Rapport 2006:4 R

Jurister – utbildning och arbetsmarknad

Högskoleverket • Luntmakargatan 13 • Box 7851, 103 99 Stockholmtfn 08-563 085 00 • fax 08-563 085 50 • e-post hsv@hsv.se • www.hsv.se

Rapportnamn

Utgiven av Högskoleverket 2006Högskoleverkets rapportserie 2006:4 RISSN 1400-948XInnehåll: Högskoleverket, utredningsavdelningen, Karin Holmvall, Maria Södling

Formgivning: Högskoleverkets informationsavdelningTryck: Högskoleverkets vaktmästeri, Stockholm, februari 2006

Tryckt på miljömärkt papper

Innehåll

Sammanfattning 5

Inledning 7

Metod och avgränsningar 9

Om juristutbildningen 11Utbildningens utformning 11Utbildningen har expanderat 13

Om arbetsmarknaden 15Vad arbetar juristerna med? 15Arbetsmarknadsläget 16

Bedömningar av framtida utbud av och efterfrågan på juridisk kompetens 19God tillgång av jurister på kort sikt … 19… och eventuellt ett visst överskott även på längre sikt 20

Utbildningens innehåll och funktion 21Lärosätens perspektiv 21Studenters perspektiv 24Arbetsgivares perspektiv 27

Avslutande reflektioner 31Utbildningens volym 31Utbildningens innehåll 32Utbildningens förändring 33Gamla och nya utbildningar 34En arbetsmarknadsanpassad utbildning? 35Juridik och bildning 35

Bilaga 1: Intervjuade 37

�

Sammanfattning

De juridiska utbildningarna är i princip av två slag. De traditionella yrkes-utbildningarna till juris kandidat instiftades ursprungligen för att fylla sam-hällets kompetensbehov till rättsväsendet. Juris kandidaterna utgör den stora majoriteten av alla jurister. Sedan ett tiotal år finns också juristutbildningar som siktar mot juristfunktioner även utanför rättsväsendet.

Sett i ljuset av den allmänna expansionen av högre utbildning kan man konstatera att de juridiska utbildningarna har expanderat måttligt. År 2004 examinerades närmare 1 300 jurister och av dessa tog två tredjedelar ut en juris kandidat-examen och en tredjedel en kandidat- eller magisterexamen i juridik.

Det finns idag ca 27 000 yrkesverksamma jurister. Arbetsmarknadsläget för jurister är relativt gott för gruppen som helhet. Men situationen är svårare för nyexaminerade jurister. De korta prognoserna tyder på en fortsatt god tillgång på jurister de närmaste åren, inte minst när det gäller de yngre. De längre prognoserna ser en ökad efterfrågan på juridisk kompetens men räknar med att den kommer att kunna tillgodoses och eventuellt även resultera i ett visst överskott av arbetskraft. Situationen idag tillsammans med prognoser-nas bild av framtiden ger ingen anledning att förändra dimensioneringen av utbildningen.

Också de arbetsgivare vi talat med vittnar om att det är god tillgång på jurister idag. De är även nöjda med den kompetens som juristerna har. Jurist-utbildningen anses ge en bred och god grund för att arbeta såväl inom som utanför det strikt juridiska området. Juristerna uppfattas ha en god akademisk kompetens, det vill säga förmåga att identifiera, analysera och strukturera problem/material. De beskrivs även som skickliga i att formulera sig och att föredra ärenden samt att vara noggranna.

De intervjuade lärosätesrepresentanterna anser sig ge en akademiskt solid utbildning som passar en bred arbetsmarknad. Att fokus till viss del ligger på ämnen som i första hand är relevanta för rättsväsendet anser de vara funktio-nellt även för andra yrken. Sammantaget vill de ge studenterna grundliga ju-ridiska kunskaper förenat med ett analytiskt och metodiskt tänkande.

De studenter vi har träffat med är nöjda med den utbildning de har fått men vissa önskar mer praktik för att omsätta sina teoretiska kunskaper. Den svåra arbetsmarknaden är dock något som oroar dem i hög grad.

�

Inledning

Högskoleverket har regeringens uppdrag att ”lämna underlag för lärosätenas och regeringens planering av utbildningsutbudet i relation till arbetsmarkna-dens behov”.1 Som ett led i detta arbete har verket initierat ett antal studier om kopplingen mellan utbildning och arbetsmarknad för utvalda grupper. Här ingår föreliggande rapport, Jurister – utbildning och arbetsmarknad.

Lärosätena har uppdraget att erbjuda högre utbildning som ”skall svara mot såväl arbetsmarknadens behov som studenternas efterfrågan”.2 I Hög-skoleverkets tolkning handlar denna formulering dels om kvantitet: Finns tillräcklig juridisk kompetens på arbetsmarknaden?; dels talar uppdraget om kvalitet: Finns rätt juridisk kompetens? Utifrån dessa två perspektiv kan man ställa frågan huruvida utbildningen är anpassad till vad som krävs av jurister i arbetslivet.

Denna rapport inte är en allmän utvärdering av juristutbildningarnas kva-litet, utan en undersökning specifikt inriktad på kopplingen mellan utbild-ning och arbetsmarknad. Utvärderingar sker istället i Högskoleverkets lö-pande granskningar av ämnen och program. Den senaste utvärderingen av de juridiska utbildningarna genomfördes år 20003 och en uppföljning av den kommer att ske under 2006.

Vår förhoppning är att rapporten Jurister – utbildning och arbetsmarknad ska kunna fungera som planeringsunderlag för regering och lärosäten. Vi hoppas också att de resonemang som bygger på samtal med fältets aktörer ska kunna inspirera till en mer ingående diskussion om utbildningarnas inriktning och innehåll än vad denna rapport rymmer. Slutligen önskar vi att rapporten Juris-ter – utbildning och arbetsmarknad ska kunna vara vägledande för presumtiva studenter i deras val av akademisk utbildning.

1. Uppdrag till Högskoleverket att lämna underlag för regeringens utbildningsupp-drag till universitet och högskolor och för lärosätenas planering av utbildningsutbudet. (U2004/1426/UH)

2. Regleringsbrev för budgetåret 2005 avseende Gemensamma bestämmelser för universitet och högskolor m.m.

3. Rätt juristutbildning? Utvärdering av juristutbildningar, Högskoleverkets rapportserie 2000:1 R

�

Metod och avgränsningar

Rapporten består i princip av två delar: en kvantitativ och en kvalitativ. Un-derlaget för den kvantitativa delen utgörs av statistik samt prognoser över framtida behov av jurister: • Antal sökande per antagen• Antal antagna• Antal examinerade• Juristers etablering på arbetsmarknaden• Arbetslöshet i olika utbildningsgrupper• Framtida behov av jurister

Grunden för undersökningens kvalitativa del är samtal med representanter från lärosäten, studenter, arbetsgivare och en facklig organisation. När det gäller arbetsgivare har vi valt att tala med företrädare för områden som enligt statistik och sakkunniga rekryterar jurister: • Domstolsverket• Andra myndigheter • Bank• Försäkringsbolag • Advokatbyrå samt Advokatsamfundet

Vi har även inkluderat kommentarer och resonemang från Högskoleverkets utvärdering Rätt juristutbildning? samt tillhörande arbetsrapport Visioner & verklighet4. I viss utsträckning är även underlag från lärosätena i form av stu-dentuppföljningar använda.

Syftet med rapportens kvantitativa del är dels att presentera aktuell statis-tik beträffande jurister inom utbildningen och på arbetsmarknaden, dels att presentera de prognoser som finns.

Vad gäller den kvalitativa delen är syftet att lyfta fram teman, frågor och problem som aktualiserats under arbetets gång, framförallt i våra möten med lärosäten, studenter, arbetsgivare och fack. Samtalen har haft tydliga mål och har följt en frågeguide som skickats i förväg. Men vi har också velat vara ly-hörda; vi har försökt fånga upp och föra vidare de frågor som våra samtals-partners tagit upp. Ambition har alltså varit att med hjälp av fältets aktörer ”känna av” snittet mellan juristers utbildning och juristers arbetsmarknad. Vilka ämnen uppfattas som aktuella, viktiga och relevanta? Vilka frågor finns på agendan? Hur upplever arbetsgivarna att deras behov av juridisk kompetens uppfylls och hur arbetar lärosätena när de utformar utbildningarna?

4. Visioner & verklighet. Idéer om juristutbildningens framtid. Intervjuer med juridikstuderande, Arbetsrapport juni 1999, Högskoleverket.

10

Kriterierna för val av frågor som diskuteras under rubriken ”Utbildningens innehåll och funktion” är således två: Vi har sett dem som angelägna, och/eller våra samtalspartners har sett dem som angelägna. Däremot gör vi inte anspråk på att med denna diskussion beskriva juridikens state of art, vare sig inom utbildningen eller på arbetsmarknaden. Inte heller påstår vi att de åsikter och uppfattningar som kommer fram är representativa eller generaliserbara i större mening. Att frågorna uppfattas som intressanta är det viktiga, inte hur många som uppfattar dem som intressanta.

Detta innebär dock inte att valet av samtalspartners har varit godtyckligt. Utan att sträva efter strikt representativitet har vi ändå försökt få en rimlig för-delning och spridning – både vad gäller geografi, storlek på utbildning/arbets-plats och inriktning på utbildning/arbetsgivare. Vilka utbildningar, studenter, arbetsgivare och fack som har intervjuats framgår av bilaga 1.

Landets juridiska utbildningar är av två slag. Den som leder till en juris kan-didat-examen har en 150-årig historia. De utbildningar som leder till en gene-rell examen i rättsvetenskap, affärsjuridik och handelsrätt har vuxit fram sedan 1980-talet. I denna rapport kommer vi tala dels om ”juris kandidat”, ”JK” eller ”traditionella juridiska utbildningar”; dels om ”rättsvetenskapliga/affärsjuri-diska/handelsrättsliga utbildningar” eller ”nyare juridiska utbildningar”. Det bör understrykas att valet av terminologi är rent pragmatiskt betingat och inte rymmer någon värdering.

Fokus i rapporten kommer av naturliga skäl att ligga på juris kandidaterna och deras utbildning i relation till arbetsmarknadens behov. Anledningen är att de utgör den överväldigande majoriteten av alla jurister på dagens arbets-marknad. Fokus kommer även att ligga på grundutbildade jurister (minimum 120 poäng) och i mycket begränsad omfattning på forskarutbildade. Andelen jurister som går vidare till en forskarutbildning är tämligen låg och många av dem fortsätter sin karriär inom akademin. Diskussionen om forskarutbild-ningens relevans i relation till arbetsmarknaden utanför akademin blir följ-aktligen mycket begränsad.

11

Om juristutbildningen

Utbildningens utformningI Sverige finns två slags juridiska grundutbildningar. Juris kandidat (JK) är en yrkesexamen och utbildningen således en yrkesutbildning.5 Den omfattar 180 poäng. Utbildning som leder till JK-examen ges vid sex lärosäten: Göte-borgs universitet, Lunds universitet, Stockholms universitet, Umeå universi-tet, Uppsala universitet och Örebro universitet.6 Utbildningar i rättsveten-skap, affärsrätt och handelsrätt leder till en generell examen på kandidat- eller magisternivå och sträcker sig från 120 till 200 poäng. De ges exempelvis vid Högskolan i Jönköping (handelsrätt), Linköpings universitet (affärsrätt) och Luleå tekniska universitet (rättsvetenskap). Forskarutbildningen i juridik leder antingen till en juris doktors-examen eller till en filosofie doktors-examen i rättsvetenskap eller handelsrätt.

Examensordningens krav för juris kandidat-examen är flerfaldiga. För det första styrs utbildningen av de allmänna målen i högskolelagen (1 kap. 9 §).

Den grundläggande högskoleutbildningen skall ge studenterna förmåga att göra självständiga och kritiska bedömningar, förmåga att självständigt urskilja, formulera och lösa problem samt beredskap att möta förändringar i arbetsli-vet.

Inom det område som utbildningen avser skall studenterna, utöver kunskaper och färdigheter, utveckla förmåga att söka och värdera kunskap på vetenskap-lig nivå, följa kunskapsutvecklingen, och utbyta kunskaper även med personer utan specialkunskaper på området.

Utöver dessa allmänna mål styrs utbildningens innehåll av examensordningen för juris kandidat-examen som anger att studenterna ska ha nått sådana

teoretiska kunskaper och färdigheter främst inom civilrätt, processrätt, straff-rätt, statsrätt, förvaltningsrätt, finansrätt och internationell rätt som behövs för att kunna komma i fråga för anställning som domare och verksamhet som advokat.

Dessa formuleringar, i kombination med de enskilda lärosätenas egna mål, återspeglas i JK-programmens utbildningsplaner och kursplaner. Mot slutet av utbildningen finns utrymme för fria val och studenterna kan fördjupa sig i frågor de är särskilt intresserade av. Men de första studieåren följer en strikt och obligatorisk ordning där kurserna i bland annat civilrätt och straff- och processrätt är omfattande.

5. Denna examen kommer under 2006/07 antagligen att få beteckningen juristexamen.6. Örebro fick rätt att examinera juris kandidater år 2005.

12

Utbildningarna i rättsvetenskap, handelsrätt och affärsjuridik styrs av de krav som ställs på generella examina: målen i 1 kap. 9 § högskolelagen och de mål som varje högskola sätter.

Således ser vi hur målbeskrivningarnas formuleringar påverkar utbildning-arnas innehåll. Men de speglar också juristernas arbetsmarknad. När den moderna utbildningen till juris kandidat etablerades vid 1800-talets mitt stod rättsväsendets intressen i fokus. Samhället behövde åklagare, domare och ad-vokater som förenade ett vetenskapligt tänkande med praktisk skicklighet. Rättsväsendets behov av jurister ligger bakom examensordningsskrivningar – som i sin tur styr JK-utbildningarna.

Det juridiska fältet rymmer också ett antal utbildningar som leder till en generell examen i rättsvetenskap/affärsjuridik/handelsrätt. I bakgrunden till dessa nyare utbildningar fanns uppfattningen att arbetsmarknaden hade be-hov av jurister med annan kompetens än den som de traditionella JK-utbild-ningarna bidrog med. Tanken var att skapa alternativ till den traditionella juris kandidat-utbildningen, framfört allt med siktet inställt mot näringslivets behov av affärsjuridisk kompetens.

För att komma i fråga för tjänst som domare och åklagare, och för att god-kännas som medlem i Advokatsamfundet, krävs en JK-examen. För blivande domare och åklagare gäller också att studenten ska ha gjort en tvåårig nota-rietjänstgöring, förlagd till tingsrätt eller länsrätt.7 Det är alltså bara studen-ter med en juris kandidat-examen som kan ansöka om notarietjänst. Ungefär en tredjedel av varje årskull examinerade JK-studenter antas som notarier, dvs. runt 300. Av dessa kommer ungefär 100 jurister att fortsätta på domar-banan.

Högskoleverkets utvärdering Rätt juristutbildning? framhåller att det finns en obalans mellan antalet studenter som genomgått en JK-utbildning inrik-tad mot rättsväsendet (ca 900/år) och antalet personer (ca 300) som gör nota-rietjänst och som sedan fortsätter som domare eller åklagare8. Majoriteten av JK-studenterna kommer i stället att verka inom andra områden:

Enligt Högskoleverkets mening återspeglas inte den förändring som arbets-marknaden för jurister genomgått under det senaste decenniet i examensord-ningen. Det är snarare så att målbeskrivningens första strecksats låser fast utbildningen i den traditionella inriktningen mot det statliga rättsväsendet. Detta stämmer dåligt med det verkliga förhållandet (s. 9).

Till denna diskussion återkommer vi senare i rapporten.

7. Begreppet ”notarietjänstgöring” ersätter numera ”tingstjänstgöring” för att även inkludera tjänstgöring vid länsrätter.

8. Rätt juristutbildning? Utvärdering av juristutbildningar, Högskoleverkets rapportserie 2000:1 R.

13

Utbildningen har expanderatI enlighet med den allmänna expansionen av högre utbildning har även yrkes-utbildningen till jurist, juris kandidat-utbildningen eller den tidigare juristut-bildningen, blivit större. Antalet examina har de senaste 15 åren ökat med ca 20 procent, från strax under 800 till närmare 1 000 stycken (figur 1). Under denna period har även antalet generella examina i juridik ökat och en stor del av dessa studenter har gått någon av de nya juridiska utbildningarna. År 2004/2005 togs 375 generella examina i juridik ut vilket sammantaget innebär att drygt 1 300 examina inom juridik utfärdades det läsåret.

Den ökade examinationen under åren 1999–2001 förklaras av att det då var sista chansen att ta ut en examen enligt den gamla examensordningen. Detta innebar att många som i praktiken redan avslutat sin utbildning men inte tagit ut en examen tog tillfället i akt innan det var för sent.

Figur 1. Antal examina inom juridik

0

200

400

600

800

1 000

1 200

1 400

1 600

1990

/91

1991

/92

1992

/93

1993

/94

1994

/95

1995

/96

1996

/97

1997

/98

1998

/99

1999

/00

2000

/01

2001

/02

2002

/03

2003

/04

2004

/05

Kandidatexamen – juridik Magisterexamen – juridikJuris kandidatexamen/motsv Totalt

Källa: Högskoleverkets officiella statistik

Andelen kvinnor som tar ut en generell examen har de senaste fem åren le-gat runt 60 procent och vissa år till och med närmat sig 70 procent. Andelen kvinnor som tar ut en juris kandidat-examen har de senaste 15 åren ökat från cirka hälften till strax över 60 procent.

… men examinationen kommer troligen att plana ut framöver

Som visas i figur 2 har antagningen till juris kandidat-utbildningen varit rela-tivt konstant de senaste åren vilket troligen kommer att innebära en fortsatt stabil nivå av antalet examinerade framöver. Antagningen till de generella juristutbildningarna har under perioden 1998 ökat från strax under 200 till närmare 400 år 2005.

14

Figur 2. Antal antagna studenter till utbildningsprogram i juridik

0

200

400

600

800

1 000

1 200

1 400

1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005

Juris kandidatexamen Juridik och rättsvetenskap

Källa: Högskoleverkets officiella statistik

Söktrycket till båda typerna av utbildning har fluktuerat de senaste åtta åren och är generellt sett dubbelt så högt till juris kandidat-utbildningarna som till de rättsvetenskapliga/affärsjuridiska/handelsrättsliga programmen (tabell 1). Höstterminen 2005 var det drygt fem förstahandssökande per plats till juris kandidat-utbildningen och motsvarande siffra för de nya utbildningarna i ju-ridik var drygt två förstahandssökande per plats.

Tabell 1. Antal förstahandssökande per antagen i juridik

1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005

Juris kandidatexamen 4,3 4,3 3,6 3,5 4,0 4,6 5,2 5,2

Övr. juridik och rättsvetenskap 2,8 2,1 1,6 1,4 1,5 1,4 1,8 2,1

Källa: Högskoleverkets officiella statistik

1�

Om arbetsmarknaden

Vad arbetar juristerna med?Det finns idag ca 27 000 yrkesverksamma jurister. De senaste åtta åren har antalet jurister ökat med ca 40 procent och den ökningen har skett inom alla sektorer undantaget rättsväsendet, skatteväsendet och kommunerna9.

Juristernas arbetsmarknad är bred och till viss del unik. De konkurrerar del-vis även med ekonomer, samhällsvetare med flera. Den delen av arbetsmarkna-den som är tillgänglig enbart för jurister och mer specifikt då juris kandidater är den som rör vårt rättssystem. Cirka 5 000 jurister arbetar inom rättsväsen-det som domare, åklagare och kronofogdar. Även för att bli advokat krävs en juris kandidat-examen och det är idag ca 6 000 jurister verksamma inom detta yrke. För att arbeta inom rättsväsendet är genomgången notarietjänstgöring inte ett formellt krav för alla tjänster men väl en stark praxis10. För att arbeta som advokat finns inget formellt krav på notarietjänstgöring men praxis har ändå varit att del flesta är notariemeriterade. Andelen advokater som har no-tariemeritering minskar dock idag enligt Advokatsamfundet. Man kan även säga att själva notarietjänstgöringen är en del av arbetsmarknaden som enbart är tillgänglig för juris kandidater och där finns det för närvarande omkring 600 platser årligen jämfört med 750 för fem år sedan. Detta innebär att plat-serna idag räcker till ungefär en tredjedel av de examinerade.

Inom offentlig förvaltning arbetar många jurister med både juridiska ar-betsuppgifter och handläggning, utredning, förhandling m.m. I statlig för-valtning arbetar juristerna på exempelvis departement, affärsverk, försäkrings-kassor och skatteverk. Den statliga förvaltningen, undantaget rättsväsendet, sysselsätter ca 6 000 jurister och inom kommunal förvaltning finns ca 1 500 jurister11.

I privat sektor arbetar en växande andel jurister med alltifrån rent juridiska uppgifter som exempelvis bolagsjurist, till mer administrativa och ekonomiska uppgifter. De arbetar främst inom banker, försäkringsbolag, finansbolag, or-ganisationer och företag. En ökande andel jurister arbetar inom information, media och IT, och även som fastighetsmäklare eller i bevaknings- och inkas-soföretag. Arbetsuppgifterna varierar mellan branscherna. Det kan röra sig om upprättande och granskande av rättsliga handlingar såsom kontrakt, olika ty-per av förhandlingar, beredning av ärenden m.m. Några viktiga rättsområden

9. Arbetsmarknaden för jurister, Jusek, 2005.10. För åklagare finns ett formellt krav på notariemeritering, för kronofogde finns ett formellt

krav med möjlighet till undantag, och för domare finns inget formellt krav men väl ett starkt informellt.

11. Arbetsmarknaden för jurister, Jusek, 2005.

16

i den privata sektorn är arbetsrätt, immaterialrätt och affärsrätt. För ytterligare information om vad jurister arbetar med hänvisas till Juseks12 hemsida.

Arbetsmarknadsläget Ett sätt att få en uppfattning om i vilken utsträckning arbetsmarknadens be-hov av arbetskraft idag tillfredsställs ur en kvantitativ aspekt är att undersöka arbetslösheten.

Sedan år 2001 registrerar AMS utbildningsnivån och utbildningsinrikt-ningen enligt svensk utbildningsnomenklatur 2000 (SUN 2000) hos alla ar-betssökande. Juristerna återfinns i utbildningsgruppen juridik och rättsveten-skap. Figur 3 visar arbetslösheten13 bland utvalda utbildningsgrupper som har minst en tvåårig eftergymnasial utbildning och inkluderar allt från tvååriga kvalificerade yrkesutbildningar (KY), högskoleutbildade och även forskarut-bildade. För juristernas del innebär det att de allra flesta inom gruppen juri-dik och rättsvetenskap är jurister med en grundutbildning från högskolan. Som jämförelse visas arbetslösheten bland samtliga med minst en tvåårig eftergym-nasial utbildning, och även grupper som delvis konkurrerar om samma arbe-ten som juristerna: ekonomerna i företagsekonomi, handel och administration och samhällsvetarna i samhälls- och beteendevetenskap.

Under perioden 2001–2004 har arbetslösheten bland jurister ökat från 3,0 till 3,9 procent. Den senare siffran är lägre än den över arbetslösheten för samt-liga individer med minst en tvåårig eftergymnasial utbildning som år 2004 var 4,6 procent. Inom företagsekonomi, handel och administration och samhälls- och beteendevetenskap år 2004 var motsvarande siffror 6,6 respektive 5,5 procent.

Figur 3. Arbetslöshet i utvalda utbildningsgrupper med minst två års eftergymnasial utbildning

0

1

2

3

4

5

6

7

2001 2002 2003 2004

%

Samhälls och beteendevetenskap Företagsek, handel och administrationJuridik och rättsvetenskap Totalt arbetslöshet i befolkningenEftergy 2 år el längre

Källa: AMS, bearbetning Högskoleverket

12. Jusek är fackförbundet för jurister, civilekonomer, systemvetare, personalvetare och sam-hällsvetare.

13. Med arbetslöshet avser vi i denna rapport både öppet arbetslösa och personer i olika typer av arbetsmarknadsprogram.

1�

En analys av samma material uppdelat på ålder visar att arbetslösheten bland jurister i åldersgruppen 26–30 år är något högre (5,5 procent) än för gruppen som helhet, vilket tyder på att arbetsmarknaden är svårast för de nyexamine-rade.

Svårare för nyexaminerade jurister att hitta arbete

Bilden av en svår arbetsmarknad för unga jurister konfirmeras även av Juseks årliga uppföljning av nyexaminerade jurister, ekonomer, systemvetare med flera14. Bland de nyexaminerade juristerna som svarade på enkäten var den öppna arbetslösheten 11 procent. Detta innebär en ökad arbetslöshet jämfört med undersökningen 2001 men en minskning jämfört med år 1994. Denna årliga undersökning har gjorts sedan 1990 och visar på stora variationer på arbetsmarknadssituationen för nyexaminerade jurister. Bottennoteringen var 1994 med en öppen arbetslöshet på 15 procent vilket kan jämföras med 1 pro-cent år 2001. Siffrorna bör dock tolkas med viss försiktighet då svarsfrekven-serna är relativt låga (54 procent år 2005). Jusek konstaterar även generellt att fler och fler läser vidare efter examen och det gäller även de nyexaminerade juristerna där 5 procent valde att läsa vidare efter examen, i den senaste under-sökningen. Juseks senaste undersökning genomfördes i mars 2005 och vände sig till personer som tagit ut en examen under perioden september 2003 till augusti 2004 och vilket innebär att det hade gått minst ett halvår och maxi-malt ett och ett halvt år sedan examen när de svarade på enkäten.

Högskoleverkets årliga studie av i vilken utsträckning olika utbildnings-grupper har etablerat sig på arbetsmarknaden visar liknande resultat15. An-delen juris kandidater som ett år efter examen hade etablerat sig på ar-betsmarknaden har minskat de senaste två mätåren, 2002 och 2003, och var 2003, 79 procent för examinerade 2001/02. Tidigare var det en stadigt uppåtgående trend där drygt 60 procent av juris kandidaterna examine-rade 1994/94 var etablerade 1996 för att sedan öka till 82 procent etablerade år 2001. Jurister med en generell examen finns inte särredovisade i dessa studier utan ingår i grupperna magister- eller kandidatexaminerade i samhällsveten-skap där de utgör ungefär en femtedel. Generellt sett är mönstret för magist-rarna i samhällsvetenskap detsamma som för juris kandidaterna, men etable-ringsgraden är lägre. För de magisterexaminerade var andelen ca 10 procent lägre, och för de kandidatexaminerade var etableringen ca 20 procent lägre, vilket innebär att 68 procent respektive 57 procent var etablerade på arbets-marknaden i den senaste undersökningen. Det är strax under medelvärdet för samtliga med en magister- eller kandidatexamen.

Även Högskoleverkets undersökning visar situationen ca ett år efter exa-men. Den skiljer sig dock från Juseks undersökning genom att vara heltäck-

14. Jobb och löner för nyexaminerade 2005, en undersökning av arbetsmarknadsläget bland ju-rister, civilekonomer, systemvetare, personalvetare och samhällsvetare, Jusek.

15. Etablering på arbetsmarknaden – examinerade 2001/02, Högskoleverkets rapportserie 2005:42 R.

18

ande eftersom den baseras på registerstatistik från Statistiska centralbyrån (SCB)16. Ytterligare en skillnad är att den visar situationen två år tidigare; det vill säga, den senaste rapporten visar i vilken utsträckning personer examine-rade 2001/02 var etablerade på arbetsmarknaden år 2003.

Ovanstående statistik visar på en relativt god arbetsmarknad för gruppen jurister i sin helhet. De senaste åtta åren har antalet yrkesverksamma juris-ter ökat med 40 procenten med årlig examination på ca 1 200 varav de flesta har fått arbete. Sveriges akademikers centralorganisations (SACO) månatliga undersökning av arbetslösheten i olika utbildningsgrupper visar dessutom att juristernas arbetslöshet i december 2005 endast var 7 procent vilket är lägre än i december 200417. Den positiva trenden har varit densamma i de senaste månadernas undersökningar.

En intressant fråga är om juristerna i större utsträckning än tidigare går in på den inte strikt juridiska arbetsmarknaden. Vi har ingen information om det men konstaterar att juristerna över lag har arbeten med höga kvalifika-tionskrav enligt SCB:s senaste Trender och prognoser18. 84 procent av männen och 74 procent av kvinnorna har arbeten som kräver lång högskoleutbildning. Motsvarande siffror för ekonomer är 73 respektive 62 procent och för samhälls-vetare 78 respektive 69 procent.

16. SCB:s databas Louise – en longitudinell databas med uppgifter om utbildning, inkomst och sysselsättning.

17. Akademikerarbetslösheten i december 2005, SACO18. Trender och prognoser 2005 – befolkning, utbildning, arbetsmarknad med sikte på år 2020,

SCB.

1�

Bedömningar av framtida utbud av och efterfrågan på juridisk kompetens

Det finns ett antal arbetsmarknadsrapporter och arbetsmarknadsprognoser från SCB, fackförbund m.fl. Att redogöra för tillgång och efterfrågan i dags-läget är naturligtvis relativt okomplicerat. När det gäller bedömningar av ut-vecklingen på lite längre sikt bör man vara medveten om att dessa är baserade på allt ifrån rena fakta, exempelvis befolkningens ålderssammansättning, till mer osäkra antaganden och förenklingar, exempelvis ett oförändrat utbild-ningsmönster. Detta är en förutsättning för att kunna skissa en bild av fram-tiden och det leder naturligtvis till en osäkerhet i bedömningarna som läsa-ren bör ha i åtanke. Exempel på andra osäkerhetsfaktorer i bedömningarna är hur eventuella obalanser på arbetsmarknaden påverkar individers val av utbildning och utbildningarnas dimensionering. Arbetsgivarnas efterfrågan antas vara opåverkad av tillgången på kompetens. Uppkomsten av nya yrken och utbildningar och hur dessa påverkar arbetsmarknaden är okänt. I vilken utsträckning skapar ett stort utbud sin egen efterfrågan? Det finns även en stor anpassningspotential bland högskoleutbildade vilka är användbara inom olika områden.

Sammanfattningsvis kan man säga att ingen hänsyn kan tas till det totala systemets, och dess olika parters, förmåga till anpassningen. Den framtida ekonomiska utvecklingen är naturligtvis ytterligare en faktor som kommer att påverka den framtida arbetsmarknaden och som inte är möjlig att ta hänsyn till i bedömningarna.

God tillgång av jurister på kort sikt …Arbetskraftsbarometern ’0519 baseras på den enkätundersökning bland ett urval av arbetsgivare20 som SCB gör årligen. Den ger information om det rådande arbetsmarknadsläget och även utsikterna för olika utbildningsgrupper på ett respektive tre års sikt. Arbetskraftsbarometern ’05 rapporterar att det under 2005 är god tillgång på yrkeserfarna jurister och mycket god tillgång på ny-examinerade.

19. Arbetskraftsbarometern ’05, utsikterna på arbetsmarknaden för 70 utbildningar, Information om utbildning och arbetsmarknad 2005:5, SCB.

20. I urvalet ingick 7 032 arbetsställen och antalet enkäter var 10 491 (samma arbetsställe kan ingå i urvalet för flera utbildningsgrupper). Svarsfrekvensen var 78 procent.

20

… och eventuellt ett visst överskott även på längre siktPublikationen Trender och prognoser 2005 är SCB:s långa prognos, och den jäm-för tillgången och efterfrågan på arbetskraft fram till år 2020 utifrån ett antal förutsättningar och antaganden. Dessa är bland andra ett ökat antal personer i arbetsför ålder, ökat antal förvärvsarbetande, generellt ökad sysselsättning, oförändrad andel ungdomar som läser vidare på gymnasium och högskola samt oförändrad fördelning på utbildningsinriktningarna. Beträffande utbild-ningsstrukturen på arbetsmarknaden görs två alternativa antaganden. Den ena är att utbildningsstrukturen ändras i samma takt som under perioden 1990–2002, och den andra att förändringstakten halveras. Författarna betonar att det som prognoserna presenterar är en sannolik utveckling utifrån rådande situation och befintliga trender.

Efterfrågan på eftergymnasialt utbildad arbetskraft förväntas öka inom samtliga utbildningsinriktningar och det gäller även juristerna. Denna ökade efterfrågan av jurister kommer dock att kunna tillgodoses och eventuellt även resultera i ett visst överskott beroende på vilket prognosmodell som används. Om man antar en halverad förändringstakt av utbildningssammansättningen hos de förvärvsarbetande, och i övrigt en relativt oförändrad utveckling, skulle det innebära ett överskott av jurister. Men om man å andra sidan förutsätter att utbildningssammansättningen fortsätter att förändras i samma takt som under perioden 1990–2002 så blir slutsatsen en balanserad arbetsmarknads-situation.

Det ökade behovet av jurister ligger främst inom företagstjänster och även inom offentlig förvaltning. En förklaring till expansionen inom den statliga förvaltningen är att Sveriges anslutning till EU har skapat ett ökat behov av jurister. Inom rättsväsendet blir det troligen ingen ökning av antalet ju-rister men väl en hel del nyrekryteringar pga. stora pensionsavgångar. En i huvudsak åldrande manlig juristkår kommer successivt att ersättas av de ny-examinerade juristerna varav ca 60 procent är kvinnor idag.

SACO:s årliga skrift om att välja yrke vänder sig i första hand till blivande studenter för att ge information om utbildningar och yrken. Varje yrkesbe-skrivning innehåller – förutom information om utbildningarnas innehåll, längd, löneläge, antal yrkesverksamma m.m. – även ett stycke om hur den framtida arbetsmarknaden väntas se ut. Dessa scenarier baseras på arbetslös-hetsstatistik, befintliga prognoser och fackförbundens och deras medlemmars erfarenheter. I årets rapport tror man att dagens överskott av jurister inom fem år övergår till en balanserad arbetsmarknadssituation med en tendens till brist på erfarna jurister21.

21. Välja yrke 2006, SACO

21

Utbildningens innehåll och funktion

Lärosätens perspektiv Akademisk kvalitet är relevant för arbetslivet

Utbildning till juris kandidat ges vid sex lärosäten. Vid tre av dessa utgör den juridiska institutionen en egen fakultet. I samtal med lärosäten har den stora akademiska miljön i form av egen fakultet eller stor institution förts fram som ett argument för utbildningens kvalitet. Och i sin tur även relevans för arbetslivet. Vad gäller bredden sägs fakultetens olika delämnen belysa feno-menet juridik ur olika perspektiv. Det ena delämnet, menar man, berikar det andra. Beträffande djupet framhåller man den närhet till aktuell och relevant forskning som en forskande akademisk miljö kan erbjuda. Undervisningens forskningsanknytning sägs alltså tillgodoses – bland annat – av disputerade och forskande lärare. Utbildningens djup garanteras också av varje delämnes arbete med tolkning och analys – ”den juridiska metoden” – som sägs ge stu-denterna en genuin förståelse för ämnet i din helhet.

Begreppet ”den juridiska metoden” har återkommit i samtalen. Utan att göra anspråk på att ge en uttömmande definition kan man säga att den juri-diska metoden handlar om en konsensus kring hur man förstår och behand-lar juridiska problem. Inte sällan framställs den juridiska metoden som själva essensen i juridiken, både som vetenskap och som praktisk tillämpning. Nya lagar kommer, kunskap åldras, men den juridiska metoden består.

En kommentar till resonemangen om den juridiska metoden kommer från Linköpings universitet. Att tala om den juridiska metoden, i bestämd form singularis, skapar en illusion av att juridisk teori och praktik är ett homogent, harmoniskt och okontroversiellt fenomen. Givet rätt metod skulle man alltid kunna nå det rätta svaret. Men, snarare borde man tala om juridiska metoder, påpekar man. En alltmer komplicerad omvärld kräver flera juridiska metoder och ett samspel mellan olika metoder.

Tidigare såg vi att examensordningens krav skiljer sig för JK-utbildning-arna respektive de rättsvetenskapliga/affärsjuridiska/handelsrättsliga utbild-ningarna, vilket påverkar deras utformning. JK-utbildningarna framhåller det kompletta – bredd, djup, forskningsanknytning – i sin undervisning. Utbild-ningen beskrivs som en yrkesutbildning med hög akademisk klass. De jurister som kommer ut, är dels grundligt förtrogna med juridikens sakfrågor, dels har de tränats i den juridiska metoden och även fått övning i både skriftlig och muntlig framställning. In summa menar alltså JK-utbildningarna att deras studenter kommer ut i arbetslivet med solida juridiska kunskaper samt med förmågan att tänka analytiskt, att göra rimliga bedömningar av komplexa problem och att formulera sig stringent i svåra frågor. Detta är kunskaper och

22

färdigheter, menar man, som studenterna har nytta av såväl inom som utan-för rättsväsendet.

Hur möter man en breddad arbetsmarknad?

I Högskoleverkets utvärdering Rätt juristutbildning? kritiserades JK-utbild-ningarna för att vara alltför inriktade på rättsväsendets behov. Möjligen kan man läsa utbildningarnas hemsidor som svar på dessa synpunkter. Samtliga betonar nämligen spännvidden i juristens arbetsuppgifter: ”rättskipning, pla-nering, administration eller utredning inom offentlig förvaltning, näringsliv eller organisationsväsende” (Umeå universitet). Vidare har flera lärosäten valt att formulera den egna utbildningsplanens målskrivningar vidare än examens-ordningens. På så vis markerar man att utbildningen leder till en bredare ar-betsmarknad än den som examensordningen beskriver.22

Vid juridiska institutionen på Stockholms universitet, slutligen, påpekar man att utvärderingens kritik är gammal och ger en alltför föråldrad bild. Dagens utbildning till juris kandidat är alls inte domarbanecentrerad såsom utvärderingen skildrar den, utan innehåller många och viktiga moment med relevans för exempelvis affärsjuridik och förhandling. Men man menar också att en inriktning mot rättsväsendet aldrig kan vara fel i en juridisk utbildning. Rättsväsendet utgör både grund och norm för juridiken; ett faktum som man omöjligt kan bortse ifrån.

Också utbildningar i rättsvetenskap/affärsjuridik/handelsrätt lyfter, å ena sidan, fram de generella juridiska kunskaperna som studenterna får. Vid det affärsjuridiska programmet vid Linköpings universitet understryker man vik-ten av att hålla en hög akademisk nivå, till exempel genom att låta studenterna skriva flera stora uppsatser. Å andra sidan påpekar man att utbildningen ger en ”spetskompetens” som är direkt formad efter arbetsmarknadens intressen. Exempelvis etablerades utbildningen vid Linköpings universitet utifrån ett behov som nuvarande professorn Ingrid Arnesdotter tyckte sig se, nämligen en dubbel kompetens i ekonomi och juridik. Här är formuleringen ”tyckte sig se” viktig. För Ingrid Arnesdotter är det lärosätenas uppgift att utifrån en egen omvärldsanalys skapa och tillhandahålla utbildningar. Dels är det varken möj-ligt eller rimligt att arbetsgivarna ska kunna ”beställa” något som inte finns, och som de därför inte kan känna till. Dels har lärosätet, och ingen annan instans, ansvaret att garantera utbildningens akademiska lödighet. Liknande tankegångar som dessa finns i Högskoleverkets rapport Visioner & verklighet.

En annan fråga i utvärderingen Rätt juristutbildning? gällde utbildningens konkreta anknytning till arbetslivet. Hur förbereds studenterna för sina kom-mande yrken i praktiken? Dagens JK-utbildningar förefaller hantera detta problem på olika sätt. Inledningsvis kan man konstatera att samtliga JK-ut-bildningar på sina hemsidor väljer att presentera sig med skrivningar om ut-bildningens relevans för arbetsmarknaden. Överfört till utbildningens vardag kan det handla om praktik (Umeå och Uppsala universitet), och att bjuda in

22. Högskoleverkets utvärdering Rätt juristutbildning? ger exempel på sådana skrivningar.

23

föreläsare med gedigen och aktuell erfarenhet från fältet, till exempel advoka-ter, poliser och domare. Stockholms universitet har exempelvis en stor andel praktiker som föreläsare. Det finns även andra exempel på samverkan mellan utbildning och avnämare. I Linköpings universitet gör studenterna uppgifter i kontakt med fadderföretag, och flera utbildningar har rådgivande grupper med representanter från arbetslivet kopplat till sig. Man menar också att den allmänna samhällsdebatten tillåts påverka innehållet i utbildningen

Ett annat sätt att träna sig praktiskt, och därmed möta arbetsmarknadens behov, består i att låta studenterna delta i rättegångsspel eller träna sig i för-handling. Flera utbildningar framhåller att de arbetar med problembaserad undervisning som anses borga för en praktisk och konkret förståelse av juri-diska problem.

Flera lärosäten betonar vikten av att studenterna inte bara utbildas till skick-liga jurister i teknisk mening, utan också får möjlighet att utveckla den etiska mognad och ansvarskänsla som de juridiska professionerna kräver. Vid Lunds universitet vill man främja ”studenternas personliga utveckling” och ge ”insikt i yrkesetiska problem”. Göteborgs universitet påpekar att utbildningen ska få studenterna att ”förstå juristens olika roller och ansvar”. När Göteborgs och Örebro universitet ringar in målet för sin JK-utbildning beskriver de också hur det ska uppnås:

Målet för utbildningen är att ge dig goda juridiska kunskaper som du kan tillämpa praktiskt. Detta mål nås inte bara genom studier av lagar och andra juridiska texter utan kräver också förståelse för samhället, mänskliga relationer och andra vetenskapliga discipliner än juridiken.

Resonemang om kommunikation och etik möter man också i de ”nyare” ju-ridiska utbildningarna. Linköpings universitet skriver:

Utmärkande för utbildningen är betoningen på rättens samspel med etik och kultur. Dessutom uppmuntras du till kritiskt och självständigt tänkande. Du lär dig också vad som krävs för en fungerande kommunikation mellan affärs-juristen och dennes motparter i arbetslivet.

Traditionella kontra nya utbildningar

Relativt lakoniskt konstaterar lärosätena att landets JK-utbildningar respektive rättsvetenskapliga/affärsjuridiska/handelsrättsliga utbildningar skiljer sig åt.23 Utan att resonera i termer av bra eller dåligt tycks man helt enkelt betrakta dem som olika, med olika innehåll, inriktning och funktion. Vid några tillfäl-len har dock tonfallen varit mer reserverade. Vissa menar att utbildningarna i affärsjuridik/rättsvetenskap/handelsrätt inte innehåller tillräckligt av vare sig juridiskt stoff eller metod för att kunna betraktas som juridiska utbildningar

23. Däremot framhåller Uppsala och Göteborgs universitet på sina hemsidor att landets JK-ut-bildningar är relativt olika. Detta bör rimligen tolkas som ett försök att profilera sig gente-mot andra lärosäten.

24

i reell mening. Kunskaperna blir ytliga och sätts inte in i ett större samman-hang. De som är skeptiska till juris kandidat-utbildningen anser å sin sida att den är konservativ, stelbent och alltför fokuserad på rättsväsendet.24

Sammantaget får vi en bild där arbetsmarknaden sägs påverka utbildning-arnas innehåll (kvalitet) på olika sätt. Från JK-utbildningarnas håll finns ex-empel på hur man – å ena sidan – aktivt försöker bredda utbildningen, från examensordningens fokus på en blivande domar-, åklagar- och advokatbana till ett vidare juridiskt yrkesfält. Å andra sidan framhålls att inriktningen mot rättsväsendet lägger utbildningen på en rimlig juridisk nivå eftersom rättsvä-sendet alltid kommer att vara juridikens probersten. Från de nya utbildning-arnas håll påpekar man att upplägg och innehåll nyskapats efter krav som en bred (också utanför rättsväsendet) och föränderlig arbetsmarknad ställer. Vad gäller volymen (kvantitet) har utbildningarna inte lika mycket att säga; ett faktum vi får anledning att återkomma till.

Studenters perspektiv Följande avsnitt bygger huvudsakligen på samtal med studenter från univer-siteten i Stockholm och Linköping. Studenterna befinner sig i slutet av sin utbildning. Vid några tillfällen har vi också lyft in röster från arbetsrappor-ten Visioner & verklighet och från några studentuppföljningar. Detta är texter med några år på nacken, och de kan därmed inte uppfattas som redogörelser för det aktuella läget vid landets lärosäten. Mycket kan ha – och har – hänt sedan slutet av 90-talet. Skälet till att vi ändå har valt att låta detta material komplettera studentsamtalen är att det också kan tolkas som studenters tan-kar kring den juridiska utbildningen i princip. Vad är bra? Vad är dåligt? Läst på så vis kan materialet förtydliga eller berika synpunkter som kommer fram i studentsamtalen.

Studenter är nöjda med utbildningen men oroliga inför framtiden

När studenterna i Stockholm valde utbildning var siktet för en del långt, och för andra kort. För någon hägrade redan från början en karriär som advokat, och för att nå dit var en juris kandidat-examen det enda alternativet. Andra hade ett kortare perspektiv och valde utbildning, inte så mycket som väg till framtida yrke som för dess egen skull. Alla är överens om att de går en både bred och djup utbildning som dessutom håller hög internationell klass. Det är, säger någon, en ”extremt heltäckande” utbildning som ger inblick i hur alla delar av samhället fungerar. På det viset fungerar också JK-utbildningen bra för dem som vill ”jobba i samhället”, men som inte riktigt vet på vilket sätt. En JK-utbildning öppnar åt många håll: ”Ingen väg är stängd.”

Också studenterna i Linköping är nöjda med sin utbildning. De sökte den utifrån en önskan om att få arbeta med affärsjuridik och tycker att utbild-

24. Denna kritik refereras bl.a. av universitetsadjunkt Monica Burman i Visioner & verklighet, s.11.

2�

ningen givit dem de kunskaper som dessa yrken kräver. De menar att de gått igenom en kvalificerad spetsutbildning (mot affärsjuridik) som samtidigt givit dem en god allmän juridisk kompetens.

Vi minns att lärosätena gärna lyfter fram den juridiska metoden som central i de juridiska utbildningarna. Studenter i slutet av utbildningen instämmer. Förmågan att tänka metodiskt samt att formulera sig är bestående färdighe-ter från JK-utbildningen. Metodläran är vad ”utbildningen går ut på”, säger en Stockholmsstudent. Också Linköpingsstudenterna beskriver den juridiska metoden som central i utbildningen. Uppfattningen att studietiden har givit träning i metod och analytiskt tänkande återkommer också i Visioner & verk-lighet. Detta framhålls också av studenter som i övrigt är kritiska till utbild-ningens sätt att förbereda för arbetslivet.

I samtal med studenter, i rapporten Vision & verklighet och i studentupp-följningar, möter man också en oro inför det framtida yrkeslivet. Studenterna i Linköping är tillfreds med sin utbildning och anser att den väl matchar ar-betsgivarnas intressen. Men de upplever att arbetsmarknaden är trång överhu-vudtaget och konkurrensen hård. Jurister konkurrerar inte bara sinsemellan, utan också med ekonomer och andra samhällsvetare. Rent allmänt är det svårt för nyexaminerade att komma in i yrkeslivet, menar studenterna från Linkö-ping. Studenterna i Stockholm uttrycker liknande farhågor. För deras del hör denna oro, vilket vi återkommer till under nästa rubrik, också samman med frågan om notariemeritering.

Ibland kopplas oron för framtida jobb till frågan om utbildningens di-mensionering. Studentuppföljningar från Stockholms universitet ger exempel. Åren 1994–95 var arbetslösheten bland nyexaminerade jurister över 15 procent (Jusek). Då ter sig kommentaren från en före detta student logisk: ”Begränsa intagningen! Arbetsmarknaden är övermättad.” (1997) Men också 2002, då arbetslösheten låg under 5 procent, beskrev tidigare studenter en trög och svår-forcerad arbetsmarknad. ”Folk med dubbla examina konkurrerar om obetalda praktikplatser” heter det i uppföljningen (2005). Här förmedlas alltså en bild av hur en begränsad arbetsmarknad leder till att jurister är överkvalificerade för sina poster.

Studenter efterlyser fler praktiska inslag

Studenters oro inför att de ska ha svårt att etablera sig yrkesmässigt åter-speglas också i deras önskemål om tätare kontakt med arbetslivet också un-der utbildningens gång. Ett särskilt värde tycks både nuvarande och före detta studenter tillmäta praktikperioder. Linköpingsstudenterna menar att de har haft/har stor nytta av utbildningens fadderföretagssystem som ger dem insikt och insteg i yrkeslivet. Studenterna i Stockholm påpekar att öv-ning i metod och retorik under utbildningen förbereder dem för arbetslivet. Avsaknaden av praktik är dock något som bekymrar dem. Studentröster i Visioner & verklighet föreslår mentorer och nätverk som andra konkreta exempel för att underlätta övergången mellan utbildning och arbetsliv.

26

Vissa studenter efterlyser flera praktiska moment i seminarierummet: fallstu-dier, tillämpningsövningar, muntlig framställning eller träning i att skriva do-kument. ”Efter fyra års juridiska studier kan jag inte skriva ett överklagande”, säger en student. En annan berättar hur hon engagerat sig i en ideell orga-nisation – bland annat för att få praktisk användning för och därmed också fördjupa sina juridiska kunskaper.

Flera gånger återkommer formuleringar om just behovet av att rent kon-kret kunna sätta upp avtal. Dessa krav kan placeras i ett större samman-hang, nämligen i ett resonemang om vad som i Visioner & verklighet kall-las domarperspektivet respektive partsperspektivet. Med domarperspektivet förstås inte bara utbildningarnas rent ämnesmässiga inriktning mot rättsvä-sendet. Med begreppet domarperspektiv syftar man också på ett sätt att be-handla juridiska problem: att tillämpa lagtexter på ett givet faktum eller en given situation. Här är rättssal miljö eller modell. Partsperspektivet handlar snarare om att parter i konflikt ska nå ett gemensamt mål. Här är förhand-lingsrummet – i näringslivet eller på advokatkontoret – miljö eller modell. En tidigare student beskriver i Visioner & verklighet konflikten domarperspektiv versus partsperspektiv:

Domareperspektivet betonar vikten av att besvara väl definierade frågeställ-ningar medan advokatperspektivet kräver att man ska definiera problem. (s. 45)

Föreställningen om att utbildningen inte är tillräckligt praktisk kan också uttryckas som att den är alltför teoretisk. Allmänt formulerat konstaterar en tidigare student att studiemiljön var (underförstått: alltför) ”forskarvänlig” och därmed (underförstått: alltför) teoretiskt orienterad. I andra sammanhang kvalificeras dock resonemangen kring utbildningens teoretiska karaktär. De intervjuade Stockholmsstudenterna förefaller å ena sidan se metodträningen som en bra teoretisk dimension av utbildningen. Å andra sidan efterlyser de fler praktiska inslag. I en tidigare undersökning, också från Stockholms uni-versitet, beskriver visserligen några studenter teorikurser som meningslösa och tråkiga. Samtidigt efterlyser andra fler inslag av teori och metod och önskar att utbildningen kunde hjälpa dem till ett kritiskt förhållningssätt. Med ut-trycket ”alltför teoretisk” tycks dessa studenter snarare syfta på ett mekaniskt inlärningsideal som mest går ut på att kunna ”rabbla kunskap”; en kunskaps-syn som hänger samman med den betygshets som genereras av konkurrensen till notarietjänstgöring.25

Orosmoment: notarietjänstgöring, betygshets, okända utbildningar

I flera sammanhang behandlas relationen mellan juris kandidat-utbildningen och notariemeritering. Utvärderingen Rätt juristutbildning? framhåller dels att

25. Studieavbrotts- och verksamhetsundersökning s. 38–39, 48, skriftserien nr 76, Juridiska fa-kulteten vid Stockholms universitet.

2�

examensordningens inriktning på rättsväsendet riskerar att snäva in utbild-ningarna. Dels argumenterar man för att den flaskhals som notarietjänstgö-ringen innebär (bara en tredjedel antas) påverkar utbildningen till det sämre. Konkurrens och betygshets blir följden.

Denna syn delas av de studenter vi träffade vid Stockholms universitet. De förmedlar en bild där notarietjänstgöringen mer fungerar som en allmän kva-litetsstämpel än som uttryck för ett reellt intresse för en framtid som domare eller åklagare. ”Många sitter ting och sen gör de något annat.” Det tycks också finnas en underförstådd men tydlig värdeskala där vissa tingsrätter/länsrät-ter har högre status än andra. Att arbetsgivarna drar nytta av denna situation är uppenbart, menar studenterna. Vid rekrytering kan de använda sig av den sållning som Domstolsverket redan gjort: Bara högsta betyg plus andra meri-ter kvalificerar för notarietjänst.

Att konkurrensen om notarieplatserna leder till en hård betygshets är väl-känt, en beskrivning som bekräftas av de intervjuade studenterna. De påpekar det absurda i att det inte ens med högsta betyg i 4,5 år är möjligt att uppnå det antal poäng som krävs för att antas till notarietjänstgöring på de mest ef-tertraktade platserna. Studieklimat och förmåga till samarbete är naturligtvis ingenting som främjas av denna hets, menar studenterna. Studenterna menar också att många av dagens studenter vill avskaffa de graderade betygen, dvs. det betygssystem som Domstolsverket använder sig av i sitt antagningsförfa-rande. Detta stämmer överens med den bild som ges i Visioner & verklighet. Samtidigt uttrycker Stockholmsstudenterna skepsis till alternativa antagnings-modeller, exempelvis intervjuer. Det kan, menar de, leda till subjektivitet och godtycke.

För studenterna vid rättsvetenskapliga/affärsjuridiska/handelsrättliga ut-bildningar är frågan om notarietjänstgöring inte aktuell. Det innebär mindre betygshets och mer samarbete, menar Linköpingsstudenterna. Däremot finns andra problem. Om studenterna i Linköping är tillfreds med utbildningens arbetslivsrelaterade innehåll – specialiseringen, fadderverksamhet, uppsats-skrivande – så är de desto oroligare för hur arbetsgivarna från sitt håll ser på deras utbildning. Studenterna menar att när man väl har kommit in på en arbetsplats, gjort sig känd och visat vad man kan får både man själv och utbildningen uppskattning. De upplever dock att jämfört med de traditio-nella JK-utbildningarna är de nya juridiska utbildningarna relativt okända för många arbetsgivare. Studenterna är alltså oroliga för att arbetsgivarna, i tider av överskott på examinerade jurister, väljer det säkra före det osäkra, dvs. en person med JK-examen.

Arbetsgivares perspektiv Intrycket av de arbetsgivare vi talat med är att de är påtagligt nöjda med lan-dets juridiska utbildningar, både beträffande utbildningarnas innehåll och även utbudet i form av tillgänglig arbetskraft. En genomgående synpunkt är

28

att juristutbildningen är en bra yrkesutbildning med hög akademisk kvalitet som gör juristerna lämpliga att arbeta såväl inom det strikt juridiska området som utanför.

Som beskrivs i avsnittet om var juristerna arbetar så är delar av den juri-diska arbetsmarknaden, främst inom rättsväsendet, enbart tillgänglig för juris kandidater. Andra delar av arbetsmarknaden, utanför rättsväsendet, har stort fokus på juridik och där kan både juris kandidater och jurister med en generell examen vara aktuella. Utöver det finns många typer av arbeten som har både juridiska arbetsuppgifter och allmän handläggning, ekonomi, utredning m.m. i olika proportioner. Inom det senare området konkurrerar juristerna även med andra utbildningsgrupper.

Arbetsgivare är nöjda med tillgången på jurister

De arbetsgivare vi har talat med anser att det i dagsläget är lätt att hitta jurister med lämplig kompetens, framförallt när de söker nyexaminerade utan krav på någon viss arbetslivserfarenhet. Även om det är arbetsgivarnas arbetsmarknad så finns tecken på att det är skillnader i utbudet av arbetskraft i olika delar av landet. Huvuddelen av juristerna arbetar inom storstadsregionerna och det är även där som det är lättast för arbetsgivarna att hitta juridisk kompetens. Det förefaller inte heller vara några uppenbara problem att hitta rätt personal för arbetsgivare utanför Stockholm och Skåne men tillgången är inte lika god. Det finns även tecken på en viss rädsla bland arbetsgivare utanför storstadsre-gionerna att anställa en person som tar ett arbete enbart i väntan på att något annat ska dyka upp på en annan ort. Att rekrytera en person och sedan lära upp dem är en dyr investering och då vill man vara tillräckligt säker på att in-vesteringen ger avkastning i form av ett antal arbetade år inom företaget.

Arbetsgivares syn på juristernas kompetens

Som nämns ovan är de intervjuade arbetsgivarna nöjda med den kompetens som juristerna har. Det faktum att juridiken är ett område som inte genomgår så snabba förändringar, och att tillgången på jurister idag är god, underlättar naturligtvis för arbetsgivarna vid rekrytering. Men utöver detta har flera per-soner med lång erfarenhet inom juridiken poängterat att dagens unga jurister verkligen är duktiga och ofta, utöver sin examen, har ytterligare intressanta kurser och erfarenheter såsom språk och utlandsstudier. Antagningspoängen till juris kandidat-utbildningen är idag betydligt högre än den var tidigare och det ses som en tänkbar förklaring till den höga nivån på studenterna.

Graden av kännedom om hur utbildningen ser ut varierar naturligtvis bland de intervjuade representanterna. De som anser sig insatta nog att uttala sig om hur utbildningen matchar kraven på arbetsmarknaden anser generellt att utbildningen ger en bred och god grund i att arbeta såväl inom som utan-för det strikt juridiska området. Juristerna anses ha generellt god akademisk kompetens, det vill säga god förmåga att identifiera, analysera och strukturera problem/material. De anses generellt vara duktiga på att skriva och att föredra

2�

ärenden samt att vara noggranna. Å andra sidan har vissa kommentarer fram-kommit om en bristande förmåga hos unga jurister att göra självständiga och mogna utredningar. Det är oklart om det primärt handlar om en oförmåga till analys och presentation eller en osäkerhet i att ta beslut. En av de intervjuade menar att utbildningen fallerar här samtidigt som det naturligtvis måste råda att stort mått av learning by doing. Det är inte möjligt för utbildningarna att ge exakt de färdigheter som enskilda arbetsgivare efterfrågar.

Vissa av de har vi talat med efterlyser mer praktik i utbildningen och skulle gärna se ett större samarbete mellan utbildningarna och dess avnämare. Ytter-ligare någon anser att det förvisso är bra med praktik men ifrågasätter vad som i sådana fall skulle prioriteras bort. Det kan också ifrågasättas hur mycket en praktik i utbildningen egentligen kan ge jämfört med att arbeta på riktigt.

Utöver den formella juridiska kompetensen hos juristerna understryker flera av de intervjuade arbetsgivarna att de personliga egenskaperna är mycket vik-tiga vid rekrytering. Det är viktigt att vara smidig och kommunikativ för att kunna arbeta i grupp inom företaget, och även att fungera väl i externa kon-takter.

Ny kontra traditionell utbildning, med eller utan notariemeritering – en osynlig hierarki?

Några av de intervjuade arbetsgivarna anställer både personer från juris kan-didat-utbildningar och andra juridiska utbildningar, och ser ingen särskild kvalitetsskillnad dem emellan. För många är endast juris kandidater aktuella när det är dags att rekrytera. Att så är fallet med exempelvis Domstolsver-ket är inte förvånande, eftersom notarietjänstgöring och även andra tjänster inom rättsväsendet förutsätter en juris kandidat-examen. Men också en pri-vat arbetsgivare som bankens huvudkontor anställer bara juris kandidater, dessutom med notarietjänstgöring bakom sig. Vi återkommer till detta, men kan redan här notera bevekelsegrunden: i princip, och vid konstruktionen av texter, måste en bank ha en beredskap för att argumentera i rätten. Till detta anser de att det krävs personer med juris kandidat-utbildning plus erfarenhet av arbete inom rättsväsendet. Samma argumentation gäller även andra typer av tjänster utanför rättsväsendet, exempelvis inom myndighetsvärlden. Det stora värdet av en notarietjänstgöring är, enligt dem vi har talat med, den praktik som tjänstgöringen ger, inblicken i och erfarenheten av rättsväsendet samt träningen i att skriva formella juridiska texter. Utöver erfarenheter och lärdomar fungerar notarietjänstgöringen som en kvalitetsstämpel för arbetsgi-vare utanför rättsväsendet. Antagningen till notarietjänstgöring går enbart på betyg och följaktligen antas idag endast studenter med toppbetyg, på grund av den extremt hårda konkurrensen som råder om notarieplatserna.

Från våra samtal med olika arbetsgivare utkristalliserar sig grovt tre grup-per vid rekrytering: juris kandidater med notarietjänstgöring, juris kandidater utan notarietjänstgöring och jurister med en generell examen. Anslående från samtalen med olika arbetsgivare är att okunskapen om de nya utbildningarna

30

är relativt stor. En okunskap som i vissa fall kombineras med viss skepsis. Även vissa delar av arbetsmarknaden som teoretiskt kunde vara avnämare av de nya juridiska utbildningarna, tycks ha en preferens för de traditionella yr-kesutbildningarna. Någon uttrycker farhågor om att studenterna som läser de nya juristutbildningarna blir lurade då de på arbetsmarknaden lätt hamnar i skuggan av de traditionella juristutbildningarna. Studenter från de nya utbild-ningarna har en fördel av att vara mer näringslivsanpassade men är trots allt tämligen okända på en arbetsmarknad som är mycket konservativ. Flera av de arbetsgivare vi har talat med vittnar om att de helst anställer juris kandidater även om det formellt inte behövs eftersom de känner till de utbildningarna. Om den rekryterande chefen själv är jurist väljer han/hon gärna någon som har läst samma utbildning – lika väljer lika – och gärna någon med notarieme-ritering om det finns att tillgå. I de fall den rekryterande personen inte är jurist tycks det snarare vara okunskapen om vad de nya utbildningarna kan erbjuda som kan vara till nackdel för jurister med en generell examen. Arbetsgivarna anger att man uppskattar den akademiska höjden som de traditionella utbild-ningarna ger och även den kritiska massa av ämnen och kunskap som omger dem. Det finns inga tecken på att arbetsgivarna har särskilda preferenser vad gäller olika lärosäten. De stora skiljelinjerna går mellan traditionell kontra ny utbildning och med eller utan notarietjänstgöring.

Några trender till förändring

Trots att juridiken är ett ämnesområde som har en relativt låg förändringstakt så sker en viss utveckling, enligt våra intervjuer. En allmän ”juridifiering” och ökad specialisering är två trender som pekas ut. Mer specifikt anses en ökad internationalisering och EU-rätt ställa delvis andra krav på juridiken framö-ver. Det bör här poängteras att Högskoleverket i sin utvärdering Rätt juristut-bildning? från 2000 konstaterar att samtliga lärosäten då gav kurser i EU-rätt. Utvärderingen rekommenderar vidare att kunskaper i detta ämne skrivs in i examensordningen för juris kandidat-examen.

Då offentlig sektor tros ha ett ökat behov av juridisk kompetens framöver ökar även behovet av förvaltningskunskap. Några offentliga arbetsgivare anser att utbildningarna gärna kunde innehålla mer förvaltningsrätt och sekretess. Den ökade specialiseringen inom juridiken kan också ställa delvis andra krav på utbildningen framöver. Arbetsgivarna är dock generellt relativt ointres-serade av forskarutbildade jurister, de anses vara för ”smala” och för ”akade-miska”. Någon poängterar dock vikten av att forskarutbilda inom juridik för att de så småningom ska bli universitetslärare och därmed säkra återväxten av bra jurister i framtiden. Det kan här noteras att juridik/rättsvetenskap är ett ämnesområde där det enligt befintlig dimensionering av forskarutbildningen ser ut att bli lärarbrist, enligt Högskoleverkets undersökning av det framtida lärarbehovet vid universitet och högskolor26.

26. Högskoleverkets redovisning av regeringsuppdraget att utreda det framtida behovet av lä-rare vid universitet och högskolor, finns även redovisad i Högskoleverkets årsrapport 2004, s. 71.

31

Avslutande reflektioner

Rapporten Jurister – utbildning och arbetsmarknad har skrivits utifrån två perspektiv: kvantitet och kvalitet. Också våra avslutande reflektioner tar sin utgångspunkt i denna distinktion.

Utbildningens volymArbetsmarknaden för jurister visar en relativ men inte total balans. Framfö-rallt finns anledning att notera den ökande arbetslösheten för nyexaminerade jurister. Detta har dock inte givit lärosätena anledning att anta och examinera färre studenter27.

Här kan man tänka sig flera förklaringar. För det första har inte de senaste årens arbetslöshetssiffror givit lärosätena något entydigt budskap om vad som är en rimlig volym. Under denna tid har statistiken svängt betydligt. Och även om nya jurister har svårare att etablera sig på arbetsmarknaden är kårens arbetslöshet inte generellt sett hög. Båda dessa faktorer kan fungera som icke-incitament för att justera antalet studieplatser. För det andra är de juridiska utbildningarna – trots möjliga farhågor om en väntande arbetslöshet – fort-farande attraktiva utbildningar med högt söktryck. På så vis kan lärosätena hävda att de helt enkelt svarar mot studenternas intresse och efterfrågan. För det tredje kan man anta att utbildningarna värjer sig inför tanken att labo-rera med antalet studieplatser, eftersom det kan leda till sämre stabilitet och kontinuitet i institutionens/utbildningens arbete. Slutligen ger det rådande resurstilldelningssystemet inte heller något ekonomiskt motiv för att dra ned utbildningens volym.

Arbetslöshetsstatistik berättar om hur situationen på arbetsmarknaden ser ut och har sett ut. Däremot säger den inte hur framtidens efterfrågan och be-hov av arbetskraft kommer att bli. Denna statistik är alltså inte ett tillräckligt underlag när lärosätena ska planera på längre sikt. Här krävs att man också lyfter in material som är direkt framåtblickande. Vi vet att prognosers anta-ganden i viss mån alltid är osäkra. Men givet denna ovisshet ger prognoser sådan information som är användbar för lärosätenas planering av utbildning-ens volym. Här kan framhållas att Högskoleverket och SCB just nu utvecklar en anpassad version av SCB:s långa prognoser som ett planeringsunderlag för lärosätena.

I detta sammanhang kan man naturligtvis resonera kring lärosätenas an-svar för utbildningens dimensionering överhuvudtaget. Vi anser att det på kort sikt varken är nödvändigt eller bra om lärosätena låter storleken på sina

27. Det ska noteras här att exempelvis Stockholms respektive Lunds universitet har minskat antagningen till sina juristutbildningar. Samtidigt har Örebro universitet tillkommit vilket gör att antagningen på nationell nivå inte har gått ned.

32

studentkullar följa arbetsmarknadsläget. I synnerhet kan det sägas gälla för ett fält som juristernas, där arbetslöshetssiffrorna för nyexaminerade gått upp och ned ganska dramatiskt. Men om lärosätena också på längre sikt bortser från hur eventuella obalanser ser ut och förväntas se ut framöver när de antar studenter får detta besvärliga konsekvenser – inte minst för studenterna. Vår bedömning är att dagens dimensionering inte behöver justeras.

Situationen på arbetsmarknaden bekymrar däremot studenterna. Dels är de allmänt oroliga för att komma ut på en kärv arbetsmarknad där de kon-kurrerar både med andra jurister och även med ekonomer och samhällsvetare. Dels känner de ett tvång att maximera sina meriter för att överhuvudtaget bli attraktiva på arbetsmarknaden.

Att slutligen arbetsgivarna är nöjda med tillgången på jurister är inte ägnat att förvåna.

Utbildningens innehållI våra samtal med arbetsgivare och studenter har innehållet i de juridiska utbildningarna fått gott betyg. Arbetsgivarna uppskattar de nyexaminerade juristernas kunskaper, analytiska skicklighet och förmåga att uttrycka sig – även om de ibland önskar sig mer av den varan. Studenterna tycker att de gått igenom en bred utbildning som ger metodträning och utblick över samhället i stort – även om i synnerhet JK-studenterna önskar fler praktiska moment. Studenter vid en av de nyare utbildningarna framhåller att de förutom en all-män juridisk kompetens fått de spetskunskaper de utlovats.

En kritisk punkt i Högskoleverket utvärdering Rätt juristutbildning? gällde JK-utbildningars fokus. Styrda som de är av examensordningens skrivningar riskerar utbildningarna att inrikta sig alltför exklusivt mot rättsväsendet. De samtal vi har haft med lärosäten, arbetsgivare och studenter ger delvis en an-nan och mer positiv bild av JK-utbildningarnas inriktning och innehåll. Lä-rosätena argumenterar för att utbildningen är både bredare och mer anpassad till en arbetsmarknad utanför rättsväsendet än vad kritikerna beskriver. De tycks dessutom mena att en uppläggning efter rättsväsendets behov är både rimlig och funktionell.

Intressant nog är detta en uppfattning som delas av flera arbetsgivare som vi talat med. När våra samtalspartners redogör för sina förväntningar på jurister återkommer formuleringar om bredd, analytisk förmåga och förmåga att ar-gumentera och formulera sig. Och detta är, menar de, egenskaper som de nu-varande JK-utbildningarna just med sin inriktning mot rättsväsendet ger sina studenter. Det metodiska, noggranna och precisa arbetssätt som rättsväsendet kräver och som utbildningen strävar efter är en kompetens som också andra arbetsgivare (till exempel myndigheter) önskar. Vi såg också hur de intervjuade representanterna från huvudkontoret på en bank uppfattar domarperspektivet som relevant även för en privat arbetsgivare. Allt det som skrivs i banken måste kunna hålla i rätten. Ytterligare ett argument möter vi i resonemanget om ad-

33

vokaters kompetens. Många advokater har rättssalen som sin arbetsplats. För att kunna företräda sin klient på ett bra sätt måste advokaten kunna bemöta åklagarens argumentation med samma kunskap. Alltså bör domare, åklagare och advokat ha samma utbildning.

Slutligen tycks inte heller de JK-studenter vi talat med betrakta sin utbild-ning som snävt domarinriktad och att den därmed inte skulle förbereda dem för ett yrkesliv utanför rättsväsendet. Tvärtom menar dessa studenter att de gått igenom en bred utbildning som öppnar åt många håll på arbetsmarkna-den.

Desto mer kritiska är studenterna till den effekt som konkurrensen om no-tarietjänsterna får. Trycket på de eftertraktade platserna skapar ett tävlingsin-riktat klimat (historier om hur JK-studenter gömmer kursböcker för varandra är legio) och en hård betygshets. Det för också med sig omåttliga krav på dub-bel och tredubbel meritering i form av examina, andra kurser eller statusmät-tad praktik eller yrkeserfarenhet.

Uppfattningen att utbildningens betygshets leder till mekanisk kunskap, stress, psykisk ohälsa och fusk är inte ny. Denna kritik var stark i utvärderingen Rätt juristutbildning? För att dämpa betygshetsen föreslog utvärderingen att JK-utbildningarna informerar mer om arbetsmarknaden utanför rättsväsen-det. Utvärderingen rekommenderade även Domstolsverket att överväga andra urvalsinstrument till notarietjänstgöringen än enbart genomsnittsbetyg.

Under våra samtal har dock flera röster – och från olika håll – argumenterat för det nuvarande betygssystemet. Med intervjuer eller presentationsbrev som urvalsinstrument till notarietjänsterna riskerar man att premiera ett informellt och socialt knowhow snarare än kunskap och prestationsförmåga. I det meri-tokratiska system som betygen representerar blir däremot ett utländskt efter-namn eller bristande kontakter i branschen inte ett hinder. I ett av samtalen påpekades att ”betygen är arbetarbarnens bästa vän”. Det finns anledning att resonera kring i vilken utsträckning detta gäller också för kvinnor och studen-ter med utländsk bakgrund.

En sista kommentar om betygshetsen som ett resultat av notariemerite-ringen gäller arbetsgivarnas inställning. Så länge arbetsgivare också utanför det statliga rättsväsendet föredrar notariemeriterade jurister kommer press-sen på studenterna att kvarstå. Så blir det även om utbildningarna lägger sig vinn om att informera bättre om arbetsmarknaden utanför rättsväsendet.

Utbildningens förändringDet juridiska området, inklusive dess arbetsmarknad, framstår i våra samtal som ganska stabilt. Det borgar å ena sidan för kvalitet och säkerhet i denna centrala samhällsfunktion. Å andra sidan kan man tänka sig att stabiliteten blir konserverande och hindrar utveckling inom fältet.

Arbetsmarknaden för jurister är relativt okänslig för konjunktursväng-ningar och, enligt många, relativt oföränderlig till sin natur, framförallt inom

34

rättsväsendet. Det finns dock några övergripande trender till förändring som pekas ut i våra intervjuer: en allmän juridifiering och en ökad specialisering. Frågan är dock vilka krav dessa trender eventuellt ställer på den framtida ut-formningen av juristutbildningarna. Ökad specialisering – ska det motsvaras av en mer specialiserad utbildning med fokus på metodkunskaper? Eller sna-rare en bred akademisk utbildning som ger en beredskap att anpassa sig på en föränderlig arbetsmarknad?

Gamla och nya utbildningar Frågan om förhållandet mellan de traditionella utbildningarna och de nyare juridiska utbildningarna har återkommit i rapporten. I samtalen säger några arbetsgivare, som rekryterar jurister från båda grupperna, att de inte ser någon skillnad i kvalitet mellan utbildningarna. Andra arbetsgivare uttrycker skep-sis eller ointresse för de nyare utbildningarna. Här är dock viktigt att notera kritikens natur. De tveksamma rösterna talar inte om konkreta och upplevda problem, utan formulerar snarare principiella frågor om behovet av en tillräck-lig akademisk höjd och bred juridisk omgivning.

Förmodligen beror denna distanserade hållning delvis på att arbetsgivarna är tillfreds med JK-utbildningen. Delvis handlar det säkert om det juridiska fältets omvittnade konservatism eller skråtänkande. ”Lika anställer lika”, seniora juris kandidater rekryterar gärna yngre juris kandidater. Slutligen är det antagligen så att en ”jurist” i arbetsgivarens ögon oftast är en juris kandi-dat. För tio år sedan var kandidat- eller magisterexamina i juridik fortfarande ovanliga. Även om andelen generella examina ökat (år 2004 utgjorde de när-mare 30 procent av samtliga examinerade jurister) utgör de fortfarande en be-gränsad del av det totala antalet jurister. Givet detta kan man helt enkelt anta att okunskapen om de nyare juridiska utbildningarna är ganska stor, något som vi också förstått av våra samtal med arbetsgivare.

Även om det finns förklaringar till arbetsgivarnas okunskap så kvarstår fak-tum: många föredrar att anställa juris kandidater, helst med notarietjänstgö-ring bakom sig. Denna preferens ställer naturligtvis till problem för studenter från de nya utbildningarna, men också för JK-studenter som inte är notarie-meriterade. Både i våra intervjuer och från annat håll har vi fått tydliga tecken på att en sådan hierarki bland jurister finns och att den spelar stor roll.

Denna hierarki kan innebära att studenter från de nyare utbildningarna har färre valmöjligheter än vad de kanske trodde när de valde utbildning. Att rättsväsendet enbart anställer juris kandidater eller att advokatyrket kräver en JK-examen är väl kända formella krav. Men att vissa företag föredrar att rekry-tera just advokater för sin affärsjuridiska verksamhet är kanske inte lika känt. I praktiken försvårar detta en karriär inom affärsjuridiken för de nya affärsju-risterna. Ett annat exempel på detta slags informella hinder har vi redan tagit upp: det faktum att rekryterande chefer ofta är själva juris kandidater och vill anställa personer med en utbildning som de känner igen.

3�

Sammantaget ser vi alltså hur det kan krävas informell kunskap att för göra ett initierat (”rätt”) val av juridisk utbildning. Det är naturligtvis något som främjar studenter som har akademisk bakgrund eller som på andra sätt är för-trogna med hierarkin i den juridiska världen.

En arbetsmarknadsanpassad utbildning? Frågan om den juridiska utbildningens arbetsmarknadsanpassning har re-dan berörts i avsnitten om volym och innehåll. Sammantaget kan vi konsta-tera att de studenter vi talat med, särskilt i Linköping, anser att utbildningen skolar dem på ett bra sätt för arbetslivet. De nämner fadderföretag och upp-satsskrivning som exempel. Just konkret arbetslivsanknytning är något som Stockholmsstudenterna önskar mer av, även om de i princip är nöjda med sin utbildning.

Att de nyare juridiska utbildningarna har ett vaket öga för arbetsmarkna-dens behov är givet. Exempelvis visar Linköpings universitet hur ett konkret samarbete med det lokala näringslivet kan se ut. Men också röster från de tra-ditionella JK-utbildningarna framhåller att utbildningen är anpassad efter ar-betsmarknadens önskemål och att deras studenter både får jobb och rätt sorts (juridiska) jobb. Här måste man dock konstatera att studentuppföljningar förefaller vara mer undantag än regel. Redan utvärderingen Rätt juristutbild-ning? rekommenderade fler systematiska uppföljningar av tidigare studenters erfarenhet av studier och yrkesliv. Högskoleverkets styrelse har nyligen beslutat att skicka in en skrivelse till regeringen där vikten av att lärosätena gör syste-matiska uppföljningar av tidigare studenter betonas. Studentuppföljningar är ett stöd för lärosätenas arbete med utveckling av utbildningarna och ökad kva-litet. Även för blivande studenter kan de ge värdefull information om utbild-ningarna de väljer emellan och hur arbetslivet efter utbildningen kan se ut.

Ofta tänker man sig att arbetsmarknadsanpassning av utbildningar inne-bär specialisering och ”nischning”. I våra samtal med arbetsgivare har andra synpunkter kommit fram. Det är påfallande att de egenskaper som våra sam-talspartner söker inte är expertens eller specialistens. Snarare väljer de att lyfta fram utbildningens förmåga att utbilda analytiska och metodiska generalister. Detta är önskemål som väl harmonierar med högskolelagens formuleringar: att lärosätena ska ge studenterna förmågan att tänka kritiskt, självständigt och vetenskapligt. Vad vi har mött är alltså arbetsgivare som på frågan ”Vilken slags utbildning vill ni ha?” givit ett klassiskt akademiskt svar: ”Vi vill ha en utbildning som är bred och djup, och som lär studenterna att tänka.”

Juridik och bildning I rapporten Jurister – utbildning och arbetsmarknad fokuseras på tre parter: lärosäten, studenter och arbetsgivare. Men det finns anledning att vidga per-spektivet och också betrakta samhällets förväntningar på den juridiska utbild-

36

ningen. Många vardagliga funktioner förutsätter juristers medverkan, såväl privat (företag, bank, försäkringsbolag) som offentligt (rättsväsendet, myndig-heter, kommuner). En del av varje årskull juris kandidater går också vidare till uppgifter med direkt betydelse för rättsäkerhet och demokrati. Som åklagare och domare ska jurister garantera allas rätt till en korrekt rättslig behandling och trygga medborgarnas säkerhet.

I dessa skilda sammanhang ställs höga krav på kunskap, omdöme, mognad och integritet. På olika sätt försöker de juridiska utbildningarna möta dessa förväntningar. Exempelvis har vi sett hur man framhåller vikten av att främja studenternas personliga utveckling och ge dem insikt i juristers yrkesetiska dilemman.

Sedan några år har Högskoleverket en särskild satsning på bildning som en kvalitet i utbildningen. Bildning är ett mångfacetterat fenomen. Ingalunda handlar det bara om att läsa viss litteratur eller lyssna till viss musik. Lika mycket är bildning ett förhållningssätt och en handlingsberedskap, en med-veten och uppövad förmåga att fatta självständiga och omdömesgilla beslut.

Varje dag ställs människor i nya och okända situationer, ofta etiskt lad-dade, där de måste lita till sin egen förmåga att handla klokt och moraliskt. Inte minst gäller detta i arbetslivet. Aldrig så bra litteratur, föreläsningar och seminarier kan ändå inte utrusta studenterna med en manual för hur de ska agera i olika sammanhang. Däremot kan utbildningen förbereda sina studen-ter för yrkeslivets komplikationer: öva kritisk tänkande, argumentera och dra slutsatser, se konsekvenser och ta ansvar för sina ställningstaganden.

Avslutningsvis kan vi återvända till beskrivningen av de juridiska utbild-ningarna som yrkesinriktade och med hög akademisk klass. I en sådan förstå-else ställs inte utbildningarnas yrkesförberedande och akademiska inslag mot varandra. Vi menar att inte heller yrkesutbildning och bildning ska tolkas som ett motsatspar. Snarare visar de juridiska utbildningarna att en god yr-kesförberedelse förutsätter en bildningsambition. På så vis blir bildning – som förhållningssätt och handlingsberedskap – en viktig dimension av lärosätenas uppdrag att utbilda sådana jurister som arbetsliv, medborgare och samhälle behöver.

3�

Bilaga 1: Intervjuade

Vi har träffat följande organisationer och personer:

Lärosäten: utbildningsanordnare och studenter• Uppsala universitet – Hans Eklund, studierektor • Linköpings universitet – Ingrid Arnesdotter, professor

och initiativtagare till det affärsrättsliga programmet samt Johannes Lerm, utbildningsansvarig

• Stockholms universitet – Ronnie Eklund, prefekt och Marie Sandström, stf prefekt

• Linköpings universitet – sex studenter i slutet av sin utbildning eller nyexaminerade

• Stockholms universitet – fem studenter i slutet av sin utbildning

Arbetsgivare• Domstolsverket – Richard Ekstrand, chef för notarieavdelningen• Föreningssparbankens huvudkontor – Lena Gentili, chef juridik och

Hans Brolin, stf chef juridik• Advokatfirman Delphi & Co i Linköping – Oscar Brandin,

advokat• Advokatfirman Mannheimer Swartling – Andr�� Andersson, advokatAndr�� Andersson, advokat• Luftfartsstyrelsen i Norrköping – Lena Byström Möller, chef för

juridiska avdelningen• Försäkringskassan Östergötland – Elsy Söderberg Holberg,

personalchef• Försäkringsbolaget Östgöta Brandstodsbolag – Anders Karlsson, ska-

dechef• Advokatsamfundet – Ragnar Palmkvist, chefsjurist

Facklig organisation• Jusek – Göran Boldt, ansvarig för arbetsmarknads- och utbildningsfrågor