1

MARINA SYDMARINA SYD--SKANDINAVISKA SKANDINAVISKA

EVERTEBRATEREVERTEBRATER -- ett naturhistoriskt urval ett naturhistoriskt urval --

PRELIMINR (OILLUSTRERAD) UTGVA Sven Lovn centrum fr marina vetenskaper, Tjrn

Web-upplaga 1 Nov. 2009 - nedladdningsbar frn: http://www.tmbl.gu.se/staff/HansGHanssonP.html Scire ubi aliquid invenire possis, ea demum maxima pars eruditionis est - att veta var ngot kan hittas, ir i korthet lrandets strsta del. Ppekas br att underrubrikens ord urval skall tydas litteralt. Verket r lngt frn komplett vad anbelangar arter i mnga av redovisade grupper, enkannerligen i slika, som r otriviala ens fr fackmnniskor, t.ex. taxa som rund-, platt-, & fborstmaskar, hoppkrftor, etc., men ven i taxa som havsborstmaskar, bltdjur, strre krftdjur etc. avser urval en delmngd, ehuru strre i slika taxa n inom taxa, vilka tarva mikroskop-tillgng fr sker bestmning. Vlavgrnsade taxa hr & var har dock behandlats mera utfrligt, stillvida att urvalet kan vara s gott som totalt. Kontrollera genom att jm-fra antalet upprknade taxa med det antal, som anges efter motsvarande hgre taxon. Kompilatren ber om misskund fr insufficienser, t.ex. kompressionsavstavningar & deiktiska uttryck som kan ha insmugit sig i texten under inkrementeringsprocessen, s texten r ofta ganska belastad med mhnda obekanta namn / termer / vlska ord och kan sledes tyckas esoterisk, men r ju ej avsedd fr strcklsning, utan frmst som vademecum vid mten med fr betraktaren nya organismer. Frvisso kan excerpter, t.ex. etymologiska hrledningar av nomina samt vissa inledande stycken, med frdel nyttjas som t.ex. farnte eller hjlpmedel till insomnia. Huvudsyftet r givetvis att varda ett nomenklatoriskt mnemotekniskt std till ardenta konsorter vid euforiska / epifaniska / serendipitiska* marinzoologiska interrogativa gnablick. Intrikata termer (delvis konkorderade i registret) har ej hopats av ostentativa eller perfida skl, blott didaktiska / eklektiska, till gagn (& incentiv) vid lsning av mer sublima verk. Av-skrcks ej av ett mhnda obsolet skrivstt / ordval. Ls och lr! *) serendipiti = pltslig & oanad upptckt Hans G. Hansson Hans.G.Hansson@loven.gu.se Taxontypografi: ndelse:

REGNUMREGNUM (Rike) godtycklig PHYLUM (Stam) " SUBPHYLUM " SUPERCLASSIS " CLASSIS (Klass) " SUBCLASSIS " INFRACLASSIS " SUPERORDO " ORDO (Ordning) ", ofta -ida (betonat i) SUBORDO ", ofta -ina (betonat i) INFRAORDO " Superfamilia -oidea (betonat e) (rekommendation) Familia (Familj) -idae (obetonat i) Subfamilia -inae (betonat i) Tribus -ini (rekommendation) Genus (Subgenus) & species godtycklig *) (slkte & art) Genus & species (synonymer) *) Artnamnet mste dock anpassas efter slktnamnets genus. Ovan Regnum-nivn finns blott 3 s.k. Domner, nml. (Eu)Bacteria fr bakterier (+ Archaea f. extremofiler) & Eukarya f. vr. riken, i Dr. Carl R. Woeses, 1928-, 16S-rRNA-baserade grovindelning. Textsemiotik: sigler, ellipser & akronymer: D: (ungefrlig) Djuputbredning (i meter) F: Frg L: (Strsta) Lngd / hjd (cm) (N.B. decimalpunkt) : (Strsta) Diameter (cm) (p radirsymmetriska el. m.l.m. klumpformiga organismer eller kolonier) T: Tjocklek (cm) av blad-, krusta- eller grenformiga (varest T: = grendiameter) organismer HB Hrdbottenlevande (klipp-, sten-, skal-, organism-) MB Mjukbottenlevande (lera-, dy-, silt-, finsand-) SB Sandbottenlevande (grovsand-, skalsand-, grus-)

PEL Pelagisk huvudfas Bohus. Bohuslns kust Katt. Kattegatt Nord. Nordsjn Skag. Skagerrak res. resun ster. stersjn Gen./G. genus (= slkte) Sp. species (= art) S.gen.: sub-genus (= underslkte) fide (= frlitande p) p.p. pro parte (= pars) (= delvis) sensu (= enligt [sikt]) n. cons. nomen conservandum (tillgngliggjort namn) el. = eller n. dub. nomen dubium (dubist (oskert) namn) bp = baspar n. inq. nomen inquirendum (namn som tarvar utredning; - i prin- cip samma som nomen dubium) ded. dedit (= sknkt av) n. nud. nomen nudum (naket (obeskrivet) namn) bp = baspar n. null. nomen nullum (oavsiktl. stavningsndrat tillgngl. namn) aff. affin. affinitas, affinis (= slktskap; liknar art, men tskild) n. obl. nomen oblitum (glmt namn, obrukat i 50 r) n. rej. nomen rejicendum (otillgngligt namn) n. van. nomen vanum (tomt namn el. frgves-namn; avsiktlig nystavning av ett tillgngligt namn) in litt. in littera (= i brev) MS = manuskript Syn. = synonym leg. legit (= insamlat av) coll. collectio (= samling) cf. confer (d.v.s. jmfr) et al. et alii (& medarbetare) em. emendavit = frbttrande (av taxon-definition) s. str. sensu stricto (d.v.s. i inskrnkt bemrkelse) s. lat. sensu lato (i.e. i vid bemrkelse) # numerus / (art-)antal q.v. quae vide (vilket se, d.v.s. en vidarehnvisning) det. determinavit (bestmd av; (medan indet. : obestmd)) mihi, nobis (dativ av ego = jag, nos = vi, av mig, oss (kallad)) non ej nec ej (heller) ex ur in i ICZN International Council of Zoological Nomenclature ungefr, cirka det existerar fr alla subfossil < mindre (frre) n; ( : hgst denna storlek / antal) > nstrre (fler) n; ( : minst denna storlek / antal) [i slika parenteser betecknar < & > ord-ln inom el. mellan sprk] hane, hona, / hermafrodit, {} uttalsparentes Salinitet mts nu som konduktivitet i psu (practical salinity units), i biol. sammanhang motsvarat av / ppt (parts per thousand) / N norra S* sdra V vstra , O stra, ost [L. latin, NL neo-latin, ML, medeltids-latin, Gr. grekiska, etc.] * S i t.ex. 18S-rDNA : sedimentationshastighet i Svedberg-enheter; ju hgre siffra, desto strre partikel, s 16S < 18S < 28S (av3 ofta sekvenserade ribosomal-gener); [< The(odor) Svedberg, 1884-1971]. Betonas br att i sandbottnar, vilka omfattar sediment som passerar 2-mm-sll men retarderas av sll med kvadratisk maskvidd 0.0625 mm, s har ock grvre sediment av granul- & grustyp inrknats [fingrus 6 mm, mellangrus 6-20 mm, grovgrus 20-60 mm, ehuru i denna vre skala geoteknikers & geologers grnser mellan grus, sten & block tskiljer sig genom att geologers stenar ligger mellan 2-20 cm & strre enheter benmns block medan geotekniker (grnserna ovan) benmner fraktioner ovan 6 cm sten & ovan 60 cm block]. Silt r sediment som gr igenom finaste sandsllet men re-tarderas av sll med 0.004 mm maskvidd, medan ler r nam-net p nnu finare fraktioner. Eng. mud r ett namn p svl silt som clay (= ler-fraktioner). D lmpligt svenskt ord mot-svarande mud tycks saknas, s har silt i texten nedan nyttjats fr sediment av frmst silttyp, men som ven kan innehlla lerfraktioner, ty ordet mudder missuppfattas ltt som mudd-ringsrester. N.B. Sigel r ett frkortningstecken med viss betydel-se (, &, , #, , %, , , , , , (= St. Hans-kors)), ellips ett frkortat ord / uttryck (bil automobil, mobil mobiltelefon, moped motorvelociped, buss omnibuss, t.ex. till exempel, m.a.p. med avseende p, m.m. med mera), akronym r ett udd-spetsord (UD Departementet fr utrikes renden [frn ellipsen Utrikes-Departementet, s UD r en ellipsakronym], JO Justitie-Ombudsmannen, IKEA - Ingvar Kamprad, Elmtaryd, Agunnaryd, C carbo, kol, O oxygenium, syre, H hydrogenium, vte, etc.). Om hellenskt & kyrilliskt alfabet: Ehuru i detta verk grekiska ord i regel har latiniserats, s ges semiotiken fr ett kortfattat grekiskt alfabet med uttals-exempel frn oftast svenska ord (& siffervrde) fr nyfikna: (Siffror fretrddes av bokstver. Ovan 999 rknade man i 1000-tal, 10000-tal, etc.; skrivsttet varierade mellan stadsstaterna)

2

alfa [avlida, arbeta, 1], beta [alfabet, 2], gamma [gorma, 3] *, delta [deltaga, 4], epsilon [mera, 5], zeta [zon, 7], eta [mta, fender, 8], theta [En. this, 9] ( i handskr.), iota [insekt, objekt, 10], () kappa [kappa, 20], lambda [luta, 30], my [munter, 40], ny [ny, 50], xi [text, 60], omikron [soppa, 70], () pi [primat, 80], () rho [ro, 100], () sigma [s, 200], ( i ordslut) tau [tystnad, 300], ypsilon [lydnad, 400], () phi [fysik, 500], chi [Ty. Machen, 600], psi [pseudoslit, 700], omega [sopor, Europa, 800]. * fre , , & uttalas som n(g), t.ex. blir pharynx. (Tidiga obsoleta tecken var stigma : talet 6 [-ligatur], digamma : vau-ljud w?, 6, koppa q, 90, sampi ts?, ss?, ks?, 900 [-ligatur], san s, sho sh?? [fr. bakt-riernas alfabet] & kai : sigel / ligatur fr = och liksom vrt &.; & r alltid lnga vokaler). Enskild motsvarighet t. bok-staven H, h saknas i grekiska alfabetet (utom i kombinations-ljud som theta & chi), men i transkription av andra Gr. ord f-rekommer likafullt bokstaven. Det beror p att frutom dia-resis (trema) ver vissa vokaler, markerande fullt uttalsvr-de & att det ej rr sig om diftong-ljud, s finns ytterligare tv diakritiska tecken i alfabetet med ljudmssig betydelse vid versttningar, nmligen (spiritus asper / dasia fr aspiration - hrd utandning) [likt ett spegelvnt kommatecken ver en bokstav] och (spiritus lenis / psili fr mjuk utand-ning) [liknar ett normalt komma-tecken ver en bokstav; dock ej transkriptionsfrndrande; svl dasia som psili var ursprungligen var sin halva av bokstaven eta (H), men frvandlades efterhand till nuvarande komma-lika tecken], varvid dasia placerat ver en enskild vokal eller en diftongs andra vokal indikerar att ett h skall freg vokalen eller diftongen vid transkription. Dasia kan ven finnas ver bokstaven rho , indikerande ett pfl-jande h vid transkription & ven om ett dubbelt rho sak-nar dasia, s fljer alltid h efter rr vid transkription. (Alla ord begynnande med eller frses med dasia ver dessa bokstver & alla vriga initiala vokaler eller diftonger markeras med antin-gen dasia eller psili). Drfr transkriberas t.ex som hep-ta, och som Pyrrhos. (Ej ljudndrande s.k. iota-sub-skripter kan finnas under , & ). I grekiska ord kan endera av ordets tre sista vokaler betonas & markeras alltid med en accent ver bokstaven, t.ex. en akut accent ver ngon av dessa vokaler, ett tilde / circumflex ver en lng ultimat el-ler penultimat stavelse (t.ex. = mage, = sfr, = amba) el. en grav accent ver den ultimata voka-len, det sista dock blott brukat i stllet fr den normalt akuta p denna plats nr ett ord med ultimat akut accent tfljs av ett annat ord i en mening (ej i ordlistor). Liksom i de flesta sprk finns i grekiskan tskilliga likstavade ord med helt olika betydelse. (Fljande f exempel visar dock hur betonings-accenterna kan nyttjas fr att separera ordens betydelse: = folk, = fet, = liv, = bge, = het, = bna). Exakt antikt uttal av grek. alfabetet r nstan oknt. De exakta uttalsvrdena av bokstverna , , , , & & diftongerna & vet vi minst om. Sannolikheten att vi trffar ganska rtt i uttalet av de flesta av dessa ljud r stor, men det antika uttalet av & r vi dock nnu synnerligen oskra p. (Likt latin, kan grekiska substantiv st i mask., fem. el. neutr. Ordens genus r frsts viktiga srskilt nr slktesnamn kon-strueras, enr genuset p slktesnamnet (vid sammansatta ord sista namntermen) styr vilken genus-ndelse artepitetet fr, t.ex. blir artepitetet pulmo efter Rhizostoma, enr r neutralt, och i Mecynostomum, som bygger p samma slutled har det grekiska suffixet helt sonika utbytts mot det neutrala nominativsuffixet (eller latinska neutrumsuffix) um, men om auktorn valt att nyttja maskulinumsuffixet us, s skulle artepiteten ha blivit maskulina i stllet fr neutrala. I ordbcker plgar ett grekiskt substantiv tfl-jas av om det r maskulint, av om det r feminint & av om det r neutralt, t.ex. , = skott, knopp, = mage, = mun. I meningar fregr dessa ljud orden precis som

ordet the i engelskan. Generellt kan sgas att substantiv som n-dar med & - stdse r neutrala, substantiv ndande med eller r oftast feminina & sdana ndande med & - r of-tast maskulina, ehuru ngra ndande med - r feminina & ett f-tal neutrala; (i svenskan har vi ju tidigare ansett oss ha svl femi-ninum, maskulinum, reale & neutrum, men talar numera blott om 2 sprkliga genera, utrum de tidigare 3 frsta ndande med -n & neutrum ndande med -t). Likt latinet finns tskilliga kasus: no-minativ (grundform), genitiv (gandeform), dativ (fr indirekt ob-jekt), ackusativ (direkt object) & vokativ (tilltal) latinet har ven ablativ (riktning frn / varifrn ngot skiljs); svl i grekiska som latin r singularformerna av nominativ & genitiv samt plural-for-mer av nominativ de vsentliga betrffande nomenklatur, men i t.ex. beskrivningar p latin r ven ablativ-former allmnna; (kasus = grammatisk kategori fr nomina substantiv, adjektiv, particip, pronomen, rkneord, markerande dessas satsfunktion; i svenska & t.ex. engelska blott nominativ fr grundformer, genitiv fr possesi-va ord & ackusativ / dativ fr pronomina av typ mig, dig nomina-tiv: jag & du, genitiv: min & din; hon / han har dativen henne / ho-nom med hana / han som ackusativ, varav talsprksuttrycken na, en i uttryck som hrtna [= hrt hana], setten [= sett han / den] r rester & uttryck ndande med an, t.ex. hgan & ljusan r likas gamla ackusativ-arv; forngermanska sprk hade ju de 4 kasus som kvarstr i Ty., men i svl Eng. som i skandina-viska sprk finns efter 1500-talet blott nom. & gen. fr substantiv, ty prepositionsskillnader har ondiggjort vriga, men kasus-ndel-ser lever kvar i fraser som ur huse, till sjss, etc. & gamla da-tivformer (p um, -om, -e, -o) som lagom, stundom, betraktas nu som adverb; finsk-ugriska sprk r vrre med 15 kasus i finska & 22 i ungerska; likas r verbbjning efter modus eller numerus vore, leve, finge, viljen, ltom, gingo, ro nu borta frutom i idiomatiska uttryck, vid fasta fraser & imperativ (uppmaning)). Blott 3 grekiska deklinationer finns, (medfr olika ndelser) fr s-vl substantiv som adjektiv medan latin har 5 fr substantiv & 3 fr adjektiv. I svl grekiska som latin finns liksom i svenska lika mnga stavelser som vokaler eller diftonger - men ej t.ex. i en-gelska, dr ju ofta stavelser r frre n vokaler. Liksom i svenska men till skillnad frn t.ex. engelska - finns tskilliga sammansatta ord i latin & grekiska, dock fler i den ngot flexiblare grekiskan n i latin, s vervgande antalet sammansatta vetenskapliga termer r av grekiskt snarare n latinskt ursprung, ehuru i latiniserad form). Nr fr.a. ryska texter lses, erfordras kyrilliska alfabetet. Ursprunget r grekiskt, men anpassat till uttal av slaviska sprks ljudsystem av nog en elev till munken / missionren Konstantin, 827-869 & hans bror Michael, 815-885, (re-namn Methodios), frn Thessaloniki. Kort fre sin dd erhll Konstantin hedersnamnet Kyrillos [Gr. kyrios = mstare, her-re]. Alfabetet nyttjas ven i ngra icke-slaviska regioner, som sttt under ryskt politiskt inflytande, t.ex. Azerbajdzjan, Uzbekistan, Kirgizistan, Turkmenistan, Kazakstan & Mon-goliet. Detta alfabet i sin ryska utformning enstaka andra tecken kan frekomma i andra sprkomrden - terges kort-fattat nedan med rysk beteckning i sprrad stil, motsvarig L. (svensk) ungefrlig uttalsbokstav [& enstaka uttalsexempel]: (h) a = a [hatt], be = b, ve = v, ge = g, de = d (Serb. dje) je = (j)e, [& = (j)i: reduc. uttal], j = (j), (alltid beton.) zhe = zj [Eng. pleasure], ze = s [som Ty. See], i = i [mina] - (i Ukraina: I, i), (kort) i = j [ej], ka = k, (, dze ; som Eng. jam), el = l [tjockt l-ljud], em = m, ( nje; Sp. seor), en = n, o = [= a vid reducerat uttal], pe = p [oaspirerat], er = r, es = s, te = t [oaspirererat = utan utbls], y = u [uttal som bo], ef = f, (serbiskt tsje; tj), cha = ch [Ty. doch], tse = ts [sats], tje = tj [tjna], sja = sj-ljud [fors], stsja = sj + tj-ljud, : hrdteckenmarkr *), yeru = y (dovt i), : mjukteckenmarkr *), e = e [sett], jo = (j)u [uttal: o el. jo], ja = (j)a [uttal: a el. ja]. *) fregende konsonants uttal Vokalerna , , & uttalas med ett fregende j-ljud i ordbegyn-nelser, efter andra vokaler & efter & . Uttal av a & o reduceras

3

vid obetonad stavelse framfr betonad samt frst i ord (Mock -> Maskv). Ock e fr reducerat uttal vid obetonad stavelse (Ea -> Jilna); nr det r betonat efter konsonanten blir uttaet . Kon-sonant innan e & fr mjukt uttal. Vokaler r vare sig korta el. ln-ga, men ligger ungefr mittemellan. Mnga andra varianter av ky-rilliska tecken finns fr.a. i kombination med diverse diakritiska tecken, men med hjlp av ovanstende kan sannolikt de flesta verstta ljudbilder av ryska ord & nog drav ungefr inse inne-brden. Ehuru flera ord skiljer ryskan frn vsteuropeiska sprk, s finns mnga som r snarlika & begripes om man kan lsa dem, t.ex apta : karta, sjkort, : synonym, a : kastrull, : kabel, : granit, oe : problem, : djvul, : dep, : (bi)cykel, : (fartygs)bord medan mbeln bord = o lter som sv.:s sittmbel bredvid - stol, som p ryska dock heter , e : museum, o & a : hav / ocean, : krabba, y : manet, medusa (det skandi-naviska ordet manet lr ha sitt ursprung i mar- som i marin & old-stavningen nettla av nssla), o : biologi, : zoolog, ape : makrill ursprungl. hollnskt / tyskt ord; ersatte skandi-naviska olunn under 1500-talet, : sanning. (Ord som ukas, mammut, stepp, tundra, etc., har vi ju likas vertagit frn ryskan). Latin erinrar i uttal rtt mycket om Sanskrit, vars alfabet skrivs med latinska bokstver, uttalade nstan som i svensk bokstavering. Ett ganska entydigt vokaluttal r frhllandevis unikt fr sanskrit (ehuru med korta & lnga vokaler som i i svenskans ditt eller dit och a-ljudet kan, liksom i mnga sprk, vara bde som i svenskans bar el. barr [ryskan separerar dessa ljud via bokstverna & ]). Nstan alla andra sprk har mer variabelt uttal av srskilt vokaler, t.ex. svenskt o eller e, vilka kan uttalas som o eller , resp. e eller (i t.ex. bete & elva) eller engelskt i, som uttalas som i eller aj, etc. Uttalsfrslag i {parenteser} nedan kan skert frbttras i enskilda fall av latinare, srskilt rrande termer av Gr. ursprung samt vis-sal eponymnamn. Familjendelsen idae r stdse obetonad, med betoning p vokalen framfr ndelsen, s Oweniidae betonas p i nr 1, Phyllodocidae p sista o-et. Phyllodocinae har betoning p i-et, ty underfamiljsndelsen nae r stdse betonad. Denna ndelse r en substantiverad feminin adjektivplural-form, ty formen idae = sner av, en substantiverad mask. pluralform, har nog felaktigt uppfattats vara fem. Ordningsndelsen -da har nog ej ursprung i patronym-suffixet -ides som familje-ndelsen idae , ty betoningen ligger p da s ndelsen r nog i stllet en kortform av oda [Gr. = skepnad, form]. Fr verfamiler nyttjas suffixet oida av samma ursprung. Av bokstver med ngot annan klang n i svens-kan, s har i uttalsparenteser y bibehllits, ehuru uttalet egentli-gen ligger nrmare svenskans i; u har genomgende (undantag fr enstaka fall dr det blivit v) ersatts med o, ehuru med det o-lika uttal som d en skning sger putta (men fr ett antikt uttal br u i stllet uttalas som Eng. w eller som u i lneordet aula) & o har genomgende skrivits som , enr latinets o uttalas som o i Sv. dotter, utlova (likt Gr. omikron [, ]), aldrig som o i Sv. ko, lova (mot vinden - likt Gr. omega [, ]). Bokstaven c & kombinationen ch har i regel blivit k, ehuru s i enstaka fall & tj ibland fr kombinationen. Boksta-ven z har versatts med ts. Om sakkunnig detekterar oegent-ligheter, nskas rttelsefrslag. En i klassisk bildning fvitsk sammanstllare ber om misskund fr eventuella inkoherenser. Organism-grupper, etc.: Av antalet beskrivna taxa p planeten Tellus r 15% (230000 spp.) marina, men miljn slpar efter, ty blott 9.7% av numera beskrivna organismer r marina (Bouchet 2006). Begreppet Evertebrata, infrt av greve J.B. de Lamarck 1794, brukas i detta kompilat som ett praktiskt (men fyloge-netiskt insignifikant) namn p multicellulrt uppbyggda kot-lsa djur. Protozoa Goldfuss, 1817-grupper redovisas sle-des ej hr, d de ihop med diverse vriga organism-grupper har ansetts konstituera ett eget rike, Protoctista Hogg, 1861 ( Protista Haeckel, 1866), till vilket, jmte ciliater, forami-niferer, flagellater, etc., ven flera alggrupper har inrknats. Jmte vissa alger, s kan marina arter av taxa som Forami-nifera dOrbigny, 1826, Xenophyophorida Schulze, 1904 & Gromiida Claparde & Lachmann, 1859 inom detta taxon n kroppsstorlekar p ca 1 cm eller mer. Andra s.k. riken r ju

Plantae Haeckel, 1866 (egentliga vxter), Chromista Cava-lier-Smith, 1981 ("alg"-grupperna Cryptomonada Senn, 1900, Haptophyta Cavalier-Smith, 1986 & Heteroconta Cavalier-Smith, 1986), Fungi L., 1753 (svampar) & Prokarya (= Prokaryota Chatton, 1937, alias Monera Haeckel, 1866 & Bacteria Haeckel, 1894), som nu indelas i tv riken, nml. dels Eubacteria Woese, 1977 egentliga bakterier, t.ex. tarmbakterien Escherichia coli (Migula, 1895) Castellani & Chalmers, 1919 [hedr. Theodor Escherich, 1857-1911, tysk pediatriker / bak-teriolog; isolerade gen.:s typart] + mitokondrier + kloroplaster, dels arker (rkebakterier) Archaea Woese, Kandler & Wheelis, 1990, t.ex. Methanobrevibacter smithii Balch & Wolfe, 1981 [hedr. Dr. Paul H. Smith, Univ. of Florida, beskrev 1958 med handledaren Robert Edward Hungate, 1906-2004, gen.:s typart & nnu vid millennieskiftet aktivt forskade] (den vanl. tarm-gas-rkebakterien, delv. orsakande flatulens (= fisning)). De bda sista taxonens arter r ju s sm att de vanl. blott kan skn-jas i hg frstoring, ehuru enstaka undantag finnes, (ssom Thiomargarita namibiensis Schulz, Brinkhoff, Ferdelman, Hernan-dez Marine, Teske & Jrgensen, 1999 (svavelbakterie fr. afrikan-ska kustsediment), vilken nr nstan en mm i & drmed r den strsta av knda ej blgrna bakterier). Alla dessa riken fre-trds frsts m.el.m. rikligt i havet & vissa s.k. encelliga organismer, e.g. flera foraminiferer samt de i djupa hav le-vande, beslktade Xenophyophorea F.E. Schulze, 1904 kan bli vl s stora som mnga smrre flercelliga djur - ibland > dm-stora (ehuru inhemska arter alla r

4

nr 2 cm , den likas lergr, rrlikt lngstrckta och i toppen ngt frgrenade Pelosina arborescens Pearcey, 1914, som kan n 5 cm lngd & t.ex. den om gulnade julgransbarr erinrande & med sm sandkorn i vggarna, djupare n ca 150 m levande Rhabdammina discreta Brady, 1884, vilken nr > 1.5 cm lngd & har en rarare stor snarlik slkting, men Y- el. X-likt grenad, nml. R. abyssorum M. Sars, 1868; ett par kortare ogrenade Rhabdammina arter finns ock i vra hav, den 6 mm lnga R. scabra Hglund, 1947 & den 12 mm lnga R. inequalis Le Calvez, 1935, som har en frtjock-ning cellkammare nra en rr-nde, som hos denna art har en smalare & en tjockare nde; ibland ptrffas en liten brett konisk foraminifer, Valvulina conica Parker & Jones, 1865, fastsittande p slktets rr), men de flesta tillhr storleksintervallet 0.5-2 mm & r i regel likas sedimentlevande, ehuru enstaka arter sitter fast p hrda underlag. Av dessa r tveklst den kalk-kamrade Cibicides [L. cibicida = brdtare] lobatulus (Walker & Jacob, 1798) den dominerande i vra hav & sitter p skal, stenar alger etc. & r i sitt typiska utseende en kanelbulle-slingrad art med 1 synligt varv av 7 stora kamrar synliga uppifrn, ehuru andra vxtformer av helt olikt utseende, e.g. den likas fastsittande hemisfriska - sfriska kalkkulan Gypsina vesicularis (Parker & Jones, 1860) anas vara livs-stadier av denna art, som envar studerande hrdbottenorga-nismer i vra hav ofta ser. Av de 12 hrdbottenlevande fo-raminiferer, som finns i vra hav, s utgr C. lobatulus vanl. mer n halva biomassan, men Lituotuba lituiformis (Brady, 1879) (en mkt liten kanelbulle utan synl. yttre kamrar) r likas rtt vanl. & Planorbulina mediterranensis dOrbigny, 1826 (kamrad art med ganska cirkulr omkrets, dr varannan av de 10 perifera tydligt mngporiga kamrarna sticker ut en aning jmfrt m. de mellanliggande), Nubecularia lucifuga Defrance, 1825 (irreguljr, men med rtt cirkulr omkrets, agglutinerat kamrad art, utan tydligt synliga porer i kamrarna) & Tholosina vesicularis (Brady, 1879) (rel. stor 1-kamrad m.el.m. hemisfrisk art m. yt-terhlje av kalk m. mnga inlagrade sm sandkorn) r likas rela-tivt frekventa. Ett ftal av dessa arter (C. lobatulus & G. vesi-cularis) etsar in spr i kalkstruktursunderlag & bidrager dr-vid till kalknedbrytning i havet. Vissa andra, till srskilda underlag vl specialiserade arter, e.g. Hyrrokkin sarcophaga Cedhagen, 1994 [hyRokin : enl. Snorres Edda jttekvinnan som flottdrog Ringhorne, Balders skepp vid hans eldbegngelsefrd; sarkophaga (Gr.) = ktttare] (en stor 6 mm i djuplevande flerkamrad kanelbulle), vilken r parasit p svl geodiider, koraller & vissa musslor, penetrerar ock kalk, nr den sitter p kalkskalstckta djur, el. spongiers yttre hlje, d den sit-ter p dylika, men i slika fall fr att n in i levande organis-mer, ehuru den ven kan livnra sig av t.ex. serpulider & bryozoer, beboende samma musselskal som den sjlv & fak-tiskt ven flytta sig till lmpligare plats p djuret om s er-fordras. En upprepat dikotomt frgrenad 2 cm lng art av 77 m rdbruna ljustoppiga sandrr p alger & hrda underlag nedom sprngskiktet, r nnu obeskriven (ehuru lik Psammatodendron arborescens). Dichotomammina annamaj Cedhagen har brukats som arbetsnamn [insamlare Stefan Pers-sons dttrar Anna & Maj]. Av fria mjukbottenarter r flera po-lythalama (mngkamrade) arter svrbestmbara, men ngra, e.g. Astrorhiza, Pelosina, Rhabdammina (se ovan), + ngra vr. rtt stora arter, t.ex. den 3.5 mm i korniga klotrun-da med kort flaskhalslik rund apertur utprojicerad frn en sandkornskldd knopp i en nde Saccammina sphaerica M. Sars, 1868 & Crithionina Gos, 1894. liknande granulerade kalkkorn & vars strsta art C. granum Gos, 1894 r en irre-guljr klump av 4mm i strsta mtt, medan den ngt mind-re C. pisum Gos, 1896 r sfrisk - ovoid & den mngkam-rade, mkt tillplattade posthornsvindlade Cornuspira Schult-ze, 1854 foliacea (Philippi, 1844), ltt igenknd via sin tun-na form & att vindlingarna vidgas m. varje varv. Crithionina har tv arter sittande p andra foraminiferer - men lossnings-bara: den p.g.a. en del grova korn i skalet ngt irreguljra, 2 mm , C. mamilla Goes, 1894 & den oftast hemisfriska,

3 mm , C. goesi Hglund, 1947. Den subsfriska, grov-kornstckta, 0.5 mm Armorella sphaerica Heron-Allen & Earland, 1932 [Dr. Edward Heron-Allen, 1861-1943, polyhis-tor, vn t. Oscar Wildes familj; Arthur Earland, 1866-1958, vn t. H.-A., London-forominiferolog], funnen djupare n 30 m, i.e. grundare n de flesta ovan nmnda arter, knnetecknas av att i regel flera tydliga sandrrsaperturer utprojiceras. Jmte foraminiferer utgr frmst ciliater encelliga organis-mer som stundom kan n stor kroppsstorlek, kanske frmst pelagiska Tintinnidae Claparde & Lachmann, 1858 [neoL. tintinnus = (ring)klocka], som bebor kruklika hus med oftast ej alltid spetsig baknde & en bentisk likas hus-boende grupp Folliculinidae Dons, 1914 [L. folliculus = smsck], vars hus liknar lasarett-pissflaskor. (Siln 1947. Ark.f.Zool. 39 (12): 1-68 tar upp 12 svenska spp,). Ock husvilla ciliater kan n >2 mm lngd, ehuru rart, e.g. Geleia gigas Dragesco, 1954. [Dr. Jean Dragesco, 1920-, Rumnsk-fransk zool. & astrofotograf] En del protoctister producerar gifter eller kan p annat vis ingripa i andra organismers hlsa / verlevnad. En omtalad dramatisk episod i marin milj 1988, var ju blomningen av Chrysochromulina polylepis Manton & Parke (en 5-20 m stor flagellat av gruppen Haptophyta (Prymnesiophyta)), som slog ut svl mnga grunt levande ryggradslsa djur som fiskar. tskilliga andra s.k. dinoflagellater kan ha massfrekomst-inverkan & leda till att organismer som ter dessa utan att sjlva insjukna, blir giftiga fr varelser, som tit av musslor, krabbor & andra djur som en tid efter att blomningar intrf-fat innehller hga halter av metaboliter frn flagellaterna (el. andra organismer som deltager i dessa blomningar). Dessa gifter r av olika slag & benmns med akronymer som PSP, DSP, ASP, etc. (Paralytic, Diarrhetic resp. Amnesic Shellfish Poisoning ngra av de frgiftningar som samhra med HAB Harmful Algal Blooms) allt efter giftets verkan. Paralytiska gifter skall tas p strsta allvar enr de kan vara letala ven fr Homo. PSP orsakas frmst av vissa arter av slktena Alexandrium [beskrevs med typart 1960 av Prof. Youssef Halim, 1925-, frn Alexandrias hamn nra sitt universitet)] & Karenia, DSP frmst av Karenia & Prorocentrum (producerar okada-syra & beslktade mnen) & ASP frmst av Pseudo-Nitzschia, varav flera arter ofta blommar i Katt. / Skag. nnu en gift-typ AZP (Azaspiracider) - anrikade i skaldjur, vilka r cyto-toxiska, orsakar mag-tarmkanal-illamende & v. har toxisk effekt p blens flesta inre organ, anses frorsakade av gen. Protoperidinium. Karenia G. Hansen & . Moestrup, 2000 mikimotoi (Miyake & Kominami ex Oda, 1935) [hedrar red tide-forskaren Dr. Karen A. Steidinger, 1939-, Florida Marine Re-search Institute; slktet inkluderar fiskddande arter med karoteno-iden fucoxantin el. derivat drav, i stllet fr den bland dinoflagel-later vanliga karotenoiden peridinin / Kokichi Mikimoto, 1858-1954, prlodlingens fader, som 1896 patenterade prlodlingstek-niken, (som egentl. Saville-Kent (q.v.) utvecklat)] (i Europa frr frvxlad med den mkt snarlika Gymnodinium aureolum (frr i gen. Gyrodinium), vilken dock har har en rund central krna, men hos K. mikimotoi r den longitudinellt elliptisk & frskjuten t. hypothecans vnstra lob), bildar mnen (bl.a. hemolytiska, t.ex. fettlsligt gymnodimin) som bedvar fiskg-lar & kan orsaka odlings-massdd. Haptofyten Prymnesium parvum, har ett hemolytiskt & ichthyotoxiskt proteolipidiskt toxin, prymnesin av ett par olika uppbyggnadstyper. Andra slkten kan producera slem, som ibl. kan tppa igen glar p t.ex. fiskar & frorsaka dd el. i vissa fall mest vara allmn-irriterande nr slemmet nerslar fiskeredskap, som i.a. arter av Phaeocystis (i vra hav P. pouchetii (Hariot, in Pouchet, 1892) [Georges Pouchet, 1833-94, prof. i komparativ anatomi vid muset i Paris; frestndare fr marina lab.:et i Concarneau]), med hga halter av dimetylsulfider. Taggiga kiselalgs-arter kan likas vid massfrekomst igenstta fiskglar (& frorsaka bldningar), som kan leda till dd. I brackvatten, som e.g. stersjn, rapporteras nstan rligen blomning av en lng

5

trdformig bl-grnbakterie Nodularia spumigena [L. nodus, dim. nodulus = knop- el. knut-brande / L. spuma = skum, L. genu = kn, knut] (& likn. men nog ogiftiga arter av Aphanizomenon & Anabaena), gynnade av hga fosfatvrden. Nodularia produ-cerar en hepatotoxisk peptid, nodularin, letal fr drickande dggdjur. I varma hav finns fler smorganismer med ibland andra gifter, vilka kan orsaka dd el. eljest vara obehagliga. Fiskddande brevetoxiner (neurotoxiner) i karibiska Karenia brevis kan spridas till kustlevande personer i aerosolform & frorsaka andningsproblem. Vid nedbrytning av vissa en-celliga arter, frmst kiselalger, blgrna bakterier & spp. av flagellaten Phaeocystis bildas skummande saponiner & kan likt dinoflagellaten Noctiluca producera hudretande ehuru fr mnniskan otoxiska - mnen. Av inhemska plankton-protoctister, finns toxisk verkan hos: Alexandrium tama-rense, A. ostenfeldii (paralyt.:a), Amphidinium carterae [hed-rar fykologen Herbert James Carter, 1858-1940] (hemolytisk & fisktoxisk), Dinophysis acuta, D. acuminata, D. norvegica, Phalacromma rotundata (diarre-gifter), Karenia mikimotoi, Karlodinium micrum, Noctiluca scintillans (fisk-toxiner), Prorocentrum minimum (toxiner oknda, men verkar p flera djurgrupper), Protoperidinium spp. (azaspiracider) Chryso-chromulina polylepis, C. leadbeateri [flagellat-specialist Dr. Barry S.C. Leadbeater, 194?-, Univ. of Birmingham] (fisktoxiner), Prymnesium parvum (prymnesin), Pseudo-Nitzschia delica-tissima, P. multiseries, P. pungens, P. seriata, P. pseudode-licatissima (amnesigifter i skaldjur), Heterosigma akashiwo [Jap. akashiwo = red tide, i.e. giftplanktonblomn.], (fisktoxiner) & arter av Verrucophora Eikrem, Edvardsen & Throndsen, 2006 (Dictyochophyceae), - V. verruculosa (Hara & Chihara) & V. fascima Eikrem, Edvardsen & Throndsen (Syn. Chat-tonella aff. verruculosa : Auctt.) i vra hav [Chattonella: Schweiz-fdde franske protistologen douard Chatton, 1883-1947, (myntade 1937 eu- & prokaryota); gen. Chattonella (Rhaphido-phyceae) i egentl. mening kvarstr & beslktad m. Gonyostomum semen gubbslem i frskvatten], vilka pverkar fiskglar. Gift-typen YTX (yessotoxiner) (pverkar fga Homo) finns i vra Protoceratium reticulatum & Lingulodinium polyedrum. Jmte inom ovan nmnda organismgrupper, s finns ju liv i form av virioner, d.v.s. virus, plasmider, prioner etc., men ej heller dessa behandlas i detta verk. Dessa acellulra par-tiklar r (frutom fr.a. de som drabbar Homo el. en del organismer som vi r beroende av) ofta fga knda & i strikt mening ej tillhriga djurriket. De saknar frmga till egen rrlighet, andning, egentillvxt el. retbarhet, men har livets frmsta knnetecken, nml. fortplantningsfrmga i lmplig milj. Mjl. kan de vara avknoppade komponenter frn specifika vrdceller hos olika organismer, varvid en slik virion skulle kunna karaktrisiseras som en organismoid, genetiskt mest nrstende organism-arten som var dess upphov. (Se ock den nu lite obsoleta http://www.tmbl.gu.se/staff/pdf/Livsdiv%20.pdf ). Om urvalskriterier, etc. fr inkluderade taxa: Frmst utgende frn svenska vstkusten har urvalet skett. Vsentligen r hri fretrdda arter allmnna. (Enstaka exem-pel p hos oss rarare arter skylls strvan att inkludera ett s diverst smakprov av djurgrupper som mjl.). Urvalet r dock utfrliga-re i taxa som Cnidara, Mollusca, Annelida, Nemertea, Echi-nodermata, etc., av vilka vi har flera allmnna makrofauna-stora (retarderade av 1-mm-sll) arter, som r rimligt mjl. att identifiera v. f. icke-specialister, (liksom av vissa smgrupper som Brachiopoda, Kinorhyncha, Hemichordata, Pogonophora, m.fl., vilka p.g.a. deras ringa artantal r ltta att tcka in. Ett annat skl t. att e.g. Hemichordata behandlats rel. utfrligt hr r att rele-vant synoptisk litteratur saknas fr omrdet). Kortfattade jmf-rande karaktristika ver liknande el. beslktade organismer har i flera fall angivits vid sidan av basdata f. nedan exemp-lifierade taxa. Med deras hjlp tr ofta preliminra bestm-ningar till art- el. slktesniv kunna utfras. (En vis novis br

ju kontrollera bestmningar med f. ifrgavarande taxon adekvat & fylligare facklitteratur). Ev. nomenklaturskillnader beror ofta p att slktskapsomvrderingar gres med tillgngligare da-ta, speciellt utifrn ett vrldsvitt perspektiv. Ett annat vanl. skl r att ett namn kan ha synonymiserats med ett annat. Intentionen har varit att i grligaste mn nyttja cyronymer [Gr. kyr(i)os = auktoritet], i.e. nu giltigt namn. (versiktligt om-nmns inhemska terrestra daggmaskar & sniglar). Oaktat att sv.:a vstkusten r ett av vrldens mest underskta havsomrden terstr nnu mycket att rna. (Vid en meiofauna-workshop p TMBL 3-14 sep. 2007 ptrffades 430 arter, 130 av dem nya fr Sverige, + 28 obeskrivna arter; totalt r 15% av alla beskrivna taxa marina, men blott 9.7% av numera beskrivna taxa; Dr. Molly F. Mare, 1914-97, myntade 1942 meiofauna: fauna i hlrum mellan sandkorn, levande-passerande 1-mm-sll, men ej i 62.5-m-sll). I grligaste mn utgr textens frg- & formkaraktrer (om ej annat nmns) frn levandematerial. Taxa, som nemertiner, skallsa snckor & ollonmaskar lmpar sig yttermorfolo-giskt blott fr vitalstudier. Likas har om mjl. karaktrer studerbara utan ljusmikroskop-hjlp prioriterats. Detta inne-br nog att vissa taxondefinitioner ej blir s stringenta som de borde, speciellt om frskt material r otillgngligt. Verket br i slika fall sledes avstmmas ven mot andra urkunder. Textens taxonomiska begrepp utgr i huvudsak frn tradi-tionell "Linneansk" systematik, dr organismerna indelas i hierarkiska niver av olika ranger. Linn infrde ju jmte den internationella binra nomenklaturen som alternativ till fortsatt nyttjande av regionala inkolentnamn - alla de hierar-kiska ranger vi nnu nyttjar, frutom 2 av dessa: fylum (divi-sion) & familj, av vilka begreppet fylum tillkom sedan Cu-vier fst ihop alla kot-brande varelser till vad han kallade Embranchement (internationellt namn: Phylum Cuvier 1817 [Gr. phylai : klanbaserade rstningsgrupper i stads-staterna] - fylum p Sv., men ven benmnt stam). Begreppet familj infrde Michel Adanson 1763 (delvis i konkurrens med Linn's indelningsgrun-der, men emanerande fr. landsmannen Joseph Pitton de Tournefort, 1656-1708 (trafikolycka), som Linn lnat begreppet genus frn). Skl att hr nyttja Linneansk systematik r att den r ganska stabil, vl inarbetad, genomfrd inom alla organismgrupper & didaktiskt ltthanterbar, men ej garanterande att ingende taxa (i.e. organismgrupper oavsett systematisk niv) r monofy-letiska (i.e. innehller blott de medlemmar som har en gemensam - ev. hypotetisk - fregngare, m.a.o. innehller alla medlemmar som har gemensamma hrledda karaktrer - synapomorfier; primi-tiva karaktrer hrledda frn fregngare, s.k. plesiomorfier igno-reras dremot). Rrande organismers slktskapsavspegling str konkurrerande s.k. fylogenetisk taxonomi el. kladistik p en teoretiskt stabilare grund, d blott monofyletiska taxa tilltes. Kladistisk analys av organismgrupper amalgameras ofta m. traditionell systematik & medfr att para- & polyfy-letiska grupperingar (med blott vissa medlemmar i en monofyle-tisk grupp resp. medlemmar av flera monofyletiska grupper) kan uppbrytas. En strikt tillmpad fylogenetisk taxomomi impli-cerar dock bl.a. att gngse binominala nomenklatur mste vika fr en nyare ordning, d terminala taxa, d.v.s. arter, ej srbehandlas i frhllande till vr. taxa. (Traditionell systema-tik kan sledes anses som ett fr nyttjaren intuitivt mnemotekniskt hjlpmedel fr att hantera information om terminala taxa (arter), som har frdel av att vara vl inarbetat, ltt hanterbart fr taxono-mer frutan behov av nstan total kunskap om alla nrbeslktade taxa, samtidigt som den ger en rtt god befryndenhetsavspegling - om n lngtifrn helt sann. Det traditionella systemets frmsta fr-del r m.a.o., tillkortakommanden till trots, att det nnu s lnge medger enklare kommunikation om taxa mnniskor emellan). Uppskattningsskerheten av ungefr hur mnga slkten & arter som kan frvntas ptrffas i omrdet (Danmarks Nord-sjkust + Skagerrak (nedom Egersund) + Kattegatt + stersjn) varierar mellan olika taxa, p.g.a. att kunskap hrvidlag starkt varierar svl generellt som hos kompilatorn. Antal har skat-tats, utgende frn en versiktlig litteraturgenomgng av

6

fauna-listor frn omrdet resp. nrmast angrnsande hav. Av parasiter har fgelparasiter ej medrknats, svida de ej till-bringar ngot livscykelstadium i ngon marin art. Frmst nutida djur vid vra kuster behandlas. Tillbaka i tiden har faunan varierat avsevrt. I bohuslnska kjkkenmddingar fr. yngre stenldern (ca 4000-1800 f.Kr.) r t.ex. Boops boops (Linnaeus, 1758) [Gr. boopis = oxgd] oxgonfisk en do-minerande fisk, med lek numera S om Biscaya, men i dtid lekande i vra hav. Fenologiska [Gr. phainesthai = komma i da-gen, uppenbaras] data r litterra el. stundom egen-empiriska. Kortfattat om gen-sekvensering av organismer: Detta dokument behandlar ej detta mne, men kortfattat kan omnmnas att sekvensering idag r ett viktigt komple-ment till traditionella okulra separationsmetoder. Textens n, r & mt avser nuklert, ribosomalt & mitokondriellt DNA. (Detta opus avhandlar ju frmst okulra egenskaper hos exemplifierade arter. De gen-sekvensenseringar, som numera kan komplettera traditionellt taxomomiskt arbete, berrs sledes blott som noter hr & var i texten. Sekvenser av SSU rDNA (SSU = Small SubUnit) frmst den konservativa ribosomala genen 18S-rDNA (+ 5.8S + 28S + konservativa nuklera EF-1- & EF-2 elongation factor), r mest frekventa fr att utrna befryndenhet strax ovan artniv, ofta kompletterat med sekvenser av andra ribosomala (t.ex. ITS-gener Internal Transcribed Spacer ett ej funktionellt RNA-av-snitt som p.g.a. dess vanlighet r lttamplifierbart ven frn lg nukleinsyrakoncentration & har stor variation ven mellan nrbe-slktade arter) eller mitokondriella gener (frmst COI - Cytochro-me C Oxidase, sub-unit I 648 bp (baspar) & COII, d:o, sub-unit II 549 bp, etc.), fr att finna genetiska skillnader p art-niv. (Mutationshastighetten r nmligen ganska snabb i mtDNA, som drmed r lmpat fr att se slika artdifferenser. Herbert & al. 2004 studerade t.ex. 260 nordamerikanska fgelarter & fann att alla hade olika COI-sekvenser (medelskillnad: 7.93%), men inom arter var sekvenserna lika eller hade ytterst marginella differenser (medel-skillnad: 0.43%)). Fr vissa organismer (e.g. Porifera, Anthozoa) r COI / COII- evolutionen dock allfr lngsam (Huang, Meier, Todd & Chou 2008). Korta sub-sekvenser frn nukleotid-sekvenser (EST - Expressed Sequence Tags) av olika organism-gener hittas i t.ex. GenBank. En god klla till organell-genom finns ven p http://gobase.bcm.umontreal.ca/ t.ex. Information hittas p adress http://www.barcodinglife.org/views/login.php om The Barcode of Life-projektet, som frn korta DNA-sekvenser, avser att identi-fiera / barkoda arter, frn bl.a. COI-gener (ett 648-bp-segment, liksom vrigt mtDNA mderne-nedrvt (SMI Standard Maternal Inheritance), ty spermie-mitokondrier verfres blott synnerligen undantagsvis hos de flesta djur, men kan rvas till -ig avkomma (Doubly Uniparental Inheritance - DUI) av frmst vissa musslor (i fam.:a Mytilidae t.ex. Mytilus spp., Veneridae - t.ex. Tapes phi-lippinarum & Unionidae). mtDNA & fr.a. RNA kan tarva andra re-medier n etanol (nedan). Hos Eukarya r rDNA tandem-klustrat med NTS NonTranscribed Spacer emellan och varje remsa av tandempaketet bestr av frst ETS External Trancribed Spacer fljt av 18S, ITS & 28S, men inuti ITS finns en kort bit 5.8S. EST (Expressed Sequence Tags) r sm gen-delar, som anvnds fr att finna nya gener el. kartlgga positioner i ett genom; dbEST r en databas ver EST-er hos GenBank. Nedrvt frn de symbiontiska bakterier, som blev eukarya:s mitokondrier anses det ringformade mtDNA vara. P.g.a. SMI har t.ex. >95% av Europas befolkning visats tillhra 8 (av 36 vrlsvida) stammdrar, av Prof. Bryan Sykes benmnda: Ursula 11%, 45000 r, Jasmine - 12%, 8500 r, Helena 41%, 20000 r, Tara 10% - 17000 r, Velda- 4% - 17000 r, Katrine 10%, 15000 r, Xenia - 7%, 25000 r & Ulrike 2%, 18000 r. P lika stt nedrvs yDNA blott paternalt & 18 mnskliga y-klaner (haplogrupper) r knda, varav 5 brittiska namngivits av Sykes). Det blir ibland billigare att lta snda ver sekvenseringar till fristende laborato-rier. Se t.ex. http://www.macrogen.com Om geografiskt omrde, angrnsande hav & biotoper: Biogeografiska grnser i havet r ofta diffusa & enstaka statlantiska arter kan faktiskt ha utbredningar nda fr. Go-dahoppsudden (el. rent av den 150 km om denna liggande Kap Agulhas Afrikas sydligaste spets, sannol. benmnd s

p.g.a. att kompassmagnetnlar [Port. agulhas = nl; (i svenskan finns flera ord av portug. urspr., t.ex. albatross, kobra, marmelad, tank)] dr ej visade ngn deklination) nda upp i Skandinav.:a hav men de allra flesta arter har snvare utbredn.-omr.:n. (I N Europa kan en N-grns fr flera s.k. lusitanskt-mediterrana ele-ment sgas g lngs V Eng. Kan. el. i vissa fall i Irlndska Sjn m. randomrden. En sydlig grns f. arktiska element lngs Norge gr ungefr mellan Troms & Finnmark, ehuru flera arktiska arter kan terfinnas v. ett stycke S om detta omr. Mellan dessa grnser fin-ner vi s.k. boreala faunaelement, varav vissa r rent boreala medan ett stort antal verlappar in i angrnsande zoner. De benmns lusi-tansk-boreala resp. arktisk-boreala). P.g.a. speciella hydrogra-fiska frhllanden i Skag.-bckenet kan inom det boreala omrdet nnu en vag grns urskiljas lngs Norges kust i ni-v med Egersund mellan en atlantisk boreal del & en Skag.-del. Denna texts exempel hmtas primrt fr. det senare om-rdet (dr nuvarande landhjning r 3 mm/r), ehuru vissa taxa med utbredn. S om Stadlandet (SV om lesund) lngs V Nor-ge hr & var i texten nyttjas som jmfrelseobjekt. De skan-dinaviska marina omrden, som kan anses fretrda denna texts urval omfattar sledes hela Danmark, hela Sverige & flj. norska fylken: (stfold, Akershus, Oslo, Buskerud, Vest-fold, Telemark, AustAgder, VestAgder, Rogaland, Hordaland & Sogn og Fjordane), innebrande att taxa, blott knda fr. Mre og Romsdal el. nordl.:e fylken (SrTrndelag, NordTrndelag, Nordland, Troms, Finnmark & Svalbard) ej inrknas som "syd-skandinaviska". Skagerrak ligger centralt i omrdet omfat-tar geografiskt havsomrdet begrnsat av 2 linjer mellan fyrplatser, nml. Hanstolm till Lindesns & Skagen t. Pater Noster-skren VNV om Marstrand (totalt omfattande 7000 km3 havsvatten) & r genom djupfrhllandena en typisk fjord med trskeldjup i Norska Rnnan 270 m mot Norska Havet, ett strsta djup av 725m utanf. Arendal (& 710 m utanf. Larvik, faktiskt med stenblocksbotten), en total area av 32300 km2, men medeldjup om blott 210 m, medan strsta djup i utkanten av svensk ekon. zon r 550 m, men zonen innehller stora ytor i intervallet 400-500 m. (Jmte Bratten SV om Vderarna finns i Skag. fler topografiskt intressanta ytor: Gropa (15 nm rakt N om Skagen) & Rnnan (SV Mseskr,) Srgrund (SV Hll), Sdra trdgrden (Primnoa-omr., 150-200 m djupt 12 nm V Hll) & Risrkanten p internationellt vatten). Till Skag. anknyter svl andra mindre fjord-system, t.ex. Oslofjorden (107 km lng, 298 m djup m. blott en svag trskel innanf. mynningen mln Horten & Fuglehuk medan delen innan-fr Drbak har en 164 m djup bassng & en trskel p 19 m) & Kosterrnnan (248 m djup, trskeldjup 105 m i sin NV del; d Kosterrnnans aliasnamn Kosterfjorden, ven nyttjas fr en ytter-del i Hardangerfjorden, s brukas i denna text frra namnet f. omr. mellan Kosterarkipelagen & inre skrgrden), men v. grundare havsomrden som Kattegatt (medeldjup 23 m) & Nordsjn (medeldjup 93 m inkl. Skag., som r Nordsjns djupaste vik, me-dan Katt. rknas som stersjns yttre del). (Frn Kosterrnnans & Oslofj.:s trskelareor lper komplexa p sjkortet osynl.:a djuprnnor mot Skag.:s djupa delar). Lngs norska kusten N om Skag. finns n djupare fjordsystem, t.ex. den 179 km lnga & >800 m djupa Hardangerfjorden (trskeldjup: 150 m) & den 204 km lnga & 1308 m djupa Sognefjorden (en av vrl-dens djupaste (efter 1933 m djupa Skelton Inlet i Antarktis, men strax fre den 1288 m djupa Messier Channel i Chile) & nst lng-sta fjord (efter 313 km lnga Nordvstfjorden Kangertittivaqs alias Scoresbysundets [William Scoresby, 1789-1857, skotsk val-fngare & akademiker, som senare blev biskop i Australien] nord-liga gren, vilken r >1500 m djup; hela Scoresbysundet r 325 km lngt - vid Ittoqqortoormiit (= det stora huset), jmte den 850 km sydvart belgna Tasiilaq (= bukt-platsen), Tunus baksidans V-grnlnningars namn p stgrnland - enda stder) - som har ett trskeldjup om 158 m vid mynningen) & flera andra ngt mindre fjordar, t.ex. Trondheimsfjorden 130 km lng, 617 m djup (& olika djupa trsklar till fjordens flera delar), Storfjorden i Mre 110 km lng & flerstdes >700 m djup, Tysfjorden i Nordland 62 km lng & 897 m djup, etc. Norska fjordsys-

7

tem finns ju en uppsj av, medan fjordar r rara i Sverige, s jmte Skagerrak & Kosterrnnan r Iddefjorden & Gullmarn de enda egentliga fjordarna. De har bda trsklar & djuph-lor, vilka ligger p 8 resp. 45 m djup fr trsklarna & 48 resp. 118 m fr djuphlorna. Andra nominella fjordar vid svensk kust (t.ex. Rivfjorden, Sotefjorden, etc.) r ppna om-rden utan avsevrt grundare trskelomrde utanfr en djup-hla, r analoga med begreppet fjrd frn Sverige. Andra, som Sannsfjorden Kungsbackafjorden, byfjorden, Bott-nafjorden, Brofjorden, m.fl. liknar typiska fjordar topogra-fiskt, frnsett sin trskelavsaknad, s de br snarare benm-nas vikar. (Ngra egentliga fjordar av mkt ringa utstrckning kan finnas, men slika sm system br jmfras med de mnga motsva-rande system som i Norge kallas pollar, dr en poll r en egentlig fjord med trskel & djupomrde, men med ganska liten yta djupare n ngon m, t.ex. Dynekilen & Stigfjorden. Innanfr Tjrn & Orust finns ytor, vilka delvis r av fjord- el. poll-karaktr, ssom Ellse-fjorden, Byfjorden, m.fl., men de ingr i ett komplext vattensystem runt dessa ar, som huvudsakl. r trskellst ven om vissa delar sledes har trsklar & drmed egentl. platsar inom begreppet. v. lngs Norges Skag.-kust V om Oslofj. r fjordarna rara; strst r Risrfjorden 188 m djup & 28 m trskel vid Risr & Frierfjorden [den lngsta av flera armar av ett fjordsysten vid Grenland] 93 m djup & 23 m trskel vid Skien & Porsgrunn, men frn Stavanger & nordvart brjar med den 457 m djupa Lysefjorden trskeldjup 13 m - den lnga rcka av fjordsystem, som UNESCO:s vrldsarvslis-ta anger fr. Norge). Mot ett mera limniskt prglat baltiskt hav r grnsen tillika diffus, men resund-Blt-omr. r en rtt god utbrednings-sprr, ty dr r salinitetsgradienten kraftig. Dess relativa artfattigdom kan ur hist. perspektiv tillskrivas stndiga vxlingar mellan interglacialer & glacialer i sen geol. tid. Utvllande baltiskt vatten utgr ock en effektiv os-motisk sprr fr flera organismer. Krnomrdet i detta verk r haven mellan svarta Skne & vita Sjlland i syd & rda (frvikingatida vapenfrger) Viken (Oslofjordomrdet (s.l.), vari-frn de ursprungligaste vikingatgen srskilt fr.Vestfold utgick) i norr. Vrt futila tidvatten & relativt tama tidvattenstrm-mar hindrar likas etablering av flera fr dessa fenomen an-passade organismer. Mer stabil marin milj p grunt vatten finns frst i V Norge, enr svl utfldet fr. stersjn som olika vattendrag mynnande i omrdet (e.g. Norges strsta flod Glomma vid Fredrikstad, vilken i t.ex. maj & juni har ett utflde >1000 m3/s; som mest uppmtt till 3600 m3/s & i snitt >700 m3/s [avrinningsomr. 41800 km2] jmfr med Sveriges vattenrikastee flod Gta lv, tmmer via sina bda utflden i snitt 575 + 400 m3/s [avrinningsomr. 50180 km2] medan andra i Skag. mynnande nor-ska lvar har ngt mindre inverkan, e.g. Dramselva vid Dram-men i Oslofj. med i snitt 300 m3/s [avrinningsomr. 17342 km2], Numedalslgen vid Larvik med i snitt 120 m3/s [avrinningsomr. 5510 km2], Skienselva vid Skien med i snitt 290 m3/s [avrinnings-omr. 10780 km2] & Otra vid Kristiansand m. i snitt 150 m3/s [av-rinningsomr. 3790 km2], vilka avvattnar syd-norska omrden inkl. stora delar av Hardangervidda & flera andra mindre lvar el. vat-tendrag, svl i S Norge som Bohusln, vars sammanlagda vatten-fring relativt de strsta vattendragen i regionen & fr.a. jmfrt m. frskvattenfldet ut frn stersjn - dock r relativt begrnsad) och infldet av utstat vatten frn flodmynningsrika S Nord-sjn i Skag. medfr att saliniteten i de vre 10-20 metrarna hr varierar mellan 10-34 vanl. 20-30 (i snitt 25-26 ), knnetecknande estuarier. (10.2 9 maj 2008 r minsta uppmtta salinitet p 1 m djup vid TMBL:s brygga). S r ned-om dessa estuarina massor rtt stabil & m.el.m. marin, ej ba-ra i Skag. utan ock i Katt. syd t. N res., ehuru aningen lg-re n i t.ex. V-norska fjordsystem dr S i djupet oftast lig-ger p 34.7-35.3 , medan den p 125 m djup i Kosterrn-nan varierar mellan 34.3-34.7 (med temp. av 4.8-8.1 C (ca 1980-1994 en kall period, ofta 4.5-5.5C, men frn 1994 i snitt runt 6.5C) varmast vintertid (rekordet 8.1 uppmtt feb.-mars 2008 p >240 m djup) & syrehalter p 4.7-6.3 ml/l). (Kosterrnnans djup tycks dock stndigt ha 34.9 salin.; ytvattentemperatur r lgst v. 9 & som hgst aug.:s 2:a vecka. & ytmedelsalinitet r lgst

i maj-juni & hgst i slutet av dec.). Denna ngt lgre S runt rnnans trskeldjup (ligger strax nedom 100 m) kan bona fide utgra en sprr fr enstaka arter, vilka blott plr finnas i rent marina saliniteter av 34.7-35.3 , (men flera ej fullt lika nog-rknade arter brjar upptrda fr. 27 m djup). De strsta lvarna Glomma & Gta lv medfr att ytsalthalten utmed svenska kusten plgar vara hgst mitt emellan dessas utflden i hjd med Sotenset (Bovallstrand - Malmn (sammanstllarens uppvxt)). (EU-kategorier (rssnitt): 0.5 -

8

sens begynnelse stavas med Ch (dock emanerande frn aymara-sprkets namn quina = bark, enr detta folk ansg att ett av de trd som vxte dr hade den frnmsta av alla barker - quina quina, i.e. barkernas bark), men Linn hade utgtt fr. italienaren Sebas-tiano Bado's felaktiga stavning av provinsnamnet (sannol. be-roende p att i italienska c framfr i uttalas som ch i spanska & e.g. engelska) & Bado trodde v. att det var grevens 1:a fru Seno-ra Ana de Osorio som botats, men hon dog i Spanien minst 3 r innan 4:e grevliga fam.:n av Chinchn anlnde t. Lima 1629 & sannol. hade ingen av dessa personer mkt att gra med att kinin kom t. Europa annat n i Bados frestlln.-vrld, ty senora Franciska var fullt frisk innan hon dog vid en hemfrd t. Spanien 1641 & jesuit-prster, frmst Barnab de Cobo, 1582-1657, som beskt Mexico & Peru, hemfrde bark i rel. stor kvantitet, som han spred i Spanien & Rom. I vissa fall kan ven namn skapas p.g.a. rena missfrstnd. Ett vlknt exempel rr ett australiskt pungdjur retande James Cooks nyfikenhet, s han sporde en lokal hvding om dju-rens lokala namn. Cook uppfattade svaret som "kangaroo", vilket han tyckte var fullt uttalbart ven fr en brittisk tunga & tog det till sig. Hvdingen sges eg. ha kommit med en motfrga vid sitt uttalande enr han ej uppfattat vad Cook avsg, s bland vra antipoder skuttar sledes "Vad sa du?-djur" kring. (Skrna, ty ganjuru frn Guugu Yimidhirr-sprket N Queensland [dr barken Endeavour reparerades] finns fr stora gr - svarta arter). (Fisken Regalecus glesne (Ascanius, 1772) p-trffades vid V-norska Glesvr). Om v. de flesta deskriptiva namn kan frklaras av ngn organism-egenskap, s r namn vanliga, som ej tycks verensstmma med slika egenskaper, ibland p.g.a. att beskrivningen utgtt fr. atypiskt typmaterial el. frn fixerat material, som ev. avviker i t.ex. frg fr. vital-material. (Esther Vanhomright, kallad Vanessa av vnnen Jonat-han Swift i hans lyrik, inspirerande J.C. Fabricius t. fjrilsnamnet Vanessa). Electrolux Compagno & Heemstra, 2007 r en elektrisk rocka, dammsugande bottnat v. Sydafrika. Im-plicita egenskaper kan ligga bakom vissa namn (se t.ex. gen. Mugga). Dock tycks vissa namn trotsa till synes rimliga fr-klaringsfrsk. Ehuru vetenskapl. namn har lat. sprkdrkt, r ursprunget ej sllan ett annat, ofta grekiska, men ibland ptrffas hybrider mellan t.ex. L. & Gr., vilka ju likas r frekventa i vardagssprk i t.ex. television & automobil, dr prefixet r Gr. & suffixet L. i stllet fr t.ex. hel-Gr. motsva-righeter telidon & autokinetisk el. L.:s remotovision & solo-mobil. (En hybrid bland biol. namn r t.ex. frukt- el. daggflugan Drosophila funebris (Fabricius, 1787) (stor ttiksfluga), typart fr sitt slkte, vilken med lilla ttiksflugan Lordiphosa fenestrarum (Falln, 1823) [ = baktbjd, = ljus, fenestratum = fns-trad] om hstar plgar leta sig in t. inomhuskom-poster & leva av alkoholer & aldehyder fr. nedbrytande frukt. Gen. Drosophila med 30 arter i Sverige, varav de flesta inkl. genetikernas bananfluga D. melanogaster (Meigen, 1830), som hos oss mest ptrffas utom-hus, har helgrekiskt slktnamn frnsett L-ndelsen a [ = dagg, = lskande], men latinska artnamn [funebris = be-gravn.-tillhrig < funus = begravning]. Slika hybridnamn r legio ibl. har ett gemensamt ord element frn bda sprken, t. ex. sj-stjrne-Gen. Clypeaster, [clipeus = skld, = stjrna]). Lrda romare nyttjade ofta grekiska, enr det p.g.a. kulturella anor ansgs vara ett fint sprk, men betnkas br att de folkstam-mar som bebodde Grekland under klassisk tid invandrade dit fr. N Europa fr 4000 r sedan & drvid inkorporerat mnga ord frn omgivande sprk i sitt frrd, s en hel del s.k. hellenska glosor kan frn begynnelsen ha kommit frn t.ex. Egypten, den Hettitiska kulturen (hieroglyf-folket) el. i ngon mn frn Kretas Minoiska kultur. (Ej blott kultursprks-anseende, utan frsts ock ervringsturner i fjrran nejder bidrog till spridning av sprk & alfabet. nnu talas sledes grekiska dia-lekter i vissa dalgngar i Afghanistan, efter lngt > 2 millennier sedan Alexander Magnus indiska hrtg). Etymologifrklaringar & korta biografiska notiser om per-soner ingende i taxonnamn, eponymer [< Gr. epi = p + Gr.

onoma / onyma = namn, d.v.s. namn hedrande personer, t.ex. kung Mausolos II av Karien, regent 377-353 f.Kr., som flyttade huvud-staden frn Mylas(s)a (Milas) till Halikarnassos (nuvar. Bodrum), vars namn kvarlever i mausoleum, efter den storslagna grav (ett av de tidiga 7 vrldsunderverken), som hustrun Artemisia lt resa ver honom] kan ev. uppfattas som adiafora, som ngot str textens lsbarhet. Verket r ju dock ej avsett fr strckls-ning. Hoppet r att mikrobiografierna i viss mn skall kunna tervcka intresse fr ock naturhistoriens humanistiska sida. Namn kan stundom dlja gripande eller eljest udda mnni-skoden (se e.g. Arndt, Da Costa, de Lamarck, Leach, Peach, etc.). Svrigheter fordom var ej blott hlsomssiga eller eko-nomiska. Den strnga arbetsmoralen under den Victorianska eran ledde bl.a. till att personers nit i yrke eller hobby kunde g till viss verdrift, t.ex. manifesterat i P.H. Gosse's dagbok vid enda barnets fdelse: "Received green swallow from Ja-maica. E delivered of a son". Ett socialt rttesnre var dess-utom dtidens strnga konvenans, som ej tillt ngra avsteg alls frn ett synnerligen strikt definierat comme il faut. (G. Johnston berttar t.ex. hur han stdse lt hustrun beledsaga sig till insamlingsturer vid de strnder varifrn hon uti sin muff - vilken genom sin storlek var ngot ur modet kommen - fick bra hem de prover som insamlats, fr att slippa bli plgade av mobben. Att dremot t.ex. Prof. D'Arcy Thompson envisades med att jaga fjri-lar med ett hrt slitet paraply, ej fjrilshv, fr ses som ett exempel p att de som redan av sin omvrd med milt verseende betraktas som excentriska, har ganska fria tyglar tm. p Brittiska arna). Arbetet med att finna eponymer till taxa hr berrda, har resulterat ven i en engelsksprkig web-sida ver ett bredare spektrum av marina taxa, som hedrar 1000-tals mnniskor eller expeditioner frn ett vrldsvitt perspektiv. Adress: BEMON (Biographical Etymology of Marine Organism Names): http://www.tmbl.gu.se/libdb/taxon/personetymol/index.htm Auktor ("ursprungsbeskrivare") & rtal fr frsta beskriv-ning anges fr varje slkte och art. I enlighet med zoologisk nomenklaturkonvention, betecknar en parentes runt auktors-beteckningen att arten ursprungligen beskrevs under ett an-nat slktnamn. Om vad som liknar ett auktorsnamn fregs av ett : (kolon), s syftas ej hr ifrgavarande taxons ur-sprunglige beskrivare, utan blott en tidigare brukare av detta taxonnamn. Ordet ex (= ur) i taxonnamn indikerar att nam-net nyttjats tidigare, men ej formellt blivit beskrivet. Ordet in (= i) innebr att auktorn (som str fre ordet in) publicera-de beskrivningen i ett verk utgivet av personen efter ordet in. Synonymer har angivits endast om de bedmts ha varit i bruk i ngotsnr recent litteratur. Ibland appliceras och sprids felaktiga taxonnamn genom otillrcklig akribi, d.v.s. slarv. Hr har beteckn. : Auctt. (Auctores), fljt av non Beskrivar-namn brukats i synonymlistor vid dylika lapsi. Nedan nyttjas i enstaka fall underslkten. Notera att nominat-underslktet, i de fall d det r representerat bland exemplifierade arter, ofta ej har noterats annat n som namn p slktet. T.ex. tillhr Musculus discors ven underslktet Musculus (liksom M. niger, vilken omnmns i samband med denna art) medan M. subpicta frsts i stllet tillhr det and-ra subslktet, Modiolarca. Om man vill betona att en art tillhr ett visst underslkte, s skall detta skrivas inom pa-rentes efter slktnamnet, t.ex. Pectinaria (Lagis) koreni. Arten r den enda teoretiskt objektiva systematiska enhe-ten. Fr att stadkomma m.el.m. trovrdiga slktskapsmo-deller plgar vi av praktiskt mnemotekniska skl anvnda hierarkiska trdstrukturer med namnsatta grendelar, det senare ett arv frn Systema Naturae. P p.1 definieras en fr ifrgavarande dokument typografisk konvention fr dessa taxon-hierarkier. ndelser som fljer konventioner och re-kommendationer har i detta dokument av pedagogiska skl nyttjats s lngt som mjligt. Bland taxa som paleontologer intresserar sig fr ser man ofta -acea som verfamiljs-ndel-se i stllet fr det av ICZN rekommenderade -oidea. Ppe-kas br ven att gllande regelbok fr zoologisk namngiv-

9

ning, "International Code of Zoological Nomenclature" [Ed. 4 (nuvarande) tillgnglig frn: http://www.iczn.org/ ], till skillnad frn t.ex. den botaniska motsvarigheten, enbart befattar sig med taxa frn Subspecies- till Superfamilia-niv. Nomina conservanda r taxa som finns med p en officell lista frn ICZN ver tillgngliga namn. Motsatsen r nomina rejicenda, vilka r otillgngliga fr nomenklatoriskt bruk. I enskilda fall kan ett nomen conservandum ha prioritet ver vr. tillgngliga namn, men detta beror p vad ICZN hrvid har beslutat. Termen incertae sedis - med oskert ste innebr helt sonika en oviss systematisk placering. Kompletta artlistor finns blott fr enstaka grupper efter 1850, men alla zoologiska artnivnamn beskrivna mellan 1758-1850 finns i Index Animalium, kompilerad av Charles Davies Sherborn, 1861-1942,: http://www.sil.si.edu/digitalcollections/indexanimalium/ och alla slktesnivnamn i Nomenclator Zoologicus (1758-2004) kompilerad av Sheffield Airey Neave, 1879-1961, & efterfljare: http://uio.mbl.edu/NomenclatorZoologicus/ . ldre zootaxonomis-ka (>878 f.n.) verk kan ns p internet via digitaliserings-centrum vid Gttingens Universitets AnimalBase: http://www.animalbase.uni-goettingen.de/zooweb/servlet/AnimalBase/search (f.n. - 2009 - klar till r 1774, & planerat klar till r 1800 r 2011). E.g.: franska natio-nalbibl. http://gallica.bnf.fr , http://www.archive.org/index.php/ (Univ. of Calif.) & http://www.dodoline.it/biosophia/index.htm & http://www.repository.naturalis.nl/ r andra pdf-kllor. (Copyright - gller under agar-livstid + nu 70 r efter agar-dd). Nyare verk kan ibland ses som full view books p http://books.google.com/ . Zoological Record (den viktigaste taxonomiska abstract-tidskriften - frn 1864 & framt) tkoms frn mnga Universitets adresser, e.g.: http://www.ub.gu.se/sok/databaser/sok/index.xml?from=Gm, (via Gbgs Univ., varp Zoological Record plus ifylles & upp-letas fr skning av lmpligt verk (tarvar dock GU-IP-adress)). Enstaka nyare tidskrifter gres direkt i pdf, e.g. ZooKeys (2008-): http://pensoftonline.net/zookeys/index.php/journal & Zootaxa (2001-): http://www.mapress.com/zootaxa/ Mnga s.k. check-listor ver frekomst av marina arter i vrldshaven (oftast i mer begrnsade regioner) r spridda e.g. p internet. Dessa raders sammanstllare skrev ett antal slika listor ver Nordostatlantiska djurgrupper under 1980-talet slut: http://www.tmbl.gu.se/libdb/taxon/taxa.html med ln-kar ock till andra dyika listor, varav ERMS nog r viktigast (http://www.marbef.org/data/erms.php - European Register of Ma-rine Species) & http://www.marinespecies.org/ (World Register of Marine Species) medan http://www.itis.gov - Integrated Taxono-mic Information System) ITIS, r en skresurs fr taxonnamn snarare n en tkomlig lista & en fri Encyclopedia of Life (http://www.eol.org/) : en frment total resurs i vardande, (initia-tor Edward O. Wilson; avsedd att ha bestnm.-nycklar / bilder t. all vrldens arter, m. Wikipedia som frebild). DELTA-projektet r en vr. resurs (bestr av shareware Windows-program f. hante-ring av taxonomiska data samt mycken DELTA-utvecklad info om en del organismgrupper), som i framtiden ev. kan omtransfor-meras till att bli plattformsoberoende (http://delta-intkey.com). (Info om olika organismapplikationer finner man vid skmotorsk p delta el. intkey ihop med organismgrupp-namn. P t.ex. ad-ress http://www.crustacea.net/index.htm finns en ganska omfattan-de krftdjursresurs. stersjns zooplankton : http://www.io-warnemuende.de/documents/mebe73_2008-telesh-lpostel.pdf r v. en vlillustrerad resurs. Marin norsk organismutbredn. : http://www.dirnat.no/content.ap?thisId=1005138&language=0 Djup i Skandinaviens nromrden: Begrundat att Atlantens medeldjup uppskattas till 3926 m (exkl. grundare randhav), s r ju de djup som finns vid skan-dinaviska kuster synnerligen mttliga. Oaktat detta brukas i detta verk ordet djup relaterat t. regionala frhllanden, s nr det str att en organism r utbredd p djupa hrdbottnar innebr det ej bottnar djupare n ngot medeldjup utan blott att den ej finns helt ytnra, kanske nedom 100 m. Frnsett Sognefj. finns ju inga > km-djupa havsomrden invid Skan-dinavien. Tittar man p en batymetrisk karta ver N Atlan-

ten finner man att Wyville-Thomson-ryggen, som lper frn N Skottlant ver Island till Grnland ver Danmarkssundet utgr en sprr, som r 4000 m djup & det av Alfa- & Medelejev-ryggarna [ , 1834-1907, vlknd rysk kemist] frn det frra avskilda, nrmare Canada belgna, men ngra hundra m grundare Canadabc-kenet frn det mer eurasiatiska, >4400 m djupa Frambcke-net (djupaste punkt 5625 m), tskilt frn det ngot grundare Nansenbckenet ovanfr Novaja Zemlja & andra kontinen-talsockeldelar av Barents Hav & Karahavet via Gakkelryg-gen [ . , 1901-65, rysk arktisgeograf, som frutsa-de dess existens; tidigare benmnd Nansenryggen], parallellt l-pande med Lomonosovryggen, men r ngot djupare. en motsvarande trlskel p Grnlands V-sida i Davis Strait, som avgrnsar den ca 2400 m djupa bassngen i Baffin Bay frn V Atlantens djupare delar. I N Atlanten, vilken ju p djupet r avskild frn vstliga djupa delar via den i allmn-het mellan 2000-3000 m djupa, ngot S-formade Atlantiska Centralryggen fr. Island & sderut med uppstickande toppar hr & var som Azorerna, S:t. Paul, Ascension, Tristan da Cunha, Bouvetya etc., s r i norr en vstligare djupare del avskild frn den stligare Rockall Trough genom det stora 4800 m djup ett stycke lngre ut i Biscaya & tvlar ity med ngra havsomrden utanfr Portugals kust om att vara de djupaste nra Europas Atlant-fastlandskust, men den djupaste bassngen i Medelhavet strax SV om Pelepn-nessos anses n 4982 m. I N Atlanten r en bassng V om Kanariearna djupast med 6298 m, medan en bassng V om Kap Verde nr 6015 m & en bassng mellan dessa nr 6068 m. I V Atlanten finns djup >7000 m mellan Bermudas & St. Thomas, med som mest uppmtta 9219 m i Puerto Rico-gra-ven. (De djupaste s.k. gravarna finns ju i V Stilla Havet : Maria-nergraven, som blir 11022 m, Filippinergraven (10497 m), Japan-graven (10554 m), Kurilergraven (10542 m), Tongagraven (10882 m) & Kermadecgraven (10047 m), medan Aleutergraven m. 7822 m r relativt mttligt djup & i Stilla Havet r Peru-Chile-graven som djupast 8050 m). Bottentopografi kan frsts utgra vik-tiga frbindelseleder el. sprra fr artspridning, men mnga taxa har ju pelagiska spridningsstadier, som rtt effektivt kan passera bottensprrar om ej andra hinder som salinitet, temperaturer el. annat str i vgen. Den viktigaste ytstrm-men mot Skandinavien r ju den milda Golfstrmmen, men en annan ej ovsentlig ytstrm r den svala sydgende st-grnlndska Strmmen, frn vilken en gren norr om Island kan leta sig in mot N Nordsjn & Skagerraks mynningsom-rde. (Kalla el. hydrotermala seeps & vents finns hr & var, men av mindre yta n vissa flt p Atlantiska Centralryggen, t.ex. de nra Azorerna belgna Lucky Strike (1700 m; 37-38 N) & Rainbow (2300 m; 3614 N) el. Logatchev (3000 m;1445N)). Ngra praktiska tips (om bl.a. remedier): (Ehuru texten nedan vanl. ej frutstter ljusmikroskop, s r till-gng till preparermikroskop i regel ndvndig. Srj fr god belys-ning - grna koncentrer- & riktbar. Glasfiberoptisk belysning r ur vrmesynpunkt skonsam mot levande djur. CAS No. = Chemical Abstracts Service nummer fr i texten berrda kemikalier med

10

vars hjlp de lttast identifieras anges i tabellarisk form i styckets slut). Yrfiga djur br bedvas fr att kunna studeras. En m. havsvatten isoosmotisk MgCl2(hexahydrat)-lsning (73.2 g av saltet (el. 131.5 g MgSO4x7H2O) / l H2O motsvarar 34 havs-vatten) fungerar bra som bedvning fr flera djur, men andra medel kan krvas f. vissa arter. Fr nskad effekt rcker of-tast att blanda hlften MgCl2-lsning med hlften saltvatten, men det r vist att nyttja kylskpskallt bedvningsmedel vid bedvn. av djuplevande djur el. vid vinterfrhllanden. (Dju-ren kan teranpassas i havsvatten efter 10-15 min.:s exponering). Fr e.g. vissa havsanemoner kan krossade mentol-kristaller strdda ver H2O-ytan i liten mngd fungera bttre. Relaxe-ring av kinorhyncher, be-slktade djurgrupper & flera andra anses bst ske medelst propylenfenoxetol (0.15%-ig vattenls-ning, 1-fenoxy-2-propanol PPh; ett beslktat mne 2-fenoxy-etanol kan tjnstgra som god ersttare om PPh ej r tillgngligt; medlet r ej lttlsligt i vatten, men hellsligt i (absolut) etanol, s frst lses det i liten mngd etanol, varp vattnet tillsttes), i mu-ser nyttjad ven (1.5%-ig lsning) att frvara (efter fixering) t.ex. sjgurkor, nakensnckor & amfibier i, ty frger bevaras bttre n i sprit. Fr vissa andra djurgrupper kan t.ex. MS-222 (baserat p en 3-aminobenzoesyraetylester; vanlig benzoe-syra kan fungera likvrdigt) el. kokainhydroklorid (ofta numera ersatt av en annan alkaloid, den ltttkomligare stovain i form av gradvis tillsatt 1%-ig vattenlsning - tillstts lngsamt droppe fr droppe till vatten m. djur i) fungera bttre n Mg2+-joner, men Mg2+-joner r billiga & fungerar vl i mnga fall (genom att ndra Mg-Ca-balansen i nervndplattor, s att impulser t. muskler blockeras; MgCl2x6H2O r svl billigare, tgr i mindre mngd & r mindre hygroskopiskt n t.ex. epsomsalter, d.v.s. MgSO4) (fr t.ex. krftdjur r bl.a. PPh bttre; svrlslig, men utg frn 1.5%-ig lsning). (v. andra bedvningar har nyttjats, t.ex. 0.2%-ig kloral-hydrat, kloreton-kristaller (lngsam tillsttning; som ersttning lr nikotin kunna nyttjas), EDTA (kan ven brukas fr mkt lngsam avkalkning), 5%-ig nembutal-lsning, 2-4%-iga Li-saltlsningar (tminst. fr vissa smmollusker), kryddnejlikolja (hlsokostbutik-produkt ca SEK 50 / 10 ml (ingr t.ex. i klassiska Tiger Balsam & p.g.a. att den harmoniserar vl m. fetter, etanol & tvl en av par-fymeri-industrins mest nyttjade oljor)) bedvar bl.a. krfdjur re-versibelt & snabbt; kan f. bedvning nog ersttas av kanelbladsolja (utvinns ur blad och kvistar av det kta kaneltrdet Cinnamomum zeylanicum med innerbark av ca 0.3 mm tjocklek (kanel) medan av de 3 vriga Cinnamomum-arterna med innerbark av 1 mm tjocklek (kassia) framstlls en annan olja med mindre eugenolinne-hll; ej heller Cinnamomum camphora, kamfertrdet nyttjas; kanel-bladsolja innehller likas mkt eugenol & sljs i hlsokost-bodar till liknande pris som kryddnejlikolja), etan-1,2-disulfonat (0.25%-ig), 10%-ig uretan (= etylkarbamat; carcinogent), genombubblad tobaksrk, frskvatten (srskilt fr tagghudingar, men deras epitel frstrs), CO2-mttat saltvatten, etc.; fylligare hemsidor om bedv-ning av akvatiska organismer (ehuru med vissa luckor) terfinns p http://www.mbl.edu/BiologicalBulletin/ANESCOMP/AnesComp-Intro.html och ytterligare en annan p adress: http://www.mbl.edu/BiologicalBulletin/CLASSICS/Russell/Russell-pp51-57.html samt sidorna 40-43 i fljande dokument: http://www.mafcons.org/documents/Deliverable01.pdf ). Vissa smdjur kan behva monteras i speciella inbddningsmedel fr att inre strukturer bst skall framg under mikroskopet. Billigt & enkelt r glycerol (brytningsindex = b.i. ca 1.47; CAS No. 56-81-5) men tskilliga kommersiella medel med olika b.i., t.ex. Styrax (bi: 1.58), Zrax (b.i.: >1.70; ersttn.-medel fr bde Hyrax & Naphrax med hga b.i., vilka ej lngre produceras; ett vr. medel fr. samma producent Prof. W.P. Dailey - r Pleu-rax med b..i. 1.7), Euparal (bi: 1.478-1.535), Canada Balsam (b.i.: 1.48 fre & 1.52 efter att xylen bortdunstat; ej blandbart med vatten eller etanol) och CMC, CMCP (b.i.: 1.38-1.41; polyvinyl-laktofenolbaserat; ej lngre kommersiellt tillgngligt efter att till-verkaren Turtox frsvunnit) eller CMC-S. DMHF(R) (dimethyl hydantoin formaldehyde (resin) tillverkat av USA-fretaget Lonza, Inc.) r ett syntetiskt inbdningsmedel med samma b.i. som vanligt glas (d.v.s. ca 1.52; olika glas kan ha b.i. fr. 1.459 (kisel-glas) till 2.04 (As2S3-glas), men t.ex. Pyrex har 1.474 & flintglas =

optiskt glas fr hgre b.i. med kad blyhalt); en 90-95%-ig ls-ning i H2O el. 70%-ig etanol stelnar till en hrd glaslik mas-sa, som bleker infrgade preparat; kan terlsas i H2O; blir ej rtt med tiden. Vissa copepoder har klarats i mjlksyra i 20 minuter & drp monterats i en mix av 70% glycerol & 30% mjlksyra. Polyvinylalkohol av 50-75% hydrolysering och 20-25 cP (= centiPoise = millipascalsekunder) i viskositet nyttjas fr att e.g. tillverka inbddningsmedlet polyvinyl-laktoglycerol. D blandas 16.6 g PVA med 100 ml dest. H2O + 100 ml mjlksyra och 10 ml glycerol under vrme i vattenbad i tskilliga timmar tills allt r frdigblandat. Det hller sig 1-2 r i mrk glasflaska. En liknande produkt r polyvinyllaktofenol. Fr objektglas-preparat kan olika tck-glasfrseglingar nyttjas fr att gra preparatet hllbart. Ett dubbellager av vanl. (helst ofrgat) nagellack duger, men fle-ra kommersiella preparat har nyttjats, t.ex. Eukitt & Glyceel (men Glyceel & dess konkurrent Zut tillverkas ej lngre kommer-siellt). Jmte goda pincetter & pipetter r s.k. pillenlar nd-vndiga bl.a. fr djur-orientering under preparermikroskop. Insektsnlar (modell mindre) fungerar bra, sedan deras trub-biga nde instuckits i en dm-lng plaststav, e.g. en bit s.k. "svetstrd" fr plastmattor el. dyl., som frst vrmts upp s att den mjuknat fr stunden. Alternativt kan akupunkturn-lar nyttjas. Fr mer sofistikerat bruk, t.ex. smkrftdjurs-dissektion, tarvas finare nlar. Dessa tillverkas av 0.35 mm wolframtrd, som kapas i 2.5 cm lnga lngder, stts i ett skaft & vssas via elektrolys. En 6V vxelspnnings-klla (t.ex. en preparermikroskoptransformator) kopplas dels till en metall- el. kol-elektrod, nedstucken i en mttad lsning av NaOH el. KOH, dels t. wolfram-nlen. Upprepad stp-ning (doppning) av nlspetsen i luten medfr god skrpa till slut. (Dessa hydroxider brukas ock en hel el. en del av en pellet ihop med lite H2O fr att e.g. frampreparera radulor ur mollusk-vvnad, helst av analytisk kvalitet & helst KOH (ty ngt mindre hygroskopisk n NaOH & kan sledes bevaras lngre); fr patello-gasropoder, ledsnckor & vissa caudofoveater (med delvis minera-liserade radulatnder), kan hydroxiderna upplsa radulan & fr sli-ka djur anbefalles i stllet lngsammare & mindre effektiv uppls-ning av vvnaden runt radulan i 5-50%-ig natriumlaurylsulfat = natriumdodecylsulfat (en tensid) i 30-50C, som kan tarva dagar i stllet fr f minuter). Skall djur fixeras r 5-10%-ig formalin (5% fr sprda organismer, 10% fr bulkfixering av stora prov-mngder el. andra aldehyder, t.ex. glutaraldehyd) bsta fixer-medlet & kan likas nyttjas att frvara organismerna i, men nackdelar r frsts toxicitet, carcinogenicitet & slemhinne-retande effekt liksom att aldehyderna ej fungerar vl att be-vara intakt DNA i. Frvaras formalin kallare n 12C, s isomeriseras den delvis t. paraformaldehyd, s i sval milj r detta ett reellt problem. (Intorkade formalinprov kan rddas via uppbltning i basiskt tvttmedel innan sprit lngsamt tillstts). v. fixering fr transmissionselektronmikroskopi kan utfras m. formalin, men glutaraldehyd r vanl. bttre. (D nyttjas ofta antingen 3%-ig el. 5%-ig aldehyd ihop m. 100 mM fosfat-buffert av pH 7.2-7.4. En 5%-ig lsning gres av 20 ml 25%-ig glutaralde-hyd + 80 ml fosfatbuffert & en 3%-ig lsning av 12 resp. 88 ml av dessa lsningar. Bda hller sig 2 mn. i kylskp. Fosfatbuffert g-res genom att blanda 10.647 g Na2HPO4x2H2O m. 3.402 g KH2PO4 & fylla p med aqua destillata upp till en liter. Nyttjande ihop med fosfatbuffer beror p att ren glutaraldehyd har pH 4. (Buffertlsn. av pH 7.00 tillverkas av 3.522 g kaliumdivtefosfat & 7.265 g di-natriumvtefosfatdihydrat, varp aqua destillata tillsttes till 1 liter lsning)). Etanol av styrka 70% el. hgre (inkl. organismens H2O-halt; fr medusor & likn. sprda djur rekommenderas dock att under de frsta 6 timmarna nyttja 50%-ig etanol, varp de verf-res till 70%-ig etanol) kan duga att fixera smrre djur i, men brukas oftast att bevara frst formalinfixerade djur i. Nack-delar r hgt pris, frgpigmentupplsande, avdunstning, vvnadsdehydrerande & eldfara. DNA & rRNA bevaras dock vl i etanol, som drfr oftast nyttjas (foraminiferer lg-temperaturfryses i stllet, ty immersions-fixering i etanol tycks ej

11

lmpa sig vid studier av genomet hos desa organismer) nr arvs-massaanalys r aktuell. (Svl aceton, dietyleter, etylacetat, iso-propanol & PPh kan dock ven nyttjas fr slika ndaml, medan cellulra RNA-typer tarvar t.ex. RNAlater (i 10 ggr provmng-den) + kylig korttidsfrvaring. Aceton r toxiskt ganska harmlst, men har nackdel av att frorsaka vvnadsskrynkling som fixativ & nyttjas drfr frmst i samband med borttagning av fetter & lim fr. kalkskal. Dietyleter kan v. nyttjas som bedvningsmedel (liksom kloroform) om det skvtts i sm kvantiteter ver vattenytan i en behllare med djur. Betnk eldfarlighet & tendens att bilda explo-siva peroxider, s frvara mrkt & kallt. Isopropanol kan ock bru-kas att erstta etanol billigare - men har nackdelar infr ev. histo-logiarbete & relaxerar bl.a. tagghudingar vl). Propylenfenoxetol (PPh) duger ej till organismfixering, men medlet r bakterie-ddande & ett bra preservativ i 1.5% lsn. (efter fixering i for-malin EtOH el. isopropanol om DNA skall analyseras - under 24 h). Dess H2O-svrlslighet (uppls frst i lite etanol, varp H2O tillsttes) & att det kan vara ngot gonirriterande i kon-centrerad form r nackdelar. Frdelar r att det knappast av-dunstar, r billigt (< SEK 1.50 / liter 1.5%-ig lsning), r gans-ka ogiftigt fr handhavaren, bevarar frger vl & bedvar i 0.15%-ig lsning. Betnk att medlet i konc. form br frva-ras i glasflaskor, enr plastprodukter kan uppfrtas. Svl konc. lsning som den i vatten upplsta 1.5%-iga stamls-ningen fr organismfrvaring br frvaras i lufttta frpack-ningar & mrkt, enr det bryts ned (till enkla ofarliga mnen) ganska snabbt i naturen under aeroba & ljusa frhllanden. Alger (t.ex. bruna) kan stra DNA-analys & avlgsnas som fstpunkt fr djur innan etanol-preservering. (Ett mne som stundom nyttjas fr att stadkomma stabilisering & bttre kontraster i vvnad infr elektronmikroskopiska studier i mycket hg frstoring r osmiumtetroxid, som r mycket giftigt & mste handhavas i dragskp fr att undvika t.ex. gonskador; med-let nyttjas ven fr fixering i samband med elekronmikroskopi, r fga lsbart i vatten, men har god lslighet i t.ex. koltetraklorid). Vissa hyalina djur / utvecklingsstadier r svrstuderade, ty yttre kanter / andra detaljer syns diffust. I vissa slika fall kan vitalfrgmnen vara en god hjlp. (De r i olika grad giftiga fr djuren, s det r vist att nyttja utspdda lsningar i storleksordning 1 del frgmne / 1000 delar saltvatten). Fr att t.ex. se konturer & om en organism lever el. ej, r bengalrosa ett vanl. vital-frgmne & rel. ofarliga nilbltt-sulfat kan sitta i i mnader om en levande organismdel doppas i det. Cellkrnor r svr-frgbara med ej fluorescerande frgmnen, men ibland fun-gerar metylenbltt. Svl neutralrtt & briljantkresylbltt, fungerar nr cytoplasmadetaljer skall infrgas. Inget av des-sa frger kvarblir efter t.ex. formalinfixering, s vid slika be-hov kan t.ex. trypanbltt prvas, vilket kvarstannar i levan-de celler, men lcker ut ur dda. (Unika infrgningsmnster hos vissa polychaeter ses m. hjlp av Metylgrnt). Akridinorange r ett vanl. fluorescens-frgmne. En mngd andra biologis-ka infrgningsmnen finns ju fr olika in vivo- & in vitro-studier, men ovan omnmnda tillhr de mest vsentliga. Vissa mikostrukturer, t.ex. olika cnidarie-nsselcell-typer r ofta svra el. omjliga att urskilja i tillrcklig detalj utan tillgng t. antingen fas- el. interferens-kontrast p mikrosko-pet, s det r d centralt att frfoga ver slik utrustning. (Meiofaunaorganismer kan utdrivas ur sand p flera vis. Ett stt r att lgga ett sandprov i ett sll av ca 100-250 m maskvidd, pla-cera sllet i en skl med en aning saltvatten, lgga ett tunt skikt bomull ver sanden och placera krossad infrusen havsis ver bom-ullen. Organismerna fljer d det nedsipprande smltvattnet nert genom sllets maskor & ut i sklen. Tekniken utvecklades av tyske Dr, Gotram Uhlig, 1928-2008, s den benmns Uhlig-teknik). Inre skelettstrukturer, t.ex. spikler & andra liknande kalk- el. kiselstrukturer behver stundom frilggas fr att ltt kun-na studeras. En radula hos en liten sncka kan t.ex. vara mkt svr att f fram om ej vvnaden runt den avlgsnas, t.ex. m. hjlp av konc. NaOH el. KOH i form av ett piller fuktat m. lite H2O bredvid vvnadsprovet, som sedan varsamt vrms i

vrmeskp tills blott vtska terstr. Konc. ammoniak gr frsts likas att nyttja, men har definitiv luktnackdel. [Ordet har egyptiskt ursprung, ty Hammon el. Ammonium var namnet p platsen dr Siwa-oasen lg & ett mktigt orakel hll till. Tillgng-ligt brnsle i den nattetid kalla oasen var kamel-feces. Nr slik brann avsattes efterhand ett salt p templets vggar, vilket kallades Sal Ammoniac efter den dr helgade gudomen, men namnet korta-des efterhand till Salmiak & den bas saltet hrstammar frn fick v. ett passande namn]. Kiselstrukturer kan ofta eljest vrmas i syra fr att lossas fr. vr. vvnad; - se under spongier f. till-vgagngsstt. Ofta kan dock svl kalk- som kiselstruktu-rer lossas frn vvnaden genom att lggas i en billig teknisk natriumhypoklorit-produkt som Klorin-lsning i ca 35-40C under timme. Eftertvtt i t.ex. ett vteperoxid-haltigt mne i upp till ca 60C kan vara ndvndigt om vv-naden r fet. (Vteperoxid som p.g.a. explosionsrisk - mste frvaras kallt & lmpl. nyttjas i 30%-ig lsning - ibland blott 1-10%-ig - kan ofta erstta hypoklorit som blekmedel, ev. med spr av NaOH). Ock enzymhaltiga kemisk-tekniska produkter kan nyttjas fr att vvnadsbefria skelett-element. (Kollegan T. Cedhagen, beskrev t.ex. hur han nyttjade ett i vatten uppvrmt enzymhaltigt tvttmedel, Bio-Luvil, fr att frilgga fiskskelett ett alternativ till den traditionella & illaluktande rtningsprocess, som eljest nyttjas. I samma syfte har kompilatorn framgngsrikt anvnt en biologisk process, nml. att lta astare mngder av vissa amfipoder av fam. Lysianassidae renta skelett, vilket fr-utstter mjlighet att fnga & vidmakthlla dem vid liv. Fam.:s as-tare r dock lttfngade i fiskagnade smburar, t.ex. i grova perfo-rerade rr med liten ingngsppning p djup runt el. nedom 100 m, frmst kanske Orchomene obtusa, som trots att den enl. littera-turen blott r knd i ngra enstaka exemplar frn vr kust, snabbt p detta vis lter sig fngas i litervis, i.e. 10000-tals). Vilket fixeringsmedel som lmpar sig fr en viss organism beror mest p hur det fixerade djuret skall nyttjas. Oftast an-vnds (som ovan nmnts) 4-10%-ig formalin-lsning neutra-liserat med en aning borax-pulver (1 tesked borax / liter 40%-ig formalin frslr fr stabilt pH > 2 r; andra neutraliserings-me-del finns, t.ex. hexametylentetramin, natriumkarbonat el. bikar-bonat, men dessa r ofta dyrare & / el. har ofta ven andra nackde-lar), men t.ex. Bouin's eller Lavdovsky's lsningar r andra vanliga alternativ. Buffring av fixerings-formalin, ty fixerin-gen sker hr genom att nrbelgna protein-kedjor kemiskt lnkas samman & detta sker bst vid pH 7.5-8.0. Formalin r dock blott lmpligt som fixermedel, ej som frvaringsme-del, ty vid lga temperaturer el. hga pH-vrden bildas gr-na paraldehyd & paraformaldehyd, som r olsligt i H2O & flera andra vtskor, men kan borttagas frn djur med hypo-klorit & varmvatten & borstningsbehandling. (Natriumglyce-rofosfat nyttjas i stllet som neutralisering fr medusor). Bouin's lsning [hedrar Prof. Pol Bouin, 1870-1962, Nancy-endokrinolog] bestr av 1.3%-ig pikrinsyra i H2O-lsning, 37%-ig formalin & isttika i volymproportionerna 15:5:1 & nyttjas fr fixe-ring av mnga organismer infr snittning. (Se till att vattnet runt de hgexplosiva pikrinsyra-kristallerna ej torkar ut el. kommer i kontakt med metaller, ty om de utstts fr stt-chock kan metall-salterna explodera). Lavdovsky's lsning [histologi-docenten i St Petersburg, Michail Lavdovsky, 1846-1902] bestr av 96%-ig etanol, 37%-ig formalin, isttika & aqua destillata i volym-proportionerna 40:10:4:40 & brukas grna fr god fixering av t.ex. hydroider. (ttiksyra har lnge nyttjats som ett gott fixa-tiv fr fr.a. cellkrnor, men den frstr Golgi-apparater, mitokond-rier & kalkstrukturer, s den br undvikas dr dessa inre cellstruk-turer r viktiga. Kolhydrader varken fixeras el. frstrs av syran. 5-50-%-ig lsning nyttjas ock fr avkalkning). Efter ngot / ng-ra dygn i fixativet verfres organismerna till EtOH (el. PPh, om frger r viktiga se ovan). Skall DNA-studier utfras, du-ger ej slika fixeringar utan d konserveras organismen enk-last i 70%-ig (helst 96%-ig) etanol, ehuru t.ex. DMSO (= di-metylsulfoxid) mttad med NaCl r ett alternativ om e.g. sr-skilda mitokondrie-gener skall studeras (r fga giftigt, men kan skada gon & penetrerar ltt huden). Etanolkonservering r

12

ofta att fredraga (p.g. a. alternativa medels hlsovdor) om inre vvnadsfixering r ondvndig. Ngra neutraliserande korn borax i spriten anbefalles fr kalkhaltiga djur. Drp frva-ras djur i obegrnsad tid i sprit el. verflyttas i andra frva-ringslsningar, t.ex. PPh el. 50%-ig (vattenblandad) etylen-glykol. ven metanol kan nyttjas som preservativ, men har nackdel av giftighet & att kalkstrukturer raskare lses upp. Fytoplankton konserveras ofta i jodjodkalium = Lugols ls-ning [Paris-lkaren Jean Lugol, 1786-1851, som behandlade TBC med medlet], d.v.s. 5 g I-kristaller + 10 g KI + 85 g H2O fr 5%-ig lsning, mixad med 8.5 ml isttika (sur Lugol), ty ki-selalger deformeras i ej sur Lugol (10 droppar / 200 ml prov). Mnga icke polra organiska lsningsmedel, t.ex. bensen, r ganska giftiga, men kan ofta ersttas av ett mindre skad-ligt mne, nmligen butylacetat, frmst fr att upplsa olika limmer, vilka ej r baserade p polyvinylacetat (vilket utsptt med en vattendroppe fungerar vl att limma biologiska strukturer med, men har nackdelen av att korrodera kalk; strre okomplicera-de kalkstrukturer kan limmas med cyanoakrylat-lim). Infr vissa SEM-tillmpningar (d.v.s. Scanningelektronmikroskop-krning) s mste vvnad uttorkas, helst utan tillskrynkling & d an-vnds grna HDMS (Hexametyldisilizane) (giftigt & illaluktan-de s dragskp anvnds), efter att vvnaden genomgtt 3 bad i absolut etanol, varefter 3 bad i hydrofobisk HDMS vntar. Enr skelettdelar kan vara uppbyggda av olika material, s nmns kortfattat ngot om vanliga hrdare skelettmaterial. Kalcit (kalkspat) en kristallisationsform av CaCO3 (kalcium-karbonat) & utgr huvuddel i skelett av t.ex. tagghudingar, armfotingar, kalksvampar och foraminiferer. CaCO3 har ett par andra kristallisationsformer, nml. aragonit & vaterit. Den senare formen kan frekomma i sprkvantiteter i vissa skelett, medan aragonit r vanlig i svl koraller som i olika molluskskal, srskilt i varma hav & ofta vid sidan av kalcit i srskilda lager som t.ex. s.k. prlemor, medan mnga mol-lusker (srskilt i kalla hav) kan ha rena kalcitskelett. I tminst. vissa mollusker tycks vissa periostrakala proteiner utgra kristallisationskrnor fr bildning av aragonit [frst ptrffai i spanska staden Aragon] i stllet fr kalcit. Dock r aragonit en s.k. metastabil kristallisationsform & omristalliseras ofta ef-terhand till kalcit (& vid hg magnesiumjon-halt kan Ca er-sttas av Mg, d dolomit CaMg(CO3)2 el. rentav magnesit MgCO3 ej jrnoxiden magnetit Fe3O4 - kan danas [magnetit kan dock likas ing i t.ex. molluskstrukturer & hos andra organis-mer, bl.a fr orientering i jordmagnetfltet]). Fiskotoliter r ju svl hrda som oftast glnsande & r uppbyggda av de b-da kristallisationsformerna vaterit [hedrar tyske minerologen prof. Heinrich Vater, 1859-1930] & aragonit, men eljest r va-terit ofta en sprsubstans i de flesta biologiska sammanhang, tminst. i kallare havsomrden. Den havsfrsuring, som f.n. sker (& har skett sedan indualistreringen startade) p.g.a. humant initierade CO2-utslpp, har under sen tid pvisats ka mkt hastigare n vad som befarats (se not under taxon Mollusca i samband med omnmnandet av Bynes efflorescense) & minskar drvid avsevrt havets alkalinitet. Olika kristallisationsfor-mer har dock olika knslighet gentemot denna typ av frsu-ring, s organismer m. vaterit & aragonit i sina skelettstruk-turer kan frvntas komma att drabbas snabbare & hrdare n de med blott kalcit. Alkaliniteten i havsomrdena varierar ven, s Indo-Pacifiska omrden ligger smre till n nord-europeiska hav. Hrda fosfat-uppbyggda strukturer r mind-re vanliga i nu levande ryggradslsa djur, men ben, tnder, fiskfjll & liknande mnen uppbyggs av slika liksom en del foss