Kyrkogården – en minnenas trädgård

Våra kyrkogårdar och begravningsplatser är minnenas trädgårdar. De är bland de vackraste och mest välskötta anläggningar man kanbesöka. De är intressanta och speciella ur många perspektiv, till exempel arkitekturen, utformningen, estetiken och inte minst växternaoch de enskilda gravarna. Minnenas trädgårdar är vårt största gemensamma kulturarv, de finns överallt och är därför en tillgång för alla.

I detta Gröna Fakta presenteras utdrag ur den kommande boken Minnenas trädgård – kyrkogårdens form och växter.

Av Ann-Britt Sörensen och Mona Wembling

GRÖNA FAKTA 4/2008Gröna Fakta produceras i ett samarbete mellan Utemiljö och Movium

Minnenas trädgårdar är som öppnadokument som tydligt beskriversamhällets skiftande värderingar,om olika ideologier och om vadsom varit modernt och gällt i olikatidsepoker.

Kyrkogårdarna speglar människors ochsamhällets alla sidor. De är bärare av allsorts historia; personhistoria, kulturhisto-ria, samhälls- och nationalhistoria, jaibland också världshistoria.

En fridfull mötesplatsMinnenas trädgårdar har många viktigafunktioner. En av dessa är att leverera fridoch på samma gång vara mötesplats. Attträda in på en kyrkogård inger lugn ochskänker stillhet, även på en stadskyrkogårdmed stadens brus alltid närvarande i bak-grunden. Kyrkogårdar är rofyllda och germöjlighet att för en stund koppla av frånstressen utanför. Miljön är skapad så att vipå ett fridfullt och samtidigt påtagligt sättkan möta våra avlidna i minnet. Vi möterockså andra kyrkogårdsbesökare, väljer omvi vill hälsa, kanske växla några ord ellerbara passera. Det mentala mötet är viktigtför då knyter vi ihop vår historia och seross själva som den länk i en kedja som vifaktiskt är.

Minnenas trädgårdar är viktiga meditati-va och terapeutiska platser. De är formadeså att de ska understödja sorgearbete ochge möjlighet till meditation och kontemp-lation. Hit kan vi söka oss för enskildhet,bearbetning av sorg och bekymmer, menockså för att samla tankarna och kommavidare. Kyrkogården är en av vår kulturs

andliga centralpunkter och har därför storsymbolisk laddning. Som en kulturell platsger den möjligheter för människor att möt -as jämlikt. Den inger känslor av historia,kontinuitet och rötter. Som sådan ingården i vårt kultursystem, där också våraföreställningar, normer och värderingar ärviktiga delar.

Att minnasMinnenas trädgårdar förvarar våra min-nen, enskilda såväl som gemensamma.Utan att säga ett ord säger de otroligtmycket.

Våra individuella minnen framträderfrämst i form av personliga gravplatser,familjegravar och minneslundar. Vi harockså gemensamma minnen, till exempelfrån olika epoker av samhällsutvecklingenpå just den ort där vi besöker en kyrko-gård – minnen som vi gemensamt skapatunder tidens gång. Det kan också varagemensamma minnen från olyckor ochkatastrofer eller minnen av en enskild per-son som betytt mycket för orten, landeteller världen. Att dessa minnesplatser finnsär viktigt för oss, såväl individuellt somgrupp. De tillhör vår historia, vår släktshistoria, vår del i den gemensamma histo-rien och placerar in oss i historien.

GRÖNA FAKTA 4/2008

II

Kyrkogården speglar samhällets och

Även om kyrkogården är ett enda meditativt rum, kan formen ytterligare förstärka känslan. IDanmark finns denna kyrkogård som är indelad i mindre rum med ett mindre antal gravar, lagomför att skänka en intim känsla och öka möjligheten att vara ”privat”. De skira trädkronorna gerplatsen ett speciellt ljus.

Visst väcker dessa naturstenar bevuxna med suckulenter både nyfikenhet och beundran. De deko-rerar vattenarrangemanget i denna minneslund.

I minnenas trädgårdar kan vi vandra ochminnas våra anhöriga, våra relationer tilldem, hur familjen och samhället var engång i tiden. Vi får kontakt med våra röt-ter. Vår förankring gör att vi reflekteraröver våra liv, hur allt förändras och hur visjälva är en del i den processen. Vi bearbe-tar, omformar och efterhand förändrar ochutvecklar vårt förhållande till andra män-niskor, levande och avlidna, till sorg ochtill känslor.

Att bearbeta sorgAtt vi alla dör är det enda vi alldeles säkertvet, men vi vet inte när. Trots detta är död -en något som vi helst inte pratar om.Kanske är detta mänskligt. De flesta av ossdrabbas vid olika tillfällen av sorg i varie-rande grad. Att sörja är en privat och per-sonlig angelägenhet, som har olika faser.Även om ett dödsfall är väntat blir det än -då en reaktion – döden är definitiv. För attläka sorg behöver vi bearbeta den, så att vikan släppa taget och kunna leva vidare.Genom sorgebearbetning kan vi försonasmed det förflutna och känna frid.

Förr togs den döde omhand av anhörigasom gjorde i ordning kroppen inför begrav-ningen. Nu tas den döda kroppen om handav sjukvården och begravningsentreprenö-ren. Frågan är i vilken grad anhörigasomhändertagande av den döda kroppenkan vara en del av sorgearbetet? Att somanhörig se kistan i kyrkan på begravnings-dagen kan ge overklighetskänslor. Ävenom det är svårt att omhänderta en avlidenkan dessa ritualer vara viktiga led för attacceptera och förstå förlusten.

Om den döde skall kremeras avslutas be -gravningsakten och avsked tas i kyrkaneller kapellet där de anhöriga lämnar kis-tan. Vid jordbegravning sker avskedet ochskiljandet från den döde i samband medatt kistan sänks ner i graven vilket kan varaen viktig del i sorgeprocessen. Det kanockså påverka vår förmåga att förstå lägetoch kunna gå vidare.

I avhandlingen Sorg och sorgereaktioneranger Tom Lundin att man kan urskiljafyra faser i sorgeförloppet vid en näraanhörigs död:

1. Chockfasen är den kortaste och vararkanske en vecka. Vi avskärmar oss psy-kiskt, en overklighetskänsla kan infinnasig, vi förnekar det inträffade vilket är enförsvarsmekanism.

2. Direkt efter chockfasen kommer reak-tionsfasen. Denna fas kan vara allt frånnågra veckor till ett helt år. Reaktionsfasenpräglas av gråt, ibland ilska, ångest och de -pression.

3. Efterhand börjar verkligheten att taöverhand och chock- och reaktionsfaserna

lämnas för att övergå i en bearbetningsfas.Den sörjande grubblar över, ibland ältar,dödsfallet och själva händelseförloppet,hur tiden före respektive efter dödsfalletvarit. Nu sker bearbetningen både i vakettillstånd och i drömmen. Minnen aktuali-seras. Denna bearbetning resulterar i attden sörjande efterhand frigör sig från denavlidne och accepterar denne som död.Bearbetningen är viktig, annars kan tom-rum skapas och förmågan att gå vidare blisämre.

4. I den sista fasen, nyorienteringsfasen,anpassar sig den efterlevande till ett liv inya omständigheter. Minnena är inte läng-re smärtsamma eller påträngande och defyller inte dagarna. Sorgen har läkt, perso-nen går vidare.

Kyrkogården i sorgearbetetUnder dessa faser spelar kyrkogården enstor roll. Praktiska detaljer som uppehålleross under den allra första fasen är att se uten gravplats eller, om en sådan redan finns,försäkra oss om att den är i ordning ochatt där finns ledigt utrymme. Det handlarockså om att ordna med begravningsakten,titta på begravningsblommorna, välja grav -sten och inskription.

Därefter kommer mer eller mindre tätabesök på gravplatsen, pysslandet med plat-

GRÖNA FAKTA 4/2008

III

olika tidsepokers värderingar

Ny form för gravsten i gnejs från Halland.Kallas vanligen för ”Hallandia” eller Hallands -gnejs. Detta är en populär stensort eftersomstrukturen oftast ser ut som ådring i en trä-planka. Två stenar ser aldrig likadana ut.

Urngravplats där de enskilda gravplatserna är underordnade helheten. Här har kyrkogårdsförvalt-ningen smyckat gravplatserna med ljung.

sen, gärna tillsammans med andra anhöri-ga. Men även möjligheten för anhöriga attvara med vid själva gravsättningen gör sor-gen mera konkret och hjälper de sörjandeöver i nästa fas. Efterhand blir besöken pågravplatsen inte lika frekventa, men denoch kyrkogården spelar ändå en stor rollframöver.

I den utsatthet som sorg innebär är detviktigt att kyrkogården är en plats med enestetik som är en värdig inramning för sor-gearbetet och för bearbetningen tiden där-efter. Att naturen är viktig för människor ikris är forskare överens om. Redan på1200-talet observerade munkar naturensoch trädgårdarnas läkande effekt och atttillgången till gröna platser påskyndade till-frisknandet. Detta sägs bero på vårt kravlö-sa förhållande till naturen, att vi mer ellermindre medvetet uppfattar oss som en delav naturen. I naturen ges möjlighet till kon-templation och meditation utan krav påuppmärksamhet från den enskilde.

Gravstenar som uttryckSjälva idén med kyrkogården bygger påvisualitet och att synliggöra och påminnaom de döda. Som gravminne har stenenlång tradition och talar om hur modet väx-lat genom tiderna. Materialet förmedlartidlöshet och har en förmåga att skapastarka uttryck. Men även träkors har enlång historia. Dessa är dock tidsbegränsade

på ett helt annat sätt än sten. Andra mate-rial är smide, som vi finner vackra exempelpå särskilt i Ekshärad. Numera finner vigrav vårdar i såväl glas som plexi och be -tong.

Gravstenarna visar tydligt de olika tids-epokernas avtryck, om det funnits strängaregler för vissa områden och vissa tidspe-rioder. Tyvärr förlorades en del av variatio-nen av gravstenar under senare delen av1900-talet. Först skedde inskränkningar ivad som tilläts såväl beträffande formensom utsmyckningen av gravstenen. Senblev uttrycket allt svagare och texternaanonyma och försiktiga. På många stenarfinns namn, födelse- och dödsår. Inget omtitlar, yrkesverksamhet eller eventuella ut -märkelser. Stora gravmonoment med fylli-ga inskriptioner och symboler står oftastinvandrare för. Kanske ett sätt att somminoritet visa sin egen kulturella särart.

En ändring kan dock skönjas, vi finnernu nyare gravstenar med mer fyllig infor-mation. Med de metoder som finns idag

för att skapa det tidsdokument över en an -hörig som en gravsten kan vara, behöverdet inte ställa sig orimligt dyrt. Inte hellerbehöver det vara någon märklig titel ellerkarriär, alla förtjänar ett eftermäle som vär-mer hjärtat på kyrkogårdsbesökaren. Endabegränsningen är att gravstenen skall till-fredsställa god gravkultur.

Även den vars stoft spridits i havet ellerannan plats än kyrkogården kan få en grav-sten på kyrkogården. Den får då inskrip-tionen Till minne plus namn och eventuel-la fler uppgifter. Det händer att efterlevan-de till personer som gravsatts i minnes lundönskar en egen gravplats och grav sten. Denkan då få tilläggsinskriptionen ”Stoftetvilar i minneslunden”, tillsammans mednamn med mera.

Några kyrkogårdsförvaltningar erbjuderhyrstenar. Det är gravstenar som hyrs iregel på 25 år, med möjlighet till förläng-ning, och tillsammans med ett skötselavtal.Systemet är ekonomiskt fördelaktigt. Detkostar ungefär en tredjedel om man jämförmed kostnaden för skötsel och anskaffandeav gravsten för en konventionell lösningför en urngrav. Kyrkogårdsförvaltningenombesörjer att en metallplatta med den av -lidnes namn och årtal sätts upp på hyrste-nen.

Konst och hantverk ger känslorI minnenas trädgårdar finner vi uttryck förförnämlig konst och konsthantverk, såvälbild- som stenhuggeri, smide och trädgårds -mästararbete. De gemensamma ytorna be -rikas ofta med konstverk i form av skulp-turer, fontäner, installationer eller annanutsmyckning. De är laddade symboler sombefrämjar och förstärker känslor vilket kanfungera som en frigörande kraft. Konst harmed andra ord inflytande på betraktaren.

GRÖNA FAKTA 4/2008

IV

Lavar finns i många arter och de trivs på gamla”orörda” gravstenar och bildar vacker mosaik.Deras tillväxt sker mycket långsamt. Det kandiskuteras om de skall vara kvar på nyaregravstenar, åtminstone bör de inte skymma såatt inskriptionen inte kan läsas, vilket ju ärsjälva syftet med gravstenen.

En gravsten behöver inte nödvändigtvis vara av sten – här är en i glas och en i betong!

De kyrkogårdar vi ser idag byggerfrämst på 1800-talets ideal. Delummiga parkliknande kyrkogår-darna har den engelska landskaps-parken som förebild.

På 1930-talet började man rationaliseraskötseln och detta har på många sätt bidra-git till utseendet på dagens kyrkogårdar.Rationaliserings- och effektivitetstankarstyr än idag kyrkogårdsmiljön, på gott ochont. Buxbomshäckar och perennarabatterfår ge vika, gräsytor breder ut sig ochmön sterkrattning upphör.

En fredad platsI början av 1900-talet började anläggandetav skogskyrkogårdar som en följd av detökade intresset för natur och rekreation.Då, som nu, upplevdes tätortsnära natursom en boendekvalité för stadens invånare.På skogskyrkogården kommer mera vildnatur med estetiska och emotionella vär-den till sin rätt.

Dagens storstäder växer i allt snabbaretakt. Parkytor tas i anspråk för bebyggelse,grönytor försvinner samtidigt som trycketefter gröna lungor i den urbana miljönökar. Kyrkogårdarna är fredade ytor och dekan inte tas i anspråk för byggande, deräknas in i städernas grönstruktur ochanvänds av invånarna även för rekreation.

Kyrkogårdarnas symbolspråk och estetikhar genom åren sakta utvecklats. Undersen are tid har detta dock tonats ned ochkyrkogårdarna tenderar att få en arkitekturoch ett uttryck som närmar sig parkens.Kanske är det därför som vissa väljer att bligravsatta i naturmark eller i havet. Det somär speciellt för kyrkogårdarna måste emel-lertid få utvecklas och starka uttryck måstefå komma till användning i nyskapandet.Kanske skulle till och med starka monu-mentala uttryck, till exempel med inspira-tioner från forntida gravmonument, kunnakomma till användning. Det skulle skapaen högtidlig känsla och tillföra kyrkogår-den ytterligare dimensioner.

Att skapa upplevelserPlatser med stark utformning kan kännaseviga och tidlösa på ett sätt som kan kän-nas större än vår egen dödlighet, menfram häver också respekten för de döda.

Efter som naturmiljöer av de flesta associe-ras med trygghet och glädje är det viktigtatt på kyrkogården sträva efter en positivstäm ning, utan att för den skull ge avkallpå tydliga uttryck för att detta är en kyrko-gård. Det handlar således om att kombine-ra natur och tydligt kyrkogårdsuttryck somdet monumentala och sakrala, att gestaltaen plats som väcker känslor med möjlighettill eftertanke, kontemplation och avskild-het och som gärna också visualiserar död -en, livet efter detta och som skänker besö-karen fina upplevelser. Då blir kyrkogår-den den bro mellan de levande och dedöda som den skall vara.

Minnenas trädgårdar kommer att föränd-ras i takt med tiden. Det sker dock ingastora eller snabba förändringar vilket är bra– människor som gör gravbesök vill kännaigen sig och känna samhörighet, även omdet är långt mellan besöken. Det ska kän-nas som att ”komma hem”, då blir kyrko-gårdsbesökaren trygg. Man vill också kän -na samhörighet med andra kyrkogårdsbe-sökare i samma situation. Att kunna pysslamed gravsmyckning, blommor och ljus ärett sätt att göra platsen till sin och då kän-ner vi trygghet och lugn. Då blir kyrkogår-den just den symbol som eftersträvas,nämligen för livet som varit.

GRÖNA FAKTA 4/2008

V

Minnenas trädgård i framtiden

Prunkande hortensior på en familjegrav omgiven av smidesstaket. Tänk på att plantera så attperennerna inte skymmer texten på gravstenen när de är uppvuxna.

GRÖNA FAKTA 4/2008

VI

FamiljegravenFamiljegraven är en fortsättning på den såkallade köpegraven och ersätter denna.Familjegravarna ger prov på vars och ensegen uppfattning om hur en grav ska se ut,vad man tycker är vackert. Vad ”familj” ärdefinierar var och en själv.

Tema: BegravningskonfektPassar på näringsrik, genomsläpplig jord isol-halvskugga. Den här uppseendeväckan-de, på gränsen till dystra, kompositionengör sig bra som en större gemensam ra batt,men även till en yta med flera urn- ochaskgravar och till en liten plantering intillen kistgrav. Man kan välja alla växternaeller några av dem. Inspirationen till färg-

sättningen, med svarta och vita blommor,kraftigt mörkt bordeuxfärgade blad ochblommor som kontrasterar i vitt, häm tasfrån färgsättningen av gammaldags be -gravningskonfekt.

Som gravvård ett svart, snirkligt järnkorsmed nedhängande brickor av emalj, enbricka för varje person.

Buske:Rödbladig prakttry (Weigela florida'Alexandra'.

Perenner:Revsuga (Ajuga reptans 'Braunherz')Rödskaftad daggkåpa (Alchemilla erythropo-da), limegula blommor, röda bladstjälkar.Sotakleja (Aquilegia astrata).Akleja (A. vulgaris 'William Guiness').

Liljekonvalj (Convallaria majalis).Hybridjulros (Hellebororus x hybrid 'RedLady').Hybridalunrot (Heuchera 'Obsidian'),mörk violett.Hybridalunrot (Heuchera 'Velvet Night').Trädgårdsiris (Iris germanica 'Hero'), mörktsvartviolett. Trädgårdsiris (Iris germanica 'Immorality'),vit, lila kant.Trädgårdsiris ( Iris germanica 'RedOrchid'), bordeauxröd.Mörkt ormskägg (Ophiopogon planiscapus'Nigrescens'), kan odlas i landets södradelar. Små tuvor, svartglänsande blad.Jättevallmo (Papaver orientale 'Black andWhite').Hornviol (Viola cornuta 'Molly Sanderson').Hornviol (Viola cornuta 'White Superior').

Om utrymme finns, komplettera medsommarblommor, till exempel Dahlia'Arabian Night' och Begonia 'BlackPrince'.

Lök och knöl:Enkel, sen tulpan (Tulipa 'Queen of Night').Vit liljeblommande tulpan (Tulipa 'TresChic').Mörk klockhyacint (Fritillaria persica),känslig.

Övrigt:För den gemensamma platsen där det finnsmer utrymme kan också den rödbladigasmällspirean (Physocarpus opulifolius'Diablo') planteras som friväxande häck,som solitär eller i grupper.

Ask- och urngravplatserAsk- och urngravplatser ligger oftast i småklungor, områden eller kvarter på kyrko-gården. De är avsedda för kremerat stoft,upplåts med gravrätt och har plats till en,två eller fyra urnor. Skillnaden mellanaskgravplats och urngravplats är viktig.Båda upplåts visserligen med gravrätt, menför urngravplatsen är denna strikt reglerad.Där tillåts till exempel endast liggande,små gravstenar. Planteringen styrs från kyr-kogårdsförvaltningen med avsikten attskapa ett vackert och smakfullt helhetsin-tryck. Det är vanligen endast tillåtet att

Förslag på form och växtval förolika begravningsplatser

Planteringsskiss – Begravningskonfekt.

Illustration: Mona W

embling

själv smycka graven med snittblommor.Kyrkogårdsförvaltningen smyckar platsenmed växter efter årstid, till exempel medpåskliljor på våren, därefter penséer ochljung på hösten. Således är de enskilda gra-varna underordnade helheten.

På askgravplatsen är restriktionerna intelika långtgående. Där är det möjligt attplantera efter eget gottfinnande och sättaen gravsten, naturligtvis först godkänd avkyrkorådet eller motsvarande. Här kanockså finnas plats att plantera de nu så

populära småträden, som tar mycket långtid på sig att bli så stora att de måste tasbort. Skötseln kan man antingen utförasjälv eller avtala med kyrkogårdsförvalt-ningen om.

Tema: Den frostnupnaPassar på näringsrik, fuktighetshållandejord. En gravplantering där plymspirea ärplanterad mellan ett antal gravplatser somen sammanbindande häck. Plymspirean ären storvuxen perenn som är mycket långli-vad och häcken är vacker under hela vege-tationsperioden. Det överblommade klippsbort när snön har smält, annars behövs detinget underhåll. Den lilla koreanska plym-spirean ser ut som en plymspirea i minia-tyr, här är den planterad som kantväxt.Innanför väller fylldblommig vitpytta, storm -hatt och rysk sabellilja fram som färgklick.

Perenner:Vitpytta (Achillea ptarmica var. multiplex'Boule de Neige').Trädgårdsstormhatt (Aconitum x camma-rum 'Bicolor').Plymspirea (Arunus dioicus).Koreansk plymspirea (Aruncusaethusifolius).Rysk sabellilja (Gladiolus imbricatus).

Tema: Den tidlösaEn klassisk kombination av växter där detär soligt och väldränerat. Rosen MadameBoll kan bli ganska stor och måste hållasefter. Den klarar sig under torrare förhål-landen upp till zon 5 och blommar i stortsett kontinuerligt. Tidlösan kan med för-del planteras så att de stora gröna bladenpå försommaren inte framträder så tydligt.Den blommar med vackert ”nakna” blom-mor på hösten.

Buske:Portlandros (Rosa 'Mme Boll').

Perenner:Blodnäva (Geranium sanguineum'Apfelblute').Brudslöja (Gypsophila repens'Rosenschleier').Kantnepeta (Nepeta 'Walker’s Low').

Lök:Klotlök (Allium 'Mars').Tidlösa (Colchicum 'Dick Trotter').Liljeblommande tulpan (Tulipa 'ElegantLady').

Källor och lästipsAchen, Sven Tito: Symboler omkring oss.

PA Nordstedt & Söners förlag, 1978.Andersson, Jan-Olof m.fl.: Begrepp i

begravningsverksamheten 2005. GrönaFakta 5/2005. Movium, SLU Alnarp.

Carlsson, Åke & Hultengren, Svante:Kyrkogården, en Noas ark. Naturcentrum,Stenungsund, 2007.

Lorentzon, Kenneth och Wembling,Mona: Vårlökar – användning, skötsel ochkomposition. Gröna Fakta 5/2006.Movium, SLU Alnarp.

Lundin, Tom: Sorg och sorgereaktioner. Enstudie av vuxnas reaktioner efter plötsligadödsfall. Avhandling. Inst. för psykiatri,Univ., Uppsala 1982.

Worpole, Ken: Last landscapes, the archi-tecture of the cemetery in the West. Reaktion2003, London, UK.

Åkesson, Lynn (red): Inför döden. EdAndersson, Höganäs 2006.

GRÖNA FAKTA 4/2008

VII

Planteringsskiss – Den frostnupna

Planteringsskiss – Den tidlösa

Illustration: Mona W

embling

Illustration: Mona W

embling

Vad är vackert, ja det är ju helt individuellt. På kyrkogården kan det kanske vara lämpligt att ta visshänsyn till hur omgivande gravplatser ser ut.

GRÖNA FAKTA 4/2008

Gröna Fakta sammanställs av Movium, SLU, Box 54, 230 53 Alnarp. Telefon 040-41 50 00. Redaktör: Göran Nilsson. ISSN 0284-9798. Publicerat i Utemiljö 4/2008.

... och till boken Minnenas trädgård – kyrkogårdens form och växter har tagits fram inom ett projekt finansierat av Partnerskap Land -skap, SLU Alnarp och förlaget Andersson Edition AB, Höganäs. Boken, som ingår i Moviums Stad & Land-serie (nr 173), utges avAndersson Edition AB i Höganäs senare i år. Författarna: Ann-Britt Sörensen är fil lic och statskonsulent på Movium, SLU Alnarp.Mona Wembling, ansvarig för växtråd och planteringsskisser, är landskapsarkitekt med eget företag i Smygehamn. Foto Ann-Britt Sörensen.

Underlaget till detta Gröna Fakta...

Använd gärna prydnadsgräs på graven.Gräsets sirliga växtsätt med blad och vipporsom vajar i vinden kompletterar robustare bus-kar och marktäckare. Det finns prydnadsgräsför alla ståndorter och situationer. Det är viktigtatt tänka på gräsets höjd och utbredning.Vissa av de storvuxna gräsen, till exempelmånga sorter av japanska prydnadsgräs(Miscanthus), kan bli mycket höga ochomfångsrika. De lämpar sig bättre i störreperennplanteringar eller kanske som en läckergemensam plantering mellan gravarna.Många prydnadsgräs är långsamma i startenoch blommar inte förrän på sensommaren.Kombinera därför gärna med försommarblom-mande perenner och lök ar och na turligtvis sen-sommarblommande partners för att få en läck-er komposition.De mindre gräsen är fina att använda på gra-ven, gärna tillsammans med andra växter –både sommarblommor, perenner och lök/knöl.Bara fantasin sätter gränser.

Gräs för den mindre ytanKopparstarr (Carex buchananii), torrt ochsoligt, härdig i södra Sverige.Japansk starr (Carex morrowii cvs.), städsegrö-na sorter, härdig i skyddat läge.

Japansk starr ('Carex Ice Dancer'), bra sortsom sprider sig. Gröna blad med längsgåen-de vita strimmor.Palmstarr (Carex muskigumensis), fuktig jord,lämpar sig i lundar, skuggrabatt.Blåsvingel (Festuca glauca cvs.), full sol, magerjord.Björngräs (Festuca gautieri), sorten 'Pic Carlit'är den mest användbara .Atlassvingel (Festuca mairei), bra och hårdför.Hakonegräs (Hakonechloa macra), dekorativt,nätt gräs. Halvskugga, ej för torrt. Arten ärhärdig men varigerade (brokbladiga) sorter ärej pålitligt härdiga.Silverhavre (Helictrotrichon sempervirens),vackert blågrå. Sol och väldränerat. Kan drab-bas av svamp. Sorten 'Saphirsprudel' är någotmer resistent.Silverfryle (Luzula nivea), fin i skugga-halv -skugga.Skogsfryle (Luzula sylvatica), bra marktäckan-de gräs i halvskugga-skugga.Lampborstgräs (Pennisetum alopecuroides'Hameln'), sol och ett väldränerat, skyddatläge är ett måste för överlevnad.Blåtåtel (Molina caerulea cvs.), sol-halvskugga,litet nätt gräs.Älväxing (Sesleria autumnalis), sol-halvskugga,

blågröna blad. Höstblommande.Älväx ing (Sesleria caerulea), blommar i april-maj.Glansälväxing (Sesleria nitida), gråblå blad,tuvan kan bli bred, soligt och torrt.Vårblommande.Älväxing (Seleria heufleriana). Blommar tidigt.

Mellanhöga-höga och omfångsrika gräsTuvrör (Calamagrostis acutiflora cvs.), härdigagräs som grönskar tidigt, upprättväxandehöga, men ej så breda.Diamantgräs (Calamagrostis brachytricha).Tuvtåtel (Deschampsia caespitosa cvs.), helstfuktig jord.Jättetåtel (Molinia arundinacea cvs.), härdigt,sirligt gräs, höga blomax. Sol-halvskugga.Flera dekorativa namnsorter.Japanska prydnadsgräs (Miscanthus sinensiscvs.), samtliga arter är mycket dekorativa ochoftast höga och mycket omfångsrika – tar storplats. Lämpar sig i större planteringar. Sorterna'Yakushima Dwarf' och 'Kleine Silberspinne' ärnättare och kan användas i en något mindreplantering eller som enstaka solitärer intill gra-ven.Jungfruhirs (Panicum virgatum cvs.), olika sor-ter, lättplacerad, ej så omfångsrik.

Gräs finns med i de flesta växtkombinationer