Kriminologiska institutionen

Kunskap – det bästa vapnet mot våld?

En utvärdering av antivåldsutbildningen Evolve

Examensarbete 15 hp Kriminologi Kriminologi III (30 hp) Vårterminen 2008 Helena Björkholm

1

2

SAMMANFATTNING

Syftet med denna uppsats är att göra en preliminär utvärdering av antivåldsprogrammet Evolves

effekter på elevers kunskap och attityder kring våld och konflikthantering. Programmet, vilket

distribueras gratis genom organisationen ”Get the Point” (www.getthepoint.net), genomfördes i fyra

sjätteklasser i Vasaskolan i Danderyd under sammanlagt fem veckors tid i april och maj månad 2008.

Eleverna fick ta del av fem lektioner med antivåldsövningar från Evolve-handboken. En lektion

uppskattades vara i c:a två till tre timmar (inklusive kortare raster).

Antivåldsprogrammet Evolve syftar till att skapa en dialog om våld och konflikter i världen och

önskar erbjuda konkreta verktyg till konflikthantering bland ungdomar. Det långsiktiga målet är att

minska våldet i samhället. Förhoppningen är att denna uppsats belyser problematiken likväl som

möjligheterna med denna typ av program. Det är dock givetvis inte möjligt att under en fem veckors

tidsperiod avgöra om programmet långsiktigt kommer att bidra till att minska våldsbrottsligheten i

samhället. Fokus lades på huruvida Evolve-programmet kunde anses ge en positiv effekt på barnens

kunskap (öka insikten om olika perspektiv på och alternativ till våld i världen) och attityder (att lära

sig att förhålla sig kritisk till våldsanvändande och istället förespråka konflikthantering).

Utvärderingen, vilken utformades som en experimentell studie, bestod av kvantitativa för- och

eftermätningar med enkät samt av kvalitativa intervjuer med en lärare och fyra elever. En femteklass i

samma skola utgjorde kontrollgrupp och fick ta del av eftermätningen utan att ha genomfört

utbildningen. Resultaten från de båda enkäterna jämfördes sedan för att se om programmet haft någon

effekt på sjätteklassarnas kunskap och attityder kring konflikthantering och våldsutövning. Vid det

första enkättillfället var bortfallet 34 procent. Detta hade vid enkättillfälle två ökat till 62 procent, en

procentsats som, förutom att den minskat undersökningens tillförlitlighet, också försvårat analysen av

elevsvaren. Under utbildningens gång har jag agerat deltagande observatör samt intervjuat fyra av

barnen i experimentgruppen, vilket givit mig en bättre förståelse för Evolves inverkan på klassen. De

övergripande slutsatserna av denna preliminära utvärdering är följande:

1. Elevernas kunskap om våld och konflikt har ökat marginellt. Kopplingen mellan en ökad

kunskap om våld och konflikt och elevernas attityder gentemot dessa ämnen är dock svag om

alls existerande.

2. Elever och lärare har varit nöjda med programmet och kan tänka sig fortsätta att använda detta

i framtida undervisning. Det finns studier av liknande program som uppvisat positiva resultat

vid utvärdering.

3

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. INLEDNING......................................................................................................4 1.1 Bakgrund.........................................................................................................................4

1.1.1 Get the Point....................................................................................................................5

1.1.2 Programmet Evolve.........................................................................................................6

1.2 Syfte, frågeställningar och avgränsning..........................................................................7

1.3 Min förförståelse.............................................................................................................8

1.4 Disposition......................................................................................................................9

2. TEORI OCH TIDIGARE FORSKNING........................................................9

2.1 Human Needs Theory (HNT)..........................................................................................9

2.2 Evolve och Behaviorismen.............................................................................................10

2.2.1 Kognitiv beteendeterapi och antivåld.............................................................................11

2.3 Utvärdering av tidigare anti-våldsprogram i skolor.......................................................14

3. METOD..............................................................................................................16 3.1 Att utvärdera....................................................................................................................16

3.2 Enkät som metod.............................................................................................................18

3.2.1 Enkätfrågorna..................................................................................................................19

3.3 Intervju som metod..........................................................................................................21

3.4 Validitet och reliabilitet...................................................................................................23

3.5 Metodologiska problem...................................................................................................24

4. RESULTAT OCH ANALYS............................................................................24 4.1 Analys av förändring i kunskap vid för- och eftermätning med enkät............................25

4.2 Analys av förändring av attityder vid för- och eftermätning med enkät.........................28

4.3 Kunskap skapad i intervju med barnen...........................................................................32

4.3.1 Kunskap skapad i intervju med lärare.............................................................................37

5. SAMMANFATTNING OCH SLUTSATSER................................................39

7. REFERENSER..................................................................................................42

8. BILAGOR.......................................................................................................... 8.1 Evolvehandboken............................................................................................................

8.2 Lektionsupplägg för klass sex i Vasaskolan....................................................................

8.3 Enkäten............................................................................................................................

8.4 Enkätformulär: Sexans svar från mättillfälle 1................................................................

8.5 Enkätformulär: Sexans svar från mättillfälle 2................................................................

8.6 Enkätformulär: Femmans svar från mättillfället..............................................................

8.7 Intervjuguide Elever........................................................................................................

8.8 Intervjuguide Lärare.........................................................................................................

4

1. Inledning

1.1 Bakgrund

Många svenskar upplever idag att våldsbrottsligheten bland ungdomar har ökat och fått en

råare form, såväl i Sverige som utomlands.1 Media rapporterar frekvent om dödsskjutningar i

skolor och grov misshandel i samband med gängbråk. ”Stoppa gatuvåldet”2 är det slagkraftiga

budskap som har vunnit ökat gehör efter misshandeln på Kungsholmen i Stockholm i oktober

2007, som ledde till en sextonårig pojkes, Ricardo Campogianis, död.

Kriminologisk forskning visar att ungdomars våldsbrottslighet är oförändrad och de menar att

”de flesta indikatorer pekar på att vi inte har fler unga som misshandlar eller dödar i vårt

samhälle”.3 Detta resultat har ignorerats av politiker, som propagerar för hårdare straff och

effektivare polisinsatser, samt mött hård kritik av debattörer i media.4

Någon oenighet råder dock knappast om vikten av att försöka minska våld bland unga. Det

har under senare år blivit alltmer populärt att avsätta resurser till preventiva program riktade

mot barn och ungdomar.5 Vissa forskare menar att tidigt debuterande problembeteende av

måttlig grad kan utvecklas till en grövre kriminalitet och att tidiga våldspreventiva

interventioner som införs i skola och inom fritidsverksamhet ur detta perspektiv därför anses

vara bra.6 Ett flertal program som införts i skolan för att påverka våldsamt beteende hos barn

har också visat sig vara effektiva.7 Programmen är dock givetvis uppbyggda på olika sätt och

varierar följaktligen i effekt. Vissa program syftar till att förändra aggressivt beteende hos

eleverna, andra erbjuder coachning och extrastöd till elever med problem eller bygger på

kamratstöd. Det vanligaste programupplägget utgörs av klassisk undervisning; lärarna ger

information om våld och undervisar i konflikthanteringsstrategier och moral etc.

Fokus i utvärderingen av Evolve ligger i att observera anti-våldsutbildningen effekt bland

mellanstadieelever i en förort till Stockholm. Utbildningen, som var frivillig och

distribuerades av organisationen Get the Point (punkt 1.1.1) genomfördes bland c:a hundra

elever i sjätte klass i Vasaskolan i Danderyd. Rektorn för Vasaskolan var en av fem rektorer

som frivilligt anmälde sitt intresse för utbildningen under ett möte på Rektorsakademin i

Stockholm under hösten 2007. Skälet till att just Vasaskolan valdes som ”testskola”, var att

1 Bl.a. Estrada & Flyghed (red.) (2001), s.11. Även http://www.nkmr.org/ungdomsvaldet_i_sverige.htm.

2 www.stoppagatuvaldet.nu.

3 http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=732491.

4 http://www.expressen.se/ledare/dahlberg/1.1121281/problemet-med-kriminologerna.

5 Farrington & Welsh (2007), s.3-5.

6 Gottfredsson, D (1998).

7 Se punkt 2.2 i denna uppsats.

5

intresset var starkast där, vilket också kan anses vara en bra förutsättning för en god

implementering av programmet. Evolve genomfördes under sammanlagt fem veckors tid i

april och maj månad 2008 och har varit helt gratis, förutom alternativkostnad i form av t.ex.

tid, för skolan. Nedan följer en kort beskrivning av organisationen Get the Point och anti-

våldsprogrammet Evolve.

1.1.1 Get the Point

Initiativet till ”Get the Point” togs 2005 av Rolf Skjöldebrand och Jan Hellman, som ett

samarbete mellan Non-Violence Project International, Raoul Wallenberg Academy for Young

Leaders och the Nobel Peace Laureates Foundation i syfte att bl.a., genom sin hemsida

www.getthepoint.net, erbjuda ett flertal kostnadsfria utbildningsprogram i ”anti-violence” och

konflikthantering för skolor och idrottsföreningar runt om i världen. Budskapet är:

”Knowledge is the Best Weapon against Violence” och visionen är att inspirera, motivera och

engagera nästkommande generation i en världsomfattande dialog i hopp om att få unga

människor att bli medvetna om hur kunskap och ledarskap kan fungera som de bästa vapnen

mot våld.8 Förutom hemsidan med de nedladdningsbara programmen, finns ”Get the Point”

tillgängligt i olika center runt om i världen, bl.a. i östra USA, i Brasilien och södra Afrika, där

denna typ av utbildning erbjuds.

”Get the Point” har valt att placera sitt forum på Internet, vilket är tänkt att appellera till

unga över hela världen. Att använda ett virtuellt “community” för att skapa dialog mellan

människor, oavsett geografisk hemvist, är något som ökat i popularitet under 2000-talet.9

Som företag eller organisation, är det viktigt att följa med i den tekniska utvecklingen och

inse att ungdomar tillbringar mycket tid framför datorn och använder denna som ett redskap

för inlärning. Tillgängligheten är förmodligen den största fördelen med att programmen

finns på hemsidan. Att uppnå ett högt deltagande i forumet är dock en av de största

utmaningarna med en ny samlingsplats på nätet.10

Det är också viktigt att se hur

globaliseringsprocessen har inneburit att barn och ungdomar numera influerar varandra och

att kulturella skillnader omformas. ”Get the Point” har ett och samma koncept och riktar sig

till alla barn och ungdomar, oavsett kulturellt och etniskt ursprung.

8 http://www.getthepoint.net/?q=node/11.

9 bl.a. Bishop, J (2007), s.1882.

10 Ibid. s.1888.

6

1.1.2 Programmet Evolve

Det finns ett flertal olika antivåldsprogram runt om i världen idag och en majoritet av dessa

har utvecklats av NGO:s såsom FN11

eller UNICEF12

. Anti-våldsprogram som tillämpas bland

elever i skolor kan ha olika utformning. Några av de inslag som är vanligast förekommande är

impulskontroll/aggressivitetskontroll, empatiutveckling, utveckling av den sociala

förmågan/förmågan att kommunicera, konflikthantering, missbruksprevention och anti-

mobbning.13

Programmet Evolve lägger vikt vid alla dessa delar, men störst fokus läggs vid

att utveckla barnens sociala förmåga/förmåga till kommunikation samt konflikthantering.

Dessa punkter återkommer jag till under punkt 2. Utbildningprogrammet kan, tillsammans

med andra utbildningsstrategier, hämtas hem från ”Get the Point”s” hemsida, under fliken

Programs for Change. Programmet är utvecklat inom ramen för organisationen ”Get the

Point” av bl.a. Fanny Davidsson från PeaceQuest och Åsa Bjering f.d. ordförande vid

Landsrådet för Sveriges ungdomsorganisationer, LSU. Två böcker som legat till grund för

utvecklandet av Evolvehandboken är Marshall B. Rosenbergs bok ”A Model for Non-Violent

Communication” (2003) samt boken ”Lära Leva Samman – Undervisning i konflikthantering,

Teori och Praktik” (2007) av Karin Utas Carlsson. Den sistnämnda boken diskuteras vidare

under teoriavsnittet i denna uppsats.

Programmet Evolve består av fem avsnitt; Introduktion, Teori, Komma igång, Grund för

ickeformell utbildning samt Övningar.14

Under punkt 1:2 i Evolve-handboken kan man läsa

om pedagogiken bakom programmet, vilken bygger på idén om ”icke-formell utbildning”.15

Denna utbildningstyp definieras i materialet som: ”utbildning som genomförs utanför det

formella skolsystemet, lärande som pågår i det dagliga livet och en process, där lärande

uppnås genom interaktiva aktiviteter.”16

Med formellt skolsystem syftar här till den regelrätta

undervisning i huvudämnen såsom exempelvis matematik, svenska och engelska, där eleverna

betygsätts på basis av sin prestation. Fokus ligger alltså i lärandeprocessen snarare än i

innehållet. Detta kan t.ex. innebära att det är viktigare att få barnen att reflektera över och

ifrågasätta vad en konflikt är, snarare än att de kan redogöra för olika, redan ”godkända”,

definitioner av begreppet. Deltagarna lär av varandra och läraren fungerar som coach. Evolve

11

UN Peacemaker: United Nations Department of Political Affairs: http://peacemaker.unlb.org/index1.php#. 12

UNICEF Television: Non-Violence Workshops: http://www.youtube.com/watch?v=2hFCK2T7OAQ. 13

bl.a. Sethi, D, Marais, S m.fl. (2004), s. 37. 14

Bjering, Å, Davidsson, F, Skjöldebrand, R (2008). 15

Training Essentials: Council of Europe and European Commission (2002): www.training-youth.net. 16

Bjering, Å, Davidsson, F, Skjöldebrand, R (2008), s.8.

7

innehåller totalt c:a trettio övningar. ”Get the Point” menar, att man får kunskap om våld då

man får en ökad medvetenhet om sina egna och medmänniskors känslor och tankar kring våld

och konflikt. Övningarna i Evolve syftar till just att belysa alternativa handlingssätt till våld.

Idén kan liknas vid kognitiv beteendeterapi. Om man blir medveten om sitt eget

våldsbeteende och kan sätta fingret på vad det är man känner och varför, då kan man också

lära sig att ändra på detta beteende, menar organisationen. Tanken är att programmet ska vara

lättåtkomligt och lätt att förstå för alla, oavsett ålder eller bakgrund. Man kan som lärare välja

att använda programmet löpande i undervisningen, eller som komplement till schemalagda

lektioner. I denna programomgång i Vasaskolan användes enbart övningar från kapitel två och

fem och dessa användes som komplement till vanlig undervisning.

1.2 Syfte, frågeställningar och avgränsning

Syftet med denna studie är att göra en första utvärdering av anti-våldsprogrammet Evolve.

Skälen till att jag valt att göra en utvärdering av Evolve är flera. Det första är för att annan

forskning om antivåldsprogram pekar på att programmet skulle kunna vara framgångsrikt (se

punkt 2.3). Många antivåldsprogram utvärderar dock processen snarare än effekten av

programmet. Detta innebär att det blir svårt att uttala sig om effektiviteten av ett program och

därför också svårt att argumentera för att programmet ska fortsätta användas i skolan. Det

andra skälet är att Evolves övningar bygger på behavioristisk teori och att det enligt denna

finns ett starkt samband mellan en individs känslor, tankar och beteende, vilket skulle kunna

säga något om Evolves effekt på elevernas våldsbeteende. Genom att göra denna preliminära

utvärdering hoppas jag också kunna inspirera till en vidare utvärdering av programmet

Evolve, vilket också är det tredje skälet till varför jag valde att skriva om detta.

Sammanfattningsvis kan man säga att det är min nyfikenhet kring om man med teoretisk och

praktisk anknytning kan anse att denna typ av antivåldsutbildning kan verka brottspreventivt

som skapat ämnesvalet för denna kandidatuppsats.

Utvärderingen syftar till att belysa eventuella förändringar i kunskap och attityder hos

eleverna i Vasaskolan. Detta är en pilotstudie då tidsperioden för utvärderingen enbart

sträcker sig över fem veckor. Resultaten och mätinstrumenten kan ej ses som slutgiltiga, utan

kan istället beaktas vid en eventuell ytterligare uppföljning i syfte att öka studiens reliabilitet.

Ytterligare utvärdering är också nödvändig för att kunna fastställa en positiv effekt av

programinförandet i skolan.

8

”Get the Point” önskar långsiktigt att se följande samband:

Övningar ur Evolve Minskad våldsbrottslighet

Övningarna ur programmet Evolve önskas påverka barnens våldsaktivitet i ett negativt

samband, där mer intensiv träning skulle ge lägre våldsbrottslighet. Att spåra en reell

förändring i våldsbeteende hos barnen är komplicerat. Det är inte rimligt att förvänta sig att i

denna studie se något samband mellan att en eventuell förändring i kunskap och attityder

kring våldsfrågor skulle leda till en minskad våldsbrottslighet. För att dra denna slutsats krävs

exempelvis en longitudinell kohortstudie med en tidsram som sträcker sig över flera år.17

Därför kan sambandet istället kunna ställas upp med mellanliggande variabler:

Övningar ur Evolve Ökad kunskap om vålds- och konfliktfrågor

Förändring i attityder kring vålds- och konfliktfrågor Minskning i

våldsbrottslighet

Min uppgift som utvärderare är att utforska huruvida detta samband kan anses vara realistiskt

eller ej (baserat på teori, tidigare forskning och min egen utvärdering). Enligt teoretiska

resonemang som återfinns inom den kognitiva beteendeterapin (KBT) finns det en koppling

mellan kunskap och attityder till våld och våldsutövning (denna redogörs för under punkt 2.2).

Mina övergripande frågeställningar är förankrade i detta teoretiska antagande och ser därför ut

som följer:

Har programmet Evolve någon effekt på kunskap om vålds- och konfliktfrågor hos

barnen i Vasaskolan?

Har programmet Evolve någon effekt på attityder kring vålds- och konfliktfrågor hos

barnen i Vasaskolan?

1.3 Min förförståelse

Min förförståelse av antivåldsprogram, innan jag började utvärdera Evolve, var liten. Givetvis

hade jag hört talas om liknande idéer till att öppna upp för dialog om våld och konflikt i

skolor, men främst genom olika anti-mobbningsorganisationer och deras program. Att denna

typ av anti-våldsundervisning skulle ha effekt på eleverna trodde jag nog inte, men då tanken

verkade vara god, hoppades jag att det skulle vara effektivt. Jag tänkte att denna typ av

undervisning skulle vara till gagn för eleverna i Vasaskolan, oavsett om den skulle fungera

17

Gottfredsson, M, Hirschi, T (1990), s.222-223.

9

våldspreventivt eller ej. För mig verkade det också vara logiskt att brotts/våldsprevention

skulle fungera bäst om intervention sker i unga år. Min koppling till Get the Point är genom

Raoul Wallenberg Academy for Young Leaders (RWA), då organisationen är en av

initiativtagarna till detta. Det är dock inte RWA som kommit med idén till eller utformat

Evolve-programmet. Jag har heller inte haft någon tidigare koppling till Vasaskolan. Mitt

syfte med studien är enbart att se om programmet Evolve har någon effekt på kunskap och

attityder till våld. Huruvida programmet sedan kan förbättras/göras om är upp till personer

inom organisationen Get the Point att avgöra.

1.4 Disposition

I kapitel två, diskuteras kring den teoretiska utgångspunkt, behaviorismen och kognitiv

beteendevetenskap, som kan anses ligga till grund för Evolve-programmet. I samma kapitel

diskuteras också resultaten från tidigare utvärderade anti-våldsprogram. I kapitel tre, redogörs

för den metodologi, som ligger till grund för denna utvärdering, de etiska betänksamheterna

kring denna samt de mätfel som kan uppstå. I kapitel fyra redovisas och analyseras resultaten

av utvärderingen. Analysen baseras på resultaten av enkätundersökningen, kombinerat med

den kunskap jag fått genom intervjuer med elever och en lärare i Vasaskolan. De viktigaste

slutsatserna av analysen diskuteras därefter och uppsatsen avslutas med kritiska reflektioner

kring om och varför detta program har en effekt på attityder och kunskap kring vålds- och

konfliktfrågor.

2. Teori och tidigare forskning

2.1 Human Needs Theory (HNT)

Den teori som ligger till grund för utformningen av Evolve-programmet återfinns i Karin Utas

Carlssons, barnläkare och fil.dr i pedagogik, bok Lära Leva Samman – Undervisning i

konflikthantering, teori och praktik (2001). Hennes bok syftar till att ge en inblick i

konflikthanteringsarbete och har som mål att genom denna typ av strategi bygga en tryggare

och fredligare framtid för barn och ungdom. Hon menar att antivåldsprogram är

våldsförebyggande: ”Genom undervisning i konflikthantering får ungdomar en ökad

förståelse och kunskap samt tillgång till verktyg och strategier för att välja alternativ till

självdestruktiva och våldsamma beteenden när de råkar i intra- och interpersonliga konflikter

men också när det gäller konflikter mellan grupper. På så sätt kan sådan undervisning

10

förebygga våld.”18

Grundpelaren i Utas Carlssons bok är John W. Burtons s.k. ”Human Needs

Theory”(HNT). Denna teori betonar de psykologiska såväl som de sociologiska aspekterna av

konflikter och våld.19

Han menar att varje människa har vissa grundläggande behov, som

gemenskap, makt, trygghet och erkännande. Dessa behov försöker människan tillfredsställa

oberoende av omständigheter eller kostnader, vilket man bör beakta då man ämnar lösa en

konflikt mellan två parter. Optimalt är att på ett positivt sätt söka omvandla relationen mellan

parterna och arbeta för att bådas behov ska bli tillgodosedda.20

För att lösa en konflikt krävs

att båda parter får en ökad medvetenhet om sina egna känslor och sitt eget agerande.

Medvetenheten kan fås med hjälp av diverse ”konflikthanterings-verktyg” (som då bl.a.

Evolve-programmet erbjuder).

Tanken bakom sambandet mellan elevernas våldsbeteende och deras kunskap och attityder till

våld, har sitt ursprung i den behavioristiska skolan inom psykologin. Det är denna

teoribildning som jag anser kan ligga till grund för HNT och programmet Evolve.

Behaviorismen redogörs kortfattat för i punkten nedan och därefter kopplas några av

arbetssätten inom kognitiv beteendeterapi (KBT) till Evolve-programmet och dess struktur.

2.2 Evolve och Behaviorismen

Behaviorismen formades under början av 1900-talet av den amerikanske psykologen John

Watson. Denna vetenskapliga, sociologiska grundfilosofi växte fram under antagandet att man

inte kan formulera teorier om själen och tankeverksamheten hos en individ utan att observera

dennes beteende, vad han eller hon faktiskt gör.21

Watson menade vidare att mänskligt

beteende nästan enbart är inlärt. Inom kriminologisk teoribildning återfinns denna idé bl.a. i

Sutherlands teori om differentiella associationer. Han menade att även kriminellt beteende är

inlärt och att individer lär sig detta beteende i interaktion med andra, ofta närstående personer,

genom kommunikation.22

Behaviorismen återspeglar tankarna bakom Evolve eftersom detta

övningshäfte bygger på antaganden om att eleverna lärt sig ett visst, ofta negativt,

förhållningssätt till frågor rörande våld och konflikt och agerar utifrån detta.

18

Utas Karlsson, K (1999), s.11. 19

ibid, s.58. 20

ibid. s.41. 21

McGuire, J (2001), s.17. 22

Sarnecki, J (2003), s.154.

11

Ur behaviorismen växte ett antal terapeutiska inriktningar fram, bl.a. den kognitiva

psykologin och med denna, den kognitiva beteendeterapin (KBT), som fick sitt ”genombrott”

under 1970-talet. Denna terapiform bygger på antagandet att man måste bryta ett invant

tankemönster för att kunna ändra på ett visst beteende. Det kan t.ex. röra sig om avvänjning

av ett beroende, att bota fobier och tvångstankar, eller att ändra ett våldsmönster. I Evolves

fall handlar det inte om att rikta in sig på enskilda individer som har problem med aggressivt

beteende eller konfliktlösning, utan programmet riktar sig till alla. Då ingen åtskillnad görs

mellan barnen, skapas ett problem: på vilken nivå ska man lägga de beteendeterapeutiska

övningarna? Den lösning som Get the Point använt sig av är att göra övningarna i häftet

väldigt övergripande och lekfulla. De varierar från tema självförtroende, till tema konflikter i

världen till tema språk. De kan också kombineras av läraren på vilket sätt som helst och idén

är att det ska vara lätt för övningsledaren att genomföra dem. Hon eller han behöver med

andra ord inte ha någon förkunskap i hur dessa övningar förväntas inverka på barnens

tankeverksamhet. Att de KBT-influerade övningarna genomförs på en ganska generell nivå

och att läraren inte är insatt i tekniken, är dock något som skulle kunna tala för att

programmet Evolve inte skulle ge optimal effektivitet.

Inom KBT finns två terapeutiska inriktningar, en kognitiv och en beteendeorienterad, vilka

kan kombineras på olika sätt beroende på syftet med behandlingen. I Evolve är det de

beteendeorienterade övningarna som kan anses vara mest framträdande. Några av dessa KBT-

strategier kopplas till programmet i punkt 2.2.1 nedan.

2.2.1 Kognitiv beteendeterapi och antivåld

Enligt KBT finns det ett tydligt samband

mellan en individs tankar, känslor och

beteende. Detta illustreras i modellen till

höger.23

”(...) these three modalities are

inseperable. An account of human

functioning with one of them left out would

be absurd. They are not only interlinked but

interlocked”.24

23

McGuire, J (2001), s.24. 24

ibid.

12

Att sambandet mellan tankar, känslor och beteende enligt detta resonemang är starkt och

på gränsen till obrytbart gör att man funderar över styrkan i sambandet mellan

kunskap/attityder till våld och våldsbeteende. Man kan argumentera för att elevernas tankar

kring våld och konflikt baseras på den kunskap om omvärlden som de fått och att känslorna

som denna kunskap medför kan uttryckas genom deras attityder. Det samband vilket denna

utvärdering önskar påvisa, kan alltså liknas vid sambandet mellan individens tankar, känslor

och beteende och har därmed stöd i KBT-teori. Trots att dessa tre kan tänkas vara

sammanlänkade är det dock viktigt att t.ex. ifrågasätta skillnaden mellan en attitydförändring

och en förändring i verkligt beteende.25

Även om man anser det vara allvarligt att kalla en

flicka för hora, betyder detta inte nödvändigtvis att man aldrig kommer att göra det själv. En

attitydförändring kan dock öka chanserna till en beteendeförändring: ”Attitudes are reinforced

by beliefs (the cognitive component) and often attract strong feelings (the emotional

component) which may lead to particular behavioural intents (the action tendency

component)”.26

Dessutom förändras oftast både kunskap och attityd då man lyssnar och tar

del av andras kunskap och attityder.27

Grundargumentet för beteendeterapi är att om beteende är inlärt kan det också ”läras om”.

Några av de beteendeterapeutiska metoder som används inom Evolve redogörs, punktvis, för

nedan:

Övningar i social förmåga

Inom denna kategori återfinns nästan alla övningar i Evolve-kompendiet. Många program

som syftar till att träna upp individers sociala förmåga innehåller en liknande ”mix” av

övningar.28

En av punkterna i programmet är ”Instruktion”, där läraren ger eleverna

information om hur ”verkligheten” ser ut, exempelvis vilka FN:s mänskliga rättigheter är.

I Evolve kan hela kapitel 2, teoriblocket, anses vara av denna, instruerande, karaktär. En

annan punkt är ”Rollspel”, där eleverna tilldelas en roll och får öva på att spela upp ett

visst beteende i en social, förutbestämd, situation. Exempel på denna typ av övning är

”Icke-våldsförebyggande lekar”29

i kompendiet. Ytterligare punkter inom ”social skill

practice” är ”Feedback” och ”Coaching”, två begrepp som också förekommer i Evolve-

handboken. Viktigt att poängtera här är att övningar i social förmåga bör kompletteras

25

May, T (2001), s.143. 26

Oppenheim, A.N (2003), s.175. 27

ibid. s.178. 28

McGuire, J (2001), s.59. 29

Bjering, Å, Davidsson, F, Skjöldebrand, R (2008), s.33.

13

med andra typer av övningar, t.ex. problemlösningsövningar, för att effekten ska bli

större.30

Värdeövningar

Dessa övningar återfinns på s.42-43 i Evolve och bygger på att eleverna får ett antal

påståenden/moraliska dilemman upplästa för sig, vilka de sedan ska kunna 1) reflektera

och ta ställning till, 2) uttrycka och motivera sin åsikt i frågan och 3) bli lyssnad till och ha

förmågan att lyssna på andra.31

Övningarna syftar till att få eleverna att utveckla en

förmåga till att se på saker från andra perspektiv (s.k. ”perspective-taking”) och att de med

detta ska få en ”moralisk mognad”.32

Anti-sociala attityder och förhållningssätt till våld är

dock ofta väldigt svåra att ändra. Detta eftersom individen format sina värderingar under

flera år och över flera olika ”moralnivåer”.33

Avslappningsövningar

Denna typ av övning syftar till att reducera stressnivån hos eleverna, bl.a. för att få dem att

känna att de är trygga i den grupp de arbetar och för att de ska känna att de kan fatta kloka

(inte överilade) beslut. En övning heter ”När jag känner mig trygg”34

och har

målsättningen att eleverna ska kunna förstå hur man kan skapa en känsla av trygghet i sitt,

och andras liv. Deltagarna får här blunda och tänka på en situation där de kände sig

fullständigt trygga. Inom KBT används denna typ av avslappningsövningar för att

motverka impulsivitet och för att separera känslor/tankar från beteende.35

Exempel på

detta kan vara att en elev tycker illa om någons åsikt och fysiskt vill ta ut sin aggression

på denna person. Genom att lära sig slappna av menar KBT att eleven kan hantera sin

ilska och ge uttryck för den på ett annat sätt, t.ex. genom kommunikation.

Övningarna i Evolve syftar varken till att eliminera våldsamt beteende eller grundlägga ett

nytt, korrekt beteende. Det önskar istället få barnen att ifrågasätta sin egen tankeverksamhet

och påbörja en dialog om våld och konflikt. Detta för att barnen ska utvecklas i rätt riktning:

”To begin with, children”s behaviour is governed in part by things adults say to them. At a

later stage, children begin to say these things to themselves; initially aloud, later more

covertly. Later still, they will not even be aware of saying them; behaviour comes to be

governed by cognitive processes which occur automatically, without deliberate reflection, and

30

McGuire, J (2001), s.59. 31

Bjering, Å, Davidsson, F, Skjöldebrand, R (2008), s.42. 32

McGuire, J (2001), s.83. 33

ibid. s.82. 34

Bjering, Å, Davidsson, F, Skjöldebrand, R (2008), s.48. 35

McGuire, J (2001), s.58.

14

outside conscious awareness”.36

Övningarna bygger på en kombination av flera KBT-

strategier och är väldigt övergripande, vilket kan tänkas bero på att programmet riktar sig till

alla elever, våldsamma eller inte. Nedan följer en diskussion om tidigare utvärderingar av

andra antivåldsprogram.

2.3 Utvärdering av tidigare antivåldsprogram i skolor

Antivåldsprogram syftar till att förhindra unga från att begå våldshandlingar och kan

klassificeras som en brottspreventiv strategi. Preventiva åtgärder kan vara av primär, sekundär

eller tertiär art. Den primära brottspreventionen inkluderar en social omstrukturering av

samhället och riktar sig mot hela befolkningen, t.ex. åtgärder mot arbetslöshet och fattigdom,

medan den tertiära syftar till att bota och undvika återfall hos brottslingar som redan är dömda

för brott. Åtgärder inom den sekundära brottspreventionen söker identifiera personer med hög

risk för framtida brottslighet och sociala problem.37

Inom denna kategori återfinns många

skolbaserade program, där elever med problem kan få extra stöd och där man sett att

programmen varit mer effektiva hos dessa. Jag skulle placera Evolve-programmet under

kategorin primär brottsprevention då programmet riktar sig till barn och ungdom generellt och

kan användas av alla.

Att skolan är viktig som en del i fostran av barn och unga till att bli vuxna, självständiga

individer är det nog inte många som ifrågasätter: ”Schools are a critical social context for

crime prevention efforts, from the early to the later grades”.38

Man kan t.o.m. hävda att

skolan blir allt viktigare för barnens värderingsskapande och sociala utveckling, då t.ex. andra

sociala institutioner som familjestrukturen eller religionen, kommit att förändras och bli

mindre viktiga i frågan om barnuppfostran.39

Våldsbrottslighet formas, utifrån detta

perspektiv, under tidiga år och i skolan. Detta innebär att skolan har ett enormt ansvar för

socialiseringen av samhällets medborgare vilket också gör det rimligt att dra slutsatsen att

eventuella påverkansprogram borde få bäst resultat vid utbildning i tidiga år.

Det finns ett stort antal skolbaserade program som söker förändra kriminellt beteende hos

ungdomar. I avsnitt fem i artikeln ”Preventing crime: what works, what doesn”t, what”s

promising”40

inspekteras utvärderingar av denna typ av program med inriktning mot att

36

ibid. s.20. 37

Sarnecki, J (2003) s.389-390. 38

Farrington & Welsh (2007), s.139. 39

Omaji (1993), s.401. 40

Gottfredson, D (1998).

15

förhindra bl.a. användning av droger, skolkning, alkoholkonsumtion, gängbildning eller annat

problembeteende. Det finns även en bevisad koppling mellan många av dessa

problembeteenden.41

Därmed inte sagt att program som riktar sig till att förbättra ett

problembeteende automatiskt förbättrar de andra. Få program som utvärderats i denna artikel

har haft som syfte att enbart försöka påverka barn och ungdomars kunskap om och attityd till

våld och konflikt. Detta, att finna tidigare studier som utforskat detta samband, har över lag

varit ett problem då jag skrivit min uppsats. Farrington & Welsh tar ej heller upp detta syfte

som enskild punkt, utan för snarare en diskussion kring preventiva program i allmänhet. Det

är också få studier som gjorts för att få klarhet i hur denna typ av preventiva program påverkar

ungdomars tendens att begå grövre brott som mord, våldtäkt eller misshandel. Istället är det

vanligare att utvärdera en kortsiktig påverkan på mindre allvarlig brottslighet (ex. snatteri,

alkoholkonsumtion bland minderåriga) och på betyg och social förmåga.42

Man får som läsare

en uppfattning att de strategier som används i programmen är tämligen likartade. Gottfredsson

tar upp olika strategier på individuell nivå som syftar till att förändra elevers kunskaper,

färdigheter, attityder, tro eller beteenden. Hon nämner bl.a. ”Instructing students” som

vanligaste strategi, vilken i övergripande drag innebär en klassisk undervisning inom ett ämne

där eleverna får ta del av fakta och får en ökad medvetenhet om vilken problematik kriminellt

beteende för med sig.

Då man diskuterar effektiviteten av ett antivåldsprogram, bör man också beakta det sätt på

vilket programmet implementerats i skolan. Med vilken intensitet utnyttjades programmet och

under vilken tidsperiod? Många utvärderingar brister i detta avseende; de nämner enbart det

som ska göras enligt mallen, inte det som verkligen har gjorts i skolan.43

Tydligheten om vad

som verkligen kan fungera försvinner därmed. I bilaga 8.2 i denna uppsats är

lektionsinnehållet från arbetet med Evolve nedskrivet. Det man hittills har kunnat konstatera

är dock att effekterna blir större då ett preventivt program används under en längre tidsperiod

(flera år) och med en viss regelbundenhet. Det är en fördel om programmet införs i en skola

med en god organisation (bra kontakt lärare emellan, en trivsam arbetsmiljö etc.). Multipla

interventioner är också bättre än en enda.44

Från detta perspektiv kan det vara bra att

kombinera ett antivåldsprogram med annan undervisning om t.ex. alkoholmissbruk eller

mobbing. Ytterligare ett konstaterande som gjorts är att antivåldsprogram visat sig vara mer

41

Gottfredson, D (1998). 42

Ibid. 43

T.ex. Aber, J. L, Pedersen, S m.fl. (2003). 44

Gottfredson, D (1998).

16

effektiva då de i stor utsträckning koncentrerat sig på undervisning riktat till barn med större

risk för aggressivt/våldsamt beteende.45

Huruvida påverkan i form av antivålds- och konflikthanteringsprogram fungerar diskuteras

även i artikeln ”Components of Effective Youth Violence Prevention Programs for 7- to 14-

Year-Olds” (2000).46

I denna studie kritiseras de empiriska bevis som legat till grund för

många utvärderingar av antivåldsprogram i USA. Etthundrafemtiotre vetenskapliga artiklar

om antivåldsprogram har analyserats och antivåldsprogrammen har därefter klassificerats

utifrån vilka program som har bevisats fungera. En intressant synpunkt som framhävs i

artikeln, är att vissa antivåldsprogram fortsätter att användas i skolor runt om i USA, trots att

utvärderingar visat att de inte har någon effekt på barnens beteenden.47

En annan intressant

kommentar är att ”Process evaluations are frequently reported rather than outcome

evaluations”48

vilket kan uppfattas som att det är viktigare att utvärdera programmens

genomförande snarare än vad de har för effekt. En alternativ tolkning kan vara att det är

problematiskt att utvärdera effekten av denna typ av program och att man därför utvärderar

det man ”kan” utvärdera, dvs. processen. Det finns med andra ord ett stort behov av att

utvärdera denna typ av antivåldsprogram.49

3. Metod

3.1 Att utvärdera

Begreppet utvärdering är en ”sammanfattande term för metoder som syftar till en systematisk

bedömning av resultaten och de mer långsiktiga effekterna av genomförda insatser”.50

Utvärderingar av projekt, program, strategier etc. är nödvändiga och av intresse för olika

aktörer i samhället då:51

De säger något om effekten av en tagen åtgärd och ger beslutsunderlag

De kan peka på brister hos åtgärden och på det viset möjliggöra en förbättring

Fokus i denna utvärdering är att genom enkät empiriskt undersöka om det finns något kausalt

samband mellan införandet av antivåldsprogrammet och en förändrad syn på våld. Önskan att

45

Farrington & Welsh (2007), s.140-142. 46

Cooper, Lutenbacher, Faccia (2000), s.1119. 47

Ibid. s.1138. 48

ibid. 49

bl.a. Cooper, Lutenbacher, Faccia (2000). 50

Nationalencyklopedin (1996): band 19, s.162. 51

Marechal och McKee (2007), s.5.

17

se en koppling mellan orsak och verkan är typisk för en mer empirisk/positivistisk

forskartradition, en tradition som också ligger till grund för en stor del av moderna

utvärderingstekniker. Utifrån en kvantitativ metod söker man oftast frekvenser och

orsakssamband, medan man med en kvalitativ metod söker innebörd och mångfald. För att få

en helhetsbild av programmets inverkan i klasserna valdes metod utifrån en integration av

kvantitativa (min enkät) och kvalitativa (min intervju) data. De kvalitativa data, vilka erhålls

genom intervju, syftar till att underlätta analysen och tolkningen av de data som framkommit

vid enkätstudien.52

Min utvärdering är utformad som en experimentell studie. Jag vill undersöka om kunskap-

och attitydförändringarna rörande våld- och konfliktfrågor blir större hos de elever som

genomgår Evolve-programmet än hos dem som inte tar del av utbildningen. I en

experimentell studie har forskaren kontroll över fördelningen av personer till

experimentgrupp och kontrollgrupp. I denna utvärdering användes både en experimentgrupp

som fick ta del av Evolve-programmet och en kontrollgrupp som inte genomförde någon

antivåldsutbildning. Genom att använda en kontrollgrupp får man möjlighet att jämföra

resultat och tydligare se huruvida det är Evolve eller någon annan faktor som haft effekt på

eleverna. Experimentgruppen, vilken inkluderade alla fyra sjätteklasser, bestod av totalt 96

elever medan kontrollgruppen, en femteklass i samma mellanstadium, bestod av 23 elever. Att

femteklassen valdes som kontrollgrupp berodde på att experimentgruppen bestod av alla

sjätteklasser och att jag ville hålla mig till barn i mellanstadiet. Under en utvärdering kan det

vara till fördel om forskaren gör flera, tidsmässigt utspridda, förtest innan interventionen

påbörjas. Detta i syfte att försöka kartlägga om det finns en trend i kunskap- och

attitydfrågorna som kan orsakas av någon annan, yttre omständighet.53

Ett exempel på detta

skulle kunna vara att det under perioden skett en dödskjutning i en svensk skola. Detta skulle

då kunna tänkas påverka attityden till just denna typ av våld.

Det är både positivt och negativt för ett företag som ”Get the Point” att använda sig av en

extern utvärderare, då detta innebär att denna kan ha distans till det som sker men att han/hon

samtidigt t.ex. kan ha svårigheter att anpassa resultaten så att de direkt kan användas i

verksamheten (bristande lokal legitimitet).54

I denna studie har jag också haft möjligheten att

52

bl.a. Bryman, A (2002). 53

Shadish m.fl. (2002), s.15. 54

Ibid. s.86.

18

arbeta med primärdata, vilket kan anses vara positivt. Den integrerade kvantitativa och

kvalitativa metod som ligger till grund för denna utvärdering redovisas för här nedan.

3.2 Enkät som metod

För att undersöka barnens generella kunskap och attityd kring vålds- och konfliktfrågor,

sammanställdes en enkät för att genomföra en surveyundersökning (för- och eftermätning).

Fördelen med denna metod är att den gör det möjligt att samla in stora mängder data under en

kort tidsperiod och att kostnaden för distributionen är relativt billig.55

Innan enkäten delades

ut i Vasaskolan, formulerades ett brev till rektor och lärare vid skolan, där programmets syfte

och varaktighet samt utvärderingsmetoden förklarades. Lärarkåren såg sedan till att denna

information också blev tillgänglig för föräldrar och elever. Detta kallas för en s.k. advanced

warning, vilket förtydligar uppgiften för alla inblandade och inbjuder till en framtida

medverkan.56

Enkäten, som ingår som bilaga 1, inleddes med ytterligare, kort information om programmet

Evolve och organisationen ”Get the Point” samt om syftet med enkäten; att göra en preliminär

utvärdering av programmets effekt bland klasserna. Ett förtydligande om varför just deras

sjätteklasser valdes för att testa programmet hade kunnat finnas med i den inledande

informationen57

men utelämnades då detta ansågs ta för stort utrymme. Målet var att

formulera en kort och koncis text, vilken skulle vara lätt och snabb att läsa för att undvika

bristande intresse och koncentration hos barnen. Mina kontaktuppgifter, mobiltelefonnummer

samt mailadress, lämnades ut, för att barnen och föräldrarna skulle ha möjlighet att ställa

eventuella frågor om studien till mig direkt. Det var dock ingen som kontaktade mig i detta

syfte.

Enkäten bestod av två delar; en del (I) för att mäta kunskap och en del (II) för att mäta attityd.

Denna utformning valdes för att se om programimplementeringen förändrade någon eller båda

av dessa delar. Eller annorlunda uttryckt; ledde Evolve-programmet till det önskade

sambandet mellan ökad kunskap kring våldsfrågor och en attitydförändring till våldsbrott?

Eftersom enkäten riktade sig till barn i klass sex var det extra viktigt att finna ett sätt att

formulera sig på så att eventuella missförstånd kunde undvikas. Detta testades genom att låta

55

May, T (2001), s.113. 56

Oppenheim, A.N (2003), s.104. 57

ibid.

19

en tolvårig grannpojke läsa frågorna och berätta om det var något som verkade oklart eller

som han inte förstod.58

Enkäten delades ut elektroniskt under en helg i april (den 19-20/4 2008) på initiativ av

lärarkåren, då detta skulle göra insamlingen smidigare. Att eleverna fyllde i enkäten hemma

kan både vara positivt och negativt. Positivt kan exempelvis vara att barnen fick fylla i

enkäten i lugn och ro, utan tidspress, och att de därför fick chans att tänka igenom frågorna

ordentligt. Däremot kan barnen ha fått hjälp av föräldrarna med ifyllningen av blanketten,

vilket i så fall skulle kunna snedvrida resultatet. Kontrollgruppen, som bestod av 23 elever

från årskurs fem, fick enbart fylla i enkäten vid ett tillfälle (tillfälle II), då det vid tillfälle I ej

varit aktuellt att använda sig av en sådan. Bortfallet vid detta tillfälle var 0%. Att det ej varit

aktuellt att använda sig av en kontrollgrupp vid tillfälle I, berodde på att det ej fanns någon

klass tillgänglig att fylla i enkäten vid den tidpunkten.

Urvalet bestod av 96 elever från de fyra mellanstadieklasserna, 55 flickor och 41 pojkar. 63

elever (34 flickor och 29 pojkar) i sexan svarade på den första enkäten, vilket innebar att

bortfallet blev 34 elever eller c:a 35 procent. Vid eftermätning med samma enkät svarade 37

elever, vilket innebar att bortfallet blev c:a 62 procent. Detta berodde, enligt lärarens utsago,

på att många elever inte förstått att det var viktigt att fylla i samma enkät ”igen”, då de redan

gjort detta vid mättillfälle I. Troligtvis orsakade också tillåtelsen att fylla i enkäten hemma en

del av det låga svarsantalet vid enkät II. Bortfallet hade m.a.o. möjligen kunnat undvikas

genom ifyllning i klassrummet under kontroll av läraren.

Resultaten av eftermätningen var ej uppdelade på kön, då läraren som sammanställt

enkätsvaren med programmet School-Soft försummat att göra detta. Kontrollgruppens resultat

var heller ej uppdelade på kön. Denna brist gjorde att jag undvek att sammanställa resultat för

flickor och pojkar separat, utan slog ihop alla svar från första enkätgenomgången och

analyserade dem som helhet istället.

3.2.1 Enkätfrågorna

Kunskapsdelen, vilken utvecklades i samarbete med Fanny Bjering på ”Get the Point”, bestod

av tio frågor vilka syftade till att ge en helhetsbild av barnens kunskap om vålds- och

58

Nachmias, C & Nachmias, D (1996), s. 263.

20

konfliktfrågor. Enkäten utformades med slutna frågor, vilket innebär att respondenten erbjuds

ett visst antal, redan förutbestämda, svarsalternativ.59

Negativt med denna typ av

frågeformulering är att respondenten tvingas fylla i något av svarsalternativen, trots att

han/hon kanske inte alls hade någon åsikt i frågan, eller vet vad han/hon egentligen tycker.60

I denna studie mättes kunskap genom enkätfrågor (10 st), där barnen fick svara på frågor om

våld och konflikt. Frågor kring våld och konflikt (t.ex. fråga fem; ”vad är det värsta i en

konflikt?”) är problematiska, då det egentligen inte finns några direkt ”rätta” eller ”felaktiga”

svar. I enkäten formulerades frågorna med ett, eller ett par svarsalternativ som kunde anses

”mer rätta” än de övriga, baserat på Evolve-programmets innehåll och ”Get the Point”s”

inställning till dessa frågor.

Exempel på detta kan illustreras genom den första frågan i kunskapsdelen: ”Vad är våld?”.

Alternativen till frågan var (det som står inom parenteserna stod ej med i enkäten, utan är min

definition av alternativen):

1. Att någon slår någon annan (fysiskt våld)

2. Att någon säger elaka saker till någon annan (psykiskt våld)

3. Att människor är fattiga i andra länder (institutionellt våld)

4. Att någon blir sexuellt utnyttjad (kan vara både fysiskt och psykiskt)

5. Allt som nämnts här är våld (enligt WHO och Get the Points definition av våld).

Denna frågeställning är givetvis mycket komplicerad då det inte enbart finns en definition av

vad våld är. T.ex. definierar mobbningforskaren Dan Olweus våld som strikt fysiskt61

medan

WHO valt en bredare definition och menar att våld kan vara fysiskt såväl som psykiskt och

kan utövas av människor men också av institutioner.62

Enkätfrågorna i attityddelen (15 st) baserades på den s.k. Likert-skalan. Genom denna skala

blir det möjligt att få information om respondentens attityder till olika påståenden, i detta fall

om våld och konflikt. Attitydfrågor ska formuleras som ett påstående, som respondenten kan

hålla med respektive inte hålla med om. Påståendet fungerar som den grund på vilken

attitydskalan appliceras.63

Normalt sett innehåller en Likert-skala c:a 5-20 steg. Skalan som

59

Nachmias (1996), s.253 60

Ibid. 61

Olweus under föreläsning 17 juni 2008 vid the Stockholm Criminology Symposium. 62

bl.a. Sethi, D, Marais, S m.fl. (2004) s.9. 63

ibid. s.174.

21

användes för denna studie bestod av fem steg, där ett innebar att respondenten höll med

”minst” och fem ”mest” om de olika påståendena. Skälen till att skalan enbart bestod av fem

steg var delvis av praktisk natur; det är enklare att koda in fem svarsalternativ än tjugo. Att

begränsa svarsalternativen kan också göra det enklare för eleven att välja mellan dem. Att

välja ett udda antal svarsalternativ tillåter dessutom respondenten att ha ett ”neutralt” svar (ex:

det tredje steget i en skala på fem lutar varken åt det ena eller det andra hållet), vilket jag

ansåg vara viktigt.64

Med tanke på att urvalet av elever var relativt litet, kan man också tänka sig att det är bra ha

färre svarskategorier, då fler personer faller inom ramen för varje svarsalternativ. Ett problem

med attitydskalor är dock att uppskatta attitydens intensitet. Hur mycket de olika stegen

skiljer sig åt varierar troligtvis med respondenternas egna värdesystem. Man bör vara försiktig

med att placera de olika attityderna inom fack, eftersom en attityd inte nödvändigtvis behöver

vara uppbyggd av en kategori värderingar, utan snarare består av en komplex blandning av

sådana.65

Ett alternativ hade också kunnat vara att ha vet ej/har ingen åsikt som ett

svarsalternativ. Detta alternativ fanns dock inte med på min enkät, vilket kan uppfattas som en

brist. Det är heller inte säkert att en linjär skala är det bästa måttet för attitydmätning, trots att

dess utformning gör att det blir enkelt att ta till sig respondentens svar: ”For all we know,

attitudes may be shaped more like concentric circles or over-lapping ellipses or three-

dimensional cloud formations”.66

3.3 Intervju som metod

Att förvänta sig att få en fullständig bild av programmets inverkan på eleverna i Vasaskolan,

enbart genom att använda sig av en enkätstudie, ansågs i detta fall inte vara rimligt. Därför

valdes också att genomföra två intervjuer; en gruppintervju med fyra barn som deltagit i

programmet och en intervju med en av lärarna som höll i programgenomförandet. Att

använda sig av ett kvalitativt inslag genom intervju, kan fungera som ett komplement till min

kvantitativa enkätundersökningen och ge ett mer komplett intryck av programeffekten i

skolan.67

64

Ejlertsson G. (2005), s.52. 65

Oppenheim, A.N (2003), s.174. 66

ibid. s.175. 67

Kvale, S (2007), s.16.

22

I detta fall användes semistrukturerade intervjuer, vilka innehåller specificerade

frågeställningar och där intervjuaren bl.a. får en större möjlighet att fördjupa svaren (ställa

spontana följdfrågor) på områden som denna/denne finner intressanta.68

Viktigt vid dessa

intervjuer är att skilja på intervjun med barnen respektive med den vuxna läraren. Som

intervjuare är det viktigt att anpassa sitt språk och sina frågor till den åldersgrupp man

intervjuar. En förutsättning för att ställa genomtänkta och till intervjupersonen anpassade

frågor, anser jag vara att göra en intervjuguide. När jag utformade mina intervjuguider fick

jag tillfälle att i lugn och ro resonera kring syftet med intervjun, att formulera varje fråga

enligt detta. Det var en förberedelse, som i mitt fall gjorde att jag blev mer säker i min roll

som intervjuare, i intervjun med läraren, men framförallt i gruppintervjun med barnen.

Syftet med den senare intervjun var att få en ökad förståelse i hur barnen tyckt att programmet

fungerat. Hade de tagit till sig övningarna och lärt sig något av materialet? Intresse låg också i

att försöka ta reda på hur våld uttrycktes i klassens och elevernas vardag. Jag ville dels se om

det fanns något behov av ett antivåldsprogram i skolan och dels höra vad eleverna själva

ansåg vara viktiga aspekter i ett våldsförebyggande arbete.

Jag valde att genomföra en gruppintervju för att det är ett bra sätt att ta till sig information på

ett smidigt sätt och skapa en dynamisk konversation. Detta tillvägagångssätt är också

tidsbesparande i jämförelse med att göra enskilda intervjuer.69

Problem med denna

intervjuform kan dock i mitt fall vara att barnen vill briljera för varandra eller att de inte vågar

säga det de egentligen tycker. Dessa problem kan den som intervjuar inte göra mycket åt.

Däremot är det viktigt att vara extra uppmärksam och medveten om att denna typ av problem

existerar.

Vid en gruppintervju är det först och främst viktigt att välja en lämplig storlek på gruppen.

Med lämplig menas att gruppen inte får vara för liten så att diskussionen inte kommer igång

som den ska. Den får heller ej vara för stor då detta ökar risken för att någon blir utelämnad

och inte får uttrycka sina åsikter.70

Gruppen som intervjuades för denna studie bestod av fyra

personer; två flickor och två pojkar. Mitt önskemål var att få intervjua en person från varje

klass tillsammans, men detta fungerade ej praktiskt, vilket innebar att jag fick intervjua fyra

personer från samma klass. I efterhand ses detta dock som bra, då lärarna upplyste mig om att

68

May, T (2001), s.150. 69

May, T (2001), s.154. 70

ibid. s.153.

23

elever från samma klass ofta har lättare att kommunicera med varandra, då de redan känner

varandra ordentligt. En nackdel skulle kunna vara om de har en rangordning inom gruppen,

som påverkar vem som t.ex. ”får” tala mest. Fyra personer valdes då jag ansåg att detta var en

lagom stor grupp för att jag skulle hinna med att lyssna och ta in svaren ordentligt. Två flickor

och två pojkar valdes för att jag ville ha en jämn könsfördelning. Min förhoppning var att alla

skulle våga prata och ha stöd i någon med liknande erfarenheter (då man kan ha olika

erfarenhet av våld beroende på om man är flicka eller pojke). De frågor som ställdes under

intervjun hade samma karaktär som de i enkäten. Min intervjuguide till gruppintervjun bestod

av tre delar: en kunskapsdel, en del med frågor om kursen och en attityddel.

3.4 Validitet och reliabilitet

Validiteten i en undersökning skulle kunna beskrivas som överensstämmelsen mellan det

”sanna värdet” och mätvärdet och därmed en frånvaro av systematiska fel.71

Det finns olika

typer av validitet, men den typ av validitet som anses vara mest relevant för denna

utvärderingsstudie, är begreppsvaliditeten. Denna interna validitet ökar om mina enkätfrågor

är formulerade så att de mäter den teoretiska definitionen av ämnet de berör.72

I min enkät är

frågorna formulerade för att mäta kunskap och attityder till våld. Detta har diskuterats under

punkt 3.2.1 i denna uppsats och kan anses vara problematiskt då man bl.a. kan ifrågasätta om

det finns rätt och fel ”kunskap” om våld och konflikt. Det ligger en validitetsrisk i att barnen

väljer att svara att de tycker ett våldsbrott är allvarligare än de egentligen tycker, då de fått

information om att de ska få genomgå ett antivåldsprogram och därför antar att de svar som

önskas är att alla våldsbrott är väldigt allvarliga. Det kan även vara ett problem med slutna

frågor i enkäten, där respondenten inte får chansen att skriva fritt om vad han/hon tänker på,

utan måste bestämma sig för ett svarsalternativ.73

Om inte svarsalternativen stämmer överens

med det respondenten önskar svara, finns en risk att man inte mäter det som avses att mäta

och man får en lägre validitet.

Reliabilitet kan definieras som den förmåga en mätprocedur har att ange samma resultat om

mätningen upprepas på samma analysenheter, vars egenskaper inte ändras mellan

mättillfällena. Reliabilitet innebär således en replikerbarhet i studiens förfarande.74

Kan en

uppföljande utvärdering använda sig av min metod och komma fram till liknande resultat?

71

Djurfeldt (2003), s.108. 72

Ring, J (1999): s.72-74. 73

Nachmias & Nachmias (1996), s.254 74

May, T (2001), s.96.

24

Till skillnad från validiteten, som handlar om frågornas relevans avser reliabiliteten frågornas

tillförlitlighet och hur bra mätinstrumentet är. Något som kan påverka reliabiliteten negativt är

exempelvis dåliga inledande instruktioner till en enkät eller om jag som intervjuare påverkar

barnen jag intervjuat (s.k. intervjuareffekter). En bra reliabilitet innebär frånvaron av

slumpmässiga fel.75

Några faktorer som kan tänkas påverka reliabiliteten i utvärderingen är

eventuella missförstånd eller oseriösa svar. Det är svårt att se omfattningen av dessa typer av

fel och därför är det bra att vara medveten om att de förekommer.

3.5 Metodologiska problem

Här nedan är sammanfattning av problem som kan uppstå vid användandet av, för studien,

vald metod:

Både kvantitativ och kvalitativ metod används under en förhållandevis kort tidsperiod.

Denna tidspress kan bidra till brist på kvalitet i erhållen information, vilket i sin tur

kan leda till ett ifrågasättande av resultaten.

Att eleverna svarar på enkäterna med enbart fem veckors mellanrum. Detta kan t.ex.

innebära att man kommer ihåg hur man fyllde i enkäten vid första tillfället och därför

fyller i likadant vid det andra mättillfället, vilket också skulle påverka resultatet.

Att man inte kan utesluta att andra, utomstående påverkansfaktorer såsom rapportering

av våldsbrott från media har påverkat barnens svar från tillfälle ett till två.

Att de frågor som använts i enkäten inte mäter kunskap och attityd kring våld och

konflikt på ett korrekt sätt. Exempel på detta skulle kunna vara att det inte finns några

rätta/felaktiga svar på kunskap om våld och konflikt, och att man därmed heller ej kan

mäta den. Enkätens reliabilitet och validitet ifrågasätts därmed.

Att programmet utvärderas som en helhet, vilket omöjliggör identifiering av någon

enskild del av programmet som kanske är mer effektiv än andra.

4. Resultat och analys

Svaren från enkäterna sammanställdes av en lärare i Vasaskolans personal med hjälp av

programmet SchoolSoft76

, ett internetbaserat verktyg som skolor använder vid behov av

sammanställning av statistik. Skälet till att läraren sammanställde enkäterna var att skolan

erbjöd sig och att jag accepterade denna hjälp. I denna resultatdel har jag valt att analysera

75

Djurfeldt (2003), s.108-109, Nachmias (1996) s. 170-171. 76

www.schoolsoft.se

25

resultaten från de frågor i enkäten som jag anser ha givit mest intressant information och som

bidrar med olika perspektiv på våldsfrågor. Dessa frågor är nr. 2, 3, 4, 7 och 9 från

kunskapsdelen, samt frågorna 14, 20, 22, 25 och 26 från attityddelen. Detta gör jag i syftet att

begränsa min analys. Alla frågor och fördelning mellan svarsalternativen till dessa återfinns

som en bilaga till denna uppsats, för den som är intresserad av att ta del av övriga resultat. Då

resultaten från enkät I delades upp i pojkar och flickor medan resultaten från enkät II tyvärr

redovisades utan skillnad i kön, valde jag att för enkät I slå ihop resultaten för båda könen, för

att sedan lättare kunna jämföra mellan de båda mätningarna. Inga slutsatser angående

könsskillnader i kunskap och attityder till våld och konflikt har gjorts p.g.a. detta.

4.1 Analys av förändring i kunskap vid för- och eftermätning med enkät

Nedan redovisas resultaten av för- och eftermätningen för experimentgruppen och för

kontrollgruppen (vilken enbart tagit del av eftermätningen, se punkt 3.2). Jag har valt att

använda stapeldiagram för att redovisa mina resultat då jag anser att detta gör dem

lättöverskådliga. Alla staplar visar antal elever i procent. I texten har jag avrundat procent till

heltal.

Fråga 2: Vad är våld?

0

10

20

30

40

50

60

70

80

90

Fysiskt Muntligt Fattigdom Sex. Utn. Allt

Enkät I Enkät II Kontrollgr.

Målet med Evolve var att få barnen att vidga sitt perspektiv på våld och inse att det kan ta sig

uttryck på olika sätt (enligt WHO:s definition). ”Rätt” svarsalternativ här skulle därmed och

enligt programmet, kunna vara ”Allt”, dvs. samtliga svarsalternativ. 29 procent ansåg vid

enkättillfälle I att våld kunde innefatta alla nämnda kategorier. Denna siffra hade vid

enkättillfälle II ökat till 46 procent. En majoritet av eleverna som svarade på frågan ansåg

26

dock att våld är enbart fysiskt. Denna åsikt framkom också starkt under undervisningen då jag

var deltagande observatör och även i efterhand, under gruppintervjun.

Fråga 3: Konflikter är...

0

10

20

30

40

50

60

70

80

Bra Dåliga Både och

Enkät I

Enkät II

Kontrollgr.

En klar majoritet i experimentgruppen tyckte redan från början att konflikter både kan vara av

god och ond natur. Detta var också programmets målsättning: att försöka förändra synen på

konflikt som enbart något negativt (alternativt enbart något positivt). I kontrollgruppen såg

dock en svag majoritet av eleverna konflikter enbart som något dåligt. Ett par procent inom

denna grupp ansåg även att konflikter var bra, vilket också reflekterades i eftermätningen hos

experimentgruppen.

Fråga 4: Vilket är det bästa sättet att lösa en konflikt på?

0

20

40

60

80

100

Gå därifrån Göra så

man får som

man vill

Samarbeta

Enkät I

Enkät II

Kontrollgr.

27

Även här ansåg de flesta i experiment- och kontrollgruppen att det bästa sättet att lösa en

konflikt på är att samarbeta. Givetvis var det också detta svarsalternativ vilket ansågs vara

mer ”rätt” än de andra. Vid enkättillfälle II valde hela 86 procent detta svarsalternativ. Denna

siffra hade då ökat med 21 procent (från 65 procent vid tillfälle I), vilket skulle kunna tolkas

som att programmet haft effekt.

Fråga 7: Det är ok att använda våld...

(Internbortfall: 2,7% för enkät II)

0

10

20

30

40

50

60

70

Lösa en

konflikt

Skydda sig

själv

Skydda

någon

annan

Aldrig ok

Enkät I

Enkät II

Kontrollgr.

Detta kan anses vara en viktig fråga då en stor del av ickevåldsförespråkare ställer sig

skeptiska till all form av våld, även det som sker i självförsvarssyfte. ”Rätt” svarsalternativ

vid denna frågeställning anses därför vara ”Aldrig ok”. Vid enkättillfälle I ansåg 30 procent

att det aldrig var ok att använda våld. Denna siffra hade vid enkättillfälle II ökat till 42

procent. Att skydda sig själv mot våld ansåg 59 procent var ok vid tillfälle I, jämfört med 50

procent vid enkät II. Detta var det ledande svarsalternativet, vilket också återspeglades under

lektionstillfällena och arbetet med övningarna. Hela 61 procent i kontrollgruppen ansåg att det

aldrig är ok att använda våld, jämfört med 35 procent som valde alternativ ”skydda sig själv”.

Att skillnaden mellan kontrollgrupp och experimentgrupp är stor i just denna fråga kan vara

intressant att utforska vid en vidare studie.

Fråga 9: Vad kan du göra för att världen ska bli mindre våldsam?

(Internbortfall: 1,6% för enkät I)

28

0

5

10

15

20

25

30

35

40

Sluta slåss

själv

Skänka

pengar

Vara

förstående

Säga till Finns inget

att göra

Enkät I Enkät II Kontrollgr.

Kreativitet är ett nyckelord i elevernas arbete Evolve-programmet: att tänka självständigt och

”out of the box”. Egentligen hade det därför varit bättre att utforma denna fråga med plats för

eget svarsalternativ, för att visa på denna elevkreativitet. I denna frågeställning finns, i likhet

med de andra, också ett ”rätt” svar. I detta fall var det ”sluta slåss själv”. Om alla tänkte så,

skulle ju världen bli mindre våldsam. Svaren från enkät I visade att 10 procent ansåg att detta

var rätt svarsalternativ. Vid enkät II hade denna siffra ökat med 24 procent till 35 procent och

blivit det ledande svarsalternativet. I svarskategorin ”Finns inget att göra, våld kommer alltid

att finnas” hade siffran sjunkit från 18 procent till 14 procent mellan tillfälle I och II.

Kontrollgruppen ansåg att man bäst bekämpar våld genom att skänka pengar till välgörande

ändamål.

Sammantaget visar kunskapsdelen på en positiv, men svag, förändring från ”fel” till ”rätt”

svarsalternativ mellan enkättillfälle I till II. Dessa resultat styrker det intryck jag fått som

deltagande observatör under programmets gång: att eleverna generellt fått ett vidgat

perspektiv på våld och till viss del ifrågasatt varför de tycker som de gör och hur man

alternativt skulle kunna se på konflikter och våld. Detta var också en av målsättningarna med

programmet.

4.2 Analys av förändring av attityder vid för- och eftermätning med enkät

I denna analys har jag valt att skapa medelvärden av enkätsvaren, då detta på ett enkelt sätt

visar om attityderna till de olika påståendena blivit svagare eller starkare från enkättillfälle I

till enkättillfälle II. Jag har valt att ej sätta något ”namn” på värdena 1-5 i denna resultatdel då

detta heller ej gjordes i enkäten. Siffran fem innebär att eleven ser mycket allvarligt på den

beskrivna situationen, siffran ett att situationen inte alls är speciellt allvarlig. Tolkningen av

29

siffrorna kan dock tänkas variera lite från person till person. Talen är avrundade i den löpande

texten.

Påstående 14: En person skriker ”hora” till en tjej på gatan.

enkät I = 3,32

enkät II = 2,97

kontrollgrupp = 3,43

Flest elever i sjätte klass ringade in 3 som svarsalternativ till påstående 14, att en person

skriker ”hora” till en tjej på gatan, vid båda enkättillfällena. Medelvärdet, som vid enkät I var

3,3 sjönk något till 3 vid enkät II. Färre elever valde attitydsteg 4 och 5 vid tillfälle II. Genom

min närvaro under lektionstillfällena kom jag att förstå att verbala trakasserier inte ansågs

vara ”regelrätt” våld bland eleverna i klass sex. Detta skulle möjligtvis kunna vara en

förklaringsfaktor till det relativt låga medelvärdet. Kontrollgruppens medelvärde låg strax

över experimentgruppens, de i femte klass ansåg att denna form av verbala våld var något

allvarligare än vad som ansågs i sjätte klass. Kanske blir denna typ av skällsord vanligare ju

äldre man blir och att de därför inte anses som lika hårda.

Påstående 20: En 12-åring blir slagen av sin pappa

enkät I = 4,60

enkät II = 4,62

kontrollgrupp = 4,35

0

5

10

15

20

25

30

35

40

45

1 2 3 4 5

Enkät I

Enkät II

Kontrollgr.

0

10

20

30

40

50

60

70

80

1 2 3 4 5

Enkät I

Enkät II

Kontrollgr.

30

En majoritet av eleverna såg, redan vid enkättillfälle I, mycket allvarligt på denna typ av våld.

Ingen elev gav påståendet en etta på attitydskalan. Skillnaden mellan enkättillfälle I och II var

minimal, vid båda tillfällen låg medelvärdet nära 4,6. Kontrollgruppen uppvisade liknande

medelvärde (4,4).

Påstående 22: Det blir ett slagsmål på skolgården

enkät I = 2,92

enkät II = 2,97

kontrollgrupp = 3,74

Även denna attitydfråga gav liknande resultat under enkät I och II och visade inte på någon

märkbar attitydförändring. Att det blir slagsmål på skolgården ansåg många av eleverna i

sjätte klass vara ”ganska vanligt” och det är troligt att medelvärdet hamnade strax under 3 just

av detta skäl. Kontrollgruppen ansåg däremot att denna typ av händelse var av allvarligare

karaktär, där fyllde t.ex. 26 procent av respondenterna i en femma som svarsalternativ. Detta

kan t.ex. tänkas bero på att det är vanligare med bråk bland eleverna i sjätte klass eller att man

är mer rädd för bråk ju yngre man är (vilket är information från gruppintervjun med barnen).

Påstående 25: En 12-årig kille från Etiopien dödar andra barn för sitt land.

enkät I = 4,54

enkät II = 4,60

kontrollgrupp = 4,57

Internbortf. enkät II: 5,4%

0

5

10

15

20

25

30

35

40

45

1 2 3 4 5

Enkät I

Enkät II

Kontrollgr.

0

10

20

30

40

50

60

70

80

90

100

1 2 3 4 5

Enkät I

Enkät II

Kontrollgr.

31

Barn i krig var ett ämne som uppfattades som mycket allvarligt när detta diskuterades under

programgenomgången. Att barn dödar barn är något som många av eleverna i klassen inte

kände till. Detta kan vara en tänkbar faktor till att de ansåg påståendet vara väldigt allvarligt.

Medelvärdet mellan enkättillfälle I och II ändrades, precis som hos de flesta andra

frågeställningar kring attityd, endast marginellt. Internbortfallet för enkät II var här c:a 5

procent, vilket möjligtvis skulle kunna tolkas som en viss osäkerhet kring denna typ av fråga.

Kontrollgruppen uppvisade ett liknande medelvärde som experimentgruppen.

Påstående 26: En kille blir misshandlad på en fest så att han senare avlider på sjukhuset.

enkät I = 4,83

enkät II = 4,73

kontrollgrupp = 4,74

Detta var en av frågorna som eleverna reagerade starkast på. Att någon blir misshandlad på en

fest och senare dör är å andra sidan ett ämne många i sjätte klass kan relatera till på något vis

(sett på TV, hört av föräldrar, känt någon bekant som råkat ut för etc.). Detta skiljer sig från

frågan om barnen i Etiopien, men anses vara lika (om inte mer) allvarligt. Medelvärdet för

enkätgenomgång I var här 4,8 och för genomgång II 4,7: en minskning på 0,1. I detta fall, där

denna typ av våld ofta rapporteras i svensk media, skulle det t.ex. vara tänkbart att

dagsaktuella nyheter skulle kunna påverka resultatet av denna typ av frågeställning.

Kontrollgruppen uppvisade, precis som i majoriteten av de andra frågeställningarna, liknande

attitydvärde som experimentgruppen.

Sammantaget indikerar enkätundersökningens attityddel att ingen eller en mycket liten

förändring (till en allvarligare syn på våldsbrott) i attityd hos eleverna i sjätte klass har ägt

rum. Att ändra attityder till våld och konflikt är med stor sannolikhet svårare än att ändra

kunskap om dessa ämnen. Om det finns ett samband mellan kunskap och attityd till dessa har

detta inte påvisats genom denna förundersökning. Att bortfallet är så stort innebär också att

0

10

20

30

40

50

60

70

80

90

100

1 2 3 4 5

Enkät I

Enkät II

Kontrollgr.

32

undersökningens tillförlitlighet minskat markant. Ytterligare ett problem med dessa resultat är

att kontrollgruppen borde ha uppvisat samma värden som experimentgruppen vid

enkättillfälle I, vilket de inte gjorde. Detta gör att man kan ifrågasätta jämförbarheten mellan

kontrollgrupp och experimentgrupp.

4.3 Kunskap skapad i intervju med barnen

Intervjun med Kille1, Kille2, Tjej1 och Tjej2 från en sjätteklass i Vasaskolan ägde rum

tisdagen den 13 maj år 2008 i en konferenssal på skolan. Vid detta tillfälle hade de precis

avslutat månaden med fem lektioner ur Evolve-programmet. Tidsramen för intervjun var en

timma, efter detta skulle de ha lunchrast. Denna tid var perfekt, jag hann ställa de frågor som

jag skrivit ned i min intervjuguide samt ställa de följdfrågor jag önskade. Även från elevernas

perspektiv kan man anse att tiden var lagom, då man märkte att de började bli rastlösa då det

återstod c:a tio minuter av intervjun.

Intervjun började med att jag informerade dem om hur den skulle gå till, att jag skulle spela in

dem på min diktafon och använda materialet till min uppsats. Jag försäkrade också att svaren

skulle vara anonyma och underströk att de inte behövde svara på frågor som de inte ville

svara på. De fick även chans att ställa frågor om intervjun, men ingen hade någon fråga.

Istället var de ivriga på att få sin första fråga. Den första tanken som slog mig vid

intervjutillfället var att eleverna talade självmant och fritt om sina erfarenheter av våld. Innan

jag började arbeta med detta projekt hade jag förförståelsen att det skulle vara tabu och läskigt

att diskutera våld och erfarenheter kring detta. Så verkade inte alls vara fallet, vare sig under

lektionstillfällena eller under gruppintervjun. Det verkade snarare som om eleverna var

väldigt intresserade av att ta del av varandras erfarenheter. Detta upplevde jag som intervjuare

vara en väldigt stor hjälp i arbetet med utvärderingen av programmet.

Intervjun genomfördes enligt den intervjuguide jag skapat veckan innan intervjutillfället.

Denna guide finns bifogad som bilaga 8.7 i uppsatsen. Större delen av intervjutiden baserades

på frågor ur de två första delarna, om kunskap/erfarenheter av våld och vad de hade lärt sig av

Evolve-programmet. Exempel på denna typ av frågeställningar kunde vara: ”Om du ser någon

som blir slagen, vad gör du då?” eller ”Vad anser ni vara det viktigaste som ni har lärt er av

att arbete med antivåldsprogrammet?”. Under resten av tiden, ställdes några av attitydfrågorna

33

i enkäten, för att få ett förtydligande till varför de svarat som de gjorde på attitydskalan i

enkäten.

Intervjun inleddes med att diskutera kring våld och konflikt och vad dessa begrepp innebar för

dem. Alla fyra ansåg att våld är en fysisk handling och att det inte kan vara psykiskt, utan då

kallas för något annat. I Evolve-programmet, under punkt 2:1, tar man upp olika typer av våld

och teorier om detta. Det verkade inte som om eleverna fått ta del av detta, eller tagit det till

sig. Under lektionstillfällen i en av klasserna i Vasaskolan märkte jag att läraren gjorde

övningarna såsom de skulle göras enligt mall, men utan egentlig entusiasm eller något

engagemang. Detta skulle kunna vara en tänkbar förklaring till elevernas bristande kunskaper.

De ansåg också att konflikten är det första skedet till en våldshandling, att den ofta trappas

upp tills någon använder våld. Ingen nämnde något om att en konflikt också kan vara positiv,

den diskuterades enbart i negativa termer.

För mig blev det tydligt att de inte fått in det tänkande som Evolve-programmet vill förmedla

vad gällande konflikthantering. De tänkte fortfarande i banorna vinna/förlora eller min

åsikt/din åsikt som kontraster till varandra. Tjej1 uttryckte det på detta vis: ”Man blir jättearg

så man liksom för att någon tycker att min åsikt är liksom... att hennes är rätt och min är fel.

Då blir jag arg på henne, för jag tycker att min är rätt liksom”. Den vinna/vinna-lösning som

illustreras under punkt 2:3 i Evolvehandboken nämndes inte i detta sammanhang. På frågan

om det fanns någon alternativ lösning till att slåss svarade killarna att man kunde slå på en

kudde eller prata ut med någon kompis. Tjej1 hade sett på ett tv-program att det inte var bra

att slå på en kudde utan att det var bättre att göra något snällt ”typ klappa en hundvalp” för att

lugna ner sig. Alla var nyfikna på hur man mer specifikt kunde göra för att bli mindre arg och

undvika en våldsituation. Detta var något som de inte verkade tänkt på tidigare.

Killarna resonerade kring att de oftare hamnade i slagsmål än tjejerna. De ansåg att tjejerna

stannade kvar i konfliktstadiet och ”pratar” medan killar ”slår och puttar varandra för små

saker”. Detta förstärker tanken som illustrerades i Karlsson och Petterssons rapport från 2003

(nämnd i denna uppsats under punkt 2.2) att våld anses vara olika för tjejer och killar och att

tjejers våld inte räknas som ”riktigt” våld.

Vi diskuterade också lite allmänt om våldet i skolan under kunskapsdelen, för att jag skulle få

en uppfattning om vilken vardag de levde i. Kille1 fällde då helt spontant denna kommentar:

34

”Nu är det ju jättemånga som är i slagsmål som använder knogjärn och sånt. Knivar...” . Detta

förvånade mig, då jag relaterat knogjärn till slagsmål som ägde rum på mina föräldrars

ungdomstid (60-tal). Jag frågade om de sett såna vapen på skolan, men det hade de inte.

Däremot menade Kille2 att det existerade på andra skolor i kommunerna omkring Danderyd,

bl.a. i Täby. Kille1 påpekade att det visst fanns vapen i skolor i Djursholm och Danderyd och

båda tjejerna höll med om detta. De sade att de äldre eleverna i en högstadieskola i närheten

hade blivit hotade av elever som kom från Tensta med avhuggna glasflaskor och knivar. Jag

fortsatte med att fråga om de kände sig rädda i skolan och om de själva varit utsatta för

liknande hot. Det hade de inte och de sa att man inte tror att våld drabbar en själv i den

utsträckning som för de äldre eleverna.

Vid diskussionen kring Evolve-programmet och de lektioner som de fått ta del av, framkom

information om att de upplevt övningarna som aningen tjatiga. De nämnde att de tidigare fått

arbeta med denna typ av enskilda och gruppövningar, men med andra temata. Nyligen hade

ett par personer från the Non-Smoking Generation kommit och föreläst om rökning och dess

konsekvenser. De liknade denna typ av undervisning med antivåldslektionerna. Kille2

nämnde att han tyckt att undervisningen med Evolve varit ganska bra ”för jag visste inte

riktigt vad våld var från början. Eller, jag visste vad våld var, men nu vet jag mer grundligt”.

Tjej1 menade dock att de skrivläxor de fått göra varit onödiga: ”Ja, fast jag tycker att alla dom

här skrivläxorna har ju varit lite onödiga, bah ja, min bästa ickevålds-förebild, ickevålds-idé.

Ickevåld, våld, vad är våld, hur ska man förebygga våld... Alla är ju exakt samma sak. Hur ska

man förebygga våld. Liksom, inte göra våld. Vad är våld... Fysiskt våld. Vad är min

ickevålds-idé liksom”. Hon ansåg att kunskapen redan var självklar. Tanken bakom

övningarna i Evolve är bl.a. att barnen ska lära sig resonera kring alternativa synsätt kring

våld (och t.ex. hur man kan förebygga våld). Genom hennes kommentar förstod man att detta

budskap inte riktigt nått fram. Kille1 berättade också att han upplevt att det blivit mer bråk i

skolan sedan programmet startades. Han fick dock genast mothåll från de övriga tre eleverna

som ifrågasatte hans synpunkt och frågade vad som hade hänt. Detta kunde Kille1 inte svara

på, men menade att det var så han upplevde det. Tjej1 påpekade också att Kille1 ofta hamnade

i slagsmål i skolan.

Eleverna tyckte att sexan var en bra ålder att implementera ett antivåldsprogram. Detta trots

att de beskrev fyrorna som ”mer våldsamma för mindre saker”. De trodde inte att fyrorna

skulle kunna ta till sig materialet på samma sätt som de kunde. De tyckte också att det var

35

viktigare att diskutera kring detta när man börjar slåss ”på ett mer allvarligt sätt med slag mot

ansiktet t.ex.”. Denna åsikt verkar sammanfalla med lärarinnans åsikt om när unga börjar sina

kriminella karriärer.

Det blev under intervjuns gång tydligt att eleverna hade en stereotyp bild av vem som är en

våldsam person:

Tjej1: ”Inte för att vara rasistisk eller så, jag har inget emot utlänningar, men jag ser ett gäng...

fjortisturkar... lite killar”.

Tjej2: ”Ja, samma här”.

Tjej1: ”Det är liksom våldsstereotypen. För det är dom man har... Jag känner en tjej som

blev... När hon var med sin kompis så var det ett gäng.. så tittade hon såhär jättemycket. Så

kom en tjej fram och bah vad, vad?! Och så jagade det här gänget dom runt och så... det är

såna man ser på såna här communities”.

De diskuterade mycket kring ”turkarna” och rädslan för dessa. Trots att detta var deras

våldsstereotyp, resonerade killarna kring att ”barn till föräldrar som vuxit upp bra också

slogs”. ”För att, då kanske man såhär, vi är mycket bättre än er, ni bor i lägenhet...”. Kille1

trodde att barn som haft en dålig uppväxt inte brydde sig lika mycket om någon annan

kritiserar deras familj, medan barn med en bra uppväxt tar mer illa vid sig och tar till våld om

någon ”snackar om mina föräldrar”. Familjen ansågs alltså viktigare för barn med trygga

bakgrundsförhållanden.

För mig blev det snabbt tydligt att det existerade många fördomar om olika grupper i

samhället. Jag frågade därför om de skulle tycka att det vore bra att få träffa fler personer med

annan bakgrund än de själva. Det tyckte alla var en bra idé:

Tjej2: ”Jag tror det skulle vara rätt bra om typ jag satt här med nån av er satt här och pratade

med två andra från nån annan skola, typ från Tensta om sånt här...”

Kille2: ”Ja, vad dom tycker om oss. Eller vad dom tycker att vi...”

Tjej2: ”Mmm vad dom har för fördomar om oss och vad vi har för fördomar om dom...”

Kille1: ”Eller såhär va, eller såhär prata om hur är det i din kommun, i din skola...”

Kille2: ”Och helst få veta den där frågan, när vi frågade äh.. om vi har varit i slagsmål någon

gång.. För jag tror att dom.. Jag tror, att turkar är mer i slagsmål än oss, men dom kanske tror

att vi är i mer slagsmål än dom. Då kanske vi får höra hur det är med slagsmål på deras

skola.”

Tjej2: ”Eller det här med, när man ser att, vilka personer man ser när man tänker på...”

Tjej1: ”Vilka var deras stereotyper som brottsling typ.”

De hade aldrig haft någon polis eller annan person som kommit och diskuterat denna typ av

frågor. De hade heller inte haft någon person där som kunde berätta om sina egna erfarenheter

36

av våld, vilket de tyckte var synd. Läraren fick bl.a. kritik för sin likgiltighet inför frågor om

våld och att hon inte hade varit med om något våldsamt som hon kunde berätta om:

” Nej, vår lärare bah... Det är inte bra att slåss, lägg av med det. Vill ni prata, ni kan få göra

det”, ”Hon läste bara upp från pappret, inte ens dramatiskt heller, våld är dåligt”.

Eleverna upplevde att läraren bara gjorde övningarna på rutin och inte stannade upp och

diskuterade svaren ordentligt. Detta anser jag vara en av riskerna med ett program som har

tydliga instruktioner för hur övningarna ska genomföras. Därför borde det i framtiden vara

extra viktigt att i större utsträckning utbilda personal i programmet så att barnen upplever en

professionalism och blir inspirerade till att arbeta med övningarna. Tjej2 tyckte dock att det

var positivt med en organisation som engagerade sig i elever och våldsfrågor: ”Jag har inte

haft någon uppfattning om att det fanns personer som kom till olika klasser och pratade om

sånt här... Alltså jobbade med det. Det visste inte jag om. Det tyckte jag var rätt bra”.

Under sista delen av intervjun, attityddelen, diskuterade vi kring hur allvarligt de såg på olika

konflikter och våldshandlingar. Eleverna fick svara på samma frågor som i enkäten och

berätta hur de tänkte när de fyllde i sina svarsalternativ på skalan 1-5. När man pratar om

olika typer av våldshandlingar efter varandra på detta vis är det rimligt att tro att barnen

indirekt skulle sätta dem i jämförelse med varandra. Exempelvis skulle de kanske då tycka att

ett slagsmål på skolgården minskar i betydelse jämfört med att en kille blir misshandlad och

dödad på en fest. Det är tänkbart att barnen fyllt i enkäten enligt denna jämförande metod,

vilket skulle kunna skapa snedvridningar i resultatet. Under intervjutiden såg barnen däremot

alla våldshändelser som mycket allvarliga och hemska. Det är möjligt att min roll som en

äldre individ tillika intervjuare påverkat dem att svara att de tyckte handlingarna var mycket

allvarliga. Detta försökte jag dock undvika genom att varken ställa ledande frågor eller

avbryta dem när de förde sina resonemang kring de olika frågorna.

Sammanfattningsvis gav intervjun mig en ökad insikt i hur eleverna tänker kring våld och

konflikt i vardagen och vilka frågor de betonade. Detta har varit till nytta då jag tolkat svaren i

enkäterna. Intervjun leddes dock in på frågor rörande gärningsmannasstereotyper och

fördomar, vilket inte var meningen från början. Denna information har ingen direkt

anknytning till Evolve eller dess effektivitet, men skrevs ändå ned i uppsatsen då det kan säga

något om barnens bild av våld (förförståelsen de hade innan de besvarade enkäten). Att

eleverna upplevt övningarna som tjatiga och att lärarinnan varit oengagerad, detta är dock

exempel på information som kan tas med i slutsatserna om programmets effektivitet.

37

4.3.1 Kunskap skapad i intervju med lärare

Intervjun med en av lärarna i sjätteklass i Vasaskolan ägde rum samma dag och endast ett par

timmar efter gruppintervjun med barnen genomfördes. Denna intervju genomfördes också

enligt en intervjuguide som skapats veckan innan intervjun och tog c:a 45 minuter (vilket var

den tid som läraren kunde avsätta till en intervju). Frågorna, som spelades in på diktafonen,

fokuserade i detta fall enbart på Evolve-programmet, hur det varit att arbeta med programmet,

hur hon upplevt att barnen tagit till sig övningarna etc. Samma information om bl.a. hennes

anonymitet och om möjligheten att kunna avsluta intervjun som givits till barnen i

gruppintervjun, gavs även till läraren innan denna intervju påbörjades.

Lärarna till sjätteklasserna fick den första informationen om Evolve-programmet från rektorn

på skolan. Den första tanken som slog lärarinnan när hon fick reda på att sexan skulle arbeta

med denna typ av antivåldsprogram under vårterminen i fem-sex veckor, var att det inte fick

vara ett för stort arbete eftersom klasserna hade många andra arbetsuppgifter att hinna med.

För henne var det viktigt att inte behöva lägga ner så mycket energi på att sätta sig in i

programmets upplägg o.d. På följdfrågan om hon upplevt att arbetet med programmet varit en

arbetsbörda svarade hon att det tvärtom hade varit kul och att det varit enkelt att använda sig

av övningarna: ”Tycker att själva upplägget på hela det här, vad heter det, själva boken eller

häftet som vi har fått är väldigt bra”. Hon förklarade att det som lärare är guld värt att ha en

sådan handbok som förklarar precis hur man ska gå tillväga för att genomföra övningarna

eftersom det sparar henne tid. Balansen mellan teori och praktiska övningar i Evolve-

programmet ansåg hon också vara bra.

Barnen kände igen många av övningarna sedan tidigare, bl.a. heta stolen, fyra hörn, stå på

linjen etc. De hade gjort denna typ av övningar ganska många gånger men med olika teman.

Detta ansåg lärarinnan vara positivt: ”då blev det ju inte själva arbetsmetoden som var ny, just

utan då kunde man ju mer inrikta sig på ämnet och temat som man jobbade med”. Ett program

som de tidigare arbetat med var det s.k. ”Charlieprogrammet”. Detta program syftar till att

bygga upp barnens självkänsla, lära dem hantera sina känslor och framförallt kunna stå emot

grupptryck och tacka nej till tobak, alkohol och droger. Detta program var enligt lärarinnan ett

mycket större och svårarbetat material med övningar som inte kändes lika genomtänkta.

Grundtanken för båda programmen ”att man ska få ihop en grupp och man ska vinna, liksom

att alla ska vinna respekt för varandra” var dock lika menade hon. Syftet och tankarna bakom

38

Evolve-programmets övningar behöver enligt min mening förtydligas ytterligare vid ett

fortsatt användande i Vasaskolan. Risken är annars att programmet blir ett i mängden och att

lärarna inte genomför övningarna med rätt ingångspunkt.

Innan programmet började genomföras i Vasaskolan, hade alla lärare i sjätte klass fått

information om att de, när som helst, kunde få hjälp med en övning eller svar om de hade

några frågor rörande programmets upplägg. Ingen av lärarna hade några kommentarer eller

frågor under de veckor som programmet pågick. Programmet upplevdes som ”konkret och

tydligt”. Lärarinnan upplevde att informationen vid programstarten hade varit tillräcklig, det

är onödigt med ”överinformation” menade hon. Tanken med Evolve-handboken är att den ska

vara lätt att använda och ge alla nödvändiga detaljer om hur man genomför övningarna. Detta

för att den ska kunna användas i större utsträckning av lärare och andra personer som jobbar

med barn och ungdomar. Det är tänkbart att programmets eventuella, positiva effekt förstärks

om lärare som ska använda handboken får någon form av kortare utbildning i hur man

använder denna.

Varken Vasaskolan som helhet eller hennes sjätteklass var enligt lärarinnans utsago särskilt

stökig. Jämfört med andra skolor upplevde hon att det var få konflikter i klassrummen och på

skolgården. Visst förekom det bråk ibland, som i alla skolor, men barnen hade ”bra redskap

att lösa konflikterna sinsemellan”. Då jag frågade om dessa redskap till konflikthantering

existerade redan innan de fått öva på detta i klassrummet, svarade hon nej. De hade jobbat

med denna typ av problem redan innan de gjorde övningarna ur Evolve-programmet, men inte

i samma utsträckning eller med samma upplägg. Detta gjorde det svårt att, för henne, avgöra

om barnen fått ett annat sätt att hantera konflikter på i klassen. För kort tid har gått för att se

om de använder sig av de strategier som programmet velat förmedla.

Längden på antivåldsutbildningen i Vasaskolan var fem veckor: fem lektionstillfällen à c:a två

timmar per lektion. Lärarinnan ansåg att en längre och mer intensiv utbildning hade varit

negativ: ”Man får passa sig lite granna så att man inte nöter sönder det. För då blir det till slut

att då sitter barnen och rabblar det precis som de rabblar multiplikationstabellen och sen så

praktiserar dom det inte. Utan man kanske gör det projektvis, under olika tillfällen, så att man

inte nöter sönder det. För då tappar man ju hela vitsen med programmet”. Istället ansåg hon

att det var bra att göra övningarna under bestämda temaveckor, precis som de hade lagt upp

programmet denna gång.

39

På frågan om hon trodde att Evolve-programmet kunde ha en positiv effekt på barnens

våldsbeteende i det långa loppet svarade hon: ”Ja, det tror jag absolut. Alla behöver ju redskap

för just den här konflikthanteringen och att man stöter ju på så mycket när man träffar andra

människor också som kanske inte har med sig det här i bagaget, så kan man själv plocka fram

det här och vara lugn och veta vilka argument man ska ta till för att hjälpa till med en

lugnande effekt. Ju fler som har det här med sig, desto bättre blir det ju, tror jag absolut”.

Lärarinnan trodde att femman eller sexan var bra årskurser att börja genomföra Evolve-

programmet i. Då var eleverna ”ganska medvetna och då kanske föräldrarna börjar släppa lite

mer”. Hon var också positivt inställd till att blanda elever från olika skolor och med olika

bakgrund. Det är viktigt att få en ökad förståelse för varandra, menade hon. Att veta vad man

irriterar sig på hos andra och varför och få en chans att diskutera detta utan att slå varandra på

käften. Samtliga (fyra) lärare till sjätteklasserna i Vasaskolan var också positivt inställda till

ett fortsatt arbete med Evolve-handboken och antivåldsprogrammet.

5. Sammanfattning och slutsatser

Den preliminära utvärderingen av Get the Point”s antivåldsprogram Evolve har indikerat att

eleverna under perioden lärt sig något mer om våld och konflikt enligt programupplägget.

Kunskapen, vilken dock varit svårdefinierad, tycks enligt enkäten ha ökat något i klasserna. I

intervjun var detta inte lika tydligt. Ingen av eleverna ansåg t.ex. att en konflikt kan vara

positiv utan dessa diskuterades enbart i negativa termer. Våld ansågs vara strikt fysiskt, trots

att Evolve-programmet försökt förmedla andra synsätt kring detta (psykiskt, institutionellt

etc.). Barnen upplevdes fortfarande tänka i termerna vinna/förlora. På basis av denna intervju

är det är tänkbart att eleverna fyllt i enkäten utifrån vad de tror ska vara rätt svar, men att

deras övertygelse om svarets ”korrekthet” är svag. Detta skulle då kunna tyda på att kunskap,

attityder inte kan ses som sammanlänkade utifrån KBT-triangeln illustrerad i punkt. 2.2.1.

Om denna kunskap kring våld och konflikt är ”rätt” eller ej, kan också diskuteras vidare och

bör underbyggas av organisationen genom starkare teoretiska argument. Det ursprungliga

samband som ställdes upp under punkt 1.2, som påstod att den kunskap som programmet

förmedlade skulle påverka attityden till våldsbrott, har inte påvisats. Barnen vet ännu inte vad

man konkret ska göra för att motverka våld och negativa konflikter i vardagen. I intervjun

framkom också att eleverna upplevde att läraren bara gjorde övningarna på rutin och inte

stannade upp och diskuterade svaren ordentligt. Detta är också en av riskerna då en person

40

utan teoretisk utbildning inom ämnet anti-våld förväntas undervisa enligt ett programupplägg

som kan liknas vid kognitiv beteendeterapi. Sambandet mellan en ökad kunskap om våld och

konflikt och att se allvarligare på dessa fenomen har inte fått något stöd i denna pilotstudie.

På vilket sätt kan man genom denna undersökning visa att attityderna till våldshandlingar har

förändrats? Om barnen hypotetiskt anser att påståendena vid den andra enkätmätningen är

mer allvarliga än de svarade vid den första enkätmätningen, skulle detta kunna vara ett tecken

på att Evolveprogrammet fått barnen att se allvarligare på våld. Frågan huruvida risken för att

barnen själva ska bli initiativtagare till våldshandlingar minskar i och med detta går dock inte

att besvara i detta fall. Denna möjlighet finns dock enligt behavioristisk teori, vilket

diskuterades under teoriavsnittet.

Trots att denna utvärdering har varit metodologiskt genomförbar, har det dock funnits ett

flertal problem. Perioden för Evolve-programmets användande har inte varit tillräckligt lång

för att kunna se några starka resultat. Denna typ av program införs och arbetas oftast med i

flera år. Forskning har visat på att det krävs ett regelbundet och relativt omfattande

användande av antivåldsprogram för att se någon effekt. Det krävs också en kombination av

preventiva åtgärder för att minska våldsbrottsligheten bland unga.77

Att övningarna, vilka

bygger på en teoretisk bas bestående av KBT, kan kombineras av läraren/gruppledaren på

vilket sätt som helst, är något som Get the Point vill ska framstå som positivt. Tidsmässigt och

för skolan kanske detta stämmer, läraren behöver t.ex. inte ha någon förkunskap om hur detta

önskas påverka barnens våldsbeteende. Detta skulle också kunna uppfattas som negativt, då

man kan ifrågasätta hur man kan angripa ett eventuellt problembeteende med denna typ av

generella övningar, som dessutom riktar sig mot alla elever oavsett individuella behov.

Lärarinnan ansåg att det skulle vara negativt att införa programmet i större utsträckning och

med mer intensitet i skolan: ”Man får passa sig lite granna så att man inte nöter sönder det”.

Det har varit utmanande för mig som utvärderare att samla in kvantitativa och kvalitativa data

under denna korta tidsperiod. Den största utmaningen har varit att utforma mätinstrument för

att mäta något relativt abstrakt som kunskap och attityder kring våld – utifrån det perspektiv

på kunskap som Get the Point försökt förmedla. Den attitydskala och de påståenden som

användes vid denna preliminära undersökning skulle t.ex. med fördel kunna justeras vid en

77

Omaij, P (1992), s.11.

41

eventuell fortsatt studie. Detta eftersom resultaten från denna studie med stor sannolikhet

kommer att förändra och ge nya idéer till hur en sådan undersökning skulle kunna utformas.78

Eleverna har svarat på enkäter med fem veckors mellanrum, vilket kan innebära att de minns

vad de svarade vid tillfälle I och svarar samma vid tillfälle II. Utvärderingen har skett på

gruppnivå, vilket inneburit att en eventuell effekt i en viss ”elevkategori” har varit osynlig.

Någon skillnad mellan könen kunde inte värderas i denna studie, trots att forskning pekar på

att antivåldsprogram fungerar bäst för pojkar. Vidare kan man inte utesluta att utomstående

påverkansfaktorer har påverkat barnens svar från tillfälle I till II. Alla dessa metodologiska

problem gör att resultaten kan och bör ifrågasättas.

Slutligen vill jag understryka att vidare utvärdering av antivåldsprogrammet Evolve är absolut

essentiell för att påvisa effektiviteten hos denna typ av intervention och därmed ge

programmet legitimitet. Detta kommer att vara ett minimikrav som samhället och skolor

ställer i framtiden.

78

Oppenheim A. N (2003), s.178.

42

Referenser

Aber, J. L, Pedersen, S, Brown L. J., Jones M. S. & Gershoff T. E. (2003): “Changing

Children’s Trajectories of Development: Two-Year Evidence for the Effectiveness of a

School-Based Approach to Violence Prevention”. New York: National Center for Children in

Poverty, Mailman School of Public Health, Columbia University.

Bishop, J (2007): “Increasing participation in online communities: A framework for human–

computer interaction”. Computers in Human Behaviour, 23:2007, p.1881-1893.

Bjering, Å, Davidsson, F, Skjöldebrand, R (2008): ”Evolve Inspiration och Träning –

Ickevåld, Konflikthantering och Självkänsla”. The Non-Violence Project, Get the Point

Initiative.

Bryman, A (2002): Samhällsvetenskapliga metoder. Malmö: Liber Ekonomi.

Cooper, W, Lutenbache, M, Faccia, K (2000): “Components of Effective Youth Violence

Prevention Programs for 7-to 14-year-olds”. Arch Pediatrics Adolescents Medicine, 2000,

p.1134-1139.

Djurfeldt, G, Larsson, R, Stjärnhagen, O (2003): Statistisk verktygslåda –

samhällsvetenskaplig orsaksanalys med kvantitativa metoder. Lund: Studentlitteratur.

Ejlertsson G. (2005): Enkäten i praktiken – En handbok i enkätmetodik. Lund:

Studentlitteratur.

Estrada, F, Flyghed, J. (red.) (2001): Den svenska ungdomsbrottsligheten. Lund,

Studentlitteratur.

Farrington, D. P, Welsh B. C (2007): Saving Children from a Life of Crime. Oxford: Oxford

University Press, Inc.

Gottfredson, M & Hirschi, T (1990): A General Theory of Crime. Stanford: Stanford

University Press.

Gottfredson, D (1998): ”School-Based Crime Prevention” i Sherman, W. Lawrence (red.),

Preventing Crime: What Works, What Doesn’t, What’s Promising?. Report to the United

States Congress. Department of Criminology and Criminal Justice: University of Maryland.

Karlsson, J, Pettersson, T (2003). ”Fokusgruppsintervjuer med ungdomar om genus och våld

– Konstruktioner av gärningspersoner och offer”. Rapport 2003:2. Kriminologiska

Institutionen, Stockholms universitet:

Kvale, S (2007): Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur.

May, T (2001): Samhällsvetenskaplig forskning. Lund: Studentlitteratur.

43

McGuire, J (2000) Cognitive–Behavioural Approaches: An Introduction to Theory and

Research, London: HM Chief Inspector of Probation

Nachmias, C & Nachmias, D (1996): Research Methods in the Social Sciences. New York: St.

Martin’s Press Inc.

Nationalencyklopedin (1996): Band 19. Höganäs: Bokförlaget Bra Böcker AB.

Oppenheim, A. N (2003): Questionnaire Design, Interviewing and Attitude Measurement.

New York: New York Basic books.

Omaij, P (1993): “Schools and Juvenile Crime Prevention”. Arbetsrapport, Australian

Institute of Criminology, Canberra.

Ring, J (1999): “Hem och skolan, kamrater och brott”. Avhandlingsserie nr 2. Kriminologiska

Institutionen: Stockholms Universitet.

Sarnecki, J (2003): Introduktion till kriminologi. Lund, Studentlitteratur.

Sethi, D, Marais, S, Seedat, M, Nurse, J, Butchart, A (2004): Handbook for the

Documentation of Interpersonal Violence Prevention Programmes. Department of Injuries

and Violence Prevention. Genève: World Health Organisation.

Shadish, W, Cook, T, Campbell, D (2002): Experimental and Quasi-Experimental Designs –

for Generalized Causal Interference. Berkeley: Houghton Mifflin Company.

Sohlberg, P, Sohlberg, B. M (2002): Kunskapens former – Vetenskapsteori och

forskningsmetod. Stockholm: Liber Förlag.

Utas Karlsson, K (1999): Violence Prevention and Conflict Resolution – A Study of Peace

Education in Grades 4-6. Angered: Elanders Digitaltryck.

Utas Karlsson, K (2001): Lära Leva Samman – Undervisning i konflikthantering. Teori och

praktik. Göteborg: Elanders Digitaltryck.

Vazsonyi, A, Belliston, L, Flannery, D (2004): ”Evaluation of a School-Based, Universal

Violence Prevention Program: Low-, Medium-, and High-Risk Children”. Youth Violence and

Juvenile Justice, Vol.2, No.2, p.185-206.

Övriga källor:

http://www.bra.se/extra/link/?module_instance=1&action=link_show&id=279 den 1/4-08.

http://www.bra.se/extra/pod/?action=pod_show&id=867&module_instance=12 den 5/5-08.

http://www.bra.se/extra/news/?module_instance=7&id=319 den 17/5-08.

Olweus, D (2008): Föreläsning vid ”The Stockholm Criminology Symposium”, Stockholms

Universitet den 17/6-2008.