INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

- i -

Fysiologiska effekter

FÖRORD 1

1. ALLMÄN BAKGRUND 4

1.1. Nomenklatur och allmän karakteristik 4

1. 2. Klassifikation av psykotomimetika 8

1.3. Historiska och etnobotaniska aspekter 12

1.4. Cannabis sativa 18

1.4.1. Allmänt 18

1.4.2. 20

1.4.3. Psykiska effekter 20

1.4.4. Klinisk-medicinsk användning 21

1.4.5. Sociala aspekter 24

1. 5. Amfetamin, Sernyl och Ditran 25

1. 6. Doseringsfrågor 27

2. NÅGOT OM HALLUCINOGENERNAS KEMI 28

2.1. Allmänt 28

2.2. Indolalkaloider och deras derivat 28

2.2.1. Lysergsyrederivat 28

2.2.2. Tryptaminderivat 30

2.2.3. Övriga indol-derivat 31

2.3. Fenetylaminer 31

2.4. Antikolinergika 31

2.5. Diverse 32

3. EFFEKTER PÅ FYSIOLOGISKA VARIABLER 33

3.1. Farmakologiska effekter på djur 33

3.1.1. LSD-25 33

3.1.2. Meskalin 34

3.1.3. Enkla tryptaminer 34

3.1.4. Hydroxytryptaminer 34

3.1.5. Harmin 35

3.1.6. Ibogain 35

3.1.7. Piperidin-derivat 35

3.1.8. Cannabis 35

- ii -

sid.

3.2. Beteendeeffekter hos djur 36

3.3. Biokemiska effekter 36

3.4. Neurofysiologiska effekter 39

4. EFFEKTER PÅ SUBJEKTIVA OCH BETEENDEMÄSSIGA VARIABLER 42

4. 1. Metodfrågor 42

4. 2. Subjektiva effekter 45

4.2.1.2. Illusioner och hallucinationer 46

4.2.1.3. Övriga perceptuella anomalier 47

4.2.2. Störningar i kognition och tal 47

4.2.2.1. Kvantitativa förändringar 47

4.2.2.2. Kvalitativa förändringar 48

4.2.2.3. Selektiv uppmärksamhet 49

4.2.2.4. Tidsestimation 49

4.2.3. Affektiva reaktioner 50

4.2.4. Störningar i autonoma nervsystemet 50

4.3. Psykometriska och övriga objektiva data 51

4.4. Kritiska synpunkter 53

5. DEN PSYKEDELISKA UPPLEVELSEN 57

5. 1. Allmän bakgrund 57

5.2. Timothy Leary 58

5.3. Fenomenologi 61

6. ANALYS AV RISKER VID BRUK AV LSD 66

6.1. Allmänt 66

6.2. Akuta biverkningar och olycksfall i samband med LSD-påverkan 70

6.3. Långvariga eller sena biverkningar av LSD 71

6.4. Säkerhetsåtgärder vid vetenskapliga undersökningar 72

6.5. Kontraindikationer 73

6.6. Socialmedicinska aspekter på okontrollerat bruk 74

4.2.1.1. Visuell perception 45

4.2.1. Perceptuella anomalier 45

sid.

- iii -

7.2.

7. IMPLIKATIONER OCH APPLIKATIONER 77

7.1. Begreppet "modellpsykos" 77

7.1.1. Allmänt 77

7.1.2. Katekolaminer 78

7.1.3. Serotonin teorier 79

7.2.2. Tolerans 81

7.2.3. Förstärkning av drogeffekter 82

7.3. Verkningsmekanismer 82

7.4. Psykoterapeutiska applikationer 84

7.4.1. Metodologiska aspekter 84

7.4.2. Medicinska användningsområden 89

7.4.3. Psykologiska förklaringsmodeller 92

7.4.4. Kritiska synpunkter 93

7.5.2. "Altered states of consciousness" 96

7.5.3. LSD och "sensory deprivation" 98

7.5.4. LSD och hypnos 99

7.5.5. LSD och "peak experiences" 100

7.5.6. LSD och kreativitet 101

7.5.7. LSD och interpersonell kommunikation 102

7.6.2. Fenomenologiska jämförelser 104

7.7.2. Militära användningsområden 110

7.7.3. Motmedel och allmänpreventiva åtgärder 112

EPILOG 113

REFERENSLITTERATUR 115

BILAGA 1 137

7.4.1.1. Psykolytisk terapi 85

7.4.1.2. Psykedelisk terapi 86

7.4.1.3. Hypnodelisk terapi 88

7.5.1. Inledning 94

7.5. Psykedelisk grundforskning 94

7.7.1. Allmän bakgrund 108

7.7. Psykokemiska stridsmedel 108

7.6.1. Inledning 103

7.6. Psykedelika och religiös mysticism 103

7.2.1. Antagonism 81

Modifikation av hallucinogeneffekter 81

FÖRTECKNING ÖVER TABELLER OCH FIGURER

med LSD

- : - : - : -

- iv -

TABELL 2. Analeptisk effekt av diverse psykotomimetika 11

TABELL 5. Beräknad frekvens allvarliga komplikationer i samband 69

TABELL 6. Klassifikation av C-stridsmedel 108

FIGUR 1. Relativ potens av olika mjöldrygealkaloider 11

FIGUR 2. Kemiska strukturrelationer bland diverse hallucinogener 29

FIGUR 3. Subjektiva rapporter angående vissa LSD-effekter 44

TABELL l. Översikt över hallucinogena substans 9er

TABELL 3. Beteckningar på olika mjöldrygealkaloider samt dessas

relativa potens i förhållande till LSD-25 11

TABELL 4. Subjektiva förändringar efter en psykedelisk upplevelse 65

FIGUR 4. Dosrelationer mellan objektiva och subjektiva effekter 44

"Our normal waking consciousness, rational consciousness as we call it, is but one special type of consciousness, whilst all about it, parted from it by the filmiest of screens, there lie potential forms of consciousness entirely different... No account of the universe in its totality can be final which leaves these other forms of consciousness quite disregarded. How to regard them is the question - for they are so discontinuous with ordinary consciousness."

William James ("The Varieties of Religious Experience". Modern Library, N.Y., 1902)

Föreliggande rapport behandlar ett mycket kontroversiellt och stundtals tabubelagt ämne, De

farmaka som här skall beröras, påverkar nämligen människans psyke på ett mycket radikalt och para-

normalt sätt. Vissa forskare anser, att dessa preparat disorganiserar och splittrar den mentala

aktiviteten ("mind-distorting drugs"); andra menar att de organiserar och integrerar psyket

("consciousness-expanding drugs"). Beroende på bl a kulturella faktorer - d v s gängse

uppfattningar om vad som utgör "verklighet" eller psykisk "normalitet" - kan en drog-inducerad

depersonalisationsupplevelse klassificeras som antingen en schizofreniliknande företeelse, eller som

ett utslag av religiös-visionär trance, Samma kemiska substans, som i vissa situationer utnyttjats som

ett psykokemiskt stridsmedel eller vid "hjärntvätt", användes i andra sammanhang som ett

psykoterapeutiskt hjälpmedel vid behandling av tvångsneuroser, alkoholism mm, eller för att lindra

smärtorna och dödsångesten hos patienter med terminal cancer. Man förstår att förvirringen har varit

och fortfarande är stor.

I rapportens tre första avsnitt (sid 4-41) ges en allmän översikt över de flesta hittills kända

hallucinogener, tillika med vissa kemiska och fysiologiska data. I resterande avsnitt (sid 42-112) h ar

framställningen begränsats till att behandla främst de tre mest kända hallucinogena drogerna: LSD-

25, meskalin och psilocybin. På grund av det oerhört rika källmaterial som finnes i detta ämne

(närmare 2.000 vetenskapliga artiklar har skrivits under de senaste 15 åren), har dock författaren

härvid nödgats koncentrera sig på den i särklass mest potenta substansen -- LSD-25. Detta innebär

dock ingen större inskränkning, eftersom de båda andra preparaten anses ge upphov till i stort sett

identiska mentala effekter.

Det bör framhållas, att avsnitten över hallucinogenernas kemi och fysiologiska effekter (se 2., 3. samt

7. 1. 2. - 7. i. 3.) i första hand riktar sig till medicinskt orienterade läsare beroende på det fackmässiga

innehållet.

Förord 1.

Avsnitt 6.1. - 6.5. har författats i samarbete med docent Sten Mårtens, Psykiatriska sjukhuset,

Stockholm, samt laborator Anders Sundwall, FOA 1, Ursvik. Detta avsnitt - "Analys av risker vid

bruk av LSD-25" - har även publicerats i Läkartidningen, vol 64 (nr 18): 1856 - 1861, 1967.

Avsnitt 6.6. har tillkommit i samarbete med dr Magnus Kihlbom, Kronprinsessan Lovisas barn- och

ungdomspsykiatriska klinik, Stockholm; det ingår i artikeln "LSD-25: en introducerande översikt"

(se Läkartidningen, vol 64 (nr 18): 1842 - 1855, 1967), vilken uppsats kan sägas utgöra en

sammanfattning av föreliggande MPI-rapport.

Vid författandet av denna litteraturöversikt har bl a psykiatern Sidney Cohen´s LSD-monografi "The

Beyond Within" varit en stor tillgång. Cohenes värdering av de senaste årens LSD-forskning kan

anses representativ för de erfarenheter man hittills gjort: "What emerges from a decade of study of

LSD and the other hallucinogens is an enhanced appreciation of the vastness of the mind - the

interminable, intricate interplay of seeing, thinking and feeling -the incredible immensity of that

submerged continent, the unconscious. There is a vast beyond that lies within" (ref 82). De allra

flesta rapporter angående grundforskning samt psykoterapeutiska försök med hallucinogener

härstammar från Nordamerika. Men även i Europa har man sedan mitten på 1950-talet bedrivit viss

LSD-forskning. I november 1966 sammanträdde ett drygt tjugotal experter i Amsterdam i syfte att

bilda ett "Europeiskt sällskap för psykolytisk terapi". Bland de förberedda medlemskapsvillkoren i

detta sällskap märks utöver specialisering i invärtesmedicin, psykiatri och psykoterapi med rätta

också fem personligen genomlevda LSD-sessioner samt trettio behandlingssessioner med patienter

under sakkunnig övervakning. Ende svenske medlemmen är f n docent Lennart Kaij, Lund, som f ö

redovisat egna te rapierfarenheter i två artiklar ("LSD-behandling av

I Sverige har annars praktiskt taget ingen forskning bedrivits, och det är bl a med hänsyn till detta

remarkabla faktum, som denna översikt tillkommit. Författaren har - delvis med hjälp av diverse

belysande citat - strävat efter att återge den väsentliga informationen om forskning med halluci-

nogener, samt att härvid belysa alla dess aspekter. Bl a har avsikten varit att placera in den

potentiella användningen av hallucinogener som psykokemiska stridsmedel i ett större sammanhang.

Motivet härtill ligger främst i att en ingående och allsidig kännedom om (olika effekter av)

psykokemiska substanser rimligtvis bör kunna bidra till att motverka negativa förväntningseffekter.

Vetskapen om att ingift av hallucinogener ej obetingat behöver leda till psykosliknande upplevelser

(se t ex avsnitt 7. 6.) torde enligt författarens

neuroser",

Svenska Läkartidningen, vol 60 (nr 13): 926-932, 1962; "Om psykolyticas terapeutiska verkningssätt",

Nord. Psykiatr. Tidskr., vol 16:480-489, 1965).

2.

åsikt utgöra en högst värdefull information. (Samma förhållande gäller vid "hjärntvätt": ju

större kännedom om metoder, effekter och motåtgärder härvidlag, desto större chans att

motstå påverkan). Vidare har den psykoterapeutiska användningen av hallucinogener

behandlats relativt ingående, bl a med tanke på eventuella implikationer för militärpsykiatrin

(liksom svensk psykiatri i allmänhet). - För att underlätta specialstudier har en riklig

referenslitteratur medtagits; naturligtvis har urvalet härav utsatts för en viss personlig "bias",

men författaren är ändå övertygad om att de givna referenserna i stort kan anses

representativa. I alla händelser ger de en god utgångspunkt för vidare referenser.

Tyvärr har ett illegalt missbruk av hallucinogener under de allra senaste åren medfört, att hela

detta arbetsfält råkat i vanrykte. Risken är stor att kompetenta forskare snart varken har

möjlighet eller ens vågar ägna sig åt dylik forskning. I samband med dessa problemkomplex,

måste en klar åtskillnad göras mellan å ena sidan okontrollerat bruk och välkontrollerade

medicinska-psykologiska försök å andra sidan. Denna rapport avser huvudsakligen att

relatera de resultat, som framkommit i sistnämnda sammanhang. Den positiva syn, som

härvid ofta genomströmmar framställningen (se t ex 7. 4. samt 7. 5.) har sin bakgrund i två

förhållanden: dels har författaren velat motverka den ensidiga och dominerande synen på

LSD som ett "vansinnesgift", vilken hittills präglat den svenska debatten; dels har författaren

själv prövat LSD (i doser om 100-200 mikrogram) vid tre tillfällen sedan 1961. Den

stimulans - både intellektuellt och existentiellt - som dessa upplevelser inneburit för

författaren, utgör i själva verket den grundläggande motivationella faktorn bakom tillkomsten

av föreliggande rapport. Se vidare ref 47. Med förhoppning om att denna introducerande

översikt skall kunna initiera forskare att låta det egna allmänpsykologiska intresset för dessa

spörsmål även övergå i konkret handlande, citeras Schultes (238): "It is clear that medical and

psychological research into these strange agents, at a painfully embryonic state at the present

time, promises more than we are able fully to comprehend. Powerful new tools for psychiatry

may be only one of the results of such investigation. But research into the effects of these

and, above all, by the most qualified personnel, for what may be one of the most promising

fields for progress ever within man´s grasp can easily be jeopardized or utterly destroyed by

irresponsible and inadequately planned research or by the manipulations of dilettantes."

substances on the human mind must be carried out carefully, without haste or superficiality

3.

1. ALLMÄN BAKGRUND

1.1. Nomenklatur och allmän karakteristik

Den moderna toxikologins grundläggare, tysken Louis Lewin, utskiljde fem klasser av

psykofarmaka, varmed avses sådana substanser son kan påverka psyket genom att angripa

dess morfologiska substrat – hjärnan. Han kallade den excitantia, inebriantia, hypnotica,

euphorica och phantastica. Bland dessa torde väl ingen kategori uppväckt större och djupare

intresse genom århundradens lopp än gruppen Phantastica. Eller som Humphrey Osmond

(280) uttrycker det: "We are the latest of experimenters who, from before the dawn of history,

in every part of the world, have sought for means by which man could alter, explore,

and control the workings of his own mind, thus enlarging his experience of the universe.

Until recently, however, science has shown only sporadic interest in these natters." Med vår

nutida terminologi kallas dessa säregna substanser för hallucinogener, psykotomimetika el-

ler psykedelika. Dessa skiljer sig från "psykotropa" droger, vilkas normala aktivitet endast är

antingen lugnande eller stimulerande, genom att de verkar ner djupgående på centrala

nervsystemet (CNS) och åstadkommer en modifikation i den mentala aktiviteten i rikt-

ning not drömliknande tillstånd. Dessa "altered states of consciousness" utmärkes, son LSD

upphovsman, den schweiziske farmakologen Albert Hofmann (160) påpekat, av extrema

förändringar in the sphere of experience, in the perception of reality, changes even of space

and tine and in consciousness of self... They produce profound changes in body image and

personality. Nevertheless, consciousness is retained."

Den sistnämnda punkten är av yttersta betydelse, eftersom den intakta

själviakttagelseförmågan utgör ett kriterium, son skiljer hallucinogenerna från övriga

psykotoxiska substanser såsom t e alkohol, och morfin, vilka ju frankaliar en ner eller mindre

markant grumling ("clouding") av medvetandet. De s k hallucinogenerna kan i stället sägas

förflytta individen till en ny, drömaktig värld, vilken upplevs såsom lika verklig, on inte ner

verklig och ner intensiv än vardagens värld: allting tycks ha en ökad innebörd och mening;

förenålen förlorar sin symboliska karaktär; de franstår "i sig själv", utstrålande en intensiv

egen-existens. Färger upplevs ner lysande och tillägnas större betydelse. Detta tillstånd åtföljs

i allmänhet av en visuell hypersensitivitet, son kan leda till illusioner och hallucinationer.

Emellertid förekommer egentliga hallucinationer ned öppna ögon sällan; vanligtvis inträffar

de ned slutna ögon, eller i övrigt efter mycket höga doser. Om nan vill upprätthålla den

4.

vedertagna definitionen på en hallucination, framstår epitetet "hallucinogener" således som mindre

adekvat vad gäller sådana droger som meskalin, LSD och psilocybin. Mer relevant vore att kalla

dem "pseudo-hallucinogener", vilket bättre indikerar det faktum att individen under drogpåverkan

fortfarande kan särskilja sina visioner från den objektiva verkligheten. Denna term utgör dock en

tautologi, varför Cohen (82) föreslagit "illusinogen" som en mer preciserad beteckning. Det ord,

som mest användes i allmänt bruk, är emellertid fortfarande "hallucinogen".

Under 1950-talet riktades intresset främst mot hallucinogenernas förmåga att framkalla kortvariga

och kontrollerbara experimentella psykoser hos normala personer - s k modellpsykoser. Gerard

(132) skapade i detta sammanhang termen "psykotomimetika" (dvs mimisk, härmande en sorts

psykos), vilken kanske är den term som oftast använts i den neu-rofarmak:ologiska, psykiatriska

och psykologiska litteraturen. Osmond (280) har föreslagit följande definition: "Psychotomimetic

agents are substances that produce changes in thought, perception, mood and some-times posture,

occurring alone or in concert, without causing either major disturbances of the autonomic nervous

system or addictive cra-ving, and although, with overdosage, disorientation, memory distur-bances,

stupor and even narcosis may occur, these reactions are not characteristic". Även andra

beteckningar såsom "schizogener", "psyko-tika" och "psykotogener" har förekommit, vilka alla

indikerar de stora förhoppningar forskarna ställde på hallucinogenernas förmåga att

laboratorievägen ge svar på ett av psykiatrins största problem - schizo-frenisyndromets etiologi.

Förhoppningarna har dock inte infriats och det anses numera allmänt, att modellpsykoserna inte helt

efterliknar naturligt förekommande schizofrenier.

Eftersom flertalet normala individer ej kan sägas bli psykotiska under LSD-påverkan, har man fr o

m senare hälften av 1950-talet alltmer frångått det psykotomimetiska betraktelsesättet. I stället har

man inrik-tat sig på de positiva psykoterapeutiska effekter, som LSD i allt större utsträckning visat

sig ge upphov till, bl a vid behandling av alko-holism och andra neurotiska störningar. Vad man

härvid tagit fasta på är upptäckten, att man mycket ofta kan undvika de psykotomimetiska verk-

ningarna genom att skapa en positiv förväntningsattityd hos patienterna: man förbereder och

informerar om kommande effekter, skapar gynnsamma yttre betingelser osv. Holzinger (l71)

beskriver denna nya approach: "This psychotherapeutically structured condition can allow and help

the patient to find significance, structure, and deeper reality in

5.

this most unusual experience. Once these unusual perceptions are

(variously

described as expanded awareness, increased insight, or cosmic

consciousness) that gives him abilities, within the newly ordered

frame of reference (deeper reality), which he is not

aware that he possesses. It is the experience and not the drug which is therapeutic".

Den aspekt, som till en början betonades inom detta nya terapeutiskt orienterade

arbetsfält, var speciellt en intensifiering och facilitering av konventionell (verbal)

psykoterapi, med dess inrikt ning mot återkallande av förträngda minnen, återupplevelse,

insikt och emotionell avreaktion (18). Dessa fenomen inträffade också, något som nästan

aldrig beskrivits i den tidigare litteraturen.

Emellertid har man under 1960-talet alltmer frångått den mer konventionella synen på

LSD såsom enbart en psykoterapi-facilitator, för att i stället ta fasta på de s k

transcendentala aspekterna av LSD-upplevelsen. I artikeln "LSD, Transcendence, and the

New Beginning" (319), som kan anses representativ för denna mest ak-tuella approach,

summerar Donald Jackson: "The LSD experience is considered a complex transaction of

the amount of material given, the psychological and physical environment, the set or

expectancy and the personality of both the patient and therapist. According to the

structuring of the situation, a psychotic-like (psychotomi-metic), a psychotherapeutic (in

the sense of facilitating psycho-therapy), or a transcendental reaction may evolve... The

trans-cenden.tal reaction is a temporary loss of differentiation of the self and the outer

world. It may lead to a lessening of alienation to a rediscovery of the self, to a new set of

values, to the fin-ding of new potential for growth and development and to a new be-

ginning. This may be followed by a change in behavioral patterns, as in the cessation of

drinking." Av citatet framgår klart, hur "hallucinogener" som LSD intar en enastående

särställning inom farmakologien, i och med att själva preparatet här spelar en så pass

obetydlig roll i förhållande till personlighetsvariabler och förväntningseffekter ("set")

samt yttre miljöfaktorer("setting"). Den nyvunna insikten i dessa - kanske i sig själv

triviala - för-hållanden, utgör enligt författarens uppfattning det mest revolutionerande,

som inträffat under hallucinogenernas långa och mång-skiftande historia.

integrated, the patient experiences a state of mind

6.

För att undvika de jämförelser med patologiska (psykotomimetiska) tillstånd som tidigare

gjorts, skapade Osmond (280) termen "psychedelic" eller "mind-manifesting drugs", varmed

han avsåg att medlen åstadkommer förändringar i det normala psyket, som innebär en berikande

upplevelse och ett vidgande av vyerna. Osmond föreslog alternativt även benämningen

"psychelytic" (mind-releasing). Båda dessa termer används numera i kliniskt-terapeutiska

sammanhang: "psychedelic" återfinns i den amerikanska och kanadensiska litteraturen, medan

varianten "psycholytic" vanligtvis är den europeiska termen. Slutligen kan nämnas, att även

Burroughs (65) beteckning "Consciousness-Expanding drugs" har kommit att appliceras på de

ursprungligen "hallucinogena" substanserna.

Parallellt med den kliniska applikationen av dessa nya idéer, har under 1960-talet

hallucinogener alltmer börjat brukas av professionella och lekmän i icke strängt vetenskapliga

syften. Man har sålunda utnyttjat dem som ett faciliterande medium för estetiska och

konstnärligt skapande upplevelser, som en källa till "kicks" och eufori, och för att nå

självförverkligande samt religiösa, filosofiska och andra önskvärda personliga och sociala

upplevelser. Från att tidigare ha varit föremål för undersökningar, har hallucinogenerna kommit

att bli medel för utforskning av individens eget inre, dvs en omsvängning har skett från LSD-

effekter till LSD-bruk. "It was this same shift which led to its becoming the center of contro-

versy, for, as respectable people began to employ LSD purposely to change themselves or to

change the nature of their experiences, almost immediately there was generated a social issue

which reached into the core of individual and cultural values." Citatet härstamma från Blum,

vilken nyligen i boken "Utopiates: The Use & Users of LSD-25" (52) presenterat resultaten av

en sociologisk-epidemiolo-gisk undersökning. Blum et al har uppenbarligen frapperats av den

stora spridning, som LSD-bruket redan antagit bland olika befolkningsskikt i USA. Bl a

estimeras antalet "medical and mental-health professionals" med anförvanter, vilka före 1964

tagit LSD i privata sammanhang, att uppgå till över 25.000. Blum anför: We have in LSD use

what amounts to a social movement. Those who accept the drug ... have an ideology... that can

be largely understood as a reaction against or, better, a withdrawal from major trends in

contemporary society... More and more people 'want out', and this includes, strikingly enough,

people who have been successful in society and have received the rewards that it promised

them".

7.

Under de tre sista aren har emellertid ett tilltagande missbruk av LSD, meskalin, ololiuqui

och andra hallucinogener rapporterats. Företrädesvis rör det sig om collegeungdomar,

"beatniks", narkomaner m fl, vilka själva tillverkat eller anskaffat preparaten på illegala

vägar och som tagit dem utan medicinsk övervakning eller kontroll. Både bruket och

missbruket av hallucinogener har blivit ett allt större samhällsproblem såväl i Amerika som

i Europa, eftersom spridningen sker med en mycket stor hastighet. Sålunda har det

uppskattats att ca 4 miljoner människor i USA prövat LSD under 1965 (28). Detta

okontrollerade och omdömes-lösa bruk har fört med sig, att ett allt större antal individer

intagits som jourfall på psykiatriska kliniker på grund av komplikationer uppkomna av

medlens biverkningar (se vidare avsnitt 6.)

1.2. Klassifikation av psykotomimetika

Någon entydig och enhetlig klassificering av hallucinogena droger låter sig icke göras av den

enkla anledningen, att ett farmakon aldrig utövar någon enskild renodlad effekt på den totala

organismen. I stället för att tala om "hallucinogener", vilket implicerar att sådana preparat

framkallar hallucinationer och ingenting annat, vore mer adekvat att tala om den hallucinogena

effekten av ett farmakon. Detta innebär, att ett stort antal farmaka kan framkalla denna effekt i

större eller mindre utsträckning, något som även gäller psykotomimetiska effekter. Evarts (109)

nämner i detta sammanhang bl a barbiturater, bromider, klorhydrat, amfetamin, koffein, aspirin,

atropin, scopolamin, kokain, kinin, mjöldrygealko-loider, bly, arsenik, kvicksilver, diverse

hormoner och även vatten i toxiska mängder. Om alla dessa substanser räknades till gruppen

psykotomimetika, skulle denna uppenbart bli extremt heterogen. E-mellertid kan man dela upp

de psykotogena drogerna i två huvudkategorier. Inom den ena kategorin framkallas psykiska

störningar liknande dem som förekommer vid "organiska" psykoser, medan drogeffekter inom

den andra kategorin kan liknas vid de "funktionella" psykoserna. Båda klasserna kan framkalla

hallucinationer, förändringar i sinnesstämning, body image, m m, men den stora skillnaden ligger

i arten och graden av störningar i medvetandet. Sålunda ger de egentliga psykotomimetiska

substanserna (främst LSD, meskalin och psilocybin) icke upphov till sådana markanta

försämringar i orienterings- och minnesförmåga (amnesi), som brukar vara karakteristiska för de

organiska psykoserna. Gränsdragningen är naturligtvis relativt flytande, men i allt väsentligt vill

Evarts dock klassificera en psykotomimetisk drog såsom "...one that reliably causes a

psychopathological

8.

Syndrome similar to that seen in the functional psychoses".

Evarts definition på psykotomimetika överensstämmer i stort med den av Osmond tidigare givna.

Osmond (280)utesluter med sin definition sådana farmaka som morfin, kokain, atropin,

atropinderivat, alkohol samt i övrigt anestetika, analgetika och hypnotika. Den nutida tendensen är

dock att även inkludera atropinliknande substanser bland psykotomimetika. Sålunda indelar Pfeiffer

och Murphree (290) psykotomimetika i två breda klasser efter fysiologisk grundval, där den ena

gruppen har en mer eller mindre adrenergisk verkan perifert, medan den andra gruppen verkar

antikolinergiskt(se bilaga 1). (Att relatera dessa fysiologiska effekter till kemisk struktur, går dock ej

att göra på ett koherent sätt: de flesta adrenergiska hallucinogener innehåller t e en indolkärna; så

dock ej amfetamin och meskalin). De atropinliknande substanserna har en piperidin-kärna som

gemensamt karakteristikum. Alla kända antiparkinsonism-droger är även antikolinergiska sant

psykotomimetiska. Man framhåller att hallucinogenernas verkningsmekanismer fortfarande är

okända, "... but recent evidence suggests that these agents produce 'overstimulation' of the brain, an

effect similar to the psychotogenic effect of large doses of amphetamines, but much more profound."

(290, sid 324).

I tabell 1 nedan ges en översikt över de vanligast förekommande substanser, vilka i större eller

mindre grad (bl a beroende på doseringsförhållanden) kan framkalla hallucinogena-

psykotomimetiska-psykedliska-effekter. Uppgifterna i tabellen bygger på data från Pfeiffer &

Murphree (290 , jfr även bilaga 1) samt Downing(l01, 102). I tabell 3 (sid 11) anges

beteckningarna på olika mjöldrygealkaloider samt dessas relativa potens i förhållande till LSD-25; se

även figur 1 (sid 11).

Tabell 1. ÖVERSIKT ÖVER HALLUCINOGENA SUBSTANSER

A. Lysergsyre derivat: 1) LSD-25 och övriga mjöldrygealkaloider.

2) Ololiuqui derivat.

B. Tryptamin derivat: 1) Alkyltryptraminer. alfa-metyltryptamin,

dimetyltryptamin(DMT), diatyltryptamin(EET).

2)Alkylhydroxytryptaminer: bufotenin, psilocybin, psilocin,

CEY 19, CZ 74.

C. Övriga indol alkaloider: 1) harmin; 2) yohimbin; 3) ibogain;

4) bulbocapnin.

I. INDOL ALKALOIDER OCH DERAS DERIVAT:

9.

II. FENETYLAMINER:

A. Meskalin.

B. Adrenalin, adrenochrome, adrenolutin.

C. Trimetoxy-amfetamin (TMA), metylenedioxy-amfetamin (MDA).

Amfetamin, metamfetamin,

III. TETRAHYDROCANNABINOLER:

A. Cannabis: haschisch, marihuana.

IV. PIPERIDIN DERIVAT:

A. Alkaloider: 1) atropin; 2) scopolamin.

B. Syntetiska: Ditran (JB-329).

V. ÖVRIGA:

A. Phencyclidin (Sernyl).

B. Nalorfin.

C. Kokain.

10.

Figur 1. (Barron et al, ref 4l)

SLIGHT CHANGES in LSD molecule produce large changes in its properties. Here

LSD (left) is used as a standard, with a "relative activity" of 100 in toxicity (dark gray

bar), fever-producing effect (light gray), ability to antagonize serotonin (light color)

and typical psychotomimetic effects (dark color). The stereoisomer of

LSD (second from left) in which the positions of the side chains are

reversed, shows almost no activity; the substitution of a bro-mine atom

(third from left) reduces the psychotomimetic effect but not the serotonin

antagonism; the removal of one of the two ethyl groups (right) sharply

reduces activity in each of the areas.

d- LYSERGIC ACID

ETHYLAMIDE I-LSD

100

80

60

40

20

0

REL

ATI

VE

AC

TIV

ITY

Tabell 2. (Från ref 290) \naleptic effect of psychotomimetic compounds. (Adapted from

Beck. Go ldstein, and Pfeiffer 4)

T a b e l . 3. (Från ref 290)

d-lysergic acid derivatives. Adapted from Abramson 1)

Compound

LSD-25

d

Mescaline

• The "50% reversal dose" refers to the amount of drug which wil l

produce a 50% reversal o f the quant itat ive EEG effect of a reference

sedat ive dose o f pentobarbital

Designation R1 R1

Other of

OMI-632 Ethyl

LSM-775 Morpholide

l-Methyl 11

DAM-57 Methyl Methyl 11

± S.D.)

0.18

H

H

HH

d-LSD 2-BROM LSD

H

H

H H

H

H

C

N

C

CC C

O

H

H

H

HH

H

H H

H

C C

CC

H

N

C

O

H

H

H

H

H

H

HH

H

H H

H

C C

CC

H

N

C

O

H

H H

Br

C

O

H

H

N

H

H

H

HH

H

C C

0000

Relative psychotomimetic potencies of some

R1

NR1

N CH1

2

N

H1

activity

Index

-LSD-25 Ethyl Ethyl 100

Ethyl l-Hydroxymethyl 66

MLD-41 Ethyl Ethyl 36

BOL-148 Ethyl Ethyl

H

H

Ethyl 1A-32

2-Brom 7

UPD-824 Pyrrolidide 5

3

ALD-52 Ethyl Ethyl l-Acetyl 91

UML-491 Butanol l-Methyl l

50% Reversal Dose.*

(µg kg

10.4 ± 4.9

76.8 ± 9.5

± 0.23

120.0 ± 10.2

270.0 ± 13.6

1.670.0 ± 200.0

720.0 ± 140.0

-Amphetamine

Bufotenine

Phencyclidine

Psilocybin

Epinephrine methyl ether

CO

11.

1 . 3 . Historiska och etnobotaniska aspekter

Innan hallucinogenernas kemi behandlas, ges här en allmän inventering av de mest kända

substanserna, såväl naturligt förekommande som vissa syntetiska.

Tillkomsten av mänsklighetens mest potenta drog, LSD-25, har sin bakgrund i Albert

Hofmanns arbeten med att framställa alkaloider ur den bekanta mjöldrygesvampen (claviceps

purpurea). Denna brukar parasitera på råg och vete, och innehåller en mängd aktiva substanser,

bl a vasokonstriktorerna ergotin (livmodersammandragande) och ergotamin (mot migrän).

Samtliga av mjöldrygans alkaloider innehåller lysergsyra, vilken saknar hallucinogena

egenskaper. Redan före Hofmann hade mjöldrygesvampen tilldragit sig ett påtagligt

psykofarmakologiskt intresse, i det att vissa forskare gjort den ansvarig för uppkomsten av

"psykiska epidemier" under medeltiden. Sålunda har de "dansepidemier" vilka förekom

periodiskt i Europa, tillskrivits mjöldrygeför-giftning (ergotism), vars psykopatologiska effekter

såsom ångest och hysteri sannolikt uppstod sekundärt till en toxisk kärlsammandragning.

Inte förrän 1 9 3 8 , då Hofmann tillfogade en dietylamid grupp till lysergsyran, fick denna dess

numera kända hallucinogena effekter. De psykotomimetiska egenskaperna förblev dock

oupptäckta fram till april 1 9 43 , då Hofmann av en ren tillfällighet råkade få i sig en mängd

lysergsyre - dietylamid. Efter en stund kände han sig rastlös och yr, varför han lämnade

Sandoz´laboratorier och for hem. "Once there, I lay down and sank into a not unpleasant

delirium which was marked by an extreme degree of fantasy. In a sort of trance with closed eyes

(I found the daylight unpleasantly glaring) fantastic visions of extraordinary vividness

accompanied by a kaleidoscopic play of intense coloration continuously swirled around me.

After two hours this condition subsided." (82). Hofmann förstod att han hade upptäckt ett nytt

hallucinogenpreparat - det första laboratoriemässigt producerade sedan lustgasens tillkomst år

1 7 99 - vars kemiska sammansättning han dessutom kände till. Tillsammans med psykiatern

Stoll (3 55 ) prövade han ämnet på ett antal försökspersoner och fann, att det i så oerhört små

mängder som några tusendels milligram (=mikrogram) besatt ett flertal egenskaper av stort

intresse för den psykiatriska grundforsk-ningen. Dess hallucinogena och övriga psykiska

effekter beskrevs närmare för första gången av Stoll år 1 9 47 ( 35 6 ) . Alltsedan dess upptäckt

har LSD kommit att utgöra den viktigaste enskilda modell-hallucinogenen och har som sådan i

mycket stor utsträckning bidragit till den expansi-

12.

va utvecklingen av nutida psykofarmakologi.

Hallucinogenernas historik sträcker sig emellertid flera årtusenden tillbaka. Av intresse är att

Syd- och Nordamerika hyser avsevärt fler hallucinogena växter (minst 40 olika arter) jämfört

med den gamla världen (ett 10-tal), enligt Schultes (328).

Den äldsta kända hallucinogenen är soma pulari, vilken härstammade från Indien, där

brahminer använde den för vidgande av medvetandet ("it made one like a God"). Eftersom

tillgången var begränsad, im-porterades soma från trakter bortom Himalaya. Antingen var

växten toxisk i sig själv, eller också förväxlades den med någon annan giftig planta, eftersom

flera dödsfall inträffade. Man förmodar, att vissa former av yoga utvecklades antingen som ett

försök att uppnå somas effekter på ett ner ofarligt sätt, eller för att kompensera för dess förlust

när tillgångarna upphörde (283). Vad som kallas soma idag, sarcostema viminalis, saknar helt

någon psykedelisk verkan (82).

De skandinaviska vikingarnas bärsäkerianfall härleds till förtärandet av den giftiga

flugsvampen, Amanita muskarina. Denna svamp, vars aktiva beståndsdelar är okända, har

dock även framkallat helt motsatta effekter. Sålunda upptäckte nomader i Sibirien, att urin från

en individ, son ätit flugsvamp, framkallade ett drömliknande tillstånd under några timmar, med

hallucinogena inslag i form av lysande, färgrika visioner. Berodde dessa skillnader i effekter

månne på etnografiska skiljaktigheter vad gäller "folklynne", eller på skillnader i syftemål?

På den amerikanska kontinenten har speciellt Mexiko visat sig vara rikt på hallucinogena

växter och svampar. De mest kända är peyote, teonanacatl och ololiuqui, den s k aztek-triaden.

Samtliga har använts i psykedeliskt syfte bland prekolumbianska indiankulturer sedan lång tid

tillbaka.

Meskalin är ett derivat från peyotl (peyote), en kaktus (Lophophora williamsii eller

Anhalonium lewinii) son växer i ett område mellan Rio Grande och centrala Mexiko. Dess

torkade toppar ("mescal buttons") användes ursprungligen (för ca 2.000 år sedan) av indianska

medicin-nän i vissa ritualer. Under 1800-talet spred sig kaktusen norrut till alltfler

indianstammar, däribland meskalero apacherna, vilka utveckla-

13.

de en peyotl-ritual Denna s k peyotism utvecklades efter hand till en religion, med en etik,

som kom att sammansmälta med kristendomens. Peyotismceremonien består av en hel natts

session, som inleds med förtärande av den heliga kaktusen. Framför en öppen eld tillbringar

sedan medlemmarna natten med böner och rituella sånger, vilka alterneras med långa perioder

av tystnad i och för introspektiv kontempla-tion. En gemensam känsla av enhet och

brödraskap brukar upplevas intensivt. Alkoholism sägs ha dött ut spontant bland de stammar,

som utövat peyotism.

För att få till stånd en enhetlig organisation, som lagligt kunde skyddda deras religion,

sammanslöt sig flera peyotekyrkor 1918 och bildade The Native American Church. Denna har

idag 225.000 medlem-mar över hela USA. Man predikar brödrakärlek, omsorg om familjen-

heten, självtillit och abstinens från alkohol. Kyrkan har lyckats motverka en antipeyotl-

lagstiftning i flera stater, och lyder själv ej under federala lagar.

Louis Lewin introducerade peyotl 1888 i en artikel, där han försök-te klassificera kaktusen

botaniskt. Hans beskrivningar av dess sensationella egenskaper följdes snart av psykiatern

Weir Mitchells och Havelock Ellis´; den mest poetiska och insiktsfulla beskrivningen torde

Aldous Huxley (174) ha svarat för. Peyotl´s aktiva bestånds-del isolerades 1896 av Heffter

och benämndes meskalin. Först 1919 klargjorde Späth dess struktur och genomförde den

första syntetise-ringen av alkaloiden. Beträffande övrig litteratur angående meskalin hänvisas

läsaren till bl a referenserna 95, 96, 99, 163, 229, 271.

Teonanacatl ("den heliga svampen") har spelat en viktig roll bland prekolumbianska kulturer i

Centralamerika, särskilt södra Mexiko. Teonanacatl betyder "Guds kött"; svamparna har

dyrkats av indianer vid fester och religiösa ceremonier sedan mycket lång tid tillbaka. Man har

sålunda funnit hundratals med svampfigurer gjorda av sten, bl a i Guatemala och Mexiko; de

äldsta exemplaren är över 3.000 år gamla! Förutom induktion av religiösa trancetillstånd, har

teonanacatl även brukats av medicinmän i clairvoyanta syften. De religiösa ritualerna hölls

under sträng sekretess för att utestänga obehöriga, främst hysteriska spanjorer. Många

västerländska forskare har därför tvivlat på att dessa svampar överhuvud taget existerat, och

det var först 1953 som en amatörmykolog, f d New York-bankiren Gordon Wasson lyckades

få tillträde till dessa riter. 1956 identifierade mykologen R Heim teonanacatl-svamparna och

fann 14 arter tillhörande tre släkten -Psilocybe, Stropharia och Conocybe. De flesta var helt

nya för väs-

14.

terlandet. 1957 skickade Heim och Wasson flera exemplar av Psilocybe mexicana till Hofmann i

Basel, som förtärde 32 stycken, vilket resulterade i en LSD-liknande hallucinos - denna gång

dock med genomgående mexikansk anknytning! 1958 isolerade Hofmann två aktiva substanser,

vilka i syntetisk form benämndes psilocybin och psilocin (159). Den kemiska strukturen hos

dessa derivat visades ha ett nära samband med LSD, eftersom de innehöll en 4-substituerad

indolkärna, något som aldrig tidigare observerats hos naturprodukter. Beträffande övriga

referenser, se t e 162, 163, 179, 230, 260, 347, 381.

Den sista medlemmen i den mexikanska triaden är ololiuqui, vilket är ett azteknamn på fröna från

den vilda tropiska blomman "American morning glory" (Rivea corymbosa och Ipomoea tricolor).

Dessa plantor tillhörande familjen Convolvulaceae, förekommer även i Nordamerika och i

Europa där de tjänstgör som prydnadsväxter. Mazatekindianerna kallar fröna för "den heliga

födan", vilket antyder de religiösa aspekterna. Ololiuqui används fortfarande bland vissa stammar

i avlägsna bergstrakter i södra Mexiko, särskilt när teonanacatl ej står att få tag i. Substansen har

varit praktiskt taget okänd för västerlandet fram till 1941, då Schultes identifierade moderplantan

såsom Rivea corymbosa. Flera rapporter angående dess psykoaktivitet har varit direkt

motsägande, något som Wasson tror beror på en inadekvat preparation: "The chemistry of the

seeds seems not to vary from region to region, and seeds grown in the Antilles and in Europe are

as potent as those grown in Oaxaca. I have taken the black seeds twice in my home in New York,

and their potency is undeniable" (377). Tack vare leveranser från Wasson, kunde Hofmann 1960

isolera en alkaloidfraktion med en indolstruktur, vilken gav liknande psykiska effekter som

råmaterial. Den fortsatta strukturanalysen gav ett helt oväntat resultat: de aktiva beståndsdelarna i

ololiuqui visade sig vara lysergsyre-derivat! "This result is of considerable interest from the

phytochemical point of view, since lysergic acid derivatives had been found until now only in

lower fungi of the genus Claviceps. It was quite unexpected. to find these very special alkaloids

also in higher plants such as of the family of convolvulaceae" (l60). Övriga referenser - se t e 80,

96, 328, 377.

Som torde ha framgått av den föregående framställningen, kan man skönja flera

beröringspunkter mellan den halvsyntetiska produkten LSD-25 och de naturligt

förekommande mexikanska hallucinogenerna -något som gäller såväl kemiska som

psykedeliska aspekter. Det finns även anledning förmoda, att hela detta forskningsområde

ännu bara

15.

befinner sig på sitt initiala stadium. Downing (101) har t e rapporterat förekomsten av

Psilocybearter, vilka ej innehåller psilocybin eller psilocin, men ändock är hallucinogena. I

detta sammanhang förtjänar onekligen Schultes (328) varning att framhållas: "Certainly

none of us could have been ready to accept some of the fantastic reports of the early writers

on the unearthly effects produced by the sacred mushrooms. Now we know that they are

true. We can no longer afford to ignore reports of any aboriginal use of a plant merely

because they seem to fall beyond the limit of our credence. To do so would be tantamount

to the closing of a door, forever to entomb a peculiar kind of native knowledge which might

lead us along paths of immeasurable progress."

Även i Sydamerika förekommer ett flertal hallucinogena växter; bland de mest kända

är cohoba och yagé (caapi).

Det s.k cohoba-snuset (ll8) härstammar från växten Piptadenia peregrine, vilken

förekommer i ett område mellan Anderna och Ka-ribiska havet. Infödingarna preparerar här

ett puderartat stoff från fröna av denna växt, vilket inhaleras nasalt i avsikt att framkalla

gemenskapskänslor, konvulsiva dansrytmer eller intensivt religiösa tillstånd. I större doser

användes cohoba av medicinmännen för att inducera trance-tillstånd med inslag av

spiritualism. I dessa drömliknande tillstånd kan även analgetiska effekter uppstå, varför

infödingarna också använt cohoba vid bl a amputationer. På Haiti har cohoba använts som

stimulantia (311).

Strömberg (357) upptäckte 1954 att cohoba till stor del innehåller alkaloiden bufotenin

samt även en mindre del dimetyltryptamin. Bufotenin isolerades ursprungligen från skinnet

på paddor; det förekommer även i den giftiga svampen Amanita mappa. Bufotenin inakti-

veras när det sväljes , men dess psykoaktivitet bibehålles, när det intages nasalt eller som

lavemang (82). Fabing et al (112) har administrerat bufotenin intravenöst och visat att det

framkallar psykotiska episoder och cardiovaskulära effekter av kort varaktighet.

Beträffande övrig litteratur, s e t e 136, 330.

Dimetyltryptamin (DMT) ingår, som ovan nämnts, i Piptadenia peregri-na (cohoba, paricá).

Experimentella undersökningar har mestadels utförts med de syntetiska tryptaminderivaten.

DMT är psykotomimetiskt och framkallar även kraftiga vegetativa symptom; effekterna

avklingar efter någon timme. Dietyltryptamin (DET) framkallar en meskalin-

16.

liknande modellpsykos, som varar ca 3 timmar (347).

Ett omfattande forskningsarbete har bl a bedrivits i Sverige under ledning av

professor Bo Holmstedt (169, 374). Beträffande övrig litteratur över DMT och

DET, se t e 33, 301, 359, 360.

Brasilianska infödingar har sedan länge preparerat ett vin från växten Banisteria caapi.

Denna dryck går under många namn - van-ligast är yagé eller caapi. Den huvudsakliga

beståndsdelen har visat sig vara en alkaloid, som omväxlande benämnts telepatin, yagein

eller banisterin. Det intriganta namnet telepatin hänsyftar till det förhållande, att

infödingarna brukade använda caapi för att härigenom intuitivt kunna lokalisera

bortkommen boskap eller för att i övrigt spå i framtiden. Caapi lär även ge upphov till en

markant förhöjning av synskärpan, samt mikroskopiska och megaloskopiska

hallucinationer (96).

Lewin var bland de första, som undersökte Banisteria caapi´s akti

vilken växer i Asien. I relativt stora doser ger

harmin en psykotomimetisk effekt. Speciellt anmärkningsvärt är förekomsten av auditiva

hallucinationer, vilket är ovanligt för hallucinogener i övrigt (396.). Relativt få undersök-

ningar har gjorts med harmin (135, 172, 289, 326).

Yohimbin (l77) kommer ifrån de afrikanska växterna Corynanthe johimbe och Rubiaceae.

Denna alkaloid är nära besläktad med reserpin; den har en anti-serotonin och anti-adrenalin

effekt på glatt muskulatur (396). Yohimbin ger även upphov till autonoma och emotionella

symptom på ångest (l66, 167). Av denna anledning har alkaloiden utnyttjats såsom en

experimentell, fysiologisk stressor (l68).

Även ibogain härstammar från Afrika. Moderplantan, Tabernanthe iboga, har utnyttjats av

infödingarna i stimulerande syfte vid vissa cere-monier. I doser om ca 200 mg kan ibogain ge

upphov till stark excitation, med ångestattacker och visuella hallucinationer (396). Se i övrigt

ref 135, 325, 392.

Växterna belladonna, bolmört och datura tillhörande familjen Solana-ceae, är kända för sina

hallucinogena effekter. De innehåller sådana alkaloider som atropin, scopolamin och

hyoscyamin. Förmodligen kommer flera nya solanaceae-hallucinogener att upptäckas,

eftersom denna

va beståndsdelar.

Han fann att den alkaloid, som tidigare begåvats med nyss nämnda beteckningar,

var identisk med Denna alkaloid förekommer även i Peganum harmala,

17.

familj är utomordentligt rik på olika arter, särskilt i Anderna (328).

Kawa-kawa är en psykedeliskt verksam dryck, som förekommer på Söder-havsöarna. Den

beredes från en växt, Piper methysticum, vars aktiva beståndsdelar är okända. Bättre känd är den

asiatiska hampan (Cannabis sativa), vilken kommer att behandlas separat i likhet med de syn-

tetiska preparaten amfetamin, Sernyl och Ditran (se 1.4 och 1.5). Man har all anledning

förmoda, att systematiska, etnobotaniska utforskningar i framtiden kommer att avslöja åtskilliga

fler substanser med hallucinogena och/eller psykedeliska effekter. Ett exempel härpå utgör

Walters (371) rapport angående en ny hallucinogen svamp, pholiota spectabilis. Vidare har

Holmstedt nyligen syntetiserat en ny tryptamin hallucinogen ( 5 -metoxy-N, N-

dimetyltryptamin) från s k Epená (l69). Det finns även andra nu kända substanser, vilka ej har

tagits med i denna allmänna översikt. För vidare uppgifter hänvisas till andra översiktsartiklar, t

e 73, 158, 296, 328.

1. 4 . Cannabis sativa

. Allmänt

Förenta Nationernas kommission för narkotikanedel fastställde år 1963 att cannabis med derivat

är världens mest utspridda rusmedel. Trots detta faktum är förvånansvärt litet känt om denna

säregna substans, varför det finns skäl att här behandla den mer ingående.

Den indiska hampan, Cannabis sativa (tidigare kallad Cannabis indica), framstår vid sidan av

alkohol som ett av mänsklighetens allra äldsta eskapistmedel. Sålunda omtalas och beskrives

denna växts egenskaper redan av den kinesiske kejsaren Shen Neng i ett farmakologiskt verk

från år 2737 f Kr (96). Cohen (82) anför följande om hampan: "It has a strange, varied, and

fascinating history. Yogis and other contemplati-ves took it to still the distractions and to attend

to their thoughts in an egoless trance. On the other hand it was the glorious reward of the Thugs

and Hashishans (assassins) when their business of knifing or garroting had been successfully

completed. ... This broad diversity of effects upon different individuals when taken for divergent

purposes is not an exceptional phenomenon. It is an intrinsic part of the way these particular

drugs (i.e. The hallucinogens) affect mental functioning."

Cannabisplantan har en mycket vid geografisk utspridning, eftersom den kan odlas nästan

överallt där klimatet ej är alltför kyligt. Bäst trivs den dock i tropiska zoner (Asien, Afrika och

Mexiko). När den väl introducerats i ett område, sprider den sig lätt och växer vilt.

1.4 1 .

18.

Växtens kådighet (hartshalt) varierar avsevärt alltefter jordmån, klimat och odlingsförhållanden. Hartset

kallas cannabinon och ger upphov till cannabinol, en rödbrun Oljig substans, som återfinns i honplantans

blomkronor. I pulvriserad och torkad form går detta extrakt över hela världen under benämningen haschisch,

vilket mestadels rökes, men även ätes. I Mexiko, USA och Europa har under de senaste decennierna en

sva-gare variant av hampa fått allt större utbredning, nämligen marijuana. Denna består av de torkade

bladen och blomkronorna hos honplantan i Olika utvecklingsstadier. Uppblandad med tobak bildar

marihuana vad som i Amerika brukar kallas reefer-cigaretter. Amerikansk lagstiftning klassi-ficerar cannabis

som ett narkotikum: smuggling eller olaga förvärv ger mellan 2 - 10 års fängelse vid en första

överträdelse; vid en andra är straffet 5 - 20

haschisch, eftersom marihuana är mer skrymmande och lättupptäckt vid den olagliga införseln (273).

Även svensk lagstiftning betraktar sålunda cannabis som ett narkotikum. I medicinalstyrelsens förteckning

över narkotika (fastställd 27/12 1963) hänförs cannabis och cannabisharts till avd A, i vilken övrigt ingår

bearbetat opium samt diacetylmorphinum. Sedan 1/1 1964 är innehav och bruk av hampa belagt med

lägst 1 månads fängelsestraff.

1845 skrev läkaren Moreau de Tours en monografi över haschisch ("0n hashish and mental illness") där

han bl a framhåller: "By its mode of action On the mental faculties, hashish gives to everyone who submits

himself to its strange influence the power of studying, on himself, the moral disturbances of mental illness, or

at least the principal intellectual disorders from which all kinds of mental disturbances originate."

Förmodligen torde de Tours tillhöra de allra första som påvisat, att en drog kan hjälpa en forskare att vinna

inblick och insikt i psykopatologiska processer. Canna-bis ́subjektiva effekter har beskrivits av många

författare, däribland Marco Polo, Baudelaire, Gautier Och De Quincey (96, 350) En mer saklig

information har emellertid saknats mycket länge, eftersom mycket liten forskning har bedrivits inom

västerlandet. Först under de allra sista åren har cannabis ́psykofysiologi börjat penetreras i vetenskapliga ar-

beten (se t e 53-5 6 , 66 , 113 , 164 , 104, 257, 358). Bl a har dess kemi och farmakologi nyligen

behandlats vid ett symposium (397). Murphy (268) har sammanställt en review av de senaste 25 årens

psykiatriska litteratur. 1966 utkom vidare den första stora monografien över den indiska hampan: "The

Marihuana Papers"(350). Denna veritabla "guldgruva" innehåller ett mycket representativt urval av

historiska, sociologiska, litterära samt vetenskapliga artiklar.

år. I Sverige konsumeras cannabis numera mest i form av

19.

1 . 4 . 2 . Fysiologiska effekter.

Vare sig cannabis inhaleras, ätes eller drickes som té, varierar dess verkningar ej kvalitativt.

Vid inhalation är dock effekterna mer avgränsade på så sätt att de både uppträder och

försvinner mer omedelbart: första symptomen inträder efter bara några minuter; kulmen nås

efter någon halvtimme, varefter verkningarna gradvis avklingar under någon timme. När

medlet tillföres via matsmältningsapparaten kommer d e första effekterna inom 1 -1 ½

timme, når sitt maximum från 3 ½ - 5 timmar och försvinner inom 7 timmar ( 2 0 ) .

Bland fysiologiska effekter kan nämnas: 1 ) ökning av pulsfrekvens och blodtryck; 2)

pupillvidgning samt en trögare reaktion för ljus och vid ackomodation; 3 ) torrhet i mun- Och

svalgslemhinnor på grund av minskad salivsekretion; 4 ) ökad respirationsfrekvens med minskad

amplitud; 5 ) viss ataxi; 6 ) hyperreflexi; 7 ) viss tremor i extremitet er; 8 ) ökad urinavsöndring;

9 ) ökad frekvens av alfavågor vid EEG, vilket indikerar en ökad avspänning; 1 0 ) en ökning av

blodsocker och basal ämnesomsättning, vanligtvis dock ej överstigande det normalas övre gräns.

Till skillnad från opiater och kokain ger cannabis icke upphov till fysiologiskt beroende. Inga

abstinenssymtom uppträder ens efter regelbundet och mer långvarigt bruk, ej heller någon form

av "baksmälla". Vissa forskare anser den psykiska vanebildningen vara mindre stark jämfört med

alkohol och tobak ( 2 1 , 3 9 7) ; de flesta framhåller dock att cannabis - i likhet med alkohol - ofta

ger upphov till et psyko-socialt beroende ("habit-forming" rather than "addiction-producing", ref

268 ) . Anmärkningsvärt nog upplever de flesta individer ej någon speciell påverkan den första

eller första gångerna medlet intages (vid moderata doser); först efter hand blir effekterna mer

kännbara. 1 . 4 . 3 . Psykiska effekter

Tetrahydrocannabinol, hampans aktiva beståndsdel, påverkar i första hand cerebrum och CNS,

men på ett komplext och hittills föga känt sätt. Det är t e oklart huruvida cannabis i främsta hand

verkar centralt stimulerande, eller om det verkar dämpande. Otvivelaktligen förenas i cannabis´

centrala effekter element av både excitation och sedation; vanligtvis sker en förskjutning från

initial stimulering till senare sedation med djup, stuporös sömn som slutfas. Verkningsgraden

varierar starkt beroende på flera faktorer, såsom själva plantans potens, preparationsförfarandet,

den individuella mottagligheten samt använd kvantitet. Några dödsfall uppkomna genom

cannabis-intoxikering har icke

20.

rapporterats.

Karakteristiska akuta effekter av cannabis inkluderar följande: 1) en förhöjd och euforisk

livskänsla, ofta beskriven som ett exalta-tionstillstånd med (ofrivilliga) skratt och ökat ordflöde

(jämför lustgas-effekter); 2 ) reduktion av psykosociala hämningar, så att dominerande emotioner

och personlighetsdrag förstärkes eller fri-släppes (jämför alkohol); 3 ) idéflykt samt ökad

kognitiv inkoherens och distraktibilitet med blockering och avbrott i påbörjade tankekedjor.

Denna dissociation blir mer markant vid allt högre doser. Vid måttliga dosnivåer kan tvärtom en

positiv effekt skönjas, såtillvida att individen upplever en intellektuell stimulering med större

associationsbenägenhet (idéspruta); 4) förvrängd tidsupplevel-se samt ett minskat

uppmärksamhetsspann, vilket resulterar i att fokuserade objekt uppleves avsevärt mer intensivt

än eljest; 5 ) perceptuell hypersensitivitet, t e hyperakusi och hypergeusi (förhöjd smak-

förnimmelse); 6 ) minskad sensibilitet för smärta, känsel och tryck vid högre doseringar, men

ökad sensitivitet vid lägre; 7 ) psykomotorisk aktivitet i tidigare skeden, senare åtföljt av

behaglig trötthet och avspänning; 8 ) ökad suggestibilitet; 9 ) känsla av att vara "hög", d v s

sensationer av viktlöshet, luftighets- eller behaglig yrselkänsla i huvudet o dyl; 1 0 )

hungerkänslor och ökad aptit (i synnerhet begär efter sötsaker mycket karakteristiskt).

1.4.4. Klinisk-medicinsk användning

Litteraturen inom detta område bjuder på många motsägande resultat, ett förhållande som f ö

allmänt kan sägas råda inom cannabis-forsk-ningen som sådan. Flera forskare har framhävt

hampans smärtstillande egenskaper. Sålunda har man tidigare framgångsrikt använt cannabis som

analgetikum vid förlossningar: "... the sensation of pain is distinctly lessened or entirely absent

and the sense of touch is less acute than normally. Hence a woman in labor may have a more or

less painless labor. If a sufficient amount of the drug is given, the patient may fall into a tranquil

sleep from which she will awaken refreshed"(107). Även vid migrän och tandvärk, liksom andra

typer av nouralgi, har positiva resultat erhållits. Yawger(398) framhåller dock att "...the drug has

mostly fallen into disuse, partly owing to its greatly varying degrees of potency". Han betonar

istället en annan aspekt, nämligen hampans förmåga att aktivera gammalt minnesmaterial: "In my

inquires, smokers have frequently informed me that while under its influence, they are able to

recall things long forgotten. If through

21.

such use, the unconscious mind could be rendered more accessible, possibilities as an aid in

psychoanalysis and psychotherapy are shown". Många andra forskare instämmer i att

cannabis generellt kan göra omedvetna processer mer tillgängliga for det medvetna jaget:

man blir lättare medveten om hur de egna försvarsmekanis-merna arbetar, genomskådar

lättare olika bortrationaliseringar, sublimeringar etc Dessa mekanismer är dock mycket

subtila till sin natur, och har förmodligen större relevans för individer med mer intellektuell

läggning. Sålunda känner författaren många fall, där vederbörande starkt hävdat att bruket

av cannabis medfört personlighetsförändringar på längre sikt, så att de upplever sig mer

fördomsfria än tidigare: dessa individer uppger att de kunnat iaktta sig själva och omvärlden

på större distans, se saker och förhållanden som de "verkligen" förhåller sig. I stället för en

flykt från verkligheten, talar man om en flykt in i den.

Cannabis har med varierande framgång använts som terapeutiskt medel för behandling av

kroniska och ihållande depressiva tillstånd. Parker & Wrigley (286), vilka härvidlag använde sig

av ett syntetiskt preparat av tetrahydrocannabinol (Synhexyl), poängterar att "..further work on

Synhexyl and allied substances is justified, especially since we feel a drug of this type might be

very useful for tiding over depression and would help in keeping cases out of hospitals".

På grund av de karakteristiska hungerframkallande effekterna, har cannabis använts vid

psykoneurotiska fall av bristande aptit och matvägran. Hampans diuretiska och antibiotiska

effekter har även varit föremål for diverse studier (268).

Allentuck & Bowman (21) har framgångsrikt använt cannabis vid behandling av opiatnarkomani.

De grava abstinenssymptomen härvidlag kunde snabbt mildras och/eller elimineras. Även vid

kronisk alkoholism har behandling med cannabis givit goda resultat; en intensifierad forskning

inom detta område torde vara berättigat. I detta sammanhang framhålles "... that marihuana is

probably taken by its users for the purpose of producing sensations comparable to those

produced by alcohol. It causes a lowering of inhibitions comparable to that elicited by alcohol in

a blood concentration of 2-3 mg per cent. The user may speak and act more freely, is inclined to

daydreaming; and experiences a feeling of calm and pleasurable relaxation" (21).

22.

Emellertid kan riktigheten i dessa jämförelser med alkohol ifrågasättas, eftersom de psykiska

effekterna av cannabis motverkas av alkohol, vilket bl a lett till att de flesta vanerökare undviker

alkohol. I stort sett får man nog tillskriva de psykiska effekterna av cannabis en större subtilitet.

Medan alkohol allmänt sett verkar avtrubbande på våra själsförmögenheter, åstadkommer cannabis

som tidigare påtalats tvärtom ofta en stimulering, såtillvida att man subjektivt upplever en

förstärkning av inkommande sinnesintryck såsom hörsel, smak, doft, syn och beröring. Att vissa

generella likheter föreligger, framhålles dock bl a av Murphy (268): "Both in the complexity of its

effects and in more specific characteristics, cannabis is much closer to alcohol than to the opiates

or to cocain. Like alcohol, it appears to have no deleterious effect on the moderate user, who

knows the correct amount for obtaining relaxation or euphoria without additional effects. As with

alcohol, single doses given to naive, unstable subjects can produce an acute confusion, perhaps

with violence, while the long-term use of heavy doses can probably lead to partial dementia or to

an organic reaction type psychosis. Like alcohol, it is alleged to carry no danger for the stable

personality, but to attract the neurotic and psychopathic, who are also the people that tend to take

the heavy doses. ... Cannabis is less liable to lead to aggressiveness and antisocial behaviour, but

more likely to lead to asocial passivity... In this light it is clear that the free availability of cannabis

can be harmful, but it is not so clear that this is more harmful than the free availability of alcohol.

The question arises, therefore, why cannabis is so regularly banned in countries where alcohol is

permitted."

Eftersom den visuella hypersensitiviteten under cannabispåverkan ej brukar leda till egentliga

hallucinationer (mer vanligt är i så fall taktila och auditiva hallucinationer), torde cannabis med

större rätt kunna karakteriseras som en psykedelisk substans i stället för en hallucinogen. Enligt

författarens uppfattning skulle ett syntetiskt cannabis-preparat kunna få en klar medicinsk

applikation såsom en hypnosfaciliterande substans. På grund av sin svagare potens - i jämförelse

med t e LSD och psilocybin - skulle cannabis även kunna användas som en lämplig

introduktionsdrog vid psykedelisk psykoterapi. I motsatt syfte borde cannabis - i likhet med

yohimbin och LSD - kunna tjänstgöra som en psykofysiologisk facilitator av

experimantalpsykologiskt inducerad stress.

23.

1.4.5. Sociala aspekter

I länder som Egypten och Indien har man sedan länge känt till fall av kronisk, psykisk

förflackning som följd av åratals, regelbundet bruk av excessiva kvantiteter haschisch. Även

inom vissa regioner av Mellersta Östern har konsumtionen antagit formen av allmänt häl-

soproblem, vilket delvis kan sammanhänga med att den mohammedanska läran icke förbjuder

bruket av haschisch, men väl av alkohol. Enligt Murphy (268): "Where the drug is regularly

taken, and in considerable quantity, the main characteristic is sloth and lethargy. The stereotype

of the habituee in North Africa is the man sitting day-long at his doorstep with his pipe. ... But

where consumption is less, or more irregular, evidence of chronic mental deterioration is diffi-

cult to obtain. The 310 users reported on by Freedman & Rockmore (125)had an average

history of 7.1 years use, and yet showed no evidence of mental or physical deterioration".

När cannabis i form av mexikansk marihuana började sitt intåg i USA i början av 1900-talet,

uppstod många farhågor. Man menade att mari-huanarökning bl a gav upphov till kriminalitet,

narkomani, sinnessjukdom och sexuell degeneration, Sålunda förbjöds fri tillgång till marihuana

1937, eftersom man i USA ansåg att cannabis ofta blev en inkörsport till verklig narkotika. För att

kunna inta en objektiv ståndpunkt i den hetsiga debatten om cannabis´ potentiella risker, lät New

York's borgmästare tillsätta en kommitté ur The New York Academy of Medicine. Den

vetenskapliga undersökning som härvid utfördes, torde vara den hittills mest omfattande i sitt slag. I

den rapport som publicerades 1944 sammanfattade kommittén i stort "...the so-called marihuana

problem as a minor nuisance rather than a major menace. The practice of marihuana smoking was

not observed to lead to addiction in the medical sense of the word. The investigating committee

could not find any evidence suggesting that marihuana smoking is the first step toward the use of

such drugs as cocaine, morphine and heroin. No direct relationship could be demonstrated between

marihuana smoking and crime" (254). Beträffande det sistnämnda förhållandet framhåller Bromberg

(6l): "The antisocial, aggressive and sadistic elements of the personality uncovered by the drug are

responsible for the crime, rather than any specific crime producing properties of marihuana. It is

probable that alcohol is more responsible as an agent in crime than marihuana".

Emellertid kan man inte från rapporten dra slutsatsen, att cannabis är oskadligt. Cannabisrökning är

potentiellt förenat med stora faror, likaväl som bruket av alkohol, eftersom labila och neurotiska

personlighets-

24.

typer kan försättas i tillstånd av tillfällig sinnesförvirring. På grund av förändringarna i tids- och

rumsperception uppstår även hos normala individer allvarliga riskmoment i samband med bilkörning o dyl.

Den fantastiska spridning som haschisch fått bland svensk ungdom de sista åren är minst sagt alarmerande;

eftersom de allra flesta av dessa ungdomar både saknar tillräcklig emotionell mognadsgrad samt intel-

lektuella förutsättningar att tillgodogöra sig cannabis ́"världsfilosofiska" egenskaper, torde nettoeffekten

utgöras enbart av en ny sorts "fylla" eller "kick".

Cannabis sativa är unikt vad beträffar de reaktioner det framkallar, även om dess fysiologiska verkningar

liknats vid atropingruppens, och dess psykiska effekter vid alkoholens. Unika är kanske också de mång-

faldiga missuppfattningar, frågetecken, motsägande resultat o dyl som vidhäftats speciellt denna substans -

tillika en av historiens äldsta och mest utspridda. Eller som DeRopp (96) uttrycker saken: "There is hardly

another drug in or out the pharmacopoeia more shroude in mystery, more richly encrusted with big and little

misconceptions than that substance which in Arabia is called hashish, in Persia beng, in Morocco kif, in

South Africa dagga, in India charas, bhang, or gangha, in Mexico and the United States marihuana, and in

scientific circles 'the flowering tops of the female plant of Cannabis sativa'".

1.5. Amfetamin, Sernyl och Ditran

Amfetamin kan betraktas som gränsande till de psykotomimetiska substanserna: vanligtvis framkallas icke

psykotogena effekter efter en enstaka dos (till skillnad från egentliga hallucinogener), men långvarigt miss-

bruk har i åtskilliga fall lett till en "modellpsykos", som ofta ej går att kliniskt skilja från en äkta schizofreni-

psykos (250, 270, 347). Paralleller kan här dras med effekter av långvarig sömndeprivation, vilka också

har rapporterats vara oskiljaktiga från schizofrenisymptom i vissa fall (270, 365). Båda tillstånden kan ses

som en effekt av överstimu-lering av hjärnan - en hypotes som även har applicerats i samband med den

tidiga schizofreniens etiologi (se 212 för vidare referenser härom). Takahashi et al (362) har dessutom visat,

att råttor som fått metamfeta-min under lång tid, uppvisar en signifikant avtagande hexokinas-aktivitet i

hjärnan. Man fann även samma fenomen hos schizofrena.

I rycket stora kvantiteter kan en enstaka amfetamindos framkalla maskalin-liknande effekter enligt Shanson

(333). Även andra forskare har rapporterat psykosliknande tillstånd efter en enskild dos - se Randrup et

al. (298) för vidare referenser. Relevant i detta sammanhang är även Alles

25.

(23) beskrivningar av trimetoxy-amfetamin (TMA), en syntetisk länk mellan meskalin

och amfetamin.

Antikolinergika. Atropin (från belladonna) och scopolamin (från bolmört) framkallar

psykotogena effekter i excessiva doser (3). Abood et al. (l) har rapporterat att doser om 5-8

mg (oralt) framkallar hallucinationer, depersonalisation och "mood changes". Emellertid har de

centrala effekterna av dessa båda farmaka undersökts i mycket liten utsträckning hittills; det

övervägande medicinska intresset har ägnats deras perifera antikolinergiska aktivitet.

Under det sista decenniet har emellertid en serie nya antikolinergika framställts. Mest kända äro

"Ditran" och "Sernyl". Dessa helsyntetiska preparat skiljer sig från "deliriants" såsom atropin och

scopolamin, genom att de framkallar en mindre grad av desorientering och mental förvirring.

Samtidigt ger de psykotomimetiska effekter, som starkt påminner om indola hallucinogeners.

Både Ditran och Sernyl beledsagas dock oftare än t e LSD-25 av obehagliga bieffekter såsom

muskelsvaghet, ataxi, synsvårigheter, torrhet i munnen, hudrodnad samt hjärtklappning (82).

Gershon et al. (l34) ifrågasätter dock om Sernyl verkar antikoliner-giskt eftersom man noterade

en oförändrad eller minskad pupill efter Sernyl medan däremot Ditran gav en pupillvidgning.

Sernyl (Phencyclidine) användes ursprungligen inom anestesiologien, eftersom det framkallar en

total smärtfrihet utan någon medvetslöshet (239). På grund av dess säregna "bieffekter", ansågs

det dock olämpligt som ett anestetikum. I stället riktades intresset mot de psykotomimetiska effek-

terna (92). Luby et al. (239) beskriver sekvensen av manifesta symptom efter en intravenös

injektion av Sernyl enligt följande: "a) Disturbanze of body image, with feeling of unreality,

estrangement and depersonalization; b) Disturbances in thinking: inability to maintain a set,

concrete-ness, blocking and disordered linguistic expression; c) Hostility and negativism; d)

Increasing drowsiness, hypnagogic states and apathy". Man framhåller vidare de slående

likheterna med primära symptom på schizofreni.

Även Ditran har rapporterats framkalla psykotiska tillstånd, vilka varar 8-l2 timmar. Eftersom

båda preparaten blockerar acetylkolin perifert, har man antagit att de psykotogena effekterna beror

på någon interferens med acetylkolinaktiviteten i hjärnan (82). Det anses allmänt att både Ditran

och Sernyl blockerar afferent sensorisk och propriocep-torisk input, och att de sålunda verkar som

en sorts kemisk "sensory deprivation" (75,82,239, 261). Beträffande övrig litteratur angående

Ditran (JB-329); se t e 93, 98, 134, 390, 39l .

26.

1.6. Doseringsfrågor

LSD, meskalin och psilocybin skiljer sig markant i potens. Barron et al (41) anger följande

standarddoser, d v s doser som framkallar full klinisk (hallucinogen) effekt hos en

genomsnittlig vuxen man om ca 75 kg: LSD - 10C mikrogram; meskalin - 500 milligram;

psilocybin - 20 mil-ligram. Standarddoser av de tre preparaten anses allmänt ge upphov till

liknande, ekvivalenta eller oskiljbara subjektiva effekter (367). Det har antagits att tillräckligt

stora doser skulle vara letala, men inga dokumenterade dödsfall - orsakade av rena drogeffekter

- finnes vad gäller människa. Vid försök med kanin har dock en dos om 120 gånger

standarddosen (för människa) visat sig letal. Andra djur, t e råttor, är mycket mer okänsliga och

tål doser 1 .000 gånger standarddosen utan några bestående skador. Maximala doser som man

vet att mänskliga individer har tagit, uppgår till 2.000 mikrogram LSD, 900 milligram meskalin

samt 70 milligram psilocybin (41). Inga permanenta effekter har noterats vid dessa fall. Se dock

vidare 6.3. - Tröskel-doser. Murphiee (267) har undersökt gränserna för igenkänning av LSD

effekter. För 1 8 normala individer, vilka tidigare fått stifta bekantskap med LSD i olika

dosnivåer, befanns tröskeldosen var 20 mikrogran, eller 0.260 -0.295 mikrogram/kg kroppsvikt.

Tillslagstiden varierar också för olika hallucinogener. När meskalin tages oralt, inträder d e

psykiska effekterna efter 2-3 timmar och varar under ca 1 2 timmar. LSD börjar verka inom 50-

60 minuter; vissa av dess effekter kvarstår under 8-9 timmar med kulmen efter 1½ - 3 timmar;

insomnia kan föreligga fortfarande efter 1 6 timmar. Psilocybin och psilocin är mer

kortverkande: initiala effekter kommer inom 20-30 minuter, och full effekt uppleves under ca 5

timmar (41). Se även ( 4 ).

27.

2. NÅGOT OM HALLUCINOGENERNAS KEMI 2.1. Allmänt

De flesta hallucinogener innehåller en indol-struktur (se fig 2, sid 29) i likhet med ett flertal

andra medel med inverkan på det centrala nervsystemet. Sålunda återfinnes indolkärnan i

aminosyran tryptofan, vilken ingår i vår normala diet. Eftersom trypto-fanderivatet serotonin

(5-hydroxytryptamin, 5-HT) tjänstgör som en normal transmittorsubstans i CNS, har dess

kemiska struktur-likhet med hallucinogener väckt ett flertal spekulationer om att kemiskt

producerade psykoser, och kanske t o m naturligt förekommande sådana (främst

schizofreni), skulle kunna bero på en serotonin-antagonism. De flesta psykotomimetika har en

perifer antisero-tonin effekt, varför man tidigare trodde att de även konkurrerade med serotonin

i synapser i CNS. Om tillräckligt många relevanta synapser blev blockerade av någon

hallucinogen, skulle abnorma psy-kiska fenomen inträffa. En sådan enkel förklaring av

psykoser är dock ohållbar. Många indolsubstanser med en hög antiserotonin aktivitet kan

passera blod-hjärnbarriären utan att för den skull inducera psykotomimetiska effekter. Omvänt

finns det även psykotomimetika som ej har någon uttalad serotonin-antagonism. Dessa fråge-

ställningar kommer att behandlas närmare i avsnitt 7 .1. 3 .

2.2. Indolalkaloider och deras derivat

2.2.1. Lysergsyrederivat (LSD-25 och ololuiqui)

LSD är ett halvsyntetiskt ergotaminderivat och innehåller en indolkärna. Dess egentliga

kemiska namn är d-N, N-Dietyl lysergamid, eller d-lysergsyre dietylamid, men kallas vanligen

LSD-25 eller Delysid (Sandoz). Förkortningen "LSD" härstammar från den tyska benämningen

Lyserg Säure Diethylamid, medan "25" indikerar att derivatet utgjorde nr 25 i en serie analoga

CH3

"svans" som psilocin, DMT m fl psykotomimetika. Förutom psilocin och psilocybin, är LSD och

dess derivat de enda indolhallucinogener, som är substituterade i 4-ställning. En omfattande serie

lysergsyrederivat har framställts, där vissa är helt inaktiva medan andra närmar sig -fast aldrig

överträffar - LSD i potens (se tab 3 ) . Den minsta förändring i LSD kemiska struktur kan medföra

radikala förluster i hallucinogen aktivitet (se fig 1). Sålunda har den närbesläktade dimetylamiden

endast ca 10 % av LSD potens. 2-brom-LSD (BOL-148) saknar psykiska effekter men har

kraftigare antiserotonin aktivitet än LSD(se fig 1, sid ll)

28.

CH3

substanser.

jämförelse med andra hallucinogeners, men har samma CH2*CH2* N

LSD kemiska

struktur är invecklad i

31

Figur 2. (Barron et al, ref 41)

CHEMICAL RELATIONS among several of the hallucinogens and neurohumors are

indicated hy these structural diagrams. The indole ring (in color al top) is a basic

structural unit; it appears, as indicated by the colored shapes, in serotonin, LSD,

psilocybin

and psilocin. Mescaline does not have an indole ring but, as shown by the light color,

can be represented so as to suggest its relation to the ring. The close relation between

mescaline and the two cate-chol amines epinephrine and norepinephrine is also

apparent here.

H H

G C H

H C H

H

H

H N

C C H H H

C H H C

H

SEROTONIN LSD

H

C H H

O H P O H C H N C H O

H H H C H H

C H C H

O H

H H

C O H

H H N MESCALINE PSILOCIN PSILOCYBIN

H

C H H

H

H H

O

H H

C C C C C C N

H H H H H

C C O H C H

C C

NOREPINEPHRINE EPINEPHRINE H

C

C

C

C

C

H

H

H

H

H

C

C

N

H

INDOLE RING

NH

O CCC

H

C

N

H

HH

H

H

CH

CH

C

C H

H

H

C

H

C

N

C C

C C

C C

C H

H

H

H

HC

O

C

H

H O

HO

C

O

C

H

C

H C

H

H

H

H

H

H

H

C HH

H

H

O +

H

O

O

O

H

H

C N

H

H

H

H O

29.

Det råder ingen tvekan om att LSD är den mest aktiva och mest specifika psykotomimetiska

substans, som man hittills känner till. LSD är ungefär 200 gånger mer aktivt än psilocybin, kokain

och amfetamin, samt 4 .000 - 10.000 gånger mer aktiva än meskalin ( l 6 0 ) . Se tab 2, sid 1 1 .

Ololiuqui innehåller bl a lysergsyreamid, isolysergsyreamid och chanoclavine, vilka alla är

svagare alkaloider tillhörande LSD-gruppen. Anmärkningsvärt är, att lysergsyreamid har

syntetiserats och undersökts farmakologiskt i Sandoz´ laboratorier långt innan den befanns

utgöra en av de aktiva alkaloiderna i en naturligt förekommande växt (l60).

2.2.2. Tryptaminderivat (DMT, DET, bufotenin, psilocybin, psilocin,

CEY 19, CZ 7 4 )

Enkla tryptaminer:

Det är numera fastställt, att indolderivat utan någon hydroxyl grupp kan ge psykotomimetiska

effekter hos människa ( 3 7 4 ) . Detta gäller främst DMT (N, N-Dimetyltryptamin) och DET (N, N-

Dietyltryptamin), vilka båda är syntetiska indolalkyltryptaminer. Dibutylderivatet har en mycket

svag verkan, och dihexylsubstansen är inaktiv ( 3 4 7 ) . Szara ( 1 37 , 36 0) anser f n att 6-

hydroxylering in vivo (=hos levande organis-mer)utgör ett viktigt led i nedbrytningen av DMT-

eller DET-molekylen till en psykoaktiv metabolit.

Hydroxytryptaminer:

Bufotenin utgör N,N-dimetylderivatet av serotonin. Dess egentliga kemiska namn är 5-

hydroxy-N,N-dimetyltryptamin.

Psilocybin utgör ett fosfatester av 4 -hydroxyanalogen till bufotenin. Den är den första naturligt

förekommande indolen som innehåller fosfor.

Psilocin ( 4 -hydroxy-dimetyltryptamin) saknar psilocybinets fosfor-grupp. Eftersom de båda

substansernas farmakologiska effekter är så likartade, kvantitativt såväl som kvalitativt (381), har

man antagit att psilocy-binet bryts ned till psilocin in vivo genom hydrolys av fosfor-ester gruppen

(189). Nyligen har Sandoz framställt två nya variationer av psilocybinmolekylen: CEY 19 ( 4 -

fosforyloxy-dietyltryptamin) samt CZ 7 4 (4 -hydroxydietyltryptamin). Båda dessa derivat är mer

kortverkande jämfört med psilocybin och psilocin, enligt Leuner & Baer (230).

30.

2.2.3. Övriga indol-derivat

Beträffande den kemiska strukturen hos övriga indolalkaloider, t e harmin, yohimbin och

ibogain, jfr bilaga 1.

2 . 3 . Fenetylaminer (meskalin, adrenalin- och amfetaminderivat) Meskalin ( 3 , 4 , 5-

Trimetoxyfenetylomin), som är den mest aktiva av peyotlkaktusens 27 olika alkaloider, är inte

en indol. Man har dock på många håll betraktat den som en potentiell indol, d v s att den

skulle metaboliseras in vivo till en indol. Detta är dock enligt Cohen (82) osannolikt, eftersom

man ej funnit någon utsöndringsmetabolit, som kunnat påvisas ha någon indolstruktur.

Meskalin har vissa likheter med adrenalin i kemisk struktur (se fig 2 ), vilket lett till att

Osmond & Smythies ( 2 7 9 ) antagit att störningar i adrenalinmetabolism skulle kunna

framkalla någon toxisk katekolamin, liknande adrenochrome och adrenolutin, som förorsakar

psykoser. De trodde att denna abnorma nedbrytningsprodukt av adrenalin kunde resultera av

excessiva och långvariga ångesttillstånd, eiler vara genetiskt betingad (se vidare avsnitt

7 . 1 . 2 . )

Alles ( 2 3 ) har beskrivit ett par andra fenetylaminderivat med hallucinogena egenskaper.

MDA är ett 3 , 4 -metylenedioxy derivat av amfetamin med starkare hallucinogen effekt än

meskalin. Likheten mellan amfetamin och meskalin framstår än klarare hos TMA, som

kemiskt är 3 , 4 , 5-trimetoxy-amfetamin (alfa-metyl-meskalin). Både MDA och TMA är

syntetiska produkter. TMA anges vara 2 gånger så potent som meskalin. Alles anför vidare:

"As with our concepts of the mechanism of action of the phenethylamine derivatives at

peripheral nerve loci - it would appear that the simplest approach to any molecular mechanism

of action at central nerve loci is to consider that these introduced molecules themselves

directly react with specific molecular receptors at nerve synapses. We should also remember

that while brain loci are certainly involved in the hallucinogenic reactions, actions primarily

upon peripheral afferent structures may control what the brain synapses have to act upon".

2 . 4 . Antikolinergika (Ditran, Sernyl)

De två mest kända antikolinergiskt verksamma psykotomimetiska substanserna är Ditran och

Sernyl. Båda preparaten är syntetiska och innehåller ej någon indolkärna. Det tidigare

antagandet att hallucinogener uteslutande skulle vara indoler är alltså obefogat. Ditran även

kallat "JB- 3 2 9 " , är ett piperidinderivat (1-etyl- 3 -piperidyl-fenylcyclopentyl glykolat) i

likhet med Sernyl:l(1-fenylcyclohexyl)

31.

piperidin. Varunamnet "Sernyl" har på sista tiden ersatts med be-teckningen Phencyclidine

(fotnot i 92). Det bör dock åter påpekas, att det är oklart huruvida Sernyl egentligen kan

räknas såsom ett antikolinergikum (134).

2 . 5 . Diverse

Nalorfin (N-allylnormorfin) är en morfinantagonist och utgör ett halvsyntetiskt

alkaloidderivat från morfin.

Cannabis. Av de naturligt förekommande hallucinogenerna är cannabi-nolerna de enda

icke-kvävehaltiga. Tetrahydrocannabinolerna, som man hittills förmodat utgöra de aktiva

beståndsdelarna i haschisch, är således vare sig indoler eller potentiella indoler, utan

difenyl-derivat (160). Det bör dock betonas, att den kemiska strukturen hos hampans aktiva

substanser hittills - unikt nog - ej kunnat helt säkerställas. Detta kan bl a bero på dess

särställdhet såsom en icke-alkaloid. Enligt en rapport från 1 9 6 5 har dock forskare i Israel

(257) lyckats med den första totala syntesen av haschisch; man fann den aktiva

beståndsdelen vara dl-delta-l-tetrahydrocannabinol.

32.

3. EFFEKTER PÅ FYSIOLOGISKA VARIABLER

3.1. Farmakologiska effekter på djur

En allmän översikt över farmakologiska effekter av hallucinogener vid diverse djurförsök

har redovisats av bl a Downing (102), medan Jacobsen (181) har lämnat en review över den

kliniska farmakologin.

3.1.1. LSD-25.

Förutom Hofmanns egna framställningar (t e 160) har Rothlin ingående behandlat

lysergsyrederivatens farmakologi (sid 668-676 i ref 388). I huvudsak kan två olika typer av

effekter noteras: dels en direkt perifer, dels en central effekt. Vad gäller den perifera, har LSD -

i likhet med övriga ergotalkaloider - en typisk effekt på glatt muskulatur. På decerebrerade djur

verkar LSD sålunda perifert kontraheran-de på isolerade kärl och annan glatt muskulatur (t e

uterus och vagina). Om djuren icke är decerebrerade överväger den centrala effekten, och man

får en minskning av vasomotorisk tonus. Förutom adrenergiska effekter såsom en svag

vasokonstriktion, har LSD i extraordinärt låga doser en kraftig antagonistisk verkan gentemot

serotoninets egna kontraktila effekter på glatt mu skulatur. Vad gäller de mångfaldiga centrala

effekterna, nämner Hofmann: 1) aktivering av EEG (se tab 2, sid 11), 2) en ökad sensitivitet

visavi sensoriska stimuli, 3) stimulering av sympatiska strukturer i mesencephalon och medulla

(t e mydriasis, hypertermi, piloerektion, hyperglykemi, ökad salivation), 4) stimulering av

monosynaptiska reflexer (t e patella). I likhet med kräkningar, förekommer pyramidala och

extrapyramidala effekter såsom ataxi och spastisk pares endast vid höga, toxiska dosnivåer.

Goldstein (139) har funnit, att LSD framkallar en blockering av beta-adrenergiska systemet. I

doser om 2½ mikrogram/kg får man hos kanin en tydlig och signifikant stimulerande effekt på

CNS enligt Beck et al (43). En liknande stimulering ernås hos människa vid 1 mikrogram/kg

(266). Dessa fynd är av stort teoretiskt intresse, eftersom Goldstein et al (140) har funnit (med

hjälp av kvantitativa elektroencefalografiska studier) att kroniska schizofrenier företer EEG-

mönster karakteristiska för ett till-stånd av kronisk stimulation. Costa (88) har visat att LSD

potentierar adrenalinets verkan på perifera vävnader. Alla LSD-effekter är dock icke av

stimulerande natur. Vid vissa test och hos vissa djur förekommer motsatta effekter: hos råtta och

mus förhöjer LSD barbiturat-anestesi, och temperatur och syreförbrukning reduceras. - I

allmänhet krävs det mycket högre doser för att framkalla farmakologiska effekter hos djur,

jämfört med vad som krävs för att åstadkomma psykiska effekter hos

33.

människa. Sammanfattningsvis kan sägas, att en central sympatomi-metisk verkan

dominerar vid djurförsök, medan de psykiska förändringarna här är svårtolkade, ehuru de

förmodligen föreligger. Hos människa dominerar de mentala effekterna, medan de autonoma

symptomen uppenbarligen är av underordnad natur.

3.1.2. Meskalin

Fischer (117) och Alles (22) har gjort en review av meskalinets farmakologi, medan

Koelle jämfört denna med LSD farmakologi (204). Meskalin visades ej ha någon effekt på

serotoninets vasokonstrik-tiva verkan, men hade en viss dylik verkan i sig själv, enligt

Aström et al (32). Tidigare försök har visat, att meskalin kan förorsaka katatoni hos katt

(276). Det har en analeptisk effekt gentemot pentobarbital enligt Speck (352 ) samt

förhöjer morfinets analgetiska verkan (Sigg et al, 338).

3.1.3. Enkla tryptaminer

Gaddum et al (131) har testat dimetyltryptamin (DMT) och andra indoler vad gäller deras

antagonism gentemot effekter av serotonin på livmoderpreparation (råtta). Pressor- och

vasokonstriktiva effekter av tryptamin och DMT hos djur har undersökts av Makino et al

(244).

3.1 .4. Hydroxytryptaminer.

Bufotenin är hyperintensivt och har en låg grad av antikolinesteras-aktivitet. Dess effekter på

isolerade djurorganpreparationer har rapporterats bl a av Vane (372). Enligt Page et al (284) är

bufotenin hälften så aktivt som serotonin såsom vasokonstriktor. Salmoiraghi et al (312) har

visat att bufotenin, liksom LSD-25, meskalin och ibogain, förhöjer serotoninets verkan vad

gäller att potentiera hexo-barbital hypnos hos möss. Däremot blockerar dessa substanser seroto-

nineffekter på isolerade organ.

Psilocybinets farmakologi har studerats bl a av Weidmann et al (380). I likhet med psilocin,

bufotenin och serotonin är psilocybin blod-tryckshöjande. Det framkallar endast en lätt anti-

serotonin aktivitet perifert. I likhet med LSD framkallar psilocybin mydriasis, piloerektion, m fl

andra effekter karakteristiska för en central sympatomimetisk stimulation. Enligt Gessner et al

(l36) förlänger psilocybin hexobarbi-tal sömntid hos råttor, i likhet med bufotenin och

serotonin. Psilocybin attackeras ej av MAO (momoaminoxidas) ej heller har man kunnat påvisa

någon specifik antagonism för adrenalin, acetylkolin eller histamin.

34.

3.1.5. Harmin

Gershon et al (135) har undersökt harminets centrala verkan. Det visades öka hjärtfrekvens

samt blodtryck hos obedövade djur, medan dessa effekter blev de motsatta under anestesi.

Harmin har en kortverkande inhibitorisk effekt på monoamin-oxidas enligt Horita et al (172).

Det framkallar tremor hos möss (7 mg/kg subkutant); denna effekt har använts för att

uppskatta anti-parkinsonismdroger. 3.1.6. Ibogain

Gershon et al (135) fann att ibogain hade likartade effekter som harmin vad gäller blodtryck

och hjärtfrekvens. Vincent et al (392) visade att ibogain potentierar adrenalinets pressor-verkan

och att det inhiberar serum kolinesteras, fast ej så kraftigt som extrakt från råprodukten

Tabernanthe iboga. Tidigare referenser över ibogain återfinns i (388) /Schneider & Sigg, sid

765-776/. 3.1.7. Piperidin-derivat.

Abood et al (1, 3 ) har undersökt både de psykotogena och de mer ordinära farmakologiska

effekterna av denna grupp. Alla de substanser som de testade hade potenta anti-kolinergiska

egenskaper, och de fles-ta var antagonistiska gentemot den kontraktion av glatt muskulatur,

som induceras av histamin. De flesta av de psykotogent verksamma substanserna i denna grupp

var lika verksamma som atropin (eller mer) vad gäller framkallning av pupilldilatation. Abood

(2) har uppställt hypotesen, att piperidyl glykolaterna förenar sig med cellens mito-kondrier

och förändra dessas struktur.

3.1.8. Cannabis.

Cannabis´ kemi och farmakologi har helt nyligen behandlats i ett sym-posium (Ciba Foundation

study group No. 2 1 , ref 397). I djurförsök har man iakttagit en förskjutning från en initial

stimulering till senare sedation med djup, stuporös sömn som slutfas ( 54 ) . De farma-

kologiska effekterna av tetrahydrocannabinoler företer ibland skiljaktigheter mellan människa

och djur. Således förekommer ataxi konstant hos hund, råtta och mus, medan denna effekt ses

hos människa endast vid mycket höga doser. Vidare ger cannabis en ökad salivation hos hund,

men minskad d:o hos människa. Haschisch-extrakt inducerar på djur en sedativ-hypnotisk

effekt med reducerad lokomotorisk aktivitet, poten-tiering av barbiturater och anti-aggressivt

beteende. Bland övriga effekter har nämnts en ökad diures, hyperreflexi, analgesi, hypotermi,

hypoglykemi, bulimi m m. Cannabis har en perifer antiserotonin effekt,

35.

och interfererar även perifert med acetylkolin, adrenalin och noradrenalin enligt Bose

(55). En tidigare översikt av cannabis´ farmakologi ges av Loewe (236), medan Wolff

(394) har behandlat det syntetiska derivatet 'pyrahexyl' i en review.

3.2. Beteendeeffekter hos djur

De tidigare förhoppningarna om att skapa en sorts psykos hos laboratoriedjur, har i

allmänhet ej kunnat realiseras. För att åstadkomma beteendeförändringar hos djur var

man tvungen att ge avsevärt större doser jämfört med standarddoser för människa.

T o m enorma mängder LSD framkallade ofta bara symptom på sympatisk

stimulation, vilka lika väl kunde dupliceras med adrenalin.

Vissa avvikande beteendemönster har dock kunnat observeras hos en del djurarter. Sålunda

företer en normal katt 'sham rage' efter injektion av LSD. Den skjuter rygg, fräser och

spottar, samt kan även slå med tassen i luften (efter hallucinerade objekt?). Andra forskare

har dock funnit motsatta effekter hos kattor, d v s 'taming'. - När en siamesisk 'fighting

fish' placeras i en mycket svag LSD-lösning, ändrar den sin normala horisontella ställning

och intar en lutande position med huvudet uppåtriktat. Den förblir orörlig i denna ställning

under långa perioder. - Enligt Cohen (82) bygger spindlar ett mer perfekt nät under LSD,

men ett mer oorganiserat under meskalin. - Försök med råttor tyder på att LSD hos dessa

skapar en sensation av att glida nedför ett lutande underlag, trots att de befinner sig på en

horisontell yta. Djuren pressar sig nämligen ned mot underlaget, samt skjuter sig bakåt med

frambenen (vilket de även gör i normalt tillstånd om underlaget verkligen lutas nedåt). Om

nu underlaget i stället lutas uppåt, upphör detta beteende, men återupptas när ytan sänkes

tillbaka till horisontalläget (396). Beträffande övriga beteendeexperiment, se t e 10, 60, 74,

184, 299.

3.3. Biokemiska effekter

Främst på grund av metodologiska svårigheter, har studiet av halluci-nogenernas biokemi

och metabolism hittills ej givit någon nyanserad och adekvat bild av

verkningsmekanismerna. Eftersom hela detta expansiva område är så ytterligt komplext,

vilket bl a resulterat i en mängd motsägelsefulla data, kommer här endast att beröras vissa

mer eller mindre godtyckligt valda fynd. En mer ingående review över hallucinogenernas

metabolism och interrelationer med serotonin, kolinesteras och katekolaminer har helt

nyligen genomförts av Giarman och Freedman (l37). I övrigt hänvisas den biokemiskt

orienterade läsaren

36.

till den mängd olika artiklar som presenterats av the New York Academy of Sciences

( 3 88 ) . Denna klassiska 'guldgruva' innehåller f ö även en serie artiklar över

neurofysiologiska effekter.

Vare sig LSD ges oralt eller parenteralt återfinns det huvudsakligen i plasma och galla. Det

binds i stor utsträckning till plasmaproteiner; i övrigt företer det ingen speciell affinitet för

någon påvisbar plats, utan förekommer i allt minskande koncentrationer i lunga, lever, njure,

hjärna, inälvor, mjälte, cerebrospinal vätska, muskler och fett. Ehuru inget hinder för passering

av hjärn-blod-barriären föreligger, har Axelrod (sid 435-444 i ref 388) kalkylerat att LSD

utövar sin effekt hos människa - med ett utgångsvärde av 1 mikrogram/kg - i en koncentration

av endast 0.0005 mikrogram per gram hjärnvävnad. LSD metaboliseras så gott som fullständigt

i levern, där det konverteras av levermikrosomer till 2-hydroxy-LSD, vilken substans saknar

psykotomimetisk aktivitet.

Sokoloff et al (sid 468-476 i ref 388) har visat att LSD ej framkallar några förändringar i

cerebralt blodflöde, vaskulär resistens, syre- och glykosförbrukning samt RQ vare sig hos icke-

psykotiska eller schizofrena individer. Uppenbarligen är sådana generella mått som over-all

cirkulation och allmän hjärnmetabolism alltför grova för att reflektera de subtila cerebrala

förändringarna, som sker vid LSD-påverkan.

Av större intresse är emellertid undersökningar av bl a Sankar et al (316) och Freedman

( 1 23 ) , där man påvisat att LSD höjer hela hjärnans serotoninnivåer upp till 40 %, samt

dessutom inducerar en mycket snabbare omsättning av serotonin (upp till 350 %). Bose et al

(55) har påvisat en liknande ökning av 5-HT i hjärnan efter cannabis. I en senare undersökning

fann Freedman (l24) att LSD och psilocybin sänker hjärnans noradrenalinhalt; minskningen var

kvantitativt liknande respektive ökning av 5-HT. Brom-LSD hade ej motsvarande effekter.

Freedman (l23) har dessutom visat att LSD inte ökar den hastighet med vilken 5-HT nedbrytes

eiler uppbygges, varför han antar att LSD förmodligen stimulerar en bindning av hjärnans

serotonin. Det förefaller sålunda som om LSD hallucinogena egenskaper inte beror på dess

antiserotonineffekter på perifera strukturer, utan korrelle-rar med förmågan att binda serotonin

centralt, vilken tolkning även stöds av Costa (87, 88). - Olika serotoninteorier i samband med

schizofrenibegreppet behandlas vid avsnitt 7 .1 .3 .

37..

En annan mycket viktig upptäckt har gjorts av Axelrod ( 3 3 ) , som har visat att kaninens

lungor innehåller ett N-metylerande enzym, som förvandlar serotonin till bufotenin (i två led)

och tryptamin till DMT. Dessutom katalyserar detta enzym N-metyleringen av

fenetylaminderivat, såsom meskalin och dopamin. Man har således hos däggdjur kunnat

påvisa metaboliska mekanismer, genom vilka dessa potenta psykotomimetiska substanser (t e

DMT) skulle kunna syntetiseras. Dessa fynd ger en ökad vikt åt observationen, att stora

kvantiteter 1-methionin och 1-tryptofan hos schizofrena framkallar en markerad försämring av

deras symptom. Båda dessa substanser kan tjänstgöra som precursors till bufotenin och DMT

enligt Smythies (347). I detta sammanhang kan även nämnas att Richter (301) redan 1942

intog 500 milligram tryptamin och beskrev känslor av overklighet samt förändringar i

sinnesstämning. Han betraktade emellertid sitt experiment som ett misslyckande.

Zsigmond et al (402) har jämfört psilocybin, bufotenin och 5-HT vad gäller antikolinesteras

aktivitet och ej funnit någon korrelation mellan denna aktivitet in vitro och dessa ämnens

hallucinogena effekter. I en tidigare undersökning (40l) med LSD fann man likaledes inget

samband; 2-brom-LSD inhiberade kolinesterasenzymet i större utsträckning än LSD-25 självt,

varför LSD psykotomimetiska egenskaper måste bero på någonting annat än dess

antikolinesteras aktivitet.

Cates et al (68) har undersökt endokrina funktioner och rapporterat, att LSD minskar

urinutsöndringen av noradrenalin mätt med vanillo-mandelsyra (VMA) samt av 5-HT mätt

med 5-hydroxy-indolyl-3-ättiksyra (5-HIAA).

En del forskare har undersökt biokemiska indikatorer på den kraftiga stress, som LSD

rimligtvis bör kunna framkalla genom dess säregna psykiska effekter. Weltman et al (385)

fann hos råtta, att LSD inducerade signifikanta ökningar av 17-ketosteroid nivåer samt

moderata ökningar av 17-OH corticosteroider. Hollister (l63,165) noterade hos människa en

ökning av fria fettsyror i plasma uppgående till 73, 1 1 5 och 85 % för respektive LSD,

meskalin och psilocybin. Denna ökning var dock ej relaterad till graden av stress, mätt mod ett

frågeformulär och med 'mood scales'. Han drar slutsatsen, att d e biokemiska förändringarna

förmodligen representerar en icke-specifik reaktion inför dessa stressorer. Alnaes & Skaug

( 2 4 , 2 5) har under sökt 17-OH corticostero-ider, kalium, magnesium, koppar,

ceruloplasmin, blodsocker och vissa enzymer i serum och röda blodkroppar hos neurotiska

patienter. Signi-

38.

fikanta förändringar återfanns endast vad gäller plasma 17-OH corti-costeroider; en ökning av

dessa inträffade dock endast när en psyko-dynamisk konflikt provocerades under LSD-

behandlingen. Man drar slutsatsen: 'It was found that LSD intoxication is not unconditionally a

stressful situation. If the mind 'just runs wild' without touching any stressful psychic material, no

increase is found. If the patient adjusts to a previous stressful situation, the increase is not found'.

Uppenbarligen krävs det mycken mer forskning för att klarlägga de motsägelsefulla resultaten

inom detta område. Det är inte utan förvåning man noterar hur sällan stressforskare har utnyttjat

den - subjektivt sett - potentiella stressorn LSD-25 i sina experiment.

3.4. Neurofysiologiska effekter

Ett mycket stort antal neurofysiologiska undersökningar av hallucinogener har publicerats under

de senaste 15 åren. Flertalet har behandlats elektrofysiologiska effekter i CNS, där man dels

studerat transmissionen i specifika synaptiska system, och dels effekter på spontan cerebral

aktivitet (se t e 295 , 335 , 386). Många av de neurofysiologiska rönen har publicerats och

diskuterats i serien Neuro-Psychophar-macology (Vol I-1959, Vol. 2-1961, Vol. 3-1964, Vol 4-

1965). Den enda översiktsartikel som f n finnes, är Evarts' (l09) från år 1957, i vilken han

behandlar LSD, meskalin, adrenokrom, marihuana samt nalorfin. Evarts´ review ingår i 'Del II:

Neurofysiologiska effekter' (388), vilken innehåller flera andra grundläggande artiklar (främst

beträffande EEG-effekter). Här skall i det följande endast vissa utvalda neurofysiologiska rön

ventileras.

Marazzi & Hart (246) har visat vid djurförsök att LSD inhiberar synap-tisk transmission, vilket

resulterar i 'release phenomena' (t e hallucinationer). De postulerade att det finns ett antal

centrecephala circuits, vilka verkar hämmande och filtrerande på afferent stimulation. Evarts (lll)

har funnit, att LSD (i massiva doser) interfererar med transmissionen genom laterala geniculate-

body hos katt. Han fann härvid att LSD inhiberar post-synaptisk response, vilket resulterar i

sensorisk isolation av cortex. Denna cortikala inhibition har verifierats i flera senare

undersökningar (48, 110, 247).

I vissa djurpreparat faciliterar LSD i låga doser (40 mg/kg) evoked potentials i cortex visavi

auditiva och visuella stimuli (196), medan däremot högre doser inhiberar denna response

(294); varken anatomisk lokus eller innebörden av dessa fynd är ännu utredda. Ej heller har

effekter på 'recruiting response' klargjorts (62, 110, 197, 294).

39.

Vad gäller lokalisationen i hjärnan, har studier med radioaktivt meskalin och LSD

(intravenöst) visat, att dessa substanser försvin-ner från hjärnan inom ca 45 minuter -

d v s när de första psykiska symptomen brukar infinna sig (307). Detta faktum, i

kombination med vetskapen om att endast 2/100-dels mikrogram passerar blod-

hjärnbarriären efter en oral standarddos, har lett till hypoteser om att de karakteristiska

hallucinogen-effekterna inte beror på själva preparatet, utan på någon okänd endogen

metabolisk process, vilken endast initieras av ifrågavarande hallucinogen.

Vid undersökningar av LSD distribution i hjärnan har man funnit en ojämn

koncentrationsfördelning. Sålunda är koncentrationen i corti-kala regioner avsevärt lägre i

jämförelse med subcortikala strukturer. Cohen (82) framhåller: 'It is in the diencephalon that

the extra-ordinary events occur. This region contains the limbic system, which modulates

emotional responsitivity; the reticular formation, which regulates awareness; and the

sympathetic and parasympathetic centers, which control dozens of physiologic functions, from

pupil size to bo-dy temperature. This locus of action of LSD is close to the tracts concerned

with filtering, comparing and matching sensory information". Snyder och Reivich (348) har

nyligen undersök LSD subcellulära loka-lisation i hjärnan på markattor. Den högsta

koncentrationen återfanns i hypofysen och corpus pineale (8 gånger högre koncentration jämfört

med cortex). Likaledes innehöll strukturer i talamus, hypotalamus och limbiska systemet mellan

2 - 5 gånger högre koncentration jämfört med neocortex, där f ö ingen skillnad kunde

observeras mellan vit och grå substans.

Skillnader mellan cortikala och subcortikala strukturer har även iakttagits elektrofysiologiskt.

Monroe et al (se ref 348) har undersökt LSD-effekter på människor med subcortikalt

inplanterade elektroder, och funnit en ökad aktivation i det limbiska systemet, vilket ej sam-

tidigt kunde registreras i neocortex. Marazzi o Purpura har funnit att meskalin resp LSD

framkallar en neocortikal inhibition samtidigt med en excitation i limbiska systemet (se ref

59). Man har även iakttagit, att LSD ökar spinala reflexer men inhiberar cerebrala synaptiska

förbindelser.

Som tidigare nämnts, har de flesta elektrofysiologer iakttagit en ökad EEG-arousal efter LSD,

varför man ofta dragit paralleller med stimulan-tia såsom amfetamin. Emellertid har flera

viktiga arbeten av Bradley & Key (57, 196) visat, att denna aktivation beror på yttre förhållan-

40.

den samt att den utplånas genom spinala tvärsnitt. Dessa forskare har arbetat med kattor med

implanterade elektroder och bl a jämfört effekter av LSD och amfetamin. I en normal,

stimulusrik miljö, gav båda preparaten en ökad aktivation både vad gäller beteende och EEG. I

en stimulusfattig miljö (sensory deprivation) noterade man däremot mycket liten arousal efter

LSD, men oförändrad sådan efter amfetamin. Man drog den slutsatsen, att amfetamin verkar på

synapserna inom retiku-lära systemet, medan LSD har en indirekt verkan, d v s att LSD

verkar på de afferenta kollateralerna till det retikulära systemet.

Enligt Bradley et al sänker alltså amfetamin tröskeln för direkt stimulation, medan LSD däremot

kraftigt sänker tröskeln för sensoriska stimuli. I själva verket blev kattorna så stimuluskänsliga

att försöken endast kunde utföras i särskilt ljudsäkra boxar. Då dessa kattor var opåverkade

kunde de snabbt habitueras till auditiva stimuli (toner), d v s den initiala aktivationen efter en

tonstöt avtog efter hand. Efter LSD kunde dock någon dylik habituering överhuvudtaget icke

påvisas; ännu efter 1½ timmes presentation av stimulus reagerade djuren med arousal response

både i sitt beteende och på EEG.

Till skillnad från LSD, förefaller EEG-arousal efter psilocybin (och ibogain) ej vara relaterad till

graden av sensorisk input. Psilocybin förmodas i stället ge en EEG-aktivation via depression av

det diffusa talamiska projektionssystemet (265).

41.

4. EFFEKTER PÅ SUBJEKTIVA OCH BETEENDEMÄSSIGA VARIABLER

I det följande lämnas en redogörelse för diverse undersökningar (närmast från 1950-talet), vilka

syftat till att belysa främst de psyko-tomimetiska effekterna på humanmaterial. Majoriteten av

dessa undersökningar har genomförts i laboratorie- eller sjukhusmiljö; de flesta härstammar från

USA.

4.1. Metodfrågor

Bland de amerikanska forskare, vilka systematiskt undersökt hallucinogenernas psykologiska

effekter, märks särskilt Rinkel och Abramson. Rinkel et al introducerade LSD 1949, och utförde

sedan många grundläggande kliniska studier (302 - 308). För att skapa en stabilare grund för

bedömning av erhållna resultat - med tanke på betydelsen av 'set' och 'setting' - bör dessa

forskares metodologiska tillvägagångssätt ventileras närmare.

Rinkel et al studerade LSD effekter på ca 100 normala frivilliga, vilka fick LSD oralt i doser om

1 mikrogram/kg. Före experimenten intervjuades fpp ingående samt underkastades somatiska

undersökningar; olämpliga individer gallrades ut. Sedan fpp fått LSD, observerades de först

kliniskt (individuellt) i ett sjukhusrum under fullt dagsljus; vegetativa och neurologiska symptom

registrerades alltefter förekomst; ver-baliseringar spelades in på band. Med denna teknik - vilken

f ö kan anses vara representativ för många andra undersökningar under 1950-talet - erhöll Rinkel

et al övervägande reaktioner, vilka karakteriserades som '...very similar to those found in

schizophrenia' (308). Rinkels grupp visade vägen för europeiska forskare, genom att poängtera

LSD värde som ett redskap inom experimentell psykiatri under en tid när denna substans höll på

att falla i glömska. De var även bland de allra första att undersöka psykotomimetikas effekter på

interper-sonella och sociala relationer (176, 313). En review av Rinkels arbeten återfinns i

(308).

Abramson, Jarvik et al (4-9, 151, 185-187, 223) fortsatte fr o m mitten av 1950-talet i Rinkels

fotspår, och utvecklade det kanske mest omfattande forskningsprogrammet rörande LSD effekter

på psykologiska funktioner som perception, kognition, motorik, motivation och emotion.

Metodologiskt arbetade man med både psykometriska batterier och med ett frågeformulär över

subjektiva effekter. Det sistnämnda bestod av 47 items, där endast positiva eller negativa svar

analyserades(test-retest-korrelation = 0,77). För att få time-response kurvor, administrerades

formuläret dels efter en ½ timme, och därefter vid fem till-

42.

fällen med en timmes mellanrum. Dose-response kurvor erhölls genom variation av

dosnivåer: placebo, 50 resp 100 mikrogram. Man företog även vissa fysiologiska

mätningar, bl a av pupilldiameter. Några typiska resultat återfinns i fig 3 och 4 sid44

(41). Övriga metodologiska bakgrundsdata - se ref 4, 11, 16, 17, 19, 76.

Rent allmänt kan sägas, att det stora flertalet amerikanska och även europeiska undersökningar

använt frågeformulärstekniken som ett medium att belysa de subjektiva aspekterna av

psykotomimetika (l6, 49, 150). Bl a har Linton & Langs (234) utarbetat ett 74-items for-

mulär, som ofta använts i olika sammanhang. Med hjälp av detta formulär studerade de sedan

empirisk 'clustering' av LSD-effekter, varvid fyra skalor utvecklades (235): "Scale A: loss of

inhibitions, elation, subjective feelings of having developed new powers of insight; Scale B:

loss of concact with environment, depriving it of a sense of meaning, and impaired sense of

identity and paranoid ideations; Scale C: body image changes, somatic symptoms, and

inhibitory effects; Scale D: fear of losing control, anxiety, and somatic complaints."

De metodologiska problemen i samband med psykofarmakologiska experiment är ofta mycket

svårlösta. Vad gäller olika beteende-mått på drogeffekter, har dylika frågor ingående ventilerats

av Uhr & Miller (366).De olika metoder som hittills använts för att registrera subjektiva

förändringar, t e psykiatriska intervjuer, bandinspelningar, frågeformulär, 'checklists', 'mood

scales' m m ger oftast en mycket opreciserad och otillfredsställande information. De

metodologiska svårigheter, som uppstår när man söker mäta drogeffekter så 'renodlat' som

möjligt, hänger ofta samman med problemen att bemästra ovidkommande suggestionseffekter.

Att dylika förväntningsattityder kan ha en genomgripande effekt på olika nivåer - fysiologisk

response, beteende, fenomenologi - har bl a påvisats vid placeboförsök, utförda av

Frankenhaeuser et al (121, 122), liksom i övrigt vid hypnosexperi-ment. - Som framgått av det

tidigare redovisade, framstår dessa problem i akut form, när det gäller att kvantifiera effekter av

hallucinogener. Detta av olika skäl: förutom den enorma betydelsen av 'set' och 'setting',

beledsagas sålunda de (dominerande) para-normala upplevelserna under LSD ofta ej av

förändringar i overt beteende; dessutom är dessa säregna och subtila fenomen, vilka (ständigt)

fluktuerar i intensitet och hastighet, mycket svåra att förmedla till Utomstående; själva akten att

beskriva dessa upplevelser, kan i själva verket vara fullt tillräcklig för att förändra detsamma.

Elkes (108) anför i detta sammanhang: 'in all psychotropic drug effects, therefore, overt

behavior, including the ordinary currency of language,

43.

Figur 3 /sidans övre hälft/ resp. Figur 4 /undre hälften/ (Från ref 41)

DO YOU FEEL DIZZY? IS YOUR HEARING ABNORMAL?

OBJECTIVE AND SUBJECTIVE effects vary with dosage as shown here. The data

plotted in black are for the increase in size of PUPIL; the number of positive

responses to questions like the

ARE YOU NAUSEATED?

ones at the top of the page are shown in color. The objective and subjective measures

vary in a similar manner. The data are from an experiment done by Harris Isbell of the

University of Kentucky.

80

60

40

20

0

PO

SIT

IVE

RE

SP

ON

SE

S (

PE

R C

EN

T)

TIME (HOURS)

ARE YOU ANXIOUS? DO YOU FEEL AS IF IN A DREAM? ARE SHAPES AND COLORS ALTERED?

80

60

40

2

0

TIME (HOURS)

SUBJECTIVE REPORT on physiological and perceptual effects took the drug. The curves show the per cent on the group giving

of LSD was obtained by means of a questionnaire containing 47 positive answers at each time. The gray curves arc for those given

items, the results for six of which are presented. Volunteers were an inactive substance, the broken black curves for between 25 and

Questioned at one-hour intervals beginning half an hour after they 75 micrograms and the solid black curves for between 100 and 225.

20

16

12

8

4

3

2.4

1.8

1.2

CH

AN

GE

IN

PU

PIL

SIZ

E (

MIL

LIM

ET

ER

S)

CH

AN

GE

IN

PU

PIL

SIZ

E (

MIL

LIM

ET

ER

S)

PO

SIT

IVE

R

ES

PO

NS

ES

57 86 114

Subjecti

ve repor

t

Subjecti

ve repor

t

pupil resp

onse

Subject

ive

object

ive

0

.6

1140

3

2.4

1.8

1.2

0

.6

20

16

12

8

4

0

PO

SIT

IVE

RE

SP

ON

SE

S

LSD DOSE (MICROGRAMS PER KILOGRAM)PSILOCYBIN DOSE (MICROGRAMS PER KILOGRAM)

1 1,5

0 1 2 3 4 5 6 0 1 2 3 4 5 6 0 1 2 3 4 5 6

0 1 2 3 4 5 6 0 1 2 3 4 5 6 0 1 2 3 4 5 6

44.

can be but a segment of the evidence; the larger portion lies within, and requires special and

many novel techniques for its adequate description, let alone understanding .... In the area

under discussion, the behavioral approach is selflimiting, and one which loses information.

On the other hand, such information as is accessible to subjective inquiry is apt to be

descriptive, anecdotal, and in the absence of adequate calibration, very difficult to measure.

It is out of the discrepances, dissatifica-tion and tensions of this dilemma that new methods

of inquiry into these highly subjective states are likely to emerge'.

4.2. Subjektiva effekter

Vid de allra flesta undersökningar har man kunnat konstatera, att hallucinogenerna i främsta

hand modifierar perceptuella, kognitiva och emotionella funktioner. Här följer närmast en

beskrivning av karakteristiska förändringar inom dessa mentationer; deskriptionen bygger på

kliniska iakttagelser och fenomenologiska data främst från 'psykotomimetiska'

undersökningar.

4.2.1. Perceptuella anomalier

4.2.1.1. Visuell perception

En av de mest kännetecknande LSD-effekterna är förändringar i visuell perception. Med

öppna ögon rapporterar de flesta individer en mycket starkt intensifierad upplevelse av färg

och ljus: objekt i omgivningen får en sorts utstrålning, medan färger upplevs intensivt

lysande och mättade. Även rymden mellan föremål förefaller mer 'synbar', som om själva

luftrummet hade blivit konkretiserat, samtidigt som en skärpa i ytdetaljer framträder. I detta

sammanhang kan nämnas, att Sechehaye´s (331) schizofrena patient refererade till det första

tecknet på hennes utbrytande psykos såsom '... an illuminated vastness, brilliant light, and the

gloss and smoothnees of material things'. Hon kallade sin schizofrena värld för 'the land of

intolerable glare'.

Uppenbart sker en ökad inverkan av stämningsläge ('mood') på percep-tionsprocesserna

under LSD: euforiska fpp beskriver färger såsom ljusa och glada; om en omsvängning sker

till depression, mörknar färgerna eller bleks ut. Detsamma gäller även (social) perception av

andra människor. En observatörs fysionomi kan sålunda förefalla ondskefull eller vänlig

alltefter fp:s affektiva tillstånd. Omvänt gäller även att observatörens emotionella beteende

styr perceptionen hos fp. Han behöver t o m bara spänna blicken hotfullt mot fp - med

bibehållande

45.

av ett i övrigt neutralt ansiktsuttryck - för att denne skall varsebliva hela ansiktet som förvridet.

Författaren har själv (272) utfört denna manöver på en student, som ditintills ej sagt sig uppleva

någon som helst LSD-påverkan. Denne fp hallucinerade nu plötsligt hur ett par genomträngande

"kalla" strålar utgick från mina ögon. Den affektiva reaktionen utgjordes härvid av en stark

isoleringskänsla med paranoida inslag (han vågade ej sa mig i ögonen på flera minuter).

Cohen (82) karakteriserar det antydda samspelet mellan perception och emotion enligt följande:

"The LSD state is, in essence, one of greatly heightened suggestibility, with environmental cues

sensed most exquisitely. This sensitivity can assume extraordinary proportions, to the point

where the observer´s mind "can be read" from the minutest changes in tone, facial expression or

posture. The loss of his customary defen-siveness makes the subject much more responsive to

these sensings. He responds, or overresponds, to the explicit or implicit signals of his associates

with exaggerated mood swings... What has already been said indicates that believing is as much

part of seeing as seeing is believing.

Vår synförmåga tycks ha utvecklats i (subsidiärt) syfte att tjäna organismens livsduglighet

snarare än att tillåta en "ren" perception av objekt. Under LSD kan förhållandet bli omvänt:

objektet upphör att tjäna någon symbolisk meningsfullhet, och blir i stället ett "Ding an Sich". Ett

rött trafikljus kan komma att utgöra ett objekt av enastående skönhet i stället för en symbol för

fara, d v s objektet transformeras till något rent perceptuellt snarare än något rationellt. Många

individer upplever sålunda under LSD en ny medvetenhet om den fysikaliska skönheten i

omvärlden.

4.2.1.2. Illusioner och hallucinationer

De kvantitativa och kvalitativa förändringarna (hypersensitivitet) i visuell perception leder ofta

till illusioner eller hallucinationer. Som tidigare påtalats, förekommer dock egentliga

hallucinationer mer sällan. De flesta LSD-betingade visuella fenemen är illusioners en spricka i

väggen identifieras t e som en orm. Exempel på komplexa illusioner utgör de synbarliga rörelser,

som fpp ofta anger sig se hos solida föremål. Dessa börjar röra sig, ändrar form och storlek -

blommar "andas", rummets väggar böljar fram och tillbaka (ofta i takt med den egna and-

hämtningen). Även andra typer av perceptuella förvrängningar rapporteras, t e suddiga konturer,

förvridet perspektivseende samt förändringar i avståndsbedömning (ofta en överestimation).

Vidare upplever fpp ibland hur flata föremål tenderar att anta en 3-dimensionell karaktär.

46.

Motsatsen kan även ske: vissa fpp har beskrivit att de sett omgivande observatörer såsom 2-

dimensionella pappfigurer.

De visuella anomalierna blir än mer markanta med slutna ögon. Vanligast är kanske förekomsten

av färgkaskader, blixtar samt geometriska kon-figurationer, spindelnät, spiraler m fl s k form-

konstanter - en term präglad av Klüver (201, 202). Dessa syner växlar ständigt i en kontinuerlig

ström och ses oftast i färg. Även mer komplexa föremål och figurer (landskap, djur,

människoansikten) brukar så småningom infinna sig.

Enligt Wikler (389) förefaller LSD framkalla i huvudsak identiska visuella anomalier jämfört

med de meskalin-inducerade (201, 202). Andra har dock iakttagit en större benägenhet för

formkonstanter, samt mer intensiva färgvisioner under meskalin än under LSD (270).

4. 2 . 1 . 3 . Övriga perceptuella anomalier

I jämförelse med visuell perception förekommer övriga sensoriska anomalier mycket mindre

frekvent. Ibland förekommer dock en hyperakusi, liksom en del akustiska sinnesvillor och

felaktiga tolkningar av ljud. Även enkla auditiva hallucinationer (t e en klocka som ringer) samt

mer komplexa sådana (konversationer mellan imaginära individer, for individen obekanta

musikstycken m m ) har beskrivits. Att lyssna på (befintlig) musik anges vidare utgöra en ytterst

estetisk upplevelse. Vad gäller lukt- och smakförnimmelser har följande anomalier beskrivits:

cigaretter känns helt smaklösa, en metallisk eller bitter smak förnimmes på tungan, samt

olfaktoriska hallucinationer av t e vitlök. Modifikationer i taktil perception nämns också; de består

vanligen av en ökad sensitivitet för textur, samt parestesier i händer och fötter.

Synestesi. - Under LSD kan associationsbanor, som normalt begränsas till en enskild

sinnesmodalitet, korsa över till andra sinnen. Ett stimulus som t e handklappning kan framkalla ett

färgintryck, ett nålstick på huden orsakar en visi on (hallucination) av en cirkel o s v . Dessa

synestegier kan sägas representera en disinhibitio n av sådana neurala processer, vilka normalt

hindrar sensorisk excitation från en sinnesmodalitet att strömma över i en annan (82).

4.2.2. Störningar i kognition och tal 4.2.2.1. Kvantitativa förändringar.

Under LSD-påverkan noteras mycket ofta en starkt ökad associationsbe-nägenhet; tankar och

idéer rusar iväg på ett stundtals okontrollerbart sätt. Detta gör att fpp finner det svårt att meddela

sig med omvärlden,

47.

tankarna liksom glider undan. De fragment som verkligen verbaliseras, framstår for en

utomstående som 'bizarra', eller klassificeras son en manisk idéflykt; i själva verket har de ofta ett

logiskt samband för individen själv, ända tills han försöker kommunicera ut dem. Svårigheterna

med att finna adekvata ord och uttryck kan göra att fp i stället blockeras eller vägrar att tala

(negativism). Detta behöver dock ej ha sin orsak i alltför många associationer, utan kan även bero

på motsatsen (ett slags 'vakuum'-tillstånd utan några medvetna tankar). Andra orsaker till perioder

av tystnad kan varar, att fp är upptagen med fantasier, hallucinationer m m, eller att han trott sig

redan svarat på en fråga när han i själva verket inte sagt någonting. Den ökade mängden av associa-

tioner medför som lätt inses till försämringar i målinriktat tänkande samt till allmänna

koncentrationssvårigheter. En stor del av de intellektuella försämringar som LSD ger upphov till,

förefaller hänga samman med den minskade förmågan att utestänga irrelevanta sidoassociationer;

det är på denna inhibitoriska kapacitet, som vårt normala tänkande uppenbarligen har sin grund.

4.2.2.2. Kvalitativa förändringar

De kognitiva processerna undergår även kvalitativa modifikationer. Vanligt är, att tankarna blir

"eidetiska', dvs en idé framstår fullt synbar. Förutom denna ökade förmåga att visualisera tankar

och begrepp, får även tankeverksamheten en stark emotionell färgning. Cohen (82): "In the pre-

logical world of LSD, thought and emotion are inseparable ... One recognizes that the separation of

thinking from feeling must have been a recent evolutionary development'. En möjlig förklaring till

detta 'intrång' av emotionella och visuella komponenter i de kognitiva tankeprocesserna kan vara

den LSD-betingade reduktionen av synaptisk inhibition ('release phenomena', disinhibition), vilken

tidigare påtalats.

En annan kvalitativ förändring utgör den konkretisering av mentala processer, vilken medför att

omdöme och abstraktionsförmåga minskar. Sålunda kan innebörden i ordspråk som 'En fågel i

handen ...' ofta ej längre abstraheras; i stället sker en tendensen att visualisera fågeln ifråga.

Hänsyftningsidéer och andra vanföreställningar har också observerats. Ofta leder den ökade själv-

referensen till rena paranoida; idéer, vilka ej går att korrigera intellektuellt. Även den kognitiva 'as

if'-förmågan går delvis förlorad, något som Mc Kellar (256) benämner 'half-belief: 'Some subjects

exhibited half-belief or full belief identifications of themselves with a variety of improbable

objects, i.e. a table. These exaggerated forms of empathy with inanimate things occur quite

frequently in poetical forms of thought, though some distinction between 'I feel

48.

as if I were' and 'I am' is maintained by poets, as it usually was by our mescaline subjects

also. Retention of this 'as if' and lack of a tendency to confuse analogy and identification

seems to be one of the hallmarks of insight and sanity'.

4.2.2.3. Selektiv uppmärksamhet

Som nyss berörts, kan man ofta notera en sänkt koncentrationsförmå-ga vid prov på t e praktisk

problemlösning. Detta gäller särskilt under kulmen av LSD-reaktionen, då

uppmärksamhetsspännvidden vanligtvis är starkt förminskad. En plausibel förklaring till detta är,

att LSD minskar den normala, kortikala kontrollen över tankar, begrepp eller idéer, vilket

resulterar i en ökad associationsbenägenhet och tankeflykt. På detta sätt berövas individen sin

förmåga till koncentration på en specifik sensorisk input, samtidigt som alla inkommande

sensoriska data tycks tillägnas lika stor betydelse.

När emellertid fpp ej belastas med uppmärksamhetskrävande prov, utan själv får styra och

selegera sin uppmärksamhet, kan LSD i stället avsevärt förhöja individens selektiva

uppmärksamhetskapacitet. Under dylika premisser kan LSD sålunda skapa en ökad förmåga att

utesluta tillfälliga, ovidkommande distraktioner tillika med perifera associationer. Enligt Cohen

(82): 'The complete focus is on the object; extraneous time-space considerations cease to impinge.

A few people can experience such total attention spontaneously. With LSD this timeless, selfless

relationship with the percept is achievable by many. When it happens, the object is invested with

profound significance ... These brief 'super-conscious' bursts have not been satisfactorily studied

with precision methods, and their analyses will be most difficult. In the religious and philosophic

literature, such names as religious experience, cosmic consciousness, and integral thought have

been applied to analogous states. No neuroanatomic reason exists to suggest that we are not

capable of rare and transient transactions of superlative knowing ... Intuition, creativity, telepathic

experiences, prophecy - all can be understood as superior activities of brain-mind function'.

4.2.2.4. Tidsestimation

Under LSD rubbas tidsuppfattningen hos de flesta: tiden tycks rusa iväg, eller stå still. Vilketdera

som uppleves, beror sannolikt på vilket stadium av självmedvetande fp befinner sig. Under den

tidigare fasen av LSD-intoxikeringen, när fp fortfarande bara 'observerar' olika skeenden i

omvärlden, leder de intensifierade upplevelserna härav till att objektiv tid synes släpa efter. När

(om) han uppnår det stadium

49.

då något självmedvetande ej längre existerar ('ego-death'), existerar ej heller längre någon tid

('tiden står still'). Detta tillstånd kan for vissa individer leda till en transcendental

(psykedelisk) upplevelse, medan andra (oförberedda eller inflexibla) fpp grips av djup panik.

4.2.3. Affektiva reaktioner

En del forskare har påpekat förekomsten av utpräglad eufori med inslag av maniskt beteende.

Ofrivilliga skratt har ofta observerats: fpp har beskrivit hur de plötsligt känt ett nästan

obetvingligt behov av att skratta utan någon som helst yttre anledning. Euforin är ofta förenad

med motorisk aktivitet. Men även passiva och apatiska sinnesstämningar har beskrivits.

Depressiva reaktioner med mer eller mindre stark ångest har rapporterats. Tecknen på

depression kan vara förenade med gråt, irritation, aggressivitet och - mer sällan - kata-

strofkänslor; eller också kan man se en passiv tillbakadragenhet med indifferent, autistiskt

beteende. Omväxlande faser av eufori och depression har ibland observerats. De paranoida

reaktionerna har tidigare berörts.

Förändringar i "body image": depersonalisation.

Ofta har fpp beskrivit en känsla av främmandeskap inför den egna kroppen: denna förefaller

att vara en diffus massa, med undantag för de delar som man riktat uppmärksamheten mot.

Fpp rapporterar även förändringar i storlek eller utseende hos hela kroppen eller delar därav:

den kan upplevas såsom förminskad eller förstorad; som om den svävade fritt eller som om

den vore blytung. Icke ovanligt är att känslan av kontakt med den egna kroppen går helt

förlorad. Vissa fpp upplever sig 'flyta omkring' i rummet och kan t o m 'se' sig själva på

distans. - Oftast upplever fpp samtidigt starka overklighetskäns-lor: föremål och människor i

omgivningen förefaller overkliga och främmande (derealisation). Denna förlorade

'evidenskänsla' når slut-ligen sin kulmen i och med att individens 'ego boundaries' börjar lösas

upp, så att även jag-upplevelsen antar overklighetskaraktär. Flera forskare har menat att denna

upplevelse innebär en verklig splittring av personligheten. Tillståndet har tidigare påståtts vara

av schizofren natur, eftersom fpp upplever att deras verkliga jag har förändrats, och att de

känner det som om de vore avskilda från den övriga världen.

4.2.4. Störningar i autonoma nervsystemet.

Den första symptomen på LSD-påverkan brukar utgöras av en del vegeta-

50.

tiva besvär, vilka dock är av övergående natur. Sålunda klagar ibland fpp över yrsel,

huvudvärk, illamående, kallsvettningar o d. Vidare rapporteras känslor av matthet, minskad

aptit, vågor av köld eller värme, samt en viss darrning i hela kroppen ('inre tremor'). Sympto-

men brukar visa sig ca en halvtimme efter det LSD intagits, men vanligtvis försvinner de efter

ytterligare någon halvtimme, för att i stället efterträdas av de psykiska reaktioner, som

beskrivits i det föregående. - Den nuvarande tendensen är att betrakta de somatiska effekterna

mer som en kanalisering eller ett försvar gentemot diffus ångest, än som rena fysiska

drogeffekter (216, 235). De kan även ses son suggestionseffekter, eftersom Abramson

observerat ovanstående symptom efter placebo administrerad som 'LSD' (ll)

4.3. Psykometriska och övriga objektiva data

Abramson et al (4-8, 151, 185-187, 223) diverse testbatterier

funnit, att LSD medförde en signifikant försämring av sådana funktioner som bl a perception

(4,6), minne (185), uppmärksamhet och koncentration (187, 223) samt förmåga till att lösa

enkla matematiska problem (l86). I motsats till en del andra forskare fann även Abramson et

al en försämring i intellektuella funktioner, mätta enligt Wechsler-Bellevue (223). Till

skillnad från tidigare undersökningar använde man sig emellertid här av ganska höga doser

(upp till 200 mikrogram), vilket kan vara en förklaring till de motsägande resultaten angående

detta test. Vid sina undersökningar kunde dock Abramson et al ej finna några markanta

signifikanta försämringar vid prov på manuell reaktionstid (7); motorik: Pursuit rotor test och

Steadiness ( 5 ), Bender (8) samt omedelbart minne, Digit span (185). I allmänhet har

Abramsons experiment visat, att de psykologiska funktionerna försämras med tilltagande dos

(se t e 5, 151, 185).

Kometsky et al (206) har rapporterat relativt god överensstämmelse mellan objektiva och

subjektiva effekter av några farmaka - däribland LSD - på ett batteri bestående av

psykomotoriska prov. För ett givet farmakon var dock de interindividuella korrelationerna

ganska låga. Man fann också att LSD påverkade resultaten på fler test än något annat ämne.

Dock noterades inga signifikanta försämringar vid Pursuit rotor test, vilket enligt författarna

ger en antydan om att LSD har mindre verkan på den motoriska koordinationsförmågan än på

perceptu-ella och intellektuella processer.

Katz (194) har i en artikel betonat, att LSD överhuvud taget har en påtaglig effekt på de

psykomotoriska funktionerna, på perception och

51.

tankeprocesserna. Benda & Orsini (44) har rapporterat signifikanta försämringar vad beträffar

reaktionstid, sifferrepetition (8 siffror framlänges, 6 siffror baklänges), estimation av tid samt

spegel-ritning. Författarna framhåller att resultaten visade en systematisk oförmåga hos fpp att

kvarhålla ett förutbestämt, målinriktat beteendemönster utöver en kort tidsperiod.

I Sverige har Brattemo & Lassenius (58) undersökt 1 3 fpp med ett ordspråkstest samt en

del psykomotoriska och perceptuella test. Vid ordspråksprovet fick man en kraftig

försämring vad beträffar totala antalet korrekta tolkningar samt även signifikant försämrade

resultat i fråga om abstrakt tänkande. Vid de övriga testen - däribland ett prov på verbal

rörlighet - noterades också en markant försämring av de undersökta funktionerna.

Netz et al (272) har studerat effekter av LSD på normala fpp prestationer i ett schizofreni-

diskriminerande testbatteri och funnit signifikanta försämringar vid de flesta proven. Speciellt

vid Apparent motion noterades mycket låga tröskelvärden under LSD. Vid ett uppmärksam-

hetsprov (tonstötar) fann man vidare en mycket påtaglig försämring.

Beträffande experiment över perceptuella funktioner kan följande exempel nämnas. Hartman &

Hollister (148) har funnit att den subjektiva färgupplevelsen förstärks av hallucinogener,

samtidigt som objektiva mätningar av färgperception visade en viss nedsättning i förmåga till

diskrimination av nyanser (synestesieffekter?). Carlson (67) har demonstrerat hos normala fpp,

att LSD höjer den absoluta visuella tröskeln (mer för tappar än för stavar), vilken effekt ej kunde

visas bero på faktorer som mydriasis, ouppmärksamhet, interferens med hallucinationer m m.

Carlson framhåller, att denna LSD-effekt är förenlig med en inhibition av synaptisk transmission

i cortex. Kohn et al (205) har påvisat en ökning av ögonrörelser efter LSD; antalet 'flicks'

fördubblades jämfört med det normala. Resultaten visar en viss överensstämmelse '... with a

deficiency of neural inhibition which should result in an increase of visibility of stabilized

targets' (vilket också inträffade). Takashina (363) och Keeler (193) har visat, att LSD resp

psilocybin orsakar en ökning av CFF (critical fusion frequency of flicker).

Bakgrunden till de visuella hallucinationerna har även penetrerats. Vissa data tyder på att de

elementära perceptionerna av geometriska mönster ('formkonstanter') är en funktion av retinal

stimulation (399); Krill et al (208) fann likaledes signifikanta förändringar i retinal

52.

funktion just vid d e tillfällen fpp hallucinerade. I en annan undersökning fann Balestrieri (36)

att dylika form-konstanter uppgick till 90 % av antalet rapporterade hallucinationer; d e övriga

komplexa hallu cinationerna föregick aldrig d e elementära. Krill et al (209) har administrerat

LSD till 24 helt blinda individer. Bland dessa rapporterade 1 3 st visuella hallucinationer

liknande dem, som förekommer hos normalt seende fpp; samtliga 1 3 hade haft viss synförmåga

tidigare i sitt liv. Hos medfött blinda individer (4 st) förekom dock inga LSD-inducerade

visuella hallucinationer. Man fann även, att LSD inducerade avsevärt fler non-visuella

hallucinationer hos d e blinda fpp, jämfört med normalt seende (auditiva i 1 5 fall, taktila i 2 1 ,

olfaktoriska i 8 samt smakhallucinationer i 5 fall).

d e Shon et al (97) har undersökt 5 normala fpp med Rorschachtestet. I tre av protokollen fann

man tolkningar med klart schizofrena drag. Även en del paranoida tolkningar förekom von

Felsinger et al (115) har gett Rorschach-testet till 1 0 normala fpp och därvid gjort följan-d e

iakttagelser: 'LSD has produced greater and more profound changes in the results of Rorschach

testing than any other drug we have studied. These changes are not striking conversions of

normal t o psychotic, but rather consistent expansive exaggerations of the predrug personality in

which structural weaknesses and immature factors are magnified. In some individuals already

characterized by pathological signs, such a process may produce a 'psyhotic' picture. The process

itself is better viewed, w e believe, as a release of existing tendencies rather than a creation of

new elements'.

Av ovan refererade undersökningar framgår, att LSD verkar 'primitivi-serande' på bl a sådana

funktioner som perception, psykomotorik, tanke-förlopp, verbal rörlighet och uppmärksamhet.

Intellektuella processer tycks emellertid varar intakta vid lägre doser, men alltefter tilltagan-d e

dos försämras även dessa funktioner.

De exempel som givits ovan, t o r de räcka for att belysa d e allmänna tendenserna. I övrigt

hänvisas till t e följande psykometriska och kliniska undersökningar av minnes- och intellektuella

funktioner (206. 287, 302, 303, 304, 317, 343, 383); emotion, "mood", "personality" (97, 99,

116, 224, 260, 343) Roschach (224, 302, 317, 343 ); depersonalisation (259, 332) social

interaktion (70, 176, 215, 222, 342).

4.4. Kritiska synpunkter

De data. som kunnat härledas från psykometriska undersökningar, har ofta

53.

varit motsägelsefulla och tvetydiga; generaliseringar från dem har varit 'biased' och

överdrivna (161). Deras värde kan ofta sättas i tvivelsmål, eftersom man ej kunnat

kontrollera eller ens tagit hänsyn till motivationella faktorer. Jämförelser mellan olika

experiment har dessutom försvårats, därför att man ej beaktat sådana faktorer som

dosstorlek, tillslagstid, duration av maximala effekter m m.

För att utreda de relativa verkningarna av varierande doser genomförde Klee et al (l9S) en

undersökning, vid vilken man gav 1 2 normala fpp LSD i en logaritmisk serie på 1 , 2, 4, 8

samt 16 mikrogram/ kg kroppsvikt. Den största enskilda dos man gav var på 1.654 mikrogram,

vilket måste anses som en oerhörd kvantitet, när man tar i beaktande att 7 5 - 1 0 0 mikrogram är

tillräckligt för att framkalla grava psykiska störningar. I sin undersökning tyckte sig Klee et al

finna fyra s k 'fundamentala* effekter av LSD, vilka - trots olika doseringsnivåer - kvalitativt

sett var mycket lika för de flesta fpp:

a) Tankeprocesser: Här noterade man försämrat närminne (vilket antagligen hänger samman

med förryckt tidsupplevelse), svårigheter med att koncentrera tankarna på förelagda uppgifter

samt en försämring i förmågan till abstrakt resonemang (mätt med hjälp av

ordspråkstolkningar). Dessa funktioner försämrades successivt med ökad dos, samtidigt som

tendensen att dra sig undan in i ett autistiskt tillstånd tilltog med dosen. Vid 1 6 mikrogram/kg

kunde fpp inte ens repetera orden i en kort mening, ej heller gick det att genomföra

ordspråkstestet vid denna dosnivå.

b) Perception: Visuell perception förändrades i varierande grad vid alla doser. Vid 1

mikrogram/kg upplevde fpp visuella förvrängningar på så sätt att avstånd, storlek och konturer

på människor och objekt förändras. Inga egentliga hallucinationer av föremål förekom vid små

doser, utom när fpp slöt ögonen. Vid stora doser fann man mer intensiva upplevelser än vid små

doser, men kvalitativt var de lika. Vid 1 6 mikrogram/kg förekom allmänt hallucinationer av

färger, mönster och objekt, samtidigt som fpp nu hade svårare för att skilja mellan hallucinato-

riska och verkliga föremål Även somestetiska upplevelser (t e kryp-ningar i kroppen) tilltog i

intensitet med ökad dos.

c) Fysiologiska effekter: Man fann här, att de vegetativa störningarna blev alltmer markanta

vid högre doseringar.

d) Tillslagstid ('onset'): Vid 1 mikrogram/kg dröjde det 30 min eller mer innan de första

symptomen visade sig, medan vid 1 6 mikrogram/

54.

kg verkningarna kom inom 1- 5 min efter det att LSD intagits. Psykologiska och fysiologiska

effekter nådde i allmänhet sin kulmen inom 1 - 2 timmar efter administreringen vid de lägre

doserna. Vid stora doser uppnåddes maximala verkningar inom 45 min och de varade ca 3

timmar.

Varaktigheten av olika symptom fann man också öka med dosens storlek. Vid 1 mikrogram/kg

var de flesta symptomen borta efter 6 - 8 timmar, nedan vid 1 6 mikrogram/kg hallucinationer

och en del tankestörningar varade ända upp till 24 timmar.

Med denna undersökning har man således kunnat påvisa ett direkt kvantitativt samband mellan

dosens storleksgrad och de psykofysiologiska verkningarna av LSD. Detta samband gäller dock

endast för de 'fundamentala' effekterna, som beskrivits ovan. Dessa måste skiljas från andra

symptom, som varierar avsevärt mellan olika individer och vilka tycks bero mer på individuell

predisposition än på dosens storlek (Klee et al, 199). Exempel på sådana symptom är paranoida

vanföreställningar, panikreaktioner samt psykotisk depression. Klee et al anför även att ...'we

observed considerable variations in the effects of the same dose in different subjects - even with

respect to the fundamental effects of LSD - but relative consistency of effects when the same

dose was repeated in a given subject'.

Den allvarligaste kritiken man kan rikta mot de flesta psykometriska och psykologiska

undersökningar från 1950-talet gäller dock inte doseringsfrågor, utan fastmer frånvaron av

djupare insikt i betydelsen av sådana faktorer som ej har direkt att göra med

hallucinogenpreparatet per se. Dessa yttre ('extra-drug') faktorer har tidigare i uppsatsen

refererats till under termer som 'set' och 'setting'. En mer preciserad definition av dessa begrepp

har givits bl a av Leary (216):

'Set refers to that which the subject brings to the situation, his earlier imprintings, his

learning, his temperament, his emotional, ethical and rational predilections and, perhaps

most important, his immediate expectations about the drug experience.

Setting refers to the environment, social, physical, emotional, to the milieu of the session. The

most important aspect of setting is the behavior, understanding and empathy of the person or

persons who first administer the drug and who remain with the taket for the period that the drug

is in effect'.

55.

Unger har ingående behandlat dessa frågeställningar i en review, som varmt kan

rekommenderas (367). Han fäster här uppmärksamheten särskilt på skillnaden mellan

'invarianta' drogeffekter och 'extra-drug'-effekter. Med d e förra avser Unger sådana reaktioner,

som beror (i främsta hand) på själva preparatet, alltså oberoende av individens personlighet,

den yttre miljön eller parternas förväntningar. Till dylika invarianta hallucinogen-reaktioner

räkna Unger: a ) d e perceptuella förändringarna, b) depersonalisationsupplevelserna, c ) det

ogrumlade ('nondelirius') medvetandetillståndet, samt d ) 'the retrospective impressiveness of

the drug experience'. Han framhåller vidare: 'Bxtra-drug variables, which have been

uncontrolled and largely unrecognized until recently, are apparently responsible for much of

the variance erroneously attributed to specific drug action'. Frånsett den inter-individuella

variationen i affektiva och kognitiva reaktioner, kan man även iaktta en systematisk variation

härvidlag, vilket tyder på att andra - yttre - faktorer är av betydelse. Unger är alltså av den

åsikten, att d e emotionella och kognitiva ('ideational') reaktionerna i stor utsträckning styrs av

andra faktorer än själva hallucinogenpreparatet eller individens egen personlighet.

Trots bruket av konventionell 'double-blind' design, har man således vid tidigare experiment

med hallucinogener ej kunnat kontrollera d e intrikata suggestionseffekterna. Emellertid har

Pollard et al (291) nyligen presenterat ett nytt tillvägagångssätt vid studiet av 'rena'

drogeffekter. Man har sålunda administrerat hallucinogener i en modifierad sensory

deprivation - situation (s k sensory attenuation): fp immobiliseras (bindes fast) på en

gummimadrass: händerna placeras i bomullshandskar; hörlurar med 'white noise' appliceras;

synfältet begränsas genom placering av en skärm några decimeter framför fp ögon.

Fp lämnas härefter ensam, men står i kontakt med experimentledaren

via hörlurarna. Han instrueras att rapportera sina upplevelser allt-

efter som han själv finner lägligt; allt han säger spelas in på band.

Vid vissa intervall administreras sedan ett standardiserat test-batte-

ri. Under andra perioder utestängs alla afferenta stimuli (t e white

noise) totalt. 'This standardized procedure, with structured tape

recorded instructions and tests and sensory control, was used t o

eliminate some of the uncontrolled variables t o the greatest possible

extent' (291). Resultaten av dessa experiment har nyligen presenterats

i bokform (292); man har noterat många intressanta drogreaktioner, som

tidigare ej framkommit i litteraturen. Tendensen är, att fpp ofta alls

ej upplever några av d e säregna hallucinogen-effekterna - ända tills

experimentet avbrytes och d e träder ut i den normala, stimulusrika omvärlden.

56.

5. DEN PSYKEDELISKA UPPLEVELSEN

5.1. Allmän bakgrund

Som inledningsvis påtalats (se 1.1.) har man under 1960-talet arbetat med hallucinogener

under helt nya utgångsbetingelser. I stället för den psykotomimetiska approach, vars

konsekvenser och effekter beskrivits under 4., har man alltmer ägnat sig åt de

transcendentala upplevelser (se sid 6), som ofta uppstått tack vare en intensiv

förberedelseperiod samt en positivt inställd yttre miljo. Redan 1957 framhöll Osmond

(280) i en numera klassisk artikel, att många forskare blivit alltmer medvetna om att

LSD-upplevelsen inte alltid kunde likställas eller jämföras med schizofreni såsom detta

begrepp i allmänhet uppfattas. Många försökspersoner uppgav sig tvärtom ha ovanligt

vitala, insiktsfulla och lyckliga upplevelser, som beredde dem en ökad förståelse för sig

själva, för sina medmänniskor och för förhållandet till universum. Osmond

sammanfattade de potentiella applikationerna av dessa positiva LSD-upplevelser enligt

följande:

a. att underlätta psykoterapi och psykoanalys;

b. att träna läkare och psykologer till en djupare och personlig

förståelse för innebörden i "avvikande" psykiska tillstånd;

c.

Osmond var medveten om att någon seriös forskning rörande dessa nya frågeställningar

ej skulle kunna realiseras i någon större utsträckning förrän man skapade ett nytt namn

för upplevelsen i-fråga. Härigenom skulle man kunna få den vetenskapliga världen att

fästa uppmärksamhet vid att LSD är någonting mer än ett psykotomimetika, ett redskap

att få människor "vansinniga". Sålunda skapade han - på förslag av Aldous Huxley -

termen psykedelisk: "A psychedelic compound is one like LSD or mescaline which en-

riches the mind and enlarges the vision. It is this kind of experience which provides the

greatest possibility for examining those areas most interesting to psychiatry and which

has provided men down the ages with experiences they have considered valuable above

all others" (280).

Bland dem som ägnat sig åt den psykedeliska tekniken återfinns Timothy Leary (215-

221). Leary betraktas idag som Amerikas store "LSD-profet". Eftersom hans utveckling

från vetenskapsman till

att utforska det normala psykets funktioner och potentialite ter; samt

d. att undersöka de sociala, religiösa och filosofiska implika tionerna.

57.

religiös mystiker haft vida konsekvenser för LSD-forskningen i stort, förtjänar den

en närmare presentation, samtidigt som en allmän introduktion i psykedeliskt

tänkesätt möjliggörs.

5.2. Timothy Leary

År 1960 startade de bägge psykologerna Leary och Richard Alpert ett forskningsprojekt, där

avsikten var att studera mentala och emotionella effekter av psilocybin och LSD hos

intellektuella och konstnärer. De utgick från att de psykosliknande episoder som tidigare

beskrivits till stor del orsakades av både psykotomimetiska förväntningseffekter och av det

betydelsefulla faktum, att experimentledaren - genom att undanhålla vital information - ej

till-handahållit någon meningsfull referensram, som kunnat hjälpa individen att bearbeta och

strukturera de nya upplevelserna. Vidare ansåg de, att de yttre betingelserna som t e själva

sjukhusmiljon med dess statussymboler, vita rockar o d starkt bidragit till negativa reaktioner

(t e paranoida vanföreställningar). I stället för att distribuera hallucinogener under dylika

ogynnsamma omständigheter förmodade Leary et al, att reaktionerna skulle bli övervägande

positiva ("consciusness-expanding") om man gav preparaten i en okonventionell men

samtidigt stödjande, estetisk omgivning -ofta hemmiljö (215).

I en strävan att tillhandahålla en psykedelisk referensram publicerade Leary et al en manual

vars principer grundar sig på "The Tibetan Book of the Dead" (216). Man upptäckte

nämligen att de upplevelser, som beskrivs i denna bok, påminde om de drog-inducerade

reaktionerna. Samma preparation som tibetanska munkar använt inför döden, utnyttjades

sålunda som en deskriptiv introduktion till den psykedeliska upplevelsen. Den mest

grundläggande faktorn är en total underkastelse ("surrender") inför drogeffekterna (jämför

underkastelse inför dödens faktum). "The esoteric meaning, as it has been interpreted in this

manual, is that it is death and rebirth of the ego that is described, not of the body" (216).

För att ge en djupare förståelse för det sätt på vilket Leary et al sökt bibringa den erforderliga

tillförsikten/underkastelsen som nyss nämnts, följer här ett belysande citat:

"The basic Trust and Beliefs". You must be ready to accept the possibility that there is a

limitless range of awareness for which we now have no words; that awareness can expand

beyond the range of your ego, your self, your familiar identity, beyond everything you have

learned, beyond your notions

58.

of space and tine, beyond the differences which usually separate people from each other

and from the world around them.

You must remember that throughout human history, millions have made this voyage. A

few (whom we call mystics, saints or buddhas) have made this experience endure and

have communicated it to their fellow men. You must remember, too, that the experience

is safe (at the very worst, you will end up the same person who entered the experience),

and that all of the dangers which you have feared are unnecessary productions of your

mind. Whether you experience heaven or hell, remember that it is your mind which

creates them. Avoid grasping the one or fleeing the other. Avoid imposing the ego game

on the experience.

You must try to maintain faith and trust in the potentiality of your own brain and the

billion-year-old life process. With your ego left behind you, the brain can´t go wrong.

Try to keep the memory of a trusted friend or a respected person whose name can serve as

guide and protection.

Trust your divinity, trust your brain, trust your companions.

Whenever in doubt, turn off your mind, relax, float downstreams".

Uppenbarligen har den psykedeliska teknik som ovan skisserats medfört att frekvensen

psykotomimetiska reaktioner nedbringats högst avsevärt bland Harvard-studenterna. I stället

har den drog-inducerade upplevelsen beskrivits med sådana termer som "religiös", "mystisk",

"visionär", "kosmisk", "transcendental" o d. Leary´s tillvägagångssätt utgör med andra ord ett

drastiskt exempel på hur en omstrukturering av "set" och "setting" kunnat förvandla s k

modell-psykoser till religiösa upplevelser ("Instant Zen"). Leary anger föl-jande procentsatser

bland Harvard-studenterna: "If the setting is supportive but not spiritual, between 40 to 75

percent of psychedelic subjects will report intense and life-changing religious experiences; if

the set and setting are supportive and spiritual, then from 40 to 90 percent of the experiences

will be revelatory and mystico-religious". (219). Intresset hos studenterna for denna psy-

kedeliska metodik antog emellertid alltmer vidlyftiga proportioner, mycket beroende på den

vida publicitet som Leary et al spred angående detta nya och okonventionella sätt att uppnå en

religiös eller mystisk upplevelse. Efter diverse förvecklingar avskedades Leary och

59.

Alpert från Harvard, vilket resulterade i en mängd kontroversiella rapporter i press och

TV.

Leary et al fortsatte dock på egen hand att systematiskt utveck-la och undersöka dessa

nya frågeställningar. Sålunda bildade man en organisation kallad "The International

Federation for Internal Freedom" - IFIF. Bl a upprättades ett "community of transcen-

dental living" på ett hotell i Mexico, där lämpliga personer utbildades i uppgiften att

fungera som psykedeliska försöksledare (217). 1964 startade man även en tidskrift -

The Psychedelic Review - i vilken kända forskare medarbetar. Organisationen angav

som sitt väsentliga syfte att arbeta för att öka individens kunskap om och kontroll av

hans eget nervsystem. Vidare påyrkade man frihet för vem som helst att bruka

hallucinogener och hävdade att man här hade en kontrollerbar metod att för några tim-

mar uppnå det önskvärda tillstånd av "inre frihet", som det tog de österländska

mystikerna 20-30 år att komma fram till.

Karakteristiskt för Leary och hans grupp är att betrakta allt beteende som en form av inlärt,

kulturbetingat "spel". Sålunda förklarar Leary personlighetsförändringarna efter en

psykedelisk upp-levelse med att individen genomskådat ett centralt faktum, nämligen att

interaktionen mellan människor är uppbyggd av "game sequences". Enligt Leary: "Games´

are behavioral sequences defined by roles, rules, rituals, goals, strategies, values, language,

characteristic space-time locations and characteristic patterns of movement. Any behavior not

having these nine features is non-game: this includes physiological reflexes, spontaneous

play, and transcendent awareness. (216) ....Worst of all is the not knowing that all behavior

involves learned games. Baseball is a clean and successful game because it is seen as a game.

Psychology, religion, politics are games, too, learned, cultural sequences with clearly

definable roles, rules, rituals, goals, jargons, values. They are less explicitly formulated than

the so-called sports and therein, dear friends, lies the pity. For this simple reason millions

have died and we may die tomorrow". (218). Det är mot bakgrunden av denna humanistiska

inställning, som man enligt författarens mening bör se Leary´s tidigare uttalanden om LSD

betydelsefulla socialpolitiska implikationer.

Den allvarligaste kritiken man kan rikta mot Leary´s verksamhet gäller dennes onyanserade

uttalanden, att vem som helst, i princip skall ha frihet att använda "psychedelic foods"

såsom LSD, psilocybin etc.

60.

Uppenbarligen har han ej kunnat förutse de enorma, negativa konsekvenserna av ett totalt

frisläppande av dessa högpotentiella substanser. Vidare har Leary´s grupp tenderat att

negligera de soma-tiskt-medicinska aspekterna i alltför hög grad, även om man genomgående

strävat efter att ha LSD-subjekten under kontinuerlig uppsikt. Genom sin obetänksamma

överentusiasm har - ironiskt nog Leary´s grupp utan tvekan både direkt och indirekt bidragit

till att skärpa opinionen mot psykedelika. Uppenbarligen betraktas Leary av det amerikanska

samhället som en farlig och omstörtande individ. Sålunda dömdes han 1966 till 30 (trettio) års

fängelse för innehav av några gram marihuana. F n är han fri mot borgen; domen kommer att

överklagas. Själv synes Leary's omfattande personliga bruk av psykedeliska substanser (över

500 sessioner under 1960-1966) med åren ha fört honom allt längre bort från västerländska

värderingar, normer och former för social gemenskap. Samtidigt som den vetenskapliga

kvaliteten av hans arbeten gradvis gått förlorad, har det megalomana inslaget i hans

personlighet ökat kraftigt. Leary får numera betraktas som en zen-buddistisk "mystiker" av

dubiös karaktär - grundläggare av den "religiösa" sekten "League for Spiritual Discovery"

(221). Se vidare 6.6.

5.3. Fenomenologi

Att i ord beskriva den psykedeliska upplevelsen för individer, som själva aldrig tagit LSD, är

en hart när omöjlig uppgift: verbali-seringar kan bara ge en uppfattning om upplevelsens

karaktär, men inte om dess genomslagskraft. Detta beror, som tidigare framhållits, delvis på

den non-verbala (pre-verbala?) karaktären av densamma, delvis på att statiska ord icke förmår

reflektera dess ständigt föränderliga nyanser.

För att framskapa en psykedelisk upplevelse brukar man vanligen administrera LSD-doser om

200 mikrogram eller mer, beroende på individens försvarsstruktur. Ju rigidare och mer

avskärmad vederbörande är, desto starkare dos erfordras för att säkert bryta igenom försvars-

strukturen. Alltför svaga doser (mindre än 100 mikrogram) kan medföra att personen "fastnar"

i sina spärrar: härvid kan försvarssystemet i stället förstärkas, vilket inte sällan leder till

relativt ointressanta eller rent av negativa upplevelser.

Flera författare har sökt beskriva olika "stadier" eller "nivåer" av LSD-upplevelsen. Masters &

Houston (253) liknar den psykedeliska upplevelsen vid Dantes vandring genom helvetet och

skärselden till

61.

paradiset (som motsvarar jagets död) i sällskap med guiden Vergilius. Mer vetenskapligt

indelar de den psykedeliska upplevelsen kronologiskt och hierarkiskt i fyra stadier: a) "The

sensory realm"; b) "The introspective or recollective-analytic stage"; c) "The symbolic

level"; d) "The integral level". Blewett & Chwelos (49) har beskrivit sex typer av LSD-

reaktioner. Två av dessa stadier klassificeras som "escape reactions", ytterligare två som

"psychotomimetic reactions", samt de bägge sista som "psychedelic reactions". Sherwood

et al (337) beskriver tre stadier: "Evasive stage" - "Symbolic stage" - "Stage of

Immediate Perception". Ytterligare försök till klassificering har genomförts av Leary

(216) och Janssen (183) .

Här följer närmast ett försök att redogöra för de upplevelser och resultat, som potentiellt kan

ernås med den psykedeliska metodiken. Härmed menas att individen är noga förberedd och

införstådd i LSD symptomatologi, att han taget en adekvat dos, att han är ute i seriöst syfte att

söka självförståelse, samt att han befinner sig i en emotionellt stödjande och behaglig

omgivning tillsammans med personer, som han litar till. For att undvika att utifrån styra indivi-

dens egna spontana upplevelser, bor vare sig psykologiska eller medicinska test introduceras

under själva sessionen. Den följande framställningen bygger på Sherwood et al (337) samt

Harman (146).

Trots att den första LSD-konfrontationen till en början ofta medför en överväldigande

upplevelse, kan individen lära sig att ge upp den rationella självkontrollen, för att härigenom

utnyttja möjligheten att uppleva sig själv och omvärlden på ett nytt och helt ovant sätt. Om den

yttre situationen ej är lika gynnsam som ovan skisserats, kan dock individen få tillbringa flera

timmar under påfrestande försök att kontrollera och behärska drogeffekterna - i tillstånd som

karakteriseras av allmän förvirring, av diverse psykosomatiska symptom, av en paralyserande

rädsla, av schizofreniliknande vanföreställningar, av en överdriven misstänksamhet, eller av

angenäma, obehagliga eller intetsägande hallucinationer och fantasier. Dessa hallucinationer

och psykosomatiska besvär förefaller ofta vara relaterade till en fruktan för det okända och till

diverse misslyckade försök att acceptera sig själv som man är. "The psychotic aspects are

produced by the person´s own manipulations, either by his denial of the reality of the

experience, or by his trying to maintain his usual self-concept when the drug demands a much

wider self-concept" (72). Genom att be-trakta varje oangenäm aspekt av LSD-upplevelsen

såsom en manifestation

62.

av någonting som kommer inifrån en själv, kan individen lära sig att stoppa de

negativa processerna. Speciellt för rigida personlighetstyper med en alltför hög grad

av intellektuell självkontroll, kan dock denna "läxa" vara svår att realisera initialt,

men ju mer erfarenhet man får vid efterföljande LSD-sessioner, desto lättare och

mjukare blir övergången till de förändrade medvetandetillstånden.

Gradvis lär sig individen att kapitulera inför de nya upplevelserna samt att ge upp sitt

traditionella ego. Han börjar se och acceptera sig själv, inte som en individ med "bra"

eller "dåliga" egenskaper, utan som någon som helt enkelt bara existerar. För första

gången i sitt liv kanske han förstår den sanna innebörden i verbet "att vara". Med en

befriande distans och utan någon självfördömande inställning inser han, att en del av

hans tidigare beteende varit ganska meningslöst, eftersom det inte Bidragit till en

utveckling i den riktning, som han själv innerst hade velat.

Han är i stånd att kritiskt granska sitt förhållande till andra, sina värderingar och

attityder, sina trosföreställningar om sin egen natur liksom den värld han lever i - allt

med en ovanlig o-partiskhet utan inslag av ångest. "All is as new".

En del av den nya lärdomen/vetskapen kommer i symbolisk form; symbolernas betydelse

är ofta helt uppenbara omedelbart, eller blir det eljest senare. Bland dessa olika symboler

kan vissa ha en strängt personlig bakgrund, medan andra igenkännes som ekvivalenta till

Jung´s arketyper. Men insikten synes även kunna härstamma från en medvetenhet om

andra aspekter av verkligheten än vad som normalt förnimmes. Dessa nya aspekter och

upplevelser av verkligheten är dock minst lika - oftast mer - reella jämfört med ordinärt

medvetandetillstånd. Individen brukar försöka beskriva dem som olika "nivåer" av

medvetande, som "andra dimensioner" av rymd, som en "förflyttning framåt och bakåt i

tiden" etc. - "Above all, he comes to experience himself in a totally new way and finds

that the age-old question ´Who am I?´ does have a significant answer. He experiences

himself as a far greater being than he had ever imagined, while at the same time his

conscious self as conceived up to this point appears as a far smaller fraction of the whole

than he had realized. Furthermore, he sees that his own self is by no means so separate

from other selves and the universe

63.

about him as he might have thought. Nor is the existence of this newly experienced

self so intimately related to his cor-poreal existence ... This psychedelic-mystical

perception of one's self as an imperishable Self rather than a destructible Ego brings

the most profound reorientation at a deep level of the personality. There follows a

deep conviction of illimitable worth in the essential Self, and it becomes easier to

accept the previously known self as an imperfect reflection of this. Thus the many

conflicts which are rooted in lack of self-acceptance are cut off at the source, and

the neurotic behavior patterns begin to die away from lack of nourishment" (337).

Det bor betonas, att de insikter som beskrivits ovan, på in-tet sätt inträffar automatiskt

efter intagande av en psykede-lisk dos LSD. Sherwood et al framhåller att endast en

mindre del av deras försökspersoner haft en så djupt omskapande upplevelse som

relaterats här, åtminstone efter en enstaka session.

En illustration till de förändringar, som har visat sig inträffa efter en psykedelisk

upplevelse redovisas i Tabell 4 , sid 65. Siffrorna har hämtats från Ditman et al (100) och

Savage et al (323); en sammanställning av dessa båda undersökningar, jämte två andra,

återfinns i The Psychedelic Reader (105). Av Ditman´s försökspersoner var hälften

patienter (undergående vanlig psykoterapi), hälften kollegor, psykoterapeuter, advokater,

författare etc LSD-doser om 100 mikrogram administrerades "in a permissive but non-

treatment setting in order to compare the LSD experience with that of delirium tremens".

Savage's undersökning omfattade enbart betalande patienter. Dessa fick en starkare dos,

vanligen 100-200 mikrogram LSD initialt, plus 200-400 mg meskalin efter någon timme.

Dessutom gjordes intensiva förberedelser: "This preparation included discussion of aims,

of willingness to surrender old concepts and preconceived ideas, and of necessity for

trust"; vidare innefattade förberedelserna inhalation av lustgas, så att alla fick "praktisera"

det uppgivande av jagkontrollen, som krävs vid den psykedeliska upplevelsen (se vidare

7.4.l .2.)

64.

TABELL 4:

"När Ni ser tillbaka på er LSD-upplevelse, hur framstår den för er nu?"

1) Procent Ditnan´s Savage´s

En mycket behaglig upplevelse

Något jag vill vara ned om igen

En upplevelse av stor skönhet

Starkare medvetande om verkligheten

Känner att det var av bestående värde för nig

"The greatest thing that ever happened to me"

En religiös upplevelse

En mycket obehaglig upplevelse

En besvikelse

Ungefär som att vara full

72

66

66

64

50

49

32

19

7

7

1

39 32

28

17

85

89

81

92

85

78

83

33

1

18

1

"Hur kände ni er, eller vad återstod efter er LSD-upplevelse?"

Ett nytt sätt att se på världen 48

En djupare förståelse för vikten och meningen med mänskliga relationer 47

"A greater awareness of God, or a Higher Power, or an Ultimate Reality" 40

Mer hänsyn till mina medmänniskor 38

Förbättringar uppnärksammade av den person som står mig närmast 42

Mer tolerans gentemot andra 40

En känsla av futilitet och tomhet 40

En oroande känsla av att jag kan bli galen

En känsla av avslappning och frihet från ångest och spänningar 56

85

86

90

78

26

74

64

75

75

1) Procenttalen utgör svaren på de första två av följande fyra

SUBJEKTIVA FÖRÄNDRINGAR EFTER EN PSYKEDELISK UPPLEVELSE

Ett återvändande till känslor från barndomen

Fysiskt obehag

En erfarenhet av sinnessjukdon

Som att resa i ett fjärran land

Skadade mig mentalt

undersökning undersökning (74 personer) (96 personer)

eller förlora kontrollen Över mig själv 3 8

En ny förståelse av skönhet och konst 43 64

Insikt om att jag behöver psykoterapi 17

Mer förmåga att slappna av och vara mig själv 40

En djupare förståelse av orsaken till mina problem

kategorier: "Quite a bit", "Very much", "A little", "Not at all".

41

65.

6. ANALYS AV RISKER VID BRUK AV LSD

6.1. Allmänt

Föreliggande avsnitt avser att dels analysera de risker, som är förknippade med LSD-

missbruk, och dels de potentiella risker, som före ligger vid vetenskapliga försök med

LSD. Dessutom avses att ge riktlinjer för vilka säkerhetsåtgärder, som bör vidtagas vid

vetenskapliga undersökningar av LSD effekt på männi-ska. Analysen bygger på en

fullständig genomgång av 1960-talets amerikanska facklitteratur rörande biverkningar,

komplikationer och missbruk av hallucinogener. Som framgår av det följande, har

avsnittet fått en utpräglad klinisk-psykiatrisk prägel, vilket sammanhänger med att de

allra flesta allvarliga komplikationer inträffat hos psykiskt sjuka eller

personlighetsstörda individer.

I samband med att hallucinogener, främst i USA, brukas inom vissa kretsar i syfte att uppnå

"estetiska och konstnärligt skapande upplevelser" ( 5 2 ) har under de sista åren ett tilltagande

missbruk av LSD rapporterats. Med missbruk avses här sådana fall där hallucinogena

substanser administrerats av individer som själva tillverkat, erhållit eller anskaffat det på

illegala vägar och/eller tagit dem utan medicinsk övervakning eller kontroll, ofta i miljöer

som icke socialt sanktionerats. Enligt Ludwig och Levine (242) kan man skönja tre

kategorier av missbrukare nämligen:a) collegeungdomar (2 5 5 ) , artister, musiker,

författare? "nonkonformister" m fl, av vilka flertalet tidigare använt marihuana, amfetaminer

eller barbiturater -dock ej opiater;b) egentliga narkomaner, vilka sporadiskt kombinerat

missbruket av morfin och heroin med hallucinogener;c) ett ringa antal personer, som

uteslutande använt hallucinogener regelbundet under långa perioder. Se vidare Levine &

Ludwig ( 2 2 5 ) .

Missbruket av LSD, peyote, ololiuqui och andra hallucinogener har spritts med en mycket

stor hastighet. Sålunda har det uppskattats att 1-4 miljoner människor prövat LSD under

1965 (28). Detta okontrollerade och omdömeslösa bruk har fört med sig, att ett allt stör-re

antal individer intagits som jourfall på de psykiatriska kliniker-na framför allt i New York,

Los Angeles och San Fransisco på grund av komplikationer uppkomna av medlens

biverkningar. Under en 4 -månaders period våren 1965 intogs 27 sådana patienter på

Bellevue Hospitals psykiatriska klinik i New York City (l27); ett år senare (juni 1966) hade

antalet registrerade fall stigit till över 130, d v s en ökning från i genomsnitt 7 svårare fall per

månad till ca 1 0 fall

66.

per månad (237). Under september 1965 - april 1966 intogs mel-fan 5 och 15 LSD-fall per

månad vid University of California´s neuro-psykiatriska klinik; 25 av de (totalt) 70 fallen

fick kvar-stanna en längre eller kortare tid för rehabilitering (370).

Även om det olagliga bruket och missbruket av LSD än så länge är relativt ovanligt (i

jämförelse med exempelvis de många miljonerna barbituratmissbrukare i USA) okar det

uppenbarligen alltmer trots intensiva försök att reducera import och illegal tillverkning.

Detta torde till stor del hänga samman med den oansvariga publicitet som ägnats ämnet i

nyhets- och massmedia, en mer eller mindre medveten uraktlåtenhet hos LSD-proponenter

att både erkänna och specificera de potentiella riskerna och med de ofta osäkra och

odokumenterade utsagorna beträffande extasupplevelser o dyl under LSD-påverkan.

Artiklar och uttalanden som prisar dess fortjänster (men underskattar riskerna) och som

ensidigt tillskriver LSD kosmiska, mystiska och sexuella attribut (220) kan bara leda till en

okad sannolikhet for missbruk. Savage och Stolaroff (32l) ifrågasätter t e huruvida något

annat medicinskt spörsmål väckt en sådan debatt och publicitet i populärpressen på en så

kort tid i jämförelse med LSD. Den aura av sensationsmakeri, vanrykte och allmän miss-

tänksamhet gentemot hallucinogener, som uppstått härigenom, förefaller för närvarande inte

bara leda till en onyanserad folkopinion, utan även till att många kompetenta forskare kan

tänkas dra sig för att arbeta med dessa farmaka med hänsyn till den "brist på ansvar och

soliditet" som kommit att associeras med det okontrollerade bruket av LSD. Under sista året

har ett tilltagande missbruk av hallucinogener rapporterats från ett flertal länder i Europa

och under den allra sista tiden har alarmerande rapporter och rykten om liknande missbruk

även i svenska storstäder väckt uppmärksamhet.

Exempel på allvarliga biverkningar, som uppträtt i

psykostillstånd, persistenta hallucinoser, paranoida och megalomana reaktioner, ångest-

neurotiska tillstånd av akut eller kronisk art, samt "dyssocialt beteende". Vidare har

depressionstillstånd förekommit, vilka ibland lett till självmord (80) eller självmordsförsök.

Ett momentant och ångest-laddat medvetandegorande av konfliktfyllt material med t e

skuldkänslor och aggressivitet kan härvidlag spela in. Även mordförsök och ett mordfall har

inträffat. Det är emellertid av flera orsaker

samband med LSD- tillförsel, är panikreaktioner och agitationstillstånd, mer eller mindre långvariga (schizofreniforma)

67.

svårt att beräkna frekvensen biverkningar, bl a vet vi ej totala antalet LSD-doser eller totala

antalet fall med svåra biverkningar. Dessutom är kausalsammanhanget mellan LSD-ingift och

biverkan många gånger ytterst osäkert. De flesta allvarliga biverkningar har inträffat hos

psykiskt störda personer undergående psykoterapi, hos psykiskt labila individer, som kommit

över LSD på illegala marknaden och hos personer, som intagit LSD under ogynnsamma yttre

betingelser, t e när vänner velat "skämta" och utan offrets vetskap lagt LSD i en drink eller

kaffekopp.

Vid en noggrann genomgång av de 12 första patienterna som intogs på Bellevue Hospital i

New York efter LSD-ingift (127) visade det sig att alla tidigare haft någon form av

personlighetsstörningar, 5 var med säkerhet psykotiska redan före LSD-upplevelsen. Med ett

undantag hade alla tidigare experimenterat med barbiturat, amfetamin, alkohol och marihuana:

i försök att lindra sin ångest. Hos 7 av dessa 12 patienter yttrade sig biverkan i form av panik,

hos 3 fall i form av ett återkommande av LSD-symptomen och i 3 fall uppträdde ett relativt

långvarigt psykostillstånd.

Den enda undersökning, som företagits över frekvensen biverkningar, är från 1960 där Sidney

Cohen (77) redogör för enkätsvar från 44 forskare med erfarenhet av LSD-reaktioner hos

patienter och normala försökspersoner. Frågorna gällde arten och frekvensen biverkningar.

Materialet omfattar nära 5 000 personer som fått LSD eller meska-lin vid mer än 25 000

tillfällen. Av undersökningen framgår att all-varliga komplikationer som självmord, försök till

självmord och lång-variga psykostillstånd är betydligt vanligare bland patienter under LSD—

psykoterapi än bland s k normala försökspersoner. Av de åtta psykostillstånd med en duration

av mer än 48 timmar, som rapporterades i enkätsvaren, inträffade endast ett i gruppen frivilliga

försökspersoner. Detta psykostillstånd gick fullständigt tillbaka på ett par dygn; det bör

framhållas att denne "normala" försöksperson var enäggs-tvilling till en schizofren patient,

samt att han fått en relativt stor dos LSD (180 mikrogram intravenöst). I materialet redovisas

fem självmord och fem självmordsförsök. Samtliga inträffade bland gravt psykiskt störda

personer. En av de patienter, som begick självmord, hade tidigare tre självmordsförsök bakom

sig, en annan patient led av schizofreni. Hoffer (l58) kommenterar: "Considering that LSD has

usually been given to the most hopeless psychiatric cases, including addicts, alcoholics,

psychopaths and other personality problems as

68.

well as depressions, this is a remarkably low suicide rate. It is likely that LSD decreased

the rate, since in such a group of subjects, I would expect a higher death rate by

suicide." Frekvensen av självmord i samband med LSD-tillförsel måste även jämföras

med ett motsvarande icke LSD-behand-lat psykiatriskt patientmaterial for att rätt kunna

bedömas. Frekvensen av dessa allvarliga komplikationer framgår av tabell 5, som har

tagits från ovan citerade arbete. Av denna sammanställning att döma skulle risken var

1:1200 för normala försökspersoner att få ett långvarigt psykostillstånd till följd av

LSD. Inga självmord eller självmordsförsök hade inträffat i denna kategori. Observera

dock att raden "försökspersoner" i tabellen hänför sig till individer som utvalts for

experimentell hallucinogenpåverkan och att sårbara personligheter sålunda säkerligen

gallrats bort. Cohen & Ditman (79) kommenterar de erfarenheter, som ligger bakom

tabellens siffror: "The actual incidence of serious complications following LSD

administration is not known. We believe, however, that they are infrequent. It is

surprising that such a profound psychological experience leaves adverse residuals so

rarely."

TABELL 5. BERÄKNAD FREKVENS ALLVARLIGA KOMPLIKATIONER I

SAMBAND MED LSD.

Självmords-försök

Självmord Psykostillstånd med mer än 48 tim längd

Försökspersoner

Patienter i psykoterapi

0/1000

0/1 000

0.8/1000

1.8/1000

Tyvärr framgår inte hur stora de båda jämförda grupperna var. Andra liknande

undersökningar har inte publicerats, däremot finns ett antal arbeten där enstaka fall redovisats

(78, 79, 80, 84, 85, 203, 237, 300, 310). En genomgång av dessa styrker emellertid

uppfattningen att det föreligger en kraftig överrepresentation beträffande biverkningar hos

personer med uppenbara psykiska insufficienssymptom. De närmare omständigheterna kring

det mordfall, som förövats i anslutning till LSD-terapi, har redovisats i detalj av Knudsen

(203). Även om det är omöjligt att bedöma i vad mån LSD-behandlingarna varit det utlösande

momentet vid förövandet av detta mord, står det dock klart att patienten, förövaren, under de

6 närmast föregående månaderna befunnit sig i ett depressivt psykostillstånd.

1-2/1000 4/1000

69.

I det följande kommer en mer systematisk sammanställning att ges over de typer av biverkningar och olycksfall, som rapporterats i samband med LSD-tillförsel. 6.2. Akuta biverkningar och olycksfall i samband med själva LSD-påverkan

t personer råkat i vettlös panik när jag-medvetandet upplöses. Om sådana personer inte övervakas noga, kan de rusa iväg och skada sig. En mycket skräckslagen flicka slog handen genom en fönsterruta och det behövdes fyra män för att hindra henne att fly ut på gatan (84).

nträffat när individer, som mist realitetsuppfattningen, övertygade om att besitta övernaturliga egenskaper kastat sig ut genom ett fönster i tron att kunna flyga, gått ut i gatan och försökt stoppa trafiken eller fått för sig at t de kan få alla trafiksignaler att slå om till grönt genom koncentration. Det har även hänt att personer som givit efter för paranoida vaneföreställningar försökt skada andra (77, 84).

behandlade patienter har Baker (35) rapporterat epileptiska anfall av grand maltyp hos fem patienter. En av dessa pat ienter var en epileptiker som fick ett status epilepticus. Ett enstaka anfall efter LSD har också omnämnts i Cohens arbete från 1960 (77).

ar iakttagits vid ett par tillfällen (35).

svars-mekanism är somatisering, har kunnat bekämpa de psykiska effekterna av LSD till priset av att få genomlida olika former av värk och smärtor under några timmar (77).

ade farhågor inför att ta LSD, personer med rigida men bräckliga försvarsmekanismer samt p ersoner med undermedvetna skuldkänslor eller undermedveten konflikt skulle v ara särskilt benägna att bli dysforiska (77).

- Det har inträffat at

- Olycksfall har också i

- Av 150 LSD-

- Uttalade katatona tillstånd h

- Personer, vilkas viktigaste för

- Det förefaller som om personer med uttal

6.2.1. Akuta paniktillstånd.

6.2.2. Akuta paranoida tillstånd.

6.2.3. Konvulsioner.

6.2.4. Katatona tillstånd.

6.2.5. Värk och smärtor.

6.2.6. Dysfori.

70.

6.3. Långvariga eller sena biverkningar av LSD

6.3.1. Långvariga ångesttillstånd i kombination med depression, somatiska symptom och

funktionsstörningar anses vara de vanligaste av de mer långvariga bive rkningarna av LSD.

Plötsliga för-ändringar av stämningsläget från eufori till depression och tvärt om förekommer

också (84, 85). Realitetsuppfattningen är emellertid endast obetydligt påverkad. Dessa

patienter fortsätter att uppleva en del LSD-symptom såsom tidsdistorsion, synrubbningar och

deperso-nalisation i veckor eller månader. Tillståndet, som kan uppträda efter en större

engångsdos LSD, förekommer framfor allt hos rigida och överkontrollerade individer. De

typfall vi funnit beskrivna i litteraturen har alla gått fullständigt tillbaka endera spontant eller

efter behandling med klorpromazin.

6.3.2. LSD-hallucinos (84, 85, 310) - Typiskt för detta till-stånd är att det uppträder först efter

upprepad administration av stora doser LSD. I allmänhet har patienterna intagit en samman-

lagd dos av mer än 1000 - 2000 µg LSD under en period av några vec-kor. En tid efter den

akuta LSD-påverkan uppträder intermittent spontana hallucinationer (både visuella och

auditiva) under längre eller kortare tid. Tillståndet kan pågå i mer än 6 månader. Hallu-

cinationerna liknar mycket dem som försökspersonen upplevde under den akuta LSD-

påverkan. Både behagliga och skrämmande upplevelser kan uppträda. Kattor, krabbor,

insekter, lik och huvuden av bekanta personer hör till de hallucinationer som har rapporterats.

Hallucinationerna kan åtföljas av skräck och panik. De som drabbas är van-ha/

ligtvis inte schizofrena och kan hallucinera utan att några andra tankestörningar. Fastän de kan

skrämmas av dem, inser patienterna det overkliga i sina hallucinationer och de är medvetna

om det etiolo-giska sammanhanget mellan hallucinationerna och LSD-upplevelsen. Vi har

funnit 1 1 sådana fall beskrivna i litteraturen. Rosenthal (3lo) har påpekat likheten med

alkoholhallucinos och framkastat möjlighe-ten att tillståndet skulle vara en primärtoxisk effekt

av LSD på retina, synbanan eller syncortex. Ett par fall av långdragen LSD-hallucinos har

behandlats med klorpromazin med mycket god verkan.

Genom att LSD ofta sprids i form av sockerbitar - färg-, smak- och luktlösa - kan risk för

accidentell intoxikation av barn föreligga. Cohen (84) har beskrivit dylika, bl a hos en 5-åring

med omtöckningstillstånd och visuella hallucinatio ner under flera veckor.

71.

6.3.3. Schizofreniliknande reaktioner 77, 79, 84, 127, 310) - I vissa fall har psykotis ka

reaktioner uppträtt som inte gått att skilja från paranoid, schizoaffektiv eller kataton schizofreni.

Dessa patienter har redan fore LSD-upplevelsen varit kraftigt schizoida el-ler antagits vara

"kompenserade" schizofrenier. De har antagits uppstå genom frigöring av ett överväldigande

tidigare undermedvetet ma-terial hos preschizofrena personer och åtföljs ofta av ångest eller

panik. Tillståndet kan ta formen av akuta paranoida reaktioner, själv-förebrådelser eller

storhetsidéer. Andra fall har uppvisat akuta odifferentierade schizofrena reaktioner. Dessa

beskrivs som fenomenologiskt schizofreniforma med autism, splittring eller fixering vid

funderingar over begrepp såsom skonhet, sanning o*h död etc. Tillståndet har kunnat uppträda

efter engångstillförsel av LSD.

6.3.4. Fall av narkomani (addiction) har aldrig beskrivits, däremot

har LSD visat sig kunna vara vanebildande (habituation). Incidensen

förefaller vara kraftigt stigande. De allra flesta författare har i-

akttagit en mycket snabbt insättande tolerans (l78). Se vidare 6,6 samt 7.2.2.

6.

beskrivits. För närvarande finns inga hållpunkter för att permanenta organiska hjärnskador

kan uppstå efter långvarig överdosering av hallucinogena substanser.

Vid användandet av LSD måste en klar skiljelinje dragas mellan å ena sidan okontrollerat

illegalt bruk och försök utförda under medicinskt väl kontrollerade betingelser å andra

sidan.

Bruk av LSD under okontrollerade förhållanden innebär stora risker for allvarliga

biverkningar. I första hand gäller detta personer som är eller tidigare varit psykiskt sjuka

eller personlighetsstörda, men detta gäller även f riska människor.

Beträffande bruk av LSD i terapeutiskt syfte måste sådana terapeutiska resultat som

invändningsfritt kan dokumenteras, vägas mot de risker det innebär att utsätta psykiskt

störda människor för LSD-påverkan.

3 .5 . Skador på benmärg och parenkymtösa organ orsakade av LSD har ej

6.4. Säkerhetsåtgärder vid vetenskapliga undersökningar.

72.

Vid enstaka experiment hos fullt friska försökspersoner föreligger endast obetydliga

risker för skadliga biverkningar. Om rigorösa säkerhetsåtgärder vidtages bedöms

riskerna så obetydliga, att experiment kan anses s åväl medicinskt som etiskt in-

vändningsfria,

Vid kommande experimentella undersökningar beträffande LSD kan följande

säkerhetsåtgärder rekommenderas:

Urval av försökspersoner. - En grundlig psykiatrisk anamnes

skall alltid tagas för att kunna utesluta olämpliga personer

från att deltaga i undersökningen.

får försökspersonerna under inga omständighe-

ter lämnas ensamma. Försökspersonerna skall stå under kontinuer-

lig observation av personer som är väl insatta i LSD upplevelsens

symtomatologi. Dessa bör helst själva upplevt LSD-påverkan. Påpe-

kas bör även betydelsen av observatörernas attityd och miljöns

betydelse för att minska risken för plågsamma LSD-upplevelser.

Fastän de sällan behöver komma till användning skall en LSD-an-

tagonist alltid finnas till hands. Klorpromazin 25-50 mg intra-

muskulärt eller pentymalnatrium 0.5-0.75 g i.v. har visat sig

verksamma. Påpekas bör suggestioners betydelse för att styra en

LSD-upplevelse, som tenderar att bli plågsam, i gynnsam riktning.

Effektiviteten av dylika suggestioner förhöjs avsevärt om de kom-

bineras med hypnos (ll9,35l), eller om försökspersonerna fått lä-

ra sig någon form av självaktiverad avspänningsmetod, t e autogen

träning (26, 329).

c. Efter försöket. - Normala försökspersoner bör i allmänhet lämna institutionen först ca 8

timmar efter en genomsnittlig LSD-dos. De får emellertid ej köra bil och de skall tillbringa

kvällen lugnt i hemmet tillsammans med någon som orienterats om vad som försiggått.

Telefonkontakt med försöksledaren är obligatorisk. Avbrytande av LSD-påverkan med

LSD-antagonist är att rekommendera. Ibland ges rutinmässigt sedativ till natten.

6.5. Kontraindikationer

Det förefaller föreligga allvarlig risk att en schizofreniliknande psykos skall kunna utlösas

av LSD-upplevelsen hos s k kompenserade schizofrenier och hos starkt schizoida

("border-line") individer. Paranoida personer löper stor risk för att efter LSD-upplevelsen

b. Under försöket

a.

73.

förlora realitetskontakten. Sedan LSD-missbruket i Amerika satt fart, har ett antal kemiska

"messias-gestalter" börjat uppträda. Paranoida människor löper också stor risk att skada sig

under LSD-påverkan, och dödsfall har inträffat när de kastat sig ut från fönster i tron att de

kunnat flyga. En depression kan för-svåras så att patienten behöver skyddas. Ängsliga och

ångestfyll-da personer kan råka i panik under eller efter LSD-sessionen. Hysteroida,

depressiva och jag-svaga personlighetstyper liksom individer, som ställer sig mycket

tvekande infor att deltaga i LSD-experiment, bör uteslutas från detsamma. Ehuru personer

med leverskador av säkerhetsskäl ej bor belastas med LSD, har man hos en serie

alkoholister, varav många hade cirrhos, ej funnit några ovanliga biverkningar (77). Säkrast

är att utesluta varje person med psykisk sjukdom eller personlighetsstörning vid

experimentella undersökningar med LSD. Omvänt torde sådana personer, som i intel-

lektuellt hänseende är normalbegåvade eller däröver, är emotionellt stabila, äger en viss

grad av självkännedom och som har klarat av nederlag, frustrationer o dyl och lärt av dem,

löpa minsta risken att skadas av LSD-upplevelser. (28). Se vidare Vangaard (373).

Som nyss påtalats, förefaller incidensen för psykologisk vanebildning vid bruk av hallucinogener

stiga i takt med det (allt ökande) totala antalet individer, som prövat LSD och liknande preparat.

Emellertid är LSD effekter, av sådan art, att risken för påtaglig psykisk habituering kan förmodas

vara relativt begränsad till psykiskt och socialt instabi-la personer i en kategori, som är trängre än

den som uppvisar psyko-socialt beroende av cannabis. Hos gravt LSD-disponerade individer, tor-

de den mest vanliga och kanske mest betydelsefulla komplikationen - som också påminner om

den man ser vid narkomani er av vanligt slag - vara det "dyssooiala" beteendet. Den av LSD

psykiskt beroende tappar gradvis intresset för sociala och yttre mål såsom studier, yrke, familj -

kanske även för militära mål och aktiviteter. Han blir "lotusätare", eller enklare uttryckt "kommer

på driven", enbart intresserad av att fortsätta LSD-upplevelserna. Det antyds också att ett

långvarigt ooh mer regel-bundet LSD-bruk kan medföra en subtil och gradvis skeende förändring

av värderingar och attityder, dels i riktning mot ett större intresse för transcendentala upplevelser,

och dels med subtila megalomana föreställningar koncentrerade kring LSD-upplevelserna och

onyanserad propaganda för dessa. I detta sammanhang framhåller Downing (103):

6.6 Socialmedicinska aspekter på okontrollerat bruk och missbruk

74.

The euphoria and detachment that so commonly follow frequent use of the drug seen to be habit to people who take the drug every week or two. The person who shows this euphoria as a result of repeated use of the drug may intellectually anticipate future problems but not be sufficiently concerned about them to act on the information. To the observer it seems that the drug experience sufficiently reduces general anxiety and customary learned unconscious defense mechanisms to require conscious defense. It is as if the drug dissolves both realistic and neurotic fear and anxiety of life."

Missbruket av hallucinogener har i mycket karaktär av en epidemisk vogue, och har i vissa grupper

blivit institutionaliserad. Det finns en kult kring LSD med funktionärer, mytologi, värderingar, eget

slangspråk - ofta poetiskt och expressivt - och en tydlig gruppbildning. Timothy Deary har, med -

avsiktlig eller oavsiktlig - hjälp av t e den framlidne Aldous Huxley, samhällskritikern William

Burroughs, filosofen Alan Watts, beatnik-författaren Allen Ginsberg, fört en skicklig propaganda

för gemene mans användning av LSD för ökade metafysiska, estetiska, och inte minst sensuella

insikter och erfarenheter. Leary har under senare år från en privat - och till synes ekonomiskt

välunderstödd - plattform kommit att bli den främste ledaren för "the Psychedelic Drug Movement".

Denna beskrivs av

Masters & Houston: (253) som "... a 'movement' in which scholars and thinkers of some eminence find themselves marching more or less in step with such diverse elements as artists, clergymen, beatniks, and a host of youthful adherents whose motives range from a frivolous quest for kicks to a high-minded search for union with deity... The Movement might be de- fined as consisting of the uncounted thousands of persons who make occa- sional use of psychedelic drugs 'illicitly' and who insist upon the recti- tude and value of what they arc doing... Thus, we have the ironic situation that while almost all therapeutic and experimental work has been made impossible, there is a growing Drug Movement and a flourishing psychedelic Black Market supplying just those persons who use the drugs under conditions least likely to prove of real benefit to anyone."

LSD kan som en färg-, lukt- och smaklös vätska impregnera t e sockerbitar eller läskpappersbitar,

som sedan säljes. Givetvis vet ingen vare sig renheten eller styrkan av den dos (om någon), som en

"bit" innehåller. En vanlig doskvantitet uppges dock vara 200-250 mikrogram. Teoretiskt kan en

näsduk impregneras med 100.000 dylika doser, en inkomstbringande och lätt smuggelbar näsduk.

Härtill kommer möjligheterna till en praktiskt taget riskfri insmuggling via luftpostförsändelser eller

brev. Det enorma profittrycket måste rimligtvis bidra till spridningen. LSD uppges dessutom kunna

syntetiseras utan större svårighet (138). För något år sedan grep polisen i Los Angeles en yngling,

som i sin bostad framställde LSD i en mängd av ca en miljon doser per månad! (83).

Självfallet har de juridiska aspekterna på dessa problem kommit att aktualiseras. (42, 120, 238). I

USA klassificeras LSD som "investigational drug", inte som "narcotic", och lag om olaga innehav

finns numera. P g a den ringa svårigheten att illegalt syntetisera LSD har man också licen-

75.

serat lysergsyran (138).

Det nu florerande cannabis-missbruket kan förmodas innebära en okad risk for missbruk av

LSD. Dels tycks cannabis-försäljare numera även inkludera LSD i sitt varulager, dels torde f n

de cannabis-intresserade ungdomarna tillhöra samma psyko-sociala grupp, som tenderar att

fasci-neras av LSD. Eftersom den indiska hampan är en svag psykedelisk drog, kan även den

som har erfarenheter av dess effekter tänkas bli lättare entusiasmerad for att prova LSD under

ogynnsamma och icke-sanktionera-de betingelser.

Orsakerna till missbruket av hallucinogena preparat är säkert många utöver drogeffekterna per

se, och utöver svarta-börsaktiviteten. Före-ställningen om LSD motsvarar ypperligt önskningar

om en magisk, själs-förändrande lyckodrog. Det torde också vara viktigt att attityder kring LSD

kommit att få socialpsykologisk funktion i gruppmotsättningar med ideologisk och

samhällspolitisk innebord. Under 1960-talet har en pro-test mot det amerikanska samhället blivit

allt tydligare bland amerikansk ungdom. I denna generationsrevolt ingår förutom misstro mot

den äldre generationen ("Don't trust anybody over thirty!") många heterogena element:

åberopande av alienationen; pacifism; intresse for österländsk mystik och världsfrånvändhet (fr

a i form av Zen-buddhism) som kontrast till kapitalistisk standardjäkt och konkurrensanda;

beatnik-attityder; ett hävdande av individualism, spontanitet, sensualism, m m.

76.

7. IMPLIKATIONER OCH APPLIKATIONER

Tidigare har kunnat konstateras, att de analogier som dragits mellan LSD-inducerade

modellpsykoser och schizofreniernas psykopatalogi ofta varit oövertänkta och prematura.

Visserligen kan man peka på flera gemensamma drag såsom proprioceptiva hallucinationer,

vanföreställningar, abnorma kroppssensationer, deper-sonalisation, derealisation, tids- och

rumsförvrängningar, samt andra avvikelser från normalt medvetandetillstånd. Studiet av dessa

fenomen har onekligen belyst aspekter av den psykotiska upplevelsen (158). Men samtidigt

uppvisar inte LSD-intoxikationen de för schizofrena så karakteristiska auditiva hallucinatio-

nerna (114, 24). Just detta faktum behöver dock ej överbetonas, eftersom man förmodar att

de LSD-betingade visuella hallucinationerna beror på en specifik drogaffinitet (51). Vidare

har följande psykosfrämmande kvaliteter hos LSD-påverkan nämnts: frånvaro av utpräglad

autism; det intakta medvetandet och den intakta realitets-orienteringen; samt fr a betydelsen

av den starkt förhöjda suggesti-biliteten och därmed av "extra-drug" variabler ( 3 9 ) . Man

bör dock starkt betona den psykosförebyggande effekten av att fpp varit medvetna om LSD-

ingiften och härigenom förberedda på dess resultat. De i samband med missbruk rapporterade

schizofreniliknande tillstånden har i vissa fall gällt personer, som ovetande fått LSD!

Senare års forskning med Ditran- och Sernylinducerade modellpsykoser har påvisat mycket stora

likheter med de primära symptomen på schizofreni (101, 212, 239). Dessa fynd förtjänar

onekligen att uppmärksammas, eftersom man här kan skönja en ny approach - utforskning av

acetylkolinets roll i dessa sammanhang. Frågan om på vilket sätt, och i vilken grad det föreligger

ett klart samband mellan hallucinogen-inducerade modellpsykoser och "funktionella" psykoser,

står således fortfarande öppen. Sannolikt är, att man i framtiden kommer att närma sig problemets

lösning främst på basis av biokemiska och neurofysio-logiska undersökningar. I det följande

kommer vissa data angående hallucinogenernas metabolism och interrelationer med katekolaminer

och serotonin att beröras.

Masters & Houston summerar den psykotomimetiska fasen inom LSD-

"The widely held belief that ´LSD makes you crazy´ is primarily derived from both medical and lay misinterpretation of the psychiatric hypotheses that the ´hallucinogenic´ drug-state is a psychotic or psychotomimetic one, resembling of not identical with schizophrenia...

7.1. Begreppet "modellpsykos"

7.1.1. Allmänt

forskningen

77.

That almost any LSD subject may experience, under certain conditions, a transient psychosis or psychosis-like state, is a fact. However, it is also a fact that a ´psychosis´ rarely ever will occur in a reasonably healthy subject who has not been led to expect it and who has not been exposed to stresses precipitating the ´psychotic´ episode. Not LSD, but mishandling of the session, is with few exceptions the key factor when a normal subject experiences an LSD ´psychosis´ that was not intentionally brought about. As this has come to be generally understood, and as session-guiding techniques have improved, the occurence of drug-state ´psychosis´ has diminished accordingly." ( 253)

Beträffande litteratur over "modellpsykoser" och dessas relationer till schizofreni - se te 133,

152-155, 173, 213, 250, 272-289, 318.

7.1.2. Katekolamin teorier

Den molekulära strukturlikheten mellan meskalin och adrenalin, som upptäcktes redan år

1919, gav upphov till hypoteser om att det initiala, exciterade schizofrenitillståndet kunde

tänkas vara förorsakat av någon 'M-substans', d v s en meskalinliknande endo-gen metabolit.

Följden blev en långvarig diskussion om relationen mellan modellpsykoser och schizofreni,

och det var först år 1951 som Osmond och Smythies (279) fäste uppmärksamheten vid 'the

diffe-rence between a transient, artificially induced, experimental state in a volunteer under

laboratory conditions and the prolonged, insidious, creeping illness in an unsuspecting victim

whose mental life progressively atrophied'. Dessa forskare sammankopplade den tidigare

iakttagna likheten mellan meskalin och adrenalin med den likaledes tidigare observerade

likheten mellan schizofreni och meskalin-'psykoser'. Tanken var, att man borde kunna finna

några nedbrytningsprodukter av adrenalin, vilkas aktiviteter skulle ligga närmare adrenalinets

än meskalinets. De undersökte först adrenochrome (153), och senare adrenolutin (154, 155,

281). De positiva resultaten härvidlag

ledde till att Hoffer 1957 framlade hypotesen, att adrenalin och meskalin kunde tjänstgöra

som precursors till indolsubstanser (156). Rinkel (303) försökte verifiera de föregående

adrenochromeförsöken med semicarbazone, en mer stabil adrenochromevariant, men iakttog

ej några psykotomimetiska effekter. Flera andra försök med adrenochrome har också varit

framgångslösa. Problemet tycks härstamma från svårigheter med syntesen av både

adrenochrome och adrenolutin, samt att det tycks vara något specifikt med den instabila

molekyl, som Osmond et al arbetat med (se t e 214 ). Emellertid har Hoffer et al (157) kun-

nat visa, att serum från schizofrena patienter omvandlar adrenalin till adrenolutin, vilket utgör

den biprodukt, som Leach & Heath (214) tidigare hade observerat, men ej kunnat identifiera.

Heath (149) har f o isolerat en protein fraktion från schizofreni-serum, vilken framkallade

schizoida symptom hos normala individer. Han kallade denna

78.

fraktion 'taraxein' och antog att den utgjorde en alfa globulin. I Sverige har Mårtens et

al (269) jämfört taraxein med LSD och meskalin, och funnit att taraxein-reaktionen

uppvisade de flesta likheterna med tidig schizofreni (t e ångest, katastrofkänslor,

tankeblockeringar, perseverationer, ambivalens, depersona-lisation).

Osmond (282) är trots de motsägelsefulla resultaten med adreno-chrome mycket

förhoppningsfull inför tanken att vi numera kommit "one step closer to the possibility of

finding behind the psychological psychosis of schizophrenia, a definable, specific,

pathological, somatic schizophrenia. There is growing evidence of an apparently

specific defect of metabolism, and although it is too soon to be sure exactly what this

defect may be, it seems closely connected with the metabolism of adrenaline or its pre-

cursors". Till fördel för hypotesen om en avvikande adrenalin-metabolism talar några

färska fynd av 3,4-dimetoxyfenyletylami-ner (se t e 364), som gjorts i urin hos

schizofrena patienter. I stort sett är dock katekolaminteorier ej längre så populära,

eftersom bl a: 1) avlägsnandet av binjurarna ej har någon positiv effekt vid

schizofrenier, 2) metabolismen av radioaktivt adrenalin i stort är densamma för normala

som schizofrena individer, 3) adrenochrome ej är en etablerad hallucinogen, 4 ) patien-

ter med stort överskott av katekolaminer ej företer några schizofrena symptom.

7.1.3. Serotonin teorier

Relationen mellan LSD och serotonin har gett upphov till hypotesen, att schizofreni

orsakas av en imbalans i serotoninets metabolism, så att excitering och hallucinationer

resulterar från ett överskott av serotonin i vissa hjärnregioner, medan depression och

katatona tillstånd uppkommer genom en serotoninbrist. Denna teori uppstod

ursprungligen genom Gaddum´s (129) observation av LSD antiserotonin effekt på glatt

muskulatur. Welsh (384) visade att hjärtats accelerationsnerv - vilken medieras kemiskt

av serotonin - inhiberades av LSD. Gaddum et al (130) påvisade en perifer antagonism

mellan LSD och serotonin hos däggdjur och undrade om inte denna blockering även

kunde gälla CNS: "It is possible that the serotonin in our brains plays an essential part

in keeping us sane and that the effect of LSD is due on its inhibitory action on the 5-HT

in the brain". Wolley & Shaw (395) hävdade att LSD 'konkurrerar' med serotonin i

hjärnan, d v s att LSD kan i ett visst fysiologiskt förlopp intaga sero-

79.

toninets plats - konkurrera ut det - utan att därför kunna utföra dess funktion, varvid

hela systemet går i 'baklås'. I denna 'lock-and key' analogi skulle alltså LSD oförmåga

att vrida om låset medföra psykiska avvikelser beroende på ett underskott av 5-HT.

Riktigheten i detta har dock senare starkt betvivlats. Man har nämligen påvisat att t e

2-brom-LSD (BOL-148), som inte har någon effekt på de psykiska funktionerna, är

än mer verksam än LSD som serotonin-inhibitor.

Detta behöver dock icke innebära en motsägelse av hypotesen, enligt följande

resonemang av Barron et al ( 41): 'In man 2-brom lysergic acid blocks the mental

effects of a subsequent dose of LSD, and in the heart of a clam it blocks the action of

both LSD and serotonin. Perhaps there are 'keyholes' at the sites where neurohumors

act; in the case of those for serotonin it may be that BOI fits the keyhole, blocking the

action of serotonin or LSD without mimicking their effects'.

Vid vissa mentalsjukdomar kan man även tänka sig ett överskott av

serotoninkoncentrationer, och i en senare undersökning (334) påvisade Wolley &

Shaw en proserotonin verkan, såtillvida att LSD verkade likt serotonin och förhöjde

5-HT blodtryckshöjande effekter på bedövade hundar. Costa (86) fann att LSD kan

antingen öka eller minska 'serotonineffekterna, beroende på dess koncentration. I låga

doser faciliterades 5-HT av LSD, vilket tyder på att ett överskott av serotonin, snarare

än ett underskott, utgör en störande faktor vid mentalsjukdomar.

Teorin att LSD framkallar hallucinogena effekter via någon in-teraktion med hjärnans

serotonin förefaller alltså ohållbar i sin ursprungliga form. Cm det funnes en genuin

antagonism mellan LSD och 5-HT skulle t e stora doser serotonin förta LSD

effekterna, vilket dock inte sker enligt Vogt (393). Vogt har dessutom visat att LSD

och 5-HT är antagonister i vissa regioner i hjärnan (bulbar reticular formation:

aktiveras av 5-HT, dämpas av LSD; ventero-postero-medial thalamic nucleus: dämpas

av 5-HT, aktiveras av LSD), medan i andra strukturer deras verkan är synergistisk

(venteromedial hypothalamic nucleus: dämpas av 5-HT, vilket förstärks ytterligare av

LSD). Hennes slutsats var att "the antagonistic effects of 5-HT (sedation) and LSD

(arousal) on behavior depend on selective sensitization or inhibition of a characteristic

group of centres by each drug and not on simple interaction by competition for the

same recep-

80.

tors in the brain". Denna slutsats stöds av resultatet från (324) och (277), där man

också påvisat att LSD har komplexa interaktioner med serotonin i olika delar av

hjärnan. - Sero-toninets betydelse i samband med psykostillstånd är således

fortfarande oklar. För en närmare diskussion härav, se Wolleys monografi från 1962

(396).

Beträffande litteratur involverande serotonin - se t e 86-88, 123, 124, 130, 248, 277, 316, 324,

inogeneffekter

.2

Mayer-Gross har visat, att de perceptuella förändringarna reduceras när blodsockret

överstiger 200 mikrogram procent. Även nikotinsyra verkar antagonistiskt. Den mest

verksamma antidoten utgörs dock av klorpromazin (intramuskulärt) och liknande

fentiazinderi-vat. Se vidare t e 267, 280, 290.

Reducering av LSD-effekter medelst icke-farmakologiska metoder, såsom sensory

deprivation och hypnos, beskrives närmare i avsnitten 7.4.1.3., 7.5.3. samt 7.5.4.

7.2.2. Tolerans

Man har vid flera undersökningar kunnat påvisa en tolerans, såtillvida att samma kvantitet

LSD förlorar sin potens - subjektivt och fysiologiskt - efter 4 dagars successivt bruk, Till

skillnad från t e cannabis, utbildas sålunda en mycket snabb tolerans vid LSD, vilket man

tidigare trott skulle innebära ett inbyggt skydd gentemot excessivt missbruk.

Toleransbildningen kan dock kringgås genom ökning av dosnivåerna. Cohen (28) nämner

en kronisk LSD-missbrukare som kontinuerligt tog LSD enligt följande schema: Dag I: 1

kapsel å 250 mikrogram; dag II: 2 stycken; dag III: 4 stycken; dag IV; 8 stycken; dag V:

16 stycken (4.000 mikrogram!); dag VI och VII: sömn. Efter 3 månader i så gott som

ständigt LSD-påverkat tillstånd uppsökte han självmant sjukhus för vård.

Man har även observerat en s k cross-tolerance mellan hallucinogener såsom LSD,

meskalin och psilocybin (se ref 367 för vidare referenser). Beträffande antikolinergika,

se t e 180

En allmän observation är att schizofrena påverkas mycket mindre av en standarddos jämfört

med normala personer. Det krävs sålunda

334,384, 393, 395, 401.

7.2. Modifikation av halluc

7 .1. Antagonism

81.

mycket högre doser av LSD, meskalin och psilocybin för att inducera en genuin

drogpåverkan (12, 71). Däremot framkallar en standarddos av Sernyl eller Ditran

en mycket kraftig reaktion hos schizofrena, vilken effekt ofta kvarstår upp till ett

par veckor (212).

.

Flera författare har rapporterat att leverskador tenderar att förlänga hallucinogeneffekterna.

Olika substanser såsom amfetamin, antihistaminer och stryknin har även visats förstärka

LSD-effekter, liksom sömndeprivation, stroboskopiskt ljus samt en kall, inkvisitorisk attityd

hos försöksledare (se 280 härom).

Hallucinogenernas "modes of action" är av förståeliga skäl ännu okända. Teorier saknas

emellertid inte; ett flertal biokemiska och neurofysiologiska hypoteser har redan berörts i

olika sammanhang (se sid 36 - 41, 78-81), varför här endast vissa kompletteringar

kommer att ges.

Marazzi har påvisat en synaptisk inhibition i cortex (sid 39). Han framhåller: "It is now clear

that synaptic inhibition can not only curtail activity but also, through inhibition of inhibitory

or suppressor pathways, i.e. dysinhibition, can increase activity or set off 'release

phenomenon'" (247). Även i retikulära systemet har Marazzi påvisat en synaptisk inhibition.

Enligt honom verkar LSD således hämmande på sådana centrencephala circuits, vilka

normalt har en filtrerande och hämmande aktion på inkommande stimuli.

Sidney Cohen (82) har översatt Marazzis teori i dynamiska termer och tänker sig att dessa

centrencephala circuits hämmar de psykiska primärprocesserna och skyddar egot i hotande

situationer och vid psykisk stress. En LSD-inducerad inhibition av denna normalt före-

kommande skyddsmekanism skulle således luckra upp ego-gränserna och de psykologiska

försvarsmekanismerna: "The waking, sane state can be thought of as an inhibitor of a more

primal, fantasy, dreamlike condition which re-emerges when vigilance is reduced, as in sleep,

with LSD, sensory deprivation or on certain other occasions. In this primal psychological

state underlying rational consciousness the boundaries of the self are diffused, and the

learned, imposed meanings of

7.2.3. Förstärkning av drogeffekter

7.3. Verkningsmekanismer

82.

objects are altered to a point where objects have no significance except for themselves.

Colours become, by loss of inhibitory influence, more saturated and brilliant ..." Cohen

tänker sig att den normala inhibitoriska aktiviteten i CNS är nödvändig, för att individen

skall kunna analysera sinnesdata och kunna orientera sig i tid och rum. Om inte majoriteten

av mer oväsentlig sidoinformation undertrycktes på något sätt, skulle hjärnan mycket snart

förlora sin" ...coding, sorting and evaluating capacity. Overloading the system is avoided by

quenching most of the incoming sensations. Life, limb and sanity are preserved by the

discriminate rejection and sorting of sensory experience" (82).

Denna disinhibitions-teori delas f ö av flera andra LSD-forskare. Som ett exempel kan

nämnas följande uttalande av Savage & Stolaroff (32l):

"Contrary to the belief of many investigators, the hallucinogens do not produce experiences

but inhibit repressive mechanisms that ordinarily operate, and simply allow subjects to

explore the contents of their own minds". Som tidigare antytts (se 3.4.), förmodar man att

det retikulära systemet i hjärnstammen svarar för denna selektiva filtreringsmekanism; man

stöder sig härvidlag på diverse neuro-fysiologiska experiment där bl a graden av "attention"

gentemot teststimuli har varierats. Enligt Chase (69) tyder dessa försök på att "... the

reticular formation exerts a tonic inhibitory activity which serves to filter patterns of

afferent activity at all synaptic stages, and in some cases, at the receptor directly".

Elektrofysiologiska betingningsexperiment har visat att betingad stimulus (CS) och obetingad d:o (UCS) framkallar olikartade responses i neocortex, medan däremot en dylik differentiering ej kan iakttagas i hippocampus och andra limbiska (och retikulära) strukturer. I en avoidance-betingningssituation avtar den elektriska aktiviteten i limbiska systemet (till skillnad från neocortex) när djuren väl etablerat det betingade svaret. Samtidigt härmed avtar tecknen på fruktan, vilket tyder på att ju mer "emotionalitet" ett stimulus framkallar, desto större aktivitet i limbiska strukturer. Bridger (59) har tagit fasta på dessa fynd och undersökt meskalinets effekt på betingade reflexer hos hund och katt. Han fann att djuren under meskalin reagerade på CS som om det vore UCS. "In addition, mescaline produced a prolonged resistance to extinction of the classical conditioned reflex but promoted the extinction of the conditioned avoidance response ...

83.

These animal experiments support the basic neurophysiological hypothesis that was

postulated: Mescaline inhibits neocortex, the function of which it is to discriminate

between the CS and the UCS, while it activated the limbic system, which does not

discriminate between them. The animals therefore responded to the CS buzzer as if it

was identical to the UCS electric shock".

Bridger framhåller nu att relationen CS - UCS är analog med relationen symbol - objekt,

vilken ju kännetecknar mänskligt tänkande. ("Normally the dog does not confuse the bell

with the food nor does man confuse his ideas with his percepts of reality"). Med ledning av

ovanstående postulerar han sålunda, att distinktionen mellan symbol och symboliserat

objekt bestämmes av balansen mellan neocortikal och limbisk aktivitet:

"The more affectively charged an experience the greater the limbic system activity and the closer the bond between the symbol and the object symbolized. Neocortical inhibition will also decrease the distinction between the symbol and the object symbolized ... and will shift the level of thinking from abstract symbols toward concrete signals".

Denna omsvängning till primär-process tänkande inträffar emellertid ej enbart under

hallucinogen-påverkan utan även vid vissa andra "altered states of awareness". Bridger

anför sålunda sammanfattningsvis:

"Sensory and sleep deprivation, hallucinogenic drug action, and drowsiness and dreaming all appear to be correlated with a tendency toward neocortical inhibition and limbicsystem excitation" (59).

- I detta sammanhang kan nämnas, att Green (142) funnit att dröm-tiden ökar under nätter

då LSD administrerats (300 mikrogram) jämfört med non-LSD-nätter. 7.4. Psykoterapeutiska applikationer

7.4.1. Metodologiska aspekter

Som tidigare framhållits, användes LSD numera huvudsakligen för att bota mentala

abnormiteter snarare än för att framkalla dylika (225). Härvid har psykoterapeuter använt två

olika tillvägagångssätt. Vid den s k psykolytiska tekniken brukas LSD periodiskt i små doser

(50 - 150 mikrogram) som ett hjälpmedel vid konventionell (verbal) psykoterapi. Vid den andra

metodiken, den psykedeliska, användes LSD i en enstaka eller några få sessioner med höga

doser (200 -800 mikrogram); tonvikten ligger här på interaktionen mellan patient och själva

preparatet, utan några systematiserade inslag av traditionell terapi. Denna senare teknik lägger

alltså större

84.

vikt vid LSD unika egenskaper, nämligen dess värde såsom ett medel att underlätta

personlighetsutveckling och självförverkligande. Snarare än att avlägsna emotionella

symptom, är syftemålet med den psykedeliska upplevelsen reorganisation av in-

dividens värderingar och hela livssyn. Kort sagt, den psykoly-tiska metoden är

huvudsakligen "illness-oriented", medan den psykedeliska är "health or growth-oriented"

(263).

Även en tredje metodik har under de senaste åren börjat användas. Vid denna sk

hypnodeliska terapi användes moderata LSD-doser i kombination med hypnos och

konventionell psykoterapi. Man har härvid funnit hypnotism vara en värdefull metod för

att strukturera och kontrollera LSD-reaktionen.

7.4.1.1. Psykolytisk terapi

Den psykolytiska metoden användes främst i Europa. Härvid har särskilt psykoanalytiskt

orienterade terapeuter använt LSD för att intensifiera och underlätta vissa element i den

analytiska processen. Den stora skillnaden mellan psykolytisk och psykoanalytisk terapi anges

bestå i den större snabbhet, med vilken djupt omedvetet material kan bringas till ytan med

LSD som "katalysator". Patientens försvarsmekanismer mjukas upp, återkallandet av

förträngda minnen underlättas, liksom förmågan till återupplevelse och emotionell av-

reaktion. Till skillnad från tidigare försök att underlätta psykoanalys med hjälp av hypnos,

erbjuder den psykolytiska tekniken en mycket större möjlighet för patienten att på ett

medvetet plan få kontakt med sina impulser. Med stöd och hjälp från terapeuten, som f ö kän-

ner patienten väl från tidigare analyssessioner utan LSD, kan specifika problem tas upp, vilka

tidigare varit alltför svåråtkomliga. I-bland måste dock patienten tvingas att penetrera sina

symboliska visioner; vid andra tillfällen måste han få hjälp att gå igenom en kris, som hotar att

disorganisera honom. Interaktionen mellan patient och terapeut intensifieras härvid ofta -

något som kan vara av bestående värde även vid efterföljande terapisessioner utan LSD.(l5,

18, 90).

Vanligtvis ges LSD en eller två gånger i veckan, varvid dosnivån ökas efterhand. Mellan

LSD-sessionerna bearbetar man det material som kommit fram. Hela behandlingsprogrammet

brukar vara mellan 8 veckor upp till flera månader. Själva LSD-sessionerna genomföres på

särskilda sjukhusavdelningar med hjälp av specialtränad personal, som tidigare själv tagit

LSD. Dämpad belysning, expressiva målningar, lämplig musik och liknande åtgärder har

visats vara av värde för att intensifi-

85.

era patientens reaktioner. För vidare referenser beträffande den psykolytiska

metodiken, se ref 2 4 9 ,3 0 9 , 35 3 , 38 7 .

7 . 4 . 1 . 2 . Psykedelisk terapi

Alltsedan Osmond´s beskrivning av den psykedeliska upplevelsen ( 2 8 0 ) , har en

expansiv utveckling skett, där man sökt maximera dess psykoterapeutiska aspekter. Trots

den korta tid som förflutit, kan man urskilja tre stadier inom det psykedeliska forsk-

ningsfältet, enligt Hoffer ( 1 58 ) .

Första stadiet. Detta består av Osmond´s grundläggande arbete, som utmynnade i en explorativ

försöksverksamhet med alkoholister i Saskatchewan, Kanada. Bl a provade man hypotesen, att

om en terapeut med egna LSD-erfarenheter tog drogen samtidigt med patienten, skulle denne

få en mer nyanserad och effektiv vägledning genom obehagliga faser i LSD-sessionen. Denna

typ av terapi beskrevs först av Blewett & Chwelos (4 9 ) . Däremot gjorde man ännu inga an-

strängningar att kontrollera effekten av miljöfaktorer. Man arbetade i vanliga sjukhusrum, där

många miljöbetingade distraktioner interfererade med patientens upplevelser.

Andra stadiet. De första medvetna försöken att beakta miljöfaktorer gjordes av en grupp

kanadensare med A. Hubbard i spetsen ( 2 4 3 ) . Dessa använde komfortabelt möblerade rum,

som var fria från distraherande moment. För att maximera upplevelsen, använde man även

visuella hjälpmedel såsom fotografier av anhöriga; målningar, konstföremål samt väl utvald

musik. Denna teknik vidareutvecklades av en grupp forskare i Kalifornien, vilka bildade "The

International Foundation for Advanced Study" - IFAS - vid Menlo Park, Stanford University.

Denna grupp vidgade användningen av den psykedeliska tekniken till att inbegripa generella

beteendeproblem och neuroser ( 1 4 5 , 26 2 , 319 , 33 7 , 3 36 ) . 19 61 inleddes sålunda ett

större kliniskt projekt där speciella behandlingsavdelningar för psykedelisk terapi inrättades.

Man arbetade utifrån den grundhypotesen, att signifikanta förändringar skulle förekomma

längs tre dimensioner; värderingar och trosföreställningar, per-sonlighetsstruktur samt faktiskt

beteende. Enligt Savage et al ( 3 2 2) : "More specifically, it was hypothesized that a profound

psychedelic experience tends to be followed by a major reorientation of one's value system

and life outlook. It was further hypothesized that this change in basic beliefs would in terms be

followed by slower altera-tions in personality as well as changes in modal behavior patterns".

86.

Tredje stadiet. Det nuvarande stadiet av seriös psykedelisk forskning exemplifieras bäst av

Sanford Unger´s kritiska och noggranna arbeten (367, 368). Vidare har IFAS-gruppen nyligen (1

965) reorganiserats, varvid ett "Institute for Psychedelic Research" upprättats vid San Fransisco

State College. I de två första explorativa stadierna användes ej double-blind tekniken för att

utvärdera effektiviteten av den psykedeliska terapin, ett förhållande som dock numera korrige-

rats (106). Dessutom kunde tidigare forskning genomföras relativt ostört, eftersom såväl de

flesta psykiatriker som den stora allmänheten ännu var okunniga om dessa nya strömningar. I det

nuvarande skedet har dock en utveckling av den seriösa LSD-forskningen avsevärt försvårats

genom bl a det illegala missbruket och den allmänna LSD-hysterin (83, 29).

Vanligtvis inleds den psykedeliska terapin med en intensiv förberedelseperiod under loppet av

några veckor. Härvid diskuteras ingående patientens egna problem och livsmål, samtidigt som

man informerar om olika aspekter av LSD-upplevelsen. Förutom att man söker ge patienten en

grundläggande tillit visavi hela processen samt medverkande terapeuter, läggs stor vikt vid att få

patienten att begrunda sin egen viljeförmåga att ge upp gamla begrepp och förutfattade meningar.

Sherwood et al (337):

"Willingness to surrender to the experience, not limiting it by expectations, preconceptions, and evaluations, and to face honestly any new insights, whether or not they are in accord with what he may have previously believed about himself or others, is an attitude and an ability which can be developed over weeks or months preceding the treatment session day".

Vissa terapeuter (322, 337) låter stundtals patienten inhalera en blandning av 30 % koldioxid och

70 % syre ad modum Meduna (258). Detta hjälper honom att "praktisera" den erforderliga

självuppgivelsen inför drogeffekterna, samtidigt som terapeuten, genom att observera patientens

reaktioner, kan få en uppfattning om dennes karakteristiska försvarsstruktur.

Den egentliga LSD-behandlingen genomföres på speciella sjukhusavdelningar under liknande

miljöbetingelser som vid den psykolytiska metoden. Till skillnad från denna, söker man med

hjälp av massiva. LSD-do-ser att framskapa en unik, transcendental upplevelse, som är så djup-

gående och impressiv, att den förändrar patientens egna värderingar om sitt tidigare liv. Enligt

vissa författare anses en intramuskelär administrering vara att föredra, eftersom effekterna då

inträder snabbare (inom några minuter), varvid den provocerande väntetiden kan reduceras.

Enligt Alnaes (26):

87.

"This method uses the same therapeutic strategy as in intravenous insulintreatment, the patient being ´taken by surprise´ and the resistance broken down more easily. We start with high doses because a gradual increase seems to be less facilitating for the psychedelic experience, and the patient, with the graduated method, learns to persist in maintaining control of the situation and thus resists successfully the potentials of the experience".

Själva LSD-sessionen kan pågå från 10 till 16 timmar. Med hän-syn till de intensiva

reaktioner som följer på de höga doserna, bör terapeuten vara särskilt tränad att leda denna

typ av terapi. Häri införstås t e kravet på att terapeuten själv - bl a av etiska, humana och

tekniska skäl - bör ha upplevt LSD-påverkan innan han startar egen terapiverksamhet (82,

158, 188, 253). Sherwood framhåller vidare:

"It will be noted that an outstanding characteristic of this method of therapy is that it places major responsibility clearly on the patient and tends to discourage any sort of long-term dependency or transference relationship with the therapist. The therapist is not called upon to analyze or to interpret except in a most minimal sense. The subject is encouraged to discover that his own resources are more than adequate to his needs, and the therapist´s function is to provide support and guide him toward discovery" (337 ). 7.4.1.3. Hypnodelisk terapi

Denna metodik har utarbetats av Ludwig & Levine vid Lexington, ett amerikanskt

specialsjukhus för narkomaner (228). Dessa forskare grundade sin idé om LSD-behandling

av narkomaner på incitament av Rosenberg respektive Isbell, vilka tidigare iakttagit att "...

some patients who received LSD in a double blind pharmacological study and in some

psychotomimetic drug studies (no thera-peutic intent involved) spontaneously claimed to

have changed their views and outlook toward life as a result of the experience". Denna

grupp narkomaner utgjorde dock endast en liten fraktion av totala antalet patienter som fått

LSD. För att maximera de psykoterapeutiska effekterna, införde Ludwig & Levine hypnos

som en metod att modifiera LSD-upplevelsen och strukturera den för terapeutiska ändamål.

Vid denna s k hypnodeliska behandlingsteknik ges LSD oralt i doser

ca 45 minuter, d v s fram till dess LSD-effekterna börjar inträda.

"Thus, the hypnosis and LSD effects are brought on together in a very smooth and natural sequence. Technically, this seemed to be a much more efficient way of producing the 'hypnodelic state' than by first allowing the LSD state to develop and then trying to super-impose a hypnotic trance. Many of the experiential aspects of the

om 2 mikrogram/kg kroppsvikt, varefter man efter några minuter genomför en hypnosinduktion ("high eye fixation") under

88.

LSD experience seem to be quite similar to the hypnotic experience, and this is taken advantage of in using the hypnodelic technique" (228).

När sedan patienten både är hypnotiserad och under LSD-påverkan, fortsätter terapeuten

med en intensiv psykoterapi av traditionell art. Hela sessionen pågår ca 2½ till 3 timmar;

vid slutet ges patienten suggestioner om att fortsätta tänka på och bearbeta sina problem,

samt att komma ihåg allt som inträffat under sessionen.

En pilot-studie med 1 2 "narcotic drug addicts" genomfördes 1963 med positiva

resultat:

"It appeared that hypnosis could be readily used to control, modify, and direct the LSD experience. Many of the patients made dramatic claims of therapeutic benefit, expressed a strong conviction that they should remain abstinent, professed marked symptom relief, and claimed to have a new lease or outlook on life." (226).

I en senare undersökning med 70 narkomaner - denna gång med kontrollbetingelser - fann

man att en kombination av LSD + hypnos + psykoterapi ("Hypnodelic therapy") var

signifikant överlägsen andra behandlingsmetoder såsom "Psychedelic therapy" (LSD +

psykoterapi), "Delic therapy" (enbart LSD), "Hypnotherapy" (hypnos + psykoterapi) samt

enbart psykoterapi (24l). Dessutom framkallades en signifikant större "alternation in

consciousness" under den hypno-deliska terapisessionen jämfört med någon av de övriga

metoderna (227). Huruvida det föreligger ett kausalt samband mellan graden av förändrat

medvetandetillstånd och graden av terapeutisk förändring vet man ännu föga om.

I Norge har Alnaes (26) kombinerat psykedelisk terapi med autogen träning (en form av

självhypnos, se ref 329) samt i vissa fall med hypnos och posthypnotiska suggestioner. På

så sätt har han kunnat minska ned de stora dosnivåer, som annars krävts för att patienten

skall nå fram till det s k "ego-death" stadiet (27).

7.4.2. Medicinska användningsområden

Den psykoterapeutiska applikation av hallucinogena substanser har tilldragit sig ett allt

större intresse såväl i Europa som i Nordamerika. Eftersom hittills över 300 terapeutiska

LSD-studier har rapporterats, kommer här endast de mest framträdande och konsistenta

fynden att summeras. En bibliografi över LSD och psykoterapi (täckande åren 1950-

1964) har sammanställts av Unger (369).

Enligt Louria (237) föreligger åtminstone 6 potentiella medicinska användningsområden

för LSD:

89.

Under de senaste 8 åren har man i Kanada och USA rapporterat

positiva resultat på svårt kroniska alkoholister, ofta t o m efter en

engångsadministration av en psykedelisk dos LSD (72 , 1 82 , 24 3 , 2 78 , 34 6 , 297.)

Procenten "markant förbättrade" patienter varierade från 2 1 % till nästan 60 % under en

follow-up period varierande mellan 4 månader upp till 4 år. Hoffer ( 1 5 8 ) har utifrån

erfarenheter med över 1 .000 alkoholister gjort uttalanden om att LSD-metodiken visat

sig dubbelt så effektiv som något annat behandlingsprogram. Dessa preliminära fynd har

medfört att hälsovårdsmyndigheter i Kanada ej längre betraktar LSD-behandling av

alkoholism såsom enbart experimentell, utan som en etablerad terapeutisk metodik (64).

Man saknar dock ännu välkontrollerade, "double-blind" undersökningar, varför de talrika

entusiastiska rapporterna beträffande metodens effektivitet tills vidare bör betraktas med

reservation.

LSD-terapi har befunnits facilitera tillfrisknande hos patienter med de allra

flesta former av neurotiska, psykosomatiska och karaktärsmässiga störningar. Särskilt anmärk-

ningsvärt är de positiva resultat som uppnåtts med patienter, vilka tidigare visat sig mycket

resistenta mot konventionella terapimetoder. I synnerhet vid tvångsneuroser har sålunda LSD

framskapat en starkt intensifierad kontakt mellan patient och terapeut samt en nedbrytning av

tidigare ogenomträngliga försvarsmekanismer (13-15 , 1 8 , 34 , 35 ,90,158, 232, 3 1 4 ,

3 7 3) .

Fastän schizofreni i allmänhet anses utgöra en kontraindikation för LSD-

behandling, har man enligt preliminära rapporter ernått förvånansvärt goda resultat med

autistiska barn (4 5 ,4 6 , 126 ,3 3 9 ) .

: I ett mindre antal fall av impotens och frigiditet har LSD visat sig

värdefullt, liksom vid homosexualitet. Detta terapiområde är dock ännu till största delen

outforskat.(13, 37, 233). Constance A. Newland har i boken "Myself and I" (275) givit en liv-

full redogörelse för förloppet av en freudianskt inriktad LSD-behandling, som hon själv

genomgick och vilken upphävde hennes frigiditet.

Vid en behandlingsserie förbättrades 1 4 av 2 1 psykopater

efter LSD-terapi, men även här är data alltför knappa för att tillåta några säkra slutsatser (30) .

Alkoholism:

d) Psykopati och kriminalitet

c) Sexuella abnormiteter

b) Schizofreni:

a ) Psykoneuroser:

a )

90.

f) Smärttillstånd: LSD förefaller öppna en ny möjlighet att ersätta de konventionella

smärtlindrande preparaten av morfintyp, utan att man härför utsätter patienten för någon

tillvänjningsrisk (narkomani). Sålunda har Kast (191, 193) studerat LSD anal-getiska

effekter på ca 300 patienter med intensiva smärtor, var-av flertalet befann sig i sista stadiet av

terminal cancer. Han jämförde 2 mg morfin (alternativt 100 mg meperidin) med 100 mikro-

gram LSD och studerade patienterna under 20-minuters intervall. Det genomsnittliga antalet

smärtfria 20-minuters perioder utgjorde 5,7 för meperidin, 8,4 för morfin samt 95,6 (dvs 32

timmar) för LSD. I ett fall varade smärtlindringen upp till 1 3 dygn (192). Bortsett från denna

rent analgetiska effekt, medförde även LSD-upplevelsen för dessa patienter, varav flera var

medvetna om att de var döende, en lindring av psykogen ångest och apati. De talade mer öppet

om sin egen nära förestående död med mycket mindre depression, än vad man kunde förvänta

sig - "I know I'm dying ... but lock at the beauty of the Universe". Denna nya attityd gentemot

döden varade under längre tidsperioder än den analgetiska verkan. Emellertid föranledde

samma psykiska mekanismer, som lindrat smärtan och dödsångesten, att en del patienter ställde

sig tvekande inför att upprepa LSD-behandlingen. Kast drar dock följande slutsats: "If the

psychic effects of LSD can be attenuated and the drug made more acceptable to patients, LSD

may become an important analgesic" (192).

Förmodligen skulle en mer intensiv preparation (av psykedelisk karaktär) än den Kast ägnat

sina patienter kunna bidra till en större acceptans. Härtill kommer möjligheten att styra och

dämpa de negativa aspekterna av LSD-upplevelsen med hjälp av hypnos eller någon liknande

psykologisk avspänningsmetod (se 7.4.1.3. samt 7.5.4.). Eftersom dessutom en reduktion

av smärtupplevelser, antingen indirekt eller genom direkta analgesi-suggestioner, tillhör ett av

de bäst etablerade fynden inom hypnosforskningen, torde goda förutsättningar finnas för att en

samtidig applikation av dessa båda terapiformer skulle vara framgångsrik. En intressant

parallell kan dras mellan de positiva resultaten vid hypnosbehandling av s k fantomsmärtor (vid

amputationer); enligt japanska forskare har liknande resultat även uppnåtts med enbart LSD-

terapi (190, 210). Ännu saknas dock undersökningar, där man studerat effekten av

interaktionen LSD - hypnos på patienter med smärta och/eller dödsångest.

I detta sammanhang förtjänar Alperts idé beträffande ett "Center for Dying" att

uppmärksammas. Enligt Alpert (28):

91.

"... beyond the taboo of sex in our culture is the taboo of death. ... Why shouldn't there be a place where a person could come to die with awareness instead of denial, where the setting, be it mountain or ocean, would be suitable for the transformation; where the staff would be trained as guides to help people with the aid of psychedelics to learn about giving up the ego and seeing the beauty of the Universe. The individual could have doctors, if he och she wished, and could die in whichever religious metaphor he might choose. But each person would have a psychedelic guide in addition. ... somebody suggested that we expand the concept and call it instead the Center for Dying and Being Born - and include preparing mothers for conscious natural childbirth delivery, thus making the new institution a totally cyclic one".

Såsom inspirationskälla till denna humana applikation av LSD anger Alpert Aldous

Huxley´s sista roman "Ön" (175), i vilken Huxley utopiskt skisserat sin syn på de

positiva psykosociala konsekvenserna av en ansvarsmedveten användning av

psykedeliska substanser. Enligt uppgift lär Huxley själv ha tagit meskalin under sina sista

levnadsdagar.

7.4.3. Psykologiska förklaringsmodeller

Objektiva data saknas ännu rörande de psykodynamiska faktorer, som följer på den

psykedeliska LSD-upplevelsen och vilka leder till de mer långvariga

personlighetsförändringarna. Svårigheten att finna någon enhetlig princip är uppenbar;

många terapeuter har sina egna förklaringsmodeller. Här kommer alltså bara några

exempel att ges:

Från en psykoanalytisk ståndpunkt säges LSD producera "... regression in the service of

the ego, a loss of differentiation, a fusion with primitive objects, a release of energy for

creative and artistic purpose. As a result of this experience the person overcomes his fear

of loss of object relations (epitomized by his fear of death), and can develop new and

more mature object relations." (320)

En alternativ hypotes har framställts av Watts (379): under LSD upplever patienten både

"... the special value of each organism and its unique character, and also experiences the

direct sensation of man -and-the-universe as a singel pattern of behavior."

En tredje hypotes kommer från Sandison (315): under LSD-påverkan kommer

patienten i kontakt med arketyperna i hans omedvetna, och hämtar styrka härur.

92.

Savage et al (320, 322) resonerar i följande termer:

"... the traditional neuroses and character disorders are in decline, being replaced by what one writer termed the philosophical neurosis. The shift might be described as away from preoccupation with causes of human action (psychic determinism) and greater concern with the personal meanings of human conduct ... many individuals who understand all too well the antecedents of their behavior still find their conduct lacking in significance and purpose. The current interest in humanistic psychology, Zen Buddism, existential psychiatry, and self-realization indicate that the age-old question, ´who am I?´ is once more in vogue ... Our conception is that people live in inauthentic existence, being alienated from themselves and their environment and further, that illness arises from an inability to see meaning in life. LSD, properly administrated, provides an encounter which brings a sudden and profound liberation or enlightment, a dramatic freeing of the self from its habitual ways of viewing the world, an opportunity to see clearly without distortion, without a defensive structure which limits and filters perception. The experience appears to enlarge the psychic horizon and give a richer meaning to life. It makes men conscious of themselves, of others, and of their responsibilities."

Andra förklaringsmodeller har givits av bl a Barrios (39), Klee (200), Hoffer (158) och Jackson

(319). Se vidare Solomon (349) och Weiletal(382)

7.4.4. Kritiska synpunkter

De flesta rapporter beträffande LSD terapeutiska effekter har hittills bestått av subjektiva

redogörelser i kombination med kliniska värderingar med bristande objektivitet. Det är därför värt

att notera, att oberoende forskargrupper i många olika länder erhållit jämförbara resultat (262).

Sannolikheten för en signifikant positiv snedvridning minskas dessutom av det faktum, att olika

terapeuter uppnått gynnsamma resultat trots stora skillnader i underliggande teoribyggnader. Dessa

inkluderar freudiansk (90). jungiansk (91), behavioristisk ( 8 9 ), existensialistisk (170) och en

mångfald eklektiska orienteringar (232, 327).

En del kritiker har påpekat, att de flesta nya behandlingsmetoder brukar medföra en hög initial

framgång, som sedermera avtar med tiden; d e anser att LSD-terapin fortfarande befinner sig i

denna ini-tiala period med frapperande goda resultat, och att denna metodik så småningom

kommer att möta samma öde som alla andra nya behandlings-program. I detta sammanhang

framkastar Barrios (39) följande tankegång:

"An interesting point to ponder however, is the reasons behind the initial period of greater success of most new therapies. Could it not be due to the great enthusiasm and faith in this method that the innovator passes on to his patient. By having so much faith himself the therapist is more likely to convince the patient that he will be cured (i.e. the patient is placed in a more suggestible

93.

state by the therapist´s belief in the method). If so, then it would only be further support for the contention that suggestibility is an important factor in therapy and anything that would increase it (such as the hallucinogens, for example) should facilitate therapy."

Den främsta orsaken till att de allra flesta optimistiska terapirapporter bemötts med skepsis

och kritik, ligger dock i de meto-dologiska bristerna, fr a bristen på double-blindteknik och

på tillräckliga uppföljningstider. Självfallet återstår många prob-lem att lösa. Inom varje

användningsområde måste noggranna veri-fikationsstudier genomföras på ett

tillfredsställande antal patienter. Kriterier på "förbättring" måste noga definieras (kanske i

viss mån även omvärderas!), faktorer som påverkar behandlingsresultaten (set och setting)

måste preciseras, LSD-grupper jämföras med kontrollgrupper - varvid en tillräckligt lång

och adekvat uppföljning av fallen måste ske. Det har dock framförts, att "extra-drug"

faktorer samt de särpräglade effekterna av LSD gör double-blindteknik med rena

placebopreparat delvis omöjlig. Man har i stället börjat använda amfetamin, dietyltryptamin

och trös-keldoser av LSD (l06). Sedan 1965 har i USA sålunda igångsatts sju kontrollerade

kliniska studier med medel (2½ milj kronor årligen) från National Institute of Mental Health

(NIMH). En av de inblandade projektledarna kommenterar:

"Present studies, which hold the potential of proving or disproving the clinical value of LSD, are still in the ´data collection´ phase. Nevertheless, some workers see ´encouraging trends´ with controlled LSD use. Out of 100 alcoholics who have received either a high or low dose of LSD in conjunction with a single psychotherapy session, only about ten have reached the six-month level thus far. Of these, all but one of the high-dosage patients seem better adjusted - but all of the low-dosage group have been rated as poor, even while abstaining." (106)

7.5.1. Inledning

En summering av erfarenheter från tidigare forskning med psykokemiska substanser på

människa, visar att denna huvudsakligen resulterat i tre typer av artiklar:

a) Psykofarmakologiska, studier, där man avsett att utforska karakteristiska, drogspecifika

reaktioner, men där de flesta forskare misslyckats med - eller bortsett från - att kontrollera,

värdera eller systematiskt variera relevanta "extra-drug" variabler.

b) Beteende-studier av förändringar i perception och prestation under drogpåverkan. Även

här har man oftast negligerat extra-drog parametrar

7.5. PSYKEDELISK GRUNDFORSKNING

94.

- inte minst fp:s motivation och reaktion inför kravet på prestationer - tillika med sådana

effekter, som uppenbaras först en viss tid efter själva experimentet. Enligt Blewett (50):

"In this connection it is of prime importance that, in any research utilizing psychedelic agents, the investigator should not attempt to use any individual as a research subject until the individual has fully stabilized the experience and is comfortable in it. Any testing prior to this completely alters the experience, and what is measured or assessed is the degree of confusion in a subject whose reality ties are loosened by the drug and further altered by any process of testing or examination ... Almost universally results obtained from trials or tests under such circumstances will show decrease efficiency of one kind or another".

c) Kliniska studier av långvariga beteende- och personlighetsförändringar som följd av den

psykedeliska upplevelsen. Visserligen har man härvidlag ägnat större uppmärksamhet åt set

och setting, men några säkra slutsatser är svårt att dra, eftersom man saknat adekvata

kontrollbetingelser och efteruppföljningar samt dessutom använt diffusa, subjektiva eller icke

enhetligt definierade kriterier på beteendeförändringar.

Detta är således den grund, som psykedelisk (icke-medicinsk) grundforskning har att bygga

vidare på. I framtiden bör man självklart kunna utnyttja de positiva erfarenheterna från

tidigare forskning, samtidigt som man undviker dess begränsningar.

F n finns en växande övertygelse bland västerländska vetenskaps-män? att den medvetna

delen av människans psyke endast konstituerar en mycket liten fraktion av det hela. Man har

sålunda alltmer börjat intressera sig för utforskning av människans potentiella mentala

resurser, samtidigt som man betonar den rent otroliga kapaciteten och komplexiteten hos det

neurologiska underlaget härför. (Vår hjärna mottar ungefärligen 100 billioner elektriska im-

pulser varje sekund; de 12 billionerna hjärnceller avfyrar själv ca 5.000 millioner signaler

varje sekund; varje cell kan stå i förbindelse med upp till 25.000 andra celler, vilket medger

ett rent astronomiskt antal möjliga associationer). Enligt Mogar (263).

"Over fifty years of intensive research has provided convincing evidence that almost all human abilities, aptitudes and special talents represent an unanalyzable mixture of inborn potential and educational experience. It is also axiomatic that human beings possess far greater latent potential than they are able to realize in the course of their lives. Understandably, a concerted effort to cultivate man´s vast personal resources has rarely been attempted in the course of human history. Until recently the motive power of civilization, particularly Western cultures, has necessarily focused on survival and environmental mastery. In Maslow´s terms (252) the organismic equilibrium made possible by satiated bodily needs, physical safety and some measure of psychological security

95.

is prerequisite to more uniquely human pursuits. This hierarchical conception of man´s strivings depicts him as a self-directed creature with impulses toward growth and self-enhancement as well as homeostatic maintenance, ... While both psychoanalysis and behaviorism in their orthodox forms have made valuable contributions to our understanding of man, it seems now evident that these orientations can no longer exclude altered states of consciousness and novel perceptual experiences from the primary subject-matter of a normal psychology".

7.5.2. "Altered states of consciousness"

De förändrade metvetandetillstånd som föreligger vid eller uppstår efter sömn-

deprivation, sensorisk isolation, drömmar, hypnos, psykokemiska substanser etc,

har traditionellt associerats med något negativt, bizarrt eller abnormt. Från

att tidigare utgjort något magiskt och ockult är det först nyligen som t e

dröm- och hypnosforskning fått ett vetenskapligt status. Fortfarande betecknar

dock psykoanalytiker dylika tillstånd med termer som "primärprocess" eller

"regression in the service of the ego". I detta sammanhang framhåller Mogar

(263): "Whether self-induced or situationally-induced by means of fatigue, drugs, or some form of stress, such states have typically been viewed as regressive, infantile, or primitive, indicating sudden loss of ego control and the eruption of unconscious forces. Until very recently, the effects have been interpreted as disturbing, incapacitating, quasi-psychotic, dissociative, or depersonalizing".

Emellertid har en del amerikanska forskare (82, 264) påpekat, att en icke-me-dicinsk forskning

med psykedeliska substanser bör ha goda möjligheter att öppna nya vägar för ett vetenskapligt

studium av sådana fenomen och begrepp som intuition, kreativitet, empati, ESP (extra-sensoriell

perception), yoga, trance/hypnos, religiös extas, mysticism, "peak experiences" o d. Hittills har ju

forskning rörande dylika starkt subjektiva tillstånd negligerats nästan fullständigt inom

västerlandet, men mycket tyder på att en psykedelisk LSD-forskning med normala försökspersoner

bör kunna initiera en syntes mellan västerländsk "science" och österländsk kännedom om "altered

states of consciousness". Eftersom en dylik forskningsverksamhet icke är rent medicinskt

indikerad, måste riskmomenten för försökspersonernas del noga vägas mot de potentiella vinsterna

ur grundforskningssynpunkt. Visserligen har en icke-me-dicinsk LSD-forskning med normala

försökspersoner pågått under snart 20 år (se 4.3.) utan att röster höjts mot densamma, men den

nyuppkomna LSD-hysterin har försvårat läget avsevärt - såväl i USA som i Sverige. De flesta

amerikanska forskare - i synnerhet de med egna praktiska erfarenheter - är dock ense om att

psykedelisk forskning inte bör begränsas till strikt medicinska och psykoterapeutiska

användningsområden.

Masters & Houston (253) framhåller sålunda, att de positiva erfarenheter man redan hunnit göra"

... should suggest that the psychedelic drugs

96.

have legitimate uses beyond the strictly medical, or still more limited experimental psychiatric and psychotherapeutic, ones to which some persons would restrict them. Support for a wider use has come from prominent individuals in a variety of fields who believe that psychedelic research will be of great value in such diverse areas as philosophy, parapsychology and the creative arts, and in the study of literature, mythology, anthropology, comparative religion, and still other fields ... The revolution in the study of mind is at hand. ´The Varieties of Psychedelic Experience´ may suggest that revolution can effect an evolution of mind also. For we doubt that extensive work in this area can fail to result in eventually pushing human consciousness beyond its present limitations and on towards capacities not yet realized and perhaps undreamed of."

En signifikant iakttagelse är de anmärkningsvärt stora likheter -såväl subjektiva som

beteendemässiga - som föreligger vid olika exempel på förändrade medvetandetillstånd. De

LSD-inducerade upplevelserna skiljer sig sålunda ofta icke från "spontant" (ickefarmakologiskt)

inducerade - som vid "peak experiences", skapande verksamhet, hypnos, kontemplativ

meditation ( 9 4 ) o d - eller från stress-inducerade - som vid sömn- eller drömdeprivation,

sensorisk isolation o d. På grundval av de mångfaldiga fenomenologiska likheterna mellan t e

"sensory deprivation" och LSD-tillstånd, framhåller Cohen (82):

"A further implication of the relationship between sensory isolation and LSD is that the state may not merit the adjective ´toxic´ if it also occurs in the absence of a toxin. It seems that we are dealing with a state of mental activity which is the final product of many initiating factors. We suspect that yoga breathing exercises, contemplative meditation (concentration without thinking), hypnagogic imagery, and the ´break-off´ phenomenon during high-altitude flying are related."

Vidare förtjänar följande sammanfattning av Mogar (263) att citeras:

"Consistent findings in research on hypnotic, psychedelic, and dream states, certain phases of the creative process, as well as sensory and dream deprivation indicate an almost complete overlap of major effects. Reported commiunalities include significant alterations in perception, dominance of sensation and imagery over verbal-associative thinking, relaxed ego boundaries, changes in bodily feelings, and the suspension of conventional reality-orientation to space, time, and self."

Hela detta nya forskningsområde - studiet av olika nivåer och for-mer av förändrade

medvetandetillstånd - är till största delen ännu outforskat. På grund av den oerhörda komplexiteten

härvidlag, kommer troligen detta nya forskningsfält erbjuda "... some of the most difficult problems

science has yet faced" (5 0 ) . Vissa preliminära data har dock redan insamlats; i det följande

kommer en kortfattad exemplifiering av vissa relationer och jämförelser mellan drog-inducerade och

icke-farmakologiskt inducerade "altered states of consciousness".

97.

Flera forskare har fäst uppmärksamheten på det intressanta förhållandet, att

hallucinogenpreparat respektive sensory depriva-tionteknik var för sig kan framkalla en mängd

symptom, som företer stora likheter - t e depersonalisation, hallucinationer, förvriden

tidsupplevelse m m (Se Table 1: "A comparison of the LSD and sensory deprivation states" sid

257-258 i Cohen /82/). Detta förhållande implicerar att tillstånd analoga med LSD kan uppnås

enbart genom utestängning av det sensoriska inflödet, vilket föranleder tolkningen att

hallucinogener blockerar inkommande sensationer. Detta tycks gälla för ditran och sernyl, men

knappast för LSD, där man anser att den neurofysiologiska mekanismen ligger i en förändring

av värderingen ("coding") av afferenta signaler (82).

Cohen & Edwards (81) har undersökt den fysiologiska och psykologiska interaktionen

mellan LSD och sensory deprivation (SD). 10 frivilliga, vilka aldrig tagit LSD tidigare,

observerades under fyra betingelser: LSD med eller utan SD, och placebo med eller utan

SD. På grundval av den symptom-overlap som tidigare iakttagits, antog de att LSD-

effekterna borde förstärkas vid SD. Denna hypotes blev dock icke bestyrkt. Tvärtom

rapporterade de flesta fpp en markant försvagning ("attenuation") av LSD-tillståndet under

SD-passet (2 timmar), vilket även indikerades av de fysiologiska måtten (hjärtfrekvens,

respiration, GSR, EEG). Det intressanta är emellertid, att först när isoleringen avbrutits och

celldörren öppnats, började fpp förnimma effekterna av LSD. Cohen (82): "That sensory

deprivation can abort the LSD reaction in some people is suggestive evidence that the

coding mechanism is one of the affected sites. If there is nothing to code, no changes will

occur". - Sådana fpp, som haft tidigare erfarenheter av LSD, upplevde å andra sidan de

väntade effekterna; vissa rapporterade t o m en avsevärd intensifiering av LSD-reaktionen.

Cohen & Edwards (8l) tolkar dessa olika fynd som att "... a higher level of sensory input is

necessary for unsophisticated LSD subjects before the emotional, ideational, and

perceptual alterations will occur."

Denna reduktion av hallucinogen-inducerade tillstånd hos naiva SD-fpp har även observerats

med Sernyl - se bl a Cohen et al (75) och Lawes (212). Dessa - och flera andra - har observerat,

att phencyclidi-nets egna psykotomimetiska effekter antingen reduceras kraftigt eller försvinner

helt under (total) isolation. Även Pollard et al (291) fann att sernyl-effekterna reducerades av

SD, medan effekter av LSD

7.5.3. LSD och "sensory deprivation"98.

och psilocybin i stort sett förblev oförändrade. Det sistnämnda kan eventuellt bero på

att deras sensory deprivationsituation (s k "sensory attenuation") ej var total.

7.5.4. LSD och hypnos

Fastän åtskilliga forskare har påvisat mångfaldiga fenomenologiska likheter mellan SD och

hallucinogena tillstånd, har ytterst få dragit ut parallellerna till att även gälla hypnos. Halpern

(144) tillhör en av de allra första, som påvisat ett visst samband mellan det hypnotiska och

hallucinogen-inducerade tillståndet. Enligt Halpern är hallucinationer under meskalin och

hypnos likartade. Gubel (l43) har föreslagit att LSD eller meskalin skulle kunna appliceras på

patienter, som ej är mottagliga för hypnos. Fogel & Hoffer (ll9) fann att en fp, som hade

livliga hallucinationer under LSD-25, kunde få dessa undertryckta på hypnotisk väg; senare

kunde mycket likartade hallucinationer framkallas under hypnos utan LSD. Ludwig et al (240)

har framkallat drogeffekter och abstinenssymptom på hypnotisk väg. Den hypnodeliska

terapimetod, som utarbetats av Levine och Ludwig, har tidigare berörts (se 7.4.1.3.). Se även

(35l).

Experimentalpsykologiska undersökningar över sambandet mellan hypnos-och LSD-tillstånd

har utförts av Sjoberg (340) och Netz & Engstam (274). Sjoberg undersökte mottagligheten

för heterosuggestioner hos studenter, vilka givits LSD, meskalin eller psilocybin, med hjälp av

en standardiserad hypnosskala; fpp hypnotiserades ej (med hjälp av konventionell

hypnosinduktion) i samband med "hypnotiserbarhets"-testningen. Man fann att LSD eller

meskalin i sig själv framkallade ungefär samma ökning i suggestibilitet som en efterföljande

konventionell hypnosinduktion, varför slutsatsen drogs att "... the possi-bility exists that the

drug produce a hypnoticlike state, in which the subject is unusually responsive to suggestions".

Märkvärdigt nog hade ej psilocybin någon hypnosbefrämjande verkan, vilket fynd onekligen

förtjänar att korsvalideras. Se vidare ref 341.

I författarens egen undersökning (274) studerades för första gången interaktionen mellan LSD

och hypnos med hjälp av en standardiserad hypnosskala. Trots att LSD gavs i mycket små

dosnivåer (ca 25 mikrogram) erhölls ett signifikant ökat hypnosdjup (fler positiva svar på

heterosuggestioner) för den grupp om 10 studenter som erhållit LSD vid en andra testomgång,

jämfört med en placebogrupp och en kontrollgrupp (den sistnämnda fick alltså enbart en

konventionell hypnosinduktion vid båda testtillfällena).

99.

Vår grundhypotes var, att den LSD-betingade dissociationen -kanske på ett för fp omärkligt

sätt - skulle komma att sammansmälta med den hypnos-betingade, varvid hypnotiserbarheten

härigenom skulle förstärkas generellt. Bakom detta resonemang låg en jämförande analys av

vissa LSD- och hypnos-karakteristika. Förutom den splittring av ordinära relationer mellan

medvetna och omedvetna psykiska processer (dissociation), som kännetecknar båda dessa

förändrade medvetande-tillstånd, fäste vi oss även för andra analoga symptom, såsom den

förhöjda suggestibiliteten; förmågan till selektiv attention; de ökade interpersonella relatio-

nerna; förekomsten av spontan analgesi; förändringar i "body image" (depersonalisation);

förändringarna i ego-identitet: den eidetiska kapaciteten; de regressiva aspekterna

("primärprocessen"-fenomen, såsom t e förekomsten av pre-logiskt tänkande och visionära

fantasiprodukter; frånvaron av målinriktat beteende och normal tidsupp-levelse mm.)

Som framgår, föreligger onekligen många fenomenologiska likheter mellan det LSD-

inducerade tillståndet och den hypnotiska dissocia-tionen. Sambandet stärks ytterligare när

man beaktar hypnosens ka-raktär av sensory deprivation/monotony, vilken iakttagelse enligt

författarens uppfattning närmar dessa tre exempel på "altered states of consciousness" på ett

intressant sätt. Författaren tänker här närmast på Bradley´s fynd, att minskad afferent

stimulation medför en reduktion av aktiviteten i formatio reticularis med åtföljande EEG-

förändring i riktning mot en sänkt vakenhet. Bruket av (den normalt EEG-aktiverande

substansen) LSD behöver således ej nödvändigtvis interferera med det sömnliknande

disinhibitoriska tillstånd, som vanligtvis eftersträvas i hypnossituationen. Denna analogi med

sömn utgör f ö icke heller någon oundgänglig förutsättning för framkallandet av hypnos.

7.5.5. LSD och "peak experiences"

Psykologen Abraham Maslow - som ej sysslat med psykedelika - har nyligen utvecklat den tesen, att upplevelser som brukar hänföras som religiösa, mystiska eller transcendentala i själva verket kan betecknas som specialfall av en mer allmänt omfattande "core-religious" el-ler "peak" (höjdpunkt) upplevelse, vilken är karakteristisk för harmoniska, självförverkligande människor. Enligt Maslow: "Peak experiences as I have defined them, have to do with the nature of reality, of man´s relation to it, of knowledge of it, and of the values inherent in it. To have a clear perception that the universe is all of a piece, and that one has his place in it .. one is a part of it, one belongs in it .. can be so profound and shaking an experience

100.

that it can change the person's character and his Weltanschaung forever after ... In the last few years it has become quite clear that certain drugs called 'psychedelic´ especially LSD and psilo-cybin, often produce peak-experiences in the right people under the right circumstances." (252). I uppsatsen "Cognition of Being

in the Peak Experiences" (251) har Maslow gjort en fenomenologisk analys av

verklighetsupplevelsen i dessa ögonblick av förhöjd livskänsla. Några karakteristiska drag är

t e: en subjektiv känsla av att vara utanför tiden; en utvidgning eller upplösning av jag-käns-

lan (ego-death); ett idiosynkratiskt iakttagande, varvid tingen framstår i sig själva,

frikopplade från abstraktioner; ett bortfall av försvarsmekanismer, konflikter, självkritik;

jämte en känsla av ödmjukhet. Maslow konstaterar att personen förändras på ett

karakteristiskt sätt genom en sådan peak-upplevelse. Han blir mera sig själv, mer unik och

idiosynkratisk, men inte lika självupptagen. Han blir mer "levande", mer uttrycksfull och

spontan etc. - Masters & Houston (253) kommenterar likheten mellan spontana "peak

experiences" och den psykedeliska LSD-upplevelsen, men förklarar att den sistnämnda

sannolikt har mer djupgående efterverkningar. Dessa står i förhållande till upplevelsens

utsträckning i tiden. Medan den "naturliga" peak-upplevelsen nästan alltid är mycket

kortvarig - sällan mer än någon minut - kan den psykedeliska peaken sträcka sig från 15

minuter upp till ett par timmar.

7.5.6. LSD och kreativitet

Välkontrollerade studier över effekter av den psykedeliska upplevelsen på kreativitet saknas

praktiskt taget ännu. Att en subjektiv känsla av ökad kreativ förmåga kan föreligga under LSD-

påverkan, är dock ställt utan tvivel. Det finns två möjligheter:

a) att kreativ kapacitet förhöjs under själva LSD-upplevelsen samt b) att en permanent förhöjning

kvarstår efter upplevelsen. Den första punkten är mycket svår att testa: även om en förmåga till

nyskapande verksamhet skulle vara förhöjd under LSD-påverkan, förhindrar oftast de specifika

drogeffekterna ett adekvat utförande. Många artister och konsthärer har dock påtalat den stora

likheten mellan den LSD-induce-rade upplevelsen och den spontana skapande-känsla de

förnimmer under perioder av verklig inspiration. En del har påstått att deras uttrycksstil

förändrats som en följd av den psykedeliska upplevelsen. Hoffer

(l58) har påpekat att "... there is little doubt that LSD improves recognition of creativity in the observer. Many of our subjects who had no interest in music or art before LSD was taken found to their surprise that the experience greatly enhanced their appreciation of the arts thereafter."

101.

I boken "Creativity and Psychological Health" beskriver Barron (9l) de slående likheterna

mellan psilocybin-inducerade upp-levelser och vissa faser av den kreativa processen; han

påpekar särskilt det karakteristiska sammansmältandet av impulsivt och realistiskt tänkande

(en fusion av primär- och sekundärprocesser i psykoanalytiska termer, se ref 207) och

föreslår forskning med psykedelika vid kreativ problemlösning. En pilot-studie häröver har

nyligen publicerats. Resultaten tyder på att psykedeliska substanser underlättar kreativ

problemlösning. Den ökade kreativa förmågan kan kvarstå under några veckor efter en enda

session med 200 mg meskalin (147).

En representativ sammanfattning: "It is my opinion that LSD does not enhance creativity by putting into the subject something he does not have before ... The main effect of the LSD experience comes from the alteration of old interests or the production of new interests which then inspire the creative person to enter fields which previously did not interest him. Or, as Savage (319) puts it, ´the transcendental state may open up avenues to creativity, but it is not creativity itself." (l58) 7.5.7 LSD och interpersonell kommunikation

De psykedeliska substanserna synes öppna nya vägar för studium av olika aspekter av

interpersonella relationer. Tidigare har påtalats (sid 45) hur den LSD-påverkade individens

emotionella, tillstånd kan påverka och förändra den rent visuella perceptionen av andra

människor. Om dylika förvanskningar i själva verket utgör en uppförstoring av tendenser

som återfinns även i "normal" perception, föreligger onekligen unika möjligheter att studera

interaktionen mellan percep-tuella processer och emotionella tillstånd. (Slående paralleller

kan här dras med nyförälskade individers sätt att varsebliva varandra.)

Även kommunikationen mellan individer antar ofta paranormala former. Blewett (50)

skriver:

"The psychedelic state provides a laboratory for the study of communication at myriad levels... In the psychedelic experience there seems to develop a proximity of feeling between the participants which promises to permit extensive investigation of the transfer, including the non-verbal transfer, of feeling. In examining this area the psychologist, interested in empathy - the capacity to feel oneself into another person and to comprehend the other's feelings - can observe the process under ´magnification´ as it were. This empathic enhancement is especially evident in group psychedelic experience. So intense is the empathic bonding which takes place in these sessions that ´the participants are able to feel a unison so complete as to establish a communication verging upon the telepathic´ (49)".

102.

I den psykedeliska litteraturen återfinns flera fall, där fpp angett att de kunnat kommunicera

tankar, erfarenheter och känslor på ett rent "telepatiskt" manér ("read the minds of other

persons"). Vidare har en del individer rapporterat upplevelser, som förefallit att involvera

andra varianter av extra-sensorisk perception (ESP). Som exempel kan nämnas en påstådd

förmåga att kunna varsebliva objekt, personer eller händelser utanför den egna omgivningen

("clairvoyance" och "clairaudience"); en förmåga att genom hantering av ett föremål kunna

ta del av dess bakgrundshistorik ("psykometri"); eller en förmåga att förutse ännu icke

inträffade händelser ("prekognition"). (infödingarnas bruk av teonanacatl och caapi i dessa

sammanhang har påtalats i avsnitt 1 . 3 . ) Någon systematiserad och objektiv forskning

rörande dessa frågeställningar har dock ännu ej initierats utom i undantagsfall. Eventuella

implikationer för parapsykologisk forskning bör sålunda betraktas som rent spekulativa, men

- som Masters & Houston framhåller - "should the psychedelic drugs in fact be a means

whereby certain ESP faculties in man could be made operational and effective, then the

significance of these drugs for interpersonal relations would of course be enormous." (253

). Se vidare ref 31,146, 288.

7.6. Psykedelika och religiös mysticism

"The very beginning, the intrinsic core, the essence, the universal nucleus of every known high religion has been the private, lonely, personal illumination, revelation, or ecstasy of some acutely sensitive prophet or seer... It has recently begun to appear that these ´revelations´ or mystical illuminations can be subsumed under the head of the ´peak-experiences´ or ´transcendent´ experiences which arc now being eagerly in-vestigated by many psychologists... In a word, we can study today these older reports, phrased in terms of supernatural revelations, and by so doing, we arc enabled to examine religion in all its facets and in all its meanings in a way that makes it part of science rather than something outside and exclusive of it."

Abraham Maslow (252)

7.6.1. Inledning

Sedan 5 årtusenden tillbaka har människan stött på vissa växter, vilkas förtäring lett till

förändrade medvetandetillstånd (376). Denna möjlighet till en extatisk eller

transcendental upplevelse har tenderat att förknippas med teologi och religiösa

upplevelser. Det rent historiska sambandet mellan hallucinogener (såsom soma,

cannabis, peyote, teonanacatl) och religiösa riktningar har tidigare berörts (se 1 . 3 ) . En

mer central frågeställning än huruvida droger blott kan duplicera eller simulera religiösa

upplevelser

103.

är, om de i själva verket kan sägas ha initierat och format olika religiösa system.

Bl a har Wasson & Wasson (375) framkastat tesen, "... that early mankind created

the idea of God as a result of taking hallucinogenic mushrooms." En intressant

behandling av dessa tankegångar återfinns i Mary

Barnard's artikel "The God in the Flowerpot" (38): "Which was more likely to happen first, the spontaneously generated idea of an afterlife in which the disembodied soul, liberated from the restrictions of time and space, experiences eternal bliss, or the accidental discovery of hallucinogenic plants that give a sense of euphoria, disclote the center of consciousness, and distort time and space, make them balloon outward in greatly expanded vistas? ... Looking at the matter coldly, unintoxicated and unentranced, I am willing to prophesy that fifty theo-botanists working for fifty years would make the current theories concerning the origins of much mythology and theology as out-of-date as pre-Copernican astronomy."

Dessa implikationer om att psykokemiska substanser kan ge upphov till religiös extas är

naturligtvis av mycket kontroversiell art. Frånsett förekomsten av en del transcendentala

upplevelser som uppträtt helt spontant, har det dock varit känt i århundraden, att den extatiska

upplevelsen kan framkallas med olika icke-farmakologiska metoder - sömndeprivation, fasta,

sensorisk isolering, kontemplativ meditation, yoga (andnings-) övningar etc - vilka även de ger

upphov till biokemiska förändringar i CNS. Vari består den principiella skillnaden? Cohen (28)

anser följande:

"The mere fact that a minute speck of a chemical reproduces the (religious) condition does not denigrate it. Skeptics may use the LSD-induced religious experience as proof of the common ground between revelation and paranoid delusions. True, similarities exist but also vast differences. The believer has a choice of accepting either the devine nature of some religious experience and the secular of others, or the sacred quality of all, however obtained."

7.6.2. Fenomenologiska jämförelser

Som flera LSD-forskare påpekat, tycks förklaringen till de dramatiska förändringar, som

uppkommer efter en psykedelisk upplevelse, ibland vara att söka i specifika, personliga insikter,

men i stor utsträckning också i en mer djuptgripande erfarenhet, som har jämförts just med de

religiösa mystikerna upplevelse av ENHET, jagets död och uppgående i alltet. Olika författare har

olika beteckningar på detta transcendentala medvetandetillstånd: "central perception" (337),

"cosmic consciousness" (378), "non-game ecstasy" (216) är några.

Inom Zen-buddhismen kallas detta tillstånd satori - "den sanna kunskapen". Vidare framhåller

Tagore i "The Religion of Man" (36l):

104.

"We have the agelong tradition in our country, that through the process of yoga a man can transcend the utmost bounds of his humanity and find himself in a pure state of consciousness of his undivided unity with Parabrahman. There is none who has the right to contradict this belief; for it is a matter of direct experience and not of logic. It is widely known in India that there are individuals who have the power to attain temporarily the state of Samadhi, the complete merging of the self in the infinite, a state which is indescribable."

Walter Stace (354), som gjort en ingående analys av mysticism i olika kulturer, anför följande

som det mest centrala:

"The most important, the central characteristic in which all fully developed mystical experiences agree, and which in the last analysis is definitive of them and serves to mark them off from other kinds of experiences, is that they involve the apprehension of an ultimate non-sensuous unity in all things, a one-ness or a One to which neither the senses nor the reason can penetrate. In other words, it entirely transcends our sensory-intellectual consciousness."

I en motsvarande analys som Stace´s, framhåller Bucke (63): "The prime characteristic of cosmic consciousness is, as its name implies, a consciousness of the cosmos, that is, of the life and order of the universe ... Along with the consciousness of the cosmos there occurs ... what may be called a sense of immortality, a consciousness of eternal life, not a conviction that he shall have this, but the consciousness that he has, it already."

Denna upplevelse av enhet med kosmos förefaller sålunda vara den centrala beröringspunkten

mellan religiös mysticism och vissa psykedeliska upplevelser. Jämför t e ovanstående citat med

"The experience is accepted by the patient as offering a new and richer interpretation of all aspects of reality. He feels strongly that there is a unifying principle underlying all things, an essence with which he feels in complete accord. He may feel that he is part of all things and all things are a part of him. His self-concept is in no way limited by the usual restraints of body image. These feelings or beliefs are accompanied by feelings of reality so intense that conviction is inevitable ... He feels at one with the whole universe ... He realizes that in essence he is infinite."

Ett försök till objektiv verifiering av utsagorna om psykokemiskt inducerad religiös mysticism finns

redovisat i en doktorsavhandling av W. Pahnke (285) vid Harvard University. 20 teologie

studeranden och professorer utan tidigare psykedelisk erfarenhet uppdelades i fem grupper om fyra

personer, med två psykedeliska guider tilldelade varje grupp. Till två fpp i varje grupp och till en av

de två guiderna administrerades 30 mg psilocybin (motsvarande ca 150 mikrogram LSD);

resterande två fpp samt den andre guiden erhöll en placebo med enbart somatiska bieffekter.

Undersökningen var "triple-blind": varken fpp, guiderna eller experimentledaren visste vem som

fått psilocybin. Härefter bevistades en 3-timmars långfredagsgudtjänst i ett kapell, efterföljd av

kontemplation.

följande utdrag från en rapport över LSD-terapi (72):

105.

Pahnke ville inte nöja sig med allmänna utsagor om religiösa upplevelser, utan gjorde upp en

förteckning över nio karakteristiska moment, vilka enligt Stace´s analys kännetecknade den mystiska

erfarenheten i dess klassiska utgestaltning. Tre studenthustrur fick sedan utan vetskap om

bakgrunden jämföra de skriftliga redogörelserna från fpp med mystiktypologin och poängsätta

likhetsgraden. Resultat: 9 av de 10 fpp, som fått psilocybin upplevde åtminstone fyra av de nio

kriterierna; endast 1 av de 10 i kontrollgruppen upplevde ett av de nio kriterierna på en religiös

upplevelse. Pahnke summerar: "Those subjects who received psilocybin experienced phenomena

which were indistinguishable from if not identical with ... the categories defined by our typology of

mysticism." (285).

Läsaren kan själv bilda sig en uppfattning om likheten eller snarare om möjligheten att välja

likalydande texter, genom att avgöra vilken av nedanstående båda redogörelser, som är drog-

inducerad. Svaret ges i fotnot på nästa sida.

Text I: - "Plötsligt slungades jag in i ett nytt, obeskrivligt underbart universum. Fastän jag skriver detta över ett år senare, är den hänförda överraskningen och förvåningen, uppenbarelsens skräckfyllda tjusning, bortförandet i en överväldigande känslovåg av tacksamhet och salig häpnad lika aktuellt, och minnet av upplevelsen lika levande, som om den hade gjorts för fem minuter sedan. Det förefaller likaväl att vara en omöjlig uppgift att formulera någon sorts beskrivning, som ens skulle antyda det majestätiska, förnimmelsen av en yttersta verklighet. Insikten som har genomsyrat och påverkat mitt liv i alla hänseenden, kom plötsligt och med en så kraftfullt verkande visshet, att det var omöjligt att då eller senare betvivla dess giltighet."

Text II: - "Helt plötsligt, utan förebud av något slag, fann jag mig insvept i en eldfärgad sky. I första ögonblicket tänkte jag på en eldsvåda; i nästa stund visste jag att elden var inom mig själv. Strax efteråt kom en känsla av jubel över mig, en oändlig glädje åtföljd eller omedelbart efterföljd av en själens förklaring, som är omöjlig att beskriva. Bl a kom jag inte endast till att tro, utan jag såg att universum inte är sammansatt av död materia, utan tvärtom är en levande närvaro. Jag fick inom mig kunskap om det eviga livet. Jag såg att alla människor är odödliga: att världsordningen är sådan, att alla ting med nödvändighet samverkar till enskild och allmän välfärd; att grundbeståndsdelen i världen är vad vi kallar kärlek, och att lyckan till slut är fullkomligt viss för alla."

Det förefaller sålunda uppenbart, att psykedeliska substanser i en adekvat "set" och "setting" kan inducera mystico-religiösa upplevelser, som åtminstone på det deskriptivt-fenomenologiska planet inte går att skilja från spontant inducerade dylika (103, 211, 219, 253, 293, 344). De differenser som föreligger, utgör skillnader i grad, ej i art (28). Smith (345) sammanfattar: "The way the statistics are currently running, it looks as if from one-fourth to one-third of the general population will have religious experiences if they take the drugs under naturalistic conditions, meaning by this conditions in which the researcher supports the subject but doesn´t try to influence the direction his experience will take. Among subjects who have strong religious inclinations to begin with, the proportion of those

106.

having religious experiences jumps to three-fourths. If they take them in settings which are religious too, the ratio soars to nine out of ten."

Eftersom vissa religionsforskare, däribland Zaehner (400), har ifrågasatt de fenomenologiska

relationer, som berörts i detta avsnitt, bör det betonas att hallucinationer, paranoia, schizofreniformar

episoder, estetiska "peak-experiences", eufori, emotionell avreaktion o s v, på intet sätt kan sägas ha

någon mystico-religiös karaktär, vare sig de uppträder spontant eller efter förtäring av LSD eller

alkohol. Mer angeläget vore att föra över debatten på ett annat plan, nämligen hur man skall tolka

relationerna mellan spontan mysticism och den andel psykedeliska upplevelser, som obe-stridligen

har religiös innebörd. Detta leder emellertid över till filosofiska frågeställningar, som ligger bortom

denna rapports mer objektivt-informativa intentioner. Enligt författarens åsikt utgör dock

nedanstående citat en representativ sammanfattning av nuvarande status inom psykedelisk

religionsforskning:

"Drugs appear able to induce religious experiences; it is less evident that they can produce religious lives. It follows that religion is more than religious experience. This is hardly news, but it may be a useful reminder, especially to those who incline toward ´the religion of religious experiences´, which is to say toward lives bent on the acquisition of desired states of experience irrespective of their relation to life´s other demands and components The conclusion to which evidence currently points would be that chemicals can aid the religious life, but only where set within a context of faith (meaning by this the conviction that what they disclose is true) and discipline (meaning diligent exercise of the will in the attempt to work out the implications of the disclosures for the living of life in the every day, common sense world)." (345).

�

x x x�

I nästföljande avsnitt - det sista - kommer användningen av hallucinogener såsom psykokemiska

stridsmedel att i korthet beröras. Det har varit författarens intentioner, att låta det hittillsvarande

textmaterielet bilda den vidare referensram, inom vilken den militärstrategiska applikationen av LSD

och liknande "psykotomimetika" bör betraktas.

Fotnot: Text I är baserad på en LSD-inducerad upplevelse, medan Text II är den spontana.

107.

7 . 7 . Psykokemiska stridsmedel

7 . 7.1. Allmän bakgrund

Sedan slutet av 1950-talet har kemiska stridsmedel ägnats ett förnyat och alltmer

påtagligt intresse. Sålunda har ämnen med extremt hög toxicitet eller för övrigt

skadliga biverkningar blivit föremål för mycket målmedvetet inriktade undersökningar

vid stormakternas militära forskningsinstitutioner. Detta torde till stor del bero på att

man alltmer insett de enorma risker, som ett atomkrig skulle innebära, och att man

därför inriktat sig på andra effektiva stridsmedel - de biologiska och de kemiska. De

sistnämnda s k C-stridsmedlen, vilka här närmare skall beröras, brukar klassificeras

enligt det sätt på vilket de verkar på organismen - se tabell 6 nedan (128).

TABELL 6. KLASSIFIKATION AV C-STRIDSMEDEL

NERVGASER: sarin, tabun, soman och F-gaser

ALLMÄNFÖRGIFTANDE: cyanväte

LUNGSKADANDE: fosgen, difosgen

HUDSKADANDE: Senapsgas, kvävesenapsgas, lewisit

NAS- OCH SVALGRETANDE: adamsit

ÖGONRETANDE: K 62, kloracetonfenon, bromaceton

dödande

PSYKOKEMISKA: LSD-25, sernyl, atropinliknande substanser prestationsnedsättande

Man skiljer alltså i stort mellan dödande stridsgaser och presta-tionsnedsättande ämnen. De

senare, vilka inom NATO går under beteckningen "incapacitating agents", kännetecknas av

att de icke avses ha dödande verkan, men att de även i mycket låga doser nedsätter den

angripnes fysiska eller psykiska prestations- och stridsförmåga.

Bland de prestationsnedsättande stridsmedlen är det framförallt de psykokemiska. som

tilldragit sig intresse, och speciellt har då deras stora verkan samt flexibilitet i verkansgrad

framhållits. Till skillnad från den starkt negativa inställningen gentemot nervgaser, anser

man sålunda ofta på militärt håll, att användandet av psykokemiska stridsmedel skulle

medföra en mer human krigföring. Enligt general Creasy: "For the first time in history there

is the promise - even the probability - that war will not necessarily mean death" (231). Ett

annat exempel utgör general Stubbs uttalande: "We are attempting to completely separate

the incapacitating agents from

108.

the lethal agents so that any castigation normally given to toxic agents will not be

associated with them, since they do not maim or kill. As a result we hope to have a

weapon which will give the commander much freer rein in its use as compared to the

toxic agents. It is my hope that through the use of in-capacitating agents the free world

will have a relatively clear and rapid means of both fighting and deterring limited war

which has come to the forefront in the international political scene in the last several

years. It is the means by which we can maintain some degree of equality in the face of

the overwhelming manpower superiority of the Communist-dominated nations" (231).

Genom att de psykokemiska substanserna endast verkar mot levande organismer, vilka blott

tillfälligtvis försätts ur stridbart skick förmodas de militära vinsterna bli avsevärda. Fabriker,

kommunikationer och övriga materiella resurser förblir intakta, och befolkningen kan

förmodligen sättas att sköta dem dagen efter en attack. I stället för ockupation av ett förött

eller sjukdomsbelastat område (jämför effekten av atom- respektive biologiska stridsmedel),

kommer befolkningen, deras hem och industrier vara nästan omedelbart tillgängliga.

För att ytterligare belysa det militära intresset för LSD och liknande ämnen, bör vissa andra

fördelar framhållas. Psykokemiska substanser kan tillverkas förhållandevis billigt och lätt, bl

a genom nya kombinationer av biosyntes och kemisk syntes. Den enorma poten-sen gör

dessutom LSD till ett betydelsefullt vapen, speciellt i händerna på specialutbildade

sabotörer. LSD är helt vattenlösligt och förlorar endast långsamt sin aktivitet i klorerat vatten.

En kortare tids kokning förstör ej LSD i lösning. På grund av att LSD är helt utan smak, lukt

eller färg försvåras en tidig upptäckt i oerhört stor grad. Eftersom LSD och övriga

psykokemiska substanser är fasta, kan de dessutom intränga i organisamen genom inandning

av aerosoler av dessa, eller genom förtäring av kontaminerad föda. LSD kan dock ej

penetrera oskadad hud, men möjligheten finns att en kortare beröring med munnen via LSD-

belagda fingrar skall kunna resultera i en effektiv dos. I detta sammanhang framhåller FOA

(128): "Sökandet efter nya psykotomimetika befinner sig nu endast i ett inledningsskede. Det

är därför tänkbart, att forskningen kan leda till upptäckten av nya ämnen med sådan dos-

verkansrelation, att de kan utnyttjas som psykokemiska C-stridsmedel. Sannolikheten för att

sådana ämnen med hudpenetrerande egenskaper skall komma fram bedöms som stor."

109.

7.7.2. Militära användningsområden

Man kan generellt tänka sig två olika sätt att applicera psykokemiska stridsmedel: dels

en spridning i stor skala - främst i form av aerosoler - till stridande trupp eller till

civilbefolkning i städer och större samhällen, dels en individuell admini-strering via

sabotörer till någon eller några få kritiska militära och/eller civila befattningshavare.

Dessutom tillkommer möjligheten att utnyttja dessa ämnen i samband med "hjärntvätt"

eller vid förhör av speciella fångar (141). Enligt Dr Szent-Gygogyi använde sålunda

kommunisterna meskalin i förhörsfaciliterande syfte vid ockupationen av Ungern efter

andra världskriget. Mycket litet är dock f n känt om denna speciella applikation, dess

metodologi och allmänna effektivitet. (82).

Däremot torde det stå fullt klart, att psykokemiska stridsmedel kan ge upphov till

masskadesituationer med panikslagna hallucine-rande soldater irrande omkring på stridsfältet,

hindrande den egna sidans stridsuppgifter och utövande en demorialiserande verkan på sina

oskadade kamrater. Den symptombild man kan förvänta sig, beskrivs av FOA enligt följande:

"Reaktionen hos en individ efter exponering med psykokemiska stridsmedel är i allmänhet

mycket svår att förutsäga; den skiljer sig från en individ till en annan och från det ena tillfället

till det andra Reaktionen syns bero på individens allmänna läggning och tillfälliga

sinnesstämning. Ofta upphör förmågan till logiskt tänkande på ett mycket tidigt stadium efter

exponeringen. När påverkan är som störst uppträder en känsla av otålighet, rastlöshet och

ångest, som snabbt kan växla till en överdriven känsla av välbefinnande, perioder av

förföljelsemani (paranoida stadier) eller av monotont upprepande av samma rörelser och

karakteristisk rörelsehämning (katatona stadier), vilka kan avbrytas av häftiga utbrott eller

panik. Vissa ämnen syns även kunna framkalla optiska och akustiska hallucinationer. Under

dessa tillstånd är det mycket svårt att nå kontakt med den påverkade, som i allmänhet också

förlorar minnet av vad som hänt under tiden för påverkan. Beroende av ämnestyp och på

dosens storlek varierar tiden för påverkan från några timmar till några dygn. Oavsett arten av

den framkallade känslostämningen är det troligt att en individ, som exponerat för

psykokemiska C-stridsmedel blir oförmögen att utföra ålagda uppgifter, ta egna initiativ och

fatta logiska rationella beslut" ( l28).

110.

Cohen (82) refererar till en film med amerikansk frivillig försökstrupp, som ovetande blivit

utsatt för en av de hallu-cinogena substanserna. Dessa soldater var helt omedvetna om sitt

abnorma tillstånd. De kunde inte lyda enkla order eller utföra ordinära uppgifter på ett

acceptabelt sätt. Ett par av dem brast ut i skrattanfall som ej gick att stoppa; under flera

timmar pågick deras hjälplösa fnitter och skratt. Resten av soldaterna var minst lika

stridsodugliga; de försökte utföra (den opåverkade) sergeantens order, men disciplin och

precision hade försvunnit för resten av eftermiddagen.

I ett kapitel betitlat (War Without Death" - vilket enligt dess författare är en orealistisk slogan och

myt - beskriver Sidney Cohen (82) de potentiella effekterna av en blixtattack gentemot

civilbefolkningen i en stad:

"The devastating effects of LSD on people unaware that a chemical is the cause of their mental distortions is enormous and hardly calculable. Those exposed to very minute amounts might be able to fight off the symptoms or attribute their discomfort and that of their neighbors to a new kind of virus. The mildly and moderately intoxicated will be a particular hazard. They will go about feeling-somewhat indisposed, but unaware that their judgment, motor skills and performance are impaired. Should some unexposed person attempt to point out their incompetence, they will be prone to lose emotional control and behave aggressively. When larger amounts of LSD are absorbed, many persons will be convinced that they are losing their minds and will become panic-stricken. The effects of the sudden appearance of large numbers of dazed, terrified people in the streets, in vehicles and in workshops can hardly be predicted. Suicides, perhaps homocides, will occur. The accident rate will soar. Even if the air and rail-traffic controllers alone were affected, collisions and secondary fires would be widespread. The traffic and communications-net breakdown will compound the disaster. Those untouched by the drug will suffer along with the temporarily insane... The prevailing notion that the populace will fall into a pleasant dream state is untenable. When a large dose of LSD is combined with serious stress, a psychotic reaction will result".

Till skillnad från sådana klassiska och "legitima" krigsredskap som handvapen, bomber och

eldkastare, vilkas verkan är direkt och dessutom synbar, tillhör psykokemiska substanser - i likhet

med radioaktivitet, gaser och bakterier - sådana stridsmedel, som på grund av sin mer indirekta och

osynliga karaktär, kommer att framkalla en djup proteststorm vid ett eventuellt begagnande. Enligt

Cohen (82): "In LSD we have not yet discovered a compassionate, nonlethal way to wage war.

Unfortunately the great nations, and some of the lesser ones, are stockpiling the psychochemicals

because of fears of what the other side might do. The psychochemicals will be the most difficult of

all weaponry to control and supervise if disarmament

111.

ever comes. Meanwhile they should be recognized for what they are reagents of war

with, not without, death."

7.7.3. Motmedel och allmänpreventiva åtgärder

Vad gäller den akuta behandlingen av skador från psykokemiska stridsmedel har forskningen hittills inriktats på att ta fram såväl farmakologiska motmedel som vissa tekniska (t e snabbinjektorer, skyddsmasker, andningsapparater). FOA framhåller: "... lugnande medel måste omedelbart ges som första hjälp - helst med snabbinjektor - varefter de skadade borttransporteras så snabbt som möjligt. De kräver sedan inte någon annan behandling än övervakning och ytterligare lugnande medel, då alla verkningar av stridsmedlet försvinner inom något eller några dygn. Mot LSD-förgiftning har azacyklonol (difenyl-piperidyl (4) -karbinol) god effekt. En mer direkt behandling av förgiftningar orsakade av APS (atropinliknande psykokemiska substanser) kan ske med kolinesterashämmare av en något annorlunda typ än nervgaser. Efter injektioner av stora doser erhålls en praktiskt taget momentan förbättring av den förgiftades psyke. Eftersom kolinesterashämmare är relativt giftiga är det nödvändigt att denna behandling utföres av läkare." (128)

Den sistnämnda försiktighetsåtgärden motiveras av att den svenske soldatens skyddsutrustning inrymmer

bl a en snabbinjektor innehållande atropin, avsett att ges som första hjälp vid nervgasförgiftningar. Redan

detta ger upphov till komplikationer: skulle denna snabbinjektor felaktigt användas vid förgiftning

förorsakad av APS, förvärras självklart symptomen härvidlag. Om man dessutom lät (med nervgaser be-

släktade) kolinesterashämmare ingå i skyddsutrustningen, skulle soldaten utsättas for en mycket större

risk, nämligen ifall detta motmedel (mot APS) felaktigt kom att appliceras vid nervgasförgiftning.

Trots det mycket goda skydd, som farmakologiska preparat erbjuder, föreligger uppenbarligen vissa

praktiska svagheter härvidlag. En avgörande faktor är kravet på direkt tillgång till dylika motmedel. Även

om detta krav är uppfyllt, är det dock svårt att avgöra, i vilken utsträckning soldaterna kommer att vara i

stånd att bruka sina snabbinjektorer vid ett snabbanfall med psykokemiska stridsmedel. Det är därför av

stor vikt, att soldaterna redan på förhand känner till de första symptomen på hallucinogen-påverkan. En

allsidig och ingående information om gruppen psykotomimetika/psykedelika bör sålunda fylla en viktig

funktion och utgöra ett pedagogiskt moment bland allmänpreventiva åtgärder. Härtill kommer möjlighe-

ten att medelst vissa andra psykologiska metoder söka begränsa negativa effekter av psykokemiska

substanser. Enligt författarens uppfattning skulle sålunda en intensifierad forskning over sådana icke-

farmakologiska metoder och motmedel såsom "sensory deprivation" och "autogen träning" på ett

värdefullt sätt kunna komplettera den farmakologiska linjen. Två aspekter kan härvid framhållas: a) möj-

ligheten att potentiera och maximera effekter av farmakologiska motmedel med hjälp av icke-

farmakologiska metoder; samt b) möjligheten att helt ersätta farmakologiska motmedel (när dylika

saknas) med en tidigare inlärd, själv-aktiverad psykofysiologisk avspänningsmetodik — t e en

kombination av neutral hypnos - yogaandnings-övningar - autogen träning. Vissa data från ovan nämnda

forskningsområden (se 7.5.3., 7.4.1.3. samt 7.5.4.) tyder ju på att chansen att motstå effekter av

psykokemiska

112.

substanser ökar avsevärt, om man uppsöker eller arrangerar en stimulusfattig yttre miljö (mörkt,

tyst rum), där man sedan på ett metodiskt och medvetet plan försöker helt koncentrera sig på att

framkalla t e en tyngd- och/eller värmekänsla i kroppen, att andas djupt och lugnt etc.

Med hänsyn till den specifika "setting", som gäller för stridande trupp, kan ovan skisserade

motåtgärder av icke-farmakologisk typ ej väntas bli aktuella. Däremot torde kännedom om och

egen kunskap i dylika metoder ha avsevärt större relevans för såväl kritiska militära

befattningshavare (t e officerare) som for civilförsvaret i dess helhet.

112 b.

EPILOG

Framtiden ter sig oviss. Trots alla motåtgärder från samhällets sida torde det vara realistiskt att räkna

med ett fortsatt - och förmodligen ökat - okontrollerat, illegalt bruk av "hallucinogener". Som följd

härav försvåras all progressiv forskning liksom möjligheterna till en positiv, ansvarsmedveten

integrering av psykedelika i det västerländska samhället. Mot bakgrunden av det faktum, att LSD och

liknande substanser uppenbarligen kommit för att stanna i vår kultur - oavsett det önskvärda härav -

förefaller dock en kreativ väg vara att snarast utforska och utveckla de betingelser, vilka maximerar

hallucinogenernas säkerhet, terapeutiska effektivitet samt humanistiska värde.

Det är författarens åsikt, att en fortsatt och intensifierad grundforskning med psykedelika i längden

skulle kunna ge en oerhört rik och värdefull avkastning -något som torde ha framgått av denna

introducerande översikt. Avslutningsvis - och som "lön för mödans-skulle författaren vilja förmedla

några "ord på vägen" i form av nedanstående citat. För de läsare, som inte personligen upplevt LSD-

inducerade medvetandetillstånd, torde dessa texter te sig väl utopiska och altruistiska. För eventuella

läsare med egen psykedelisk erfarenhet, torde å andra sidan den potentiella utvecklingen inom detta

område förefalla mer konkret och realiserbar.

I William James´ klassiska citat (sid 1) berördes den centrala frågan "How to regard... these other

forms of consciousness". I jämförelse med det praktiska problemet ("how to get at them") synes

detta filosofiska problem i dag framstå om möjligt än mer aktuellt.

Nedanstående citat av William James får sluta cirkeln:

"I have no doubt whatever that most people live, whether physically, intellectually or morally, in a very restricted circle of their potential being. They make use of a very small portion of their possible consciousness, and of their soul´s resources in general, much like a man who, out of his whole bodily organism, should get into a habit of using and moving only his little finger... The so-called normal man... is a mere extract from the potentially realizable individual whom he represents, and we all have reservoirs of life to draw upon, of which we do not dream, The practical problem is how to get at them´". "I believe that (these psychedelics) have a part to play in our survival as a species. For that survival depends as much on our opinion of our fellows and ourselves as on any other single thing. The psychedelics help us to explore and fathom our own nature... I believe that the psychedelics provide a chance, perhaps only a slender one, for homo faber, the cunning, ruthless, foolhardy, pleasure-greedy toolmaker, to merge into that other creature whose presence we have so rashly presumed, homo sapiens, the wise, the understanding, the compassionate, in whose fourfold vision art, politics, science, and religion are one."

Humphry Osmond, Director of the New Jersey Bureau of Research in Neurology and Psychiatry.

113.

"LSD... can provide us with... a new experience which will enlarge our horizon and give a new meaning to life. These experiences are a part not just of therapy, but of life."

Donald D. Jackson, Director, Mental Research Institute, Palo Alto, California.

"LSD is the most incisive, potent and useful tool ever discovered for the investigation of the motives, thought processes and emotional workings of the human individual... It offers psychological research the key to a much enhanced understanding of the nature and operation of the human mind.

Duncan Blewett, Professor of Psychology, University of Saskatchewan (Regina)

"There is a central human experience which alters all other experiences. It has been called satori in Japanese Zen, moksha in Hinduism, religious enlightenment or cosmic consciousness in the West... (It) is not just an experience among others, but rather the very heart of human experience. It is the center that gives understanding to the whole... Once found, life is altered because the very root of human identity has been deepened... The drug LSD appears to facilitate the discovery of this apparently ancient and universal experience."

Wilson Van Dusen, Chief Clinical Psychologist,Mendocino State Hospital, California.

"Science develops through the development of instruments which make new classes of evidence available... (One such instrument is) the psychedelics... various leaf - and mushroom-derived drugs... notably mescaline, psilocybin and LSD... that have been used since preliterate times,... which enhance the sense of meaning or vitality, or beauty and sheer intensity of existence... Quite aside from absolutely all interpretations whatever, to say the very least, these (psychedelic) experiences alter man´s conception of himself and the world... They are a way of looking at the cosmos, and therefore belong to the central core of man´s needs as a thoughtful being."

- : - : - : -

Gardner Murphy, Director of Research, The Menninger Foundation.

114.

REFERENSLITTERATUR

3-pieridyl benzilates with psychotogenic properties. Arch. Intern. Pharma-codyn., 120: 186-200, 1959.

2. Abood, L. G.: Some new approaches to studying the mode of action of central

nervous poisons. J. Med. Pharm, Chem., 4:469-481, 1961. 3. Abood, L.G. & Biel, J. H.: Anticholinergic psychotomimetic agents. Intern.

Rev. Neurobiol., 4:218-273, 1962.

4. Abramson, H.A., Jarvik, M.F., Kaufman, M.R., Levine. A., Kornetsky, C. & Wagner, M.: Lysergic acid diethylamid (LSD-25): I, Physiological and perceptual responses, J. Psychol., 39: 3-60, 1965.

5. Abramson, H.A., Jarvik, M.E. & Hirsch, M.W.: Effect upon two measures of motor performance. J. Psychol., 39: 455-464, 1955.

6. Abramson, H.A., Jarvik, M.E., Hirsch, M.W. & Evald, A.T.: LSD-25: V.

Effect on spatial relations abilities, J. Psychol., 39: 435-442, 1955. 7. Abramson, H.A., Jarvik, M.E. & Hirsch, M.W.: LSD-25: X. Effect on reaction

time to auditory and visual stimuli. J. Psychol., 40: 39-52, 1955.

8. Abramson, H.A., Waxenberg, S.E., Levine, A., Kaufman, M.R. & Kornetsky, C: LSD-25: XIII. Affect on Bender-Gestalt Test performance. J. Psychol., 40: 341-350, 1 955.

9. Abramson, H.A., Kornetsky, C., Jarvik, M.E., Kaufman, M.R.,& Ferguson,.M.W.:

LSD-25: XI. Content analysis of clinical reactions. J. Psychol., 40: 53-60, 1955.

10. Abramson, H.A. & Jarvik, M.E.: LSD-25: IX. Effect on snails. J. Psychol., 40: 337-340, 1955.

11. Abramson, H.A., Jarvik, M.E., Levine, A., Kaufman, E.R. & Hirsch, M.W.: LSD-25: XV: The effects produced by substitution of a tap water placebo. J. Psychol., 40: 367-384, 1955.

12. Abramson, H.A.; Jarvik, M.E., GorIn, M.H. & Hirsch, M.W.: LSD-25: XVII. Tolerance development and its relationship to a theory of psychosis. J. Psychol., 41 : 81-106, 1956.

13. Abramson, H.A.: LSD-25: III. As an adjunct to psychotherapy with elimination of fear or homosexuality. J. Psychol., 39: 127-156, 1955.

14. Abramson, H.A.: LSD-25: XIX. As an adjunct to brief psychotherapy, with

special reference to ego enhancement. J. Psychol., 41: 199-229, 1956. 15. Abramson, H.A.: LSD-25: XXII. Effect on transference. J. Psychol., 41:

51-98, 1 956.

16. Abramson, H.A.: LSD-25: XXX. The questionnaire technique with notes on its use. J. Psychol., 49: 57-65, 1960.

17. Abramson, H.A.: Discussion Second Symposium: Methods and analysis of drug- induced abnormal mental states in man. I P.B. Bradley, P. Deniker & C. Radouco-Thomas (Eds.): Neuro-Psychopharmacology. Vol. 1. Elsevier, Amsterdam. 1959.

18. Abramson, H.A. (Ed.): The Use of LSD in Psychotherapy. Josiah Macy, New York, 1960.

1. Abood, L.G., Ostfeld, A. & Biel, J. H.: Structure-activity relationships of

115.

19. Comparison by questionnaire of psychotomimetic activity of congeners on normal subjects and drug addicts., J. Ment. Sci., 106: 1120-1123, 1960.

20. Adams, R.: Marihuana. Harvey lectures. Series 37: 1687197+ 1941-42. 21. Allentuck, S. & Bowman, K.M.: The psychiatric aspects of marihuana intoxica-

tion. Am. J. Psychiat. 99: 248-251, 1942.

22. Alles. G.A.: Some relations between chemical structure and physiological action of mescaline and related compounds. I H.A. Abramson (Ed.): Neuropharmacology: Transactions of the Fourth Conference. Josiah Macy, New York, 1957.

23. Alles, G.A.: Subjective reactions to phenethylamine hallucinogens. I R.M. Featherstone & A. Simon (Eds.): A Pharmacologic Approach to the Study of the Mind. Thomas, Springfield, Ill., 1959.

24. Almaes, R. & Skaug, O.E.: Changes in serum 17-OH cortisosteroids during lysergic acid diethylamide (LSD) intoxication, and during hypnosis. Scand. J. Elm. Lab. Invest., 15: 28-29, 1963.

25. Alnaes, R. & Skaug, O.E.: Kliniske og psykopatologiske fenomener under psyko- terapi ved hjälp av LSD korrelert med biokjemiske funn. Tidskr. for Den norske laegeforening, nr 23, sid. 1721-1725, 1963.

26. Alnaes, R.: Therapeutic application of the change in consciousness produced by psycholytica. The psychedelic experience in the treatment of neurosis. Acta Psychiat. Scand., Suppl. 180, 40: 397-409, 1964.

27. Alnaes, R.: Personlig kommunikation. 1966.

28. Alpert, R., Cohen. S., & Schiller, L.: LSD. The New American Library. New York., 1966.

29. A.P.A.: Position statement on LSD, approved by the Council of the American Psychiatric Association on June 12, 1966, in Washington, D+C. Amer. J. Psychiat., 123: 353, 1966.

30. Arendsen-Hein, G.W.: LSD in the treatment of criminal psychopaths. I R.A. Crocket, R. Sandison & A. Walk: Hallucinogenic Drugs and their Psychotherapeutic Use Springfield. Thomas, 1963.

31. Asperen de Boer, van, S.R., Barkema, P.R. & Kappers, J.: Is it possible to

induce ESP with psilocybine? An exploratory investigation. Int. J. Neuro-psychiat., 2: 447-473, 1966.

32. Aström, A. & Samelius, U.: Brit. J. Pharmacol., 12: 410, 1957.

33. Axelrod, J.: Enzymatic formation of psychotomimetic metabolites from normally occuring compounds Science, 134: 343, 1961.

34. Baker, E.F.: Use of lysergic acid diethylamide in psychotherapy. Can. Med. Ass. J., 91 : 1200-1202, 1964.

35. Baker, E.F.: LSD Psychotherapy. Presented at the 2nd Conference on the use of LSD in Psychotherapy. Amityville, New York, May 7, 1965.

36. Balestrieri, A.: Hallucinatory mechanisms and the content of drug induced hallucinations. I P.B. Bradley, F. Flugel & P.H. Hoch (Eds.): Neuro-Psychopharmacology. Vol. 3. Elsevier, Amsterdam, 1964.

Abramson, H.A.: LS-25: XXXI.

116.

37. Ball, J.R, & Armstrong, J. J.: The use of LSD in the treatment of sexual perversions. Canad. Psychiat. Ass. J., 6: 231-235, 1961.

38. Barnard, M.: The God in the Flowerpot. The American Scholar, pp. 578-586, 1 963.

39. Barrios, A.A.: An explanation of the behavioral and therapeutic effects

of the hallucinogens. Int. J. Neuropsychiat., 1: 574-592, 1965.

40. Barron, F.: Creativity and Psychological Health. Van Nostrand, Princeton, N.J., 1963.

41. Barron, F., Jarvik, M.E. & Bunnell, S.: The hallucinogenic drugs. Sci.

Amer., 210: 29-37, 1964. 42. Bates, R.C.: Psychedelics and the Law. A prelude in question marks.

Psychedelic Rev., 1: 379-393, 1964. 43. Beck, R.A., Goldstein, L. & Pfeiffer, C.C. Stimulant effect of psychotro-

pic drugs demonstrated by quantitative EEG. Pharmacologist, 5: 238, 1963.

44. Benda, P. & Orsini, F.: Fluctuations du niveau d´efficience sous LSD-25. I R. Rothlin (Ed.): Neuro-Psychopharmacology. Vol. 2. Elsevier, Amsterdam, 1961.

45. Bender, L., Faretra, F. & Cobrinik, L: LSD and UML treatment of hospitalized

disturbed children. Recent. Advances Biol. Psychiat. 51: 84-92, 1963.

46. Bender, L.: D-lysergic acid in the treatment of the biological features of childhood schizophrenia. Dis. of Nerv. Syst., 27: 43-46. 1966.

47. Berne, E.: Games People Play. Andre Deutsch, London 1966.

48. Bishop, P.O., Burke, W. & Hayhow, W.R.: Lysergic acid diethylamide block of lateral geniculate synapses and relief by repetitive stimulation. Exp. Neurol., 1: 556, 1959.

49. Blewett, D.B, & Chwelos, N.: Handbook of the Therapeutic Use of Lysergic

Acid Diethylamide -25. Individual and group procedures Mimeographed, 1960. 50. Blewett, D.: Psychedelic drugs in parapsychological research. Int. J.

Parapsychol., 5: 43-74, 1963.

51. Bliss, E.L. & Lincoln, D.C.: Visual hallucinations. I L.J. West (Ed.): Hallucinations, Grune & Stratton, New York, 1962.

52. Blum, R. & Associates: Utopiates, The Use & Users of LSD-25. Atherton, New York. 1964.

53. Bose, B.C. Saifi, A. Q. & Bhagwat, A.W.: Chemical and pharmacological investigations of Cannabis indica (linn.). Part I. Arch. Int. Pharmacodyn., 146: 99-105, 1963.

54. Bose, B.C., Saifi, A. Q. & Bhagwat, A.W.: Observations on the pharmacologi- cal actions of Cannabis indica. Part II. Arch. Int. Pharmacodyn., 147: 285-290, 1964.

55. Bose, B.C., Saifi, A. Q. & Bhagwat, A.W.: Studies on pharmacological actions

of Cannabis indica, Part III. Arch. Int. Pharmacodyn., 147: 291-297, 1964.

56. Boyd, E.S. et. al.: Effects of thiopental and a tetrahydrocannabinol deriva- tive on arousal and recruiting in the cat. J. Pharm. Exp. Therap., 149: 138-145, 1965.

117.

57. Bradley, P.B. & Key, B.J.: Conditioning experiments with LSD. I R. Crocket, R.A. Sandison & A. Walk (Eds.): Hallucinogenic drugs and their psycho-therapeutic use. Lewis, London, 1963.

58. Brattemo, C.E. & Lassenius, B.: Lysergsyredietylamid. En klinisk och psy-

kologisk studie. Nord. Med., 69: 193-197, 1963.

59. Bridger, W.H.: The neurophysiological accompaniments of sensory and sleep deprivation and their role in the production of psychological disturbances. I J. Wortis (Ed.): Recent advances in biological psychiatry. Plenum, New York, 1963.

60. Brimblecombe, R.W.: Effects of psychotropic drugs on open-field behavior

in rats. Psychopharmacologia, 4: 139-147, 1963.

61. Bromberg, W.: Marihuana, a psychiatric study. J.Am.Med. Ass., 113: 4-12, 1939.

62. Brücke, F. & Stumpf, C.: Pharmacology of hippocampus pyramidal cells. Biochem. Pharm., 8: 40, 1961.

63. Bucke, R.M.: Cosmic Consciousness. Dutton, New york, 1951.

64. Bureau on Alcoholism: Apparent results of referrals of alcoholics for LSD therapy. Report of the Bureau on Alcoholism, Saskatchewan Department of Public Health. Regina, Saskatchewan, Dec. 31, 1962.

65. Burroughs, W.S.: Points of distinction between sedative and consciousness- expanding drugs. I D. Solomon (Ed.): LSD— The Consciousness-Expanding Drug. Putnam, New York, 1964.

66. Carlini, E.A. & Kramer, C.: Effects of Cannabis sativa (marihuana) on maze performance of the rat. Psychopharmacologia, 7: 175-181, 1965.

67. Carlson, V.R.: Effect of lysergic acid diethylamide (LSD-25) on the absolute visual threshold. J. Comp. & Physiol. Psychol., 51: 528-531, 1958.

68. Cates, N., Goldsmith, E.D. & Sankar, S.: Interrelations between the effects of endocrine organectomies and of LSD-25. Fed. Proc., 23: 147, 1964.

69. Chase, R.A.: An information-flow model of the organization of motor activity. I: Transduction, transmission and central control of sensory information. J.Nerv. Ment. Dis., 140: 239-251, 1965.

70. Cheek, F.E.: Exploratory study of drugs and social interaction. Arch Gen.

Psychiat., 9: 566-574, 1963.

71. Chessic, R.D., Haertzen, C.A. & Wikler, A.: Tolerance to LSD-25 in schizo- phrenic subjects. Arch. Gen. Psychiat., 10: 653-658, 1964.

72. Chwelos, N., Blewett, D.B., Smith, C.M., Hoffer, A.: Use of lysergic acid diethylamide in the treatment of alcoholism. Quart. J. Stud. Alcohol., 20: 577-590, 1959.

73. Clark, W.G.: Psychotomimetic (hallucinogenic) drugs. I W.G. Clark & K.S. Ditman (Eds.): Lectures in psychopharmacology. Sepulveda, Veterans Administration. Calif., 1964.

74. Cluxton, J.F.: Modifying effect of stress on LSD distruptions of perfor- mance in rats. Fed. Proc., 22: 510, 1963.

75. Cohen, B.D., Luby, E.D., Rosenbaum, G.& Gottlieb, J.S.: Combined sernyl and sensory deprivation. Comprehend. Psychiat., 1: 345-348, 1960.

118.

76. COHEN, S., FICHMAN, L. & EISNER, B.G.: SUBJECTIVE REPORTS OF LYSERGIC ACID EXPERIENCES IN A CONTEXT OF PSYCHOLOGICAL TEST PERFORMANCE. AMER. J. PSYCHIAT., 115: 30-35, 1958.

77. COHEN, S.: LYSERGIC ACID DIETHYLAMIDE: SIDE EFFECTS AND COMPLICATIONS. J. NERV. MENT. DIS., 130: 30-40, 1960.

78. COHEN, S. AND DITMAN, K.S.: COMPLICATIONS ASSOCIATED WITH LYSERGIC ACID

DIETHYLAMIDE (LSD-25). J. AM. MED. ASS. 181 : 161-162, 1962.

79. COHEN, S. AND DITMAN, K.S.: PROLONGED ADVERSE REACTIONS TO LYSERGIC ACID

DIETHYLAMIDE. ARCH. GEN. PSYCHIAT., 8: 475-480, 1963. 80. COHEN, S.: SUICIDE FOLLOWING MORNING GLORY SEED INGESTION. AMER. J. PSYCHIAT.

120: 1024-1025, 1964.

81. COHEN, S. & EDWARDS, A.E.: THE INTERACTION OF LSD AND SENSORY DEPRIVATION: PHYSIOLOGICAL CONSIDERATIONS. I J. WORTIS (ED.): RECENT ADVANCES IN BIO-LOGICAL

PSYCHIATRY PLENUM. NEW YORK, 1964.

82. COHEN, S.: THE BEYOND WITHIN. - THE LSD STORY. ATHENEUM, NEW YORK, 1965.

83. COHEN, S. (MEDICAL CONSULTANT): I A.W. LIVINGSTON & L. SCHILLER: LSD. LP-SKIVA, CAPITOL RECORDS TA0-2574, 1966.

84. COHEN, S.: A CLASSIFICATION OF LSD COMPLICATIONS. PSYCHOSOMATICS, 7: 182-

186, 1966.

85. COOPER, H.A.: HALLUCINOGENIC DRUGS. LANCET, 268: 1078-1079, 1955.

86. COSTA, E.: THE EFFECTS OF HALLUCINOGENIC AND TRANQUILIZING DRUGS ON THE SERO-

TONIN EVOKED UTERINE CONTRACTIONS. PSYCHIAT. RES. REPT., NO 4: 11-23,1956.

87. COSTA, E.: THE ROLE OF SEROTONIN IN NEUROBIOLOGY. INT. REV. NEUROBIOL.,

2: 175, 1960.

88. COSTA, E. & BRODIE, B.B.: THE EFFECT OF DRUGS ON STORAGE AND RELEASE OF

SEROTONIN AND CATHECOL AMINES IN BRAIN. BIOCHEM. PHARM., 8: 81, 1961.

89. COSTELLO, C.G.: LSD AS AN ADJUNCT TO BEHAVIOR THERAPY. UNPUBLISHED PAPER,

OTTAWA, CANADA, 1963.

90. CROCKET, R., SANDISON, R.A. & WALK, A.: HALLUCINOGENIC DRUGS AND THEIR

PSYCHOTHERAPEUTIC USE. SPRINGFIELD, THOMAS, 1963.

91. CUTNER, M.: ANALYTIC WORK WITH LSD-25. PSYCHIAT. QUART., 33: 715, 1959.

92. DAVIES, B.N.: PHENCYCLIDINE; ITS USE IN PSYCHIATRY. I R. CROCKET, R.A.

SANDISON & A. WALK. HALLUCINOGENIC DRUGS AND THEIR PSYCHOTHERAPEUTIC USE. LEWIS & CO., LONDON, 1963.

93. DAVIS, H.K., FORD, H.F., TUPIN, J.P. & COLVIN, A.: CLINICAL EVALUATION OF

JB-329 (DITRAN). DIS. OF THE NERV. SYST., 25: 179-183, 1964.

94. DEIKMAN, A.J.: IMPLICATIONS OF EXPERIMENTALLY INDUCED CONTEMPLATIVE MEDI-

TATION. J. NERV. MENT. DIS., 142: 101-116, 1966.

95. DENBER, H.C.: STUDIES WITH MESCALINE. RIV. NEUROBIOL., 10: SUPPL.: 1157-

1168, 1964.

96. DE ROPP, R.S.: DRUGS AND THE MIND. BLACK CAT BOOKS, NEW YORK, 1957.

97. DE SHON, H.J., RINKEL, M. & SOLOMON, H.C.: MENTAL CHANGES EXPERIMENTALLY

PRODUCED BY LSD (D-LYSERGIC ACID DIETHYLAMIDE TARTRATE). PSYCHIAT. QUART. 26: 33-53, 1952.

119.

98. De Vito, R.A. & Frank, I.M.: Ditran: Searchlights on psychosis. J.Neuropsychiat., 5: 300-305, 1964.

99. Di Mascio, A. & Rinkel., M.: Personality and drugs: 'specific' or "non- specific' influence on drug actions. I M. Rinkel (Ed.): Specific and Non-specific Factors in Psychopharmacology. Philosophical Libr., New York, 1964.

100. Ditman, K.S., Hayman, M. & Whittlesley, J.R.B.: Nature and frequency of claims following LSD. J. Nerv. Ment. Dis., 134: 346-352, 1962.

101. Downing, D.F.: The chemistry of the psychotomimetic substances. Quart.

Rev., 1 6: 1 33-162, 1 962.

102. Downing, D.F.: Psychotomimetic compounds. I M. Gordon (Ed.): Psychophama- cological agents. Vol. I., Academic Press, New York, 1964.

103. Downing, J. J. & Wygant, W.: Psychedelic experience and religious belief. I R. Blum & Associates: Utopiates, The Use and Users of LSD-25. Atherton, New York, 1964.

104. Editorial: Pop 'pot'. Lancet, 2: 989-990, 1963.

105. Editorial: The subjective after-effects of psychedelic experiences: A summary of four recent questionnaire studies. I G.M. Weil, R. Metzner & T Leary (Eds.): The Psychedelic Reader. University Books, New York, 1965.

106. Editorial: LSD - The search for definite conclusions. J. Am. Med. Ass.,

1 96: 32-33, 1 966.

107. Editorial: Effects of alcohol and cannabis during labor. J. Am. Med. Ass., 94: 1165, 1 930.

108. Elkes, J.: Psychopharmacology: The need for some points of reference. I R.M. Featherstone A. Simon (Eds.): A Pharmacologic Approach to the Study of the Mind. Thomas, Springfield, Ill., 1959.

109. Evarts, E.V.: A review of the neurophysiological effects of lysergic acid diethylamide (LSD) and other psychotomimetic agents. I 0. Whitelock & Furness, (Eds.): The pharmacology of psychotomimetic and psychotherapeutic drugs. Ann. N.Y. Acad. Sci., 66: 417-840, 1956-57.

110. Evarts, E.V.: Neurophysiological correlates of pharmacologically-

induced behavioral disturbances. Ass. Res. Nerve. Ment. Dis., 36: 347, 1 958.

111. Evarts, E.V.: Effects of a series of indoles: on synaptic transmission in the lateral geniculate nucleus of the cat. I H.H. Pennes (Ed.): Psychopharmacology: Pharmacologic Effects on Behavior. Hoeber-Harper, New York, 1958.

112. Fabing, H.D. & Hawkins, J.R.: Intravenous bufotenine injection in the

human being. Science, 123: 886-887, 1956.

113. Farmilo, C.G. et al: Narcotics and related bases. Progr. Chem. Toxic, 1: 199-295, 1963.

114. Feinberg, I.: A comparison of the visual hallucinations in schizophrenia with those induced by mescaline and LSD-25. I L.J. West (Ed.): Hallucinations. Grune & Stratton, New York, 1962.

115. Felsinger, J.M. von, Lasagna, L. & Beecher, H.K.: The response of normal men to lysergic acid derivatives. Correlation of personality and drug reactions. Quart. Rev. Psychiat. & Neurol., 17: 414-428, 1958.

120.

116. Fichman, L.L.: Psychological effects of lysergic acid as reflected in psychological test changes. Unpublished doctoral dissertation, Univer. of Calif, at Los Angeles, 1957.

117. Fischer, R.: Rev. Can. Biol., 17: 389, 1958.

118. Fish, M.S. & Horning, E.C.: Studies on hallucinogenic snuffs. J. Nerv. Ment. Dis., 124: 33-37, 1956.

119. Fogel, S. & Hoffer, A.: The use of hypnosis to interrupt and to reproduce

and LSD-25 experience. J. Clin. Exptl. Psychopath., 23: 11-16, 1962.

120. Fort. J.: Social and legal response t o pleasure-giving drugs. I R. Blum & associates: Utopiates; The Use and Users of LSD-25. Atherton Press, New York, 1965.

121. Frankenhaeuser, M., Järpe, G., Svan, H., & Wrangsjö, B.: Psycho-physiological reactions to two

different placebo treatments. Scand. J. Psychol., 4: 245-250, 1963.

122. Frankenheuser, M., Post, B., Hagdahl, R. & Wrangsjö, B.: Effects of a depressant drug as modified by experimentally-induced expectation. Percept. Mot. Skills, 18: 513-522, 1964.

123. Freedman, D.X.: Effects of LSD-25 on brain serotonin. J. Pharmacol. Exp.

Ther., 134: 160, 1961. 124. Freedman, D. X.: Psychotomimetic drugs and brain biogenic amines. Amer.

J. Psychiat., 119: 843-850, 1963.

125. Freedman, H.C. & Rockmore, M.J.: Marihuana, factor in personality evalua- tion and Army maladjustment. J. Clin. Psychopathology, 7: 765-782, 8: 221-236, 1 946.

126. Freedman, A. M., Ebin, E.V. & Wilson, E. A.: Autistic schizophrenic child- ren: an experiment in the use of d-lysergic acid diethylamide. Arch. Gen. Psychiat., 6: 203-213, 1962.

l27. Frosch, W.A., Robbins, E.S. & Stern, M.: Untoward reactions to lysergic acid diethylamide (LSD) resulting in hospitalization. New Engl. J. Med. 273: 1235-1 239, 1 965.

128. Försvarets forskningsanstalt: FOA Orienterar om BC-stridsmedel. OM, Nr 2,

december 1964. 129. Gaddum, J. H.: Antagonism between lysergic acid diethylamide and 5-

hydroxytryptamine. J. Physiol., 121: 15, 1953.

130. Gaddum, J.H. & Hameed, K.A.: Drugs which antagonize 5-hydroxytryptarnine. Brit. J. Pharmacol., 9: 240-248, 1954.

131. Gaddum, J.H., Harmed, K.A., Hathaway, D.E. & Stephens, F.F.: Quart. J.

Exptl. Physiol., 40: 49, 1955.

132. Gerard, R.W.: sid 241 i M.A. Abramson, (Ed.): Neuropharmacology: Transac- tions of the 2:nd Conference. Josiah Macy, New York, 1956.

133. Geronimus, L.H., Abramson, H.A. & Ingraham, L.J.: LSD-25: XXIII. Compara-

tive effects of LSD-25 and related ergot drugs on brain tissue respira-tion and on human behavior. J. Psychol., 41: 157-168, 1956.

134. Gershon, S. & Olariu, J.: JB 329, a new psychotomimetic. Its antagonism by tetrahydroaminacrin and its comparison with LSD, mescaline and sernyl. J. Neuropsychiat., 1: 283-292, 1960.

121.

135. Gershon, S. & Lang, W.J.: Arch. Intern. Pharmacodyn., 135: 31, 1962.

136. Gessner, P.K., Khairallah, P.A., Mc Isaac, W.M. & Page, I.H.: The relationship between the metabolic fate and pharmacological actions of serotonin, bufotenine and psilocybin. J. Pharmacol. Exptl. Therap., 130: 126-133, 1960.

137. Giarman, N.J. & Freedman, D.X.: Biochemical aspects of the actions of psychotomimetic drugs.

Pharmacol. Rev., 17: 1-26, 1965. 138. Goddard, J.L.: Statement before the Subcommittee on Intergovernmental

Relations of the House Committee on Government Operations, June 7, 1966. 139. Goldstein, L.: Beta-adrenergic blocking property of lysergic acid

diethylamide. Fed. Proc, 21 : 337, 1 962.

140. Goldstein, L., Murphree, H.B., Sugerman, A.A., Pfeiffer, C.C. & Jenney, E.H.: Quantitative electroencephalographic analysis of naturally occuring (schizophrenic) and drug-induced psychotic states in human males. Clin. Pharmacol. & Therap., 4: 10-21, 1963.

141. Gottschalk, L.A.: Use of drugs in interrogation. I A.D. Biderman & H. Zimmer: Manipulation of Human Behavior. Wiley & Sons, New York, 1961.

142. Green, W . J.: The effect of LSD on the sleep-dream cycle. J. Nerv. Ment.

Dis., 140: 417-426, 1965.

143. Gubel, I.: Hallucinogenic drugs and hypnosis in psychotherapy. Amer. J. Clin. Hypn., 4: 169-173, 1962.

144. Halpern, S.: On the similarity between hypnotic and mescaline hallucina-

tions. Int. J . Clin. Exptl. Hypn., 9: 139-149. 1961 .

145. Harman, W.W.: The issue of the consciousness expanding drugs. Main Currents in Modern Thoughts 20: 5-14, 1963.

146. Harman, W.W.: Some aspects of the psychedelic drug controversy. J. Humanistic Psychol., 3: 93-107, 1963.

147. Harman, W.W., McKim, R.H., Mogar, R.E., Fadiman, J. & Stolaroff, M.J.: Psychedelic agents in creative problem-solving: A pilot study. Psychol. Rep., 19: 211-227, 1 966.

148. Hartman, A. & Hollister, L.: Effect of mescaline, lysergic acid diethyla- mide, and psilocybin on color perception. Psychopharmacologia. 4: 441-451, 1963.

149. Heath, R.G.: Physiological and biochemical studies in schizophrenia with particular emphasis on mind-brain relationships. Internat. Rev. Neurobiol., 1: 299-331, 1958.

150. Hill, H.E., Haertzen, C.A., Wolbach jr, A.B. & Miner, E.J.: The addiction research center inventory (ARCI): Standardization of scales which evaluate subjective effects of morphine, amphetamine, pentobarbital, alcohol, LSD-25, pyrahexyl and chlorpromazine. Psychopharmacologia, 4: 167-183, 1963.

151. Hirsch. M.W., Jarvik M.E. & Abramson, H.A.: LSD-25: XVIII. Effects of LSD-25 and six related drugs upon handwriting. J. Psychol., 41: 11-22, 1956.

152. Hoch, P.H.: Experimentally produced psychoses. Am. J. Psychiat., 107:

607-611, 1951.

153. Hoffer, A., Osmond, H. & Smythies, J.: Schizophrenia: A new approach, Part II; J. Ment. Sci., 100: 29-45. 1954.

122.

154. Hoffer, A. & Osmond, H.: Schizophrenia - an autonomic disease. J. Nerv. Ment. Dis., 122: 5, 1955.

155. Hoffer, A.: Epinephrine derivatives as potential schizophrenic factors.

J. Clin. & Exp. Psychopath., 18: 27-60, 1957.

156. Hoffer, A.: Adrenochrome and adrenolutin and their relationship to mental disease. I S. Garattini & V. Ghetti (Eds.): Psychotropic drugs, Elsevier, Amsterdam, 1957.

157. Hoffer, A. & Kenyon, M.: Conversion of adrenaline to adrenolutin in human blood serum. Arch. Neurol. Psychiat., 77: 437-438, 1957.

158. Hoffer, A.: D-lysergic acid dietylamide (LSD): A review of its presents status. Clin. Pharmacol. Therap., 6: 183-255, 1965.

159. Hofman, A., Heim, R., Brack, A. & Kobel, H.: Psilocybin, ein psychotroper Wirkstoff Aus dem mexicanischen Rauschpilz, Psilocybe mexicana Heim. Experienta, 14: 107-109, 1958.

160. Hofman, A.: Chemical, pharmacological and medical aspects of psychotomi- metics. J. Exp, Med. Sci., 5: 31-51, 1961.

161. Holliday, A.R.: The hallucinogens: A consideration of semantics and methodology with particular reference to psychological studies. I R.M. Featerstone & A. Simon (Eds.): A pharmacologic approach to the study of the mind. Thomas, Springfield, Ill., 1959.

162. Hollister, L.: Arch. Intern. Pharmacodyn, 130: 42, 1961.

163. Hollister, L.E.& Sjoberg, B.M.: Clinical syndromes and biochemical altera- tions following mescaline, lysergic acid diethylamide, psilocybin and a combination of the three psychotomimetic drugs. Comprehen. Psychiat., 5: 170-178, 1964.

164. Hollister, L.E.: Chemical psychoses. Ann. Rev. Med., 15: 203-214, 1964.

165. Hollister, L.E.: Effect of centrally-acting drugs on mobilization of free fatty acids. Arch. Int. Pharmacodyn., 149: 362-365. 1964.

166. Holmberg, G. & Gershon. S.: Autonomic and psychic effects of yohimbine hydrochloride. Psychopharmacologia, 2: 93-106, 1961.

167. Holmberg, G. & Beck, L.H.: Yohimbine as an autonomic test drug. Nature, 1 93: 1313-1 314, 1 962.

168. Holmberg, G. & William-Olsson, U.: Effects of Benzquinamide, in comparison with Chlordiazepoxide and Placebo, on subjective experiences and autonomic phenomena in stress experiments. Psychopharmacologia, 5: 147-157, 1 964.

169. Holmstedt, B.: Tryptamine derivatives in epená, an intoxing snuff used by some South American indian tribes. Arch. Int. Pharmacodyn., 156: 285-305. 1 965.

170. Holzinger, R.: Analytic and integrative therapy with the help of LSD-25. J. of Existential Psychiat., 4: 225-236, 1964.

171. Holzinger, R.: LSD-25, a tool in psychotherapy. J. Gen. Psychol., 71:

9-20, 1964.

123.

172. Horita, A. & AcGrath, W.R.: Biochem. Pharmacol., 3: 206, 1960.

173. Horst, L. van der: The way of working with 'model' psychoses. Advanc.

Psychosom. Med., 1: 206-209. 1960.

174. Huxley, A.: Doors of Perception/Heaven and Hell. Penguin, London, 1960.

175. Huxley, A: Ön. Wahlström & Widstrand, Stockholm, 1 962.

176. Hyde, R.W., von Mering, 0. & Morimoto, K.: Hostility in the lysergic psychosis. J. Nerv. Ment. Dis., 118: 266-268, 1953.

177. Ingram, C.G.: Some pharmacologic actions of yohimbine and chlorpromazine

inman. Clin.Pharmacol. & Therap., 3: 345-352, 1962.

178. Isbell, H. et al. Studies on Lysergic Acid Diethylamide (LSD-25): I.Effects in former morphine addicts and development of tolerance during chronic intoxication. Am. Med. Ass. Arch. Neurol., 76: 468, 1956.

179. Isbell, H.: Psychopharmacologia, 1 : 29, 1959.

180. Isbell, H., Rosenberg, D.E., Miner, E.J. & Logan, C.R.: Tolerance and cross tolerance to scopolamine, N-ethyl-3-piperidyl benzylate (JB-318) and LSD-25. Neuropsychopharmacology, 3: 440-446, 1964.

181. Jacobsen, E.: Clin. Pharmacol. Therap., 4: 480, 1963.

182. Jansen, S.E.: A treatment program for alcoholics in a mental hospital. Quart. J. Stud. Alcohol., 23: 315, 1962.

183. Janssen, C.: Den förhöjda livskänslan. Ord och Bild, 1967: Nr 1 , sid 20-33.

184. Jarrard, L.E.: Effects of d-lysergic acid diethylamid on operant behavior in the rat. Psychopharmacologia, 5: 39-46+ 1963.

185. Jarvik, M.E., Abramson, H.A. & Hirsch, M.W.: LSD-25; VI. Effect upon recall and recognition of various stimuli. J. Psychol., 39: 443-454, 1955.

186. Jarvik, M.E., Abramson, H.A., Hirsch, M.W. & Ewald, A.T.: LSD-25: VIII. Effect on aritmethic test performance. J. Psychol., 39: 465-474, 1955.

187. Jarvik, M.E., Abramson H.A. & Hirsch. M.W.: Lysergic acid diethylamide (LSD-25): IV. Effect on attention and concentration. J. Psychol. 39: 373-384. 1955.

188. Kafka, J.S. & Gaarder, K.R.: Some effects of the therapist's LSD experience on his therapeutic work. Am. J. Psychotherapy, 18: 236-243, 1964.

189. Kalberer, F., Kreis, W. & Rutschmann, J.: The fate of psilocin in the rat.

Biochem. Pharmacol., 1 1 : 261-269, 1962. 190. Kasahara, Y., Sakamoto, K., Okoda, Y. & Sakamoto, M.: Psychopharmacol.

Abstr., 2: 308, 1962. 191. Kast, E.C. & Collins, V. J.: Study of lysergic acid diethylamide as an

analgesic agent. J. Int. Anesth. Res. Soc., 43: 285-291, 1964.

192. Kast, E.C: LSD used as an analgesic. J. Am. Med. Ass., 187:33, 1964.

193. Kast, E.C.: Pain and LSD-25: A theory of attenuation of anticipation. I D. Solomon (Ed.): LSD-The Consciousness-Expanding Drug. Putnam, New York, 1964.

124.

194. Katz, M.M.: The psychological effects of psychochemical compounds. Army chemical Center, Maryland, 1958.

195. Keeler, M.H.: Inter-relations of the effects of psilocybin on subjective

sensation, phototopic critical frequency of fusion, and circulating non-esterified fatty acids. Experienta, 19: 37-38, 1963.

196. Key, B.J. & Bradley, P.B.: The effect of drugs on conditioning and habituation to arousal stimuli in animals. Psychopharmacologia, 1: 450, 1960.

197. Killam, K.F. & Killam, E.K.: Action of lysergic acid diethylamide on

central and limbic pathways in the cat. J. Pharmacol. Exp. Ther., 116: 35, 1956. 198. Klee, G.D., Bertino, J., Weintraub, W. & Callaway, E.: The influence of

varying doses on the effects of lysergic acid diethylamid in humans. J. Nerv. Ment. Dis., 134: 404-409, 1961.

199. Klee, G.D. & Weintraub, W.: Paranoid reactions following lysergic acid diethylamide. I P.B. Bradley, P. Deniker & C. Radouco-Thomas (Eds.): Neuro-Psychopharmacology. Vol. 1. Elsevier, Amsterdam, 1961.

200. Klee, G.D.:Lysergic acid diethylamide (LSD-25) and ego functions. Arch. Gen. Psychiat., 8: 461-474, 1963.

201. Klüver, H.: Mescal: The 'Devine' Plant and its psychological effects. Paul, Trench, Trubner, London, 1928.

202. Küver, H.: Mechanisms of hallucinations. I Studies in Personality.

McGraw-Hill, New York, 1942.

203. Knudsen, K.: Homocide after treatment with lysergic acid diethylamide. Acta Psychiat. Scand., 40: (Suppl. 180) 389-395, 1964.

204. Koelle, G.B.: The pharmacology of mescaline and d-lysergic acid diethyla-

mide. New Engl. J. Med., 258: 25-32, 1958.

205. Kohn, B. & Bryden, M.P.: The effect of Lysergic acid diethylamide (LSD- 25) on perception with stabilized images. Psychopharmacologia, 7: 311-320, 1 965.

206. Kornetsky, C., Humphries, O. & Evarts, E.: Comparison of psychological effects of certain centrally acting drugs in man. Arch. Neurol. & Psychiat., 77: 318-324, 1957.

207. Korngold, M.: LSD and the creative experience. Psychoanal Rev., 50: 682-

685, 1963.

208. Krill, A.E., Wieland, A.M. & Ostfeld, A.M.: The effect of two hallucino- genic agents on human retinal function. Arch. Ophtal., 64: 724-733, 1 960.

209. Krill, A.E., Alpert, H.J. & Ostfeld, A.M.: Effects of a hallucinogenic

agent in totally blind subjects. Arch. Opthal., 69: 180-185, 1963. 210. Kuromaru, S. et al. The effect of LSD on the phantom limb; the problem

of Body Scheme and the therapeutic use of LSD-25. Psychiatr. and Neurol. Jap., 1962. 211. Kurtz, P.S.: Similarities and differences between religious mysticism

and drug-induced experiences. J. Humanistic Psychol. 3: 146-1 54, 1963.

125.

212. Lawes, T.G.G.: Schizophrenia, 'Semyl' and sensory deprivation. Brit. J. Psychiat., 109: 243-250, 1963.

213. Lea, A.J.: Adrenochrome as the cause of schizophrenia: Investigation of

some deductions from this hypothesis. J. Ment. Sci., 101: 538-547, 1955. 214. Leach, B.E. & Heath, R.G.: The in vitro oxidation of epinephrine in

plasma. Arch. Neurol. Psychiat., 76: 444-450, 1956.

215. Leary, T. Litwin, G.H. & Metzner; R.: Reactions to psilocybin administered in a supportive environment. J. Nerv. Ment. Dis., 137: 561-573, 1963.

216. Leary, T., Metzner, R. & Alpert. R.: The psychedelic Experience. A manual

based on the Tibetan Book of the Dead. University Books, New York, 1964.

217. Leary, T., Alpert, R. & Metzner, R.: Rationale of the Mexican psychedelic training center. I R. Blum & Associates. Utopiates, The Use and Users of LSD-25. Atherton, New York, 1964.

218. Leary, T.: How to change behavior. I D. Solomon (Ed.): LSD-The Conscious- ness Expanding Drug. Putnam, New York, 1964.

219. Leary, T.: The Religious Experience: Its production and interpretation. I G.M. Weil, R. Metzner & T. Leary (Eds.): The Psychedelic Reader. University Books, New York, 1965.

220. Leary, T.: Playboy Magazine 13:93, September 1966.

221. Leary, T.: Psychedelic Prayers. Adopted from the Tao Te Ching. League for Spiritual Discovery. Millbrook, New York, 1967.

222. Lennard, H., Jarvik, M.E. & Abramson, H.A.: LSD-25: XII. A preliminary statement of its effects upon interpersonal cummunication. J. Psychol., 41: 185-198, 1956.

223. Levine, A., Abramson, H.A., Kaufman, M.R. & Markham, S.: LSD-25: XVI. The effect on intellectual functioning as measured by the Wechsler-Bellevue intelligence scale. J. Psychol., 40: 385-396, 1955.

224. Levine, A., Abramson, H.A., Kaufman, M.R., Markham, S. & Kometsky, C.: LSD-25: XIV. Effect on personality as observed in psychological tests. J. Psychol., 40: 351-366, 1955.

225. Levine. J. & Ludwig, A.M.: The LSD controversy. Comprehen. Psychiat., 5: 314-321, 1964.

226. Levine, J., Ludwig, A.M. & Lyle, W. H. Jr.: The controlled psychedelic state. Amer. J. Clin. Hypnosis, 6: 163-164, 1963.

227. Levine, J. & Ludwig, A.M.: Alterations in consciousness produced by combinations of LSD, hypnosis and psychotherapy. Psychopharmcologia, 7: 123-137, 1 965.

228. Levine, J. & Ludwig. A.M.? The hypnodelic treatment technique. Int. J. Clin. Exptl. Hypnosis, 14: 207-215, 1966.

229. Levis, D.J. & Malham, B.: Suggestion and mescaline sulphate. J. Neuro-

psyohiat., 5: 197-200, 1964.

230. Leuner, H. & Baer, G.: Two new short-acting hallucinogens of the psilo- nybin group. I D. Dente & P.B. Bradley (Eds.): Neuro-Psychopharma-cology. Vol. 4. Elsevier, Amsterdam, 1965.

126.

231. Lieberman, E.J.: Psychochemicals as weapons. Bull. of Atomic Scientists, January, 1962.

232. Ling, T.M. & Buckman, J.: Lysergic Acid (LSD-25) and Ritalin in the

treatment of neurosis. Lambarde Press, London, 1963. 233. Ling, T.M. & Buckman, J.: The treatment of frigidity with LSD and Ritalin.

Psychedelic Rev., 1 : 450-458, 1964. 234. Linton, H.B. & Langs, R.J.: Subjective reactions to lysergic acid diethyla-

mide (LSD-25). Arch.. Gen. Psychiat., 6: 352-368, 1 962.

235. Linton, H.B. & Langs, R.J.: Empirical dimensions of LSD-25 reaction. Arch, of Gen. Psychiat., 1 0 : 469-485, 1964.

236. Loewe, S.: Arch. Exptl Pathol. Pharmacol, 211, 175, 1950.

237. Louria, D.B.: Abuse of lysergic acid diethylamide - an increasing problem. Presented at the symposium of 'Pharmacological and epidemiological aspects of adolescent drug dependence." The Society for the Study of Addiction, London, September 1-2, 1966.

238. Louria, D.B.: Nightmare Drugs,, Pocket Books, New York, 1 966.

239. Luby, E.D., Cohen. B.D., Rosenbaum, G., Gottlieb, J.S. & Kelley, R.: Study of new schizophrenomimetic drug - Sernyl. Arch. Neurol. Psychiat., 81: 363-369, 1959,

240. Ludwig. A.M. & Lyle, W . H.: The experimental production of narcotic drug effects and withdrawal symptoms through hypnosis. Int. J. Clin. Exp. Hypn., 12: 1-17, 1964.

241. Ludwig, A.M. & Levine, J.: A controlled comparison of five brief treatment

techniques employing LSD, hypnosis, and psychotherapy. Amer. J. Psychother., 1 9: 41 7-435, 1 965.

242. Ludwig, A.M. & Levine, J.: Patterns of hallucinogenic drug abuse. J. Am. Med. Assoc., 191: 104-108. 1965.

243. Mac Lean, J.R., Mac Donald, D.C., Byrne, V.P. & Hubbard, A.M.: The use of LSD-25 in the treatment of alcoholism and other psychiatric problems, Quart. J. Stud, Alcohol. 22: 34-45, 1961.

244. Makino, K. & Takahashi, H.: Science, 120: 544, 1954.

245. Malitz, S., Wilkins. B. & Esecover, H.: A comparison of drug-induced hallucinations with those seen in spontaneously occurring psychoses. I L.J. West, (Ed.): Hallucinations. Grune & Stratton, New York, 1 962.

246. Marazzi, A.S. & Hart, E.R.: The possible role of inhibition at adrenergic

synapses in the mechanism of hallucinogenic and related drug actions. J. Nerv. Ment. Dis., 122: 453-457, 1955.

247. Marazzi, A.S.: Pharmacodynamics of hallucination. I L.J. West (Ed.): Hallucinations. Grune & Stratton, New York, 1962.

248. Marchbanks, R.M., Rosenblatt, F. & O'Brien, R.D.: Serotonin binding to nerve-ending particles of the rat brain and its inhibition by lyser-gic acid diethylamide. Science, 144: 1135-1137, 1964.

249. Martin, A.J.: LSD analysis, Int. J. Soc. Psychiat., 10: 165-169, 1963.

250. Masaki, T.: Expert Committee on Drugs Liable to Produce Addiction. WHO Techn. Rep. Ser., No. 102, Geneva, 1956.

127.

2 5 1 . Maslow, A.H.: Cognition of being in the peak experiences. J. Genetic Psychol. 94: 43-66, 1959.

1964.

253. Masters, R.E.L. & Houston, J.: The Varieties of Psychedelic Experience. Holt, Rinehart & Winston. New York, 1966.

254. Mayor´s committee on Marihuana. The Marihuana problem in the City of New York: sociological, medical, psychological and pharmacological studies. I D. Solomon (Ed.): The Marihuana Papers. Bobbs - Merrill, New York. 1966.

255. Mc Glothlin, W.H. and Cohen, S.: The use of hallucinogenic drugs among

college students. Amer. J. Psychiat., 122: 572-574, 1965.

256. Mc Kellar, P.: Mescaline and human thinking. I R. Crocket, R.A. Sandison A A. Walk (Eds.): Hallucinogenic drugs and their psychotherapeutic use. Lewis, London, 1963.

257. Mechoulam, R. et al: A total synthesis of dl-delta-tetrahydrocannabinol, the active constituent of hashish. J. Amer. Chem. Soc, 87: 3273-3275. 1965.

258. Meduna, L.J.: Carbon Dioxide Therapy. Charles Thomas. Springfield. Ill.1950.

259. Mering, O., von Morimoto, K., Hyde, R.W. & Rinkel, Experimentally indu- ced depersonalization. I P.H. Hoch & J. Zubin (Eds.): Experimental Psychopathology. Grune & Stratton, New York, 1957.

260. Metzner, R., Litwin, G. & Weil, G.M.: The relation of expectation and mood to psilocybin reactions: A questionnaire study. Psychedelic Rev., 1: 13-39, 1964.

261. Meyer, J.S.: A new drug causing symptoms of sensory deprivation. J. Nerv. Ment. Dis., 129: 54-61, 1959.

262. Mogar, R.E. & Savage, C.; Personality change associated with psychedelic (LSD) therapy. Psychotherapy, 1: 154, 1964.

263. Mogar, R.E.: Current status and future trends in psychedelic (LSD) Research. J. Humanistic Psychol. 5: 147-166, 1965.

264. Mogar, R.E.: The psychedelic drugs and human potentialities. Kap. 29 I H. A. Otto (Ed.): Explorations in Human Potentialities. Thomas. Illinois, 1966.

265. Monnier, M.: Action de la Psilocybine sur le cervean du lapin.

Experienta, 15: 321-327, 1959.

266. Murphree, H.B., Jenney, E.H. & Pfeiffer, C.C.: Quantitative electro- encephalographic analysis of the effects of lysergic acid diethylamide (LSD-25) and d-amphetamine in man. Ped. Proc., 21: 337, 1962.

267. Murphree, H.B.: Quantitative studies in humans on the antagonism of lysergic acid diethylamide by chlorpromazin and phenoxybenzamine. Clin. Pharmacol. & Therap., 3: 314-320, 1962.

268. Murphy, H.B. M.: The cannabis habit. A review of recent psychiatric literature. Bull, on Narcotics, 15: 1 5 -23, 1963.

269. Mårtens, S., Vallbo, S., Andersén, K. & Helander, B.: A comparison between taraxein and some psychotomimetics. Acta Psychiat. A Neurol. Scand., 34: 361-368, Suppl. 136, 1959.

252. Maslow, A.H.: Religions, Values, and Peak Experiences. Columbus: Ohio State Univer. Press,

128.

270. Mårtens, S.: Personlig kommunikation, 1 966.

271. Neff, N., Rossi, G.V., Chase, G.D. & Rabinowitz, J.L.: Distribution and metabolism of mescaline-C in the rat brain. J. Pharm. Exp. Therapeut., 144: 1-7, 1964.

272. Netz, B., Jonsson, C-O. & Bergqvist, S.: Effects of lysergic acid

diethylamide (LSD-25) on normal subjects in a schizophrenia-discriminating test battery. Scand. J. Psychoid, 4: 143-148, 1963.

273. Netz, B.: Cannabis sativa. Opubl. manuskript, Avd, för fysiol. psykol.,

Psykol. institute., Stockholms Univer., 1964.

274. Netz, B. & Engstam, P-O.: Effekter av lysergsyre-dietylamid (LSD-25) på hypnotiserbarhet: En preliminär redogörelse. Avd. för fysiol. psykol., Psykol. institut., Stockholms Univer., 1965.

275. Newland, CA.: Myself and I, The New American Library, New York, 1962.

276. Notebloom, L.: Proc. Acad. Sci. 37: 562, 1934.

277. Olds, J., Kallam, K.F. & Aiduson, S.: Effects of tranquilizers on self-stimulation of the brain. I S. Garattini & V. Ghetti (Eds.): Psychotropic Drugs. Elsevier, Amsterdam, 1957.

278. O´Reilly, P.O. & Funk. A.: LSD in cronic alcoholism. Canad. Psychiat.

Assoc. J.; 9: 258, 1964.

279. Osmond, H. & Smythies, J.: Schizophrenia - A new approach. J. Ment. Sci. 98: 309-315, 1952.

280. Osmond, H.: A review of the clinical effects of psychotomimetic agents.

Ann. New York Acad. Sci., 66: 418-434, 1957.

281. Osmond, H.: Research on schizophrenia. I H.A. Abramson (Ed.): Neuro- pharmacology: Transactions of the Second Conference. Josiah Macy, New York, 1956.

282. Osmond. H.: Chemical concepts of psychosis: Historical contributions. I M. Rinkel & C.B. Denber (Eds.): Chemical Concepts of Psychosis., Mc Dowell- Obolensky, New York, 1958.

283. Osmond, H.: Psychopharmacology: The manipulation of the mind. I D. Solomon (Ed.): LSD - The Consciousness-Expanding Drug. Putnam, New York, 1964.

284. Page, I.H, & McCubbin, J.W.: Am. J. Physiol., 174: 436, 1953.

285. Pahnke, W.N.: Drugs and Mysticism; An Analysis of the Relationship between Psychedelic Drugs and the Mystical Consciousness. Doctoral Thesis, Harvard University, 1963.

286. Parker, C.S. & Wrigley, F.: Synthetic cannabis preparation in psychiatry: Synhexyl. J. Ment. Sci., 96: 276-279, 1950.

287. Paul, I.H.: The effects of a drug-induced alteration in state of con- sciousness on retention of drive-related verbal material. J. Nerv. Ment. Dis., 138; 367-374, 1964.

288. Paul, M.A.: Two cases of altered consciousness with amnesia apparently

telepathically induced. Psychedelic Rev., 8: 4-8, 1966.

289. Pennes, H.H. & Hoch, P.H.: Psychotomimetics, clinical and theoretical considerations: Harmine, WIN-2299 and Nalline. Am. J. Psychiat., 1 1 3 : 887-892. 1957.

129.

290. Pfeiffer, C.C & Murphree, H.B.: Introduction to psychotropic drugs and hallucinogenic drugs. Kap. 22 i J.R. DiPalma (Ed.): Drill´s Pharmacology in Medicine. New York, 3:e uppl., McGraw-Hill, 1965.

291. Pollard, J.C., Bakker, C , Uhr, L. & Feuerfile, D.F.P Controlled sense-ry input. A note on the technic of drug evaluation with a preliminary report on a comparative study of Sernyl, Psilocybin, and LSD-25. Comprehend. Psychiat., 1 : 377-380, 1960.

292. Pollard, J.C., Uhr, L. & Stern, E.: Drugs an Phantasy. Little, Brown & Co., Boston, 1965. 293. Prince, R. & Savage, C.: Mystical states and the concept of regression.

Psychedelic Rev., 8: 59-75, 1966. 294. Purpura, D.P.: Electrophysiological analysis of psychotogenic drug action,

Arch. Neurol. Psychiat., 75: 122, 1956.

295. Purpura, D.P.: Experimental analysis of the inhibitory action of lysergic acid diethylamide on cortical dentritic activity. Ann. New York. Acad. Sci., 66: 515-536, 1957.

296. Rajotte, P.: Review of psychodysleptiques. I. Classification of psycho- dysleptiques, Can. Med. Ass. J., 91: 293-300, 1964.

297. Ramsay, R., Jensen, S. & Sommer, R.: Values in alcoholics after LSD-25. Quart. J. Studies on Alcohol, 24: 443-448, 1964.

298. Randrup, A. & Munkvad, I.: Pharmacological and biochemical investigations of amphetamine-induced abnormal behavior. I D. Bente & P.B. Bradley (Eds.): Neuro-Psychopharmacology. Elsevier, Amsterdam, 1965.

299. Ray, O.S. & Marazzi, A.S.: Pharmacological and behavioral analysis of

conflict behavior in rat. Fed. Proc, 21 : 415, 1962. 300. Reynolds, H.H. & Peterson, G.K.: Psychophysiological effects of a large

non-experimental dose of LSD-25. Psychol. Rep., 19: 287-290, 1966.

301. Richter, D. & Lee, M . : Blood amines. J. Ment. Sci., 88: 127-133, 1942.

302. Rinkel, M . , De Schon, H.J., Hyde, R.W. & Solomon, H.C.: Experimental

schizophrenia-like symptoms. Am. J. Psychiat., 108: 572-578, 1952. 303. Rinkel, M . , Hyde, R.W. & Solomon, H.C.: Experimental psychiatry III.

A chemical concept of psychosis. Dis. Nerv. Syst., 1 5 : 259-264, 1954.

304. Rinkel, M., Hyde, R.W., Solomon, H.C. & Hoagland, H.: Experimental psychiatry II, Clinical and physio-chemical observations in experimental psychosis. Am. J. Psychiat., ill: 881-895, 1955.

305. Rinkelp M., Hyde, R.W. & Solomon, H.C.: Experimental psychiatry IV: Hallucinogens: tools in experimental psychiatry. Dis. Nerv. Syst., 1 6 : 229-232, 1955.

306. Rinkel, M.: Experimentally induced psychoses in man. I H.A. Abramson (Ed.): Neuropharmacology: Transactions of the 2:nd Conference. Josiah Macy, Jr. Foundation, New York, 1956.

307. Rinkel, M.: Pharmacodynamics of LSD and mescaline. J. Nerv. Ment. Dis.,

125: 424-427, 1957.

308. Rinkel, M. The psychological aspects of the LSD-psychosis. I M. Rinkel & C.B. Denber (Eds.): Chemical concepts of Psychosis. Mc Dowell/ Obolensky, New York, 1958.

130.

309. Rolo, A., Krinsky, L.W., Abramson, H.A. &Goldfarb, L.: Multi-

therapist interviews utilizing LSD. J. Psychol., 58:237-239, 1964 310. Rosentahl, S.H.: Persistent hallucinosis following repeated admini-

stration of hallucinogenic drugs. Am. J. Psychiat., 121:238-244, 1964

310b. Safford, W.E.: Identity of Cohoba, the narcotic snuff of ancient Haiti. J. Washington Acad. Sci., 6:547-562, 1916

312. Salmoiraghi, G.C. & Page, I.H.: J.Pharmacol. Exptl. Therap.,

120:20, 1957 313. Salvatore, S. & Hyde, R.W.: Progression of effects of lysergic acid

diethylamide (LSD). Arch. Neurol. Psychiat., 76:50-59, 1956

314. Sandison, R.A., Spencer, A.M. & Whitelaw, J.D.A.: The therapeutic value of lysergic acid diethylamide in mental illness. J. Ment. Sci., 100:491, 1954

315. Sandison, R.A.: Certainty and uncertainty in the LSD treatment of

psychoneurosis. I.R. Crocket, R.A. Sandison & A. Walk (Eds.): Hallucinogenic Drugs and Their Psychotherapeutic Use. Lewis, London, 1963

316. Sankar, D.V.S., Sankar, D.B., Phipps, E. & Gold, E.: Effect of

administration of lysergic acid diethylamide on serotonin levels in the body. Nature, 191:499, 1961

317. Savage, C.: Lysergic acid diethylamide (LSD-25): A clinical-psycho-

logical study. Am. J. Psychiat., 108:896-900, 1952 318. Savage. C. & Cholden, L.: Schizophrenia and the model psychoses.

J.Clin. Exper. Psychopath., 17:405,1956 319. Savage. C., Jackson, D. & Terrill, J.: LSD, transcendence, and the

new beginning. J. Nerv. Ment. Dis., 135:425-439, 1962 320. Savage, C , Savage, E., Fadiman, J. &Harman, W.: LSD: Thera-

peutic effects of the psychedelic experience. Psychol. Reports, 14, 111-120, 1964 321. Savage, C. & Stolaroff, M.J.: Clarifying the confusion regarding

LSD-25. J. Nerv. Ment. Dis., 140:218-221,1965

322. Savage, C . , Fadiman, J., Mogar, R. & Allen, M.: The effects of psychedelic (LSD) therapy on values, personality and behavior. Int. J. Neuropsychiat., 2:241-254, 1966

323. Savage, C., Harman, W., Fadiman, J. & Savage, E.: A follow-up note on the psychedelic experience, I S.M. Unger (Ed.): Psyche-delic Drug Therapy: A New Approach to Personality Change. To be published.

324. Sawayer, C.H.: Diskussion i Ann. N. Y- Acad. Sci., 66:647, 1957

131.

325. Schneider, J.A. & Sigg, E.B.: Neuropharmacological studies on ibo- gaine, an indole alkaloid with central-stimulant properties. Ann. N.Y. Acad. Sci., 66:765-776, 1957

326. Schnitt, H. & Schmitt, H.: Interrelationships between amphetamine and

Harmala alkaloids. Nature, 203:878-879, 1964 327. Schoen, S.M.: LSD in psychotherapy. Amer.

328. Schultes, R.E.: Botanical sources of the New World narcotics. I G.M. Weil, R.Metzner & T.Leary (Eds.): The Psychedelic Reader. University Books, New York, 1965

329. Schultz, J.H. & Luthe, W.: Autogenic training. A Psychophysiologic

Approach in Psychoterapy. Grune & Stratton, New York, 1959 330. Schweigerdt, A.K. & Himwich, H.E.; An electrographic study of bufot-

enin and 5-hydroxytryptophan. J.Pharm, exp. Therapeut., 144:253-259, 1964

331. Sechehaye, M.: Autobiography of a Schizophrenic Girl. Grune & Stratton, New York, 1951

332. Sedman, G. & Kenna, J.C.: The occurence of depersonalization phenome-

na under LSD. Psychiatria et Neurologia, 147:129-137, 1964

333. Shanson, B.: Amphetamine poisoning. Brit.Med.J., 1:576, 1956

334. Shaw, E., & Wolley, D.W.: Some serotonine-like activities of LSD.

Science, 124:121-122, 1956 335. Sheatz, G.C. & Bogdanski, D.F.: Differential effect of LSD upon habitu-

ating and extinguishing evoked responses. J. Neuropsychiat., 5:585-592, 1964 336. Shelton, J.: LSD notes on the psychotherapeutic use. Mind, 1:339-342,

1963

337. Sherwood, J.N., Stolaroff, M.J. & Harman, W.W.: The psychedelic experience - A new concept in psychotherapy. J. Neuropsychiat., 4:69-80, 1962

338. Sigg, E.B., Caprio, G. & Schneider, J.A.: Proc.Soc. Exptl. Biol.Med.,

97:97, 1958

339. Simmons, J.Q., Leiken, S.J., Lovaas, O.J., Schaeffer, B. & Perloff B.: Modification of autistic behavior with LSD-25. Amer. J. Psychiat., 122:1201-1211. 196b

340. Sjoberg, B.M.: The effects of lysergic acid diethylamide (LSD-25), mescaline, psilocybin and a combination of three drugs on primary suggestibility. Doctoral dissertation, Stanford University, 1965

J. Psychother., 18:35-51, 1964

132.

341. Sjoberg, B.M. & Hollistcr, L.E.: The effects of psychotomimetic drugs on primary suggestibility. Psychopharmacologia, 8:251-262, 1965

342. Slater, P.E., Morimoto, K. & Hyde, R. W.: The effects of LSD upon

group interaction. Arch.Gen. Psychiat., 8:564-571, 1963 343. Sloane, B. & Doust, J.W.L.: Psychophysiological investigations in

experimental psychoses: Results of the exhibition of d-lysergic acid diethylamide to psychiatric patients. J.Ment.Sci., 100:129-144, 1954

344. Slotkin, J.S.: Peyote Religion. Glencoe, Ill., Free Press, 1956

345. Smith, H.: Do drugs have religious import? I D.Solomon (Ed.): LSD - the Consciousness-Expanding Drug, Putnam, New York, 1964

346. Smith, CM.: Notes and comment. Exploratory and controlled studies of lysergide in the treatment of alcoholism. Quart. J. Stud. Alcohol., 25: 742-746, 1964

347. Smythies, J.R.: Hallucinogenic drugs. I D. Williams (Ed.): Modern trends

in neurology. Butterworths, London, 1962. 348. Snyder, S.H. & Reivich, M.: Regional localization of lysergic acid

diethylamide in monkey brain. Nature, 209:1093-1095, 1966 349. Solomon, D. (Ed.): LSD - the Consciousness - Expanding Drug. Putnam´s

New York, 1964 350. Solomon, D.(Ed.): The Marihuana Papers. Bobbs - Merrill, New York,

1966 351. Solursh, L.P. & Rae, J.M.: LSD, suggestion and hypnosis. Int. J.Neu-

ropsychiat., 2:60-64, 1966

352. Speck, L.B.: J.Pharmacol. Explt. Therap., 119:78, 1957

353. Spencer, A.M.: Modifications in the technique of LSD therapy. Compre-

hen. Psychiat., 5:232-252, 1964

354. Stace, W.T.: The Teachings of the Mystics. Mentor, New York, 1960

355. Stoll, W. A. & Hofmann, A.: Partialsynthese von Alkaloiden vom Typus

des Ergobasins. Helv. Chim. Acta., 26:944, 1943 356. Stoll, W. A.: Lysergsäurediäthylamid, ein Phantasticum aus der Mutter-

korngruppe. Schweiz. Arch Neurol. Psychiat., 60: 279-323, 1947 357. Stromberg, V.L.: The isolation of bufotenine from piptadenia peregrina.

J.Am.Chem Soc., 76: 1707, 1954 358. Stuart, K. L.: Ganja (Cannabis sativa L.). W.Indian Med. J., 12:156-160,

1963 359. Szára, S.: Dimethyltryptamin: Its metabolism in man; the relation of

its psychotic effect to the serotonin metabolism. Experienta, Basel, 12:441-442, 1956

133.

360. Szára, S.: Hallucinogenic effects and metabolism of tryptamine deriva-

tives in man. Fed. Proc, 20: 885-888, 1961

361. Tagore, R.: The Religion of Man. Unwin Books, London, 1961

362. Takahasi, Y. & Akabane, Y.: Brain hexokinase activity. Arch. Gen. Psychiat., 3:674, 1960

363. Takashina, K.: Physiological studies of visual symptoms due to the

effects of hallucinogenic agent LSD-25 on the critical fusion frequency of flicker, the electric flicker threshold, and the intensity threshold for light. Psychiat. Neurol. Jap., 62:109-110, 1960

364. Takesada, M., Kakemoto, Y., Sano, I. &Kanekon, Z.: 3,4-dimethoxy- phenylethylamine and other amines in the urine of schizophrenic patients. Nature, 199:203-204, 1963

365. Tyler, D.B.: Psychological changes during experimental sleep depriva-

tion. Dis.Nerv,Syst., 16:293-299, 1955

366. Uhr, L. & Miller, J.G.: Drugs and Behavior. Wiley, New York, 1960

367. Unger, S.M.: Mescaline, LSD, Psilocybin, and personality change.

A review. Psychiatry, 26:111-125, 1963 368. Unger, S.M.: The current scientific status of psychedelic drug research.

Conference on Methods in Philosophy and the Sciences, New York, May 3, 1964 369. Unger, S.M.: LSD and psychotherapy. A bibliography of the english-

language literature, I D. Solomon (Ed.): LSD-The Consciousness-Expanding Drug. Putnam, New York, 1964

370. Ungerleider, J.T., Fischer, D.D. & Fuller, M.: The dangers of LSD.

J Am.Med.Ass., 197: 389-392, 1966 371. Walters, M.B.: Pholiota spectabilis, a hallucinogenic fungus. Mycologia,

57: 837-838, 1965

372. Vane, J.R.: Brit. J. Pharmacol., 14:87, 1959

373. Vangaard, T.: Om indikationer och kontraindikationer för LSD-behandling

Nord. Psyk. Tidsk., 19: 240-251, 1965 374. Wassén, S.H. & Holmstedt, B.: The use of Paricá, an ethnological and

pharmacological review. Ethnos, 1:5-45, 1963 375. Wasson, V.P. & Wasson, R.G.: Mushrooms, Russia and history. Pantheon

Books, New York, 1957

376. Wasson, R.G.: The hallucinogenic fungi of Mexico: An inquiry into the origins of the religious idea among primitive peoples. I G.M. Weil, R.Metzner & T.Leary (Eds.): The Psychedelic Reader. University Books, New York, 1965

134.

377. Wasson, R.G.: Notes on the present status of Ololiuhqui and the other hallucinogens of Mexico. I G.M. Weil , R. Metzner & T.Leary (Eds.): The Psychedelic Reader. Universi ty Books, New York, 1965

378. Watts, A.: The Joyous Cosmology. Vintage Books, New York, 1962

379. Watts, A.: Oriental and occidental approaches to the nature of man. J . Hu-

manistic Psychol. , 2:107-109, 1962

380. Weidmann, H., Taeschler, M. & Konzett, H.: Experienta, 14:378, 1958

381. Weidmann, H. & Carletti , A.: Studies on Psilocybin and related compounds. Helv. Physiol. Acta, 18:174-182, 1960

382. Weil, G.M., Metzner, R. & Leary, T. (Eds.): The Psychedelic Reader.

Selected from the Psychedelic Review. University Books, New York, 1965 383. Weintraub, W., Silverstein, A.B. & Klee, G.D.: The effects of LSD on the

associative processes. J .Nerv.Ment.Dis., 128:409-414, 1959 384. Welsh, J .H.: Hydroxytryptamine: a neurohormone in the invertebrates.

Fed. Proc, 13:162-163, 1954 385. Weltman, A.S., Sacler, A.M., Steinglass, P. Berstein, M.: Endocrine

effects of lysergic acid diethylamide on male rats. Fed. Proc., 22:165, 1963 386. Werre, P.E.: Electroencephalographic effects of LSD and some psychiatric

implications. J . Neuropsychiat ., 5: 516-524, 1964 387. Whitaker, L.H.: Lysergic acid diethylamide in psychotherapy. Part I:

Clinical aspects. Part II: Results . Med. J . Austral ia, 1:5-8, 36-41, 1964 388. Whitelock, O. & Furness, F.N. (Eds.): The pharmacology of psychotomime-

tic and psychotherapeutic drugs. Ann. N.Y. Acad. Sci ., 66:417-840, 1956-57

389. Wikler, A.: The relat ion of psychiatry to pharmacology. Williams & Wilkins,

Baltimore, 1957, sid. 80, 83-84 390. Wilson, R.E. & Shagass, C.: Comparison of two drugs with psychotomimetic

effects (LSD and Ditran). J .Nerv.Ment.Dis., 138:77- 86, 1964 391. Wilson, W . P . & Hughes, J . L . : Observations on the effects of JB-329

(Ditran) on the electroencephalogram of man. J .Neuropsychiat., 5:310-315, 1964

392. Vincent, D. & S c r o , I . : Compt. Rend. Soc.Biol. , 136:612, 1942

393. Vogt, M . L . : Drugs interfering with central actions of 5-hydroxytryptamine. I G . P . Lewis (Eds.): 5-Hydroxytryptamine. Pergamon Press, London, 1958

394. Wolff, P . O . : Ciencia Invest . (Buenos Aires), 4:186, 1948

395. Wolley, D. W . & Shaw, E.: A biochemical and pharmacological suggestion about certain mental disorders. Proc. Natl . Acad. S c i . , 40: 228-231, 1954

396. Wolley, D . W . : The Biochemical Bases of Psychoses. Wiley New York 1962

135.

397. Wostenholme, G.E.W. & Knight, J. (Eds.): Hashish: Its chemistry and pharmacology. Ciba foundation study group No. 21. Churchill, London, 1955

398. Yawger, N.A.: Marihuana, our new addiction. Am. J. Med. Sci., 195:351-357, 1938 399. Zador, J.: Meskalinwirkung bei störungen des optischen systems. Z.

ges. Neurol. Psychiat., 127:30, 1930 400. Zaehner, R.C.: Mysticism, Sacred and Profane. Oxford Univer. Press,

New York, 196l

401. Zsigmond, E.K. , Foldes, F.F. & Foldes, V.M.: The in vitro inhibitory effect of LSD, its congeners and 5-hydroxytryptamine on human cholinesterases. J.Neurochem., 8:72, 1961

402. Zsigmond, E.K., Foldes, F.F. & Foldes, V.M.: The in vitro inhibitory effect of psilocybin and related compounds. Psychopharmacologia, 4: 232-234, 1963

136.