ISSN 1652-2303© Numismatiska forskningsgruppen ochförf. Foto förf. om inget annat anges.

www.numismatiskaforskningsgruppen.su.se

myntstudierMynttidskriften på Internet

RedaktionelltMyntstudier utges av NumismatiskaForskningsgruppen (Gunnar Ekströmsprofessur i numismatik och penning-historia) vid Stockholms Universitet.Ansvarig utgivare är Kenneth Jonsson.Artiklarna kommer enbart att behandlamynt och därmed relaterad informa-tion, d.v.s inte medaljer, sedlar ochpolletter.

Distribution sker endast i detta elek-troniska format (PDF), som alla in-tresserade själva kan skriva ut på pap-per. För att skriva ut den laddar man nerfilen till sin egen dator. För utskriftkrävs Adobe Reader som går att laddaner gratis från Adobes hemsida:www.adobe.com

Skriv lämpligen ut uppslag som bör-jar med udda sidor först och vänd där-efter sidorna och skriv ut jämna sidor.Efter vikning har man tidskriften i A5-format. Bilderna blir bäst om mananvänder en laserskrivare med 1200punkters upplösning per tum. Äldrenummer kan hämtas från hemsidan (seovan).

Antalet nr per år varierar. När in-sända manuskript fyller ut ett nytt nrläggs det ut på hemsidan.

Artiklar kan skickas med e-post till: kenneth.jonsson@ark.su.se eller på dis-kett till Kenneth Jonsson, Numis-matiska Forskningsgruppen, Stock-holms Universitet, 106 91 Stockholm.Bilder kan skickas i elektroniskt for-mat (TIFF eller JPEG) eller per postsom vi skannar in.

Nr 2005:1 - mars

ta åren av Sverkers regering medan utmynt-ningen med ett stiliserat lejon var mycketmer omfattande och kan ha täckt de 10 sistaåren av hans regering.

LitteraturBritish Numismatic Journal 74 (2004). En ar-tikel har allmänt intresse. Det gäller MartinAllen som skriver om ”Medieval Englishdie-output”. Antalet exemplar som kan präg-las per stamp har varit ett hett diskuteratämne åtminstone sedan 1950-talet. Det finnstvå skolor. En säger att det är meningslöstatt ens försöka beräkna antalet, medan enannan gör beräkningar med ledning av fak-tiska siffror. I England har skriftliga uppgif-ter om antalet stampar och antalet präglademynt under högmedeltiden använts. Allenhar här reviderat siffrorna och för penny-stampar 1249-1327 varierar antalet mellan22.030 och 65.000 för åtsidesstampar medanantalet mynt per frånsidesstamp (som togemot slaget från hammaren och därför sletsut snabbare) ligger mellan 11.010 och 20.000.Som jämförelser använder många en stan-dardsiffra på 5.000 eller 10.000 ex. per stampför vikingatiden och medeltiden när skrift-liga uppgifter saknas.Gotland vikingaön. Gotländskt Arkiv2004.Med anledning av att 2005 utsetts tillvikingaår på Gotland har man gjort ett tema-nummer om vikingatiden. Ett flertal artiklar iboken behandlar direkt eller indirekt mynt-fynden på ön.Gert Rispling och Inger Hammarberg, I hjär-tat av Iran. Stockholm 2004. Denna rikt il-lustrerade lilla utställningskatalog frånKungl. Myntkabinettet ger en kortfattadöversikt av myntningen från antik till nutid.Utställningen öppnade 10 nov. 2004.Hella Schultze (red.), Köpingsvik på Öland- 30 undersökningar 1970-1994. KalmarLäns Museum, Arkeologiska enheten, Rap-port 2004:2. Kalmar 2004. En vikingatida-ti-digmedeltida handelsplats var lokaliserad till

den plats där Köpingsvik ligger idag. Härredovisas resultaten av de omfattande ut-grävningar som har genomförts. Bland fyn-den ingår även ca 70 vikingatida mynt. Dess-utom finns flera skattfynd från vikingatid ochtidig medeltid i omgivningarna. Platsensblomstringstid är koncentrerad till periodenca 1050-1150 med lägre aktivitet före och ef-ter.Magnus Wijk och Kjell Holmberg, Förteck-ning över några moderna svenska numis-matiska tidskrifter och andra seriella pu-blikationer. Uppsala 2004. I denna skriftfinns alla grundläggande uppgifter om fem-ton tidskrifter och tretton seriella publika-tioner. Den är därmed oundgänglig för allasom samlar numismatisk litteratur och andrasom är intresserade av numismatik.Majvor Östergren, Under plogen. Mallgårdsi Levide sn. En studie inom ramen för forsk-ningsprojektet ”Fornlämningar i odlings-landskapet”. Visby 2004. Mellan 1977 och2000 har gårdens marker totalinventeratsvarvid bl.a. ett stort antal myntfynd hargjorts. Dessa fynd, liksom fynd som påträf-fats före 1977, omfattar såväl flera skattfyndsom lösfynd av romerska denarer (de tvåförsta århundradena e.Kr.), solidi (400-talet)samt vikingatida arabiska, tyska, engelska,m.fl. mynt. Med hjälp av fynden har det varitmöjligt att lokalisera inte mindre än 16 för-historiska boplatsområden inom den nuva-rande gården ägor.

Kenneth Jonsson

Mynt i maktens tjänst1568-1611Sofia Ruhne

BAKGRUNDMakthavare har i alla tider velat propagera för, legiti-mera och manifestera sin makt. Med hjälp av språk,bilder och symboler finns möjligheten att ändra män-niskors åsikter, värderingar och handlingar. Idag spridsstatsmakternas självbild genom ett utnyttjande och eneffektiv kontroll av TV, radio och tidningar. Detta skeräven i de mest ”demokratiska” stater som exempelvisUSA men även här i Sverige. I dagens globaliseradeoch informationsintensiva samhälle kan man sprida sinaåsikter över hela världen på mindre än ett par sekunder.Målsättningen här är att undersöka på vilket sätt stats-makten spred sitt budskap förr i tiden. TV:n och radionuppkom under 1900-talet, tidningar började ges ut iSverige under 1600-talet på Gustav II Adolfs tid. Vilkamedel stod till buds innan dessa effektiva massmediafanns? Hur nådde statsmakten ut till alla delar av vårtavlånga land?

Kyrkan har genom historien haft en viktig folkbild-ningsfunktion och genom sin nära kontakt med stats-makten och sitt enorma inflytande över människor, harden kunnat påverka folk i en önskad riktning. Kyrkor-nas spridning över landet gjorde den till en viktig kanalför centralmaktens budskap. Statsmakten, i egenskapav kyrkans överhuvud, kontrollerade dess roll i sam-hället. Men vilka andra sätt fanns för att nå ut till folketpå ett effektivt sätt?

Vid sidan av kyrkan var mynt kanske den mest bety-delsefulla kanalen p.g.a deras spridning och betydelse

lianernas härjningar i slutet av 1300-talet.Detta är en intressant tanke som förtjänaratt övervägas när man studerar Ulvsbyfyn-det och dess förhållande till andra samtidafynd.

Aktuellt

MyntTill Sverker Karlssons 1196-1208 myntningi Lödöse kan man föra en grupp med pen-ningar med ett höger- eller vänstervänt le-jon - LL XII:A:1-4 (Lagerqvist, Svenska myntunder vikingatid och medeltid samt gotländ-ska mynt, Stockholm 1970 - där förda tillKnut Eriksson 1167-1196). Typen förekom-mer både med naturalistisk stil samt stilise-rad. Den senare har bara varit känd med väns-tervänt lejon. I Oslo Universitetets Mynt-kabinetts systematiska samling ligger emel-lertid ett ex. med högervänt lejon.

Vikten är 0,08 g och exemplaret saknar pro-veniens, men det ligger nära till hands atttro att den kommer från det stora Daelifyndetfrån 1840 (ca 5.000 främst norska mynt), därman vet att ett stiliserat ex. med vänsterväntlejon ingick (Schive, Norges mynter imiddelalderen, Christiania 1865, tab. VII, 69).Daelifyndet brukar dateras till slutet av 1190-talet, men den kan ha deponerats några år inpå 1200-talet. Lödösevarianten med ett na-turalistiskt lejon bör föras till de (två?) förs-

2 27

att den inte skulle fördärvas genom uttork-ning. Mynten har tagits ur påsen ett i sän-der och samtidigt har hela processen doku-menterats. Det gör att det är möjligt att fast-ställa att de olika mynttyperna inte var jämntfördelade i påsen. Detta tyder på att påseninnehöll olika poster av mynt – men det ärnågot som behöver studeras närmare.

Påsen och mynten vägde inalles 1,2 kg.Myntens antal är 1.474. Med förbehåll attmånga av dem är mycket ärgiga, kan de pre-liminärt indelas såsom följer:

Sverige: 318 örtugar, alla av Albrekt av Meck-lenburg, och 754 penningar, huvudsakli-gen krönt huvud, krönt S och krönt A

Gotland: 233 örtugarNorge: 17 penningar (LL XXIX 2, Krönt O

15)Livland: 151 artigar (Tallinn 93, Tarto 58)Tyskland: Hamburg, 1 witten.

Antalet inhemska svenska mynt är såle-des 1.072 eller 73 % av hela antalet. De utgörtillsammans 412 1/4 örtugar eller 17 mark 4örtugar och 2 penningar.

Om fyndets datering kan man preliminärtsäga att det verkar tillhöra slutet av 1300-talet eller senast ca 1400. De yngsta myntensom kan dateras relativt noggrant är någraörtugar från Tallinn som troligen härrör frånca 1390 eller början av 1390-talet. Det är dockmöjligt, att när de ärgiga mynten rengjorts,kan nya detaljer bli synliga som påverkardateringen.

Ulvsbyskatten är det största medeltidamyntfyndet från Finlands nuvarande område.(Från Viborg finns det ett fynd med mer än2.600 mynt från början av 1500-talet.) Up-penbarligen är den också det största kändafyndet med Albrekts örtugar. I övrigt finnsdet påfallande många ansenliga fynd fråndenna tid i Finland. Flera av dem är från syd-västra delen av landet och från Bottniskakusten och man har därför framkastat tan-ken att fynden kunde ha samband med vita-

i samhället. Det har, alltsedan antiken, varitviktigt för makthavarna vilken bild och vil-ket budskap som förmedlades på mynten.Därför ligger intresset här på att undersökaden betydelse mynt hade som förmedlareav kungamaktens roll. Eftersom den tidigareforskningen inom detta område i Sverige ärnästintill obefintlig tycker jag att det är påtiden att mynten undersöks i dess egenskapav redskap för propaganda och legitimationav statsmakten.1

I och med Gustav Vasas centralisering avstatsapparaten och tillgången på silver frånSala silvergruva ökade myntningen kraftigti Sverige. Mynten spreds till alla delar avlandet, även dit makthavaren aldrig kom, ochdärför var de ett viktigt medium för att visamakt och förmedla budskap. Eftersom detalltid har varit statsmakten som bestämt vadsom skulle präglas på mynten är det spän-nande att undersöka hur makten väljer attframställa sig, eftersom det kan bekräfta el-ler kasta nytt ljus över historiens skeende.Myntens begränsade yta gjorde att manmåste prioritera vad man ville förmedla. Den-na studie undersöker hur Johan III, Sigis-mund och Karl IX valde att framställa sig påmynten. Dessa tre kungar representerade treolika politiska och religiösa ambitioner.

Tre motiv (territoriella, religiösa och kon-stitutionella) symboliserade viktiga maktfak-torer under de tre kungarnas regeringstid.Det territoriella motivet studeras utifrån attmakthavaren gradvis övergått från att be-stämma över ett folk till att bestämma överett landområde. Makten blir mer konkret ochfysiskt betingad. Härskaren är inte längrestamledare utan istället regent över ett geo-grafiskt område. Om de olika kungarnas reli-giösa tillhörighet finns uttryckt på myntenär en intressant fråga. Konstitutionella mo-tiv innebär att makten kunde framställas somantingen beskyddande och omvårdande el-ler som dömande och bestraffande. Kan dendömande maktens övergrepp legitimerasgenom att makten också framställs som be-

skyddande och omvårdande? Finns det mo-tiv eller symboler som framhäver denna as-pekt. Frågan är speciellt intressant att un-dersöka eftersom centralmakten var ny ochkanske inte helt förankrad i folkens bredarelager.

Jag har valt att använda begreppen motivoch symboler. Med motiv menar jag bilderoch andra konstnärliga framställningar me-dan symboler avser både bilder och skriftsom har en viss innebörd.

ForskningslägeI Mikael Alms avhandling Kungsord i elftetimmen behandlas det gustavianska enväl-det och perioden 1772-1809. Alm har stude-rat på vilket sätt makthavarna, under dennämnda perioden, försökte upprätthålla en-väldets legitimitet genom förmedlandet avett politiskt språk2 och en självbild. Han harstuderat den kungliga medaljkonsten ochden kungliga kommunikationen vid riksda-gen. Alm menar att alla makthavare eller po-litiska regimer har begrepp som de står föroch vill förmedla till de underlydande. Dessabegrepp blir maktens självbild som ska gestatsledningens maktutövning och maktin-nehav legitimitet. Denna självbild måste för-stås och tolkas i det sammanhang den upp-kom. Makthavaren behöver använda sig avde föreställningar och tankar som råder i lan-det. Alm menar att om olikheten mellan mak-tens språk och självbild blir alltför stor i för-hållande till den uppfattning undersåtarnahar kommer spänningar uppstå och i mångafall politiska konflikter. Alm arbetar med 1700-talet och med de tankar och strömningar sområdde då. Alm ser makt som en relation mel-lan minst två parter där den ena har maktöver den andra. Han koncentrerar sig på rela-tionen mellan den världsliga makten och un-dersåtarna. Exempelvis hur långt vågadekungarna gå i sin manifestation av sig självainnan det blev alltför provocerande för fol-ket och inte minst de andra makthavarna.Alm undersöker den gustavianska tiden och

Fig. 3. Livland. Tallin. Artig.

326

Ett medeltida skattfyndfrån Ulvsby i Finland -Ett preliminärt meddelandeTuukka Talvio

Ulvsby, på finska Ulvila, nära Björneborgfick år 1365 stadsrättigheter av Albrekt avMecklenburg. Den var en av Finlands sexmedeltida städer och – något överraskandeför en nutidsmänniska – den nordligastestaden i det svenska riket. Sedermera misteUlvsby sin betydelse, delvis därför att land-höjningen försvårade seglingen, och 1558grundades Björneborg som dess efterföljare.Numera är Ulvsby en välbärgad kommun,och sedan 2000 kallar den sig igen för stad.

Skatten hittades den 12 oktober 2004 igrävningsarbeten vid Ulvsby medeltida kyr-kas sakristia. På samma plats påträffades enbarngrav, men det verkar osannolikt att skat-ten och graven hör ihop. Fyndet bestod aven tennkanna av sk. hansatyp och däri enskinnpåse full av brakteater och tvåsidigamynt. Kannan var i söndrigt tillstånd menpåsen var intakt och således finns det skälatt tro att skatten blev tillvaratagen i sin hel-het. Den fördes genast till Björneborgslandskapsmuseum och därifrån till National-museets konserveringslaboratorium i Hel-singfors, där den idag, mars 2005, fortfa-rande finns.

Under ledning av Leena Tomanterä harmuseets konservatorer räddat det som finnskvar av tennkannan och hållit skinnpåsenunder kontrollerade klimatförhållanden för

beskriver den enväldige härskaren inte sominnehavare av en total makt utan inskränk-ningar, utan som en absolut symbol och bä-rare av det politiska system som han före-trädde.3

”The state is invisible; it must be per-sonified before it can be seen, symbolizedbefore it can be loved, imagined before itcan be concieved.”4 Ellenius 1988, Icono-graphy, Propaganda and Legitimation. TheOrigins of the Modern State in Europe, 13th-18th centuries, är del av en serie böcker omden moderna statens uppkomst. De tidigaredelarna har handlat om bl. a. krig och rivali-tet mellan staterna, ekonomiska system ochstatsfinanser och staternas rättsapparat. Iden här delen diskuteras på vilket sätt makt-havarna legitimerar sig och propagerar försin stat. Allan Ellenius har, förutom redaktör-skapet, skrivit förordet och boken innehål-ler tio kapitel skrivna av olika författare. Detförsta kapitlet är skrivet av Kurt Johannes-son och han beskriver hur fursten fungerarsom symbol och exemplifierar det med Gus-tav Vasas starka intresse att legitimera dennya centralmakt han byggde upp. Johannes-son menar att staten kan vara abstrakt ochsvårbegriplig för medborgarna men att dengenom symboler kan komma att bli någotgreppbart och förståeligt. Det finns, enligthonom, olika typer av symboler för stats-makten och de har i sin tur olika ambitioner.Ett exempel är att symbolerna ska få folketatt inse att de är en del av ett politiskt sys-tem och på så sätt bli beroende av det. Ettannat är att staten vill legitimera den maktsom, kanske mot folkets vilja, utövas. Jo-hannesson undersöker hur makthavare an-vänds som symboler för de moraliska ochpolitiska värderingar som ska prägla landet.5

I Torbjörn Engs avhandling Det svenskaväldet, ett konglomerat av uttrycksformeroch begrepp från Vasa till Bernadotte un-dersöks ”de strukturella principer efter vilkaolika områden inom det svenska väldet for-merades och fogades samman.”6 Undersök-

ningens tidsram stäcker sig från år 1500 tillår 1800. Eng menar att förändrade uttrycks-former, oavsett om det är symboliskt genomlandskapsvapnen eller genom att lägga tillnya områden eller maktanspråk i titulaturen,är ett sätt för makthavarna att sprida ochskapa en legitimering av en allt starkare cen-tralmakt. Det var en metod att bryta gamlaidentifikationsformer och konstruera nyaföreställningsformer av riket som stämdeöverens med det kungamakten eftersträ-vade. Eng poängterar att det inte är det po-litiska agerandet han studerar utan hur densvenska staten (kung, råd och förmyndar-regering) valde att definiera sin egen Sve-rigebild. Engs avhandling är uppbyggd runtfyra undersökningsfält; analysen av riketskonstitutionella definition genom studiet avlagar, lagförslag etc. Det andra fältet är stu-diet av den kungliga titulaturen, den tredjeav symboliken i manifesterandet av land-skaps- eller provinsvapen och slutligen hurman framställde Sverige i kartor. Eng är denförste i Sverige som undersöker problemati-ken kring den kungliga titulaturen. Han tarupp frågor som vad de olika uttrycksfor-merna säger om relationen mellan de om-nämnda områdena och centralmakten. Inomheraldiken har man många gånger undersöktlandskapsvapnen och konstaterat varför detillkom och när. Även analyser om vad deolika vapnen symboliserar har undersökts.Vad Eng studerar är hur tydliga uttryck förden samhällsorganisatoriska förändringenvapnen är, inte minst genom sin inbördeshierarkiska rangordning.7

Birgitta Odén tar i artikeln ”Striden ommyntregalet under Vasasönerna” upp denkonflikt som rådde mellan framförallt JohanIII och Karl IX.8 En av de viktigaste beteck-ningarna för staten som makthavare varmyntregalet. Ordet ”regale” härstammar frånlatinets ”jus regale” vilket betyder kungligrättighet.9 Odén menar att myntregalet varviktigt inte bara för att det gav ekonomiskafördelar för staten utan för att det framför-

dess forna besittningars guldmynt och riks-daler från Gustav I till Carl XVI Gustaf.Samling Julius Hagander. Bern 1996.Lagerqvist, Lars O. och Nathhorst-Böös,Ernst 1981 – Mynt, sedlar och medaljer. Urnumismatikens historia. Borås 1981.Nivéus, Clara och Jaques de Waern, Bror1992, Ny svensk vapenbok. Stockholm 1992.Odén, Birgitta 1963A – Slagskatt ochpräglingsrätt under senare delen av 1500-talet. Nordisk Numismatisk Årsskrift 1963,75-101.Odén, Birgitta 1963B – Hertig Karls mynt.Nordisk Numismatisk Årsskrift 1963, 102-112.Odén, Birgitta 1964 – Striden om myntre-galet under Vasasönerna. Historisk Tids-skrift 1964, 129-184.Ruhne, Sofia 2004 – Bilden som budskap.Myntningen i Sverige 1568-1611. Magister-uppsats i historia. Stockholms universitet.Ht 2004.SM – Ahlström, Bjarne, Almer, Y. och Hem-mingsson, B., Sveriges mynt 1521-1977.Stockholm 1976.Tingström, Bertel 1972 – Svensk Numisma-tisk Uppslagsbok. Stockholm 1972.Walzer, Michael, On the role of symbolismin political thought, Political ScienceQuartely. New York 1967.Ångström, Inga Lena 1992, Altartavlor iSverige under renässans och barock. Stu-dier i deras ikonografi och stil 1521-1686.Stockholm 1992.

Fig. 1. Sverige. Albrekt av Mecklenburg 1364-1389.Stockholm. Örtug.

Fig. 2. Sverige. Albrekt av Mecklenburg 1364-1389. Penningar från Stockholm (krönt huvud),Söderköping (krönt S), resp. Västerås (krönt A).

4 25

allt var ett symboliskt uttryck för suveräni-tet. Odén skriver att myntregalet innebar isin helhet tre olika rättigheter: rätten att ut-färda bestämmelser rörande myntväsendet(mynthöghet), rätten att framställa mynt ochrätten att dra ekonomisk vinning av utmynt-ningen. Dessa tre rättigheter kan tillfalla enperson eller delas upp på olika rättsinneha-vare.10 Utöver Odéns kategorisering kom-mer begreppen mynträtt, myntningsrätt ochpräglingsrätt att användas. Mynträtten mot-svarar myntregalet och innebär alla rättig-heter gällande mynttillverkning: vikt, motiv,metallhalt och vilka mynt som får cirkulera.Myntningsrätten är däremot begränsad vil-ket innebär att rättighetsinnehavaren intefår bestämma metallhalt, vikt eller cirkula-tion.11 Präglingsrätten innebär att rättig-hetsinnehavaren har rätt att lämna silver tillmyntverket och få det präglat till giltiga mynt,ofta mot att betala en så kallad slagskatt.Frågan om de olika rättigheterna är inte svarteller vit, det finns en glidande skala utöverde kriterier som tagits upp. Exempelvis kom-mer jag att använda mig av en indelning avmyntningsrätten i full och begränsad. Fullmyntningsrätt är som beskrivs ovan ochbegränsad innebär att rättighetsinnehava-ren inte får bestämma motiv själv. Den sominnehar myntningsrätt har heller inte rätt attge någon annan myntningsrätt utan det ärbara kungen, eller den som besitter mynt-rätten, som kan bevilja någon rättigheter.Striden om myntregalet i Europa kan, enligtOdén, ses utifrån två perspektiv; en fiskaloch en symbolisk-statsrättslig. Gustav Vasatillskrev sig inte bara mynthögheten utanäven monopol på myntpräglingen. Odén me-nar att problematiken gällande myntregaletuppstod i samband med att Gustav Vasa till-delade sina söner hertigdömen utan att spe-cifikt uttala sig om huruvida de fick mynt-ningsrätt eller inte. Johan III fick myntnings-rätt under en viss tid men så vitt man vetutnyttjade han inte denna rättighet. Proble-men ställdes på sin spets när frågan om

myntregalet, mynträtten, inte togs upp i sam-band med andra rättigheter i Gustav Vasastestamente. Odén menar att denna tystnad itestamentet var genomtänkt och ett teckenpå att kungen inte ville ge sönerna mynt-ningsrätt utan ansåg att detta var en uppgiftför kungamakten. Därför blev frågan ommyntregalet ett stridsämne mellan de under-sökta kungarna utan att detta betydde attde ifrågasatte faderns testamente. I Arbogaartiklar 1561 fastslog Erik XIV att hertigarnafick slå mynt med samma vikt och halt somkungen och att kungens bild skulle finnaspå ena sidan av myntet, alltså begränsadmyntningrätt. Myntningsrätt ansågs nu till-höra de furstliga rättigheterna. Enligt Odénvar detta ett strategiskt drag från Eriks sidaeftersom det lugnade hertigarna vilket inne-bar att de inte skulle göra anspråk på fullmyntningrätt. Under Eriks och Johans kon-flikt 1563 var frågan om myntningsrättencentral och det ledde till att Johan fråntogsalla rättigheter gällande myntningen. NärJohan sedan kom till makten (1568) övertoghan omedelbart all utmyntning i riket vilketledde till ytterligare konflikter mellan hertigKarl och kung Johan III.12

Birgitta Odén har i artikeln ”Slagskatt ochpräglingsrätt i Sverige under senare delenav 1500-talet” behandlat konflikten om rät-ten att ge ut mynt under Johan III, Sigis-mund och Karl IX. Odén redogör för hur mynt-rätten tog sig uttryck under undersöknings-tiden och framhöll att redan under Johan III:stid präglade Karl egna mynt, då med begrän-sat tillstånd av kungen. Denna rätt att präglamynt sågs som en rättighet inom den kung-liga familjen och det fick konsekvenser fördet monopol på utmyntningen regenternasträvade efter. Gustav Vasa hade under sinregeringstid aldrig brist på silver men densituationen förändrades och att tillåta andraatt prägla mynt var ett sätt att få tillgång tillsilver. Under 1590-talet var kungamaktentvungen att importera silver och från ochmed 1605 upphävdes utmyntningsmo-

frukta vi ingen. Gud (är) vår beskyddare(sistnämnda Psaltaren 33:20).

39 Lagerqvist et al. 1996, 540.40 Eng 2001, 308-321.41 Sigismund, av Guds nåde Svenskars,42 Göters och Venders och Polens konung.43 Odén 1964, 160-161, 164-165.44 Johan III, av Guds nåde Sveriges, Göters och

Venders konung. Gud (är) vår beskyddare.45 Karl, av Guds nåde Konungariket Sveriges

arvfurste och hertig av Södermanland, Närkeoch Värmland (egen översättning). Min tröst(är) Gud.

46 Karl, av Guds nåde Konungariket Sverigesarvfurste och hertig av Södermanland, Närkeoch Värmland (egen översättning).

47 Hertigdömet Södermanlands nya mynt. Gud (är)min tröst.

48 Odén 1964, 166.49 Odén 1963B, 102.50 Eng 2001, 328.51 Odén 1964, 169.52 Nytt mynt, konungariket Sverige (egen

översättning).53 Gud (är) vår beskyddare.54 Karl, av Guds nåde Sveriges arvfurste och hertig

av Södermanland.55 Gud (är) min tröst.56 Odén 1964, 170.57 Odén 1964, 171-174.58 Odén 1964, 178, 181.59 Konungariket Sverige.60 Nytt mynt.61 Karl, av Guds nåde arvfurste av Sverige. Gud är

min tröst.62 Gud (är) min styrka (Psaltaren 118:14). Nytt

mynt från Stockholm.63 Karl IX, av Guds nåde Svears, Göters (och)

Venders etc. konung.64 Herren är min tröst (Ps. 62:6). Världens frälsare,

fräls oss.65 Se exempelvis SM 27 under Karl IX.66 Karl IX, av Guds nåde Svears, Göters (och)

Venders etc. konung. Herren (är) min tröst.67 Eng 2001, 161-164, 169-172, 178, 328-329.68 Karl IX, av Guds nåde Svears, Göters (och)

Venders etc. konung 1609. Gud (är) min tröst.SM 20.

69 Konungariket Sveriges vapen på konung MagnusLadulås tid, Svears och Göters konung, somregerade i Kristi år 1277.

70 Nivéus, Clara och Jaques de Waern, Bror 1992,15.

71 Behre et al. 1999, 57-58, 141-142.72 Ångström 1992, 39, 43-44.

73 Lagerqvist et al. 1996, 29.74 Ångström 1992, 60.75 Gud (är ) vår beskyddare.76 Ångström 1992, 84-85.77 Lagerqvist et al. 1996, 56.78 Ångström 1992, 85.79 Konungariket Sverige.80 Nytt mynt.81 Ångström 1992, 262-263.82 Karl, av Guds nåde arvfurste av Sverige. Gud är

min tröst83 Gud (är) min styrka (Psaltaren 118:14). Nytt

mynt från Stockholm.84 Gud (är) min tröst.85 Gud (är) min tröst.86 Gud (är) min styrka.87 Alm 2002, 365.88 Alm 2002, 35.89 Barmhärtighet och sannfärdighet äro

konungens vakt och genom mildhet stödes hanstron (Ordspråksboken 20:28). Genom att göragott frukta vi ingen. Gud (är) vår beskyddare(sistnämnda Psaltaren 33:20).

LitteraturAlm, Mikael 2002 – Kungsord i elfte tim-men. Stockholm 2002.Behre et al. 1999 (Behre, Göran., LarssonLars-Olof & Österberg Eva) – Sveriges his-toria 1521-1809: stormaktsdröm ochsmåstatsrealiteter. Stockholm 1999.Ellenius, Allan (red.) 1988 – The origins ofthe modern state in Europe 13th to the 18th

century. New York 1988.Eng, Torbjörn 2001 – Det svenska väldet.Ett konglomerat av uttrycksformer frånVasa till Bernadotte. Stockholm 2001.Gustafsson, Harald 1997 – Nordens histo-ria. En europeisk region under 1200 år.Lund 1997.Johannesson, Kurt 1998, The portrait of theprince as a rhetorical genre. I Ellenius 1988.Jonsson, Kenneth – Utvecklingen av eko-nomin som den speglas i myntningen.Briger Jarls tid – en brytningstid? Sex före-läsningar från ett symposium i Stockholmvåren 2001. Runica et medievalia. Opus-cula 8 (Annerbäck, L. red.), 43-72.Lagerqvist et al. 1996 (Lagerqvist, Lars O.,Hirsch, H. och Nordlind, U.) – Sverige och

24 5

nopolet och alla stånden fick fri rätt att lämnain sitt silver för myntning.13

Källor, metod och avgränsningarMina källor utgörs av mynt som finns be-skrivna i Sveriges mynt 1521-1977.14 Närmynten omnämns i undersökningen kommerhänvisning, enligt min egen numrering, attgöras till bilagan och inte till katalogen. Dettaför att underlätta för läsaren och minska not-apparatens omfång.

Jag kommer att använda mig av begreppetmynttyper vilket innebär olika kombinatio-ner av typ och valör.

Undersökningsperioden sträcker sig från1568-1611 under Johan III, Sigismunds ochKarl IX:s regeringstider. Johan III prägladesammanlagt 65 mynttyper medan Sigismundenbart hann prägla 15 mynttyper som regent.Karl IX präglade ett stort antal mynt redaninnan han blev kung; 15 mynttyper som her-tig, 16 mynttyper som riksföreståndare och48 som kung över Sverige. Sammanlagt präg-lade Karl således 79 mynttyper.

Under den undersökta tiden var nästintillalla mynt som cirkulerade tillverkade i silver.Dalerna (senare riksdalerna) utgör huvud-källan för att de dels var internationellt gång-bara och dels tillverkades av de tre kung-arna. Kungarna präglade visserligen olikamängder praktmynt samt småmynt i olikavalörer, men eftersom det är nödvändigt attbegränsa arbetet känns det naturligt att an-vända mig av dalerna. I de fall speciella mo-tiv uppträder på andra valörer kommer jagatt använda dem i undersökningen men dåpoängtera att dessa inte är del av det ur-sprungliga urvalet. Dalern är, av de mynt sombehandlas här, genomgående ca 40 mm i dia-meter och väger ca 29 gram och eftersomdalern var internationellt gångbar behöll denungefär samma silverhalt under den under-sökta perioden.15 Dalern utkom förstagången 1534 som det första internationelltgångbara svenska myntet. Fram till 1604 varmarken den inhemska valör som handlades

nationellt med. Den var dock känslig förkonjunkturförändringar och 1604 bestämdeKarl IX att dalern skulle ändra namn till riks-daler. Daler blir en benämning för 4 mark ochblir ett nationellt gångbart mynt.

Det finns svårigheter att för vissa myntavgöra om de ursprungligen präglades ef-ter riksdalerräkning eller carolinerräkning.Att undersöka den frågan ges det inte ut-rymme för här utan alla tas upp som riksda-ler.

Mynt är förstahandskällor och direktakvarlevor från den tid då de tillverkades.Därför finns inga tvivelaktiga omskrivningareller tillägg. Däremot är en diskussion ommyntens utspridning mer relevant. De myntsom är av högst valör användes med störstasannolikhet av en mycket liten del av be-folkningen medan de små valörerna spredstill fler. Eftersom jag har valt att undersökahur statsmakten ville framställa sig och intehur folket uppfattade den så utgör inte mynt-ens faktiska spridning något större problemi min undersökning. Jag utgår från attkungen var medveten om vem mottagarenav budskapet var. Det är skillnad på om detär adeln, prästerna eller bönderna som skareagera på motivet.

Att Sigismund inte gav ut fler typer berorantagligen på att han var kung i Polen un-der samma period och att han var kung un-der en relativt kort period. För att få en bättreuppfattning om Sigismunds självbild påmynten skulle jag behöva undersöka hanspolska mynt också men det ges inte utrymmeför här. Undersökningens tyngdpunkt kom-mer att ligga på Johan III och Karl IX. Vadgäller Karl IX också innan han blev kung.Även Sigismund analyseras eftersom hanvar i en säregen situation: för det mesta ut-omlands, katolsk och inte son till GustavVasa utan till Johan III, alltså den enda somhade ”naturligt” anspråk på makten.

Idag består inga mynt, i cirkulation, avädelmetall och därmed har myntet enbart bli-vit en symbol för ett värde, oberoende av

tigast. Genom att visa det territoriella om-fånget är det uppenbart att kungen ville ma-nifestera sin makt, också gentemot konkur-rerande makthavare och potentiella usur-patorer. Med de religiösa motiven och sym-bolerna liksom med de konstitutionella fannsen vilja att legitimera maktinnehavet vilketdock kanske mindre var riktat mot andramakthavare än till folket.

Frågan om det fanns genomgående motivoch symboler hos de tre kungarna kan mannotera att alla använde vasakärven sanno-likt för att därigenom förstärka sitt maktin-nehav och inpränta den nya ättens vapengenom att de alla tillhörde den rådandemaktdynastin. I övrigt noterar vi att andragemensamma symboler, som stilen på kunga-titulaturen, säkert förekom mer allmänt vidmyntprägling även om detta förehållandeinte blivit föremål för undersökning i dennastudie.

SlutordSom framgått kan man utläsa en hel del avdet politiska scenariet vid tidpunkten förden aktuella mynttillverkningen. Mynten ären av de få, bevarade riktigt gamla oför-falskade historiska källor där makthavarensvilja och prioriteringar tar sig uttryck. På detsättet är numismatiken en viktig komponentvid utforskningen av historiska fakta och ärett intressant komplement till studiet av an-dra historiska källor.

Under vissa tider, framförallt äldre, har kan-ske mynten varit den viktigaste historiskakällan medan det finns perioder då annatmaterial givetvis varit mer informativt. Vidstora politiska omvälvningar tror jag dockäven i nutid att stora ansträngningar görsför att skapa ett kraftfullt politiskt budskapäven på pengar. Vi behöver bara studera denya euromynten och sedlarna där stor mödaägnats åt att skapa t.ex. territoriella motivoch symboler.Foto: Kenneth Jonsson och reprofoto.

Noter1 Studien är en förkortad version av Ruhne

2004.2 Med språk menas ord, gester, symboler och

riter. Alm 2002, 21.3 Alm 2002, 16-29.4 Walzer 1967, 194.5 Johannesson 1988, 11-12.6 Eng 2001, 18.7 Eng 2001, 17-22.8 Odén 1964.9 Odén 1964, 130; Tingström 1972, 333.10 Odén 1964, 130.11 Jonsson 2002, 44.12 Odén 1964, 142-150.13 Odén 1963A, 75, 99.14 SM.15 Lagerqvist et al. 1996, 350-361.16 Tingström 1972, 30.17 Odén 1963A, 75.18 Behre et al. 1999, 4-6; Lagerqvist et al. 1996,

20; Gustafsson 1997, 76.19 Behre et al. 1999, 16-17, 31, 41; Gustafsson

1997, 79.20 Gustafsson 1997, 82, 84-86.21 Behre et al. 1999, 31-32; Gustafsson 1997, 82,

84.22 Behre et al. 1999, 41, 43.23 Med dåliga mynt aves mynt som är underhaltiga

dvs. inte innehåller den silverhalt de borde.24 Lagerqvist et al. 1996, 21, 22.25 Lagerqvist och Nathorst- Böös 1981, 140-142.26 Lagerqvist och Nathorst-Böös 1981, 142.27 Odén 1963A, 74-75, 77.28 Behre et al. 1999, 45-47.29 Lagerqvist och Nathorst-Böös 1981, 144.30 Behre et al 1999, 62-64; Lagerqvist et al. 1996,

38.31 Sverige och dess forna besittningars guldmynt

och riksdaler, s. 529-537.32 Johan III, av Guds nåde Sveriges, Göters (och)

Venders Konung. Gud (är) vår beskyddare(Psaltaren 33:20)

33 Erik XIV, av Guds nåde Svenskarnas, Göternasoch Vendernas konung.

34 Eng 2001, 92-105.35 Johan III, av Guds nåde Sveriges kung.36 Konung Johan III.37 Johan III, av Guds nåde Svenskars, Göters och

Venders konung.38 Barmhärtighet och sannfärdighet äro konungens

vakt och genom mildhet stödes hans tron(Ordspråksboken 20:28). Genom att göra gott

6 23

metallen. Det som idag styr myntens värdeär bland annat ekonomiska och politiska fak-torer men även kostnaden för tillverkningen.Det faktum att mynten enbart representeraren liten del av dagens ekonomiska transak-tioner bidrar till uppfattningen att mynt intebehöver ha något realvärde.16

Varje mynt har en åtsida och en frånsida.Åtsidan är ofta den med makthavarens bild,namn eller övrig symbol, alltså en referenstill myntherren. Frånsidan bär ofta ett sym-boliskt motiv eller en valör. Givetvis finnsdet undantag och ibland kan det vara svårtatt avgöra vad som är åtsida och vad som ärfrånsida. På mina källor finns inga sådanasvårigheter varför jag inte närmare går in pådiskussionen om myntens två sidor. På da-gens svenska enkrona har åtsidan kung CarlXVI Gustafs profil och frånsidan har lilla riks-vapnet. På dagens euro är det åtsidan somhar valören, eftersom den är gemensam föralla länder och utgör därför huvudsidan me-dan frånsidan bär den nationella symbolen.

Undersökningen kommer att ha en tema-tisk uppläggning. Först analyseras de terri-toriella motiven för respektive kung och där-efter behandlas de religiösa motiven och sistundersöks de konstitutionella symbolerna.Resultat och slutord avslutar studien.

Gustav Vasas tillträde till maktenDet första mynt som präglades i Sverige ärfrån Olof Skötkonung (994-1022). Under helaperioden fram till mitten av 1300-talet hadeegentligen endast en valör (penningen) präg-lats och fram till Gustav Vasa cirkulerade sommest tre olika valörer. Sverige hade på 1500-talet en gemensam mynträkning, dvs. sammavalörer över hela landet, och vem som helstkunde lämna in silver och få det präglat, präg-lingsrätten var alltså fri. Däremot var mantvungen att erlägga slagskatt, en avgift tillkronan för att få sitt silver präglat till mynt.17

I och med Gustav Vasas tillträde 1521 somSveriges riksföreståndare började en nyepok i svensk historia. Riket kom att ge-

nomgå förändringar med stora konsekven-ser för landets fortsatta utveckling och detvar då Sveriges tidigmoderna tid inleddes.Dessa förändringar innebar bland annat atten nationalstat växte fram och att reforma-tionen genomfördes. Begreppet nationalstatdiskuteras av Larsson och Österberg i Sve-riges historia 1521-1809 och de betonaratt det inte ska förknippas med 1800-taletsnationalistiska tankar. 1500-talets national-stat innebar ambitionen att skapa furstestatermed stark centralisering och en stark kon-troll över landet. När Kalmarunionen föllväxte två starka furstestater fram i Skandi-navien; Sverige och Danmark-Norge ochdessa två kom att bestå i närmare 300 år. Denstarka centralmakten hade tre övergripandefunktioner. Den första innebar att staten hadeett visst ansvar för folkets försörjning vilketkrävde monopol på beskattning och ett fung-erande system för utdelning av förnödenhe-ter. Den andra innebar ett monopol på våldoch militär makt för att kunna försvara riketfrån fiender, både yttre och inre. Den tredjefunktionen är centralmaktens vilja att skapaen nationell identitet hos folket. Skapandetav ”nationskänslan” gjordes med försiktig-het så att inte andra länder provocerades tillkrig, vilket ju skulle medföra svåra konse-kvenser för landet.18

Innan Gustav Vasa kom till makten fung-erade Sverige som en landskapsfederation,varje landskap hade sitt mått av självstyre,sina lagar och sina traditioner. I sin absolu-tistiska ambition och strävan efter en välut-vecklad byråkrati utnyttjade Gustav Vasa deadelsmän eller präster som tidigare bestämt ilandskapet för att kanalisera sina regler ochlagar. Kungen omorganiserade kammarensom hade hand om skattefinanserna, påbör-jade den merkantilistiska ekonomin som un-der 1600-talet växte sig stark och lade förut-sättningen för den fortsatta utvecklingen avett centralstyrt och stockholmsdomineratSverige. Men detta genomfördes inte utanprotester och svårigheter. Bönder i olika de-

konstitutionella motiv på mynten. Myntensyta är begränsad och därför valdes natur-ligtvis de symboler som makthavaren ansågviktigast. Mynten är därför intressanta dåatt de tvingar fram en verklig prioritering frånmakthavarens sida till skillnad från t ex kyr-kan där budskapet kunde vara mer vidlyf-tigt.

Det är främst genom kungatiteln och an-dra inskrifter som makthavarna valt att ma-nifestera sin rätt över landområden. Detframgår klart att territoriella symboler och mo-tiv var den viktigaste delen av kungamak-tens legitimering av den ökade centralmakten.Det var avgörande för makthavarna att kunnavisa en betydlig fysisk, territoriell, makt ochdärför lades abstrakta begrepp som ”ven-des” till i den svenska kungatitulaturen.Mynten med landskapsvapnen var ett an-nat sätt att visa den territoriella maktensomfång. Intressant är att de territoriella mo-tiven inte förändras avsevärt när makthavarebyts. Det som ändock framkommer är att Si-gismund, genom att i riksvapnet kunna pla-cera även Polens och Litauens vapen, inteansåg sig behöva föra in också landskaps-vapnen, vilket både Johan III och Karl IXgjorde. Johan III och Karl IX hade säkerli-gen större behov av att legitimera sig somregenter eftersom de avsatte sina föregång-are till skillnad från Sigismund som innehademakten genom legal arvsordning.

De religiösa motiven var inte lika framträ-dande som man kunde anta. De finns givet-vis med hela tiden men deras symboliskavärde var begränsat. Studien visar att kung-en stod i förbindelse med Gud, att han age-rade på uppdrag av Gud och att det var ge-nom Gud han fann styrka och tröst. Däre-mot framträder inte kungen som överjordiskeller förmer än människa vilket jag troddeskulle kunna vara fallet.

Johan III:s, Sigismunds och Karl IX:s olikareligiösa uppfattningar speglas till viss delpå mynten. Johan III använde sig inte avnågon specifik religiös symbol utan följde

traditionen med att prägla bland annat Salva-torsymbolen mest för att den symboliseradevalören. Hans katolska intresse framkommerinte alls på mynten.

Inte heller Sigismund hade, på skäl somtidigare redovisats, några utmärkande reli-giösa motiv på mynten utan det är enbart ikungatiteln han hänvisar till Gud. Hans ka-tolska tro manifesteras inte alls vilket jag tillen början trodde att de skulle göra.

Karl började som riksföreståndare präglaJehovatecknet på sina mynt. Denna luth-erska symbol för Gud, kom att förlora sinprimära betydelse och slutligen represen-tera Karl IX själv. Att han använde sig avjust Jehovasymbolen var ett klart tecken påhans religiösa övertygelse och ställnings-tagande gentemot katolicismen. Att ävenKarl IX använder sig av Salvatorsbilden,trots hans inställning till avbildningar, styr-ker ytterligare teorin om att dens ursprung-liga innebörd gått förlorad och att bildenistället huvudsakligen kom att symboliseraen valör. Det faktum att mynten hade enbegränsad yta gör det uppenbart att kungenprioriterat att befästa sitt territoriella makt-innehav snarare än att religiöst motivera sinroll. Det var alltså viktigare för makthavarnaatt framställa sig själva som härskare överstora geografiska områden än som Gudsställföreträdare på jorden. En förklaring tilldetta kan vara att kyrkan ständigt betonadekungens nära samband till Gud och därförfanns ett bättre sätt att framhäva den rollen.

Återstår frågan om i vilken utsträckningmakten framställde sig som omvårdare ochbeskyddare eller dömande och bestraffande.Att kungen ville framhäva sin kontroll ochmakt över undersåtarna i utbyte mot att hanskyddade landet mot fiender framkommer påmynten men tycks ha en underordnad ställ-ning.

Johan III, Sigismund och Karl IX har likar-tade sätt att framställa sig på mynten ochhos alla tre var, av de motiv och symbolerjag undersökt, den territoriella aspekten vik-

22 7

lar av landet satte sig emot kronans ökadeskattekrav men upproren slogs ner och efterDackefejden (1542/43) erkände sig böndernaslutligen besegrade.19

Gustav Vasas absolutistiska ambitionerinnebar även en vilja att helt underordnakyrkan staten. Brytningen med den katolskakyrkan innebar att svensk mässa påbjöds ihela landet och att många av de gamla tradi-tionerna förbjöds. Trots dessa förbud över-tog den svenska lutherska kyrkan mer frånden katolska medeltida kyrkan än vad nå-gon annan luthersk kyrka gjorde. I och medövergången till protestantismen och kyrkansförsvinnande som självständig politisk en-het blev den andliga och världsliga maktenett. För folket innebar det att lydnaden gen-temot den världsliga makten blev religiöstförankrad och kungens auktoritet ökade.20

Ytterligare ett led i kungens maktövertag varatt huvuddelen av kyrkans tillgångar i formav gods och rikedomar drogs in till kronan.Det var mycket genom dessa rikedomar Gus-tav Vasa finansierade sitt rike. 1527 förlo-rade kyrkan sin reella makt men det var inteförrän 1593, under Sigismund, som Sverigefastslog den lutheranska trosbekännelsen.21

Under den riksdag som Gustav Vasa sam-mankallade i Västerås 1544 fastslogs arvs-rätten till kronan vilket innebar att kungengaranterade sin ätts fortsatta framtid på tro-nen. Lite senare infördes, som en konse-kvens av arvrikets införande, även ärftligahertigdömen. Senare skulle dessa medförastora inrikespolitiska problem trots att herti-garna förbjöds att agera alltför självstän-digt.22 Av Gustav Vasas söner blev Johanhertig över Finland och Karl hertig överNärke, Värmland och Södermanland.

Gustav Vasa omnämns som den främsteekonom som någonsin suttit på Sverigestron. Han förstod redan då att det inte lö-nade sig att slå bra mynt när dåliga var icirkulation.23 Han ansåg även att mynten be-hövde hålla en silverhalt som låg tillräckligthögt för att folk ska handla med dem men

det ska inte löna sig att smälta ner dem.24

Penningpolitiskt började Gustav Vasa präglamynt i sammanlagt tjugo olika valörer vilketär en stor skillnad mot de tidigare tre. Attprägla stora mynt innebar mer plats för mo-tiv och inskrifter vilket ökade möjlighetenatt föra ut ett budskap. Gustav Vasa intro-ducerade 1534 ett internationellt gångbartmynt, dalern, som med kortare undantag ochvissa namnändringar slås fram till 1871.25 Ifråga om myntets utformning sker även storaförändringar. Porträtten på kungen blir merrealistiska, vilket kom med renässansensmodeströmningar, och den gotiska skriftenbyts mot antikva. Det är framförallt efter 1542mynten blir konstnärligt mycket framstå-ende.26 Präglingsrätten var, med vissa un-dantag, fri under början av Gustav Vasasregering men 1538 inskränktes präglings-rätten och detta sammanfaller med attkungen ville ha ökad kontroll. Trots det nyamonopolet fanns undantag för vissa en-skilda personer som med kungens tillståndfick lämna in silver till prägling.27 När Gus-tav Vasa avled 1560 efterlämnade han enbetydande statskassa och ett rike som varväl förvaltat.

Erik XIVNär Erik XIV blev regent var statskassanfull och landets situation var förhållandevisstabil. De viktigaste aktörerna under den tidsom undersökningen behandlar, nämligen;kronan, som innebar kungen och hans när-maste krets, de kungliga prinsarna med de-ras hertigdömen, rådet och riksdagen. Båderådet och riksdagen sammankallades avkungen men de hade ingen reell inskränk-ning på kungens makt utan fanns för att geintryck av de var efterfrågade. De fungerademer som en informationsförmedlande armmellan kungen och folket.28

Erik XIV: s regeringstid dominerades avhans konflikt med brodern Johan som hadelevt ett självständigt liv i sitt hertigdöme Fin-land under Gustav Vasas tid.

men rustningen och svärdet kan även inne-bära att han utövar den dömande och be-straffande makten. Han försvarar sitt folkinte bara mot yttre utan även inre fiender.Om de inte efterlever de lagar och reglerkungen fastställt tvekar han inte att ingripa.

Inskiften på 4-3 och två dalertypen (fig.2) : MISERICORD ET VERITS CVSTOD REGET ROBOR CLEM THRON EIVS // BENEFACIENDO NEMINEM TIMEMVS // DEVSPROTECTOR NOSTER89 är ett klart bud-skap om att kungen också har en annan roll.Han framställer sig där som mild och rättvisoch med Guds hjälp och stöd har han rättatt döma. Inskriften i kombination med bil-den av kungen i stridsmundering förmedlarbilden av en kung som med mild hand lederoch beskyddar sina goda undersåtar mensom hårt drabbar den som sätter sig uppmot honom. ”Genom att göra gott frukta viingen” är ett tydligt budskap om att gör nisom kungen säger så har ni ingenting attfrukta, underförstått att makten kommer atthandla om ni gör fel.

SigismundSigismund framställer sig också i rustningmed draget svärd. Han förmedlar samma rollsom Johan III, dock enbart med kungatitelnoch inte genom övriga inskrifter. Mottagar-na av budskapen på mynten visste antagli-gen redan om den roll kungen hade och Si-gismund gör inga egna försök att bekräftaden rollen. Att undersöka Sigismunds mynt-typer från Polen vore även i det här falletintressant men studiens omfång tillåter intedet.

Hertig KarlSom hertig framställer sig Karl i rustning,troligtvis för att visa sig som en potent le-dare. Hans inskrifter tyder inte på att hanutövar någon beskyddande och omvår-dande eller någon dömande makt. Han inne-har inte under denna tid någon makt i dettahänseende och gör, passande nog, inte hel-

ler anspråk på den.

Riksföreståndare KarlÄven som riksföreståndare håller Karl en lågprofil. Hans första daler bär ingen bild avhonom utan han låter sig representeras avJehovatecknet. Senare i denna period närhan avbildas är det okrönt med rustning. Karlgör alltså ännu inte fullt anspråk på att varalandets försvarare och rättsskipare. Dettakan först te sig underligt eftersom det varhan som hade den världsliga makten i landetmen det stämmer överens med den strategisom Karl följde, nämligen att med godkän-nande av sin omgivning, sakta men säkertöverta all makt.

Karl IXMynttyper som utkom när Karl tillträtt somSveriges regent ger ett klart och tydligt bud-skap. Kungen avbildas i helfigur (exempel-vis fig. 10) med draget svärd. Helfiguren, an-ser jag, gör ett intryck av kungen som merpotent och kraftig än vad en halvbild gör.Det råder inget tvivel om vem som ska för-svara landet och vem som innehar den dö-mande makten. Bilden av Karl IX överens-stämmer med de tankegångar som presente-ras i början av detta avsnitt. Han legitimerarsin absoluta makt genom att framställa sigsom omhändertagande och beskyddandemen även som dömande och bestraffande.

RESULTATHur en regent väljer att framställa sig påmynten, hur han vill att undersåtar och kon-kurrenter ska uppfatta honom och hur hanväljer att legitimera och manifestera sin maktberor på vilket politiskt budskap han vill för-medla. Syftet med undersökningen var attse hur Johan III, Sigismund och Karl IX valtatt framställa sig på mynt. Jag ville alltsåundersöka hur makthavarnas självbild av-speglades i deras ansträngning att rättfär-diga sitt maktinnehav. För att genomföradetta undersöktes territoriella, religiösa och

8 21

Under Erik XIV regeringstid förändradespenningpolitiken. Ett enormt slöseri på allaområden och de stora kostnader krigen fördemed sig gjorde att den skattkista GustavVasa hade efterlämnat tog slut.29

Erik XIV tillfångatogs 1568 av sina bröderJohan och Karl och dog i fångenskap 1577.Ständerna förklarade Erik XIV avsatt sam-ma år och Johan utropades till kung överSverige.30

Gustav Vasas söner kom att representeramycket olika religiösa tillhörigheter och detledde till att kyrkan och religionen kom attbli en del av den politiska strid som pågick inärmare 50 år.

TERRITORIELLA MOTIVDe motiv och symboler som undersöks ärlandskapsvapen, riksvapen, rikssymbolersom de tre kronorna och inskrifter som häv-

dar överhöghet över territoriella områden.För samtliga översättningar av myntens in-skriptioner används Lagerqvist et al. 1996,kapitlet ”Inskrifter med översättningar”.31

Översättningarna återges här i notapparaten.De har citerats ordagrant men kan ifrågasät-tas i enskilda fall varför översättningarna iden löpande texten kan återges annorlunda.Med krönt menas att en krona finns antingenpå kungens huvud eller på riksvapnet. Kro-norna kan vara öppna eller stängda och he-raldiskt betyder det här att en sluten kronaär kunglig och en öppen är hertiglig.

Johan IIIJohan III tillträdde som regent 1568 och kan-ske redan samma år utkom en tvådaler utanår (fig. 1). På åtsidan visas kungen själv ikrönt midjesköld med tre av riksregalerna:kronan, riksäpplet och svärdet. Han är vändåt höger och under honom finns det storariksvapnet innehållande dynastivapnet; va-sakärven. Det svenska riksvapnet innehål-ler här fyra fält; två med de tre kronorna,symbolen för svearna, och två med folk-ungalejonet som symboliserar götarna. In-skriften lyder: IOHANNES III D G SVECIEGOT VAN REX // DEUS PROTECTOR NOS-TER32. På frånsidan syns Erik XIV med deovan nämnda riksregalerna. Inskriften lyder:ERICVS XIIII D G SVE GOT VAN QZ REX33.Johan placerade antagligen Erik på frånsidanför att legitimera sitt maktövertagande, föratt visa att han har rätt att överta tronen ochär besläktad med föregående kung. EftersomJohan avsatte Erik XIV och tog makten be-hövde han inför folket och konkurrenternamanifestera att han är berättigad makten.

De territoriella motiven som återfinns pååtsidan är främst inskriften. Johan utger sigför att vara ”Sveriges, Götes och Vendes”kung. Att vara kung över svear och götarhade länge varit del av den svenska titu-laturen och kring 1540 lade Gustav Vasa tillvendes konung. Vad begreppet Vendes stodför utreds av Eng som tar upp olika teorier

Fig. 1. Johan III. Stockholm. 2 daler u.å. MedJohan III:s och Erik XIV:s bilder.

den funnits med på tidigare. Framföralltendalern, som hade störst spridning av deundersökta valörerna, präglades med Salva-torsbilden redan under Gustav Vasas tid.Karl IX kan alltså ha prytt myntet med Salva-torsbilden, trots att det stred mot hans prin-ciper, för att motiven var förknippat med justdessa valörer. Bilden har alltså ingen reli-giös symbolik utan finns snarare med för attden kom att ange vissa valörer.

Som regent byter Karl ut sina valspråk.Tidigare hade han använt sig av ”Deussolatium meum”84 men som kung använderhan dels”Jehova solatium meum”85 och”Fortitudo mea Jehova”.86 Innebörden är iprincip den samma men att han byter från”Deus” till ”Jehova” i samband med att hanpräglar Jehovatecknet på mynten, förstär-ker symbolikens innebörd. Här måste tas ibeaktande att folket, med största sannolik-het inte visste vad Jehovatecknet symboli-serade eller vad Jehova betyder. Karl IX an-vände Jehovatecknet i kombination medJehovainskriften för att medvetet göra dettill sin symbol samt att visa sin kontakt medGud.

KONSTITUTIONELLA MOTIVAlm tar upp en forskare vid namn MichaelWalzer som menar att kungarna var: ”God’sdeputy, head and soul of the body politic,sole knower of the mysteries of state, fatherof his subjects, husband of the realm, healer,peacemaker, sovereign lord”.87 Med konsti-tutionella menas här hur kungen väljer attframställa sig själv som ansvarig för riketsinstitutioner vilka naturligtvis var outveck-lade på den tiden, sett med dagens ögon. Iovan nämnda citat framställs kungen blandannat som Guds ställföreträdare, sina under-såtars fader och som fredsmäklare. Intres-sant att se är om rollen som omvårdare avsitt folk, beskyddare men även som dömandeeller bestraffande, var så pass viktig att för-medla att den tog sig uttryck även på mynten.

Genom språk och självbild presenterar

kungen sig själv, sina maktanspråk och sinmaktutövning. Språket och självbilden ärmaktens ansikte och röst ut till folket.88 Jagutgår från att kungen var medveten om vadsom präglades på mynten och att han hadeen klar uppfattning om hur han ville att män-niskorna skulle uppfatta honom och hur denskulle åstadkommas på mynten. Kungen,eller den nya centralmakten, fungerade somdömande makt genom att den bestämde vadsom var fel och vad som var rätt. Att be-stämma vad undersåtarna fick göra gavkungen en oerhörd kontroll över landet.Detta var en nyhet och kanske inte helt ac-cepterat, då man på medeltiden skipat rättpå lokala ting och med lokala lagar. För attdå återknyta till den av Alm förda diskus-sionen om att maktens åsikter inte får skiljasig alltför mycket från folkets, var det ange-läget för kungen att få acceptans för dennafunktion av makten för att undvika oro ellertill och med uppror. Genom att framställa sigsom folkets omvårdare och beskyddare gavkungen något tillbaka till folket. Han förmed-lade ett sorts ge och ta förhållande där fol-ket visserligen i visst motto förlorat kon-trollen över sina liv men kungen skyddardem i gengäld mot yttre och inre faror.

Johan IIIJohan III framställer sig själv i harnesk påsamtliga mynt där han finns avbildad. Manfrågar sig då vilket intryck en kung ger somär iförd rustning? Tiden som Johan III levdei präglades av krig och inrikes politisk oro.Att framställa sig i full krigsmundering, dockutan hjälm, förmedlar en bild av en potentoch mäktig krigsherre. Han säger genomdetta motiv att han åtagit sig uppgiften attskydda och försvara landets gränser, menockså att han inte kommer att ge vika förinre stridigheter. Det dragna svärdet i kung-ens hand är förvisso en av riksregalerna un-der denna tid men den torde också symboli-sera att kungen alltid är redo att slåss försitt rike. Rollen som beskyddare är här klar

920

om varför detta lades till titulaturen. En är attGustav Vasa ville höja sin dynastis prestige,en annan är att konflikten mellan Sverige ochDanmark tog sig uttryck i kungatitulaturen.Även Danmark använde sig av Vendes i sintitulatur men trots att både svenskar ochdanskar använde sig av begreppet ledde detaldrig till någon konflikt, som andra titulaturerhar gjort. En tredje teori är att Vendes syftarpå Finland och konflikten med Ryssland.Som framgår har historiker inte varit säkrapå varför detta namn införlivades i titula-turen. Eng hävdar att Vendes lades till för attgöra anspråk på de södra östersjöområdena.Eng menar vidare att området Vendes inte

var något konkret territorium som Gotland,utan en symbol för något abstrakt, ett fik-tivt herravälde och ett sedan länge ut-vandrat folkslag. Vendes fick exempelvis ald-rig plats i det svenska riksvapnet och eta-blerade sig aldrig riktigt i den svenskaheraldiken. Trots det så fanns ”Sveriges,Götes och Vendes konung” kvar som offi-ciell titel för den svenska kungamakten framtill 1973. Eng diskuterar även begreppet”Götar” och menar att även det gör anspråkpå ett folkslag och inte på ett specifikt terri-torium men att det fick plats i det svenskariksvapnet av dels historisk anledning ochdels för att det syftar på det forna territoriet”Göta rike”.34 Johan III använde sig på dennamynttyp av den gängse titulaturen som eta-blerades av Gustav Vasa och kom att an-vändas av kungamakten i närmare 500 år.Det är tydligt hur viktigt det var att manifes-tera konkret makt och territorier var en kon-kret fysisk form av makt.

Den endaler som lanserades under helaJohans regeringstid och som hade störstspridning hade samma åtsida som föregå-ende mynt och Salvatorsbilden på frånsidan(fig. 12). Denna typ och Salvatorsbilden be-handlas längre fram.

Kungatiteln finns med på alla de av Johanpräglade mynttyperna som här undersöks.Beroende på myntets storlek så förkortadesinskriptionen olika, exempelvis på halvdalernlyder inskriptionen: IOHANNES 3 D G SVECREX35 och på åttondelsdalern återfinns bara:IOHA REX.36

Johan III präglade en mynttyp som ärmycket intressant för undersökningen, näm-ligen ett mynt som gavs ut i 6-4-3 och 2 da-ler (fig. 2). På åtsidan har det kungen, vändåt höger, i krönt midjebild med harnesk, hål-lande i svärdet och riksäpplet. Denna bild ärinnanför en ring av 23 krönta provinssköl-dar och inskriptionen lyder: IOHANNES 3D G SWECORVM GOTOR VAN f RX.37 Påfrånsidan återfinns det krönta stora riks-vapnet i hjärtformad sköld med den mycketFig. 2. Johan III. Stockholm. 2 daler u.å.

ange sig själv som makthavare, gör han detklart för alla vem som bestämmer genom attprägla Jehovatecknet på mynten. Jehova-tecknet finns med på alla mynttyper som Karlpräglade som riksföreståndare och kung.

Föregående mynttyp gavs ut, med vissasmåförändringar, fram till 1603 varefter herti-gen själv uppträder på mynten (fig. 9). Häravbildas riksföreståndaren okrönt med har-nesk, vänd åt vänster, och nedanför honomsyns det krönta stora riksvapnet. Inskriptio-nen lyder: CAROLVS D G HAERE PRINSVECIAE // DEVS SOLATIVM MEVM.82 Påfrånsidan syns Jehovatecknet och inskrif-ten: FORTITVDO MEA IEHOVA 1603 //MONETA NOVA STOCHOLM.83 Jehova-tecknet finns kvar och klargör hur Karl stäl-ler sig i frågan om religiös tillhörighet. Hanhar även lagt till valspråket ”Gud är minstyrka”. Åter igen manifesterar han att hanstår i nära förbindelse med Gud. Han visaratt han får sin tröst och styrka från Gud ochuppmanar sina undersåtar att också söka sigtill Herren. Tanken kan vara att genom att fåfolk att vända sig till Gud får kungen, somkyrkans överhuvud, kontroll över invånarnai sitt rike. Karl förmedlar även, genom Je-hovatecknet och valspråken, att han står inära förbindelse med Gud.

Karl IXIntressant är att Karl IX använder sig avSalvatorsbilden på sina riksdaler som utkomfrån 1608 och framåt (fig. 10). Trots attkungen var emot avbildningar i religiösa sam-manhang präglar han ett mynt med frälsar-ens helfigur på frånsidan. Inskriften är KarlIX:s två valspråk, samma som nämndes påföregående typ. På åtsidan finns kungenshelfigur och ovanför honom strålar ett litetJehovatecken. Att kungen har med Salva-torsbilden på denna mynttyp kan enligt migenbart bero på att både Gustav Vasa ochJohan III använde sig av motivet och Karlföljer traditionen. Salvatorsbilden finns medpå 4-3 och endalern vilket är samma valörer

ordnar budorden efter Luther men har til-lagt bildförbudet som en extra punkt. Det ärfrämst på den punkten som Karl ter sig kal-vinistisk. Enligt honom strider bruket av bil-der mot det gamla testamentet som förbju-der både framställning och tillbedjan till dy-lika.78 Mot den bakgrunden blir det intres-sant att undersöka de religiösa motiven ochsymbolerna på Karls mynt.

På dalerna som utkom 1593 till 1598 i tvåsnarlika typer (för den ena se fig. 7) finnsdet inga religiösa motiv utan bara kungensvalspråk: DEVS SOLATIVM MEVM, somsätter kungen i nära förbindelse med Gud.Det är från ovan han får sin tröst och Gudger honom stöd att styra sitt land. Detta kaninte sägas vara en legitimering eller mani-festering av hans makt utan ett konstate-rande av hans relation med de himmelskakrafterna.

Riksföreståndare KarlÅr 1598, när Karl i realiteten besegrat Si-gismund men denne ännu inte officiellt varavsatt, präglade Karl en speciell mynttyp(fig. 11). Den utkom i 4-3-2-1 daler och varett riksmynt utan rättslig utgivare. På åtsidansyns det stora krönta riksvapnet med inskrif-ten: REGNI SVECIAE79 och på frånsidanfinns Jehovatecknet och inskriften:MONETA NVOVA.80 Jehovatecknet, ävenkallat tetragrammet, är det gammaltestament-liga namnet på Gud skrivet med hebreiskabokstäver, innanför en strålande sol.Jehovatecknet blev vanligt i den lutherskakonsten i mitten på 1500-talet. Genom attanvända sig av tecknet för Gud undvek manatt avbilda honom, vilket hade setts som enstyggelse.81 Jehovatecknet användes kon-tinuerligt av Karl och kom, under hans re-geringstid, att bli hans varumärke. Att teck-net dessutom är placerad på åtsidan av myn-tet stärker teorin om att det är en symbol förkungen. Mynttypen som nämns ovan är entydlig maktmanifestation från hertigens sida.Utan att skriva ut myntherren och officiellt

10

långa inskriptionen: MISERICORD ETVERITS CVSTOD REG ET ROBOR CLEMTHRON EIVS // BENE FACIENDONEMINEM TIMEMVS // DEVSPROTECTOR NOSTER.38 Frånsidans in-skription kommer att undersökas närmarelängre fram.

Provinssköldarna var desamma som land-skapsvapnen och de flesta uppkom i sam-band med Gustav Vasas begravning 1560.Huvuddelen var nyskapade men några fågrundade sig på de äldre landskapssigillen.Provinssköldarna återfinns för första gångenpå denna typ av Johan III och användes försista gången av Gustav II Adolf.39 Eng me-nar att landskapsvapnen fungerade som”definitionsrekvisita” för hur kungamaktenville presentera sin politiska självbild ochhävdar att ordningen i vilken landskaps-vapnen tas upp är långt ifrån slumpmässig.Inom heraldiken ses vanligen höger sida somnågot förnämare än den vänstra och sedantolkas de i riktning uppifrån och ner. Engmenar att eftersom Vasaättens anspråk påden svenska tronen fortfarande var ifråga-satt var införandet av provinsvapen ett ledi den maktbekräftelse som vasaätten efter-strävade. Trots vapensköldarnas uppkomstoch instiftandet av ärftliga hertigdömen blevSverige aldrig en federation av självstän-diga landskap underordnade kungen, liktsituationen i Tyskland. Det var statsmaktensom bestämde vilka symboler varje vapenskulle ha och dessa överensstämde nästin-till aldrig med tidigare symboler för landska-pet. Detta för att ytterligare undergrävaprovinsernas känsla av identitet. Även rang-ordningen av hertigdömen och greveskapfastställdes av kungamakten och stred tro-ligtvis mot den uppfattning landskapet hadeom sin hierarkiska ordning. Eng menar attprovinsvapnen var ett sätt att ytterligarefastställa den underordning gentemot cen-tralmakten landskapen befann sig i. Inter-nationellt fanns en vilja att för andra stateratt visa upp ett stort antal territoriella sym-

boler på mynten.40 Att enbart visa svearnasoch götarnas vapen (Vendes vapen fannsännu inte) på ett internationellt gångbartmynt var troligtvis inte vad Johan III ville.Genom att pryda myntet med landskapsva-pen framstår han, enligt mig, som regent överett stort område och som potent ledare. Detvar politiskt strategiskt eftersom han fick ma-nifestera sin makt dels internationellt ochdels, som troligtvis var viktigare, gentemotde egna undersåtarna. Även hans inhemskakonkurrenter som hade egna hertigdömenoch grevskap underställdes nu symbolisktden centrala kungamakten.

SigismundSigismund präglade sin första daler 1594, tvåår efter hans makttillträde och de gavs utfram till 1598 (fig. 3). På åtsidan återfinns

Fig. 3. Sigismund. Stockholm. 1 daler 1595.

der Gustav Vasa och det kom att bli det van-ligaste motivet på den svenska dalern/riks-dalern t.o.m. drottning Kristina.73 Detta mo-tiv finns enbart på endalermyntet och detutgavs fram till 1592 och präglades troligt-vis i en mycket stor upplaga. Det är intres-sant att Johan inte använt sig av några an-dra religiösa motiv på sina mynt. Det kankonstateras att Johan III, trots sin dragningtill katolicismen, avstått från att använda sigav katolska motiv. Ångström menar att präs-terskapet och den reformerta eliten inte skulleha accepterat katolska motiv och Johan gavefter för deras krav, för att inte fördjupa denkonflikt som redan fanns.74 Salvatorbildenhar han troligtvis valt för att Gustav Vasaanvände sig av den och därmed kände fol-ket till symbolen och identifierar den medendalern.

De religiösa inskriptionerna som finns påJohan III:s dalermynt visar också en vilja attlegitimera makten genom anspelningar på endirektförbindelse mellan den världsliga ochden gudomliga makten. Kungens valspråkvar: DEVS PROTECTOR NOSTER75 och detåterfinns på de flesta av Johans stormynts-typer som ingår i undersökningen. Att hävdaatt Gud är beskyddare ger inte intrycket attkungen är förmer än folket. De religiösa mo-tiven och symbolerna framträder visserligeninte kraftfullt på Johan III:s mynt, men somnämnts ovan är det ändå tillräckligt för attbefästa kungens makt genom Guds nåde.

SigismundSigismund var som, redan nämnts, katolikoch troende. Redan vid makttillträdet hadehan klargjort att hans ambition var att åter-införa katolicismen i Sverige. Hertig Karl be-farade att de som sympatiserat med Johansliturgi skulle övergå till att stödja Sigismund.Vid kyrkomötet i Uppsala 1593 fastställdesatt Sverige skulle förbli lutherskt och JohanIII:s liturgi samt andra tillägg till kyrko-ordningen förkastades.76 Det var nu klart attSverige inte skulle rekatoliceras och Sigis-

mund var utmanövrerad av hertig Karl somsakta men säkert började ta över den reellamakten.

På de två dalervalörtyper som finns med iundersökningen från Sigismunds regerings-tid finns ingen anknytning till religion medspecifik katolsk anknytning. Kungatiteln(exempelvis fig. 3) lyder: SIGISMVNDVSDEI GRATIA SVECORVM GOTORVMWANDALORVMQ & POLONIAE REX d.v.s.”Sigismund, av Guds nåde svenskars, göt-ers och venders och Polens konung”. Detsom går att ta fasta på är att i titeln görkungen anspråk av att ha fått sin makt avGud. Detta anser jag vara ett klart tecken påatt man inför undersåtarna vill legitimera sinmakt genom att hävda att Gud är inblandad.Att han på nåder av Gud innehar makten iriket, dvs. agerar Guds ställföreträdare i lan-det. Detta är inte någon personligt utspelav Sigismund utan de flesta av Sverigeskungar använder sig av ”dei gratia” i sinakungatitulaturer.

Sigismunds valspråk, vid kröningen 1594,var: ”Coelitus Sublima Dantur” och bety-der: ”Av himmelen ges det höga”. Det finnsdock inte med på dalermynten, antagligenför att det inte fick plats.77 Uttrycket kan tol-kas som att kungen (det höga) har sin fåttsin makt från Gud (himmelen). Med tanke påatt kungen inte på något mynt, i någon va-lör, har med sitt valspråk får man utgå ifrånatt det var ett medvetet val från kungenssida, att inte påtagligt legitimera sin maktmed religionen som hjälpmedel.

Hertig KarlHertig Karl var klart antikatolsk och hansställningstagande mot katolicismen var tyd-ligt. Han krävde vid flera tillfällen att allakatoliker skulle utvisas ur landet, såväl lek-män som präster. Ångström har undersöktKarls religiösa ståndpunkt och menar att hanhade problematiska kalvinistiska inslag i sintro och var alltså inte heller renlärigt luth-ersk. Karls kyrkohandbok, som utkom 1602,

19

11

kungen, vänd till höger, i krönt midjebild medharnesk hållande riksäpplet och svärdet ochinskriften lyder: SIGISMVNDVS DEI GRATIASVECORVM41 och den fortsätter på från-sidan: GOTORVM WANDALORVM Q &POLONIAE REX42. Motivet på frånsidanföreställer det krönta stora riksvapnet medfyra fält; de tre kronorna, folkungalejonet,den polska örnen och den litauiske ryttaren.Hans halvdaler är likartad.

För att återknyta till den av Eng förda dis-kussionen att makthavarna använde sig avprovinsvapen för att visa sin territoriellt om-fångsrika makt har Sigismund ett övertaggentemot sin föregångare. Han kröntes tillkung över Polen och Litauen 1587 och kundedärför addera två riksvapen på den svenskadalern. Sigismund kunde nu genom bådeskrift och bild visa en betydlig territoriellmakt. Johan III som hade avsatt Erik XIV vartvungen att befästa sin rätt till makten ge-nom de ovanstående exemplen. Sigismunddäremot var den som genom ärftlig tronföljdinnehade makten och behövde därför intelegitimera sin rätt till tronen på samma sätt,anser jag. Ett annat sätt att se på det är attSigismund ofta var borta från Sverige vilketgjorde att hans ambition att framställa riketSverige som framstående inte var lika storsom Johans hade varit. Inte heller på hansövriga mynttyper eller valörer finns det någraterritoriella motiv eller symboler som är ut-märkande. Det vore intressant att göra enjämförelse med de polska mynten under hanstid som regent i Sverige men tyvärr sträckersig det utanför denna studies omfång.

Hertig KarlSom nämnts tidigare var frågan om mynt-regalet en ”öm punkt” under de tre kungarnasregeringstider. Karl använde sina tre hertig-dömen som symboler i kampen att erhållafullständig myntningsrätt och autonomi.Karl eftersträvade myntningsrätt i sina ärft-liga provinser enligt den feodalmodell sombland annat fanns i Tyskland. Redan Erik

Fig. 4. Hertig Karl. Myntort? Provmynt (till 1daler?) 1583 med Johan III:s och hertig Karlsbilder.

XIV hade begränsat denna rätt och ävenJohan III var restriktiv gentemot hertig Karlskrav. Konflikten handlade om var gränsenskulle gå mellan kungamakt och furstemakt.Johan III:s krav på de mynt furstarna skullefå mynta var att rikets vapen skulle finnaspå ena sidan och hertigdömets på den and-ra sidan och att de skulle framställas efterkunglig ordning. Dessutom var de bara til-låtna att prägla mynt i de lägre valörerna,alltså inte daler och halvdaler. Dessa reglerkring furstarnas utmyntning innebar ingenväsentlig ekonomisk försämring för JohanIII utan det var ett sätt för centralmakten attbevisa sin makt. Furstarna blev tvingade attpå mynten visa sitt beroende av kungamak-ten.43 Karl accepterade inte detta och var

än av religiös övertygelse. Hans söner upp-visade däremot ett större engagemang i frå-gor som rörde kyrkan och deras religiösaövertygelse varierade. Erik XIV var klartantikatolsk men kom aldrig att ändra densvenska kyrkoordningen. Johan III tog intelika klart avstånd från katolicismen utan villebevara många inslag av den katolska guds-tjänsten genom att lägga till dem i kyrko-ordningen. Han gav till och med ut en nyliturgi, Röda Boken, där många katolska in-slag fanns. Att Johan III var gift med Kata-rina Jagellonica som var troende katolik,påverkade antagligen Johan III till att ha enmildare inställning till katolicismen. Derasson, Sigismund, var katolik och vid hanstillträde till makten var hertig Karl, som varstarkt antikatolsk, snabb att konfirmera denaugsburgska bekännelsen som dogm ochJohan III:s katolskvänliga tillägg till densvenska kyrkoordningen togs bort. När Karlsenare blev kung tog han ännu hårdare tagmot katolicismen och förbjöd all sorts ka-tolsk mässa. Han stängde därmed Sverigessista kloster, Vadstena. Hertig Karl börjadeden period i svensk historia som kallas denlutherska ortodoxins period. Gamla testa-mentets ”mosaiska” lag tillämpades somsvensk kyrkolag och alla för- eller utom-äktenskapliga förbindelser straffades hårt.Kyrkan fick en roll som folkuppfostrare ochdenna renläriga kyrka ledde så småningomtill den lutherska offensiven som resulteradei att hundratals kvinnor brändes på bål i slu-tet av 1600-talet.71

Johan IIIJohan III var den av Vasasönerna som in-tresserade sig mest för religion och grun-den till det antas vara en genuin religiösövertygelse. Utgivandet av den ”Röda Bo-ken” och hans vilja att återinföra vissa ka-tolska böner och helgdagar gav upphov tillkonflikt mellan kungen å ena sidan och her-tig Karl och större delen av prästerskapet åden andra sidan. Enligt Inga Lena Ång-

ström, som behandlar kungarnas religiösatillhörighet, kan detta ses som ett tecken påatt Johan III:s religiösa övertygelse gick föremöjligheten att skapa politiskt lugn i landet.Ångström menar att det fanns tillfällen dåJohan hade starka ambitioner på att återin-föra katolicismen i Sverige med baktankenatt stärka sin egen politiska position i Eu-ropa och underlätta för sonen Sigismundsmakttillträde i såväl Sverige som Polen. I för-handlingarna med Rom om Sveriges re-katolicering vägrade påven gå med på dekrav Johan ställt upp. Efter Katarina Ja-gellonicas död 1583 svalnade Johans in-tresse för katolicismen och hans religiösasympatier gick mer åt det luthersktevange-liska hållet.72

Johan III har på sin endalerstyp, som gavsut från 1569 (fig. 12), gestaltat Salvatorn,frälsaren, på frånsidan. Första gången dettamotiv går att finna på svenska mynt är un-

18

Fig. 12. Johan III. Stockholm. 1daler 1576.

12

inte villig att visa subordination gentemotkungen genom att prägla dennes bild ochnamn på mynten.

Det finns ett provmynt bevarat (fig. 4) från1583 som på åtsidan visar en krönt midjebildav Johan III, iförd harnesk, med svärdet ochriksäpplet, och under honom syns riketsvapen. Inskriften lyder: IOHANNES 3 D GSVECIAE GOTTORVM VAN REX // DEVSPROTECTOR NOSTER.44 På frånsidan synsen midjebild av hertig Karl, iförd harnesk,och under honom syns hertigens eget va-pen vilket var en kombination av riksvapnetoch hertigens landskapsvapen, alltså sam-manlagt fem fält: de tre kronorna, folkunga-lejonet, Södermanlands (en grip), Närkes(två korslagda pilar, i vinklarna fyra rosor)och Värmlands (en örn) vapen. Inskriftenlyder: CAROLVS D G REG SVECI PRINHAEREDIT RIVS DV SVDERMAN NERICWERMELAN // MEVM SOLATIVM 1583

DEVS.45 Detta provmynt kan ses som ett för-sök från Karls sida att tillmötesgå Johan III:skrav i och med att han har präglat både sigsjälv och kungen på myntet. Det kan ocksåses som ett försök att likställa sig medkungen, i alla fall i sina provinser, genom attavbilda sig själv nästan exakt likadant somhan framställer Johan III. Vad man vet cirku-lerade aldrig detta mynt utan framställdesenbart som prov.

Den första daler som hertig Karl prägladekom ut 1587 (fig. 5), trots de förbud kungenhade uttryckt. Karl framställs på åtsidan vändåt höger, iförd rustning med hjälm i vänster-handen och inskriften lyder: CAROLVS D GREGN SVEC PRIN HAERE DUX SVDERM // NERIC ET WERMELAND.46 På frånsidanvisas en krona och under den hertig Karlsvapen. Inskriften lyder: MONETA NOVADVCIS SVDERMANIAE // DEVS MEVMSOLATIVM.47

Värt att notera är att mynten inte beteck-nas som Sveriges mynt utan som Söderman-lands mynt och saknar helt erkännandet avJohan III som kung.48 Enligt den myntnings-rätt som hertig Karl hade under den tiden,skulle hertigens mynt vara försedda medkonungens namn.49 Enligt min mening vardenna mynttyp en klar provokation från her-tigens sida. Han strider mot de krav kungenfastställt genom att under konflikten präglaen daler som framställer hertigen som egen-mäktig herre över sitt område. Karl försöktemanifestera den makt han ville ha genom attvisa kungen att han dels har råd att präglamynt och dels inte räds för att göra det. Atthan framhäver de tre landskapsvapnen äveni skrift på mynten kan, enligt mig, visa på atthan inte gör anspråk på kungamakten utanvill accentuera sin vilja att vara autonom. Omhan ville göra anspråk på Sverige som terri-torium hade han, utifrån Alms tanke om sym-boler som anspråk på territorier, använt sigav Sveriges symboler.50 Efter 1587 var detantagligen ett uppehåll i hertig Karls mynt-prägling eftersom inga mynt finns bevaradeFig. 5. Hertig Karl. Nyköping. 1 daler 1587.

17

Fig. 11. Karl IX. Stockholm. 2 riksdaler 1607.

landskapsvapen, och inte 23 som Johan III,kan bero på att han tillagt de provinser sominkluderats i hans kungatitel.

År 1609 gav Karl IX ut en annan två-riksdalertyp som är värd att kommentera. Pååtsidan syns en krönt midjebild av kungeniförd harnesk och med svärd i högra han-den. På vänstra armen bär han en sköld meddet stora riksvapnet på och ovanför honomsyns Jehovasymbolen. Inskriften lyder:CAROLVS IX D G SVECORVM GOTHORVANDAL 7C REX 1609 // IEHOVASOLATIVM MEVM.68 På frånsidan synsfolkungaättens vapensköld omgiven av trekronor och texten lyder: INSIGN REGNISVEC TEMP MAGNI LAD SVEC GOTHQREGIS // QVI REGNAVIT ANNO CHRISTIMCCLXXVII.69

Mynttypen har på åtsidan den vanligt fö-rekommande titeln svears, göters och ven-ders kung och även det av Karl IX tillagda”etc.” Frånsidans mycket långa och annor-lunda inskrift refererar till den strid om sym-bolen med de tre kronorna som Sverige hademot Danmark. Sverige hade sedan 1330-ta-let använt de tre kronorna som symbol förSverige och i och med unionen mellan denordiska rikena började även Danmark an-vända sig av symbolen. Även efter unio-nens upplösning fortsatte danska kunga-huset att använda sig av symbolen vilketretade svenskarna. Detta var en anledningtill att det nordiska sjuårskriget bröt ut på1560-talet.70 På myntet som beskrivs ovan,vill Karl IX troligen påvisa Sveriges urgamlarätt till symbolen ”de tre kronorna”.

RELIGIÖSA MOTIVUnder denna rubrik ställs frågan om mynten,som har religiösa motiv och symboler, harreligiösa syften eller är avsedda för att be-fästa kungens världsliga makt. Under JohanIII, Sigismund och Karl IX fanns det olikhe-ter gällande inställningen till religionen.Gustav Vasa hade genomfört reformationenmer som ett politiskt och ekonomiskt drag

bakgrund i bland annat Teusinafreden 1595,där Sverige var tvunget att avstå visa delarav Ryssland men fick möjlighet att definieraett svenskt herravälde i norr. Men även Sve-riges förhållande till Danmark och Estlandsamt det sätt Karl blev kung påverkade, en-ligt Eng, den titulatur Karl valde. Vad som äranmärkningsvärt är att det som provoceradegrannländerna var inte tilläggning gällandefolkslag utan de anspråk på konkreta terri-torier, exempelvis ”Norrlanden”, som tillades.Det visar på att maktanspråken gick från enfolkslagsbaserad mot en mer territoriellt ba-serad makt. Efter Karl IX:s död läggs ingavapen till förrän efter fredsslut då områdenaavträtts till Sverige.67 Att Karl avbildat 29

13

Fig. 6. Interregnum. Stockholm. 1 mark 1593.

Fig. 7. Hertig Karl. Stockholm. 1 daler 1593.

under den tid som frågan om vem som skulleefterträda Johan III behandlades. EnligtOdén kan detta bero på att hertigen i dennakritiska period inte ville äventyra sin ställ-ning som arvfurste.

När Johan III dog 1592 aktiverade sig emel-lertid hertig Karl och tog tillfället i akt attbegära egna stampar för mynttillverkning.Rådet var dock inte tillmötesgående ochhertigen var därför tvingad att även införSigismund, som nu var den nye kungen,hävda sin rätt till myntning.51 Det var underdenna tid Karl troligtvis gav ut ett ”interreg-num mynt” (fig. 6). Myntet är ett enmarks-mynt och utkom 1593, precis när Johan IIIgått bort och Sigismund ännu inte var kröntkung över Sverige. På åtsidan syns tre sköl-dar med svears och göters vapen samtdynastivapnet. Inskriften lyder: MONETANOVA REGNI SVECIE.52 På frånsidan synsJohan III valspråk DEVS PROTECTOR NOS-TER53 och valören skriven på svenska: 1MARC ORTIG 1593. Eftersom Sverige varett arvrike var Sigismund, i och med JohanIII:s död, rikets regent. Sigismund hade ingenanledning att som nytillsatt kung ge ut ettmynt som inte bekräftar hans makt över lan-det. Alltså måste det ha varit hertig Karl somgivit ut myntet i sin vilja att manifestera sinegen makt. Att använda Johan III valspråkvar, enligt min mening, ett sätt att visa atthan inte accepterade Sigismunds makt-tillträde. Det är uppenbart att Karl aspireradepå kungamakten redan vid den här tidpunk-ten.

1593, året efter Sigismund tillträtt som re-

gent, gav hertig Karl ut en daler (fig. 7) somsaknar all erkännande av den kungliga över-högheten och den riksgemenskap som ef-terfrågades av centralmakten. På åtsidanåterfinns hertigen vänd åt höger iförd har-nesk, med öppen hjälm i vänster hand, ochinskriften lyder: CAROLVS D G HAEREDITPRNC SVETIAE & DVX SVDER.54 På från-sidan syns hertigens fullständiga vapen,som nämnts på 1587 års mynt, men dennagång är skölden krönt med hertigkrona. In-skriften är hertigens valspråk: DEVSSOLATIVM MEVM.55

Enligt Odén utmärker sig denna mynttyp idet att Karls territoriella titel är mindre beto-nad och istället framhålls hans ställning somarvfurste. Odén menar att detta ger myntenen riksgiltighet medan den tidigare typenbegränsade sig till hertigdömena.56

Att skölden är krönt är också, enligt min

16

Fig. 10. Karl IX. Stockholm. 1 riksdaler 1610.

ten är återigen titeln ”svears, götars ochvenders konung” men han har även lagt tillett ”etc.” i titeln som för att hävda att hansterritoriella makt är större men får inte plats iinskriptionen. Karl har lagt till tre sköldar påmynten som tidigare inte funnits på daler-myntet. Detta skulle kunna vara ett sätt attvisa sin makt över svearna och götarna meni så fall skulle han lika gärna kunnat användasig av stora riksvapnet. Jag anser att de terri-toriella sköldarna gjorts avsiktligt små pådetta mynt för att andra motiv skulle få bättreplats. Kungen ville genom att framställa sigstående iförd rustning visa sin maktutöv-ning som dömande instans i riket. Det somär värt att notera är att denna prägling gjor-des också innan Karls kröning, då på 20marken. På den återges inte kungen somkrönt utan kronan ligger på ett bord tillsam-mans med spiran och nyckeln. Även textenberättar att Karl IX är svears, götars och

venders utvalda kung.År 1607 utkom ett tvåriksdalermynt med

samma motiv som på 4 carolinern och 20marken65 från 1606 (fig. 11). Här syns, precissom på föregående typ (fig. 10) kungen i hel-bild men denna mynttyp saknar de tre sköl-darna som territoriella symboler. Inskriftenlyder: CAROLVS IX D G SVECORVMGOTHORVM VANDALORVM ETC REX //IEHOVAH SOLATIVM MEVM.66 På från-sidan däremot syns det krönta stora riks-vapnet omgivet av 29 okrönta landskapsva-pen. Text saknas på denna sida av myntet.

Johan III använde sig av 23 krönta provins-sköldar på det mynt som beskrivits tidigaremedan Karl IX, som synes ovan, har 29okrönta provinssköldar. Det är enbart detsvenska riksvapnet i mitten som är krönt vil-ket jag tolkar som att kungen vill manifes-tera att landskapen inte har någon kungligmakt utan det är bara riket Sveriges vapensom är krönt. Detta är, enligt min åsikt, ettklart tecken på att Karl ville visa folket ute ilandet vem som innehade makten och vemsom bestämde. Att riksvapnet är placerat imitten av landskapsvapnen visar att Sverigeutgörs av dessa provinser. Eng betonar attunder 1500-talet och en bit in på 1600-taletuttrycktes kungamaktens anspråk på ett ter-ritorium eller ett folkslag genom att symbo-liskt lägga till namnet eller vapnet i exempel-vis den svenska titulaturen eller på mynt.Att en sköld försvinner kan tyda på det om-vända; att ambitioner på att få kontroll överett territorium läggs ner vilket hände medGotland 1570. När Karl kröntes tog han ti-teln ”Sveriges, Götes, Vendes, Finnars, Karel-ers, Lappars i Norrlanden, de Kajaners ochEsters i Livland etc. konung”. Att han inteärvt tronen och att det inte fanns några be-stämmelser rörande hur den svenska kunga-titulaturen skulle formuleras, gjorde att Karlsjälv kunde bestämma vad han skulle varakung över. Karl IX:s kungatitulatur var sär-egen och analyseras av Eng som menar attkungen la till territorier och folkslag med

14

uppfattning, ett tecken på att hertigen villevisa sin rätt som arvfurste. På hertig Karlsmynt, präglade under Johan III:s, tid sattkronan en bit ovanför skölden antagligenför att visa att Karl tillhörde den kungligafamiljen. Min teori är att Karl i sin ambitionatt etablera fullständig autonomi i sina pro-vinser och visa sin makt gentemot kungenvalde att prägla ett utstuderat personligtmynt.

Även i sina förhandlingar med Sigismundmisslyckades hertigen att erhålla fullstän-dig myntningsrätt. Men Karl gav sig inteoch fortsatte att ge ut mynt sedan Sigis-mund lämnat landet. 1596 förbjöd SigismundKarl att fortsätta med sin egen myntpräglingoch myntning i annans namn än kungenssågs som brott mot kungens höghet. Dettaaccepterades inte av hertigen som hävdadeatt han visst ägde myntningsrätt av över-heten.57 Karl fortsatte att prägla dalern un-der hela Sigismunds regeringstid men deskiljer sig inte i territoriella anspråk från denovan nämnda mynttypen från 1593.

Riksföreståndare KarlUnder Gustav Vasas tid fastslogs att om ri-kets regent inte vistades i Sverige skulleantingen hans vuxna son eller den äldstaarvfursten träda i hans ställe och fungerasom regent. Hertig Karl hade som arvfursterätten att åberopa detta så när Sigismundlämnade landet 1598 och förklarades avsattav rådet 1599, legitimerades Karls ställningsom regent av ständerna. Även om Karl frånbörjan kämpat för full myntningsrätt i hertig-dömena och präglat mynt med eller utan rätt,ledde detta till att han slutligen fick den to-tala mynträtten som rikets regent.58 Men Karlutropade sig inte till kung förrän 1604 utankallade sig själv riksföreståndare, antagli-gen för att försäkra sig om att inte äventyrasin egen ställning eftersom han inte rätteli-gen var rikets regent. På mynten står dockinte riksföreståndare utan arvfurste, det villsäga samma titel han använde under hertig-

tiden.År 1598 ges den första dalern ut när Karl

är riksföreståndare (fig. 8). På åtsidan synsdet krönta stora riksvapnet belagt meddynastivapnet och inskriften: REGNISVECIAE.59 På frånsidan visas Jehova ellerJahvesymbolen som behandlas närmare ikapitlet om religiösa symboler. Inskriften ärkort och lyder: MONETA NOVA.60

Värt att notera här är avsaknaden av såvälbild som namn på makthavaren. Inte hellernågra territoriella symboler mer än konunga-riket Sverige finns på mynten. Att titeln”svears, götes och vendes konung” intefinns med är troligtvis för att Karl ännu intevar vald till konung utan regerade under ti-teln riksföreståndare. Speciellt är dock atthan inte ens sätter ut sitt eget namn somhan gjort vid tidigare tillfällen som hertig.Värt att notera är att Karl började ge ut dessa

15

Fig. 8. Karl (ix) riksföreståndare. Stockholm. 1daler 1599.

mynt redan innan han officiellt övertog mak-ten från Sigismund. Genom att utelämnaSigismunds namn undergrävde han dennesställning. Inskriften på åtsidan visar att mynt-typen var avsedd som ett riksmynt och attKarl hade den reella kontrollen över mynt-väsendet. Det borde ha stått klart för Sigis-mund och den övriga makteliten att Karl re-dan då aspirerade på kungamakten. Värt attnotera är skillnaden mellan det beskrivnamyntet och den mark som kom ut året efterdär Sigismunds avbild finns med på åtsidan.

Den mynttyp som beskrivs ovan gavs utfram till år 1601 då Karl istället ger ut en mynt-typ med sig själv som rikets härskare (fig. 9).På åtsidan syns riksföreståndaren iförd har-nesk, vänd åt vänster, och nedanför honomsyns riksvapnet belagd med dynastivapnet.Inskriptionen lyder: CAROLVS D G HAERE

PRIN SVECIAE // DEVS SOLATIVMMEVM.61 På frånsidan återfinns Jehova-symbolen och inskriften läser: FORTITVDOMEA IEHOVA 1603 // MONETA NOVASTOCHOLM.62

Fortfarande utger han sig för att vara arv-furste men inte regent. Han gör ännu intefler territoriella anspråk än att nämna Sverigesom rike. Det är värt att notera att han dennagång nämner att myntet kommer från Stock-holm; centralmaktens utgångspunkt ochkungamaktens fäste. Karl påvisar här att haninnehar mynträtten och kontroll över riket. Isamband med att Karl tillträdde som riksfö-reståndare försvinner Södermanlands, Värm-lands och Närkes symboler från mynten.

Karl IXKarl IX kröntes 1604 och hans legitimeringav makten syns i allra högsta grad på demynt som präglades därefter. År 1608 ut-kom en riksdalertyp (fig. 10) där åtsidan vi-sar en krönt helbild av kungen iförd har-nesk, hållande svärd och riksäpple och vidsidan ses ett bord med spira och nyckel vilkautgör ytterligare två av riksregalerna. Ovan-för kungens huvud ses Jehovasymbolenoch vid kungens fötter syns sköldar medsvea-, göta- och vasavapnen. Inskriften ly-der: CAROLVS IX D G SVECOR GOTHORVANDALOR 7C REX.63 På frånsidan synsfrälsaren i helbild med mantel, hållande riks-äpplet i vänster hand och inskriften lyder:IEHOVAH SOLATIVM MEVM // SALVATORMVNDI SALVA NOS.64 Denna typ gavs ut i4-3 och enriksdalervalörer fram till Karl IX:sdöd 1611.

Karl IX har på denna mynttyp lagt till yt-terligare riksregaler för att framhäva sinmakt. På mynttyper från Johan III och Sigis-mund syns riksäpplet och svärdet på myn-ten, och kronan givetvis, men inte spiranoch nyckeln. Det kan ses som ett ett försökfrån Karls sida att ytterligare legitimera sinmakt och sin rätt till tronen. De territoriellasymboler som Karl valt att använda på myn-

Fig. 9. Karl (IX) riksföreståndare. Stockholm. 1daler 1603.