Upload
henrik-forslund
View
227
Download
0
Embed Size (px)
DESCRIPTION
Korrektur målarbok
Citation preview
Tack till vår projekthandledare Cecilia Nachemson och Henrik Forslund på Trycknu i Fruängen
-Titta!
Här är bilderna de tog!
- Titta!
Här kommer Boris ut ur hallonskogen, med
kladd runt munnen. Mätt och belåten av
alla hallon. I handen har han sin nya
kamera.
Ängen är full av vackra blommor som man
inte får trampa på. Här finns violer,
prästkragar, vitsippor, blåklockor, rosor,
gullvivor, tulpaner, ängsklöver och
smörblommor.
En så fin dag kan man inte vara annat än
glad, men Boris vill vara med
sin vän Bubba.
-Titta!
Där sitter ju Bubba. Där, bakom
rosenbusken!
Men allt står inte rätt till.
Bubba är alldeles blöt, i ögonen glimmrar
tårar. Tårarna har blivit en liten sjö.
- Varför gråter du Bubba?
- För att världen är så stor och jag är så
liten.
Det har Boris inte tänkt på, men inser ändå
att Bubba har alldeles rätt.
- Det är väl ingenting att vara ledsen över ?
Plötsligt får han en väldigt bra idé.
-Kom Bubba! Jag ska visa dig världen!
Han torkar Bubbas tårar. Boris tar hans
hand och så börjar de gå.
- Titta!
Här är havet. Idag är det stort och blått och
lugnt. En sån här dag kan man bada.
Men havet kan vara stort grått och argt
också. Då ska man inte bada.
I vattnet simmar fiskar. På stranden ligger
snäckor. Ute till havs guppar en fiskebåt
och högt i skyn flyger en fiskmås.
-Det är så vackert här och så mycket att
titta på! Utbrister Bubba.
Ett perfekt ställe för att ta den första bilden
med min nya kamera, tänker Boris. Så tar
han ett vackert kort på Bubba när han
sitter där, vid strandkanten.
-Kom Bubba! Vi går vidare. Jag har mycket
kvar att visa dig!
-Titta!
Här är hagen. Gräset är grönt, kossorna
muar och flugorna surrar. En fluga sätter
sig på Bubbas nos. Han nyser
- Atjoooooo!
Boris skrattar högt och länge.
Bakom hagen finns en åker. Där kör
bonden med sin röda traktor. Bubba
klappar på en av kossorna.
Här ska jag ta min andra bild tänker Boris.
Och så gör han det.
-Kom Bubba! Vi går vidare, jag har mycket
kvar att visa dig!
Titta!
Här är skogen. Solen skiner genom trädens
lövverk, så att ljuset nästan känns grönt.
-Åh! Blåbär! Utbrister Bubba förtjust. Han
slår sig ned bland blåbärsriset och stoppar
genast en hel näve små bär i munnen. Hans
rumpa blir alldeles blåfläckig.
På avstånd hör de en hackspett picka och
fåglarna sjunger. Marken är klädd med
mossa och svampar. Lite längre bort
hoppar ett rådjur skrämt iväg. De skymtar
bara den vita baken.
De blir kvar ett tag för allt är så lugnt och
fridfullt i skogen. Dessutom finns det ju
massa smaskiga blåbär.
-Kom Bubba! Säger Boris till slut.
-Vi går vidare, jag har mycket kvar att visa
dig!
Titta!
De har kommit till öknen. Här är det sand
så långt ögat kan nå.
-Gah! Här är det ju jättejättevarmt! Klagar
Bubba. Han slår sig ner av utmattning men
far snabbt upp igen! För om luften var
varm så var sanden ännu varmare!
-Kolla kameler! Säger Boris, för i horisonten
har en hel karavan dykt upp.
-Kom vi klappar! Skriker Bubba och
springer bort mot karavanen. Boris följer
efter men har svårt att hänga med i
värmen.
-Kom Bubba! Flåsar Boris
-Det är för varmt här. Vi går vidare jag har
mycket kvar att visa dig!
-Titta!
Framför dem reser sig höga, spetsiga berg.
En stig ringlar sig fram över landskapet.
Boris plockar upp en gren från marken
-Titta Bubba, en vandringsstav.
Triumferande ställer han sig på en sten
medan han stödjer sig på staven. Bubba
tar Boris kamera och fotar.
-Kom Bubba, men nu orkar jag bara visa
dig en sak till.
Han lämnar sin stav, tar Bubbas hand
och så vandrar de vidare.
-Titta!
De är i den stora staden nu. Här är husen
nästan lika höga som bergen och bilarna
kör fort på asfalterade gator. Bubba och
Boris har satt sig på en parkbänk för att
vila. De hör stadens alla ljud eka mellan
husväggarna. De är båda mycket trötta.
Aldrig tidigare har de sett så mycket på en
och samma dag.
-Du är en världsvan Nalle nu, säger Boris.
Bubba undrar vad det betyder.
-Att du sett världen och att det inte finns
så mycket att vara rädd för, förklarar Boris.
- Kom Bubba, nu orkar jag inte visa dig mer.
Vi går hem och vilar.
De är tillbaka på ängen. Det har mörknat,
himlen är rosa, lila, orange och mörkblå.
I den mörkaste blå har stjärnorna och
månen tänts. De ligger där, sida vid sida
bland alla blommor. Violer, prästkragar,
vitsippor, blåklockor, rosor, gullvivor,
tulpaner, ängsklöver och smörblommor.
De är båda mycket trötta efter dagens
upptäcktsfärd. Boris håller just på att
slumra till när Bubba frågar:
-Hur långt är det till stjärnorna?
-Jag vet faktiskt inte. Jag vet bara att vi är små, att
världen är jättestor, att rymden är större än världen
och att rymden är oändlig.
Men det ska vara så.
Tack till vår projekthandledare Cecilia Nachemson och Henrik Forslund på Trycknu i Fruängen
-Titta!
Här är bilderna de tog!