MAXIDA MÄRAK REBELLEN FRÅN SÁPMI

KLIMATMAGASINET

Sveriges enda samhällsmagasin om klimat och hållbarhet

Tema

SMÄLTANDE GLACIÄRERVEM BÄR ANSVARET?

NR 1/2016 • ÅRGÅNG 8 • 69 KRONOR

Tänkare

DAVID JONSTAD:

ETT ENKLARE LIV I KOLLAPSENS SKUGGA

BESTÄLL NUMREN DU HAR MISSAT!

Vill du ha mer Effekt?

Nr 2/2011En oschysst världsordning

Nr 3/2011Teknikdrömmar

Nr 4/2011Köpapokalypsen

Nr 1/2012Kampen om tiden

Nr 2/2012Resursjakten

Nr 3/2012Kulturkris

Nr 4/2012Köttfrosseri

Nr 1/2013Klimatkapitalism

Nr 2/2013Avfall

Slutsålt

Nr 3–4/2013Slaget om marken

Nr 1/2014Motstånd

Nr 2/2014Staden

Nr 3/2014Utbildning

Nr 4/2014Hälsa

Nr 1/2015Fånga kolet

Alla nummer kostar 69 kronor(+ 15 kronor för porto inom Sverige. + 55 kronor för porto till utlandet.)Gör din beställning genom att mejla Effekts prenumerationstjänst: ekonomitjanst@natverkstan.net

Nr 2/2015Arbete

Nr 3/2015Affekt

Nr 4/2015Divestering

KLIMATMAGASINET EFFEKT 1.2016 | 3

PLÖTSLIGT HÄNDER DET. Efter åratal av »nej«, »nej«, »nej« kommer ett »ja«. Som med överenskommelsen om tunnelbaneutbyggnaden i Stockholm häromåret. Plötsligt var alla politiker överens om att en sådan behövdes, trots år av motstånd från olika håll.

Vad berodde svängningen på? Var det att trycket från allmänheten blev för stort, att en utbyggnad skulle löna sig eller att tiden helt enkelt var mogen?

Tiden spelar nog en viss roll för att vissa tankar och idéer som tidigare har ansetts egendomliga plötsligt blir mer allmänt accepterade. Idéhistorikern Sverker Sörlin talar i intervjun i det här numret om ett slags samhällets tröskel-effekter där vissa processer blir själv-förstärkande. Men för att radikala och udda idéer ens ska kunna växa fram är det viktigt att det finns frizoner där olika tankar får ta plats, menar han.

Med det här numret hoppas vi kunna vara lite av en frizon. Vi frågar oss: Vilka tänkare har format vår syn på naturen och miljön, vilka tankar finns nu och vad borde vi kanske tänka för att möta de utmaningar som världen står inför?

En som kan ge lite vägledning är socio-logen Kari Marie Norgaard. I sin under-sökning av en liten ort i Norge blottlägger hon hur förnekandet av klimatföränd-ringarna kan se ut, både på samhälls- och individnivå. Hennes tankar är viktiga för att förstå hur lätt det är att tiga om det som är svårt.

Det vore intressant att få veta vad ni läsare tänker om det här numret och om den omställning som väntar. Hör gärna av er!

Anders Hellberg, Annika Hallman och Kjell Vowles

Innehåll

1/2016

20 EN BONDE, TVÅ FÖRFATTARE OCH EN FILOSOF

DELAR MED SIG AV SINA BÄSTA TANKAR

24 NÄR IDÉERNA SOM HAR BETRAKTATS SOM

BISARRA BLIR ALLMÄN EGENDOM – INTERVJU MED SVERKER SÖRLIN

28 DE GRÖNA TANKESMEDJORNA ÄR HÄR,

MEN VAD GÖR DE?

32 ORDET PÅ ALLAS LÄPPAR: RESILIENS

36 VARFÖR FORTSÄTTER VI ATT LEVA SOM OM

INGENTING HAR HÄNT?

Tema

Klimathotet påverkar vårt sätt att tänka, eller borde göra det, men hur?

Hur ska vi tänka?

4 | KLIMATMAGASINET EFFEKT 1.2016

Klimatmagasinet Effekt är ett religiöst och partipolitiskt

obundet samhällsmagasin om klimat- och hållbarhetsfrågor.

Tidningen utges av Klimatmagasinet Effekt

ekonomisk förening.

REDAKTIONEN: Kjell Vowles

(chefredaktör & ansvarig utgivare) kjell.vowles@effektmagasin.se

0739-67 41 22Annika Hallman (chefredaktör)

annika.hallman@effektmagasin.se 0705-94 68 04

Anders Hellberg (chefredaktör) anders.hellberg@effektmagasin.se

0703-52 28 07Jonas Gren

jonas.gren@effektmagasin.seSara Jeswani

sara.jeswani@effektmagasin.seDavid Jonstad

david.jonstad@effektmagasin.seMonica Walldén

monica.wallden@effektmagasin.seJesper Weithz

jesper.weithz@effektmagasin.seFormgivning: Eva Jais-Nielsen

eva.jais@effektmagasin.seAnnons: Jöran Fagerlund

joran.fagerlund@effektmagasin.se0736-45 00 52

KONTAKT:Klimatmagasinet Effekt

Brogården, Högalidsgatan 35117 30 Stockholm

Telefon: 08-519 840 08Mejl: redaktion@effektmagasin.seHemsida: www.effektmagasin.se

PRENUMERATION:

Effekt kommer ut med fyra nummer per år. Du kan välja att få Effekt hem

i brevlådan eller att få tidningen i pdf-format. 4 nr/250 kr,

4 nr pdf/200 kr, 4 nr stödprenumeration/500 kr.

För frågor gällande prenumerationer kontakta Nätverkstan: E-post:

ekonomitjanst@natverkstan.net eller telefon: 031-743 99 05 (telefontider

vardagar 9–12)

Plusgironr: 515749-0Bankgiro: 418-6300

Tryck: Lenanders tryckeri, KalmarISSN 2000-3919

MEDARBETARE I EFFEKT 1/2016:Henrik Allesson, David Berjlund,

Ingela Björck, Kitty Ehn, Oloph Fritzén, Emelie Gårdeler,

Helena Granström, Dougald Hine, Martin Hultman, Petter Lydén, Elin Magndahl, Sara Olausson,

Pia Skoglund, Susan Vinnerljung, Maria Österåker

Effekt mottar kulturtidskriftsstöd.

14

36

Ännu mer Effekt 5. Världsnyheter 6. Hallå där Ludvig Tillman 7. Nyheter 9. Kommentar: Sara Olausson10. Banbrytare: Fjällbackas ö-faddrar12. Nytt från krisfronten15. Krönika: Kjell Vowles18. Antropocenpoesi42. Fritid: Sätt prylarna på banken44. Klimatmat med Elin Magndahl48. Självhushållning med Maria Österåker52. Recension: Historier om mat53. Kulturkrönika: Jonas Gren54. Krönika: Kitty Ehn

16. KLIMATKRIS I PERU När glaciärerna smälte stämde en peruansk bonde ett tyskt energibolag.

40. AV JORD SKA VI LEVA Det blir marken snarare än marknaden som kommer att rädda oss, tror David Jonstad, aktuell med en ny bok. Vi publicerar ett utdrag.

44. LÅNA SKIDOR PÅ BANKEN Flytvästar och pjäxor, skridskor och inlines. Fritidsbanken i värmländska Deje är proppfull med prylar som alla får använda, helt gratis.

50. HIPHOP FÖR KALLAKI Maxida Märaks musik samsas kärlek till Norrbottens natur med ilska över gruvexploatering och kamp för samernas rättigheter.

Innehåll

50

48

»Om du inte är ideologiskt höger inom ekonomin, ja då måste du självfallet vara kommunist.«

16

Kitty Ehn om livet på en handelshögskola. Sidan 54.

44

FO

TO:

SU

SA

N V

INN

ELJ

UN

G

FO

TO:

AN

NIK

A H

ALL

MA

N

FO

TO:

ISTO

CK

PH

OTO

FO

TO:

OLO

V S

OTA

RN

TE

GB

Y F

RIS

K

KLIMATMAGASINET EFFEKT 1.2016 | 5

MED NUVARANDE ÖKNINGSTAKT kommer det år 2050 att finnas mer plast än fisk i världens hav. Det slog forskare nyligen fast i rapporten The New Plastics Economy.

– Vi visste att mänskligheten har producerat enorma mängder plast – från bakelit till PVC – men vi hade ingen aning om till vilken grad det har spridit sig över hela världen. Nu finns det till och med plast på våra djupaste havsbottnar, säger professor Jan Zalasiewicz vid Leicester University till The Guardian.

Han står bakom en annan internationella studie, som publicerats i tid-skriften Anthropocene. Den kommer fram till att den plast som producerats sedan andra världskriget skulle räcka för att vira in hela jordkotet i plastfo-lie. Om någon nu skulle känna sig hågad.

VÄSTVÄRLDEN HAR NÅTT »Peak heminredning«. Det uttalandet kom från Ikeas hållbarhetschef Steve Ho-ward under en konferens arrangerad av The Guardian i början av året.

Men att detta skulle betyda att Ikea får lägga ned sitt mål om nästan fördubblad försäljning till år 2020 höll Howard inte med om.

– Det finns en global möjlighet till tillväxt … men det är en distri-butionsfråga, sade han.

Vidare hävdade han bestämt att företag kan åstadkomma en koldioxidfri tillväxt. Det är bara en liten detalj som fortfarande håller hållbarhetschefen vaken om nätterna erkände han: Kommer det att gå fort nog?

I DET FRANSKA området Notre-Dame-des-Landes kämpar lokalbefolkningen sedan mer än 40 (!) år mot planerna på en ny flygplats. Elva familjer och fyra bondgårdar har hittills ståndaktigt vägrat att flytta från sina hem, och fått stort stöd, senast i januari av ett demonstrationståg bestående av 20 000 personer, 1 000 cyklar och 400 traktorer. Men därefter har en domstol dömt till flygplatsens fördel: familjerna ska slängas ut så att arbetet kan börja.

Aktionsgruppen ger dock inte upp. I stället har den gått ut med ett eget »anbudsförfarande« till all-mänheten, för att kollektivt bygga »en framtid utan flygplats«, med växthus, sovsalar, vandringsleder och klätterväggar.

HÖG HASTIGHET?JAPAN SKA BYGGA Indiens första höghastighetståg för att, som Indiens premiärminister Narendra Modi säger, »påskynda Indiens resa in i framtiden«. Men alla är inte lika övertygade. Att bygga järnvägen för höghastighetståget, som ska korta en 505 kilometer lång restid från sju till två timmar, kommer att kosta 28 miljoner dollar per kilometer räls, påpekar journalisten Latha Jishnu i en artikel i den indiska tidningen Down to Earth.

Indiens järnvägar transporterar varje dag 23 miljoner människor kors och tvärs över landet – i en snitthastighet av 54 km i timmen.

»Borde vi inte se till att de får grund-läggande möjligheter till toalettbesök på de vanliga tågen först?« undrar Latha Jishnu.

Världsnyheter

Flygfri framtid

PLASTFAKTA

IKEA PRATAR PEAK

Redaktör: Sara Jeswani, sara.jeswani@effektmagasin.se

Mer plast än fisk år 2050.

Renoveringsdags.

Nytt investeringsrekord i förnybart

Källa: Bloomberg New Energy Finance

FO

TO:

GR

EE

NP

EA

CE

Flygplats? Nej tack.

350

300

250

200

150

100

50

0

Miljarder US-dollar/år

2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015

329 miljarder dollarUnder 2015 gick den största delen av investeringarna till större projekt, exempelvis havs- och landbaserade vindkraftsparker, solenergiparker och biokraftverk. Vad gäller fördel-ningen av investeringarna mellan olika länder hamnade Kina och USA i topp, med 110 respektive 56 miljarder dollar.

FO

TO:

FLI

CK

R C

C

FO

TO:

FLI

CK

R C

C

6 | KLIMATMAGASINET EFFEKT 1.2016

Ludvig Tillman,Hallå där …

Grattis, du är hittills vår enda livstidsprenumerant!

– Tack! Det känns toppen. Vilka frågor vill du läsa mer om

i Effekt de kommande åren?– Jag gillade numret ni kalla-

de Affekt, uppskattade verkligen ansatsen att också beskriva det som händer inom oss i relation till klimatförändringarna. Oftast behandlas ju dessa frågor ganska tekniskt.

– Sen uppskattar jag alltid att läsa om potentiellt systemför-ändrande fenomen och tankar. Saker som ligger i marginalen, förslag och idéer som kanske uppfattas för radikala för att

riktigt tas på allvar men som samtidigt innehåller spräng-kraft. Jag hoppas att Effekt kan vara en tidning som går före och lyfter fram spännande saker inom klimatområdet innan alla andra pratar om det.

Du har de senaste veckorna jobbat från ett litet växthus ut-anför näringsdepartementet i Stockholm. Vad har du gjort där?

– Växthuset är den senaste delen i vårt nu ganska långa arbete med att försöka förmå re-geringen att se till att de enorma mängder brunkol som Vattenfall kontrollerar i Tyskland stannar i marken. Ska vi ha en chans att

hålla oss under de 1,5–2 graders uppvärmning som världen kom överens om i Paris vet vi att ma-joriteten av de fossila bränslena måste bli kvar i marken.

Vi tänkte att du, som bonus, ska få ge bort en årsprenumeration på tidningen till en valfri person i Sverige. Vem väljer du då?

– Det blir nog Stefan Löfven ändå. Önskar att jag hade kunnat vara mer påhittig, men det har stört mig så länge att socialde-mokratin inte gjorde något av det frö man hade i termen »det gröna folkhemmet«. Jag vet ju inte vad de egentligen tänkte när det där myntades 2004, men

när jag fantasifyller orden med vad de skulle kunnat innebära blir det en jätteomställning. Ett enormt Apolloliknade program för klimat- och miljömässig håll-barhet som även lyckas med att idémässigt bygga en gemensam stolthet och glädje i ett utma-nande omställningsarbete och strävan efter något större.

ANDERS HELLBERG

FO

TO:

GR

EE

NP

EA

CE

projektledare på Greenpeace, som i december ropade hem en livstidsprenumeration på Effekt för 1 000 kronor, pengar som oavkortat gick till Musikhjälpens insamling »Ingen ska behöva fly undan klimatet«.

B

ILD

: A

LE

XA

ND

ER

MA

HM

OU

D

W W W . T I D N I N G E N R E P U B L I C . S E

GLÄDJE- BESKED! PRENUMERATION + PREMIE = FRÅN 250 KRONORGå in på tidningenrepublic.se/prenumerera och teckna en prenumeration för fyra nummer så bjuder vi på antingen en av våra nya snygga tygpåsar eller boken »Rörelser under ytan« för 250 kronor. Alternativt på boken »Mellan rummen« för 299 kronor. Ett lyxigt val som är helt upp till dig. Stöd oberoende journalistik!

KLIMATMAGASINET EFFEKT 1.2016 | 7

Den flera dagar långa protesten ordnas av nätverket Ende Gelände, som ungefär betyder »Vägs ände«.

– Med demonstrationen vill vi visa hur riskabelt det är att investera i kol, säger Lilli, en av organisatörerna. Vi förväntar oss minst lika många människor på plats som förra året.

– Jag hoppas på 10 000 männ-iskor, säger Peter, som också är med och organiserar aktionen.

Lilli och Peter har ordnat en filmvisning i Berlin som en del av förberedelserna inför brunkolsprotesten. På det lilla kaféet i stadsdelen Wedding är det trångt när unga och gamla sätter sig för att titta på doku-mentären »Auf der Kippe« om motståndet i östra Tyskland mot fler kolgruvor.

– Vi tänker stoppa grävma-

skinerna i kolgruvorna genom civil olydnad, säger Peter, som är aktiv i Berlins mobilise-ringsgrupp för Ende Gelände. Genom att fysiskt sätta stopp för kolutvinningen visar vi alla potentiella köpare av Vattenfalls verksamhet att kol inte är en framtidsbransch.

Under pingsthelgen i mitten av maj åker människor från både Tyskland och andra länder till Lausitz vid den tyska gränsen mot Polen. Där finns några av Tysklands största brunkolsfyn-digheter. Förutom de avsevärda klimateffekterna nya brunkols-gruvor skulle få är flera byar hotade av »kolbaggarna«, de enorma grävmaskiner som kan flytta 14 000 kubikmeter jord i timmen.

– Vi i klimatrörelsen sam-arbetar med byborna i Lausitz som inte vill bli av med hus och

hem, säger Lilli. De sitter i en svår situation: å ena sidan är de beroende av kolindustrin som arbetsgivare, å andra sidan förstör samma kolindustri deras land och river deras hus när de stora dagbrotten breder ut sig.

Protesten i Tyskland i maj är del av den globala kolprotesten Breakfree2016, som organiseras av bland andra 350.org.

PETTER LYDÉN

*Peter och Lilli heter i verkligheten någon annat, på grund av risken med civil olydnads-aktioner vill de inte få sina namn publicerade.

Förra året deltog 1 500 människor i en protest mot det tyska energibolaget RWE:s brun-kolsutvinning i västra Tyskland. I maj är det dags igen, men denna gång är det Vattenfall som står i blickfånget.

Vattenfalls kolutvinning ska stoppas

Nyheter

David Kihlberg, klimat sakkunnig på Naturskyddsföreningen,

skriver på Twitter.

»Till alla som önskar en riktig vinter: This is it. Vi väljer slaskvintern varje dag när vi väljer resor, mat, energi och politiker.«

Klimataktivister närmar sig en av de enorma grävmaskiner som kallas »kolbaggar«.

FO

TO:

350

.OR

G

INNE ATT ÅKA TÅGALLT FLER RESENÄRER väljer tåget. Enligt SJ är en förklaring de sänkta biljettpriserna. Men det handlar också om miljöaspekten, och att det blivit »inne« att åka tåg.

Under 2015 ökade antalet resenärer hos SJ med två procent jämfört med året innan. Och det var de ofta lönsamhetstyngda och nedläggningshotade natt-tågen som var de stora vinnarna.

Nattåget till och från norra Norrland ökade med 23 procent, samtidigt som nattåget till och från Malmö ökade med 98 procent.

– Den ökning vi har på natt-tåg nu, den har jag aldrig varit med om under mina 37 år på SJ, säger Björn Nilsson, vd på SJ Norrlandståg, till Sveriges radios Ekot.

Den tredje linjen, nattåget till Jämtland, kommer visserligen att dras in under lågsäsong, men fortsätter cirka 100 dagar om året, vilket har att göra med att linjen såg en tioprocentig ökning under högsäsongen i fjol.

ANDERS HELLBERG

FO

TO:

ST

EFA

N N

ILS

SO

N,

SJ

FO

TO:

PE

TT

ER

LY

DÉ

N

8 | KLIMATMAGASINET EFFEKT 1.2016

Stockholms universitet divesterar

När amerikanen Bill McKibben, grundare av organisationen 350.org och ett av de främsta nam-nen i den globala divesterings-rörelsen, loggar in på Twitter och skriver »Skål!!«, ja då går det att ana (1) att ännu en viktig aktör beslutat sig för att flytta sina investeringar bort från fossilindustrin, och (2) att det hänt här i Sverige.

Meddelandet skrevs mycket riktigt bara någon timme efter det att styrelsen på Stockholms universitet gjort klart att stiftelseförvalt-ningen vid universitetet inte längre ska tillåtas investera i fossila bränslen, och att om-ställningsarbetet ska påbörjas omgående.

– Fossilbolagen håller sakta men säkert på att förvisas till historieböckerna, och jag är glad att Stockholms universitet

är med och skriver den histo-rien, säger Olivia Linander, kampanjsamordnare på Fossil Free Sverige, som är en del av 350.org.

Hon tillägger att ett sådant här beslut kräver både mod och framåtanda.

– Vi är många som är stolta över universitetet för deras beslut att divestera ur kol, olja och gas.

I det senaste numret av Effekt, vars tema var just divestering, berättades det om den kampanj som divesterings-rörelsen i Sverige driver mot bland annat universitet och

högskolor. Enligt Olivia Linan-der är beskedet från Stock-holms universitet en viktig milstolpe i arbetet, precis som det var i december 2014 när Chalmers tekniska högskola i Göteborg, som första lärosäte i Sverige, tog beslutet att både

direkt och indirekt upphöra med sitt aktieinnehav kopp-lat till fossila bränslen. Men arbetet är samtidigt långt ifrån över.

– Vi riktar nu en ännu strängare blick mot övriga svenska lärosäten – från

Luleå i norr till Lund i söder – samt svenska kommuner och landsting med fossila investe-ringar. Vi laddar just nu inför en nationell kampanjdag den 16 april som vem som helst kan delta i, så det är något att hålla utkik efter, säger Olivia Linan-der till Effekt.

ANDERS HELLBERG

Nyheter

Universitetet kommer inte längre tillåta investeringar i fossila bränslen.

PROCENT mer kött äter vi i genomsnitt per person i Sverige jämfört med 1990. Men när SR-programmet Matens pris ställde frågan om vi äter mer eller min-dre kött till landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S) var hanssvar: »Jag kan inte exakt de siff-rorna om det är mer eller mindre. Det törs jag inte säga.«

45

ROMSON VILL ÖKA ÅTERANVÄNDNINGENDET ÄR DAGS att gå från en linjär slit- och slängkonsumtion till en mer cirkulär ekonomi. Det anser regeringen som nu ger en utredare i uppdrag att se över hur handeln med begagnat kan öka i Sverige.

Utredaren ska även titta på hur reparationer och uppgrade-ring av olika produkter kan leda till en ökad återanvändning och därigenom minskade negativa miljöeffekter.

Ansvarigt statsråd, klimat- och miljöminister samt vice statsmi-nister Åsa Romson (MP), säger i en kommentar till Effekt:

– I framtiden kommer det vara naturligt att köpa begagnat eller dela ägandet med fler. Fram-tidens produkter måste kunna brukas länge och repareras, det är en förutsättning för att jordens resurser inte ska ta slut.

Regeringen hoppas att en mer resurseffektiv samhällsekonomi kommer leda till att också nya affärsmodeller, företag och jobb skapas. Utredaren, Ola Alterå, tidigare centerpartistisk stats-sekreterare i näringsdeparte-mentet, har till slutet av februari nästa år på sig att bli klar med arbetet.

ANDERS HELLBERG

I mitten av februari beslutade styrelsen på Stockholms universitet att investeringar i fossila bränslen inte längre ska vara tillåtet.

FO

TO:

STO

CK

HO

LMS

UN

IVE

RS

ITE

T

FO

TO:

PR

IVA

T

FO

TO:

FR

ED

RIK

HJE

RLI

NH

KLIMATMAGASINET EFFEKT 1.2016 | 9

KommentarSARA OLAUSSON

10 | KLIMATMAGASINET EFFEKT 1.2016

Banbrytare

Öfaddrar håller skär gården ren från skräpAv Anders Hellberg

En enkel idé fick människorna i Fjällbacka att tillsammans ta ansvar för den gemensamma miljön.

I FJÄLLBACKA skärgård på västkusten samlas hundratals människor en dag om året för att städa öarna rena från skräp. De gör det med glädje, och de gör det med stolthet. Många fortsätter dessutom att plocka skräp på öarna under resten av året också.

– Första året, när det var som värst, då plockade vi nästan 1 000 säckar med skräp på en

dag. Hela kajen i Fjällbacka var full av blåa 250-literssäckar.

Det säger Anders Nilsson, som var med om att dra igång projektet för fyra år sedan.

– Vi som har levt våra liv här har kunnat följa hur det har bli-vit allt smutsigare för varje år, inte minst sedan man för cirka 20 år sedan slutade med någon som helst form av offentligt finansierad ö-städning.

Anders Nilsson diskuterade problemet tillsammans med sin familj och med sina vänner under flera år. Han pratade också med kommunen. Till slut var det tre familjer som konsta-terade att det inte skulle hända någonting om de inte själva tog tag i frågan.

– Det här var efter en höst då det verkligen blåst ordent-ligt. Vi ligger ju så till att vi har

strömmarna och vinden som skjuter skräpet rakt mot oss, och allt fastnar på öarna i skär-gården, knappt någonting når in till land.

Enligt Anders Nilsson såg det fasansfullt ut.

– Du kan inte föreställa dig. Det är platser som i vanliga fall är oerhört vackra. Nu var de täckta med skräp, långt upp på land. Det var nästan bara

FO

TO:

AN

DE

RS

HE

LLB

ER

G

KLIMATMAGASINET EFFEKT 1.2016 | 11

plast, som dunkar, nät, petflaskor. Extrema mängder som ligger där i solen och till slut vittrar sönder.

Frågan som Anders Nilsson och hans vänner ställde sig var hur de skulle kunna engagera Fjällbacka-borna och sommargästerna att tillsammans börja städa öarna. Alla skulle ju tjäna på detta, tänkte de. Det handlar dels om det egna välbe-finnandet av att ha en ren skärgård, dels att få bort miljöskadlig plast från naturen. Men frågan är även viktig rent ekonomiskt. Området marknadsförs som »världens vack-raste skärgård« – samtidigt som det enligt Anders Nilsson »såg ut som skit« på många platser.

Men hur tar man då första steget?– Det gjorde vi genom att starta

den stora fadderdagen. Det var den bärande idén för att skapa en personlig koppling och intresse för projektet. Alla som ville delta blev helt enkelt faddrar för en egen ö, och i den mån man var tidigt in i

projektet kunde man förstås paxa sin älsklings-ö. Samtidigt fick vi hjälp av kommunen som lovade att se till att året runt plocka bort allt skräp som tas in till land, bara vi ringer och förvarnar dem.

Faddersystemet blev snabbt en snackis i Fjällbacka. Det gjorde också att det blev en morot för många att fortsätta plocka skräp även under årets andra månader.

– Man kan ju som fadder för en ö inte ha en skitig ö. Snarare vill man ta ansvar för sin ö och gärna se till att den är snyggast av alla.

Enligt Anders Nilsson ser han skillnaden tydligt nu när han rör sig ute i skärgården. Och han tror att faddersystemet, där människor tar ansvar för en egen bit mark, skulle fungera nästan var som helst i landet.

– Det enda som krävs egentligen är att man är några stycken som tar tag i det.

FO

TON

: A

ND

ER

S N

ILS

SO

N

12 | KLIMATMAGASINET EFFEKT 1 .2016

EKOLOGI | ENERGI | EKONOMI

»DU KANSKE STICKER DIG PÅ EN ROSBUSKE, S FÅR EN BAKTERIEINFEKTION OCH ÅKER TILL.S SJUKHUSET, DÄR SÄGER LÄKARNA ATT DE INTE S KAN GÖRA NÅGOT FÖR ATT RÄDDA DITT LIV. . DU LEVER ELLER DÖR BASERAT PÅ SLUMPEN.«S

Nytt från krisfronten Redaktör: David Jonstad, david.jonstad@effektmagasin.se

Professor Neil Woodford förklarar för BBC vad utbredd antibiotikaresistens skulle få för konsekvenser.

40PROCENT. Andelen av USA-odlade grödor som hotas av bidöden. Enligt en ny studie publicerad i den veten-skapliga tidskriften PNAS.

Koldioxidhalten i atmosfären PPM

KLIMAT

Jan 2016: 402,5 Jan 2015: 400,0Jan 2014: 397,8

Oljepriset i dollar/fatOLJA

SnöINDIKATORN

SIFFRAN

CITATET

MatFAO-index2002–2004=100

Oljepriset (dollar/fat)

80

120

160

200

240

maj 2012 apr 201330

40

50

60

70

80

april 2015 januari 2016

0,00,20,40,60,81,0

FO

TO:

FLI

CK

R C

C

VÄRLDSEKONOMIN FAST I EN »DÖDSSPIRAL«Oron stiger för att världsekonomins tillstånd är på väg att försämras kraftigt. Tunga aktörer varnar sina investerare och uppmanar dem att säkra sina pengar. I mitten av januari meddelade Royal Bank of Scotland att 2016 blir ett »omstörtande år« med en global deflationskris och stora börsfall. »Sälj allt« var budskapet, »när rummet är proppfullt av folk är nödutgångarna trånga«, rapporterar The Telegraph. Inbromsningen i Kina är ett av många tecken på att stora krafter är i rörelse, enligt banken. I början av februari anslöt sig den amerikanska storbanken Citi till pessimisterna. »Världen tycks vara instängd i en dödsspiral« hävdade Citis Jonathan Stubbs i en rapport och spådde ett 2016 präglat av en tydlig recession.

I grunden för dessa analyser ligger världsekonomins försök att hantera sina svindlande skuldnivåer med att ta nya lån. Skuldsättningen i ekonomin har ökat kraftigt sedan finanskrisen inleddes 2008.

EKONOMI

0

13

26

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010

NH snötäcke Snötäckets utveckling

Källa: wxshift.com

HAR DU ETT MINNE av att det var mer snö på vintrarna när du var liten? I så fall stämmer det nog med verkligheten. Det norra halvklo-tets snötäcke är på tillbakagång. Jämfört med toppen 1979 krympte snötäcket till en tredjedel under bottenåret 2013. Mindre snö innebär inte bara mindre skidåkning och snögubbar, men också mindre landyta som reflekterar tillbaka solljuset, något som i sin tur skyndar på upp-värmningen. Även vattenförsörjningen på många platser påverkas av mängden snö som faller.

Hittills är det snötäcket under vår och sommar som påverkats mest av uppvärmningen.

Sommarsnötäcket i norra hemisfären (miljoner kvadratkilometer)

KLIMATMAGASINET EFFEKT 1.2016 | 13

FO

TO:

FLI

CK

R C

C

EKOLOGI | ENERGI | EKONOMI

Nytt från krisfronten

Självmorden bland indiska bönder har accelererat som en följd av de senaste två årens torka. Det senaste året har tusentals tagit livet av sig efter dåliga skördar. Det totala antalet bönder som begått självmord sedan 1995 är nu uppe i över 300 000, skriver The Guardian. Utöver torka påverkas även skördarna negativt av bland annat översvämningar, ihållande regn samt brist på färskvatten. Regeringen inför nu en skördeförsäkring i ett försök att förhindra självmorden. Åtgärden kan också ses som ett försök att blidka Indiens bönder som bland annat kritiserar regeringen för att den gör det lättare för storföretag att köpa upp jordbruksmark.

KLIMAT

Skördeförsäkring ska stoppa självmord

HAV

Världens fiskefartyg blir större och mer effektiva i att dammsuga haven – men fångsterna minskar likväl. Vilket beror på att fiskefartygen är just så effektiva. Nu visar ny forskning, publicerad i Nature Communications, att fiskebestånden krymper mycket snabbare än vad som officiellt rapporterats. Skälet är att statistiken endast omfattar de stora fiskeflottornas fångster, alla fiskar som tas upp av illegala fiskefartyg liksom hela det småskaliga fisket har utelämnats. Räknas detta in är överfiskningen 32 procent högre än vad man tidigare trott.

Forskarna konstaterar att den kommersiella fiskindustrin, när de tömt ett fiskebestånd bara förflyttar sig vidare till nästa. I takt med att fiskarna i havet blir färre bör konsumenter räkna med allt färre fisksorter att välja på framöver, rapporterar The Ecologist.

Snabbare dammsugning av haven

Världsekonomin blickar nervöst mot ett Kina vars tillväxt börjat slå av rejält på takten – med fallande börskurser som följd. Men att den kinesiska jätten bromsar in får också andra kon-sekvenser. Missnöjet bland de arbetare som förlorar sina jobb eller ser sina löner sänkas ökar dramatiskt. För några år sedan registrerade China Labour Bulletin ett par hundra strejker årligen, för år 2015 var antalet 2 703 stycken.

När fabriker går i konkurs och infrastrukturprojekt ställs in är det många som berörs, både kinesiska arbetare och migrantarbetare. Bara inom stål-industrin beräknas 400 000 anställda förlora sina anställningar enligt den statliga kinesiska nyhetsbyrån Xinhua. Den kinesiska staten hoppas kunna hantera situationen genom olika former av stöd till uppsagda arbetare.

SOCIAL ORO

DRAMATISK ÖKNING AV STREJKER I KINA

Här är ytterligare ett bevis för den industriella civilisationens förmåga att förändra hela planeten: Våra utsläpp av växthusgaser försenar nästa istid med 100 000 år. Det visar ny forskning som analyserat de senaste 800 000 årens totalt åtta istider för att få grepp om vad som orsakar dem. Analysen visar att förutsättningarna för att en istid ska infinna sig är ganska lätta att kvantifiera. Därmed är forskarna tämligen säkra på att den människoskapade temperaturhöjning som världen intecknat sig för kommer senarelägga nästa istid. I princip kommer nästa förväntade istid att helt hoppas över på grund av de höga halterna av växthusgaser i atmosfären.

Enligt forskningen, som publiceras i Nature, var världen på väg att glida in i en ny istid i början av den industriella civilisationen, men små ökningar av koldioxidhalten gjorde att detta undveks.

KLIMAT

UPPSKJUTEN ISTID

FO

TO:

FLI

CK

R C

C

FO

TO:

FLI

CK

R C

C

14 | KLIMATMAGASINET EFFEKT 1.2016

Aktivera din garderob! UNDER 2014 klättrade Sverige från plats 13 till 10 på värstingligan över länder som överutnyttjar jordens resurser. För att återskapa resurser i samma takt som vi använder dem skulle vi behöva ett och ett halvt jordklot, i stället för det enda vi har. Men det finns en enkel sak vi kan göra mer av så att vi slutar klättra på denna lista. Att börja använda våra saker och kläder.

Hur stor del av din garderob använder du, och vad gör du med klä-derna du sorterat ut? Naturvårdsver-ket har kartlagt vår konsumtions- och avfallsstatistik för mode och hemtex-til. Kartläggningen visar att varje år köper vi svenskar cirka 12,5 kilo ny textil och cirka 0,9 kilo återanvänd textil per person. Vi slänger sedan åtta kilo per person i hushållssopor-

Debatt

Klarar vi klimatmålen utan kortare arbetstid?EN SVENSK HAR i snitt mycket större ekologiskt fotavtryck än den genom-snittliga människan. Det beror till stor del på att en svensk i snitt har mycket mer pengar att spendera i en värld där nästan all konsumtion får en negativ miljöpåverkan.

Dessutom visar rekyleffekten att när vi sparar pengar genom miljöåt-gärder, får vi mer pengar till överkon-sumtion som fler flygresor. Att välja kortare arbetstid i stället för högre lön är därför av stor vikt för att klara klimatmålen.

Eftersom det bland riksdagsparti-erna bara är Miljöpartiet och Vänster-partiet som vill ha kortare arbetstid, så står hoppet i närtid till fler kommuna-la initiativ. Allt fler kommunanställda

na. Plocktester visar att fyra kilo hade kunnat återanvändas i stället för att förbrännas.

Vi på Myrorna ville veta mer om svenskarnas attityd till sina gar-derober och i november förra året lät vi genomföra en undersökning. Resultatet visade att 7 av 10 svenskar använder hälften av kläderna i sin garderob – eller mindre. 25 procent av svenskarna känner frustration när de öppnar garderoben. 20 procent känner förvirring och 3 procent kän-ner skuld. Ändå rensar vi sällan. 6 av 10 svenskar rensar garderoben en gång om året eller mindre ofta.

I dag gör vi konsumenter minst av det som enklast kan ge en väldigt stor miljöeffekt; att använda det vi redan äger. Forskningen visar att det är genom att förlänga produkters

livslängd som vi minskar belastning-en på miljö och klimat. Om ett plagg exempelvis används tre gånger längre minskar koldioxidutsläppen med 65 procent och vattenåtgången med 66 procent.

Det bästa valet för miljön hänger alltså redan i din garderob! Genom att medvetandegöra konsumentens relation till sin egen garderob vill Myrorna inspirera till nya vanor. Vi vill få konsumenter att aktivera sina garderober genom att sluta förvara, och börja använda. För sitt eget väl-mående såväl som för miljön.

Så ta väl hand om dina kläder och saker. Använd dem. Älska dem. Och om kärleken tar slut – låt någon an-nan ta över dem.

EMMA ENEBOG, hållbarhetschef Myrorna

kan nu välja hur mycket de vill jobba och även när på dygnet de vill jobba.

När det gäller olika sätt att generellt sänka arbetstiden, så är gradvisa sänk-ningar troligen det bästa för miljön, om inte timlönen ökar. Helheten måste då utformas så att låginkomst-tagare inte missgynnas.

Kvinnodominerade yrken i of-fentlig sektor måste få rätt till kortare arbetstid, likt många genom avtal redan fått i mansdominerade yrken i privat sektor. Genom att dela på jobben där det är möjligt kan stressen minska både för den som får jobb och för den som går ner i arbetstid.

Stödet är stort. Valforsknings-programmet vid Göteborgs univer-sitet 2014 visar att det är lika många

positiva som negativa till att införa sex timmars arbetsdag för alla förvärvsar-betande. Forskningsgruppen för sam-hälls- och informationsstudier och konsult- och analysföretaget Kairos Future visade 2014 att det konstant sedan 1990-talet är en klar majoritet av de heltidsarbetande som hellre vill ha kortare arbetstid än högre lön. Tyvärr vågar många inte avvika från heltidsnormen om inte fler på deras arbetsplats gör det.

Slit inte ut människor och miljö. Den gröna framtidsvisionen måste vara mer än frånvaro av elände. Vi behöver även lockande framtidsbilder om högre livskvalitet och mer tid att leva.

GÖRAN HÅDÉN, partistyrelseledamot (MP)

Redaktör: Anders Hellberg, anders.hellberg@effektmagasin.se

FO

TO:

MY

RO

RN

A

FO

TO:

PR

IVA

T

KLIMATMAGASINET EFFEKT 1.2016 | 15

KJELL VOWLES OM DRÖMMEN OM

NEGATIVA UTSLÄPP

Det var som ett Paris i miniatyr när miljömålsberedningen i början av februari annonserade att de skulle föreslå att Sveriges klimatmål skärps och att en ny klimatlag instiftas. Politikerna gra-tulerade varandra för att sju partier kom överens, och ledamoten Rickard Nordin (C) twittrade om hur han kände att det skrevs miljöhistoria. Nu ska Sverige minska sina utsläpp med 85 pro-cent till 2045, och samtidigt kompensera för de resterande 15 procenten. På DN Debatt skrev de sju ledamöterna i beredningen och ordförande Anders Wijkman att klimatmålet »skärps i linje med FN-beslutet« i Paris.

Tyvärr är det inte sant.Visst är det bra att politikerna vill minska

utsläppen snabbare och att det skapas långsik-tiga spelregler, men i Paris fattades ett beslut om att kämpa för att försöka begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 grad över förindustriella nivåer. Detta är ett mål som alla ledamöter i miljö-målsberedningen har uttalat sitt stöd för, men när de nu själva har kommit överens om ett utsläpps-mål är det inte i närheten av vad som krävs. Anders Wijkman erkände det själv i en intervju med DN där han sa att: »Jag skulle beteckna 1,5-gradersmå-let som en from önskan och jag tror att vi ska rikta in oss på 2 grader. Vi hade aldrig fått enighet med sju partier om vi tagit i mer.«

Jag tror han har rätt. Det är nog orealistiskt att vi ska lyckas begränsa uppvärmningen till 1,5 grader, med tanke på att det enligt klimatforska-ren Glen Peters vid norska Cicero innebär att vi måste ha en fossilfri värld om tio år. Men frågan är varför vi accepterar att politikerna säger att de ska sikta på detta för att två månader senare anta ett utsläppsmål som leder till helt andra tempe-raturökningar? Det är en kognitiv dissonans som

aldrig skulle vara acceptabel på andra områden. Går det att tänka sig att finansministern Mag-dalena Andersson (S) skulle lova att allting ska finansieras krona för krona, för att två månader senare presentera en budget där utgifterna vida överskrider intäkterna? Det är absurt, men det är så klimatpolitiken hanteras.

Det enda sättet som politikerna själva kan tro på vad de säger är genom att förlita sig på negativa utsläpp, vilket är inskrivet i miljömålsberedning-ens förslag. Det innebär att för att nå målen till 2045 och därefter hamna på minusutsläpp, ska storskalig teknik användas föšr att dra koldioxid ut ur atmosfären och sedan lagras under jord eller hav. Negativa utsläpp är också en outtalad del av Parisavtalet, eftersom förhandlarna inte backade upp sina ambitiösa temperaturmål med några krav på utsläppsminskningar.

Problemet är dock att tekniken ännu inte finns. I den mån som CCS (Carbon Capture and Storage) faktiskt används handlar det om att pumpa ner den infångade koldioxiden i sinande oljekällor för att få upp ännu mer olja. Med en referens till Stanley Kubricks klassiska kärnvapensatir har den brittiske klimatprofessorn Kevin Ander-son beskrivit det som om vi förlitar oss på »Dr Strangelove-alternativ« när vi tror att tekniken ska rädda oss.

När det brinner i en byggnad brukar första alternativet vara att försöka släcka branden, även om besökarna måste utrymma lokalen. Dagens politiker vägrar säga till sina väljare att det brin-ner och att de faktiskt kanske inte har kontroll över situationen. I stället låtsas de som ingenting och hoppas att negativa utsläpp ska bli deras nöd-utgång när entrén är fylld av rök.

Eftersom inte nödutgången ens är byggd verkar det som en dumdristig strategi.

Har någon sett nödutgången?

»Det är en kognitiv

dissonans som aldrig skulle

vara accepta-bel på andra

områden.«

Krönika

16 | KLIMATMAGASINET EFFEKT 1.2016

Farväl Cordillera

BlancaRisk för olyckor och framtida vattenbrist väntar när Perus glaciärer smälter.

Går det att komma åt de som bär ansvaret? I höstas stämdes ett tyskt energibolag för den globala uppvärmningens hot mot området.

TEXT: INGELA BJÖRCK FOTO: SUSAN VINNERLJUNG

De snöiga topparna i Cordil-lera Blanca tornar upp sig ovanför staden Huaraz i centrala Peru – men namnet »den vita bergskedjan« kommer snart att bli felaktigt. Perus glaciärer smälter skrämmande fort, och det är bara en tidsfråga innan bergen kring Huaraz förlorat all snö och is.

– Glaciären krymper för varje år. Det är förskräckligt att se, säger César Salinas, som varit guide vid glaciären Pastoruri i 23 år.

Pastoruri är den glaciär som är lättast att nå för de turister och vandrare som besöker Huaraz. Det går regelbundna turer dit med bussar som snirklar sig uppför grusvägens hårnålskurvor. Na-turen påminner om de svenska fjällen, trädlös och bevuxen enbart med kort, grågrönt gräs.

Sista biten upp till glaciären får be-sökarna gå uppför en stenlagd stig. Det

finns också hästar att hyra, för dem som tappar orken i den tunna luften på nära 5 000 meters höjd.

Den stenlagda gången kallas »Ruta del cambio climático«, Klimatföränd-ringarnas väg, och är försedd med flera informationstavlor om vad som hänt med glaciären.

– Pastoruris is täckte förr hela dalen där stigen går nu. Glaciären har dragit sig tillbaka nästan en hel kilometer, berättar César Salinas.

Isens tjocklek har samtidigt minskat från ungefär nio till fem meter, och en helt ny sjö har bildats vid glaciärens fot. Sjön växer hela tiden, när nya isstycken lossnar från glaciären och faller ner i vattnet.

Istäcket på Pastoruri och de andra glaciärerna i Cordillera Blanca har krympt med så mycket som en tredjedel de senaste årtiondena. Andra delar av Anderna har drabbats på samma sätt.

Världens högst belägna skidanläggning, på berget Chacaltaya utanför staden La Paz i Bolivia, står nu utan en gnutta snö. Chacaltaya-glaciären anses ha varit hela 18 000 år gammal, men försvann på några årtionden och var helt borta år 2009.

Att turistindustrin drabbas, som vid Pastoruri och Chacaltaya, är en sak. Det gör det sämre för till exempel små företag som säljer klätterutrustning och ordnar bergsvandringar. I ett större perspektiv är den förändringen dock inte den viktigaste (och har ju till och med fördelen att klimatutsläppen från flyget kan minska). Allvarligare är två andra följder av de andinska glaciärer-nas avsmältning: risken för olyckor och risken för framtida vattenbrist.

Huaraz är ett exempel på en stad i riskzonen. Undanskymd i en dal ovanför staden ligger sjön Palcacocha, som utgör en tickande bomb för stadsborna. Redan

Cordillera Blanca rym-mer världens högst belägna tropiska glaciä-rer. De är extra illa ute eftersom de kan smälta året om, till skillnad från kallare trakter där vinterkylan ger isen ett tillfälligt skydd.

KLIMATMAGASINET EFFEKT 1.2016 | 17

år 1941 bröts Palcacochas skyddande moränvallar sönder, vilket orsakade en dödlig lavin av lera, sten och vatten.

Sedan dess har sjöns volym ökat mer än 30 gånger. Perus vatten- och glaciär-myndighet har utarbetat en plan för att sänka sjöns yta 15 meter, men än så länge har bara några mindre avrinnings-ledningar och ett larmsystem kommit på plats.

– De nationella myndigheterna vill inte finansiera projektet, och vi i regionen har inte råd, säger Waldo Ríos Salcedo som är landshövding i regionen Ancash.

Några miljöprojekt han trots allt försöker driva igenom är återplantering av träd på känsliga bergssluttningar, att måla hus vita för att öka deras förmåga att återkasta solljuset och att skapa »miljöambassadörer« bland utländska turister i Huaraz och få dem att berätta i sina hemländer om de peruanska glaciä-rernas kris.

Men om Perus myndigheter nu inte kan göra något för Huaraz, kanske de som bär ansvaret för den globala uppvärmningen kan fås att göra något? Så tänkte den peruanske bonden Saúl Luciano Lliuya förra året. Med hjälp av den tyska organisationen Germanwatch stämde han i höstas den tyska energi-jätten Rheinisch-Westfälisches Elek-trizitätswerk (RWE) för den globala uppvärmningens hot mot Huaraz.

Stämningen utmynnade i kravet att RWE ska betala 0,5 procent av kostna-derna för att skydda staden. Eftersom RWE har beräknats stå för 0,5 procent

av världens årliga utsläpp av växthus-gaser, så borde företaget enligt Lliuya ta motsvarande ansvar för följderna. Förslaget har fått en hel del publicitet, och fallet följs med intresse av miljöak-tivister och jurister.

RWE hävdar att lagen inte kan tvinga företaget att betala, och hänvisar till ett fall från 1990 då tyska domstolar kom fram till att tyska företag som släppt ut svaveldioxid inte skulle behöva betala för det sura regnets skador på svensk skog.

Lliuyas tyska advokat Roda Verheyen hävdar å sin sida att det är mycket svårare att bevisa kopplingen mellan svaveldioxid från Tyskland och döda träd i Sverige, än att koppla samman växthusgaser och klimatförändringar.

Den peruanska stämningen stöds också av Environmental Alliance Worldwide, en koalition av advokater, forskare och aktivister som menar att nationella och internationella rättssys-tem måste fås att omfatta även klimat-förändringarna. »Rättssystem är till för att råda bot på orättvisor, och det vi gör med klimatet kan leda till de värsta orättvisorna hittills i världen«, säger en talesman för organisationen.

Peru räknas till de tio länder som är värst påverkade av den globala upp-värmningen, bland annat på grund av de smältande glaciärerna. Till risken för översvämningar från växande glaciär-sjöar kommer risken för ras från bergs-sluttningar som förlorat sina istäcken.

Effekterna på vattenförsörjningen kommer längre fram, men blir då ett jät-teproblem. Hela Perus kust är en enda

öken, som får vatten bara av de floder som rinner ner från Anderna.

Än så länge har avsmältningen gett floderna mer vatten. Men när glaciärer-na försvunnit, vilket enligt nuvarande uppskattningar sker inom något eller några årtionden, blir den torra kusten beroende av den nederbörd som faller i bergen under regntiden. Och det regnet lär bli både mindre och mer oberäkne-ligt i framtiden.

En försmak av kommande problem har visat sig redan nu. Årets kraftiga El Niño-effekt har gjort att det regnat ovanligt lite i sydvästra Peru. För att spara på vattnet har myndigheterna därför sänkt trycket i kranarna delar av dygnet, så att bara tunna rännilar sipprar ut.

För indianerna i höglandet innebär de smältande glaciärerna också ett and-ligt problem. I södra Perus bergstrakter lever trosföreställningar från inkatiden fortfarande kvar, som tron på »apus«, en sorts bergsväsen som bidrar till att upprätthålla världsordningen. När glaciärerna nu krymper är det för india-nerna ett tydligt tecken på att världens grundvalar knakar i fogarna.

Så är det ju verkligen också. För även om Peru kan spara på vattnet genom att bygga dammar, införa bättre bevatt-ningssystem och använda andra grödor, så är det bara tillfälligt bromsande åtgärder. Om den globala uppvärm-ningen inte stoppas snabbt, är Andernas glaciärer dödsdömda förr eller senare, med enorma problem för kuststäderna och hela landet.

Bergsguiden César Salinas har lett vandringar till gla-ciären Pastoruri i 23 år, och är orolig över utveck-lingen.

En ny sjö, matad av ständigt nya nedfallande isstycken, brer ut sig vid foten av den krympande glaciären Pastoruri.

18 | KLIMATMAGASINET EFFEKT 1.2016

Snøhvit och 2-gradersmålet, med sikte på 1,5

Arlanda och 2-gradersmålet, med sikte på 1,5Utbyggnaden av Arlanda och 2-gradersmålet, med sikte på 1,5

Troll och 2-gradersmålet, med sikte på 1,5Ekofisk och 2-gradersmålet, med sikte på 1,5

Oxelösund och 2-gradersmålet, med sikte på 1,5

Bełchatów och 2-gradersmålet, med sikte på 1,5Jharkhand och 2-gradersmålet, med sikte på 1,5

Ghawarfältet och 2-gradersmålet, med sikte på 1,5Cantarell och 2-gradersmålet, med sikte på 1,5

Porter Ranch och 2-gradersmålet, med sikte på 1,5

Coal India och 2-gradersmålet, med sikte på 1,5China Coal och 2-gradersmålet, med sikte på 1,5

Shenhua Group och 2-gradersmålet, med sikte på 1,5Shanxi Coking och 2-gradersmålet, med sikte på 1,5

Gazprom och 2-gradersmålet, med sikte på 1,5Lukoil och 2-gradersmålet, med sikte på 1,5

ExxonMobile och 2-gradersmålet, med sikte på 1,5BP och 2-gradersmålet, med sikte på 1,5

Bilförsäljningsrekordet och 2-gradersmålet, med sikte på 1,5Royal Dutsch Shell och 2-gradersmålet, med sikte på 1,5

Chevron och 2-gradersmålet, med sikte på 1,5Statoil och 2-gradersmålet, med sikte på 1,5

TTIP och 2-gradersmålet, med sikte på 1,5Tokyobörsen och 2-gradersmålet, med sikte på 1,5

London och 2-gradersmålet, med sikte på 1,5Dow Jones och 2-gradersmålet, med sikte på 1,5

5300 miljarder dollar i fossilbränslesubventioner och 2-gradersmålet, med sikte på 1,5

Davos och 2-gradersmålet, med sikte på 1,5Plastbesticken och 2-gradersmålet, med sikte på 1,5

Maya, Oliver, Oscar, Zoe och 2-gradersmålet, med sikte på 1,5

Ur Effektmedarbetaren Jonas Grens nya diktsamling Antropocen som utkommer på 10TAL Bok våren 2016.

Noter: Snøhvit, Troll, Ekofisk, Bełchatów, Jharkhand, Ghawar och Cantarell är namn på norska, polska, indiska, saudiarabiska,

mexikanska och amerikanska olje- kol- och gasfält.Maya, Oliver, Oscar och Zoe är namnen på världens

största containerfartyg, med plats för 19 000 containrar.

Dikt

TänkareD

e finns här hemma någonstans. Kan-ske uppställda i någon bokhylla. Eller gömda i en av alla travar på golvet. Tänkarna. Människor som under de senaste åren, århundradena, årtusen-

dena lyckats formulera argument och idéer som kommit att spela en avgörande roll.

För att det blev som det blev. För att vi just i dag lever våra liv på det sätt

som vi gör. »Politiskt tänkande«. Det handlar en av

böckerna om. Här finns en hel del bekanta namn. Platon, Aristoteles, Hobbes, Locke, Rousseau, Marx, Bentham, Rawls, Nozic.

En annan bok, om »de politiska idéernas historia«, nämner ännu fler namn. Ännu fler män. Machiavelli, Hume, Smith, Kant, Burke, Hegel.

I en antologi med ett jordklot och en blomma på framsidan finns i alla fall ett par välkända kvinnor med, bland annat Rachel Carson, Vandana Shiva och Gro Harlem Brundtland. Boken handlar om 50 tänkare som haft ett avgörande inflytande i hur vi människor ser på miljön och naturen om-kring oss. Här finns både gammalt och nytt. Bland männen märks exempelvis Siddhartha Gautama (Buddha), Franciskus av Assisi,

Mahatma Gandhi, Henry David Thoreau och Peter Singer.

Men vem är egentligen en tänkare? Fing-ret vandrar längs med raderna av böcker. Stannar upp då och då. Är inte Bob Dylan en tänkare? Patti Smith? Eller Nina Björk och Göran Greider? Saknar man inte tankarna från Astrid Lindgren och Henning Mankell? Hur är det med Russel Brand och Naomi Klein? George Monbiot, Wangari Maathai, Simone de Beauvoir, Martin Luther King Jr?

Fingret fastnar på en bok. Michael Hardts och Antonio Negris Förklaring. Vill minnas att det stod något användbart i den. Bläddrar. I ett kort stycke om Gilles Deleuze, en fransk filosof som levde på 1900-talet, står att läsa:

»Deleuze menar att vad vi ofta behöver, i stället för information och kommunikation, är den tystnad som krävs för att möjliggöra tänkande. Detta är inte så paradoxalt som det låter. Deleuzes mål är egentligen inte tystnaden utan att ha något som är värt att säga. Vad som i första hand står på spel i frå-gan om politiskt handlande och frigörelse är med andra ord inte informationens, kommu-nikationens och uttryckens kvantitet, utan snarare dess kvalitet.«

ANDERS HELLBERG

KLIMATMAGASINET EFFEKT 1.2016 | 19

Tema

20 | KLIMATMAGASINET EFFEKT 1.2016

Tankar för världen

I klimatkrisens spår måste vi tänka nytt. Effekt frågade två författare, en filosof och en bonde om deras bästa tankar.

Tema: tänkare

KLIMATMAGASINET EFFEKT 1.2016 | 21

KANSKE ATT DE VIKTIGASTE filosofiska aningarna har sina rötter i barnets tidiga erfarenheter av det konkreta kroppsliga mötet med världen. Vindens och vatt-nets möte med barnakroppen kanske är detta »verkliga« som inte kan överges med mindre än att sveket mot barnet i oss också blir ett svek mot någonting större?

Barnets intuition och aning om både det flyktiga och delaktigheten har för mig gjort det värt att vänta och fundera i årtionden på språk som förvandlar det privata till något synligt som kan delas, pratas och tänkas om.

Mina viktigaste fynd – hittills:Det enkla icke-dualistiska (r-)evo-

lu tionära faktum att vi är beroende, inneslutna och delaktiga – oavsett vad vi

tänker och känner – är både storslaget och svårslaget.

Mångfald som skillnad – inte homo-gen harmonisk holism. Det är att det skiljer som förenar och förmerar. Den enskilda människan är också många.

Livsprocessen är »händande« utan upprepning – drivet av konflikt och gestaltat av improvisation.

Frihet är att vara aktiv del av »hän-dandet«.

Slutsats vad gäller människan och miljödilemmat: Det handlar inte om ansvar för något utan om frigörande del-tagande i livet. Hur det nu kan se ut …

Pia Skoglund skriver och föreläser om ekofilosofiska perspektiv och är lärare i miljövetenskap vid Karlstads universitet.

PIA SKOGLUND:

SNARARE ÄN EN TANKE, bör min bästa tan-ke nog kallas en insikt – och den har att göra just med distinktionen däremellan. Om en tanke är något som existerar på en rent intellektuell nivå, är en insikt för mig en kännedom som på samma gång härrör från och präglar kroppen.

Att vår kulturs medvetenhet om de miljöproblem den orsakar – klimat-förändringar, kemikaliespridning, kärnavfall, sopberg och havsdöd – inte tycks ha förmågan att på allvar påverka vårt handlande, tror jag beror på detta: att denna medvetenhet är uteslutande intellektuell. Vi har förlagt de negativa effekterna av vårt sätt att leva någon annanstans, och upplever dem därför mycket sällan direkt.

»Miljö« är i sig ett begrepp som vitt-nar just om det abstrakta förhållnings-sätt som vi som kultur har anlagt på

naturen – medvetenheten om miljö-problemen är därmed per definition en medvetenhet som saknar förankring i den levda erfarenheten.

När insåg jag detta? Jag tror att det var när jag efter många år av strikt veganism stod vid en fjällbäck med en sprattlande röding vid mina fötter. Min hunger stod mot rödingens liv – och jag förstod att ingen tanke i världen skulle kunna hjälpa mig att avgöra om det var försvarbart eller ej att döda denna fisk, förrän jag stod där med dess kropp ryckande inför mig och såg i dess blanka ögon vad jag faktiskt gjorde; vad den, och jag, och världen, faktiskt var.

Helena Granström är författare och fysiker, aktuell med boken Det som en gång var med fotografier av Marcus Elmerstad.

HELENA GRANSTRÖM:

22 | KLIMATMAGASINET EFFEKT 1.2016

DET ÄR ELVA ÅR SEDAN min far och jag la mjölkkorna på hyllan. I dag kämpar många mjölkbönder med lönsamheten och många är livegna under banken. Samtidigt producerar vi livsmedel som om vi håller på att svälta ihjäl. Väst-världsmarknaden badar i överflöd av mediokra livsmedel.

Lantbruk behöver styras om till låginputsystem utan dagens enorma mängd av insatsvaror. Mjölkproduk-tion till exempel, låt korna styras över till 100 procent gräsuppfödning i stället för kraftfoder, beta schematiskt för att bunkra bete även till vinterhalvåret, låt korna mjölka under sommarhalvåret och vila under vintern och låt dem leva med sina kalvar dagtid i tio veckor så att man inte lägger arbete på sådant som korna helst och bättre sköter själva.

Priset för produktionshetsen och tek-nologifetischismen är att man omöjlig-gör och skrämmer bort de som borde bli nästa generation bönder.

Jag tänker på Willie Nelsons vers i »American remains« där han sjunger om det hårda livet som bonde och grö-dorna som torkar bort: »The bank man says he likes me but there’s nothing he can do, he tells me that he’s coming but the clouds are coming too.«

Om molnen är på väg för mjölkbön-derna får man verkligen hoppas att om-ställningen tar fart. Det som är säkert är att bönder går bankernas ärenden och låter dem lära oss hur vi ska driva våra företag. På samma sätt går vi maskin-företagens ärenden, ofta för att man tycker det är coolt med nya grejer.

Det vi behöver för matsäkerheten är fler bönder som producerar mindre men som kan skala upp om världen börjar skaka eller marknaden börjar hungra.

Oloph Fritzén är landsbygdsutvecklare och frilansande bonde.

OLOPH FRITZÉN:

KLIMATMAGASINET EFFEKT 1.2016 | 23

EN BRA TANKE är ungefär som när du plötsligt hajar ett skämt: du står där med samma information som du fick för en stund sedan, men perspektivet är helt annorlunda. Vi tänker oss tänkandet som en ensam eller introvert aktivitet, men oftast kommer mina bästa tankar mitt i ett samtal. Tankarna uppstår när jag låter mig utmanas, bli påmind om att verkligheten är mer än jag inbillade mig. Min största insikt är att »kartan är inte territoriet«, men det är knappast min tanke – utan någon annans, ja rentav många andras tanke; åtminstone är det vad jag tror, och någon hade säkert den insikten redan innan Alfred Korzybski,

som anses vara upphovsmannen. När du hör en sådan fras för första gången så tar den fram något som du redan vet. Den typ av tänkande som ligger mig nära, det tänkande där jag känner att det verkligen betyder något, är det som får oss att rita om kartorna, att se de osedda möjligheterna. Ett sådant tänkande ger mig hopp, i dessa mörka tider.

Dougald Hine är medgrundare till The Dark Mountain Project, som har beskrivits som »världen långsammaste, mest eftertänksamma tankesmedja«. Leder The Village and the Forest som äger rum på Södra teatern i Stockholm.

DOUGALD HINE:

24 | KLIMATMAGASINET EFFEKT 1.2016

Det finns vissa olika typer av intervjupersoner, om jag får vara lite generaliserande. Det finns de inbitna nördarna, som får en fråga och sedan pratar i timmar

om sitt ämne. Det finns politikerna, som säger sina inrepeterade svar oavsett vad frågan är. Det finns de som bara gillar att snacka, och som börjar med att svara på frågan men ganska snabbt tar ologiska skutt till andra ovidkommande spår.

Sedan finns det personer som Sver-ker Sörlin, vars lugna norrländska döl-jer det faktum att hans tankebanor är mycket snabbare än mina egna, så trots att jag tycker att jag har hängt med, sitter jag efteråt och försöker förstå hur en fråga om uppväxten i Västerbottens skogiga inland efter en halvtimme har hamnat i ett resonemang om hur aka-demiska miljöer tar en allt större plats när andra folkbildningsarenor har fallit sönder.

Vi ska försöka bena ut det lite senare. Men först en presentation av Sverker Sörlin. Han är idéhistoriker och profes-sor i miljöhistoria, och den som kanske

har gjort mer än någon annan i Sverige för att vidga miljön från sin gamla förankring i naturvetenskapen och ta in den i humanioran. Dessutom är han kulturskribent och författare med en bibliografi lång nog att publiceras i bokform. Han måste kort sagt vara en av landets mest produktiva akademi-ker.

– För mig är själva skrivandet och formulerandet en central del i mitt sätt att fungera. Jag författar hellre än jag förvaltar, och jag utvecklar hellre än att jag ser över. Jag är hellre på väg mot något annat och nytt än att jag städar och sorterar och ordnar, säger han.

– Och jag är inte väldigt beroende av sällskap kan jag säga, utan trivs ganska bra med att vara ensam.

Sverker Sörlin kommer som sagt från Västerbottens inland, från Åsele närmare bestämt. En hembygd som han i en essä i DN har beskrivit som ett »ABF-land. En studiecirkeldemokrati av Gotlands storlek genomkorsad av flottningsleder och timmervägar«. Han säger att även om inte den norrländska

barrskogen brukar framhävas för sin skönhet, lämnar dess enorma rumsliga utbredning sina spår.

– Det är nånting med att det är så stort – att det inte är urbant. På något tyst sätt blir man klar över att det är det här som är villkoret. Växer man upp i stan tror jag det kanske är annorlunda, att söka upp naturen kräver en aktiv handling. Av oss krävdes ingen aktiv handling, vi var i naturen. Snarare var det det här lilla samhället – en glänta i skogen – som var en liten tillfällighet som egentligen inte hörde dit.

Uppväxt i en bygd präglad av skogen och skogsbruket, och med ett tidigt engagemang i Afrikagrupperna, insåg snart Sverker Sörlin att frågor gäl-lande global utveckling och rättvisa var sammanlänkade med diskussionen om hur vi använde våra naturresurser. Som student flyttade han till Umeå, en universitetsort som också hade skogen i centrum, och diskussionen om exempelvis vattenkraftsutbyggnaden i Norrland och torvbrytningen under energikrisen på 1970-talet var livlig.

Miljöhistorikern och författaren Sverker Sörlin säger att han och hans kollegor ska försöka komma med förslag om hur den storskaliga samhällsomvandlingen

ska gå till. Effekt har träffat honom för ett samtal om Västerbottens inland, Parisavtalet, och hur värderingar styr vårt sätt att tänka.

EN PRAGMATISK TÄNKARE SOM HOPPAS PÅ EN

TEXT: KJELL VOWLES ILLUSTRATION: EMELIE GÅRDELER

Tema: tänkare

stillsam revolution

KLIMATMAGASINET EFFEKT 1.2016 | 25

26 | KLIMATMAGASINET EFFEKT 1.2016

– Jag blev nog för egen del tidigt klar över att det inte gick att delegera ansvaret för att tänka om det här till en viss akademisk disciplin, utan att det krävdes en bredd, säger Sverker Sörlin.

Han menar att Umeå var en välkom-nande miljö för det tvärvetenskapliga. Själv disputerade han så småningom inom idé- och lärdomshistoria med en avhandling om utnyttjandet av de norrländska naturresurserna. Sverker Sörlin berättar hur ämnet vidgades i Umeå under den här tiden från att bara titta på den akademiska lärdomshis-torien, till att titta på hur tänkandet hade utvecklats även inom exempelvis arbetarrörelsen och folkbildningen.

– Jag är visserligen historiker, och det genomsyrar väldigt mycket av det jag gör. Men det är inte bara ett sorts historiskt tänkande utan det är ett tänkande som kombinerar element från väldigt många olika håll. Jag tror att i den mån jag har fått uppmärksam-het och blivit lyssnad till spelar det stor roll. När mina idéer får verkan så är det inte i första hand för att de represente-rar en viss typ av specialiserad exper-tis, utan snarare att de har en bredare giltighet.

Sverker Sörlin fick tidigt fler arenor att verka på. Han blev 1986 redaktör för den humanistiska forskningstidskriften Tvärsnitt och fick ett styrelseuppdrag inom Folkuniversitet. En av drivkraf-terna var att göra en samhällsinsats, och Sverker Sörlin såg sig som privilegi-rad samtidigt som han såg olyckor och bekymmer runt omkring sig. Detta har i sin tur gjort ett avtryck på hans sätt att tänka.

– Jag tyckte länge att jag hade för lite

olyckor för egen del, om man får säga så, och att jag måste göra någonting för an-dra. Och det tror jag också att man kan se som ett genomgående drag här, ett slags självuppoffrande drag. Men den här självuppoffringen var inte framkal-lad av att jag var moraliskt högstående utan för att det fanns en klyfta mellan min relativt problemfria position och det här som jag just har beskrivit. Det var liksom rätt och billigt att göra en samhällsinsats, och samhällsinsatsen för mig tog de här bestämda uttrycken, som utan att det var planerat också främjade min möjlighet att – om man så vill – tänka. Att kombinera drag i samhällsdebatten och i den vetenskap-liga diskussionen gjorde att jag kunde presentera nya tankar och idéer.

Sverker Sörlins arbete handlar till stor del om människans relation till sin omgivning, och hur synen på naturen har förändrats genom historien. I Västerbotten och i

Umeå har en stor del av debatten kretsat kring skogsbruket, och motståndet mot kalhyggesbruket har engagerat många. Sverker Sörlin intar en mittenposition, han säger att han förstår att skogen måste användas som råvara och att det behövs en skogsindustri.

– Ett visst mått av pragmatism tror jag har präglat mitt tänkande. Det finns folk som går mycket längre, som ifråga-sätter saker mycket mer radikalt. Och jag frågar mig ibland varför gör inte jag det – beror det på feghet? Men jag tror det beror på att det ändå finns någon form av känsla av att till sist måste vi ändå kunna genomföra det.

Det synsättet gör också att han aldrig

har intagit någon strikt ideologisk håll-ning.

– Jag tycker inte det är något själv-ändamål att konstruera ett visserligen begåvat men utopiskt argument. Jag är ganska stolt över att kunna resonera mig fram till positioner som utvecklar möjligheter och som dessutom går att använda, säger Sverker Sörlin.

Sedan Naomi Klein släppte boken Det här förändrar allt har kapitalismkritiken blivit mer framträdande i klimatdebat-ten. Sverker Sörlin håller med om att systemkritikerna har flera bestickande argument, men tror ändå att vi inte kan bli alltför dogmatiska om någonting ska bli gjort. I alla fall inte ännu.

– En omställning borde kanske också innebära att man ifrågasätter viktiga delar av kapitalismens sätt att fungera. Jag kan förstå det, men samtidigt kan jag tycka att problemet om man skulle göra den frågan central och föra upp den högst på agendan – även om det rent intellektuellt framstår som det man borde göra – är att då kommer det inte gå alls. Det blir för många som blir likgiltiga eller fientliga. Den på pap-peret bästa idén kanske inte är så bra eftersom den skapar så mycket hinder.

Det är två månader sedan Parisavta-let skrevs under, och Sverker Sörlin tror avtalet kommer att ställa saker på sin spets. Detta kan vara sista chansen för kapitalismen, och om inte processen med översynen av ländernas klimatå-taganden visar sig leverera de utsläpps-minskningar som behövs, tror han att systemkritiken kommer att växa sig ännu starkare.

– Jag tror att här ryms sprängstoft

3 GEORGE PERKINS MARSHMan and Nature (1864)»Den boken är på något sätt ett slags tidigt antropocen-dokument skulle man kunna säga – långt innan ordet nånsin var påtänkt – så tillvida att han visar i boken hur framförallt Europa men även Nordafrika och Mellan-östern är totalt omvandlat

av människohand. Han gör resor runt i Europa och läser dokument – även från Sverige, Norge och Danmark faktiskt – och hela boken är en enda lång redogörelse för hur förändrad naturen är. Som jag ser det är han den som sätter vårt tänkande om natur och miljö på mo-dern kurs.«

RACHEL CARSONTyst vår (Silent spring, 1962)»Boken byggde på en väldigt effektiv användning av forskning och trycks i New Yorker som serieform och kom sedan ut i bokform, och förhandsbeställningarna av boken låg på 200 000 exemplar. Jag tror det är väldigt viktigt att hon vidrörde någonting som

tänkare som Sverker Sörlin menar har format vår syn på miljön:

KLIMATMAGASINET EFFEKT 1.2016 | 27

när man kommer till utvärderingsske-det, säger han.

Samtidigt har det snart gått ett kvarts sekel sedan Riokonferensen, då grunden lades för FN:s klimatför-handlingar. Redan då fanns kunskapen som behövdes för att agera och undvika framtida klimatkatastrofer, men ändå har utsläppen – i alla fall fram till i fjol – fortsatt att öka i oförminskad takt. Har inte tillväxtkapitalismen redan nu bevisat att den inte är en del av lösning-en utan en del av problemet? Sverker Sörlin tycker att det ligger mycket i den argumentationen, men menar att vi ska ge Parisavtalet en chans.

– Det är ingen slump att vi är där vi är, det är en fruktansvärt korkad hantering. Det är otroligt dåligt, prestationen är förfärlig. Möjligen kan man säga lite ursäktande att ur ett historiskt per-spektiv så har den fulla vidden av denna fossilekonomi inte framträtt förrän de senaste årtiondena. Så sent som för 50 år sedan var det ingen som trodde att människan kunde skapa de här föränd-ringarna, så det är relativt nytt. Men nu står det helt klart att det är de grundläg-gande systemen som är dåligt riggade, och frågan är om de då med systemens egna inneboende premisser kan ställas om så som det föreslås i Parisavtalet? Jag vet inte, men visar det sig att det inte händer så ser dagordningen annorlunda ut om tio år. Då kan man ställa frågorna radikalare, säger han.

Omställningen som krävs beskriver Sverker Sörlin som en stillsam revolu-tion, och menar att det går att överföra Karl Marx tankeram till hur fossileko-nomin måste förändras.

– I sitt mest lyckade scenario skulle man kunna säga att det är en revolution och att den följer ett marxistiskt sche-ma. Det är en materialistisk revolution, det är omständigheter i relationen mel-lan produktionens villkor – materiella villkor – och hur arbetet är organiserat som måste förändras, som måste åter-ställas, säger Sverker Sörlin.

Det är nu vi kommer till hur aka-demin tar allt större plats. Sverker Sörlin menar att den folkbildning som fanns när han växte upp inte finns på samma sätt i dag. Civilsamhällets roll som idébärare genom olika organisa-tioner, rörelser och politiska partier har sjunkit i betydelse, i stället har den rollen delegerats till universiteten och högskolorna. När vi nu står inför något av en samhällelig revolution är det akademikernas uppgift att fundera över möjliga vägar att ta.

– Såna som jag, vad vi försöker göra är att hjälpa till och tänka kring hur det här skulle kunna gå till, säger Sverker Sörlin.

Han tycker att det är viktigt att uni-versiteten och högskolorna får vara en frizon, att de får vara en plats där även till synes bisarra tankar får ta plats.

– Det är egendomligt det som sker i akademin, idéer som diskuteras där kan nästan vara omöjliga att beskriva utanför det där rummet, men ge det 20 år och – inte alla så klart, långt ifrån alla – men vissa av de här idéerna som föreföll egendomliga är plötsligt allmän egendom – alla tänker så, säger Sverker Sörlin.

Inom klimatforskningen talas det om tipping points, tröskeleffekter, när en process blir självförstärkande.

Sverker Sörlin menar att dessa även finns i samhället. Att idéer som kanske har utvecklats av enskilda individer eller i små kollektiva grupper och som det tidigare har varit otänkbart att få bredare gehör för, vid vissa tidpunkter plötsligt kan spridas och få fäste bland en större befolkning. Och när detta sker finns det även en möjlighet att genom-föra reformer.

– Medvetenheten är det första, det måste finnas en acceptans för åtgärder. Har inte den kognitiva revolutionen inträffat finns det ingen acceptans för de åtgärder som krävs.

Sverker Sörlin tror att vi kanske är i det läget nu. I och med Parisavtalet skrev världsledarna på att de vill ha en storskalig omvandling som måste ske väldigt fort, och att det nu måste till en diskussion om hur den revolutionen ska gå till. Vi vet att samhället föränd-ras, så nu måste vi välja vilka värde-ringar som ska peka ut riktningen. Det här är ett politiskt val, menar Sverker Sörlin.

– Det är inte som tunnelbanelin-jerna där det finns fem att välja bland och jag tar den här. Det här är inte en tunnelbanestation utan någonting med en öppen horisont. Vi vet inte vad som finns där om 10, 15, 20 år, men vi kan ändå ha en hållning till om vi tycker det är bättre att försöka förena den här om-vandlingen med rättvisa, eller om vi vill förena det med största möjliga frihet för den enskilda individen. De är inte nödvändigtvis uteslutande de här två, men det är skillnad och jag tror nästan allting vi gör och tror och tänker har att göra med de här värderingar vare sig vi vill eller inte.

ULRICH BECKRisksamhället (Risikogesellschaft, 1986)»Beck var inte i första hand en miljötänkare utan en sociolog i en bred filosofiskt orienterad konti-nental tradition som hade idéer om massa grejer, men den här boken ändrade på väldigt mycket av vår förståelse genom att den innehöll ett nytt argument. Titeln kan lätt missförstås som att vi

lever i ett samhälle där risker ökar, men det är inte det han säger egentligen, utan han säger att vi lever i ett samhälle där vi räknar med risk mycket mer. Risk är en faktor i vårt sätt att förstå samhället, och vi förhåller oss till framtiden genom att göra riskbe-dömningar och tänka risk. Boken fick ett enormt inflytande, och citeras väldigt mycket fortfarande 30 år efter att den kom.«

kändes, någonting som fanns just då och där det fanns en koppling mellan kunskap och indignation. Det handlar också om tajming, bra kommuni-kation handlar ofta om tajming, att man kom-mer vid rätt tidpunkt.«

28 | KLIMATMAGASINET EFFEKT 1.2016

DE SVENSKA

Tankesmedjor spelar en allt mer central roll i samhällsdebatten. Men hur gör de egentligen, dessa smeder, när de formar idéer och förändrar

det offentliga samtalet? Effekt har pratat med representanter från Cogito, Fores och Global utmaning för att bättre förstå hur det funkar.

TEXT: ANDERS HELLBERG ILLUSTRATION: EMELIE GÅRDELER

idéproducenterna

Tema: tänkare

I boken Makt utan mandat, de policy-professionella i svensk politik (Dia-lagos), beskriver Christina Garsten, Bo Rothstein och Stefan Svallfors en kategori aktörer i svensk politik som inte är folkvalda utan i stället är an-ställda för att påverka. De tre författarna – som är professorer i socialantropologi, statsvetenskap och sociologi – skriver om en ganska brokig skara, allt från fackförbund, intresseorganisationer och PR-byråer till politiskt sakkunniga i parti-, riksdags- och regeringskanslier. Även tankesmedjor räknas in i denna grupp.

En tankesmedja, kan man läsa, arbe-tar systematiskt med kunskapsförmed-ling och opinionsbildning. En tanke-smedja har också ett tydligt formulerat uppdrag att utforma politiska idéer och strategier i syfte att påverka i en viss riktning. Inga egentliga konstigheter så långt alltså. Men en bit in i boken blir det mer spännande.

»Det är i kraft av att de är ett slags suddiga ’gränsorganisationer’ som tankesmedjorna blir framgångsrika på detta fält [av medier, politik, näringsliv och universitet] och detta kräver att deras anställda kan växla mellan olika

roller: från forskare till politisk hjälp-reda, entreprenör eller mediespecialist – beroende på vad som krävs för att saluföra det egna budskapet.«

NÅGON VEDERTAGEN definition av vad en tankesmedja är finns inte. Johan Has-sel, vd på Global utmaning hänvisar till FN:s utvecklingsprogram UNDP som har följande förklaring: »They are the bridge between knowledge and power in modern democracies«.

– Vi har översatt det med att vi ska vara en brygga mellan forskning, praktiska erfarenheter och politiskt beslutsfattande, säger Johan Hassel och tillägger:

– Forskningen är väldigt djupgående och specialiserad, men relaterar inte så mycket till samhället. Och det finns ganska få aktörer som jobbar med att brygga forskningen till näringslivet och politiken. Samtidigt tänks det betydligt mindre inom partierna i dag än vad det har gjorts tidigare. Nu är det mer av kampanjavdelningar i stället för ideolo-giskt tänkande. Så vi fyller helt klart ett tomrum här.

Global utmaning beskriver sig som »en oberoende och entreprenöriell

tankesmedja som verkar för långsiktiga lösningar på kriser i de ekologiska, eko-nomiska och sociala systemen«. Man är således en av flera svenska tankesmed-jor som på ett eller annat sätt jobbar med miljö-, klimat- och energifrågor, och som i detta arbete producerar rap-porter, skriver debattartiklar, arrange-rar seminarier och mycket annat.

– Det mest spännande som vi gör, det gör vi i det lilla rummet på övervå-ningen, säger Mattias Goldmann, vd på Fores (Forum för reformer och entre-prenörskap), som kallar sig »den gröna och liberala tankesmedjan«.

– Där har vi många av våra möten, ex-empelvis med partier och företag. Men det berättar vi inte så mycket om. Man ska nämligen kunna komma hit och ha ett samtal utan att det skvallras om det.

En viktig sak en tankesmedja måste göra är enligt Mattias Goldmann att komma bort från det stuprörstänkande som ofta präglar samhällsdebatten.

– Det är en stor utmaning. Ta frågan om en fossiloberoende fordonsflotta i Sverige till år 2030. Den frågan höll på att landa helt mellan stolarna politiskt just för att den inte passade in i något enskilt stuprör. Det har Fores försökt

KLIMATMAGASINET EFFEKT 1.2016 | 29

30 | KLIMATMAGASINET EFFEKT 1.2016

rätta till genom att etablera 2030-se-kretariatet, som i dag har ett 50-tal olika aktörer inom både fordons-, drivme-dels- och beteendesidan som partners. Det vill säga de sektorer som behöver samarbeta för att målet ska kunna nås.

Mikael Malmaeus är miljö- och eko-nomiforskare vid IVL Svenska Miljöin-stitutet. Han är även styrelseledamot i Cogito (latin för »jag tänker«) som kort och gott kallar sig »den gröna tanke-smedjan«.

– Jag tycker man kan säga att vår roll som tankesmedja är att dra ut tanken lite längre än vad man tenderar att göra i var-dagspolitiken. Att tänka mer långsiktigt och radikalt och pröva olika tankespår snarare än att vara fastlåst i en position. Det handlar också om att ställa de lite större frågorna, att till exempel analysera det ekonomiska systemet på djupet sna-rare än att titta på vad den senaste budge-ten innehåller, säger Mikael Malmaeus.

Han påpekar samtidigt att det inte är helt lätt att tydligt definiera vad en tan-kesmedja är. Exempelvis kom nyligen Stockholm Environment Institute på andra plats på en internationell ranking över tankesmedjor verksamma på mil-jöområdet (se sid 31).

– Men jag tycker de är alldeles för forskningstunga för att platsa in som en tankesmedja, säger Mikael Malmaeus.

Det är en åsikt som även delas av Johan Hassel och Mattias Goldmann. Poängen de har är att tankesmedjor, till skillnad från mer renodlade forsknings-institut, har en påtaglig politisk inrikt-ning i sin verksamhet.

Tankesmedjor är ett relativt nytt fenomen i Sverige, speciellt jäm-fört med länder som Storbritan-nien och USA där de haft en lång och framgångsrik historia.

En fråga som ofta kommer upp i diskussioner om tankesmedjornas roll är vem som egentligen ligger bakom budskapet som kommuniceras ut. För smedjorna är ju långt ifrån gratis att driva. Och vill inte den som bidrar med pengar ha något att säga till om?

De tankesmedjor som Effekt pratat med gör klart att ingen aktör genom sitt bidrag kan få inflytande över den sam-lade verksamheten. Det är också en av de viktigaste punkterna som skiljer en

tankesmedja från en PR-byrå, där det ju i mångt och mycket är uppdragsgivaren som sätter agendan.

Alla de tre tankesmedjorna beskriver sig också som partipolitiskt obundna, även om olika partier på ett eller annat sätt finns med i periferin.

Global utmaning grundades 2005 av Kristina Persson, tidigare bland annat riksdagsledamot för Socialdemokrater-na, vice riksbankschef och landshövding i Jämtland. Hon var ordförande och vd för tankesmedjan fram till hösten 2014 då hon lämnade sin post i samband med att hon utsågs till minister för stra-tegi- och framtidsfrågor i den rödgröna regeringen.

– Men Global utmaning har alltid varit en fristående och oberoende tankesmedja. Vi har inte en uppdrags-givare, utan vi får pengar från en del stiftelser, en del näringslivsföretag och en del myndigheter. Det handlar om en diversifierad finansiering, säger Johan Hassel.

Även Cogito startades 2005, vilket kunde ske med finansiering främst från Miljöpartiet.

– Det var miljöpartister som tog initiativet, och som menade att det behövdes en tankesmedja som kunde främja grön och ekologisk debatt och idéutveckling. Men tanken var inte att det skulle bli något lydigt verktyg till Miljöpartiet, utan just en fristående tan-kesmedja som helt enkelt kan utveckla det gröna tänkandet. I dag har Cogito dock ingen fast finansiering alls, utan vi är helt projektfinansierade, vilket gör att vi hamnat i ett lite annorlunda läge än när vi började.

På liknande sätt är Fores starkt för-

knippat med Centerpartiet som var en av de tre grundfinansiärerna när arbetet drog igång 2007. I dag har Fores ett trettiotal större finansiella anslag, med pengar som kommer in från forsknings-stiftelser, myndigheter, företag, organi-sationer och enskilda, även om Center-partiet fortsatt är den största enskilda finansiären.

– Men det har alltid varit hands off, det har aldrig varit någon som lagt sig i. Samtidigt har det varit viktigt att få fler som finansierar och använder oss. Och det tycker jag vi lyckats med, inte minst genom 2030-sekretariatet, säger Mat-tias Goldmann.

Följdfrågan, om man utgår från att dessa tankesmedjor alltså kan förhålla sig oberoende av sina finansiärer, är hur de då kommer fram till vad de ska tycka. Något

rakt svar är svårt att få, även om kontu-rerna kan anas.

På Global utmaning är det en styrelse som beslutar om tankesmedjans inrikt-ning och ett kansli som leder idéarbetet. Johan Hassel förklarar det så här:

– Idéutveckling kommer när man sitter och tacklar frågor dagligen. Vi har ingen ideologisk agenda utan vi driver policy utifrån sakfrågor som vi defi-nierar som viktiga. Det handlar främst om långsiktiga framtidsfrågor. När det gäller klimat och energi till exempel är en av våra viktigaste utgångspunkter att vi vill visa att det är ekonomiska frågor. På så sätt kan vi ta frågeställningar från politikens B-sida till deras A-sida.

Och hur går det till rent konkret, förutom att ni till exempel tar fram rapporter och ordnar seminarier?

– Något vi är duktiga på är att runt det här bordet (på kontoret där intervjun äger rum, red. anm.) samla företrädare för forskning, näringsliv och politik och ha ganska informella samtal. Om vad som tekniskt är state of the art, om vad som är de stora utmaningarna, om vad det är som politikerna måste komma överens om över blocken. Det är ett sätt att flytta positioner.

Men vem hos er bestämmer vad ni ska prata om på de här rundabordssamtalen?

– I grunden bygger det på att jag tillsammans med vårt seniora rådgi-varnätverk försöker hitta områden

»Vår roll som tankesmedja är att dra ut tanken lite

längre än vad man tenderar att göra i vardagspolitiken.«

KLIMATMAGASINET EFFEKT 1.2016 | 31

som är intressanta att titta på. Sedan samlar vi aktörer, dels sådana som vi tycker har något intressant att säga och dels dem som vi vill påverka. Våran påverkansprocess ligger mycket i de här policysamtalen som vi har kring olika frågeställningar.

De seniora rådgivarna fungerar som ett erfarenhetskunskapskluster för Glo-bal utmaning. Här finns många bekanta namn, som Anders Wijkman, Maria Wetterstrand och Andreas Carlgren. Och det här med fristående experter och forskare är något av ett återkommande tema bland tankesmedjorna. I Cogitos grupp av seniora rådgivare märks till exempel samhällsforskaren och förfat-taren Christer Sanne och tidigare MP-språkröret Lotta Hedström. Fores kallar sin grupp för det vetenskapliga rådet för klimat och miljö, och här medverkar bland annat Thomas Sterner, professor i miljöekonomi vid Göteborgs univer-sitet och Karin Bäckstrand, professor i samhällsvetenskaplig miljöforskning vid Stockholms universitet.

Mattias Goldmann menar att nyckeln till att vara en relevant tankesmedja är att också våga välja bort frågor. På miljöområdet jobbar därför

Fores till exempel inte med biologisk mångfald eller kemikalier, utan nästan allt fokus är lagt på klimat och energi.

– Där kan man säga att vi har ett glo-balt, regionalt, och nationellt perspek-tiv. Globalt arbetar vi framför allt med de internationella klimatförhandling-arna. På EU-nivå är det utsläppshan-delssystemet som är i fokus och i Sverige är det transporterna, därav 2030-sekre-tariatet.

Ni har också ett kansli och en styrelse. Men vem tar beslut om att ni ska ta fram en rapport om till exempel nudging (att ge en knuff i rätt riktning) eller tyska energiewende?

– Vi är inte speciellt dagspolitiska. Det gör att vi kan tänka mer långsiktigt och lite mer kreativt. Då kanske det vi-sar sig att någon hos oss ser att nudging är ett bra sätt att påverka beteende på transportområdet och klimatområdet, eller att mycket av det vi diskuterar i Sverige på energiområdet redan har genomförts i Tyskland. Men vem exakt som bestämmer vad vi ska ta fram, det

är lite luddigt får man nog säga, även om det är jag som i slutändan är ytterst ansvarig för arbetet.

På Cogito var det från början styrel-sen som identifierade vilka huvudfrågor som tankesmedjan skulle ta sig an. Eftersom tillväxtkritik alltid varit en viktig del i det gröna tänkandet blev det också ett av de prioriterade områdena. Det var i samband med det som Mikael Malmaeus, som forskat om tillväxtfrå-gan, blev tillfrågad om han ville vara med i styrelsen som sakkunnig. Sedan dess har han på olika sätt tagit sig an detta område, bland annat genom att ge ut rapporten Ekonomi utan tillväxt – ett svenskt perspektiv (Cogito) samt boken Tillväxt till varje pris (Notis förlag).

Enl