1

MEDLEMSBLAD FÖR JÄRNA HEMBYGDSFÖRENINGNr 3 2006 Årgång 21

StationsbackenStationsbacken har i höst fått en behövlig renovering med nylagd gångbana och ett markeratövergångsställe vid Åsgatan. Nu är det bara att hoppas på en nyplantering av alléträd så har visnart tillbaka den välkomnande och lummiga entrén till samhället som den som möttetågresenärerna för 50 år sedan. I Juljärningen gör vi en liten återblick på stationsområdet och hurbättre det var förr.

2

Ordföranden har ordet

19 november och det är varmt som envårdag. Lite skrämmande att det inte längreär någon ordning på årstiderna. Jag och minkamrat vandrade iväg till höstmarknadenpå Rönneberga och var påpälsade som omdet vore vinter. Det riktigt ångade om ossnär vi väl var framme. Det är inte lätt attveta hur mycket kläder som behövs. Enadagen råkallt och småregnigt, nästa dag strå-lande sol och vårlikt. Kanske har det alltidvarit sådana här kraftiga skiftningar i väd-ret, men nog känns det som om klimatethåller på att förändras. Riktigt skrämmandemed tanke på kommande generationer. Vadkommer en klimatförändring att föra medsig i framtiden kan man undra.

Men framtiden för oss flesta är just nutanken på att julen närmar sig. Köpte fak-tiskt en tomte på höstmarknaden. Det ärinte så att jag behövde en till utan för attden var så underbart fin. Kanske kan jagförmå mig till att göra mig av med en deljulprydnader som inte har varit användapå flera år. Vi får se. Detta med att kasta ärinte lätt.

Egentligen är det skrämmande att de allraflesta av oss har ett överflöd av prylar somvi egentligen inte alls behöver. Ändå köpervi hela tiden nya grejor som ska förvarasnågonstans. Vårt problem är att alla skåpoch lådor är överfulla. Men så ser det ju inteut överallt i världen. I somras var vi i Indo-nesien och bodde vid ett par tillfällen hosfamiljer. En gång i en fiskeby på ön Floresoch en gång i en liten typisk indonesisk by

uppe i bergen. Familjen i fiskebyn var nogmed indonesiskt mått mätt tämligen väl-beställda. De hade t.o.m. färg-TV och enegen "toalett", som var låst med hänglås.Nyckeln hängde på en spik inne i huset sådet gällde att planera i tid när man skulledit. Pappan i familjen var oerhört stolt översitt toalettrum där det också fanns ett stortcementkar fyllt med vatten där pappan "ba-dade" som han kallade det. Det gick till såatt den lilla sonen i familjen fick ta upp vat-ten från brunnen och hälla i ett rör somutmynnade i cementkaret. Det vanligaste ibyn var att det fanns toalett som delades avflera familjer.

Vi blev mycket väl mottagna i familjenfast vi kom dit väldigt sent på kvällen. Hus-trun fick tillreda en måltid som vi åt medfamiljefadern, inte övriga familjen. Vi fickbo i rum med en stor fin säng att sova i,visserligen det rum som också var ingångtill huset. Så det tassade hela tiden förbipersoner som skulle in och ut. Jag hadetagit med mig ett par hopprep från Sverigeoch gav ett av dem till sonen som var runt7-8 år. Det var helt underbart att se hur ensådan billig, enkel leksak kunde vara så ro-lig. När vi for iväg med vår båt såg vi hur"Putra" som sonen hette, hoppa iväg medsitt rep. Den familjen var lite ovanlig ochbetraktades som lite "konstig" av bybornaför de hade en trädgård där de odlade grön-saker och blommor. Konstigt nog var detingen annan på ön som tagit efter detta.

När vi övernattade i bergsbyn var det be-

3

InnehållOrdföranden har ordet ............................................................................................................... 2Från Styrelsen ............................................................................................................................... 4Stationsbacken ............................................................................................................................. 6På rymmen ................................................................................................................................. 16Norrtuna, eller drömmen om det egna hemmet. .................................................................. 22Järna för 100 år sedan ................................................................................................................ 26Klass 6 besöker Hjulåkersstugan ............................................................................................. 28Öppet hus vid Hjulåker ............................................................................................................ 30Sörmlands Kustlag .................................................................................................................... 30Efterlysning! ............................................................................................................................... 34Hembygdsföreningen 30 år ...................................................................................................... 35Allt i ett ....................................................................................................................................... 36Bildgåtan ..................................................................................................................................... 38Till salu ....................................................................................................................................... 39

tydligt primitivare. Vi var sex personer igruppen som sov i samma hus. Nu fick visova på bastmattor direkt på trägolvet i ettlitet mörkt, dragit rum. Uppe i bergen kandet bli ganska kallt på natten så vi frös noglite grand allihop. Till vår ära slaktades entupp som sedan tillreddes av familjefadern.Det var mycket intressant att följa tuppenfrån det han bars in under armen av soneni huset tills den serverades i bitar tillsam-mans med ris. Denna tupp med tillhöranderis skulle räcka till ett 15-tal personer somfanns i huset. Jag kan lova av vi gäster inteåt alltför mycket för det var så starkt så ögo-nen nästan trängde ut ur sina hålor. Menalla andra åt med god aptit. De måste varabedövade för jämnan. Kanske klarar domdetta bra för de tuggar hela tiden på bollargjorda av betelnötter och betelblad. En röd

sörja som gjorde att det var rödprickigtöverallt utanför husen eftersom de hela ti-den spottade. Hur tänderna såg ut ska viinte tala om. Kvinnorna förvarade nötternaoch bladen samt kalk, som de strödde påbladen, i en korg som de bar med sig över-allt. Precis som vi alltid bär med oss hand-väskorna.

Ja, det blev en stor utvikning bara för attjag köpte mig en jultomte. Men andeme-ningen är att i de byar vi bodde fanns ingetöverflöd, men jag tror att de är lika lyckligasom vi.

Jag önskar er alla enGOD JUL och ETT GOTT NYTT ÅR!

4

Det som just nu är mycket aktuellt förHembygdsföreningen är den eviga lokal-frågan. Hembygdsförening har i alla år dis-ponerat Sandstugan och Hjulåkerstuganför aktiviteter inom föreningen. Vi har haftvåra styrelsemöten där under sommarhalv-året och även haft Öppet Hus så att våramedlemmar har kunnat få se våra samlingarsom finns där. Nu har Samhällsbyggnads-kontoret i Södertälje Kommun kommitpå att de lägger ut ca 23.000 kr om året idriftkostnader för stugorna. Pengar somvi inte alls kan förstå hur de kan bli så många.Vi är som sagt inte särskilt ofta där ochanvänder sparsamt med el, men de vidhål-ler att så mycket kostar drift och underhåll.För att vara riktigt generösa mot oss er-bjöd dom oss att vi mot att stå för inre ochyttre underhåll, underhåll av elledningar/servisen samt snöröjning, gräsklippning,vård av träd m.m. kunde vi få disponerastugorna mot att dessutom betala en hyrapå endast 17.000 kr/år. Vi trodde detta varett skämt. Stugor som kommunen i alla årlåtit bli att underhålla skulle vi plötsligt fåansvaret för. Det finns inga möjligheteratt vi kan åta oss något sådant. Stugornahar varken vatten, avlopp eller andra sani-tära bekvämligheter och är i övrigt i ett mycketdåligt skick. De kan följaktligen inte använ-das för några offentliga sammankomster.Följden är att vi fr.o.m. den 31 december iår ska vara utflyttade.

Lite tur i oturen är att Järna kommundelbörjat intressera sig för Hembygds-föreningen och för vårt lokal- och arkiv-behov. Så har vi riktig tur kan vi få hyra enmöteslokal av Telgebostäder där vi kan hahela vårt arkiv och samlingar och där vi kan

sitta och forska utan att hela tiden vara tvungnaatt plocka undan materialet. En sådan lös-ning skulle ge oss möjligheter att bli akti-vare i vår verksamhet. Tanken är då att viska få ett föreningsbidrag från kommun-delen så att vi har råd att hyra lokalen. Hålltummarna för oss!

Vi har dock skriftligt uppmärksammatSamhällsbyggnadskontoret att det stårväghållnings- och malstenar vid loftbodensom är att betrakta som fornlämningar ochdärmed lagligt skyddade.

Vi har under hösten tagit initiativ till atten trädgård anläggs vid Steinerseminarietför bevarande av gamla kulturväxter frånÖstra Mellansverige. Eventuellt skulle ävenen skolträdgård för köksväxter och blom-mor kunna anläggas. Steinerseminariet ärmycket positiva till denna tanke, men dockkvarstår frågan om finansiering.

Hembygdsföreningen har mottagit ettexemplar av Allan Sundqvists utförliga ochvälgjorda dokumentation med titeln "Allahar något att berätta". Vi har också börjatsortera i vår digra samling av tidningsklippoch även sorterat den negativsamling i kro-nologisk ordning som Hembygdsför-eningen fått av Per Andersson.

Vi har träffat Emma Tibblin som ärbyggnadsantikvarie och arbetar på Kultur-och Fritidskontoret. Hon håller på att tafram ett Kulturmiljöprogram för hela kom-munen och vill ha Hembygdsföreningenshjälp med att välja ut några kulturhisto-riskt värdefulla miljöer inom vår kommun-del. Tanken är att bilda en referensgruppbestående av henne och representanter från

Från Styrelsen

5

hembygdsföreningarna i kommunen somska arbeta med denna fråga.

Vi har också sedvanligt anordnat utflyk-ter i vår hembygd. På kvällen den 10 majgjorde vi en vandring från Eneskolan tillTorget då vi tog del av Johans kunskap närdet gäller den historiska utvecklingen. Vibjöds på konsert av lövsångare och doftfrån körsbärsblom. Gökottan avnjöts vidBrandalsund då även göken var närvarande.Detta tillhör inte vanligheterna. Vi gjordeen utflykt till Säby Hage, Lideby ochFägerbergsstugan där vi blickade ut överlandskapet medan Johan berättade om hurlandskapet har förändrats under år-tusendena. Vi undersökte gamla torpgrunderoch hittade även några pingstliljor av dengamla sorten. En mycket varm sommar-dag gjorde vi en blomstervandring frånÖverjärna kyrka bort mot Eneskolan somen påminnelse om "de vilda växternas dag".Vi fick bl.a. lära oss skillnaden mellan gräsoch halvgräs av Johan, som är en mästarepå växter.

Föreningen har även varit utsocknes ochbesökt Skräddartorpskärret vid Tullgarn närdet stod i sin allra vackraste blomning. Föratt kärret ska behålla sin unika växtlighetslås det varje år med lie av några entusiastertill gagn för oss som sedan återkommer påvåren för att beundra växtligheten.

I september hade vi Öppet Hus i Sand-stugan och Hjulåkersstugan då vi tittaderunt i stugorna och även tittade på gamlabilder som alla uppmanades att ta med.

Vi har även gjort en utflykt till Över- ochNederkumla i Ytterjärna. Tyvärr var väd-rets makter inte med oss men de som del-tog fick ett varmt mottagande på Överkumla(kaffe med dopp) och kunde sedan vandrarunt på de två gårdarna och beskåda de in-tressanta byggnaderna.

Bildkvällen den 15 november på Ljung-backen blev lika välbesökt som den brukarvara. Vi dammsög lokalerna för att hittastolar till visningen och kaffestunden. Enkär sysselsättning! Årets tema för bild-visningen var Arbete och Fritid. Följaktli-gen mycket bilder på gamla Järnabor ochdet var underbart när publiken ropade därär Elin och där är Gustav osv. Härligt!

Vi har också deltagit i årets höstmarknadpå Rönneberga. Vi fick fem nya medlem-mar och sålde en hel del av våra produkter.Alltid lika trevligt att göra reklam för vårafina alster.

Vi har också ett samarbete med övrigahembygdsföreningar inom Södertälje medomnejd. Vi träffas två gånger om året. Se-nast var vi hos Turinge-Taxinge Hembygds-förening i deras vackra och välskötta hem-bygdsgård. Mycket inspirerande möten medmånga nya idéer att ta med hem.

Järna Hembygdsförening är också med-lem i Sörmlands Kustlag som är en sam-arbetsgrupp för föreningar och enskilda medintressen i den Sörmländska skärgården.Sörmlands Kustlag verkar för kustkulturensbevarande och en levande skärgård.

Sist men inte minst planerar vi för "NyaJärnaboken". Detta med anledning av attdet är 150 år sedan stambanan kom till Järnaoch 100 år sedan Järna municipalsamhällebildades. Vi har börjat med att ta fram enprojektplan och ska sedan arbeta efter den.

Har ni julklappsproblem så kan vi hjälpatill. Vi har smycken, böcker, kassar, tröjoratt sälja eller varför inte ge bort ett med-lemskap i föreningen. Varför inte välkomnaen nyinflyttad granne med boken "Järnasom det var". Tips från en medlem.

Styrelsen

6

Under sommaren har stationsbacken, SödraJärnvägsgatan, genomgått en behövlig re-novering med omläggning av gångbanoroch kantsten. Lite nostalgisk blev jag efter-som delaktighet i kantstenssättningen varmitt första avlönade sommarjobb någraveckor i början av 60-talet. Min uppgift varatt kroka av och på stenarna då de lastadespå lastbil med kran vid järnvägskajen ochlikaledes kroka av och på då de lossadesutefter kanten av de blivande trottoarernarunt den då nybyggda järnvägsbron. Denförsta stora förändringen i miljön kringstationsbacken var just i samband med attden gamla nitade bron ersattes med en ny ibetong. Storgatans anslutning mot Tur-ingevägen var ganska tvär innan och i kors-ningen med Prästgårdsvägen uppstodstundtals trafikkaos trots den mycket be-gränsade biltätheten i samhället. Specielltlånga lastbilar på väg till eller ifrån industri-erna på Prästgårdsgärdet hade svårt att tasig runt så de fastnade mer eller mindredagligen i korsningen. I samband med bro-bygget revs och brändes den gamla stins-bostaden som låg invid det norra brofästet.Innan ombyggnaden var stationsbackenomgiven av lummig grönska och även sådet gamla stationshuset. Vid stationen fannslänge den enda kiosken i Järna och flera af-färer lockade människor till platsen ävenmellan tågens ankomst och avgång. Närjärnvägen planerades hade vi turen att fåett stationshus inritat någorlunda nära kyr-kan, bygdens naturliga samlingsplats. Gan-ska snart efter järnvägsinvigningen 1862började Järna samhälle att planeras. Ett li-

tet rutnät med några få kvarter ritades in påen karta mellan järnvägen och kyrkan ochdet centrala vägnätet har fortfarande kvarden ursprungliga planens. I närheten avstationen etablerade sig handlare och Birkamed Strands diversehandel var den förstapå plats. Invid fanns slakteriet i Emmadal,som byggdes 1888. Karl Alfred Erikssonbörjade som slaktare där året efter och rö-relsen övertogs av sonen Knut 1929. Son-sonen Arne byggde senare ett nytt hus påfastigheten och drev där charkuteri och se-nare livsmedelsaffär fram till 1970 då ICA-hallen på Storgatan öppnade. Om jag inteminns fel så var det den enda affären i Järnasom hade vattenbegjutna fönster för atthålla inneluften sval under sommarensvärmeböljor. Minns jag fel så får ni gärnakorrigera mig! När det var skyltsöndag vardet extra festligt och järnaborna gick manur huse. Ett minne av detta är från Eriks-sons affär där det på golvet innanför dör-ren fanns en kullvält trätunna med svartastora druvor packade i korkspån. Ett över-dåd som etsade sig fast i min unga hjärna.Det nya huset vid Emmadal finns fortfa-rande kvar.

Mitt emot Emmadal ligger Birka, Åsgatan1, där den senaste handlaren var Erikssonmed sin färgaffär, Hallins efterträdare. Husetbyggdes 1903 av A G Strand. Året efteröppnade K.W. Nyberg ett bageri i södradelen av samma hus. Strand lämnade Järnaefter en kort tid och efterträddes av Per AugustPettersson som drev rörelsen till 1913. Ef-terträdaren hette Kilbom som i sin tur ef-

Stationsbacken

7

terträddes av handlare Östlund. 1927 komViktor Weine till Birka och han var sedankvar till 1947. Bageriet drevs av Nyberg till1927 då han öppnade nytt i intilliggandeNydal. Ny bagare blev Snyder som drevrörelsen några år fram till 1930 då den över-togs av Sjöberg. 1957 flyttade Sjöbergs frånBirka till nya lokaler på Storgatan och därfinns bageriet kvar fortfarande men mednytt namn och nya ägare. Från Sjöbergs iBirka har jag inga minnen trots att jag till-sammans med min mormor lär ha besöktdet många gånger för att handla kaffebröd.Min mormors bror Karl bodde i Lugnetoch där besökte vi honom med jämnamellanrum. I ritualen ingick kaffedrickandeoch oftast med något till från Sjöbergs.Däremot minns jag väl vad Karls bokhyllainnehöll och jag har fortfarande i min ägoett par böcker som jag fick låna med mighem från den.

I Lugnet fanns skomakeriet och sko-affären. Handel hade det varit där redan ibörjan av 1900-talet då Verner Anderssonhade en liten diversehandel. 1913 kom Jo-han Erik Teorin till Järna från Zinkgruvan.Han öppnade då skomakeri i Lugnet ochdetta övertogs av sonen Paul 1932. 1937 lätPaul bygga ett nytt hus på fastigheten ochdit flyttade skomakeriet och affären. 1978avslutades skomakerirörelsen, en pizzeriaflyttade in och 1992 revs det nya huset vidLugnet.

Lugnet var också droskstation en kortperiod på 1920 talet. Erik Andersson star-tade sin droskrörelse i Lugnet 1923 och denflyttades några år senare till hans nybyggdafastighet Bilsborg vid Storgatan.

I närheten av stationen låg också Östbladsskridskofabrik som var en betydande in-dustri i det lilla Järna med ett drygt 30-talanställda. Östblads startade sin verksam-het i Stockholm 1925 och flyttade året efter

till Vagnhärad. 1930 flyttade fabriken in inya lokaler i Järna. Rörelsen gick bra ochfabriken byggdes ut till mer än dubbla stor-leken redan 1933. Fabriken lades ner 1964då den köptes in av Monark och skridsko-tillverkningen flyttades till Tierp.

Kanske viktigast för folklivet kring sta-tionen var kiosken, den naturliga mötes-platsen för bygden unga. Det första kändakontraktet för en kioskrörelse är daterat 1913då källarmästare Jones från Gnesta ansö-ker om att få uppföra en kiosk väster omstationshuset. Kiosken skulle tillhandahålladrycker, konditorivaror, tobak och frukt. Ikontraktet påpekas särskilt förbud motförsäljning av alkoholhaltiga drycker. Denförsta kiosken hade sin försäljning öppenmot järnvägen. På 1930 talet ersattes denförsta med en ny som då kom att ligga när-mare stationshuset och med öppningenmot öster. Även denna blev trång ochomodern och den senaste och sista komatt uppföras på nästan samma plats somden första men med öppningen mot väs-ter. Kioskverksamheten upphörde helt1974.

Men viktigast i sammanhanget var na-turligtvis stationen. Det första lilla stations-huset låg på norra sidan av järnvägen mel-lan stinsbostaden och godsmagasinet. Detstod färdigt till invigningen av järnvägenStockholm - Göteborg i november 1862.När ombyggnaden av spårområdet pågickfrilades en del av den gamla grunden. Mel-lan stationen och järnvägsbron uppfördesen bostad till stationsinspektören. Det bleven byggnad i schweizerstil byggd av tim-mer från bostadshuset vid Järna gruvor.Till stinsbostaden hörde en stor trädgård,brygghus, stall, ladugård och en svinstia.En mer ståndsmässig stationsbyggnad medkunglig väntsal byggdes några år senare, 1883,på järnvägens södra sida. Kunglig väntsal

8

var en nödvändighet då hovet skulle för-flytta sig mellan huvudstaden och sommar-slottet Tullgarn. Innan järnvägslinjen drogsförbi Vagnhärad så bytte de resande fråntåg till hästskjuts i Järna. Ej heller Järnasandra stationshus blev så långlivat utanersattes av ett nytt 1914. Runt stationenoch utefter Södra järnvägsgatan plantera-des träd. Invid stationshusets södra ochvästra fasad anlades perennarabatter och påtegelväggarna klättrade vildvin. Med årenså tätnade grönskan och på 1950-talet varstationsområdet en mycket lummig ochombonat välkomnande entré till samhäl-let. Vid stationen och järnvägen arbetadesom mest närmare 50 personer.

1993 revs Järnas sista riktiga stationshusoch ersattes av en modern pendeltågs-station. Området omdanades till total oi-genkännlighet och Järna berövades på nå-got år en stor del av sin identitet. Norrasidan av stationsområdet ser fortfarandeut som en byggarbetsplats som bara över-givits. Den södra med nedklottrat buller-plank, skräp i drivor, ogräs och en öde stensattyta där parkbänkarna burits bort för mångaår sedan är inte heller något som jag somJärnabo stolt vill visa upp som samhälletsansikte. Elisabeth Gottberg, som är konst-historiker, har kommenterat utvecklingenav det nya stationsområdet 1995 i sin upp-sats "Järna station En kakofoni i grönt":

"Järna station har genom teknologinsutveckling och ekonomiska intressen tvingatsgenomgå en radikal förvandling och harnu blivit ännu en i raden av anhalter medförortskaraktär utan någon unik och förorten karaktäristisk prägel. Helhetsintrycketär en schizofren sallad av färger, former ochmaterial. Minst åtta olika nyanser av grönfärg kan man räkna till, samt några turkosavalörer. Till det kommer naturens egenklorofyllskala. När man anländer till Järna

studsar blicken mellan den iögonfallandeturkosa färgen och det höga bullerplanket,som framkallar associationer till det fornaBerlin. Den kyliga färgskalan som använtsförstärks av stationsbyggnadens struktur-realistiska ramverk med sina väggar av "Glas-skinn". Dagsljuset som faller på väntsalensoch tunnelns "slick-tech-väggar" snarare kylerän värmer redan frusna SL-resenärer. Densenmodernistiska utformningen av stations-huset kontrasterar radikalt mot den omgi-vande miljön och det är svårt att skilja håll-platsen från alla andra pendeltågsstationer.

Om man utan att snubbla i den felkon-struerade trappan till rampen tar sig ut påstationsplanen möts man av ett mischmaschav stilar, former och material utan någonsom helst estetisk enhetlighet i formspråket.Det moderna rosa teglet i murens fasadsaknar både liv och lyster och det är svårt attuppmärksamma det mönsterinslag dentrots allt har, men den fyller sin funktionsom just mur. Taxikuren med sin giftgulakolonistugekaraktär, Telias moderna tele-fonhytt och malplacerade parksoffor på enslarvigt anlagd markbeläggning blandas mednyplanterade lindar i asymmetrisk dishar-moni.

Den stora utmaningen i ombyggnadenav Järna station borde ha varit att utgå frånden gamla och det unika för orten, för attpå ett balanserat sätt anknyta till det nya, ien pluralistisk och funktionell blandning.Järna station har i stället blivit ett uttryckför myndigheters och tjänstemäns oför-måga till samarbete och brist på intresseför att skapa en modern, funktionell ochlevande stadsmiljö. I dag har de grå ytornaredan invaderats av klotter och vandalise-ring är redan en vardagshändelse."

Johan P

9

Södra järnvägsgatan som den var sommaren 1931. Lummig grönska omger stationen och kiosken.

10

1930-tal med perenna rabatter, rosor, vildvin och gröna träd. Viss skillnad mot dagens förslummadestationsområde.

Innehavare tilljärnvägskiosken varEster Joachimsson

11

Kiosken blev samlingspunkt för samhällets unga. En kopp kaffe och samtal om de stora tingen ilivet är evigt.

12

Kring sekelskiftet 1900 var detta vyn av Hagbergsbacken - Åsgatan mot Hagagatan.

Åsgatan, postämplat 1949 i Nora stad (!). Eftersom inte nya huset är byggt vid Lugnet så torde detvara tidigt 1930-tal.

13

Detalj med Teorins skoaffär i Lugnet. Bakom Lugnet syns Högvalla . Notera bindstången förhästar utanför Weines affär.

Skylten som hänvisar kunder till Nybergs ångbageri i Nydal. Tel 77

14

Erikssons Slakteri i Emmadal med entré på gaveln.

Victor Weines affär i Birka

15

Interiör från Weines diversehandel

Bildkavalkaden fortsätter på sid 31

16

Hela tiden förändras vår fauna och flora.Arter försvinner för att mänskliga aktivite-ter förändrar miljön så att livsvillkoren för-sämras. Andra arter tillkommer därför attmänniskor sprider dem avsiktligt eller avmisstag. Bland de senare finns många ogrässom följer med nyttoväxter och i en del falletableras de och blir inslag i den svenskafloran. Under fågelmataren i min trädgårdbrukar det dyka upp malörtsambrosia,Ambrosia artemisiifolia, en Nordamerikanskart som finns med bland solrosfröt. Näs-tan lika vanlig är lindmalvan, Abutilontheophrasti, en kinesisk växt som intro-ducerats i Nordamerika som spånadsväxt .Där är den nu väletablerad och räknas somett besvärligt ogräs. Även i min trädgård ärden etablerad och dyker upp lite varstans.

Under den gångna sommaren har jag ibygden hittat ytterligare arter som är lite pårymmen. Flera fjärilar som invandrar översommaren har varit på besök i trädgårdenoch ute i backarna har jag spanat efter väx-ter från främmande länder.

Botaniska Sällskapet i Stockholm, där jagär medlem, ger ut en medlemsskrift somheter Daphne. I denna finns läsvärda artik-lar om den lokala floran i då- och nutid.Ibland dyker synnerligen lokala noteringarupp och ett par för trakten remarkabla ochnya växtfynd var absolut nödvändigt attfölja upp.

Från tätorten, närmare bestämt Flora-vägen, rapporterades ett återfynd av bär-glim, Silene baccifera. Plantan var en vinter-ståndare som befanns växa i en vresros-häck, Rosa rugosa. Jag har plantan klän-gande i en körsbärskornell, Cornus mas, i

min trädgård och den är en gåva från enodlarkamrat på Eneområdet ! Det eventu-ella sambandet gjorde mig lite nyfiken. Därförkontaktade jag min kamrat för att förhöramig om växten och dess ursprung samtom den kunde vara växande i densammeshäck. Växtplatsen föreföll trolig då bärglimsprider sig ganska ohämmat med frö. Odlar-kamraten konfirmerade växtplatsen ochberättade historien. Ursprunget var, somjag faktiskt misstänkte, en spridning frånen plantskola i grannsocknen Tveta. Plants-koleägare var Magnus Johnsson, mest kändför sina fantastiskt trevliga klematis. I plant-skolan vid Bränningestrand fanns på 1930-talet förmodligen Sveriges största utbudav växter som passade för en naturträdgård.Sortimentet omfattade över 3000 örtartadeväxter och de kataloger som företaget pu-blicerade är en fröjd för en trädgårds-intresserad att läsa. Förutom växtlistor övervad plantskolan förde så skrev MagnusJohnsson synnerligen läsvärda anvisningarhur växterna borde planteras för att utvecklasoch trivas i trädgården. I dag är katalogernaeftertraktade som samlarobjekt och det ärovanligt att hitta dem i antikvariat. På si-dan 13 i listan "Stenpartiväxter" 1933-1934återfinns bärglimmen under sitt gamla ve-tenskapliga namn Cuccubalus baccifer. Släkt-namnet är felstavat då den inte går att finnai annan litteratur under detta namn utanCucubalus baccifer. Den beskrivs av Mag-nus Johnsson "En säregen representantför familjen nejliksväxter; klängande växt-sätt: utvecklar svarta bärliknande frökapslar.Lämplig att plantera bland buskar." Up-penbarligen så stämmer den odlings-beskrivningen väl med det liv växten självföredrar.

På rymmen

17

Bärglim finns insamlad av Linné och hananger att den växer i bl.a. Tyskland och Ita-lien och att den pressade växten är tagen iUppsala. Den som vill kika på Linnés egnaherbarieark kan göra det på webben, http://linnaeus.nrm.se/, klicka på BOTANIK,klicka vidare på Linnéherbariet och välj bok-staven c eller sök på Cucubalus baccifer. Iträdgården blir den lätt ogräsig men de be-synnerliga blommorna och den svarta fruktenger den ett visst odlingsvärde.

Ytterligare en iögonenfallande rymlingstår att finna i samhällets utkant. Flera tro-värdiga Järnabor har berättat om en märk-lig planta de iakttagit under promenad runtLogsjön. I en liten bäck eller ett källsprångväxer en kallaliknande växt upp under vå-ren, blommar med stora gula kallablommor.Senare kommer en rejäl bladrosett och påsommaren kan plantan vara näst intill me-terhög. Redan på den lite knapphändigabeskrivningen så är det svårt att ta miste.Vid en snabb kontroll en vårkväll så varbestämningen tveklöst skunkkalla, Lysichi-ton americanus.

Skunkkallans blomma är egentligen denkolv som omges av det spektakulära gulahölsterbladet. Inom samma växtfamilj finnsbara en någorlunda vanlig vild växt i våratrakter. Vanligast är missne, Calla palustris,som finns i många skogskärr. Bland kruk-växter är familjen väl representerat och växtersom monstera, Monstera deliciosa, fla-mingoblomma, Anthurium scherzeranum,olika arter av filodendron, Philodendron,fredskallor, Spathiphyllum, prickblad,Dieffenbachia) och kaladium, Caladium.Hos akvarister finns ofta olika Cryptocorynesom undervattensplantor och de tillhörfamiljen. Odlade som trädgårdsväxter finnsmunkhätta, Arum alpinum, fläckig munk-hätta, A. maculatum och en tredje art, ita-liensk munkhätta A. italicum. Och ibland

trädgårdsamatörer finns en vurm förkobrakallor, Arisemae.

Lite längre bort från tätorten rapporte-rade den ovan nämnda tidskriften Daphneom fyndet av en köttätande växt från Norda-merika. Invid Sörmlandsleden, där denpasserar Järna Gruvor, hade en vandrandeuppmärksammat flugtrumpeter, Sarraceniapurpurea, i kanten av tjärnen Kobäcken.Ganska märkligt är att jag aldrig noterat dessexistens trots att jag besöker området fli-tigt och under alla årstider. Nu står de vis-serligen på norrsidan och i vattenkanten avgungflyt så det är inte någon plats där jagnormalt passerar. Så en eftermiddag i bör-jan av juli utrustade jag mig med kikare ochbegav mig ut på flugtrumpetjakt. Och mycketriktigt så gled dessa strax in i synfältet dåjag spanade av tjärnkanterna från den lillabryggan vid Släthällsgruvorna. Några da-gar senare återvände jag stövelbeklädd, medkameror och i sällskap med min dotter.Beståndet omfattade ett 30-tal blommandeplantor och minst det dubbla av mindreoch blomlösa. Utan tvekan bör de ha vuxitpå detta ställe i mer än 10 år. Hur de ur-sprungligen hamnat på platsen är mig heltobekant och om någon kan berätta dettaför mig så skulle det uppskattas.

Växten ger ett mycket exotiskt intryck ochatt den dessutom är insektsätande gör deninte mindre intressant. Den förekommeribland i handeln som krukväxt och jag hargjort fåfänga försök att odla den svalt och iren vitmossa. Visst överlever den men barasom mycket bleka skuggor av vad som gåratt skåda vid Kobäcken. Även flugtrumpeterodlas med framgång av trädgårdsamatöreroch jag har sett den i mycket livskraftigabestånd i flera Sörmländska trädgårdar.Flugtrumpet finns utplanterad lite varstansoch den största förekomsten torde finnas igölen vid Brännelycke i Blekinge där de växer

18

ril med en vingbredd på 45-50 mm ochbakvingarna har en orange färgton som ärlätt att se då den ryttlar vid någon blomma.Sugsnabeln är lång och manövreras medstor precision när fjärilen tankar nektar fram-för en höstflox. Kroppen är grov med vittmönster på bakre delen och ögat har en ljusfläck som ger fjärilen en "blick". Larven le-ver på bl.a. måror, förpuppning i en löstspunnen kokong på marken.

Ett annat möte fick vi som vågade oss uti majdiset på den traditionsenliga gökottan.Visserligen var det en dyster morgon medregnet duggande och väldigt knappt till-tagna plusgrader men alla vet ju hur det ärmed förhållandet mellan väder och kläderså …

Kosan ställdes till Snutan på Brandals-und och vi vandrade därifrån mot Tegel-vik. Fågelsång var det trots gråvädret ochnågot så ovanligt som gök hördes. Menmötet var av det fyrbenta slaget och i dettafall en verklig rymling. Bara några meterframför oss skrämde vi upp en vildsvins-galt, Sus scrofa, som for i väg genom gran-skogen. Mötet var nog lika chockerande föross som för galten. Det är inte första gångeni våra trakter som jag stöter på grisar. Definns utefter hela kusten och speciellt påHåknäs, Farsta och Brandalsund förefallerdet vara gott om dem. Vid Tegelvik kundejag något senare under sommaren konsta-tera att bävrarna, Castor fiber, finns kvar.Färska gnag och fotspår i sanden vittnadeom dessa djurs etablering i Järnafjärden.Vildsvin har tillhört den ursprungliga fau-nan men utrotades och är nu nyetableradfrån grisar som rymt från hägn. Bävern vari det närmaste utrotad men med hjälp avutplantering har stammen stärkts och denär nu synnerligen livskraftig. Både vildsvinoch bäver kan ställa till betydande skador ikulturlandskapet och är inte väl sedda avalla.

i tusental. För några år sedan hittade jagplantor av melon, Citrullus lanatus, invidKobäcken. Förmodligen ditkomna av denanledning som Carl Fredrik Hoffberg an-för i Anwisning til Wäxt-Rikets kännedomfrån 1792 "Wattu-Melon, Arbus. w. i södreItalien: är mycket kylande och läskande undersommarhettan."

Sommaren har också lockat många till-fälliga besökare till bygden. Förutom devanliga turisterna har jag uppmärksammatett antal fjärilar som passerat min trädgård.Amiral, Vanessa atalanta och tistelfjäril,Cynthia carduil, är två dagfjärilar som migrerartill Sverige årligen. Ingen av dessa är särde-les ovanlig och vissa år kan de uppträda inästan besvärande mängder. Denna som-mar fanns de dagligen i flera exemplar ochspeciellt en del av mina astrar var synnerli-gen uppskattade som provianteringsplatser.Betydligt mer uppståndelse väckte den förstainflygningen av en större dagsvärmare,Macroglossum stellatarum. På låg höjd komden svischande mellan floxplantorna ochstannade till ett ögonblick ryttlande fram-för en blomma. Eftersom det är många årsedan jag såg en så var återseendet mycketglädjande. Och det bästa av allt så återkomden minst två gånger varje dag med unge-fär samma runda. Trots ivriga försök sålyckades jag aldrig föreviga mötet foto-grafiskt. Men en morgon fick jag den tillsällskap vid mitt frukostbord på glas–verandan så numera har jag ett "klappkryss"på den större dagsvärmaren. Även i dags-pressen uppmärksammades den lång-flygande gästen och det kom in rapporterom kolibribesök till både ornitologiskaföreningar och Naturhistoriska Riksmu-seet.

Större dagsvärmare är en flyttande art somvarje år kommer in i till Sverige men denkan inte övervintra. Det är en rejält stor fjä-

19

En blåvinge balanserar på avgrundsranden.

Nästa uppslag

Uppe till vänster.De förrymda flugtrumpeterna vid Kobäcken förefaller trivas lika bra här som hemma iNordamerika.

Nere till vänster.Långväga trädgårdsgäst. En amiral provianterar i rostflockelblomman.

Uppe till höger.Det visade sig omöjligt att föreviga dagsvärmaren så bilden är lånad ur en mapp med bilder avsedda förskolbruk.

Nere till höger.I en körbärskornell klänger min bärglim.

20

21

22

Norrtuna, ellerdrömmen om det

egna hemmet.

Villan Norrtuna sedd från berget

Ernst Lindmark var en hängiven odlareoch medlem i SällskapetTrädgårdsamatörerna. Vid Norrtunaanlade han en trädgård som anpassadestill naturen på platsen.

23

Banvakt Ernst Lindmark med familj boddeunder ca 15 års tid fram till år 1952 i ban-vaktstuga 361 som var belägen vid järnvä-gen där Hagagatan då slutade strax söderom den gamla brandstationen. På tomtenfanns stora trädgårdsland och bärbuskar,bigarråträd, päronträd och inte mindre än21 äppelträd. Stor del av fritiden under höstenfick Ernst ägna åt att köra rutten och rutt-nande frukt till sophögen bakom vedboden.Han lovade sig själv och familjen att dendag han skulle få ett "eget hem" skulle därinte planteras ett enda äppelträd. "Egethem" kan närmast förklaras med att detnärdes drömmar bland arbetare och tjäns-temän om att få bo i ett hus som var deraseget och placerat på ett stycke mark som de

själva ägde eller själva bestämde över. Dettog för de flesta lång tid av sparande ochförsakanden innan drömmen kunde bliförverkligad. Trädgården vid banvaktstuga361 betydde mycket för att minska mat-kostnaderna för familjen särskilt under krigs-

tiden men också till att bygga upp en grund-plåt i sparandet till det "egna hemmet".Mamma Florence sparade ingen möda föratt odla och använda så mycket som möj-ligt i det egna hushållet. Hon utveckladegod färdighet i att odla jordgubbar för av-salu. De bäst betalande kunderna fanns iStockholm. Några gånger varje vecka un-der odlingssäsongen for hon med tåg tillStockholm för att på Hötorget sälja sinajordgubbar.

Ernst fann platsen där han ville ha sittegna hem utefter järnvägen strax norr omJärna station.

Dit gick från stationsområdet ett så kal-lat stickspår som mest användes för att ställa

upp järnvägsvagnar som för tillfället intevar i bruk. Vid stickspårets slut korsade enkärrväg från Tuna gård de ägor som till-hörde Tuna på norra sidan av järnvägen.Precis där fanns en liten skogsdunge medett rikt givande kantarellställe. Minst två

Banarbetare Ragnar Karlsson

24

gånger per dag hade Ernst under tjänstgör-ingen passerat platsen. Till sist blev tydli-gen längtan att äga en bit mark där för dethus han ville bygga övermäktig. Han samta-lade med Eriksson som ägde Tuna och dekom överens om att 3.200 kvadratmeter avden önskade marken skulle mot ersättningbli familjen Lindmarks.

Val av hus verkade inte ha varit svårt. Idrömmandet om detta hus hade självklartingått att läsa sig till kunskap och att se ef-ter vad marknaden kunde erbjuda. Markenför huset röjdes och en trave ved sparadesför den planerade öppna spisen. Ragnar,en av arbetskamraterna, kunde spränga ochhan hjälpte på fritiden till att spränga stubbaroch stora stenar. Utgrävningen för grun-den gjorde Ernst själv på ledig tid med hjälpav spade, korp, spett och skottkärra. Sammasak med källan och vattenledningen fast

där hade han hjälp av en rörmokare. Husetbyggdes av lättbetong och husets trädetaljersom fönster och takstolar kom på en järn-vägsvagn som växlades ut på stickspåretnästan ända fram till tomtgränsen. ÅkareStröberg kom med häst och vagn för atthjälpa till med den sista biten av transpor-ten. Husbygget framskred dels med hjälp

av inhyrda yrkesmän på vanlig arbetstid,dels med hjälp av yrkesmän som efter ar-betets slut fortsatte sin yrkesutövning påfritid. Det var nog lite av en gammal tradi-tion att arbetare hjälpte arbetare. När husetväl stod färdigt skedde flytten på en för enbanvakt ståndsmässigt sätt. Alldeles utanförbanvaktstuga 361 slutade ett stickspår somgick söderut från Järna station. Till förrå-det av utrustning för att underhålla spårenpå järnvägen och järnvägstationen hördeen fyrhjulig tralla med ett stort lastflak av

Florence Lindmark i vardagsrummet vid Norrtuna

25

trä. Den användes för att köra tunga ochskrymmande saker på och var i sig ett allde-les eget tungt litet monster som fick skju-tas fram av mänsklig kraft. Ragnar hjälptetill under några kvällar när spåren på station-sområdet var något så när fria från störandeoch i tidtabell fastlagd trafik till med flytt-ningen till det nya huset. Den enda förlus-ten skedde när en köksstol trillade ned fram-för trallan just under järnvägsbron.Krasandet lät förfärligt på grund av att bro-fundament och bro förstärkte ljudet. Meningen hade sett eller hört något i kvälls-mörkret.

Runt huset anlade Ernst som vanligt envacker trädgård med anslutning till denomgivande naturen. Där fanns många säll-synta växter från olika håll i världen. På enakanten av tomten som angränsade till enövergiven åker anlades ett litet trädgårds-land och där planterades obs. ett körsbärs-träd.

Florence och Ernst kände att det var härde ville bo och att de här förverkligat sindröm om det egna hemmet.

Två saker kom med tiden att visa sig sommindre bra vid valet av plats för det egnahemmet.

Det första var att vägen från samhälletvar en smal och ojämn väg som var belägenpå norra sidan av järnvägen och gick till Sand-liden. Snöröjningen vintertid var inte såbra och tunga transporter kunde endastutföras sommartid.

Det andra som till sist kom att bli dråp-slaget för drömmen var stickspåret somvarit till stor nytta både vid husleverans ochvid flyttning. Vid expansion av Järna såbehövdes stickspåret för den tunga indu-strin. Där tog den lycka som Florence ochErnst känt slut. Mest på grund av den okäns-lighet och brist på professionellt uppträ-dande kommunalbestämmarna visade upp.Familjen fick under stor vånda flytta tillersättningsbostäder.

Det av drömmar uppbyggda egna hem-met kringbyggdes med industribyggnaderoch suddades ut. Men något kommunal-bestämmarna inte klarade av var att ta bortnamnet Norrtuna och det finns kvar än idag.Det hade kommit till i en diskussion inomfamiljen Lindmark. Vårt hus låg ju norrom gården Tuna och då var det logiskt attdet skulle heta Norrtuna.

Jan Lindmark

26

Vid 1906 års slut hade församlingarna 1962innevånare varav 1234 var skrivna i Över-järna. Förändringen under året var i Över-järna en ökning med 75 personer medanYtterjärnas befolkning minskade med fyra.

Antalet vigslar balanserades av antaletupplösta äktenskap och det fanns ett visstkvinnoöverskott (1.4 %)

Detta år fick Överjärna nytt skolhus ochvid kyrkan revs den gamla organistbostadenoch en ny modern klockaregård i allmoge-stil uppfördes på samma plats. Den inne-höll 3 rum och kök i ett plan med källareoch skafferi. Inredningen av ytterligare ettrum på övervåningen bekostades av klocka-ren med egna medel. Det var byggmästareOscar Bergman som fick uppdraget att byggatill de båda byggnaderna. Vid besiktningenkunde konstateras att båda var gediget byggdaoch omsorgsfullt utförda och avsyning-männen uttalade ett erkännande tack. Sy-nen avslutades med supé hos klockareparetle Moine. Vid denna tillställning taladegodsägare Carl Österberg å Farsta väl förbyggmästare Bergman "som genom dennavackra stuga utställt en bra skylt för vägfa-rande".

Under året bildades en föreläsnings-förening i Överjärna. Ambitionen var folk-bildning och föreläsningarna var planeradetill två i månaden. "Dessa föreläsningar skolaso vidt som möjligt omfatta hälsovård,djurskydd samt andra kulturella ämnen.En inträdesavgift af 10 öre kommer attupptagas". En av initiativtagarna var fruSofia le Moine.

Ett par av dessa föredrag refereras i Sö-dertälje Tidning.

21 nov.1906.Järna Föreläsningsförening hade sin första

föreläsning sistlidna söndag då doktorVilhelm Sjögren från Södertelge talade öfverämnet:

"Sjukvård i hemmet".Ämnets stora innebörd gjorde, att det

kanske blef väl knappt behandladt isynnerhetden del, som innehöll råd att tillvaratagavåra bästa läkemedel i sol, luft och vatten.Den önskan har ock uttalats att föreläsarenännu en gång måtte ställa sin goda förmågai förenings tjänst. Nästa föreläsning kom-mer att hållas i början af dec. då den öfverhela vårt land kända författarinnan fru ElnaTunov, välvilligt lofvat tala om djurens vårdoch skydd.

Djurskyddsfest hölls den 30 novembermed föredrag av Sofia le Moine och lärarinnanAnna Lauriz.

"Till sist utdelades af allmännakvinnoföreningen för djurens skydd skänktaböcker till hvarje barn. Dessas titel "Hvadsolstrålarna berättade", gåvo reflex i klarabarnaögon."

Djurskyddsföredraget refererades sedani tidningen den 12 december.

Ett litet kärnfullt uttalande:"En annan svår yttring af djurplågeri be-

Järna för 100 år sedan

27

fordras genom lyxen. En skarp dom fäll-des öfver de kvinnor, som offrade på dettaaltare. Borde ej varje sund och klok kvinnaafsvära sig bruket att bära fogelkadaver isin hatt eller djurlemmar dinglande kringsin hals? … Det torde dock ej bli någonbättring härförutinnan förr än männen motdetta bruk visa sitt missnöje".

Utdrag ur Södertelge Tidning

25 febr.1906.Ett nytt tempel bildades i går i Järna. Ett

nykterhetsmöte hölls i Bankesta skolhusmed föredrag af templarordens resetalarehr. Abrahamsson.

Vice pastorn i församlingen Ingeman taldeock några ord. Dessutom medverkade fleretemplare från Södertelge, hvilka tagit ini-tiativet till festens hållande.

Det nya templet fick namnet "Framåt".

9 maj 1906.En duktig pulla.Det finns en höna vid Lugnet under Brand-

alsund i Ytter Järna, hvilken alltid utmär-ker sig for att värpa stora ägg. Häromdagenslog hon dock sitt eget rekord och fram-kläckte ett hvilket vägde 114 gram och detvar duktigt gjort sade den som förevisadeoss ägget.

6 juni 1906.

Det hälsovådliga köttet.Slaktaren Alf. Eriksson från Borgholm i

Järna hvilken i Ohlssons korffabrik söktblifva utaf med den hälsofarliga kokrop-pen, blef i går af rådhusrätten dömd till 15kr. i böter, samt skall bekosta utslagets in-

förande i tidning.Eriksson meddelade vid rätten att han af

annan person fått djuret till slaktning. Detmest skadade hade bortskurits, den öfrigadelen af kokroppen såg han intet fel på.

Kommen till staden hade han först söktveterinär Flyborg för att få köttet besiktigat,men denne anträffades ej. Eriksson hadedå rest till Ohlssons korffabrik och aflämnatköttet, men samtidigt talat om hur det varmed köttet.

24 okt. 1906Öknebo härads hösteting har i går och i

dag f.m. hållits å rådhuset härstädes undere.o. hofrättsnotarien Gunnar Britznersordförandeskap.

Jägmästaren N.A. Cedergren var af torpa-ren V. Rickard Blomkvist i Järna instämdför missfirmelse. Jägrnästare Cedergren hadenågra tomter vid Järna som käranden fått iuppdrag att efterse. När hr. jägmastaren såefter någon tid kom ut till Järna fick han seatt käranden bortfört en del buskar fråntomterna och hade däröfver blifvit så ondatt han bland allt kyrkfolket på söndagenvid kyrkan utfarit i en massa grofva okvädes-ord mot Blomkvist. Vittnen styrkte åtmins-tone delvis riktigheten i stämningspåstå-endena och Cedergren erkände att hanokvädat Blomkvist, fast icke så graft sompåstods. Utslag vid tingsafslutningen.

28

En solig septemberdag tar jag med migmin klass upp till Hjulåkersstugan. Vi skaträffa Johan Pettersson, som ska berättaom och visa Sandstugan och Hjulåkers-stugan. När vi kommer dit, syns han intetill. Plötsligt får ett av barnen syn på ho-nom. De rusar dit. Han står uppe på ettstort flyttblock och hälsar artigt genom attsäga Hej och lyfta på sin snygga hatt. Deundrar varför han sitter där och han börjarberätta:

"Jo, förstår ni. En gång bodde en jätteborta i skogen vid Vattgruvan. Det var för15 000 år sedan. Han roade sig med att kastastenblock ut i havet, som då täckte hela Järna.En av stenarna hamnade bakom det somnu är Ljungbackens Servicehus, en ham-nade på höjden mellan Tuna och Ullängenoch kallas Gjerts och Tecktors grotta ochen är den, som jag nu sitter på."

De lyssnar intresserat och frågar om detär sant och vad jätten hette? ."Han hetteIsor Landis!"

Därefter går vi in i Hjulåkersstugan. Därhar Johan lagt fram gamla skolböcker ochde börjar ivrigt studera dem och fråga vilkade är, som hade donerat dem, för namnenstår inuti böckerna.

Johan visar också den gamla spinnrockenoch andra saker. De konstaterar att det ärlågt i tak eftersom han är tvungen att böjasig för att inte slå i någonstans.

Så går vi ut till den gamla loftboden ochtittar på malstenarna och underlagsstenarnasom användes för tusentals år sedan, närman malde säd.

Johan demonstrerar också hur detta gicktill.

Ett djupt intryck gör de inristade initialernai loftbodens vägg, som en man gjort, somarbetade där. Han var sporrmakare och hettePetter Hedström. Det var han som sedanstartade smedjan vid Ingenting och initialernaär: PHS. Gå gärna dit och leta upp dem, desitter till vänster en bit upp på en stock.

De som sist bodde i Hjulåkersstugan hetteAlf och Anna-Lisa Engwall. Tre av minaelever Klara, Therese och Elin, gjorde se-dan en intervju med dem.

Intervjun finns att läsa i Järningen 1997nummer 1.

Paret Engwall berättade bl.a. att köks-golvet bytts ut och ersatts av tegelstenar.Flickornas berättelse slutar så här: VI MIS-SADE LUNCHEN MEN

VI HADE JU SÅ ROLIGT HOS ALFOCH ANNA-LISA!

Gittan.

Klass 6 besöker Hjulåkersstugan

29

30

Öppet hus vid HjulåkerVi har Öppet Hus i Sandstugan och Hjulåkersstugan den 28 december kl. 16:00.

Kom och besök stugorna och våra samlingar innan vi vid årsskiftet lämnar över nyck-larna till Södertälje Kommun.

Vi bjuder på glögg och pepparkakor.

Sörmlands KustlagSörmlands Kustlag består av 16 medlemsföreningar och några enskilda medlemmar. Enav medlemsföreningarna är Järna Hembygdsförening och vi har representerats av Gull ochLeif Lundberg

Kustlaget ska genom kontakter med och påverkan av myndigheter och privatpersonerarbeta för en ökad tillgänglighet av kusten och skärgården både för de boende/verksammaoch för tillfälliga besökare.

Sörmlands Kustlag har under året åtagit sig de mest skiftande uppgifter. Vi har deltagiti Kustbudkaveln, varit engagerade i Bo Wijmarks båda utredningar angående kustled samtförutsättningarna för en skärgårdsstiftelse för hela Sörmlandskusten.

Vi ordnade ett stort seminarium på Stjärnholm om verksamheter för hela svenska kus-ten. En skärgårdsguide och en hemsida www.kustlaget.com har producerats. Vi har underdet senaste året haft öppna styrelsemöten då vi diskuterat verksamhetsplanering m.m.

Vid förra årsmötet resonerade vi om framtiden för Kustlaget och kom fram till att vi skallfortsätta att följa utveckllingen mot en eventuell skärgårdsstiftelse. Vi har byggt upp ett-kontaktnät med kommuner, landsting och länsstyrelse, men ännu har ingenting kommittill vår kännedom. En besvärlig knäckfråga lär vara Nynäs.

31

Lugnet byggdes av byggmästaren Anders Gustav Eriksson. Det nya huset byggt 1937 revs 1992och tomten är nu obebyggd. I Lugnet hade Verner Andersson klädesaffär innan Teorin flyttade in1913.

I diset bakom bron syns fastigheten Vilan. Den revs 1962 för att ge plats till nya Folkets Hus"Futurum". "Lådan" på brospannen var en befästning för en luftvärnskulspruta som skulleförsvara bron under andra världskriget.

Blid

kava

lkad

från

stat

ions

områ

det,

fort

sättn

ing f

rån s

id 15

32

Stinsbostaden byggdes samtidigt som den första järnvägsstationen på 1860-talet. Enligt traditionenså var den uppförd av timmer från arbetarebostaden vid Järna gruvor.

33

Karta över stationsområdet och stinsträdgården 1883. Stinsbostaden längst till vänster. Gamlastationen är inritad som en ofylld ruta mitt i bilden och den nya stationen nere till höger.Godsmagasinet, den enda byggnaden som finns kvar i dag, är den fyllda rutan strax höger ommitten.

34

Efterlysning!Känner någon igen villan? Vykortet är inropat på auktion som Agneshill, Järna, Södertäljekommun. Vad jag vet så finns/fanns inte någon villa med detta namn i Järna men mittminne … ? Möjligheten är naturligtvis att det är ett hus i Dala-Järna.

Om någon vet, hör av er till Johan, Tfn 551 707 90, adr. Källvägen 3, 153 32 Järna eller e-post: johan.o.pettersson@telia.com

35

Hembygdsföreningen 30 år

Med detta nummer av Järningen följet ett nytt småtryck. Det är ett litethäfte med vykortsbilder från bygden. Johan Pettersson har i några år sam-lat vykort med Järnamotiv och nu bjuder han på ett litet urval av dessa.

Vi som kikat i hans vykortsalbum vet att det finns avsevärt fler och vi kanhoppas på en fortsättning. Trycket är en liten markering av att vi nu passe-rat 30 års verksamhet. 30 år är en obetydlig skvätt i tidens hav men ändåtycker vi att det kan vara värt att uppmärksamma. Vi som arbetar i styrelsenvill passa på att tacka alla er medlemmar för det förtroende vi har och all denuppskattning som vi får. Vi kan bara konstatera att det finns ett mycketstort intresse för bygdens historia.

Hembygdsföreningens mål har alltid varit att förvalta och förmedla dentill gamla och nya Järnabor. Under hösten har vi också fått bekräftat attkommundelen tycker att vårt arbete är värdefullt vilket vi naturligtvis upp-skattar. Vi ska göra vårt bästa för att behålla ert förtroende och vi ser framemot nästa 30 år med föreningen.

Styrelsen

36

Allt i ettSom en extra bonus bjuder vi på här i Järn-ingen på ett extra vykort. Det är ett fyr-delat kort från AERO-NORD och det ärfrån första halvan av 1950-talet. Vi har gjortseparata förstoringar av de fyra fälten föratt ge er några extra detaljer som det an-nars krävs förstoringsglas för att uppleva.

Övre vänstra fältet

Överjärna kyrka med den nya kyrkogår-den i fonden med en rad nyplanterade trädutefter Enevägen. Stenmuren kring dengamla delen är nyomlagd. Enegärdet sak-nar bebyggelse och det finns fortfarandeett litet uthus vid kyrkskolan.

Övre högra fältet

Järna centralskola med stora välsköttagrusplaner som varje lördagseftermiddagmönsterkrattades av skolvaktmästare Fridh.

37

De nu synnerligen iögonenfallande pelar-ekarna syns som små buskar i planteringenframför skolan. Nere till vänster syns taketpå det nybyggda pensionärshemmet.Nedre vänstra fältet

Kvarteret Sparven var Järnas första om-råde med flerfamiljshus. Till höger synsABDABE eller Marcus som var vår förstaverkstadsindustri. Invid ån syns den ny-byggda pumpstationen som just ersattvattentäkten vid Ulldalskällan. I bakgrun-

den anas Enekullarna och i Älgpussen finnsfortfarande en rand av öppet vatten.Nedre högra fältet

Centrala Järna med villakvarteren kringHagagatan och Storgatan. Konsum vidOlivehäll har fortfarande tre ingångar tillseparat mjölk-, kött- och speceriaffär. Detlilla röda huset bakom Olivehäll vid Haga-gatan är fortfarande kvar.

Finns det f.ö. någon som har en bättrebild där detta hus finns med?

Johan P

38

BildgåtanÅrets bildgåta har ett motiv från dåtid. Men även om fastigheten försvunnit så lever denkvar och är dagligen påtaglig för de järnabor som passerar här.

Som vanligt vill vi veta villans namn och när bilden är tagen. Vi kommer att lotta bland allarätta svar och den som vinner får ett litet pris i samband med årsmötet.

När ni vet så hör ni av er till Johan innan första februari.Tfn 551 707 90, adr. Källvägen 3, 153 32 Järna eller e-post: johan.o.pettersson@telia.comLycka till!!

39

Till saluJärna smyckenLingaskeppetSlipsnål ......................................................................................... 320:-Brosch ........................................................................................... 260:-Hängsmycke ................................................................................. 240:-Kedja ............................................................................................... 60:-LingasvärdetSlipsnål ......................................................................................... 340:-Brosch ........................................................................................... 300:-Hängsmycke ................................................................................. 290:-Kedja ............................................................................................... 60:-JärnaringenSilver .............................................................................................. 200:-Brons ............................................................................................ 200:-Smycken finns till salu hos SKOLISS på Storgatan.Köp förmedlas även av Anna-Stina Strandin Freij, tel 551 707 13

Kort100 års ................................................................................................ 5:-Lingaskeppet i färg ........................................................................... 4:-Hällristningen vid linga, dubbelt med kuvert s/v ................. 2,50:-Vykort med gamla Järnamotiv s/v .......................................... 1,50:-

Skrifter och övrigtTygkasse "Kulturbärare" naturfärgad ........................................ 30:-Tegelbruk på Brandalsund .......................................................... 20:-Tre texter och sexton bilder från Järna ....................................... 40:-Älgpussen - en mosse minns ...................................................... 50:-Järna som det var ......................................................................... 125:-Ytterjärna en minnesrik socken.. ................................................. 60:-Järna Gruva 1913-1915.. ............................................................... 20:-Färg och målare i Södertälje .......................................................... 40:-Runristningar i Järnasocknarna ................................................... 10:-Järna Brandpost ............................................................................ 10:-Ritningsats till Pilkrogsskåpet ..................................................... 25:-Äldre nummer av Järningen 5:-/st eller 10:- årgångKöp förmedlas av Johan Pettersson, tel 551 707 90

40

FÖRENINGSBREV

BEGRÄNSADEFTERSÄNDNING

Vid definitiv eftersändningåtersänds försändelsen mednya adressen på baksidan

B

Medlemsblad för Järna Hembygds-föreningISSN 1404-5524C/O ErikssonRödsippstigen 1, 153 31 JÄRNARedaktör:Johan Pettersson, tel 551 707 90johan.o.pettersson@telia.comGrafisk form:Pontus Åström, tel 554 800 37pontus.astrom@telia.com

©2006

GLÖM INTEÅRSAVGIFTEN!100 :- för alla, oavsett familjestorlek.PG 15 01 64-2Kontaktpersoner i styrelsen:Brittmarie Urve, Furuvägen 7Tel 551 715 75Ingel Eriksson, Rödsippstigen 1 Tel. 551 740 16Johan Pettersson, Källvägen 3Tel. 551 707 90Medlemsavgifter och adressändringar:Birgitta Forsgren, Grönkullastigen 36Tfn 551 735 05