Mark– och stenlevande lavar i naturskyddade områden

Mark– och stenlevande lavar i naturskyddade områden. Meddelande 2006:5

Titel: Mark- och stenlevande lavar i naturskyddade områden i Hallands län

Utgivare: Länsstyrelsen i Hallands län

Författare:Ulf ArupAREK BIOKONSULT HBSkoghusvägen 2072280 10 SösdalaTelefon: 0451-603 99E-post: [email protected]

Beställningsadress:Länsstyrelsen i Hallands länEnheten för naturvård & miljöövervakning306 15 Halmstad035/13 20 00 [email protected]

Foton: Ulf Arup

Layout och kartor: Örjan Fritz

Copyright: Länsstyrelsen i Hallands län

Upplaga: 300 ex

Meddelandeserie: Meddelande 2006:5

ISSN: 1101-1084

ISRN: LSTY-N-M-2006/5-SE

Tryck: Halmstads Tryckeri AB, Halmstad, 2006

Omslagets framsida: Porpidia platycarpoides

1

Hallands län

Mark- och stenlevande lavar i natur-skyddade områden i Hallands län

Ulf Arup

2

Mark- och stenlevande lavar

3

Hallands län

Innehåll

Svensk sammanfattning..................................................................................4English summary ............................................................................................5Bakgrund ........................................................................................................6Kunskapsläget i Hallands län – en historisk tillbakablick.............................6Syftet med inventeringen................................................................................7Material och metoder......................................................................................7Resultat ...........................................................................................................9

Diversitet...............................................................................................9Missade eller försvunna arter .............................................................10Rödlistade arter...................................................................................10Andra rödlistade arter.........................................................................11Lokalt och regionalt sällsynta arter ....................................................12Nya arter för landet.............................................................................14Nya arter för vetenskapen...................................................................14Viktiga miljöer och områden..............................................................15

Naturvårdsaspekter och skötsel....................................................................16Igenväxning ........................................................................................16Upphörd ljungbränning ......................................................................17Avverkning av gammal skog ..............................................................17Alltför stort graninslag i lövskogar ....................................................18Stora fluktuationer av vattennivån i sjöar och vattendrag .................18Luft- och vattenföroreningar ..............................................................18

Tack...............................................................................................................18Litteratur.......................................................................................................19Appendix1. Lavfloran i olika miljöer ..........................................................................20

Sandig tallskog ...................................................................................21Hallandsåsens nordsluttning med ädellövskog och bäckar................21Ljung- och gräshedar med block ........................................................22Kulturmiljöer runt gamla gårdar ........................................................23Åar och bäckar....................................................................................23Sjöstränder..........................................................................................24Beskuggade branter, lodytor och blockiga miljöer ............................25Exponerade N- till O-vända lodytor...................................................26Klippstränder vid kusten ....................................................................26Havsstrandsklippor och block ............................................................28Cement, murbruk, betong ...................................................................29

2. Lavfloran i de olika områdena .................................................................30Laholms kommun ...............................................................................30Halmstads kommun ............................................................................33Hylte kommun ....................................................................................41Falkenbergs kommun..........................................................................42Varbergs kommun...............................................................................47Kungsbacka kommun .........................................................................55

3. Kommenterad artlista ...............................................................................644. Utbredningskartor.....................................................................................885. Artlista ......................................................................................................936. Lavfloran på gravfältet i Fjärås bräcka 2005 ........................................109

4


Svensk sammanfattningPå uppdrag av Länsstyrelsen Halland har lavfloranpå mark och sten undersökts i befintliga som bliv-ande reservat, naturvårds- eller Natura 2000-områ-den. Totalt besöktes 82 olika områden i länet. Dessavarierar kraftigt i arealstorlek och artrikedom. I detartfattigaste området, Årnarp, noterades bara 6 art-er och i det artrikaste, Vendelsö, drygt 150 arter. Inästan samtliga områden noterades intressanta art-er som antingen är sällsynta, rödlistade eller nya förlandskapet. Totalt omfattar artlistan ca 373 arter avlavar, parasymbionter eller parasiter. Av de 373 arter-na är 81 nya för landskapet Halland och två är nyaför landskapet Småland. Med dessa nya arter harartantalet i landskapet Halland ökat från 695 till 776,en ökning med ca12 %. Av de 373 art-erna är fyra rödlist-ade och en femtehar varit rödlistadunder hela inventer-ingen, men avförtsfrån listan 2005.Ytterligare 120 fåranses vara sällsynta,fyra (ev. fem) är nyaför landet och slut-ligen är sex eventu-ellt nya för veten-skapen.

Man kan se en tyd-lig trend i artantalbland områdena.Artrikast är Kungsbacka och Varberg kommunersstora kustreservat med varierande exponering förljus, vind, salt och vågor. Där finns 65-150 arter,medan många områden längre söderut hyser upp tillca 70 arter. Artrika miljöer är även kulturlandskap-en runt gamla gårdar med 50-70 arter vardera. Såfort stenytor beskuggas av skog eller buskar minsk-ar artantalet. Inlandsområdena hyser således ofta 10–40 arter färre än kustreservaten. Öppna betesmark-er med block och klippor är ofta relativt artrika med30–50 arter. Lavfloran i och vid bäckar och åar ärofta inte så artrik då de hyser starkt specialiseradearter. Sjöstränder är ibland något artrikare, men detberor på hur bred strandremsan med sten är och hurbrant klipporna lutar. Artantalet är högre i norraHalland än i södra, men det är inte överraskandeeftersom Bohuslän och Västergötlands kusttrakterär mycket artrika.

Det är svårt att peka ut speciellt viktiga miljöer då iprincip alla besökta miljöer har några ovanliga art-er eller åtminstone lokalt sällsynta arter. En rang-ordning har ändå gjorts där 29 av de 82 inventeradeområdena utpekas som mer värdefulla än de andra.Dessutom rangordnas de sinsemellan i tre olikagrupper. Vid bedömningen har hänsyn tagits till art-rikedom och förekomst av lokalt och regional säll-synta arter samt om de är rödlistade eller ej. De öv-riga 53 områdena anses dock inte sakna värden utanhyser en eller flera intressanta arter vardera.

Det finns flera hot mot lavfloran på sten och mark.För många arter som är ljuskrävande är igenväxning

det största ho-tet. Åtminstoneen nationellthotad art är di-rekt beroendeav bränning avljunghedar. Förarter knutna tilllodytor, berg-branter och lik-nande platser ilövskog medjämn och högluftfuktighet äravverkning avden omkring-liggande sko-gen ett starkthot. Ett alltför

stort graninslag i lövskogen intill lodytor och berg-branter är dock negativt då det skuggar ut lavfloran.I de äldre kulturmiljöerna finns ofta gamla stenmuraroch stenrösen, som har lång kontinuitet. Det är dockinte ovanligt att dessa habitat växer igen och det ärviktigt att det röjs runt dem. Bränning skadar docklavfloran och kan inte rekommenderas. Många art-er är knutna till stränder av vattendrag och sjöar.För dessa är stora fluktuationer i vattennivån ett storthot, även om mindre naturliga vattenståndsvaria-tioner kan vara en förutsättning för att de ska trivas.

Liksom för många trädlevande arter är luftförore-ningar negativt för mark-och stenlevande arter, menkunskapen därom är begränsad. Gifter och höganäringshalter i vattendrag och sjöar är också ett hot.Däremot är kunskapen nästan obefintlig vad gällereffekterna av föroreningar och övergödning i havetpå lavfloran på kustklippor.

Fig. I. Carbonea supersparsa parasiterar med sina svarta apothecierframför allt på Lecanora polytropa och dess närmaste släktingar.

5

Hallands län

English summaryThe lichen flora growing on rocks and on the gro-und has been investigated in nature reserves, Natura2000 areas or other kinds of conservation areas. Intotal 82 areas, which varied much in size and spe-cies richness, were investigated in the county of Hal-land. In Årnarp, the most species-poor area, only 6species were recorded whereas the area with mostspecies, Vendelsö, holds slightly more than 150 spe-cies. In almost all areas rare, red-listed or otherwiseinteresting species were recorded. The species listcomprises 373 species of lichens and lichenicolousfungi. Of these about 81 are new to the province ofHalland and two are new to the province of Små-land. The number of species known from theprovince of Halland has by this investigationincreased from 695 to 776, which corresponds to 12%. Of the 373 species four arered-listed and further 120 spe-cies are rare, of which four orfive species are new toSweden. Another six speciesmay be new to science.

There is an obvious trend inspecies richness among theareas. The large coastal reser-ves in the Kungsbacka andVarberg municipalities are themost species-rich, mainly be-cause they offer a variety ofmicrohabitats with differentexposure to light, wind, salinity and waves. In theseareas 65-150 species each were recorded, whereasareas in the southern part often are more species-poor with up to about 70 species. Other species-richhabitats with 50-70 species can be found around oldfarms where traditional methods are still being used.When the habitats are shaded by forests or bushesthe number of species decreases and most inlandareas usually host 10-40 species less than the opencoastal reserves. Open grazed areas with scatteredboulders and cliffs are often relatively species-richwith 30–50 species. The lichen flora in and at riversand brooks is usually not so species rich since theyare inhabited mainly by strongly specialized species.Lake shores can be richer, but that depends verymuch on how wide the open shore is, how large rockssurfaces that are available, and on the inclination ofthe rocks. The species richness is generally higherin northern Halland, but that is not surprising sinceboth the provinces of Västergötland and Bohuslänare very rich in lichens.

It is hard to point out especially important habitatsor areas since almost all of them host at least someinteresting or rare species. However, a list has beenmade where 29 of the 82 areas have been selected asmore valuable than the others. In addition, these areasare ranked in three groups according to their value.The selection and ranking were carried out with re-spect to species richness and the occurrence oflocally and regionally rare species, and if these arered-listed. The 53 areas which were excluded fromthe list should not be regarded as if they lack values,on the contrary, they often host rare species.

As with corticolous lichens there are several threatsto saxicolous and terricolous species. To species thatare light-demanding the increasing forestation and

decrease in open, grazedareas are indeed a threat. Onenationally endangered spe-cies, Cladonia peziziformis,is completely depending onregular burning of Calluna-heaths. Species growingmainly on large rocks and per-pendicular rock surfaces inbroad-leaved forests withcontinuously high humiditycutting of the nearby trees isoften a threat. A certain ratioof Picea in broad-leavedforests can be good for the

humidity in a forest, but when the ratio becomes toohigh rock surfaces often becomes too shaded andthe lichen flora is impoverished. In traditionallymanaged environments of old farms stone-walls andmounds of stones are often abundant. It is, however,important that this habitat is kept open and notallowed to become shady. Cutting of bushes isrecommended but the use of fire in this habitat isnot since it harms or kills the lichens on the rocks.Some species are adapted to a life on river- or lakeshores with periods immersed by water and periodsof draught, but even for these species strongfluctuations in water level is harmful.

Even if the reactions to air pollution on terricolousand saxicolous lichens are often less dramatic thanfor corticolous ones, this factor does affect also thesespecies, but the knowledge of how strong the impactmay be is limited. Pollutions and high levels offertilizers in running water and lakes is also a threat,but very little is known of the effects in marine andmaritime lichen habitats.

Fig. II. Rhizocarpon amphibium växer näravatten och kan ofta kännas igen på den blå-grå bålfärgen.

6


Mark- och stenlevande lavar i naturskyddade områden iHallands län

Bakgrund

Det senaste decenniet har lavar som växer på barkoch ved fått mycket uppmärksamhet och kunskapenom deras ekologi, utbredning och i vissa falltaxonomiska status har ökat enormt. Detta har blivitmöjligt genom flera omfattande inventeringar, bl.a.i Skåne, Hallands, Kronobergs och Blekinge län(Arup m.fl. 1997, Fritz 1995a, 1995b) samt nyckel-biotopsinventeringen. Kunskapen har genom dessainventeringar ökat och flera arter har kunnat antingentas upp eller tas bort från den nationella rödlistan.

Kunskapen om lavar som växer på sten och jord ärdock bitvis mycket bristfällig. Vid arbetet med desenaste rödlistorna (Gärdenfors 2000, 2005) kundedet konstateras att kunskapen om så mycket som 59respektive 58%, nära 1400 arter, av alla lavar i lan-det var så dålig att man inte direkt kunde placera inarterna i någon av rödlistekategorierna utan blevtvungen att markera dessa som ”ej bedömda”. Deflesta av dessa arter är just stenoch marklevandearter.

För att i någon mån råda bot på detta förhållandehar undertecknad tillsammans med Svante Hulten-gren tagit fram en landskapskatalog för alla lavarsom förekommer söder om Dalälven (Arup & Hul-tengren 2003). Katalogen visar utbredning, ekologioch substratval samt antal samlade kollekter av res-pektive art i alla de stora herbarierna i landet ochnågra mindre privata herbarier. Med hjälp av dessadata har 432 arter markerats som kandidatarter förrödlistan, men kunskapen om dessa arter är än sålänge för fragmentarisk för att något ställnings-tagande angående rödlistning ska kunna göras. Ytt-erligare många arter är dessutom så dåligt kända attman inte ens kan ta med dem på en kandidatlista.Tanken med katalogen är att den ska kunna använ-das som avstamp för nya kunskapslyft, framför alltför stenoch marklevande lavar.

Kunskapsläget i Hallands län – en his-torisk tillbakablick

Redan 1623 samlade Jörgen Fuiren och Otto Sperlingden första laven i Halland, som på den tiden hördetill Danmark. Det var blomskägglav Usnea florida,

en art som nu är mycket sällsynt i landskapet. Nästalav som uppgavs från Halland var en annan sällsyntart, jättelav Lobaria amplissima, denna gång av PehrOsbeck 1779. Han var en av Hallands stora biologergenom tiderna och en av Linnés lärjungar. Han pub-licerade även ett antal andra lavar i sitt utkast tillFlora Hallandica (1788), dock utan närmare lokal-uppgifter för flertalet fynd. Trots dessa tidiga fynd,som kunde ha sporrat till vidare undersökningar,finns mycket få lavuppgifter från Hallands landskapunder hela 1800-talet. Något bättre var det för lä-nets östra utlöpare, Hylte kommun, eftersom bådeElias Magnus Fries och hans son Thore Magnus Friesundersökte lavfloran i Femsjö socken under dennaperiod.

Under 1900-talet gjordes en del tematiska undersök-ningar i länet. Dels var det Torsten Hasselrot (1953)som undersökte lavar med en nordlig utbredning,dels Ove Almborn (1948) som undersökte arter medsydlig utbredning. Gunnar Degelius (1935) avhand-lade arter i Sverige med oceanisk utbredning medanAdolf Hugo Magnusson (1935) undersökte ett min-dre antal stenväxande arter med västlig utbredning.Alla dessa arbeten bidrog till att höja kunskapen omlavarna i Halland, men de var alla koncentrerade runtett mindre antal arter. I början av 1980-talet varkunskapsnivån fortfarande mycket låg om lavarna ilänet, speciellt i jämförelse med andra län. De se-naste 20 åren har dock en lång rad inventeringar avbark- och vedlevande arter i Halland ändrat på dessaförhållanden (se t.ex. Arup m.fl. 1997, Fritz 1995a,b, 1998, Gustavsson 1989, 1995). Genom dessa un-dersökningar har det bl.a. visat sig att en rad arterhar tyngdpunkten av sin utbredning i just Hallandslän, särskilt flera av de rödlistade arterna. Antaletuppgifter om just rödlistade arter under olika tids-perioder speglar väl utvecklingen av kunskapslägeti länet (Fig. 1).

Kunskapsläget har således förbättrats för epifytiskalavar, både för landet som helhet och för Hallandslän, något som dock inte gäller stenoch markväx-ande arter. Om kunskapsnivån är låg för hela landetså var den vid projektets början extremt låg för Hal-land. I landskapen runt omkring fanns betydligt flerarter kända från mark och sten. Från Skåne finns ca470 arter kända från dessa substrat, från Småland ca420 arter, Västergötland ca 680 arter, Bohuslän 580arter och från Halland ca 380 arter. För Hallands del

7

Hallands län

är det en låg siffra med tanke på att sten finns rikligti landskapet. Av dessa arter är ungefär en tredjedelkända från en enda lokal i landskapet. Det var där-för mycket som talade för att lavfloran på sten ochmark inom länets gränser var dåligt känd 2001.

Syftet med inventeringen

Projektet syftade till att i väsentlig grad öka kunskap-erna om lavar som framför allt växer på sten ochmark av olika slag. Med sten menas även sandsten,skiffer, murbruk, cement och tegel. Inom begreppetmarklevande arter inkluderas även arter som växer ieller på mossa på marken. Målsättningarna med pro-jektet var att ta reda på:

· Vilka stenoch marklevande arter finns i land-skapet respektive länet Halland?

· Vad har dessa arter för substratkrav och i vilkamiljöer växer de?

· Identifiera viktiga stenlavsmiljöer i Halland, ochpeka ut särskilt intressanta områden.

· Vilka av de funna arterna förefaller vara sällsyntaeller ha höga krav på sin miljö/substrat?

· Finns det några uppenbara hot mot de ovanligarearternas livsmiljöer eller substrat?

· Om det finns hot: Kan man göra något åt dessa?

Avsikten var att driva projektet under en treårsperiodmed en insats på ungefär sju veckor per år.

Material och metoder

På uppdrag av Länsstyrelsen Halland utförde förf.för AREK Biokonsult HB under åren 2001–2003 in-venteringar av lavar i totalt 82 områden i Hallandslän (Fig. 2). Områdena som inventerats var blivandeeller redan avsatta reservat, Natura 2000-områden(Strand 2002) eller områden med annat natur- ellerkulturmiljöskydd. De inventerade objekten valdesut tillsammans med Länsstyrelsen. Områdena val-des så att så många olika miljöer skulle täckas in iinventeringen. Den absoluta tyngdpunkten lades påsten- och marklevande lavar, men vid enstaka till-fällen noterades även epifytiska arter.

De undersökta områdena spänner över en rad olikamiljöer och mikrohabitat, framför allt av olika ”na-turliga” miljöer. I söder har t.ex. kustnära sandigaområden med planterad tall undersökts liksomHallandsåsens nordsluttning med sina ädellövskogaroch bäckar. Vidare har flera öppna, betade ljung- ochgräshedar i inlandet med block och klippor under-sökts. Åar, bäckar och sjöstränder från söder till norrutgör en stor andel av de undersökta områdena. Iframför allt Halmstad och Varbergs kommuner finnsmånga bok- och ekskogar med beskuggade branter,lodytor och blockiga miljöer som visats sig vara in-tressanta. Strax norr om Halmstad börjar kustenövergå mer och mer i klippstränder och många avreservaten i denna del har studerats. Även någrakulturmiljöer runt gamla gårdar finns med. Slutli-gen ingår en helt antropogen miljö, Varbergs fäst-ning, i undersökningen.

Tiden som lagts på de enskilda objekten har varieratavsevärt, från en halvtimme till en hel dag, främst

0

100

200

300

400

500

600

700

800

900

1800-1850

1851-1900

1901-1910

1911-1920

1921-1930

1931-1940

1941-1950

1951-1960

1961-1970

1971-1980

1981-1990

1991-2000

An

tal u

pp

gif

ter

Hylte kn

Halland

Fig. 1. Antal uppgifter om rödlistade lavar i Hallands län fördelade på Hallands landskap och Hylte kommununder olika tidsperioder.

8


beroende på områdets storlek. Inventeringsmetodenhar varit enkel; området har genomströvats och no-teringar om förekommande arter har gjorts. När såhar varit nödvändigt har material insamlats för be-stämning. En del lättbestämda arter har trots allt sam-lats in, framför allt för att många arter aldrig sam-lats i landskapet tidigare. Varje rapporterad art frånett landskap bör finnas belagd åtminstone en gång.Artlistorna som framställts för varje område varie-rar kraftigt i hur kompletta de är. I vissa områdenhar mycket noggranna listor gjorts men i andra, som

nästan bara hyst triviala arter, har ansträngningarnavarit små för att göra listorna kompletta. Listornaslängd speglar dock relativt väl hur artrika områdenär. Ingen lista kan dock anses vara fullständig. In-samlat material har bestämts så långt det går på mor-fologi och anatomin, men tunnskiktskromatografi(TLC) har använts för att undersöka kemin hos ca110 kollekter, framför allt sterila arter. Materialetförvaras dels i Arups privata herbarium, dels på Bo-taniska museet i Lund. Den latinska namngivningenföljer i stort sett Santesson m.fl. (2004).

Fig. 2. Karta över besökta lokaler i Hallands län 2001-2003.

Gamla Varberg

ByabergetDjupeåsen

Näsnabben

Varbergs fästning

Gässlösa

Frodebjär

Yttra Berg

SumpafallenHögvadsån, Kvarnbacken

Högvadsån, Ullared

BjörkekullenHolma ö

SvartenValaklitt

Hiaklitten

Suseån-HultJärnmölle

Getabäcken

SmörkullenGrimsholmen

Vesslunda

Mårås

Fegen, Strattebo

Fegen, Hänguddarna

Lintalund

Dullaberget

Skubbhult

Johansfors

SönnerbergenRamnö

Näsbokrok

Årnäsudden

Biskopshagen

Balgö

VendelsöÄlmö

Västra Getterön

Stövlaberget

Biskopstorp, S Bergsjön

Biskopstorp, Högeklint

SkipåsStensjöstrand

Steninge

Svarta klippan

Virsehatt

Klövaberget

Stavsbjär

Sundsholm

Enet

HaverdalRingenäs

Brogård

Årnarp

HyltanHallaskår

Danska fall

Gårdshult

Tönnersjömålet

Fjärehals

Hollandsbjär

Mästocka

Vallda Sandö

Hördalen

Särö Västerskog

SandsjöbackaSandsjöbacka, Valåsberget

Tjolöholm

Gäddevik

Äskhult

Fågelsång

Tönnersa

Höka flygsandfältBölarp

Karsefors

Prästaskogen

Skummeslövsstrand

Klinta Hallar

Dömestorp1

Dömestorp2Dömestorp3

Dömestorp4

9

Hallands län

Resultat

DiversitetTotalt besöktes 82 olika befintliga som blivandereservat, naturvårdsområden eller Natura 2000-om-råden i Hallands län. Dessa varierar kraftigt i areal-storlek och artrikedom. I det artfattigaste området,Årnarp, noterades bara 6 arter och i det rikaste,Vendelsö, drygt 150 arter.

I nästan samtliga områden noterades intressanta ar-ter som antingen är sällsynta, rödlistade eller nyaför landskapet. Totalt omfattar artlistan ca 376 arterav lavar, parasymbionter eller parasiter, men siffranär inte exakt då osäkerhet råder runt flera av arterna,bl.a. för att taxonomin för flera av dem ännu är då-ligt utredd. I genomsnitt hittades 43 arter per under-

sökt område. Av de 376 arter är 81 nya för land-skapet Halland och två är nya för landskapet Små-land. Detta innebär att i genomsnitt hittades en nyart för Halland för varje nytt område som besöktes.Med dessa nya arter har artantalet i landskapet ökatfrån 695 (Arup & Hultengren 2002 och kompl. avÖF) till 776, en ökning med 12 %. En del av de nyaarterna finns uppgivna i Foucard (2001) som före-kommande i landskapet genom beskrivningar lik-nande Sk-Upl, men beläggexemplar saknas frånHalland i de stora herbarierna i Lund, Göteborg,Stockholm och Uppsala, samt större privatherbarier.I dessa fall kan arten vara uppgiven i opreciseradlitteratur eller bara antagits finnas i Halland. Genomdenna inventering kan dock arterna anses vara väldokumenterade för landskapet. Flera av nyfyndenför landskapet har redan förts in i Santesson m.fl.

0

20

40

60

80

100

120

140

160

Björk

ekulle

n

Dansk

a Fall

Grimsh

olmen

Vessl

unda

Yttra

Berg

Näsbokr

ok

Tjolö

holm

Valås

berget

Fjäreh

als

Äskhult

Virseh

att

Västra

Get

terö

n

Särö V

äste

rsko

g

Biskopsh

agen

Sönnerber

gen

Årnäs

udden

Valld

aSan

dö

Ramnö

Balgö

Vendel

sö

An

tal a

rter

Fig. 3. De 20 artrikaste (överst) och 20 artfattigaste områdena i inventeringen.

0

5

10

15

20

Årnar

p

Ullare

d

Getab

äcke

n

S Ber

gsjön

Dömes

torp

4

Dömes

torp

2

Dömes

torp

3

Ringen

äs

Dömes

torp

1

Klinta

Hal

lar

Präst

asko

gen

Sundsholm

Kvarn

backe

n

Gässlö

sa

Hyltan

Mårås

Höka

Stavs

bjär

Hördale

n

Djupeå

sen

An

tal a

rter

10


(2004). Ökningen med 81 arter får anses som myckethög och visar hur dåligt känt landskapet har varitavseende lavar på sten och mark. Det sistainventeringsåret hittades 12 nya arter, trots en rela-tivt begränsad fältinsats det året, vilket tyder på attdet finns ytterligare nya arter att finna.

Av de 376 arterna är fyra rödlistade. Dessutom no-terades tre rödlistade arter på bark eller ved. Ytterli-gare 120 får anses vara sällsynta, tre (fyra) är nyaför landet och slutligen sju är eventuellt nya för ve-tenskapen.

Man kan se en tydlig trend i artantal bland områ-dena. Artrikast är Kungsbacka och Varberg kommun-ers stora kustreservat med varierande exponering förljus, vind, salt och vågor. Där finns 65-150 arter,medan många områden längre söderut hyser upp tillca 70 arter. Storleken och därigenom variationen imikrohabitat betyder mycket för det höga antaletarter. Påverkan av havet är också mycket viktigt dåmånga arter gynnas av den högre luftfuktigheten närakusten. Artrika miljöer är även kulturlandskapen runtgamla gårdar som Äskhult, Björkekullen, Yttra Bergoch Gårdshult med 50-70 arter vardera. Så fort somstenytor beskuggas av skog eller buskar sjunker art-antalet så att inlandsområdena har färre arter. Lav-floran i och vid vattendrag är ofta inte så artrik då dehyser starkt specialiserade arter. Dessa tål regel-bundna perioder av torka omväxlande med perioderdå arterna är mer eller mindre nedsänkta i vatten,något som skulle dränka de flesta lavar. Sjöstränderär ibland något artrikare, men det beror på hur bredstrandremsan med sten är och hur brant klippornalutar.

Artantalet är högre i norra Halland än i södra, bl.a.för att det finns mer sten i norr än i söder, specielltvid kusten. Den ökande saliniteten och ”oceaniteten”i norra Halland spelar sannolikt också en viss roll. Iprincip alla besökta miljöer har dock några ovanligaarter eller åtminstone lokalt sällsynta arter.

Missade eller försvunna arterNaturligtvis hittar man inte alla arter under en in-ventering, dels för att bara delar av de flesta områ-den är besökta, dels för att jag inte har sökbild påalla arter som kan finnas i länet. Några arter har jagmed avsikt inte sökt efter, eller åtminstone lagt litetid på. Det gäller de flesta bägarlavar Cladonia-ar-ter, med undantag för några av de sällsynta arterna.Vidare har jag avsiktligt avstått från att söka efterRhizocarpon macrosporum, som mycket liknar debåda vanliga gula Rhizocarpon-arterna. Parasiter och

andra svampar som växer på lavar har noterats ellersamlats när jag sett dem, men jag har inte varit spe-ciellt uppmärksam på denna grupp. En del arter harjag eventuellt missat trots att jag varit uppmärksampå dem.

Många arter är funna i landskapet någon i enstakagång tidigare och är troligen mycket sällsynta. Detgäller antagligen t.ex. Aspicilia gibbosa, Buellia hill-manni, B. ocellata, Diploschistes muscorum, Immer-saria athroocarpa, Lecidella carpathica, Ochro-lechia lactea, Rinodina milvina och Verrucariastriatula. Andra arter har sannolikt minskat och even-tuellt försvunnit, t.ex. Fuscidea austera, F. tenebrica,Ochrolechia tartarea, Rinodina luridescens ochMassalongia carnosa.

En annan grupp av arter som sannolikt minskat ärnordliga arter. Hasselrot undersökte 1953 arter meden nordlig utbredning i landet, men med spridda fö-rekomster i Sydsverige. En tydlig minskning ellerförsvinnande av åtta av dessa arter har redan doku-menterats i Skåne och Blekinge (Arup m.fl. 1997):Arctoparmelia centrifuga, Cladonia bacilliformis,C. bellidiflora, Peltigera venosa, Pseudephebe pube-scens, Umbilicaria cylindrica, U. hyperborea, ochU. proboscidea. Med undantag för C. bellidiflorahar ingen av dessa hittats under inventeringen i Hal-lands län och det är mycket möjligt att de försvunniti stor utsträckning även från Halland.

Rödlistade arterUnder inventeringen har inte så många rödlistadearter hittats, vilket naturligtvis beror på att mycketfå arter som lever på sten och jord har kunnat bedö-mas för rödlistning. Med resultaten från detta arbetekommer dock ett antal arter att kunna föreslås somkandidatarter inför arbetet med rödlistan 2010. En-ligt befintlig rödlista (Gärdenfors 2005) noteradestotalt sett fyra rödlistade arter på sten och jord ochytterligare tre på bark och ved. Av dessa har tre allaeller stora andelar av sina svenska lokaler i länet,nämligen Cladonia peziziformis, Porpidia hydro-phila och Parmelina pastillifera. Den fjärde arten,Xanthoria calcicola, är betydligt vanligare i fram-för allt Skåne.

Huvudbägarlav Cladonia peziziformis (hotk. CR)Den sällsyntaste av de rödlistade arterna är C. pezizi-formis (Fig. 4), som har tre kända förekomster i lan-det, två i Halland och en i Västergötland (Gustavs-son 2005). Arten påträffades 1992 för första gångeni landet i Mästocka, där den därefter setts vid uppre-pade tillfällen. 2003 hittades sedan en ny och mycketriklig förekomst på Tönnersjömålets övningsfält.

11

Hallands län

Arten förefaller att vara knuten till ljunghedar sombränns regelbundet. Arten har sökts på många lämp-liga och olämpliga platser i länet men bara dessa tvåförekomster har hittats.

Strandblocklav Porpidia hydrophila (NT)Detta är den vanligaste av de rödlistade sten- ochmarklevande arterna och en stor andel av förekomst-erna i landet finns i Hallands län. Laven har en väst-lig utbredning med förekomster, utöver Hallands län,i västra Kronobergs län, Västergötland, Bohuslän ochVärmland. Strandblocklav är sedan 1995 känd frånlandskapet (Fritz 1998), men i Femsjö socken i Hyltekommun i landskapet Småland finns uppgifter re-dan från 1857 då Th. M. Fries först hittade arten.Vid inventeringens början fanns sju lokaler noteradei länet, men en rad fynd under inventeringen gör attvi nu kan räkna med att strandblocklav finns i åt-minstone ca 15 vattensystem i länet. Antalet lokalerär större, i vissa åar finns arten relativt kontinuerligtutmed längre sträckor. Arten förefaller finnas i allasmå till mellanstora bäckar och åar med närings-fattigt vatten (Fig. 5). I bäckarna på Hallandsåsensaknas arten helt liksom i de stora åarnas nedre lopp.Arten ger intryck av att klara vissa vattenstånds-fluktuationer, men dessa får inte vara för stora ellerha lågt vattenstånd under för lång tid av året. Artenhar varit förd till kategorin kunskapsbrist (DD) iväntan på att man bättre ska lära sig artens ekologioch status (Gärdenfors 2000). Genom denna inven-tering har kunskapen ökat så att arten nu kan förastill kategorin missgynnad (NT).

Västlig silverlav Parmelina pastillifera (EN)Denna art rapporterades nyligen som ny för landet(Hultengren & Arvidsson 2003). Arten hade då hit-tats på två lokaler i Bohuslän, men nu finns totaltfyra lokaler i landet. En av dessa ligger i Halland,där arten 2003 hittades på en klippa ovan strandenpå ön Ramnö i Kungsbackafjordens övärld. Ytter-liggare fynd kan komma att göras, men P. pastilliferaär sannolikt sällsynt i landet. I Sverige är arten väst-lig, men arten är känd även från Finland.

Kalkvägglav Xanthoria calcicola (NT)Kalkvägglaven har en sydlig utbredning och är spriddframför allt i låglandet i Skåne. Fynd finns även påKalmar slott, Visby ringmur och Varbergs fästning,där arten hittades 2002. Flertalet förekomster är påkyrkogårds- och trädgårdsmurar samt andra typer avmurar. Fyndet på Varbergs fästning passar därför välin i artens ekologi.

Andra rödlistade arterVisserligen har främst stenoch marklevande lavarnoterats under fältarbetet, men enstaka epifytiskaarter har också noterats, varav några är rödlistade.

Sydlig ladlav Cyphelium notarisii (CR)Arten noterades på en gammal staketstolpe av trä påBalgö. Arten har inte rapporterats från Halland tidi-gare. Sydlig ladlav växer främst på obehandladkulturved i exponerade miljöer, men kan uppträdapå ved av t.ex. gamla enar, vilket den gör på Hal-lands Väderö i Skåne.

Fig. 4. Huvudbägarlav Cladonia peziziformis växer på brända ljunghedar och är en av landets mest sällsyntalavar.

12


Sydlig halmlav Lecanora confusa (NT)Arten upptäcktes som ny för Halland i Särö Väster-skog av Fritz (2000). Därefter noterade han artenäven på Vendelsö, där den än en gång noterades avmig 2003. Dessutom hittades en tredje lokal i land-skapet på Balgö. På båda öarna noterades arten växapå kvistar av slån i ett öppet betat landskap.

Blek kraterlav Gyalecta flotowii (NT)Arten noterades på en ek i naturreservatet Suseån-Hult, där den tidigare inte noterats.

Lokalt och regionalt sällsynta arterUnder inventeringen har en lång rad arter hittats somförefaller att vara sällsynta eller åtminstone sällansamlats. En del av dessa kan eventuellt komma ifrågaför rödlistan framöver. En art som däremot nyligenförts från rödlistan är silverlav Parmelina tiliacea.Den har många år varit rödlistad, delvis p.g.a. enomfattande nedgång då försurningen var som störst.Nu finns flera tecken på att arten återhämtat sig ochsprider sig till nya lokaler. I Halland finns en radförekomster på bark, men sannolikt bara ett aktuelltfynd på sten och det är på Vendelsö.

En intressant grupp av arter som sannolikt minskat i

landet förekommer främst på nordvända lodytor el-ler överhäng och kräver samtidigt exponering. Så-dana ytor är idag sällsynta då skog och buskar vuxitupp på många av de gamla öppna och betade områ-dena längs kusterna och i viss mån även i inlandet.Till denna grupp hör bl.a. Fuscidea austera, F.commixta, F. gothoburgensis, F. lygaea, F. lugubris,F. tenebrica, Lecanora vacillans, Ropalosporaatroumbrina och Tylothallia biformigera. Av dessahittades inte Fuscidea austera, F. commixta, F.lugubris och F. tenebrica, men de övriga arternanoterades på en till två lokaler vardera. F. austeraoch F. tenebrica är också funna i Halland, men påflera av de lokaler där dessa och några av de andraarterna fanns på 1930-talet (Magnusson 1935) harde försvunnit helt. Detta kunde konstateras vid enöversiktlig inventering av några av de gamla lokaleri norra Halland som är kända. Anledningen till attarterna försvunnit är att lokalerna antingen vuxit igeneller är bebyggda, alternativt förstörda på annat sätt.I Tab. 1 redovisas arter som får anses vara sällsyntai länet som helhet. Några kan fortfarande vara förbi-sedda, men flertalet är sannolikt sällsynta. En del ärvanliga på västkusten, eller ibland Halland, menovanliga i resten av landet. Totalt sett är det knappt120 av de 376 funna arterna som sannolikt är säll-

Fig. 5. Strandblocklav Porpidia hydrophila är rödlistad och växer på stenar i och vid vattendrag i länet.

13

Hallands län

*Absconditella trivialisAcarospora sinopicaAcarospora smaragdulaAgonimia tristicula*Arthonia phaeobaea*Aspicilia cupreogrisea (utom Bh, Vg)Aspicilia epiglypta (utom Bh, Vg)*Bacidia carneoglaucaBacidia trachona*Calicium corynellum*Caloplaca aractinaCaloplaca arenaria*Caloplaca oxfordensisCaloplaca scotoplacaCaloplaca vitellinula*Catillaria atomarioides*Chrysotrix chlorina*Cladonia cyathomorphaCladonia zopfii (utom Bh, Vg)*Clauzadeana maculaDibaeis baeomyces*Fuscidea gothoburgensis (utom Bh, Vg)*Fuscidea lygaea (F. tenebrica) (utom Bh, Vg)*Fuscidea recensa*Halecania ralfsii*Lecanactis latebrarum*Lecania cf. atrynoidesLecanora caesiosoraLecanora campestrisLecanora cenisia*?Lecanora salina*Lecanora vacillans*?Lecidea ahlesii*?Lecidea confluentula (utom Hl)*Lecidea diducens*?Lecidea promixta*Lecidea sarcogynoidesLecidella anomaloides*?Lepraria caesioalba*?Lepraria elobata*?Lepraria umbricola*?Lepraria rigidulaLeprocaulon microscopicumMelanelia disjunctaMelanelia panniformis?Melanelia sorediata*Micarea bauschiana*Micarea botryoides*Micarea erratica*Micarea lutulata*Micarea myriocarpaMicrocalicium arenariumMiriquidica pycnocarpaNeofuscelia verruculifera*Opegrapha calcarea*Opegrapha lithyrga*Parmelina pastillifera*Pertusaria flavicans*Placopsis lambii

Tab. 1. Lokalt, regionalt eller nationellt sällsynta arter som noterats under inventeringen. Arter som är natio-nellt sällsynta, eller åtminstone sällan samlade är markerade med fotnot "*". Opegrapha lithyrga anses varaen synonym till O. vulgata i Santesson m.fl. (2004).

Placynthium pannariellum*?Placynthium rosulansPorocyphus coccodes*Porocyphus kenmorensisPorpidia cinereoatraPorpidia grisea*Porpidia platycarpoidesPorpidia rugosaPorpidia speirea*?Protoparmelia piceaProtothelenella corrosa*Pterygiopsis lacustris*Racodium rupestre (utom Hl, Bh, Vg)*Rhizocarpon amphibiumRhizocarpon badioatrumRhizocarpon cinereovirensRhizocarpon geminatumRhizocarpon oederiRhizocarpon polycarpumRhizocarpon rubescens*Rhizocarpon subgeminatumRhizocarpon timdalii*Rimularia badioatra*Rimularia gyrizansRimularia insularis*Rinodina atrocinerea (utom Hl, Bh, Vg)Rinodina confragosa*Rinodina fimbriataRinodina interpolata*Rinodina teichophila*Ropalospora atroumbrinaSarcogyne clavusSchaereria cinereorufa*Stigmidium marinum*Stigmidium rivulorum*Stigmidium sp.*Thelidium aff. rehmiiTremolecia atrata*Tylothallia biformigeraUmbilicaria polyrrhizaUmbilicaria spodochroaVerrucaria aff. hydrela*Verrucaria aquatilis*Verrucaria erichsenii (utom Hl, Bh, Vg)*Verrucaria cf. funckii*Verrucaria cf. fusconigrescens*Verrucaria halophila*?Verrucaria latebrosa (ej Hl)Verrucaria margacea*Verrucaria mucosa*Verrucaria pachyderma*Verrucaria praetermissa*Verrucaria rheitrophila*?Verrucaria sp. 2*Verrucaria sp. 4*?Verrucaria sp. 5*Xanthoria calcicola

14


synta, vilket motsvarar ca 30 % avartstocken. Tyvärr är kunskapen ilandet totalt ännu för dålig för attalla dessa arter ska kunna utvärder-as på ett nationellt plan, men dennainventering ger en bra bas för vid-are arbete.

Nya arter för landetUtöver de arter som är nya för land-skapet Halland har även några ar-ter nya för landet registrerats.

Arthonia cf. cornata är en parasitsom samlades på Tönnersjömåletdär den växte på podetierna avCladonia subulata. Enligt korre-spondens med Paul Diedrich, Lux-emburg, är taxonomin oklar hos denna och närstå-ende arter. Värdvalet hos parasiten har länge styrthur olika arter avgränsas, men i detta fall misstän-ker man att arten kan växa på flera olika värdar, mendet är än så länge oklart vilket namn som ska gälla.Arten är oavsett namnet ny för Sverige.

Bacidia carneoglauca samlades i naturreservatetBrogård på ett skuggigt block tillsammans med fleraandra anmärkningsvärda arter (Fig. 6). Arten är ut-anför Sverige känd från Brittiska öarna, Tjeckien,Österrike och Frankrike.

Lecidea confluentula är en förbisedd art som visatsig vara tämligen vanlig, åtminstone i Halland. Denär nära släkt och förväxlad med L. fuscoatra, denvanligast Lecidea-arten i Halland. Till skillnad fråndenna har L. confluentula betydligt tunnare bål elleringen bål alls och genetiska studier tyder på att dettainte är en miljömodifikation (Arup 2004). Arten finnsi samma miljöer som sin släkting och kan visa sigvara vanligast i landet just i Halland.

Stigmidium rivulare är en parasitisk svamp, somväxte på Verrucaria-bålar i åtminstone två bäckar iDömestorp på Hallandsåsens nordsluttning.

Thelidium aff. rehmii finns i samma miljö som före-gående art. Bestämningen är dock osäker eftersomarten inte är känd från Sverige och jämförelse-material saknas. Framtida studier får utvisa om miss-tankarna stämmer eller ej.

Nya arter för vetenskapenDe kanske mest spännande fynden är de som intesäkert gått att bestämma till art och som kanske ut-gör helt obeskrivna arter, dvs nya för vetenskapen.

Lecanora ”subsalina”. Ett av de första problemensom uppmärksammades var ett taxon som mycketliknade L. salina, men som saknar denna arts typiskaC+ rosa reaktion på apothecie-kanten. Likheter finnsockså med L. umbrina, men preliminära DNA-stud-ier tyder på att det inte rör sig om denna art och attden även skiljer sig från L. salina. Det genetiskamönstret är dock komplicerat och ytterligare studierkrävs för att fullständigt reda ut taxonomin.

Lepraria ”subborealis”. Lepraria-arterna är fortfa-rande, trots många arbeten de senaste åren ofull-ständigt kända. På skuggiga lodytor hittades någotmed samma kemi som L. borealis, men bålstrukturenvar finare och färgen något annorlunda jämfört medden arten. Det kan röra sig om en obeskriven art,men genetiska studier är påbörjade för att belysa

denna fråga.

Rhizocarpon timdalii. Ett taxon som på ett tidigt sta-dium i inventeringen inte gick att bestämma skick-ades till P. G. Ihlen. Materialet tillhörde en då ännuobeskriven art, som senare skulle få namnet R.timdalii (Ihlen & Fryday 2002). Tre fynd av dennaart gjordes under inventeringen. Arten är känd frånflera andra svenska landskap.

Stigmidium sp. Släktet Stigmidium är fortfarande då-ligt känt i Sverige och mycket finns att upptäcka omdessa parasiterande svampar. Utöver de tre arter sommed någon form av säkerhet har kunnat fastställassom halländska arter finns ett par obestämda kol-lekter. De avviker från det som sannolikt är S.rivulare genom klart större sporer, men ekologin ochvärden, sötvattensarter av Verrucaria, stämmer meddenna art. Det kan dock vara en obeskriven art.

Fig. 6. Bacidia carneoglauca hittades på en skuggig klippa vid Brogårdoch ä r ny fö r Sverige.

15

Hallands län

Verrucaria sp. 1. Släktet Verrucaria är ett av Sveri-ges största och samtidigt ett av de svåraste och sämstkända. Det är därför inte speciellt anmärkningsvärtatt jag har haft störst problem med detta släkte. Någrakollekter har inte säkert bestämts men likheter finnsmed en eller flera kända arter. Två taxa avviker dockstarkt från övriga kända arter i släktet. På ett antalplatser i sötvattensmiljö har en art samlats som haren speciell skrovlig, grönaktig bål. Arten är karaktä-ristisk men inga arter i bestämningslitteraturen pas-

sar och arten kan vara obeskriven.

Verrucaria sp. 4. I en helt annan miljö, på näringsrikeller svagt basisk sten samlades en art som har rundasporer. Av de Verrucaria-arter som har runda sporerfinns det ingen som samtidigt har den tjocka,kuddliknande bål som de två kollekterna har. Dess-utom passar varken ekologi eller substrat. Även härkan det röra sig om en obeskriven art.

Viktiga miljöer och områdenDet är svårt att peka ut speciellt viktiga miljöer då iprincip alla besökta miljöer och områden har någraovanliga arter eller åtminstone lokalt sällsynta arter.Ser vi till artantalet är de stora kustreservaten i norraHalland de viktigaste. Vendelsö och Balgö (Tab. 2,Fig. 7) står i en klass för sig, med 153 respektive135 arter. Ramnö, Vallda Sandö, Årnäsudden,Sönnerbergen och Biskopshagen är också mycketartrika. Några av de sällsyntaste arterna finns dockdelvis i andra kustreservat med lägre antal arter, t.ex.Vesslunda, Fjärehals, Näsbokrok, Västra Getterönoch Särö Västerskog. Smörkullen är lite udda i dettasammanhang. då det ligger en liten bit från kustenoch är ett litet berg omgivet av skog. Här hittadesdock några sällsynta arter.

Miljöerna runt gamla gårdar och öppna betade om-råden i inlandet med mycket stenblock är också art-rika och hyser delvis arter som inte är så vanliga ikusttrakterna. Av områdena med kulturprägel ärÄskhult det mest unika, men Yttra Berg, Björke-kullen och Gårdshult är också intressanta. Av de bet-ade öppna områdena är Bölarp, Hollandsbjär ochJärnmölle viktiga.

En av landets mest sällsynta arter, den rödlistade Cla-donia peziziformis, är knuten till bränd ljunghed.Arten är funnen på Tönnersjömålet och Mästockaljunghed. Fortsatt bränning är nödvändig för dennaarts överlevnad. Halland har ett nationellt och inter-nationellt ansvar för denna art då den är sällsynt ihela Europa. Lavfloran på lodytor och bergbranter,både i skog och i nordexponerade lägen, är specielloch omfattar ofta arter med en västlig utbredning ilandet eller en ekologi som gör att de många gångerär sällsynta i landet som helhet. Arterna här är oftaberoende av jämn och hög fuktighet vilket de oftafinner i skog med lång kontinuitet. Några av de vik-tigaste områdena är Virsehatt, Klövaberget, Valaklitt,Högeklint (Biskopstorp) och Valåsberget i Sandsjö-backa naturreservat.

Slutligen är lavfloran vid sjöstränder och i vatten-drag ofta mycket intressant, delvis kanske för att denhar varit dåligt undersökt tidigare. Många sällsyntaeller till och med helt okända arter finns i dennamiljö, vilket gör att det är en av de viktigaste i länet.Hallandsåsens nordsluttning, med sina små skogs-bäckar är unika i Halland, med flera mycket säll-synta arter. Av övriga vattendrag är Fylleån vid Bro-gård, flera platser längs Högvadsån, Suseån-Hult,ån Assman vid Danska Fall och Gårdshult mycketintressanta och viktiga. Karsefors utgör i dettasammanhang en udda plats. Där hittades flera ovan-

Kategori 1 Kategori 2 Kategori 3Vendelsö Årnäsudden BiskopshagenBalgö Vallda Sandö SandsjöbackaRamnö Sönnerbergen Danska FallVesslunda Särö Västerskog BjörkekullenSuseån-Hult Virsehatt HaverdalHögvadsån Västra GetterönGäddevik FjärehalsKarsefors ÄskhultMästocka HögeklintTönnersjömålet Varbergs fästningNäsnabben ValaklittBrogårdDömestorp

Tab. 2. Rangordning av de 29 mest vä rdefulla områ dena av de 82 som undersö kts. Kategori 1 ä r mest vä rde-fullt. Inom varje kategori finns dock ingen rangordning.

16


liga arter, trots att det är en reglerad del av Lagan.Vidare är sjöarna Fegen, Lygnern, Skärsjön ochByasjön viktiga med flera sällsynta arter.

Av de undersökta miljöerna är de sandiga kust-reservaten i södra Halland de minst intressanta.Haverdal är dock intressantare än de övriga då någraovanliga arter hittades på ett stenblock och i ånSkintan som mynnar i reservatet.

Rangordning av miljöer, områden och arter tvingasman ofta till när någon eller några faktorer är be-gränsande för vad man kan skydda eller vårda. I Tab.2 listas 29 områden som de mest värdefulla av de 82besökta områdena. De är dessutom rangordnade itre grupper där kategori 1 är det mest värdefulla.Denna rangordning bygger på en samlad bedömningav flera olika faktorer där hänsyn tagits till artrike-dom, förekomst av rödlistade arter samt lokalt ochregionalt sällsynta arter. Bedömningen av sällsynt-het är svår och har gjorts med viss hänsyn till attflera arter sannolikt är förbisedda, men är i stort settgjord med dagens kunskap om utbredning och sta-tus. Viss hänsyn har även tagits till att några av ar-terna förefaller att vara okända för vetenskapen. Att

29 områden bedömts som särskilt värdefulla inne-bär inte att de övriga saknar värden, tvärtom, fleraav dessa hyser ofta värdefulla arter.

Naturvårdsaspekter och skötsel

Ett av målen med detta projekt var att se om det finnsnågra hot mot stenoch marklavar i länet och om såär fallet, vad kan man göra åt det. Den samlade bil-den som inventeringen gett är att det finns hot ochatt de delvis är av annat slag än för trädbundna arter.Nedan listas de hot som finns och vad som kan gö-ras åt dem.

IgenväxningLandskapet sluter sig alltmer, dels genom att åker-och ängsmark planteras med skog, dels genom attbetesmarker tillåts växa igen. Därigenom försvin-ner många lämpliga stenytor som blir så beskuggadeatt lavfloran utarmas och övergår till ett relativ art-fattigt lavsamhälle med några få skuggtåliga specia-lister. I denna undersökning framgår det tydligt attöppna, betade miljöer med block och klippor menäven stenmurar, rösen och liknande är artrika mil-

Fig. 7. Svagt sluttande hällar med något kalkfö rande, mer lä ttvittrad berggrund och en avvikande lavflora därt.ex. Agonimia tristicula hittades. Naturreservatet Balgö .

17

Hallands län

jöer. En del arter verkar dessutom ha merparten avsina förekomster i just dessa miljöer. Det gäller t.ex.Arctoparmelia incurva, Lecanora caesiosora, L. so-ralifera, Lecidea confluentula, Lecidella scabra,Miriquidica pycnocarpa, Ochrolechia androgyna,Placopsis lambii, Rhizocarpon oederi och R. sub-geminatum. Som riktigt sällsynt art har även Proto-thelenella corrosa hittats på en stenmur.

En annan grupp av arter som drabbats av igenväx-ning en den som föredrar nordvända lodytor elleröverhäng och samtidigt kräver exponering, helstkustnära. Sådana ytor är idag sällsynta då skog ochbuskar vuxit upp på många av de gamla öppna ochbetade områdena längs kusterna och i viss mån äveni inlandet. Till denna grupp hör bl.a. Fuscideaaustera, F. commixta, F. gothoburgensis, Fuscidealygaea, F. lugubris, F. tenebrica, Lecanora vacillans,Ropalospora atroumbrina (Fig. 8) och Tylothalliabiformigera. Av dessa hittades inte Fuscidea austera,F. commixta, F. lugubris och F. tenebrica under in-venteringen men de har funnits eller skulle kunnafinnas i landskapet. Några av dessa arter kan bli ak-tuella att rödlista när fler av de gamla lokalerna ilandet inventeras och effekterna av igenväxningenkan utvärderas mer generellt.

Det är således speciellt viktigt att bibehålla betes-drift och röjningar, speciellt i kustnära områden, intebara för blomväxter, fåglar och andra organismerutan även för många lavar. De röjningsåtgärder somgjorts i många kustreservat är mycket bra, även omdet till en början kan se tämligen fult ut direkt efteråtgärden.

Som nyss nämnts ovan finns flera arter som verkar

föredra stenmurar och stenrösen.Tyvärr har stora mängder sådana ta-gits bort de senaste hundra åren dåde utgjort odlingshinder. Detta för-hindras nu dels av biotopskyddet,dels av kulturminneslagen. Trots detär lavfloran i denna biotop inte säk-rad, för det är vanligt att den period-vis eller på längre sikt tillåts växaigen varigenom lavfloran skuggas utoch dör. För att lavfloran ska trivaskrävs att stengärdsgårdarna och rösenhålls fria från sly genom frihuggningeller bete. Det är dock inte bra medbränning i direkt anslutning till mu-rar och rösen då branden i sig dödarlavarna.

Upphörd ljungbränningRegelbundet brända ljunghedar har större betydelseför olika blomväxter och insekter än det har för lav-floran. En lavart är dock direkt beroende av bränn-ingen, nämligen Cladonia peziziformis, som har tvåkända förekomster i länet; på Mästocka ljunghed ochpå Tönnersjömålet. Denna art är mycket konkurrens-svag så fort grässvål och ljungris breder ut sig, meneventuellt finns ännu fler faktorer som är viktiga änjust konkurrens. Arten har nämligen ännu inte hit-tats på andra blottade markytor där konkurrensen ärlåg. Samma mönster finns i andra länder, t.ex. Norge.Kanske ger bränning gynnsamma näringsförhåll-anden? Eller så har det med spridningsförmågan attgöra. Upphörande av bränning skulle dock med allsäkerhet leda till att arten försvinner. Hur ofta brän-ning bör göras är svårt att uttala sig om. Eventuelltskiljer sig den optimala omloppstiden mellan olikaplatser. På Mästocka ljunghed bränns varje del-område mer sällan än på Tönnersjömålet som harårlig bränning. Sannolikt har variationer i topografioch fuktighetsgrad en stor betydelse då C. pezizi-formis ofta dyker upp nära fuktiga och brantare par-tier där bränningen inte tagit fullt så hårt. Detviktigtigaste är dock att bränning överhuvudtagetsker. Helst med högst 4–5 års mellanrum.

Avverkning av gammal skogLiksom för många trädlevande lavar kan avverkningav gammal skog vara starkt negativt för lavarna påsten, framför allt arter på lodytor, större block och irasbranter. En grupp på 20–40 arter uppträder hu-vudsakligen i beskuggade miljöer med jämn och re-lativt hög fuktighet och tål inte snabba förändringari mikroklimatet. Det kan alltså vara förödande fördessa arter när man kalavverkar eller gallrar starkt iskogen i direkt anslutning till bergbranter och lik-

Fig. 8. Ropalospora atroumbrina förekommer sällsynt på nordvändastenytor i norra delen av lä net.

18


nande. Några av lavarna i dessa miljöer är mycketsällsynta och kan komma att tas upp på rödlistan.

Alltför stort graninslag i lövskogarEtt mindre problem för stenlavar är graninslag i sko-gar med fina bergbranter. Det är dock lika viktigt förlavarna att det inte blir för mörkt vid t.ex. en lodytasom att det inte blir för öppet och torrt. I vissa områ-den med framför allt bok finns ett ansenligt gran-inslag. Om det blir för stort kan lavfloran på dessaplatser skuggas ut. Risken är mindre för platser medenbart lövskog, men det är även viktigt att träd medlåga ansatta grenar inte står i direkt anslutning tillstenytor.

Reglering av vattennivån i sjöar och vatten-dragDet är en lång rad arter som växer i eller i direktanslutning till sötvatten, både rinnande och mer stil-lastående. Flera av dessa är ovanliga eller direkt säll-synta och kan komma att hamna på rödlistan. En art,strandblocklav Porpidia hydrophila, är redan röd-listad. Flertalet av arterna i denna miljö tål en delvattenståndsfluktuationer då det är ett naturligt för-lopp under året med torrare perioder. En del mindreskogsbäckar torkar till och med ut helt under som-rarna. De arter som växer i dessa små bäckar är an-passade för att klara av detta och är i vissa fall san-nolikt beroende av perioder med torra förhållanden.Andra arter som växer vid sjöstränder och vid eller istörre vattendrag tål dock inte stora variationer i vat-

tenståndet, som kan upp-stå i reglerade vattendrag.Detta gäller sannoliktsällsynta arter som t.ex.Porocyphus kenmorensis(Fig. 9), Rhizocarponamphibium (Fig. III),Rinodina fimbriata ochVerrucaria pachyderma.Det är således viktigt attså långt som möjligt upp-rätthålla naturliga vatten-ståndsvariationer.

Luft- och vattenföro-reningarDet är väl bekant att lavarär känsliga för luftföro-reningar och det finnsmånga studier som vittnarom förändringar i den epi-fytiska lavfloran som or-sakas av t.ex. olika sva-vel- och kväveföreningar.

Vad som händer med stenoch marklavar vid för-surning och andra typer av luftföroreningar är min-dre studerat. En studie i Skåne (Arup m.fl. 1989)visade att även dessa lavar påverkas negativt avförsurning. Det är också klart att lavarna vid ettvattendrag dör vid utsläpp av gifter och påverkasnegativt vid alltför höga näringsgivor i vattnet.Många arter är beroende av rent och klart vatten.Mest okänt är det vad som händer i marin miljö, hurlavarna på sten nära vattnet på havsstränder reage-rar på förändringar i vattenkemin, t.ex. vid förhöjdanäringshalter och andra typer av utsläpp. Det finnsdock misstankar om att Rinodina luridescens för-svunnit från flera lokaler i Skåne och Halland p.g.a.föroreningar, eventuellt från havet.

Tack

I en så här omfattande inventering finner man alltidkollekter som vållar problem vid bestämningen.Några av dessa har jag bollat över till experter påjust de släkten det rört sig om. Jag vill därför tackaH. Hertel, T. Foucard, P.-M. Jørgensen, A. Crewe,B. Owe-Larsson och P. G. Ihlen för att de granskaten eller flera av mina kollekter. Ett stort tack äventill de som bistått med båttransporter till Balgö ochRamnö. Slutligen ett mycket stort tack till Örjan Fritzpå Länsstyrelsen som kom med idén att genomföradenna inventering. Han har på alla sätt bistått migmed hjälp på vägen, läst manuskript och fungerat

Fig. 9. Porocyphus kenmorensis ä r kä nd frå n bara två lokaler i landet, bl.a. Suseå n-Hult.

19

Hallands län

som redaktör för de två tidigare delrapporterna samtdenna slutrapport. Tack också till Karin Hernborgoch Örjan för mat och logi samt givande diskussio-ner.

Litteratur

Almborn, O. 1948. Distribution and ecology of somesouth Scandinavian Lichens. Botaniska Notiser,Supplement 1 (2).

Arup, U. Stenlavar i naturskyddade områden i Hal-lands län 2001. Länsstyrelsen i Halland. Medde-lande 2002: 25.

Arup, U. 2004. Three overlooked Lecidea speciesin Sweden. Symbolae Botanici Upsaliense 34:39–48.

Arup, U., Ekman, S., Fröberg, L., Knutsson, T. &Mattsson, J.-E. 1989. Changes in the lichen floraon Romeleklint, S. Sweden, over a 50-year pe-riod. Graphis Scripta 2: 148–155.

Arup, U., Ekman, S., Kärnefelt, I. & Mattsson, J.-E.1997. Skyddsvärda lavar i Sydvästra Sverige.SBF-förlaget, Lund.

Arup, U. & Hultengren, S. 2003. Landskapskatalogför lavar i södra och mellersta Sverige. Lund.

Arvidsson, L. & Thor, G. 1999. Rödlistade lavar iSverige-Artfakta. ArtDatabanken, Uppsala.

Foucard, T. 2001. Svenska skorplavar och svamparsom växer på dem. Interpublishing, Stockholm.

Fritz, Ö. 1995a. Inventering av skogliga nyckel-biotoper inom naturskyddade områden i Hallandslän 1995. Del 1. Södra länsdelen. LänsstyrelsenHalland. Meddelande 1996:10.

Fritz, Ö. 1995b. Inventering av skogliga nyckel-biotoper inom naturskyddade områden i Hallandslän 1995, del 2. Norra länsdelen. LänsstyrelsenHalland. Meddelande 1996:10.

Fritz, Ö. 1998. Nya och intressanta lavfynd från södraSverige, särskilt Halland. Graphis Scripta 9: 11–14.

Fritz, Ö. & Berlin, G. 2002. Översyn av Hallandsåsnorsluttning. Biologiskt värdefulla områden.Länsstyrelsen i Halland och Länsstyrelsen iSkåne.

Fryday, A. M. 2005. The genus Porpidia in northernand western Europé, with special emphasis oncollections from the British Isles. Lichenologist37: 1–36.

Degelius, G. 1935. Das ozeanische Element derStrauch- und Laubflechtenflora von Skandina-vien. Acta Phytogeographica Suecica 7.

Gustavsson, H.-E. 1989. Lavfloran i Älmås, Abildsocken.Länsstyrelsen i Hallands län. Meddelande1989: 3.

Gustavsson, H.-E. 1995. Lavfloran på bok i Ödegär-det i västra Småland. Svensk Botanisk Tidskrift89: 65–80.

Gustavsson, R. 2005. Huvudbägarlav funnen i Väs-tergötland eller ”Ge kona ljong för dä ä ho van-der ve”. Lavbulletinen 11(2):57-59.

Gärdenfors, U. (red.) 2000. Rödlistade arter i Sverige2000. ArtDatabanken, SLU. Uppsala.

Gärdenfors, U. (red.) 2005. Rödlistade arter i Sverige2005. ArtDatabanken, SLU. Uppsala.

Hasselrot, T. E. 1953. Nordliga lavar i Syd- och Mel-lansverige. Acta Phytogeographica Suecica 33.

Hultengren, S. & Arvidsson, L. 2003. KustsilverlavParmelina pastillifera – en ny svensk bladlav.Svensk Bot. Tidskr. 97: 94–99.

Ihlen, P. G. & Fryday, A. M. 2002. Rhizocarpontimdalii, a new lichen species from north-westEurope and north-east North America.Lichenologist 34: 95–100.

Jørgensen, P.-M. 1990. The lichen genus Ptery-giopsis in northern Europe. Lichenologist 22:213–217.

Lindblom, L. & Ekman, S. 2004. Molecular evidencesupports the distiction between Xanthoriaparietina and X. aureola (Teloschistaceae, lichen-ized Ascomycota). Mycological Research 109:187–199.

Magnusson, A. H. 1935. Om några västliga skorp-lavars utbredning på Sveriges västkust. SvenskBot. Tidskr. 29: 1–26.

Muhr, L.-E. 1991. Porpidia soredizodes new toSweden. Graphis Scripta 3: 104–105.

Osbeck, P. 1788. Utkast till Flora Hallandica. Göteborgs Vetenskaps och Vitterhets samhälles handlingar. Vet. –afd.4: 3–34.

Santesson, R. 1993. The lichens and lichenicolousfungi of Sweden and Norway. SBT-förlaget,Lund.

Santesson, R., Moberg, R., Nordin, A., Tønsberg, T.& Vitikainen, O. 2004. Lichen-forming andlichenicolous fungi of Fennoscandia. Museum ofEvolution, Uppsala University.

Strand, V. 2002. Natura 2000. Regeringsgodkändaområden i Hallands län 2002. Länsstyrelsen Hal-land. Meddelande 2002:1.

20


Appendix 1. Lavfloran i olika miljöer

Ofta finns stora likheter mellan områden som harungefär liknande förutsättningar, men mycket oftafinns även en del skillnader. Ibland finns relativt tyd-liga växtsamhällen utvecklade och en rad sådana harbeskrivits och namngivits, ungefär som man namn-

ger arter. Dessa kommer dock inte att nämnas i föl-jande genomgång som i stället ger en mer översikt-lig bild av vad man kan finna i olika huvudtyper avmiljöer och hur artrika de kan vara (Fig. 10).

Fig. 10. Olika miljö er och hur må nga arter som normalt uppträ der i dem. De blå staplarna visar minimum- ochde rö da staplarna maximumvärden.

Fig. 11. I sö dra Halland finns flera omfattande sanddynsområ den som delvis är planterade med bergtall, somhä r i Hö ka. Lavfloran ä r relativt mager och domineras av olika Cladonia-arter.

0

20

40

60

80

100

120

Sandig

talls

kog

Bäcka

r på H

allan

dsåse

n

Sten p

å lju

ng- och

grä

shed

ar

Gårdsm

iljöer

Åaroch

bäc

kar

Sjöst

ränder

Besku

ggade

brante

r

Exp. N

- till

O-bra

nter

Kustnär

a klip

por

Havss

trandsk

lippor

Cemen

t o.d

yl.

An

tal a

rter

Max

Min

21

Hallands län

Sandig tallskogKustnära, sandiga områden med planterad bergtallfinns framför allt i södra Halland, från Skånegräns-en upp till strax norr om Halmstad. Tre områden avdenna typ undersöktes, nämligen Skummeslövs-strand, Höka flygsandfält (Fig. 11) och Haverdal. Ialla dessa områden var marklavarna bäst utveckladenärmast stranden, i övergången mellan skog och meröppen kusthed. Av naturliga skäl finns här intemycket stenytor att växa på så lavfloran är knutenfrämst till sand, mossa och det tunna humustäckesom finns i tallskogen. Detta är ingen artrik miljö,men 15–25 arter kan ofta letas upp. I denna närings-fattiga miljö brukar renlavar dominera, främstCladonia arbuscula och C. portentosa. Därtill kanman ofta hitta en rad andra Cladonia-arter, t.ex. C.coccifera, C. fimbriata, C. foliacea, C. furcata, C.pleurota och C. uncialis. Dessutom brukar man finnade båda hedlavarna Cetraria aculeata och C.muricata, den senare dock något mer sällan. Direktpå mossa och humus växer två vanliga arter, näm-ligen Placynthiella icmalea och Trapeliopsis granul-osa. Haverdal avviker en del från Skummeslövs-strand och Höka genom att småsten finns halvt be-gravda i sanden, vilka utgör en nisch som naturligt-

vis utnyttjas av en del skorplavar, t.ex. Micareaerratica, Lecidea promixta, Polysporina simplex ochTrapelia obtegens. Av dessa är alla utom den sist-nämnda typiska småstensarter. Dessutom fanns ettstort stenblock i exponerat läge och det bidrog medca 15 nya arter.

I sanddynsområdena är förutsättningarna egentligengoda för att finna den sällsynta och rödlistadeStereocaulon incrustatum, men trots ett riktat sö-kande har jag inte kunna hitta arten i Halland. Däre-mot hittades S. paschale just i den miljö där S. in-crustatum skulle kunna växa. Sammanfattningsvishittades få unika arter i detta habitat, som domine-ras av vanliga och spridda Cladonia-arter, men ävenmindre allmänna arter i släktet förekommer, t.ex. C.zopfii. Micarea erratica och Lecidea promixta är re-lativt sällsynta.

Hallandsåsens nordsluttning med ädellövskogoch bäckarNedför Hallandsåsens nordsluttning letar sig fleramindre bäckar fram genom ädellövskogen (Fig. 12)för att mynna ut i slättlandskapet nedanför. Längsstora delar av deras lopp finns sten och block samt

Fig. 12. En av flera mindre oförsurade vattendrag som finner sin väg nedför Hallandsåsen nordsluttning iDömestorp-området. Lavfloran här är unik för Hallands län med flera sällsyntheter.

22


fläckvis går även berget i dagen. Berggrunden, jor-darna och vattnet är här både kalk- och näringsrik-are och skiljer sig från andra delar av länet (Fritz &Berlin 2002). Lavfloran i denna miljö är i Hallandunik med flera arter som inte registrerats någon an-nanstans i landskapet, utan har större likheter medskånska bäckar. Blocken och stenarna står underlånga perioder under vatten och på dem finnshuvudsakligen tunna skorplavar. Vanligast ärBacidina inundata, Dermatocarpon luridum ocholika Verrucaria-arter. Vanlig i denna miljö är ävenPorina lectissima, men den förekommer kanskefrämst på skuggiga lodytor. I flera av bäckarna iDömestorp hittades Verrucaria aff. hydrela, V.rheitrophila, V. praetermissa och V. aquatilis, artersom är i det närmaste unika för området. Dessutomfanns V. aethiobola, men denna art har en vidare ut-bredning i Hallands län och förekommer även i an-dra typer av vatten. Dessutom hittades Lecideaahlesii, Thelidium aff. rehmii och ett par Stigmidium-arter som inte noterats någon annanstans i länet.Totalt sett är lavfloran inte artrik, men omfattar tillstor del för länet unika arter.

Ljung- och gräshedar med blockPå öppna, betade gräs- och ljunghedar i inlandet finns

det ofta spridda silikatblock och ibland även klip-por. Områden av denna typ är t.ex. Bölarp (Fig. 13),Hollandsbjär, Skipås och Järnmölle. Beroende på va-riationen i storlek och exposition brukar man kunnafinna 30-50 arter. Riktigt vanliga arter i denna miljöär Acarospora fuscata, Aspicilia caesiosinerea, A.cinerea, Candelariella coralliza, C. vitellina, Diplo-schistes scruposus, Lecanora intricata, L. polytropa,Lecidea confluentula, L. fuscoatra, L. lapicida, Lep-raria neglecta, Melanelia fuliginosa, Miriquidicaleucophaea, Neofuscelia loxodes, N. pulla, P. ompha-lodes, Parmelia saxatilis, Pertusaria aspergilla, P.corallina, Polysporina simplex, Porpidia tuber-culosa, Pseudevernia furfuracea, Rhizocarpon geo-graphicum, R. lecanorinum, R. reductum, Schaereriafuscocinerea, Umbilicaria deusta, U. polyphylla,Xanthoparmelia conspersa och X. mougeotii. Nå-got mindre vanliga men inte direkt sällsynta arter ärbl.a. Arctoparmelia incurva, Aspicilia verrucigera,Lecidea lithophila, L. plana, Platismatia glauca,Porpidia grisea, Protoparmelia badia, Rhizocarponsubgeminatum, Rimularia furvella, Sclerococcumsphaerale (svamp som växer på Pertusariacorallina), Stereocaulon dactylophyllum och Stereo-caulon subcoralloides. På de skuggigare partiernaav blocken hittar man t.ex. Fuscidea cyathoides, F.

Fig. 13. För södra Halland typiska betesmarker med ljungvegetation och spridda silikatblock. Bölarp.

23

Hallands län

praeruptorum, Psilolechia lucida och iblandOchrolechia androgyna.

Om ett block ofta besöks av fåglar får det gärna litehögre näringshalt på toppen. Då utvecklas ibland ennågot mer näringskrävande flora med arter somPhyscia caesia, P. dubia, P. tenella, Phaeophysciaorbicularis eller P. sciastra.

Om ljungheden bränns, som den görs t.ex. påMästocka ljunghed och på Tönnersjömålet, blottashumuslagret och ger ökade möjligheter för Cladonia-arter och en del skorplavar att trivas. Däremot ska-das ofta skorplavarna på mindre block genom bränn-ingen. Flertalet av Cladonia-arterna är triviala ochfinns i många olika miljöer. En som däremot är knu-ten till just brända ljunghedar är den rödlistade C.peziziformis. Skulle bränningen upphöra försvinnerarten på kort tid eftersom det då växer igen. På humu-sen finner man ofta P. icmalea, P. oligotropha, P.uliginosa och Trapeliopsis granulosa. Ibland dykeräven Dibaeis baeomyces upp, dock sällan med frukt-kroppar.

Kulturmiljöer runt gamla gårdarRunt gamla gårdar som fortfarande har en gammal-dags prägel med många stenmurar och rösen finns

ofta många lavar. Flera områden av denna typ harundersökts, nämligen Gårdshult, Yttra Berg (Fig. 14),Björkekullen, Lintalund och Äskhult. Lavfloran härpåminner om den på stenblocken ute i betesmarker-na, men vissa arter verkar föredra att växa just påstenmurar och gamla stenrösen. Artantalet är oftarelativt högt, ca 40–60 arter. Utöver de vanliga ar-terna som finns på de flesta stenytor verkar t.ex.Arctoparmelia incurva, Lecanora caesiosora, L.rupicola, L. soralifera, Lecidella scabra, Miri-quidica pycnocarpa, Ochrolechia androgyna,Placopsis lambii, Rhizocarpon oederi, Trapeliainvoluta och T. obtegens att föredra stenmurar ochrösen. Som riktigt sällsynt art har även Proto-thelenella corrosa hittats på en stenmur.

Åar och bäckarI Hallands län finns en mängd vattendrag av varie-rande storlek (Fig. 15). De flesta av dessa rinner ge-nom bygder med urberg och näringsfattiga jordar,vilket skiljer dem från de små vattendragen påHallandsåsens nordsida. Därför är också lavfloranlängs dessa åar och bäckar annorlunda. Lavfloranpåverkas också mycket av hur stora vattenstånds-skillnaderna är under året. En liten grupp arter tålstora variationer och en större grupp tål små varia-tioner. Artantalet växlar från några få arter i vissa

Fig. 14. Vid många av de gamla gårdarna i Hallands län finner man ofta fina stenrösen fulla av arter. I Yttra Berghittades t.ex. Lecanora caesiosora på en av sina få lokaler.

24


områden, t.ex. Årnarp, till upp till 25 arter. Läggerman sedan till de arter som inte är knutna bäckeneller ån kan artantalet stiga till drygt 60 arter. Dearter som är mer eller mindre bundna till sten i vat-ten och dessutom relativt vanliga är Bacidina inun-data, Dermatocarpon luridum, Ionaspis lacustris,Porina lectissima, Porpidia hydrophila, Rhizo-carpon lavatum, Staurothele fissa, Verrucaria late-brosa och Verrucaria sp. 1. Ytterligare ett antal ar-ter i denna miljö är ovanliga eller sällsynta i Hal-land, nämligen Bacidia viridifarinosa, Endococcusperpusillus, E. propinquus, Ephebe lanata, Placopsislambii, Placynthium flabellosum, P. pannariellumoch Sarcogyne clavus. Andra är sällsynta i hela lan-det, nämligen Bacidia carneoglauca, Porocyphuskenmorensis, Pterygiopsis lacustris, Rhizocarponamphibium, Rhizocarpon timdalii, Rinodina fimb-riata och Verrucaria pachyderma.

Små bäckar skiljer sig från stora åar. Släktet Verru-caria växer huvudsakligen i eller vid mindre bäckaroch bara i mindre utsträckning vid åarna. Det gälleräven i viss mån Porpidia hydrophila.

Denna miljö hyser en större andel lavar med cyano-

bakterier som fotobiont än alla de andra miljöerna,med undantag för sjöstränder. Släktena Placynthium,Ephebe, Porocyphus och Pterygiopsis finns bara ifuktiga miljöer. Det beror på att dessa släkten försin fotosyntes är beroende av att rinnande vattensköljer över dem, det räcker inte med att de blir fuk-tiga genom hög luftfuktighet, dagg eller liknande,något som är fullt tillräckligt för arter med grönalgersom fotobiont.

SjöstränderLavfloran på sjöstränderna (Fig. 16) skiljer sig gan-ska mycket åt mellan olika sjöar och är starkt bero-ende av exponering, strandremsans bredd, variatio-ner i vattenstånd och vilken typ av sten det rör sigom. Det är därför i viss mån svårare att hitta likhetermellan olika sjöar. Artantalet varierar mellan 20–40arter. Lavfloran liknar naturligtvis den vid bäckaroch åar, men kan bli något rikare då klippor vid sjöarkan utgöra en bred zon som erbjuder varierade gra-der av exponering. De arter som är gemensamma ärbl.a. Bacidina inundata, Dermatocarpon luridum,Endococcus perpusillus, E. propinquus, Ionaspislacustris, Rhizocarpon lavatum, Sarcogyne clavus,Staurothele fissa, Verrucaria aethiobola och V. late-

Fig. 15. I Högvadsån vid Sumpafallen är vattenflödet vissa år rikligt, men vid lägre vattenstånd kan man vidåfåran finna flera intressanta arter, bl.a. Caloplaca oxfordensis och Rimularia badioatra.

25

Hallands län

brosa. En skillnad är dock t.ex. att Placynthiumflabellosum och P. pannariellum verkar föredra attväxa vid rinnande vatten. Det enda fyndet av P.rosulans gjordes dock vid en sjöstrand. Caloplacaarenaria också är i Halland bara påträffad på sjö-stränder, nämligen vid Lygnern och Fegen. En an-nan art som är påträffad vid sjöar men inte vid åar ärCarbonea supersparsa, som växer som parasit påolika Lecanora-arter. Just i Halland är ävenVerrucaria margacea bara funnen på sjöstränder,men finns i andra landskap i bäckar.

Strax ovan de arter som är strikt knutna till vattenkommer snabbt olika arter som trivs i lite torrarehabitat. I norra Halland finner man dock Lecanoraachariana och L. muralis betydligt oftare på strand-klippor än i rent terrestra miljöer. Rhizocarpon gem-inatum hittades på två olika lokaler vid Lygnernsstrand, men förekommer även i torrare miljöer.Caloplaca crenularia förekommer främst vid sjö-och havsstränder, men är även funnen på lodytor ettpar gånger.

Vid många sjöar häckar de fåglar som ofta har sinafavoritstenar och block där de gärna sitter och vilar.

På sådana stenar eller block utvecklas som på mångaandra liknande platser en speciell flora med artersom gynnas av högre näringshalter. Det är ofta olikaPhyscia- och Phaeophyscia-arter, som dominerar idessa fall, men även t.ex. Xanthoria candelaria,Caloplaca chlorina och Lecanora albescens är tyd-liga tecken på ökad näringshalt och högre pH-vär-den.

Beskuggade branter, lodytor och blockiga mil-jöerI Halmstad och Varbergs kommuner finns en ansam-ling av fina bokskogsreservat i starkt kuperad terr-äng (Fig. 17). Ofta finns lodytor, branter ochblockbranter insprängda i skogarna och här finnslavar med förkärlek för skuggigare lokaler. Flertaletav de arter man finner här har svårt att klara sig iexponerade miljöer, men kan ibland uppträda påstörre, nordvända block, stenmurar eller branter. Påen god halländsk lodyta bör man finna flertalet avföljande arter:

Arthrorhaphis citrinella, Aspicilia laevata, Baeo-myces rufus, Cystocoleus ebenus, Diploschistes scru-posus, Enterographa zonata, Fuscidea cyathoides,

Fig. 16. Vid denna sjöstrand i naturreservatet Gäddevik hittades en ansenlig mängd ovanliga arter, t.ex. Ptery-giopsis lacustris och Porocyphus coccodes.

26


F. praeruptorum, Haematomma ochroleucum, Leca-nora gangaleoides, L. subcarnea, Lepraria incana,L. ”subborealis”, L. lobificans, L. membranaceum,Micarea lutulata, M. lignaria, Opegraphagyrocarpa, Pertusaria aspergilla, Porina chlorotica,P. lectissima, Porpidia soredizodes, Psilolechialucida, Pyrrhospora rubiginans, Racodium rupestre,Rhizocarpon hochstetterii och Sphaerophorus globo-sus. På mossiga ytor finns dessutom ofta Cladoniacaespiticia, Cladonia digitata och Cladonia squa-mosa samt Trapeliopsis pseudogranulosa. Om lju-set kommer åt någonstans på lodytan kan man oftastfinna mer ljuskrävande arter, t.ex. Lecanora poly-tropa, L. orosthea, Melanelia fuliginosa v. fuligin-osa, Ochrolechia androgyna, Parmelia saxatilis,Porpidia macrocarpa, Porpidia tuberculosa,Rhizocarpon geographicum och Trapelia obtegens.Betydligt sällsyntare invånare på lodytorna finnsockså och flera av dem är funna en till några gångerunder inventeringen. Detta gäller bl.a. Bacidia viridi-

farinosa, Calicium corynellum,Caloplaca vitellinula, Cladoniacyathomorpha, Fuscidea gotho-burgensis, Lecanactis abietina, L.latebrarum, Lepraria elobata, L.rigidula, Leprocaulon microscopi-cum, Micarea bauschiana, M.botryoides, M. myriocarpa, M.sylvicola, Mycoblastus sanguinar-ius, Pertusaria flavicans, Rinodinaconfragosa och R. interpolata. Detfinns således en lång rad arter somuppträder i detta habitat, men oftastfinner man 10–40 arter åt gången.

Exponerade N- till O-vändalodytorDet finns en grupp av arter som fö-redrar att växa på nordvända sten-ytor, helst lodytor eller under över-häng som inte är beskuggade avbuskar eller träd. Detta är en speci-ell grupp som har en huvudsakligenvästlig utbredning med tyngdpunkti Bohuslän. Till denna grupp hörFuscidea gothoburgensis, Fuscidealygaea, Lecanora vacillans, Ropa-lospora atroumbrina och Tylothall-ia biformigera. Kanske hör ävenPorpidia platycarpoides hit, mendet finns för få fynd av arten för attman säkert ska kunna dra några slut-satser ännu. Dessa arter finns oftaen bit från kusten, men uppträder i-bland kustnära (Magnusson 1935).

Ibland förekommer dessa arter nästan i rena sam-hällen, men ibland uppträder även andra arter till-sammans med dessa.

Klippstränder vid kustenDetta är den klart rikaste miljön i Hallands län. I debästa områdena har jag registrerat upp till ca 50 ar-ter på några få kvadratmeter (Fig. 18). Rör man sigöver en större yta kan man ofta finna ca 80 arter påklippor, hällar och det tunna jord- eller humuslagersom ofta täcker hällarna. Stannar artantalet på 30–40 blir man i denna miljö besviken. En lång rad ar-ter är vanliga på dessa solexponerade klippor ochhällar och finns i många av kustreservaten:Acarospora atrata, Acarospora fuscata, Arcto-parmelia incurva, Aspicilia caesiocinerea, Aspiciliacinerea, Buellia aethalea, Candelariella coralliza,Candelariella vitellina, Diploschistes scruposus,Fuscidea cyathoides, Fuscidea praeruptorum,Hypogymnia physodes, Lasallia pustulata, Lecanora

Fig. 17. I Halmstads kommun finns flera reservat med mäktiga bergbranter,flertalet delvis dolda i skogslandskapet, som här i Klövaberget.

27

Hallands län

achariana, L. chlorophaeodes, L. intricata, L.muralis, L. orosthea, L. polytropa, L. rupicola, L.sulphurea, Lecidea confluentula, Lecidea fuliginosa,L. fuscoatra, L. lapicida s. lat., Lepraria neglecta,Melanelia fuliginosa v. fuliginosa, Miriquidicadeusta, Miriquidica leucophaea, Neofuscelialoxodes, Neofuscelia pulla, Opegrapha gyrocarpa,Ophioparma ventosum, Parmelia omphalodes,Parmelia saxatilis, Pertusaria aspergilla, Polyspor-ina lapponica, P. simplex, Porpidia grisea, P.macrocarpa, Protoparmelia atriseda, P. badia,Pseudevernia furfuracea, Rhizocarpon geo-graphicum, R. lecanorinum, R. reductum, Rimular-ia furvella, Schaereria fuscocinerea, Scoliciosporumumbrinum, Stereocaulon evolutum, Tephromela atra,T. grumosa, Trapelia involuta, T. placodioides,Umbilicaria deusta, U. polyphylla, Xanthoparmeliaconspersa, Xanthoparmelia mougeotii ochXanthoparmelia tinctina.

Naturligtvis finns det också mindre allmänna ochsällsynta arter också, trots att själva habitatet inte ärnågon bristvara. Anledningarna kan vara flera, t.ex.att arten har svag konkurrensförmåga, trivs bäst barapå viss typ av berggrund, är i kanten av sitt naturliga

utbredningsområde, är svårspridd eller har svårt attetablera sig. Vad som ligger bakom följande arterssparsamma förekomster i Halland är inte utrett föralla arter, men betydligt ovanligare är de jämfört medde allmänna arterna: Acarospora smaragdula,Aspicilia cupreogrisea, A. epiglypta, A. simoënsis,Caloplaca crenularia, C. oxfordensis, Clauzadeanamacula, Lecidea diducens, L. sarcogynoides, Leci-della anomaloides, Lepraria caesioalba, Ochro-lechia parella, Neofuscelia verruculifera, Parmelinatiliacea, P. pastillifera, Porpidia cinereoatra, Proto-parmelia picea, Ramalina subfarinacea, Rhizo-carpon geminatum, Rimularia gyrizans och Umbili-caria hirsuta.

På järnhaltig sten förekommer ofta bara några få ar-ter som tål de högre halterna av järn i stenen. Dessaarter är bl.a. Acarospora sinopica, Tremolecia atrata,Trapelia involuta, Rhizocarpon oederi, Porpidiatuberculosa och Lecanora soralifera.

På tunt jord- eller humuslager över hällar och klip-por dominerar helt andra arter. Här finner man t.ex.Cetraria aculeata, Cladonia arbuscula ssp. arbus-cula, C. cervicornis, C. chlorophaea s. lat., C. cocci-

Fig. 18. På många lokaler längs kusten i norra Halland finner man ljungbevuxna marker omväxlande medrunda hällar rika på lavar. Här i Sönnerbergen noterades nära 50 arter på några få kvadratmeter.

28


fera, C. floerkeana, C. foliacea, C. furcata, C. graci-lis, C. portentosa, C. strepsilis, C. subcervicornis,C. uncialis, Placynthiella icmalea, P. oligotropha,P. uliginosa och Pycnothelia papillaria.

Havsstrandsklippor och blockPå havsstranden finns en rad arter som tål de speci-ella förhållanden som råder på strandklipporna (Fig.19). Lavarna är tvungna att stå ut med salt, vågor,vissa år is och för en del arter även perioder av högtvattenstånd då de är mer eller mindre nedsänkta ivattnet. Eftersom arterna varierar i tålighet skapasen zonering på stranden som kan vara mer eller min-dre tydlig. Ibland syns bara en eller två av zonernaoch emellanåt flyter flera zoner samman. Bara säl-lan ser man alla zonerna samtidigt och välutveck-lade. Totalt finner man oftast 10-25 arter med varie-rande tålighet/anpassning till saltvatten.

Hydrolitoralen, som ligger under högsta vattenlinjenär artfattig, och i Halland finner man bara Verrucariaerichsenii och Collemopsidium halodytes, samt i vissmån V. maura, regelbundet i denna zon. Även V.halophila och V. mucosa växer i denna zon men deär mycket ovanliga. Arterna i denna zon är nedsänkta

i vatten större delen av året. På V. halophila eller V.erichsenii finner man ibland parasiten Stigmidiummarinum.

Zonen ovanför kallas för geolitoralen och delas uppi tre mindre delar: undre, mellersta och övregeolitoralen. Den undre geolitoralen är oftast heltsvart då Verrucaria maura dominerar denna zon full-ständigt. Ibland finner man små, svarta kuddar straxovan vattenlinjen och det är Lichina confinis. Emel-lanåt finner man gula fläckar i det svarta och då ärdet sannolikt Caloplaca microthallina eller C.thallincola, som egentligen hör till zonen ovanför.Den mellersta geolitoralen är artrikare och dominerasofta av C. marina, som tillsammans med C. thallin-cola färgar zonen orange. Andra arter i denna zon ärArthonia phaeobaea, Lecanora actophila, Lecanorahelicopis, L. rimicola, Rinodina gennarii och Verru-caria ceuthocarpa.

Den övre geolitoralen är ännu artrikare och domine-ras ofta av de gulorange arterna Xanthoria aureolaoch Xanthoria parietina. Andra arter i zonen ärAmandinea punctata, Anaptychia runcinata,Caloplaca aractina, Catillaria chalybeia, Diplo-

Fig. 19. Lavarna på kustklippor växer ofta i olika zoner ovan vattenytan. Ibland blir dessa zoner tydligare än påmånga andra ställen, som här i Särö Västerskog.

29

Hallands län

tomma alboatrum, Halecania ralfsii, Lecania cf.atrynoides, Lecania erysibe, Lecanora salina,L.”subsalina”, L. umbrina, Physcia tenella, Rama-lina cuspidata, R. siliquosa, Rhizocarpon richardii,Rinodina gennarii och Verrucaria internigrescens.På starkt fågelgödslade klippor och block är det dockett färre antal arter som växer, främst Aspicilialeprosescens, Caloplaca scopularis, C. verruculiferaoch Xanthoria candelaria.

I den sista zonen, epilitoralen, växer en blandningav maritima, oceaniska och inlandsarter som inte krä-ver salt för att trivas. På havsstrandsklipporna bru-kar denna zon markeras av förekomsten av Parmeliasaxatilis.

Cement, murbruk, betongDenna inventering har ju fokuserat på mer eller min-dre naturliga biotoper. Därför har bara ett fåtal ob-jekt med människoskapade substrat och habitat kom-mit med (Fig. 20). Ett undantag är Varbergs fäst-ning, som helt skapats av människan. Cement, mur-bruk, betong och andra liknande material utgör iHalland många gånger det enda substrat med högrehalter av kalcium och högre pH-värden. På dessa

substrat växer många arter som annars är vanliga påren kalksten, t.ex. Aspicilia contorta, Caloplacacitrina, C. decipiens, C. flavocitrina, C. holocarpa,C. saxicola, Candelariella aurella, Clauzadeamonticola, Lecanora albescens, L. dispersa, L.flotowiana, Verrucaria muralis och V. nigrescens.Ett par av arterna som hittades under inventeringenär inte vanliga någonstans i landet men hittades påmurbruk på Varbergs fästningsmurar, nämligenOpegrapha calcarea och Rinodina teichophila. Påfästningen hittades även Xanthoria calcicola, sominte är knuten till murbruket direkt utan föredrar attsitta på sandstenen som är hopfogad av murbruket. ISkåne där arten är vanligare än i Halland växer denoftast på murar av silikatsten hopfogade med mur-bruk, aldrig på rena silikat- eller cementmurar. Slut-ligen ska Caloplaca chlorina nämnas, som inte ären ren kalkart, men som ibland dyker upp på starktgödslade cementytor eller ibland gödslad silikatsten.

Fig. 20. Vid Johansfors, i reservatet Nissaström, finns stora cementväggar som hyser kalkkrävande arter somannars bara hittats i små mängder i reservaten, bl.a. Aspicilia contorta.

30


Appendix 2. Lavfloran i de olika områdena

Laholms kommun

BölarpNaturreservatet består av betade kullar täckta av gräsoch ljung. Här och var på kullarna ligger spriddasilikatblock som rester efter istiden. Dessa är förvån-ansvärt artrika och totalt noterades knappt 50 arterpå en begränsad yta i anslutning till parkerings-platsen i östra delen. De brända delarna i norra de-len undersöktes ej.

I denna exponerade miljö noterades få sällsynta ar-ter, men desto fler vanliga arter typiska för miljön.Hit hör Acarospora fuscata, Aspicilia cinerea, Can-delariella coralliza, Lecanora intricata, L.polytropa, Neofuscelia loxodes, N. pulla, Parmeliasaxatilis, P. omphalodes, Rhizocarpon geograph-icum, R. lecanorinum, Xanthoparmelia conspersaoch X. mougeotii. Några ovanligare eller mindre all-männa arter noterades också, nämligen Acarosporaatrata, Aspicilia gibbosa, Lecidea confluentula, L.lithophila, L. plana, Micarea lignaria, Porpidia

grisea, Rhizocarpon subgeminatum, Stereocaulondactylophyllum och S. subcoralloides. Lecidea con-fluentula noterades 2001 som ny för landet och hitt-ades då på tre olika lokaler. Nu är totalt 15 lokalerkända i landskapet varför arten troligen är förbisedd.På ett block hittades även en obestämbar Rhizo-carpon. Ytterligare två lokaler för denna mystiskalav har hittats under inventeringen. Slutligen gjor-des även ett fynd av Muellerella pygmea var. pyg-mea, som parasit på Lecidea fuscoatra. Denna para-sit hittades som ny för landskapet 2001.

DömestorpPå nordsluttningen av Hallandsåsen rinner fleraskogsbäckar, flertalet genom bokskog med brunjord.Första året inventerades en av dessa, Dömestorp 3,nämligen den söder om Västerby. Under 2002 in-venterades ytterligare tre bäckar, i rapporten för 2002benämnda Dömestorp V, M och O. Den västra(Dömestorp 1) ligger 1,3 km SSV om Dömestorp,och den benämnd M (Dömestorp 2) närmast österom denna, SV om Västerby. Den östra (Dömestorp

Fig. 21. Trots att ån vid Karsefors är dämd och vattenflödet svagt under stora delar av året finns här fleraanmärkningsvärda arter, t.ex. Pterygiopsis lacustris.

31

Hallands län

4) rinner ner strax öster om Hasslöv by. I samtligadessa bäckar finns små till större silikatblock somalla är mer eller mindre beskuggade. Floran påblocken är inte så rik och är relativt likartad mellandelområdena. Bäcken i Dömestorp 4 är dock någotartfattigare än de andra. Dessa bäckar skiljer sigemellertid mycket från alla andra undersökta vatten-drag i Hallands län och hyser en för länet unik lav-flora. Verrucaria rheitrophila är i landskapet barakända från dessa fyra bäckar på Hallandsåsen medanV. praetermissa och V. aquatilis även har samlats iBrogård respektive i Haverdal. I två av områdena iDömestorp har även Stigmidium rivulorum, en pa-rasit på Verrucaria, insamlats och den är ny för lan-det. Eventuellt finns i ett av områdena (Dömestorp1) ytterligare en Stigmidium som parasit på Verru-caria, men dess status är för närvarande oklar. Ar-ten har större perithecier och sporer än föregående,men variationsbredden hos S. rivulorum är dåligtkänd. Ännu en pyrenokarp hittades i delområde 3och den passar relativt väl med Thelidium rhemii,en sydlig art som inte är känd från Sverige, menmaterialet är mycket knapphändigt. Första året hit-tades dessutom Lecidea ahlesii (tidigare Clauzadeadelincta) ny för landskapet i delområde 3 och i när-het av detta även Lepraria umbricola ny för land-skapet och det tredje fyndet i landet. Dessa fynd vi-sar tydligt på Hallandsåsens speciellt karaktär ochunika förhållanden i länet.

HollandsbjärHollandsbjär påminner mycket om Bölarp men harutöver Bölarps silikatblock även klippor med lod-ytor, som vetter mot söder. Dessutom finns på klip-pornas sidor smärre sipperytor. Även lavfloran på-minner om Bölarps, men vissa skillnader kan note-ras. Genom förekomsten av lodytor och något störreblock förekommer en del lodytearter, t.ex.Arthrorhaphis citrinella, den nordliga arten Ophio-parma ventosum samt Lasallia pustulata. Andra ar-ter som inte fanns i Bölarp är Aspicilia simoënsis, A.verrucigera, Buellia badia, Lecidea fuliginosa ochMelanelia disjuncta. Till de intressanta likheternahör att Acarospora atrata, Lecidea confluentula,Rhizocarpon subgeminatum, finns i båda områdena.Artantalet är dessutom i det närmaste det samma,strax under 50 arter.

Höka flygsandfältDetta område påminner om Skummeslövsstrand,men tallskogen förefaller att vara äldre och dynernaär kraftigare utvecklade. Det finns dessutom betyd-ligt fler öppna luckor och stigar i skogens västra kant.Lavfloran är dock relativt fattig, med bara knappt20 arter. I kanten mellan öppen sand och sluten vege-

tation växer dock en hel del Cladonia-arter, liksomenstaka skorplavar, t.ex. Trapeliopsis granulosa ochPlacynthiella icmalea. Området besöktes 2001 fören allmän översikt. Under 2002 söktes speciellt ef-ter Stereocaulon incrustatum,Cladonia peziziformis,den nybeskrivna Cladonia monomorpha och densällsynta C. fragilissima. Ingen av dessa arter hitta-des dock, trots att det finns många lämpliga habitat ilabyrinterna av stigar och ”öppna gropar”. På röt-terna av en bergtall noterades emellertid Lecanoracadubriae, en art som uppträder framför allt på vedoch bark av tall. Arten är känd från landskapet ge-nom något enstaka fynd, men är sannolikt förbisedd.

KarseforsLängs med ån Lagan, några kilometer öster omLaholm, ligger en kraftverksfördämning som däm-mer två parallella armar av ån (Fig. 21). Lavfloranundersöktes närmast väster om fördämningen av densödra armen av Lagan, dvs den gamla åfåran, därbåde naturliga klippor och själva fördämningen meden del murbruk kunde studeras. Lavfloran var täm-ligen rik men dominerades inte av arter som nor-malt är knutna till vattendrag. Anledningen är san-nolikt att merparten av åfåran är mer eller mindretorrlagd stora delar av året. Av de vattenknutna ar-terna fanns t.ex. Ionaspis lacustris, Staurothele fissaoch Verrucaria latebrosa. Dessutom hittadesPterygiopsis lacustris som ny för landskapet. Dennaart, som har cyanobakterier som fotobiont, beskrevs1990 av P. M. Jørgensen och R. Santesson från Små-land, där arten är känd från två lokaler. I Halland hararten hittats på ytterligare två lokaler, dels i Högvads-ån och dels på Näsnabben i Skärsjön. Arten har ävenhittats på Brittiska öarna. Den kända världspopula-tionen utgörs således av två småländska populatio-ner, tre halländska samt något enstaka fynd på Brit-tiska öarna. I anslutning till P. lacustris hittades yt-terligare en ny art för landskapet, nämligen Catillariaatomarioides, en mycket liten svartfruktig art. Dennaart är mycket lätt att förbise och samlas oftast sominslag in andra kollekter, vilket skedde även dennagång.

På de lite högre belägna klipporna noterades heltandra arter, t.ex. Lecanora soralifera, Melaneliasorediata och Rhizocarpon geminatum för att nämnanågra av de ovanligare arterna. Den senare hittadeshär för första gången under inventeringen, men ärkänd sedan tidigare från landskapet med två fynd.På cement och murbruk noterades flera arter somannars inte hittats i någon större omfattning underinventeringen. Bland dessa kan noteras Caloplacaholocarpa, Clauzadea monticola, Lecanora”dispersa”, Phaeophyscia sciastra och Verrucaria

32


muralis. Slutligen ska nämnas ett fynd av Aspiciliasimoënsis på en hög smal klippa en bit nedströmsom fördämningen.

Klinta HallarDe centrala delarna av reservatet Klinta Hallar, be-läget uppe på Hallandsås, har undersökts. Här finnssyd- och östvända bergbranter och block i gammalbokskog. Närmast vägen vid vägkröken finns ävengranskog där en del lavar på småsten på marken no-terades. Granskogen är nu avverkad med syftet attöka arealen ädellövskog i området. Lavfloran är ge-nerellt tämligen artfattig, bara ett drygt tiotal arternoterades. På de skuggade lodytorna växer trivialaarter som Haematomma ochroleucum, Leprarialobificans, L. membranacea och Porina lectissima,men även Micarea lutulata, som här noterades förförsta gången i landskapet. Senare har dock ytterli-gare ett tiotal fynd gjorts i länet. På småsten i södrakanten av området hittades Lecidea promixta, ny förlandskapet och tredje fyndet i Sverige. Området kanhysa fler intressanta arter, men sannolikheten är intestor.

Mästocka ljunghedOmrådet består av en öppen ljunghed som brännsoch betas regelbundet (Fig. 22). Här och var finnssilikatblock spridda. Lavfloran undersöktes på na-ken humus mellan ljungplantor och på stenblock,framför allt 2001, men en mindre komplettering gjor-des 2003. Framför allt söktes på marken Cladoniapeziziformis, som då var känd bara från detta reser-vat i hela landet sedan fyndet 1992. Senare har artenhittats i det närbelägna Tönnersjömålet, där den fö-rekommer rikligt, och i Västergötland. Arten hitta-des på flera mindre ytor med naken torv, men aldrigpå de nybrända eller på de mer igenväxta ytorna. Dååterbesök gjordes hösten 2003 kunde inte arten åter-finnas, trots att den sågs så sent som våren sammaår. Cirkulationstiden för denna art är sannolikt ovan-ligt kort, kanske bara några få år. Så fort växttäcketsluter sig efter en brand så försvinner arter och måstelita på att andra fläckar i närheten har koloniserats.Regelbunden bränning förefaller alltså att vara ettkrav för att arten ska kunna överleva, men intervallenmellan bränningarna får varken vara för korta ellerför långa. Hur långt det bör vara emellan bränning-arna är dock ännu oklart och kan vara olika för olikaområden. De intervall som nu använts i Mästocka

Fig. 22. Bränningen av ljungen i Mästocka är en förutsättning för en av Sveriges mest sällsynta arter, huvud-bägarlav Cladonia peziziformis, som här finns på en av sina tre kända lokaler i landet.

33

Hallands län

förefaller dock fungera, men kan kanske optimerasytterligare genom ingående studier av artens möns-ter av uppdykande och försvinnande.

De fläckar där arten har noterats i detta område lig-ger alla på svagt sluttande mark i syd- eller östläge.I samtliga fall finns ljungplantor inom en decimetersavstånd. Följearter som noterades är: Cladonia fimb-riata, C. polydactyla, C. macilenta, C. chlorophaea,Placynthiella icmalea, P. oligotropha och P. uligi-nosa samt Trapeliopsis granulosa. Andra arter påmarken var bl.a. Cladonia strepsilis som är sällsynti södra Halland, men vanlig i norra delen av länet,samt Dibaeis baeomyces, som också har en huvud-sakligen nordlig utbredning. Den senare sågs underhela inventeringen bara på ytterligare en lokal, näm-ligen Tönnersjömålet.

På stenblocken noterades inga direkta sällsyntheter,men nämnas kan Sclerococcum sphaerale, en para-sit på Pertusaria corallina, Lecanora chlorophae-odes, Lecidea confluentula, L. plana och Rimulariafurvella. Lavfloran på blocken är dock inte fullstän-digt undersökt och fler arter finns säkert, men allade mindre blocken brandhärjas regelbundet vilketdödar flertalet lavar på dessa block.

PrästaskogenLängs med Krokån i detta område var lavfloran re-lativt artfattig, vilket kan bli fallet när bara lavfloranlängs ett vattendrag beaktas. På stenblock vid ån hit-tades således bara 13 arter. Som i många liknandeåar noterades den rödlistade Porpidia hydrophila.Andra akvatiska arter som hittades var Ephebe lan-ata, Rhizocarpon amphibium och Placynthiumflabellosum, som alla visat sig vara ovanligare i lä-net än P. hydrophila. Anmärkningsvärt var dock attinga Verrucaria-arter noterades i området.

SkummeslövsstrandOmrådet består huvudsakligen av bergtallskog påtorr, svagt kalkförande sandig mark. I västra delenfinns även öppnare partier med svagt utvecklad busk-och risvegetation, samt sanddyner. Lavfloran påmarken har undersökts i de öppna delarna, först 2001och senare även 2003. Området är rikt på makro-lavar, framför allt av släktet Cladonia. Inte mindreän 17 av de 22 arter som hittades i området hör tilldetta släkte. Utöver Cladonia-arter söktes lämpligabiotoper för den rödlistade påskrislaven Stereocau-lon incrustatum, som närmast växer på sand i tall-skog i Blekinge. Denna art kunde dock inte hittasoch ingen av de sällsyntare arterna av Cladonia someftersöktes.

TönnersjömåletDetta område utgörs av ett stort skjutfält och bomb-mål och ägs av försvarsmakten. Vegetationen domi-neras av ljung, som bränns varje år! På grund av envarierande topologi finns torra likväl som fuktigapartier och bränningen tar olika hårt i olika delaroch skiljer sig även mellan olika år. Detta verkarskapa gynnsamma förhållanden för områdets raritetpå lavsidan, nämligen Cladonia peziziformis, somhär har sin andra av tre kända lokaler i landet. Jäm-fört med Mästocka ljunghed hyser detta områdestörre mängder av arten, som är spridd över mångaolika ytor på fältet. Vid besöket 2003 hittades nyafärska podetier med fruktkroppar på platser sombränts nyligen, huvudsakligen på svagt sluttandemark. I sänkor där vegetationen klarat sig undan bran-den klarar C. peziziformis inte av etablera sig. Inteheller på krönen av de låga kullarna hittades någotav arten. Det verkar som om arten på denna hed kla-rar av till och med årlig bränning, men kanske baradärför att branden tar olika hårt från år till år. Upp-hörd bränning skulle vara helt förödande för arten.

Även lavfloran på de många stenblocken undersök-tes, men många av dem var så hårt brända att baraett fåtal arter klarat sig. På några av de större blockenfanns dock en del av riktigt vanliga arter man kanförvänta sig i denna miljö. På en del ställen fannsmark som stördes mer än genom bara bränder ochvegetationen på dessa var mycket mager. Här hitta-des en del arter på småsten halvt begravda i marken.På dessa samlades Lecidea promixta, på en av sinasju lokaler som nu är kända i landskapet. På ett ex-emplar av Cladonia subulata noterades dessutom enparasit som tills vidare får föras till Arthoniacoronata, som här noterades på sin första lokal i lan-det. Dibaeis baeomyces noterades här på sin andralokal under inventeringen.

Halmstads kommun

BrogårdReservatet utgörs huvudsakligen av en sträcka ut-med Fylleån och dess närmaste omgivning. Lav-floran undersöktes på sten i ån och en bro i anslut-ning till ån. Med tanke på den relativt begränsadeytan av sten som är tillgänglig i strandkanten ärområdet relativt artrikt och hyser flera sällsynta ar-ter. Bland de vanliga arterna i denna miljö märksBacidina inundata, Ionaspis lacustris, Porinachlorotica, P. lectissima och Staurothele fissa. Påen flat klippa precis i höjd med vattennivån hittadesRinodina fimbriata. Arten är ny för landskapet ochsällsynt i landet som helhet. Senast den samlades

34


var 1945. Miljön är typisk för arten, men sannolikthar den speciella krav på mikrohabitat eller så harden mycket svårt att sprida sig. Vidare noteradesVerrucaria praetermissa på sin andra lokal i land-skapet. Verrucaria latebrosa samlades här för för-sta gången i landskapet, men visade sig senare finnsspridd i landskapet. En kollekt av Verrucaria kundeinte med säkerhet bestämmas men påminner om ennordlig art vid namn V. fuscolurida. Gruppen är docksvår och jämförelsematerialet mycket magert.

På ett stort skuggat block i strandkanten hittades yt-terligare intressanta arter, bl.a. Opegrapha lithyrga.Arten dras i svensk litteratur in i den vanliga O.vulgata men britterna håller arterna åtskilda, varföräven jag håller dem isär tills vidare, därför att den ärmycket sällsynt. Vidare växte Bacidia carneoglaucapå ett skuggat block vid ån (Fig. 23). Arten är ny förlandet. De båda släktingarna B. viridifarinosa ochB. trachona växte på samma block.

På bron över ån noterades Verrucaria muralis,Clauzadea monticola och Lecanora albescens. Allatämligen vanliga på substrat skapade av människor.

Danska FallDetta reservat är relativt stort och bara ett mindreområde i anslutning till ån Assman undersöktes.Framför allt studerades klippor och block i och vidvattenfallet (Fig. 24), huvudsakligen på åns västrasida. En del lodytor och klippor norr om fallet lik-som många stenar i ån söder om fallet undersöktesockså. Både exponerade och mer skyddade ytor fö-rekommer och ger en relativt varierad och rik lav-flora. Första besöket gjordes 2001, men några kom-pletterande arter noterades 2003.

Runt fallet noterades en del triviala arter som Lepra-ria membranacea, Rhizocarpon hochstetterii,Haematomma ochroleucum, Enterographa zonataoch Psilolechia lucida, men även ovanligare artersom Opegrapha gyrocarpa, Porpidia rugosa,Micarea myriocarpa och M. lutulata. För P. rugosaoch M. myriocarpa var fynden det andra respektivedet tredje i landskapet.

En bit uppströms fallet finns rikligt med mindre blocki vattenfåran. Här trivs en intressant lavflora medarter som Porpidia hydrophila, Fuscidea recensa ochRhizocarpon timdalii. Den senare är nyligen beskri-

Fig. 23. Längs med Fylleån i naturreservatet Brogård hittades finns det block i skuggigt läge. Här växte blandannat Bacidia carneoglauca, B. viridifarinosa och Opegrapha lithyrga.

35

Hallands län

ven, men känd från flera landskap i landet, emeller-tid inte tidigare från Halland. Ytterligare en Rhizo-carpon, R. cinereovirens, hittades här. Bara ytterli-gare ett fynd gjordes av denna art under inventer-ingen, en bit uppströms i Gårdshult. På dessa blocknoterades även de båda parasiterna, Endococcus per-pusillus och E. propinquus, som växte på Schaereriafuscocinerea respektive Ionaspis lacustris. Den se-nare av parasiterna är inte känd tidigare från Hal-land. En ännu obestämd Lepraria växte tämligen rik-ligt på flera block i ån. Morfologin påminner om L.borealis, men kemin stämmer inte riktigt. En annanart, i artlistan kallad L. subborealis, är samlad påskuggiga lodytor har samma kemi som L. borealis,men morfologin är annorlunda. Dess taxonomiskavärde är för närvarande under utredning.

En bit nedströms fallet finns en del lodytor och över-häng. Här dominerar Porina lectissima men även P.chlorotica är vanlig. Samma krav på ett fuktigt mik-roklimat har Micarea botryoides, som här finns re-lativt rikligt. Även Arthrorhaphis citrinella ochPyrrhospora rubiginans noterades på lodytor ned-ströms fallet.

EnetDetta område omfattar betade strandängar med endel silikatblock samt kustklippor och block. Detområde som har undersökts är ett stråk från parker-ingen rakt ut mot stranden samt en sträcka längs medstranden.

Lavfloran på strandklipporna är relativt rik och hy-ser en hel del av de arter man kan förvänta sig på enhavsstrand. Således finns Buellia alboatra,Caloplaca marina, C. thallincola, Catillaria chaly-beia, Lecanora actophila, L. helicopis, L. rimicola,L. umbrina, Rinodina gennaria, Xanthoria aureolaoch X. parietina. Av dessa är L. rimicola och L.umbrina inte uppgivna från Halland tidigare och L.actophila är bara samlad en gång tidigare, men dessaarter finns spridda på lämliga platser längs kusten.Xanthoria aureola har först på senare år uppmärk-sammats, men visat sig var lika vanlig på havs-stränder som X. parietina. 2001 samlades även nå-got som uppgavs i rapporten som L. salina, en artsom jag ansett vara vanlig på västkustens stränder.En senare granskning visade dock att allt som sam-lades under 2001 under detta namn sannolikt tillhören annan art, i artlistan benämnd L. ”subsalina”.

Fig. 24. Runt det fina vattenfallet vid Danska fall växer många lavar som gynnas av den höga luftfuktigheten inärheten av ån.

36


Dess status är dock oklar och behöver utredas vi-dare. Äkta L. salina visade sig vara mycket sällsyntoch har bara samlats tre gånger; på Ramnö, Vendelsöoch i Sönnerbergen. Arten finns dock på HallandsVäderö och Kullaberg i Skåne.

På en fågelgödslad klippa samlades en Lecania somangavs vara L. aipospila i rapporten 2001, men detkan röra sig om L. atrynoides istället. Just nu utredstaxonomin i släktet av en doktorand, Rikke ReeseNæsborg, i Uppsala och mina kollekter från Hallandingår i detta arbete. Verrucaria maura finns i allakustreservat, men dess släkten V. ceuthocarpa ärovanligare även om den nu är funnen i tio reservat.2002 var den dock ny för landskapet.

GetabäckenI detta reservat har sten inte en så framträdande rollutan förekommer i en liten bäck och i form av min-dre lodytor i den gamla bokskogen. Därför blev art-listan kort och inte så intressant, nästan bara vanligaarter noterades. Det roligaste var Porpidia hydro-phila, som trots det lilla vattenflödet i bäcken fannspå något enstaka block.

GårdshultReservatet är relativt stort men de delar som under-sökts är framför allt en äng med silikatblock västerom parkeringsplatsen, stenblock norr om parkerings-platsen samt i all hast delar av en gammal byggnadnorr om parkeringsplatsen. Alla miljöer är expone-rade och kulturpåverkade. 2002 undersöktes ävenblock och klippor vid ån Assman norr om bron 150m söder om Slättan.

På blocken i ängen noterades huvudsakligen förbiotopen typiska arter: Acarospora fuscata,Lecanora intricata, L. polytropa, Lecidea fuscoatra,L. lapicida, Neofuscelia loxodes, Parmelia saxatilis,Polysporina simplex, Porpidia tuberculosa,Rhizocarpon geographicum, R. lecanorinum,Xanthoparmelia conspersa, X. mougeotii ochXanthoria candelaria. Något ovanligare inslag ut-gjordes av Porpidia soredizodes och Stereocaulonsubcoralloides. På några block norr om parkerings-platsen fanns bl.a. rikligt med fertil Trapeliaobtegens och en bål av Placopsis lambii på sin tredjelokal i landskapet. På den gamla stenbyggnaden no-terades rikligt med Rhizocarpon distinctum, en artsom gärna följer människan och dess boningar.

2002 inventerades ett parti längs ån Assman. Dettaresulterade i ett tjugotal nya arter för området. Påklipporna vid ån fanns flera olika Rhizocarpon-ar-ter, varav fem var nya för området. Av dessa är R.

cinereovirens och R. timdalii sällsynta i landskapetoch har vardera två respektive tre kända lokaler ilandskapet. På dessa klippor noterades även Aspiciliaepiglypta, som har få kända lokaler i landskapet. Påskuggigare ytor noterades några arter typiska för denmiljön, nämligen Arthrorhaphis citrinella, Entero-grapha zonata, Fuscidea praeruptorum och Haema-tomma ochroleucum. Mitt i bäcken vid ett mindrefall hittades en stor förekomst av Placopsis lambii,som tidigare hittats bara i ett fåtal exemplar. Före-komsten var dessutom rikligt fertil. På sten helt näravattnet växte Porpidia hydrophila och Ephebelanata, arter som tål perioder av högt vattenstånd.

HallaskårReservatet består av en lång, inte speciellt djup ra-vin kantad av ek. Gran finns också i nära anslutningtill ravinen. I större delen av ravinen råder skuggigaförhållanden. Merparten av lodytor och block un-dersöktes med avseende på lavfloran. Denna varhuvudsakligen svagt utvecklad och på stora ytor sak-nades lavar helt. Artantalet är därför inte speciellthögt. Bland de vanliga arterna märks Rhizocarponhochstetterii, som ofta förekommer på skuggiga lod-ytor. Vidare finns den på skuggiga lodytor allestä-des närvarande Enterographa zonata. Några anmärk-ningsvärda arter förekommer dock också. Bland an-nat finns Micarea lutulata och M. botryoides. Förden förstnämnde var lokalen vid besöket 2001 denandra i landskapet och för den senare första lokaleni landskapet. Dessutom finns Cladonia caespiticia,en sällan samlad, men förbisedd art. Slutligen harett par Lepraria-kollekter vållat problem vidbestämningen. Kemin har undersökts men ger ingaklara besked då blandningen av kemiska sub-stanserna inte passar på någon lämplig art. Det kanröra sig om olika arter som bandat sig på ett intrikatsätt och gett de besynnerliga mönstren.

HaverdalReservatet påminner om Skummeslövsstrand ochHöka längre söderut. Reservatet är i stora delar täcktav tallskog på sandig mark, bara ett tunt humustäckeligger på sanden. Närmast kusten finns mäktiga sand-dyner och innanför dessa ett brett bälte med ljunghed.Denna har under en period tillåtits växa igen meden, men har i sen tid delvis röjts så att bara fläckaruppstått på marken där dessa tidigare skuggat ut allvegetation. Bara en liten del av reservatet har un-dersökts, nämligen skogen och den öppna ljunghedenstrax söder om ån Skintans utlopp, samt en kortaredel av ån ca 300 m öster om utloppet.

Lavfloran är totalt sett relativt rik, trots det svagahumustäcket. Lavfloran domineras av många olika

37

Hallands län

arter av Cladonia där kanske fyndet av C. zopfii ärdet mest anmärkningsvärda. I reservatet söktes dockspeciellt efter Stereocaulon incrustatum som växeri sand i en zon mellan öppen sand och slutet humus-täcke, samt sällsynta Cladonia-arter. Sökandet vardock fruktlöst, men däremot hittades S. paschale iprecis denna miljö längs en av stigarna ut mot stran-den. Runt S. paschale noterades även någraskorplavar, framför allt på små stenar till hälften be-gravda i sanden. Här fanns rikligt med fertil Trapeliaobtegens och Polysporina simplex. Dessutom växtedär Micarea erratica och Lecidea promixta på desmå stenarna.

På ett större stenblock i brynet mellan tallskog ochljunghed längs stigen fanns helt andra arter. Utöverde vanliga stenblocksarterna samlades L. sarcogyn-oides, som vid besöket 2001 var ny för Halland. Se-nare har ytterligare fyra lokaler hittats i landskapet.Dessutom samlades Rhizocarpon richardii, som bru-kar växa på klippor helt nära havet, inte som häröver hundra meter från vattnet.

Under 2002 gjordes ett besök vid ån Skintan, där endel mindre block stack upp ur vattnet. Dessa var intesärskilt artrika men hyste trots detta ett par intres-santa arter. Den ena är Verrucaria aquatilis som utö-ver denna lokal i Halland bara är känd från Dömes-torpsområdet. Ytterligare en Verrucaria fanns på ste-narna, men dess arttillhörighet är inte fastställd.Eventuellt, passar V. hydrela, men enligt Foucard(2001) är detta en nordlig art.

HyltanDetta lilla naturreservat består mest av bokskog ibrant terräng. Genom området rinner en bäck i vil-ken det finns en del block, som undersöktes. I an-slutning till bäcken finns även översilade marker medbland annat de rödlistade mossorna Trichocoleatomentella och Loeskebryum brevirostre. Lavfloranvar tämligen mager, huvudsakligen på grund av li-ten tillgänglig yta och tämligen kraftig beskuggning.Några intressanta fynd gjordes dock, bl.a. Micareabotryoides och M. lutulata på block vid bäcken. Bådaarterna hittades 2001 som nya för landskapet, menhar nu sju respektive elva kända lokaler i landska-pet. Dessutom var Porpidia hydrophila bitvis rik-ligt förekommande längs bäcken.

Högeklint (Biskopstorp)Området består av mäktiga, väst- till nordvända berg-och rasbranter. Exponeringsgraden varierar från heltöppet till relativt beskuggade lodytor och överhäng.Nedanför bergväggarna finns bitvis omfattanderasbranter med block i olika storlekar. Främst un-

dersöktes dock bergväggarna medan rasbranternabara studerades i mindre omfattning. Lokalen be-söktes 2001 med en liten kompletteringsrunda 2002.På de branta bergväggarna finns som oftastPertusaria aspergilla, Lepraria membranacea,Enterographa zonata, Psilolechia lucida, Fuscideacyathoides, Parmelia saxatilis, Racodium rupestreoch Melanelia fuliginosa. Under ett överhäng på-träffades dock rosagrå tussar av Lecanactis late-brarum blandad med L. abietinum. Den förra är nyför landskapet medan den senare är en utprägladepifyt som sällan går över på sten. Under ett annatöverhäng påträffades rikligt med Rinodina inter-polata, en huvudsakligen västlig art med tyngdpunkti Bohuslän, Västergötland och Värmland. Fynd finnsdock från Halland tidigare liksom från många andralandskap. En annan Rinodina, R. confragosa, medbara ett fynd i landskapet tidigare, hittades på enannan lodyta en liten bit därifrån. På en lodyta hitta-des även Calicium corynellum, även denna art medbara ett fynd i landskapet tidigare. På ett något merexponerat block hittades Neofuscelia verruculifera,som i Sverige förefaller vara vanligast i Skåne. Ar-ten är noterad bara en gång tidigare i Halland ochtvå gånger under denna inventering, något somindikerar att arten kan vara sällsynt i landskapet.

Andra fynd som kan kommenteras är det av Micareasylvicola, som tidigare är känd bara från två lokaleri Halland. Arten växte på en lodyta. Andra ovanligaMicarea-arter i området är M. botryoides, M. lutu-lata och M. myriocarpa, alla på lodytor. Dessutomhittades Endococcus propinquus som parasit på enobestämbar Porpidia.

Lokalen är rik på Lepraria-arter och inte mindre änsex arter noterades. Ovanligast är L. rigidula sominte var känd från landskapet innan inventeringensbörjan, men nu är känd från tre lokaler. Även den artsom jag kallar för L. ”subborealis” växte rikligt påde skuggade lodytorna. Arten är inte formellt beskri-ven ännu varför namnet är provisoriskt.

KlövabergetInom området finns flera bergbranter och dalar avvarierande höjd och djup. De bitvis höga branternaär huvudsakligen omgivna av blandlövskog och så-ledes till större delen beskuggade. De delar som un-dersökts ligger alla väster om vägen mot Oskarströmoch omfattar lodytor och block. Genom södra ochöstra delen rinner en mindre bäck med en del min-dre stenar i som även den översiktligt undersökts.

Artrikedomen varierar inom reservatet men är totaltsett relativt god. Totalt noterades 42 arter, men det

38


finns säkert fler att hitta. Trots det relativt höga art-antalet hittades bara några enstaka sällsynta arter.Ny för landskapet vid besöket 2001 var Endococcuspropinquus, som växte som parasit på en obestäm-bar Porpidia. Denna art är dock troligen förbiseddoch nu är fyra lokaler kända i landskapet. Av de in-tressantare arterna kan nämnas Micarea myriocarpaoch Porpidia hydrophila. Denna förra var även tidi-gare uppgiven för Halland (Foucard 2001) men be-lägg saknades i de allmänna herbarierna. Den se-nare noterades på en sten i den lilla bäcken, varifrånarten är känd sedan tidigare. Även t.ex. Rhizocarponlavatum hittades i denna bäck. Tillsammans med M.myriocarpa på lodytor hittades bl.a. Arthrorhaphiscitrinella och Pyrrhospora rubiginans, två arter somföre 2001 bara samlats någon till några gånger i land-skapet. Det har dock visat sig att de är relativt van-liga på lodytor i länet och hör till en grupp av artersom man hittar på de flesta lokaler med större lod-ytor i skog.

Vid en mindre komplettering 2003 noterades någranyheter, bl.a. inventeringens enda fynd av Fuscideagothoburgensis på en lodyta. Dessutom noteradesOchrolechia androgyna på en annan lodyta. Dennastenlevande form av arten är sannolikt helt skild frånde epifytiska formerna och kommer kanske att fåartstatus när väl den genetiska bakgrunden är un-dersökt.

NissaströmDetta reservat längs med Nissan är relativt stort, menbara en sträcka från 1 km V om Kapellet i Nissa-ström och ca 300 m uppströms undersöktes. I denvästra delen fanns cementmurar i direkt anslutningtill ån, men dessa var relativt beskuggade och därförinte så artrika. Här noterades dock Aspicilia con-torta, Clauzadea monticola, Lecanora ”dispersa”och Verrucaria nigrescens. Av dessa är A. contortany för landskapet, men tyvärr gick det inte att av-göra vilken underart det rörde sig om. Troligen ärdet dock ssp. hoffmanniana och inte ssp. contorta.I den västra delen är åfåran nästan fylld till bräddenmed stora stenblock. Merparten av dessa är docklavfria och bara fläckvis fanns enstaka arter, t.ex.Bacidina inundata, Ionaspis lacustris, Rhizocarponamphibium, R. geographicum och Xanthoparmeliaconspersa. Det förefaller som om R. amphibium ärsällsynt i landskapet, för bara ytterligare tre lokalerär kända. En annan sällsynthet i Halland ärSarcogyne clavus, som noterades mitt i åfåran. Ar-ten är med sina stora, svarta, spridda apothecier utanbål är tämligen lätt att känna igen. I kanten av ånnoterades även Lecidea plana.

Cirka 300 m öster om den ovan angivna platsen finnsgamla kanaler med cementväggar. Dessa kanaler ärsedan länge tagna ur bruk och nu växer en del mossapå dem och här och var finns enstaka lavar. Kana-lerna är dock alltför beskuggade för att lavfloran skabli välutvecklad. Här hittades dock Mycobilimbiasabuletorum för första gången under inventeringen.Arten trivs på mossa på svagt kalkhaltigt underlagliksom på ädellövträd. Vidare noterades Clauzadeamonticola, Peltigera polydactyla och P. praetextatasamt Bacidia viridifarinosa på ett silikatblock i an-slutning till cementmuren. Strax intill dessa kana-ler, ute i den mer exponerade åfåran, var lavfloraninte mycket artrikare och bara ett par nya arter förområdet noterades, t.ex. Stereocaulon pileatum.

RingenäsOmrådet är militär mark och allmänheten har nor-malt inte tillträde, trots att det ligger vid kusten straxnordväst om Halmstad. Vegetationen varierar mel-lan olika partier av området. I de höglänta delarna ärvegetationen mycket karg och blottar här och vargrusig och sandig mark. Närmare havet är vegeta-tionen mer sluten och lämnar inte någon möjlighetför marklevande lavar att konkurrera om utrymmet.I de torra partierna finns både marklevande lavar ocharter på småstenar. I denna miljö söktes framför alltCladonia peziziformis, men utan resultat eftersomhabitatet inte var det mest lämpliga. Andra arter no-terades bara i förbifarten varför artlistan blev kort,något som dock speglar platsen relativt väl. Det endaintressanta fyndet som gjordes var det av Lecideapromixta. Övriga arter får anses som mycket triviala.

Söder om Bergsjön (Biskopstorp)Från Bergsjön rinner en mindre bäck ner i en rela-tivt brant ravin. På den östra sidan finns en del lod-ytor, mestadels kraftigt beskuggade. Lavfloran pådessa var genomgående tämligen mager, med enstakarikare fläckar. De få arter som noterades är allaskuggtåliga och uppträder ofta på lodytor, t.ex.Cystocoleus ebenus, Enterographa zonata, Porinalectissima och Micarea lutulata. Av de funna arternaär M. lutulata den ovanligaste.

SkipåsI de betade delarna av Skipås finns ett halvöppetlandskap med klipphällar och block omväxlande medträd och enbuskage. Lavfloran var i stort sett trivialmed typiska arter så som Aspicilia caesiocinerea,Candelariella coralliza, Lecanora intricata, L.rupicola, Lepraria borealis, Pertusaria corallina,Rhizocarpon lecanorinum och R. geographicum. Påen svagt sluttande häll hittades dock rikligt medLecidea confluentula. Andra arter som är värda att

39

Hallands län

nämnas är Aspicilia simoënsis, Carbonea super-sparsa, Lecidea plana och Porpidia musiva. Densistnämnda arten är inte sällsynt, men av någon an-ledning har den bara hittats två gånger under inven-teringen.

StavsbjärDetta reservat består av huvudsakligen öst- och syd-vända bergväggar och branter. Besöket 2001 var re-lativt kort och sent på dagen och antalet noteradearter blev relativt lågt. Ett återbesök gjordes 2003,främst för att kontrollera Lepraria-floran, men baranågra få nya arter kunde då noteras. Lavfloran do-mineras som vanligt av några få vanliga arter somtrivs på beskuggade lodytor. Utöver dessa märksnågot mer krävande arter som Cystocoleus ebenus,Opegrapha gyrocarpa, Pyrrhospora rubiginans ochArthrorhaphis citrinella. Den förstnämnde förefal-ler att vara ungefär lika vanlig som Racodiumrupestre, som trivs i samma miljö, men arterna före-kommer sällan på samma lokaler. Eventuellt kom-mer dessa att minska eller försvinna på lokalen ef-tersom man nyligen avverkat gran intill lodytorna.

SteningeSteninge påminner lite om Enet, men det finns klip-por högre upp på stranden och strandklipporna ärfärre. Lavfloran undersöktes bara flyktigt eftersomlokalen ligger så nära Enet. Generellt är den art-fattigare och uppmuntrade inte till noggrannare stu-dier. Ett intressant fynd gjordes dock, nämligen detav Verrucaria internigrescens, som 2001 var ny förlandskapet. Arten växer på havsstrandsklippor meninte tillsammans med de andra, rent marina arterna.Den är vanlig i Bohuslän, men känd också frånSkåne, Småland och Västergötland, där arten dockär sällsynt.

StövlabergetDetta område är en mycket fin lokal för epifytiskalavar, men lavfloran på sten är mindre intressant.Totalt hittades ett 30-tal arter på lodytor och block iskogen och på de något mer exponerade klippornaovan västbranten. På skuggiga platser fanns bl.a.Arthrorhaphis citrinella, Sphaerophorus globosus,Lecanora gangaleoides och Lecanora subcarnea. Påde exponerade klipporna som precis sticker upp urskogen nedanför noterades bl.a. Acarospora atrata,Lasallia pustulata, Miriquidica deusta och Stereo-caulon evolutum.

SundsholmI detta skogsreservat förekommer spridda berg-branter av mindre storlek. Dessa är samtliga tämli-gen kraftigt beskuggade och bara ett fåtal av över-

hängstyp varför lavfloran är fattig med bara ett drygttiotal arter. Några av de vanligaste arterna i dennatyp av miljö dominerade, bl.a. Enterographa zonata,Haematomma ochroleucum, Porina lectissima ochPertusaria aspergilla. Något trevligare inslag ut-gjorde dock Micarea lutulata med sin då tredje lo-kal för landskapet. Lepraria ”subborealis” noter-ades på denna skuggiga lokal, medan den mer ljus-krävande L. borealis saknades. Slutligen hittadesArthrorhaphis citrinella bredvid en sorediös grönbål. Den senare har trots tunnskiktskromatografi intekunnat artbestämmas.

Svarta klippanDetta reservat består av västvända berg- ochrasbranter. Området är huvudsakligen skogsklätt,men här och var finns luckor i trädskiktet så att flerablock och bergväggar är mer eller mindre expone-rade. Där skogen tätnar ligger stenytorna dock i djupskugga. Trots att de varierande ljusförhållandena gergoda möjligheter för en stor mångfald av lavar hy-ser reservatet inte så många arter och vissa partierär relativt ensartade och fattiga. Detta står i starkkontrast till den fina lavfloran på träd med mångarödlistade arter.

Vanliga arter som Cystocoleus ebenus, Diploschistesscruposus, Enterographa zonata, Fuscidea cyathoi-des, Haematomma ochroleucum, Pertusaria asper-gilla, Porina chlorotica och P. lectissima domine-rar. Här och var finns dock ovanligare inslag i formav Sphaerophorus globosus, Bacidia viridifarinosa,Arthrorhaphis citrinella, Opegrapha gyrocarpa ochPorpidia grisea. Den sistnämnda arten är relativt ny-beskriven och uppges vara rar (Foucard 2001), menarten är emellertid känd från Halland tidigare. Baci-dia viridifarinosa växer normalt på trädbaser, menhoppar ibland över på skuggad sten. Dessutom före-kommer Micarea botryoides och M. lutulata på enav sina sju respektive elva lokaler i landskapet.

VirsehattDetta område är mycket varierat, ett av de artrikastei undersökningen och med säkerhet den artrikasteinlandslokalen. De områden som undersöktes varbeskuggade stenar och block i sydbranten av berget(Fig. 25), exponerade klippor ovan de höga branter-na på västsidan av berget, delar av lodytorna på väst-sidan och en liten del av ån Sennan i norra delen avområdet. Inom reservatet ryms både skuggiga ochexponerade klippor och block samt block som re-gelbundet är nedsänkta i vatten. Inom området finnsäven partier med grönsten, något som kan gynnamångfalden av lavar. Besök gjordes både 2001 och2003.

40


På stenar och block i sydbranten förekommer en art-rik lavflora med ett par intressanta arter. På lodytanav ett block noterades Chrysotrix chlorina, som sak-nar belägg från Halland i de allmänna herbarierna.Arten uppges dock finnas mindre allmänt från Skånetill Torne Lappmark i Foucard (2001). Fyndet är detenda i landskapet under inventeringen. På en delblock var även en Lepraria vanlig, men den kan intesäkert bestämmas. Kemin i kombination med morfo-login stämmer bäst på L. caesioalba, men bådeprotocetrarsyra och angardhiansyra/rangiformsyrasaknas, så bestämningen är osäker. På blocken fannsäven t.ex. Lecanora subcarnea, L. cenisia, Fuscideapraeruptorum och Pyrrhospora rubiginans. Av dessaär L. cenisia ovanligast och funnen bara två gångerunder inventeringen.

På en exponerad klippa ovanför västra bergbrantenfinns en till stora delar annan lavflora. Flertalet ar-ter är dock triviala, men några anmärkningsvärdafynd gjordes dock, t.ex. Buellia badia, Lecanorachlorophaeodes och Melanelia panniformis. Densenare är en nordlig art som relativt sällan noteras isödra Sverige och bara ett fynd i landskapet är käntsedan tidigare. Här samlades också en Rhizocarpon

vars identitet inte kunnat fastställas. Den passar intei någon känd art och har inte heller kunnat bestäm-mas av Per Gerhard Ihlen, som är kunnig på släktet.På dessa klippor noterades även några vanligare ar-ter.

På stenar i ån hittades flera intressanta arter. Denrödlistade Porpidia hydrophila är känd från platsensedan tidigare och noterades även under denna in-ventering. Vidare hittades Placopsis lambii, en artsom relativt nyligen utskilts från P. gelida. Uppgif-ter om fynd av P. gelida i Halland avser sannolikt P.lambii, som här har en av sina få kända lokal i land-skapet. På en sten alldeles intill noterades även enliten bål av en Placynthium-art. Ett fragment med-fördes, men en säker bestämning kunde inte göras.Sannolikt rör det sig om P. flabellosum, som då varny för Halland. Arten hittades även senare underinventeringen i Sumpafallen. Även Melaneliasorediata hittades på en större sten i ån och kan varany för landskapet. Santesson (1993) uppger Skånetill Torne Lappmark, men belägg saknas från Hal-land i de stora herbarierna. Det fanns även flera ste-nar med Rhizocarpon amphibium, en sällsynt art, åt-minstone i södra och mellersta Sverige.

Fig. 25. På många håll i Hallands län är berggrunden förhållandevis sur, men på Virsehatt finns stråk medrikare sten, vilket ger en betydligt artrikare lavflora än på flera andra liknande platser.

41

Hallands län

På lodytorna i västbranten av berget noterades fleraintressanta arter. Bland annat växte det rikligt medOpegrapha gyrocarpa tillsammans med Entero-grapha zonata. Vidare fanns Micarea botryoides.Caloplaca crenularia växer normalt exponerat påsilikatsten, men finns i en svagt utvecklad form pålodytorna. En annan Caloplaca, nämligen C. vitell-inula, växer här på en lodyta. Det är enda kända lo-kalen i landskapet. Det första av två fynd av Lecidellaanomaloides under inventeringen gjordes också idessa branter. Nära sydsidan noterades Leprocaulonmicroscopicum som har tre kända lokaler i Hallandtidigare.

ÅrnarpVid Fylleån, en bit uppströms Brogård, liggerÅrnarp. Detta reservat har dock inte som Brogårdsamma mängd av stenar och block i strandkanten.Bitvis består stranden av sand, jord och grus sominte hyser några lavar alls. På de få block som hitta-des noterades bara ett fåtal arter, alla knutna till steni vatten. Trots det låga artantalet finns en rödlistadart i skaran, nämligen Porpidia hydrophila. Vidaresamlades, liksom i Brogård, Verrucaria latebrosa.

Hylte kommun

DullabergetDetta område består av gammal bokskog med inslagav gran. I skogen finns några lodytor, men dessa ärrelativt starkt beskuggade (Fig. 26). Dessutom un-dersöktes några block i strandkanten vid sjön SödraFärgen. På lodytorna växte skuggtåliga vanliga ar-ter som Cystocoleus ebenus, Enterographa zonata,Haematomma ochroleucum, Porina lectissima ochRacodium rupestre, men även ovanligare arter somMicarea sylvicola och M. botryoides, den senare nyför Småland. Dessutom noterades Lepraria ”sub-borealis”, som säkert inte är ovanlig i Småland, menhär funnen för första gången i landskapet. På strand-blocken växte helt andra arter och blocken bidrogmed drygt hälften av den totala artstocken som om-fattade knappt 30 arter. Här fanns typiska arter förstrandlinjen, t.ex. Staurothele fissa och Verrucarialatebrosa, men även Aspicilia laevata, A. cinerea ochPorpidia tuberculosa.

LintalundNaturreservatet i Lintalund är relativt stort och baraen mindre del undersöktes, nämligen en mindre lod-

Fig. 26. Dullaberget: Även i de dunklaste skogar finner man ibland sällsynta lavar. På de beskuggade klippornaväxte bland annat Micarea lutulata, som var ny för Småland.

42


yta och en rad stenrösen nära gården. Trots att baraen begränsad yta studerades blev artlistan lång, så-som den blivit i andra liknande kulturmiljöer, med50 arter. Inga speciellt sällsynta arter hittades dock.På lodytor noterades bl.a. Aspicilia laevata, Baeo-myces rufus, Peltigera hymenina, Psilolechia lucidaoch Trapelia involuta. På rösena fanns en radCladonia-arter där C. cenotea och C. subulata intenoterats så ofta under inventeringen. Vidare hitta-des Porpidia grisea, Placynthiella icmalea, Trapeliaplacodioides, Rhizocarpon distinctum, Lecidea litho-phila, L. fuliginosa och Lecidella scabra. En kol-lekt av en sorediös krusta har inte kunnat bestäm-mas. Trots en tydlig C+ rosa reaktion passar intemorfologin helt in på någon art.

MåråsI detta bokskogsområde finns spridda block och en-staka små klippor. Det område som undersöktessträcker sig från P-platsen i sydöstra delen upp mottoppen. All sten är beskuggad av bokskog och lav-floran är präglad av det. Den är relativt fattig, bara16 arter, och några av arterna som normalt sett öns-kar ljusare förhållanden var svagt utvecklade ellerotypiska. Mest intressant var Porpidia soredizodessom är ny för landskapet, men sannolikt förbisedd.

SkubbhultDetta område är ett fint bokskogreservat. Inne i sko-gen är dock alla stenar och block nästan helt friafrån lavar. Därför ägnades tiden åt strandzonen avsjön Mellan-Färgen där det fanns relativt rikligt medmindre stenar och block. Artlistan blev drygt 20 ar-ter lång med framför allt en intressant art. Som pa-rasit på Lecanora polytropa hittades Carboneasupersparsa. Förra året hittades arten som ny förHalland, men tyvärr går det inte att avgöra frånFoucard (2001) eller Santesson (2004) om arten ärfunnen i Småland tidigare eftersom uppgiften barager Öl–TL. Andra arter som är värda att nämna ärBuellia aethalea, Lecidella scabra, Protoparmeliabadia och Rhizocarpon polycarpum som inte settsså ofta under inventeringen. Värt att notera är attinga Verrucaria-arter hittades.

Falkenbergs kommun

BjörkekullenBjörkekullens naturreservat består av ett äldre kul-turlandskap omgivet av skog. Lavfloran undersök-tes på stenmurar utmed grusvägen som löper genomområdet samt större block och småsten i vägens när-het. Denna begränsade mängd sten gav en förhål-landevis imponerande artlista som omfattar 60 ar-

ter. Detta förstärker ytterligare bilden av att kultur-präglade miljöer ofta hyser en avsevärd diversitetav lavar. Ofta är det arter som inte finns strax utan-för denna miljö.

Strax innanför skogsbrynet V om gården norr omvägen ligger det flera stora block bara några stegfrån vägen. De ligger i en sydvänd backe, men skug-gas delvis av träd. Här noterades flera arter som trivspå inte är alltför kraftigt beskuggade lodytor, men ejheller helt exponerade. Av dessa kan nämnasFuscidea praeruptorum, Lepraria membranacea,Rinodina interpolata och Lecanora gangaleoides.Lite mer exponerat fanns många triviala arter, menäven enstaka som är något ovanligare, bl.a.Acarospora sinopica, Melanelia sorediata, Ophio-parma ventosum och Placopsis lambii. Den först-nämnde är vackert roströd och indikerar att steneninnehåller en viss mängd järn. På Acarospora fus-cata noterades parasiten Stigmidium fuscatae, som2001 hittades som ny för landskapet. På ett annatblock noterades rikligt med den för substratet ovan-liga arten Hypocenomyce scalaris, som normaltväxer epifytiskt.

På stenmuren vid vägen noterades ytterligare bålarav Placopsis lambii, som nu är känd från fyra loka-ler i landskapet. Två av dessa utgörs av kulturmiljöeroch på två platser finns arten på stenar eller klippori åar. Andra intressanta arter som noterades på mu-ren var den nordliga arten Melanelia panniformis,som har mycket få lokaler i landskapet, Arctopar-melia incurva, Lecanora soralifera, Lecidea plana,Miriquidica pycnocarpa och Rhizocarpon oederi,som även den påvisar järn i stenen.

På ett stort block i betesmarken söder om vägen hit-tades ytterligare arter som inte noterats tidigare iområdet, de flesta vanliga men ett par värda attnämna, nämligen Protoparmelia badia och Rinodinaatrocinerea. På andra sidan vägen i en vägskärningfanns de stora blockens motsats, nämligen små ste-nar till hälften begravda i sandig jord. Typiska arterför denna miljö är t.ex. Trapelia involuta och T.obtegens, som båda fanns på stenarna. Andra typiskaarter för detta mikrohabitat är Porpidia crustulataoch Lecidea promixta, som 2001 var ny för Halland.Arten är sannolikt förbisedd eftersom få lichenologergranskar småsten i vägkanter.

Fegen, HänguddarnaMitt i sjön Fegen sticker smala uddar ut, Hänguddar-na. Lavfloran på den norra sidan av den norra uddenundersöktes 2003. I strandkanten finns block ochmindre stenar omväxlande med mjukare stränder.

43

Hallands län

Lavfloran är huvudsakligen svagt utvecklad, troli-gen för att regelbundna nivåförändringar i sjön störmånga arter. På de större blocken och högt liggandemindre block förekommer emellertid flera arter, var-av några mindre allmänna. Som oftast i denna miljöpåträffades t.ex. Bacidina inundata, Candelariellavitellina, Ionaspis lacustris, Lecanora intricata, L.muralis, L. polytropa, Melanelia fuliginosa, Par-melia saxatilis och Umbilicaria polyphylla. Härfanns även något ovanligare arter, bl.a. Aspiciliaverrucigera, Carbonea supersparsa, Rhizocarponamphibium och Verrucaria latebrosa. En annanVerrucaria, i artlistan kallad Verrucaria sp. 1, fannsockså och denna art har samlats på totalt sju lokaler,men går inte att bestämma till art. Eventuellt är denobeskriven. Under 2003 gjordes de första fynden avCaloplaca arenaria i landskapet, alla i denna typ avmiljö: Dels på två lokaler vid sjön Fegen, dels påtvå lokaler vid sjön Lygnern. På Hänguddarna växerarten växer arten fläckvis rikligt på större block. Slut-ligen ska nämnas en Rhizocarpon som tidigare hit-tats i Virsehatt och Bölarp. Arten kan för närvarandeinte bestämmas och utgör en ouppklarat problem.

Fegen, StratteboPå sydsidan av Fegen, strax väster om gränsen tillSmåland undersöktes ytterligare en bit av sjönsstrand. Precis som på Hänguddarna finns block avvarierande storlek i strandkanten. Dessa var docknågot större här än på Hänguddarna och hyste ennågot rikare lavflora. Totalt hittades här 35 arter motHänguddarnas 26, men bara hälften av arterna vargemensamma för båda lokalerna. Här finns såledesen hel del lokala variationer i artsammansättning.

Likheterna mellan lokalerna ligger huvudsakligen ide vanliga arterna, men även i några av de ovanlig-are, t.ex. Caloplaca arenaria och den möjligenobeskrivna Verrucaria sp. 1. Skillnader fanns i bl.a.Aspicilia simoënsis, Lecanora rupicola, Micarealignaria, Opegrapha gyrocarpa, Rhizocarpon lava-tum, Staurothele fissa och Verrucaria aethiobola.Dessutom hittades ytterligare en svårbestämdVerrucaria, som närmast påminner om V. funckii.

Det mest intressanta fyndet gjordes dock vidparkeringsplatsen några hundra meter från sjön. Påen liten avstickare från grusvägen söder om Strattebo,där bilen parkerades var marken störd genom ettnyligen upptaget hygge. På den sandiga, fuktigamarken noterades en grönaktig nyans och vid när-mare granskning fanns små ljusa apothecier i dengröna bålen. Arten bestämdes till Absconditellatrivialis, som är ny för landskapet. Arten är inomlandets gränser bara känd från Uppland.

FrodebjärLiksom flera andra besökta skogsområden ärFrodebjär ett ypperligt bokskogsområde med mångarödlistade epifytiska lavar. Området utgörs av enbrant sluttning, delvis med grova block, delvis medbranta klippor. Delar av branten är något expone-rade medan andra är kraftigt beskuggade. På grundav hög luftfuktighet har mossorna gynnats och mångablock är helt mossklädda. Lavfloran är inte lika välutvecklad på stenytorna och artstocken är skugg-präglad. Således trivs t.ex. Haematomma ochroleu-cum, Diploschistes scruposus, Enterographa zonata,Micarea lignaria, Opegrapha gyrocarpa, Pertusariaaspergilla och Rhizocarpon hochstetterii. Underflera av blocken växer Psilolechia lucida och förovanlighetens skull hittades även Microcaliciumarenarium som parasit på denna art. Denna art harannars förgäves sökts i landskapet på många loka-ler, men här är arten känd sedan 1993. Här samladesäven Porpidia cinereoatra på ett block.

GrimsholmenReservatet är ett relativt stort kustreservat med betadestrandängar och fläckvis förekommande block ochklipphällar. Det var dock främst strandzonen medbåde skyddade och exponerade klippor och blocksom var det främsta undersökningsobjektet. Raktväster om parkeringsplatsen till reservatet finns enliten konstgjord hamn med en liten bod strax innan-för (Fig. 27). Både på boden och på bryggan i ham-nen fanns exponerat murbruk och cement, något somvarit en bristvara i denna inventering. Här noteradesbl.a. Caloplaca saxicola, C. citrina, C. decipiens, L.albescens, L. ”dispersa” och Phaeophyscia sciastra.Dessutom samlades en Acarospora på bryggan, bådepå den del av bryggan som var av trä och den avsilikatsten. Dessa kollekter passar inte in helt pånågon art, men preliminära DNA studier tyder på attdet rör sig om A. smaragdula, som för ovanlighet-ens skull saknar norstictinsyra. På silikatblock under-bryggan som påverkas av cementen ovan hittadesLecania cf. atrynoides. Arten förefaller vara mycketsällsynt i landet.

Från hamnen löper en konstgjord pir av stora blockut till före detta ön Holmaskäret. På ön hittadesVerrucaria ceuthocarpa, V. erichsenii och V. maura,tre arter som sannolikt finns spridda utmed svenskavästkusten. Här hittades även fyra kustarter avCaloplaca, men C. microthallina saknades. Trotsidogt letande hittades inte Lecanora rimicola, menväl L. actophila, L. helicopis, L. ”subsalina” och L.umbrina. Lecanora ”subsalina” påminner mycketom L. salina, men saknar dess C+ rosa reaktion påapotheciekanten.

44


I det öppna beteslandskapet inventerades en del häl-lar i söder och en del block i norra delen. Det gav ett30-tal arter, men inget uppseendeväckande förutomMuellerella pygmaea var. pygmaea, som parasiteradepå Lecidea lapicida.

Högvadsån, Kvarnbacken2002 undersöktes delar av Högvadsån strax ned-ströms en bro vid Kvarnbacken. Vattenståndet varmycket lågt varför nästan hela åfåran kunde under-sökas. På flata, normalt vattentäckta hällar, hittadesett mindre antal arter som är knutna till vatten. Enav de intressanta arterna var Verrucaria pachyderma,som var ny för Halland. Bara ytterligare två lokalerhittades senare under inventeringen. En annan art isläktet, Verrucaria sp. 1., var obestämbar, menmycket typisk och hittades på flera platser i land-skapet. Dessutom hittades Dermatocarpon luridum,Ephebe lanata och Ionaspis lacustris samt Pteryg-iopsis lacustris, som nu har sex kända lokaler i lan-det. En ny art för landskapet noterades också, näm-ligen Placynthium pannariellum, som i rapportenfrån 2002 felaktigt uppgavs som P. flabellosum. Påen Rhizocarpon, troligen R. lavatum, hittades ävenparasiten Endococcus rugulosus, som var ny för

landskapet. Liksom på andra platser längs ån fannsPorpidia hydrophila.

Högvadsån, UllaredLängs med ån strax norr om Ullared gjordes ett kor-tare stopp, men här fanns relativt få lämpliga blockför lavar att växa på. Bara sju arter noterades, däri-bland Porpidia hydrophila och den Verrucaria sp. 1som nämnts tidigare, men vars arttillhörighet intelösts.

SmörkullenSmörkullen är en bergknalle med brant sydsida, menflackare sidor i övrigt. Exponeringsgraden varieraren hel del vilket ger omväxlande förhållanden ochen rik flora. Framför allt sydsidan undersöktes rela-tivt noggrant vilket resulterade i en relativt lång art-lista och flera intressanta arter.

I nedre delen finns sluttande och vertikala stenytorsom är tämligen beskuggade av omgivande träd. Härnoterades bland annat Rinodina confragosa, Diplo-schistes scruposus, Lecanora gangaleoides, Trapeliaobtegens och Umbilicaria hirsuta. Uppe runt top-pen är berget exponerat och en delvis annan flora

Fig. 27. Vid denna brygga av cement, silikatblock och bräder uppträder en mer kalkkrävande flora, men ävenflera marina arter. Naturreservatet Grimsholmen.

45

Hallands län

har utvecklats. Här finns naturligtvis många trivialaarter men även några mer anmärkningsvärda. Blandannat hittades Carbonea supersparsa som parasit påLecanora polytropa, artens andra lokal i landska-pet. Vidare samlades Lecidea confluentula, som härvar ny för landet. Vidare fanns mycket fint utveck-lade exemplar av Acarospora atrata, Buellia badia,Protoparmelia atriseda, Rinodina atrocinerea ochPolysporina lapponica. Den sistnämnde var 2001ny för landskapet, men visade sig vara förbisedd dåhela 15 lokaler nu är kända.

Reservat inventerades tämligen grundligt 2001 och2002 skulle bara Lecidea confluentula fotograferaspå toppen av berget och dessutom skulle ytterligarelite material insamlas. Vid detta tillfälle hittadesLecidea sarcogynoides och Micarea erratica somnya för området. Båda arterna har hittats tidigare iinventeringen, men bara ett fåtal gånger. Dessutomsamlades en Lecidea, som skulle kunna utgöra enlänk mellan L. lapicida och L. haerjedalica.

StensjöstrandStensjöstrand ligger bara en liten bit längre norrut iförhållande till Steninge, Halmstad kommun. Struk-turen och artrikedomen skiljer sig dock markant. Deundersökta partierna omfattar strandklipporna ned-anför parkeringen samt klipporna och hällarna ovanstranden strax norr därom. Området undersöktes kort2001, men kompletterades 2002.

På stranden undersöktes speciellt den lilla halvöninnanför ön Fågelholmen. Efter ett tags letande hitt-ades flertalet av de på stränder allmänt förekomm-ande Caloplaca-arterna, bara C. verruculifera sak-nades. På en bål av Lecanora rupicola noteradesparasiten Arthonia glaucomaria. Vidare hittadesVerrucaria maura och V. ceuthocarpa, den sist-nämnde förbisedd under början av inventeringen.Även Xanthoria aureola missförstods det första åretmen hittades 2002 rikligt på strandklipporna.Aspicilia leprosescens trivs bäst på fågelgödsladeblock och förefaller finns på lämpliga platser häroch var vid kusten norr om Halmstad.

På hällar en bit ovan stranden finns rikligt medCladonia cervicornis och C. subcervicornis. Andraklippor täcks av Lasallia pustulata. Mellan de van-liga bladlavarna finns också enstaka ovanligare ar-ter, som Acarospora atrata, Buellia badia och Umbi-licaria hirsuta. På en av sina få havsnära lokaler no-terades Lecidea confluentula på en klipphäll.

Runt klipporna och hällarna ovan stranden har gamlagrova enar röjts bort relativt nyligen. Detta lämnar

stora kala fläckar på klipporna där enarna skuggatut alla lavar, men med tiden kommer detta att gynnalavarna som kan återkoloniseras dessa ytor.

SumpafallenReservatet omfattar en längre sträcka av Högvads-ån. Den del som undersöktes var dock begränsad tillen sträcka på ca 150 m söder om Sumpa. Utöverblock och stenar i och vid ån undersöktes även rui-nen av en stenbyggnad vid ån. Dessutom studeradesnågra lodytor ca 100 m uppströms ruinen. Ljustill-gången varierar i det undersökta området, men skug-gade till halvskuggade block dominerar. De mer ex-ponerade blocken och klipporna ute i ån kunde dess-värre inte undersökas p.g.a. alltför strida och djupavattenförhållanden.

Bland andra skuggtåliga arter, som Fuscideacyathoides, Aspicilia laevata, Psilolechia lucida,påträffades även Gyalideopsis anastomosans på ruin-en av en gammal kvarn. Denna art är annars knutentill grenar och stammar av olika träd och känd frånytterligare några lokaler i Halland.

På block i ån hittades delvis andra arter, bland annatBacidina inundata, Ionaspis lacustris, Dermato-carpon luridum och Porina lectissima som sig bör.Dessutom hittades överraskande Caloplaca oxford-ensis. Denna art föredrar torrare förhållanden i rela-tivt exponerade miljöer. Arten var 2001 ny för land-skapet, men senare noterades ytterligare två lokalerför arter. Vidare hittades Placynthium flabellosum,denna gång i mängder som säkert gick att bestämmaoch arten kan nu med säkerhet räknas till landska-pets lavflora. Andra intressanta fynd var Porpidiahydrophila och Endococcus propinquus som para-sit på Ionaspis lacustris. Två fynd som det fortfa-rande råder oklarheter runt är det av Rimularia badio-atra och det av Aspicilia cf. verrucigera. Taxonominrunt Rimularia-arten är tyvärr outredd och litteratu-ren motsägesfull. Enligt min tolkning är dock artenkänd från landskapet tidigare, men är mycket säll-synt. Till vilken art Aspicilia-kollekten hör är docksvårare att avgöra.

På lodytorna 100 m uppströms ruinen fanns utöverde triviala arterna Porina chlorotica, P. lectissima,Enterographa zonata och Lepraria membranaceaäven Bacidia viridifarinosa och Caloplaca crenu-laria. Den senare föredrar oftast något mer expone-rade förhållanden och hade här klart mindreapothecier och tunnare bål än normalt. Även denmärkliga Aspicilia-arten påträffades här.

46


Suseån-HultI detta reservat undersöktes flera olika delar; block iöppen betesmark, skuggigare lodytor samt sten ochklippor i och i anslutning till Suseån (Fig. 28). Påblocken i betesmarken uppträdde för miljön typiskaarter som t.ex. Lecanora polytropa, Neofuscelialoxodes, N. pulla och Lecidea fuscoatra. På flerablock hittades också Lecidea confluentula, som ävenden verkar trivas i denna miljö.

På en lodyta beskuggad av ekar noterades ett 15-talolika arter, bl.a. Aspicilia laevata, Ephebe lanata,Fuscidea cyathoides, Leproloma membranacea,Opegrapha gyrocarpa, Rhizocarpon hochstetteriioch Pertusaria corallina. Vid basen av lodytan hit-tades även Verrucaria umbrinula. Denna art är inteså ofta samlad, men kan vara förbisedd dåVerrucaria-arter mycket sällan samlas i denna miljö.Arten är känd från Halland tidigare genom ett fynd.På mossa noterades även Peltigera polydactyla ochför första gången under inventeringen Biatorachrysantha. Den sistnämnda uppträder oftast påmossa på bark och mindre sällan på sten.

På något mindre beskuggade klippor ovan ån hitta-des lite andra arter, t.ex. Arthrorhaphis citrinella,Lecanora gangaleoides, Leprocaulon microscopi-cum, Pyrrhospora rubiginans och Sphaerophorusglobosus. På en ek i samma brant noteradesArthrorhaphis aeruginosa och Gyalecta flotowii.Denna förra är parasit på Cladonia och ny för Hal-land medan den senare är ny för området.

Nere i bäcken fanns flera mindre block med lavarpå. Här växte t.ex. Bacidina inundata, Dermatocar-pon luridum, Porpidia hydrophila, Staurothele fissa,Verrucaria aethiobola och V. latebrosa. Dessutomhittades Verrucaria pachyderma, som är ny för land-skapet, och en obestämd Verrucaria som inte passarnågon art i Foucard (2001). Den senare noteradespå ett antal olika lokaler i Halland under inventer-ingen. Utöver dessa arter samlades även en liten lavmed cyanobakterier och bestämdes av P. M.Jørgensen, som är expert på lavar med cyano-bakterier, till Porocyphus kenmorensis. Denna art hartidigare samlats bara en gång i landet, nämligen avHulting 1871 på Hanö i Blekinge. Slutligen notera-des troligen Placynthium asperellum, men artenkunde tyvärr inte samlas in för närmare studier.

Fig. 28. En av de mest sällsynta arterna som noterades under inventeringen hittades på en sten ute i ån här vidSuseån-Hult. Porocyphus kenmorensis är bara funnen en gång tidigare i landet, den gången i Blekinge.

47

Hallands län

VesslundaReservatet ligger precis vid kusten och omfattarbland annat en del låga kustklippor ovan strandenoch en del block i strandkanten. Klipporna är delvisklädda med låga tallar och ljung men däremellansticker fria stenytor upp. Reservatet undersöktes först2001 men kompletterades 2003. I södra änden avreservatet undersöktes kustklipporna på Granbjär ochlåga klippor ovan stranden innanför denna udde, samtstrandblock söder om Boabjäret.

Trots den begränsade ytan som undersöktes notera-des nästan 64 arter. På klipporna längst i söder sök-tes Pilophorus strumaticus, men fruktlöst. Däremothittades den sällsynta Lecidea sarcogynoides, på enav landskapets fem kända lokaler. Det var emeller-tid blocken i strandkanten söder om Boabjäret somvar riktigt rika på lavar. Här noterades t.ex. fem ar-ter Caloplaca och sex arter Lecanora, alla utomCaloplaca holocarpa är typiska havsstrandsarter.Vidare fanns Arthonia phaeobaea, en art som barasamlats i landskapet en gång före 2001. Bara i Bo-huslän förefaller laven vara relativt vanlig. Andraarter här var t.ex. Aspicilia leprosescens, som växerpå fågelgödslade strandblock, Xanthoparmeliatinctina och Rinodina gennari.

2003 inventerades framför allt klipporna på Granbjäroch många nya arter tillkom. Bland de rent marinaarterna kan nämnas Lecania cf. atrynoides, Lichinaconfinis, Ramalina cuspidata, Verrucaria ceutho-carpa, V. internigrescens och Xanthoria aureola.Strax innanför stranden hittades en art Verrucaria,benämnd sp. 4, med runda sporer, något som ärmycket ovanligt. Samma art hittades även på Balgö,men tyvärr har arten inte kunnat bestämmas.

Yttra BergDetta reservat är avsatt för att bevara ett kulturland-skap med ålderdomliga prägel. Denna prägel ärsannolikt anledningen till att murar, rösen, block ochklippor är mycket artrika och hyser flera intressantaarter. Det område som undersökts utgörs av en litendel av betesmarken närmast parkeringen ovan gård-en. Här finns bland annat flera stora rösen. På enliten yta hittades nära 65 arter.

Utöver de arter som nästan alltid finns på expone-rad silikatsten, såsom Parmelia saxatilis, Lecanorapolytropa, L. intricata, L. rupicola och Rhizocarpongeographicum, påträffades något ovanligare arter.Bland dessa märks Arctoparmelia incurva, Lecideaplana, Protoparmelia badia, Rinodina atrocinerea,Rimularia furvella och Stereocaulon dactylophyllum.

Vidare noterades alla de fyra vanliga Trapelia-ar-terna på sten inte långt från varandra.

Dessutom hittades Carbonea supersparsa och Leca-nora soralifera, då nya för Halland, men idag finnsett tiotal fynd vardera av arterna. En annan parasitsom kraftigt angripit sin värd Acarospora fuscatavar Stigmidium fuscatae, även den ny för landska-pet då den påträffades. Slutligen samlades Lecanoracaesiosora som bara har ett fåtal kända lokaler i land-skapet.

Efter en komplettering 2002 gjordes en del ytterli-gare fynd jämfört med året innan. Av dessa kan näm-nas Lecidella scabra, Porpidia grisea, Rhizocarponoederi och Miriquidica pycnocarpa. De senare tvåär fortfarande relativt ovanliga i landskapet med baraen handfull kända lokaler.

Varbergs kommun

BalgöBalgö är Hallands största ö, men bara bebodd som-martid. Hela ön är präglad av bete, med stora öppnaområden. På ön finns rikligt med naturliga klippor,block och klapperstensfält, men även människoskap-ade stenmurar och rösen samt en del murbruk i an-slutning till eller på husen på sydöstra delen av ön.Merparten av klipporna är näringsfattiga men fläck-vis finns grönstensliknande klippor och eventuelltsvagt kalkförande hällar. Det är därför inte förvån-ande att ön hyser den näst artrikaste lavfloran i in-venteringen, bara Vendelsö är rikare. Totalt hittades135 arter på sten, sand och murbruk på den knappadagsinsatsen som lades på ön. Säkerligen finns flerarter, speciellt på södra delen av ön som ägnadesminst tid åt. Under vandringen motsols från land-stigningsplatsen på östra delen av ön undersökteshuvudsakligen strandklippor och relativt strandnäradelar av ön.

Vid bryggan i öster finns dels en rad av block ochdels en stenmur som löper inåt ön. Här växte mesttriviala arter som Lecanora polytropa, Rhizocarpongeographicum, Xanthoparmelia conspersa medflera, men även Aspicilia simoënsis, Lecanorasoralifera, Ramalina siliquosa och Rhizocarponrichardii. Längs muren fanns även gamla trästolparoch på en av dessa hittades den rödlistade Cypheliumnotarisii, ny för Halland. Arten är förd till kategorinakut hotad (CR). På en mur längre in på ön påträffa-des Acarospora sinopica på en av sina få lokaler ilandskapet.

48


Längre norrut finns ett stort stenröse där artlistanutökades ytterligare. Exempel på arter här är Miri-quidica leucophae, Lecanora caesiosora, Ophio-parma ventosum, Pertusaria coralloides medparasiten Sclerococcum sphaerale och Rimulariafurvella för att nämna några. På stranden längst iöster fanns lämpliga block i strandkanten och mångaav de vanliga havsstrandsarterna noterades. Xanthor-ia aureola och X. parietina kamperade ihop somvanligt och växte tillsammans med Caloplaca ma-rina, C. thallincola och C. scopularis. I kontrast tillden orange färgen blir zonen närmast vattnet svartav Verrucaria maura, som alltid finns på sten vidhavet. Här fick den sällskap av släktingen V. erich-senii och V. halophila samt den brungrå Arthoniaphaeobaea. För V. halophila var lokalen den förstaunder inventeringen. Åt det ljusa hållet drog andraarter, t.ex. Lecanora actophila, L. umbrina, Xantho-parmelia tinctina och Aspicilia leprosescens. Ävenden sällsynta Lecania cf. atrynoides hittades här påett större block.

Nära nordänden på ön påträffades svagt sluttande,något översilade hällar med nya arter. Phaeophysciasciastra, Verrucaria internigrescens, Ochrolechiaparella, Lecanora achariana, L. sulphurea, Peltigeracanina, P. hymenina och samt en av de få förekom-sterna av Bryoria fuscescens på sten. Här samladesockså Lecidella anomaloides för andra gången un-der inventeringen. Strax norr därom kompletteradesstrandlistan med Caloplaca microthallina, Verru-caria ceuthocarpa och Amandinea punctata. En bitlängre från stranden fanns en mindre höjd med någralodytor. Här var berggrunden av grönstenstyp efter-som artstocken var klart avvikande från intilliggandeklippor. Här noterades t.ex. Acarospora atrata,Caloplaca oxfordensis, Neofuscelia verruculifera,Buellia badia, Lecidea fuliginosa och Fuscideapraeruptorum. Under vandringen söderut längs väst-sidan noterades även en rödlistad epifyt på slån-buskar. Här fanns nämligen rikligt med Lecanoraconfusa på de mindre grenarna.

På sydsidan fanns en del låga, mer lättvittrade klip-por av näringsrikare typ. På dessa var floran ocksåannorlunda än i övrigt på ön med arter somCaloplaca crenularia, Rinodina confragosa ochAgonimia tristicula. Dessutom hittades Verrucariasp. 4 på sin andra lokal, men trots bra material gården inte att artbestämma.

Vandringen avslutades med en snabb titt på hus-grunder och annan cement vid och på ett hus i syd-ost. Här hittades Caloplaca flavocitrina tillsammansmed C. citrina s. str. och C. holocarpa. Vidare växte

Phaeophyscia orbicularis och Lecanora albescenspå cementen.

BiskopshagenDetta reservat består av flacka till svagt sluttandeberghällar (Fig. 29). Mellan dessa finns ytor medtunt jordtäcke där skorplavar och Cladonia-artertrivs. Här och var bryts de mjuka linjerna av lodytoroch klyftor och det finns rikligt med strandklippor.Från parkeringsplatsen och en sträcka ut mot strand-en i sydväst undersöktes lavfloran översiktligt.

De svagt sluttande, delvis översilade klipporna be-dömdes vara idealiska för Pilophorus strumaticusoch mycket tid lades 2001 åt letandet efter dennaart, dock utan resultat. Övriga lavar inventerades medbetydligt lägre intensitet. På det tunna jordtäcket påhällarna finns flera Cladonia-arter, bl.a. C. strepsilis,C. cervicornis och C. subcervicornis. Vidare note-rades små bålar av Pycnothelia papillaria samt allatre arterna av Placynthiella. Slutligen fanns ävenSphaerophorus fragilis.

Eftersom så mycket tid ägnades åt sökande efterPilophorus blev den övriga lavfloran något styvmo-derligt behandlad och den korta artlistan krävde ettåterbesök 2002. Det ledde till en kraftig ökning avartantalet från 19 till 87 arter, vilket är ett av de hög-re artantalen som noterats.

Från parkeringen bearbetades området norrut, iställetför söderut som året innan. Uppe på toppen av detflacka berget strax nordväst om parkeringen notera-des genast en rad nya arter för området. Av dessakan nämnas Arctoparmelia incurva, Haematommaochroleucum, Schaereria fuscocinerea, Tephromelagrumosa, Ramalina siliquosa, R. subfarinacea ochXanthoparmelia tinctina. Lite längre norrut finns endel låga lodytor och en mur som löper tvärs berget.Här noterades bl.a. Acarospora atrata, A. smaragd-ula, Amandinea punctata, Melanelia sorediata,Pertusaria corallina, Ramalina polymorpha ochXanthoria candelaria.

I ett fält med klappersten samlades Micarea lignaria,Fuscidea praeruptorum och Lecidea lapicida. Påstrandblocken nedanför fanns ytterligare arter, bl.a.rikligt med Xanthoria aureola. Där såg även Calo-placa marina, C. scopularis och C. thallincola samtAnaptychia runcinata, Arthonia glaucomaria påLecanora rupicola. Av pyrenokarper hittades natur-ligtvis Verrucaria maura, men även V. internig-rescens strax innanför de rena strandlinjearterna,samt V. erichsenii, V. ceuthocarpa och Collem-opsidium halodytes. På V. erichsenii hittades vid

49

Hallands län

undersökning i mikroskop en parasit, Stigmidiummarinum, som är ny för Halland. Lite längre söderuthittades senare både Caloplaca microthallina ochC. verruculifera, den senare dock i små mängder.Helt nära vattnet fanns även Lichina confinis medsina svarta tofsar av grenar. Efter idogt sökande hit-tades till slut Lecanora rimicola. Lecanora actophilagick dock inte att finna. På mindre lodytor strax överhögsta vattenlinjen noterades även Lecidella scabraoch strax intill Lecania erysibe, på sin första lokal ilandskapet. Arten är troligen förbisedd men föredrarsannolikt cementpirar och bryggor i mer antropogenmiljö.

ByabergetÄven detta reservat omfattar främst nord- ellernordvästvända branter och sluttningar. Bara områ-det väster om Ramlaklitten undersöktes.

Trots ett liknande läge som Djupeåsen skiljer siglavfloran åt så att knappt hälften av arterna är ge-mensamma för de båda områdena. Ljusförhållandenaär något bättre på Byaberget och bergbranterna ärmer omfattande. Artlistan är dock inte speciellt lång.Flertalet arter är vanliga och påträffade i många andraliknande reservat. Några ovanligare arter hittades

dock, t.ex. Endoccocus propinquus, Micarea lutu-lata och M. peliocarpa, som vanligtvis växer på bark,men här på sten. Slutligen noterades Opegraphagyrocarpa på en av sina många lokaler under inven-teringen.

DjupeåsenOmrådet ligger strax väster om Hiaklitten och på-minner en del om det. Bergbranterna är dock huvud-sakligen nordvända, vilket innebär att lavfloran ärän mer skuggpräglad och något utarmad jämfört medHiaklitten. Dessutom saknas exponerade partier näratoppen. Merparten av branterna undersöktes relativtnoggrant.

Nordläget och den kraftigt beskuggande bokskogengör att ljustillgången är en starkt begränsande fak-tor. Därför saknas också många arter och specielltintressanta inslag i artlistan. Till de roligare arternahör Porpidia soredizodes som 2001 rapporteras somny för landskapet. Arten är dock förbisedd och finnsspridd i landskapet. Mycoblastus sanguinarius upp-träder i området som stenväxande men är normalten epifyt.

Fig. 29. Vy in mot landet med öppna, betade kullar och rika kustklipporna i förgrunden. Biskopshagen.

50


Gamla VarbergReservatet är relativt stort med mycket sten och lav-floran tämligen rik. Det område som undersöktes varett stråk från basen på västsidan av bergknallen uppmot toppen med dess bronsåldersröse. Berget slutt-ar långsamt och här och var finns större block. När-mast toppen finns större partier med småblockig terr-äng.

Trots den relativt omfattande artlistan saknas säll-synta arter. Pilophorus strumaticus borde kunna tri-vas här och den eftersöktes på flera lämpliga ytor,men utan resultat. Floran domineras av triviala artersom Xanthoparmelia conspersa, Lasallia pustulata,Rhizocarpon lecanorinum, Parmelia saxatilis, P.omphalodes, Lecanora polytropa och Schaereriafuscocinerea. Det är dock intressant att notera den iundersökningen bästa samlingen av navellavar. Utö-ver den redan nämna L. pustulata finns U. hirsuta,U. polyphylla, U. deusta och U. polyrrhiza. För densistnämnde är detta den enda lokalen i undersök-ningen. Till en grupp med något sällsyntare arter hörLecidea fuliginosa, L. plana, Rinodina atrocinereaoch Ramalina subfarinacea. Anmärkningsvärt varäven fyndet av Opegrapha gyrocarpa på en mindre,östvänd lodyta på västsidan. Arten förekommer hu-vudsakligen på lodytor i skog. I ett klapperstensfältnära toppen noterades flera epifytiska arter, nämli-gen Hypogymnia physodes, Platismatia glauca ochPseudevernia furfuracea.

GässlösaMerparten av detta reservat är skogsklätt utan dra-matiska berg- eller rasbranter. Sten finns dock längsmed Stenån i söder och fläckvis i norra delen där endel lodytor förekommer. Merparten av tillgängligsten undersöktes, men artlistan blev ganska mager.På sten i ån noterades Verrucaria latebrosa. Vidarefanns Porina lectissima, P. chlorotica, Dermatocar-pon luridum, Bacidina inundata och Ionaspis lacus-tris, alla typiska arter för biotopen. På en mur vid åni sydosthörnet noterades också Bacidia viridi-farinosa liksom Porpidia soredizodes. Lodytorna inorr var mycket artfattiga och manade inte till någraomfattande studier.

HiaklittenDetta reservat hyser omfattande bergoch rasbranter,merparten klätt med lövskog. Därför är nästan allastenytor beskuggade. Nära toppen och i skogsbrynenvid basen av branterna finns öppnare partier. Detundersökta området sträcker sig från parkerings-platsen i väster längs med sydbranten österut tillsbranten svänger av norrut.

Lavfloran är relativt rik med för lodytor typisk lav-flora. Således finns Aspicilia laevata, Porpidiaaspergilla, Diploschistes scruposus, Lepraria memb-ranacea, Fuscidea praeruptorum, Pyrrhospora rubi-ginans och Enterographa zonata. Mångfalden ärdock starkt gynnad av de något mer exponeradeytorna nära toppen där Ochrolechia parella, Lasalliapustulata, Tephromela atra, Buellia badia ochMelanelia disjuncta huserar. Den sistnämnde var2002 ny för landskapet och är sällsynt i södraSverige, men är vanlig i de norra delarna av landet.Här hittades också Lecidea promixta på en av sinasju lokaler. Andra arter som inte är så sällsynta menrelativt ovanliga i denna undersökning är Porpidiamusiva, Leprocaulon microscopicum och Acaros-pora smaragdula.

Området hyser en för miljön relativt god art-uppsättning med drygt 40 arter. Utan de mer exponer-ade partierna hade dock artantalet sjunkit till baradrygt hälften.

Holma öPå Byasjöns sydsida saknar stranden stenar och klip-por. I nordost finns dock en halvö med namnet Holmaö. Här fanns en liten mängd stenar och block i strand-linjen, samt en del block på betad mark på halvöndär en gammal borg lär ha legat. Dessa block varrelativt artrika och hyste ca 25 arter, men i stort settbara allmänna arter som Acarospora fuscata (medStigmidium fuscatae), Lecidea fuscoatra, Leprariaincana, Rhizocarpon reductum och Xanthoparmeliaconspersa. Ett trevligt undantag var dock fyndet avVerrucaria umbrinula, som inte samlats mer än ettpar gånger i landskapet. Då arten är liten kan dockden dock vara förbisedd.

På strandblocken fanns betydligt färre arter mennågra mycket intressanta. Två Verrucaria-arter sam-lades, den ena är V. latebrosa och den andra V.pachyderma som inte var känd från Halland innanprojektets början. Naturligtvis fanns även Ionaspislacustris och Bacidina inundata, men även ett uddafynd av Hypogymnia tubulosa gjordes påstrandblocken. I övrigt noterades bl.a. Rimulariafurvella, Xanthoparmelia mougeotii och Aspiciliasimoënsis.

På en lodyta 100 m N om Holma ö fylldes artlistanpå något med några skuggälskande arter. Slutligensamlades Lecidea confluentula på ett stort blockstrax norr om Holma ö. Arten dominerade nästanhela blocket.

51

Hallands län

JärnmölleDetta område består av en stor betesmark, bitvis medansenliga mängder block av olika storlekar samt endel träd (Fig. 30). Det finns även flera stenrösen ikanten av området. Nästan 50 arter noterades på stenvarav några mindre vanliga arter. Flertalet är dockvanliga arter som trivs på exponerade block. Typiskaarter är Aspicilia caesiocinerea, Candelariellacoralliza, Lecanora intricata, L. polytropa, Lecideafuscoatra, Parmelia omphalodes, Rhizocarpongeographicum och Xanthoparmelia conspersa. Påett ställe samlades parasiten Carbonea supersparsa,denna gång på Lecanora intricata. På en del blockfanns även en del Cladonia-arter, t.ex. C. floerkeana,C. macilenta, C. portentosa och C. squamosa, vil-ket tyder på att marken inte konstgödslats. På en-staka block fanns även Stereocaulon dactylophyllumoch S. pileatum.

En del av blocken var tydligt järnförande ochbevuxna nästan uteslutande med Acarospora sino-pica och Rhizocarpon oederi, två arter med vackerrostfärgad bål. Som kontrast till dessa växte även endel grå bålar av Porpidia tuberculosa och gulvitabålar av Lecanora soralifera. Andra block var istäl-let präglade av viss fågelgödning och då dominera-des lavfloran på ovansidan av Physcia dubia och P.tenella. På några lägre block hittades dessutom Leci-

dea confluentula. Det märkligaste fyndet är dock detav Porpidia speirea, som samlades på ett block. Ar-ten är ny för Halland och känd närmast från Öland,Gotland, Östergötland och Värmland.

NäsnabbenI Skärsjön finns en halvö vid namn Näsnabben. Dessstränder är på ostsidan mest täckt av mindre stenaroch merparten av strandlinjen är kraftigt beskuggadav både algrenar och vass. Ett fåtal lavar hittadeshär, t.ex. Bacidina inundata och Verrucaria aethio-bola samt Pterygiopsis lacustris. Den sist nämndahittades här på sin tredje kända lokal i landskapetoch femte i landet. Arten växer på stenar som undernormala förhållanden är helt nedsänkta i vattnet, menvid besöket var det lågvatten och stenarna torrlagda.På västsidan finns dock även partier med större blockoch dessa är huvudsakligen exponerade, vilket gerbättre förutsättningar för lavar. Här fanns bl.a. Can-delariella vitellina, Ionaspis lacustris, Xantho-parmelia conspersa, Verrucaria latebrosa och enobestämd Verrucaria som påminner om V. hydrela.Vid sjön finns en skarvkoloni och dessa gödslar san-nolikt en del av de större blocken för på en del avdem hittades Caloplaca chlorina, Lecanora albe-scens, L. muralis, Physcia dubia och Phaeophysciasciastra. Totalt sett var artantalet lågt på blocken ochstenarna runt nabben, men höjdes något av en lod-

Fig. 30. I ett fåtal av de besökta områdena finns järnhaltig sten och vissa arter trivs bättre på detta substrat änpå normal silikatsten. Här i Järnmölle hittades bl.a. Acarospora sinopica och Rhizocarpon oederi.

52


yta som fanns i nära anslutning till nabben. Där hit-tades Lecanora gangaleoides, Miriquidicapycnocarpa och Enterographa zonata för att nämnanågra arter.

SvartenVid sjön Svarten finns spridda förekomster av klip-por utmed stränderna. En av dessa undersöktes, be-lägen nära sydvästra hörnet av sjön, 600 m NNV omtoppen Pungen. Klippan sträckte sig från vattnet uppflera meter till en liten parkering intill vägen. Lut-ning och väderstreck varierade liksom beskugg-ningen i de övre delarna. På sydsidan av klippanfanns även en del mindre block i strandbrynet. Fler-talet arter hörde till epilittoralen och påverkas nor-malt inte av vattnet. Här fanns t.ex. Lasallia pustu-lata, Lecanora orosthea, Melanelia sorediata,Neofuscelia pulla, Parmelia saxatilis, Rinodinaatrocinerea och Xanthoparmelia mougeotii. PåLecanora polytropa noterades här även parasitenCarbonea supersparsa. Närmare vattenytan fannsandra arter, bl.a. Lecanora muralis, Lecidella sca-bra, Lecanora umbrina och Porina lectissima. Påytor som mer eller mindre regelbundet spolas överav vatten finner man ytterligare några arter, nämli-gen Bacidina inundata, Ionaspis lacustris, Stauro-thele fissa och en Verrucaria-art som ej artbestämts.Totalt hittades drygt 30 arter på en mycket begrän-sad yta, vilket får anses vara bra.

ValaklittDet fjärde av reservaten i Åkulla-området omfattarmycket mäktiga västvända bergbranter. I södra del-en skuggar bokskogen kraftigt men i norra delenöppnar sig skogen och blottar stora rasbranter medstora och små block, strax ovan Valasjön. Lodytornai söder undersöktes tämligen noggrant, menrasbranterna i norr bara som hastigast.

På grund av de variationsrika ljusförhållandena hy-ser Valaklitt en relativt rik lavflora, med ett par rik-tigt intressanta arter. Merparten av arterna är docktriviala med de vanliga lodytearterna somCystocoleus ebenus, Enterographa zonata, Lepra-ria membranacea, Pertusaria aspergilla, Psilolechialucida och Rhizocarpon hochstetterii. Till gruppenmed roligare arterna hör dock Arthrorhaphis citri-nella, Bacidia viridifarinosa, Opegrapha gyrocarpaoch Pyrrhospora rubiginans. En av de intressantaarterna är dock Rinodina interpolata, som visserli-gen är känd från landskapet tidigare, men som före-faller vara relativt sällsynt med en i huvudsakligenvästlig utbredning i landet. Biotopen är typisk, näm-ligen lodytor och ytor under överhäng. I Valaklittuppträdde arten rikligt på en begränsad yta av ett

par kvadratmeter. I dess närhet hittades även Micareabauschiana ny för landskapet. Denna art är ocksåknuten till skuggad sten, men har till skillnad frånR. interpolata bara några få spridda fynd i Syd- ochMellansverige.

I de mer exponerade partierna i norra delen upptäck-tes på några block en Cladonia som jag sökt på tidi-gare besökta lokaler av detta slag. Cladonia cyatho-morpha har en känd lokal i Halland i Frillesås sockensedan tidigare, där den hittades av undertecknad1990 på en mossig, beskuggad klippa. Den känne-tecknas av stora basalfjäll med upphöjd nervatur påundersidan samt en låg och bred bägare, vilket görden relativt lätt att uppmärksamma om man kännertill arten. I Valaklitt finns en riklig förekomst påmossiga block och lågor vid brantens fot. Arten ärdåligt uppmärksammad, men sannolikt inte speci-ellt spridd. Totalt finns nu fyra kända lokaler i land-skapet, alla i norra delen. Arten bör sökas i fuktiga,skuggiga miljöer, främst i mossa på sten.

Varbergs fästningDenna fästning ligger helt nere vid havet i Varbergoch dess yttre, västra mur är vid hård vind påverkadav sprej från vågor som slår på stranden. Murarnabestår av stora sandstensblock med murbruk mellanvarför viss kalkpåverkan förekommer även på dessa.Eftersom fästningen är av antropogent ursprung ochdessutom är något kalkpåverkad hittades flera artersom inte setts tidigare under inventeringen.

På yttermuren på nordsidan fanns t.ex. Lecanoracampestris, Caloplaca chlorina, C. holocarpa,Lecanora scabra, Polysporina simplex, Tephromelaatra och Physcia adscendens. I cementfogarna växteCaloplaca citrina, C. decipiens, Candelariellaaurella, Lecanora dispersa och Verrucaria nig-rescens. Dessutom fanns en mycket ovanlig art, näm-ligen Opegrapha calcarea. Arten förekommer blandannat på stenmurar, men är bara samlad en gång ti-digare i landskapet. På västsidan där havsvattnet i-bland slår in och sprejar murarna fanns både Xan-thoria parietina, som är vanlig på murar, och X.aureola, som är knuten till havsstrandsklippor. Pågrund av saltpåverkan fanns där även Anaptychiaruncinata, Rinodina gennaria, Caloplaca scopularis,Rhizocarpon richardii och Buellia alboatra.

På en silikathäll med 45º lutning nedanför muren påvästsidan noterades dock mer ordinära arter somAspicilia cinerea, Lecanora muralis och Lecanoraintricata, men även mer näringskrävande arter somCaloplaca chlorina och Physcia caesia. Här märk-tes också närheten till havet genom förekomsten av

53

Hallands län

Xanthoparmelia tinctina. En annan kustart, Calo-placa thallincola, hittades i SV-hörnet av muren. Dåen vallgrav med vatten löper utmed utsidan av mu-ren som vetter mot öster inventerades denna inte alls.

På sydsidan var näringshalten och solpåverkan hög-re och ytterligare några arter lades till listan, nämli-gen Caloplaca saxicola, Phaeophyscia sciastra ochP. nigricans. Här fanns även misstänkta exemplarav Xanthoria calcicola. Inne i fästningen fanns dockfläckvis rikligt med typiska exemplar av kalkvägg-lav X. calcicola, vanligen i västvända lägen. Den ärny för Halland och rödlistad i kategorin missgynnad(NT). Xanthoria calcicola är spridd i låglandet iSkåne och har utpostlokaler i Kalmar och Visby påostkusten. Andra arter från de inre murarna, somberikade artlistan var Ochrolechia parella, Physciatenella och epifyten Parmelia sulcata.

VendelsöDenna ö, en av de största i Halland, bjuder på varie-rade biotoper för lavar, med stenmurar och rösen,olika typer av byggnader, strandklippor, klapper-stensfält, beskuggade lodytor och flata, marknärahällar med sippervatten. De flesta områden på ön ärbetespräglade, men fläckvis finns enbuskmarker sombeskuggar en del av klippformationerna. Ön bebosunder hela året. Ytan i kombination med variationenär sannolikt anledningen till att artlistan på ön blevrekordlång, utan jämförelse den längsta under in-venteringen, drygt 150 arter. Liksom på Balgö äg-nades en hel dag åt inventering som genomfördessom en vandring motsols, med vandrarhemmet i ös-ter som startpunkt. Tyvärr omöjliggjorde ett regn påeftermiddagen att hela ön undersöktes så den södradelen besöktes inte alls. Här finns säkert mer att hitta.Runt vandrarhemmet finns en del cementbrunnar,murar o. dyl. där kalkkrävande arter funnit godaväxtbetingelser, som annars saknas i många reser-vat. Här finner man t.ex. Caloplaca holocarpa, C.citrina, C. flavocitrina, C. saxicola, Candelariellaaurella, Lecanora ”dispersa”, L. albescens och L.flotowiana. På en mur vid en gammal gödselstackfanns även Caloplaca chlorina, som oftast före-kommer på näringsrika platser. På en annan mur,denna gång av silikatblock, hittades också Everniaprunastri, som oftast växer epifytiskt. Här växteockså Psilolechia lucida.

En bit norr om vandrarhemmet finns flera rösen medfrämst silikatblock, men även en del bortkastadeklumpar av cement, tegel och sandsten. På dessa gjor-des fynd av andra kalkgynnade arter, så somPhaeophyscia nigricans, P. orbicularis, Physciaadscendens och Verrucaria nigrescens. På ett sand-

stensblock gjordes ett märkligt fynd av Imschaugiaaleurites, det enda av denna normalt epifytiska iundersökningen. På en av cementklumparna växteäven en Verrucaria som närmst passar in på V.maculiformis. Denna art är inte känd från landskap-et och kunskapen om arten förefaller vara dålig.Bestämningen är därför preliminär. På silikatblockenfanns en rik lavflora med ett 30-tal arter, de flestatriviala, men även några mindre vanliga, bl.a. Miri-quidica leucophaea, Lecanora muralis, Lecanoraorosthea, Trapelia placodioides och Buelliaaethalea. På en stengärdesgård intill hittades ävenMelanelia subaurifera, Ramalina farinacea, Pseude-vernia furfuracea och Parmelia sulcata, ytterligarenågra normalt epifytiska arter. En bit bort noteradesäven Protoparmelia badia, en art som inte sågs såmånga gånger under inventeringen.

På en gammal väderkvarn norr om vandrarhemmetfanns en välutvecklad flora med delvis nya arter.Bland annat hittades en Lecania som inte lät sig be-stämmas. Xanthoria candelaria var dock rikligt fö-rekommande och bestämbar, liksom Caloplacacrenularia, Lecidella scabra, Verrucaria muralis ochAmandinea punctata. På en flat häll i närheten hit-tades rikligt med Lecanora achariana, en art somdittills sökts efter på många platser. Strax efter detförsta fyndet gjordes snabbt ytterligare tre fynd iandra reservat. På platsen växte dessutom t.ex.Stereocaulon vesuvianum, Ionaspis lacustris ochPeltigera canina. Efter ca 100 m till på vandringennorrut stöttes Cetraria islandica på, här tillsammansmed Cladonia rangiformis och Peltigera hymenina.Ingen av dessa arter har förekommit ofta i reserva-ten, och för C. islandica var det första fyndet underinventeringen. Är denna vanliga art sällsynt i land-skapet eller finns den företrädesvis utanför reserva-ten?

På nordänden av ön gjordes en lista över 20-talethavsstrandsarter, vilket motsvarar merparten av ar-ter man kan förvänta sig. Caloplaca microthallinasaknades dock, liksom Arthonia phaeobaea ochVerrucaria internigrescens, som alla noterades påandra ställen på ön. Däremot fanns V. maura till-sammans V. erichsenii och V. ceuthocarpa. Dessutomnoterades både L. salina och L. subsalina.

I nordväst, på västsidan av Högahallen, noteradesen del arter som gärna uppträder på lodytor, t.ex.Haematomma ochroleucum, Fuscidea cyathoides,Lepraria membranacea, Porpidia grisea, Rinodinaatrocinerea och Lecanora gangaleoides. En bit norrdärom samlades den rödlistade Lecanora confusapå slånbuskar.

54


Sydväst om bryggorna på östsidan av ön finnshavsstrandsklippor och stora block där flera nya ar-ter noterades. Här påträffades bl.a. den enda före-komsten av Parmelina tiliacea på sten under helainventeringen. Vidare fanns Lecanora sulphurea,Xanthoparmelia tinctina, Caloplaca microthallina,Lichina confinis, Lecanora chlorophaeodes ochPhaeophyscia sciastra här.

Västra GetterönYttersta delen av Getterön karaktäriseras av mjuktformade klippor avgränsade från varandra av morän-områden. Bergrunden är speciell och består avcharnockit (Varbergsgranit). Tyvärr ger denna typav granit en relativt fattig lavflora. En annan anled-ning till detta är att enar under en lång period till-låtits beskugga stora stenytor och omöjliggjort förlavar att etablera sig. Nyligen har man dock röjt bortansenliga mängder en, vilket är positivt. I närmastanslutning till de idag röjda platserna finns inga lavaralls, men dessa ytor kommer sannolikt att koloni-seras av Cladonia-arter och andra lavar. Strand-klipporna och deras närmaste omgivning har dockvarit mer opåverkade av förbuskningen.

2001 besöktes de centralt belägna bergknallarna somvar mycket artfattiga och de bronsåldersrösen somfinns på uddens östra sluttning . På en centralt belä-gen lodyta påträffades dock en något bättre utveck-lad flora med Lecanora gangaleoides, L. subcarnea,Fuscidea cyathoides och Lepraria membranacea.Dessutom samlades en Porpidia med stora pruinösaapothecier. Det visade sig var P. platycarpoides, somtidigare bara är känd från Skåne (Hallands Väderö)och Västergötland. Slutligen växte Ramalina farina-cea på sten, en art som normalt växer epifytiskt mensom ibland går över på sten.

På bronsåldersröset noterades några intressanta ar-ter, nämligen Acarospora smaragdula, Rhizocarponoederi och Polysporina lapponica. Båda dessa arterär relativt ovanliga i Halland.

2003 undersöktes stranden norr om parkeringen ochklippor nära havet i norra delen av området. På sten-block noterades här en rad arter och artlistan. Mer-parten av arterna var triviala, t.ex. Lecanora rupicola,Rhizocarpon richardii, Acarospora fuscata ochNeofuscelia pulla, men även Physcia tenella ochXanthoria polycarpa som är mindre vanliga på sten,men desto vanligare på bark. På strandklippornanoterades drygt 20 arter som inte setts tidigare iområdet. Här fanns bl.a. Ramalina siliquosa, Schis-matomma umbrinum, Caloplaca chlorina, Aspicilialeprosescens, Ochrolechia parella och Lecidella

scabra. Strax ovan strandlinjen fanns dessutom enfläck med cement på klipporna. Här växte Caloplacaflavocitrina, C. saxicola, Candelariella aurella,Lecanora flotowiana och Verrucaria nigrescens.Artlistan omfattade till slut nära 80 arter.

ÄlmöDenna ö är betydligt mindre än sin större granneVendelsö, och inte alls så variationsrik. På sydsidanundersöktes stranden där bl.a. flera block låg spriddaoch på västra sidan huvudsakligen mindre block ochklippor i strandkanten. Den marina floran var rela-tivt komplett med bl.a. alla de fem vanliga arternaav Caloplaca, tre arter Lecanora, dock ej L. rimicola,Rinodina gennari, samt både Verrucaria maura ochden sällsynta V. halophila, som bara hittats två gångerunder inventeringen. I ett klapperstensfält på strand-en fanns några få kalkförande stenar med bl.a. Can-delariella aurella, Lecanora albescens och Verru-caria nigrescens. På ett block vid klapperstensfältethittades även Lecidea sarcogynoides.

På blocken på stranden i söder växte enbart trivialaarter som kan förväntas på silikatblock. Här och varfanns t.ex. Lecanora muralis och Physcia dubia somindikerar att fåglar gödslar blocken.

ÅrnäsuddenSom så många andra kustreservat i Halland bestårdetta område av betad kusthed med ljung, gräs ochspridda enar omväxlande med låga klippor, blockoch klapperfält. Mängden sten är mycket stor så baraen liten del i norra änden undersöktes. Med 106 ar-ter blev artlistan trots allt en av de längsta underinventeringen.

Strax N om P-platsen påträffades en puckelformadklippa som erbjöd en stor variation av arter. På baranågra få kvadratmeter noterades drygt 30 arter, fler-talet naturligtvis triviala. Dominerande arter var bl.a.Lasallia pustulata, Lecidea fuscoatra, Neofusceliapulla, Rhizocarpon lecanorinum och Xantho-parmelia mougeotii. Bland dessa konkurerade ävensällsyntare arter om utrymmet, t.ex. Clauzadeanamacula med tre fynd under hela inventeringen, Aspi-cilia verrucigera, Carbonea supersparsa som para-sit på Lecanora chlorophaeodes och Buellia badia.En bit längre norrut fanns en ansamling av Cladonia-arter, t.ex. C, cervicornis, C. portentosa, C. furcata,C. strepsilis och C. uncialis samt Cetraria aculeata.

På block och klippor i närheten gjordes flera fyndav huvudsakligen epifytiska arter. Både Cetrariachlorophylla och Pertusaria amara noterades på stenför andra gången under inventeringen, där de växte

55

Hallands län

tillsammans med Parmelia sulcata, Platismatiaglauca och Pseudevernia furfuracea. Av rena sten-arter kan nämnas Porpidia grisea, Ramalina poly-morpha och Lecanora orosthea. Närmare stranden inorr fanns ett klapperfält med bl.a. Arthonia glauco-maria som parasit på Lecanora rupicola, Rhizo-carpon distinctum, R. reductum, Xanthoparmeliatinctina, Caloplaca holocarpa, Lecanora umbrinaoch L. muralis.

Väl nere på stranden lades ytterligare en rad artertill listan och flertalet av de arter man brukar på-träffa hittades på klippor och block. Några arter sak-nades dock och hittades inte trots idogt letande.Caloplaca microthallina var en av dessa och Lichinaconfinis en annan. Dessa arter finns troligen någon-stans i reservatet. Inte heller sågs Ramalina cuspidataeller R. siliquosa, men dessa brukar trivas bättre påstrandklippor av lite grövre kaliber än de låga somÅrnäsudden erbjuder. På en nordvänd klippa växtedäremot Xanthoria candelaria, Anaptychia run-cinata och ytterligare en epifyt, nämligen Bryoriafuscescens. Vandringen avslutades strax SV om par-keringen där Lecanora soralifera, Porpidiatuberculosa, Stereocaulon pileatum och noterades

på klappersten. På själva parkeringsplatsen fannsslutligen en stenstolpe med Buellia aethalea ochStigmidium fuscatae.

Kungsbacka kommun

FjärehalsFjärehals är ett stort reservat, men bara delar av detär tillgängligt för privatpersoner. De södra delarnaär avgränsade för forskning, men övriga delar är till-gängliga för allmänheten. Lavfloran undersökteslängs en sträcka av 100 meter på en liten udde påsydsidan av Harholmsviken (Fig. 31). Besöket gjor-des bara 2001 varför artlistan haltar på några punk-ter eftersom några arter antas finnas, men deuppmärksammades inte första året. Det gäller bl.a.Lecanora chlorophaeodes, Xanthoria aureola ochVerrucaria ceuthocarpa.

Stranden på sydsidan av Harholmsviken består avklippor upp till ca 3 m höjd. Innanför dessa finnsfler och något högre klippor, men inga berg. Trotsrelativt låg variation i klippornas utformning finnshär en nära komplett havsstrandsflora. Fortfarande

Fig. 31. Fjärehals är en rik lokal med många kustarter, varav den sällsynta Halecania ralfsii är den mest an-märkningsvärda.

56


saknas några arter, men på klipporna finns alla femmarina Caloplaca-arter, alla fem marina Lecanora-arter, tre marina Verrucaria-arter, Anaptychia run-cinata, Collemopsidium halodytes, Rinodinagennari, Buellia alboatra, Lichina confinis, Catill-aria chalybeia och Arthonia phaeobaea för attnämna några. Dessutom finns en bonusart i form avHalecania ralfsii, ny för Halland och mycket säll-synt i Sverige som helhet. I de stora herbarierna finnskollekter från bara fem lokaler i Bohuslän och en iVästergötland. Collemopsidium halodytes var då nyför Halland. Arten växer på sten strax under eller inivå med vattenytan så den är sannolikt något förbi-sedd. Verrucaria erichsenii noterades på samma platssom föregående art och har samma ekologi, men åt-minstone en lokal är känd för denna art sedan tidi-gare.

På klipporna hittades även Caloplaca crenularia ochC. chlorina, den senare på en av sina få lokaler funnaunder inventeringen. Arten är dock känd från fleraandra lokaler sedan tidigare. Andra intressanta fyndär t.ex. det av Arthonia glaucomaria, parasit på Leca-nora rupicola, Rimularia insularis även den parasitpå L. rupicola med ett gammalt fynd i Halland ochAspicilia cupreogrisea med ett gammalt fynd i Hal-land. Dessutom hittades Muellerella pygmea var.pygmea som parasit på Lecidea lapicida. Arten ärny för Halland. Slutligen kan nämnas Ophioparmaventosum, som är nordlig men nu känd från ett drygttiotal lokaler i landskapet.

FågelsångDetta relativt lilla reservat ligger på nordsidan avLygnern nära gränsen till Västergötland. Hela om-rådet sluttar starkt ned mot stranden där en smalremsa med mindre block och stenar finns närmastvattnet. Sten finns också i form av mäktiga brantermed lodytor och överhäng. Dessa är generellt starktbeskuggade av lövskog. Lavfloran undersöktesfrämst på några lodytor i västra delen, men även ettavsnitt längs stranden besöktes.

Eftersom lodytorna var starkt beskuggade och i storadelar bevuxna med mossa blev artlistan inte så im-ponerande, runt 20 arter. Flertalet av de noteradearterna är typiska för just denna miljö, t.ex. Lepra-ria membrancea, Rhizocarpon hochstetterii, Porinalectissima, Fuscidea cyathoides, Haematommaochroleucum, Enterographa zonata, Pyrrhosporarubiginans och Lecanora gangaleoides. På mossapå klipporna fanns Cladonia caespiticia, Leprarialobificans och Trapelia pseudogranulosa. Just släk-tet Lepraria var ovanligt rikt företrätt och två finafynd gjordes på de vertikala ytorna. Dels gjordes det

första fyndet i Halland av Lepraria elobata och delsdet andra fyndet i landskapet av Lepraria rigidula.L. elobata hittades senare även på Ramnö. Dessutomfanns Lepraria ”subborealis”, det taxon som even-tuellt är en obeskriven art.

På stranden fanns till större delen en helt annan floraoch ytterligare ett tjugotal arter kunde föras upp påartlistan så att den slutade på drygt ett fyrtiotal arter.En av de ovanliga arter som hittades här var Calo-placa arenaria. Totalt finns nu fyra kända lokaler ilänet, två vid Lygnerns stränder och två vid Fegensstränder. En annan rolig art var Rhizocarpon gem-inatum, som hittades på sin fjärde lokal under in-venteringen och Sarcogyne clavus på sin tredje lo-kal. Andra arter som kan nämna är Caloplacacrenularia, Physcia dubia, Staurothele fissa ochLecidella scabra.

GäddevikI förhållande till Fågelsång ligger Gäddevik på syd-sidan av Lygnern, i den västra änden av sjön. Strand-en skiljer sig från Fågelsång genom förekomster avklippor som sluttar ned i vattnet, vilket ger förut-sättningar för en rikare strandflora. Skuggiga lod-ytor saknas i stort sett, eller är små och ointressanta.Lavfloran undersöktes framför allt på de lättillgäng-liga klipporna i Bredvik.

Trots skillnaderna i habitat jämfört med Fågelsångfanns flera likheter i lavfloran. Bland annat fanns påbåda platserna Caloplaca arenaria, C. crenularia,Physcia dubia, Sarcogyne clavus, Staurothele fissaoch Lecidella scabra. Gäddevik var dock ett betyd-ligt rikare område för strandlavar och flera arter fannshär, men inte i Fågelsång. Lecanora achariana växeroftast på havsstränder, men finns här på flera klip-por vid Lygnern. Arten hittades faktiskt bara på fyralokaler, dels på de tre artrikaste lokalerna vid kus-ten, Vendelsö, Balgö och Ramnö, dels här vid Gädde-vik. Flera arter med cyanobakterier som fotobiontpåträffades nära vattenlinjen. För Pterygiopsis lacus-tris var lokalen den fjärde i landskapet, men baraden sjätte i landet som helhet. Eventuellt har Hal-lands län ett extra ansvar för denna sällsynta art.Porocyphus coccodes hade dock inte hittats tidigareunder inventeringen och är säkerligen även den säll-synt i länet. Ytterligare en art noterades för förstagången i landskapet, nämligen Placynthium rosulans,som är känd från Västergötland och norrut i landet.Slutligen noterades Ephebe lanata på en klippa.

Ett släkte som var rikt företrätt i reservatet varVerrucaria, men flera av kollekterna var svår-bestämda. Med viss säkerhet noterades dock både

57

Hallands län

V. latebrosa och V. aethiobola. Helt säkert fanns ävenV. margacea på en klippa, vilket var var första ochenda gången under inventeringen. Stor osäkerhetråder dock kring tre arter. En art har sett flera gångertidigare, Verrucaria sp. 1, men den är eventuellt intebeskriven ännu. En annan, Verrucaria sp. 3, gick inteatt bestämma alls, medan den sista kollekten passarrelativt bra på V. fusconigrescens, men den arten ärdåligt känd och inte känd från Halland tidigare. Yt-terligare studier krävs för att reda ut dessa problem.Klart är att lavfloran reservatet är mycket specielloch hyser en unik artuppsättning.

HördalenSom namnet antyder omfattar detta reservat en dal-gång som bildats mellan två bergknallar. I dalen finnsnordvända lodytor och något lägre sydvända. Oav-sett väderstreck är alla stenytor mer eller mindrebeskuggade av lövskog. Hela det södra berget ärskogsbeklätt och bara på toppen finns mindre expo-nerade berghällar. Lavfloran undersöktes i såväl dal-gången som på olika mindre lodytor uppe i nord-och sydbranten av de södra berget.

Lavfloran i dalgången är tämligen artfattig med några

få arter som dominerar, bl.a. Lepraria membranacea,Lecanora subcarnea, L. gangaleoides, Enterographazonata, Pertusaria aspergilla och Porina lectissima.Två roliga inslag var dock Caloplaca crenularia ochLeprocaulon microscopicum på en sydvänd lodyta.På mossa på sten uppe i branterna finns även rikligtmed Cladonia caespiticia, en starkt förbisedd art.

Nära toppen av det södra berget finns små men ex-ponerade stenhällar. Här uppträder en annan lavfloramed mer ljuskrävande arter. Någon fullständig art-lista gjordes p.g.a. dåligt väder dock inte. Ett parintressanta arter noterades dock, nämligen Polyspor-ina lapponica och Rhizocarpon rubescens. Den se-nare har bara hittats här under hela inventeringen.

NäsbokrokReservatet omfattar öppna ljunghedar, hällmarker,klapperstensvallar (Fig. 32) och strandklippor. Detområde som undersöktes 2001 sträcker sig frånparkeringsplatsen i norra delen ned mot stranden ochen liten bit söderut, totalt sett en mindre del av alltillgänglig sten. 2002 besöktes området igen och dåprioriterades stranden i norra delen samt stenrösenlängre söderut.

Fig. 32. I flera av kustreservaten i norr finns omfattande klapperstensfält, vilka ibland hyser intressanta arter.Här i Näsbokrok hittades t.ex. Clauzadeana macula.

58


Klapperstensfälten ovan stranden hyser en mosaikav lavar i olika färger. Här trivs bl.a. Protoparmeliaatriseda som parasit på Rhizocarpon-arter,Acarospora smaragdula, Rimularia furvella, Buelliaaethalea, Miriquidica pycnocarpa, Aspicilia epi-glypta och Porpidia tuberculosa. Dessutom notera-des landskapets andra förekomst av Clauzadeanamacula, en västlig art med tyngdpunkt i Bohuslänoch Västergötland. Även Schaereria cinereorufaväxte på klappersten. Arten är inte rapporterad frånHalland tidigare och är relativt sällsynt i södraSverige. En annan art härifrån är Aspicilia simoënsis,som uppges finnas från Skåne till Uppland. Artensaknas dock från Halland i de stora herbarierna.

Längre ut mot stranden samlades en annan relativtsällsynt art, nämligen Lecidea diducens. I Foucard(2001) uppges arten finns från Skåne och norrut menbelägg saknas i de stora herbarierna. I Bohuslän ärarten dock vanlig. Strax ovan stranden växte ävenStereocaulon tomentosum.

Det parti av stranden som inventerades var inte sårikt på strandarter, men hyste några av de vanligaarterna. Dessutom noterades Lichina confinis istrandlinjen. På block som gödslas av fåglar blir flo-ran gärna lite rikare och sådana finns sannolikt inomreservatet.

I norra delen ägnades 2002 lite tid åt strandklippornadär Xanthoria aureola, Caloplaca scopularis, Leca-nora sulphurea och Collemopsidium halodytes no-terades. Strax ovan strandklipporna fanns andraarter som inte setts tidigare i området, men bara tri-viala arter som Tephromela atra, Lasallia pustulataoch Lecanora rupicola. I söder finns flera storastenrösen som undersöktes närmare, men här var inteså intressant som man skulle kunna tro. Fynd gjor-des dock av Candelariella coralliza och Xanthoriacandelaria på toppen av ett röse, samt Acarosporaatrata och Sphaerophorus fragilis längre ned på ettröse. I ett klapperstensfält hittades även Lecanorasoralifera.

Totalt sett är artlistan på knappt 70 arter inte så im-ponerande för att vara ett så pass stort kustreservat.

RamnöI Kungsbackafjorden ligger flera stora öar, varavRamnö är en av de största. Den ligger dessutom långtut i fjorden och valdes därför ut som inventerings-objekt. Ön är relativt karg med stora ytor med kaltberg, framför allt vid stranden i söder och längs öst-sidan (Fig. 33). Jag landsteg längst i söder och före-tog sedan en vandring österut upp till högsta top-

pen, vidare nedåt åt väster ut till västsidans strandför att avsluta där jag landsteg. Större delen av da-gen tillbringades på ön, vilket ledde till en artlistapå nära 110 arter, varav några nya för landskapet.

De första timmarna ägnas åt strandklipporna där allastrandarterna av Caloplaca, utom C. verruculifera,noterades. Av Lecanora-arter fanns L. helicopis, L.actophila och L. rimicola, men inte L. subsalina el-ler L. umbrina. Däremot hittades för andra gångenen riktig L. salina, som blir C+ rosa på apothecie-kanten. Verrucaria maura, V. internigrescens och V.erichsenii gick att finna, men inte V. ceuthocarpaeller någon annan sällsyntare art. Arthoniaphaeobaea, Catillaria chalybaea, Anaptychia run-cinata, Aspicilia leprosescens, Rinodina gennaria,Xanthoria aureola och X. parietina gick lätt att finna.Ovanför de mest strandnära klipporna fanns flackaklippor i terrasser, vilket gynnar en rik lavflora. Härfann jag Parmelina pastillifera som är ny för Hal-land. Arten är i Sverige känd från några få lokaler iBohuslän och upptagen på den nationella rödlistan ihotkategori starkt hotad (EN). I dess närhet fannsäven Xanthoparmelia tinctina, Neofuscelia pulla,Physcia dubia och P. caesia. Ännu längre upp påstranden växte Caloplaca chlorina, Lecanoraachariana, Rinodina atrocinerea, Peltigera hymen-ina, Phaeophyscia sciastra, Lecanora sulphurea ochCaloplaca crenularia.

På stenskravel nära stranden växte Lecidea confluen-tula och Buellia aethalea, medan Lecanora chloro-phaeodes, Lecidea fuliginosa och Umbilicariapolyphylla föredrog de fastare klipporna. Längre upppå östsidan var klipporna större och brantare medflera lodytor. Här noterades arter typiska för dennamiljö, bl.a. Lecanora subcarnea, Lecanora gan-galeoides, Diploschistes scruposus, Fuscidea prae-ruptorum samt Lepraria elobata, andra fyndet iHalland. Arten har en speciell färg som gör att deneventuellt går att lära sig att känna igen i fält.

SandsjöbackaDetta reservat omfattar stora arealer med hed-vegetation, klippor och betesmarker. Här och varlöper gamla stenmurar genom landskapet. Merpar-ten av klipporna är relativt runda men ibland finnsmindre lodytor och sprickformationer. Området ärenormt och bara en liten del undersöktes, nämligenen sträcka strax väster om E6 i norra delen avreservatet.

På en stenmur över heden påträffades Lecanorasoralifera, som här noterades på sin då andra lokal ilandskapet. Den växte med flera bålar på sydsidan

59

Hallands län

av muren tillsammans med Miriquidica leucophaeaoch Rimularia furvella. Dessutom hittades Fuscidealygaea på samma mur. Denna art är sannolikt den-samma som F. tenebrica, som är känd genom någrafå fynd i landskapet sedan tidigare.

På en sipperhäll noterades en speciell lavflora medflera små svartfruktiga arter som visade sig vara svår-bestämda, men en var Lecidea promixta. Dessutomhittades Rhizocarpon timdali, som nyligen beskrevssom ny för vetenskapen. På hällen fanns även Poly-sporina simplex, P. lapponica, Stereocaulon pilea-tum, Trapelia placodioides, T. obtegens och T. in-voluta. På denna och flera andra hällar bedömdesförutsättningarna vara mycket goda för Pilophorusstrumaticus, men sökandet gav inget positivt resul-tat. Arten växer precis i denna miljö i Norge, meneventuellt kan det inte vara lika öppna förhållandeni Halland som i västra Norge, där nederbörden ärbetydligt högre. Möjligen bör arten sökas i mer skyd-dade lägen.

På en nordvänd klippa hittades den nordliga artenOphioparma ventosum tillsammans med Arthro-rhaphis citrinella, den senare på en för arten ovan-

ligt exponerad plats. Ovanligt exponerat noteradesäven Rhizocarpon hochstetterii.

Stora delar av reservatet har inte besökts och ett parav fynden under denna inventering lovar nya intres-santa fynd. En del gamla insamlingar som jag självgjort i området, men något längre söderut, omfattarflera Umbilicaria-arter, bl.a. U. torrefacta och U.spodochroa. Den förstnämnda har inte noterats allsunder denna inventering och den sistnämnda har baranoterats en gång, just i Sandsjöbackareservatet.

Valåsberget, S SandsjöbackaSandsjöbacka besöktes 2001 och omfattade detöppna landskapet i norr med ljunghedar omväxlandemed flacka berghällar. 2002 besöktes det sydöstrahörnet som kallas för Valåsberget. Här var Magnus-son på 1930-talet och gjorde flera intressanta fyndav bland annat Fuscidea- och Ropalospora-arter(Magnusson 1935). På den tiden var berget öppetoch betat men idag har skogen tagit över och detbete som finns i området förmår inte att hålla öppetmer än smala kostigar. Efter en lång och besvärligvandring genom snår och över blöta branter kundedock själva berget och dess närmaste omgivning in-

Fig. 33. Ramnö i naturreservatet Kungsbackafjorden är en av de artrikaste platserna som inventerades. Härsyns kustklipporna på södra udden där västlig silverlav Parmelina pastillifera (rödlistad) hittades.

60


venteras. Söder om Valåsberget finns en mindre toppmed en del nordvända lodytor, flertalet dock mereller mindre beskuggade. Här hittades två avMagnussons arter, nämligen Tylothallia biformigeraoch Ropalospora atroumbrina. Det var små mäng-der av dem och vitaliteten var delvis svag. Frågan ärhur länge de orkar hålla sig kvar. Vid sidan av dessafanns även skuggföredragande arter som Opegraphagyrocarpa, Enterographa zonata, Micarea myrio-carpa, Pyrrhospora rubiginosa och Rhizocarponhochstetterii. Några ljusälskande arter trivdes emel-lertid fortfarande på vissa block, bl.a. Parmeliasaxatilis och Ophioparma ventosa.

Själva toppen av Valåsberget är relativt flack ochtill stora delar klädd med skog, bara de renastenhällarna är fria från träd och buskar. På sådanaytor finns naturligtvis solälskande arter som Aca-rospora atrata, Lecidea confluentula, Umbilicariaspodochroa, Lasallia pustulata, Polysporinalapponina, Miriquidica deusta, Tephromelagrumosa, Ophioparma ventosa och Lecidea fuligin-osa. I något skuggigare lägen fanns även Melaneliasorediata, Stereocaulon vesuvianum och Lecanoragangaleoides.

På norr delen av toppen finns höga lodytor vars ne-dre delar är beskuggade av skog. Här finns Ope-grapha gyrocarpa, Pyrrhospora rubiginans, Leca-nora subcarnea och på mossiga block Cladoniacyathomorpha. Den sistnämnde har än så länge barafyra kända lokaler i landskapet, men är troligen för-bisedd. På den övre delen av lodytan fanns rester avTylothallia biformigera, Sphaerophorus fragilis ochProtoparmelia badia. På en flat, men översilad hällfanns några få arter t.ex. Rhizocarpon reductum, R.polycarpum och en Porpidia som tyvärr inte gått attbestämma. Intill dessa översilade hällar fanns ävenen del större block och på nordsidan av dessa note-rades Ropalospora umbrina, Lecanora subcarneaoch Tylothallia biformigera.

Särö VästerskogDetta stora reservat omfattar såväl skogsklädda berg-knallar som kustklippor och några mindre öar. 2001kunde bara en mindre del besökas och då undersök-tes framför allt klippor och block vid och väster omSnäckestrand, men även stenhällar i tallskog i densödra delen. 2003 gjordes ett återbesök. Då inven-terades strandklipporna på södra sidan av Kalvviken.

På strandklipporna på Snäckestrand noterades fyraCaloplaca-arter, nämligen C. marina, C. scopularis,C. thallincola och C. crenularia. Vidare noteradesXanthoparmelia tinctina, Verrucaria internig-

rescens, Acarospora atrata, Ochrolechia parella,Anaptychia runcinata, Lecanora actophila, L.helicopis, L. ”subsalina”, L. sulphurea, Rinodinaatrocinerea och Polysporina lapponica. Precis istrandkanten påträffades dessutom Lichina confinisoch en bit upp från vattnet Ramalina cuspidata.

Vid stigen ned mot Kalvviken noterades 2002Parmelia ernstiae, som nyligen är beskriven som nyför vetenskapen. Trots det finns nu minst tre fynd ilandskapet. På en klippa ovan stranden, längst in iKalvviken, noterades bl.a. Acarospora atrata, Aspi-cilia verrucigera, A. simoënsis och Miriquidicaleucophaea. Närmare vattenlinjen växte Xanthoriaaureola och Verrucaria mucosa. Den sistnämndaarten är känd från både Skåne och Bohuslän tidig-are och nu även Halland. Även Caloplaca micro-thallina, L. rimicola, Lecidea confluentula ochAspicilia leprosescens noterades i denna del av reser-vatet.

Längre ut på halvön söder om Kalvviken hittadesLecidea diducens på ett block, vilket var andra fyn-det i landskapet. På själva tippen av halvön hittadesslutligen Caloplaca verruculifera och Ramalinacuspidata. Med dessa tillägg kom Särö Västerskogupp till ca 80 arter, vilket är relativt högt.

SönnerbergenDetta område är enormt och omfattar flera storauddar och en rad öar. Landskapet domineras av klip-por och hällar omväxlande med hedvegetation, fukt-hedar och gräsmarker. Av detta område besöktes baraen bråkdel, nämligen ett parti från Sönnerbergen uttill Kyrkefjäll och dess omgivning.

Inventeringen påbörjades på Sönnerbergen på ettparti med svagt sluttande hällar. Här gjordes enmycket omfattande artlista på nära 50 arter, och detpå bara några kvadratmeter. Naturligtvis domineradeen rad arter som trivs på öppna silikathällar. Utöverde riktigt vanliga arterna noterades bl.a. Cladoniastrepsilis, Porpidia cinereoatra, Stereocaulon evo-lutum, Miriquidica deusta, Pycnothelia papillariaoch Clauzadeana macula. Den sistnämnda hittadeshär på sin tredje lokal under inventeringen. För Rim-ularia gyrizans var det dock första fyndet i landska-pet och arten verkar vara sällsynt i hela landet. Detförsta säkra fyndet gjordes också av Lepraria caesio-alba som växte tillsammans med L. neglecta.

I en liten skreva närmare stranden noterades Ope-grapha gyrocarpa, Pertusaria aspergilla och Fusci-dea cyathoides, men även de lite ovanligare Lecideafuliginosa och Protoparmelia atriseda. Ytterligare

61

Hallands län

en bit närmare stranden påträffades Lecidea con-fluentula och något senare gjordes inventeringensförsta fynd av Protoparmelia picea (Fig. 34) i ettexemplar som inte samlades in. Arten är ny för Hal-land men förväntad eftersom den finns i Bohuslän.På samma ställe växte även Ramalina subfarinaceaoch R. siliquosa.

Strandklipporna var dock mycket glest bevuxna medlavar, eventuellt är de för exponerade. En del av devanligare arterna fanns dock här och var. Flera artersaknades dock helt eller var mycket sällsynta, bl.a.var Xanthoria parietina sällsynt och bara X. aureolafanns spridd på strandklipporna. Vidare saknadesbåde Caloplaca scopularis och Lecanora rimicolaliksom L. umbrina och äkta L. salina. Däremot triv-des Lichina confinis på flera ställen. En vandringsöderut gav dock till slut X. parietina och C. scopu-laris, och dessutom Xanthoria candelaria, Rama-lina polymorpha och R. cuspidata. Ett oväntat fyndgjordes också på ett stort strandblock, nämligenCaloplaca aractina. Arten är visserligen känd frånHalland tidigare, men inte förrän här hittades artenunder inventeringen. Den finns huvudsakligen längskusten från Bohuslän söderut till Skåne och vidarenorrut, men förefaller att vara mycket sällsynt i Hal-land. Inget belägg togs av arten.

TjolöholmDetta område är mycket stort och bara delar har be-sökts. Till att börja med undersöktes lodytor och halvtexponerade toppar av Stormhult. Därefter undersök-tes den mot söder exponerade stranden med klipporoch block i södra delen av Mellanskog. Slutligenbesöktes västsidan av Storeskog, men bara vid Hälle-nabb i nordväst fanns lämpliga klippor vid stranden.Stenytorna i Stormhult uppvisade huvudsakligen tri-viala arter, men några ovanligare arter fanns också.På de skuggiga lodytorna växte Lecanora subcarnea,som fortfarande har relativt få lokaler i landskapet.Runt den halvt exponerade toppen var Rinodinaatrocinerea den mest intressanta arten. Dessutomnoterades Acarospora atrata, som är Hallands nästavanligast art i släktet efter A. fuscata, och Polyspor-ina lapponina.

Stranden i södra delen av Mellanskog var rikare ochdelvis verkade bergarten var något näringsrikare äni omgivande områden. Av de ofta förekommandestrandarterna av Caloplaca var det bara C. verru-culifera som saknades. På Lecanora-sidan var detgott ställt med L. helicopis, L. actophila och L. rimi-cola samt L. ”subsalina” fanns där.

Andra intressanta arter på stranden var Xanthoriaaureola, Verrucaria internigrescens, Xanthoparme-

Fig. 34. Protoparmelia atriseda, noterad bl.a. på Vallda Sandö, börjar oftast som parasit på gula Rhizocarpon-arter, men kan i senare stadier leva fritt.

62


lia tinctina, Lecanora sulphurea, Caloplaca crenu-laria och C. oxfordensis. Den sistnämnda var 2001ny för Halland då den hittades vid Sumpafallen. Dettafynd är det andra i landskapet, medan C. crenulariaär något vanligare och har hittats 13 gånger underinventeringen. Collemopsidium halodytes finns oftapå stranden, men man måste leta för att hitta den.Lätt att hitta är dock Aspicilia leprosescens, somföredrar ovansidan av block som besöks av fåglar.Under inventeringen har 12 fynd gjorts. Slutligennoterades Lichina confinis, som växer precis ovanvattenlinjen. Denna art är lätt att förbigå, men harnu hittats på tio lokaler i denna inventering.

På den sist besökta lokalen i nordväst, Hällenabben,gjordes bara två tillägg till artlistan, nämligen Rama-lina siliquosa och Parmelia omphalodes på ett stortblock ovan stranden.

Vallda SandöÄven detta reservat är stort och omfattar stora ytormed sten i olika former, t.ex. klippor, block, klap-persten, lodytor och småsten. Området besöktes där-för två gånger, 2001 och 2002. Första året under-söktes lavfloran först vid en liten bergknalle intillparkeringsplatsen på nordostsidan. Mindre stoppgjordes även längs vägen västerut mot Kalven. Vid-are undersöktes vissa delar av Kalvens nordostsida,liksom på stranden på Kalvens västsida. 2002 kon-centrerades undersökningarna till Sandöknapp i sö-der. Totalt hittades drygt 100 arter i reservatet.

De skuggade lodytorna och sluttande klipporna vidparkeringsplatsen visade sig vara mycket artrika medbl.a. Umbilicaria hirsuta, Lasallia pustulata, Leca-nora gangaleoides, Fuscidea praeruptorum, Trapel-ia placodioides, T. involuta, Acarospora smaragd-ula och slutligen Caloplaca scotoplaca. Den sist-nämnda har bara ett fynd i Halland sedan tidigareoch är mycket sällsynt i landskapet. Vidare hittadesFuscidea recensa på sin andra lokal i landskapet.Längre upp på bergknallen är förhållandena mer ex-ponerade och andra arter ersätter de tidigare. Härfinns t.ex. Aspicilia simoënsis, Miriquidica deusta,Acarospora atrata, Lecidea fuliginosa och Proto-parmelia atriseda.

Längs stigen västerut påträffades Sphaerophorusfragilis och Carbonea supersparsa, som växer somparasit på Lecanora polytropa. På sluttande klipporpå Kalvens nordostsida noterades Cladonia strep-silis, C. subcervicornis, Pycnothelia papillaria ochRhizocarpon subgeminatum. Den senare är mycketsällsynt i södra och mellersta Sverige, men funnentvå gånger tidigare i landskapet. Dessutom samla-

des Porpidia hydrophila i ett sippervattenstråk, vil-ket är ovanligt då arten normalt växer mindre expo-nerat och på stenar i åar. En liknande förekomst på-träffades dock på sydsidan av Kalven där Stauro-thele fissa påträffades i ett hällkar.

På strandklippor noterades några av de vanligastrandarterna och ett par ovanliga, nämligen Arthoniaphaeobaea och Caloplaca microthallina.

2002 besöktes området runt Sandöknapp vilket gavflera nya arter för området. På ett av fåglar närings-berikat block i en betesmark nära stranden notera-des arter som Ramalina subfarinacea, R. polymor-pha, Caloplaca scopularis, Parmelia sulcata,Anaptychia runcinata och Aspicilia leprosescens. Påklippor på stranden OSO om ”Knappen” växte blandannat två epifyter, nämligen Hypogymnia physodesoch Pseudevernia furfuracea, men även Lecanorasubcarnea var. soralifera, Lecanora rimicola ochStereocaulon evolutum. Den sorediösa formen av L.subcarnea har inte setts tidigare under inventeringen.Strax ovan dessa klippor hittades Porpidia sore-dizodes, Miriquidica leucophaea och Ophioparmaventosa på klappersten.

Lite längre västerut, en bit ifrån stranden, finns fleramindre raviner och en del nordvända lodytor. Fleraav dessa är genom bete och röjningar fortfarandeexponerade och hyser en speciell flora. Här hittadest.ex. rikligt med Lecanora vacillans, en västkustartmed några få gamla fynd i landskapet. Denna artverkar vara en svensk endem knuten till nordvändalodytor. Det är dock viktigt att dessa lodytor intebeskuggas av buskar eller träd. Tillsammans meddenna art hittades Tylothallia biformigera, en annanvästkustart som dock har en vidare utbredning i värl-den. Tyngdpunkten i utbredningen ligger i Sverige iBohuslän för båda dessa arter. På lodytorna samla-des dessutom Fuscidea lygaea, som är ytterligareen art med dessa biotopkrav. På en annan nordvändlodyta hittades Opegrapha gyrocarpa och Caloplacascotoplaca. Den sistnämnde hittades redan 2001 påen lodyta längre norrut i området.

ÄskhultDet har visat sig att lavfloran i anslutning till gamlagårdar ofta är både artrik och intressant med ovan-liga arter. Äskhult är inget undantag för hela 70 ar-ter noterades runt om gården. Längs den gamla sten-muren som leder från parkeringen upp till gårdenfinner man flera mindre vanliga arter. Här finnsLecanora soralifera, Trapelia placodioides, Rhizo-carpon oederi och Placopsis lambii. Andra säll-syntheter var Miriquidica pycnocarpa, Aspicilia

63

Hallands län

Fig. 35. Gamla stenmurar i det äldre kulturlandskapet kan vara mycket intressanta och gömma oanade hemlig-heter. I Äskhult hittades Protothelenella corrosa på sin enda kända lokal i länet.

epiglypta, Lecanora caesiosora som bara har ett pareller några få fynd i landskapet. Något vanligare ärdå Lecidea plana och L. lithophila. Det roligastefyndet var dock det av Protothelenella corrosa, somär ny för Halland (Fig. 35). I Syd- och Mellansve-rige är ett drygt tiotal fynd gjorda, närmast i Väster-götland. Arten växer på block nära marken därfuktigheten relativt hög.

Uppe vid gården hittades några gamla tegelpannor,krossade och halvbegravda i jorden. På dessa fannsen Verrucaria som inte har gått att sätta namn på,men den kan vara ovanlig för den passar inte på nå-gon av de vanligare arterna. Vissa likheter finns medV. maculiformis, men perithecierna är för flacka ochbålen för dåligt utvecklad. Öster om gården liggeren gammal fägata där bl.a. epifyten Pertusaria amarasamt Stereocaulon tomentosum, Fuscidea prae-ruptorum och Opegrapha gyrocarpa växte.

Sydost om P-platsen finns i bokskog en del lodytoroch klippor med flera ovanliga arter. En av dem ärPertusaria flavicans, som har en gammal lokal i land-skapet, men som inte setts hittills under invente-ringen. Andra arter på lodytorna var Micarea lutu-lata, M. sylvicola och Caloplaca crenularia. Påmossiga klippor sågs även Cladonia caespiticea ochC. cyathomorpha. Den sistnämnda har fyra kändalokaler i landskapet, men är känd från ytterligare enhandfull lokaler i de omgivande landskapen.

64


Appendix 3. Kommenterad artlista

*Absconditella trivialis. 1 lokal. Strattebo vid Fegen påfuktig sand i vägkanten av en grusväg (Fig. 36). Nyför Halland 2003.

Acarospora atrata. 15 lokaler. Från Halmstad och norrut(Fig. 59). Växer på exponerade silikatklippor, främstvid kusten.

Acarospora fuscata. 40 lokaler. Växer på exponeradesilikatklippor, block, stenar, stenmurar etc.

Acarospora sinopica. 3 lokaler. Är beroende av järnhaltigsten i exponerade miljöer.

Acarospora smaragdula. 9 lokaler. Förekommer på ex-ponerad silikatsten, t.ex. klappersten, rösen, stenmu-rar och klippor.

Acarospora sp. 2 lokaler. Saknar lavsyror, men enligt pre-liminära DNA-undersökningar av Anna Crewe iUmeå är dessa kollekter A. smaragdula utan nor-stictinsyra.

Agonimia tristicula. 1 lokal. Funnen på Balgö i mosskuddepå vittrad, låg klippa, troligen svagt kalkförande iexponerad miljö.

Amandinea punctata. 10 lokaler. Samtliga fynd gjorda påklippor strax ovan eller vid havsstränder, oftast i nå-got fågelgödslade lägen.

Anaptychia runcinata. 16 lokaler. Uppträder på havs-stränder i något skyddat läge.

Arctoparmelia incurva. 10 lokaler. Mindre allmän art somförekommer både vid kusten och i inlandet på expo-nerad silikatsten.

Arthonia cf. coronata 1 lokal. Tönnersjömålet. Dennaparasit här på podetierna av Cladonia subulata, mendet är oklart vilken eller vilka värdar som arten kanväxa på. Även taxonomin och nomenklaturen äroklar. Ny för Sverige 2003.

Arthonia glaucomaria. 8 lokaler. Uppträder som parasitpå apothecierna av Lecanora rupicola. Samtliga lo-kaler ligger vid kusten.

Arthonia phaeobaea. 7 lokaler. Relativt ovanlig art somväxer på silikatklippor närmast vattenlinjen längshavsstränder. Arten är vanligast i Bohuslän och fö-refaller vara sällsynt i andra landskap.

Arthrorhaphis citrinella. 16 lokaler. Förekommer främstpå skuggiga lodytor i skog, men ibland i något merexponerade miljöer. Oftast steril.

Aspicilia caesiocinerea. 29 lokaler. Allmän art på expo-nerad silikatsten, men finns även i skuggigare habitat.Morfologin blir då ofta förändrad.

Aspicilia cinerea. 23 lokaler. Allmän art på exponeradsilikatsten.

Aspicilia contorta. 1 lokal. Denna art växer huvudsakli-gen på naturlig kalksten på Öland och Gotland, menfinns även spridd i andra delar av landet på cementoch kalksten. Tyvärr gick fyndet inte att föra till un-derart. Ny för Halland 2002.

Aspicilia cupreogrisea. 1 lokal. Fjärehals. Sällsynt art iHalland, men är vanligare i Bohuslän och Väster-götland. Belagd bara en gång tidigare i Halland.

Aspicilia epiglypta. 3 lokaler. Påträffad två gånger iinlandet och en gång vid kusten. Växtplatsen varie-rar från solexponerat klapperstensfält, till halv-skuggad stenmur och slutligen klippa vid å. Liksomföregående art vanlig i Bohuslän och Västergötlandmen ovanlig i andra delar av landet. Ett fjärde fyndsom eventuellt hör hit gjordes på Vendelsö, men kol-lekten är svårtolkad och får betraktas som osäker.

Aspicilia laevata. 12 lokaler. Växer huvudsakligen påbeskuggade lodytor och andra skuggiga platser. Inteovanlig i sin miljö men mindre allmän i helhet.

Aspicilia leprosescens. 12 lokaler. Denna art trivs på nå-got fågelgödslade block strax ovan strandlinjen längsmed kusten, men är inte allmän.

*Aspicilia simoënsis. 10 lokaler. Relativt ovanlig, mentämligen lätt förbisedd art på exponerad silikatsten,både på klippor och block (Fig. 60). Ej belagd frånHalland tidigare, men Foucard uppger Sk–Upl.

Aspicilia verrucigera. 7 lokaler. Relativt ovanlig art sombara belagts en gång tidigare i Halland. Spridd i Syd-och Mellansverige med betoning på Västergötland,Bohuslän och Värmland. Förekommer på expone-rad silikatsten av olika slag.

*Bacidia carneoglauca. 1 lokal. Brogård. Växte på lod-yta av skuggigt block vid å tillsammans med B. viridi-farinosa, B. trachona och Opegrapha lithyrga. Nyför Sverige 2001.

Bacidia trachona. 1 lokal. Brogård. Denna art växer hu-vudsakligen på stambaser, men förekommer även påsten i skuggiga lägen. Är sannolikt relativt sällsynt,men också något förbisedd.

Bacidia viridifarinosa. 9 lokaler. Växer beskuggad silikat-sten vid åar och sjöstränder, men förekommer ävensom epifyt (Fig. 37).

Bacidina arnoldiana. 3 lokaler. Denna epifyt växer säll-synt även på fuktig sten vid vattendrag och andra

Fig. 36. Absconditella trivialis är med sina små blekaapothecier på fuktig mark lätt förbisedd.

65

Hallands län

fuktiga platser.Bacidina inundata. 21 lokaler. Detta är en karaktärsart på

fuktig sten i vattendrag och vid sjökanter. Arten ärspridd i hela länet.

Baeomyces rufus. 18 lokaler. Allmän art som växer påsilikatsten och jord på både exponerade och skug-giga platser.

Biatora chrysantha. 1 lokal. Suseån-Hult. Denna relativtvanliga art växer huvudsakligen på mossa på träd-stammar, men påträffades här på mossa på en skug-gig lodyta.

Bryoria fuscescens. 2 lokaler. Denna epifyt påträffas säl-lan, men regelbundet, på exponerad silikatsten.

Buellia aethalea. 11 lokaler. Mindre allmän art som upp-träder inblandad med andra arter på klappersten ochsolexponerade klippor, främst vid kusten men även iinlandet.

Buellia badia. 9 lokaler. Relativt ovanlig art. Växer påsolexponerade klippor, både i inlandet och vid kus-ten (Fig. 61).

Calicium corynellum. 1 lokal. Högeklint. Växer på skugg-iga, men torra lodytor av silikatsten. Ett fynd i Hal-land känt sedan tidigare. Arten är sannolikt mycketsällsynt i hela länet, men är något vanligare i andralandskap, dock ingenstans allmän.

Caloplaca aractina. 1 lokal. Sönnerbergen. Uppträder påkustklippor tillsammans med t.ex. C. scopularis. Ettfynd under denna inventering och två tidigare antyderatt arten är mycket sällsynt i Halland (Fig. 38).

*Caloplaca arenaria. 4 lokaler. Arten växer oftast på litenäringsrikare sten än ren granit. I Halland är den fun-nen på två lokaler vid Fegen och två vid Lygnern. Isamtliga fall växte den på relativt exponerad sten näravattenlinjen. Ny för Halland 2003.

Caloplaca chlorina. 6 lokaler. Växtplatserna har det ge-mensamt att de har relativt högt pH och ofta är

näringsberikade. Några av förekomsterna är på ce-ment, andra på fågelgödslad sten vid insjöar och yt-terligare något på relativt näringsrik sten vid havs-stranden. På cement i städer och byar är arten rela-tivt vanlig.

Caloplaca citrina s. str. 5 lokaler. Denna art är långt mervanlig än de få fynden ger intryck av, men växtplatse-rna är huvudsakligen cement, murbruk o. dyl. utan-för värdefulla naturområden.

Caloplaca crenularia. 13 lokaler. Flertalet av förekom-sterna är på sten vid eller nära havsstranden, dockinte tillsammans med de marina arterna i släktet.Några fynd har dock gjorts på något näringsrikaresten i vid insjöar och återstoden på lodytor. I det se-nare fallet är arten sig ganska olik, med tunn bål ochsmå apothecier. I länet får arten betraktas som mind-re allmän.

Caloplaca decipiens. 2 lokaler. Även om arten inte är sär-skilt vanlig så finns betydligt fler förekomster än detvå som noterats under inventeringen. Arten förekom-mer i länet nästan uteslutande på cement och mur-bruk i människoskapade miljöer, alltså inte i reser-vat och liknande. Den är dock ovanligare även i dennamiljö än t.ex. C. citrina och C. saxicola.

*Caloplaca flavocitrina. 3 lokaler. Arten har tidigare förtssamman med C. citrina, men betraktas nu som engod art. Den förekommer ofta tillsammans med C.citrina på cement och liknande substrat. Ny för Hal-land 2003.

Caloplaca holocarpa. 7 lokaler. Förekomsterna fördelarsig på två olika substrat, framför allt cement ochmurbruk, men den växer även på silikatsten, t.ex.småsten på marken.

Caloplaca marina. 17 lokaler. Denna marina art finns isamtliga kustreservat och växer på strandklippornastrax ovan vattenlinjen.

Fig. 37. Bacidia viridifarinosa växer på sten och bark på skuggiga platser med jämn och hög fuktighet.

66


Caloplaca microthallina. 12 lokaler. Liksom föregåendeväxer denna art på strandklippor, men är inte fullt såvanlig. Tämligen ofta går den dock att leta upp i min-dre mängder i skrevor, sprickor eller som epifyt påVerrucaria maura.

*Caloplaca oxfordensis. 3 lokaler. Denna art växer säll-synt på klippor, helst sådana av lite mer näringsrikatyp. Första fyndet gjordes på block ute i Högvadsånvid Sumpfallen, andra i Tjolöholm på strandblockovan de marina arterna och det tredje på en lodytapå Balgö. Arten är sannolikt mycket sällsynt i länet.Ny för Halland 2001.

Caloplaca saxicola. 4 lokaler. Denna art är inte ovanligpå murbruk och cement, men har bara noterats någrafå gånger i denna inventering.

Caloplaca scopularis. 17 lokaler. Denna marina art finnsockså nära nog i samtliga kustreservat tillsammansmed C. marina och C. thallincola. Till skillnad fråndessa två föredrar C. scopularis de fågelgödsladeklipporna och blocken.

Caloplaca scotoplaca. 1 lokal. Vallda Sandö. På sin endamoderna lokal växer arten på en delvis beskuggadlodyta i norra delen av reservatet. Arten är känd frånen gammal lokal i Halland och får anses som mycketsällsynt.

Caloplaca thallincola. 18 lokaler. Detta är den tredje avde marina Caloplaca-arterna som man kan räkna medatt finna på havsstrandklippor i länet. Arten växerofta tillsammans med C. marina och Verrucariamaura när strandlinjen.

Caloplaca verruculifera. 9 lokaler. Jämfört med de andrafyra marina Caloplaca-arterna är detta densällsyntaste. Den föredrar kraftigt fågelgödslade plat-ser i relativt exponerade lägen.

*Caloplaca vitellinula. 1 lokal. Virsehatt. Arten är knutentill beskuggade lodytor, gärna med svagt kalkförande

berggrund. Arten är nordlig och finns närmast i Bo-huslän, dock mycket sällsynt även där. Ny för Hal-land 2003.

Candelariella aurella. 6 lokaler. Förekommer vanligen påmurbruk och cement i människans närhet. Under in-venteringen har arten hittats på just dessa substrat ifem fall av sex, men det sjätte fyndet gjordes pånäringsrikare sten vid stranden vid Tjolöholm.

Candelariella coralliza. 25 lokaler. På silikatblock ochklippor i exponerat läge påträffar man ofta denna art,men helst uppe på krönet där fåglar gödslar emel-lanåt. Arten är vanlig både vid kusten och inlandet.

Candelariella vitellina. 39 lokaler. Detta är en av de van-ligaste arterna på block och klippor och den är intelika kräsen som C. coralliza. Till skillnad från dennagynnas C. vitellina inte lika hög grad av gödslingoch tål dessutom skuggigare förhållanden.

*Carbonea supersparsa. 9 lokaler. På Lecanora polytropa,L. intricata och L. chlorophaeodes påträffas iblanddenna art, med sina svarta apothecier (Fig. I). Ny förHalland 2001 (Fig. 62).

*Catillaria atomarioides. 1 lokal. Karsefors. På en flatsilikathäll precis under dammluckorna på träffadesdenna lilla art. Den anges i Santesson (2004) varaspridd från Sk–Upl, men det finns inga belägg avarten i Halland i de stora herbarierna. Ny för Hal-land 2002.

Catillaria chalybeia. 19 lokaler. Till skillnad från flera avstrandarterna av släktet Caloplaca lyser inte dennaart med sin närvaro. Likväl finns den i alla kust-reservaten, där den växer på exponerade klippor till-sammans med bl. a. Lecanora helicopis en bit ovanvattenlinjen. Ibland träffar man även på den påinlandslokaler som t.ex. vid Brogård där den växerpå sten vid Fylleån.

Cetraria aculeata. 7 lokaler. På torra, sandiga eller grusiga

Fig. 38. Caloplaca aractina förekommer sällsynt i landskapet på hårda kustklippor.

67

Hallands län

ställen där annan vegetation har svårt att klara sigkan man finna den bruna busklav. I Halland finnsden dels i de sandiga reservaten i söder, dels på san-diga ytor i kustreservaten i norr.

Cetraria chlorophylla. 2 lokaler. Denna epifyt förekom-mer sällsynt på sten, men noterades dels på Årsnäs-udden och dels i Yttra Berg.

Cetraria islandica. 1 lokal. Märkligt nog har denna all-männa art bara påträffats en gång under inventer-ingen, nämligen på Vendelsö. Den trivs annars brapå sandiga och torra platser, liknande de där C.aculeata påträffats.

Cetraria muricatum 3 lokaler. Nära släkt med C. aculeata,som ofta växer i samma miljöer, men är något ovan-ligare.

*Chrysotrix chlorina. 1 lokal. Högeklint. På torra, menrelativ skuggiga lodytor hittar man ibland denna lys-ande gula art, som kan täcka stora ytor på klippor. IHalland liksom i större delen av södra och mellerstaSverige är den med all säkerhet mycket sällsynt. Nyför Halland 2001.

Cladonia arbuscula ssp. arbuscula. 10 lokaler. Detta ären karaktärsart för alla magra och torra miljöer ochär långt mer vanlig än fyndstatistiken säger. Artenhar helt enkelt inte noterats konsekvent från alla lo-kaler där den finns.

Cladonia arbuscula ssp. mitis. 1 lokal. Haverdal. Man harnyligen slagit ihop denna art med C. arbuscula ochbetraktar den numera som en underart. Denna är van-

ligare i norr och troligen sällsynt i Halland, någotdetta enda fynd antyder.

Cladonia bellidiflora. 2 lokaler. Av alla bägarlavar är denhär en av de ovanligare i Halland. Två gamla fyndoch två under denna inventering är sannolikt inte heltmissvisande, även om den förbisetts flera gånger.

Cladonia caespiticia. 14 lokaler. Arten förefaller att varastarkt förbisedd, inte bara i Halland, utan i stora de-lar av västra Sverige. Söker man i mossa på skug-giga skogslokaler finner man ofta denna kudd-bildande art.

Cladonia carneola. 2 lokaler. Två fynd är säkert missvis-ande för denna relativt vanliga art och jag har säkertförbisett den flera gånger.

Cladonia cenotea. 2 lokaler. Som arten ovan.Cladonia cervicornis. 12 lokaler. Flera arter av bägarlavar

bildar kuddar av basalfjäll och detta är en av dem.Den är påträffad främst på klippor i kustreservatenmen finns även i inlandet.

Cladonia chlorophaea s. lat. 15 lokaler. En av släktetsvanligaste arter men starkt underrepresenterad i in-venteringen. Vanlig på många olika underlag. Ingaförsök har gjorts att skilja den från C. pyxidata ellergenom kemiska undersökningar särskilja den från C.novochlorophaea, C. cryptochlorophaea, C. mero-chlorophaea eller C. grayi.

Cladonia coccifera. 17 lokaler. Även denna art är en avde vanligaste i öppna och torra miljöer.

Cladonia coniocraea. 6 lokaler. Denna art brukar växa på

Fig. 39. Cladonia cyathomorpha växer på mossiga block och lågor och förefaller vara sällsynt.

68


trädbaser, men den går även över på andra substrat,bl.a. tunna jordlager på sten.

Cladonia cornuta. 1 lokal. Skummeslöv. Detta är enkaraktärsart i barrskogar och allmän i t.ex. Småland.I Halland är den dock eventuellt inte så vanlig i skogs-reservaten som huvudsakligen är lövskogar.

Cladonia cyanipes. 1 lokal. Skummeslöv. Denna art ärstarkt underrepresenterad i inventeringen och är sä-kert vanligare än vad det enda fyndet antyder.

Cladonia cyathomorpha. 3 lokaler. Detta är en sällsyntart som förekommer i skuggiga, fuktiga lövskogaroch växer i mossa på block och lågor (Fig. 39). To-talt är nu fyra lokaler i landskapet kända, alla i norradelen. I övrigt finns ett fynd vardera från Bohuslän,Västergötland, Dalsland och Skåne. Eventuellt börden rödlistas men kunskapen är ännu bristfällig omdess ekologiska krav.

Cladonia digitata. 5 lokaler. Denna art är mycket allmänoch starkt förbisedd under inventeringen.

Cladonia fimbriata. 7 lokaler. Är en av de vanligare ar-terna som dock förbisetts under inventeringen.

Cladonia floerkeana. 13 lokaler. Denna vanliga art harpåträffats både i de sandiga reservaten i söder ochpå hedmark i inlandet och längs kusten.

Cladonia foliacea. 11 lokaler. På sandig, mager mark trivsC. foliacea bäst och är funnen i kustreservaten.

Cladonia furcata. 12 lokaler. Denna vanliga art trivs ocksåfrämst i den karga miljö längs kusten, men finns äveni inlandet på berghällar och liknande.

Cladonia glauca. 2 lokaler. De två fynden indikerar attarten är sällsynt. Åtta gamla fynd i Halland visar docksnarare att arten förbisetts av mig.

Cladonia gracilis. 9 lokaler. Flertalet av lokalerna är kust-reservat, men enstaka fynd i inlandet finns också.

Cladonia macilenta. 9 lokaler. Till skillnad från föregå-ende art är flertalet fynd gjorda i inlandet och baranågra få i de sydliga kustreservaten.

Cladonia macrophylla. 3 lokaler. Före inventeringen fannstvå kända lokaler i Halland och nu har tre tillkom-mit. Arten hör troligen till de lite ovanligare arterna,men har säkert förbisetts något.

Cladonia peziziformis. 2 lokaler. Denna art påträffades förförsta gången i landet på Mästocka ljunghed 1992,men har sedan setts vid upprepade tillfällen ungefärpå samma plats i reservatet. 2001 fanns den relativtrikligt på tre mindre ytor med naken torv, men aldrigpå de nybrända eller på de mer igenväxta ytorna. Defläckar där arten växer ligger alla på svagt sluttandemark i syd- eller östläge. I samtliga fall finns ljung-plantor inom en decimeters avstånd. Följearter somnoterades är: Cladonia fimbriata, C. polydactyla, C.macilenta, C. chlorophaea, Placynthiella icmalea,P. oligotropha och P. uliginosa samt Trapeliopsisgranulosa. 2003 hittades en ny lokal på Tönnersjö-målets övningsfält och denna förekomst är långt ri-kare än den i Mästocka. Här hittades färska podetiermed fruktkroppar (Fig. 4) på platser som bränts ny-ligen, huvudsakligen på svagt sluttande mark. Isänkor där vegetationen klarat sig undan brandenklarar C. peziziformis inte av att etablera sig. Inteheller på krönen av de låga kullarna hittades arten. I

princip fanns inga följearter på de brända ytorna.Rödlistad i kategori CR.

Cladonia phyllophora. 1 lokal. Denna art är vanlig i storadelar av södra och mellersta Sverige, men mindrevanlig längst i söder. I Halland finns ett fynd sedantidigare och nu har ytterligare ett gjorts. Visserligenhar den säkert förbisetts något men den är troligenrelativt sällsynt i landskapet.

Cladonia pleurota. 5 lokaler. Är en av de vanligare ar-terna i släktet som dock förbisetts under inventer-ingen.

Cladonia polydactyla. 4 lokaler. Är en av de vanligarearterna i släktet som dock förbisetts under inventer-ingen.

Cladonia portentosa. 13 lokaler. Detta är en karaktärsartpå mager, torr mark, framför allt i kustreservaten menfynd finns även i inlandet.

Cladonia rangiferina. 1 lokal. Skummeslöv. Märkligt noghittades denna art bara på en lokal i länet, men denborde vara vanligare. Sannolikt har den förbisettsnågot men den är säkert inte så vanlig som C.arbuscula, vars huvudsakligen skillnad är den gul-vita färgen.

Cladonia rangiformis. 5 lokaler. Arten har påträffats ispridda reservat längs kusten där den växer på sand-iga, magra marker.

Cladonia scabriuscula. 1 lokal. Denna art är mycket van-ligare i länet än det enda fyndet antyder. Dels är denförbisedd och dels växer den ofta i miljöer utanförreservat.

Cladonia squamosa. 16 lokaler. Detta är den art avbägarlavar som hittats på näst flest lokaler, något sominte är överraskande då den finns i flera olika mil-jöer. Flertalet fynd är dock gjorda i inlandsreservaten.

Cladonia strepsilis. 6 lokaler. Denna kuddbildande artuppträder helst på berghällar och hedmark vid kus-ten, men den växer även på t.ex. ljungheden iMästocka.

Cladonia subcervicornis. 13 lokaler. Ytterligare enkuddbildande art som huvudsakligen uppträder påhällmarker och mager hedmark i kusttrakterna, mennågra inlandsfynd finns det också.

Cladonia subulata. 4 lokaler. Denna art är inte en av devanligaste i länet, men är sannolikt något förbisedd.Den hittades dels på sandig, torr hedmark, dels påsten i ett röse.

Cladonia uncialis. 13 lokaler. På flertalet sandiga platserlängs kusten kan man finna denna bägarlav, men denfinns även på lämpliga platser i inlandet.

Cladonia zopfii. 1 lokal. Haverdal. I Bohuslän och Väs-tergötland finns de flesta av lokalerna för denna artoch i Halland är den relativt sällsynt. Genomförväxlingsrisk med föregående art kan den dock hamissats på några lokaler.

Claucadea monticola. 4 lokaler. På ren kalksten kan manfinna denna art, men i Halland förekommer den hu-vudsakligen på cement. De fyra fynden har gjorts irelativt olika miljöer, både skuggiga i närheten avvatten och på torra, exponerade lokaler.

Clauzadeana macula. 3 lokaler. Detta förefaller inte attvara en allmän art i södra och mellersta Sverige då

69

Hallands län

bara drygt ett 30-tal gamla fynd finns i området. Ettär i Halland och nu har tre nya gjorts. Arten är litenoch lätt att förbise. Fynden har gjorts i kustreservatpå klappersten och på exponerade klippor.

*Collemopsidium halodytes. 12 lokaler. När inventeringenbörjade var arten inte känd i landskapet, men det harvisat sig att den finns i åtminstone två av tre kust-reservat, där den växer strax under eller över vatten-linjen. Ny för Halland 2001.

*Cystocoleus ebenus. 9 lokaler. Racodium rupestre ochdenna art är oskiljbara i fält och därför krävs det attman samlar in arten för bestämning. Det visade sigatt de båda arterna är ungefär lika vanliga, men dehar påträffats bara en gång på samma lokal. Trotsdet förfaller växtplatserna att vara likadana; skug-giga och fuktiga lodytor. Nästan alla fynd är kon-centrerade till Halmstads kommun (Fig. 63). I Santes-son uppges Sk–TL, men det finns inga belägg frånHalland i de stora herbarierna. Ny för Halland 2001.

Dermatocarpon luridum. 10 lokaler. På sten i och längsvattendrag och vid sjöstränder kan man finna dennabladlav som blir lysande grön i väta. Vattenkvalitetenbör vara god då arten inte tål föroreningar. Däremotverkar det inte spela någon roll om vattnet är rikteller fattigt på näring eller humusämnen.

Dibaeis baeomyces. 2 lokaler. Precis som Cladonia pezizi-formis är denna art bara påträffad på Mästockaljunghed och Tönnersjömålet. Arten har en huvud-sakligen nordlig utbredning och är relativt ovanlig isöder, något som styrks av de få fynden i denna in-ventering. I söder är den sällan fertil och måste kän-nas igen på den vita bålen med nästa klotrunda knö-lar.

Diploschistes scruposus. 29 lokaler. Detta är en karaktärs-art på lodytor, kanske främst i något skuggig miljömen även på tämligen exponerade, men nordvändaklippor.

Diplotomma alboatra. 14 lokaler. Denna art har slagitssamman med D. ambiguum, som tidigare ansågs varaden art som förekommer på kustklippor, gärna någotfågelgödslat. Under inventeringen har huvudsakli-gen kustformen noterats, men D. alboatrum s. str.har även noterats på murbruk en gång och på en lod-yta en gång.

Endococcus perpusillus. 2 lokaler. På bålen av Schaereriafuscocinerea på ett block i ån vid Danska Fall hitta-des denna parasit. Arten är känd från landskapet ti-digare men förfaller att vara tämligen ovanlig.

*Endococcus propinquus. 5 lokaler. Som värd för dennaparasit har Ionaspis lacustris och Porpidia-arter no-terats. Habitatet varierar något med värden, från stenvid eller i vatten till skuggiga lodytor eller block. Nyför Halland 2001.

*Endococcus rugulosus. 1 lokal. Kvarnbacken vid Hög-vadsån. På en flat häll som är överspolad av vattenstörre delen av året växte denna parasit på en bål aven Rhizocarpon. Ny för Halland 2002.

Enterographa zonata. 29 lokaler. På beskuggade lodytorär detta en karaktärsart som kan täcka relativt storaytor. Den är oftast steril men ibland finner man ävende perithecie-liknande apothecierna.

Ephebe lanata. 7 lokaler. På sten i åar och vid sjöstränderfinner man ibland denna finförgrenade, mörkbrunabusklav. Den är lätt att missa då den ofta växer näravattenytan och påminner om algöverdrag.

Evernia prunastri. 1 lokal. Vendelsö. På bark är denna artvanlig och spridd men på sten uppträder den barasällsynt.

Fuscidea cyathoides 43 lokaler. Detta är en av de allravanligaste arterna på sten. Så fort det finns en lodytaeller större block som inte är helt exponerat finnerman ofta denna art.

*Fuscidea cyathoides v. sorediata. 3 lokaler. Sällsyntfinner man F. cyathoides med soral och den har idagvarietetsstatus. Två av lokalerna var inlandslokalervid åar och den tredje ett kustreservat. Ny för Halland2001.

Fuscidea gothoburgensis. 1 lokal. Klövaberget. En litebål av denna art noterades på en skuggig lodyta. Ar-ten är inte vanlig, men finns rikligast i Bohuslän ochVästergötland.

Fuscidea lygaea. 2 lokaler. I Sandsjöbacka och ValldaSandö påträffades en art som var svår att bestämma(Fig. 40). Bäst passade F. lygaea, men den var dåinte känd från Sverige. Något senare har teorin att F.tenebrica, som är känd från Sverige sedan tidigare,skulle vara identisk med F. lygaea framförts. Om såär fallet ska detta namn ha företräde. F. tenebrica ärkänd från framför allt västkusten på nordvända lod-ytor, som dock inte bör vara beskuggade av skog.

Fuscidea praeruptorum. 31 lokaler. På framför allt skug-giga och nordvända lodytor och block finner manofta denna sorediösa art (Fig. 64). Dess C+ rosa re-aktion gör den relativt lätt att känna igen även i fält.Bara två lokaler var kända från Halland innan in-venteringen påbörjades.

*Fuscidea recensa. 2 lokaler. Denna art är mycket säll-synt i södra Sverige och inte noterad i Halland tidi-gare. Den hittades dels på ett block i ån vid DanskaFall, dels i Vallda Sandö på en skuggig lodyta. Nyför Halland 2001.

Gyalideopsis anastomosans. 1 lokal. Sumpafallen. Dennaart ansågs kanske vara vanligast på tunna grenar avgranar i fuktiga lägen, men fynd på en mängd olikasubstrat de senaste åren ger en lite annorlunda bild. IHalland fanns dock inga fynd på sten tidigare. VidSumpafallen växte den på en ruin byggd av silikat-block. Miljön var både skuggig och fuktig.

Haematomma ochroleucum. 36 lokaler. På lodytor av olikaslag och beskuggning finner man ofta denna art, somäven uppträder på äldre lövträd. Det finns två ke-miska raser, den ena saknar usninsyra (v. porphyrium)och den andra har denna lavsyra (v. ochroleucum).Båda varieteterna har normalt atranorin, porfyrylsyraoch zeorin. På sten har jag dock bara påträffat v.ochroleucum. Kemiska studier av detta material harvisat att den ibland saknar atranorin eller zeorin.

Halecania ralfsii. 1 lokal. Fjärehals. Denna art är mycketsällsynt i landet och bara några få förekomster i Bo-huslän och Västergötland finns sedan tidigare. Artenväxte på strandklippor i exponerat läge någon drygmeter ovan vattenlinjen. Ny för Halland 2001.

70


Hypocenomyce scalaris. 1 lokal. Björkekullen. På sur barkav olika trädslag och på ved förekommer denna arttämligen allmänt i hela landet. Någon gång kan manäven hitta den på sten, som här på ett block i ett skogs-bryn.

Hypogymnia physodes. 20 lokaler. Denna epifyt förekom-mer relativt ofta på klippor och block, där den ver-kar trivas bra.

Hypogymnia tubulosa. 2 lokaler. Till skillnad från H.physodes är banden till bark starkare hos denna artoch antalet förekomster på sten är betydligt färre.

Imschaugia aleurites. 1 lokal. Vendelsö. Denna art växernästan uteslutande på bark och ved, men på Vendelsöhittades den på ett litet sandstensblock.

Ionaspis lacustris. 25 lokaler. På sten vid och i åar ochvid sjöstränder är detta en karaktärsart och utgör oftaett vackert inslag med sin svagt ockrafärgade bål.Ibland finner man den även i hällkar och liknande.

Lasallia pustulata. 32 lokaler. På svagt sluttande till lod-räta ytor av klippor där de sipprar lite vatten finnerman ofta denna karaktäristiska bladlav. Den är all-män både i inlandet och vid kusten, men trivs bästpå exponerade platser.

Lecanactis abietinum. 1 lokal. Högeklint. Denna art växeroftast på äldre träd, men ibland hoppar den över påsten, så som i detta fall. Den var dock steril.

Lecanactis latebrarum. 1 lokal. Tillsammans med föregå-ende art växte även denna skorplav som en luckerkrusta på flera lodytor. Arten är sällsynt men sanno-likt förbisedd. Ny för Halland 2001.

*Lecania cf. atrynoides. 4 lokaler. På några spridda plat-ser längs kusten har en Lecania hittats, som passarväl in på L. atrynoides, men arten kan förväxlas medL. aipospila. I tidigare rapporter har jag uppgivit justdenna art, kanske felaktigt. Det är ont om bra jämfö-

relsematerial så bestämningen är något osäker ochmaterialet är hos Naesborg i Uppsala, som håller påmed en avhandling om släktet. Om bestämningen ärriktig är arten ny för Halland.

Lecania erysibe. 3 lokaler. Enligt antalet belägg i herbarier-na är detta en ovanlig art, men den är sannolikt för-bisedd. Bäst trivs den på fågelgödslad cement, menden förekommer även på gödslade havsstrands-klippor. Ny för Halland 2002.

Lecania sp. 1 lokal. Vendelsö. På en väderkvarn påVendelsö hittades en Lecania som inte gick att be-stämma. Den har skickats till Rikke Reese-Naesborgför bestämning.

Lecanora achariana. 4 lokaler. I Sörmland, Uppland,Bohuslän och Västergötland har denna art sina star-kaste fästen, medan den i övriga landskap är tämli-gen ovanlig. I Halland finns sedan tidigare några fyndoch nu har ytterligare fyra gjorts. Den är påträffaddels på flata hällar vid kusten och dels vid sjöar iinlandet.

Lecanora actophila. 15 lokaler. Även om arten finns i deflesta kustreservat är man ofta tvungen att leta en delefter den, där den sitter blandad med den långt van-ligare L. helicopis en bit ovan strandlinjen.

Lecanora albescens. 7 lokaler. På murbruk och cement ärdenna art tämligen vanlig och alla fynd utom ett gjor-des på dessa substrat. Ett fynd gjordes dock på ettfågelgödslat block vid en sjöstrand.

Lecanora caesiosora. 3 lokaler. Detta är en sorediös skorp-lav i södra Sverige, där den har få förekomster. IHalland har den hittats på stenrösen vid två tillfällenoch på en stenmur vid ett. Arten är även känd från engammal lokal i landskapet.

Lecanora campestris. 1 lokal. Varbergs fästning. Detta ärofta en utpräglad murart och detta fynd är också gjort

Fig. 40. Fuscidea lygaea är en av flera sällsynta arter i släktet.

71

Hallands län

på en mur, eller rättare sagt på en av väggarna påVarbergs fästning.

Lecanora cenisia. 2 lokaler. Denna art är relativt ovanligi söder, men vanligare redan i Västergötland. De tvåfynden gjordes på skuggiga lokaler men arten skyringalunda solen.

Lecanora chlorophaeodes. 10 lokaler. De första två årensöktes denna art men missförstods ofta, men 2003hade begreppen klarnat och flera fynd gjordes då.Med all sannolikhet finns många fler lokaler. Artenförekommer på solexponerade silikatklippor ochblock, ofta tillsammans med L. polytropa och L.intricata.

Lecanora ”dispersa”. 4 lokaler. Till denna art har någrafynd av Lecanora förts som inte med säkerhet harkunna bestämmas till L. flotowiana, som troligen ärden vanligaste arten i L. dispersa-gruppen på mur-bruk och cement.

*Lecanora flotowiana. 2 lokaler. Arten tillhör den svåraL. dispersa-gruppen, som fortfarande är taxonomisktoklar, men på två lokaler har denna art med säkerhetkunnat beläggas. I båda fallen växte arten på cement.Ny för Halland 2003.

Lecanora gangaleoides. 23 lokaler. På beskuggade lod-ytor och nordsidan av block och murar är denna artinte helt ovanlig. Mycket sällan hittar man den i heltexponerade lägen (Omslag baksida, Fig. 65).

Lecanora helicopis. 17 lokaler. I samtliga kustreservat medstrandklippor förekommer denna karaktärsart somöverallt dominerar i ett bälte någon meter över vatten-linjen.

Lecanora intricata. 41 lokaler. Detta är en av de vanli-gaste Lecanora-arterna som finns på de flesta solex-ponerade klippor och block. Den är dock sällan be-ståndsbildande.

Lecanora muralis. 23 lokaler. Denna art uppträder på liteolika typer av lokaler. Dels växer den på fågel-gödslade block och klippor vid sjöstränder. I liknandemiljöer finns den även vid kusten. Då berggrundenär rikare behövs ingen gödsling utan arten mår braändå. Slutligen växer den ibland på cement. Det ärdock alltid i exponerade lägen.

Lecanora orosthea. 24 lokaler. Denna art föredrar verti-kala ytor av block och klippor som gärna bör varanågot beskuggade eller vetta mot norr.

Lecanora polytropa. 47 lokaler. Detta är den mest spriddaoch vanligaste arten på sten i släktet. Den finns näs-tan alltid på klippor och block, främst i exponerademiljöer där den blir välutvecklad. Till skillnad motL. intricata tål den dock en del skugga och finns i-bland på skuggiga lodytor, men då är oftast liten ochdåligt utvecklad.

Lecanora rimicola. 11 lokaler. Detta är en utprägladhavsstrandsart som ofta växer tillsammans med L.helicopis, Rinodina gennari och Catillaria chaly-baea. Den är liten och har därför förbisetts i mångaår. Den har gått att hitta i drygt hälften av de lämp-liga kustreservaten. Ny för Halland 2001.

Lecanora rupicola. 30 lokaler. Även detta är en karaktärs-art för solexponerade silikatklippor och stenmurar.Det är dock inte alltid den finns, men oftast bildarden stora bestånd.

Lecanora salina. 3 lokaler. Den äkta L. salina förefalleratt vara mycket sällsynt i Halland och är funnen barapå tre lokaler, medan L. ”subsalina”, som liknardenna är den vanligare av de två. Arten växer påfågelgödslade havsstrandklippor och block.

Lecanora soralifera. 10 lokaler. Det finns tämligen få be-lägg i herbarierna från Sydsverige och merpartenkommer från norra västkusten och Värmland. Det

Fig. 41. Lecanora soralifera förekommer spridd i landskapet, ofta på kulturpräglade platser.

72


var därför överraskande att finna så många lokalerför denna art i Halland (Fig. 41, Fig. 66). Växtplatser-na varierar, Ny för Halland 2001.

Lecanora subcarnea. 15 lokaler. Denna art förekommerpå liknande platser som L. gangaleoides men är intefullt lika vanlig. Den har också lite högre krav påskugga än den förra.

Lecanora subcarnea v. soralifera. 1 lokal. På en lokal,Vallda Sandö, uppträde L. subcarnea med soral ochkallas då v. soralifera.

Lecanora ”subsalina”. 16 lokaler. Arten påminner om L.salina, men saknar C+ reaktion på apotheciekanten,dvs. saknar lecanorsyra. Dessutom har den en liteannorlunda morfologi, men den växer där man för-väntar sig att finna L. salina, på havsstrandsklippor.Nyligen utförda studier visar att detta taxon skiljersig genetiskt från L. salina, men även att L. ”subsal-ina” inte är enhetlig. Ytterligare studier krävs för attfullständigt utreda taxonmin.

Lecanora sulphurea. 14 lokaler. Ovanför de klippor därman normalt finner de marina arterna hittar man ib-land denna art på klippor och block. En annan växt-plats är block och klippor i inlandet, t.ex. på i betadeljunghedar, klippor vid åar.

Lecanora umbrina. 9 lokaler. Denna art kan bland annatfinna på småsten på marken, men den har under dennainventering huvudsakligen hittats på klippor ochblock vid havsstranden, gärna där fåglar hjälpt tillatt gödsla lite. Arten är lik L. ”subsalina”, men skil-jer genetiskt. Ny för Halland 2001.

Lecanora vacillans. 1 lokal. Vallda Sandö. Detta förefal-ler att vara en svensk endem som är beskriven frånvästkusten där den är känd från Bohuslän, Väster-götland, norra Halland samt Uppland (Fig. 42). Denväxer på nordvända lodytor som inte beskuggas av

buskar eller träd och är sannolikt hotad av igenväx-ning på många lämpliga lokaler.

Lecidea aff. Haerjedalica. 1 lokal. Smörkullen. Denna kol-lekt har undersökts både av T. Foucard och B. Owe-Larsson, men ingen är riktigt säker på vad det är.Eventuellt utgör den en felande länk mellan den all-männa L. fuscoatra och L. haerjedalica. Kollektenhar skickats till Prof. H. Hertel för hans åsikt. Kol-lekten togs på Smörkullen, där flera intressantaLecidea-arter samlats.

*Lecidea ahlesii. 1 lokal. Dömestorp. Denna art trivs påsilikatsten vid vatten, men har bara hittats på en lo-kal i länet, på Hallandsåsen nordsluttning. Eventu-ellt finns där speciella förhållanden med näringsrik-are jordar, som arten föredrar. Arten är även kändfrån Skåne på flera lokaler och Värmland på tvågamla lokaler (Arup 2004). Ny för Halland 2001.

Lecidea confluentula. 15 lokaler. Denna art är mycket närasläkt med L. fuscoatra, men har en sämre utveckladbål. Arten har undersökts i en pilotstudie, där DNA-analyser visat att de är skilda åt, men att den morfo-logiska gränsen fortfarande behöver undersökas när-mare (Arup 2004). Arten förekommer ofta på blockoch klippor i betesmarker, ibland på kustklippor. Nyför Sverige 2001 (Fig. 67).

*Lecidea diducens. 2 lokaler. Denna Lecidea-art är mycketsällsynt i länet och hittades bara på två lokaler, bådai kustreservat (Fig. 43). På ena lokalen växte den påklappersten nära havet och på den andra lokalen påklippor strax ovan strandlinjen. I Santesson (2004)anges Sk–Jmt, men belägg saknas från Halland.Många fynd finns från Bohuslän, men i övrigt ver-kar den att vara mycket sällsynt. Ny för Halland 2001.

Lecidea fuliginosa. 10 lokaler. Denna art är mindre all-män, men dyker upp då och då på solexponerade

Fig. 42. Lecanora vacillans föredrar nordvända lodytor som ej beskuggas av träd eller buskar.

73

Hallands län

klippor, både i inlandet och vid kusten, men inte närahavet.

Lecidea fuscoatra. 45 lokaler. Detta är södra och meller-sta Sveriges vanligaste Lecidea-art, som finns på deflesta ställen med silikatsten. Platsen är oftast rela-tivt exponerad, annars trivs den inte. Arten är dockmycket variabel och det kan ta ett tag att lära sigkänna igen alla dess former.

Lecidea lapicida s. lat. 25 lokaler. Detta är också en van-lig Lecidea-art på olika typer av silikatsten. Det finnstvå olika varieteter som förr betraktades som arter.De går ofta att skilja åt, men jag har inte konsekventregistrerat vilken varietet jag funnit. Båda varieteter-na är dock vanliga.

Lecidea lithophila. 4 lokaler. Denna art anses vara relativtvanlig och jag kan ha förbisett den något. De fyrafynden är gjorda på stenmurar, i ett röse, på block ibetesmark samt på block vid en å.

Lecidea plana. 9 lokaler. Denna art får också anses vararelativt vanlig. Den växer i båda exponerad och halv-skuggig miljö, t.ex. på block i betesmark, på sten-murar, i rösen och på klappersten. De flesta lokal-erna ligger i inlandet.

*Lecidea promixta. 7 lokaler. Denna lilla art är en lätt för-bisedd lav som företrädesvis växer på småsten påmarken, men även på klippor och block, nästan barai inlandet. Exponeringen varierar från halvskuggigttill helt exponerat. Då inventeringen började var baratvå fynd i Västergötland kända, men nu finns ytterli-gare sju lokaler i Halland (Fig. 68) och en i Väst-manland (Arup 2004). Ny för Halland 2001.

*Lecidea sarcogynoides. 5 lokaler. Detta är en av Syd-sveriges sällsynta Lecidea-arter, om än något förbi-sedd. Bara fyra äldre fynd från Skåne och ett frånVästergötland var kända innan inventeringen. Några

fynd är gjorda på klippor och några på stenblock,men samtliga vid eller nära kusten. Ny för Halland2001.

Lecidella anomaloides. 2 lokaler. Två fynd har gjorts avdenna art som inte kan anses vara speciellt sällsyntom man ser till mängden äldre fynd i landet. Det enapå en lodyta och det andra på en solexponerad, slutt-ande häll med sippervatten. I båda fallen var berg-grunden av något rikare slag.

Lecidella scabra. 16 lokaler. Denna art kan man träffa pålite olika ställen, t.ex. på silikatsten där det med årenansamlas näringsrikt damm, på havsstrandsklipporeller på lodytor. Arten är spridd och relativt vanlig.

*Lepraria ”subborealis”. 14 lokaler. Materialet av dennaart har en kemi som motsvarar den hos L. borealis,men skiljer sig i ekologi och utseende. Det är osä-kert om detta är ett eget taxon eller bara variationhos L. borealis, men morfologiska övergångsformersaknas. Sorediekornen är mindre och luckrare hosdetta taxon, som växer på skuggiga lodytor iställetför exponerat. Dessutom förekommer ofta en svartförbålsliknande struktur. Ny för Halland 2002.

*Lepraria borealis. 5 lokaler. Lepraria borealis beskrevsså sent som 1994 och kännetecknas av sin kemi, menäven av relativt grova sorediekorn. Arten växer påbåde bark, jord och sten, samt mossa på sten, menverkar i Sverige vara funnen mest på sten. Det mate-rial som samlats i Halland och som tämligen säkerthör till denna art växer på solexponerad silikatstenav olika slag. Dessa exemplar har grova sorediekornoch antydan till loberad kant på bålen. Ny för Hal-land 2001.

*Lepraria caesioalba. 1 lokal. Sönnerbergen. En säkerkollekt av denna art samlades på en sluttande solex-ponerad häll tillsammans med L. neglecta. Arten är

Fig. 43. Lecidea diducens förekommer på kustnära lokaler där den växer på både klappersten och klippor.

74


sannolikt sällsynt i Hallands län, men även någotförbisedd. Ny för Halland 2003.

*Lepraria elobata. 2 lokaler. På skuggiga lodytor har vidtvå tillfällen denna art samlats, först i Fågelsång vidLygnern och sedan på Ramnö. Enligt Foucard växerarten mest som epifyt, men som sådan är den ännuinte känd från Hallands län. Arten kan eventuelltkännas igen i fält på sin speciella grönblå färg. Nyför Halland 2003.

Lepraria incana. 10 lokaler. Denna allmänna och tåligaart har i stor utsträckning negligerats i denna inven-tering och sannolikt finns den på många fler platser.Arten har mest samlats på relativt skuggiga platser,på lodytor, basen av block etc.

Lepraria lobificans. 19 lokaler. Fyndstatistiken säger attdetta är en av vanligaste Lepraria-arten på sten, trotsatt arten förbisetts på många platser i början av in-venteringen. Den är relativt vanliga på skuggig stenoch på mossa på sten.

Lepraria membranacea. 33 lokaler. På skuggiga lodytorär det L. membranacea som är den vanligaste Lepra-ria-arten och den kan dominera vissa ytor. Få belägghar kontrollerats kemiskt så L. vouauxii kan döljasig i fyndsiffran. Denna art är dock huvudsakligenen epifyt på ädellövträd.

Lepraria neglecta. 16 lokaler. En av de sedan länge be-skrivna arterna av Lepraria är L. neglecta. Den är enav de vanligaste arterna på främst exponerad silikat-sten, men ibland finner man den även på lite skuggig-are lokaler.

*Lepraria rigidula. 3 lokaler. Denna art är en av de rela-tivt nybeskrivna arterna i släktet, som på sina håll iNorge kan dominera över andra arter av Lepraria.Den kan växa både epifytiskt och på sten, men i Hal-land är bara förekomster på beskuggad sten kända.Arten är säkerligen förbisedd för det första fyndetgjordes under stereoluppen i en annan kollekt avLepraria och blev på så viss uppmärksammad. Deluckra sorediekornen med utskjutande hyfändar gåratt känna igen under luppen. Ny för Halland 2001.

*Lepraria umbricola. 1 lokal. Dömestorp. Redan förstaexkursionsdagen hittades denna art på basen av enklibbal i ett alkärr på nordsluttningen av Hallands-åsen. Den var då känd i landet i övrigt bara frånSkåne, men har sedan hittats även i Blekinge. Denspeciella gröna färgen går att känna igen i fält. Ke-miskt intar arten en unik ställning i släktet då deninnehåller bara thamnolsyra. Ny för Halland 2001.

Leprocaulon microscopicum. 4 lokaler. I anslutning tillrelativt skugga lodytor kan man ibland träffa på dennalilla och sköra art. Den är spridd men ovanlig i vissalandskap.

Lichina confinis. 10 lokaler. Denna havsstrandsart före-kommer främst på exponerade strandklippor straxovan eller i strandlinjen. Den är inte en av de vanli-gare arterna, utan visar en kräsnare karaktär och på-träffas bara här och där, ofta i smärre mängder i täm-ligen exponerade lägen.

*Melanelia disjuncta. 2 lokaler. Denna art har en huvud-sakligen nordlig utbredning och är sällsynt i söder.Arten föredrar exponerad silikatsten och hittades dels

på ett block en betesmark och dels på ett block i enskogsglänta. Ny för Halland 2001.

Melanelia fuliginosa v. fuliginosa. 37 lokaler. Av de bådavarieteterna av denna art har bara stenformen note-rats, vanligtvis på exponerad silikatsten. Den är fun-nen vid kusten såväl som i inlandet och är en av devanligaste arterna.

Melanelia panniformis. 2 lokaler. Även denna art är nordligoch har bara spridda förekomster i söder. Arten hitt-ades på en exponerad klippa i Virsehatt och på ettblock i betesmark i Björkekullen.

*Melanelia sorediata. 7 lokaler. Arten liknar mycket M.disjuncta, men är något vanligare än denna i söder.Trots det var arten inte känd från Halland tidigare.Fynden gjordes på exponerad silikatsten, främst iinlandet. Ny för Halland 2001.

Melanelia subaurifera. 1 lokal. Vendelsö. På grenar avolika lövträd är denna art inte ovanlig. På sten är dendock en sällsynthet.

*Micarea bauschiana. 1 lokal. Valaklitt. Bara ett fynd gjor-des av denna sällsynta Micarea-art. En handfull fyndfinns från Skåne upp till Värmland, men inga tidig-are i Halland. Arten växer på beskuggad silikatsten,gärna tämligen fuktigt. Ny för Halland 2001.

*Micarea botryoides. 7 lokaler. Detta är också en sällsyntart med några få fynd i landet som helhet. De flestakända lokaler finns nu i Hallands län (Fig. 69). Ge-nom sin ringa storlek är det dock mycket lätt att för-bise arten där den sitter med sin stiftlika pyknid påfuktig mossa på lodytor i skog. Ny för Halland 2001och för Småland 2003.

Micarea erratica. 2 lokaler. På sten halvt begravda i mar-ken växer ibland denna lilla art, som kan förväxlasmed L. promixta. Så hittades den i Haverdal, på små-sten i sanden, men i Yttra Berg växte den på ett min-dre block i ett röse. Arten är inte speciellt vanlig ochbara ett drygt 30-tal fynd finns upp till mellerstaSverige.

Micarea lignaria. 12 lokaler. På sten är denna art den van-ligaste arten i släktet och uppträder på många lod-ytor i skog.

*Micarea lutulata. 11 lokaler. Arten är nästan lika vanligi Halland som föregående art, men är tidigare förbi-sedd där den växer på lodytor i skog. I Sverige somhelhet är den dock ovanligare och bara ett knappt20-tal fynd finns utanför Halland. Ny för Halland2001 (Fig. 44, Fig. 70).

*Micarea myriocarpa. 6 lokaler. Ytterligare en art i släk-tet som trivs på lodytor. Liksom flera andra arter isläktet är den sällsynt eller åtminstone förbisedd, baraen handfull förekomster är kända (Fig. 71). Ny förHalland 2001.

Micarea peliocarpa. 1 lokal. Byaberget. Denna art är hu-vudsakligen epifyt, men ibland finner den sig en platspå någon fuktig stenyta.

Micarea sylvicola. 3 lokaler. Den sista arten i släktet somväxer på fuktig och skuggig silikatsten är M.sylvicola, men den är vanligare än de flesta andra,åtminstone lite längre norrut i landet.

Microcalicium arenarium. 1 lokal. Frodebjär. Denna pa-rasit på Psilolechia lucida hittades på nämnda plats

75

Hallands län

redan 1993, men har fortfarande bara tre kända lo-kaler i länet. I Frodebjär växer den på lodytor avstora block i en rasbrant. Lokalen är halvskuggig ochhåller hög luftfuktighet.

Miriquidica deusta. 16 lokaler. På solexponerade klipporoch block finner man ibland denna skorplav, somofta är steril. Den karaktäristiska bålen, med sinabrunglänsande areoler med ljus kant, går dock attkänna igen ändå. På flera lokaler uppträdde den dess-utom rikt fertil. De flesta av lokalerna ligger vid kus-ten och bara några få i inlandet.

Miriquidica leucophaea. 15 lokaler. Denna art uppträderdäremot i hög utsträckning i inlandet, men finns ocksåvid kusten. Arten är inte heller lika beroende av solsom M. deusta, utan kan växa i lite skuggigare läg-en. De flesta fynd i Syd- och Mellansverige är tidig-are gjorda i Bohuslän och Västergötland.

Miriquidica pycnocarpa. 4 lokaler. Denna lilla skorplavär betydligt sällsyntare än de båda föregående. In-tressant är att tre av de fyra fynden är gjorda i gam-mal gårdsmiljö på rösen, block och stenmurar. Detfjärde fyndet är i ett klapperstensfält.

*Muellerella pygmaea var. pygmaea. 4 lokaler. På Lecidealapicida och L. fuscoatra hittades några gånger dennaparasit, med sina små svarta perithecier som invade-rar värdens bål eller apothecier. Arten påträffades påblock och klippor, främst vid kusten. Ny för Halland2001.

Mycobilimbia sabuletorum. 1 lokal. Nissaström. På gamlakanaler med cementväggar utmed Nissans strand hit-tades denna art i skuggigt läge växande på mossa.Arten förefaller att vara sällsynt i länet då bara ettfåtal äldre fynd är kända.

Mycoblastus sanguinarius. 3 lokaler. Arten är vanlig påsura trädslag i skuggig miljö, men förekommer iblandpå sten.

Neofuscelia loxodes. 33 lokaler. Vanlig på exponeradsilikatsten i både inlandet och vid kusten.

Neofuscelia pulla. 33 lokaler. Uppträder i stor utsträck-ning på samma lokaler som föregående art, men harnågot högre krav på näring. Den växer därför ofta pånågot näringsberikade block, klippor och hällar el-ler på näringsrikare sten.

Neofuscelia verruculifera. 2 lokaler. På exponerat blockoch på en amfibolitklippa hittades denna art, somförefaller vara vanligast i Skåne. Arten är noteradbara en gång tidigare i Halland och två gånger underdenna inventering, något som indikerar att arten kanvara sällsynt i landskapet.

Ochrolechia androgyna. 12 lokaler. Detta är en mångfor-mig art som troligen bör delas upp i flera arter. Påsilikatsten finns en form som gärna växer på lodytor,helst i något skuggigare läge. De andra formerna fö-rekommer på bark.

Ochrolechia parella. 7 lokaler. Här och där träffar manibland på denna art som inte är alltför vanlig i Hal-land. Den hittades i olika habitat, bl.a. på klapper-sten, på lodytor, hällar och på stenmurar, ibland skug-gigt och ibland exponerat.

Opegrapha calcarea. 1 lokal. Varbergs fästning. Bara ettdrygt 20-tal fynd i hela landet är gjorda av denna art,varav ett tidigare i Halland. Arten hittades på nord-sidan av en sandstenmur påverkad av murbruk.

Opegrapha gyrocarpa. 15 lokaler. På större lodytor i skogbrukar man träffa på denna art, som i färskt tillståndlyser med sina orange soral (Fig. 45). Ytterst sällanär den dessutom fertil. Lodytan bör dock vara rela-tivt torr för att arten ska trivas. Utanför Halland finnsinte så många fynd, men sannolikt är den något för-bisedd (Fig. 72).

Opegrapha lithyrga. 1 lokal. Brogård. Santesson (2004)tar inte upp detta taxon på artnivå utan inkluderar

Fig. 44. Micarea lutulata visade sig under inventeringen förekomma flerstädes på fuktiga och skuggiga lod-ytor.

76


den i O. vulgata, som växer på träd. I den brittiskafloran har den dock artstatus och därför behandlaräven jag denna sällsynta skorplav på artnivå. Denväxte skuggigt på ett block vid ån tillsammans medBacidia carneoglauca och B. viridifarinosa.

Ophioparma ventosum. 9 lokaler. Detta är en nordlig artmed spridda förekomster i söder. I Halland påträffasden både vid kusten och i inlandet, främst på klip-por.

Parmelia omphalodes. 30 lokaler. På lodytor av block ochklippor trivs denna bladlav, som är spridd i stora delarav länet.

Parmelia saxatilis. 55 lokaler. Detta är inventeringensvanligaste lav och den förekommer på praktiskt ta-get alla typer av silikatsten, mest exponerat men äveni skuggiga lägen.

Parmelia sulcata. 7 lokaler. Är huvudsakligen en epifyt,men uppträder inte sällan även på sten.

Parmelina pastillifera. 1 lokal. Ramnö. På en enda lokalhittades denna sällsynta art. Den växte sparsamt påen flat klipphäll strax ovan stranden. I Bohuslän finnsett fåtal fynd gjorda på senare år. Rödlistad i hot-kategori EN. Ny för Halland 2003.

Parmelina tiliacea. 1 lokal. Vendelsö. På ett enda blockpå stranden på Vendelsö hittades denna vackra blad-lav, som tidigare var rödlistad. På senare år har dockmånga nyfynd gjorts varför arten nu tagits bort frånrödlistan. Fynd på sten är numera mycket ovanligtmen var förr inte lika uppseendeväckande.

Peltigera canina. 3 lokaler. Allmän art som förbisetts nå-got under inventeringen. Växer på marken.

Peltigera hymenina. 7 lokaler. Arten har få fynd i länet,men bör inte vara speciellt ovanlig. Växer på mar-ken.

Peltigera membrancea. 1 lokal. Frodebjär. Arten är min-

dre allmän och förekommer både på marken och påträdbaser.

Peltigera polydactyla. 2 lokaler. Arten är vanligare norrut,men mindre allmän i söder. Växer på marken.

Peltigera praetextata. 6 lokaler. Denna art uppträder of-tast på trädbaser, mer sällan på sten. Fynden underdenna inventering är gjorda på skuggiga lodytor ochblock.

Pertusaria amara. 2 lokaler. Denna utpräglade epifyt hopp-ar också över på sten ibland, då på sidan av blockeller en stenmur.

Pertusaria aspergilla. 44 lokaler. Detta är sannolikt en avde allra vanligaste arterna på sten, mest i skuggigamiljöer, men även på sidan av block och klippor iöppnare miljöer.

Pertusaria coccodes. 1 lokal. Yttra Berg. Denna epifyt ärmycket ovanlig på sten och växer huvudsakligen påäldre bokar och ekar.

Pertusaria corallina. 18 lokaler. Bara ett fynd i Hallandvar tidigare känt av denna art, men den har uppen-barligen varit kraftigt förbisedd. Den växer expone-rat till halvskuggigt på sten av olika slag. Inte sällanär den värd för parasiten Sclerococcum sphaerale.

Pertusaria flavicans. 1 lokal. Äskhult. På en lodyta i skogi norra Halland hittades denna sällsynta art. Den ärkänd från Halland tidigare men de flesta av förekom-sterna ligger i Bohuslän. Inte heller där är den vanligutan får anses som en mycket sällsynt art i landetsom helhet.

Phaeophyscia nigricans. 2 lokaler. På cement hittadesdenna art vid två tillfällen. Arten är vanligare på bark.

Phaeophyscia orbicularis. 2 lokaler. Även denna art ärvanligare på bark, men uppträder relativt allmänt påcement.

Phaeophyscia sciastra 7 lokaler. Arten växer mest på

Fig. 45. Opegrapha gyrocarpa är en av de vackraste lavarna på lodytor i skog.

77

Hallands län

näringsberikad silikatsten och på cement, t.ex. påblock i strandkanten av insjöar eller cementfunda-ment vid kusten.

Physcia adscendens. 2 lokaler. Detta är en epifyt som ib-land uppträder på cement eller näringsberikad silikat-sten.

Physcia caesia. 12 lokaler. På fågelgödslade klippor ochblock finner man denna art, dock helst vid vatten.Kustlokalerna dominerar stort, men insjöar går ocksåbra.

Physcia dubia. 11 lokaler. Liksom föregående art trivs denpå näringsberikad sten och båda arterna uppträderofta på samma lokaler.

Physcia tenella. 16 lokaler. Nästan samtliga lokaler fördenna art avser det som tidigare benämndes v. ma-rina. Denna form växer på havsstrandsklippor ochär starkare pigmenterad än v. tenella, som vanligenväxer epifytiskt.

*Placopsis lambii. 4 lokaler. Tre av de fyra lokalerna liggeri gammal gårdsmiljö, där arten påträffades på blockoch stenmurar. I Gårdshult växte arten dessutom rik-ligt på en sipperhäll i ån. Även i Virsehatt noteradesarten på mindre block ute i ån. Arten skildes nyligenut från P. gelida och äldre fynduppgifter i södraSverige av denna art avser P. lambii. Ny för Halland2001.

Placynthiella icmalea. 14 lokaler. På jord och gamla växt-delar på marken är det inte svårt att leta upp dennaskorplav. Den är dock lätt att förbise.

Placynthiella oligotropha. 3 lokaler. Arten är säkert inteovanlig, även relativt få fynd har gjorts under inven-teringen. Den växer lätt förbisedd på torv och hu-mus.

Placynthiella uliginosa. 2 lokaler. Samma sak gäller fördenna art som för föregående.

*Placynthium flabellosum. 3 lokaler. På sten i bäckar ochåar har denna art hittats tre gånger. Lokalerna harvarit relativt exponerade, men arten tål att periodvisvara under vatten. Ny för Halland 2001.

*Placynthium pannariellum. 1 lokal. Högvadsån vidKvarnbacken. På en stenhäll mitt i ån växte fina ex-emplar av denna art, som är vanlig längre norrut,men ansetts saknas i söder. Ny för Halland 2002.

*Placynthium rosulans. 1 lokal. Gäddevik. På en klippa istrandlinjen vid Lygnerns strand hittades för förstagången denna art i Halland. Arten har bara ett 20-talkända förekomster i södra och mellersta Sverige. Nyför Halland 2003 (Fig. 46).

Platismatia glauca. 10 lokaler. Som epifyt är arten ex-tremt vanlig, speciellt i inlandet, men på sten är dennågot sällsyntare.

*Polysporina lapponica. 15 lokaler. På exponerad silikat-sten är denna art inte ovanlig, trots att den tidigareinte var känd från landskapet. Ny för Halland 2001(Fig. 73).

Polysporina simplex. 23 lokaler. Något vanligare än sinsläkting är dock denna art som är spridd på silikat-sten i exponerade lägen.

Porina chlorotica. 21 lokaler. Detta är en karaktärsart förrejält skuggiga lodytor och block, men inte fullt såvanlig som sin släkting P. lectissima.

Porina lectissima. 32 lokaler. På många fuktiga och skug-giga stenytor finner man denna pyrenokarp. Det kanvara stenar i bäckar, lodytor småsten på marken elleren sipperyta, men gemensamt för de flesta av lokaler-na är att de är mer eller mindre beskuggade av skog.Nästan alla lokaler ligger i inlandet.

Fig. 46. Placynthium rosulans skiljer sig från sina släktingar i bäckmiljöer bl.a. på den oftast ljusa apothecie-kanten.

78


Porocyphus coccodes. 1 lokal. Gäddevik. På en strand-klippa vid Lygnerns strand påträffades denna lav, somhar cyanobakterier som fotobiont. Det var det andrafyndet i Halland av denna art som får betraktas sommindre allmän eller rent av ovanlig.

*Porocyphus kenmorensis. 1 lokal. Suseån-Hult. På en steni Suseån påträffades en liten mörk lav som eftergranskning av P.-M. Jørgensen i Bergen visade sigvara denna art. Den är bara känd från några få plat-ser i världen, bl.a. från Hanö i Blekinge där Hultingfann den 1871. Dessutom finns några fynd i Finlandoch på Brittiska öarna. Ny för Halland 2002.

Porpdia sp. 1 lokal. Valåsberget i Sandsjöbacka. Trotsanalys av kemin (två okända ämnen) gick det inte attbestämma denna art av Porpidia.

Porpidia cinereoatra. 2 lokaler. Förvånansvärt få lokalerhittades för denna relativt vanliga Porpidia, somvisserligen bara hade en känd lokal i länet tidigare.Arten påträffades dels på ett mossigt block i en glänta,dels på en sipperyta i relativt exponerat läge.

Porpidia crustulata. 13 lokaler. Arten uppträder oftast påsmåsten på marken, men den hittades även på störreblock.

Porpidia glaucophaea. Enligt Fryday (2005) ska arten hetaP. rugosa.

Porpidia grisea. 11 lokaler. Denna relativt nybeskrivnaart har visat sig vara relativt vanlig i länet. Arten hit-tades på större block, lodytor, stenmurar och rösen.De flesta växtplatserna var antingen nordvända ellerskuggade av skog, men några få lokaler var expone-rade.

Porpidia hydrophila. 14 lokaler. På sten i framför alltbäckar och åar finner man relativt ofta denna röd-listade art (Fig. 5). Den finns inte överallt utan ver-kar föredra vattensystemen som rinner upp i Små-land och laven saknas t.ex. på Hallandsåsens nord-sluttning (Fig. 74). Sannolikt har vattenkemin bety-delse för arten. Däremot verkar den tåla relativt starkanivåskillnader på vattnet under året. De flesta före-komsterna är dock i mindre vattendrag. Ett fynd finnsockså vid Lygnerns strand och ett i ett sipperflöde påen N-exponerad häll vid kusten. Rödlistad i kategoriNT.

Porpidia macrocarpa. 23 lokaler. Detta är en mycket va-riabel art som uppträder i flera olika miljöer, t.ex.sten i bäckar, sipperytor och exponerade block ochklippor.

Porpidia musiva. 2 lokaler. Bara två fynd gjordes av dennarelativt vanliga art, men den kan ha förbisetts något.Fynden är gjorda på exponerade klippor. Enligt nyarön bör P. musiva slås samman med P. cinereoatra(Fryday 2005).

*Porpidia platycarpoides. 1 lokal. Västra Getterön. På enO-exponerad, torr lodyta vid kusten hittades dennamycket sällsynta art. Bara ett fynd vardera i Skåneoch i Västergötland finns utanför Halland. Lodytanvar inte beskuggad av buskar eller träd, men relativtartfattig. Trots att arten aktivt sökts under hela inven-teringen har den inte hittats på ytterligare lokaler.Ny för Halland 2001 (Omslag framsida).

Porpidia rugosa. 1 lokal. Danska Fall. Det enda fyndet av

arten gjordes på klippor vid ett vattenfall i halvöp-pen miljö. Arten är relativt ovanlig och har bara enkänd lokal i landskapet sedan tidigare. Arten hettetidigare P. glaucophaea (Fryday 2005).

*Porpidia soredizodes. 9 lokaler. Denna art rapportera-des först från Mellansverige av Muhr (1991). Samtid-igt gjordes flera fynd av något som var mycket liktP. soredizodes i Skåne. Vissa skillnader fanns dockmellan de mellansvenska och sydsvenska kollekter-na, och det var då oklart om de båda tillhörde P.soredizodes. Detta borde utredas noggrannare, menligger utanför ramen för detta arbete. Det bör rörasig om en art som varierar något. Det är inte sanno-likt att P. soredizodes finns i Mellaneuropa, saknas iSydsverige och sedan återkommer i Mellansverigesamtidigt som det finns en mycket liknande art i Syd-sverige. Därför rapporterar jag arten som P.soredizodes. Fynd finns även från Småland, Skåneoch Gotland. Arten uppträder oftast steril på skugg-iga block och lodytor, men ibland finner man denäven på exponerade lokaler. Ny för Halland ochSmåland 2001.

*Porpidia speirea. 1 lokal. Järnmölle. På ett stort block ibetesmarken i Järnmölle hittades en Porpidia somär sällsynt i de södra delarna av landet och föredrarnågot kalkförande eller basisk sten, men på platsenfanns snarare järnhaltiga block. Kollekten bestäm-des till P. speirea och den har bekräftats av B. Owe-Larsson. Ny för Halland 2002.

Porpidia tuberculosa. 26 lokaler. Lik P. soredizodes, menskiljer sig kemiskt, är vanligare och förekommerdessutom i större utsträckning på exponerade plat-ser.

Protoparmelia atriseda. 10 lokaler. Som parasit på gulaRhizocarpon-arter kan man ibland finna denna brunaskorplav. Den är relativt ovanlig men förekommerpå solexponerade klippor och block både vid kustenoch i inlandet.

Protoparmelia badia. 8 lokaler. Denna art är mycket van-lig i fjällen men betydligt ovanligare längre söderut.I Halland är fynden spridda från söder till norr ochväxtplatserna varierar från murar och block tillexponerade klippor.

*Protoparmelia picea. 1 lokal. Sönnerbergen. Denna säll-synta art är bara känd från Bohuslän tidigare, därden växer på kustklippor. Fyndet i Halland var dockinte oväntat. Bara ett exemplar hittades på en expo-nerad klippa en bit från stranden (Fig. 47). Ny förHalland 2003.

*Protothelenella corrosa. 1 lokal. Äskhult. Från meller-sta Sverige och norrut finns denna art mindre all-mänt. Det var därför överraskande att finna den iHalland, där den växte på en stenmur. Den växte långtner på en sten som skuggas av vegetation. Ny förHalland 2002.

Pseudevernia furfuracea. 21 lokaler. Denna art är vanli-gast som epifyt, men även ofta förekommande påstenblock och klippor i exponerad miljö.

Psilolechia lucida. 34 lokaler. På sten i regnskyddade lä-gen, t.ex. på stenmurar och under överhäng, finnerman ofta denna gulgröna skorplav.

79

Hallands län

*Pterygiopsis lacustris. 4 lokaler. Arten har cyanobakteriersom fotobiont och växer på sten i vattenlinjen vidinsjöar (Fig. 48). Den beskrevs 1990 av P. M.Jørgensen och R. Santesson från Småland, där artenär känd från två lokaler. Dessutom finns något fyndpå Brittiska öarna. Detta är således en mycket säll-synt art, men sannolikt något förbisedd. Ny för Hal-land 2002.

Pycnothelia papillaria. 3 lokaler. Denna art är inte ovan-lig i landet som helhet men mindre allmän i sydli-gaste Sverige. Arten växer på fuktig jord i exponer-ade lägen vid kusten.

Pyrrhospora rubiginans. 13 lokaler. På torra lodytor i skogfinner man ibland denna art som får betraktas som

mindre allmän eller sällsynt (Fig. 75). Den verkardock ha sin tyngdpunkt på västkusten.

*Racodium rupestre. 8 lokaler. Denna art växer på fuk-tiga lodytor i skog, i princip i samma miljö som Cysto-coleus ebenus, från vilken den inte går att skilja ifält. Eventuellt uppträder de sällan tillsammans, vil-ket bör undersökas närmare. Ny för Halland 2001(Fig. 76).

Ramalina cuspidata. 4 lokaler. Denna art är svår att skiljafrån R. siliquosa och de förekommer båda på kust-klippor, främst på lodytor. Det förefaller dock somR. cuspidata är något sällsyntare än denna.

Ramalina farinacea. 1 lokal. Västra Getterön. Denna epi-fyt växer bara sällan på sten och är dessutom svår-skild från R. subfarinacea. Flertalet fynd bör dockvara R. subfarinacea.

Ramalina polymorpha. 12 lokaler. På block och klipporvid kusten finner man inte sällan denna brosklav.Platserna är ofta något fågelgödslade.

Ramalina siliquosa. 14 lokaler. Detta verkar vara den van-ligaste Ramalina-arten på sten vid kusten. Den ärmycket lik R. cuspidata, men det inbördes förhål-landet i frekvens i Halland stämmer bra med fynd-data i herbarierna från andra landskap.

Ramalina subfarinacea. 9 lokaler. Mycket lik och svår-skild från R. farinacea, men är den vanligare av debåda på sten i exponerade lägen. Arten uppträderfrämst vid kusten.

Rhizocarpon amphibium. 4 lokaler. Detta är en sällsyntart i södra och mellersta Sverige, så även i Halland(Fig. II). Sannolikt är den något förbisedd, men intevanlig. Den förekommer på stenar i bäckar och åarsamt vid sjöstränder. Fynden är gjorda i inlandet påställen med näringsfattigt vatten.

Rhizocarpon badioatrum. 1 lokal. Vendelsö. På en flat,

Fig. 47. Protoparmelia picea förekommer främst i Bo-huslän, men nu även på en lokal i Halland.

Fig. 48. Pterygiopsis lacustris är ytterligare en av länets stoltheter då den bara finns här och i Småland.

80


låg klipphäll växte denna art helt exponerat. Arten ärrelativt ovanlig i södra Sverige, men allmän i norr.Ett gammalt fynd finns från Halland.

Rhizocarpon cinereovirens. 2 lokaler. På sten vid ån Ass-man hittades två lokaler inte långt från varandra, näm-ligen i Gårdshult och vid Danska Fall. Arten verkarföredra platser nära vatten och är relativt sällsynt isödra Sverige.

Rhizocarpon distinctum 14 lokaler. Allmän art som oftaväxer på sten i människors närhet. Därför finns denpå nästan alla reservat med gårdsmiljö. Den före-kommer dock även på klippor, klappersten och blocksom inte bär spår av människan.

Rhizocarpon geminatum. 4 lokaler. Detta är en relativtovanlig art i sydligaste Sverige. Den hittades på tvålokaler vid Lygnerns strand, vid en damm och på ensipperyta vid kusten.

Rhizocarpon geographicum. 50 lokaler. Detta är en avinventeringens vanligaste arter och växer på sten aven mängd slag i båda exponerade och skuggiga mil-jöer. Bäst trivs den dock i solexponerade lägen.

Rhizocarpon hochstetterii. 22 lokaler. På skuggiga lod-ytor och block i skog finner man tämligen ofta dennalav. Det är ofta den enda arten i släktet man finner påriktigt skuggiga platser. Den tål även fuktiga lodytordär få andra arter trivs.

Rhizocarpon lavatum. 15 lokaler. Arten är främst knutentill sten i bäckar och vid sjöstränder, men ibland före-kommer den på torrare lokaler.

Rhizocarpon lecanorinum. 39 lokaler. Något ovanligareän sin släkting R. geographicum, men ändå en av devanligaste arterna på silikatsten. En skillnad är dockatt R. lecanorinum inte tål skuggiga lokaler på sammasätt som R. geographicum.

Rhizocarpon oederi. 5 lokaler. Denna art växer på järn-haltig sten och är därför relativ ovanlig. Fynden ärgjorda på stenmurar, rösen och stora block i exponer-ad miljö.

*Rhizocarpon polycarpum. 4 lokaler. Arten verkar före-dra platser nära vatten eller klippor med sipperflöden,som det finns gått om i länet. Den är dock inte vanligoch får betraktas om mindre allmän. Ny för Halland2001.

Rhizocarpon reductum. 27 lokaler. Detta är den vanligastearten av de grå kartlavarna. Arten bildar ganska oftabestånd, men kanske huvudsakligen när den uppträ-der som pionjär. Den förekommer även som inslagmellan andra arter i mosaik på exponerade stenytor.Den är vanligast i torra lägen, men fynd vid bäckaroch sjöstränder är inte ovanliga.

Rhizocarpon richardii. 16 lokaler. Denna kartlav växertämligen ofta på strandklippor ovanför Caloplaca-och Lecanora-bältena. Det är den kartlav som gårnärmast havsstranden och som dessutom är knutentill denna miljö. Den breda svarta förbålen gör denrelativt lätt att känna igen.

Rhizocarpon rubescens. 1 lokal. Hördalen. Längst upp påett av bergen i Hördalens naturreservat hittades dennaovanliga lav. Bara ett fynd finns i landskapet sedantidigare. Fyndet gjordes på en klippa i exponerat läge.

*?Rhizocarpon sp. 1. 2 lokaler. Två gånger har detta taxonhittats under inventeringen. Det skulle kunna rörasig om en R. polycarpum som har fått färgade spo-rer, något som sker ibland.

Rhizocarpon sp. 2. 1 lokal. Kollekten har inte kunnat be-stämmas, eventuellt beror det på att den parasitera-des av Muellerella pygmaea.

Rhizocarpon subgeminatum. 3 lokaler. Detta är en av de

Fig. 49. Rimularia badioatra hittades bara på en lokal och är mycket sällsynt.

81

Hallands län

sällsyntaste kartlavarna och i Halland finns bara ettfynd tidigare. Arten hittades två gånger på störreblock i betesmarker och en gång i sippervatten på enhäll.

*Rhizocarpon timdalii. 3 lokaler. Denna art beskrevs somny för vetenskapen bara för ett par år sedan (Ihlen &Fryday 2002). När arten hittades i Halland 2001 varden fortfarande obeskriven. Utanför Halland finnsfynd från Småland, Bohuslän, Västergötland, Söder-manland och Värmland. I Halland hittades den påblock vid vatten två gånger och i sippervatten på hällen gång. Ny för Halland 2001.

Rimularia badioatra. 1 lokal. Taxonomin runt denna Rim-ularia-art är totalt förvirrande då ingen litteratur ärden andra lik (Fig. 49). Enligt min tolkning är dockarten känd från landskapet tidigare, men den ärmycket sällsynt. Arten hittades på lodyta av en be-skuggad klippa vid Högvadsån.

Rimularia furvella. 24 lokaler. Denna art är allmän ochförekommer på solexponerade klippor och blockbåde i inlandet och vid kusten.

*Rimularia gyrizans. 1 lokal. Det finns bara några fåspridda fynd av arten i landet och den är inte kändfrån Halland tidigare. Den växte på en svagt slutt-ande klipphäll i exponerad miljö. Ny för Halland2003.

Rimularia insularis. 1 lokal. Fjärehals. Trots idogt letandehar bara ett fynd gjorts av denna parasit, som växerpå bålar av Lecanora rupicola. Fyndet gjordes på enstrandklippa.

Rinodina atrocinerea. 10 lokaler. Bara ett fynd i Hallandfanns tidigare, men det har visat sig att arten är förbi-sedd i landskapet. Arten växer på lodytor i inte allt-för skuggigt läge, på block och exponerade klippor i

både inlandet och vid kusten (Fig. 77).Rinodina confragosa. 3 lokaler. Denna art är egentligen

inte så ovanlig, men bara ett gammal fynd har gjortsi landskapet. Arten hittades två gånger på skuggigalodytor och en gång på en låg, svagt kalkförandeklippa nära havet.

*Rinodina fimbriata. 2 lokaler. Brogård. På en mycketlåg klippa i Fylleån växte denna mycket sällsyntaRinodina-art (Fig. 50). Dessutom hittades den på enstrandklippa vid Lygnern, dock strax väster omGäddeviks naturreservat. Arten är knuten till fuktigaplatser nära vatten och har bara en handfull kändalokaler i landet. Sannolikt bör arten rödlistas. Ny förHalland 2001.

Rinodina gennari. 18 lokaler. Detta är en karaktärsart påhavsstrandsklippor och saknas sällan. Den växer oftamed bl.a. olika Lecanora-arter och Catillaria chaly-baea.

Rinodina interpolata. 3 lokaler. På skuggiga, men torralodytor och under överhäng hittar man ibland dennaart. I Björkekullen växte den dock på ett block i ettskogsbryn. Arten är ovanlig i stora delar av Göta-och Svealand, men relativt många fynd finns i Bo-huslän, Västergötland och Värmland.

*Rinodina teichophila. 1 lokal. Varbergs fästning. På ut-sidan av muren av Varbergs fästning växte denna säll-synta art, som bara har spridda förekomster i södraSverige. Muren är gjord av sandstensblock, vilket ärett typiskt substrat för arten. Ny för Halland 2002.

Ropalospora atroumbrina. 1 lokal. Valåsberget i Sand-sjöbacka. På en skuggig lodyta hittades lite rester avdenna sällsynta art. Arten är känd från spridda lokal-er i landets södra halva, men är vanligast i Bohuslän.Den växer helst på nordvända, men exponerade lod-

Fig. 50. Rinodina fimbriata växer fuktigt vid vattendrag och är mycket sällsynt i landet.

82


ytor och block. Arten har sannolikt gått tillbaka ge-nom att betet upphört på många ställen och loka-lerna växt igen.

Sarcogyne clavus. 3 lokaler. På sten nära vatten hittadesdenna art; två gånger vid Lygnerns strand och en gångpå block mitt ute i Nissan. Arten är ojämnt spridd ilandet, men har fyra gamla förekomster i landskap-et.

*Schaereria cinereorufa. 1 lokal. Näsbokrok. På klapper-sten i exponerat läge gjordes det enda fyndet av dennaart. Ett gammalt, opublicerat fynd i Sandsjöbackafinns också i mina samlingar. Ny för Halland 2001.

Schaereria fuscocinerea. 28 lokaler. På exponerad silikat-sten är detta ingen ovanlig art utan snarare en av dearter man bör hitta.

Sclerococcum sphaerale. 7 lokaler. Denna parasit harPertusaria corallina som värd och bildar mörkakonidiesamlingar på ytan av laven.

Scoliciosporum umbrinum. 24 lokaler. Denna art är lättatt förbise där den sitter inklämd mellan de störrelavarna. Den förekommer både i exponerade ochskuggiga miljöer, ibland nära vatten och ibland helttorrt.

Sorediös sp. 1 lokal. Sundsholm. En grönsorediös bål påmossa på en lodyta har inte kunnat bestämmas. Ke-misk undersökning gav bara oidentifierbara ämnen.

Sorediös sp. 2 lokaler. 1 lokal. Lintalund. På ett röse hitta-des denna art som påminner om någon Ochrolechia,men ingen art stämmer helt.

Sphaerophorus fragilis. 4 lokaler. I tre kustreservat och iSandsjöbacka hittades denna busklav. Arten är inteså vanlig längst i söder men förekommer här och varpå hällar och klippor.

Sphaerophorus globosus. 9 lokaler. I ett antal inlands-reservat med fuktiga lodytor och block hittades koral-lav - den större, och något vanligare, släktingen tillföregående art.

Staurothele fissa. 13 lokaler. På sten i bäckar och vid sjö-stränder är denna art inte ovanlig och kan dessutomkännas igen i fält då ingen annan art har brun bål ochhöga, branta perithecier. Några fynd är även gjorda ihällkar och på sipperytor vid kusten.

Stereocaulon dactylophyllum. 4 lokaler. Denna art hitta-des på block och klippor i öppna betesmarker iinlandet.

Stereocaulon evolutum. 15 lokaler. Detta är den vanligastearten i släktet i Halland och uppträder med kuddlik-nande bålar på hällar, klippor, block och stenmurar iexponerade lägen.

Stereocaulon pascale. 4 lokaler. Denna art påträffas främsti sand och grus, men även löst fäst till sten i halv-öppna lägen.

Stereocaulon pileatum. 9 lokaler. Av de sorediösa arternaär detta den vanligaste. Arten uppträder på block ochklippor i öppna till halvöppna miljöer.

Stereocaulon saxatile v. evolutoides. 3 lokaler. Arten hit-tades två gånger på sten vid vatten och en gång påett block i en öppen betesmark.

Stereocaulon subcoralloides. 3 lokaler. Arten hittades påen klippa vid en å, på ett block i öppet läge samt påen nordvänd klippa.

Stereocaulon tomentosum. 3 lokaler. Funnen på klapper-sten vid havet, stenmurar och block.

Stereocaulon vesuvianum. 3 lokaler. Funnen på klipphäll,stenmur och block i öppet läge.

*Stigmidium fuscatae. 7 lokaler. Denna parasit påAcarospora fuscata är sannolikt mycket förbisedd,men ändå funnen flera gånger. Arten gör värden fintsvartprickig genom sina små perithecier. Ny för Hal-land 2001.

*Stigmidium marinum. 1 lokal. Biskopshagen. Denna artpåstås växa parasitiskt på Verrucaria halophila ochär i landet kända bara från Skåne. I Halland hittadesden en gång, men på V. erichsenii, precis i strand-linjen. Ny för Halland 2002.

*Stigmidium rivulorum. 2 lokaler. Dömestorp. På en obe-stämbar Verrucaria och på V. praetermissa hittadesdenna parasit på sten i två bäckar nära varandra. Nyför Sverige och Halland 2002.

Stigmidium sp. 1 lokal. Dömestorp. Denna art påminnerom föregående men har större sporer och större peri-thecier. Det är oklart om det rör sig om en annan arteller ej, eller om det eventuellt är en obeskriven art.

Stigmidium sp. 2. Balgö. Det är oklart om detta är en artav Stigmidium, men den påminner om S. marinumoch växer tillsammans med och på Verrucaria erich-senii. Sporerna har rätt längd men är för smala föratt passa S. marinum.

Tephromela atra. 26 lokaler. Allmän art på silikatsten iexponerade lägen, gärna på svagt gödslade fågel-toppar och liknande platser, men även på block, sten-murar och rösen.

Tephromela grumosa. 19 lokaler. Något ovanligare än fö-regående art, men ändå tämligen allmän på solexpo-nerade klippor, klappersten och block.

*Thelidium aff. rehmii. 1 lokal. Dömestorp. På en sten ien bäck växte denna art som sannolikt tillhör släktetThelidium. Arttillhörigheten är dock oklar då ingasvenska arter passar. Det skulle kunna röra sig om T.rehmii, som är känd från mellersta Europa. Ny förHalland 2001.

Trapelia coarctata. 3 lokaler. Av Trapelia-arterna är dennaden ovanligaste. Den är funnen på sten i eller vidvatten samt på en stenmur i öppen miljö.

Trapelia involuta. 21 lokaler. Detta är en starkt förbiseddart som bl.a. förekommer på småsten i triviala mil-jöer. Den växer även på lodytor, block och klippor ihalvöppna till öppna lägen.

*Trapelia obtegens. 19 lokaler. Även denna art är starktförbisedd i länet och förekommer på många olikalokaler, t.ex. småsten, stenmurar, lodytor, block ochklippor. Ny för Halland 2001.

Trapelia placodioides. 16 lokaler. Detta är en förhållan-devis nybeskriven art, som dock visat sig vara all-män på exponerade hällar och klippor. Den är an-märkningsvärt vanlig i gammal gårdsmiljö.

Trapeliopsis flexuosa. 2 lokaler. Denna art förekommermest på ved och bark, men ibland växer den på mar-ken.

Trapeliopsis granulosa. 4 lokaler. Denna art växer mestpå marken och är vanligare än vad de fyra fyndenantyder.

83

Hallands län

Trapeliopsis pseudogranulosa. 12 lokaler. På fuktig mossaoch jord på sten i skog hittar man tämligen ofta dennaart.

Tremolecia atrata. 1 lokal. Danska Fall. Denna art före-drar järnhaltig sten, men hittades på ett block vid ettvattenfall.

Tylothallia biformigera. 2 lokaler. De flesta lokaler fördenna art finns i Västergötland och Bohuslän, mennågra få är även kända från Halland och Skåne. Lavenväxer på nordvända stenytor som inte skuggas avträd eller buskar, och är på så vis beroende av att dethålls öppet genom bete eller röjning. Eventuellt harden minskat, för dess miljö har på många ställen för-störts genom igenväxning. De båda fynden gjordesdels på en lodyta, dels på ett nordvänt block (Fig.51).

Umbilicaria deusta. 22 lokaler. Vanlig art på silikatklipporoch block i exponerade lägen.

Umbilicaria hirsuta. 9 lokaler. På exponerade silikat-klippor och block vid kusten.

Umbilicaria polyphylla. 30 lokaler. Vanlig art på silikat-klippor och block i exponerade lägen.

Umbilicaria polyrrhiza. 1 lokal. Gamla Varberg. Dennanavellav är vanligare norrut och hittades bara en gång.Den är dock sannolikt något vanligare än så.

Umbilicaria spodochroa. 2 lokaler. Samma sak som skrevsom föregående art gäller även för denna. Har dessaarter minskat?

Verrucaria aethiobola. 12 lokaler. Av sötvattensarterna isläktet är detta en av de vanligaste, men den finnslångt ifrån på alla lämpliga lokaler.

Verrucaria aff. hydrela. 4 lokaler. Den äkta V. hydrelaanges vara nordlig (Foucard 2001), men det är läm-nat helt öppet vad allt material från andra delar avSverige är för något. Under inventeringen har flerakollekter tagits som tidigare hade bestämts till dennaart, men nu är det oklart till vilken art man ska föradetta material.

*Verrucaria aquatilis. 5 lokaler. Helt nedsänkt i vattenbrukar denna art undgå all uppmärksamhet. Dess-utom är den svart och påminner bara om algöverdrag(Fig. 52). Tittar man noggrant finner man dock i-bland att det finns perithecier med små, nästan rundasporer i. Då har man funnit V. aquatilis. Arten är docksannolikt ovanlig och belägg saknades tidigare frånHalland. Ny art för Halland 2001.

*Verrucaria ceuthocarpa. 10 lokaler. Av de marina arternahar denna förbisetts kraftigt tidigare och även av migde första åren (Fig. 53). Den finns dock ofta på sten-ar och block i strandkanten, i övre delen av V. maura-bältet. Ny för Halland 2002.

Verrucaria erichsenii. 7 lokaler. Detta är en liten art somman måste leta efter. Den finns precis i eller runtvattenlinjen på havsstranden och växer på klippor,block och stenar.

Verrucaria cf. funckii. 1 lokal. Strattebo. På ett stort blockpå Fegens strand samlades en lav som påminner V.funckii, men bestämningen är trots det osäker. Skulleden vara riktig är arten ny för Halland.

Verrucaria cf. fusconigrescens. 1 lokal. Gäddevik. På enstrandklippa, två meter över vattenlinjen, vidLygnerns södra strand samlades en art som starkt på-minner om V. fusconigrescens. Detta är en sällsyntart och taxonomin är osäker för denna grupp. Därförfår bestämningen betraktas som preliminär.

Verrucaria halophila. 2 lokaler. Detta är en sällsynt marinart som är svår att hitta. Den liknar dessutom V. erich-senii. På de båda fyndplatserna växte arten på mind-re block i eller strax ovanför vattenlinjen.

*Verrucaria internigrescens. 10 lokaler. Ovanför de striktmarina arterna finner man inte sällan denna art, somkan täcka större ytor på hällar och klippor, där denbildar ett mörkt överdrag. Ny för Halland 2001.

*Verrucaria latebrosa. 11 lokaler. Denna art påminnermycket om V. aethiobola, både i morfologi och växt-

Fig. 51. Tylothallia biformigera förekommer sällsynt i norra Halland, men är vanligare i Bohuslän.

84


strax ovan vattenlinjen.*Verrucaria mucosa. 1 lokal. Särö Västerskog. På några

block i strandlinjen gjordes det enda fyndet underinventeringen (Fig. 54). Tidigare fynd finns från Bo-huslän och Skåne, men det är bara en handfull lokal-er. Arten är lätt att känna igen så den är med all sä-kerhet sällsynt i Halland. Ny för Halland 2003.

Verrucaria muralis. 3 lokaler. På murbruk och cement fö-rekommer ibland denna art. Den växer även på renkalksten, men i Halland får den hålla till godo med

plats. Trots det uppträder de inte så ofta tillsammans.Eventuellt föredrar V. aethiobola något näringsrik-are vatten än V. latebrosa. Ny för Halland 2001 (Fig.78).

Verrucaria margacea. 1 lokal. Gäddevik. Arten hittadespå en strandklippa vid Lygnerns strand, 2 m ovanvattenlinjen.

Verrucaria maura. 16 lokaler. På alla havsstrandslokalermed klippor finner man denna svarta skorplav, somfår klipporna att se ut som om de hade ett oljebälte

Fig. 52. Verrucaria aquatilis är med sin nästan svarta bål lätt att förbise där den växer i mindre vattendrag.

Fig. 53. Verrucaria ceuthocarpa har en karaktäristisk bredsprucken bålstruktur som gör arten igenkännbar ifält.

85

Hallands län

människoskapade miljöer.*Verrucaria nigrescens. 5 lokaler. På Öland och Gotland

är denna art dominerande på många kalkstenslokal-er. I kalkfattiga områden finner man den oftast påträdgårdsmurar, cementfundament, husgrunder ochdylikt. Trots att arten uppges finnas från Sk–TL finnsinga belägg i herbarierna från Halland. Ny för Hal-land 2002.

*Verrucaria pachyderma. 3 lokaler. Denna relativt säll-synta art hittades på tre lokaler på sten som ofta lig-ger helt under vatten (Fig. 55). Två av lokalerna ut-görs av åstränder medan en tredje lokal är sjöstrand.Ny för Halland 2002.

*Verrucaria praetermissa. 5 lokaler. Detta är en av de mer”kända” sötvattensarterna, kanske för att den är re-lativt lätt att känna igen på sin ljusa bål (Fig. 56).

Fig. 54. Verrucaria mucosa har en slät, olivgrön bål med insänkta perithecier och växer i strandlinjen vidkusten.

Fig. 55. Verrucaria pachyderma påminner om V. mucosa, men växer i sötvatten.

86


Den är mycket sällsynt i landet, utom möjligen iSkåne. I Halland hittades arten på Hallandsåsensnordsluttning där vattnet håller hög näringshalt, tillskillnad från många av vattendragen och sjöarna iandra delar av länet. Dessutom hittades den i Bro-gård. Ny för Halland 2001.

*Verrucaria rheitrophila. 4 lokaler. Liksom föregåendeart hittades denna i bäckarna på Hallandsåsens nord-sluttning (Fig. 57). Arten är spridd men ovanlig. Nyför Halland 2001.

Verrucaria sp. 1. 7 lokaler. Denna sötvattensart hittadespå flera lokaler, men passar inte in på någon art i

Foucards lavflora eller annan bestämningslitteraturoch kan vara obeskriven. Lokalerna fördelar sig re-lativt jämnt i landskapet och utgörs av dels å-, delssjöstränder.

Verrucaria sp. 2. 2 lokaler. Vid bestämningen av dessabåda kollekter hamnar man på V. maculiformis, menkollekterna är sinsemellan olika och ingen av demstämmer med de få kollekter som finns i herbariernaav den arten. Den ena kollekten samlades på en tegel-bit och den andra på en cementklump i ett röse.

Verrucaria sp. 3. 1 lokal. Gäddevik. Denna art samladespå en strandklippa vid Lygnerns strand, men har inte

Fig. 56. Verrucaria praetermissa förekommer spridd i Skåne men är mycket ovanlig i Hallands län.

Fig. 57. Verrucaria rheitrophila förekommer i sötvatten, men är mycket sällsynt i länet.

87

Hallands län

Fig. 58. Xanthoria aureola växer huvudsakligen på havsstränder och känns ofta igen på de rikligt förekom-mande och smala loberna i centrum av bålen samt att den sällan är fertil.

gått att bestämma med någon större säkerhet.Verrucaria sp. 4. 2 lokaler. På två lokaler samlades en art

som har runda sporer och tjock ljus bål. En sådanVerrucaria finns inte i litteraturen. Det enda fyndetgjordes på ett silikatblock på stranden och det andrafyndet gjordes på en låg, svagt kalkförande klippastrax ovan stranden. Arten är mycket karaktäristiskoch kan vara obeskriven. Ny för Halland 2003.

Verrucaria sp. 5. 1 lokal. Brogård. På en sten vid Fylleånhittades denna art som påminner om V. fuscolurida,men denna är bara känd från TL.

Verrucaria umbrinula. 2 lokaler. Denna art är en av de fårent terrestra Verrucaria-arterna som hittades underinventeringen. Den är lätt förbisedd och växer helttrivialt. I Halland hittades den på ett silikatblock påen mindre äng och vid basen av en lodyta i halv-skuggigt läge. Totalt sett är det mycket få fynd avarten i landet.

Xanthoparmelia conspersa. 44 lokaler. Av alla bladlavarär detta en av de vanligaste och den växer på de flestasolexponerade silikatklippor, block och stenmurar.

Xanthoparmelia mougeotii. 32 lokaler. Liksom föregåendeart är detta en karaktärsart på många klippor, blockoch stenmurar, men är dock inte fullt så vanlig.

Xanthoparmelia tinctina. 14 lokaler. På strandklipporovanför de rent marina arterna förekommer dennaart. Den växer helst på flata hällar och trivs inte likabra på vertikala ytor.

*Xanthoria aureola. 17 lokaler. Denna art har länge för-växlats med både X. parietina och X. calcicola. Ar-ten är knuten till havsstrandsklippor och är sällanfertil i Sverige, till skillnad mot X. parietina, somden ofta växer tillsammans med. X. aureola går dockofta längre ned mot stranden är denna och har fler,smalare och lösare lober än X. parietina (Fig 58).Detta förhållande har nyligen uppdagats av L. Lind-blom (Lindblom & Ekman 2004). I Halland saknas iprincip aldrig denna art på strandklipporna i ett re-servat. Ny för Halland 2002.

*Xanthoria calcicola. 1 lokal. Varbergs fästning. Artenhittades på både in- och utsidan av fästningsmurar-na, fläckvis rikligt. I Skåne finner man merparten avlokalerna för denna rödlistade art. Där växer artenhuvudsakligen på kyrkogårdsmurar. Fynd finns ävenpå Visby ringmur, Kalmar slott och nu på Varbergsfästning. Rödlistad i kategori NT. Ny för Halland2002.

Xanthoria candelaria. 12 lokaler. Denna vanliga art harhittats, eftersom arten är gynnad av gödning, nästanuteslutande på fågeltoppar längs kusten. Annars fö-rekommer den oftast på ädellövträd.

Xanthoria parietina. 18 lokaler. På havsstränder finnerman ofta denna orange bladlav, men arten växer ävenpå tak, murar, väggar, cement etc.

Xanthoria polycarpa. 1 lokal. Västra Getterön. På ett blockovan stranden hittades denna art som normalt växerepifytiskt.

88


Appendix 4. Utbredningskartor

Fig. 59. Acarospora atrata. 15 lokaler.

Fig. 61. Buellia badia. 9 lokaler.

Fig. 60. Aspicilia simoënsis. 10 lokaler.

Fig. 62. Carbonea supersparsa. 9 lokaler.

89

Hallands län

Fig. 66. Lecanora soralifera. 10 lokaler.

Fig. 63. Cystocoleus ebenus. 9 lokaler. Fig. 64. Fuscidea praeruptorum. 31 lokaler.

Fig. 65. Lecanora gangaleoides. 23 lokaler.

90


Fig. 68. Lecidea promixta. 7 lokaler.

Fig. 69. Micarea botryoides. 7 lokaler. Fig. 70. Micarea lutulata. 11 lokaler.

Fig. 67. Lecidea confluentula. 15 lokaler.

91

Hallands län

Fig. 71. Micarea myriocarpa. 6 lokaler. Fig. 72. Opegrapha gyrocarpa. 15 lokaler.

Fig. 73. Polysporina lapponina. 15 lokaler. Fig. 74. Porpidia hydrophila. 14 lokaler.

92


Fig. 75. Pyrrhospora rubiginans. 13 lokaler. Fig. 76. Racodium rupestre. 8 lokaler.

Fig. 77. Rinodina atrocinerea. 10 lokaler. Fig. 78. Verrucaria latebrosa. 11 lokaler.

Appendix 5. ArtlistaSiffrorna 1-3 i kolumnerna nedan anger årtal för fynd; 1 = 2001, 2 = 2002 och 3 = 2003

Laholms kn Halmstads kn Hylte kn

Nya Arter

Summ

a

Bölarp

Döm

estorp 1

Döm

estorp 2

Döm

estorp 3

Döm

estorp 4

Hollandsbjär

Höka

Karsefors

Klinta H

allar

Mästocka

Prästaskogen

Skumm

eslöv

Tönnersjömålet

Brogård

Danska Fall

Enet

GetabäckenG

årdshult

Hallaskår

Haverdal

Hyltan

Högeklint

Johansfors

Klövaberget

Ringenäs

S Bergsjön

Skipås

Stavsbjär

Steninge

Stövlaberget

Sundsholm

Suseån-Hult

Svarta klippan

Virsehatt

Årnarp

Dullaberget

Lintalund

Mårås

Skubbhult

81 Summa 47 13 11 12 10 49 18 44 13 40 13 22 37 21 62 35 9 50 20 41 16 41 28 41 12 9 37 18 5 35 14 51 29 77 6 28 51 16 223 Absconditella trivialis 1

Acarospora atrata 15 2 2 2Acarospora fuscata 40 2 2 2 3 3 1 1 3 2 1 2 2 1 2 2Acarospora sinopica 3Acarospora smaragdula 9 2Acarospora sp. 2Agonimia tristicula 1Amandinea punctata 10 1Anaptychia runcinata 16 2Arctoparmelia incurva 10 2Arthonia glaucomaria 8 1

3 Arthonia cf coronata 1 3Arthonia phaeobaea 7Arthrorhaphis citrinella 16 2 1 2 2 1 1 2 1 2 1 1Aspicilia caesiocinerea 29 2 2 3 1 2 2 2 1 2 2Aspicilia cinerea 23 2 2 2 3

2 Aspicilia contorta 1 2Aspicilia cupreogrisea 1Aspicilia epiglypta 4 2Aspicilia laevata 12 1 1 2 2 1 3 2 1Aspicilia leprosescens 12

1 Aspicilia simoënsis 10 2 2 2 2Aspicilia verrucigera 7 2 2 3 1

1 Bacidia carneoglauca 1 1Bacidia trachona 1 1Bacidia viridifarinosa 9 2 2 1 2 3 1Bacidina arnoldiana 3 1 1 1Bacidina inundata 21 2 2 2 2 1 2 2 1 1 1Baeomyces rufus 18 2 1 3 3 2 1 2 1 3 3 2 1Biatora chrysantha 1 2Bryoria fuscescens 2Buellia aethalea 11 2Buellia badia 9 2 1Calicium corynellum 1 1Caloplaca aractina 1

3 Caloplaca arenaria 4Caloplaca chlorina 6Caloplaca citrina s.str. 5 3Caloplaca crenularia 13 1Caloplaca decipiens 2

3 Caloplaca flavocitrina 3Caloplaca holocarpa 7 2Caloplaca marina 17 1Caloplaca microthallina 12

1 Caloplaca oxfordensis 3Caloplaca saxicola 4Caloplaca scopularis 17

93


Nya Arter

Summ

a

Bölarp

Döm

estorp 1

Döm

estorp 2

Döm

estorp 3

Döm

estorp 4

Hollandsbjär

Höka

Karsefors

Klinta H

allar

Mästocka

Prästaskogen

Skumm

eslöv

Tönnersjömålet

Brogård

Danska Fall

Enet

GetabäckenG

årdshult

Hallaskår

Haverdal

Hyltan

Högeklint

Johansfors

Klövaberget

Ringenäs

S Bergsjön

Skipås

Stavsbjär

Steninge

Stövlaberget

Sundsholm

Suseån-Hult

Svarta klippan

Virsehatt

Årnarp

Dullaberget

Lintalund

Mårås

Skubbhult81 Summa 47 13 11 12 10 49 18 44 13 40 13 22 37 21 62 35 9 50 20 41 16 41 28 41 12 9 37 18 5 35 14 51 29 77 6 28 51 16 22

Caloplaca scotoplaca 1Caloplaca thallincola 18 1Caloplaca verruculifera 9

3 Caloplaca vitellinula 1 3Candelariella aurella 6Candelariella coralliza 25 2 2 3 2 3 1 2 1 2Candelariella vitellina 39 2 1 3 1 1 1 2 2 2

1 Carbonea supersparsa 9 2 22 Catillaria atomarioides 1 2

Catillaria chalybeia 19 1 1Cetraria aculeata 7 1 1 1Cetraria chlorophylla 2Cetraria islandica 1Cetraria muricatum 3 1 1

1 Chrysotrix chlorina 1 1Cladonia arbuscula ssp. arbusc. 10 1 1 1 3Cladonia arbuscula ssp. mitis 1 1Cladonia bellidiflora 2 3Cladonia caesipiticia 14 3 2 1 2 1 3 2 3 1Cladonia carneola 2 1Cladonia cenotea 2 2 2Cladonia cervicornis 12Cladonia chlorophaea s.lat. 15 1 1 1 2 3 3Cladonia coccifera 17 2 1 1 1 3 3 2Cladonia coniocraea 6 2 3 2Cladonia cornuta 1 1Cladonia cyanipes 1 1Cladonia cyathomorpha 3Cladonia digitata 5 1 1 1 1Cladonia fimbriata 7 1 1 1 3Cladonia floerkeana 13 2 1 3 1 1Cladonia foliacea 11 1 1 1Cladonia furcata 12 1 1 1 2Cladonia glauca 2 2 2Cladonia gracilis 9 2 2 2Cladonia macilenta 9 2 1 2 3 2Cladonia macrophylla 3Cladonia peziziformis 2 1 3Cladonia phyllophora 1Cladonia pleurota 5 1 1 2Cladonia polydactyla 4 1 1 1 1Cladonia portentosa 13 2 1 1 1 3Cladonia rangiferina 1 2Cladonia rangiformis 5 1Cladonia scabriuscula 1 1Cladonia squamosa 16 1 1 1 1 1 1 3 2Cladonia strepsilis 6 1Cladonia subcervicornis 13 2Cladonia subulata 4 3 3 2Cladonia uncialis 13 1 1 1 2

94


Nya Arter

Summ

a

Bölarp

Döm

estorp 1

Döm

estorp 2

Döm

estorp 3

Döm

estorp 4

Hollandsbjär

Höka

Karsefors

Klinta H

allar

Mästocka

Prästaskogen

Skumm

eslöv

Tönnersjömålet

Brogård

Danska Fall

Enet

GetabäckenG

årdshult

Hallaskår

Haverdal

Hyltan

Högeklint

Johansfors

Klövaberget

Ringenäs

S Bergsjön

Skipås

Stavsbjär

Steninge

Stövlaberget

Sundsholm

Suseån-Hult

Svarta klippan

Virsehatt

Årnarp

Dullaberget

Lintalund

Mårås

Skubbhult81 Summa 47 13 11 12 10 49 18 44 13 40 13 22 37 21 62 35 9 50 20 41 16 41 28 41 12 9 37 18 5 35 14 51 29 77 6 28 51 16 22

Cladonia zopfii 1 1Claucadea monticola 4 2 1 2Clauzadeana macula 3

1 Collemopsidium halodytes 12 21 Cystocoleus ebenus 9 1 1 2 1 1 3

Dermatocarpon luridum 10 2 2 2 1 2Dibaeis baeomyces 2 1 3Diploschistes scruposus 29 2 1 2 1 2 1 1 1 3 1 2 1 2Diplotomma alboatrum 14 1 3Endococcus perpusillus 2 2 1

1 Endococcus propinquus 5 1 1 12 Endococcus rugulosus 1

Enterographa zonata 29 2 1 2 1 2 1 1 2 1 2 1 2 1 1 3Ephebe lanata 7 2 1 2 2 1Evernia prunastri 1Fuscidea cyathoides 43 2 2 2 1 1 1 2 1 1 2 1 2 1 1 2 1 2Fuscidea cyathoides v. sorediata 3 1 1Fuscidea gothoburgensis 1 3Fuscidea lygaea (F. tenebrica) 2Fuscidea praeruptorum 31 2 2 2 1 2 1 1 2 1 1 1

1 Fuscidea recensa 2 1Gyalideopsis anastomosans 1Haematomma ochroleucum 36 1 1 2 1 1 1 2 1 2 1 2 1 1 3 1

1 Halecania ralfsii 1Hypocenomyce scalaris 1Hypogymnia physodes 20 2 3 3 1Hypogymnia tubulosa 2Imschaugia aleurites 1Ionaspis lacustris 25 2 2 1 1 2 1 2 1 1 2Lasallia pustulata 32 2 2 2 1 2Lecanactis abietinum 1 1

1 Lecanactis latebrarum 1 1Lecania cf. atrynoides 4 1

2 Lecania erysibe 3Lecania sp. 1Lecanora "dispersa" 4 2 2Lecanora "subsalina" 15 1Lecanora achariana 4Lecanora actophila 15 1Lecanora albescens 7 1Lecanora caesiosora 3Lecanora campestris 1Lecanora cenisia 2 1 1Lecanora chlorophaeodes 10 3 3

3 Lecanora flotowiana 2Lecanora gangaleoides 23 2 2 3Lecanora helicopis 17 1Lecanora intricata 41 2 2 2 3 2 3 1 1 1 1 3 2 2 1 3 2Lecanora muralis 23 2 2Lecanora orosthea 24 2 1 1 1 2 2 1

95


Nya Arter

Summ

a

Bölarp

Döm

estorp 1

Döm

estorp 2

Döm

estorp 3

Döm

estorp 4

Hollandsbjär

Höka

Karsefors

Klinta H

allar

Mästocka

Prästaskogen

Skumm

eslöv

Tönnersjömålet

Brogård

Danska Fall

Enet

GetabäckenG

årdshult

Hallaskår

Haverdal

Hyltan

Högeklint

Johansfors

Klövaberget

Ringenäs

S Bergsjön

Skipås

Stavsbjär

Steninge

Stövlaberget

Sundsholm

Suseån-Hult

Svarta klippan

Virsehatt

Årnarp

Dullaberget

Lintalund

Mårås

Skubbhult81 Summa 47 13 11 12 10 49 18 44 13 40 13 22 37 21 62 35 9 50 20 41 16 41 28 41 12 9 37 18 5 35 14 51 29 77 6 28 51 16 22

Lecanora polytropa 47 2 2 2 3 3 1 1 1 1 1 3 2 2 2 1 3 2 21 Lecanora rimicola 11 1

Lecanora rupicola 30 2 1 1 2 1Lecanora salina 3

1 Lecanora soralifera 10 2Lecanora subcarnea 15 2 1Lecanora subcarnea v. soralifera 1Lecanora sulphurea 14 2 2 1 1

1 Lecanora umbrina 9 1Lecanora vacillans 1Lecidea aff. haerjedalica 1

1 Lecidea ahlesii 1 11 Lecidea confluentula 15 2 2 3 2 21 Lecidea diducens 2

Lecidea fuliginosa 10 2 2Lecidea fuscoatra 45 2 2 2 3 3 1 1 3 2 2 2 1 2 2Lecidea lapicida s. lat. 25 2 3 1 1 2 1Lecidea lithophila 4 2 2 2Lecidea plana 9 2 3 3 2

1 Lecidea promixta 7 1 3 1 31 Lecidea sarcogynoides 5 1

Lecidella anomaloides 2 1Lecidella scabra 16 2 2

2 Lepraria "subborealis" 17 3 1 3 1 1 3 3 1 2 3 3 31 Lepraria borealis 6 2 33 Lepraria caesioalba 13 Lepraria elobata 2

Lepraria incana 12 3 1 1 3 3 3 2Lepraria lobificans 19 1 3 2 1 3 2 1 1 3 1 1 3Lepraria membranaceum 33 2 1 1 1 1 1 2 1 2 2 3 1Lepraria neglecta 16 2 2 2 3 3 2Lepraria sp. 1 1

1 Lepraria rigidula 3 31 Lepraria umbricola 1 1

Leprocaulon microscopicum 4 2 1Lichina confinis 10 2

1 Melanelia disjuncta 2 2Melanelia fuliginosa v. ful. 37 2 3 1 1 1 2 1 2 1Melanelia panniformis 2 1

1 Melanelia sorediata 7 2 1Melanelia subaurifera 1

1 Micarea bauschiana 11+3 Micarea botryoides 7 1 1 2 1 1 1 3

Micarea erratica 2 1Micarea lignaria 12 2 1 2 1 2 1

1 Micarea lutulata 11 1 1 1 2 3 2 3 1 11 Micarea myriocarpa 6 1 1 1 1

Micarea peliocarpa 1Micarea sylvicola 3 1 3Microcalicium arenarium 1

96


Nya Arter

Summ

a

Bölarp

Döm

estorp 1

Döm

estorp 2

Döm

estorp 3

Döm

estorp 4

Hollandsbjär

Höka

Karsefors

Klinta H

allar

Mästocka

Prästaskogen

Skumm

eslöv

Tönnersjömålet

Brogård

Danska Fall

Enet

GetabäckenG

årdshult

Hallaskår

Haverdal

Hyltan

Högeklint

Johansfors

Klövaberget

Ringenäs

S Bergsjön

Skipås

Stavsbjär

Steninge

Stövlaberget

Sundsholm

Suseån-Hult

Svarta klippan

Virsehatt

Årnarp

Dullaberget

Lintalund

Mårås

Skubbhult81 Summa 47 13 11 12 10 49 18 44 13 40 13 22 37 21 62 35 9 50 20 41 16 41 28 41 12 9 37 18 5 35 14 51 29 77 6 28 51 16 22

Miriquidica deusta 16 1 2Miriquidica leucophaea 15 2 2 1 3 1Miriquidica pycnocarpa 4

1 Muellerella pygmaea var. pygmaea 4 2Mycobilimbia sabuletorum 1 2Mycoblastus sanguinarius 3 2 1Neofuscelia loxodes 33 2 2 2 3 2 3 1 1 2 2 1 2 2Neofuscelia pulla 33 2 2 2 1 1 2 2 2 1Neofuscelia verruculifera 2 1Ochrolechia androgyna 12 2 1 3 3 1 2Ochrolechia parella 7 3Opegrapha calcarea 1Opegrapha gyrocarpa 15 1 1 1 2 1 1Opegrapha lithyrga 1 1Ophioparma ventosum 9 2Parmelia omphalodes 30 2 2 1 2 2Parmelia saxatilis 55 2 2 2 3 3 1 1 1 1 2 1 2 1 2 2 1 1 3 2 1Parmelia sulcata 7

3 Parmelina pastillifera 1Parmelina tiliacea 1Peltigera canina 3 2Peltigera hymenina 7 2 1 2Peltigera membrancea 1Peltigera polydactyla 2 2 2Peltigera praetextata 6 2 2 2 2 1Pertusaria amara 2Pertusaria aspergilla 44 2 2 2 1 1 2 1 1 2 2 1 2 1 2 1 1 2Pertusaria coccodes 1Pertusaria corallina 18 2 1 1 2 2 1 2Pertusaria flavicans 1Phaeophyscia nigricans 2Phaeophyscia orbicularis 2Phaeophyscia sciastra 7 2Physcia adscendens 2Physcia caesia 12 2 2Physcia dubia 11 2Physcia tenella 16 1

1 Placopsis lambii 4 1 1Placynthiella icmalea 14 1 1 1 1 3 2Placynthiella oligotropha 3 1Placynthiella uliginosa 2 1

1 Placynthium flabellosum 3 2 12 Placynthium pannariellum 13 Placynthium rosulans 1

Platismatia glauca 10 21 Polysporina lapponica 15 3 1

Polysporina simplex 23 2 1 1 1 2Porina chlorotica 21 2 1 2 1 1 1 2 2 1 1 1 2Porina lectissima 32 2 1 1 1 1 2 1 2 1 2 2 1 2 1 3Porocyphus coccodes 1

97


Nya Arter

Summ

a

Bölarp

Döm

estorp 1

Döm

estorp 2

Döm

estorp 3

Döm

estorp 4

Hollandsbjär

Höka

Karsefors

Klinta H

allar

Mästocka

Prästaskogen

Skumm

eslöv

Tönnersjömålet

Brogård

Danska Fall

Enet

GetabäckenG

årdshult

Hallaskår

Haverdal

Hyltan

Högeklint

Johansfors

Klövaberget

Ringenäs

S Bergsjön

Skipås

Stavsbjär

Steninge

Stövlaberget

Sundsholm

Suseån-Hult

Svarta klippan

Virsehatt

Årnarp

Dullaberget

Lintalund

Mårås

Skubbhult81 Summa 47 13 11 12 10 49 18 44 13 40 13 22 37 21 62 35 9 50 20 41 16 41 28 41 12 9 37 18 5 35 14 51 29 77 6 28 51 16 222 Porocyphus kenmorensis 1 2

Porpdia sp. 1Porpidia cinereoatra 2Porpidia crustulata 13 2 3 2 2 2Porpidia grisea 11 2 1 2Porpidia hydrophila 14 2 1 2 2 2 1 2 1 1Porpidia macrocarpa 23 2 1 1 1 2 1 2 1 1 2 1Porpidia musiva 2 2

1 Porpidia platycarpoides 1Porpidia rugosa 1 1

1+1 Porpidia soredizodes 9 1 2 1 12 Porpidia speirea 1

Porpidia tuberculosa 26 2 2 2 1 2 1 1 2 1 3 2Protoparmelia atriseda 10 1Protoparmelia badia 8 2 1 2

3 Protoparmelia picea 12 Protothelenella corrosa 1

Pseudevernia furfuracea 21 2 2 3 3Psilolechia lucida 34 1 1 1 2 1 1 1 2 1 2 1 1 2

2 Pterygiopsis lacustris 4 2Pycnothelia papillaria 3Pyrrhospora rubiginans 13 1 1 1 1 2 1

1 Racodium rupestre 8 1 1 1 1 1 3Ramalina cuspidata 4Ramalina farinacea 1Ramalina polymorpha 12 2Ramalina siliquosa 14 1Ramalina subfarinacea 9Rhizocarpon amphibium 4 2 2 1Rhizocarpon badioatrum 1Rhizocarpon cinereovirens 2 1 2Rhizocarpon distinctum 14 2 2 1 2 2Rhizocarpon geminatum 4 2Rhizocarpon geographicum 50 2 2 2 3 3 1 1 1 1 2 1 2 2 1 1 3 2 2Rhizocarpon hochstetterii 22 1 2 1 2 1 1 1 2 1 2 1 3 2Rhizocarpon lavatum 15 2 2 1 2 2 1 2Rhizocarpon lecanorinum 39 2 2 2 3 3 1 1 2 3 2 2 2 1 2 2Rhizocarpon oederi 5

2 Rhizocarpon polycarpum 4 2 2Rhizocarpon reductum 27 2 2 3 3 1 2 1 2 3 1 2 2Rhizocarpon richardii 16 1Rhizocarpon rubescens 1

? Rhizocarpon sp. 1 3 2 1Rhizocarpon sp. 2 1Rhizocarpon subgeminatum 3 2 2

1 Rhizocarpon timdalii 3 1 2Rimularia badioatra 1Rimularia furvella 24 2 2 3 3 2

3 Rimularia gyrizans 1Rimularia insularis 1

98


Nya Arter

Summ

a

Bölarp

Döm

estorp 1

Döm

estorp 2

Döm

estorp 3

Döm

estorp 4

Hollandsbjär

Höka

Karsefors

Klinta H

allar

Mästocka

Prästaskogen

Skumm

eslöv

Tönnersjömålet

Brogård

Danska Fall

Enet

GetabäckenG

årdshult

Hallaskår

Haverdal

Hyltan

Högeklint

Johansfors

Klövaberget

Ringenäs

S Bergsjön

Skipås

Stavsbjär

Steninge

Stövlaberget

Sundsholm

Suseån-Hult

Svarta klippan

Virsehatt

Årnarp

Dullaberget

Lintalund

Mårås

Skubbhult81 Summa 47 13 11 12 10 49 18 44 13 40 13 22 37 21 62 35 9 50 20 41 16 41 28 41 12 9 37 18 5 35 14 51 29 77 6 28 51 16 22

Rinodina atrocinerea 10Rinodina confragosa 3 1

1 Rinodina fimbriata 1 1Rinodina gennari 18 1Rinodina interpolata 3 1

2 Rinodina teichophila 1Ropalospora atroumbrina 1Sarcogyne clavus 3 2

1 Schaereria cinereorufa 1Schaereria fuscocinerea 28 2 3 1 1 1 2 1 2Sclerococcum sphaerale 7 2 1Scoliciosporum umbrinum 24 2 3 1 1 3 2Sorediös sp. 1 1 1Sorediös sp. 2 1 2Sphaerophorus fragilis 4Sphaerophorus globosus 9 1 1 2 2 1 3 1Staurothele fissa 13 2 2 1 2 2 3Stereocaulon dactylophyllum 4 2 2Stereocaulon evolutum 15 3 2 2 1Stereocaulon pascale 4 1 1Stereocaulon pileatum 9 2 1 1 2 1Stereocaulon saxatile v. evolutoides 3 2 1 2Stereocaulon subcoralloides 3 2 1Stereocaulon tomentosum 3Stereocaulon vesuvianum 3 2

1 Stigmidium fuscatae 72 Stigmidium marinum 12 Stigmidium rivulorum 2 2 22 Stigmidium sp. 1 1 2

Stigmidium sp. 2 1Tephromela atra 26 2 1 2 1Tephromela grumosa 19 2 1 1 1

1 Thelidium aff. rehmii 1 1Trapelia coarctata 3 2 2Trapelia involuta 21 1 1 3 3 2 2 2 1

1 Trapelia obtegens 19 2 1 1 1 1 1Trapelia placodioides 16 1 1 3 1 2 2 2Trapeliopsis flexuosa 2 1Trapeliopsis granulosa 4 1 1 1Trapeliopsis pseudogranulosa 12 1 1 2 2 1 1 3 1Tremolecia atrata 1 1Tylothallia biformigera 2Umbilicaria deusta 22 2 2 1 2 2 1 3Umbilicaria hirsuta 9Umbilicaria polyphylla 30 2 2 3 2 3 1 2 1 3 2 2Umbilicaria polyrrhiza 1Umbilicaria spodochroa 2Verrucaria aethiobola 12 2 2 1 2 2 2 1Verrucaria aff. hydrela 4 2 1 2

1 Verrucaria aquatilis 5 2 2 1 2 2

99


Nya Arter

Summ

a

Bölarp

Döm

estorp 1

Döm

estorp 2

Döm

estorp 3

Döm

estorp 4

Hollandsbjär

Höka

Karsefors

Klinta H

allar

Mästocka

Prästaskogen

Skumm

eslöv

Tönnersjömålet

Brogård

Danska Fall

Enet

GetabäckenG

årdshult

Hallaskår

Haverdal

Hyltan

Högeklint

Johansfors

Klövaberget

Ringenäs

S Bergsjön

Skipås

Stavsbjär

Steninge

Stövlaberget

Sundsholm

Suseån-Hult

Svarta klippan

Virsehatt

Årnarp

Dullaberget

Lintalund

Mårås

Skubbhult

81 Summa 47 13 11 12 10 49 18 44 13 40 13 22 37 21 62 35 9 50 20 41 16 41 28 41 12 9 37 18 5 35 14 51 29 77 6 28 51 16 222 Verrucaria ceuthocarpa 10 2

Verrucaria cf. funckii 1Verrucaria cf. fusconigrescens 1Verrucaria erichsenii 7Verrucaria halophila 2

1 Verrucaria internigrescens 10 11 Verrucaria latebrosa 11 2 1 2 1 1 3

Verrucaria margacea 1Verrucaria maura 16 1

3 Verrucaria mucosa 1Verrucaria muralis 3 2 1

2 Verrucaria nigrescens 5 22 Verrucaria pachyderma 3 21 Verrucaria praetermissa 5 2 2 1 2 11 Verrucaria rheitrophila 4 2 2 1 2

Verrucaria sp. 1 "leucocarpa" 7 2Verrucaria sp. 2 cf. maculiformis 2Verrucaria sp. 3 1

3 Verrucaria sp. 4 "sphaerospora" 2Verrucaria sp. 5 aff. fuscolurida 1 1Verrucaria umbrinula 2 2Xanthoparmelia conspersa 44 2 2 2 3 3 1 1 1 2 2 2 2 1 2 2Xanthoparmelia mougeotii 32 2 2 2 3 3 1 2 2 2 1 2Xanthoparmelia tinctina 14

2 Xanthoria aureola 17 22 Xanthoria calcicola 1

Xanthoria candelaria 12 1 1Xanthoria parietina 18 1Xanthoria polycarpa 1

2 Arthrorhaphis aeruginosa 1 2Cliostomum corrugatum 1

3 Cyphelium notarisii 1Fissidens pusillus 5 2 2 2Gyalecta flotowii 1 2Hylocomiastrum umbratum 1 1Lecanora aitema 1Lecanora cadubriae 4 1 1Lecanora confusa 2Lecanora subintricata 1 3Loeskebryum brevirostre 3 2 2 2Parmelia ernstiae 2

100

Appendix 5. ArtlistaSiffrorna 1-3 i kolumnerna nedan anger årtal för

Nya Arter

Summ

a

81 Summa3 Absconditella trivialis 1

Acarospora atrata 15Acarospora fuscata 40Acarospora sinopica 3Acarospora smaragdula 9Acarospora sp. 2Agonimia tristicula 1Amandinea punctata 10Anaptychia runcinata 16Arctoparmelia incurva 10Arthonia glaucomaria 8

3 Arthonia cf coronata 1Arthonia phaeobaea 7Arthrorhaphis citrinella 16Aspicilia caesiocinerea 29Aspicilia cinerea 23

2 Aspicilia contorta 1Aspicilia cupreogrisea 1Aspicilia epiglypta 4Aspicilia laevata 12Aspicilia leprosescens 12

1 Aspicilia simoënsis 10Aspicilia verrucigera 7

1 Bacidia carneoglauca 1Bacidia trachona 1Bacidia viridifarinosa 9Bacidina arnoldiana 3Bacidina inundata 21Baeomyces rufus 18Biatora chrysantha 1Bryoria fuscescens 2Buellia aethalea 11Buellia badia 9Calicium corynellum 1Caloplaca aractina 1

3 Caloplaca arenaria 4Caloplaca chlorina 6Caloplaca citrina s.str. 5Caloplaca crenularia 13Caloplaca decipiens 2

3 Caloplaca flavocitrina 3Caloplaca holocarpa 7Caloplaca marina 17Caloplaca microthallina 12

1 Caloplaca oxfordensis 3Caloplaca saxicola 4Caloplaca scopularis 17

Falkenbergs kn Varbergs kn Kungsbacka kn

Björkekullen

Fegen, Hängudd.

Fegen, Strattebo

Frodebjär

Grim

sholmen

Högvadsån, K

varnbac k

Högvadsån, U

llar.

Smörkullen

Stensjöstrand

Sumpafallen

Vesslunda

Yttra B

erg

Balgö

Biskopshagen

Byaberget

Djupeåsen

Gla. V

arberg

Gässlösa

Hiaklitten

Holm

a ö

Järnmölle

Näsnabben

Svarten

Valaklitt

Varbergs fästn.

Vendelsö

Västra G

etterön

Årnäsudden

Älm

ö

Fjärehals

Fågelsång

Gäddevik

Hördalen

Näsbokrok

Ram

nö

Sandsjöbacka

Särö Västerskog

Sönnerbergen

Tjolöholm

Vallda Sandö

Valåsberget, Sandsjöb.

Äskhult

61 26 35 32 62 14 7 57 59 34 64 64 135 86 22 19 46 15 40 41 49 23 31 37 40 153 77 104 58 70 44 47 18 67 110 25 79 96 67 104 68 703

2 1 1 3 2 2 1 1 3 2 1 22 2 1 2 1 1 3 2 1 2 2 2 3 3 3 3 3 1 3 1 3 2 1 2 22 3 2

2 1 3 1 3 1 1 12 1

31 2 3 3 3 1 3 1 3

2 3 3 2 2 3 3 3 1 1 3 1 3 2 12 1 2 1 2 3 1 3 1

2 1 3 2 3 3 1

1 3 3 1 3 3 11 1 1 2 2

1 1 3 2 2 2 2 2 3 3 3 3 3 3 1 3 2 1 22 3 3 2 1 1 3 2 1 2 3 3 3 1 3 1 1 3 2

1? 2 2

2 1 1 12 2 1 3 1 3 3 3 3 3 2 2

3 3 3 1 3 13 3 3

1 1 1

3 3 2 2 1 1 2 2 2 3 32 1 1 1 2 2

3 31 2 1 3 3 3 3 1 1 21 1 3 1 3 1 2

33 3 3 3

2 2 3 3 1 32 3 2 3

1 3 3 3 1 3 3 1 3 1 2 22 2

3 3 31 3 2 3 3 3

2 1 1 3 2 3 3 3 3 1 1 3 1 3 2 12 1 3 2 3 3 3 1 3 3 2 1

1 3 22 3 3 32 2 1 3 1 2 3 3 3 3 1 2 3 1 3 2 2

101

Nya Arter

Summ

a

81 SummaCaloplaca scotoplaca 1Caloplaca thallincola 18Caloplaca verruculifera 9

3 Caloplaca vitellinula 1Candelariella aurella 6Candelariella coralliza 25Candelariella vitellina 39

1 Carbonea supersparsa 92 Catillaria atomarioides 1

Catillaria chalybeia 19Cetraria aculeata 7Cetraria chlorophylla 2Cetraria islandica 1Cetraria muricatum 3

1 Chrysotrix chlorina 1Cladonia arbuscula ssp. arbusc. 10Cladonia arbuscula ssp. mitis 1Cladonia bellidiflora 2Cladonia caesipiticia 14Cladonia carneola 2Cladonia cenotea 2Cladonia cervicornis 12Cladonia chlorophaea s.lat. 15Cladonia coccifera 17Cladonia coniocraea 6Cladonia cornuta 1Cladonia cyanipes 1Cladonia cyathomorpha 3Cladonia digitata 5Cladonia fimbriata 7Cladonia floerkeana 13Cladonia foliacea 11Cladonia furcata 12Cladonia glauca 2Cladonia gracilis 9Cladonia macilenta 9Cladonia macrophylla 3Cladonia peziziformis 2Cladonia phyllophora 1Cladonia pleurota 5Cladonia polydactyla 4Cladonia portentosa 13Cladonia rangiferina 1Cladonia rangiformis 5Cladonia scabriuscula 1Cladonia squamosa 16Cladonia strepsilis 6Cladonia subcervicornis 13Cladonia subulata 4Cladonia uncialis 13


Björkekullen

Fegen, Hängudd.

Fegen, Strattebo

Frodebjär

Grim

sholmen

Högvadsån, K

varnbac k

Högvadsån, U

llar.

Smörkullen

Stensjöstrand

Sumpafallen

Vesslunda

Yttra B

erg

Balgö

Biskopshagen

Byaberget

Djupeåsen

Gla. V

arberg

Gässlösa

Hiaklitten

Holm

a ö

Järnmölle

Näsnabben

Svarten

Valaklitt

Varbergs fästn.

Vendelsö

Västra G

etterön

Årnäsudden

Älm

ö

Fjärehals

Fågelsång

Gäddevik

Hördalen

Näsbokrok

Ram

nö

Sandsjöbacka

Särö Västerskog

Sönnerbergen

Tjolöholm

Vallda Sandö


Äskhult

61 26 35 32 62 14 7 57 59 34 64 64 135 86 22 19 46 15 40 41 49 23 31 37 40 153 77 104 58 70 44 47 18 67 110 25 79 96 67 104 68 701

2 2 1 3 2 2 3 3 3 3 1 1 3 1 3 2 12 3 2 3 3 3 1 3 2

3 2 3 3 3 23 3 2 1 1 3 2 2 2 3 3 3 3 2 3 3

2 3 3 2 1 1 1 1 1 3 2 1 2 2 2 1 2 3 3 3 3 1 3 3 2 3 3 2 1 23 1 1 2 2 3 1

2 2 1 3 2 2 3 3 3 3 1 1 3 1 3 2 13 3 3 3

1 333

3 3 3 3 3 3

32 1 3 1 2

3

1 1 3 1 3 3 1 3 1 3 1 32 1 1 3 3 1 3 1 3

2 3 1 2 3 1 3 1 3 33 3 2

1 2 22

3 3 31 2 3 3 3 1 1 3

3 3 3 3 3 1 3 32 3 3 3 3 3 1 3

2 3 3 3 3 22 2 2 3

1 1 1

33 1

3 2 3 3 3 3 3 2

3 3 3 2

2 2 1 2 1 3 3 21 3 1 3 1

3 1 1 3 3 1 3 1 3 2 1 23

2 3 1 3 3 3 1 3 1

102

Nya Arter

Summ

a

81 SummaCladonia zopfii 1Claucadea monticola 4Clauzadeana macula 3

1 Collemopsidium halodytes 121 Cystocoleus ebenus 9

Dermatocarpon luridum 10Dibaeis baeomyces 2Diploschistes scruposus 29Diplotomma alboatrum 14Endococcus perpusillus 2

1 Endococcus propinquus 52 Endococcus rugulosus 1

Enterographa zonata 29Ephebe lanata 7Evernia prunastri 1Fuscidea cyathoides 43Fuscidea cyathoides v. sorediata 3Fuscidea gothoburgensis 1Fuscidea lygaea (F. tenebrica) 2Fuscidea praeruptorum 31

1 Fuscidea recensa 2Gyalideopsis anastomosans 1Haematomma ochroleucum 36

1 Halecania ralfsii 1Hypocenomyce scalaris 1Hypogymnia physodes 20Hypogymnia tubulosa 2Imschaugia aleurites 1Ionaspis lacustris 25Lasallia pustulata 32Lecanactis abietinum 1

1 Lecanactis latebrarum 1Lecania cf. atrynoides 4

2 Lecania erysibe 3Lecania sp. 1Lecanora "dispersa" 4Lecanora "subsalina" 15Lecanora achariana 4Lecanora actophila 15Lecanora albescens 7Lecanora caesiosora 3Lecanora campestris 1Lecanora cenisia 2Lecanora chlorophaeodes 10

3 Lecanora flotowiana 2Lecanora gangaleoides 23Lecanora helicopis 17Lecanora intricata 41Lecanora muralis 23Lecanora orosthea 24


Björkekullen

Fegen, Hängudd.

Fegen, Strattebo

Frodebjär

Grim

sholmen

Högvadsån, K

varnbac k

Högvadsån, U

llar.

Smörkullen

Stensjöstrand

Sumpafallen

Vesslunda

Yttra B

erg

Balgö

Biskopshagen

Byaberget

Djupeåsen

Gla. V

arberg

Gässlösa

Hiaklitten

Holm

a ö

Järnmölle

Näsnabben

Svarten

Valaklitt

Varbergs fästn.

Vendelsö

Västra G

etterön

Årnäsudden

Älm

ö

Fjärehals

Fågelsång

Gäddevik

Hördalen

Näsbokrok

Ram

nö

Sandsjöbacka

Särö Västerskog

Sönnerbergen

Tjolöholm

Vallda Sandö


Äskhult

61 26 35 32 62 14 7 57 59 34 64 64 135 86 22 19 46 15 40 41 49 23 31 37 40 153 77 104 58 70 44 47 18 67 110 25 79 96 67 104 68 70

33 1 3

2 2 2 3 3 3 1 2 3 3 22 1 2

2 2 1 1 3

2 2 1 2 1 1 2 1 1 3 1 3 2 1 2 22 1 2 2 3 3 3 1 3 1 2 1

1 12

2 1 1 1 1 1 1 2 1 3 1 2 2 22 3

32 2 1 2 1 1 3 2 1 1 1 2 2 1 3 1 3 3 3 1 3 1 3 1 2 2

2

1 22 1 1 3 2 1 1 1 2 2 1 3 3 3 3 1 3 1 2 2

11

2 2 2 1 2 2 3 2 1 1 1 1 2 1 3 3 1 3 2 2 21

22 1 3 2 1 2 3 3 3 3 2 3 3 1 2 2

1 23

3 3 2 2 2 1 3 1 2 2 2 3 3 3 32 2 1 1 1 3 2 1 1 2 2 2 1 3 3 3 3 1 3 2 3 1 3 2 1 2 2

2 3 33 3 2

32 22 1 3 3 1 3 3 3 3 1 3 3 2 2

3 3 3 32 1 3 3 3 3 3 1 1 3 1 3 2 12 3 2 2 3 3

1 3 22

3 3 3 3 2 3 3 33 3

2 2 1 1 3 2 1 1 1 2 2 3 1 3 1 3 2 1 2 22 1 1 3 1 3 3 3 3 1 1 3 1 3 2 1

2 3 3 2 1 1 3 1 1 2 2 2 2 3 3 3 1 3 1 1 3 2 2 2 23 3 2 3 3 2 2 2 2 2 3 3 3 3 1 3 3 3 3 2 2

2 2 2 3 1 2 2 3 3 3 3 1 3 3 2 1 2

103

Nya Arter

Summ

a

81 SummaLecanora polytropa 47

1 Lecanora rimicola 11Lecanora rupicola 30Lecanora salina 3

1 Lecanora soralifera 10Lecanora subcarnea 15Lecanora subcarnea v. soralifera 1Lecanora sulphurea 14

1 Lecanora umbrina 9Lecanora vacillans 1Lecidea aff. haerjedalica 1

1 Lecidea ahlesii 11 Lecidea confluentula 151 Lecidea diducens 2

Lecidea fuliginosa 10Lecidea fuscoatra 45Lecidea lapicida s. lat. 25Lecidea lithophila 4Lecidea plana 9

1 Lecidea promixta 71 Lecidea sarcogynoides 5

Lecidella anomaloides 2Lecidella scabra 16

2 Lepraria "subborealis" 171 Lepraria borealis 63 Lepraria caesioalba 13 Lepraria elobata 2

Lepraria incana 12Lepraria lobificans 19Lepraria membranaceum 33Lepraria neglecta 16Lepraria sp. 1

1 Lepraria rigidula 31 Lepraria umbricola 1

Leprocaulon microscopicum 4Lichina confinis 10

1 Melanelia disjuncta 2Melanelia fuliginosa v. ful. 37Melanelia panniformis 2

1 Melanelia sorediata 7Melanelia subaurifera 1

1 Micarea bauschiana 11+3 Micarea botryoides 7

Micarea erratica 2Micarea lignaria 12

1 Micarea lutulata 111 Micarea myriocarpa 6

Micarea peliocarpa 1Micarea sylvicola 3Microcalicium arenarium 1


Björkekullen

Fegen, Hängudd.

Fegen, Strattebo

Frodebjär

Grim

sholmen

Högvadsån, K

varnbac k

Högvadsån, U

llar.

Smörkullen

Stensjöstrand

Sumpafallen

Vesslunda

Yttra B

erg

Balgö

Biskopshagen

Byaberget

Djupeåsen

Gla. V

arberg

Gässlösa

Hiaklitten

Holm

a ö

Järnmölle

Näsnabben

Svarten

Valaklitt

Varbergs fästn.

Vendelsö

Västra G

etterön

Årnäsudden

Älm

ö

Fjärehals

Fågelsång

Gäddevik

Hördalen

Näsbokrok

Ram

nö

Sandsjöbacka

Särö Västerskog

Sönnerbergen

Tjolöholm

Vallda Sandö


Äskhult

61 26 35 32 62 14 7 57 59 34 64 64 135 86 22 19 46 15 40 41 49 23 31 37 40 153 77 104 58 70 44 47 18 67 110 25 79 96 67 104 68 702 3 3 2 1 1 1 1 3 1 1 2 2 2 2 3 3 3 3 1 3 1 3 1 3 2 1 2 2

1 3 2 3 3 1 3 3 2 23 2 1 1 1 1 3 2 1 1 2 3 3 3 3 1 3 3 2 3 1 2 1 2 2

3 3 32 1 3 2 3 3 2 1 2

3 1 1 1 3 1 3 1 3 1 2 1 22

2 1 3 2 3 1 2 3 1 22 1 3 2 3 3 1 3

22

1 2 1 3 2 2 3 3 3 21 3

3 1 1 1 3 3 1 22 3 3 2 1 2 1 1 3 2 1 1 2 2 2 3 3 3 3 1 3 1 1 3 1 3 2 1 2 22 2 2 1 3 2 2 3 3 1 3 1 3 3 3 2 1 2 2

22 1 3 1 22 1 1

2 1 3 33

3 2 3 2 2 2 3 3 1 3 3 3 1 22 ? 1 3 2

2 3 3 23

3 32 1 1 1 2

1 1 2 3 3 1 22 2 1 1 1 1 1 1 2 2 1 3 1 3 1 3 1 2 1 2 22 3 3 1 1 2 1 3 2 2

1 3

1 13 2 3 1 1 3 1 3 2

12 3 3 2 1 2 1 1 3 2 1 1 1 2 2 3 3 3 3 1 3 3 3 3 3 2 2 222 2 2 3 2

31

13 2 2 1 1 3

1 22 2

12

2

104

Nya Arter

Summ

a

81 SummaMiriquidica deusta 16Miriquidica leucophaea 15Miriquidica pycnocarpa 4

1 Muellerella pygmaea var. pygmaea 4Mycobilimbia sabuletorum 1Mycoblastus sanguinarius 3Neofuscelia loxodes 33Neofuscelia pulla 33Neofuscelia verruculifera 2Ochrolechia androgyna 12Ochrolechia parella 7Opegrapha calcarea 1Opegrapha gyrocarpa 15Opegrapha lithyrga 1Ophioparma ventosum 9Parmelia omphalodes 30Parmelia saxatilis 55Parmelia sulcata 7

3 Parmelina pastillifera 1Parmelina tiliacea 1Peltigera canina 3Peltigera hymenina 7Peltigera membrancea 1Peltigera polydactyla 2Peltigera praetextata 6Pertusaria amara 2Pertusaria aspergilla 44Pertusaria coccodes 1Pertusaria corallina 18Pertusaria flavicans 1Phaeophyscia nigricans 2Phaeophyscia orbicularis 2Phaeophyscia sciastra 7Physcia adscendens 2Physcia caesia 12Physcia dubia 11Physcia tenella 16

1 Placopsis lambii 4Placynthiella icmalea 14Placynthiella oligotropha 3Placynthiella uliginosa 2

1 Placynthium flabellosum 32 Placynthium pannariellum 13 Placynthium rosulans 1

Platismatia glauca 101 Polysporina lapponica 15

Polysporina simplex 23Porina chlorotica 21Porina lectissima 32Porocyphus coccodes 1


Björkekullen

Fegen, Hängudd.

Fegen, Strattebo

Frodebjär

Grim

sholmen

Högvadsån, K

varnbac k

Högvadsån, U

llar.

Smörkullen

Stensjöstrand

Sumpafallen

Vesslunda

Yttra B

erg

Balgö

Biskopshagen

Byaberget

Djupeåsen

Gla. V

arberg

Gässlösa

Hiaklitten

Holm

a ö

Järnmölle

Näsnabben

Svarten

Valaklitt

Varbergs fästn.

Vendelsö

Västra G

etterön

Årnäsudden

Älm

ö

Fjärehals

Fågelsång

Gäddevik

Hördalen

Näsbokrok

Ram

nö

Sandsjöbacka

Särö Västerskog

Sönnerbergen

Tjolöholm

Vallda Sandö


Äskhult

61 26 35 32 62 14 7 57 59 34 64 64 135 86 22 19 46 15 40 41 49 23 31 37 40 153 77 104 58 70 44 47 18 67 110 25 79 96 67 104 68 702 1 1 3 1 3 3 1 3 1 1 3 1 2

2 1 3 2 3 1 3 2 2 22 2 1 2

2 3 1

12 2 1 1 3 1 3 2 1 1 2 2 3 3 3 3 2 2 2 22 2 1 2 3 1 3 1 2 2 1 3 3 3 3 1 3 2 3 3 3 2 1 2

33 1 1 3 3 23 1 2 3 1 1

23 2 1 1 1 3 2 2 2

2 3 1 3 1 3 2 22 2 1 2 1 1 3 2 1 1 2 2 1 3 3 3 3 1 3 1 3 2 1 2 22 3 3 2 2 1 1 1 1 1 3 2 1 1 1 1 2 2 2 1 3 3 3 3 1 3 3 1 3 1 3 2 1 2 2

2 3 3 3 3 3 23

33 33 3 3 3

2

33 2

2 2 2 1 2 3 2 1 1 1 1 2 2 1 3 3 1 3 1 1 3 1 3 2 1 2 21

2 2 1 3 2 1 3 1 1 2 22

2 33 3

2 3 2 3 3 32 3

3 3 2 3 3 3 3 3 3 13 3 2 2 3 3 3 3 3 3

2 3 3 1 2 2 3 3 3 1 3 1 3 2 22 2

3 1 2 3 3 3 3 21 31

12

33 1 3 2 1 2 3 3 2

1 3 2 3 2 3 1 3 1 1 1 2 22 1 2 3 3 1 2 2 3 3 3 1 2 3 1 3 2 2

2 1 1 1 1 1 2 1 33 3 2 1 1 1 1 1 2 2 2 1 3 1 3 2 2

3

105

Nya Arter

Summ

a

81 Summa2 Porocyphus kenmorensis 1

Porpdia sp. 1Porpidia cinereoatra 2Porpidia crustulata 13Porpidia grisea 11Porpidia hydrophila 14Porpidia macrocarpa 23Porpidia musiva 2

1 Porpidia platycarpoides 1Porpidia rugosa 1

1+1 Porpidia soredizodes 92 Porpidia speirea 1

Porpidia tuberculosa 26Protoparmelia atriseda 10Protoparmelia badia 8

3 Protoparmelia picea 12 Protothelenella corrosa 1

Pseudevernia furfuracea 21Psilolechia lucida 34

2 Pterygiopsis lacustris 4Pycnothelia papillaria 3Pyrrhospora rubiginans 13

1 Racodium rupestre 8Ramalina cuspidata 4Ramalina farinacea 1Ramalina polymorpha 12Ramalina siliquosa 14Ramalina subfarinacea 9Rhizocarpon amphibium 4Rhizocarpon badioatrum 1Rhizocarpon cinereovirens 2Rhizocarpon distinctum 14Rhizocarpon geminatum 4Rhizocarpon geographicum 50Rhizocarpon hochstetterii 22Rhizocarpon lavatum 15Rhizocarpon lecanorinum 39Rhizocarpon oederi 5

2 Rhizocarpon polycarpum 4Rhizocarpon reductum 27Rhizocarpon richardii 16Rhizocarpon rubescens 1

? Rhizocarpon sp. 1 3Rhizocarpon sp. 2 1Rhizocarpon subgeminatum 3

1 Rhizocarpon timdalii 3Rimularia badioatra 1Rimularia furvella 24

3 Rimularia gyrizans 1Rimularia insularis 1


Björkekullen

Fegen, Hängudd.

Fegen, Strattebo

Frodebjär

Grim

sholmen

Högvadsån, K

varnbac k

Högvadsån, U

llar.

Smörkullen

Stensjöstrand

Sumpafallen

Vesslunda

Yttra B

erg

Balgö

Biskopshagen

Byaberget

Djupeåsen

Gla. V

arberg

Gässlösa

Hiaklitten

Holm

a ö

Järnmölle

Näsnabben

Svarten

Valaklitt

Varbergs fästn.

Vendelsö

Västra G

etterön

Årnäsudden

Älm

ö

Fjärehals

Fågelsång

Gäddevik

Hördalen

Näsbokrok

Ram

nö

Sandsjöbacka

Särö Västerskog

Sönnerbergen

Tjolöholm

Vallda Sandö


Äskhult

61 26 35 32 62 14 7 57 59 34 64 64 135 86 22 19 46 15 40 41 49 23 31 37 40 153 77 104 58 70 44 47 18 67 110 25 79 96 67 104 68 70

22 3

3 2 2 1 1 2 2 22 2 3 3 3 3 2 2

2 2 1 3 13 2 2 1 1 1 1 1 3 1 2 2

11

1 1 1 3 22

3 1 1 3 1 2 2 1 1 3 3 3 1 2 21 1 1 1 3 1 1 3 1

2 1 2 3 23

22 2 2 1 3 2 1 2 2 3 3 3 3 2 3 3 22 2 1 1 1 1 1 1 1 2 2 2 1 3 3 1 1 2 1 2 2

2 2 31 3 1

1 1 1 1 3 2 21 1

3 1 1 31

2 2 3 2 3 3 3 3 1 3 22 2 3 3 2 3 3 1 1 3 3 2 2

3 2 1 3 3 1 3 3 13

3

2 1 1 1 1 3 3 3 23 3 3

2 3 2 2 1 2 1 1 3 2 1 1 2 2 2 2 1 2 3 3 3 3 1 3 3 1 1 3 2 1 2 22 1 1 1 1 3 1 2 2

3 3 2 1 2 1 2 32 3 1 1 1 3 2 1 1 2 2 3 3 1 3 3 1 3 1 3 2 1 2 22 2 2 1 2

3 23 1 1 3 2 1 2 2 3 3 3 1 1 2 2

2 1 3 2 2 3 3 3 3 1 1 3 1 3 21

33

11

13 1 2 1 3 2 1 2 1 3 3 1 1 3 1 1 3 1 2

31

106

Nya Arter

Summ

a

81 SummaRinodina atrocinerea 10Rinodina confragosa 3

1 Rinodina fimbriata 1Rinodina gennari 18Rinodina interpolata 3

2 Rinodina teichophila 1Ropalospora atroumbrina 1Sarcogyne clavus 3

1 Schaereria cinereorufa 1Schaereria fuscocinerea 28Sclerococcum sphaerale 7Scoliciosporum umbrinum 24Sorediös sp. 1 1Sorediös sp. 2 1Sphaerophorus fragilis 4Sphaerophorus globosus 9Staurothele fissa 13Stereocaulon dactylophyllum 4Stereocaulon evolutum 15Stereocaulon pascale 4Stereocaulon pileatum 9Stereocaulon saxatile v. evolutoides 3Stereocaulon subcoralloides 3Stereocaulon tomentosum 3Stereocaulon vesuvianum 3

1 Stigmidium fuscatae 72 Stigmidium marinum 12 Stigmidium rivulorum 22 Stigmidium sp. 1 1

Stigmidium sp. 2 1Tephromela atra 26Tephromela grumosa 19

1 Thelidium aff. rehmii 1Trapelia coarctata 3Trapelia involuta 21

1 Trapelia obtegens 19Trapelia placodioides 16Trapeliopsis flexuosa 2Trapeliopsis granulosa 4Trapeliopsis pseudogranulosa 12Tremolecia atrata 1Tylothallia biformigera 2Umbilicaria deusta 22Umbilicaria hirsuta 9Umbilicaria polyphylla 30Umbilicaria polyrrhiza 1Umbilicaria spodochroa 2Verrucaria aethiobola 12Verrucaria aff. hydrela 4

1 Verrucaria aquatilis 5


Björkekullen

Fegen, Hängudd.

Fegen, Strattebo

Frodebjär

Grim

sholmen

Högvadsån, K

varnbac k

Högvadsån, U

llar.

Smörkullen

Stensjöstrand

Sumpafallen

Vesslunda

Yttra B

erg

Balgö

Biskopshagen

Byaberget

Djupeåsen

Gla. V

arberg

Gässlösa

Hiaklitten

Holm

a ö

Järnmölle

Näsnabben

Svarten

Valaklitt

Varbergs fästn.

Vendelsö

Västra G

etterön

Årnäsudden

Älm

ö

Fjärehals

Fågelsång

Gäddevik

Hördalen

Näsbokrok

Ram

nö

Sandsjöbacka

Särö Västerskog

Sönnerbergen

Tjolöholm

Vallda Sandö


Äskhult

61 26 35 32 62 14 7 57 59 34 64 64 135 86 22 19 46 15 40 41 49 23 31 37 40 153 77 104 58 70 44 47 18 67 110 25 79 96 67 104 68 702 1 1 1 2 3 3 3 1 2

1 3

2 2 1 3 1 2 3 3 3 3 1 1 3 1 3 2 12 1

22

3 31

2 2 1 1 1 1 3 2 1 3 3 3 1 1 3 1 3 2 1 22 3 3 1 2

3 2 1 3 1 3 2 1 2 2 2 3 3 3 1 3 1 2

1 2 1 22 1

3 2 3 2 3 3 11 2

2 1 3 3 3 1 3 3 2 2 21 1

2 2 3 1

22 1 2

3 22 1 2 3 3 3 3

2

32 2 1 1 3 1 3 2 1 3 3 3 3 1 1 3 1 3 2 1 2 2

2 1 2 3 2 1 3 3 1 1 3 1 3 2 2

12 1 1 1 1 2 1 3 3 1 3 1 22 1 1 3 1 2 3 3 3 1 3 1 2

3 1 3 2 3 3 1 1 233

2 1 1 3

2 22 1 1 3 2 1 2 3 3 3 1 3 3 1 2

1 1 3 1 1 3 1 1 22 3 3 1 1 3 1 2 3 3 3 3 1 3 1 3 2 1 2

11 2

3 2 1 2 32

107

Nya Arter

Summ

a

81 Summa2 Verrucaria ceuthocarpa 10

Verrucaria cf. funckii 1Verrucaria cf. fusconigrescens 1Verrucaria erichsenii 7Verrucaria halophila 2

1 Verrucaria internigrescens 101 Verrucaria latebrosa 11

Verrucaria margacea 1Verrucaria maura 16

3 Verrucaria mucosa 1Verrucaria muralis 3

2 Verrucaria nigrescens 52 Verrucaria pachyderma 31 Verrucaria praetermissa 51 Verrucaria rheitrophila 4

Verrucaria sp. 1 "leucocarpa" 7Verrucaria sp. 2 cf. maculiformis 2Verrucaria sp. 3 1

3 Verrucaria sp. 4 "sphaerospora" 2Verrucaria sp. 5 aff. fuscolurida 1Verrucaria umbrinula 2Xanthoparmelia conspersa 44Xanthoparmelia mougeotii 32Xanthoparmelia tinctina 14

2 Xanthoria aureola 172 Xanthoria calcicola 1

Xanthoria candelaria 12Xanthoria parietina 18Xanthoria polycarpa 1

2 Arthrorhaphis aeruginosa 1Cliostomum corrugatum 1

3 Cyphelium notarisii 1Fissidens pusillus 5Gyalecta flotowii 1Hylocomiastrum umbratum 1Lecanora aitema 1Lecanora cadubriae 4Lecanora confusa 2Lecanora subintricata 1Loeskebryum brevirostre 3Parmelia ernstiae 2


Björkekullen

Fegen, Hängudd.

Fegen, Strattebo

Frodebjär

Grim

sholmen

Högvadsån, K

varnbac k

Högvadsån, U

llar.

Smörkullen

Stensjöstrand

Sumpafallen

Vesslunda

Yttra B

erg

Balgö

Biskopshagen

Byaberget

Djupeåsen

Gla. V

arberg

Gässlösa

Hiaklitten

Holm

a ö

Järnmölle

Näsnabben

Svarten

Valaklitt

Varbergs fästn.

Vendelsö

Västra G

etterön

Årnäsudden

Älm

ö

Fjärehals

Fågelsång

Gäddevik

Hördalen

Näsbokrok

Ram

nö

Sandsjöbacka

Särö Västerskog

Sönnerbergen

Tjolöholm

Vallda Sandö


Äskhult

61 26 35 32 62 14 7 57 59 34 64 64 135 86 22 19 46 15 40 41 49 23 31 37 40 153 77 104 58 70 44 47 18 67 110 25 79 96 67 104 68 702 2 3 3 2 3 3 3 3

33

2 3 2 3 3 1 33 3

3 2 3 3 1 3 1 3 23 1 2 2 3

32 1 1 3 2 3 3 3 3 1 3 1 3 2 2

33

3 2 3 32 2

3 3 2 2 2 33 2

33 3

22 3 2 1 1 1 1 3 2 1 1 2 2 2 2 3 3 3 3 3 3 2 3 1 3 2 1 2 2

1 2 1 3 2 1 2 2 2 3 3 3 1 3 2 3 1 3 2 1 21 3 2 2 3 3 3 3 1 3 1 3 2 2

2 2 3 3 2 2 3 3 3 3 2 3 3 3 2 22

2 3 2 3 3 3 2 3 3 12 1 3 3 2 2 3 3 3 3 1 1 3 1 3 2 1

3

33

2 2

11 1

3 3

3

108

109

Hallands län

Appendix 6. Lavfloran på gravfältet i Fjärås Bräcka 2005

Undersökningen gjordes 2005 och är fristående frånden omfattande inventering som utfördes 2001–2003. Den kompletterar dock denna och har därförinkluderats här som ett appendix.

BakgrundI Fjärås Bräcka finns ett omfattande gravstensfältfrån järnåldern med över hundra större och mindregravstenar (Fig. 79). Fältet är beläget i en öppen väst-sluttning med enstaka spridda enar och några få löv-träd i västra kanten. Längst i söder är dock någrastenar belägna i anslutning till ett hus där flera trädbeskuggar stenarna relativt kraftigt. I väster gränsarfältet till åkermark. Storleken på stenarna varierarfrån ca en halv till i huvudsak drygt två meter höga,men den största reser sig fem meter rakt upp. Samt-liga stenar är av silikatstenstyp med låga pH-vär-den. En del stenar används flitigt som vilo- eller ut-kiksplats för fåglar, vilket höjer pH-värdet på top-pen av stenarna.

Material och metoderPå uppdrag av Länsstyrelsen i Hallands län utfördesden 26-27 september 2005 en inventering av lav-floran på fältets gravstenar. Totalt undersöktes 75stenar, vilket i princip var alla fältets stenar som såg

ut som gravstenar och var högre än ca 40 cm. Allaarter noterades på alla stenar för att få en god upp-fattning om hur vanliga olika arter var. Flertalet ar-ter noterades bara i fält och ett litet antal arter in-samlades för bestämning med mikroskop. För drygttio arter undersöktes även deras kemiska innehållav sekundärmetaboliter med hjälp av tunnskikts-kromatografi för att fastställa deras identitet. Det in-samlade materialet förvaras i Arups privatherbarium.

ResultatTotalt hittades 93 arter lavar inklusive några lav-parasiter plus två varieteter. I jämförelse med deområden som inventerades 2001–2003 är FjäråsBräcka rikt på lavar och hamnar på sjunde plats avde totalt 83 undersökta områdena i länet. Det är docken bit kvar upp till de rikaste lokalerna, nämligenVendelsö och Balgö med 152 respektive 134 arter.Ser man enbart till diversiteten på stenlavar är såle-des området ett av de främsta i länet. Flertalet avarterna är dock allmänna, både i Fjärås Bräcka och ilänet som helhet. De vanligaste arterna i FjäråsBräcka är också bland de vanligaste arterna i länet.Den vanligaste arten i området, Lecanora orosthea,fanns på 72 av de 75 undersökta stenarna, vilket ärnågot överraskande då den inte är fullt så vanlig och

Fig. 79. Den södra delen av gravfältet med en av de större stenarna i förgrunden.

110


dominerande i andra reservat. Andra vanliga arterär Rhizocarpon geographicum, Lecanora polytropa,Melanelia fuliginosa var. fuliginosa, Acarospora fus-cata, Parmelia saxatilis samt Pertusaria aspergilla.Några arter som var vanliga på gravstenarna, meninte är fullt så vanliga i genomsnitt i länet ärLecanora rupicola, Tephromela grumosa, Fuscideapraeruptorum och Lecanora gangaleoides. Samti-digt kan man konstatera att t.ex. Xanthoparmeliaconspersa och X. mougeotii, två vanliga arter i länetvar mycket fåtaliga på gravstenarna.

Aspicilia epiglypta är relativt sällsynt i länet ochhittades bara på fyra lokaler i läns-inventeringen. Pågravstenarna noterades arten dock på hela 26 stenar,vilket får anses som anmärkningsvärt (Fig. 80).Tyngdpunkten för artens utbredning i Sverige ärBohuslän och Västergötland, medan andra landskaphyser ströförekomster av arten. Andra arter medosedvanligt hög frekvens i området jämfört med lä-net i övrigt var Protoparmelia badia, Lecanorasubcarnea, Porpidia musiva och Stigmidiumfuscatae, som är parasit på Acarospora fuscata.

Några ovanliga och sällsynta arter noterades också iområdet. En av dessa är Aspicilia cupreogrisea, somunder den stora inventeringen bara hittades på enlokal, men här förekommer på sex stenar. Liksomsin släkting C. epiglypta är denna art vanligare i Bo-huslän och Västergötland. Lecanora caesiosora no-terades i tre reservat under 2001-2003 och förekom-mer främst i anslutning till äldre kulturmiljöer, t.ex.gamla stenrösen. I Fjärås Bräcka hittades arten påfyra stenar. Även Lecanora cenisia är mycket ovan-lig i länet men förekom på fyra stenar på gravfältet.

Denna art är har dock nordlig tyngdpunkt i Sverigeoch är sällsynt längst i söder. Ropalospora atroum-brina är en av de mest sällsynta arterna i länet ocharten noterades bara en gång under den stora lavin-venteringen, i Sandsjöbacka naturreservat, men hit-tades på tre stenar i Fjärås Bräcka. Arten tros ha mins-kat något då dess växtmiljö ofta vuxit igen. Den trivsbäst på nordexponerade block och klippor som inteskuggas av vegetation. I princip samma förutsätt-ningar gäller Tylothallia biformigera, som notera-des på två gravstenar i området. En annan sällsynt-het i länet är Rimularia insularis (Fig. 81), som pa-rasiterar på Lecanora rupicola. Bara ett fynd av ar-ten gjordes under den stora inventeringen. Andra re-lativt ovanliga arter som noterades är Melaneliadisjuncta, M. sorediata, Buellia badia, Lecideadiducens och Fuscidea recensa. För de två sist-nämnda var det tredje fyndet i länet och båda ar-terna är sällsynta i landet som helhet. Den mest säll-synta arten i området är kanske Pertusaria pseudo-corallina, som inte noterades alls i inventeringen2001–2003 (Fig. 82). Arten är västlig och har flestförekomster i Bohuslän och därutöver ett tiotal kändalokaler upp till Uppland. Bara en lokal är känd i Hal-land tidigare. Miljön som arten trivs i är inte speci-ellt anmärkningsvärd, solexponerad silikatsten, mennågot gör att arten inte är vanlig. Verrucariaumbrinbula har ett drygt tiotal kända förekomster iSyd- och Mellansverige, varav några i Halland. Ar-ten är dock troligen förbisedd och i Fjärås Bräckahittades den på ytterligare en lokal, men bara på engravsten.

Två arter kunde inte artbestämmas. Den ena var ensteril, sorediös skorplav som inte passar på någonart jag känner till. Den kemisk undersökning visadeatt arten innehöll atranorin, usninsyra och en oiden-tifierad substans, men dessa fakta hjälpte inte till enbestämning. Den andra arten är en art i släktetLecidea, ett notoriskt svårt släkte. I bestämnings-litteraturen kommer man till L. brachyspora, en nord-lig art som inte finns så långt söderut som i Halland.Dessutom stämmer inte de anatomiska detaljernahelt.

Även om alla gravstenarna är av silikattyp och i grun-den sura förekommer variationer som uppstått ge-nom att fåglar gödslar vissa favoritstenar, vilket le-der till en mer näringsrik miljö med högre pH. Påsådana stenar finner man t.ex. Xanthoria candela-ria, Candelariella coralliza, Ramalina polymorphaoch på en sten även Physcia tenella. Ofta var lav-floran olika på de olika sidorna av stenarna. På denskuggiga sidan dominerade ofta Fuscidea praerup-torum, Lecanora orosthea, L. gangaleoides, L. sub-

Fig. 80. Aspicilia epiglypta, är sällsynt i länet, men varovanligt riklig i området.

111

Hallands län

Tab. 3. Funna lavar på Fjärås Bräcka och antal gravstenar som de hittades på.

Acarospora fuscata 60 Ochrolechia androgyna 27Arctoparmelia incurva 2 Opegrapha gyrocarpa 5Aspicilia cupreogrisea 9 Ophioparma ventosum 6Aspicilia epiglypta 26 Parasit på L. gangaleoides 1Aspicilia simoënsis 6 Parasit på L. subcarnea 3Bryoria fuscescens 1 Parmelia omphalodes 32Buellia aethalea 14 Parmelia saxatilis 50Buellia badia 1 Parmelia sulcata 13Candelariella coralliza 50 Pertusaria aspergilla 54Candelariella vitellina 23 Pertusaria coccodes 2Cetraria chlorophylla 1 Pertusaria corallina 5Diploschistes scruposus 7 Pertusaria pseudocorallina 1Fuscidea cyathoides 6 Physcia tenella 1Fuscidea praeruptorum 55 Placynthiella icmalea 3Fuscidea recensa 1 Polysporina lapponica 19Haematomma ochroleucum 2 Polysporina simplex 1Hypocenomyce scalaris 1 Porpidia macrocarpa 19Hypogymnia physodes 14 Porpidia musiva 11Lasallia pustulata 6 Porpidia tuberculosa 33Lecanora caesiosora 4 Protoparmelia atriseda 9Lecanora cenisia 4 Protoparmelia badia 20Lecanora chlorophaeodes 3 Pseudevernia furfuracea 5Lecanora gangaleoides 50 Psilolechia lucida 9Lecanora intricata 8 Pyrrhospora rubiginans 12Lecanora muralis 1 Ramalina polymorpha 4Lecanora orosthea 72 Rhizocarpon distinctum 30Lecanora polytropa 64 Rhizocarpon geographicum 66Lecanora rupicola 61 Rhizocarpon lecanorinum 20Lecanora soralifera 1 Rimularia furvella 20Lecanora subcarnea 33 Rimularia insularis 1Lecanora subcarnea v. soralifera 2 Ropalospora atroumbrina 3Lecidea aff. brachyspora 1 Schaereria fuscocinerea 40Lecidea diducens 1 Sclerococcum sphaerale 3Lecidea fuliginosa 3 Scoliciosporum umbrinum 20Lecidea fuscoatra 42 Sorediös sp. 1Lecidea lapicida v. lapicida 6 Stereocaulon tomentosum 2Lecidea lapicida v. pantherina 16 Stigmidium fuscatae 29Lecidea plana 1 Tephromela atra 6Lepraria borealis 21 Tephromela grumosa 55Lepraria incana 3 Trapelia placodioides 2Lepraria lobificans 2 Tylothallia biformigera 2Lepraria membranaceum 5 Umbilicaria deusta 1Lepraria neglecta 9 Umbilicaria polyphylla 27Melanelia disjuncta 2 Verrucaria umbrinula 1Melanelia fuliginosa v. fuliginosa 62 Xanthoparmelia conspersa 9Melanelia sorediata 1 Xanthoparmelia mougeotii 1Miriquidica leucophaea 11 Xanthoria candelaria 12

Neofuscelia loxodes 49

carnea, Psilolechia lucida och Pertusaria aspergilla,som är typiska i sådan miljö. På några stenar hitta-des även Opegrapha gyrocarpa och Pyrrhosporarubiginans, som normalt kräver lite mer skugga än

de föregående arterna. Även Tylothallia biformigeraoch Ropalospora atroumbrina hör till denna grupp.På den soligare sidan av stenarna dominerade istäl-let arter som Acarospora fuscata (ofta med parasiten

112


Fig. 81. Rimularia insularis är en parasit på Lecanorarupicola och mycket sällsynt i länet.

Stigmidium fuscatae spridd på bålen) Rhizocarpongeographicum, Lecanora polytropa, L. rupicola,Lecidea fuscoatra, Melanelia fuliginosa samt blad-lavarna Parmelia saxatilis, P. omphalodes och Neo-fuscelia loxodes. Även vissa arter som huvudsakli-gen växer på träd fanns på stenarna, t.ex. Hypogym-nia physodes, Parmelia sulcata, Pseudevernia sul-cata, Pertusaria coccodes, Cetraria chlorophyllaoch Ochrolechia androgyna.

Lavfloran i Fjärås Bräcka är både artrik och hyserflera ovanliga arter, några sällsynta sett även ur ettnationellt perspektiv. Inga av arterna är rödlistade,men några skulle kanske kommer att bli det när kun-skapen om stenlevande lavar blivit god nog för så-dana bedömningar. För att bibehålla den högadiversiteten krävs egentligen bara att området hållsöppet genom slåtter eller bete och att inga gifter avolyckshändelse skulle drabba området.

Fig. 82. Pertusaria pseudocorallina är känd från tvålokaler i länet och är sällsynt i hela landet.

Omslagets baksida: Lecanora gangaleoides är en av de typiska arter som trivs på skuggiga lodytor.Arten är relativt vanlig i Halland och övriga delar av svenska västkusten, men sällsynt i andra delarav landet.

Documents

Mark– och stenlevande lavar i naturskyddade områden