1

KÅRENYTT2016 års tredje nummer •6:e digitala upplagan

U10-MILA

& MYCKET MER

VM OCH EMAllt och alla har en identitet. Vi har det som människor, som företag, som föreningar och även många produkter har starka identiteter. Den framgångsrike vet att använda sig av sin identitet på rätt sätt. Att vara tydlig och konsekvent. Som budbärare av företagets eller produktens identitet är logo-typen den viktigaste visuella resursen. Rätt framtagen och använd är den ovärderlig och kan också bli ett starkt varumärke. Skillnaden

Svart/VitI de fall logotypen inte går att trycka i färg ska en enfärgad svart/vit variant användas.

OBS! Logotypen får inte användas i en gråskalevariant av färglogotypen.

FärgOK Kåres logotyp ska användas i färg i alla fall det är möjligt. Färgvärdena får inte ändras.

Färgvärden:

Blå

CMYK: 100, 98, 0, 0PMS: Pantone 2746

Gul

CMYK: 0, 9, 100, 0PMS: Pantone 109

mellan framgång eller misslyckande ligger ofta i förmågan att vara tydlig och konsekvent. Varumärket eller företagsmärket är en förlängning, en visualisering av föreningens själ. De värderingar, den inriktning och vision man har är kopplade till varumärket som bäraren av de immateriella värdena. Efterföljs riktlinjerna så kommer OK Kåre att få en tydlig profil och bli igenkänt som en seriös förening som arbetar professionellt i alla led.

Varför en grafisk identitet?

Logotyp – OK Kåre Version 1.0 – Januari 2014

2 3

SIDA TVÅ INOMHUSTRÄNINGAR

NATIONELL TÄVLING

FÖR INFO OM HÖST/VINTER-TRÄNING SE SIDAN 42.

NÅGRA ORD FRÅN REDAKTÖREN

INNEHÅLL:4-5 ...........U10-Mila6-7 ...........JVM 20168-9 ...........Damrekord i Finland10-15 ........Kan man orientera i USA?16-17 ........SM-stafett 201618-19 ........Sponsorsida20-21 .......Skogslek och Solskola22-23 .......DOF-lägret24-25 .......OOCup26-27 .......Bästa funktionärsjobbet28-29 .......Brons med Guldsmak30-31 .......Nästa år igen!32-34 .......Orienteringsskola på Oringen35 .............Soppaansvariga36-39 .......Kåres ungdomar på VM40-41 .......Avslutningsartikel: Vilma på EM42 .............Information om träning höst/vinter43 .............Sista sidan

Andreas Lindgren, redaktörokkarenytt@gmail.com telefon 073-050 86 96

Allt och alla har en identitet. Vi har det som människor, som företag, som föreningar och även många produkter har starka identiteter. Den framgångsrike vet att använda sig av sin identitet på rätt sätt. Att vara tydlig och konsekvent. Som budbärare av företagets eller produktens identitet är logo-typen den viktigaste visuella resursen. Rätt framtagen och använd är den ovärderlig och kan också bli ett starkt varumärke. Skillnaden

Svart/VitI de fall logotypen inte går att trycka i färg ska en enfärgad svart/vit variant användas.

OBS! Logotypen får inte användas i en gråskalevariant av färglogotypen.

FärgOK Kåres logotyp ska användas i färg i alla fall det är möjligt. Färgvärdena får inte ändras.

Färgvärden:

Blå

CMYK: 100, 98, 0, 0PMS: Pantone 2746

Gul

CMYK: 0, 9, 100, 0PMS: Pantone 109

mellan framgång eller misslyckande ligger ofta i förmågan att vara tydlig och konsekvent. Varumärket eller företagsmärket är en förlängning, en visualisering av föreningens själ. De värderingar, den inriktning och vision man har är kopplade till varumärket som bäraren av de immateriella värdena. Efterföljs riktlinjerna så kommer OK Kåre att få en tydlig profil och bli igenkänt som en seriös förening som arbetar professionellt i alla led.

Varför en grafisk identitet?

Logotyp – OK Kåre Version 1.0 – Januari 2014

Vad otroligt många bidrag ni skickade in till detta nummer - superroligt! Det har varit två trevliga veckor att pyssla ihop KåreNytt. Skulle jag ha missat någons bidrag ber jag ödmju-kast om ursäkt. Det har i alla fall varit fantastisk roligt att läsa om er framfart i skogarna - vilka äventyr ni varit ute på! Ha nu en toppenhöst - skicka gärna in nya bidrag redan idag!

Inomhusträningen startar Onsdag 19/10Samling I Lugnets Sporthall i lilla Gymnastiksalen.Vi har tid mellan 19.00-20.30. Kom ombytta och klara för att köra igång kl 19.Jag har haft onsdagsträningarna i över 10 års tid. Det vore roligt med nya inslag och nya tränare till våra onsdagsträningar. Ta chansen att peppa Kåreiterna på inomhusträningen. Hör av er till mig så planerar vi in era träningar.

Jag kommer att vara borta 16/11 och 23/11. Finns det någon som kan vara ansvarig för träningen dessa onsdagar? Hör av er till mig snarast om ni har möjlighet. Hör jag ingenting, så avbokar jag dessa tider.

En nyhet för i år är att jag kommer att testa avslappning och kort meditation. Ta med er överdragströja alternativ filt för detta. Detta kommer att vara alldeles i slutet efter stretchen så de som önskar kan välja att vara med på detta. (Jag räknar med Lasse just på den delen!)

Varmt välkomna till Onsdagsträningarna som startar 19 oktober!Hälsningar Anna Perssone-post: anna.t.persson tel: 070-346 42 95

Falun 2016-09-19

Nästa år kommer klubben att arrangera en nationell tävling helgen den 18-19 september.Tävlingen kommer att genomföras på Tio-mila kartan från i år, arenan kommer vara vid Finnbo. På lördagen är det medeldistans på förmiddagen och tid eftermiddag genomför vi en Mtb-O på samma arena, samma lyckade koncept från i år på öppna falumästerskapen. På söndagen är långdistans, men då blir det ingen Mtb-O tävling

Tävlingsledare för Fot-O är Agne Nyberg och Steve Hale ansvarar för banläggningen. Ans-varig Mtb-O är Annika Engström och Kajsa Engström lägger banorna.

Med vänlig hälsning: Arrangemangssektionen.

Tryck Ctrl + L för att läsa detta nummer i helskärmsläge!

5

Lördagen den 6:e augusti samlades vi vid den gamla macken vid skateparken för att åka till U10mila i Tibro. Vi stan-nade på Ikea i Örebro för att äta och sedan fortsatte vi den 5 timmar långa bilresan. När vi kom fram letade vi på våra militärtält. Vi åt lite mat och bytte om innan vi begav oss till TC. HD12 startade kl 18:00 medan HD18-klasserna startade på natten och morgonen efter.

När vi kom till arenan kollade vi in målet och växlingen. Sedan var det dags för Olle D att starta. Det gick bra och han kom in som 16:e av 121 startande lag. Olle växlade till Wille som kom in som 5:a efter ett bra lopp. Sedan var det dags för mig, Jon och Rasmus att springa parallellsträckan. Efter vår sträcka låg vi tvåa och Olle R stack ut på sista sträckan.

U10mila

//Elsa Kaipe

Vid radiokontrollen hade han passerat laget som gick ut i ledningen men vi vis-ste också att IK Hakarpspojkarna jagade bakom. Det blev en nervös väntan. Till slut sa speakern att ett dalalag var först vid förvarningen och då förstod vi att segern var vår. Det var häftigt att se Olle R komma först in på upploppet och att hela laget sprang med honom in i mål som segrare!

Efter målgången var det många som ville ta kort och göra intervjuer. Sedan var det dags att gå till prisutdelningen. Vi fick ett diplom, en keramikmugg och lite go-dis. När vi kom tillbaka till tälten firade vi med tårta som Kalle köpt.

När vi sovit några timmar gick vi upp tidigt för att se titta H18 och D18 stafet-terna. D18-laget sprang bra och kom på en fin-fin 5:e plats. Det var en grymt rolig helg och jag ser redan framemot nästa år!!

“Det var en grymt rolig helg och jag ser redan framemot nästa år!! “

OK Kåres vinnande lag i HD12. Elsa Kaipe, Olle Ringi, Jon Hansson, Wille Söderqvist, Olle Dalin och Rasmus Widelund

6 7

Junior-VM i orientering 2016 tog plats i Engadindalen i Schweiz och jag hade fått äran att springa för det svenska landslaget. Efter en bra vår med fina prestationer av mig så hade jag hopp om bra resultat när vi anlände till den idylliska miljön i Scoul omgiven av 3000m höga berg. Vi från svenskaland-slaget reste ner på Onsdagen den 6 juli men tävlingarna startade inte förens på Söndagen. Detta för att vi skulle kunna acklimatisera oss till den höga höjden samtidigt som vi kunde be-kanta oss med terrängen. JVM inledes med en sprint i den lilla byn Scoul som bjöd på alla möjlig sorters utmaningar i form klassisk stats och park orienter-ingen samt orientering i byns gamla delar.

JVM

2016

Den 30 gradiga värmen gjorde sitt men jag lyckades hålla ihop det tekniskt och hade även bra fart på benen vilket resulterades med en tredjeplats i men JVM debut. Otroligt glädjande samti-digt som det även var lite förvånande att jag hängde med så pass bra som jag gjorde. Sedan gick veckan otrolig snabbt, långdistansen dagen efter på 2300 höjd var otroligt krävande fysiskt och många löpare kände av höjden mycket. Jag själv slet på i mitt tempo och orienterande nästan helt felfritt och även idag lyckades jag knipa ett brons. Detta mer oväntat än bronset på sprinten men detta gjorde upplevelsen ännu bättre. Medeldistansen för mig blev mitt sämsta lopp under veckan, nog för att jag var besviken när jag kom imål men nu i efterhand så med facit in hand så är inte en sjätteplats på ett JVM fy skam.

Isac von Krusenstierna reflekterar över VM i Schweiz.

Junior-VMs roligaste lopp blev dock utan tvekan stafetten. Jag lyckades knipa en plats i det svenska förstala-get där jag sprang sistasträckan, jag fick ett inspirerande utgångsläge ca 3min efter när Simon Hector släppte ut mig på en sjätteplats. Mitt fokus blev att jaga medalj och redan vid första radion så hade jag lyckat ta laget upp till en andra plats som jag lyckades hålla till mål. Terrängen var bland det finaste jag sprungit i och att sedan lyckas göra ett tekniskt perfekt lopp gjorde detta till den bästa upplevelsen under veckan. Schweiz knep guldet men vi var mycket nöjda med våra prestationer.

Att sammanfatta detta JVM några veckor senare blev svårt, jag försökte tänka på saker som jag skulle gjort an-norlunda men jag kom inte på något. Sen insåg jag att varför ska jag ändra på något som var otroligt bra? Jag har nu min blick mot kommande mäster-skap och ska göra allt för att kunna springa lika bra som detta år. Oavsett så fick jag en fantastisk vecka nere i Schweiz som jag aldrig kommer att glömma.

//Isac von Krusenstierna

8

De yttre förutsättningarna under årets Venlastafett i östra Finland, Ryssland någon mil bort, kunde vara bättre. De inre var dock utmärkta. En utvilad damtrupp, förutom de som kom med morgonbåten via Åbo, med tränade ben, stor motivation och ett gäng att trivas i, är ett utgångsläge som kan inne-bära någonting…STORT!

Tävlingsdagens morgon startade dock i sol, men desto närmare en stor och lerig parkeringsplats vi närmade oss, mulnade himmeln till. Damerna reste vindskydd, tittade på tävlingsförutsättnin-garna och bildade energicirkel som fylldes med kloka ord och sedan var de tammefan redan dags. För start.

Ett startgärde som fylldes med imponerande ca 1 250 tjejer, varav 4 bar Kåres klubbdress. Fyllda åskådarled med en tyst förväntan i luften och sedan…..ra-ta-ta, som di säj i Grängesbärj… så var horden iväg.

Kåres bästalag var ett av fåtal lag bland de 25 hög-sta startnumren (baserade på 2015 års placerin-gar) som inte fått GPS-sändare med sig ut på sina sträckor. Det skulle visa sig vara en arrangörsmiss!

Undertecknad, Marcus och Magnus travade efter starskottet runt i den tilltagande vällingen under de efterföljande timmarna och skrek, hoppades och hoppade. Vi servade efter bästa förmåga med ett fokus på tider, var är dom och var står hon? Var är skärmen, när kommer varvningen och vadå regn!

DAMREKORD I FINLAND

Regn, lera, blåst och en gråbrun välling vid fötterna, därav påminnandes om att det faktiskt fanns ett år som var värre – 1981. Någon som minns?

De första kontrollbilderna med den första tidsangi-velsen är alltid lite extra spännande. Årets starttjej Martina Ruch, visade upp sig i en position som kändes alldeles utmärkt och vi fick även se tvåans Vilma VK passera innan de bytte till en ny posi-tion. Och sen nästa…och nästa.Till växeln anlände Martina som tjej nr 46 av en lång rad löpare med knappt 2 minuter fram till den som fick lämna över kartan som nr 1. Ett utmärkt lopp av Martina och i ett som någon sa ” perfekt utgångsläge för Kajsa”. Vilma som var lite för hetsig i början och då var fram till fel kodsiffra avslutade sin startdebut alldeles galant med att gå jämnt med täten.

Kajsa Risby var på jakthumör. Hon fick pris på årsmötet i mars för årets Kåreprestation, med stafettinsatser som argument, och det skulle visa sig vara ett starkt argument. Kajsa avancerade från skärmbild, till varvning, till skärmbild och när den sista TV-kontrollen inför sträckans avslutning dök upp framför våra ögon, var det en kåreblus som dominerade hela bilden. När sedan en lö-pande kamera, likt Kaipe, Nordlund och Tysk på Tiomila, i närbild följde Kajsas infart mot sista och växeln, kan vi påstå att hon och Kåre dominerade hela detta gigantiska TC. Hon sprang fort!

För andra gången i Kårehistorien var Kåre i ledn-ing på Venlakavlen. Den första tjejen som kla-rade detta var Eva-Lena Bergman som växlade som nr 1 på en startsträcka på 80-talet. Nu har vi alltså dessutom två historiska tjejer som lämnat startgärdet i tätposition, Matilda Andersson och Kerstin Eriksson. Bilda klubb, skriver jag!

Det regnade, det var kallt och iförd endast en tunn tävlingsblus, fick Kajsa svara på frågor i en ovan intervjuroll, så det var en rejält frusen Kajsa som nådde oss bakom utstämplingen. Hoppas kramar-na värmde!Tredjesträckan var stafettens kortaste, men oj vilket motstånd Matilda fick att löpa mot. De ”tunga” lagen radade upp sträcktjejer med såväl världsmästartitlar som landslagsuppdrag. Finskt, norskt och svenskt.

Matilda kämpade emot efter bästa förmåga. Höll ihop tekniken (och det mentala) på ett bra sätt och när hon nådde fram till vår ankarlöpare på sistas-träckan, Lisa Risby, var hon in som 15:e tjej bara 4 minuter efter tätlaget.

Lisa öppnade slutsräckan på ett strålande sätt och när hon vid varvningen var upp och nosade på Tove Alexanderssons tempo gjorde hon det som nia. Kunde en sensationell topp 10 plats vara inom räckhåll?

Tyvärr hade Tove ”den andra” gafflingen efter var-vningen och Lisa fick inte den draghjälp hon hade behövt för att fixa detta, men springandes för livet på de sista löpbetonade sträckorna förde hon in OK Kåre som TOLFTE lag, mindre än sex minuter från plats 1 och med ett nysatt klubbrekord med sig in under målportalen. Vilka tjejer! Och vilka stolta coacher!

I tidsavstånd sprang vårt lag på en 3 % längre tid än segrarlaget. Det motsvarar ca 1,5 min per sträcka. Det var ingen tvekan om att inställningen var 100 %-ig, men finns det ändå 3 % till att ta? På tekniken? På träning? Klarar vi det, tjejer? I så fall…the sky is the limit.

Efter en sådan urladdning ser man fram mot en prisutdelning. I pompa och ståt skall Kåre hyllas på det stilfullt uppbyggda scenbygget. Kl 19 drog det igång. På plats segrarlagen och deras närmaste supportrar och några handfulla regnvåta finnar. In på scenen kommer en bastant finsk manskör och drar igång showen, som avlöses nån sorts land-shövding som med basröst läser innantill och drar ut på sitt tal med långa pauser och detta helt på det inhemska språket = no comprendo, ut med han och in med ett prisbelönt folkdanslag, där de folk-klädda damerna gång på gång drattar på ändan eftersom dansbanan är såphal av regnandet, och sen då…ja då var det dags för instrumental folk-musik…och det var blött , blött, blött och det var surt, surt, surt och det var en stund efter 20 som våra stelfrusna hjältinnor äntligen fick stappla in på scenen och mottaga publikens hyllningar. Nåja, i alla fall våra.

Det var alltså kallt och blött, men inombords var det varmt och gott och många fina tankar på vad som egentligen hade hänt. Och det var faktiskt värre väder 1981!

//Roger Rågång

10

Kan man orientera iUSA?

...frågade Jon i vintras när vi planerade vår stora USA-resa. Vi hade då en grov planering klar för vår

två månader långa roadtrip med campingbuss i västra USA. Med början i öknen i Utah skulle vi ta oss

upp genom Klippiga bergen i Colorado till Yellow-stone i Wyoming och därefter söderut igen via Idaho. Vårt fokus på resan var klättring och USAs fantastis-

ka och storslagna natur.

forts.

12

Där finns ju trots allt ändå lite skog. Det visade sig att Rocky Mountain Orienteering Club arrangerade en tredagars tävling “Rocky Mountain Orienteering Festi-val” i början av juli i Laramie i sydöstra Wyoming. Och det visade sig dessutom att orienteringen skulle äga rum precis i anslutning till Vedauwoo som är ett riktigt fint klätterområde, världsberömt för sin breda sprick-klättring.

Efter att ha konstaterat att tävlingen låg ganska ok till i tid i förhållande till vår tänkta rutt, så beslöt vi att det nog skulle kunna bli en bra upplevelse av det hela. Kanske kunde vi få till en perfekt kombination av klät-tring och orientering som passade hela familjen. På plats visade det sig att vi haft helt rätt.

På förmiddagarna orienterade vi och på eftermidda-garna klättrade vi. Campade gjorde vi på en av de enkla naturcampingarna i anslutning till klättringen i Vedau-woo, där även många orienterare höll till.

Laramie i Wyoming innebar äkta cowboylandskap. Det visade sig bli orientering ute på den öppna prärien där skogsdungar och säregna klipp- och stenformationer gav landskapet en riktigt spän-nande karaktär. Solen gassade och hade det inte fläktat hade det kunnat bli riktigt hett att springa. Arrangören hade dock placerat vattendunkar och muggar vid flera vätskekontroller längs banorna.

Tävlingen var som väntat ganska liten och med en trivsam, familjär stämning. Det var ca 200 entusi-astiska deltagare totalt, varav endast fyra var barn i de yngsta klasserna. De yngsta sprang en gemen-sam mycket lätt bana. Jon och Ylva var anmälda i tävlingsklass, M12 respektive F10. Erik och Boel valde att springa varsin etapp.

Jon och Ylva summerar första etappen:

Orienteringen var lätt och man följde ett staket hela vägen. Det var mer folk än mamma hade sagt att det skulle vara, men det var ändå väldigt lite folk. Det var väldigt öppen terräng och inte så mycket träd. /Ylva Det var lätt. Det var roligt.  Det gick bra att sprin-ga. TC var inte som jag väntat mig. Det såg annor-lunda ut. Det var inte lika mycket eller avancerat som hemma. /Jon

Jon och Ylva summerar andra etappen:

Det var mindre öppen terräng på min bana den här dagen men fortfarande väldigt väldigt öppen ter-räng. Jag tyckte det var en lätt bana men den var lättare första dagen.  Det var väldigt mycket kossor vid målet och de råmade mycket när vi kom dit. Det var kul tyckte jag för jag sprang bara en minut långsammare än Jon och jag slog tjejen i F12. /Ylva Det var väldigt öppen terräng. Det var längre till start. Start och mål var inte på samma ställe som första dagen Det var lätt att springa. Det var lite svårare orientering denna dag. Det gick rätt så bra. /Jon

Men Boel gick igång på Jons fråga och började kolla runt lite. Kanske fanns det någon orientering i Klippiga bergen?

Jon och Ylva summerar tredje etappen:

Det var roligt och det var mycket mer skog än på de andra två dagarna. Man sprang på stig mer. De andra dagarna sprang man på öppet fält. Det var längre bana än de andra två dagarna. Jag vann min klass och kom före den andra tjejen i F12. /Ylva

Det var roligt att vinna. Både etappen och totalt. Jag fick en magnet till pris där det står 1st place. Det var jobbigt att springa för det var väldigt lätt. Det var bara stig hela vägen.  Start och mål var inte på samma ställe.  Jag var skit-trött när jag kom i mål. /Jon

Efter målgång tredje dagen fick vi till en snabb prisutdelning och kunde tidig förmiddag fortsätta vår roadtrip mot Lander längre norrut. Där hägrade nya klätteräventyr och vi hann precis fram i tid till Landers lokalt världsberömda 4:th of July Rodeo. Men det var en helt annan amerikansk historia.

/ Boel, Jon och Ylva Foto: Erik

Jon på utsteget på en av lederna i The Maze, Vedauwoo

Jon startar på andra etappen

"Det var lätt. Det var roligt. Det gick bra att springa. TC var inte som jag väntat mig"

fler bilder

14 15

Bildspecial Ylva ute på banan andra etappen

16 17

För mig är det denna dag som jag sett fram mest emot sen jag bytte till Kåre i vintras. Att få möjlig-heten att springa i ett riktigt konkurrenskraftigt sta-fettlag är något jag länge velat göra och samtidigt

att få lyckas direkt var riktigt häftigt och kul!

Jag (André), Jonas och Isac hade fått äran att springa i förstalaget. Innan loppet hade det snackats mycket om att just detta lag var huvud-favoriter, pressen var stor och det var jag som skulle få inleda stafetten på förstasträckan.

Morgonen på tävlingsdagen var lugn och san-sad. Rummen skulle städas ur och frukost skulle ätas. Alla sträckor i de olika lagen fick ta varsin minibuss/bil ut till arenan med cirka en halvtimmes mellanrum, tillräckligt så alla skulle hinna se den första starten som var just H20 klassen. För min egen del var bussresan ut till arenan det värsta. Nervositeten steg och jag kände hur benen skakade utan att jag kunde få dem att sluta. Hur skulle detta gå? Väl på arenan blev det bättre, jag fick fokusera på annat och förberedde mig på bästa sätt. Kollade på de två varvningskontrollerna, såg vart sista var, hur man tog sig från starten till startpunkten och som alltid gjorde jag den vanliga rutinen innan start.

SM-Stafett 2016 Andrés perspektiv

När startklockan ringde släppte all nervositet och tävlingen var äntligen igång. För mig började det lite krokigt, lite snett till ettan men var sedan med strax efter täten fram till kontroll nummer sex där jag gör en bom på drygt en minut. Däref-ter läser jag till fel kontroll, till åttan istället för sjuan och tappar ytterligare tid. Stressen ökade och jag väljer att springa väg på långsträckan för att jag ska lugna ner mig och låta huvudet vila. Därefter springer jag bra och kan plocka in lite tid på täten. Jag växlar över till Jonas på andra-sträckan som nionde lag, drygt en och en halv minut efter täten.

På andra sträckan fick vi se Jonas springa fan-tastiskt till en början. Han plockar snabbt in täten och vid första varvning är det fyra lag i tät. Kåre är ett av dem. Vid andra varvningen är det bara Jonas som stämplar och det dröjer hela fyra minuter innan nästa lag kommer in för varvning men det dröjer även tills vi får en stämpling på sista kontrollen. Jonas har haft en tyngre sis-taslinga och växlar till slut över till Isac på sis-

SM-stafetten ägde rum i den lilla byn Bussevik Nere i Blekinge. Dagarna innan hade medel kvalet och finalen redan klarats av

och det sista SM loppet för 2016 skulle nu genomföras!

tasträckan som andra lag men endast ett par sekunder efter ledningen.Isac springer stabilt på sträckan och får snabbt en ganska stor ledning ner till de jagande lagen. Det blir ingen mer spänning än så och vi alla tre får springa på upploppet med segerkrans och flaggan i hand mot ett efterlängtat stafett-SM GULD!. Det är denna känsla man har på upplop-pet som jag tror vi alla har tränat för.

För mig är det denna dag som jag sett fram mest emot sen jag bytte till Kåre i vintras. Att få möj-ligheten att springa i ett riktigt konkurrenskraf-tigt stafett lag är något jag länge velat göra och samtidigt att få lyckas direkt var riktigt häftigt och kul. Vi kan nu se tillbaka på denna stafett med stolthet och vi får inte glömma att det kom-mer en ny chans att upprepa denna prestation nästa år!

Over and out/André

18 19

ETT STORT TACK TILL VÅRA SPONSORER

20

Vid sista tillfället hade vi Sagotema och barnen träffade på många olika figurer bl.a. Nalle Puh och Räven. En riddare, en indian, en häxa och en

clown ska också ha synts till Vid Kårestugan vid avslutningen.

En del av Kåres yngsta träningsgrupp Skogslek

Årets Solskola var en succé!

Barnen var glada, lärde sig en massa nytt och fick nya komp-isar. Eller för att citera min dotter: " Det var alldeles för kort med en vecka, jag önskar att det var 4 veckor till". Jag vill tacka alla duktiga Kåreungdomar som tar sig an våra yngsta barn.

Text och foto: Anna Persson

På morgonen den 11 juni samlades många av Kåres ungdomar vid gruvan för att åka på årets DOF-läger. På för-middagen kom vi fram till Avesta. Där började vi lägret med en bana i sko-gen. Man fick springa mot en kompis. Kompisen sprang åt ena hållet och man själv fick springa åt andra hållet. Sedan möttes man längs banan och till sist vid mål.

DOF-LÄGRETDärefter så gick vi och åt lunch på en (enligt många) dålig restaurang där man fick köttfärssås och spagetti. Sedan var det dags för eftermiddagens träning. Man fick först springa en bra bit till start. Där skulle man para ihop sig två o två och träna kartminne på en bana. Det var mycket backar och stigar. Efteråt så sprang vi tillbaka till skolan som vi bodde i.

På kvällen så spelade vi fotboll och åt hamburgare. På morgonen så åt vi frukost i skolans matsal. Därefter så skulle vi springa en sprintbana på skolgården med touchkontroller. Det fans tre olika varianter på banorna. En kort, en medel och en lång. För många var det första gången de testa-de touchkontroller. Det var kul och mycket lättare att stämpla. Den sista

övningen på lägret var en sprintbana i villaområdet intill. Då var det mycket vägar. Och till sist åkte vi hem till Fa-lun.

Frode och Esbjörn Montelius Risberg

Foton: Jens Montelius Risberg

Min personliga höjdpunkt kallas för OOCup. Den gick i Italien, Slovenien och Österrike, fem tävlingsdagar, ingen vilodag, varierande och krä-vande terräng, massvis med stigning, skala 1:7500 på grund av detaljrikedomen, ca 2000 deltagare, dvs ganska familjärt. Det var kortfattningen...

Första dagen bjöd på 250 höjdmeter på ca 7km och temperaturer runt 30 grad nära österrikiska kurorten Villach. Jag började känna mig sliten gansk fort, och när jag kollade på klockan visade den 1:03. Oj då, och hälften av banan kvar... Jan Prochazka körde om mig i flygande fart och jag släpade fram mig mot mål.. Bomfri i alla fall på andra delen av banan. Väl vid utstämplingen kände jag att det var inte värdens bästa upptakt - klockan visade strax under 2:00 - och jag blev jät-teförvånad att jag bara hade varit ute i ca 80min! Jag hade tydligen glömt att sätta igång klockan vid starten och på displayen visades - just det, klockslaget! En glass till den som kan räknar ut min starttid :-) Först till kvarn.

Andra och tredje etappen gick av stapeln vid Laghi di Fusine i Italien, ca 1km från Slovenska gränsen. Runt sjön som är ett känt utflyktsmål sträcker sig snabblöpta ängar, och kulissen bildas av det imposanta bergpanoramat. Banan gick i ett område med många stenblock i alla möjliga stor-lekar, i kombination med en fin kurvbild. Vilket jag inte fick till vid ettan, så jag sprang förbi den och var nästan 100% säkert att det inte var min kontroll... vilket jag ångrade 2min och 20 höjdme-ter senare. Sedan flöt orienteringen på bra och det var bara att njuta!

Dag tre började med en teknisk inledning i samma område som dag 2 (vilket jag inte hade någon nytta av). Andra delen av banan var däremot

ganska snabbsprungit, dock gällde det att ha koll på kompassen och tolka vilka diken som var med på karten och vilka inte. Efter tävlingen lockade Laghi di Fusine med sitt klara gröna vattnet, dock var det inte många som vågade sig längre in än till knävecken... Det var ***kallt!

Egentligen kände jag mig tillräckligt trött efter dessa två dagar, men det fanns ju ytterligare två tillfällen att tävla: Uppe i slovenska bergen söder om turistorten Bled, en bra bit inne i Triglav-nationalparken. Väl vid arenan märkte jag att höjdmetrarna för dag 4 och 5 inte var något skämt. En brant skidbacke utgjorde en del av tävlingsom-rådet.

Inte bara O-Ringen har lift till starten, utan även etapp 4 på OOCup. Startplatsen låg på en grat, pre-cis på italiensk-slovensk gräns med härlig utsikt över bergen runtom. Inledningen av banan gick bra, det gällde att hitta rätt vägval med så få höjd-meter som möjligt. Terrängen tycktes vara ganska öppet och snabblöpt, dock fanns den del steniga partier och grönområden vilka kunda ställa till det. Sista kontrollerna var snabblöpta: Downhill-sprint på skidbacken!Sista dagen hade samma arena, dock start och mål på andra sida vägen, och ett helt annorlunda terräng. Den här gången blev det bokskog, typisk karstterräng med stora gropar och steniga partier som försvarade löpbarheten. Fokus på vägvalen och kompass alltså... Vad ska jag skriva mer... en karta säger mer än tusen ord, så se och njut.

Vid sidan om tävlingarna fanns det gott om tid att bada i diverse kalla bergsjöar, vandra, äta glass eller annat god mat, kolla på kända turistmål (Log-arska dolina, Socadalen mm. Så kort och konsist: För min del var det inte sista gången jag sprang OOCup.

SM är precis över och hemresan lär nog ta några timmar till, så det är ett bra tillfälle att skriva lite om sommarens höjdpunkt - ur orienteringsperspektiv. Och nej, det är inte O-Ringen jag menar!

Dessa bilder blir större om du håller muspekaren över dem. Funkar på PC/Mac med Adobe DC

Finns att hämta kostnadsfritt på https://get.adobe.com/se/reader/

Text och foto av Leif BaderOOCup

Ofta med regnjackan på för att sedan inte behöva använda den under dagen. Första da-gen lite nervöst. Både hos mig och hos en del andra. För mig var det -Kommer jag att hinna hjälpa och se alla med just det de vill ha hjälp med.Etapp 2 var vi rutinerade och skönt var väl det när vi hade tidigaste starten.

Starttider och logistik. Vem går med vem till starten och när? Knyter och tejpar skosnören och sedan är alla redo. Klubblottning är fan-tastisk. På en timme är alla startade och kom-mer i mål och det är bara att bocka av dagens prestationer. Det är jag som får vara med när de startar och kommer i mål för att berätta hur det gått. Jag är tacksam för att jag fått dela detta äventyr med barnen. Lite dusch, matsäck och sedan försöka samlas för hem-resa. Några åker före andra stannar kvar och jobbar. Ett stopp i lekparken innan vi ger oss i kast med Trollstigens uppförsbacke hem. Tunga väskor på trötta ben. Själv släpar jag på kvarglömda stövlar och kanske en extra ryggsäck ibland.

BÄSTA FUNKTIONÄRSJOBBET

Hänger upp våra springkläder och sedan fika. Vi länsade kylskåp på margarin , plockade blåbär och bakade för glatta livet. Choklad-bollar, blåbärsmuffins, chokladmuffins alla hjälper till och det blir som fest varje dag. Kanske smög det ner lite salt i någon muffin...

Sedan sätter jag mig i solstolen medan barnen outtröttliga leker runt huset. Förundras av att de har sådan energi och att alla leker med alla. Hjälper varandra och gnäller inte fast benen är trötta. Konstaterar att jag haft den bästa uppgiften som fått vara med era barn hela dagarna. De kan så mycket mer när ni inte är med. Tro nu inte att jag rodde hem detta alldeles själv. Uppgiften delades med Patrik Söderkvist. Ett extra tack till Niklas Sjöblom som hann avverka xx antal inskoln-ing och U1banor under veckan och som åkte och köpte glass medan vi bakade.

/Malin Widelund

Själv tycker jag att jag hade den bästa uppgiften på o-ringen. Att hjälpa alla barn medan deras föräldrar var funktionärer. Med kåreflaggan hissad sam-

lades vi varje morgon för gemensam resa till etapperna.

28

Hur rätt var inte den analysen!På en stafett där systrarna Risby ingår i laget finns numera alltid Kåre med som en av favoriterna, inte den största, men en av fler. Efter ett taktiskt resonemang med tredje tjej i laget, Matilda Anders-son, var vi överens om att hon skulle ta första sträckan. Hon fick sällskap av andralagets Jenny Eriksson. Bra med två startjejer som kan stötta varandra.

Tävlingen drog igång och det duggade tätt mellan livekontroller och varvnin-gar. Matilda och Jenny hade kontakt med varandra under inledningen och kom till första varvningen tillsammans inom 2 min från täten. Till den andra hade Matilda tappat på Jenny och vid växling var Jenny inne som nr 19 och Matilda som nr 29.

Det var roligt att se Jenny tillbaka i gammal god form och Matilda kom-menterade sitt lopp så här: ”Benen var trötta i dag, kunde inte hålla den fart jag ville. Orienteringen var stabil föru-tom en sväng på sistarundan. Jag har gjort vad jag kunnat”. Exakt. Detta var taktiken.

Avståndet till tät var 5.45, men ”under den här stafetten kan allt hända”, och the Risby show var nu igång.

Täten sprang bra, främst i form av Signe Klinting, danska landslagslöper-skan, för Järla OK. Andra lag sprang inte lika bra, varför en viss Kajsa Risby, ”med det karaktäristiskt krängande steget”, i sedvanlig anda plockade...och plockade…och plockade längs andras-träckans tidskontroller.

Hon fångade upp ett antal favoritlag längs vägen, varför hon skickade ut Lisa på plats nr 5, dvs 24 placeringar upp och som sträcktvåa efter nämnda Klinting, i en samling av tunga namn - Emma Johansson, Annika Billstam och Elin Månsson.

”Jag sprang ol-tekniskt med en god känsla hela vägen”, sa Lisa efteråt. Andra var inte lika samlade. Först försvann Järla lag 2 (tvåa vid växeln) ut på en botanikkurs, Billstam hackade sig fram, därefter valsade Emma J ut i ett vänsterläge och framförallt fick Karolin Ohlson, Järla, stora SM-darren

i ett klart ledarläge, och plötsligt och som taget ur en film dyker OK Kåre upp i tätpo-sition vid varvning nr 2 med ca 7 min kvar på banan. Visserligen med Lina Strand i GMOK och Anna Bachman i Lidingö i bakhasorna.

Hysterisk väntan vid upploppet vidtar. Ska Kåre få en SM-medalj till? Det händer saker på sista slingan. Lisa känner sig stark och försöker rycka ifrån de andra, men gör loppets enda misstag med en miss på ca halvminuten och de andra är inte sena att utnyttja detta.Göteborg-Majorna spurtbesegrar Lid-ingö, men OK Kåre tar bronset! Mycket av känslor längs upploppet.

”Vi har vunnit ett brons, inte förlorat ett guld”, säger Kajsa och jag unisont när vi går för att möta Lisa efter målgång. Lisa har sprungit på en kanonsträcktid, strax över 6 min/km, och tagit stryk av Tove Alexandersson med endast 1.20 min. Mag-nifikt!

”Under den här stafetten kan allt hända”, och nu stod OK Kåre där på det soldränkta podiet med två SM-medaljer. Två ytterli-gare klubbar klarade detta, Göteborg-Ma-jorna och IFK Lidingö, från storstäderna Stockholm och Göteborg. Och så lilla Falun, 55 000 invånare. Vad säger det? Sträck på oss, kåreiter och falubor!//Roger Rågång

”Under den här SM-stafetten kan allt hända”, var en snabbanalys av de förutsättningar som stod till buds inför starten på ett solsyndigt TC vid en sydöstlig och havsnära plats i Blekinge, Sverige.

Som relativt nya på det här med orien-tering och aldrig tidigare varit på någon större tävling, - det största före O-ringen var Ösa-träffen där vi deltog 2 av 3 dagar och övernattade i tält – så var Sälen- up-plevelsen det största äventyret och den tuffaste utmaningen hittills…

Hur som helst då vi tänker tillbaka på O-ringen och på känslan inför att vi skulle ge oss av till fjälls så var det tankarna mest på att heja på, skugga, peppa och trösta, försöka förstå karttecken tillsam-mans och hitta smarta vägval, det som vi som vanligt tog med oss inför tävling, men den här gången var det inte bara täv-ling utan vi vuxna skulle dessutom vara med och hjälpa till på denna gigantiska logistiska utmaning!

En av oss skulle jobba på start med att sätta upp, starta, samt plocka ner start. Den andra skulle jobba tillsammans med oerhört erfarna och garvade orienterare, då med att serva journalister i presstältet.

Ingen av oss två hade tidigare gjort något liknande…

Jag jobbar med information och att möta människor till vardags i mitt jobb som tolk så jag utgick ifrån mina ledord ’gladast vinner’, du kan sällan skälla på någon som är glad eller tillmötesgående och som serverar lite extra kaffe, så var min tanke inför och jo jag tycker det gick hem rätt ok här också.

Sitter i soffan med Olle och pratar om sommaren som gått. Vi kommer osökt in på det som för oss var det största och nya i vår familj. Det som gav det roligaste och mest glädjefyllda intrycket på

oss denna sommar var nämligen O-ringen.

Nåväl när vi nu sitter här i soffan och tänker tillbaka så är det några saker som står ut lite mer än andra. Och jag håller med i det som Olle säger då han försöker ringa in det hela med några ord; magiskt, glädje, crazy, kul med alla kompisar! Och jag fyller i med; alla olika åldrar var med och var lika entusiastiska! skitigt och blött men vem bryr sig?

För glädjen då man kommer hem efter en tävlingsdag och får krypa upp i soffan efter en dusch och prata om dagens väg-val och människor man mött är så mycket större än ett par dyngsura skor fulla av illaluktande fjällmyr…får man dessutom dela ett glas bubbel med sina glada stug-kompisar så är glädjen stor!

O-ringen äventyret får toppbetyg av oss, det innehåller så mycket och passar alla i familjen! Gemenskapen i soffan efteråt, i köket då maten lagas, på balanslinan som sitter uppspänd mellan träden utanför stugorna, under Kendama-matchen efter tävling, att få reflektera, skratta och dela upplevelser det gör att vi är med nästa år igen! Var så säker!

Vid pennan, Sanna oftast Ö3el 5 och Olle Gahnshag HD12

NÄSTA ÅR IGEN!

På bilden från vänster Olle H12, Jag Sanna och Halle Inskolning

Oringen 2016 i Sälen Foto: Oringen

32 33

Orienteringsskola på Oringen

Brukar göra det mesta i sista sekunden men var denna gång tidigt ute i planeringen och fick ihop ett riktigt bra gäng som det skulle bli kul att jobba med under veckan. Vi hade några planeringsmöten under våren och tyckte oss vara väl förberedda för att ta oss an sommarens orienteringselever.

Ganska sent i planeringen fick vi reda på att vi också skulle ta hand om ett gäng kinesiska studenter på vår orienteringsskola. Informatio-nen om hur många de var och vad de hade för förkunskaper i orientering var väldigt luddigt (och är än idag). Än idag vet jag inte riktigt hur många de var och inte heller hur pass mycket orientering de kunde innan Oringen.

Tävlingsledningen var i sina instruktioner till oss väldigt tydliga.-Kineserna ska ut i skogen på morgonen, så fort det bara går eftersom de brukar vara ute så länge.Det var tydligen inte första gången kineserna var på Oringen. De kinesiska deltagarna kom från en skola i Peking och på denna skola hade man en orienteringsklubb. Under se senaste åren har denna orienteringsklubb åkt till Oring-en, men de deltagande eleverna har inte alltid varit desamma. Fick också reda på att delta-garna föregående år velat springa längre och svårare banor än dom kanske behärskar. Något vi skulle försöka stävja om vi kunde.Dag 1 på Oringen dyker kineserna inte upp på utsatt tid. Något har försent dem men till slut

kommer en skara på ca. 40 personer i åldrar från 13 till 21. Några är rutinerade och sköter sig själva men de flesta får vi ta hand om. Försena-de får efter ett tag i alla fall ut dem på vår första lilla övning där vi ska snappa upp hur pass duktiga de är. Det verkar lite si och så med deras koncentration och övningen ger inte alls de svar jag hade hoppats på. De liknar mera yra höns än orienterare som just rest runt halva jorden till lilla Sälen för att springa svår fjälloriente-ring. Efter övningen släpper i alla fall ut dem på deras första etapp, nästan alla i klassen Open 1. Fast det innan kanske inte verkat så lovande går det ändå bra för de flesta och alla kommer glada tillbaka.

Dag 2 dyker de upp på utsatt tid, mindre reser-verade och mera alerta än första dagen. Övning-en denna morgon får jag dock hoppa över efter-som många av studenterna har önskemål om en lite längre och svårare bana denna dag (där kom den). Jag får helt enkelt gå till tävlingsex-peditionen och göra lite klassändringar. Gissa om killarna på tävlingsexpeditionen blir glada över att ändra klass för femton personer vars namn måste bokstaveras då de är något ovanli-ga i dessa trakter (blir inte roligare kommande tre etapperna heller). Medan jag fixar nya banor sköter mina kollegor övningen och jag missar alltså att snappa upp vad de egentligen kan om orientering även denna dag.

Svårare orientering idag inne bland fjällbjörkarna och kanske skulle de flesta hållit sig till Open 1. Spanar på dem ute i skogen och får hjälpa en del, några helt utan koll men de flesta verkar åtminstone ha ett hum om vad orientering är. Alla kommer dock i mål, ingen bryter och alla vill väldigt gärna visa på sina kartor hur de sprungit.

Dag 3 kommer inget på utsatt tid. Några av de äldre studenterna kom-mer dock lite sent och förklarar att de yngre studenterna är lite rädda eftersom det regnat under natten och morgonen. Vad de var rädda för framgick dock ej. När de väl kommer så frågar också deras lärare om det är farligt att bege sig ut idag. Jag förstår inte heller nu vad de syftar på och säger bara att det inte är någon fara. I övrigt är det samma visa denna dag, klassändringar och missad övning för mig. En del byter till svårare ba-nor och några tillbaka till lite enklare. Även denna dag är det svår orien-tering inne bland fjällbjörkarna. Vi skuggar och genskjuter en del studen-ter och det verkar som om de faktiskt börjar få kläm på orienteringen. Många av eleverna hade bara provat på orientering i parkmiljö i Peking innan. Många av dem hade dessutom aldrig ens varit i en skog tidigare.

Dag 5 och ny arena i Lindvallen. Alla verkar vara riktigt uppåt idag, förmodligen har en dags vila med hälsokur på Experium gjort susen. Klas-sändringar för de flest idag och nu är det inte så många kvar i Open 1. Lite lättare orientering och Open 3 och Open 5 är de populäraste klas-serna för dagen. Lift upp till toppen av backen och racerbana ner igen. Det går riktigt bra för de flesta.

Dagen avslutas med glass, föreläsning av Lina Strand och diplom utdelade av Oringens VD Henrik Boström. Oj, oj, oj vad detta tar tid. Varje student ska poserna med diplom, Lina och Hen-rik. Efter diplomutdelningen fortsätter fotoses-sionen utomhus. Nu ska hela gruppen, delar av gruppen, delar av delar av gruppen, mix av olika delar av gruppen fotas med olika banderoller och vi ska naturligtvis också vara med. Det blir många bilder men allt känns ändå ok. Vi blir också intervjuade av några studenter som t.ex. undrar hur man blir orienteringstränare som vi. Allt avslutas genom att vi får ta emot ett antal mycket fina presenter som dom haft med sig hemifrån Kina.

fortsättning

Jag hade sagt ja till att leda Orienteringsskolan på Oringen. Tyckte att det lät som en rolig uppgift där vi till stor del skulle ha fria tyglar att skapa en orienteringsskola som vi själva ville ha den. Till oss skulle alla trevliga och intresserade nybörjare komma för att lära sig lite mera om orientering. Det fanns dessutom inget som skulle kunna gå riktigt fel heller, inget toapap-per som tog slut, startklocka som krånglade, arga deltagare som klagade på att kartan var felritad eller deltagare som tyckte att duschen var för kall.

Dag 6 och finaldags. Eftersom gruppen har lite bråttom mot Stockholm denna dag kör vi ingen övning utan det blir ut på banan direkt. Står ute i skogen även denna dag för att observera och hjälpa till om så skulle behövas. Alla har nu av-ancerat upp i svårighetsgrad och ingen springer längre Open 1. De flesta behöver dock ingen hjälp längre, vilket är helt fantastiskt då några varit riktigt osäkra och kanske lite rädda för att springa själva i den svenska naturen. Den äldsta studenten visar dessutom sin klass idag genom att vinna en av de lägre Open-klasserna. Innan dom far mot Stockholm ska det överlämnas lite mera presenter och sägas farväl.

Jag kan ärligt erkänna att jag tyckte det var job-bigt när beskedet kom att vi skulle ta hand om

40 kinesiska studenter på vår orienteringsskola. Efteråt är jag mycket glad att det kom just 40 kinesiska studenter till vår orienteringsskola. Visst var dom lite reserverade och ofokuserade i början men allt eftersom veckan gick strålade de mera och mera. De har dessutom kämpat fantastiskt, ingen av studenterna bröt en enda etapp trots att det ibland var svårt för dem.

För att summera den härliga vecka jag fick på Oringen tillsammans med min medarbetare, övriga besökare (som jag inte skrivit om här) och de kinesiska studenterna vill jag bara citera Jerry K Gustafssons låt och säga .

/ Thobias Widelund

Korv- och soppansvariga tisdagar 2016-2017 Om man inte kan sin vecka får man själv se till att ordna ersättare eller byta vecka med någon annan

Vecka Ansvarig 38* Fam Söderqvist 39* Fam Sjöblom 40* Fam Nordgren 41* Fam Nordahl-Hagelberg & Fam Gahnshag 42* Fam Jones & Fam Alvolin 43 Fam Berglund 44 Mattias Westin (höstlov) 45 Fam Boel Nyberg 46 Fam Danielsson 47 Kalle Östgren 48 Fam Mattsson 49 Fam Bader 50 Marcus Ramström & Viktor Flingmark 51 Fam Widelund 52-1 Jul-uppehåll 2 Elina och Anna von Krusenstierna 3 Fam Granqvist 4 Fam Adolfsson 5 Fam Halvarsson 6 Fam Gustavsson 7 Fam Oskvold 8 Isak Jakobsson & Peter Kolmskog 9 Vakant – om vi missat dig får du gärna ta denna vecka (sportlov) 10 Fam Lindgren 11 Fam Öhgren 12* Prel. ungdomsupptakt 2017 Fam Ringi 13* Fam Johnsson 14* Fam Atterbrand 15* Fam Lundberg 16* Vakant – om vi missat dig får du gärna ta denna vecka (påsklov) 17* Fam Granath 18* Fam Wallin 19* Fam Birklin 20* Fam Anna-Karin Olsson 21* Fam Kaipe 22* Fam Dahlin 23* Fam Arkåsen 24* Vakant

*Dessa veckor har vi inplanerade ungdomsgrupper och passar då på att erbjuda både korv + ev. soppa. Vid dessa tisdagar har det som max varit uppemot 80 personer och då är det bra om man kan erbjuda korv så slipper man koka soppa till alla. Med fördel så kan man då kombinera båda delarna med soppa till de äldre.

36 37

Fyra minibussar med 11-16 åringar och ett gäng ledare var vi som rullade iväg mot Strömstad på torsdagen. Innan avfärd fick vi alla varsin väldigt snygg kåre-sverigetröja, OK Kåre plus Sverige, kan det bli bättre? Dessa spenderade vi resten av lägret i. Efter många timmar i bilen kom vi fram till en mysig friluftsgård vid en iskall sjö strax utanför Strömstad. De lite äldre ungdomarna fick äran att bo i stugor medan de lite yngre fick sova på madrasser på golvet i matsalen. På fredagen fick vi testa den vackra västkustter-rängen på en av träningskartorna för VM.Skogen som bjöd på fantastiskt fina berghällar, tunglöpta mossar och extremt stora branter, var så fin att Kalle Dalin var tvungen att springa hela vägen tillbaka till boendet efter att han satt ut kontrollerna så att han kunde fota alla ungdomar. På slutet av banorna passerade man även den beryktade trollskogen. När man kom i mål på den första banan fick man springa ”Kalles kluriga 1000 meter”, en kilometerlång bana på skala 1:2000 vil-ket var väldigt roligt.

KÅRES UNGDOMAR PÅ

Den 20:e till 28:e augusti gick VM av stapeln I Strömstad. Kåres un-gdomar var såklart på plats. Tyvärr fick vi inte springa de riktiga

VM-tävlingarna utan nöja oss med publiktävlingarna.

Efter träningen valde en del att bada i den iskalla sjön, andra valde duscharna som var ungefär lika kalla efter att ett visst gäng H12 killar hade dusch-at i en halvtimme på högsta temperatur. På fredagseftermiddagen fick vi göra något annor-lunda och väldigt roligt, familjen Nyberg Hansson hade nämligen ordnat så att vi fick åka till en 17 meter hög klippa och klättra! Efter att ledarna fått en snabbkurs i hur man säkrar fick ungdomarna inta klippan. Läskigt, häftigt, högt, adjektiven var många men alla var överens om att det var kul! En del klättrade flera gånger och ända upp till toppen. Andra provade bara och gick sedan ner till havet för att bada och fiska krabbor och maneter. Freda-gen avslutades med en god middag på friluftsgår-den och med att några modiga ungdomar badade ännu en gång. På lördagen var det dags för den första VM-täv-lingen. Kåre-Klacken var självklart på plats först av alla för att få de bästa platserna inför kvalet. När kvalet var slut var det dags för oss själva att springa, vilket slutade i blandade prestationer,

bästa kåreungdom blev Vendela Söderqvist som tog hem segern i D14. När alla sprungit klart var det sedan dags att skynda förbi en pizzeria för att äta en snabblunch innan det var dags att ge sig av ner mot hamnen där sprintfinalen skulle gå. Vi hade inte dem bästa platserna då vi kom lite sent till arenan och efter ett tag började de även regna lite, men kul var det ändå. När tävlingen var över fick vi att stå i en lång busskö för att ta oss tillbaka till parkeringen där minibussarna stod. När vi var tillbaka på friluftsgården var nog alla väldigt trötta efter allt hejande och springande så efter maten gick alla direkt i säng.

På söndagen var det åter igen dags att ge sig av igen mot samma tävlingsplats som dagen inn-an. När alla sprungit klart och bytt om var det åter igen dags att sig ner till hamnen igen, där sprintstafetten skulle hållas. Denna gång var vi nästan först på arenan och valde då att ställa oss i en kurva med uppsikt över sista kontrollen och upploppet. Denna kurva blev känd som Kårekur-van och där blev vi interjuvade och fotade många

gånger bland annat av Skogsport som skrev “En av Sveriges fetaste hejarklackar måste nog varit alla ungdomar ifrån OK Kåre som var utrustade med bland annat stora Sverigeflaggor och blågula peruker.” Vädret var mycket bättre denna dag och även stämningen.

När tävlingen var slut var det dags gå till minibus-sarna för att åka hem mot Falun igen. På vägen stannade vi för att äta middag på en pizzeria i Billingsfors. Där beställde så många pizzor att pizzerian ville fota oss. Resten av bilresen sov alla ungdomar eftersom det var dags att gå till skolan dagen efter.

Att få uppleva VM på plats med kåres ungdomar och ledare var verkligen det perfekta avslutet på sommarlovet. Tack till Bilstjärnan som sponsrade oss med tre minibussar, kåres minnesfond som gav oss 15 000 kr och tack till Kalle Dalin som ordnade lägret.

//Tove Ringi

fler bilder

38 39

40 41

Att äntligen få göra det som man drömt om sen man var liten! Tävlingarna gick av stapeln i Polen närmare bestämt: Jaroslaw som är en liten stad i Polens sydöstra del. Under fem dagar var vi där nere, dom första två med syfte att lära känna ter-rängen och varandra i truppen och dom tre sista för att tävla!

Första tävlingsdagen (fredag) var det långdistans som stod på schemat! Sist ut i startfältet var jag, vilket gjorde att min tid i karantänen vart väldigt lång och nervös.. Trotts det fick jag till en bra inledning av loppet något som höll i sig hela vägen fram till varvningen men därifrån in i mål gick det tyvärr mycket sämre. Sluta till sist på en 35 plats i min debut i Sverige-kläder! Jag hade givetvis hoppats på att springa mycket bättre men det fanns inte så mycket tid att vara ledsen över det! Reflektera vad man gjorde bra och vad man gjorde

mindre bra och sedan njuta över att vara där nere istället! För att sedan gå och lägga sig i tid för en god nattsömn och vakna upp till en ny dag!

På lördagen var det stafett för hela slanten! Jag var uttagen till sista sträckan i Sverigeslag, givet-vis nervöst men också så väldans roligt!! Jag stod för ett mycket stabilt lopp med inga större misstag alls! Vi slutade på en femte plats!På kvällen var det bankett och prisutdelning, trev-ligt att snacka med många grabbar från utlandet ;) Sen kväll vart det inte för min del då sprinten väntade på mig dagen efter och det var på den täv-lingen jag hade haft siktet inställt på under lång tid! Det var en riktigt bra sprint som hade sträckor att trycka på och lite klurigare sträckor! Jag gick snabbt och väldigt säkert, men tyvärr gjorde jag ett misstag till tian då jag missade en avstängd trappa..

I och med det flög sekunderna iväg och jag hamnade till slut återigen på femteplatsen! Som jag givetvis är väldigt nöjd med för att komma femma på Ungdoms-EM som första-års junior är inte fy skam!

Direkt efter sprinten flög vi mot Sverige! Jag med riktigt mycket glädje i kroppen. För att få vara med upp uppleva lagandan inom lands-laget och tävla i landslagsdressen är något som var fantastiskt roligt att göra och jag ska kämpa hårt för att få göra det igen!!

Over and out //Vilma von Krusenstierna

VILMA PÅ EM!I slutet av juni månad var det dags för mig att representera Sverige under

ungdoms-EM! Första gången i blå-gula kläder för min del vilket var nervöst men samtidigt så galet roligt!

Mitt lag på stafetten fr.v. Myrra Carlsson OK Orion, Gabriella Bergander Eksjö SOK, jag

42 43

Glöm heller inte följa OK Kåre på Facebook, Twitter och andra

eventuella sociala medier!

Manusstopp för nästa nummer är 15 januari

Nästa nummer beräknas komma ut i början av februari .

Och framförallt, glöm inte att ha skoj

på träningar och tävlingar! På Återseende!

Allt och alla har en identitet. Vi har det som människor, som företag, som föreningar och även många produkter har starka identiteter. Den framgångsrike vet att använda sig av sin identitet på rätt sätt. Att vara tydlig och konsekvent. Som budbärare av företagets eller produktens identitet är logo-typen den viktigaste visuella resursen. Rätt framtagen och använd är den ovärderlig och kan också bli ett starkt varumärke. Skillnaden

Svart/VitI de fall logotypen inte går att trycka i färg ska en enfärgad svart/vit variant användas.

OBS! Logotypen får inte användas i en gråskalevariant av färglogotypen.

FärgOK Kåres logotyp ska användas i färg i alla fall det är möjligt. Färgvärdena får inte ändras.

Färgvärden:

Blå

CMYK: 100, 98, 0, 0PMS: Pantone 2746

Gul

CMYK: 0, 9, 100, 0PMS: Pantone 109

mellan framgång eller misslyckande ligger ofta i förmågan att vara tydlig och konsekvent. Varumärket eller företagsmärket är en förlängning, en visualisering av föreningens själ. De värderingar, den inriktning och vision man har är kopplade till varumärket som bäraren av de immateriella värdena. Efterföljs riktlinjerna så kommer OK Kåre att få en tydlig profil och bli igenkänt som en seriös förening som arbetar professionellt i alla led.

Varför en grafisk identitet?

Logotyp – OK Kåre Version 1.0 – Januari 2014

Tack och Bock! Glöm inte skicka in material till nästa upplaga!

Nu har vi i träningsgruppen gjort en träningsplanering fram till jul, i kalendern på hem-sidan kan du se vad som är planerat och om du är ansvarig för någon träning. Vi fortsätter med intervallträning på tisdagar som vanligt fram t.o.m. SmålandskavelnFrån och med december introducerar vi stafett-tisdag, en träningsvariant som sedan återkommer varje tisd-ag den första veckan i månaden. Stafett-tisdag kommer utföras i likhet med den 25-manna träning som varit under hösten, men tre olika banor, 2.5 km – 4.5 km- och 6.5 km, gafflade banor och gemensam start. Banorna ska ha stegrande svårighetsgrad, lätt-medel-svår, och det är tänkt att alla ska kunna vara med, stora som små. Så länge det är barmark springer vi i skogen, och när snön kommer fortsätter vi med stadsorientering.

Från och med december så börjar vi köra testrundan på hårt underlag, en gång i månaden, fram till och med mars månad.

På torsdagar kommer det även erbjudas nattorientering med gemensam start varannan vecka, med start from v 42. Det kommer finnas minst en bana upp mot 8 km där det skall finnas avkortningsmöjligheter. Förslagsvis med en fjäril på banan eller att banan korsar.

Då tävlingssäsongen snart är över så startar vi upp med gemensamma långpass på söndagar, med start v 42. Varannan vecka med orienteringsbana i skog, och varannan vecka på stig längs med en vandringsled på olika ställen omkring Falun. Beroende på om/när och vilken dag Falun-Borlänge citycup startar upp så kan långpassen variera mellan lördagar och söndagar. Tillsvidare springer vi dem på söndagar.

Nedan kan du se en sammanställning på träningsansvariga:v41 Linn Grällsv42 Lasse Mattsson, Carl Wiking, Victor Flingmarkv43 Jonas Gustafssonv44 Leif Bader, Kalle Östgren, Albin Bergkvistv45 Johanna Holmén, Göran Anlindv46 Marcus Ramström, Daniel Kaipe, Matilda Anderssonv47 Julia Adolfsson, Leif Baderv48 Patrik Johnsson, Niklas Arkåsen, Marcus Ramströmv49 Matilda Andersson, Gustav Öhgrenv50 Roger Larsson, Kalle Dalin, Kajsa Mattssonv51 Matilda Melén

För dem som inte vill lägga egna orienterings övningar så har vi en kartbank med förberedda träningar som finns att tillgå, kontakta i så fall träningskommiten så hjälper vi till!

Det kommer även att finnas ett stöddokument för alla träningsansvariga som innehåller nyttig info för att göra träningsplaneringen så lätt som möjligt. Om du inte har möjlighet att vara träningsansvarig det datumet du fått så är det fritt fram att hitta en ersättare eller byta dag med någon annan.

En lista med ansvariga och stöddokument kommer sättas upp på anslagstavlan i Kårestugan.

Hoppas vi ses på träningarna i höst och vinter!

/Matilda, Victor och Leif

INFORMATION OM TRÄNINGAR UNDER HÖST/VINTER