1

2

INNEHÅLL REDAKTIONEN

UTGES AVTeknologföreningen vid

Aalto-universitetet

ANSVARIG UTGIVAREMya Rydman

CHEFREDAKTÖRAlexandra Andersson

REDAKTIONJonas Berg

Andreas HolmEllen Heikkilä

Jenna LehtolaAndreas Nyman

Mya Rydman

GRAFIK OCH LAYOUTMya Rydman

ILLUSTRATIONERMya RydmanEllen Heikkilä

FOTOGRAF

Mingelvingel - Johan RabbPärm - Mya Rydman

TACK TILL Georg Metsalo

KONTAKT Chefredaktören:

chefredaktor@teknolog.fi Redaktionen:

modulen@teknolog.fi

Teknologföreningens nationstidning4/2015

www.teknologforeningen.fi

4 Ledare

5 Styrelsesida

6 Georgs kluriga

7 Joas Joxiga

8 Historie hörnan

9 KOFF-Dikter

10 Joni med röda mulen

11 Festarnas julnatt

12 ¡Hola Amigos!

16 Jul på TF?

18 Åberg - Mitt liv som nationshund

19 Fråga fysikern

20 Sagan om Urds del 2

4

LEDARE

Kära läsare,

Julen närmar sig lika obönhörligt som deadlinen för vårt sista nummer. Jag hoppas att det fortfarande är december när ni får detta nummer och om inte så kan denna tidning kanske hjälper er att hålla igång julstämningen några dagar till. Julens output brukar ju vara förargligt kortvarig i förhållande till den slit och stress man sätter ner på den ungefär hela december.

Redaktionen har varit mer överbelastad än någonsin, och därmed skrapades detta nummer ihop väldigt hastigt, vilket också förklarar dess magra kroppshydda. Roligt har vi trots det haft, speciellt då vi för första gången på länge ägnade oss åt äkta, hederlig undersökande journalistik i form av glöggtasting. Hoppas ni finner våra resultat nyttiga.

Detta är den sista ledarsidan jag skriver i egenskap av chefredaktör. Mina två år som chefredaktör har varit roliga, lärorika, stressiga, kämpiga men framförallt givande och minnesvärde. Fastän det är lite vemodigt är det med glädje jag överlåter uppgiften till min efterträdare. Redaktionen kommer jag däremot inte att lämna ännu på flera år, så om Modulerna fortsätter utkomma lika försenat som de gjort de senaste två åren är det antagligen mig och mitt sinne för deadlines ni har att tacka.

Men jag tackar för mig och önskar er alla en skön och fridfull jul, antingen i för- eller efterskott (välj själv vilken).

AlexandraChefredaktör

5

VEM (VAD) ÄR TFS 15 ”KACKEL I GRÖNSAKSLANDET” EGENTLIGEN? – MUP:en berättar När det på ett styrelsemöte i November frågades vem som skulle kunna skriva något om ”Kackel i Grönsakslandet” i Modulen röstades det snabbt fram att det är MUP:en som är frivillig. Jag har ju haft äran och den unika möjligheten att lära känna TFS15 genom möten, palaver, omakivan och diverse kalas under hela hös-ten. På själva mötet tvekade jag först till uppdraget, men när Betti satte på sin ”Nu för fan”-min* mjuknade jag snabbt. Denna text är alltså ett lättsinnigt reportage om styrelsen, men ur ett väldigt unikt perspektiv.

Det första jag vill säga om ’kacklisarna’, och som råkar vara det första jag lärde mig om dom också, är att de är en av de mest vänliga och omtänksamma grupp av per-soner man kan träffa på TF. De har fötterna på jorden, gör inget spektakel av sitt arbete och tycker om att dricka skumpa ibland. Ja, speciellt det där med skumpa. Glada är de också, fast alla kan ju inte vara glada varje dag, inte ens Helena. Men på något sätt klarar de av även de svettigaste morgonmötena. Sina enskilda upp-gifter tar de på stort allvar, och respekterar samtidigt varandras ansvarsområden. De kan diskutera öppet allt från nationens stora utmaningar till deras egna interna problem som styrelse. Det finns inte en enda person där som inte skulla bidra med något unikt, och det tycker jag att är väldigt viktigt. Ja, och om det råkar sig dricker de något glas skumpa på fredagar, bara för att. Någon enstaka onsdag har det ju förekommit också. På tisdag och torsdag dricker de bara i smyg.

Nu låter det kanske som att jag blivit upphöjd till skumpahimlen i styrelserummet där allting är fantastiskt och solen alltid skiner. Men så är det ju tyvärr ändå inte. Ibland händer det saker som jag inte alls förstår. Ibland är jag bara rädd. För det mesta så har jag ändå känt mig som en turist i ett främmande land: Det är nytt, spänannde och roligt men nog är man ju glad att returbiljetten är bokad. Jag menar, skämt är kul, men att höra 10 stycken halvbra skämt om sin mamma på en fredag förmiddag i styrelserummet är inte lätt. Och det tog mig alldeles för många veckor att förstå att ”tjockis” är Jennifers skämt-smeknamn. Jag trodde de kallade varandra för tjockisar när de hade gjort något dåligt.

Nåväl, om jag börjar redovisa för alla konstigheter jag varit med om i styrelse-rummet får jag nog skriva en hel bok. Slutligen vill jag säga att trots det stundvis varit yrt på mötena och tomt i styrelserummet så är jag imponerad av det arbete som styrelsen har gjort. Det blir en svår styrelse att följa, speciellt om man mäter i skumpa per capita, men vi ska nog göra ett försök iallafall!

Tack för allt kackel och all skumpa, det har varit en awesome höst med er!

Joni, MUP’15 *Betti svär aldrig med ord, bara med fejset ibland

STYRELSESIDA

6

Ett viktigt begrepp, som alla borde känna till och som phuxarna lär sig senast på inledande sitsen, är paritet! Det gäller ju att hålla reda på, om man under en sits är dam eller kavaljer, så man skålar rätt. Vidare måste man också veta hur man skall gå tillväga, om helan gått i vänstra foten. Men samma fenomen dyker också upp i en del matematik-kurser. Sålunda kan t.ex. varje kvadratisk matris skrivas som summan av en symmetrisk och en anti-symmetrisk matris och detta på ett unikt sätt. Likaså kan varje reellvärd funktion av en reell variabel, definierad i en origo-symmetrisk mängd, skrivas som summan av en jämn och en udda funktion och detta (återigen) på ett unikt sätt. Och här kan frestelsen vara stor att extrapolera och dra slutsatsen att följdaktligen (!) kan även varje heltal skrivas som summan av ett jämnt och ett udda heltal och detta på ett unikt sätt (och nämna ordet ”induktion”, om någon ifrågasät-ter detta påstående)! (Skälet till att jag misstänker, att denna extrapolering ligger nära till hands, är att jag så gott som årligen ser nollregeln (Om a*b=0, så är antingen a=0 eller b=0 (eller bägge).) generalise-rad: Om a*b=N, så är antingen a=N eller b=N (eller bägge). Detta är det pris man måste betala, om man rättar studentskrivningar.)

Paritet, dvs. att inte låta udda vara jämnt, kan även generaliseras, vilket leder till delbarhet, kongruen- ser och modulo-räkning, kraftfulla verktyg från diskreta matematiken och talteorin. Denna gång är problemen sådana, att de i de flesta fallen kan lösas mha. just modulo-räkning. Problemet kan enkelt formuleras som:

För vilka naturliga tal (dvs. positiva heltal) n finns det naturliga tal k och m sådana att∑n

j=0(k+j)² = m²? (För vilka naturliga tal n kan alltså summan av n + 1 konsekutiva kvadrater vara en kvadrat?)

För n=1 har vi till exempel att 3²+4²=5² och 20²+21²=29² och för n=10 har vi att 182+192+...+ 282 = 772.

Denna gång ges cirka 70 problem att attackera under jullovet:

n=1: Hitta ytterligare några lösningar.

n=2: Visa (t.ex. mha. räkning modulo 3) att summan av 3 konsekutiva kvadrater aldrig är en kvadrat. n=3, 4, 5 och 7: Dito (modulo 4).

n=6: Dito genom att studera delbarhet med 7.

n=8: Dito, delbarhet med 3.

n=9: Dito, delbarhet med 5.

n=10: Försök hitta ytterligare en lösning.

n=11-21: Lösning saknas. Visas analogt med de tidigare fallen.

n=22: 7²+8²+...+29²=92². Försök hitta ytterligare en lösning.

n=23: 1²+2²+...+24²=70². Dito.

n=24: Visa att summan av 25 konsekutiva kvadrater av naturliga tal aldrig är kvadraten av ett na- turligt tal. (Här går det inte att använda modulo-räkning, för om man tillåter heltal, så finns det lösningar!)

n=25: Försök hitta en lösning.

n=26-31: Visa att lösningar saknas.

n=32: Försök hitta en lösning.

n=33-45: Visa att lösningar saknas.

n=46: Försök hitta en lösning.

n=47: Visa t.ex. genom att studera delbarhet med 2 att lösning saknas.

n=48: Försök hitta en lösning.

n=49: Dito.

n=50-57: Visa att lösningar saknas.

n=58: Försök hitta en lösning.

n=59-66: Visa att lösningar saknas.

n=9*l+2: Visa mha. räkning modulo 3 att lösning saknas.

n=8*l+3: Visa mha. räkning modulo 4 att lösning saknas. n=8*l+4: Dito.

n=8*l+5: Dito.

Dessa problem torde hålla er sysselsatta under jullovet!

God Jul och Gott Nytt År 2016! Georg Metsalo

GEORGS KLURIGA

7

JISSA JONAS JÄTTE JOXIGA JUTTU

VAPEN CROFTHJÄRT-SIGNAL-ANALYS

BOKORMTEDDY

ROOSE-VELT

FÖRKLÄD-NADSFEST

RAR

KVINNO- KOMPLEX SVAVEL

SYD

OXIDERA , KALIUM

SOLGUD LENT TYGELEKTRON

GO

REELLA TAL

EULERS TALSIEMENS

CHES-TERTON

LYSSNAR

JÄNKAR-LAND

MELLAN Å&Ö

LEDNING SPA

BESVÄRLIG SITUATION

TYSKLAND OBSTINAT

TUSEN-FÖRLED

RYMDBAS

PRINTER-SVART

SLAPPA

SÅNGAR-LENA

ÄNGLARNAS STAD

SLÄPAHEKTAR SVÄNG

KORTARE SCIFI

TRYNE TRYCK

RUM

GRO 1800-TALS-STIL

OBSER-

VATORIUM I

NEW MEXICO

ENGEL-SKT FN ELAKA

KAMERA-NUMMER

TRÄD

FLYGPLANS-PAR SLÅR

ÅTEL TANTER

ALFA EPSILON

BJÖRN-TASS

HÄKTE

HBL-ÄGARE SATT PÅ

LEDAMOT TROPIK-

TRÄD

TALA SÄTTA

ARGON SHAHSTAT

ENAS FLUOR

KLÖVARDEUTERIUM NOTA BENE

ODYSSÉ ÖLTYP

RYSK KANAL YTMÅTT

EXA 0,1,2,3...

DONERAARRAN-

GEMANG

BATTERITYP

JÄMVIKT DARR-

TRÄDET

GAUSS LAND I HAV

SOLO

SMÄLTA AMPERE GREK-LAND

8

Sedan Teknologföreningen den 21 mars 1963 undertecknat arrendeavtalet för tom-ten i Otnäs, på vilken Urdsgjallar ett par år senare byggdes, hade man egentligen inte fäst någon större uppmärksamhet vid själva tomten. Man hade tillräckliga problem med att hålla flaggskeppet Urdsgjallar flytande, det vill säga att samla pengar för årligt underhåll och dessutom att spara pengar för större renoveringar. Då arrendeavtalet dessutom var gjort för en ‘’blygsam’’ tids-period på 50 år, hade man inte heller någon orsak att bekymra sig.

Ett kvartsekel senare, sommaren 1988, fick TF:s styrelse höra om THS’ planer att byta Othallens tomt mot Dipolitomten. THS ägde den förra och staten den senare. Man konstaterade till allas förvåning att THS’ och TF:s tomtgränser inte överensstämmer och att tomtindelningen splunda nu måste göras om. Detta skulle leda till att TF borde förnya sitt arrendeavtal. Säkerhetskänslan som funnits då även THS arrenderat tomten var nu borta.

Tanken på att lösa in tomten uppstod och man började undersöka två alternativ: ett köp av tomten, det vill säga ‘’eget hus på egen tomt’’, eller ett fortsatt arrende en-ligt korrigerat avtal. I båda alternativen ansågs det mycket viktigt att en viss affärs-verksamhet på tomten skulle tillåtas. I det ursprungliga arrendeavtalet stipulerades klart att tomten endast fick utrymma ett nationshus, vars användningsändamål var allmännyttigt. Således var affärsverksamhet

som idkades enkom för att upprätthålla huset tillåten, men inget annat. En viktig detalj i tomtfrågan var möjligheten till ökad byggnadsrätt oberoende av vilket av alter-nativen som skulle förverkligas.

En arbetsgrupp kallad Hustomten, bestå-ende av styrelseordförandena och ekono-miecheferna från 1988- och 89-års styrelser samt DÄR-medlemmen Bosse Österberg fick i uppdrag att utreda möjligheten för ett tomtköp. Förutsättningen för ett köp var både att TF:s ekonomi skulle klara affären och att TF skulle få ökad byggnadsrätt.

Under våren 1989 utarbetades ett förslag till ett förnyat arrendeavtal, som staten inte godkände, utan kom med ett eget motförslag, som inte var lika attraktivt. Tomten värderades av Byggnadsstyrelsen till 1.600.000 mk. Samtidigt hade TF i all tysthet undersökt möjligheten att ändra stadsplanen för att öka byggnadsrätten till det dubbla.

Viktiga skillnader mellan det gällande avta-let och ett nytt avtal var paragrafen om inlös-ningsskyldighet samt paragrafen om arren-deavgift. Enligt 1978 års förändring i lagen om rätt att överlåta statsegendom försvann inlösninsskyldigheten av fast egendom i alla nya arrendeavtal, så ett nytt avtal skulle innebära en osäkerhet gällande framtida byggen på tomten. Arrendeavgiften å sin sida i det gällande avtalet var nominell, 120 mk/år. I ett nytt avtal skulle staten erbjuda tomten helt gratis, på villkoret att tomten

inte används för affärsverksamhet, men i fall av affärsverksamhet skulle arrendeavgiften vara 99.000 mk.

Tyvärr måste man i slutet av november kon-statera att ett köp av tomten skulle bli för dyrt och riskabelt, trots att fler olika sätt att finansiera köpet hade genomtänkts. Enligt Byggnadsstyrelsen skulle TF:s tomtköp behandlas som vilket annat tomtköp som helst.

Våren 1990 utarbetade TF ett nytt alterna-tiv, som förknippade ett köp av tomten med renoveringen av TF:s köp. Idén i all korthet var att TF skulle renovera sitt kök, vilket staten, som skyldig att upprätthålla till-räcklig studentbespisningskapacitet skulle dra fördel av. I gentjänst skulle staten sälja tomten åt TF till nedsatt pris. I september blev det dock klart att en dylik, suverän paketlösning inte kunde förverkligas. Man beslöt att lägga arrendefrågan på hyllan tills det förestående köksprojektet var slutfört, eftersom ingåendet av ett nytt arrendeavtal kunde tänkas medföra komplikationer gäl-lande byggnadslov.

År 1992 togs tomtfrågan upp igen då för-ändringen av arrendeavtalet - vars enda egentliga nyhet var att tomtgränderna definierades enligt den nya stadsplanen - undertecknades. Detta innebär att arren-detiden går ut 1.1.2013.

Utdrag ur “Teknologföreningen 1872-1997”, Teknologföreningen, Esbo, 1997

I år kommer det i varje nummer av Modulen publiceras små, utvalda godbitar ur natio-nens 125-årshistorik från år 1997 - ett verk

som alla TF:are borde bekanta sig med men som alltför många sannolikt inte känner till särdeles väl. Vi hoppas därför

att dessa utdrag väcker läsarnas intresse för att vidare utforska TF:s historia . Julen till ära handlar detta utdrag om tomtfrågan.

Historie Hörnan

Tomtfrågan av Kristian Rautiainen

9

‘’Bastu’’I bastun där man svettig ärHörs visor av tvivelaktig karaktärDet ekar av bastuölens rapVad är detta ljudlandskap?Detta för tanken till fiasko och katastrofOm du ser bastun genom sveptunnelmikroskop

Anna

‘’DÖden’’Som målartejp var livetLång, svag, tog det för givetNu är jag befriad från all bevisbördaMin begravning gjorde alla rördaMen gravens ljudlandskap är tystLivet är gott men döden är schysst

‘’Janne’’Liten Janne dokade uppå Wappenliten Janne spyr ner plats x...så traditionsenligt ändå!Men ändå?Vad är vackrare än en liten Janne?På plats xPå plats uMen ändå?!Stackars matsmältningskanalStackars JanneBlir plats xEn liten Jannes slutförvar?

Rasmus Tunis 24 år

‘’Ljuset’’Ett ljus i fjärranett ljus i ändan av tunnelnett ljus i saltgruvans öppningljuset skiner på digsom kristyr på en tårtaEn ljuv röst i mina öronett ljudlandskap som en drömDu är ljuset, du är drömmen

‘’Krabbis’’Igår var jag budbärarenfrån BerusalemIdag är jag i dimma, vill haen kebab av HalemDet är ett fiaskoigår var jag för länge pådisko

Toni Virtanen

‘’TF’’TF är som en saltgruvadär har man ingen tomteluvaUtom inför juletiderDå har man kännijännäre för all öl och cideroch skrattrynkor som blir en restpå TF:s julphest!!!

‘’Hanken’’Hankeiten Pelle har en sån kännijännäre.När han skall på fest och fortsätta med sitt alkoholmissbrukAntagligen blir han bångstyrig och utslängdav portsarna

‘’Internet’’Fyrk finns i massor och mängder //HankeitMina ekvationer uppnår ofantliga längder // TeknologJag säljer vad du bygger //HankeitJag möjliggör ditt jobb //TeknologJag behövs för dina pengar //HankeitDu är min budbärare utanför min atoll //TeknologEn kolsyrad diskussionKulturchock på IRC

Linus Sundström

‘’Vinter’’Ute snöar det frittdet liknar en saltgruva i vittGräv fram skidorna ur skåpetdär bakom sveptunnelmikroskopetSpåren som skrattrynkor bakom stuganGod jul önskar frugan

‘’Lysande jambisk hexameter’’Det var en gång en munkSom nu som då uppåSin fritid tyckte omAtt måla men han sågDet fattades nånting

‘’Kanhända har jag lagtMin målartejp bredvisVårt självlysande kärlIfrån Lovisa stad?’’

Så hamnade vår munki ilfart på akuti närmste sjukhus ochi slutförvar till slut.

Jonas Berg

. .

Under Kommitté- och funkisfestivalen mobiliserade Modulen hela nationen till att producera poesi till vår kära nationstidning. Som inspiration gav vi några nyckelord av varierande karaktär som skulle bakas in i dikterna. De fina alstren hittar ni här.

10

JONI MED RÖDA MULEN

Joni med röda mulenHette en helt vanlig RhenSom blivit lätt på snusenDärav näsans röda sken

Av Betti fick Joni vetaAtt samlag är en bra idéOch under den kvällen hetaFick Joni allt för mycket se

Tänk en vanlig NaMö-kvällKurran Pede saVill du inte Joni sägDina kläder klä av dig?!

Allt sen den dagen RhenenNaken utan kläder stårOch vi andra i samlagetMera än vi vill vi får

Komponerad av Anna & Linus aka Papi & Lambo

11

Festarnas julnatt

Morgon råder, tyst det är i huset.Alla sova, tänt är ändå ljuset.Tipp tapp, tipp tapp, tippe tippe tipp tapp,tipp tipp tapp.

Se då styrelsen sig uppenbarar.Morgonpasset tydligen de klarar.Tipp tapp…

Festens fixare nu återvända,Magen kan av Ölkkens skick sig vända.Tipp tapp…

Överbliven sprit där ännu finnas.Festens gång nu folket prövar minnas.Tipp tapp...

Hur de städa, plocka engångsfaten,Nån hörs viska: god var ändå maten.Tipp tapp...

Skagenröra, skinka, varm potatis,aqua vitae fanns i quantum satis.Tipp tapp...

Än i hörnet sover några phisar,Väcks av ljudet, några av dem kisar.Tipp tapp...

Dager lider, det gör även Svakar,Det är inte första dan han vakar.Tipp tapp...

Färdigt! Folket tåga upp till Klubben,Inte länge kvar tills nästa nubben.Tipp tapp...

Midnatt råder, ljud det är i gången,Nästa festfolk sjunger första sången.Tipp tapp...

Parodi av Tomtarnas julnatt (originaltext Alfred Smedberg)Jonas Berg

12

Hola!amigos!

En TF:are på utbyte i ArgentinaDet kan vara svårt att veta vart man ska åka på utbyte (om man alls ska göra det), när man ska åka, hur länge man ska stanna och så vidare. Även för mig fanns det i början många frågetecken. Jag hade ändå alltid vetat att jag ville åka på utbyte, och efter en sommar i Schweiz 2014 där inspirationen för utlandsstudier växte, kändes det som att det var rätt tidpunkt för mig att ansöka. Eftersom det var viktigt för mig att lära mig ett annat språk än engelska så bra som möjligt, så stod valet mellan olika länder och universitet där det skulle gå att studera på franska eller spanska, eftersom dessa var språk jag hade läst tidigare. Latinamerika hade alltid verkat intressant men obekant för mig, och det var först efter att ha besökt Buenos Aires med TF:s Sydamerika-xqrr i januari 2015 som jag bestämde mig för att söka hit.

Argentina är ett stort land både till ytan (världens 8:e största!) och till folkmängden (43 miljoner). Liksom i Finland är befolkningen i Argentina starkt koncentrerad till huvud-stadsregionen; det bor 13 miljoner människor i och omkring staden Buenos Aires. I Argentina kan man hitta allt från över 7000 meter höga snötäckta berg, valar och pingviner till det riktiga Pampas med gauchos (argentinska cowboys), men Buenos Aires är en egen värld i sig. Argentina är “ett land av immigranter”, och kring 90 % av befolkningen är av europeiskt ursprung. Som nordbo sticker man alltså inte ut så mycket som t.ex. i Peru och Bolivia där största delen av

Namn: Ella WarrasÅlder: 22Phuxår: 2011Huvudämne: systemanalys

13

invånarna härstammar från områdets ursprungsbefolkning (men visst sticker jag ut helt tillräckligt här också).

Buenos Aires är en väldigt stor stad jämfört med allt jag var van vid, och det gällde att anpassa sig en hel del i början. “Är det inte farligt där?” var ofta den första frågan jag fick under våren när jag berättade vart jag var på väg. Under orientationsdagarna i skolan fick vi också höra att det är en farlig stad och att det gäller att vara försiktig. Nu med fem månader bakom mig så kan jag konstatera att visst kan det här vara en farlig stad, och några av de andra utbytesstude-randena har mist sin plånbok eller telefon till ficktjuvar (på bussen/metron eller på nattklubben). Samtidigt kommer man ganska långt med sunt förnuft när det gäller säkerhet: gå inte med smarttelefonen i handen på gatan, håll inte plånboken i bakfickan, gå inte ensam på mörka gator osv.

Jag går på universitetet Instituto Tecnológico de Buenos Aires här (ITBA), som är ett privat universitet. Som utby-tesstuderande måste jag inte betala någonting, men de argentinska studerandena får punga ut en helt trevlig summa för sina studier varje månad. Det finns även många statliga universitet här, och de lär också ha riktigt bra nivå på undervisningen. Detsamma kan tyvärr inte sägas om de flesta statliga grundskolor. Klasskillnaderna märks tydligt; alla som bara har råd med det sätter sina barn i privatskola. Fast ITBA är ett av de dyraste universiteten i landet så kan man ändå inte säga att byggnaden skulle vara i särskilt bra skick. På vintern (juli-augusti) fick man frysa ganska mycket i klassrummen.

Kurserna på ITBA är delvis likadana som på Aalto, men det

På palmsafari i nordöstra

Argentina tillsammans med

några andra utisar.

El obelisco, kanske det mest kända monumentet i Buenos Aires.

14

finns även vissa skillnader. Positivt är att grupperna är mindre och lärarna är i många fall bättre på att undervisa än på Aalto (mera interaktivt, kollar att alla hänger med). Kurserna har närvaroplikt (och det följs nästan alltid upp), och när det kom-bineras med att argentinarna börjar på universitetet när de är kring 17 år gamla, så känns det ibland som att vara tillbaka på gymnasiet (eller till och med högstadiet). En sak som irriterar mig och många andra utisar är att programmeringskurserna bedöms endast med två mellanförhör och ett slutprov som görs med penna och papper. Alltså baserar sig ingen del av bedömningen på det du gör med din dator!

En av orsakerna varför jag valde ITBA var för att studierna går på spanska. Jag inledde läsåret med en intensivkurs i spanska under juli månad, vilket var ett riktigt bra beslut. Det var skönt att “bara” ha en ny sak att koncentrera mig på i början, innan kurserna började. Dessutom har de åtta andra kursdeltagarna blivit några av mina bästa vänner här, eftersom vi hade tid att lära känna varandra ordentligt i början. Nu under terminen har det gått överraskande bra att studera på spanska. Lärarna pratar rätt så tydligt, men det svåraste är att hänga med i diskussioner i klassen. Det är utmanande att försöka bidra till diskussionen när man inte riktigt vet vad de andra just har sagt. Men det går lättare för varje vecka! Vissa lärare här ger möjligheten att skriva tentsvar på engelska, och det är så gott som alltid tillåtet att ha en ordbok med sig till tenten, men själv försöker jag hålla mig till spanskan så långt som det bara går.

En av mina favoritsaker med Argentina hittills är naturligtvis maten. Klassikerna rödvin och biff har jag hunnit njuta av otaliga gånger, och har hittills inte blivit besviken! På en

någorlunda fin restaurang kan man få en uppskattningsvis 300 grams bit oxfilé av utmärkt kvalitet för 15 euro, och går man till en lite vardagligare restaurang kan man komma undan billigare också. Tack vare de italienska immigranterna som en gång i tiden har flyttat hit finns det ett otroligt mycket bra glass här i staden. Favoritglassmaken är dulce de leche, en kinuskiliknande gegga som även används som pålägg på bröd, fyllning i bakelser och mycket mer. Socker är i allmänhet väldigt populärt här, och man får ofta konstiga blickar när man ber om sitt kaffe utan socker. Argentinarna gillar även sina bakverk; bagerien i stan säljer massvis med medialunas (=halvmånar, argentinas version av croissanter) och empa-nadas (piroger fyllda med malet kött, kyckling, grönsaker eller något annat av de många alternativ som finns). Dessa delikatesser är dessutom billiga!

Något som är väldigt konstigt och annorlunda här i landet är pengasituationen. Argentina har en skyhög inflation för tillfäl-let, 30 % är den vanligaste siffran man hör här, och på grund av en långt utdragen finanskris och ett antal tveksamma beslut av landets ledning så existerar det två parallella valutakurser för dollarn här: den officiella och den “blåa”. Argentinare får inte ta ut dollar från banken, och på grund av inflationen finns det en aktiv svart marknad för dollar i landet. Den officiella kursen (som man får om man tar ut pesos ur bankautomaten eller växlar på ett officiellt ställe) är runt 9 pesos för 1 dollar, och den blåa dollarn är kring 15 pesos. Många utlänningar som kommer hit går helt enkelt till en av huvudgatorna i staden och växlar där med någon gubbe som går omkring

De andra utisarna och jag på city tour i Buenos Aires. I bakgrunden

finns presidentens hus “La casa rosada” (det ljusröda huset).

15

och ropar “cambio, cambio”. Ett annat lite trevligare alternativ är att växla med någon argentinare man känner, de flesta tar gärna emot dollar och är villiga att betala en bra kurs. Detta komplicerade system gör att man kan leva ganska bra här med sina euron/dollar, men det förutsätter att allting betalas med kontanter. Att alltid komma ihåg att fylla på plånboken med cash är lite svårt för en nordbo, men samtidigt blir det ganska tydligt hur mycket pengar man spenderar varje dag.

Förutom studier och pengafifflande så har jag även hunnit resa en del här. Favoritresmålen hittills har varit Atacama-öknen i Chile samt norra Argentina (också öken och berg). Argentina är ett så stort land att det inte finns så många ställen dit man kan åka bara för ett veckoslut, vilket är lite synd. Oftast finns det så mycket att se på alla ställen att man hellre betalar för flygen först sen när man har tid att göra en lite längre resa. Det finns inte riktigt något tågnätverk här, men långfärdsbussarna är riktigt bra. Om man har tid så kan man fast ta bussen till Rio, men då får man nog räkna med att sitta i bussen närmare 48 timmar. Men trots dessa avstånd så är det absolut värt det att resa så mycket man orkar och har råd med. På sommarlovet i januari och februari (ja, det är sommar här då!) har jag planerat att resa runt i Patagonien och kolla på glaciärer, berg och kanske några pingviner.

Hittills har jag haft ett roligt, givande men definitivt också utmanande utbyte. Det är sant som det sägs, att när man åker på utbyte så ska man komma ihåg att det inte är en enda lång semester, för då kan man bli besviken. Efter den första perioden när allting är nytt så känns det nog som vardag här också. Tyvärr kan det inte vara kalasfiilis hela tiden, och när man ser på bilder av sin styrelse som härjar på dekadensen eller phuxivatornaritet på intagning så kan det kännas som att man borde ha stannat hemma. Men, som det också sägs, så är det ändå värt det i slutändan. Det finns massor att se och uppleva ute i världen, och Finland finns nog kvar nästa år också. Så om jag ska försöka komma fram till någon slutsats här så är det väl att åk på utbyte! Åk utomlands i allmänhet! Och om du får chansen: åk till Argentina!

Text: Ella Warras

Vid stenbockens vändkrets i Atacama-

öknen i Chile, oktober

2015.

Bongade en flock vilda lamaliknande djur i norra Argentina.

16

Illustration av Ellen Heikkilä

17

Illustration av Ellen Heikkilä

ÖSTERRIKE

Österrikiska barn fruktar den lokala julgubbens onda kompan-jon, juldjävulen Krampus, vars uppgift är att bestraffa onda barn. På TF kunde alla glada festare som låtit bli att städa efter sig under årets lopp bestraffas av klubbisen som med en piska i handen tvingar dessa förbrytare att genomföra en grundlig julstädning så att vårt nationshus ens en gång i året är trivsamt och rent.

TYSKLAND, BAYERN

I Bayern är det en jultradition att man iklädd traditionella läderbyxor skjuter i luften med kanoner. På TF kunde vi bjuda in svenskar iklädda vita kostymer och hattar. Dessa svenskar skulle skjuta med medhavna kanon mitt i natten. Detta skulle också vara ytters njutbart och glädjande för resten av byn.

JAPAN

I Japan brukar många familjer inta sin julmiddag på Kentucky Fried Chicken. Inspirerad av denna snabbmatsmåltid kunde vi på TF beställa mängder av pizza och mumsa den i oss vid Nyagamla mötesbordet medan vi ser på film. Vem behöver julmat och släktingar egentligen?

SVERIGE, GÄVLE

I Gävle har det blivit något av en tradition att bränna upp den stora halmbocken som varje år sätts upp mitt i staden för att höja julstämningen. Vi studerande kunde istället bränna upp årets alla avklarade räkneövningar och tenter Ölkkens öppna spis så att vi aldrig mera behöver tänka på dem.

PORTUGAL

På consodan, den traditionella julmåltiden dukar man ibland några extra platser åt döda släktingar eftersom detta tros bringa lycka. På TF skulle det passa att ordna en julsillis efter julfesten där man skulle hålla minnesstunder åt alla stackare som blivit hem för att sova av sig ruset.

ESTLAND

Ester gillar bastu lika mycket som vi finnar, och i Estland är det tradition att hela familjen badar julbastu tillsammans. Bastu är en självklar del av tillvaron på TF och denna tradition måste därmed importeras som sådan

Har någon av er någonsin firat jul på TF? Nej, tänkte väl det. Men det är väl inte en värst dum idé trots allt? Varför åka hem till julen när man kunde fira jul i sitt riktiga hem, den bästa nationen i Otnäs!

Eftersom TF trots allt är en självständig nation kan vi ju inte direkt efterapa de traditionella finländska jultraditionerna; nej, vi måste nog ha egna! Men vi vill ju trots allt vara internationella så en idé kunde ju vara att kombinera och modifiera jultraditioner runtom-kring hela jorden till den ultimata, unika TF-julen. Här kommer några förslag:

JUL PA TF?.

18

Dagen börjar ca 7:30 med att jag väcker familjen och säger att jag är hungrig. Husse eller Matte har väl inget val, så de raglar sömndruckna ur sängen. Efter denna ansträngande insats sover jag gärna några timmar till.

När klockan slår matdags för familjen så blir det att traska iväg mot TF och Nyagamla. Jag hoppas på vackert väder med solsken och sång (pling plong), för då behöver jag inte ha kläder på. Men som ni ju alla vet, är det sällan vackert väder... Jag traskar ivrigt mot nationshuset för att få möta ännu en dag på nationen. Förhoppningarna om att det ska finnas matrester på golvet gör att jag nästan studsar en meter upp i luften av förväntan!

Väl framme behöver jag inte bli besviken, här finns ju matrester hur mycket som helst! Förtvivlade utrop i stil med “Doge nooo! Plz don’t eat from the floor!” hindrar mig inte i min jakt på den sista strimlan torr riven morot. Efter att ha kollat att allt är som det ska vid Nyagamla sätter jag mig

NAMN: Åberg (*suckar* Nej, inte inspirerat av Alfons Åberg…)ÅLDER: 7 år, fyller 8 år i aprilRAS: DvärgpinscherFAMILJ: Matte och HusseGILLAR: Mat, chilla, promenader i varmt och vackert väderGILLAR INTE: Spralliga och ivriga människor, dåligt väder, ordet “hej”, dörrknackningar

ÅBERG - MITT LIV SOM NATIONSHUND

tillrätta i någon ledig stol om så finns. Alternativt i någon ledig famn.

Sedan flyter dagen på. Alltid emellanåt kommer någon lite för glad människa rusande, och då bör jag ju naturligtvis visa mitt missnöje. Man är väl inte aspirerande Nationsskall för intet! Men för det mesta blir det till att sova, inte ska man stressa i onödan. Sova är väl det enda vettiga man kan göra kring det bordet i vilket fall som helst. Konversationen är ju inte direkt givande.

Det bästa med att vara nationshund är ju att det alltid finns saker att göra! Ibland får jag vara med på vinprovning, ibland är det glöggprovning. Nu som då blir det till att studera. Men som jag brukar säga: För roligt ska man inte ha!

Efter en lång dag på nationen är det skönt att få gå hemåt igen. Efter att kvällsrutinerna blivit undanstökade är det skönt att få krypa ner under täcket igen i väntan på en ny dag.

19

Fråga fysikernFysikerna, Otnäs härskarras, de klokaste bland de kloka, besitter som bekant kunskap och visdom som överskrider allt mänskligt förnuft och som vi vanliga död-liga inte kan föreställa oss ens i våra vildaste drömmar. Modulen bjuder emellertid er, kära läsare, på en sällsynt godbit: våra (anonyma) favoritfysiker delar med oss av sin oändliga klokhet genom att besvara en fråga som majoriteten av oss dagligen grubblar över: ‘’Varför är matematik så sexigt?’’. Läs och känn er upplysta!

MATEMATIK

Matematiken är grunden till allt,den absoluta sanningen.Allting följer dess lagar,allt vackert i naturen.

Formen på en kvinnas byst,läppar gjorda för en puss.Mannens muskulösa armar,hans gluteus maximus.

Mannen ligger intill hennes kurvorsom derivatan till hennes funktion: tangent.

Hans normal skär hennes plan,I fas är deras hjärteslag.

Två samlingar av unika element,numera varandras komplement.

20

Sagan omUrds: Mysteriet med den

försvunna osten

Det var en gång en ljus, fin och varm måndagsmorgon. Morgonluften var ky-lig och frisk. Portvakten hade just vaknat och gick till jobbet. Fåglarna kvittrade och solen daskade honom i ansiktet med sina strålar.

”Fy helvete ändå..”, suckade portvak-ten. ”En måndag kan inte vara såhär fin. Någonting kommer att skita sig”, konstaterade han och sänkte huvudet neråt mot de bruna, döda, löven.

Han hann spatsera ända in på borg-gården förrän han märkte att allting inte var som det brukade. Det blixtrade och stormade runtom det norra tornet. Ormar slungades ut genom skorstenen, spindlar på taket spontanantändes och det virvlade ut en tornado genom det lilla fönstret.

”Är det en haj jag skådar i tornadon?”, utbrast portvakten glatt. ”Höhö, andras misär är min glädje”, sa han och log för första gången den dagen. Visserligen var det sista gången han log på riktigt den dagen men det är inte relevant för storyn.

Där stod portvakten och njöt av showen och utökade sin repertoar av svordomar. I sitt stilla sinne spekulerade han över vad som kunnat få norra tornets häxa på så dåligt humör. Månne någon använt hennes kvast för att städa mjödkällarens golv? Kanske bålen var för kall i lördags?

”Höhöhö”, utbrast portvakten åt sitt eget ordskämt och gick vidare mot sitt kontor.Väl inne på kontoret satte han på ett fejksmile och hälsade alla god morgon. (Ingen annan var där så hans ansträng-ning var helt i onödan.) Sedan gick han till sin plats, läste igenom all kråkpost som anlänt och svarade på några få. De flesta meddelanden var beundrarpost som skickats till fel person men där fanns också långa meddelanden om alla fester som planerades i grannbyarna.

”Offerfest här, skördefest där, häx-bål hit och vallgravsinvigning dit. Äh, varför ska allting alltid firas? Kan inte folk göra något produktivt med sin tid istället?”, muttrade portvakten tillika som han fak-turerade grannbyn för att deras jakthök hade ätit upp en av hans postkråkor.

Just då krossades fönstret till hans kotor av en 15 kilograms snigel. Snigeln gled tvärs över golvet och in under byrån.”Jaha..Jag måste väl gå och se vad som står på med den där häxan förrän hon sniglar ner hela slottet.”, suckade portvakten trött.

Han klädde på sig sin väst, som skyd-dade mot magi, och sina Peltors, som skyddade mot kritik, och tog riktning mot det norra tornet. Först gick han förbi riddarna vid de ovala bordet som, som vanligt, hade mycket att komma med men som han som tur inte hörde p.g.a. sin Peltors. Därefter gick han förbi en folksamling som hyllade honom för att han gjort sig av med hustomten några

månader tidigare. Men deras hyllarrop hörde han inte heller p.g.a. Peltorerna.

När han bestigit det norra tornet och använt sig av universalnyckeln för att slippa in i häxans etta stod han öga mot öga med häxan. Hennes mun oscille-rade som en fladdermus på rave-party där hon stod och slängde ur sig föro-lämpningar (som portvakten inte hörde p.g.a. hörselskydden). Efter en stund när hon äntligen fick slut på luft frågade portvakten lugnt:”Vad är åt helvete?”

Till portvaktens stora förvåning explode-rade häxan inte utan hon tog rappt fram sin sångbok ur sin handväska. I boken, som var fullproppad med fallossymbo-ler, fanns det nedkrafsat en liten text:

”Bålen, bålen vill jag drickaJag vill äta orme ägg:,: Jag vill älska Harry PotterJag vill spy i häxans skägg:,:”

Portvakten som inte riktigt visste hur han skulle reagera, tittade bara på häxan tog bort peltorsen. Sedan drog han läpparna aningen inåt och sa;”Jahapp..””MMM!”, svarade häxan”Vad har denhär sångboken med nån-ting att göra”, funderade portvakten för sig själv. ”Du är alltså arg för att någon vill spy i ditt skägg?’’, frågade han sedan.”Nej, det är jag inte! Och för det andra så har jag inget skägg!’’, utbrast häxan”Nej, nej.. Det är ju sant det där”, hos-tade portvakten fram. ”Du är arg för att något chauvinistsvin älskar Harry Potter men ogillar dej?

21

”Vaaah? Nej, nej. Du fattar ju ingen-ting!”, utbrast häxan.”Nää...”, svarade portvakten. ”Vad är problemet då?””Problemet? Problemet är det att någon har varit här inne och tagit min ost!”, spottade häxan fram tillika som hon blev knallröd i ansiktet.”Ah, just det ja”, sa portvakten. ”Det framgick ju så tydligt av att du visade sångboken åt mej”, tänkte han för sig själv.”Någon har tagit min ost som jag tänkte använda till pizzan. Och det är ingen vanlig ost skall jag berätta dej! Den som äter den blir extra cheesy i flera veckor”, sa häxan.”Okej”, sade portvakten. ”Vad har allt detta med sångboken att göra?’’‘’Den som stal osten har skrivit texten! Så handstilen är osttjuvens!”, svarade häxan.‘’Hur vet du det?””För att jag alltid läser igenom min sångbok efter en fest! Den där texten fanns inte där förr!”, fräste häxan.

Portvakten som visste att sanningen var annan, ty han hade själv skrivit texten dit under förra BLOT, nickade bara artigt till häxan. Därefter bad han henne att vara lite försiktigare i sina vredesutbrott i framtiden. Själva borgen gick det ingen nöd på, den var byggd för att hålla belägringar, drakeld och teknik-adepter, men allt lösöre var av sköraste kvalité. Han bad henne också svära lite tystare för att skona invånarnas öron.

När han sedan vände sig om för att gå hojtade hon till för att fånga hans uppmärksamhet.”Min kittel fungerar inte!”, sa hon”Jaha, vad är där för fel på den då?””Det är vär ditt jobb att veta,” snäste hon.Portvakten gick fram till grytan och böj-de sig ner för att ta en titt på kitteln.”Jag tror veden är slut...”, sa han.”Jaha. Kan du fixa det?””....”

Portvakten tittade på häxan en stund för att kolla om hon var seriös eller bara utnyttjade honom. Sedan, efter en liten stund, konstaterade han att vissa per-soner bara är lite konstiga och att alla inte klarar av allt. Han ryckte på axlarna, fyllde under mera ved och klappade de-monstrativt bort lite bark från händerna.

”Sådärja, nu är det fixat’’”Här, ta en bulle som tack”, sa häxan och räckte honom en sockerbulle.Portvakten tackade och började gå ut ur rummet. När han öppnade dörren

påminde häxan honom om osten och att om han inte hittade den skyldige så skulle han få smaka på andra bullar. Portvakten seglade till svar och drog igen dörren efter sig.

När han började gå ner för trapporna märkte han att det fanns ostsmulor i trappan. ►Sagan om

Urds:

22

”Hah! Detta var ju ett lättlöst mysteri-um”, konstaterade han nöjt för sig själv.Han följde smulspåret ner för trappan ned till festsalen, genom hela festsalen fram till nästa trappa som ledde ner till toaletterna. Han gick ner för trapporna och tog med sig en fackla för att hitta rätt i mörkret.

Väl nere i toalettgången lyfte han blicken för en kort stund och kollade in den splitternya, dubbla borgporten. Leverantören hade försäkrat honom att porten skulle vara mycket mer in-kräktareffektiv jämfört med den gamla. Speciellt nöjd var han över funktionen att han kunde sitta i festsalen och bara genom att rycka i ett förgyllt rep öpp-na och stänga porten. Tanken värmde honom inombords. Därefter tittade han tillbaka ner på smulorna på golvet och började gå mot krutkällaren.

När han gått igenom porten till krut-källaren tog smulspåret plötsligt slut. Portvakten lyfte på blicken och skådade på förödelsen. Stanken av gammalt mjöd var överväldigande och mängden tomma tunnor var ofattbar. Men detta var bara toppen av isberget. Mitt bland denna förödelse stod sju trötta filurer och vinglade runt i takt med musiken. Portvakten stannade upp och började analysera situationen. Faktum var ju att det var måndag. Festen kan ju inte vara en dag gammal. Uppenbarligen var fes-ten två dagar gammal och stararna som snurrade runt i förödelsen hade inte sett sömn på flera dagar. Visserligen var det här ju inte så ovanligt, men varje gång det hände blev portvakten lika förvånad.

”Bäst att bara ta itu med problemet.”, tänkte portvakten. ”Jag vill inte smaka på häxans andra bullar. Den första var redan aningen torr och skarp”, grymta-de han för sig själv.

Portvakten gick fram till sitt första offer, satte tummen på kvinnans ena kind och de övriga fingrarna på den andra. Därefter klämde han åt. Flickans läppar särades åt och hon blottade tänderna.

”Inga ostsmulor här inte.” konstaterade portvakten. Därefter upprepade han proceduren på hovnarren, snubben i badrock och snubben klädd i en orange-röd väst. Alla testresultat var negativa.

Visserligen var det ju positivt i sig, men portvakten som var pessimist såg inte på saken så.

När han kom fram till den femte per-sonen hann han inte ens höja handen förrän personen tittade på honom och sa:”Sätt bort bullen du håller i, du är redan tillräckligt söt’’”Vah?”, svarade portvakten häpet.”Av alla linjer på din kropp är din smajl min favorit”, sa personen”Öh...””Är du en kamera?... För varje gång jag ser dej får du mej att le””Vad i helv..””Du är skyldig mej en drink””Varför det?”, fick portvakten fram efter en stund.”För jag fällde min när jag såg dej”, svarade personen.”...””Jag är ingen ande, men...””Nä, nu får det räcka!! Ta dina cheesyga one-liners och gå hem och..!”, utbrast portvakten men stannade mitt i me-ningen.

Han analyserade situationen och gran-skade personen från topp till tå. Sedan funderade han över vad häxan hade sagt några minuter tidigare. Hade hon inte sagt att den som äter av hennes ost blir extra cheesy! Han tittade på personen och den tittade tillbaka på honom med huvudet på sned tillika som den bet sig i läppen.”Om du var ett grundelement skulle du vara eld. För du är så..””Tyst nu!”, avbröt portvakten. ”Du är ju mer irriterande än en hus- tomte!”.

Han tittade sträng på personen som nu riktigt började komma upp i varv.‘’Ska vi gå och utföra lite synder så att vi har någonting att bekänna på söndags-mässan?”Nu orkade inte portvakten lyssna mera så han tog fram herrens-tejp och drog det några varv runt huvudet på pratkvar-nen så att denna blev tyst.

”Alla möjliga problem kan tydligen fixas med herrens-tejp” konstaterade port-vakten. Därefter slängde han personen över axeln och bar upp denna till häxans torn. Portvakten som redan hade fått tillräckligt med mänsklig kontakt för en dag dumpade hen utanför dörren. Han lämnade en liten lapp till häxan som förklarade situationen och lämnade ostjuven åt sitt öde.

Därefter vände han på klacken och tog riktning mot mjödkällaren. Väl framme i mjödkällaren intog han sin favoritplats i hörnet och började hälla upp mån-dags-långmjöden. Efter några dryckes-horn konstaterade han att allting inte är åt helvete. Suckade djupt. Hällde upp en till långmjöd och noterade att hans dagar som portvakt snart var slut.

23

TEKNOLOGFÖRENINGENS NATIONSTIDNING