Kalvning och kalvningshjälp - jordbruksverket.se · Förord 3 ”Nötkreatur skall behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom” – så inleds den svenska djurskyddslagen

Kalvningoch kalvningshjälp

1

Jordbruksinformation 1 – 2007

JO_kalvningshjalp.qxd:Kalvningshjalp 07-09-24 13.17 Sida 1

2

En bra kalvningsbox ska ha väl tilltagen yta. Det är en fördel om kon kan fixeras så att kalven kan hanteras säkert.


Förord

3

”Nötkreatur skall behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom” – så inleds densvenska djurskyddslagen. Som djurägare och djurskötare har du alltid ett stort ansvar för dinadjurs välbefinnande och detta gäller naturligtvis i högsta grad vid kalvningen. Det är viktigt attskaffa dig kunskaper om den normala kalvningen och veta vad du bör göra om kalvningen inteframskrider som den ska. Denna broschyr är framtagen för att ge råd och tips till dig som ansva-rar för kor som skall kalva. Vi som författat denna broschyr rekommenderar att du också deltar inågon av de kurser som anordnas om kalvning och kalvningshjälp. Kontakta din länsstyrelse föratt få information om kurser i din region.

Om du känner minsta osäkerhet inför en kalvning som inte fortskrider normalt ska du alltid kon-takta en veterinär!

Karin Granström Anita JonassonHusdjurskonsulent VeterinärLänsstyrelsen i Värmlands län Svenska Djurhälsovården i LinköpingJanuari 2007


Att mista en kalv är en stor förlust 5Inför kalvning 6

Faktorer som påverkar kalvningenoch kalvens överlevnad: 6– Dräktighetstidens längd och kalvens vikt 6– Avel 6– Utfodring 6– Närmiljö 7– Tillsyn 8

Kons anatomi 9Kalvning 10

Tecken på att kalvningen är relativt nära(några dagar till en vecka): 10Tecken på att kalvningen är mycket nära(några timmar): 10Så här går en normal kalvning till 10Öppningsfasen 11Utdrivningsfasen 11Efterbördsfasen 12

Ibland blir det komplikationer 13Några vanliga orsaker tillkalvningsproblem 13När ska du ingripa 13När ska veterinär tillkallas 13Hur kan du hjälpa tillvid kalvningsproblem 13Den här utrustningen kan behövas 13Var noga med hygienen! 14

Undersökning av fostretsläge och draghjälp 14Problem med stort fostereller trånga fostervägar 16När kons värkarbete är svagt 17När kalven ligger fel 18Armbågslås 18Underslaget framben 18Underslaget bakben 19Fellägen av huvud 19Rotationer 20Problem vid flerfödslar 20Kalven är missbildad 21Livmodern är omvriden 21

Vad kan veterinären göra? 22Den nyfödda kalven 23

Andningen 23Diandet 23Naveln 24Kalven präglas de första dygn 24Kalven ska hanteras och märkas 24

Kon före och efter kalvningen 25Kvarbliven efterbörd 25Slidframfall 25Livmoderframfall 25Liggande kor 26Juverinflammation 26

4

Innehåll


Att mista en kalv är en stor förlust

Att mista en kalv i samband med kalvningeninnebär en stor ekonomisk förlust, förutom denbesvikelse som det innebär att inte få denfriska levande kalv man förväntat sig. Konsoch kalvfostrets egenskaper spelar här en vik-tig roll, men djurskötarens tillsyn och arbeteoch miljön kring kon vid kalvningen har ocksåen stor inverkan på resultaten.

Resultat från registreringar i KAP (=Kött,Avel, Produktion) i samband med kalvningarvisar att andelen svåra kalvningar, dvs. kalv-ningar som kräver assistans av mer än en per-

son, är ungefär 6 % hos förstakalvare (samtligaköttraser). Enligt statistik från Svensk Mjölk ärmotsvarande siffror för t.ex. SRB rasen 3,9 %.Andelen dödfödda i KAP är cirka 7 % för för-stakalvare och för SRB är det 4,6 %. Äldre korhar färre svåra kalvningar och högre överlev-nadsprocent på kalvarna. Det är dubbelt såvanligt med problem vid födelsen av tjurkalvarjämfört med kvigkalvar. Här spelar kalvensfödelsevikt en stor roll. Födelsen och de förstadagarna i kalvens liv har en avgörande bety-delse för utvecklingen till en frisk välväxt kalv.Skötsel och närmiljö spelar också en stor roll.

5

Att mista en kalv i samband med kalvning innebär en stor ekonomisk förlust.


Faktorer som påverkar kalvningen ochkalvens överlevnad:

– Dräktighetstidenslängd och kalvens vikt

Dräktighetstiden varierar mellan olika nöt-kreatursraser men är normalt 282 ± 10 dagar.Köttraser har ofta något längre dräktighetstidän mjölkraser (287 dagar jämfört med 280dagar) vilket kan ge en större kalv och försvårakalvningen. Under sista delen av dräktighetenväxer kalven ca 0,5 kg om dagen. Tjurkalvar ärtyngre och har i genomsnitt något dygn längredräktighetstid än kvigkalvar. Kalvens vikt harstor betydelse för förlossningsförloppet.

– Aveln

Rasens och individuella skillnader på kalvensstorlek och huvudform samt bäckenbenets

mått och form har en stor påverkan på kalv-ningsförloppet. Hur kalvningen fortlöperpåverkas alltså både av moderns och kalvensegenskaper. Kvigorna bör vid betäckning vägaminst 65 % av vuxenvikten och vara ca 15månader gamla. Unga, underutvecklade kvigorhar ofta mycket svåra kalvningar eftersombäckenet inte är färdigutvecklat. Bäckenetsmått har ett stort samband med kvigans ellerkons storlek. Normalt inträffar könsmognadvid 6–7 månaders ålder och det är då viktigt attkvigkalvarna inte går med tjur eller köns-mogna tjurkalvar. Det har förekommit att kvig-kalvar har betäckts av misstag redan vid så lågålder som 4 månader, vilket dock är ovanligt.

– Utfodringen

Kon ska under dräktighetstiden utfodras så atthennes näringsbehov täcks utan att hon blir fet.

6

Inför kalvning

Kvigorna bör vid betäckning väga minst 65 % av vuxenvikten och vara ca 15 månader gamla.


Underutfodring kan göra att kon får svårt attkalva på grund av allmän kraftlöshet och kange svagfödd kalv med sämre chans att över-leva. Om kon fått en kraftig överutfodringunder dräktighetstiden kan kon lagra in fettrunt förlossningskanalen. Detta får till följd attkalven får svårare att födas fram och värkarbe-tet blir ineffektivt. Utfodringen måste planerasså att feta kor inte bantas sista veckorna förekalvning, eftersom detta kan leda till ämnes-omsättningsproblem och ytterligare försvåradräktighet och kalvning. Utfodringen av kvi-gan under hennes första och andra levnadsår ärmycket viktig både för att hon ska utvecklasnormalt och att bäckenet ska bli tillräckligtstort för att kunna föda fram en kalv. Rekryte-ringsdjuren bör därför alltid hållas i egengrupp så att de inte behöver konkurrera medäldre kor vid foderbordet. De sista 6 veckornainnan kalvningen bör kvigan vänjas vid defoder hon utfodras med efter kalvningen.

– Närmiljön

Om kon har möjlighet, uppsöker hon enavskild, torr och skyddad plats när det är dagsför kalvning där hon sedan vistas med sin

nyfödda kalv skild från övriga flocken i 4–5dagar. Under dessa dagar stärks de betydelse-fulla banden mellan ko och kalv. Avskildhetenminskar också risken att kalven diar andra koroch att den nykalvade kon dias av andra kalvar.Kalven blir heller inte utsatt för smittor frånövriga djur. Det är därför viktigt att kon fårmöjlighet till avskildhet vid förlossningen ochunder de första dagarna efter kalvningen varesig man håller henne på stall eller ute underranchliknade former.

Enligt djurskyddslagen ska moderdjuret fåmöjlighet att föda avskiljt från andra djur. Ilösdriftsstallar ska det finnas minst en kalv-ningsbox per påbörjat 30-tal kor. I praktiken ärdet en stor fördel om fler kalvningsboxar finnstillgängliga, särskilt om kalvningsperioden ärkoncentrerad. Kalvningsboxen för ett djur skavara minst 10 m2 så att djuret kan röra sig nor-malt och plats finnas om man behöver assis-tera. För dikor är det en fördel om kon kan varaensam eller i liten grupp med andra nykal-vande kor under den första veckan efter kalv-ningen. För att hålla nere smittrycket är det braom kalvningsboxen kan rengöras mellan kalv-ningarna. Boxen bör dock inte tvättas om deninte har möjlighet att torka ordentligt innanden strös på nytt. Strö med halm i rikligmängd. Om djupströbädd används i kalvnings-boxen ska man inte röra i denna mellan kalv-ningarna utan strö rikligt med ny halm. En fel-aktigt skött kalvningsbox kan bli en smitthärdoch ge stora problem med kalvarnas hälsa.

Kalvning ute på betet har fördelen att kalv-ningsplatsen är fri från smittor. Nackdelarna äratt tillsyn och hantering av djuren kan försvå-ras. Det gäller att planera i förväg och ha lämp-liga grindar till hands om man behöver ingripa.

7

Bäckenbenets mått och form betyder mycket förhur lätt kon har att kalva.


Vill man ha tama, lätthanterliga djur är detockså bra om kalven vänjer sig vid människorunder sin första levnadsvecka.

– Tillsynen

Extra övervakning krävs i samband med kalv-ningssäsongen. I en dikobesättning bör kalv-ningarna planeras så att de inträffar under enbegränsad tid. Låt inte tjuren gå med koflockenhela sommaren. Så snart en ko visar tecken påatt kalvningen är nära förestående bör hon hål-las under uppsikt och eventuellt tas till kalv-

ningsbox. Tillsynen är ännu viktigare när konkalvar fritt på bete. En ko som ska kalva börses till minst var tredje–fjärde timme av enkunnig djurskötare. Under utdrivningsfasenbör kon ses till oftare. God uppsikt ökar kal-varnas chanser att överleva. Om kalvningenframskrider normalt finns det ingen anled-ningar att gripa in och hjälpa till. Din närvarokan störa kon och göra att hon frigör stresshor-moner som försvårar och gör kalvningen merutdragen, så stör inte i onödan!

8

Om kon kalvar på betet måste det finnas möjlighet att fixera henne om problem uppstår.


Den dräktiga livmodern kan väga upp till 80-90 kg under sista delen av dräktigheten och tardå en stor plats i bukhålan. Förlossningskana-len består av blygd, slida och livmoderhals,omgiven av bäcken, korsben och svanskotor.Livmoderhalsen är normalt stängd och utgördärmed ett infektionsskydd för livmoder och

foster. Fostret ligger i livmodern omsluten avskyddande fosterhinnor som är vätskefyllda.Dessa är fästa vid livmodern med s.k. kotyle-doner, som fungerar ungefär som kardborr-band och utgör moderkakan. Genom dessasker utbyte av näringsämnen och avfallspro-dukter mellan ko och kalv.

9

Dräktig livmoder och kalvens läge inför förlossningen: 1) slida, 2) livmoderhals, 3) livmoder, 4) fosterhinnor, 5) kotyledoner, 6) navelsträng, 7) urinblåsa.

Kons anatomi


Det är många gånger svårt att avgöra exakt närdet är dags för kalvning. Skillnaden mellanindivider, hur tydligt de visar tecken på kalv-ning och hur lång tid före kalvningen de visarsymtom, är stor. Studier i Kanada och Englandtyder på att tidpunkten då kon kalvar kanpåverkas av vilken tid på dygnet som utfod-ringen sker. Kor och kvigor som under kalv-ningssäsongen utfodras sent på kvällen ellertidigt på natten kalvar oftare på dagtid och där-med underlättas passningen.

Tecken på att kalvningen är relativtnära (några dagar till ett par veckor):• Juvret fylls med mjölk.• Ligamenten förslappas och blir mjuka och

insjunkna vid svansroten.• Blygden sväller.

Tecken på att kalvningen är mycketnära (några timmar):Kon• har dålig aptit• går för sig själv – följer inte flocken• visar oro – reser och lägger sig om vartannat• lyfter svansen – urinerar ofta• avger slem, som suttit som ett skydd i liv-

moderhalsen, i könsöppningen 24–48 tim-mar före kalvningen

• får lägre kroppstemperatur – sjunker någotfrån normalt 38–39 grader.

Så här går en normal kalvning tillKalven föds normalt i framdelsbjudning så atthuvudet och de sträckta frambenen kommerförst. Ca 5–10 % av kalvarna föds i bakdelsbjud-ning och då kommer de sträckta bakbenen först.

10

Kalvningen

5–10 % av kalvarna föds baklänges.Normalt läge med framdelsbjudning.


Kalvningen indelas i tre faser även om det intefinns några klara gränser mellan de olika faserna.Tiden som varje fas pågår kan variera mycket.

Öppningsfasen

Öppningsfasen varar normalt 2–8 timmar.

Under denna fas vidgas fostervägarna och blirmer elastiska och mjuka. I öppningsstadiet hardet egentliga värkarbetet ännu inte börjat ochsymtomen är därför inte så tydliga. Först ärsammandragningarna svaga men de blir alltstarkare och tätare allteftersom livmoderhalsenöppnar sig. När värkarbetet blir intensivare,pressas den yttre fosterhinnan igenom livmo-derhalsen och hjälper till att utvidga. Foster-hinnan – ”vattenkalven” som innehåller 10–15liter rödgul vätska – kan brista när den kommitut i slidöppningen. Det är en fördel om foster-hinnan är hel till dess livmoderhalsen är heltutvidgad eftersom det underlättar det fortsattaförlossningsarbetet. I samband med öppnings-stadiet lägger sig kalven till rätta inför födelsen.

Utdrivningsfasen

Utdrivningsfasen varar normalt 0,5–4 timmar.

När livmoderhalsen är helt öppen blir livmo-derns sammandragningar kraftigare och över-går i krystvärkar som pressar fostret bakåt ut urlivmodern. Kalven ligger i bäckenet redo attpressas ut. Kon föder normalt liggande menkan också, särskilt om hon blir störd, ställa sigupp. Under utdrivningsfasen pressas den inre,sega, gråvita fosterhinnan ut. Denna sprickeroftast under förlossningen och innehåller femtill sex liter tjockflytande vätska som fungerarsom smörjmedel i förlossningskanalen. I sam-band med att hinnan spricker blir oftast värkar-betet intensivare. När den inre fosterhinnanspruckit ska kalven helst komma inom ca 1timme, annars torkar fostervägarna och för-lossningen försvåras. Vanligen föds kalvenmed båda frambenen först och huvudet ovanpåbenen. Kalvens rygg ligger uppåt mot modernsrygg. Att föda fram kalvens huvud är oftast dejobbigaste för kon, men kalven kan också varakraftiga över bröstkorg och höfter. De kankräva ett intensivt värkarbete innan hela kal-ven fötts fram. Under förlossningen kan kal-ven rotera upp till 45 grader för att lättare glidaigenom moders bäckenben. Ca 5–10 % av kal-varna föds med bakbenen först.

11

Öppningsfasen. Kalvningen är mycket nära och kon är orolig och går från flocken. Hon lyfter och slår medsvansen och urinerar ofta.


Kon ställer sig oftast upp inom 10 minuterefter kalvningen för att slicka sin kalv. Kalvenbrukar efter att ha hämtat sig från födelsennågra sekunder skaka på huvudet och dra sittförsta andetag.

Efterbördsfasen

Efterbördfasen är normalt avslutad inom 12timmar efter att kalven har fötts.

Sedan kalven fötts fortsätter sammandragning-arna, och fosterhinnor och moderkaka stöts ut.Det är viktigt att hela efterbörden kommer ut,annars ökar risken för infektioner. När konslickar kalven och kalven diar, stimuleras konsproduktion av hormonet oxytocin. Detta hor-mon medverkar till att värkarbetet blir krafti-gare så att livmodern töms.

Efter kalvningen ska livmodern rensa sig ochåterta sin normala storlek. Under 10–14 dagarefter förlossningen förekommer normalt blod-blandade flytningar.

12

Fosterblåsorna har spruckit. Kalvens höftled skahär passera genom kons bäcken.

Utdrivningsfasen fortskrider.

Utdrivningsfasen. Den inre fosterblåsan och kal-vens klövar är synliga i könsöppningen.

Kalven börjar andas själv under eller strax efterfödseln. Om kalven är pigg fnyser den för att rensaandningsvägarna från slem och fostervätska.


I majoriteten av kalvningarna går allt bra ochkon kalvar helt utan mänsklig hjälp. Iblanduppstår dock problem under kalvningen.

Några vanliga orsakertill kalvningsproblemDet finns många orsaker till att kalvningen inteförlöper normalt. Kons förlossningsvägar kanvara för trånga och kalven för stor eller kon harsvagt värkarbete. Fostret kan ligga i fel lägeeller det finns hinder i förlossningsvägarna.För att kunna avgöra om och i så fall vad somär fel krävs kunskap om den normala förloss-ningens förlopp. Vid minsta tveksamhet kon-takta veterinär!

När ska du ingripa?Du ska ingripa• när förlossningen avstannar och de olika

faserna i förlossningen drar ut på tiden utöverde ungefärliga tidsramar som angetts ovan.

• när vattenkalven syns och kon bara harsvaga eller inga värkar alls och inget händerinom 2 timmar

• när kalven inte visar sig inom cirka 30 minu-ter sedan den inre fosterblåsan spruckit.

• när kon har kraftiga krystvärkar men ingamärkbara framsteg görs i förlossningsarbe-tet inom ca 30 minuter.

• när du misstänker att kalven ligger fel ochdet bara syns t.ex. en nos eller ett ben och ennos i slidöppningen .

När ska veterinär tillkallas?Veterinär ska alltid tillkallas när• du inte vet eller förstår vad problemet är

eller inte tror dig kunna lösa det.

• om du inte lyckats med sin förlossnings-hjälp inom rimlig tid, ca 30 minuter.

Hur kan du hjälpatill vid kalvningsproblem?Den normala kalvningen klarar kon bäst självutan hjälp. I vissa fall behövs draghjälp ochhjälp att rotera fostret för att kalven ska födasfram. Du måste vara helt säker på att kalvenligger rätt innan du börjar ge draghjälp d.v.s.att huvudet och båda frambenen eller bådabakbenen och svansen syns eller känns i sli-dan. Om du inte är helt säker på detta måstekalvens läge undersökas. Det är viktigt att varanoga med hygienen och då är riskerna små attgå in och känna i en kalvande ko. Om allt är isin ordning behöver ingen ytterligare åtgärdvidtas. Alla undersökningar ska självklartgöras med god hygien och med varsamhet.

Den här utrustningen kan behövas

När du ska gå in och hjälpa till vid kalvning ärdet viktigt att hålla en noggrann hygien och attarbeta lugnt så att kon inte stressas i onödan.

13

Ibland blir det komplikationer

Draglinor eller kedjor som används vid kalvningarska rengöras noga och förvaras hygieniskt.


För att kunna ingripa och åtgärda förlossnings-komplikationer och sjukdomar kring kalv-ningen krävs det ofta en viss utrustning. Konmåste också kunna hanteras på ett säkert sätt ien hygienisk miljö. Ha helst också en medhjäl-pare som kan assistera och hålla undan svan-sen när kon ska undersökas.

Utrustning som kan behövas vid kalvningshjälp:• rena hinkar med varmt vatten• tvål• desinfektionsmedel• skyddshandskar• glidmedel• förlossningsrep, -linor eller -kedjor med

lämpliga draghandtag• grimma och grimskaft

Grimman kan behövas för att binda upp konvid behov. All utrustning ska rengöras nogamellan kalvningarna och förvaras hygieniskt.Förlossningskedjor av metall diskas i hett vat-ten, och förlossningsrepen tvättas i tvättma-skin i 60–90 grader eller kokas. Förvara dem irena och torra plastpåsar.

Var noga med hygienen!

Att undersöka fostrets läge i livmodern kräverbåde kunskap, sunt förnuft, försiktighet ochnoggrannhet med hygienen för att inte orsakainfektioner. För att inte riskera att bakterierkommer in i förlossningsvägarna bör konsbakdel och slidöppning tvättas med tvål ochrent vatten. Häll rent vatten ur en hink överområdet och skölj noggrant. Tvätta också dinahänder och armar, borsta gärna med nagel-borste runt dina kortklippta naglar, ta av even-tuella ringar och skölj slutligen med desinfek-tionslösning. Skyddshandskar kan eventuelltanvändas men kan också upplevas som hinder

i arbetet. Smörj in handen och armen med glid-medel.

Undersökning avfostrets läge och draghjälp

Sära på blygläpparna med en hand och gör denandra handen så smal som möjligt genom attgömma tummen inne i handen. När handenförs in framkallas ofta en krystning som du fårvänta ut. Tvinga aldrig in handen under ensammandragning! Om förlossningsvägarna äröppna och du känner fosterdelar försök attlokalisera hur kalven ligger. Vid en normal för-lossning är förlossningsvägarna fuktiga ochhala av fostervätska. Kalven kan ligga i bäck-enhålan eller längre in i livmodern. Vid nor-mala fosterlägen med framdelsbjudning kännstvå framklövar, med sulorna nedåt och kalvenshuvud ligger ovanpå skenbenen. Kalven liggerpå bröstet med ryggen uppåt, mot moderns

14

Genom att böja kalvens ben och se hur de är leda-de kan man bestämma om det är fram- eller bak-ben. Om de två första lederna böjs åt samma hållär det framben och om de ledar åt olika håll är detbakben. På bakbenet kan man också känna en tyd-lig hasspets.


rygg. I bakdelsbjudning ligger kalven också påbröstet men bakbenen kommer först och dåkänns bakklövarna, med sulorna uppåt och litelängre in kan man känna svansen. För att skiljapå fram- och bakben finns några knep. Delskan man följa benet uppåt och känna efterhasspetsarna, vilket då visar att det är bakben.Man kan också böja kalvens ben för att se hurlederna böjs:• Om kotleden och nästa led böjs åt samma

håll, så är benet ett framben.• Om de ledar åt olika håll, så är det ett bakben.

Vid en sådan undersökning ska du också för-söka bedöma om det är tillräckligt medutrymme runt kalven för att den ska kunnafödas. Detta kan vara svårt att avgöra, men omhanden utan större ansträngning kan föras runten kalv som ligger i normalt läge är platsensannolikt tillräcklig. Om det känns trångt kandet vara en fördel att försiktigt föröka vidgapassagen genom att föra handen längs kalvens

kropp och på så sätt tänja ut förlossningsvä-garna. Passa då samtidigt på att smörja in kal-ven med extra glidmedel för att minska friktio-nen. När man går in med handen i slidan sti-muleras också receptorer i kons bäckentak vil-ket utlöser krystvärkar. I vissa fall kan dettatillsammans med vidgning och glidmedel varaallt som behövs.

Om du redan vid den första undersökningenkan konstatera om kalven lever eller inte, ärdetta självklart av stort värde. Genom att nypai huden mellan klövarna eller sticka in handeni kalvens mun kan du försöka få kalven att rörasig och då är avgörandet enkelt. Vid bakdels-bjudningar kan du röra vid analöppningen föratt se om slutmuskeln drar ihop sig.

Att säkert säga att en kalv är död är svårare.Även om den inte rör sig vid dessa provokatio-ner behöver det inte betyda att den är död. Enkalv som varit död under något dygn börjar

15

Linorna eller kedjorna som används till draghjälp ska fästas ovanför kotorna på kalven för att inte skadaytliga senor och ledband. För att ”styra” huvudet kan en grimma av mjukt rep användas. Dra inte i huvu-det/grimman.


svullna och luktar ofta illa och pälsen släpperfrån kroppen. Vid förlossningar där kalven ärdöd är det en fördel att använda långa plast-skyddshandskar för att inte riskera infektioneri huden på dina armar och händer.

För att chansen ska vara så stor som möjligt attfå fram en levande kalv bör veterinär kontaktasom du inte lyckats med din förlossningshjälpinom rimlig tid, ca 30 minuter.

När komplikationer uppstått bör kalvningenalltid övervakas tills kalven är framfödd. Enutdragen kalvning påverkar både kon och kal-ven, och om kon är uttröttad tar kalvningenlängre tid med risk för kalvens liv. Vidutdragna kalvningar finns det risk att syrebristuppstår hos kalven med fara för att den dör.Kalven är också ofta svagare efter en jobbigfödsel. Därför bör sådana förlossningar över-vakas ända tills kalven är född och extra hjälpsättas in vid behov. Om du har undersökt kal-vens läge eller rättat till eventuella fellägenkan det vara lämpligt att undersöka livmodernefter att kalven föds fram för att konstatera att

livmodern är tom. Detta gäller naturligtvis sär-skilt om kalven är liten och du har anledningatt misstänka att det kan vara tvillingar.

Problem med stort fostereller trånga fostervägarEn vanlig orsak till förlossningskomplikatio-ner, särskilt på kvigor, är att det inte finns till-räckligt med plats i förlossningsvägarna. Dettakan antingen bero på att kalven är för stor elleratt förlossningsvägarna är för trånga. Feta djurkan ha fettdepåer i bäckenhålan som kan för-svåra förlossningen.

När du har konstaterat att kalven ligger rätt,krävs det i dessa fall förutom vidgning och till-försel av glidmedel ofta också draghjälp. Detgår att ta i kalvens klövar och dra, men drag-kraften blir inte särskilt stark och dessutomhalkar händerna lätt på de hala benen. I ställetbör draglinor eller -kedjor användas. Vilketman föredrar är en smaksak men de ska varatillräckligt starka och inte för smala så att deriskerar att skära in i kalvens ben. Man börockså kunna dra på ett effektivt sätt genom attkunna fästa bra handtag i dem. Linorna ellerkedjorna ska fästas ovanför kotorna på kalvenför att inte skada ytliga senor och ledband.

All draghjälp ska göras nedåt i en halvcirkel iriktning mot kons hasor. Handtagen ska fästasså nära kalven som möjligt för att få maximaldrageffekt. Dragning ska göras i samband medkons eget värkarbete. Ryck inte i kedjorna utansegdra när kon krystar. Det är inte ovanligt attkon tar kortare pauser under kalvningen och dåbör du avvakta med att dra i kalven.

De kritiska passagerna är när kalvens huvudoch skulder- och höftpartier ska passera

16

Draghjälp ska ges i samarbete med kon när honkrystar. Ryck inte i linorna. Bilden visar normaltfosterläge med bakdelsbjudning.


genom bäckenet. Öppningen i kons bäcken ärinte cirkelformad utan snarast högrektangulär.Störst utrymme finns alltså på diagonalen. Ompassagen går trögt kan det vara en fördel attförsöka vrida kalven lätt. Du vrider enklastgenom att korsa kedjorna och därigenom kal-vens framben så, att kroppen kan roteras. Omskulderpassagen är trög kan du också försökaatt dra växelvis i kedjorna för att ”saxa” ut kal-vens bogar.

Dra inte kraftigare än nödvändigt. Om ingaframsteg görs när två personer drar, bör dukontakta en veterinär. Dragkraft som till exem-

pel med fordon är absolut förbjudet av djur-skyddsskäl!

När kons värkarbete är svagtOm kons värkarbete är alltför svagt, kommerförlossningen att dra ut på tiden. Värksvaghetkan ha många orsaker. Djur i dålig konditionsom djur i för lågt hull eller feta djur kan ha svå-rare att orka kalva. Hos mjölkkor är kalkbrist(kalvningsförlamning) en vanlig orsak. Närkalvningen drar ut på tiden, blir muskulaturen iförlossningsvägarna uttröttad och en pågåendekalvning kan stanna av. Vid tydlig värksvaghetkrävs draghjälp för att få ut kalven.

17

Största öppningen har kons bäcken på diagonalen vilket visas med pilar på bilderna. Kalven kan med för-del vrida något när höften ska passera bäckenet.


När kalven ligger felAlla avvikelser från de ovan beskrivna nor-mala fosterlägena kan orsaka förlossningspro-blem. Vid all förlossningshjälp ska man varasäker på hur kalven ligger, innan man börjarmed draghjälp. Såväl fostrets huvud som benkan ligga fel och fostrets kropp kan också vararoterad på olika sätt. Här beskrivs några fellä-gen och principer för att rätta till dessa. Förkomplicerade fellägen bör du alltid kontaktaen veterinär.

Generellt kan man säga att rättning av fellägenvanligen kräver att kalven skjuts tillbaka in ilivmodern, där utrymmet är betydligt större äni bäckenhålan. Kalven trycks försiktigt tillbakagenom att du pressar på dess kropp mellankons krystvärkar. Vid rättning av fellägen ärdet ofta en fördel att tillföra extra glidmedel.

Vid flera typer av fellägen finns det en risk föratt vassa delar av kalven – tänder, klövar ellerleder – skadar livmoderns insida, om rätt-ningen görs felaktigt eller oförsiktigt. En kraf-tig skada på livmodern kan inte behandlas utanavlivning av kon är tyvärr den enda utvägen.

Armbågslås

För att kalven vid framdelsbjudning ska taminst plats i fostervägarna ska den ligga medhuvudet på skenbenen. Om armbågarna inte äruträtade utan kalven i stället ligger med huvu-det på kotorna eller klövarna finns det inteplats för bogpartiet att passera. Då fastnar kal-ven med skulderpartiet. Detta felläge korrige-ras genom att kalvens kropp och huvud tryckstillbaka samtidigt som du drar i benen. För attkalven ska kunna få plats att komma ut måsteframbenen och huvudet samtidigt få plats ibäckenhålan. Det känns oftast tydligt när läget

är korrigerat, och kalven kan som regel födaslätt därefter.

Underslaget framben

Om inte båda frambenen rätas ut i början avförlossningen, kommer kalven att ligga i bäck-enhålan med det ena eller båda frambenenvikta ner längs kroppen. Så kallade under-slagna ben kan vara böjda i knäleden eller varahelt bakåtslagna längs kroppen. När du går in ikon känns då huvudet och eventuellt den enaklöven. Genom att följa benet ned till kalvensbröstkorg kan ofta det andra benet identifieras.För att korrigera felläget pressas kalven till-baka in i livmodern. Om benet är bakåtslaget iknäet, kan du genom att gå in längs benet medhanden få tag i klöven och försiktigt korrigerabenets läge. Observera att du bör hålla kvartaget runt klöven, eftersom den vassa klövspet-sen annars kan skada livmodern!

Vid helt underslagna ben görs korrigeringen itvå steg. Genom att följa det underslagna benet

18

Armbågslås. Detta felläge korrigeras genom att kal-vens kropp och huvud trycks tillbaka samtidigt somman drar i benen.


längs kalvens kropp kan du identifiera knäle-den. Genom att fatta i denna och dra benetframåt blir underslaget i knäet. Detta fellägerättas därefter enligt ovan. Ibland kan förloss-ningen stanna upp därför att den ena ellerbägge klövarna är bakåtvikta. Du rätar då uppklövarna, och när detta är gjort föds oftast kal-ven utan svårighet.

Underslaget bakben

Även vid bakdelsbjudningar kan fellägen avkalvens ben uppstå. Ett ben som böjs i hasenresulterar i att du känner hasspetsen i födslovä-garna, medan ett ben som är underslaget i höf-ten gör att benet ligger helt längs kalvens kropp.

För att lägerätta ett bakben som är underslageti hasen, vrider du benet runt efter samma prin-cip som för frambenet, med handen runt klö-ven. Här måste du med den andra handen hållakring hasspetsen, eftersom risken för skador pålivmodern annars är stor. Om båda bakbenenär underslagna i höfterna, talar man om stuss-bjudning. Det enda som då ligger i födslovä-garna är kalvens bakdel och eventuellt svan-

sen. Bakdelen kan identifieras genom att dukänner efter kalvens analöppning. Stussbjud-ning är ett komplicerat felläge och du bör kon-takta en veterinär!

Fellägen av huvud

Kalvens huvud kan ligga bakåtslaget längskalvens kropp eller underslaget mellan fram-

19

Underslaget framben. Observera att man bör hållarunt klöven när man justerar kalvens läge eftersomden vassa klövspetsen annars kan skada livmodern.

Underslaget bakben.


benen. Det är här mycket viktigt att skapa till-räcklig plats genom att skjuta in kalven långtbakåt. Fatta huvudet med ett grepp kringmulen och vänd det runt. Kalvens tänder ärvassa och kan skada livmodern! Det går ocksåatt fatta med fingrarna i kalvens ögonhålor vidsidan om själva ögongloben och sedan vridahuvudet runt. I vissa lägen kan det gå att fästaen slinga av ett förlossningsrep som en grimmakring kalvens huvud för att sedan lägerättadetta. Eftersom dessa lägen ofta är svåra attkorrigera bör veterinär kontaktas i tidigt skede.

Rotationer

Kalven föds normalt i övre lägen, det vill sägaliggande på bröstet, men kan i vissa fall vararoterad och ligga mer eller mindre ”på rygg” (i undre längsläge). En kalvning där kalvenligger i framdelsbjudning och är roterad etthalvt varv kan felaktigt uppfattas som normal,

eftersom två klövar med sulorna uppåt syns islidöppningen och det kan tolkas som en nor-mal bakdelsbjudning. För att rotera en sådankalv kan du försöka att, efter att ha skjutit inkalven, korsa kalvens ben och vrida runt. Vidstora rotationer bör du kontakta veterinär!

Problem vid flerfödslarTvillingfödslar förekommer enligt statistikfrån KAP (Kött, Avel, Produktion) i ca 5 % avkalvningarna hos renrasiga köttkor. Det är dåviktigt att konstatera att det verkligen är entvillingfödsel och hur kalvarna ligger, ifallkalvningsproblem uppstår. De båda kalvarnakan passera upp i bäckenkanalen samtidigt ochtill exempel kan klövar och huvud som syns islidöppningen i sådana fall tillhöra två olikafoster. I händelse av tvillingfödslar med kom-plikationer är utgångspunkten att skjuta in denbakre av kalvarna i livmodern och korrigeraeventuella fellägen hos den kalv som liggerfrämst för att sedan dra ut kalvarna en i taget.Vid fellägen med tvillingar kan det vara kom-plicerat att avgöra hur kalvarnas lägen är. Dåbör du kontakta en veterinär!

20

Kalvens huvud kan ligga bakåtslaget längs kalvenskropp eller underslaget mellan frambenen. Dessalägen är ofta svåra att korrigera och veterinär börkontaktas.

Kalven har roterat och ligger på rygg. Veterinär börkontaktas.


Kalven är missbildadStörningar i fosterutvecklingen kan leda tillmissbildningar hos fostren. I Svensk Mjölksstatistik i kokontrollen (totalt cirka 340 000kalvningar) för 2005 rapporterades 0,12 % avkalvarna vara missbildade. Det finns en mängdtyper av missbildningar av varierande svårig-hetsgrad. De vanligaste rapporterade formernai Sverige är enligt Svensk Mjölk olika formerav ”oproportionerliga kroppsformer”.

I vissa fall kan missbildningar ge upphov tillförlossningskomplikationer. Det går inte att genågra generella råd om lägesrättning av miss-bildade kalvar. Det viktigaste är att redan vidundersökningen konstatera att kalven inte ärnormal. Detta minskar risken för att försöka draut kalvar när det inte är möjligt. Veterinär börkontaktas om förlossningsproblem uppstår!

Livmodern är omvridenUnder inledningen av kalvningen sker iblanden vridning av livmodern. Förlossningsvä-garna snörs då åt och kalven kan inte födasfram. Ofta är symtomen hos kon vaga och till-ståndet uppfattas ofta som att kalvningen intekommer igång. Vid en undersökning i slidankan tillståndet ibland kännas som spiralvrid-ning i slidans väggar. Livmodern kan vara vri-den åt båda hållen och vridning på 360 graderkan förekomma. Vid misstanke om omvrid-ning ska du kontakta en veterinär! Behand-lingen går ut på att försöka vrida tillbaka liv-modern, antingen med en arm inne i kon ellergenom så kallad rullning av kon.

21

Missbildningar hos kalven kan vara orsak till att kalven inte kan födas fram normalt. På bilden visas miss-bildade bakben.


När du vid undersökningen inte kan konstateravad som är fel, eller om du försökt åtgärda ettproblem men inte lyckats, bör veterinär kon-taktas. Veterinären kan dels använda hjälpme-del för att korrigera fellägen, dels också läggaryggmärgsbedövning för att dämpa kons vär-kar, vilket gör det lättare att korrigera fellägen.Vid komplicerade fellägen kan veterinärenockså nödgas använda en speciell trådsåg förutföra s.k. embryotomi. Det innebär att foster-

delar på kalven, som inte går att lägesrättasågas av inne i kon, så att det döda fostret där-efter kan förlösas och kon räddas.

Vissa veterinärer utför även kejsarsnitt. Ettbeslut om att utföra kejsarsnitt bör vara ekono-miskt och djurskyddsmässigt motiverat. Snittetbör inte utföras som ”sista utväg” utan bara omdet finns goda möjligheter att rädda både kooch kalv.

22

Vad kan veterinären göra?


Den nyfödda kalven har vissa grundläggandebehov som måste tillgodoses för att den ska fåstörsta möjlighet att överleva. Kalvar som gåttigenom en utdragen förlossning är ofta med-tagna och slöa.

AndningenKalven börjar andas själv under eller straxefter födseln. En normal kalv fnyser för attrensa andningsvägarna från slem och foster-vätska. Om kalven är svag, kan nos och näs-borrar torkas med en ren trasa för att få friaandningsvägar. Om kalven inte andas spontantkan du försöka att killa försiktigt i näsborrenmed ett halmstrå eller blåsa försiktigt i näsbor-ren som konstgjord andning.

En viktig del av andningsstimuleringen ärmassage av bröstkorgen. Normalt ger kondenna massage, när hon börjar slicka sin kalv,men du kan också massera kalven med halmeller en handduk för att stimulera andningen.Att hänga kalven i bakbenen i tron att det skarensa andningsvägarna har tveksam effekt. Istället bör kalven få ligga på bröstet med stöd.Vissa läkemedel med andningsstimulerandeeffekt på kalven kan du kan få genom veterinä-ren. Kons slickande bidrar också till att kalvenblir torr och motverkar den nerkylning somden nyfödda kalven utsätts för.

DiandetKalvens första mål mjölk är också det vikti-gaste i dess liv och detta av flera skäl. Den för-sta mjölken – råmjölken – som kon producerarefter kalvningen har en sammansättning somskiljer sig avsevärt från vanlig mjölk. Det

högre energiinnehållet ger kalven kraft för attkunna hålla kroppstemperaturen och orka fort-sätta dia. Råmjölken är också viktig förimmunförsvaret hos den nyfödda kalven. Kal-ven föds utan immunologiskt skydd mengenom att antikroppar mot olika infektionerförs över i råmjölken under slutet av dräktighe-ten får kalven ett första passivt immunskyddnär den dricker råmjölk. Förmågan att ta uppantikroppar i tarmen avtar dock snabbt ochkalven bör därför dricka sitt första råmjölks-mål inom några timmar efter födseln.

En svensk undersökning på mjölkkor visadestora skillnader i råmjölkskvaliteten mellanolika kor bland annat beroende på sintidens

23

Kon ställer sig oftast upp inom 10 minuter efterkalvningen för att slicka sin kalv.

Den nyfödda kalven


längd och kons ålder. I dikobesättningar fårkalven oftast själv dia modern, men om dettainte är möjligt bör råmjölk ges med flaska ellersond. En vanlig rekommendation är att kalvenbör ha det första målet råmjölk inom 4 till 6timmar efter födseln och en mängd motsva-rande 15 % av kroppsvikten under sitt förstalevnadsdygn. Detta motsvarar 5–7 liter mjölkberoende på kalvens storlek. Vid kalvning igruppboxar finns en risk för att kalvarna diarandra kor än modern vilket kan påverkaråmjölksintaget och även sprida smitta mellandjuren. Kalvar som inte får tillräckligt medråmjölk av bra kvalitet inom den närmastetiden efter födelsen får sämre immunitet ochökad risk för att drabbas av infektioner.

NavelnNaveln kan vara en inkörsport för infektionerhos den nyfödda kalven. Infektionerna kanorsakas av bakterier i kalvens närmiljö. Dåligpassiv immunitet och bristande hygien ökarrisken för att kalven blir sjuk. Ofta hinner maninte se några symtom på kalven, eftersom densnabbt drabbas av sepsis (”blodförgiftning”) ochdör inom något dygn. Infektionerna kan ocksåspridas till ett eller flera inre organ med till exem-pel lung- eller ledinflammationer som följd.

Desinfektion av naveln rekommenderas intesom rutinåtgärd, eftersom de medel somanvänds kan irritera vävnaderna och därmedge andra problem.

Kalven präglas de första dygnenUnder sina första levnadsdagar knyter kalvenan till och präglas på sin mor. Det är också

under dessa första dagar som det är lättast attetablera en god kontakt mellan kalv och skö-tare. Vill du ha lätthanterliga, tama djur ska dualltså hantera kalven under dess första dagar ilivet. Kalvar som bara träffar andra kor ochkalvar under präglingsfasen kommer senare ilivet att undvika människor. Hur tam kalvenblir påverkas också av moderns/kons beteendei relation till människor.

Kalven får inte bli liggande efter födelsen utanbehöver komma upp och få råmjölk så snartsom möjligt. Om kalvningen sker utomhus iregn och kyla blir kalven snabbt nerkyld ochbehöver få i sig näring så snart som möjligt.Särskilt förstakalvare kan vara dåliga på att tahand om sin kalv och om kalven inte fått diainom 4–6 timmar bör du ingripa.

När präglingsfasen är över är det viktigt attkalven får kontakt med andra nötkreatur ochhelst andra kalvar för att bli lugn och lätthan-terlig senare i livet.

Kalven ska hanteras och märkasEn nykalvad ko har ofta starka modersinstink-ter att skydda kalven. Hon kan uppfatta männi-skan som ett hot och risken finns alltid att honblir aggressiv och till och med går till anfall.

En nyfödd kalv ska öronmärkas så fort sommöjligt efter födelsen och detta är ett riskfylltarbete. Allra säkrast från arbetsmiljösynpunktär att ha en kalvningsbox där kon kan låsas fastså att du kan kontrollera kalven och märka deni lugn och ro.

24


Kon före och efter kalvningen

25

En diko i god kondition har bäst chans att få enlevande kalv och även att ta hand om den och pro-ducera tillräckligt med mjölk för att den ska växabra. Ibland drabbas dock även kon av sjukdomar.

Kvarbliven efterbördI ungefär 5–10 % av kalvningarna stöts intefosterhinnorna ut efter kalvningen. Normaltsker detta inom cirka 12 timmar efter kalv-ningen, annars talar vi om s.k. kvarblivenefterbörd. Efterbörden ses som en sträng avhinnor som hänger ut genom slidöppningen.Vid kvarbliven efterbörd rekommenderasnumera inte att försöka avlossa efterbörden.

Kontrollera kons aptit och kroppstemperaturdagligen (normalt 38,0–39,0 grader). Vidfeber och nersatt aptit bör veterinären kontak-tas, eftersom en akut livmoderinflammationsannolikt uppstått och behandling med anti-biotika kan vara nödvändig. Klipp aldrig av dehängande hinnorna, eftersom det finns en riskatt återstoden då faller tillbaka in i kon medrisk för infektioner! Om de hängande hinnornaär långa kan en stadig knut slås på dem för attöka den naturliga dragkraften.

SlidframfallOm vävnaderna i och kring slidan är försva-gade kan slidväggarna bukta ut genom sli-döppningen. Detta kallas för slidframfall ochses hos drabbade kor under sendräktigheten. Ilindriga fall ser man en rödaktig utbuktandestruktur, framför allt när kon ligger ned. I merallvarliga fall blir framfallet större och livmo-dermunnen kan falla fram. I dessa fall kanäven påverkan på urinblåsan uppstå med uri-

neringssvårigheter som följd. Tillståndet ärvanligare hos feta kor och det finns sannolikten viss ärftlighet.

Behandlingen i lindriga fall går ut på att för-hindra att tillståndet förvärras. Man kan för-söka att binda upp djuret och eventuellt höjabakdelen genom att bygga upp underlagetunder bakdelen. I mer allvarliga fall kan vete-rinär sätta suturer i slidöppningen. Det är isådana fall mycket viktigt att passa kalv-ningen, så att suturerna kan tas bort i tid! Korsom drabbats av slidframfall bör inte betäckasigen, eftersom risken är stor att tillståndet åter-kommer under nästa dräktighet.

LivmoderframfallI samband med, eller strax efter att kalvenfötts inträffar ibland framfall av livmodern.Tillståndet är vanligare i samband med svåraförlossningar. Hos mjölkkor kan kalkbrist(kalvningsförlamning) öka risken för framfall.Den förslappade livmodermuskulaturen ochde uttänjda vävnaderna tänjs ut, livmodernkrängs ”ut och in” och den upp till meterstoralivmodern hänger bakom kon. På slemhinnan,vilket då ses som utsidan, finns de typiskakarunklerna – ”kottarna” – där fosterhinnornavarit fästade. Fosterhinnorna kan sitta helteller delvis kvar.

Tillståndet är livshotande för kon, eftersom deblodkärl som försörjer livmodern tänjs utmycket kraftigt inuti framfallet. Om dessablodkärl brister, leder det till snabb inre för-blödning och död. Veterinär bör tillkallas såsnart framfallet upptäcks!


I väntan på veterinären ska framfallet skyddasmed till exempel ett lakan. Veterinären kansedan trycka tillbaka livmodern i kon. Ingrep-pet görs vanligen under ryggmärgsbedövningEfteråt ges ofta livmodersammandragandeläkemedel och eventuellt kalkinjektioner.Ibland sys slidöppningen ihop. Efter en lyckadåterföring av livmodern är prognosen god ochproblemet brukar oftast inte återkomma vidnästa kalvning.

Liggande korNykalvade kor som inte kan resa sig på grundav akut kalkbrist är en vanlig sjukdom hosmjölkkor. Akut kalkbrist – kalvningsförlam-ning – kräver snabb behandling av veterinär!

Kalvningsförlamning är sällsynt hos dikor.Om en diko blir liggande efter kalvningen kanorsaken vara nerv- eller muskelskador i ellerkring bäckenhålan. Det finns ingen riktadbehandling för detta utan symtomatiskbehandling med smärtstillande och eventuelltantibiotika kan sättas in efter veterinärundersök-ning. Prognosen bedöms av veterinär i detenskilda fallet. Liggande kor ska alltid ha mjukt

underlag, vändas ofta för att inte förvärra mus-kelskadorna och ha tillgång till foder och vatten.

Juverinflammation Juverinflammationer – mastiter – kan uppträdaunder hela laktationen. Kring kalvningen ärpåfrestningen på kon och juvret som högst,och risken att drabbas av juverinflammationerär därför naturligtvis högre.

Det är bakterier av olika svårighetsgrad somorsakar juverinflammationer. Symtomenvarierar också kraftigt men vid akuta mastiterhar ofta de drabbade korna feber och nedsattaptit. Den drabbade juverdelen är svullen ochhård. Mjölken är förändrad med allt frånenstaka flockor i till synes normal mjölk tillgult, blodblandat eller varigt sekret. Akutamastiter ska undersökas och behandlas avveterinär! Oftast sätts en behandling in medantibiotika och eventuellt antiinflammatoriskamedel efter att ett mjölkprov har odlats för attbestämma typen av bakterier.

26

Livmoderframfall är livshotande för kon. Veterinärska tillkallas så snart framfallet upptäcks. Underväntan på veterinären ska framfallet skyddas medtill exempel ett rent lakan.

Juverinflammation kan diagnostiseras genom s.k.CMT-test. På bilden syns tydliga förändringar avmjölken från de inflammerade spenarna.


27

I en dikobesättning bör kalvningarna planeras så att de inträffar under begränsad tid. Låt inte tjuren gåmed koflocken hela betessäsongen.


Lästips• svenska webbplatserStatistik om kött, avel och produktion (KAP) på Taurus webbplats (www.taurus.mu)Husdjursstatistik på Svensk Mjölks webbplats (www.svenskmjolk.se)Svensk Avels webbplats (www.svavel.se)

• svensk facklitteraturArtificiell insemination och reproduktion, Svensk Husdjursskötsel, meddelande nr 149

• engelsk webbplatsUniversitetet i Lincoln, Nebraska, USA, lantbruksinstitutionens webbplats om köttproduktion:(http://beef.unl.edu)

• engelsk facklitteraturArthur, G.H., Noaks, D.E. & H. Pearson, Sixth Edition, 1989: Veterinary Reproduction andObstetricsPeter G.G. Jackson, Second edition, 2004: Handbook of Veterinary Obstetrics

28

ISSN 1102-8025JO07:1

Jordbruksverket551 82 JönköpingTfn 036-15 50 00 (vx)E-post: [email protected]: www.sjv.se

Författare: Karin Granström, Husdjurskonsulent i Värmland. Anita Jonasson, Veterinär, Svenska Djurhälsovården, Linköping.Foto: Karin Granström (omslag stor bild, sid 6, 7,), Acki Gauffin, BS Agro (sid. 2), Daniel Hedeås (nederst t.v., sid 5, 8, 22, 23), Kerstin Karlsson (nederst t.h., sid. 11, 12), Anita Jonasson (sid. 13, 21, 26), Knut Madslien (sid. 16), Elisabeth Schönberg (sid 27). Illustrationer: Karin Granström


Documents

Kalvning och kalvningshjälp - jordbruksverket.se · Förord 3 ”Nötkreatur skall behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom” – så inleds den svenska djurskyddslagen