Henrik Ibsen t.

Redan länge hade han varit borta från oss. Sjukdom och ålderdom hade för flera Ar sedan skiljt honom från världen. Men iiadii, - nar dödsbudet kom, kändes en underlig, ristande smärta i hjärtat.

De, som voro medvetna om hvilket omätligt inflytande denne'. man haft på hela sin sanitids utveckling i Norden och långt utöfver dess gränser, bäfvade inför tomheten efter den store tukto- mästaren, . som piskade människorna framåt mot idealet. Den. stränge donjaren fanns ej mer i lifvet, han som tvingat folk att se i sanningens spegel både sig sjalfva, lifvet och mänskligheten: ' '

Man kunde ej annat än anstalla en sjalfransakning rörande allt man mottagit i . Henrik Ibsens diktning. Hvar stode inan i utveckling om ett streck drogs öfver Ibsens lifsverk? Hur har icke han gripit in i våra meningar och gärningar? Hur har han icke omvandlat och vidgat våra moralbegrepp, våra fordringar på sanning i alla förhållanden, vår aktning för personlighete& fri- görelse o. s. v.

Personligl~etens frigörelse, helldetskra fuet och den onzzdli~a samin,gen, det var hans höga ideal. De följa som en röd tråd genom hans verk, från de stora filosofiska och religiösa dramerna till verklig- hetsstyckena i de trånga .småstäderna.

Med sin satirs hela skärpa gisslar han allt det som ar smått och trångbröstadt. Han vill skaffa armbA.gsrum för individen.' Han slåss som ett lejon för sina medmänniskors frigörelse, och han menar att >retten har den som er narmest i pagt med frem-. tiden s.

I ett bre£ säger han att .allt hvad han diktat har han genom-

left om ocksh icke uppleft. Och, tillägger han, whver ng digt- ning har for mig selv havt det öiemed at tjene som en Andelig frigjörelse og renselses proses; thi man sthr aldrig ganeke uden medansvarlighed och medskyldighed i det samfund man tilhörer s.

Hvad allt han lidit under sin hhrda kamp för att bli lrlitr öfver sitt diktarekall och under bördan af det för honom heliga kallet, det kan man se både i hans diktning och hans bref.

Länge dröjde det innan han fick erkännande, och lange dröjde det innan han blef £örst%dd. Las t. ex. om den storm som reste sig mot ~Gengangere~. Pressens hela grofva artilleri körs fram för att oskadliggöra den farliga boken, som skulle nedrifva familjen, religionen och upphafia pliktbegreppet m. m. Den danska Kational- tidende skrifver t. ex. att endast drirför att Ibsen %star så höjt i i navnkundighed och literar betydning kan hans nye arbeide ikke uden videre kastes hen i den kalkkule hvor sligt i grunden hörer h jemme » .

Men midt i den allmänna nedsablingen trädde Georg Brandes fram med ett mästerstycke af en anmälan. Han st~iillde dikten i ratt belysning och bidrog helt visst till att fjällen föllo fr511 ens ögon. Han förklarade stycket vara »den nobleste handling i Ibsens literäre liv w .

Hur djupt allt detta missförstAende gick 1bse; till sinnes, ' kan man se i det vemodiga tacksamhetsbref han skrifver till

Brandes, hvari det heter: w- niir jeg lägger miirke til hvor lavtliggende den hele betragtningsmåde viser sig at vare a& over- kommer der mig et dybt missmod, og jeg synes mangen gang, at jeg lige så gerne straks kunde afslutte min literäre virksomhedw.

Men i stallet kommer han nästa år med wEn Folkefiende», dar han f ramstaller förföljelsens hels vederstygglighet. TrA år senare visar han .i B Vildanden w hur lifslögnen älskas och omhuldas.

Han \;ar 8ig själ£ orubbligt trogen i sin diktning, utan rin- gaste hänsyn till hur lhngt hans lasekrets kunde följa honom. Allt annat vore feghet, säger han.

Hvad Ibsen verkat pA uppfattningen af kvinnans stallning både inom och utom äktenskapet, kan ej vägas eller mätas. Han har där varit i det innersta genomgripande. Jag behöfrer blott påminna om nar ,Et Dukkehjem, kom ut, hur det delade den Iiisande världen i två hetsigt stridande partier - de förstfiende och de icke försthende. De förstiiendes antal växte med hrar dag som gick och nu finns knappt nfigon fullt oförstaende krar.

FrAn början lär Ibsen ha varit eniot kvinnans emancipation. Han hade t. o. m. ogillat Mills »I<vinnans underordnade ställ- ning,. Men månne icke Camilla Collett och fru Ibsen - dessa tv% starka kvinnopersonligheter, som båda stodo honom så nara - haft sin andel med i. hans omvändelse härvidlag? Nog af, vi veta alla, att ingen har mäktigare an Ibsen liäfdat kvinnans ratt .

att lefva sitt lif i full frihet och fullt ansvar. Litet hiar har nog kännt en viss kyla slå emot en i Ibsens .

diktverk. Men denna kyla styrker och hardar. ' Ibsen ar son1 det ensamma höga och aflagsna snöfjället, som utsänder kalla strömmar ned genom dalarna till människors boningar, dar de bli lifgifvande och fruktbärande. Ibland skummar strömnien ilsken och livit, ibland kan den g% leende och mild och återspegla sol och himmel.

Alltid ar Ibsen underfull, ofta skrämniande på samma gång soin lockande och dragande. Man kan ej lagga ifrån sig ett af hans stycken och glömma det. Det tvingar en att tänka öfver det diiri uppstiillda problemet tills man bildat sig en mening: Förr far man ingen ro. ,

Han underlättar aldrig försthendet med pekande vägvisare. Det ser tvgrtom ut som om han älskade att lägga hinder i vägen för sina lasare. Själf inåste man arbeta sig fram genom törne och. tistel innan man kommer till klarhet och det ger kanske ökad kraft att först%. ' l

Att har in@ p% n%gon tolkning af. Ibsens verk medger hvsr- lien citryn~met eller min ringa förmhga. Jag har blott velat -an- tyda ett och annat som för rnig och helt viest för otaliga andra haft den största betydelse.

Hans sista verk »Naar vi döde vaagner» ar som ett afsked till li£vet - en. uppgörelse med hvad konsten kostat sinatöfvare. h t e t af hvad han ski'ifvit har djupare rört mig - det .ar som den ensanzmes rop öfver den öde vidden.

Hans stämma har nu tystnat. Men lika fullt lefver Ibsen och skall aldrig .dö, ' t y frukterna af' hans lifs arbete kunna icke dö. De bara evighetsfröet i sig. .

4: k :i:

Hedrad blef han i lifvet, fast sent. Hedrad i döden blef h m som f&. På statens bekostnad gjordes hans begr-afning. Dagen f öre begrafningen firades folkmassornas. vackra sorgefest. Tiotu-

sental af människor defilerade i den sena kvällen rundtom hans kista, som stod i Trefaldighetskyrkans svartklädda kor, belyst af florombundna IjuslAgor och smekt af orgelns mjuka toner.

Begrafningen bevistades af konungen, representanter för andra kungliga hus, regering och storting o. s. v. En mängd korpo- rationer fingo ej ens plats i kyrkan utan väntade utanför. Ett femtiotal officiella kransar nedlades på kistan, daribland en från 160 kvinnor i Stockholm och Uppsala. Kyrkodeparteruentet hade offentligen uppmanat till att inga tal matte hållas vid kranslägg- ningen. Man skulle fatta sig kortast möjligt..

De svenska kvinnornas krans rar en jattekrans af endast hvita liljor med band i de svenska färgerna. Jag nedlade den med följande ord: »So£ trygg Henrik Ibsen ! Kvinnorna vaka öfver din tankes barn. Ett tack fran kvinnor i Stockholm och Uppsala s.

Nationalteaterns orkester spelade » L e s död», en ~Ang af Caspari utfördes och »Den stort: hvide flok» sjöngs af Lammers och studenternas kör. Skönare kunde ingen diktare vigas till grafvens ro.

I processionen följdes han till »Tor Frelseres gravlund, dar jordfästningen skedde. Massan a£ kransar, burna på studenternas unga axlar, lades. som en mur kring grafven.

Mot en bakgrund af björkar ligger hans graf p& en öppen och vid gräsplan, en plats värdig den store diktaren.

Dagen fick en högtidlig afslutning genom föreställningar p& teatrarna. Nationalteatern gaf tre akter ur »Peer G y n t ~ , hvar- efter en gripande epilog d Nils Collett Vogt, begynnande med orden: »Ingen kval stor som geniets», upplästes stilla och varmt af fröken Reimers. RidBerna drogs till sidan. Ibsens byst stod där med de kända skarpa dragen. P% biida sidor minnestaflor med namnen p% hans verk. Framför brunno ljus p& svarta, korsade stänger, bakom etodo mörka granar. Ridilerna slötos. Tyst och andaktsfullt gled den sorgklädda publiken ut.

~ ä s t i dag har man återgått till sitt arbete. Mcn hvar man g%r och hvar man står s% bar man inom sig och möter vid hvart steg följcierna af Henrik Ibsens lifsgarning.

Berndt Oscar Stackelberg. I

II.

Friherre Stackelberg var en miingbetrodd man; han erhöll genom offentliga uppdrag talrika bevis pA det förtroende man hyste för honom.

Ett af dessa var lians val till riksdagsman 1879, till en bör- jan på grund af hans förtjänster angående försvarets ordnande, men senare inppstiilldeu han som liberal kandidat och var vid sitt sista val ej ens utesluten frhi socialisternas lista.. Som rikgdags- man var han liberal och tillhörde Andra kammarens »intelligens- parti ». Varmt omfattade han alla hiinlana frågor.; så understödde han Hedins förslag om olycksfallsförsäkring för arbetare och ville att i förslaget skulle inbegripas ocksh kvinnor; han verkade för rösträttens utvidgning afven till kvinnan; han var ifrig motstån- dare till viviselrtionen, hvilke* han ansilg s&sorn ett kunskapens q

missbruk a£ sin makt; han åtog sig lifligt de illa aflönade lararne och krariimorna vid fackslrolor och verkade £ör att genom ned- satta skolafgifter främja folkupplysningen.

Sina basta krafter agnade han förbättrandet af kvinnans rätts- liga stallning. Han har härför af s in tid blifvit kallad en ))oprak- tisk sviirmare~, och likviil var det för praktiska re£ormer han ar- betade. Framför allt bestred han den lyriska pjunkuppfattningen d sann livinlighet shsom liktydig med okunnig hjälplöshet pA alla områden, utom kökets, och fiillstiindigt, onlyiidigt beroende. Redan samma Ar som »Föreningen för gift kvinnas äganderätt » sti£tades, var han en af 'dess verksammaste medlemmar och under sina sista Ar dess ordförande. dfien här lade han sin organisations- förinåga i dagen och blef darför ocksik den ledande och ordnande. Ett hans stkende uttryck var alltid: »Om alla vara lagparagrafer, d i r det stAr 'man', bli ändrade till 'man och Iivinna', då skall sam- hället bli bättre och färre orättvisor förekomma.»

Egentligen var han onekligen i många fall en abstrakt teore-

tiker af det mest radikala slag: för honom var det klart som solen a t t ingen mänsklig ratatighet borde någon människa förhållas, vore tiden för en reform än s% olämplig! Ratt Tar och förble£ rätt och kunde icke tBla uppskof; hyarje orättvisa miiste ofördröjligen upphafvas.

Det var under riksdagen l883 han framlade sin motion om ändrad lagstiftning angbende akta makars inbördes egendomsför- hållande. I stallet ville han ha in i gifterniilsbalken ett par korta stadganden om akta makars skyldighet att hjälpa hvarandra in- bördes samt om änkling- och änkoratt. Lagutskottet a£styrkte emellertid Mall, åberopande hansy n till r £amiljeriittena, samt be- tonade att iindringar i gällande lag maste vidtagas med varsani hand och vara, ett zltceckbande af det bestiiende, ej ett brytande därmed.

Mot detta utlatande polemiserade Stackelberg lifligt: *Att man ej skall rifaa ned utan att satta nHgot annat i stället, det Hr en allmänt bekant. sats, ofta begagnad af dem, som icke vilja fralniit. Jag skulle likväl tro, att mycket beror pH Itrar7 man vill rifva ned. Om t. ex. en triidgård $r omgifren af ett högt plank, som hindrar sol och'luft att där komma in och därmed skadar vaxt- ligheten - - s5 behöfver man icke göra n8got annat an rifva ned planket - - för att göra triidgarden fruktbärande. I fall man uppticker en oriittvisa - 1Bt vara inom lagstiftningen eller något annat omrade - skulle man verkligen I-iinta med att taga bort denna orättvisa, till dess man kunde satta en annan i stiillet? Bäst ar enligt mitt förmenande att helt enkelt unclanriidja oratt- visan. - - - Iitan förkofring och utveckling kommer man ingenstiides i var riirld. Nen jag tror pk friheten sAsoin det i v3r tid mest utvecklande och på samma ging biist bevarande element, jag känner, och har s& mycket mer ansett det nödrandigt att vär aktenskapslagstiftning utveclilas i det :if inig angifnn syftet, som man redan gjort den ogifta kriiinan myndig - - - - scdan den ogifta råder öfver sig och sitt sjiilf, blir daraf en nödI%xi- dig följd, att hustrun ock hör £5 laglig ratt att förvalta sin egen- dom. Det var icke sn svårt för den flicka, som ddrig ble£ myn- dig, att siisom gift förblifva omyndig eller att gA frdn det ena omyndighetstillstaiidet till det andra; men sedan hon en gång vant sig vid att sköta sina egna förniögenhetsangelagenheter, miste det vara svårt för henne att underkasta sig mannens malsmaii- skap. B

Han framställde till slut det förslaget, att riksdagen i skrif- velse till k. m: t matte f öresla, sildan Bndring nf gif term&lsbalkeii, att hustrun afven utan Rktentkapsförord matte erh3illa ratt att rada ö£ver sin ärfda förmögenhet.

Han understöddes af Nordenskjöld, Key, Borg m. fl. af det , då varande liberala partiets främste män. Hans förslag föll emel-

lertid och Borg - den kiinde kvinnosaksförkämpen, hvilken den tidens konservative höljde med åtlöje - förklarade förslaget »en vårens budbärarinna, som visserligen skulle komms att för ögon- blicket s y p s frysa ihjäl, men nog ändå skulle komma återerr. Sjalf drog han försorg om, att han blef sannspådd, ty vid riks- dagen 1SS4 framlade han en motion om kvinnans kommunala rösträtt. Under debatten behandlade nlotionaren friigan frhl olika sidor, talade - som pressen uttryckte sig - om »slafvinnor, sibyllor, Rngl:ir, dockor och d. h. jungfrun » , hvilket väckte mycken munterhet och bemöttes med gyckel. Det var df~ Borg fällde sitt bekanta yttrande att »då fïhgan kommit in i ett nytt stadium, hvilket utniärkes ix€ sträfvandet att lrasta öfver den ett skimmer af löje, s5 får jag saga, att detta är en erfarenhet, som man haft Sven på nnclra hA1l. I England har man sagt, att den första period denna frhgza .haft att genom@ var löjets, den andra för- argelsens, den tredje aktningens ».

%Jag 1;nn icke finna aanaterr, slöt han, »än att kvinnan med .den verksanihet, hon hittills i vhrt land utvecklat och med de bildningsaixhlter som har f in~~as, redan nu är ful1.t lämplig att Atii juta f ullstaudigcz politiska rättigheter, bhde valratt och valbar- het.' Jag har dock, för att icke allt för mycket afskracka dem, s

son? skulle vilja i denna frAgn nilgot Atgöra, afstiltt från den .ena punkten i mitt förslag, iiiiri~ligen yrkandet om vnlbarl~,et, och i lik- het ined sju kaprater inon1 konstitutionsutskottet ansett mig enclast biira yrka oalratt. »

Stackelberg hörde icke till dem som läto afskracka sig. Han tog salien på f.ii1l.t allvhr, och hans yttranden i frågan afhördes med' aktningsfull uppmärlrsamhet.

»Jag tror nog)), sade han bl. a., ))att kvinnor finnas, som :anse sig böra varna mot faran att a£ 'viilvilliga nyhetsifrare' låta locka sig ut pk okanda "\:adjobanor. Jag betviflar ej hiiller, att m8nga kvinnor finna det v,zr::l bekvänlast att slippa i f r h det an- svar och de omsorger, sm-i deltagandet i det politiska ].ifvet skulle medföra. Jag får dock säga, att jag faster mycket litet afseende biinid. Om kvinnan icke har lust att deltaga i det politiska lifvet, icke ens att utöfva rösträtt, så tvingas hon ju icke dar- igenom, att lagen gifver henne rattigheter. - - - Det ar icke för kvinnans skull, icke för hennes eget intresses skull, som jag ifrar för att hon skall tillerkannas sina inäi~skliga rättigheteq utan därför, att dessa rättigheter äro undanhållna, lika godt hvem. Icke för kvinnans, utan :för statens, för samhiillets egen skull

önskar jag, att kvinnan måtte fA sin rösträtt och valbarhet er kanda. Riksdagen, sAdan den nu ar sammansatt, representerar icke svenska folket, utan p i sin höjd manfolket. Det sägs, att kvinnans egenskaper äro SA olika mannens, att hon därför icke bör hafva samma rättigheter. Jag vagar pastå motsatsen. Just därför att hennes egenskaper iiro olika mannens, bör hon vara representerad vid riksdagen, emedan riksdagen eljest icke repre- senterar folket. » Detta hans yrkande skedde icke ufiir kvinnans berömmelses skull - jag hvarken klandrar eller rosar henne - utan därför, att erkiinnandet af hennes rättigheter skulle vara en prydnad för Sveriges lag. Jag vill, att hon inför grundlagen skall vars likstiilld med mannen, lika väl som hon ar det inför straff- lagen. Därvid fäster ja.g mig icke vid, om hon har niigon särskild fördel af likstalligheten, men jag anser denna vara dsignelse- bringande för vårt land. Begagnar hon sedan icke de rättigheter, lagen gifver henne, är detta hennes eget fel och icke längre lagens - - -»

35otionen afslogs emellertid med 53 röster nmt 44 - en ganska aktningsvärd minoritet.

Bättre utg8ng fick under samma riksdag förslaget om at t »ogift kvinna, som fyllt 21 år, skulle vara myndig att sig och sin egendom själf r%da och förestii,. Bland invändningarna h&- emot var dels Liss Olof Larssons, att sbehofvet af reformen ej märkts i hans hembygds bland dalakvinnorna, dels den, att sen flicka pA grund af sin uppfostran skulle ha svårt att handhafva sinan affärer»; hvarph Stackelberg svarade, satt om sk verkligen vore förhållandet, vore detta endast en maning att gifva unga flickor en mera tidsenlig uppfostran.^ O

Xotionen bifölls med 120 ja mot (i9 nej. Stackelberg ansåg, att ehuru den ej upphäfde all sgifto-oriitts, s% var den dock ett duktigt steg framåt. Men & andra håll var förargelsen stor och det sades i den konservativa pressen, att s8tockholmerepresentanterna skattat åt en kosmopolitisk idealogi. De hahar, talat och faktat för kvinnan och djuren och diverse andra idealer - --s.

Det var dock icke endast i riksdagen, som Stnckelberg fiirde svenska kvinnans talan. Han hade l h g t förut framfört sina tan- kar i en IS68 utkommen versifierad inlaga uTrLikol af Olof Stig.:> Det ganska dryga häftet - med basta vilja kan man icke trots dess bundna och lediga form Balla det diktverk - var genom- trangdt af glödande rättskiinsla och uttalade en mängd dräpande

255

sanningar så kraftigt, ofta kvickt och roligt, att det å ena sidan väckte glädje och stridslust, å nn.dra sidan harm och för- argelse.

Det utkom just vid en. tidpunkt, då kvinnofrågan börjat upp- träda med » berattigade anspråk», dock icke sil radikala som dem, hvilka Stackelberg uttalar. En ny upplaga utkom 1871. Det dröjde nAgot innan den uppmärksammades. Tidningen »Sain- tiden» var den första, som upptackte att det till sitt yttre så ansprAkslösa häftet gömde en varmhjärtad och begil£vad person- lighet, som icke-saknade en. fin, och till och med på sina stallen konstnarlig uppfattning. Därefter kon1 »Tidskrift för hemmet D med en, som man kunde vänta, i högsta grad hänförd anmälan, som dock 'hade sin ganska starka reservation mot förf:s »tvetydig- he ter~ , hvilka .»ehuru i sig sjalfva oskyldiga nog, dock någon gång locka honom med sig ända till gransen af det till- standiga~ .

Anmärkningen förefaller för våra dagars läsare nästan ofatt- lig; vi ha under de sista årtiondena hunnit bli'nästan för mycket härdade med han syn till blottande erotiska skildringar ; en liten beskedlig äktenskaplig sängkammariiiteri& kan just icke väcka vår indignation. Det iir ocksh, helt och hhllet en bisak. »Trä- kols med dess situationer ar en tendens- och programskrift. Den afser att i bilder, s% starka som den språksamme och ordrike förf. förmått teckna dem, franistiilla den riittsliga förnedring som »giftermålsbalken » drager öfver kvinnan, niedan mannen glade- ligen har alla fördelar p& sin sida.

Hvarföre mbnne tog jag mig en maka., om icke för att s l i p p frbn besvär, och f0.r att billigt ratter f& som smaka, och se en vanlig min, nar min är tvär - -. Allt hvnd hon iirft och a.llt .hvad hon nx% iirfya .

är icke hennes eget, utan mitt; SA ock det lilla hon förrnk förvärfva., sh lfiiige arbetsfaltet ej gr fritt.

, Att henne själf och hennes' godsi förclärfva har lagen giidilof mig makten gett; - med asvenska. folkets ratt att sig beskattan

. hon At min niyiidighet ju kunde skrntta. O

Att denna skrift ej blef känd och last så mycket som den förtjänade, är i själfva verket ej underligt, ty dess 330 strofer i

ottave rime verka oerhördt tröttande. Det torde dessutom icke vara någon så alldeles lätt sak - ett litet prof ha vi redan sett har ofvan - att till klangfull vers med »hög flykt» förvandla lagparagrafer och utskottsbetänkanden; för de flesta. torde ett dylikt försök uppnå samma resultat som ~Olof Stig» i t. ex. föl- jande strof:

Il& makar, om de rilja, @rna skilts emellan sig sitt gods, ej oniit i det,; men ni5 inan icke nbgrs lagar stifts, .

soni göra detta till en skyldighet, an mindre saga: kvinnor mm sig gifta, afhandas därmed sin sjllfstiindighet. Och icke nog att de med inminen dela, de skola l a i ~ n a till hmis skön det hels - -.

Så låter Oscar Stackelbergs motion om gift kvinms agande- ratt i Olof Stigs mun.

Och likviil har ritsen orätt, soni säger att i dessa »träkol» finnes ingen gnista. Det glöder dari af om icke en diktares, så dock en människoväns inspiration, den, som väckes a£ harm öfver orättvist förtryck och som inom sig bar förmilgan både att viicka och elda till handling. Det är den som tid efter annan allt från Birger Jarls dagar höjt sin röst till kvinnans förman; det Kr den som talar i Olof Stigs upprop till r h tids kvinnor:

Res opp er! - Ingen tid Br att fiirlora. Hrad frukten I, hrml ranten I r91 ph? ?De stora synas eder blott x3 stora för det pil, kna I sjiilfva nreii s111h.>

I kiiinen budet: om et lalmra; man kommer liingst med arbete iintlB; I bedt SR länge, men om I er resen, skall i ett iiii till drarg fiir~aiidlas resen.

At kvinnan, som han vördar och blickar upp till b&de for hennes karaktär och naturliga stora begrifning, d l han gifva alla en miiltniskns, en medborgares riittigheter; han vill befria henne ur omyndighetstillståndet, gif henne tillfälle till utreckling af alla anlag, göra henne till en sjalfstandig, fullm~mlig person- lighet :

Jng vill att v t n döttrar ock& skola, siväl soin ~Ara söner, andas fritt. Jag \7ill att syskolieii geiueiismnt S018

sig i clet Ij.os, för livilket fildren striclt; att systern mA ha rätt till samma skola som broclerii, för clet pnnd natiiren gett; att Iion, som hm, inH ntan snörlif vlisa, med honom tnfiaiicle vid samma laxa.

Därför yrkar lian först och fränist på samskola ; denna skall »förmildra mannens grofva seder och höja kvinnan till riittmiitig heders ; sedan nia hon ta examen till alla lärdomsgrader, stat och kyrka skola öppnas på vid gafvel för henne, hon skall bli affiirs- kvinna och spekulera på börsen, hon skall bli folkrepresentant, domare och kronofogde, hon skall vid giftermål icke följa det knappt nier än 100-Ariga bruket att bortlägga sitt lagligt faderne- ärfda nanln: »det föll ej in Kristina Gyllenstjerna att kasta bort

' sitt namn - hon bär det än». Kort rragdt: nian och kvinna skola i allt vara likställda inför lagen, det är Olof Stigs uppfatt- ning a£ rättvisa: rej amaaon, men häller ej slafvinna, hon vare kvinna och medborgarinnas. Att han i sitt reformnit öfvervärde- rar lyckan för kvinnan af att taga examen och bli Bonlpetent till hvarjehanda änibetsmannayrken och att han.unclervarclerm betyclel- sen af a t t ,idka kvinilosysslor» vid nR1 och gryta, vafstol eller

ten ar en missriktning, som han delar med in%nga andra af den s. k. kvinnosakens m~1smii.n. Meil emot öfverdriften liar reclnn

en nyttig reaktion hunnit uppstå samtidigt med att kvinnans stiill- ning som medborgarinna ar erkänd och staded. ~fver~ilngsticlen med dess förvirring inåt och utåt torde 'liqa mot sitt slut;. och kvinnans verksamhet i hemmet erkännes mer och nier såsom ett ädelt, både sjiilfständig tanke och kunskap högt kriifvande arbete, af lifsvikt för industri och samhiille.

At den som beskiirmade sig öfver äktenskap med kvinnor, uppfostrade efter Olof Stigs prograni, svarar han, att de enda iiktenskap, som äro sanna, byggas p5 kärlek, och denna utjämnar alla lagparagrafer. För öfrigt :

BI iikteiisliapet iir min politik : Hon lyde honom och han lyde henne! En rnttvis paragraf och IiiLrlelm-ik. D

Vid den tid då »Träkol.» ånyo utkom, 1871, ansiigo de flesta de däri uttalade idéerna omöjliga att förverkliga. Förf. erhöll

b%de ioforcl för sitt mod och hhn för sina »trivialiteter». Det förra bestods honom högljudt i Cm1 von Bergens tidskrift »Fram- tiden », som prisade » den med öf verlagsen talang aff attade strids- skriften » Träkol», hvilken afgaf en kraftig och behjärtansvärd protest mot en af de största orättvisorna i vårt samhallslif: kvin- nans osjäll'standighet och i flera hänseenden rent af förtryckta ställning.» Det senare kom till synes i Aftonbladet. Pii detta svarade han:

»Hela min sträfrnn har gått ut pil att framhhlla nagra af de mariga maktmissbruk, som i afseende p& kvinnans statallning till mannen och tack vare fördomen och den r ia styrkan, till- vällat sig laglig kunskap och lyckats så tillknyta bindeln för rätt- visans ögon, att hon icke mer förmhr skilja mellan lag och ratt. För öfrigt är det ganska sant att mina stackars 'Triikol' förete en 'mängd trivialiteter', sk ida detta ord får öfversättas med 'hvnr- dagligheter', men hvems ar felet? Att man misshandla sina hustrur och lagligen förskingra deras egendom, att sönerna gynnas p% döttrarnas bekostnad, att kvinnorna inalles af lag och bruk

- tillfogas allehanda oförrätter, gro tyvärr ledsamma hvardagligheter, men icke kan deras tillvaro giirna laggas mig till last. Vore det sh, då skulle de snart vara afhulpna - - D.

Att han aldrig tänkt sin »dikt» bedömd som direkt skön- littergr eller poetisk produkt, synes a£ dess inledningsstrofer, däri det heter:

v - För sakens skull jag ämnar allt fördraga, fåfängans skinn m5 sridla aldrig si, och min pegas tar gerna dubbel aga, om därvid skonas en af dessa smd - -.

Utom »Träkol» offentliggjorde han endast nagra f& poem i » Tidskrif t f ör hemmet » , den svenska kvinnans diivarande organ, numera efterträdt af %Dagng,.

Dessa jämte ännu digra tillfällighetspoem bildar en första afdelning i den IS90 utgifna samlingen P U ~ Olofs Stigs efterlam- nade papper jämte Träkol», och torde denna samling vaxa hufvud- summan a£ friherre Stackelbergs poetiska alstring. Man finner har ocksh nhgra smärre stycken, som göra fullt skäl för benam- ningen dikter. Man möter i dem verklig poesi, skön och skar, och dock glödande af kärlek; i kraft af denna rniiktiga känsla var Olof Stig ej blott rimmare och banbrytare för kvinnan, han iignade henne äfven sin hyllning som man och diktare. . '

Med Stackelbergs stränga fordran på renhet inom konsten och den skarpa begransnhg han har för ordet >)skön>), var det nästan naturligt att han skulle draga i härnad mot profess& Kronbergs berömda » Jagtnymf D. Lifligt erkännande konstnärens stora färgkorist, försökte. han ~ 5 c k a offentlig opposition mot konst- närens motiv och riktade sig sarskildt skarpt mot alla dem, soin i press- och konstnärskretsar ej funnit ord starka nog att prisa den nya taflms .öfverlagsna skönhet.

%Vi äro icke skrymtare», skref han bl. a., »sanningskiirleken affordrar oss den bekännelsen, att för vhra ögon den högsta jor- diska skönhet uppenbarar sig i kvinnogestalt, och att denna skön- het icke kan höjas af någon klädebonad eller andra smycken %,n rent andliga prydnader - - . Hvad soni &rar oss hos den kvinnoskepnsd hr Kronberg framstiillt, ' är således icke att hon är Blottad, utan atst hon är blottad på skönltet - -».

~at&ligtvis fick Stackelberg lida mycken smälek för sin djärf- het att ha en tanke motsatt »allinänila meningep» - - . Det hela ptiniinner i ett och annat om den i våra dagar riksbekanta striden om Operakällarens ' nymfer.

f: 5: X

Stackelberg stod ännu i sin fulla lifskraft, när den tid koni, ' d& Ilan enligt lag yar pensionsmlissig. Han fick, som redan ar niimndt, nfgå utan att det ens sattes ifråga att han skulle kvar- stanna. Detta grämde hon on-^ djupt, inen'pb samma g h g jublade han öfver, att nzr, skulle han riktigt pil allvar börja verka för sina idéer. Stras därp% insjuknade han doc]! s.vårt, och det skönjdes snart, att döden nalkades.

NLI greps han af oro: lian ville icke dö, han ville lefva, lefva för att visa., att ännu var han ej uttjänad, ännu var han verk- samhetskraftig, Knnu fanns det stal i hans vilja, tankar i hans hjärna. . Han ville lefva för att se dessa tankar taga gestalt. och gå framat. Men sjukdomen. .spreds vidare, och döden var obevek- lig. Det sista han yttrade under plagerna, strax innan ett slag- anfall förlamade hans tunga, var: ,Här förslhr ingen filosofi.^

Som en af de främsta £örkämparne för den svenska kvinnans sociala frigörelse gr Berndt Oscar Stackelberg sarskildt yard att . af henne med tacksamhet ihigkommas.

Cecilia Båtith-Holmbe~g. .

Ett ~unghögerprograrnr. Adrian Molin: Svenska spörsmål och kraf. 2:dra upplagan.

Georg Brandes säger, att man på aldre dagar hälst icke bör aterse vare sig de personer eller de böcker, man svärmade för vid aderton ars älder, emedan missriikningen då skulle bli alltför stor. Jag misstänker, att detsamma galler skriftställares förhillancle till sina ungdomsarbeten. Eller för att nu bara tala om oss vanliga. dödliga - 1At oss tänka på det intryck ~i nu för tiden f& af våra egna bref från tiden omkring 20-Ars-Lildern: vanligen skain- mas vi en smula vid genomläsningen, kanske rent a£ till den grad, att vi inte ens gitta sluta den. hminstone förutsiitter jag detta, eftersom det utan tvifvel stode illa till med ybr utveckling, om så inte vore fallet.

Men star det så till med bref, som vanligen f5 gulna i byrå- ladorna, hur skall det då inte yara med tryckalster, som obter-

,kall eligen framlagts för allmänhetens ögon ! Klokast vore det nog af författarne, och särskildt a£ hr Adrian Xolin, att med sina ung- domsskrifter göra som Geijer, hvilken i sina, »&1innen% säger sig aldrig ha Aterliist sin ungdomliga programskrift: »Hvilka fördelar kunna vid .människors moraliska uppfostran dragas af deras in- billningsgafva?» Och detta, fast det ar om denna skrift, som Geijer också siiger, att om den bär prägel af den stamning, hvarunder den författats, s% visar den oen kraft, som begynner kiinua sig och daraf har sin glgdje~.

Något ditat skulle också kunna sagas om »Svenska spörsniil och krafo. N. b. med den modifikation af omdöniet, som miste göras, då det öfverflyttas från originalet till imitationen. Att vi nämligen här ha att göra med %des grossen Vaters kleiner Sohm, ar påhagligt inte bara för den, som förut känner till furfattarens Geijer-studier i Nordisk tidskri£+ och Ord och bild. Det framgzir af det sätt, hvarpi han oupphörligt i sin bok återkommer till Geijers utvecklingsgång och åsikter; för öfrigt förkunnar han det rent ut, när han, s. 165, jämför situationen nu med den för hundra &r sedan och hoppas, att en ny götisk riktning nu niatte lyckas skapa en enhetlig svensk odling.

Maii n lh te ocks8 medge, att tidpunkten %r frestande till för- söket att grafva Geijer upp ur mullen. Om tidsl$nclelserna drefvo clen unge Uppsalacloceilten Geijer att i Sverige ,söka införs det nittoncle Arl~ui~clrndets germans1;a reaktion efter a11 den clesillu- siollering, son1 franska revolutionen efterliininat i sinnena, .s5 be- griper man, att det ar speciellt frestande för en vdra dagars Göte- borgsstuclent att f örsöka n5gontiag liki-iande 'för det tjugonde gr- lluaclradets Sverige. För sena tiders Göteborgare Er företaget ju viisentligen iiiiclerliittadt, i n k bara ' darför att Göteborgs högskola i Vitalis Korström fhtt en Benjamin Höjer, son1 om också ej i snille, S A dock i popularitet vida öfverglänsef den store filosofen. För Erik Gustaf Geijer Aterstod uppgiften att bilda »historisk skola», men för Adrian Molin ar det besvaret redan undangjordt genom professorerna Stavenow och ICjelkn. Och pH grundvalen at' samtliga dessa herrars mer eller mindre öfverensstiiminande lhdoinar, plus sina egna verkligt aktningsvarda och som jag hop- pas en gHag iifven för vetenskapen fruktbringande Geijerstudier, siitter förf. ihop en bok, son1 sammanför alla de niAnga olikartade ainnen, .dem Geijer portionerade ut p& sina tre raskt efter hvar- andra följande prog,rsmskrifter. Och eftersom Molin har starkare ryggstöd, vigar han sig in afven p i dagspolitiken och faller där- o& i tryck tvärsiikrare orndö.rrien an hvad Geijer p& den tiden ens i bref viigade göra.

l

I h blick på originalen visar ju, att Geijer verkligen inte IS09 docerat del, lillgnmla visdom han senare i sina Minnen phbördar sig sjiilf f r h cleniin tid: »HZr behöfs ett nytt uppslag i sakerna! Nu skulle jag vilja bjuda 11n.nden till en ny I<alrnarunioi~». Men hr Molin gr ini;e radd för vare sig historiska domslut eller pro- fet.ior : IinnS lösen nr en ny sveaslc-norsk. union pfi solidare gruncl an den gainls och linil vet, att nu stundar för Sverige en ny stor- hetstid. Finlnnds öde ar diirernot för hononl redan beseglaclt i den - naturligtvis - fhfanga kampen mot ~lifvets stora brutals '

realiteter» eller »kiiltinrf,zktorer», bajonetterila. ,

»Och IEuropa Plser sk<iclespelct nlecl lugn)), konstaterar hr Molin p4 sitt eget gent'lemannalika sprAk. %Det är bara niigra s111A kulturfolk, som kny ta niifven i byxfickan och. grymta 'nagot om vhld och rattskriinkningar. - - - De vilja icke se den sanningen in i ögonen, att clen kultur, hvaröfver de .%ro sa stolta, betyder anda har i varldein bra litet».

Efter detta borde det ;ju egentligen, inte hterstå n%got annat

för dessa asrnH kulturfolk» iin att sh stillsmnt som möjligt ligga sig ned att dö o si frnmt vi iiite, i enlighct med 1Yicksells fijr- inenande, borde s5ga till Ryaslnntl som hiinseii till riifven: »koin hit, sii5lln r5F, s5 ska' vi liira dig att bli vegetarians!

Men lyckligtvis f & vi af hr Jlolin reta, att det finns en kul- tiir i viirlrlen, soin verkligen har l ims gillaiide och som ocksii kan bli det tecken, i h~i l l ie t sveiiskarna skola segra. Vi f i k veta, att iiar I'reusseli IS11 besegrade Frankrike, %il2 vann gerriiaiiiem öfver romaiiisin», »d5 slog i riss iiieiiiiig förlossningens timme för Sverige», »da brots gnllicismcii i Swrige)?, och svcnslrn tiinlieaiitt ha, arbetat sig fram uiicler iiirerbnii af ~ d c t stnrlzn t y ~ k a statslif- vet, det siinda tjrslia folklifvet och den cljuplagda tyska veten- skapena. Och nar vi sålunda,, som Iiellgrcn sager om Thorild, gjort d e t stora tyskn spi'Hnget.

till kallan af det högs det sanna ocli det skiinn~,

kunna vi lugnt h4na den af Bismnrcks klack krossade arffienden och trotsa. ~gdl ic i smei i s~ gift, d. v. e. deii ur upplysningsfilosofieil och revolutionen utgångna liberalismen,

Denna ar ett spöke, som fijrf. nii"i1nr con amore med horn och klöfvar, för a t t riktigt f A piska det, precis som Geijer i sinn ung- domsskrifter 1nA1a.r upplysningen; och nar han s5 piskat sig fiirbi och andtruten utan att andii lyckas fil lifret ur odjiiret, erinrar han sig plötsligt - som man för sin egen heders skull irihte giirn med en obesegrad fiende - att den ar ett scglifvadt idunder , som beliiirsknt swiislra folket i nura tre fjiirdedels hrhuidrade. Tyclljgen iiiaste han för a t t f5 fienden SH mycket friiktansv5rdare rRkna afren det gninla landtniani~apnrtiets tic1 och den Hoströmska regeringen med till .libernlisn~ens >klang- och jiibelrlng:ir~, och ar

w n n vara det detta liaii .inennr nied libernlism, skall jag oclcsii b" med 0111 att pislin den och erkiiiiiin, att ( lm .rarit »rloktrinar och i det liela utan kiiniiiiig mccl Ianc'lt4s historia ocah tidigare ut- ~ec1diiig.a MCII om fOrP. anviinder snmii~a syrákl.)rnk soiii nnnnt folk, har nian svA~t att se, s t t 1il)ernlisintm egentliga period lios oss riickt liingre %n de 40 fire11 omkring IS30 -1SIO. Och rutt myc- ken lriinning med Sveriges historia och tidigare iitrcckling miiste niam dock ineclgifrn fanns Ataiii~stone hos dess iihlrc? profeter, t. ex. Johan Gabriel Richert -- och Erik Gustaf Geijer.

Jag har först omnämnt den .politiska afdeliiingeii af JIolins bok, ,Sverige och Eiiropab, ty dar finner man egentligen nyckeln till

förf:s uppfattning i ' alla ÖFriga frågor. Ett bestaniclt svar finner han niiniligen p8 sanitliga de spörsmil1 han uppställer; ingen gymnasist i ' i d e k m ha en niera detaljerad och afslutad lifs- åskhdning än hr Molin. Och det är icke mer k-n riittvist att erkänna, att han p3 omrhclena religion, kultur och sociala frågor liar mycket att siLga, som nian rhed &idje slcrifver under, både nar det giiller kritiken :LE det gamla och önskemfilen för clet nya. .

Oril kapitlet ,religionen och kyrkan». t. ex., är. det knappast för mycket eagdt, att clet i det stora hela ärligt sjunger ut hvad de

. bilhade klassernas religiöst vdrna personligheter verkligen &inka om vår raskt inurkilailde statskyrka.

Samma arliga protester möta vi ocksa i kapitlet om konsten; ehiiru förf. clär lider af en märkbar oreda i begreppen, sanit i kapitlet om uppfostran, ehuru hans viilvishet diix framträder nästan bastantare iin gli, andra hhll, hvilket icke vill saga litet. Afven förf:s utpriiglade stats- och ;jordsocialism, hans uppfattning af socialdemokrati, emigration och »militarisni» samt hans stora förhoppningar pli siriSlandtbruliet delar undertecknad fullkomligt . -- för SA vidt jag nu verkligen Iran anses begripa nier daraf än »vhra byrhkrater )), on1 hvillra förf. alskvard t sager, att de »först& affiirer sh mycket som Asnor)) ! Rkkligt nog vinner inte nyk: terhetsrorelsen riktigt hans gillande; och sedlighets:£ ragan tiger han med, Atrninstoae för så viclt den inte rör nioclern skönlitteratur. $tskilligt torde man dock kunna sluta. sig till n£ lians 5skAdning eller kaiislie rattare stiiming i kviiinofrå.gxn, ty. dbr kommer det ungdomligt lyriska starkast fram, on1 0~1isA e j frAn dess fördel- aktigaste sida. r: -#

i:

De 42 första sidorna af boken upptagas af kapitlet oni wFa- miljen)), clk förf. vid sicltm af ilrligen sagda sanningar om för- hållandet ii~ellwn föriildrny och barn, oclrsli, företar en s~imimarislr vidraskning med förhAllandet mellan nian och kvinna. Hiir Sr ull- ting i olag: »l\lannen stödjer icke liviiman och lwinnnn ar icke längre niannen till en 11Jilp. Kviniitm behöfver intet stöd och hoii vill in,gen ]$lp ge». Och s5 f A vi de g m l a och dock evigt ,unga teorierna till lifs: kvii~ilains absoluta naturbund'enhet och iizoclerskapet som hennes enda lifsuppgift satnt deil däraf följancle nödvändigheten, att lieniles arbete utom hemmet %r hennes naturliga förutsättningar som kvinns.. I inom kyrkan har hennes »].atta furitasi och' ömnm

»f örenligt k e d statslif vet och k8ndas ingen

plats; »personlighet och en åskiidning för lifvet far en kvinna blott genom mannen - formens och tankens herre,.

Som det nu gestaltat sig, har kvinnan emellertid liirt sig >att föredraga en prekär ställning som arbetsneutrum framför sin r8ttn uppgift som hustru » . Felet ar naturligtvis kvinnorörelsens, soin hittills »stormat fram ohejdad i iingclornlign öfverdrifter såsom hvarje ung och stark rörelse», men som hr Molin nu tycker det kunde vara pil tiden att hejda en smula. Det,.iir ~ ta tens plikt att reglera hennes arbete och d befria niannen-familjeförsörjsyen frAn -all onödig konkurrens med den lösa kvinnan p& arbetsmark- naden)), likeom ocksk att satta horn för arbetet p& upphahande af mannens malsmanskap. Och med 1:eta Nosebok och Sveriges rikes 1a.g i handen - »en bok, livarom kvinnosakskriimornn tala mycket men veta litet» - ställer sig Adria.n Molin nu i vägen för kvinnorörelsen, lika bredbent och skolpojlrsdryg som iiagonsin kamraten Elon '\Vickn~ark med sin Lily Braun och sina statiutiska tabeller.

Ja, hr Xolin, kvinnosakskvinnorna kiinnas gärna vid sin svag- het all, kanske till och med bättre in R'i sjalf gör det, men s; okunniga äro de dock inte, att de l i t a sig hänvisas till oriktiga lagparagrafer utan att protestera. Lagcn on1 gift kvinnas riitt att sjalf förvalta sin arbetsförtjänst är af 1874 och inte, edsom Si afven i andra upplagan pAstAr, af 1S9Sj hvilken sen:irc 1:ig diir. emot erkänner hustrus ratt att göra giilcl samt underlattar villko- ren för boskillnad. Och om Ir\~ini~osakskvi~iiiorna~ S ~ E O L Y J Xi prtstAr, andå »allt fortfarande skrana efter» ratten att förrnlta egen arbets- förtjiinst, e& beror det pli, att de bättre an herr Molin kanna till de stora inslrränkning,zr denna ratt i giillnncle praxis ar iinder- kastad - nnda dirhan att det är ovisst, om hustriiii fBr hch5lla för- valtningsrätten, dikest hon oinsatt sin :irbetsförtjiirist i nsgot annat an pangar l). Kvinnosakskvinnorna göra diirför klokt i att lämna hr Molins mer eller mindre originella fiincleringar öfwr ~nA1snian- fikapet silsom gallande icke hustrun titan fnmiljcn (!J, fiillstiindigt åt deras varde, tills han litet biittre studerat den iiktc~iskapel;ig- stiftning han hiir utlägger. Sak samma ined hela hans kvinna- psykologi; vi h n n a lugnt agga om dcn som professorn ende till tidningsreferenten, hvilken fragade, on1 h m möjligen inissuppfuttat

l) Vi kunna har bl. a. nnbcfnlla ett 1attE:ittligt och billigt arbcto n£ en kiind kvillnosnksfiyinna: ,Den svcnska gifta kvinnans riittdiga stillliling i familjen och ciarnhiillet~ af JJaria Ceclerscliiöld.

hans förelisning: »ja, det har Ni visst, men det gör rakt ingen- t i n g ! ~ De, utfall mot kvinnan man har' och d i r hittar i bolren: om D kvinligt hysteriska nerver u , om usy;slolösa öfuerk1:issc~mer u, som roa sig niecl fi:ittipvhrd, om att Sverige borde ha tvingat Norge till respekt för unionen, »sfisonz nznn q111 fostrar en sjdljsudlclig ktvinnn» l) - de synas endast ha till uppgift att tydligt förrhda föd:s r'ilder. :!: . *

r:

Och dock - om man sparde sina iingdomsskrifter till Alder- domen, E& .blefve de aldrig skrifna, och så pass stark fläkt af Geijers stora ande ligger verkligen bitvis öfver dessa utenlpera- i-i-ientsfinlla~ blacl, att vi kunna vara glada &t att. de blifvit skrifna, innan förf. ä m u £Att förstånd tillräckligt att tiga, och medan han annu, viktig och orubbligt allvarlig som -- förlAt mig - .som en äkta nor~-nzan, i skyddet af clen p,zagei.inai-isk,z själfhärligl-ieten törs svänga gisslet öfwr kyrka och stat, ii-iiiia och k-linnor, kiiilcla och okRnda.. Ty on? viil inh.1.iga af dem ha11 sriminariskt afhrdar, eseilipelvis kviniaoïi-ia, kiinn,z l-iiiilförxs just till clen stora katego- rieu af de för hononi okiiilila, sil dra cle c1ar;z.f endast saniina slut- sat.s som den gan-i.1.a stiident.st&derskan ona sina knncliclater ; »det r y m inte allting i li~ifvenn på dein!o

Dem h m vei.lzligen kanner trMar han i stallet s& mycket skarpai:e, ju mera ungdomligt h5nsynslös han iii., och det m&ste siigczs, att det iniista i v&rt sarnlilil lslif, som han af basar, förtjlihar

ett griii-idl.igt kok stryk, och att vi giirna se saken skötas af en ung sporttriinad arm, ty de unga Iirafterna iiro vi inte bortskänida nied, i vArt ganala lancl. Icke hiiller i ro vi bortsliiirncla med rniin, son1 li~~l-iila, för att begagna ett gammalt litteraturhistorisl~t ut- tryck, »\Ciiacla ryggen åt deil nya skolrtn och visa tihderila At elen ga113la9. Säkerligen %r det ocksA dessa o~.iistiincligheter, som för- Itlara bokens fr;mgcPlng och pil, SA ~ B t t göra den v5rd en vicllyf- tigare recensioii iiii clen pi% grund af sina m%nga s17a.gl-i.eter egent- ligen vore beriittigad till.

Vill :förf. verltligen p8 ~dlvar spela rollcn xf Erik Gustaf Geijer, tillöixlia vi l-ioiiom framför allt ett grundligt »affall» fran sin egen sjii.lftillriickig1iet Efter en sKilail »Uinwertung aller Wei:tlie» koinma nog l-ians böcker att unclergi clen klädsainma förvanclliag, s o ~ n en stark inre kris pliigar frambringa hos hvarje uttecklings-

\ möjlig personlighet och som alltid resulterar i flere spörarrzfil otth färre krnf - p% andra btrninstone. Som det nu ar, korumer hans debutarbete alltför ofta att osokt erinra oss om en af hans fraser: %naiviteten är en politisk dödssynd». - Hrarför icke en litterar?

Lydiu W ~ I /::t r i h .

Litteratur.

Den hvita slafvinnan. Roman af Elisabetlh Schijyelz.

Titeln p& denna bok anger tydligt iimnets beskaffenhet. Den handlar om en af de värsta skamfläckarna p& vårt moderna sam- hälle, och dess innehhll ar sidant som, en g h g last, knappast glömmes. Icke som skulle arbetet i sig ajalf tillhöra det fangs- lande slaget, det ar tvlirtorn, som roman betraktadt, SS. underhal- tigt, att man för sakens skii11 hade önskat nagot helt annat. För- fattarinnan har tydligen velat göra sin bok lattliist och populär genom en tillsats af litteriira godtköpseffekter och i stiillet för en enkel, objektiv skildring, far man till lifs en romantiserad fram- saallning, späckad med haremsscener, sphkvinnor, förgiftade hals- band och allehanda lättare följetongstillbehör. Om karaktiirsskild- ring kan ej ens bli tal, man kan ej gärna tanka sig en bok mera renons p% detta element. De handlande personerna, hjältinnan icke frinrälcnad, röra sig som marionetter, och intet spar af indi- viduellt lif lyser upp deras väg. Danska smiborgare, engelska lorder, sult.anen sjalf med gemaler, s favoriter s, döttrar .och da£- var, spekulanter och sAljare inom den afskyrarda shvita slafhan- deln» alla skymta de förbi lika overkliga, lika blottade p& anda och lif.

Men trots dessa brister, mera djupgamde an blotta telrniskri, ofullkomligheter, kan ingen tiinkni~cle och kiinnande människa läsa boken utan att gripas i hjiirta och samvete.

Atan kastar bort dcn otympliga litteriira omkläctnaden och ställer sig inför det nakna faktum att det öde, son1 i boken drab- bar en oskyldig och godtrogen dansk flicka, har delats och delas dagligen af mlingfaldiga hennes medsystrar i fira, civiliserade länder, och man fragar sig, om icke en l h p t ,zlltn5nnare kamp, än den som nu kampas af ett litet fital, borde och skulle upp- tagas för att uppspha de n ~ ä n och kvinnor, som betirifra detta det nesligaste af alla yrken. Och det ar just cn siidaii frliga ellcr rättare en öfvertygelse om att hela samhallet är delaktigt i att dylika dåd i stor utsträckning kunna begis, som boken velat verka. Det lider intet tvifvel att förf. sjalf besjälats af en brin-

nande indigilation' och en verklig hanförelse, och dessa k8i1slor smitta, iihen om de komma till oss geiloi-ii ett spralrrör, som

. icke nr clet biista och det mest direkta man ]<unnat önska. Det ar möjligt - liksom clet vore i hög grad öilskviiïdt -

att »elen livitn slafvinnans pA sitt onirdde skall iolstaclkonmia nigonting j5.iiifiirligt mecl 'hvad »Onkel Toim stuga», och »Ned inecl vapnens gjort pb sina. Elisabeth Schöyen n&r dlcleles icke upp till Harriet Becher Stowe, och icke hiiller till 13ertha Suttiler, men clet iir idSn soin antander, och en cltlligt skrifven ronian eller visa n&r ofta Iiiiigre 511 ett formfull~i-icl,zclt tal. LBt oss hoppas att fÖr@ttarinnc2ns ärliga mening och sjalfva sakens för- färande allvar far tala till s& i n h g a som insjligt; cla har boken haft en verklig inission att fylla. r

F. B. * Föreningsmeddelanden.

Vid F. B. F:s kretsmöte i' Motala den 14-15 jimi koiiiiner att niir- vnrs flera n£ Förb~indets styrelseleclan-iöter och förbiiiidsmedleinirinr i Stock- holin. Bland dessa inPiskns frii. Anna Höjer, fröken Matli. Silow, fröken Gortr~ict Adelborg, fröken Sigrid Ulrich, fröken Sigrid Björliliind, fröken Ida von Ploingren och Fröken Anna Gustafsson.

.173ljnnde föredrag komma att hallas: ~ H i i r bör en förbiincls1;rets lriiiip- lignst begyiinn sin verkssnihet?~, inledningaföredrag af fröken Ebba Lin- clencronq Mnlmij. - mOm kretskibliotekm iiileclningslöredra,uöer nE fröken Ruth Grönvall, Helsingborg. - >Den prdttiska och icleella betydelsen nf lwiiinni~s insnta i det foster1iiii~:lsl;a nrbetetr, föredrag nf fröken Gertriicl rlclelboig. - ~Anvfinclaiiclet af k\liiilig betjiiiiing pk iitsk%iil;iiin,asst~lleii oc1.1 i bndliusn, iiiIedniiigslörei1r:~g sf fru Amin Höjer. ~Hvnrför Br nied- borgerlig kunsknp nöd\riinclig f6r oss liviiiiior~, föreclrng al fröken Sigricl Rjörkl~iiicl. nFörblittrmdet af fitbriksarl~eterskornas bostaclsförliAlIa.i~de~i~, föredrag af frölien Si'gricl Ulrich.

Q

Studieresa till Danmark Eiir stiicleranclct R E Sorö nkererindeskoie for H iisholclingn och diirqed beslii1;t:icle liironnstdter Ironiiiler nied niislag fran Förbundet att i . sonimnr företngnu nf fröken Eertri?d Adelborg.

s

En internationoll riistr5ttskongress kommer ntt hbllas i Iiöpenlinn-iii 6-3.1 mig. Kongressen ar deii f6rsta som I.15lles sedzin ~1en i Berlin 1904 Lilclsde iiiternntionelln al1i:insen För kvinnans politislin röstriitt,, till livilkeii Aiistralien, Daiiinnrk, England, Förenta shteriin, Hollancl, Norge, Tysklniid, Sverige oc1.i Ungern nnslutit sig. All? clesun lniicler skola representeras ,

vid mötet, Före11t.n staterim bl.. a. af si% frmi1st3ende kvinnor som Mrs. Cnrrie Cl-inpmaii Catt och Rev. Aiina Shaw, men ytterligare sex 1Mnder skola senda delegerade, iiainligeii : Finland, l-rankrilie, Island, ICanadn, Xya Zeeland och Schweiz.

d

Telegram* till Finland. 1,aiitlsföreiiiiigeiis fiir kvinnans politislin röst- ratts verkskillnntle i i t ~ l i ~ t t liar n~etl :inlediiing af (le riktiga Iiiiiitlelscriia i 1.hlniicl tills5ndt Finsk kviniiofiirening 01.11 Finsfia kviiii~os:iksfiirhiiiii~lct ITnioneii, Helsingfors, ett s5 1ylaiitlc telegrniii: .)-i svensfin kriiiiiors viigiiar sandes Iijiirtlig, systerlig I ~ ~ l i ö n ~ k a i i till vniiiiet fnllt iiiet1l)orparskapn.

Från skilda haall.

Finland: ,Vår stora fråga QOst:>. Vnder ofvanstbende rubrik slnifver ~HiiTviitlstnd~~laiict .J i Iiclsinp-

fors för den 31 niaj bl. n. följantle: eEaiiitlign st:"iiitl lia aiit:yit proposi- tionen om ny Iaiicltdngsordning och r:illag. 1 k stniirre i~iit lri i igsyrli: i~l~l~ii~ soin fsninst~~llts, iiro nf ingeii som helst allniiiniiare betylelse och torde viil ej heller leda till iiagot resultat. Man iian alltdi, setlan regeringens förslag g~~ll iändts nf lnndtdagen, redan nu anse represeutationsrefori~~e~i definitivt genomförcl.

Den viktigaste, mest ingripande lagstiftningsal:t., som i rart land sett clagen, Iinr harigenom skapats. Klara, enkla och tytlliga fran~sth griincllinjernn af den representation, som hiireiter skall företradn clet finska folket. Lnndtdagen bild,^ en kammare och anminaiitriider h varje k. Röstriitten &r direkt och allman, utstradit till alla till mogen filder' koinila finska meclborgsre, n19n och kvinnor, endast iiieil ett fatal ur principiell synpunkt oiiiidvildiga undantag. Valeii förriittss enligt en pro- portionell metod, soin siiterstiiller iifven minoriteternas ratt. Vallm till Inndtclngsmnii lir utan nfseende 5. boningsort en h a r , soin Pr ral1,eriittigatl.). Med skii1 fiaii allts& tidningen framh:illa, att Finlaiitl genom (len iiii be- slutna represeiitationsreforn~en 1)lifvit ett föregiingslaiitl. P)c!t iiyastc ar viil det,, ntt kvinnaii utan n:tgon insliriiiiliniiig tillerkiints sainmn nied- borgarr~tt soin inniiiieii. Haroin siiger I1iiiriidstadsblntlet: :;Genoiii att kviiiiiornn tillagts b3de vnlriitt och valbarhet Ilar det politiska lifret till- fGrts ett nytt eleinent, soin sakerligen skall bli en faktor :if stort viircle för utvecklingen^.

I:

,Den danska kvinnans kommunala r0st~äff. Tid de i (lessa t1:ir;nr ininllnncte valen i o8rt sörlrn grniiiilniit1 koiiiiner iiet1:iiistheiicle iiiterpelln- tion att vid hvnrje valtribiiii i Iiela laiidet. ti1lstiill:in (le olika kantlit1:i- term till besvarnnde :

~Dniisk Kvinrlesaiiifiincl~, so ii^ 11est:ir af SO fiireningar öfrer 1iel:i Iniidet., och dai ii ske I<viiidetoreniiipeiis \':ilyrctsforbiiiitl~, soiii represeii- temr 11 sj~lfstiindigs kvin~iofiireiiiiig:ir ovli flera laiidsortsaftlt?liiiiig:ir, fran-ist.iilln det syörsii-iil till liniiilitlaterna, oiii (le ~ i l j a verka fijr att vit1 niista rilwlag antages en Ing om kvinnans komrniiiinla riistriitt ottli ~ 1 - barhet p:l sainmn rilkoi; soni fiir nian, s$ :it t (len t1:iiiska liriiinan i c1et.t:i . hanseeiide erhaler sniiirnn rattigheter, soiii \-Urs systrar pH Island, i Sverige, Sorge och rn3nga andra Iliiiders.