Kungliga slottet – ett samhälle i miniatyr

Ulrika Eleonora1719–1720

Karl XII1697–1718

Karl XI 1660–1697

Karl XIV Johan1818–1844

Karl XIII 1809–1818

Gustav IV Adolf 1792–1809

Fredrik I 1720–1751

Adolf Fredrik 1751–1771

Gustav III 1771–1792

Femton svenska regenter från 1660 till Konung Carl XVI Gustaf.Illustrationer: Annika Gudmundsson

Kungliga slottet utformades för den enväldiga kungamaktens representation,

boende och riksadministration och den fortsatta byggnadshistorien speglar utveck-

lingen till demokrati. Slottet började byggas på 1690-talet av de enväldiga kungarna

Karl XI och Karl XII under en militärmonarki och slutfördes av frihetstidens stånds-

riksdag. Riksdagen finansierade färdigställandet genom att ta ut en extra skatt,

slottsbyggnadshjälpen, och överlämnade slottet den 7 december 1754 till kunga-

paret Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika. Ändringar av rumsdispositioner, inredningar

och verksamheter speglar förskjutningen av makten från kungen till folket. Utifrån

sin maktställning, sin personlighet och sin tids smak har varje regent bidragit till

slottets byggnadshistoria. Slottet är kungens officiella residens och arbetsplats

samtidigt som Representationsvåningarna, Rikssalen, Slottskyrkan, Ordenssalarna,

Slottsarkivet och de fyra museerna – Gustav III:s Antikmuseum, Skattkammaren,

Livrustkammaren och Museum Tre Kronor – är öppna för allmänheten.

Gustaf V1907–1950

Gustaf VI Adolf1950–1973

Karl XV1859–1872

Oskar I1844–1859

Oskar II1872–1907

Carl XVI Gustaf1973–

Stockholms slott i ständig förändring

5

På samma plats som det nuvarande slottet fanns en äldre borg. I slottets norra

länga bevaras äldre murverk och inom slottsområdet finns lämningar i marken,

som utgör viktiga källor till kunskap om den gamla borgen. Lämningarna till-

hör den borg, som spelade en central roll när det svenska riket enades och den

svenska monarkin befästes. De berättar om utvecklingen av det kungliga borg-

byggandet under medeltid och renässans. 1900-talets byggnadsarkeologiska

forskning har ökat kunskapen om borgens historia, som visar på ständiga för-

ändringar för att motsvara olika tiders krav på försvar, boende, representation

och administration.

Karl XI önskade modernisera det gamla slottet med en ny festvåning och

representativa bostadssviter åt sig och sin drottning. Uppdraget att förverkliga

dessa idéer gick till Nicodemus Tessin d.y., som höjde den norra längan med två

våningar så att den fick ungefär samma utseende som i dag. Två medeltida

hörntorn byggdes då in i våningarna. Vid slottsbranden år 1697 klarade sig den

nya byggnadens murar utan omfattande skador och utgör fortfarande slottets

norra länga. Dagen efter branden fick Tessin i uppdrag att rita ett nytt slott. Innan

bygget sattes igång schaktade man ner södra delen av borgområdet så att nästan

alla spår efter den gamla borgen försvann.

Ritningen visar den gamla borgens byggnader och försvarsmurar. Det nya slottets plan är markerad som en blå övertoning. Grundritning av Martin Olsson och Tord O:son Nordberg, 1924.

Modellen visar Stockholms slott strax före branden 1697 med den gamla borgens byggnader och Tessins nya norra länga. Modellen är tillverkad av Lars Agger. Foto: Alexis Daflos, Kungl. Husgerådskammaren.

Stockholms slott – Tre Kronor

7

Ett monument över svensk byggnads- och inredningskonst

Enligt traditionen föreställer denna teckning överintendenten Carl Gustaf Tessin och slottsarkitekten Carl Hårleman, som studerar ritningar framför slottsbygget. Teckning av Carl Gustaf Tessin, 1733. Privat ägo, foto: Nationalmuseum.

Stockholms slott utgör ett monument över Sveriges

främsta arkitekter, konstnärer och konsthantver-

kare och representerar mötet mellan svensk bygg-

nadstradition och utländska influenser. Senaste

nytt och inspiration till Tessins slottsprojekt inhäm-

tades genom studieresor i Sydeuropa och genom

att anställa ett stort antal konstnärer och hantver-

kare från Frankrike och Italien.

Vid slottsbygget arbetade och utbildades de som

under lång tid skulle komma att påverka det främsta

inom svensk byggnadskonst. Slottsinredningarna

fick under 1700-talet stort inflytande på de svenska

bostadsmiljöerna ända in i bondehemmen och blev

mönsterbildande för konstindustrin under frihets-

tiden då man försökte utveckla den inhemska

produktionen. Slottets sällsynta rikedom på väl-

bevarade konstnärliga inredningar, både ursprung-

liga och senare tillkomna, representerar konst-

utvecklingen såväl i Sverige som på kontinenten.

Slottets rokokorum beskrivs som de bästa exemplen

på fransk inredningskonst utanför Frankrike.

Tessin hade under sina resor i Italien och Frankrike

studerat slott och palatsbyggnader av sin samtids

arkitekter liksom byggnader från antiken och renäs-

sansen. Utifrån dessa intryck skapade han sin egen

vision av ett slott för en evig, orubblig kungamakt.

Tessins slott invid vattnet i centrala Stockholm do-

minerar över den omgivande staden genom sin stor-

lek och genom att utnyttja den gamla borgens stra-

tegiska läge på en höjd invid inloppet till Mälaren.

Karl XII:s krig slukade landets alla ekonomiska

resurser och därför avstannade slottsbygget under

närmare 20 år. Trots att Tessin avled 1728, innan

bygget var klart, förblir han upphovsman till slottets

plan, utvändiga gestaltning och grundstruktur i de

mest representativa rummen liksom de delvis

bevarade inredningarna i norra längans översta

våning. Carl Hårleman, som år 1729 övertog den

konstnärliga ledningen av slottsbygget, följde

Tessins ritningar och anvisningar med stor trohet

men tillförde sin tids nya inredningsstil, rokokon.

En kungastad i centrumBåde symboliskt och praktiskt utgjorde Stockholms

slott rikets absoluta centrum. För att ytterligare

framhäva slottet utarbetade Tessin en plan över

omgivningarna. Från slottets norra portal planerade

han en paradgata via Helgeandsholmen med hov-

stall fram till en kunglig gravkyrka i fonden av ett

torg. Flera av idéerna i Tessins paradgata kom sena-

re att förverkligas genom att Norrbro byggdes och

Gustav Adolfs torg ordnades som en monumental

plats med Operabyggnaden och Arvfurstens palats.

Tessins generalplan över slottet med omgivningar. Riksarkivet.

Rådhus Storkyrkan Hovrättshus MynthusTe

ssin

ska

pala

tset

Nöj

espa

lats

Bör

s

Kungliga slottet Slakt- och fiskbodar

Tessins slott en symbol för stormakten

Hovstallet

Arsenal Kungsträdgården

Palats för överstemarskalk och ståthållareKunglig gravkyrka

NORR

10

Stockholms slotts norra fasad på 1690-talet innan de lägre längorna tillfogades, gravyr. Riksarkivet.

”fördelachtigt situerat”

Slottets fyra fasader ut

mot staden är i stort sett

oförändrade. Var och en

har fått sin egen karaktär

och symbolik.

Norra fasaden med ett stramt och enkelt

formspråk dominerar över staden genom

sitt fria läge på en höjd invid vattnet.

Till den strama fasaden fogade Tessin

variation genom att lägga till de lägre

flyglarna som också utgör länkar mel-

lan slottets väldiga skala och den omgi-

vande lägre stadsbebyggelsen. Utifrån

höjdläget skapades en storslagen entré

med dubbla ramper upp till slottets nor-

ra portal.

KopparstickRitningar var ömtåliga och kunde förstö-

ras. Därför ville Tessin att de skulle föras

över till kopparplåtar, som kunde tryckas

i stora upplagor. Gravyrer användes som

den tidens media för att sprida nyheter

om arkitektur och konst över Europa.

Kopparsticket av Tessins första norra

fasad beställdes av Karl XI för att visa

vilket storslaget slott som stormakten

Sverige höll på att uppföra. Sticken fick

stor spridning genom de svenska ambas-

saderna i Frankrike, Tyskland och Italien.

Ritningarna till den nya slottsanlägg-

ningen var klara år 1704 och man började

då överföra dem till kopparplåtar. Ett

antal kopparstick skickades år 1712 med

sändebud till Karl XII, som efter kalaba-

liken i Bender var fånge hos den turkiske

sultanen. Då Tessins son Carl Gustaf år

1714 skulle resa till Paris fanns gravyrer

av slottets alla fasader, planer och sek-

tioner. Dessa fick sonen med sig för att

sprida bland konstnärer och inflytelse-

rika personer i Frankrike.

11

Stockholms slotts södra fasad och längdsektion genom södra längan, gravyrer. Riksarkivet.

Gravyrerna. Foto: Riksarkivet.

Södra fasaden är praktfasaden och utformad som en romersk

triumfbåge med hyllningstexter till Karl XII. Bakom ligger Södra

valvet, en vestibul i hela husets höjd, enligt Tessin ”en av de mest

magnifika som man kan se”. Härifrån nås slottets ceremoniella

rum, Rikssalen och Slottskyrkan, som representerade det goda

samhällets två poler, den världsliga och den gudomliga makten.

”en av de mest magnifika som man kan se”så beskrev Tessin den södra vestibulen.

Praktfasaden

Gravyrerna. Foto: Riksarkivet.

Östra fasaden vänder sig mot vattnet och har på framsidan en

trädgård (Logården), som planerades med formklippta buxboms-

häckar, citrusväxter och springbrunnar. Detta ger en behagfull

och informell karaktär åt den sida av slottet som var drottningens.

Västra fasaden, med krigiska attribut och medaljonger av

svenska kungar från Gustav Vasa till Karl XI, utgör kungens sida

och vänder sig mot den militära uppställningsplatsen på yttre

borggården. Denna länga har alltid utgjort huvudentré till slottet.

Drottningens sida

Kungens sida

Stockholms slotts västra och östra fasader, gravyrer. Riksarkivet.

16

Kungens trapphus i Västra längan. Foto: Fabio Galli.

Trapphusen i västra och östra längan var enligt

Tessin själv ”tvenne de mest magnifika trappor,

varav en för upp till kungens och den andra till

drottningens apartement”. De är ordnade för att

skapa rymd och ”från alla håll ser man dem, som

uppstiga för trapporna”. De har ”en mycket säregen

plan” med rymliga vilplan som förbinder de kung-

liga bostadsvåningarna. Det finns ingen ritning som

visar hur Tessin tänkte sig utsmyckningen av trapp-

husen, däremot finns nedteckningar som nämner

statyer och rikligt med reliefer. Trapphusens dekor

skulle vara underordnade paradvåningarnas

inredningar så att upplevelsen av prakt stegrades ju

längre in i våningen man kom.

Trapphusen karaktäriseras av olika svenska

stensorter och stenimitationer i målad stuck. På

1740-talet försågs de med perspektivmålningar,

som bygger vidare på rummens arkitektur.

Lyktgrupperna i rokoko tillkom vid mitten av 1700-

talet. Takens målningar och stuckdekor utfördes på

1890-talet på initiativ av Oskar II, som med utgångs-

punkt från Tessins ritningar ville sätta slottet i ett

skick som var värdigt ”detta det stoltaste monu-

mentet över det svenska stormaktsväldet”.

”tvenne de mestmagnifika trappor”

17

Slottet, som byggdes för kungafamiljens boende,

representation, uppvaktning, riksadministration,

hushållning och service, rymde ett samhälle i

miniatyr. På slottet arbetade och bodde så många

människor att de bildade en egen församling,

Hovförsamlingen. Den består av ”de kungliga hov-

staternas tjänstemän och betjäning samt deras

familjer och tjänstefolk”. Inom Svenska kyrkan

är den en av fem församlingar, vars medlemmar

inte bor inom ett geografiskt begränsat område.

Slottskyrkan är församlingskyrka med gudstjänster

öppna för alla.

Kungens officiella residens Slottets längor i norr, väster och öster innehöll de

kungliga bostadsvåningarna. De bestod av två

parallella rumsfiler med paradrum för det officiella

hovlivet ut mot staden och bekvämare mindre

bostadsrum in mot borggården. Våningarnas bety-

delse uttrycks i planlösningen: ju längre rumsfiler

desto viktigare våningar och ju viktigare rum desto

större takhöjd och mer arbetade tak. Norra längans

kungliga representationsvåningar, på Stora

våningen 1 och 2 trappor, har närmast identiska

planlösningar och 110 meter långa rumsfiler medan

den övre våningen har större rumshöjder med välvda

tak. De två våningarna innehöll var och en två lika-

dana men spegelvända bostadssviter. Under de

första drygt 150 åren inrättades kungens och drott-

ningens bostäder på ett av dessa två våningsplan.

Planen, med två symmetriska bostadssviter,

kungens i väster och drottningens i öster, som nås via

separata trapphus, utformades av Tessin utifrån

franska förebilder. Från trapphusen räknat består

rumssviterna av drabantsal, förmak, stor audienssal

(det gamla slottets fyrkantstorn), liten audienssal,

paradsängkammare, kabinett och i längans mitt möts

våningarna i ett långt galleri.

Ständiga förändringar vid regentskiftenVid regentskiften utfördes nyinredningar i kungens

och drottningens bostadsvåningar i enlighet med

senaste mode. För dessa ombyggnader anlitades

tidens mest namnkunniga arkitekter, konstnärer och

konsthantverkare. I många rum finns därför flera

inredningsstilar samtidigt. Även konstitutionella för-

ändringar avspeglas i ändringar av rummens inred-

ningar och funktioner.

Slottet – en komplett värld

18

Längdsektion genom norra längan med de kungliga representationsvåningarna på de två övre höga våningsplanen, gravyr. Riksarkivet.

Kungens och drottningens likadana men spegelvända bostadssviter.

En illusorisk bild av slottets våningsindelning med höga paradrum ut mot staden och låga rum för boende, service och administration in mot borggården.Illustration: Annika Gudmundsson

Drabantsal

Förmak

Stor audienssal Stor audienssal

Liten audienssal Liten audienssal

Paradsängkammare ParadsängkammareGalleri

Kabinett Kabinett

Förmak

Drabantsal

Karl XI:s galleri

I Festvåningen ligger Karl XI:s galleri, som är den svens-

ka barockens praktrum och gestaltat som ett prome-

nadgalleri med Spegelgalleriet i Versailles som förebild.

Enligt Tessin själv var galleriet det ståtligaste rum han

någonsin skapat, och ”där allt som var möjligt – har låtit

göra sig”. Galleriet var avsett för olika officiella ceremo-

nier, som då aristokratin och ansedda utlänningar gjor-

de artighetsvisiter hos kungen och drottningen. Detta

galleri är ett av de minst förändrade av slottets alla pa-

radrum. Rummet användes av Gustav III vid maskerad-

baler och används fortfarande vid stora galamiddagar.

20”Herren är vorden min beskyddare I Gud mitt öde, Han själv skall göra det”

Karl XI:s galleri. Foto: Nina Broberg

Stora våningen 2 trappor

N

Gustav III:s paradsängkammare

Gustav III strävade efter att återupprätta den enväldiga

kungamakten och införde ett franskt hovceremoniel från

Ludvig XIV:s tid. Till slottets förnämsta mottagningsrum

lät Gustav III inreda var sin paradsängkammare åt sig

och drottning Sofia Magdalena. Rummen användes vid

de kungligas påklädning inför utvald publik – levéerna.

För dessa rum utfördes slottets första gustavianska in-

redningar med klassiska kolonner och pilastrar liksom

kransar och girlander av lager, ärans symbol, i vitt och

guld. Det var till detta rum som Gustav III fördes och där

han ett par veckor senare avled av skadorna efter skot-

tet på operamaskeraden.

21 ”Fäderneslandet”

Gustav III:s paradsängkammare. Foto: H. Hammarskjöld, Kungl. Husgerådskammaren.

Stora våningen 2 trappor

N

Karl XIV Johans sängkammare

Precis som i Versailles låg de mindre bostadsrummen,

som var lättare att värma upp och bekvämare att bo i,

mot borggården. Ett av dessa var Karl XIV Johans säng-

kammare, där han inte bara sov utan även åt, arbetade

och gav audienser – det så kallade sängkammarrege-

mentet. Rummets rokokoinredning – dörrens överstycke

med rikt skulpterad ram och taklisten med ornamentik i

hörnen – tillhör den inredning som var klar då kunga-

familjen år 1754 flyttade tillbaka till slottet. Det var då

ett förmak och ingick i den endast ett år gamla prinses-

san Sofia Albertinas våning.

22”Folkets kärlek min belöning”

Stora våningen 2 trappor

Karl XIV Johan i sin sängkammare på Stockholms slott. Litografi av Deroy efter målning av hovmålaren C.S. Bennet. Kungl. Husgerådskammaren.

N

23

Oskar I:s balsal – Vita havet

Efter Karl XIV Johans död år 1844 beslutade sonen Oskar I

att den övre kungliga bostadsvåningen i norra längan en-

dast skulle användas vid officiella fester och den kallas

därefter Festvåningen. Detta var inledningen till en rumslig

uppdelning mellan kungens offentliga och privata liv. Vita

Havet i nordöstra delen av Festvåningen byggdes om till

balsal för Oskar I och drottning Josefina. Slottsarkitekten

Axel Nyström skapade på 1840-talet denna sal med musik-

läktare genom att slå samman två rum och förse den norra

delen med ny inredning.

”Rätt och sanning”

Stora våningen 2 trappor

”Hvita hafvet ordnadt till julförning”, 1897. Foto: Kungl. Husgerådskammaren.

N

24”Land skall med lag byggas”

Karl XV:s spegelsalong

Första gången som bottenvåningen i norra längan togs i

anspråk som bostad för ett kungapar var för Karl XV och

drottning Lovisa. Åt dem utformade slottsarkitekten

F. W. Scholander år 1859 den illusionistiska balsalen

– Spegelsalongen. I festkvällens ljus glittrar de förgyllda

ornamenten och rummet mångfaldigas genom speglar-

nas optiska effekter. Kolonnerna, räcket och kandelab-

rarna står med plana baksidor mot spegelglaset och

fullständigas genom sina spegelbilder. Den förgyllda

inredningen har stommar av trä, zink, mässingsbrons,

pastellage (krita, gips, olja och limvatten) och pappers-

massa tillverkade med hjälp av tidens nya maskiner. Bottenvåningen

Spegelsalongen med levande ljus. Foto: Alexis Daflos, Kungl. Husgerådskammaren

N

25

Oskar II:s frukostrum

Oskar II och drottning Sofia var det sista kungaparet

som bodde i en representationsvåning. Från denna

tid bevaras frukostrummet med 1700-talets rikt skulp-

terade rokokopaneler av ek, som frilagts från färg och

förgyllning. Rummets träinredning var ursprungligen

pärlgrå och dekorerad med så mycket guld att det kall-

lades det förgyllda rummet. Som en reaktion mot indu-

strialismen under senare delen av 1800-talet fick natur-

material och hantverksskicklighet ett egenvärde,

vilket lämnat tydliga spår i slottet. På fasaderna

rengjordes stenen från färg och vid samma tid

togs färg och ibland också förgyllning bort på dörrar

och paneler. Efter drygt hundra år accepteras de trärena

snickerierna som ett uttryck för det sena 1800-

talets smak och inredningskonst.

”Brödrafolkens väl” ”Sveriges väl”

(efter upplösningen av unionen med Norge år 1905)

Stora våningen1 trappa

Oskar II:s och drottning Sofias frukostrum. Foto: Alexis Daflos, Kungl. Husgerådskammaren.

N

26

Gustaf V:s biljardsal

I en av östra längans bostadsvåningar, som ursprung-

ligen var avsedda för övriga medlemmar av kunga-

familjen, ligger Gustav V:s biljardsal. Rummets samling

av jakttroféer från både Sverige och andra länder berät-

tar om Gustav V:s stora intresse för jakt. Från Nilen finns

en uppstoppad krokodil ”såsom det dyrbaraste jaktmin-

net från Egypten”. Inredningen och biljardbordet visar

att detta var ett sällskapsrum för herrar. Taklisten med

skulpterade romerska hjälmar berättar om rummets

ursprungliga funktion som drabantsal. I slottets bostads-

sviter var, från trapphusen räknat, det första eller de två

första rummen avsedda för drabanterna, den kungliga

familjens livvakter.

”Med folket för fosterlandet”

Stora våningen 2 trappor

Gustav V:s biljardsal. Foto: Anton Blomberg, Kungl. Husgerådskammaren.

N

27

Carl XVI Gustafs jubileumsrum

Från och med början av 1900-talet accepterades de äldre

inredningarna som en del av den kungliga bostaden.

När Gustav VI Adolf och Margareta som kronprinspar år

1905 flyttade in i sin privata våning i nordvästra flygeln,

gjordes inga större ändringar av den fasta inredningen.

Genom att representationsvåningarna inte längre an-

vänds som kunglig bostad har trycket på förändringar

minskat. Jubileumsrummet inrättades som ett modernt

audiensrum för att visa det sena 1900-talets inrednings-

konst. Rummet, med bevarade äldre fasta inredningar,

utformades av inredningsarkitekten Åke Axelsson. Den

nya inredningen var en gåva från riksdag, regering och

kommuner till kungens 25-årsjubileum som monark.

”För Sverige – i tiden”

Stora våningen1 trappa

Carl XVI Gustafs jubileumsrum. Foto: Alexis Daflos, Kungl. Husgerådskammaren.

N

Målat väggfält influerat av antika väggmålningar. Foto: Håkan Lind, Kungl. Husgerådskammaren.

Under 1700-talets slut reste Gustav III och hertig Fredrik Adolf i sällskap med ett antal konstnärer och arkitekter till Italien och kom hem med den tidens moderna inredningsstil. Denna var inspirerad av framgrävda lämningar efter Roms antika byggnader som Titus badhus (termer) och Neros gyllene palats liksom av Vatikanens loggior dekorerade av Rafael på 1500-talet. In mot borggården ligger den inre salongen med ett antikinfluerat dekormåleri från 1790-talet. Karaktäristiska mönster är dels ett figur- och färgrikt måleri med spegelvända motiv kring en mittstam dels bårder med upprepade motiv, här vita figurer mot blå bakgrund.

Stora våningen 2 trappor

Hertig Fredrik Adolfs inre entresolerade salong med antikinspirerade väggmålningar. Foto: Håkan Lind, Kungl. Husgerådskammaren.

Övriga kungliga bostadsvåningar

Slottet innehöll från början bostadsvåningar för hela den kungliga familjen; förutom

kungen och drottningen också änkedrottning, kronprins och kronprinsessa, prinsar och

prinsessor. Under 1700-talet fick de endast ett par år gamla kungliga barnen egna vå-

ningar. Den övriga kungafamiljens bostäder låg i södra delen av östra och västra längan.

I västra trapphuset mitt emot entrén till kungens våning finns ingången till hertig

Fredrik Adolf. Precis som i kungens och drottningens våningar låg paradrummen ut mot

staden. Våningens stora takhöjd tillät att man i de privata bostadsrummen in mot

borggården lade in ett bjälklag, så att man fick två låga våningar, så kallade entresoler.

Hertigens våning iordningställdes som gästvåning inför tsar Nikolaus II:s besök år 1838

och används fortfarande som bostad för officiellt gästande kungligheter och presidenter.

N

Dörröverstycken med riksvapnet tre kronor över entréerna t.v. Gustav III:s våning och t.h. hertig Fredrik Adolfs våning.

Slottets nedre våningar inrättades som service-

våningar. Entrévalvens stora rumshöjder gav

möjlighet att i anslutande längor inrätta låga

halvvåningar, som enligt Tessin var mycket

användbara för att ”hysa de många betjän-

ter som herrskapet måste ha nära till hands”.

Halvvåningen innehöll ca 115 rum. Dessa använ-

des till största del som bostäder, enkelrum och

våningar om flera rum och kök med jungfrukam-

mare för den kungliga uppvaktningen.

I södra längan låg den kungliga köksavdel-

ningen, som troligen av brandsäkerhetsskäl

försågs med valv. Här fanns stekkök, tekök,

kaffekök, kavaljerskök, konditori, skafferi och i

anslutning till dessa separata förvaringsrum för

glas, porslin, linne, silver, koppar m.m. De kungli-

ga representationsvåningarnas inre rumsfiler, de

tidigare kungliga privata bostadsrummen,

används sedan 1950-talet för servicefunktioner

t.ex. vid galamiddagarna i Karl XI:s galleri.

Hela källarvåningen upptas av tunnvälvda

rum och där förvarades bl.a. den stora mängd

ved som krävdes för att värma upp slottet. Källar-

våningen stod i förbindelse med Skeppsbron,

Stockholms dåtida hamn, genom fyra portar i

Logårdsflyglarna.

De nedre våningarna fungerar idag som

hovpersonalens arbetsplats. Källarvåningen

upptas till stor del av tre museer.

Kunglig service i tre våningar

30

Kung Oskar II:s kök, 1898. Foto: Kungl. Husgerådskammaren.

31

Kung Oskar II:s kök, 1898. Foto: Kungl. Husgerådskammaren.

Ovan. Ekonomiförvaltarens matsal, 1906. Nedan. Fröken H Wennbergs kök, 1906. Kungl. Husgerådskammaren.

Ovan. Överhovmästarinnans salong, 1899. Nedan. Ståthållarens matsal, 1897. Foto: Kungl. Husgerådskammaren.

34

Slottet började byggas under slutet av stormakts-

tiden då kung Karl XI fick allt mer makt. Det slutför-

des under frihetstiden då i stort sett all makt kon-

centrerades hos regering och riksdag. Genom 1719

års regeringsform övergick den verkliga makten till

ständerna, som utsåg riksrådet. Rådets ämbets-

lokaler låg i den s.k. Rådsvåningen, mellan kungens

bostadssvit och Rikssalen. Efter statskuppen 1789

avskaffade Gustav III riksrådet. Rådsrummen, som

därefter användes av Konungens Högsta Domstol,

kallas i dag Ordenssalarna. Enligt nuvarande

regeringsform utgår all makt från folket och kungen

är statschef med i huvudsak ceremoniella och repre-

sentativa uppgifter.

Slottet är kungens officiella residens och fungerar

som kunglig arbetsplats och som landets främsta

representationslokal.

Rikssalen var möteslokal för ståndsriksdagen under

kungens ordförandeskap. Den invigdes år 1755 och

användes till och med år 1974 för den årliga ceremo-

nin vid riksdagens högtidliga öppnande.

Konseljsalen, Gustav III:s matsal i Festvåningens

hörnrum, inreddes på 1860-talet av slottsarkitekten

F. W. Scholander för de kungliga konseljerna, som

fortfarande hålls i detta rum.

Rikssalen, Gustav III öppnar 1789 års riksdag, målning av Louis Jean Desprez. Nationalmuseum.

Från envälde till demokrati

35

Konseljsalen, skifteskonselj oktober 2006. Foto: Clas Göran Carlsson.

Den nordvästra flygeln planerades för att rymma de

centrala delarna av riksadministrationen, de kungliga

kanslierna, och kallas därför Kansliflygeln. I denna

flygel och i norra längans bottenvåning uppläts rum

för Inrikes-, Utrikes- och Krigsexpeditionerna och

Riksarkivet. Den statliga administrationen som till en

början rymdes inne i slottet växte efter hand, flyttade

ut och bildade självständiga myndigheter. Knappt

30 år efter inflyttningen inrättades Kansliflygeln som

bostad, först för den treårige kronprinsen Gustav IV

Adolf och sedan för hans mor, änkedrottning Sofia

Magdalena.

Riksarkivet, som grundades av Axel Oxenstierna år

1618, hade sina första lokaler i gamla slottet och vid

branden förstördes cirka 2/3 av arkivhandlingarna.

Kansliflygelns arkivvåning planerades med dubbla

valv, ett av Tessin från början inbyggt brandskydd.

Här inryms idag Slottsarkivet, hovstaternas och kung-

liga slottens arkiv, som är en del av Riksarkivet.

Slottsarkivet, 1906. Foto: Anton Blomberg, Kungl. Husgerådskammaren.

Kansliflygeln

36

Genom två fristående svängda flyglar, Kommendants-

och Högvaktsflygeln, formas den militära uppställnings-

platsen som en halvcirkelformad förgård framför slottets

västra länga. Från början projekterades flyglarna med

helt öppna vakt- och promenadgångar men de byggdes

med slutna rum förlagda mot utsidan. Mellan flyglarna

planerade Tessin att för hovrätten uppföra en fondbygg-

nad som en tillbyggnad till Oxenstiernska palatset.

År 1523 inrättade Gustav Vasa högvakten, ett militär-

förband av dalkarlar, för att försvara Stockholms slott och

kungafamiljen. Den kungliga livvakten, som senare

bestod av 100-200 man ur gardesförbanden, fungerade

också som ordnings- och brandvakt i Stockholm. Andra

förband började successivt gå högvakt och sedan 1960-

talet genomförs högvakten av officerare och värnpliktiga,

både kvinnor och män, från landets alla militärförband.

Idag finns 45 man dygnet runt i högvakten på slottet.

Högvaktssoldat 2007. Foto: Marianne Johnson.

Kronprins Carl Gustaf tillsammans med en soldat ur högvakten, 1952. Foto: K.W. Gullers, Nordiska museets arkiv.

Högvakten

De furstliga privatsamlingarna av konst, böcker

och kuriosa började under upplysningstiden om-

bildas till publika institutioner. Under andra hälf-

ten av 1700-talet öppnades museer som Uffizierna

i Florens och Museo Pio-Clementino i Vatikanen.

Med franska revolutionen väcktes de folkliga kra-

ven på att alla kungliga samlingar, som till stor del

inköpts med statliga medel, skulle vara tillgängliga

för allmänheten. Från 1790-talet blev flera av de

kungliga samlingarna på Stockholms slott offent-

liga och, troligen med början på 1910-talet, öppna-

des representationsvåningarna i norra längan för

allmänna visningar.

Bernadottebiblioteket Tessin planerade att den nordöstra flygeln,

Biblioteksflygeln, skulle innehålla ett national-

bibliotek öppet för allmänheten. Inredningen, som

ritades av Carl Johan Cronstedt, var färdig 1796.

Boksamlingen och namnet Kungliga biblioteket,

KB, flyttade 1877 över till sin nya byggnad i

Humlegården. Idag innehåller biblioteket familjen

Bernadottes privata boksamlingar.

Gustav III:s AntikmuseumEfter Gustav III:s död instiftades 1792-94 ett

museum för kungens antiksamling i bottenvåning-

en av nordöstra flygeln, Biblioteksflygeln. Utanför

Italien blev detta det första offentliga konstmuseet,

där lokal och samlingar bildade en enhet. Två lång-

sträckta gallerier byggdes om efter arkitekten Carl

Fredrik Sundvalls ritningar. För de stora skulpturer-

na i helfigur utformades det större rummet som ett

nyklassicistiskt praktgalleri. Antiksamlingen flyt-

tades år 1866 till det nyöppnade Nationalmuseet.

Antikmuseet är åter öppet för allmänheten sedan

rummen återställts och den kungliga antiksamling-

en flyttats tillbaka.

38

Ungdomar från Fryshuset uppträdde vid seminariet ”Från utanförskap till innanförskap” i Bernadottebiblioteket, 2006. Foto: Alexis Daflos, Kungl. Husgerådskammaren.

”Slottet är ett kulturcentrum mitt i Stockholm”Carl XVI Gustaf

Överst. Stora galleriet i Gustav III:s Antikmuseum, 1952. Foto: Alexis Daflos, Kungl. Husgerådskammaren.

Ovan. Stora galleriet eller skulpturgalleriet i Kongl. Museum, nuvarande Gustav III:s Antikmuseum, målning av Pehr Hilleström d.ä., 1790-talet. Nationalmuseum.

39

T.v. Bernadottegalleriet med släkten Bernadottes familjeporträtt. Foto: Alexis Daflos, Kungl. Husgerådskammaren.

BernadottegallerietGustav III lät ta bort väggdekor och boaseringar på väggarna i Bernadottevåningens galleri för att

spänna väggarna med grönt siden som bakgrund för sin tavelsamling. Denna samling utgjorde

grunden för Nationalmuseum och flyttades år 1866 över till den nya museibyggnaden. I galleriet

utfördes 1917 en kronologiskt ordnad hängning av släkten Bernadottes familjeporträtt.

41

Skiss över tavelhängningen i Nedre galleriet (Bernadottegalleriet), Fredenheims hängning 1795, färglagd ritning av C.D. Göbel. Nationalmuseum.

Skattkammaren. Foto: Sven Nilsson, Kungl. Husgerådskammaren

Skattkammaren Skattkammaren, i södra längans källarvåning,

visar sedan 1970 den svenska monarkins viktigaste

symboler som de kungliga regalierna: krona, spira,

äpple, nyckel och svärd. Ombyggnaden till museum

utfördes av slottsarkitekten Sven Ivar Lind. Museet

med inredning i ett modernt formspråk fick stor

uppmärksamhet främst genom ljussättningen, som

lyfter fram de utställda regalierna i effektfull kon-

trast mot de dunkla och rustika tegelmurarna.

Livrustkammaren Livrustkammaren är sedan 1500-talet de svenska

kungarnas vapenarsenal och blev museum år 1628

då man skapade ett minnesrum över stora män och

händelser i svensk historia. Källarna i slottets syd-

östra del iordningställdes för Livrustkammaren av

slottsarkitekten Sven Ivar Lind. De välvda källar-

rummen fick tillägg i moderna material och ett av-

skalat modernistiskt formspråk. De från puts fri-

lagda murarna i granit och tegel utgör bakgrund till

montrarna. Efter att från 1660-talet ha flyttat runt

i slottet och mellan andra lokaler i Stockholm flyt-

tade museet år 1978 åter in i slottet.

Museum Tre Kronor Slottsmuseet inrättades på 1930-talet för att

visa resultaten av de då nyligen avslutade bygg-

nadsarkeologiska undersökningarna i slottet.

Slottsarkitekten Ove Hidemark ansvarade för den

senaste ombyggnaden av museet, som återinvigdes

år 2000 under namnet Museum Tre Kronor.

Här har de gamla murverken lyfts fram och gjorts till

museets främsta utställningsföremål.

42

Modern teknik har alltid varit ett självklart val på slottet och där installerades

en av landets första åskledare (1861), vattenledning (1864 och 1873), elektrisk

belysning (1883), telefon (1884), centralvärme (i början av 1900-talet) och

Sveriges första brandlarmsanläggning (1912). I slutet av 1990-talet utveckla-

des dagens digitala styr- och kontrollsystem för slottets tekniska försörjning.

Maskincentralen med det digitala styr- och kontrollsystemet. Foto: Per Adolphson.

Modern teknik i kunglig tjänst

43

Med slottsbranden i tydligt minne byggde Tessin från början

in ett brandskydd i byggnaden. Vindarna försågs med golv av

tegel, en brandbotten, som skulle hindra elden från att spridas

mellan våningarna och vinden. En del av mellanväggarna, som

fungerar som brandmurar, drogs upp över yttertaken. På 1890-

talet förstärktes slottets brandmurar med dörrar av plåt.

I våningarna målades plåtdörrarna in i samma färg som rum-

mens inredningar och under visningarna ställs de upp så att de

utgör väggar i dörrsmygarna.

44

Överst. Vind med tegelgolv och brandvägg. Ovan. Branddörr av plåt med ekådringsmålning och två korslagda facklor, en symbol som visar funktionen som branddörr. Foto: Elias Andersson, Statens fastighetsverk.

T.h. Flygbild över Gamla stan med slottet i bakgrunden, 1951. På bilden syns hur Tessins brandmurar sticker upp över slottets tak. Foto: K. W. Gullers, Nordiska museets arkiv.

Ritskola med två lärlingar, målning av Pehr Hilleström, 1777. Konstakademien.

46

47

För att inreda slottet lät Hårleman på 1730-talet

anställa målare och bildhuggare från Frankrike.

På det halvfärdiga slottet undervisade franska konst-

närer konstnärligt begåvade svenska ungdomar fyra

kvällar i veckan. Undervisningen inrättades år 1735

som Kongl. Ritarakademien och är ursprunget till

dagens Konstakademi. Under sommarmånaderna fick

slottets hantverkare utbildning i ornamentsteckning.

Tack vare att många konstnärer och hantverkare fick

sin utbildning av slottets konstnärer kom Hårlemans

inredningsstil, rokokon, att spridas i Sverige.

I samband med slottsbygget blev Tessin år 1697

överintendent med ansvar för de kungliga slotten.

Han efterträddes av sonen Carl-Gustav och sedan av

Carl Hårleman. Överintendentsämbetet, som förval-

tade statens byggnader, grundades som självständig

myndighet år 1818 och har därefter ombildats först

till Kungliga Byggnadsstyrelsen (1918) och sedan till

Statens fastighetsverk (1993). Fastighetsverket för-

valtar Kungliga slottet genom att vårda och under-

hålla byggnaden och den fasta inredningen, att till-

godose funktionella krav utifrån slottets förutsätt-

ningar, att använda modern teknik för att vidmakt-

hålla slottet och att medverka till att slottet görs

tillgängligt för allmänheten. De många unika interiör-

erna står under kontinuerlig uppsikt och vård av kon-

servatorer och hantverkare med specialistkompetens

inom områden som måleri, förgyllning, trä, sten och

gips. Möbler och annan lös inredning förvaltas och

vårdas av Kungl. Husgerådskammaren.

I slottsbyggets spår

I flera rum renoveras 1700-talsgolven i massiv ek-

parkett. Inget golv är det andra likt utan har olika

konstruktion, mått och mönster. Parkettgolven be-

står av ca 1x1 meter stora golvtavlor med en ram,

som håller ihop ett flätverk av sammanfogade

ekstavar.

Under 2005 rengjordes och fästes stucktaket i

Victoriasalongen. Detta rum moderniserades på

1860-talet i nyrokoko och slottsarkitekten F. W.

Scholander utformade det nya taket med kungliga

kronor och ett gallerverk i guld mot vit botten.

Slottets nya fasadbelysning, med låg energiför-

brukning och lång livslängd, invigdes år 2006.

Förutom att spara energi var syftet att skapa en

helhetsverkan med ett varierat ljus för att lyfta fram

viktiga detaljer i slottets fasader och att samordna

belysningen med ljuset i den omgivande staden.

Carl XVI Gustaf och hantverkarna studerar ett av parkettgolven inför renoveringen, 2006. Foto: Åke Ericson.

Konservering av takmålningarna i Victoriasalongen, 2005. Foto: Ullenius ateljéer.

48

1690-talet

Slottets färgsättning har växlat under århundrade-

na. Tessins norra länga står kvar efter slottsbranden

och rester av den ursprungliga tegelröda fasadput-

sen finns bevarade inne på slottets vindar. Eftersom

det tog närmare 70 år att bygga det nya slottet valde

man den då moderna fasadfärgen, den franska

rokokons ljusgula sandstensfasader, som ersatt

den italienska barockens röda tegelfasader. Under

de drygt 140 år som fasaderna var gula var stenen

i hörnkedjor, runt fönstren m.m. målade först i en

ljusgul, sedan i en rosa och sist i en varmgrå kulör.

På 1890-talet bedömdes fasaderna vara så smut-

sade och putsen så skadad att den måste ersättas.

Utifrån arkivstudier och som en anpassning till om-

givande bebyggelse valde man en Tessintrogen

rödbrun fasadkulör. Vid dessa arbeten, som utför-

des under en tid då naturmaterial värderades högt,

togs all färg bort från stenen i fasaderna. Från slutet

av 1940-talet till början av 1970-talet putsades fasa-

derna åter om och fick då samma färgsättning och

samma putsstruktur som på 1890-talet.

Den nya fasadbelysningen på Stockholms slotts östra fasad, 2006. Foto: Åke E:son Lindman.

Nedan. Rekonstruktion av fasadernas färgsättning från 1690-talet till i dag. Illustration: Hans Landberg (underlag från Restaurator).

1750-talet 1810-talet 1820-talet 1890-talet

Efter slottsbranden 1697Där Stockholms slott ligger idagfanns tidigare en kungaborgmed höga och tjocka murarsom skydd mot fiender.Den förstördes vid en brand 1697.

Efter branden ritade arkitektenNikodemus Tessin den yngre ett nytt slott.Tessin bodde flera år i Rom och Parisoch lärde känna populära arkitekter,som ritade palats och slottåt kungar, adelsmän och rika personer.Tessin tittade på de husen och tänkte på dem när han ritadeett modernt slott åt Sveriges kung.

Hantverkare och konstnärer frånFrankrike och Italien inredde slottet.Utländska konstnärer startade en konstskolasom finns kvar och heter Konstakademin.

Så bodde kungen och drottningenSlottet byggdes för att passaett kungligt hov.Kungen och drottningen hade varsinlikadan våning, där de tog emotsina gäster.Det fanns två likadana trapphus.I det ena gick man upp till kungenoch i det andra till drottningen.

Lyxiga rumI det första rummet kontrolleradelivvakterna alla som kom dit.I de andra olika stora rummentog kungen och drottningen emot gäster.Ju längre in man kom i våningarnadesto lyxigare var rummen.Det finaste rummet var långt och smaltmed stora speglar, ett spegelgallerioch där hade kungen och drottningen fester.Här bjuder nu kungen nobelpristagarepå galamiddag.

Innanför mot borggården låg kungens och drottningens privata rum.De var mindre och mer bekväma att bo i.

Varje gång en ny kung eller drottning flyttade in gjorde man om våningarna.Därför finns ofta möbler och annatfrån olika tider i samma rum.

Många arbetade och bodde på slottetHela kungafamiljen bodde på slottet.Kungen, drottningen, kronprins, kronprinsessa, prinsessor och prinsar.På 1700-talet fick kungabarnenegna våningar.

I slottet fanns flera kökoch i källaren låg all ved,som man värmde upp slottet med.

De som skötte landet tillsammans med kungenhade sina kontor i slottet.I Rikssalen hade kungen mötenmed riksdagen.Många som arbetade på slottetbodde också där.Där finns också en kyrka, Slottskyrkan.

Slottet idagNär slottet byggdes bestämde kungennästan allt i Sverige.Nu röstar folket på partiersom ska bestämma i regering och riksdag.Kungen kallas statschefoch arbetar på slottet.Alla kan besöka festvåningarna,några rum som kungafamiljen bodde i förr, Rikssalen och Slottskyrkan.Det finns också fyra museer i slottet.

SFV strävar efter att göra sin information tillgänglig för funktionshindrade.Mer lättläst information hittar du på www.sfv.se

Kungliga slottetLättläst sammanfattning

The Royal Palace A building and the changes it has undergone pro-

vide us with a picture of a society, its time and the

owner’s social status. It does so through its archi-

tecture, its design and the materials used and also,

in a more abstract sense, through the functions it

performs and its symbolism. This is particularly

true of a building like the Royal Palace of Stockholm.

In 1697 much of the Royal Palace was destroyed

in a devastating fire. In the years preceding the fire,

work had begun to redesign the north wing. This part

of the palace survived the flames and its Roman

Baroque architecture came to set the style for the

new palace designed by Nicodemus Tessin the

Younger (1654-1728). Construction work on the new

palace began during the military reigns of Karl XI and

Karl XII and the palace was designed as a society in

miniature, providing state apartments, living

quarters and administration for the absolute

monarch.

Tessin the Younger created a vision of eternal and

enduring royal power with clear authority over

Sweden’s capital and a role at the absolute centre of

the kingdom. With the subsequent shift in power

from the king to the people, the functions the

building performs and the message it conveys have

changed.

In each new reign the foremost architects and

artists of the period have updated the King’s and

Queen’s apartments in line with the latest fashion.

New additions and functions have been introduced

but today there is less impetus for change.

The palace became a monument to what could be

achieved by Europe’s top artists, sculptors and

craftsmen. The Rococo rooms, in particular, are

often cited as the best example of French art outside

France and during work on the palace artistically

gifted young Swedes were trained who later came to

have a major influence on Swedish architecture.

After Tessin’s death in 1728, work following his

designs and plans was completed by Carl Hårleman.

Deriving their inspiration from the masterworks of

the ancient world, the Renaissance and the Baroque

period, the plans were demanding in terms of con-

struction techniques, function and aesthetics.

With the experiences of 1697 in mind, Tessin placed

great emphasis on making the building more resis-

tant to fire. In later years too the palace has come to

lead the way in new techniques, boasting Sweden’s

first lightning conductor, for example, in 1861.

The palace’s north, west and east wings housed

the royal apartments. They in turn comprised two

parallel rows of rooms with state rooms facing the

city. The more important the apartments, the longer

the rows of rooms and the higher the ceilings. The

everyday, slightly more comfortable rooms were

placed facing the inner courtyard.

Tessin’s design with two symmetrical suites of

accommodation – the King’s on the west side and

the Queen’s on the east – were directly derived from

French examples such as Louis XIV’s Versailles.

Each of the palace’s four façades has its own

distinctive character:

The north façade in Roman style is a

monumental paean to power.

The south façade is designed to be imposing

and impressive in the shape of a triumphal arch.

The east façade, the Queen’s wing, faces the

sea with gardens.

The west façade is the King’s side decorated

with military attributes.

The Royal Palace began to be seen as a monument

as early as during the nineteenth century and the

restoration work carried out over the years has fol-

lowed two different ideologies:

The older restoration ideology had as its

aim completing Tessin’s original vision of the

most glorious monument to Sweden’s Age of

Greatness.

The twentieth century approach was instead

to allow the building, with all its different

impressions, to tell its own history spanning

over three centuries.

The palace is still the King’s official residence and

today acts as a royal workplace and Sweden’s fore-

most venue for official functions. The royal apart-

ments and four museums in the palace are open

year round to visitors.

© Statens fastighetsverk – National Property Board Sweden 2007Box 2263, SE-103 16 Stockholm Tel +46 8-696 70 00 Fax +46 8 696 70 01www.sfv.se

Med tack till Kungl. Hovstaterna för generös utlåning av bilder och omsorgsfull innehållsgranskning.

Redaktion Lotta Günther, Marianne Johnson och Annika GudmundssonText Marianne JohnsonGrafisk formgivning Annika Gudmundsson© Illustrationer Annika Gudmundsson © Fotografer och bildkällor är angivna vid respektive foto och bild.Sammanfattning av text Lars Hjertberg i engelsk översättning av ExactaLättläst sammanfattning är omskriven av Lättlästtjänsten på Centrum för lättläst.

Tryckeri Trydells, Laholm 2007 ISBN 91-866 70-28x

Statens fastighetsverk +46 8-696 70 00 www.sfv.se

Tradition i utveckling. Vi har många kulturhistoriskt värdefulla byggnader och miljöer i

vårt land. De är en del av vår gemensamma historia och framtid.

Statens fastighetsverk vill göra svenska folket stolt över statens egendomar, våra national-

byggnader och fria marker; slott och kungsgårdar, teatrar, museer, ambassader och en sjundedel

av Sveriges mark. Vi äger allt detta tillsammans och SFV:s uppgift är att förvalta det på bästa sätt.

Vi ska också se till att bevara byggnadernas själ och karaktär, men samtidigt anpassa dem

efter dagens behov och användning – till nytta och glädje för både hyresgäst och allmänhet.

Lika viktigt som att förmedla historien bakom dagens byggnader är att skapa ny byggnads-

historia för morgondagen. På uppdrag av Sveriges regering driver vi därför även nya byggprojekt

som på olika sätt representerar vårt land.

SFV förvaltar också statens skog och mark. Det gör vi på ett långsiktigt hållbart sätt, så att

biologisk mångfald bevaras och renbetesland kan brukas även i framtiden.

Tradition is change. Sweden has many buildings and environments of great value to its

cultural history. They are part of the nation’s history and its future.

National Property Board Sweden administrates public buildings and open spaces; palaces

and royal parks, theatres, museums, embassies and one seventh of Swedens total land mass.

All this is owned by the Swedes collectively, and the duty of the Board is to administer them in

the best possible way.