utan A­lag riskerar att bli en klubbutan själ.

­ Vi var tvungna att lägga A­laget på is när helaorganisationen kring laget slutade, sägerklubbens nuvarande ordförande StaffanMunther, som vill se ett A­lag i framtiden.­ Järveds IF strävar mot ett A­lag med en starkorganisation. Våra ungdomar som kämpar påGetinghov idag ska bli stommen i det laget.

Guldlaget i DM 1968, när man finalspelade mot MoDo. Lagen möttes två gånger i final. På Kempisspelade man 3­3 och på Hovet, i 20 graders kyla, vann Getingarna med 3­2. Ledarna var längst tillvänster Yngve Sellin och till höger Stig Berglund. Som spelande tränare syns Anders Berglund, sittandepå huk till höger om målvakten Sune Ödling.

Sune Ödling säker i mål

Sune gick den långa vägen från pojklag, viajuniorlag, B­lag och sedan till A­laget i Järved.

”Det jag framförallt minns varledarnas entusiasm”

­ Det jag framförallt minns i Järved var ledarnasentusiasm, säger Sune.

­ Jag minns första matchen med A­laget, det varstort att spela där. På träningen efteråt kommaterialförvaltaren Hubert Lindkvist fram ochgav mig en dricka. Det glömmer jag aldrig.

SM – guldSune blev 1971 värvad till Frölunda och när hansedan flyttade tillbaka till Örnsköldsvik speladehan för MoDo. När laget tog SM­guld 1979 vardet Super­Sune som vaktade kassen. För attbara nämna något ytterligare ur hans meritlista

är han den ende svenska målvakt som hållitnollan mot Sovjetunionen.

Jack Holmes en hårdingUnder Sunes tid i Järved fick laget en trans­atlantisk spelande tränare, Jack Holmes.

När han kom till Sverige och Järved förfäradeshan över Getingarnas rädsla för sargen ochnärkamper.­ Han var vildare än tåget, säger Sune.

­ En övning gick ut på att åka full fart in i sargen.Rakt fram. Utan inbromsning. Men när vakt­mästaren såg vad som hände med sargen blevdet stopp med den typen av övningar, avslutarSune.

Roughing på hög nivåDet går för övrigt många historier om JackHolmes, som sades ha svårt att kontrollera sitthumör. Tidningsrubrikerna handlade tyvärr oftaom hans fighter på isen. Jack fick bland annattre matchers avstängning i november 1968 närhan i en match formligen misshandlade ÖSK:s

Ronny Ohlsson och samtidigt knockade ävenPaul Ohlsson, ÖSK.­ Det Holmes gjorde hör mer hemma i enboxningsring, sade Sven Nordstrand,ordförande i Ångermanlands Ishockeyförbund.

Svårt med både bråk och språkHolmes försvarade sig inte utan åkte eftermatchen han fram till ÖSK­spelarna och bad omursäkt. En fin gest, ansåg de flesta.­ Oförsvarligt det Jack gjorde. Men samtidigtblev han provocerad, kommenterade Stig

Berglund, lagledaren i Järved.

Jack Holmes hade det inte heller så lätt medspråket och spelarna var inte alltid så slängdapå engelska. ­ I första linjen spelar Sörren, Görren ochMörren, sa Jack en kväll när han presenteradelagets förstakedja. Till slut konstaterades attdet var Sören Lindström, Göran Mörk och Kjell­Arne ”Myran” Jonsson som skulle spelatillsammans.

Kval till allsvenskan

Järveds IF kvalade under sin storhetstid på 70­talet till Allsvenskan, högsta serien på dentiden.

Kvalmotståndare var bland annat SkellefteåAIK, där Hardy Nilsson var den stora stjärnanoch pådrivaren. Inför bortamatchen fick en avJärvedsspelarna den föga avundsvärdauppgiften att punktmarkera ”Hårde Hardy”.

Skellefteå vann matchen med 7­1 och efteråtpustade den utmattade punktmarkeraren ut:­ Han gjorde i alla fall inget mål!

Hardy hade dock haft pucken i stort sett helasin istid och troligen inte besvärats nämnvärt avJärvedspelaren. Materialförvaltaren YngveSelin, som aldrig missade chansen till enkommentar, utbrast då:­ Nej, visserligen inte, men han passade till fem!

Modern men lite slokörad geting

Brev från Järveds IF till tidningenExpressen 1978Vi är en ishockeyförening uppe i Örnsköldsviksom har samma emblem som Ni …  vårförfrågan är om Ni vill ge Järveds IF ochExpressen PR genom att skänka oss ett antalgetingar (dekaler) ... Om möjligt önskar vierhålla 300­500 st

Svar från Expressen…  Vi spärrade upp ögonen när vi såg klubbensbrevpapper. Getingen ansluter sig ganska väl tillExpressens geting, som är varumärkesskyddad(se bifogade registreringsbevis). Hur har denkommit till? ...

Järveds IF igen…  Er Geting och vår Geting är väl inte riktigt likaändå. Jämfört med Er så är vår spegelvänd,samt att vår Geting ej har något rutat fält påvingarna. Dessutom så skiljer det vad det gällerfärgerna …  Vad vi vet, så rådfrågade vi ingennär vi tog Getingen som klubbmärke. Den har vihaft sedan 1952.

En geting med vass gadd

Seriesegrare 1974 i division II norra BJärveds IF skrev hockeyhistoria när de, för första gången i historien, lyckades säkerställa kvalplatsen tillallsvenskan.

Kabben professionaliserade Järveds IFLegendariske Kabben Berglund, som förresten hette Carlabel men blev Kabben i scouterna, hadetränat Modo i 22 år innan han kom till Järved 1972.

Han var banbrytande på många områden, blandannat med träningsmetoder på sommaren, sominte var speciellt utvecklade på den tiden.

Kabben var inte mångordig utan lät iställetresultaten tala. Många förundrades överuppvärmningarna på den tiden. Kabben blåste ipipan, med olika tempo och intensitet, ochspelarna visste precis vad alla olika signalerbetydde. De som tittade på liknade det viddresserade hästar på cirkus.

”Kabben var unik”

Stig Berglund jobbade tillsammans med Kabbenunder åtta år.­ Kabben var unik och gjorde en riktiguppryckning av laget. Vi började träna oftareoch några spelare som rökte slutade upp närKabben kom.

Under 70­talet spelade Tommy Sedin i tio årstid för Järveds IF. Man kan säga att han ochKabben följdes åt. De kom samtidigt från MoDo

till Järved, Tommy som spelare och Kabben somtränare.­ Kabben var en mycket, mycket duktig tränare.Han var påläst och följde med i utvecklingenute i världen, säger Tommy, som i slutet av sintid i Järved även hjälpte Kabben medtränarsysslan.

En ung Kabben Berglund

Laget åkte berg­ och dalbana

1981 inledde Järved division 1­serien överraskande bra och delade serieledningen med Timrå ochLuleå, alla på tio poäng efter fem raka segrar.

Sjätte matchen, Luleå­Järved i Delfinen, var enslags seriefinal inför 3500 åskådare.

Slutresultatet 12­3 säger allt om den matchen.Järved tappade efter den storförlusten allt ochförlorade sedan hela arton matcher i följd.

Vilken uppryckning!Division 2 kom allt närmare när det åter vardags för Luleå borta. Järved gjorde då sin för­modligen bästa match någonsin. Man slog Luleå(som gick upp i elitserien det året) med 5­4,efter underläge 1­3 när en period återstod.

Den sanne optimistenSteffen Berglund, materialförvaltaren med etthjärta som slog enbart för Järved, yttrade då deinom föreningen sedan dess bevingade orden:­ Vem f­n ska slå oss!

Steffen fick nästan rätt. Järved tog på de sistafem matcherna de poäng som behövdes för atthålla sig kvar i ettan!

”Vem f­n ska slå oss!”

A­laget 1982. Till vänster syns ledarna Stig Berglund och Gunnar ”Höken” Högström (sittande) samtKabben Berglund (mittraden). Till höger Yngve Sellin (sittande) och Steffen Berglund (stående).

Järveds IF kunde inte ha fått en bättre början när Div II Norra B hade sin premiäromgång. Imötet mot Brunflo på hemmaplan övertygade ”getingarna” stort och vann med 10­2. Här servi åtta glada målskyttar från vänster: Torleif Lundkvist, Sten Robin Bergkvist, TerjePetersson, Lars Göran Olovsson, Roger Andersson, Anders Gidlund, Robert Elfving, PerWihlborg. (NN Staffan Munther)

Några spelare under Järveds storhetstid på 80­talet

Från vänster Sten Robin Bergqvist, Terje Pettersson, Håkan Holmström, Håkan Johansson, PerWihlborg, Kjell­Arne Jonsson, Thorleif Lundqvist

”Myran” tillhör tillsammans med Håkan Holmström de äldsta och mest rutineradeJärvedsspelarna. Kjell Arne började redan som femtonåring att spela för Järveds A­lag, ochhar nu alltså varit iklädd Järveds­dressen i över femton år.Kjell Arne var emellertid mycket nära att lägga av med hockeyn innan den här säsongen.Han höll på med ett husbygge och kunde inte deltaga i sommarträningen alls. När”getingarna” började på is sög dock ”tarmen” alltför mycket för ”Myran”.(NN Staffan Munther)

Järveds IF tycks ha fått ett oerhörtsjälvförtroende i Div II Norra B. I helgensmatch mot seriefavoriterna Östersundspelade ”Getingarna” helt fantastiskt de tvåförsta perioderna och vann med 5­3.­ Ja, grabbarna har verkligen fått ettfantastiskt självförtroende, myste Järveds­lagledaren Lennart Axelsson. De vågargöra den där extra grejen och allt fungerarsom det ska i laget. (NN Staffan Munther)

GetingcupGetingcup är en ungdomscup som funnitssedan 1987. Det var Tommy Sedin som undersin tid i styrelsen tog initiativet till cupenstillkomst.

Längre tillbaka, på 70­talet, anordnades denpopulära Fjällräven Cup på vårkanten nere påhovet.

De senaste åren har vår främsta NHL­exportgenom tiderna, Markus Näslund, varitaffischnamn för Getingcup.

Samarbete över gränserna

• Med ÖSKI mitten av 80­talet gick Järveds A­lagsspelaretill Övik Hockey och spelade där i nästan tio årstid. ÖSK och Järved har annars varit stora rivalergenom åren med många spännande ochvälbesökta lokalderbyn.

• Med MoDoJärved och MoDo samarbetade också en periodpå 80­talet. På den tiden sågs det som mycketunikt. ”Det här samarbetet gynnar Järved ochModo i synnerhet, och ishockeyn i distriktet iallmänhet”, var meningen inom de bådaklubbarna när nyheten offentliggjordes.

Nu kommer Järveds IF och MoDo atthjälpa varandra på bästa möjliga sätt.MoDo:s duktiga juniorer får utveckla sig iJärved den tid som behövs för att sedankunna platsa i elitlaget. Och talangfullaspelare från Järveds egna led kan slussastill MoDo. I och med detta samarbete kanJärveds IF vara kvar i division 1.(NN Staffan Munther)

Ungdomslag i slutet av 70­talet. Ledare är Jan Ödling (vänster), Christer Johansson och Kenneth Danielsson

Helena pionjär i landslaget

Helena Widmark känner de flesta som vårkanslist i Järveds IF. Men hur många vet atthon har varit en fruktad back i VM?

Helenas karriärbörjade med”spontanidrott” på enisbana i Gullänget.­  Vi var ett gäng i olikaåldrar från bostads­området, mest killarmen också någratjejer.

Helenas bror speladehockey tillsammansmed bland andra Stefan Sedin, som bodde inärheten. När Stefans pappa Tommy tog medhonom till Järveds IF fick Helena också följamed. Hon var då i 17­årsåldern. ­ Jag tränade, och spelade också någraträningsmatcher, med killarna i Järved,  och varfaktiskt också tränare för dom. Men det var iMoDo:s damlag som jag seriespelade.

Damhockeyn började få fart i slutet på 80­taletoch 1989 spelades det första EM någonsin.Helena var med i den truppen, tillsammansmed två andra tjejer från MoDo.

Helena  bytte utgetingen mottre kronor vidEM i DÜsseldorf1989.

Och året därpå arrangerades i Kanadahistoriens första dam­VM. Helena var då 23 årgammal och tog plats i Sveriges lag, somslutade fyra.­ Jag har alltid spelat back och min starka sidavar nog skridskoåkningen.

Inte långt efter VM skadade Helena nacke ochrygg i en allvarlig bilolycka som satte stopp förvidare spel. Eftersom hon var utbildad ocherfaren tränare fortsatte hon i landslagen, nusom assisterande förbundskapten i både EMoch VM.

Så formades våra NHL­spelareHasse Jonsson, Markus Näslund, Daniel Sedin, Henrik Sedin. Där har ni våra NHL­proffs. Lägg därtillelitseriespelarna Terje Pettersson, Sune Ödling, Sören Lindström, Helena Widmark, ThereseSjölander, Lisa Edman och Mikaela Brandberg. Plus naturligtvis många andra duktiga spelare. Allt ililla Järved. Hur kan det komma sig?

Hasse Jonsson, Marcus Näslund, Daniel Sedin(vänster) och Henrik Sedin.

Sture Nääslund var tränare i många år för ettlag bestående av ett 30­tal ungdomar födda1972, samt 73:orna Hans Jonsson, MarkusNäslund och Tomas Högström.­ Det var ingen rullfart minsann, säger Sture. Vikörde hårt och tog ofta udda istider.

Snö och kyla inget problemMarkus Näslund har många roliga minnen frånsin tid i Järveds IF. Då som nu kämpades det påuterinken i alla väder.

­ Vi fick dela upp varje period i två delar för attskotta när det snöade så mycket att man intesåg pucken. Jag minns också gånger då killargrät i omklädningsrummet när dom började fåtillbaka känseln i fötterna efter en jättekallmatch, säger Markus och tillägger.­ Det var extra kul när man fick spöa Modo.

Elit och breddTrots att laget var ungt åkte man på turneringarlångt bort för att få motstånd, vilket inte var

vanligt på den tiden. Man flög exempelvis bådetill Göteborg och till Gotland under pojktiden.Några tyckte nog det var väl elitinriktat.­ Visst fostrade vi elitspelare, men alla fick varamed på sina villkor. Av 30 matcher fick den somspelade minst vara med på 20, säger Sture.

”Alla fick vara med på sina villkor”

Starka bandSture blev som en pappa inte bara för sin egenson utan 30 ytterligare.­ Det blev starka band. Vi hade en återträff förfem år sedan och 27 spelare dök upp. 22 avdem spelar fortfarande ishockey, berättarSture.

­ Det roligaste var att se hur länge de flesta ilaget fortsatte att spela hockey på olika nivåer,säger Markus själv.

Markus Näslund 12 år

Men det var självklart inte bara Sture som varinblandad i laget.­ Bosse Lundgren var en ikon i början av lagetkarriär, en allt­i­allo som gav dem nästan helasitt liv. Sönerna Benny och Torgny var ocksåmed och spelade. Benny blev sedermeradomare under många år.

Markus, vad är viktigast för ungdomarna?­ Att försöka skapa en atmosfär där killarna harkul. Det är nog det viktigaste. Det märktes attalla killarna tyckte att hockey var kul. Det ärsamma sak för mej än idag, när jag har roligtspelar jag min bästa hockey, avslutar Markus,som nu spelar för New York Rangers.

”När jag har roligt spelar jag minbästa hockey”

Sedin i flera generationerHockey och namnet Sedin ­ då tänker många påDaniel och Henrik. Och visst, det är den ”gamle”Järvedsspelaren Tommy Sedins söner.

­ Jag har två pojkar till som var duktiga, men närde började på universitetet i Luleå blev detfotboll istället, säger Tommy.

Under två års tid var det speciellt hektiskt hosfamiljen Sedin. Då tränade Tommy A­juniorernai MoDo samtidigt som alla fyra pojkarnaspelade.­ Vi möttes och vinkade från bilen, sägerTommy skämtsamt. Sedan kanske tvillingarnadrev på varandra lite mer, och så blev dehockeyspelare på heltid. Men en del gör det såmärkvärdigt. Mina andra söner har lyckats iandra karriärer som jag tycker är lika värdefullt.

Tommy gjorde ”come­back” i somras underdansbandsveckan i Malung. Då spelade han envälgörenhetsmatch i ”Sedinfemman” tillsam­mans med sina fyra pojkar.­ Det var 10 år sedan jag spelade senast. Daniel,Henrik och jag spelade i kedjan, Stefan ochPeter i backlinjen. Och vi vann, avslutar Tommymed ett leende.

Isen fanns där hela tidenHans Jonsson, MoDo:s back som spelade fyra åri Pittsburg Penguins, växte upp i Järved, ellersnarare på Getinghov.­Jag bodde på Bastuvägen och hade tillgång tillisen närsomhelst.

Att isen ”drog” visade sig till exempel när lageten helg kom hem lite tidigare än beräknat efter

en tuff cup i Umeå och föräldrarna inte hadehunnit till Getinghov för att hämta.­ Då tog vi helt enkelt på oss grejerna ochspelade hockey så länge, minns Hans.

Hans Jonsson 12 år

Som många andra påpekar han hur viktigt detär att ha rolig på träningarna. Och att alla fårvara med.­ Man har sin egen utvecklingstakt. Någon kanblomma ut över en sommar.

”Det allra viktigaste är att ha eninre motor”

­ Det allra viktigaste är att ha en inre motor, attbrinna för hockeyn. En halvslö talang kommerinte så långt när det blir mer på allvar i 14­årsåldern, fortsätter Hans, som själv vartalangfull också i fotboll. Men det blev alltsåhockeyn som tog över.­ Vi var en bra grupp, och lagets föräldrarställde upp väldigt fint, vilket är viktigt, avslutarHans, vars pappa Åke för övrigt tränade pojk­laget när de var E­pojkar. Namnet Åke Jonssonminns nog många annars som en av Järvedsnyckelspelare under 60­talet.

I en pärm på JIF:s kansli hittar vi ett brev frånJärveds IF:s ordförande Lennart Larsson till treunga pojkar. Brevet är daterat 1988­12­26.

”Till Markus Näslund, Hans Jonssonoch Thomas Högström:Järveds IF vill uppmärksamma Dittframgångsrika deltagande i årets TV­puckgenom att överlämna ett minne … ”

Säsongsavslutning på Alneskolan för Järveds knattar D­72. I mitten syns bland andra MarcusNäslund. Man var tvungna att dela upp det hela i två avslutningar, då föreningens ungdomsverksamhetvuxit till 300 aktiva.

”Vem vet vad det kommer att bli av dessa knattar i framtiden”

Vilken härlig säsong för Järveds ungdomar

Främst hyllades Järveds D­72:or efter en fin bragd den gångna säsongen. Man segrade i DMbland annat före MoDo, vilket säkert aldrig förut hänt i Järveds hockeyhistoria. Vem vet vaddet kommer att bli av dessa knattar i framtiden? (NN Staffan Munther)

Järved vann SIF­cupen

Cup i Svedjeholmen där Järveds pojkar vann i finalen med 2­6 mot Svedjeholmen. Målgörare i Järved:Per Elfing, Marcus Näslund, Anders Sjölund, Roger Härnkvist, Per Anders Viklund, Mikael Hägg

Sex VM och tre OS för ThereseTherese Sjölander fick sin hockeyfostran iSollefteå och var redan med i landslaget närhon 2003 började spela för Järveds IF. Iherrlaget alltså. Och där var hon bofast i tvåsäsonger.

”Det var ett himla sköntgäng i Järved”

­ I Sollefteå visste ju alla vem jag var, men hurskulle det bli i Järved? Men jag smälte faktisktin med en gång. Det var ett himla skönt gäng iJärved. Säkert mina två roligaste säsonger!

Och så kom då seriematchen mot Theresegamla klubb Sollefteå, som var klara favoriter.­ Vi överraskade och slog dom ganska stort. Jagfick göra två assist i den matchen och detkändes riktigt skönt! Mindre skönt var en rejälsmäll i mittzon, men det får man ta.

Therese har den här säsongen tackat nej tilllandslaget och satsar istället på MoDo:sdamlag, där hon spelar center.­ Vi spelar ju i högsta serien så jag tränarfortfarande sex dagar i veckan, säger Theresesom hunnit bli äldst i laget med sina 27 år.

På cv:t finns bland annat sex VM och tre OS­turneringar. Redan 1998 var hon med i Nagano­OS, 2002 blev det brons i Salt Lake City och2006 tog hon OS­silver i Turin.

Vilken cirkus!

Utdrag ur brev av Bengt Lundberg 1984

Nu har det hänt!För första gången i Järveds IF:s historia har vihaft en cirkus på Getinghov, det var tisdagenden 5 juni 1984. Enl. dir. Mac Tony var detvärldens minsta cirkus, endast 7 artister somuppträdde …Det började med att JIF fick ett telefonsamtalfrån Hisingsbacka (utanför Göteborg) i börjanav mars, om vi var beredda att ta emot encirkus som skulle rymmas innanför hockeyplan.Vi blev lite fundersam om det stod rätt till, mendet visade sig att det var sant.

Vi har ju tidigare haft artister från Tjeckoslo­vakien som visat oss konster på isen. Nu komartister från statscirkusen som visade oss vadman kan göra på landbacken också och märkväl, de var lika tokiga i klistermärken som deiskrigare vi haft …

Föreställningen kunde börja. Vilken show detvar och sådant uppträdande på så få personerhar jag aldrig sett tidigare, det var fart och fläkti närmare 2 timmar varav en paus på ca 15minuter.

Konstfrusen isGetinghov var, när den byggdes för 50 år sedan,en av Norrlands finaste anläggningar. Men årengick!

Järveds IF kämpade för konstis i många år. På80­talet var det hårda debatter där kommunenbeskylldes för att bara satsa på elitserielagetoch inte småklubbarna runt omkring. OveJohnsson, som var ordförande i JIF på dentiden, hade otaliga inlägg i ortstidningen, därhan gav mängder av ris till kommunens age­rande i frågan.­ Vi har inte råd, var budskapet från  kommu­nalrådet Vidar Fahlèn.

Järved ska utöka hela verksamheten till tiolag i stället för sex som det var dennavinter.­ Vi måste nästan ha minst en konstfrusenisbana med omklädningsrum för attföreningen ska kunna överleva, säger OveJonsson i JIF. (NN)

Bosse Lundgren

Nu när kommunfullmäktige har sagt ettblankt nej till isbanesatsning i Järved (32röster mot 28), så har över 90 procent avJärveds IF:s ungdomssektion avsagt sig attjobba i föreningen nästa säsong. En av demär Bosse Lundgren, 44 år.­ Vi kommer att lägga av somungdomsledare. Vi kan inte fortsätta attskjutsa barn och ungdomar till isbanor runtom i kommunen, säger Bosse ochfortsätter.­ Jag har fört det här med isbanan på talsedan urminnes tider, menkommungubbarna har alltid varit döva.(NN)

Äntligen 2005!Men då, efter många mödor, och framför alltefter fantastiska insatser från krafter inomJärveds IF, stod den konstfrusna isbanan klar2005.­ Den har varit ett enormt  lyft för Järveds IF.Många har ställt upp och jobbat, säger RobertElfving.

Från Järved till USALisa Edman är 21 år och studerar på MinnesotaState University i USA. Det var ishockeyn somtog henne dit.  Förmiddagarna ägnas åt studieroch på eftermiddagarna står tre till fyratimmars träning med collegelaget på agendan.Det har gått bra för Lisa och hon har fåttmycket speltid och är ofta inne i powerplay.­ Det är jättekul och tiden här har utvecklat migbåde som spelare och på det personliga planet.

Lisa 10 år i Järved och 21 år i USA

Collegeserien är den högsta för tjejer i USA, 16lag uppdelade i grupp Öst och grupp Väst.­ Jag spelar i Väst och serien börja på senhös­

ten. När slutspelet drar igång kommer alla lagatt vara med, och gruppsegrarna i grundserienmöter först förlorarna i den andra gruppen.

Att studera i USA är kostsamt men genom ettfyraårigt stipendium har Lisa det mesta betalt.Man kan nog kalla henne proffs. Men hur fårman en sådan kontakt i USA?­ När vi var på landslagsläger filmades vissamatcher och sedan satt coacherna och kolladepå matcherna på internet. En dag ringde domoch erbjöd mig en plats i laget.

”Det är utvecklande som tjejatt spela med killarna”

Lisa började sin hockeybana i Järveds IF när hongick i ettan. Hon fortsatte där tillsammans med87­killarna ända upp i 14­årsåldern, även omhon parallellt de sista åren också spelade medMoDo:s damer. Sedan blev det MoDo för helaslanten varvat med en del landslagsuppdraginnan hon alltså flyttade över Atlanten för ett årsedan.­ I Järved var man alltid välkommen som tjej.Och det är utvecklande att spela med killarna.Man lär sig spela mer fysisk hockey med litetuffare kroppsspel.

Mikaela säker i försvaretDet började 1993 med en tidningsannons därJärveds IF sökte spelare. Mikaela Brandberg,som då var sju år, nappade på kroken. Denförsta hösten ägnades åt innebandy på Alne­skolan innan isen frös på Getinghov. Nu, 22 årgammal, spelar hon back i MoDo:s damlag. Hontränar nästan varje kväll och jobbar heltid.Någon lön för hockeyspelande är det inte frågaom.

Några tjejer började samtidigt, bland annat LisaEdman. De två följdes sedan åt i många år, försti Järveds IF tills de var 14 och sedan vidare tillMoDo.s damlag.

­ Jag spelade faktiskt också en del matcher med

Järvedskillarna i  U16 och J18­laget. Att tränamed killarna gör en snabbare och starkare. Detblir också en tuffare jargong, säger Mikaela omsin tid i Järved.

”Vi tog fram en knallgul tennisboll”

En kul grej var när Lilla Sportspegeln kom tillGetinghov. Järveds IF, och speciellt tjejerna,stod då i rampljuset. Men annars kanske det ärde små detaljerna som fastnat.­ Jag minns en ruggig träningskväll medsnöglopp och blåst när lyset försvann påGetinghov. Att sluta spela fanns inte i någonstankar. Vi tog istället fram en knallgul tennisbolloch fortsatte i mörkret, minns Mikaela.

Medvind i klubbenIdag har ungdomshockeyn medvind i Järved.Cirka 150 ungdomar spelar i de olika lagen.Innebandyn togs in i början av 2000­talet ochjust nu finns ett duktigt flicklag i klubben.

Många ledare gör också idag oerhörda insatser.En av dem är Robert Elfving som är tränare i 94­laget där de egna barnen spelar. Han speladesjälv i A­laget under 10 års tid. ­ Robert hade ett spelsinne som få och densom spelade med honom blev alltid bra själv,säger Sture Nääslund.

Idrott med socialt ansvarUnder 2008 blev klubben klar med den rapportsom vuxit fram ur det ”3­åriga socialaprojektet” som påbörjades 2004 av eldsjälenJan Sjölund. Janne hade ett oerhört stort hjärta

inte bara för idrottande ungdomar, utan ävenför dem som inte tagit plats i något hockeylag.Han dog hastigt och fick inte vara med närrapporten överlämnades till kommunen, menmånga kommer ihåg honom för just hans enga­gemang för alla ungdomar. Fritidsgården på Ge­tinghov låg Janne varmt om hjärtat och vi glädsöver att den blev verklighet.

Jan Sjölund och Markus Näslund

Mot våra skridskor, klubba och puckHar det andra laget inte en suckVi är ett kämpande hockeygängSom aldrig ger bort en poäng

Vi är det gula och blåa lagetSom aldrig kommer att tappa tagetVi är det gula och blåa laget som skjuter en strut

Vi är det gula och blåa lagetSom aldrig kommer att se sig slagetVi är det gula och blåa laget som vinner till slut

Vi är getingar, vi är gula och blåVåra gaddar är vassa, vi har vilja och go´Getinghovet är vårt hemOch hesa Fredrik är vår vän

Järveds IF har ännu inte gått i mål.Vi färdas vidare med full fart.Vad har framtiden i beredskap?Den som lever får se …