LUFFARKAVELNSKOGSLUFFARNAS ORIENTERINGSKLUBBNummer 2December 2014

Kalendarium över viktiga datumvintern/våren under 2015

3 jan Café Brotorpstartar för säsongen

10 jan Vinterserienstartar för säsongen

29 jan – 1 feb Skidläger iOrsa Grönklitt

5 feb SkidKM sprint,5km och 10 km

14 feb SkidKM 50 km12 mars Årsmöte15 mars Skogsluffarna

arrangerar vinterserien29 mars Måsenstafetten11 april Naturpasspremiär

och 50turen12 april Rånässtafetten18 april Öppet hus startar

för säsongen28 april TerrängKM9 – 10 maj 10mila12 maj Skogsluffarna arran

gerar ungdomsserien13 maj Gamla Luffare arran

gerar Luffarligan20 maj SprintKM23 maj Motionsorientering

vid Brotorp24 maj LångKM2 juni MedledistansKM12 – 13 juni Jukolakavlen6 juni Brostugedagen14 juni Skogsluffarna arran

gerar ”Tre sjöar runt”

Café Brotorp startarredan lördag 3 januari.Vi har sen öppet allahelger t o m mars.Totalt ställer 112skogsluffare upp somfunktionärer! Vilketengagemang förklubben!

Ulf i avloppsgropen.Läs mer på sidan 3.

Rekordmånga på ungdomarnas tältläger.En härlig blandning av träning och skoj. Härbiovisning. Mer på sidan 4.

Brittis med Elin och Ulf Thoren.Allt om återvändaren Ulf sid 8.

sida 2(16)

Luffarkavlen nr 2 December 2014Ordförande har ordet

Det är dags att summera det gångna året ochsamtidigt se fram emot det nya. När jag åtog migrollen som ordförande var jag klart orolig förklubbens framtid. Vår ålderspyramid stod nästanmed spetsen nedåt, och det var svårt att finnamedlemmar i yngre åldrar, som var beredda attengagera sig nämnvärt i klubbarbetet. Vi hadedessutom förlorat ett gäng ungdomar i sambandmed att en mycket engagerad ungdomsledareslutade tvärt. Läget var definitivt bekymmersamt iflera avseenden.Så mycket trevligare är det att blicka tillbaka påden utveckling som skett därefter. Medlemsantalethar ökat och passerat 400. Så stor har klubbenaldrig tidigare varit! Vi har enungdomsverksamhet att vara stolta över. Även iandra klubbar har man noterat den och uttryckersin beundran. Detta vill jag gärna förmedla till ersom engagerat er och sett till attungdomsverksamheten fungerar så bra som dengör. Bland annat har vi tre grabbar som tillhör denabsoluta eliten i sina åldersklasser. På lördagarnaunder vår och höstsäsongen har det sprudlat avaktiviteter i ett antal grupper nere vid Brotorp.Klubben fick pris som ”årets bubblare” iungdomsserien. Ett gott betyg på attungdomsverksamheten fungerar!Vi har också, som framgår i en särskild artikel,åstadkommit en avloppslösning som var mycketvälbehövlig, och som gör Brotorp mera attraktivtbåde för oss som tränar där och för dem somgästar stugan. Avloppsprojektet blev dock dyrareän vi projekterat, och nu finns ett behov att få inmedel för att betala fakturorna för ombyggnaden.”Gamla Luffare” kommer att ge klubben ett lånför att täcka merkostnaden. Vi behöver sålundainte göra några inskränkningar iungdomsverksamheten eller annan planeradverksamhet nästa år.

En utmaning inför det kommande året är att ökaklubbens intäkter, så att vi kan betala av på lånettill ”Gammelluffarna” samtidigt som vi fortsätteratt utveckla vår ungdomsverksamhet. Dessutommåste vi i likhet med de flestaorienteringsklubbar bredda underlaget vad gällermedlemmar som är beredda att åta sigledaruppgifter av olika slag. Då talar vi omungdomsledare men även om ledare som kanjobba med våra tävlingsarrangemang eller delta istyrelsearbetet. Som det nu är vilar för mycketansvar och arbete på lite för få personer. Dessa ärdessutom i några fall lite till åren komna. Vibehöver sålunda skola in flera och yngremedlemmar till att kunna åta sig allehandaledarroller. Det är en nödvändighet om vi skakunna utveckla verksamheten som vi önskar.Ledartillgången är ”en trång sektor”En annan utmaning, som vi för övrigt delar medmånga andra klubbar, är att förmå ungdomarna ivåra olika träningsgrupper att fortsätta med vårsport, när de kommer upp i tonåren och att tasteget till att bli aktiva tävlingsorienterare. Det äruppenbart ett stort och känsligt steg att släppataget i klubbstugans knutar och ge sig ut påtävling i främmande skogar. Vi måste aktivtutveckla strategier för att stötta våra ungdomaroch få dem att bli ”flygfärdiga”. Här är detviktigt att också vi vuxna deltar på tävlingarnaoch kan visa ungdomarna till rätta. Ävenföräldrarna måste engagera sig. Dessutom harvåra ”elitungdomar” en mycket viktig roll somgoda förebilder.Sammanfattningsvis ser jag fram emot 2015! Jagtror och hoppas att vi tillsammans ska utvecklaklubben i samma positiva banor, som vi redan ärinne på sedan några år.Jag ber att få önska en God Jul och ett Gott Nyttår!

Tommy Ljusenius

sida 3(16)

Luffarkavlen nr 2 December 2014

År 2012 kom ett brev frånStockholms kommun,Miljö och hälsa, där deville veta hur klubben hadeordnat avloppet. Styrelsenförstod då att även om vihade klarat oss länge medinfiltration avköksavloppet och torrdass,så var det nya tider nu.Olle Öberg och jag utreddeflera alternativ, som dockalla krävde pumpning,skötsel av anläggningen,utsläpp av 90 % rentavlopp i diket längs medtomten eller för storakostnader att sprängaledningsgrav upp till bebyggelsen i Bagarmossen.En dag våren 2013 kände jag stark avloppsodörnär jag var på väg tillbaka till Brotorp ochupptäckte en avloppsbrunn i buskaget bredvidcykelvägen. Efter kontakt med Stockholm Vattenfick vi löfte om att koppla in på brunnen, somleder ner till en bergtunnel för avlopp mellan Ältaoch Bagarmossen.Hösten och vintern gick åt till planering,ansökning av bygglov, lov att bygga inaturreservat, VAlov, tillstånd att lägga ledning iallmän mark mm och inte minsta att hittaentreprenörer. En vecka efter midsommar startadebygget med att riva den befintliga torrklosetten påbaksidan av damomklädnad, såga upp golven idamavdelningen för att lägga rör och bila uppbetonggolvet i herrduschen för att ansluta tillavloppet. Bygget bedrevs av trefyra litauer, somgjorde ett utmärkt jobb, men tog god tid på sig. Enny, större och handikappanpassad toalett byggdespå baksidan och innanför damernas omklädnadfick vi plats med ytterligare ett WC. Damduschenfick en till duschplats och golvbrunnen undervarmvattenberedaren anslöts till de nyaledningarna liksom golvbrunnen i damduschen. Sålångt möjligt har vi använt begagnat porslin,duschblandare, innerdörrar etc. En ny spolplats förleriga skor finns nu på gaveln – lera och grus är

inte bra för den nya pumpen.I början av augusti kom schaktfirmanmed en liten grävmaskin och enhjullastare och bara på några dagarvar det klart att lägga ledningar ochställa dit den stora avloppspumpstationen. Avloppet från torpetskulle också anslutas, så enbergsprängare fick komma och”knäppa” uppstickande berg, så att vifick fall ner till pumpstationen.Tryckledningen, en slang medisolering och värmeslinga, rullades utoch kopplades in på pumpstationen.Olle Öberg hade gjort ett jättejobbmed att koppla upp pump,nivåbrytare, elvärme mm ochstyrutrustning. När vi skulle ansluta

mot brunnen i buskaget, visade det sig attstadens ledning var spräckt och vi fick väntanågra dagar på att Stockholm Vatten åtgärdadefelet. I slutet av augusti var dock allt i drift ochinstallationerna fungerade.Våra byggare hade gjort ett bra jobb, mentidsåtgången var tre gånger vad jag hadekalkylerat samtidigt som vi har beställt till en heldel från ursprungsåtagandet och höjt säkerhetenmed elvärme längs tryckledningen. Påhöststädningen hjälpte många till med att snyggaupp efter schaktarbetena och snart ska såren igräsmattan vara läkta. Nu återstår en ramp tillhandikappWC och nästa år en total upprustningav elsystemet i omklädnad och i torpet till enmodern och säker standard. /Ulf Ranhed

Årets ombyggnad i Brotorp

även vuxna. Som namnet antyder var det inte baraorientering utandet ingick ävenbollkastning medstraffrundor ochhinderbana påslutet. Allt i enanda av att ha kul!Regnet kom tillbaka men lagom till fikat var detfint väder igen och sedan kom det inte tillbaka.Precis som alla andra år är det något speciellt medtältresningen. Det är som en Oringenstad iminiatyr som växer fram och barnen springer runtoch besöker varandras tält, räknar dem för att se

om det är nytt rekord i år. På kvällenblev det hamburgare för alla och barnenfick efteråt gå på bio i tunneltältet. Enny erfarenhet och garanterat något somkommer tillbaka. Tack till alla föräldraroch barn för en fin helg. Nästa år ses viigen bland tälten! Ska vi spräcka 30vallen då månntro?

Karl Lindqvist

sida 4(16)

Luffarkavlen nr 2Tältlägret

Försenade avloppsarbeten hindrade inte detfemte tältlägret vid Brotorp. I år slog ett knappthundratal luffare upp 27 tält på gräsmattannedanför stugan.Liksomtidigareårinleddeslägretmedträningförbarnen. Nytt för i år var en ny grupp med debarn som blivit för stora förbusluffarna. Därmed tränade femgrupper under förmiddagen innanlunchen busluffarna, den nya gruppenbusgröna, ljusgröna, gröna och vita.Till lunchen serverades även lite regnfrån himlen, men det var inget somstörde nämnvärt. Regnet upphörde ochvid äventyrsstafetten deltog 50personer från alla träningsgrupper och

Jag, Jason, Elias, Karin, Barbro och familjenLindqvist åkte i år upp till daladubbeln för attdelta i årets stora teamtävling daladubbeln, somavgörs på två dagar, med en stafett och enultralång patrulltävling med frivillig utklädnad,jag och Elias som sprang i ett lag klädde ej utoss. Alla från skogsluffarna förutom familjenLindqvist, åkte upp tillsammans med OK Ravineni en stor dubbeldäckarbuss. Vi bodde på Scandichotel i Lugnet, Falun, där vi också deltog igemensam bowling på lördag kväll med de andraorienterarna från Stockholm. På stafetten pålördagen sprang jag förstasträcken i mitt och Eliaslag, och han andrasträckan. Jag sprang relativt bra,förutom några små missar och ett dåligt bedömtvägval, och kom in cirka 45 sekunder efter täten.Elias sprang ut på den andra sträckan, med ennågot kortare gaffel. Elias sprang väldigt bra, ochplockade cirka 40 sekunder på täten och kom in på

en fin andraplats, 4 sekunder efter 1:an, efter enrafflande spurtstrid. Jason och Axel Granqvistfrån ravinen gjorde även de bra ifrån sig påstafetten och slutade fyra efter två välgenomförda sträckor. Dagen efter startade jag ochElias näst sist av de 10 seedade H14 lagen(omvänd jaktstart), och gjorde ett nästintillperfekt lopp i den kuperade men absolut intesmåskurna dalaterrängen.Vi vann totalen med cirka 1,5 minuter företvåorna, som var ett år äldre än vi. Jason och Axelsprang även idag bra, men slutade olyckligtvisendast 8 sekunder från pallen, på en 4:e plats.Sixten sprang med en annan löpare från OKKåre, Hugo Atterbrand och sprang även demväldigt bra och slutade 25:a av 66 godkända lag.Efter prisceremoni och lunch på TC bar det avhemåt i Ravinen bussen.

Trevor Bransome

Daladubbeln 2014

December 2014

sida 5(16)

Luffarkavlen nr 2

Mitt första Oringen (eller 5dagars som det dåkallades) var i BräkneHoby i Blekinge 1984. Jagvar 12 år och jag minns det hela som ett stortäventyr. Jag, min pappa och min fem år äldre brorbodde i tält och på släpkärran hade vi cyklarnaoch en stor vattendunk. Vi sov på tältsängar ochgräset luktade så där kväljande som det bara görnär det regnat lite för mycket. Jag minns att jagibland var tvungen att ta hand om disken, annarsvar det bekymmersfria dagar. När jag sprang mittnionde 5dagars var jag 21 år och åkte medkompisen och konkurrenten Sara i farfarsskinande pärlemovita Amazon till Falkenberg.Där öste regnet ned och vi såg aldrig röken avSkreastrand som angränsade till Corten. Men vivar unga och bekymmersfria och Falcon hadeflera öltält på Corten så vi hade, som jag minnsdet, väldigt kul ändå.Att det skulle ta drygt 20 år innan jag åter skulledelta i Oringen kunde jag ju då föga ana. Men jumer tiden gick trodde jag nog att det aldrig skullehända överhuvudtaget. Men så gick Kalle den därnybörjarkursen och innan jag visste ordet av varjag medlem av en orienteringsfamilj igen. Jag harbara positiva minnen från mina tidigare 5dagarsäventyr men när min käre make börjadeprata om att åka höll jag emot i några år. Jag villeatt barnen skulle bli lite äldre. Som den närkingjag är såg jag mest framför mig oändliga bussköermed gråtande hungriga barn, regn och våtatävlingskläder och diskberg med ringlande köertill diskstationen. Skillnaden från mina tidigareerfarenheter var attnu var jag självförälder och skullenågot händagällande diskenoch maten – ja dåhängde det till stordel på mig.När det blev dagsför Österlen (somjag är ytterstförtjust i) och detvar så mångaSkogsluffare som

anmälde sig, då kändes dock tiden mogen för migatt springa mitt tionde Oringen. Jag våndadesinnan, det måste jag erkänna. Hur skulle det gåmed tre barn och med en tvååring som ingenbarnpassning ville ta emot. Skulle de tycka att detvar dötrist? Hur skulle vi få ihop vårtspringschema utan att vara både först och sist påArenan? Hur skulle vi fixa käket, och vem skulleta hand om disken? Tältalternativet kändes somen allt för stor utmaning för vår familj. Efter attarrangörerna helt misslyckats med sin förmedlingav husvagn stod oss, efter en stark insats av Kalle,Blocket oss bi och när vi anlände till vårcampingplats i Norra Åsum, tog GlennTorkelsson från Örkelljunga emot oss med ensuperfin och stor husvagn. Att vi sen lyckades dra

slut på batteriet efter tvådagar och aldrig fick detfulladdat igen, så det därmed lyse och toa det vardet lite si och så med, detär en annan historia.Jag tycker att allt gicköver förväntan. Barnenvar för det mesta gladaoch nöjda och så även vivuxna. Solen sken ju frånen aldrig så blå himmel,och även om det iblandvar för varmt, så var det ju

Oringen då och nu

Sigge, Simon och Åke med väldsmästaren Thierry Gueorgiou.

Orienteringsfamiljen Lindqvist

December 2014

sida 6(16)

Luffarkavlen nr 2härligt! Vi hade båda anmält oss i kortklass medfria starttider vilket innebar att det var Sixtensstarttid i H10 som fick styra familjens schema.Eftersom Tage inte fick gå på barnpassningenbehövde en av oss vara med honom så det bleven hel del pusslande. Med hjälp av snällaklubbkamrater funkade det dock över förväntanäven om det blev långa dagar. En av oss sprangmed Majken och Sixten till deras start, Sixtenstartade och sprang iväg själv och sen sprangMajken Inskolning med en av oss som skugga.När de kommit i mål stack oftast jag till start ochKalle hängde med Tage tills det kom någon villigatt ta över barnpassandet. När alla hade kommit imål, duschat, ätit lunch och ibland även sprungitminiknat var eftermiddagen långt framskridenoch de flesta åkt tillbaka till Corten.Mycket var sig likt från förr. Många bodde i tältpå tältsängar, hade med sig cyklar och hämtadevatten i dunk. Busshar jag åkt på fleratidigare Oringenmen jag vet inteom det någon gångfungerat så brasom nu. Vi väntadealdrig mer än femminuter.Nackdelen för ossvar att eftersom vikom iväg så sentfrån Arenan fannsdet ingen tid senatt åka och bada. Då var det bara sätta igång medmatlagningen och tvätten. De som åkte bil kundeju alltid ta ett badstopp på vägen hem. Barnenknorrade men som tur var blev det ganska svaltpå kvällarna och desto härligare var doppet vidFriseboda efter tredje etappen där Arenan lågdirekt på stranden. Det var en härlig syn med allabadglada orienterare som trängdes på strandenoch i de höga vågorna.Det trevliga umgänget med klubbkompisarna ochkartgenomgången på kvällarna kände jag ocksåigen från förr. Dock saknade jag en mataffär påCorten vilket gjorde att vi var tvungna att tabilen för att handla. Att det var ledigt påonsdagen var också nytt för mig, men

välbehövligt. Både för kroppen och för att för enkväll inte behöva tänka på packning och matsäckoch tjata på barnen att komma i säng. Den ledigadagen styrde vi kosan söderut och till barnensstora glädje blev det en hel dag på stranden vidHaväng.Hur det gick med orienteringen? Efter att vissadagar ha sprungit till start, sprungit med Majkenoch sedan sprungit till start igen i strålande sol såmåste jag erkänna att koncentrationen inte alltidvar på topp. Bästa loppet gjorde jag på förstaetappen vid Västanåberget, då jag kom på 28:eplats tror jag, bara fem minuter efter vinnaren. Dåhade jag en bra känsla, kontrollerna satt där jagville och löpningen gick fint. Jag upplevde inteterrängen som särskilt krävande ochorienteringen var lätt – men så känns det välalltid när man går rätt? De efterföljande dagarnajagade jag den känslan, men den inföll aldrigriktigt igen. Tredje etappen vid Friseboda kändes

mer eller mindre som ettlotteri. Jag hade väldigt svårtatt hitta rätt blandsanddynerna och att skilja påsänkor och höjder. Vid ett partillfällen sprang jag påkontrollen som visade sigvara min, även om jag intealls trodde jag var framme.Sista dagens etapp vidRavlunda Skjutfält erbjöd lättorientering i maffig bokskogoch med den mest

välplacerade sista kontroll jag upplevt. Utsiktenöver upploppet, målområdet, skjutfältet och havetvar fantastiskt!Fredagskvällen blev trevlig. Klubben grilladetillsammans och Olles födelsedag och att hanefter sitt svåra fall förra sommaren nu hadegenomfört ett helt Oringen som varit hans målsen olyckan, firades med tårta och sång. Efter attsolen hade strålat obönhörligen en hel vecka såvaknade vi på lördagsmorgonen av ett obekantläte, regn på husvagnstaket. Då blev det fart på desom fortfarande var kvar. Då var det skönt attbara packa ur husvagnen och lämna den påplatsen istället för att packa ned ett blött tält. När

Häng vid klubbtältet

December 2014

regnet under en ek vid en liten sjö någonstans iSmåland på hemvägen.Vi har redan anmält oss till nästa år. Vi har lovatbarnen att det blir Liseberg som bonus om viorkar. Glenn har lovat att leverera husvagnen ochvi hoppas på samma fina väder som i år.Hoppas vi ses i Borås!

vi väl kom iväg var det nästan helt tomt påcampingen och vad annorlunda allt såg ut! Viupptäckte att vi hade jättenära till en kiosk somvi helt hade missat och barnen var där och köptegodis för halva priset.Vi hade innan bestämt att vi skulle stanna en nattextra på Österlen och vi åkte på tillNationalparken Stenshuvud där vi hängde påstranden. Lunchen åt vipå det hotell vi bott påunder vår smekmånad10 år tidigare och som vigärna ville visa förbarnen. Vi tillbringadenatten på ettsupermysigt B&B ochhann också med att gåupp på huvudet och attäta på Café Annorlunda.Kakbuffén tog vi somtakeaway och den åts i

sida 7(16)

Luffarkavlen nr 2

Elias T, Jason, Trevor , Elias R och Johan Langerak

SMstafetten 2014

Tidigt morgonen den 28 september åkte jag perbil med min mor samt mina lagkamrater Eliasoch Trevor och kompisen Elias Röstin de drygatio milen norrut mot Rosenhill där årets upplagaav SMstafetten skulle gå av stapeln. BådaEliasarna hade eftersom starten var tidig ochavståndet långt, sovit över hos oss natten mottävlingen och jag måste säga att vi var måttligtutvilade. Nåväl, det artade sig till en varm ochsolig dag och vi hann till arenan i mycket godtid. Jag som skulle springa första sträckan hade

trots det god tid på mig och kände mig mycketlugn före tävlingen kanske på grund av att jagvisste att vi inte kunde vinna. Väl ombytt ochredo i startfållan får jag väl erkänna att jag sågmig omkring efter Simon Imark och hans gelikarmen när startskottet gick lyckades jag ändåkomma in i min egen orientering. Jag bommademindre än en minut totalt och sprang så jagnästan spydde. Väl över mållinjen visade det sigatt jag hade gjort en bra insats. Jag hade slagitSimon Imark med över en minut och skickade utvår andrelöpare Elias på 20:e plats. Både Eliasoch Trevor gjorde stabila insatser och vi landadeslutligen på en 47:e plats av de drygt 60godkända lagen i H20 Elit, vilket jag tycker varen bra prestation för ett lag med engenomsnittsålder på knappt 14 år. Nöjda ochglada duschade vi och bytte om och åt därefter engod ekologisk fältlunch. Efter en alltigenomlyckad dag åkte vi hem, nöjda med arrangemang,terräng och prestation.

Jason Bransome

Vy över stranden vid Frisboda

December 2014

sida 8(16)

Luffarkavlen nr 2

Uffe, en återvändare medglimten i ögat, nära till skrattoch som alltid ställer upp…När jag ringer till Uffe Thorénför att att göra intervjun,ursäktar han sig med att hanbakar Lussebullar och just skasätta in en plåt i ugnen.Flickorna Michaela, 17, ochElin, 14, ville baka, men senfick Uffe ta över. Det löser siggenom att ”frugan” Carinafick slutföra baket och jag fåren stund med Uffe, som jaglärde känna när han kom nertill Öppet Hus en lördag 2006.Uffe är uppväxt i radhus påNämndemansbacken iSkarpnäck. I kvarteret boddeockså familjen Zetterströmmed pojkarna Peter, Mickeoch Fredrik. Det var en heldrös med ungar som lekte ochhade kul, och flera hängde påoch följde med Zetterströmstill orienteringsträningen i Hammarby.Ungdomstränare var Reine Borgström. Och Uffekommer ihåg att Anders Zetterström och Reinesåg till att de kom ut på tävlingar.Bland annat minns han att när de tältade på Oringen i Anderstorp var det så kallt att klädernafrös på klädstrecket, och Anders satt och gjordefrukost, när de yrvakna skulle försöka få på sig destelfrusna kläderna.Med glädje minns han också träningsläger iVålådalen vintertid, med mycket bus och skoj.Orienteringen slutade han med när han började påÅsö gymnasium, teknisk linje och blevgymnasieingenjör. Han arbetar numera förIntertek Semko i Kista, sysslar medelsäkerhetsprovning och gör en delutomlandsresor i jobbet, senast till Sydkorea.Ett kort inhopp i Skogsluffarna gjorde han på 90talet, då flera av de gamla kompisarna gått övertill Skogsluffarna från Hammarby. Han minns 60årsfirandet 1994 med resa till Åland. Han sprang

bort sig och man var nära attskicka ut en skallgångskedja.Bästa orienteringsminnet:När jag sprang en nattävlingpå Lidingö, kom påprispallen och vann ett pargympaskor. Det var stort!Det värstaorienteringsminnet? På 25manna i Kolmården då jagsprang bort mig och vartvungen att bryta. Jag kanännu minnas känslan avbesvikelse och ilska när jagkom tillbaka, det kändesverkligen hemskt. Jag var välen 1314 år då.Hur kom det sig att duåtervände till klubben?”Jag fick se affischerna förÖppet Hus våren 2006 ochgick ner till Brotorp medMichaela och Elin. Därträffade jag så småningomAnders Tegeström och hans

barn och det blev upprinnelsen till att Anders ochjag drog igång ungdomsverksamheten på lördagari Brotorp 2007. Vi bodde då på Svartågatan, menflyttade efter något år till villa i Tyresö.”Michaela fastnade inte för orienteringen, ochandra har tagit över ungdomsträningen. Uffe harfunnits med ibland på tisdag träningarna, och påen o annan 25mannatävling. Lillasyster Elin harnu börjat träna med ungluffarna och debuterade i2:a laget i årets 25manna. Det gick riktigt bra ochUffe gläds åt att de båda gick runt. Det stärkersjälvförtroendet och ger mersmak. Nu är det Elinsom tjatar på Uffe att de ska ut och tävla!

BrittMarie Skog

Fakta.Klass: H45, nästa år H50!Bästa terräng: Tycker om området runt Alby,Tyresta, Långsjön. Skärgårdsterräng med lättlästahöjder och kärr och inte för mycket stigar.

Ulf Thoren återvändare med glimten i ögat.December 2014

Ulf och Anders och några av ungdomarna i den dånystartade ungdomsverksamheten

sida 9(16)

Luffarkavlen nr 2

De flesta av er vet väl att vi så att säga har ”enklubb i klubben” som har namnet Gamla Luffare?Det finns väl inga givna regler för vad som krävsför att bli medlem där, förutom att man varit medi klubben i ett antal år. För att man ska ha varitdet krävs förstås att man kommit upp en bit iåren. Sedan finns det faktiskt även en handfullmedlemmar som kommit med på andra meriter änatt vara Skogsluffare. I praktiken ärmedlemmarna från 60+ till 90+.Birger Andersson är äldst med sina 94 år. Yngstär nog Christer Moreau med sina 61? En av våragamla storlöpare har nu också sällat sig tillgänget. Här talar jag om Anders (Ante)Strömberg, som på 60 och 70talen sprang delängsta sträckorna på 10mila, ofta långa natten.

På jullunchen som ägde rum i Hartwigska valvenpå S: Paulsgatan den 27 november var virekordmånga deltagare – cirka 50 stycken, vilketnog är cirka 80 % av hela medlemsantalet. Alltsåen storstilad uppslutning till en traditionsriklunch! Fyra ”grand old men” hade passerat de 90.Det var Evert Gillberg, Rune Englund, BerndtForsman och Sven Gärderud. Den senare bidrogsom vanligt med kluriga tipsfrågor kring sådantsom ”vi ungdomar” hade föga kunskap om. Ibästa fall brukar man få så många rätt (cirka 4)som man slumpmässigt bör kunna få när mansvarar 1, X eller 2 på 12 frågor.

Nåja, man fick snart tillfälle att glömma denförtreten, när det dukades upp ett dignandejulbord att hugga in på. Detta gjordes under pratoch glam och sjungandes diverse glada visor.Efter måltiden uppvaktades två herrar som fylltjämnt under året med blommor och diplom. StenBergstrand fyllde 80 år i augusti och BerndtForsman passerade 90 i juli.Två personer fick biljetter till Trollflöjten påoperan som erkänsla för sina insatser vid VAinstallationen i Brotorp. Det var Ulf Ranhed ochOlle Öberg.På tal om VAinstallationen så höll inteprognosen för vad den skulle kosta, utan vi hadeett behov av att få in likvida medel för att betalafakturor som förfaller. Vi ville absolut inte gå inoch ta av de medel som avsatts för vårungdomsverksamhet. Här tänkte styrelsen att detkunde vara en god idé att närma sig GamlaLuffare med en förhoppning att de skulle kunnaoch vilja ställa upp med en slant endera som låneller som gåva. Styrelsens hypotes var att dekunde vara bättre ”stadda vid kassa” än klubbenssmåbarnsföräldrar? Våra förhoppningar grusadesinte. Redan under lunchen fick vi löfte om ensumma som täckte 40 % av behovet. Tre dygnsenare hade det influtit över 100 % av behovet.Tack alla ädla givare och långivare!

Tommy Ljusenius

Gamla Luffares traditionella jullunchDecember 2014

sida 10(16)

Luffarkavlen nr 2

Raska promenader är stärkande....för både kroppo själ!Det är väl cirka femton år sedan vi startade enStavgångsgrupp i Brotorp.Vi började med lite utbildning i hur man får litegod fart och därmed bättre flås med hjälp avstavarna. Kul och skönt.Nuförtiden så är vi som mest 10 personer somsamlas kl 18 vid torpet och ger oss iväg på enpromenad, med stavar eller utan. Brukar ta 1,5timme ungefär. Vi som går är undertecknad ochAgneta, Harriet, Gun, Marie, Kicki, Tuula ochibland några till, alla har vi passerat halvtid ilivet för ett tag sedan.Jag trivs mycket bra i detta gånggäng som ensamtupp. Men på sista tiden har en annan hannedykt upp.Tommy, vår ordförande, har tydligen förstått attom man verkligen ska få veta vad som skerbakom kulisserna i klubben så gäller det atthänga på detta gäng. Eller så har han gått ochblivit sällskapssjuk på gamla dagar. Nu när allaspringer ifrån honom i skogen, mest på grund avväl intjänade skador, enligt vad han själv säger,så får han väl hänga på oss i stället.Vi varierar våra turer men det spelar inte så storroll vart vi går. Det viktiga är att vi kommer iväg,så blir det bra. " Ska vi ta Ältasjön idag nu närdet är så fin solnedgång" , föreslår någon. Då blirdet en sväng på drygt 6 km och en härlignaturupplevelse. Källtorpsjön och Flaten är andrafina sjöar att gå till eller runt. Lagom svettigt.En av våra favoritsvängar är Ulvsjörundan. Dåfår vi ju jobba lite med kroppen också då densvängen är lite mera omväxlande till karaktären.Den gillar vi, för att det finns ett par finabadklippor runt denna pärla i Nackaskogen. Påförsommaren badar vi gärna på södersidan dåsolen står högt där. Det har hänt att vi varit i islutet av april faktiskt! Det cocacolafärgadevattnet blir fort uppvärmt och sjön liggerskyddad från blåst där nedanför bergen. Påsensommaren blir simturen på norra sidanistället. Man behöver inte ha badkläder..........Vi går på, men vi pratar mycket också. Kännssom det är minst lika viktigt ibland. Att få umgås

med och att ta del av varandras liv, få tips påböcker eller filmer, eller bara få höra om hurdumma chefer man har.....Goda samtal och bralyssnare. Motion för kropp och själ!Nu på mörkaste hösten kan det bli en marsch tillSkogskyrkogården för att besöka GretaGustavssons viloplats.På vintern går vi på isen med dubbar och stavar,om det känns säkert. Vi tar också till skidornaibland, också bra användning för stavar! Finamånskensturer på Älten och sjöarnaruntomkring. Tittar på bäverns hyddor och hurmycket de har förändrat naturen i år.Så här i adventstid kan turen gå runt i Söderortför att titta på alla ljusarrangemang i trädgårdaroch fönster. Vi tycker lite olika där, tuppen ochhönorna.....Som avslutning på promenaden finns ju bastunvarm och därefter blir det soppmiddag i stugan.Och vilka soppor sen! Den ena godare än denandra. Otroligt vad många varianter det finns attgöra soppa på. Vi borde göra en kokbok med"Skogsluffarnas bästa soppor" .Med det sagt, så finns alltså all anledning atthänga på oss på tisdagskvällarna. För att få litekultur, motion och mat. Välkomna att delta, niockså!

Christer Moreau

StavgångarnaDecember 2014

Christer på väg i mål på Skinkloppet

Luffarkavlen nr 2

sida 11(16)

Jag tror inte någon har missat att vi numera haren levande skidsektion igen med syfte attunderhålla oss på det vita under vinterhalvåretsom komplement till orienteringen. Och vilketintresse och gensvar det blivit från klubbensmedlemmar! Det tragikomiska i det hela är attsen jag tog över och startade upp den inslumradeskidsektionen i mars 2013, så har vi knappt haftnågon snö alls. Men det hindrar oss inte från atthålla modet uppe och förbereda oss förkommande vita dagar.Säsongen 2013/2014 slog Orsaresan rekord med75 deltagare. Vi hade mängder av vuxna ochungdomar som ville vara med på stafettDM somtyvärr fick ställas in. Vi genomförde ett flertalträningar för barn/ungdomar och vi hade förförsta gången på länge deltagare på

ungdomssidan i officiella skidtävlingar, trots denkorta säsongen. Ett stort arbete från framföralltmin och Magnus Falkenströms sida ledde till ettgediget Medborgarförslag om bättreförutsättningar för längdskidåkning iNackareservatet. Idrottsförvaltningen blevmycket tacksamma för arbetet och vi väntar nupå att de ska få anslag av Idrottsnämnden för attdriva en förstudie inför ett möjligtgenomförande. Glädjande var också det faktumatt hela fem grannklubbar och Hellasgårdenställde sig bakom förslaget och att vi haretablerat ett samarbete med dem för framtidagemensamma träningar och aktiviteter. Nyligenuppmärksammades medborgarförslaget avLokaltidningen EnskedeÅrsta.

Rapport från luffarnas skidsektion

December 2014

Min väg från skogsnjutare till 25mannalöpareEfter ett 41årigt liv som kartfetischist,skogsnjutare och löparperiodare kommer jag nu utur garderoben. Som orienterare. Visst tyckte jagatt det kändes härligt och spännande när jag fickprova på orientering på idrottsdagarna i skolanoch visst fanns det något lockande hos AnnichenKringstad. Men ändå. Var jag verkligen enorienterare? Vad skulle kompisarna säga? Vartkunde jag vända mig för att leva ut mina lustar ide sörmländska skogarna kring Flen? Istället blevdet en uppväxt med fiske, scouter, pingis, punk,klippklättring och snowboard.Snabbspolning till våren 2014. Vi hade bott iBagarmossen i sex år och under kalla vinterdagarnjutit av Brotorpsstugans våfflor. Nu var det dagsför 8åriga dottern och 6åriga sonen att börjaorientera. Och äntligen dags för mig också. Redanpå min första torsdagsträning en härligförsommarkväll i maj frågade Magnus om jagville vara med på något som kallades för 25manna i september. Visst, en orienteringsstafettkunde väl vara kul. Det var först ett par dagarinnan det var dags, när jag surfade in på tävlingenswebsida, som jag insåg vilket jättejippo detta var

390 lag med sammanlagt nära 10 000 orienterare.Jag kände mig lätt svettig när jag även insåg attjag flyttats till klubbens förstalag p g a att någraandra fått förhinder. Tävlingsdagen bjöd påstrålande sol över Rudans ängar som förvandlatstill ett myllrande och färgglatt tältläger medvajande klubbflaggor. I skogsluffartältet höllBrittMarie stämningen på topp med varmtbemötande, bullar och kaffe. Hur gick det då?Jag fick en härlig, lerig timme i skogen och blevännu lite mer orienterare.För dig som ännu inte tagit steget och bejakat dinlust att jaga kontroller över stock och sten kan jagrekommendera att delta i Skogsluffarnas nästanybörjarkurs. Rätt som det är står du påstartlinjen till en av Sveriges störstaorienteringstävlingar. Rätt som det är har dublivit ledare för en grupp skönt vilda sjuåringar.Rätt som det är sitter du i TVsoffan med enterrängkarta och funderar över vägval. Rätt somdet är känner du dig lite rikare. Livet är fullt avoväntade händelser.

Andreas Namslauer

forts. sid 12

sida 12(16)

Luffarkavlen nr 2 December 2014

Sedan 2002 har skogluffarna tillsammans med okravinen arrangerat naturpasset i nackareservatet.Varje år i mitten av april sätter vi ut 50orienteringskontroller märkta med naturpasset inackareservatet och kodbokstäver.Kontrollerna sitter ute till i början av november.Passet innehåller en karta och ett startkort somska fyllas i.På startkortet finns också en fråga som man skabesvara. I år lät frågan såhär: Formulera det bästatipset hur orientering kan utvecklas för att nå flerutövare.

NaturpassetFlera av tipsen koncentrerade sig på att nå ut tillbarn och unga. Såhär låter några:Björn Sandèn: Naturpasset junior med färreoch enklare kontroller.Erik Jonsson: Locka barns nyfikenhet medenkel och lättillgänglig orientering i de miljöerdär barnfamiljer redan vistas.Kristina Berger: Tipset kommer från DotterIngrid 3.5 år. Man kan ha skattjakt i skogen, dåvill alla barn vara med!Björn Rahmqvist: Mycket lätt orientering påskolans idrottsdagar, med priser till alla somfullföljer ger en positiv start.Britta Hausmann: Anordna "Lilla Naturpasset"nästa år med lätta kontroller och barnvänligapriser för att locka ut fler barnfamiljerskogen.Årets bästa poem är inskickat av Olle Laurell ochlåter så här:Härligt att få klura mellan gran och fura.och med en knepig brantblir det riktigt intressant.

Lars Mongård

Säsongen 2014/2015 har hittills börjat som förrasäsongen slutade, dvs ytterst lämpligt förrullskidor, men inget vitt. Den för klubben heltnya skidresan i december till Högbo Bruk,tillsammans med IFK Enskede och SkarpnäcksOL med fokus på ungdomar, har vi i skrivandestund precis fått ställa in pga. vädret. Mycketglädjande är dock att vi har fyra föräldrar somgår skidledarutbildningar nu under hösten för attkunna leda både barn som ungdomar senare ivinter. Skidsektionen växer. Vi har också vårpopulära skidresa till det alltid vita OrsaGrönklitt sista helgen i Januari som i skrivandestund har 90 anmälningar. Och denna säsonghoppas vi verkligen på att kunna genomföra KMtävlingarna (5/2, respektive 14/2) som fickställas in förra året, liksom deltaga i tävlingarna

i Stockholm, speciellt med ungdomarna. Vihoppas på stor bred uppslutning av barn ochungdomar på vinterns träningar framförallt vidradhusparken mellan Brotorpsskolan ochLjusnevägen (lördagar 1012 och torsdagar18:1519:30), Kärrtorpsspåret liksom på Ågesta.Vi har även planerat in en “skidbytardag” vidBrotorp den 17 januari kl. 10:30. Glädjande äräven att Erik Danielsson denna säsong är medoch tränar med Stockholms distriktslag och såska vi ha många lag med på stafettDM.Missa inte att följa vad som händer påskidsektionens hemsida som du når genom attklicka på “Skidor” från den vanliga hemsidan.Väl mött i spåret !

Janne Stridh, skidsektionen

Forts. Rapport från skidsektionen

sida 13(16)

Luffarkavlen nr 2

Förra året sprang jag min 40:e 25mannakvle.Troligen är vi inte många som kommit att springasamtliga ända sedan starten, eftersom det då baravar en Stockolmstävling med ett25tal lag. Efter 40 genomfördalopp var det lagom att inse att detfick det vara nog! Med tilltagandeålder och problem med hjärtat, vardet bara att svälja att yngre krafterfick ta vid.I år hade jag från början sagt ifrånatt jag inte ville delta men medbrasklappen att jag förstås ställdeupp om det blev verklig kris. Tillsaken hör att jag samma kväll som25manna gick skulle resa över tillBaltikum för att delta i ”HÖSTÖST”. (Mera om detta nedan).Jag skulle bara fara ut till Haninge för att titta ochheja på lagen, och sedan skulle min vän Annaskjutsa mig till färjan. Alla orienteringsprylar varprydligt packade i ryggsäcken.Så händer det sig att Anna går in på nätet för att seom det var några ändringar i laguppställningarna.Plötsligt ropar hon till mig, som pysslar i köket.”Tommy, har du sett, du är uppsatt på sträcka 4 iandralaget”. Jag hann lagom säga: ”du skojar!”,så ringde Brittis för att säkerställa att jag sett attjag skulle springa. För första gången här i livetvar det inte så välkommet. Jag hade ju packat alltför att fara till Baltikum och var inte alls inställdpå att springa, men jag hade ju lovat att ställa uppom det krisade, och det gjorde det helt uppenbart,eftersom jag blivit uttagen i sista stund.Jag kunde ogärna packa upp allting i ryggsäckenoch börja min resa med att släpa på en skitigtävlingsdräkt och skitiga skor. Det blev att dyka ini klädkammaren och leta upp gamla skor ochkläder, som skulle få duga. Ja, kläderna dög välskapligt även om de inte var av den senastedesignen. Värre blev det med skorna! Redan påväg till andra kontrollen lossnade ena sulan ochblev hängande. Jag försökte att slita loss den, mendet lyckades inte. Den hängde där den hängde och

försvårade i hög grad framfarten. Även med helaskor går det numera långsamt, och nu gick detdirekt pinsamt långsamt. Dessutom snavade jag

och föll omkull flera gånger. Närdet var ett par kontroller kvar,lossnade även den andra sulanoch blev hängande. Det varbedrövligt, men jag kom i målsorgset nynnande på Cornelisgamla låt”Somliga går i trasiga skor”. Detvar då bokstavligen sant för medbåda skorna kvaddade återstodinte annat än att gå. Min 41:a 25manna blev min absolut sämsta,och nu får det väl ändå varaslut???

Så några ord om ”Höst Öst” för er som inte vetvad det är. Det är en bussresa som arrangeras avden legendariske skånske orienteraren PeoBengtsson, som för övrigt en kort tid sprang förSkogsluffarna. Detta var den 47:e resan ochdeltagarna var från hela Norden även omsvenskarna dominerade. I år gick resan genomEstland, Lettland och Litauen. Här fanns allt frånnorska elitlöpare till svenska pensionärer som ibästa fall sprang hälften så fort. Det var minst entävling om dagen. Ofta startar det hela med ensprint före frukost för att fortsätta medbusstransport och en långdistans senare pådagen. I år var vi bara en buss och vissa tävlingararrangerades bara för oss resenärer. Andra dagardeltog vi i större tävlingar.Detta är en väldigt trevlig resa, och man fårmånga nya orienteringsvänner. Har man varitmed några gånger blir det dessutom käraåterseenden med gamla kompisar från tidigareresor.Förutom allt springande umgås man flitigt ochhinner även upptäcka de länder man vistas i. I århade vi t ex svensktalande guider i Tallin, Rigaoch Vilnius. Höst Öst kan rekommenderas!

Tommy Ljusenius

Somliga går i trasiga skorDecember 2014

sida 14(16)

Luffarkavlen nr 2 December 2014

Klubben Skogsluffarna är idag mycket mer än enorienteringsklubb. Vi är en stor tillhörighet för enmångfald av barn, dess familjer och många andramed Brotorp som bas, där även mycket nytthänder. Här berättas lite mer om de nya bidragentill klubben: Swimrun, Triathlon och Friidrott.Skogsluffarna är sen 2013 drivande inom områdetSwimrun och troligen en av de första ideellaföreningarna att anamma Swimrun. Swimrun ären tävlingsform som vunnit mycket stort intressespeciellt i år och där Sverige är världsledande.Det handlar om att växlande springa och simmaen bana, ofta snitslad och med gemensam start,där först i mål vinner. Vi anordnade faktiskt,genom www.50turen.se, Sveriges och kanskevärldens första officiella individuella tävling iSwimrun! Just vår tävling sker genom att användaen karta (såklart), men orienteringen är väldigtenkel än så länge för att locka en bredd. FormenSwimrun har funnits sen www.ötillö.se startade2005, men de tävlingar som funnits innan 50turenSwimrun har alla skett parvis och inteindividuellt. Tanken att starta denna tävlingföddes ur ett förslag från Lasse Mongård om enorienteringsbana som korsade fram och tillbakaöver Söderbysjön och Ältaån. Det är nog intelångt fram tills formen Swimrun på något sättkommer att finnas med i RF, och varför inte enren orienteringstävling som går över sjöar? Vifortsätter att vara drivande inom området, vårtävling kommer från 2015 att vara med i denförsta serien någonsin med individuella tävlingar iSwimrun. Missa inte vår tävling från Brotorp iJuni.Varför allt detta nya? Jag tillhör dem som tyckeratt samhörighet i en klubb är det som är roligast,vi gör något tillsammans. En tillhörighet, enfamilj, en klubb som man kan göra mycket inom.Skogsluffarna har ju en naturlig bas runt Brotorpoch orienteringen. Men orienteringen bidrar till såmycket mer. Utevistelse, löpning, cykla tillträningen, vi vadar genom vattendrag i jakt efterkontroller. Vad är då mer naturligt, om man vill halite utmaning, än att också starta fler möjligheter

inom klubben som kan bidra till vår mångfaldoch ändå tillhörighet?From 2015 kommer Skogsluffarna även varamedlemmar i Svenska Triathlonförbundetliksom i Svenska Friidrottsförbundet. Dettainnebär att Skogluffarnas medlemmar från 2015kan ställa upp i tävlingsklass i sanktioneradetävlingar inom dessa idrotter utan att gå med ien ny klubb. Att tävla i motionsklass är dockalltid helt fritt. Ambitionsnivån är inte högre änså i dagsläget, men att springa tävlingsloppinom löpning är det flera orienterare som gör,ex. Lena Eliasson som är med i två landslag.Klubben har ju även som ambition att anordnaett motionslopp inom löpning och då behövsmedlemskap i Friidrottsförbundet. Ettmotionslopp för att bidra än mer till våravärdegrunder och för att säkra framtida intäktertill vår växande ungdomsorganisation. Så hållutskick framöver om motionsloppet!För mer information kontakta Jan Stridh

Skogsluffarna, en klubb för bredd och gemenskap

Ett s k ”beriktigande”I ett nummer av ”Gammelluffaren” stod det attjag åkt Vasaloppet en gång och dessutom på denklena tiden av cirka nio och en halv timme.Sanningen är den att jag i själva verket åkt elvaVasalopp, flertalet för min tidigare arbetsgivareFörsvarets Materielverks idrottsförening.Dessutom är min bästa tid över två och en halvtimme snabbare än den som angavs. (som inomparentes var den allra sämsta).Med ålderns rätt har jag i vinter anmält mig tillHalvVasan.

Tommy Ljusenius

sida 15(16)

Luffarkavlen nr 2 December 2014

Gustav Svedérus, förra årets vinnare varbanläggare till Skinkloppet i år. 19 personerhade anmält sitt men 5 föll ifrån på grund avsjukdom. Äldste deltagare var Sten Bergstrand,80 år fyllda, och den yngste var TrevorBransome, 13.Banan var drygt 3 km lång och hade 8kontroller. Deltagarna fick gissa sin tid, ochkontrollerna fick tas i valfri ordning Så alla hadeverkligen chansen att vinna! Och vinnarenblev………… FREDRIK PALMGREN, åretsnykomling. Han var bara 16 sekunder frånberäknad tid. Jag fick en liten intervju medFredrik när han hjälpte till med disken efter grötoch lussekaka. Jag har inte hunnit hämta mig än faktiskt, äröverväldigad och glad över skinkan som jagvann.Hur kom du fram till din beräknade tid?Jag frågade Magnus Falkenström vilken tid hantrodde han skulle ha, svaret var 28 minuter Dågissade jag på dubbelt upp för min del, och slogtill med 57 minuter.Nu blir Fredrik banläggare till nästa år, det servi fram emot.2:a pristagare blev Magnus Falkenström och 3:epris gick till Uffe och Elin Thorén.Vi tackar för ett mycket fint Luciatåg medlucian Majken Llndqvist, som vid sin sida hade

Ett 60tal deltagare i årets Skinklopp, Pepparkaksjakt oLuciafirande i Brotorp söndag 14 december.

Märta Falkenström och en lång rad avstjärngossar, tomtar och en o annan tärna.Alla lät sig väl smaka av Tomtemorsrisgrynsgröt, hembakade pepparkakor olussekaka.

BrittMarie Skog

sida 16(16)

BFÖRENINGSBREV

I år jagade 30 barn pepparkakor i det somhar blivit en parallell tradition tillSkinkloppet. I år bjöd dagen på frostigtgräs och solsken. Tanken var att ha entävling mellan tvåmannalag, där vi paratihop äldst med yngst, näst äldst med nästyngst, osv. Första lag tillbaka med allapepparkakor vann. Det gick väl sådär medlagtävlingen svårt att hålla reda på när deolika lagen kom i mål. Men pepparkakornajagades snabbt upp av de flesta och detdröjde inte länge förrän de första vartillbaka med alla sina sex numrerade kakorsom de hämtat vid kontrollerna. Nästa årjagar vi igen.

Douglas Lundin

Mer om pepparkaksjakten.