Några citat urPaul la Cour: Fragment av en dagbok (1948)

Svensk översättning av Karin Bong utgiven påP.A.Norstedts & Söners förlag 1955 (12 kronor 50 öre)

och jag.Sune Jönsson

”Några citat” innebär att andra är utelämnade.

”Utelämnandet”

På förmågan att avstå beror varje erövring.

Endast den kallsinnige tog med allting, han vågade inte älska något.

Vem var Paul la Cour?

• Född 1902 - död 1956

• Dansk kulturradikal

• Allmogekulturen står som en bild av enheten mellan människa, natur och språk.

• Skrev ”Fragment av en dagbok” 1948

• Den blev ”använd som en bibel av ungdo-men, citerad i tid och otid och rådfrågad som ett orakel”.

Om

poesins

plats

i tillvaron

”att sysslandet med poesi ingalunda är en flykt utan tvärt om en hög och oumbärlig gärning mitt i hjärtat av tingen”

Ur företalet

det slår en bjällra på ängenbland örter och höga gräs

den slår av vind och av sommarfröjd

men dess ton är hörd av ingenden drunknar hos människan

och tingenoch larmet gör människan böjd

så tystnar bjällran med tidenbjällrans tid är förliden

och hos människan har tiden gåttoch ingen vet vad bjällran

tillsammans med människanförmått

1986

Före språket

Detta och ingenting annat röjer stor skulptur för oss när den visar oss den nakna människokroppen. Den skriver i rummet att form och liv är ett. Den viskar till dig:Du är! Odelbar …

Före språket

Dikten och poesin

”att vi idag kanske måste krossa dikten för att frigöra poesin”

Före språket

”Ingenting förefaller mig för tillfället viktigare än att skilja mellan dikten, betraktad som ett komplex av litterära konventioner, och poesin.”

Före språket

Inväntan- om att skriva en dikt

Att skriva en dikt är ingenting, att invänta den: allt.

I väntan spänns jag,lyssnar uppmärksamt.

Likt en odlad jord,som torkar,söker mina ytorfruktbarhet.

Jag är som en bön.Jag är som en tiggare.Jag är som en öppen hand.

1956

jag skymtade henne ett ögonblickbara som en svepande rörelsesom en hastigt bortdöende viskning

jag blev vaksam i en misstrogen förhoppningalltför långsam, alltför insnärjd i nuets bråte

och jag blev sittandemed stänk av sorgsenhet

jag kände igen känslans flyktlikt en svala i kvällningenöver en gårdsplandet var allt

1989

Diktandets moral

Glöm inte att den store konstnären alltid talar sanning. I den bedrägeriets värld där vi lever är endast konstnären, när han är sitt namn värdig, klippan på vilken vi kan bygga. In i minsta detalj måste du tro på honom.

Dikten kräver oändligt mod för sin tillblivelse.…. modet att vara sig själv….

Mod

UPPRIKTIGHET

Varje ord i dikten som var medvetet om sin skönhet, jagade din uppriktighet på flykten.

Fyra obarmhärtiga teser

Riv sönder din dikt när den gör dig lugn. Den är ditt förgångna som du dukar under för.

*Ditt redskap måste vara glömska. Glöm dig själv och

bli till. Oskriven och ny. Din dikt är din bittraste fiende.

*Du måste inte endast kunna glömma dig själv för att skapa din dikt. Det paradoxala är att du också måste

kunna glömma dikten medan den blir till.*

Endast de ofödda dikterna är dina.

DIALOGEN

Varje andens verk är i hög mening ett samtal. Varför skulle du skriva, om du inte sökte något som undflyr dig och som du vill gripa och hålla fast?

DEN LYSSNANDE DIKTEN

”Det stora i dikten är det som den lyssnar till.”

”Dikten har sitt eget liv. Den blir aldrig mera din.”

ORDEN

”Orden har allltid med sig mer än sig själva, de har ett osynligt följe.”

”I sammansmältningen av ljud och betydelse vaknar ordets liv. Förut var det dött. Nu växer det ut över dig och ser inte längre med dina ögon. Det blev själv seende.”

Även utan att du försökersammanbinda ordeningår de en förbindelse med varandra.

Sådan är deras levande natur.

De talar med varandra. Det är ordens samtal som utgör dikten, inte orden i sig själva.

Före språket

Att dikta är att befalla orden att föra ett särskilt samtal. Den rätta definitionen av en poetisk dikt måste därför vara: en ström av ordförbindelser genom vilka poesin träder i dagen.

Före språket

”Fåglar större än vinden vet inte var de skall vila sin vinge.”Bilden ”Fåglar större än vinden …” är uttryckt av Paul Èluard i en dikt – ”Bakom mig” som översatts till svenska av Gunnar Ekelöf.

”Det är bildens vilja att i sig själv bli dikt.”

Metaforer

Bildens mervärden

”Bilden beskriver aldrig.”

långt bortom alltav människa inte sett och hörtpågår samtalet

det finns en viskningfrån oändligheteni detta

allt är en kort parentesi denna längre meningom en verklighet utanför vår

över hav av tidfinns innerst liv av glädje

förlorad ibland i mödamen åter sedd i denna stund

över hav av tidmen störst är stunden

POETISK LOGIK

Att leva den poetiska logiken är att överlämna sig åt sin känslas

sanning.

KLARHET

Kom ihåg att det vanligaste felet alla diktare begår är att analysera och beskriva sin känsla. Men de skulle i stället vidarebefordra den, i ett enda stycke som om en sol trädde in i läsaren.Beskrivningen förnekar dikten.

UNDRAN

Utan ett djupt och undrande förhållande till tingen omkring dig ingen poesi.- - -Och ändå bor poesin inte i tingen. Den bor i dig.

se, jag är en kyrkamitt altare av intetmin psalm är utan ljudmin bön är blott förundranmen det är i denna enkelhetmin vördnad lever

1964

”De största var alltid amatörer. Professionalismen hör upplös-ning och nedgångstider till. De kyligas paus. Endast den som finner kan sjunga.”

Om

diktarens

roll

i

samhället

”Om poesin är oberoende av alla former, överallt närvarande, är det inte diktaren som skapar den, han är en befriare, en förlösare av något han själv inte rymmer.”

Diktare är envar hos vilken enheten i alla ting lever och vittnar. Således är det din plikt att glömma dig själv och nå upp till den rena, opersonliga poesin. Ditt eget ansikte är likgiltigt.

Ingen kan förklara poesins väsen

för dig. Vi kan endast tala

om den dräkt i vilken mysteriet

framträder, inte om mysteriet

självt.

Poesins väsen

Ju äldre du blir, desto mångfaldigare din upplevelse av det du för vidare.

I poesin förverkligar vi och stadfäster vår långa vandring från djur till människa

genom att uppleva den på nytt.

Därför är den det starkaste värn vi äger mot återfall i barbari.

Varje dikts innersta avsikt är att återupprätta människan.