AnmärkningarRörande

Läckter-ByggetUti de kring Städeme RAUMO och NTSTAD

belägne Socknar,

Med Philofophifka Facultetens bifall,Under

Oeconomia ProfeJJoren och Ledamoten af Kongl. Vet. Acai,Jämt Koiigl. Patriot. Sälifkapet i Stockholm

CARL NICLAS HELLENIIInfeende,

For LagerkranfenUtgifne och fårfvarade

Af

ADAM REINHOLD WIDQVIST,Kongl. Stipend. Norr -finne,

0 fi

Uti Kongl. Aho Acadcmiens Ofre Lärofal den 13 junit 1794,På vanlig tidf, m.

Tryckt i Frexckkli/ä-^ Boktryckeriet,

Kyrkoherden vid Lappo I^örfamlingVålärevördige och F/ogldrjh -

Herr PETTER WIDQVIST,

Min Huldafle Fader!

jhjn, ci mindre om ån gladplikt, befaller mig at tilägnaEder deffa blad. De aroen frukt af den forgjälli-

ga vård, livarmed Jff omfattat mm barndom, och ledfa-gat mm ungdom; af den bmhet hvarmed <ffftyrt minafeg på kun/kaps-banen, famt af den möda och koftnadJom £f haft ofpard at bereda mm framtida välfärd.Tillåten dem at tillikafå vara vitncn af den erkänfla ochvördnad,foni mit hjerta emoten JaHuldFader (hall ouphör-ligt hyfa, ochfom altid Jkola bcledjligas af de innerligaftshnfkningar och böner til den JUgode Guden, för MinaHuldafte Föråldrars beftåndiga välgång ochfällhet! Mcdhvilka kånflor jag til mit ytterftafkafl framhärda

Min Huldafte Faders

fidmjuklydigfte SonADAM R£INH. WIDQVIST,

Qui fe ad id quod natura exigit compcfuit, n.oniantum extra fenfum eft paupertatis, fed extra metum..

Seneca,-

Då vi med erkånfla betrackte de mångfaldiga för-måner den milda Förfyn beredtofs uti och af

våra fkogar, famt därunder, mcd nog ringa upmårk-famhet, blifva varfe deras tiltagande égonfkenligaminfkning och foljakteligenföreftående undergång; fåkan vål ingen omtanke vara naturligare, ingen omhug-fan fkäligare,ån den,ati tid el allenaft upföka, utan ock,i den mån möjligt kan blifva, häfva orfakerne, fompå något fått finnas påfkynda derma, under vårtNordliga luftftrek i fynnerhet, mcd de fvårafte fölg-der ofs hotande olycka.

Upodlingar ökade i famma förhållande fomfolkmängden tiltagk,.kunna vål uti vifst affeende lagashafva' medtagit våra Skogar; men då fråga år, icke

A om

om villa ödemarker, fom af föga nytta för vare fiåg-te, endaft tjena til bonings-platfer för fKade-djur, ochtil hvilkas odling en ökad folkflock allaredan, til all-mån förmån, lyckligen bidragit, och ån framdeles få-fom hvar välment medborgare önfkar, torde bidra-ga; utan al lenaft om fådane (kogsparker, fom medalt öfrigt både nödigt och gagnande landtbruk kun-nat äga beftånd och ti! våra behof finnas tilråcklige;få kan väl ingen annan orfak med (kål upgifvas til denrättmätiga klagan, man å flere orter hår i landet fö-rer öfver en annalkande (kogsbrift, ån en, antingenmindre uträknad, eller ock torde hånda aldeles åfido-fatt hushållning med defamme.

Om allenaft denna vårdslöshet kunde til fine fkadligefölgder nog lifligen affkildras för mine ålfkade Lands-mån; få vågade jagfmickra mig med det hopp, at de ci(kulle finnas mera tilgifne och ftarkare förtjufte uti finaovanor och antagna fördomar, ån andre folkfl ag, ochat följakteligen en fann uplyfning (kulle få vål håru-ti, fom i alt annat, hos dem åftadkomma den fnara-fte och tillika den nyttigafte förändring. At en läm-plig efterfyn dårjemte , lämnad af uplyfte och förfin Fofterbygds framtida vä! örnande medborgare,på et utmärkt fått (kulle bidraga til uphjelpande af den-na hit hms få aldeles vårdsiöfade hushållsgren, dettorde blifva få mycket oftridigare, fom man med allfanning kan påftå, at den fågnande förkofran de of»rlge delarne af Landtbruket uti fednare, tider lyckli-

gen

2

gen häri landet vunnit, bllfvit härigenom fornåmligaftå de flefte orter befordrad. Altfammans bör dock huf-vudfakligen grundas på en noga och fullftändig känne-dom af hvarje orts egna och får(kilda Hushållningmedfkogen; ty fåfom denna på fårfkiide orter ledes af deolika förmåner omftåndigheterna ttibjuda den eneframför den andre, få år ock handgripligt, at felenoch mifstagen fom härvid begås, alleftådes ci hellerkunna finnas enahanda och defamma, famt at til föl-je håraf de råtte!fer och förändringar man uti demåfyftar, fåfängt öfver alt genom lika eller (amma fö-refkrifter kunna vinnas, utan böra med den nogafteurfkillning företagas, för at lämpas efter de åt(killigafatt, å hvilka man funnit (kogen på hvarje ort al-drafvåraft mifshandlas.

Det hos allmogen,! de omkringStåderneßaumo ochNyftad liggande Socknar, öfliga Låckterhygget harjag ifrån fpådare åren lårt mig at känna, och vid detfamma äfven altid tyckt mig finna en medfart med (ko-gen, fom i min tanke ingalunda kan fortfattas medfamma ovarfamhet fom hitintils, utan en oundvi-kelig fara för defs fullkomliga undergång. I anledningdåraf har jag å följande blad förefatt mig, at til enallmännarekännedom, få noga mig möiligt blifva kan,til alla fina omftändigheter befkrifva det famma: hvar-under jag (kall anfe mig til fullo hafva vunnit minaffickt, om genom denna ringa åtgärd, andre uti fkogs-(kötfein mera kunnige och erfarne medborgare åty

A 3 min-

* ) s ( ir

minflone kunde få tilfålle och anledning, at närmareunderföka i hvad mån min farhoga för- en i deflaSocknar med tiden inträffande fkogsbrifl kan finnasgrundad, fom ock at upgifva de tilförlåttfgafte medel,at helft i det långfta förekomma, om ci aldeles motadetta af mig få mycket befarade onda.

§. I.

Ämnet til Låckter tages af ung Tall-eller Gran-skog, då hvarje tråd fom: hårtil användes, bör va-ra rakt, i det måfta fritt från qviftar och ibland af12 alnars långd famt i eller i och i half tums tjock-lek i lillåndan (aj. Hyaråft en få befkafFad (kog träf-fas, blifver den til detta åndamåi om höften nedfåld,utan ringade urval hvarken af jordmån eller låge,och det icke heller med annan uträkning, än efter detSkogsägaren med fitt arbetsfolk någonfin kan med-hinna, och fedan följande vinter med flne dragare-för-mår framilapa. Emot några betingade dagsverkenunder andtiden lemna åfven de flefte Hemmansbru-kare, få väl fin Soldat fom fina Backftuguhjon fri-het at til -famma ändamål och på lika fått våldföraSkogen, hvarvid defle i fynnerhet finnas få mycketifrigare, fom, under den fysfloföshet man i gemen be-

klag-

(a") Se Kongl. Kammar-Coilegii underdåniga Beråttelferörande allmänna Hushållningens tilpnd i Riket il!den 21 Augufti 1772» pag. 23,

i' ) 4 ( f

klagligen träffar rådande hos vår allmoge under vin-termånaderne, de knappaft kunna nptånka någon ut-väg til båttre förtjenft för- fig denna årstiden, ånden, de på detta fått under all maklighet vinna. Ge-menligen finnes å deffe orter åfven hela trakter en-daft med faldan fkog bevuxne; hvarföre det ock cifållan hånder, at de til flera tunneland årligen få no-ga uthuggas, at knappaft; något lefvande träd å demförekommer: hvarefter den på (kog fålunda utblotta-de marken öfverhölgd af qviftar och barr, famt u-tan all hägnad lemnad til bofkapstramp, inom få årådrager fig det ofrufctfearafte utfeende, med föga öf-rigt hopp til någon llags möjlig upodling utan en dry-gare koftnad, ån man vanligen vid landtbruket håraorten får vänta. Defla nedfålda trän undergå i Sko-gen merendels ci annan förädling, ån at de qviftas,då qviftarne åfvenledes af de flefte qvarlåmnas. Vidförfta v.interföre begynnes fedan med hemkörfeln afdeffa trån, hvilken i några byar fortfåttes, fnart fagt,hela Vintern igenom, alt efter det fkogen kan varamer eller mindre aflågfen och (kogågaren hunnit fål-la dem om höften. Allmånnaft hinna de ci hemilåpaflere ån 4 lafs om dagen, då 20 trån räknas utgöraet lafs. Hemkörda täljas de förft til Låckter, utom ånågre orter, dar denne tålgning åfven förråttas i fko-gen, förmodligen för at fpara de til hemkörfeln åtgå-ende dagsvårken. Å tjockåndan aftåljas de någongång på alla 4 fidor jåmna, til vid pafs 4 tums tjock-

A 3 lek

*)5 C f

lek i qvadrat, men merendels likafom emot fmalån-dan endaft på ane fidor: hvarvid den mäft öfvadeknappaft. medfiinnner at förfärdiga flere ån 50 (tyc-ken om dagen. At torrkas upftålias defla federmerai en conifk Hållning e-mot hvarandra i fölen, hvaref-ter de, i den mån de finnas torra, och fölgakteligenåfven låtta, blifva mera begärliga för köparen ft>),Så fnart de erforderligen torrkat, införas de til når-mafle Stad atförfåljas, allmånnaft beräknade til 50högft 60 flyeken å laflet, vid hvars framförflande,åfven ifrån de mindre aflågsne byar, åtminftone endag åtgår för faljaren (c). Prifet på defla Låcktervar för någon tid fedan ci högre,- ån at för et florhundrade eller 120 fl. endaft betaltes 12 daler kopm:teller 32 fchillingar (d^), federmera har det dock ftig"t iden mån, at för det närvarande et fådant anta! Lack-ter til det minfta betalas med t Riksdaler 32 fkihin-gar: en förtjenft hvarmed Bonden å defle orter i fan-ning finner "fig långt båttre belåten, ån med hvad han

möi-J

(b) Uti denna fokta lätthet, förmodligen mäft gagnan-de yid transporten, torde ock utan tvifvel orfakendårtil igenfinnas, at gran låckter vid upköpet merafokes ån de af furu, ehuru defla (ednare i alla andraaffeenden aga oftridigt företräde.

(c) Se Sundelins Difputation om Handelens förbät-trande i Nyftad pag, j.

(d) Se Kongl. Kammar- Collegii ofvanfore åberopadeBeråttelfe.

t)« ( t

möjligen a något annat, åfven det mödofammafte ar-bete, denna års tiden kunnat .förtjena. Ty om ockhans använda dagsvårken (kulle beräknas ti! det hög-Ila värde, hvartil de under vintermånaderne kundebringas, nåml. öke dagsvårket til 10 (killingar 8 runft.flyek et, och drånge til 8 ikfllmg: och man antoge at3:ne af .-hvardera åtginge, innan för detta antal Låck-ter den utfatte fumman kunde vinnas, få blefve än-dock för Bonden, fedan delfas värde, efter denna cal-cul belöpande fig til i Riksdaler 8 (killing., afdra-gés, en ren behållning af 24 (killing. mer än betydligför honom, fom annars vintertiden ci en gång görfig hopp om förtjenft af fina dagsvårken oftare, åndå han får använda dem efter vår närvarande och Ihans tanke förmånligt uträknade (kjutslega. Stads-boen äter utförer Läcktern, få fnart fjöfarten öppnas,til Tyfkland, Danmark och Holiftein, hvareft vårdetå 120 Läckter (kall i fednare åren gått ända til 14 a15 Riksdaler Specie,och fåledes tilfkyndat honom enftörre vinft, än han för någon annan vara möjligenkunnat vånta fig. Under de fednafl förflutna 4 åren,på hvilka i fynnerhet Låcktern fåges hafva ftigit i fittvärde, hafva enligt benågit mig ifrån Tullkamrarnemeddelte underråttelfcr, följande pofter af denna va-ra biifvit til utskeppning förtuilade, nämligen:

Ifrån

T * ' t ■»■

Ifrån Nyflad» Ifrån Raumo»Tolfter, Tolfter,

För år 1790 679 1131 t1791 680 814 T

7T

1793 7J9 97701793 76° v 9505

§. 2.

I anfeende til den i föregående §. upgifne vinft,fom Låckterhygget tilbringar få val Allmogen fomRiket genom en förmånlig Handel, torde man medfkål ci mera kunna klandra (kogens användande tiidetta ån til andra våra gagnande behof, få vida un-der en mindre omtanke (kogen lika få hårdt kanmifshandlas, vid hvad bruK en vårdslös ägare fomhelft gör fig af den famma. Til följe däraf Kan få-ledes underföKningen i detta ämne billigtvis ci blif-Va annan, ån huruvida detta hygget fa förficktigt Kananflållas, at den möjligafte vinft deraf må hämtas u-tan fara för (kogens undergång. Denna förficKtighetKan åter i min tanKe aldrig läras, utan en noga up-måndamhet å de förefkrifter den allvifa naturen fielfföljer uti fin omvårdnad om fkogarne. I den mån fomdeffa af ofs möjligen Kunna fattas, och federmera iacKttagas, blifver oftridigt vår hushållning med (kogenMven mer eller mindre klok och förficKtig. Vid (ko-gars danande, finne vi naturen mer ån friKoftig utiutfltdet: marKen betåcKes nåflan af utfådda frön:

Om

:* s * i f

Öm defla träffa en för fig och fin framtida våxttjenlig jordmån, gro de måft allefamman och våxauti en förundransvård täthet tilhopa, tils de upnått de-ras af naturen beftåmda längd, uti det närmade i likaförhållande med våra Låckterfkogar.

Sedan defla unga trån vunnit fin tilbörliga längd,begynna de ftnåningom tiltaga i tjocKleK, då utrym-met förfl blifver för trångt, och fom efter naturensallmänna lag, den fvagare måfte gifva viKa för denftarkare, få uttränga de frodigare nu de trögvaxte,beröfva dem deras erforderliga näring, och fålundapå det fäKrafte fått påfkynda deras död, och med detfamma bereda fig tilfålle til vidare tilvåxt och ftyrKa.Denna utgallring, om jag få får Kalla den, fortfattade ock federmera tiis de hunnit til fm fuilKomliga mog-nad, ifrån hvilKen tid de föråldras och aftaga, famtmed fin flutliga undergång lem na för nya plantor detrum och den nåring fom de tilförene och dit intils (aenväldigt för fig förbehållit. Ornater defla af natu-ren få riKt Kringfpridda frön falla på en ofruKtbarjord, få förmå de Knappaft fkjuta hjertbladen (coty-ledones) innan de tvina af brift på föda för de fpå-da rötterna, träffas denna föda ock för några flåndåtminftone i den mån, at rötterne få förmåga at fuganåring för växten; få nödgas deffa rötter föka denfam-ma vidt omKring: hvarunder flera af de fvagare plan-torna nödvändigt måfte förftöras, och de qvarbiif-vande Komma at flå glefare, och föigaivteligen mera

B ut-

o

10

utftålida för luftens åverkan, ån de vid denna ålderförmå fördraga.

Af detta dem fålunda åbragte lidande, vifa deock tydeliga vedennålen, få väl genom fin låga växt,fom medeifl fine mångfaldige och tåte qviftar. Så-föm nödvåxta och fiuklingar hinna defla icke hellernågon betydlig ålder; utan fedan de til en tid fuil-gjordt naturens med dem åfyftade vifa ändamål: detnämligen at bereda jorden til flörre fruktbarhet; fåmåfte de dö ut, dels fåfom ofkickliga at begagna fig afden rikare nåring jorden under deras (kygd vunnit,dels ock at genom fin flutliga förruttnelfe ån ytterli-gare befordra den trefnad, fom för tilkommande ochlyckligare flågter varit åmnad, och til bvilkens be-redande hela deflas varelfe fåledes visligen biifvit up-offrad. Lyfer icke hårutinnan få .val, fom uti all an-nan naturens af ofs uptåckta hushållning, en vishet,vid hvars åtanke åfven det vidfträktafte mennifko-fnille, under liflig erkånfla af fin egen infkrånkningci annat kan ån ftadna i den djupafte och vördnads-fullafte förundran?

§" 3

Om vi nu af denna fålunda åtminftone någotnära kånde naturens omvårdnad om (kogarne, viljegöra någon tillämpning ti! gagnande förefkrifter vidLåckterhygget; få blifve vi genaft och på det krafti-gafte ofvertygade, at vår Låckterfkog endaft våxer på

den

11

den fruktbarafte eller til fkogväxt tjenligafte jordriftån,famt at naturen, om den oftörd finge följa defs hår förutbefkrefna verkningsfätt, af den famma med tiden (kullebereda det gagneligafle Ikogsvircke. Om vi derföre ciförgåte all omtanke om vår egen förmån, få finne viklarligen, at en fådan medfart, fom denna (kog hit indislidit, då nämligen hela fälten på en gång utan ringa-Ha urval biifvit nedhuggna, ci annat kan ån anfesoch i fanning blifva (kadlig och förödande. De fro-digafte tråns framtida trefnad hafva vi fe dt af denömma naturen befordras med de nårmaft växandefvagares förftöring, den hon ci på en gång utan fmå-ningom och år ifrån år på dem utöfvar, alt fom deaf henne fridlyfte och nyttigare trån til fin förkofrandet å(ka. Lenmas ofs icke hårutinnan en efterfyn,hviiken vi utan motfägelfe nödvändigt måfte tilftå viddetta hygge, til efterlefnad blifva den lättade och för-månligafle? Det kommer fåledes blott och endaft därpåan, at uti erforderligt afftånd ifrån hvarandra utmär-ka de trän, man åmnat til mognare vircke, hvilketafftånd kan vara ftörre eller mindre alt efter det än-damål hvartil man beflåmt detfamma.

Sedan detta fkett, kunna de emellan flåendetrån med alt (kål användas til Läckter. iVlen härvidbör ock naturens efterfyn, på det nogafte följas. Denårmaft tildefridlyfta flående äro oftridigt de,fom förftåfven hindra deffa uti fin tiltagande trefnad, böra följ-akteligen åfven förft til Låckter nedfällas. Upfödda,

B 2 fnart

12

ihuvt fagf, med ;l:;r,ma näring fom de frodigafte nfk-ti'-, måfte de i det nårmafte åfven likna dem uti växten,och lemna alt derföre det fulJkomligafte ämne til dennavara: en omftåndighet fom naturligtvis ci litet bör bi-draga til bibehållande af defs råtta och jämna varde.Men huruvidt omkring de til våxt qvarlämnade flam-mar detta hygge kan få förråttas, torde ci vara fålått at beftämma. Det år oftridigt, at det unga vä-xande fröet behöfver ånnu lugn om det med trefnad(kall tiltaga, detta behof biifver åter ftörre eller min-dre, alt efter det läge den vunnit; på högder år detnämligen mera utfått för luftens och vårmens våld-famheter ån i dålder och fä vidare. Imedlertid tordedet dock ti! upiyfning i detta årane göra tilfyllefl atveta, det man vid för ila hygget åtminftone mindrefelar, om man år knapp, ån för mycket frikoftig.Man bör dock ci härvid mifströfta, at til erforderligtbehof få fig Läckteråmnen; ty om man endall i ackt-tager, at nårmaft det Jkyddada trädet ci hugga fåvidt omkring, at det faknar fitt nödiga lugn, få århvad de öfriga til detta hygge utfedda beträffar, in-gen annan omtanke nödig, ån at de dugligafte ochbåfta förfl hårtil väljas, på det de återftående och kle-nare måtte til de följande åren få tid at tilväxa tilåfkad fullkomlighet. Uti en fkog af den tåthet, fomLåckterfkogarne uti de, om dem anftållde underfök-ningar allmänt fåges åga, nämligen nårmaft liknan-de en hampe åkers, år icke heller möjligt, at alla trän

på

13

på en gång hunnit lika högd och mognad: om då en*daft de båft tjenliga på en tid bårthuggas, få måfteen betydlig mängd ändock blifva qvarftående, fomnu vinner mera luft, och vidare utrymme at utväxa,hvarundenpå de uthuggnes ftållen nya under lkygd afdefla quariåmnada äga tilfålle atgro och tiltaga, tilsdefla åter i famma förhållande år ifrån år finnas blif-Va tjenliga til det ämnade vircket. Med en fadan i«ackttagen förflcktighet och omtanke kan dettaLåckter-hygge på farorna mark ci allenaft i längre tid un-derhållas utan någon minfkning på det båttre fkogs-vircket: utan ock, i händelfe af någorlunda å hem-manet tildelad (kogsmark, beftåndigt famt med för-förmån fortfättas. At med någon flags uträkninghärom ofvertygas, få låt ofs endaft antaga et tun-neland mark växande i den täthet Låckterftammaroumgångeligenfordra, eller ti! det högfta i en ha!f alnsafftånd ifrån hvarandra, fom å detta land utgör 56000planton Om nu af defla de frodigafte afdragas,ämnade nämligen til mognare vircke, och det i 3:nealnars diftance ifrån hvarandra, fom blifver det ftér-fla naturen någonfin åfven för ftorvårcks trånfordrar (a), hvilkas antal å tunnelandet fåledes belö-per fig i helt tal til 1555; få blifver en återflod af54,445 växande trän, fom i den mån de tiltagatil Låekter få användas. Antage vi dårjemte at

B 3 3°

(a) Se Flejschehs Undervifning i det Danfke Skoy-yå-fend pag. 637.

30 år åtgå, innan en ny Läckterfkog ifrån frö hin-ner upvåxa, hvilket icke heller fynes vara för litettiltagit, (ty på aila de Låcktertrån, jag ägt tilfålle atunderföka haiva fafringarne ci gått högre ån til 25),och at föijaktefigen endaft en trettionde del fåledesb ;iv> ticaten til årligt hygge, få utgör denfam-ma ändock et antal af 1814 elle** 15 ftor hundrade och14 (tycken Låckter, hvilka efter det uptagna värdetgöra en fäker inkomft af minft 25 Riksdaler, få myc-ket mera fågnande, fom fkogen härvid ci det minftakommer at lida. Nu kan väl med fkål fågas, at fåSkogsparker kunna finnas ofver alt på detta fått ochi detta förhållande med fkog bevuxne; men få finnesock aldrig någon få ringa (kogslott, fom den vi hårantagit, något Hemman tillagd, där annars fkogs-mark det farnma kunnat tilfalla: altfa följer hårafat hvad i (kogsmarkens lika bördighetkan brifta, deterfåttes öfver nog med minft hundrade fällt vid-flråcktare marek ån den i caleulen uptagne, fom åt-minftone Hemmanen i de af mig kända Socknar ifkog år förunnad. Nog af at denne uträkning likväl \vifar, det ocKfå den minfte (kogslott, med områnkfamhushållning, kan utan aftagande lemna fin ågare enbetydande inkomft och afkaftning, åfven genom Låek-terhygge, hvilket likväl öfvadt på fått, fom nu fkjer,'oftridigt ci annorlunda Kan anfes, ån i högftamåtto ödande och det måft (kadeliga (kogens tilgrep,fom någonfin jemvål å de rikafte fkogstrackter kanutöfvas. §. 4.

i ) 14 ( t

§" +Så onekligt det år, at Låckterfkogarne vårdad©

enligt de anvifningar, fom nu blifvit upgifne, kunnatil erfordeligt behöf jåmt underhållas; få ofåkert tor-de det dock blifva, at af en mindre uptyft allmänhetaltid vänta den omtanke och urfkiilning,fom til verk-ftålligheten af defamme nödvändigt fordras. Til atderföre med all möjlig tydlighet uti detta ämne tjenamine ål-fkade Landsmän, har jag åfven anfett mig för-bunden at innefatta det hufvudfakligaftefom hårtil hö-rcr, ut» några få förefkrifter, hvilkas obrottfliga efter-lefnad jagförmodar åtminftone i detnårmafte (kall medfäkerhet leda dem til det åfyftade ändamålet. Iblandde(Ta torde jag fåledes få anmärka 1:0 At alt Låckterhygge endaft (kall förråttas genom utgallring eller fomman fager fkogens biåddring,vidhvilkenoundvikeligenaliid et antal af de frodigafte trån fkulle fridlyfastilmo-gnare vircke, famt at den fom häremot (kulle brytautan (konfamhet blefve anfedd förfallen til fammaftraff, fom den dar idkar olofiigt fvidje hygge, och det fåmycket håldre, fom hans vårdslöshet i flere affeen-den vårkeligen kan hafva fvårare fölgder ån den (td-

nares. 2:0 Åt Låcktern af ftörfta och fullkomligaflegodhet, genom fåkert mått på det nogafte blefve be-ftåmd, och at fedan all annan Låckter fom ci fannsaf famma godhet, (kulle fom annat fu(kargods för fål-jaren oonfiiceras. Härigenom (lmlle förekommas atingen omogen Låckter" blefve huggen, utan finge ti!-

fål-

*£ ) *5 C "£

16

fälie aftllvåxa och följakteligen utgallringen ci hel-ler biifva för ftark, famt de:i förmån tillika vinnasat denna vara, bibehållen vid jämn godhet, fnarareSkulle ftiga ån falla i fitt värde, -^o At all til Lack.terhygge beflåmd Skogsmark på det nogafle borde be-fredas för Bofkaps vallgång. At denna på et utmärktfått Skadar den fpåda och tilvåxande Skogen, behöf*ver man ci vidare bevis, ån at endafl med upmärk-famhet betracktaden medfartKreaturenförfl om vårenutflåppta utöfva på den famma. Deffa gemenligen ut-hungrade genom et magert foder, med hvilket de någontid förut knappad förmått underhålla lifvet upfiuka numed glupfkhefc den förda växt de träffa: de få uti entätare (kog beflntfige gråsarter, hafva för en ännu aftrådens Skugga dem betagen erforderlig värme, fögavågat öpna fina vinterqvarter (Hibernacula), ån min-dre kunnat ännu tiltaga uti någon våxt; Hvad åter-flår då för Kreaturen, fom föka och behöfva fin buk-fyllnad och näring, annat än at gripa til de ungatråd plantorna, hviUa faftfulla och mora, torde hän-da åfven nu behaga dem mera, ån det i roten en-dafl gröna, men for öfriglt fega och utlånade för åri-ga gråfet fa), hvarigenom plötfligen oftaft på en dagoch det med nog fvagt hopp om förnyad erfåttningaf naturen, åmne til en (kog förftöres, fom i annorhåndelfe Kunnat bereda flera flågters välgång ochtrefnad.

ManU) Se FustfCHEfc-s ofyanåberopade bok fid. 39g.

Man invänder väl emot denna förefkrift, at detblifver omöjligt, at på annat fått hår i landet Kunnaunderhålla fin Bofkap öfver fommaren; men Kan välrimmeligen af någon neKas, at Icke Bofkapen dennaårstiden långt båttre uppehållas uti enKom til dettaändamål inftångde beteshagar, til hvilKa ingalunda,ci en gång på de infkrånKtafte ågor, tilråcKligt tilfålleKan faKnas, fedan man bland annat åfven afdet fom iföregående §, blifvit anfördtjåttligen finner, at en min-dre fkogsmark väl och med eftertanke vårdad, lemnaren fåkrare och rikare afkaftning, än en mångdubbeltvidflråcktare, upgifven fåfom ty vårr hitintils (kjetttil all den åverkan möjligen på denfamme ftår atföröfvas. Åtminftone tiltror jag mig med all vifshetkunna påflå, at våra Bofkaps hjordar genom inrätta-de Beteshagar fäkraft (kulle undflippade ölägenheterfom en oftaft vådelig, och altid utmattande Tamt be-fvårlig vaitgång naturligtvis måfte ådraga dem; Åf-ven fom där fådane hagar blefve med uträkning in-delte, de aldrig behöfva blottftållas för hunger ochfvålt, fom vid infallande vår och lommar torrka, en-ligt allmän erfarenhet, blir ounuvikelig uppå deras nuantagna ftogsbete.

Om defle förfiktighets reglor, ehuru få de ockför mången torde fynas, med den noggranhet fom fa-kens natur fordrar i ackttages; år allaredan en godbörjan gjord til en lönande hushållning med vareLåckterfkogar: defs ytterligare tilvåxt förmodar jag

C fåkra-

t I fl ( t

18

fäicrare kan väntas af en efter hand tiltagande uplys-ning och erfarenhet, ån af flere på en gång upftapla-de förefkrifter, hvilka med fin mångfaldighet altidblifva för den enfaldige brydfamma, fållan gagnande.

Ånnu kan Skogen hos ofs fparas: företager manlig endafl, at med flörre omtanke, ån hårtills Skett,värda denfamme; få äger man nog hopp öfrigt, at denci ailenaft (kall blifva tilråckelig för närvarande, utanock i framtiden finnas ymnig för tilkommande åfvenmångdubbelt förökta flågter.