3:1 ALLMÄNT

Det översta lösa jordlagret, där växtrött-terna finner fäste och näring, kallas mark.Djupet på marken kan variera. Känne-tecknande för marken är att den mereller mindre påverkas av klimatet ochväxtrötterna.

Jordlagret under marknivån kallasgrund.

I odlad jord kallas det översta mark-lagret matjord och det undre alv. Medmatjord menas det lager som räcker nedtill ca 20 cm och som ofta har mörkarefärg än den underliggande alven.

3 – MARKLÄRA 1

3. MARKLÄRA

3:2 JORDARTER – JORDMÅN

Med jordart avses ett jordmaterial medviss kemisk eller mekanisk samman-sättning.

Med jordmån avses den del av jord-profilen som påverkas av klimat, växteroch djur (inklusive människan).

3 – MARKLÄRA 2

Enligt Partikel EnligtAtterberg diam, mm Mark AMA

Grus, grov- 20 – 6Grus, fin 6 – 2 FingrusSand, grov- 2 – 0,6 GrovsandSand, mellan- 0,6 – 0,2 MellansandMo, grov- 0,2 – 0,06 FinsandMo, fin- 0,06 – 0,02 GrovsiltMjäla, grov- 0,02 – 0,006 MellansiltMjäla, fin- < 0,006 – 0,002 FinslitLer < 0,002 Ler

JORDARTSKLASSIFICERING – KORNGRUPPSKALAN

Mekanisk sammansättning = Kornstor-leksfördelning = Textur.

Avser fördelningen av mineralkornenefter korngrupper.

3 – MARKLÄRA 3

Jordartsgrupp Lerhalt

ViktsprocentLerfria jordar < 2(sand-, mo-, mjälajordar)Svagt leriga jordar 2–5(svi sand-, mo-, mjäla)Leriga jordar 5–15(lerig sand, mo, mjäla)Lättleror 15–25(sandig, Moig, mjälig lättlera)MellanlerorLätt mellanleraStyv mellanleraStyvare leror > 40Styv leraMycket styv lera > 60

Benämning Förkortas Viktsprocent

Mullfattig mf < –2Något mullfattig nmh 2–3Måttligt mullhaltig mmh 3–6Mullrik mr 6–12Mycket mullrik mmr 12–20Mineralblandadmulljord minM 20–40Mulljord M > –40(organogen jord)

LERHALTSKLASSER MULLHALTSKLASSER

3:3 JORDARS EGENSKAPER

3:3:1 ALLMÄNTVilka egenskaper hos en jord man fästersig vid, beror givetvis på vad man tänkeranvända den till.

3:3:2 GRUSJORDGrusjordar och jordar med så mycketsteninslag att de utgör mer eller mindrerena stenjordar är från odlingssynpunkthelt betydelselösa. De har svårt att hållakvar vatten och får betraktas som heltnäringsfria. De är varma och lättdräne-rade men sliter hårt på redskapen. Dessagrova jordar har alltid en enkelkornstruk-tur. Som byggnadsunderlag och som fyll-nadsmaterial är de grova jordarna synner-ligen väl lämpade. De sjunker sammanobetydligt vid belastning och då gör dedet snabbt. Detta gör att man slipperdyrbara och svårreparerade sättningarsenare. De är inte heller tjälfarliga.

3:3:3 SANDJORDSandjordar är – om de inte är alltförextrema – goda odlingsjordar, men dekräver riklig gödsling, eftersom de ärnäringsfattiga. Olika former av jordför-bättringar med organisk substans, somökar mullhalten, är mycket välgörande.Bevattning är ofta nödvändigt. Detta ärvarma jordar. En anledning till att de ärlämpliga för idrottsplatser och liknandeär att överskottsvattnet sjunker undan,vilket medger tidig bärighet. Här ställerman ju stora krav på att marken inte stårsur efter ett regn. Även sandjorden harenkelkornstruktur. Från tjälnings- ochkomprimeringssynpunkt kan den jäm-föras med grusjordarna.

3:3:4 MO- 0CH MJÄLA JORD

GrovmoMojord är en övergångsjord. Grovmonhar egenskaper som är ganska lika san-dens. Den är näringsfattig, lättbearbetad

och varm. Den har emellertid bättrevattenhållande förmåga och är i mångafall en bra odlingsjord, speciellt om deninnehåller mindre mängder ler samt ärmullrik. I mofraktionen börjar det bliproblem med vattengenomsläppligheten.Grovmo är så pass porös att den går braatt dränera och nämnvärda sättningar ärinte att befara. Grovmon visar enkel-kornstruktur eller synnerligen svagstrukturbildning. Den ganska godakapillariteten hos grovmon kan göra dentveksam som fyllnadsmaterial om manönskar hålla grundvattnet nere.

SiltFinmo utgör tillsammans med mjälafraktionerna gruppen silt. De har sam-manförts på grund av stora likheter iegenskaper. Sammansättningen mellanpartiklar har här blivit så stor att enstrukturbildning är märkbar. Aggregatenär svaga och slås lätt sönder av regn. Där-vid flyter de ut på ytan och då markentorkar bildas skorpa. Skorpan är skör ochkan lätt brytas med vält eller andra red-skap. Dessa jordar är starkt kapillära. Deär därför tjälfarliga och svåra som under-lag i alla sammanhang. Genom det finaporsystemet och den höga vattenhaltenhar rötter svårt att tränga ned, varför rot-systemet blir grunt. Från dräneringssyn-punkt är de svåra då de fina partiklarnakan tränga in i ledningen och täppa igendenna. Ett annat problem med dessajordar år att partiklarnas lättrörlighet ochdåliga förmåga att bilda aggregatstrukturgör dem erosionskänsliga.

3:3:5 LERJORDLerjordarna är en stor grupp och derasegenskaper varierar starkt med lerhalten.

LättleraLättlerorna har i många avseenden sam-ma dåliga egenskaper som mjälajordarna.De är båda utfrysningsbenägna, dvs. tjäl-farliga och skorpbildande. Lerhalten och

3 – MARKLÄRA 4

därmed sammanbindningsförmågan i enlättlera är så stor att en skorpa lätt bildas.För att groende frön skall kunna trängaigenom skorpan måste denna brytas omskorpa bildats efter sådden. Även föruppkomna plantor är skorpan skadlig,då den är tät och förhindrar gasutbytetmellan jordens porer och luften. Då ler-halten stiger ytterligare förbättras jordar-nas egenskaper.

MellanleraMellanlerorna har goda fysikaliska egen-skaper med luftförande stora porer mel-lan ganska stabila aggregat. Skorpbild-ning är inte så vanligt, men om skorpabildas blir den hård. Lerinnehållet gör attjorden blir både vatten- och näringshål-lande. Vid god bildning av aggregat-strukturen blir den även luftförande ochvattengenomsläpplig. Med den lerhaltsom mellanlerorna har blir jordens bygg-nad sådan att tjälproblemen är små. Sommaterial vid fyllnad och underlag till-kommer i stället andra egenskaper sommåste beaktas. Lera sjunker nämligenliksom andra jordar samman vid belast-ning. För lera sker detta långsamt.

Styv leraStyva leror har samma egenskaper sommellanleror men mer utpräglade. Ärstrukturen dåligt utvecklad blir styvaleror mycket svårgenomsläppliga ochsvårdränerade. Vid rätt behandling harstyva leror goda egenskaper.

MellanleraMellanleror och styva leror kan barabearbetas vid en viss upptorkningsgrad.Är de för våta smetas strukturen sönder,är de för torra bryts endast stora kokorloss. Vid anläggningsarbeten där arbetetofta fortsätter oberoende av väderlekhänder det lätt att man kör med tungamaskiner på våt lera. Därvid smetasstrukturen sönder, leran packas och vidupptorkning bildas en skorpa. Denna är

synnerligen hård, svårgenomsläpplig ochogästvänlig för växter

Sönderfrysningen under vintern ärmycket betydelsefull för bearbetningenav de styvare lerorna.

3:3:6 TORVJORDTorvjordar kan vara mycket godaodlingsjordar men de bjuder på speciellaproblem och kräver förbättringsåtgärderföre användning. Är ursprunget moss-torv är den näringsfattig och sur. Denkräver dränering men genom det orga-niska materialets förändringar sker lättsättningar och brott på ledningarna. Denhögförmultnande torven kan därtill hasvårt att släppa ifrån sig vattnet. Bärighe-ten är dålig och torv är olämplig somfyllnadsmaterial. Fler viktiga odlings-områden ligger på torvjordar. Stor bety-delse har torv som jordförbättringsmed-let och material i såbäddar.

3:4 MARKKEMI – PH

3:4:1 JORDKOLLOIDEREn gatsten med en dm sida har en totalyta på sex dm2 . Tänker vi oss nu att vislår sönder denna sten i tärningar meden cm sida får vi 1000 sådana, var och enmed sex cm2 yta. Den totala ytan pådessa är 60 dm2 . Fortsätter vi att delastenen tills alla bitar har 0,001 mm sidafår massan en total yta på 6000 m2 ellersom ett mindre villakvarter. Vi är då istorlek ändå bara i grovlerfraktionen.Delar vi stenen ännu en gång hamnar vi ifinlersfraktionen och får den svindlandeytan av sex ha. Gränsen mellan grovleroch finler går vid 0,0002 mm diameter.

Finler kallas också kolloidalt ler. Kol-loider är små fasta partiklar. En jordkol-loid är en partikel (ler eller mull) med endiameter mindre än 0,0002 mm. Kolloi-der har genom sin ringa storlek speciellaegenskaper. De är så små att de inte sjun-ker till botten om man slammar upp

3 – MARKLÄRA 5

dem i vatten. Först om man kan få dematt klumpa sig samman blir varje klumpså tung att den sjunker. De är ändå såstora att de under speciella förhållandenännu kan uppfattas som partiklar.

Det väsentliga är emellertid denoerhörda yta som en liten mängd av ettmaterial har om det är så finfördelat attdet är i kolloidal form. Alla slag av yt-effekter blir märkbara hos ett sådantmaterial, t.ex. vattenabsorption. När engatsten får en tunn fukthinna är detknap-past en mätbar förändring. Menom samma gatsten, finfördelad, får på sigen vattenmängd motsvarande en tunnfukthinna på ett helt kvarter är det en ihögsta grad mätbar förändring.

Jordkolloiderna är av två slag. Lerkol-loiderna består av speciella lermineral avorganisk natur. Organiska kolloiderbestår av starkt omvandlat organisktmaterial, humus- eller mullkolloider.Från funktionssynpunkt är de på mångasätt likvärda.

3:4:2 JORDENS VÄXTNÄRINGS-HÅLLANDE FÖRMÅGASedan gammalt har man använt uttrycksom ”gödsla upp en jord”, ”utsugenjord” osv. Det är klart att man tidigt

märkte att jorden hade möjlighet atthålla ett förråd av näring.

Växtnäringen kan förekomma i marken på tre sätt.

1. Näringen kan ligga bunden i kompli-cerade kemiska föreningar, vilka brytslångsamt ned. Ett exempel är mullen,som vid nedbrytningen lämnar blandannat kväve, ett viktigt växtnärings-ämne.

2. Det andra sättet är bindningen tillkolloider. Denna bindning är inte avsådan fast natur utan sådan näring ärmer lättillgänglig.

3. Det finns en del näring löst i markväts-kan. Detta är det lager som är omedel-bart tillgängligt för växtroten. Dennalösta del av näringen är emellertidockså fritt rörlig med vattnet när dettasjunker nedåt efter regn. Den kan lättutlakas.

Just den näring som sitter löst bundentill kolloiden är oerhört viktig somnäringslager för växten, samtidigt somden skyddar mot utlakning.

3 – MARKLÄRA 6

3:4:3 KOLLOIDER ÄRELEKTRISKT LADDADE Både ler- och mullkolloider är elektrisktladdade. På olika sätt har det vid parti-klarnas uppbyggnad bildats fria ladd-ningar på deras ytor. Mest är det negativaladdningar, men ett litet antal positivafinns också. I markvätskan finns mångaämnen, bland annat viktiga näringsäm-nen lösta i form av joner. Joner kan varaatomer eller molekyler och de är anting-en positivt eller negativt laddade. Saltetkaliumklorid, KCI, går till exempel i lös-ning som den positiva jonen K+ och dennegativa CI.

Föremål med lika laddning stöter bortvarandra medan olika laddningar attra-herar varandra. Kolloidpartikelns ladd-ningar kommer därför att attrahera jonersom finns i markvätskan. Kolloiden”strävar” att runt sig samla så mångajoner att den egna laddningen uppvägs.Jonerna kommer att bilda en svärm tättomkring kolloiden.

Större delen av jonsvärmen består ivanlig jord av jonerna Ca2+, K, Mg2+,Na+ och H+.

Bindningen till kolloiden är av så lösnatur att jonerna är fullt tillgängliga förväxterna.

3:4:4 UTLAKNINGDe näringsämnen som binds svagt tilller- och mullsubstansen är betydligt merutsatta för utlakning. Det är i första

hand fråga om de negativa jonerna, vilkabinds i mycket liten utsträckning. Denviktigaste föreningen i detta samman-hang är nitrat (NO3-). Den förekommerfritt i markvätskan. Därmed är den syn-nerligen tillgänglig för växterna och där-för snabbverkande. Nackdelen är att deninte kan magasineras i jorden på sammasätt som de positiva jonerna.

Nitratkväve måste därför tillföras upp-repade gånger i mindre doser för att integå förlorat till dräneringsvattnet. Storagivor på en gång utnyttjas dåligt och harmindre effekt. Dessutom kan nitrat då för-orena grundvattnet eller gödsla vatten-dragen.

Fosfor som också förekommer somnegativa joner binds i motsats till nitratganska fast medan klorid utlakas lika lättsom nitrat.

3:4:5 JONERNA ÄR RÖRLIGADe joner som omger en kolloid sitterinte fast förankrade. De är i ständigrörelse så att joner från kolloidytan stän-digt vandrar ut i markvätskan, medanjoner från denna i stället tar plats på ytan.Exakt vilka enskilda joner som i ett visstögonblick finns på partikelytan bestämsav slumpen. Fördelningen mellan olikajontyper på kolloidytan är emellertid inteslumpartad. Den bestäms av fördelning-en mellan olika joner i markvätskan.

Finns det många Ca-joner i mark-vätskan finns det också många Ca-joner

3 – MARKLÄRA 7

på kolloiden. Dominerar H+ i mark-vätskan är förhållandet detsamma på par-tikelytan. Jonerna på kolloidytan och imarkvätskan står i jämvikt med varandra.En rubbning av markvätskans samman-sättning leder ganska omgående till enmotsvarande ändring på kolloidytan.

3:4:6 KATJONBYTESKAPACITETKatjonsbyteskapacitet = den total sum-man av utbytbara som kan absorberas aven jord.

Katjon = positiv jonAnjon = negativ jon

Katjoner är t.ex. kalcium (Ca), magne-sium ( Mg), kalium (K).Jordar kan variera mycket i fråga omkatjonsbyteskapacitet (CEC).Sand 1–10 CECLera 20–120 CECOrganiska beståndsdelar150–500 CEC(torvströ – mull)

En hög katjonbyteskapacitet innebär attjorden eller jordförbättringsmedlet harstor förmåga att lagra näringsämnen.

Detta har den fördelen att tillförd näringstannar i jorden och inte lakas ut. Torvoch lera är jämngoda, räknat per volym-enhet. En mörk torv har högre katjon-byteskapacitet än en ljus.

Vid val av material och jordförbätt-ringsmedel kan man inte mer än iundantagsfall ta hänsyn till bara en fak-tor. Även inverkan på vatten- och luft-hållande förmåga m.m. måste värderasvid sidan av katjonbyteskapaciteten, t.ex.vid val av greenmaterial.

På kolloidpartikeln finns vätejoner(H+). Även i markvätskan, runt om par-tikeln, finns vätejoner. Vid riklig före-komst av H+-joner säger man att jordenär sur. Detta sur betyder kemisk sur (somsyra) och skall inte förväxlas medbegreppet sur–vattensjuk.

Motsatsen till sur är basisk och då ärantalet H+-joner litet. Som mått på sur-hetsgraden använder man pH-värdeteller reaktionstalet, Vilket varierar från 0 till 14. pH-värdet 7 betecknar neutral-punkten på skalan (se bild nästa sida).I jord varierar värdena från strax överneutralpunkten till pH 3,5–4. De lägsta värdena finner vi i okalkad vitmosstorv.

3 – MARKLÄRA 8

De flesta gräs trivs bäst vid ett reak-tionstal på 6–7. Krypven 5,5–6,5.

Vitgröe 6,2–7,2. För det flesta växterär emellertid värdena utanför gränserna6–7 ogynnsamma.

Detta beror inte så mycket på pH-vär-det i sig, utan på de effekter som detta harpå olika växtnäringsämnens tillgänglighet.

3:4:7 PH-VÄRDEpH-värdet påverkar växtnäringens löslig-het i marken. Vid låga pH-värden (5)blir t.ex. fosfor, som är ett viktigt växtnä-ringsämne, svårtillgängligt för växterna.

Detta beror på att vid denna surhets-grad reagerar fosforn med i marken före-kommande järn och aluminium till förväxterna svåråtkomliga föreningar.

Hur de olika växtnäringsämnenas till-gänglighet varierar med pH-värdet fram-går av vidstående bild. Då man analyse-rar jordens näringsinnehåll bör man all-tid ta med även pH.

3:4:8 LEDNINGSTAL Ledningstalet ger ett mått på markvät-skans elektriska ledningsförmåga ochdärmed dess salthalt. Ett vatten som vorehelt fritt från joner skulle sakna lednings-förmåga.

Ledningstalet presenteras som en siffravanligen ligger mellan 1 och 10.

Ett mycket lågt ledningstal kan barabetyda allmän näringsbrist. Vid ledning-

stal 1,5–4,0 eller ännu högre kan manockså ha brist men då bara på något spe-ciellt ämne, vilket inte visar sig i lednings-talet. Vid salt överskott blir ledningstalethögt. Höga salthalter skadar växternagenom att saltet hindrar rötterna att taupp vatten. Plantorna slokar. Det kanäven bli direkta skador (bränn eller frät-skador) på rötterna.

Vid mätning av ledningsförmågan ivattnet använder man ofta en annanmåttenhet än vårt vanliga ledningstal (Lt).Lt är ett värde man får fram genom att

3 – MARKLÄRA 9

multiplicera mätvärdet i mS (millisie-mens) med 10. Vattenanalyser ges oftadirekt i mS. Samma sak kan också före-komma då laboratorier i andra ländermäter ledningsförmågan i jord. Var upp-märksam på detta om du läser utländskaläroböcker och tidskrifter.

3:5 MARKFYSIK

Allmänt Markfysiken handlar till största delenom ”det som inte är jord” i jorden, näm-ligen porsystemet och dess innehåll.

3:5:1 PORSYSTEMET Jorden består av fast material i olika pro-portioner. Porositeten säger hur mångaprocent av en jords volym som utgörs avporer. Om ett jordprov är 100 cm3 stortoch dess porsystem utgör 60 cm3 ärporositeten 60 procent. De övriga 40cm3 är då själva jordmaterialet. Redangenom att få reda på ett materials poro-sitet kan man bilda sig en viss uppfatt-ning om dess egenskaper. Ju större poro-sitet desto luckrare jord.

NORMALA POROSITETEN FÖR NÅGRA JORDTYPER

Porositeten säger emellertid inte om detär stora eller små porer, utan endast hurstor porernas totala volym är. I mångafall är porernas storleksfördelning bety-delsefull, men den är besvärligare attundersöka.

3:5:2 SPECIFIK VIKT, VOLYMVIKT Specifik vikt gäller själva jordmaterialet.Specifika vikten, densiteten, anger hurmånga gram en kubikcentimeter av ettmaterial väger (eller kg per liter, ton perm3). I en jord har mineralmaterialetnormalt en densitet på 2,6–2,7 och detorganiska materialet 1,–1,5 g per cm3.Ett för odlingsändamål mycket mer upp-lysande mått är emellertid en jordsvolymvikt. Denna mäts också i g percm3, men nu omfattar kubikcentimeterninte bara materialet utan även porerna.Volymvikten blir därför ett mått på hurporös jorden är. Om en jord vore såsammanpackad att den helt saknadeporer, som en kompakt sten, skulle debåda värdena bli lika stora.

3 – MARKLÄRA 10

Jordtyp Porositet, procent

Sandjord omkring 40Lerjord omkring 50Torv omkring 90

EXEMPEL PÅ VOLYMVIKTER

3:5:3 VATTNET I MARKEN

Fritt vattenDå det regnar häftigt eller vid en kraftigvattning kan vattnet bli stående på ytan iform av ytvatten. Beroende på markenslutning och genomsläpplighet kommervarierande mängder att antingen rinnabort som ytvatten eller sjunka ner genomjorden som sjunkvatten.

Nere i marken träffar sjunkvattnet förreller senare på grundvatten. Grundvatt-net hindras att sjunka vidare genom attberg eller andra ogenomträngliga lagerspärrar vägen. Det rör sig här hela tidenom vatten som är lättrörligt och som imycket liten grad påverkas av kvarhållandekrafter i jorden. Sådant vatten brukarsammanfattas under benämningen fritt

vatten. Fritt vatten kan bara finnas i ettmaterial som har så grova porer att störredelen av vätskan inte kommer i närakontakt med porväggarna.

I en jord med ett finare porsystem t.ex.mjäla eller lerjord, kommer stora mäng-der vatten att kvarhållas av olika krafter.Vatten hålls kvar vid partiklarnas ytorgenom adhesions eller vidhäftningskraft.Detta vatten kallas bundet. Adhesions-krafterna syns i många sammanhang, t.ex.är man efter ett bad våt på kroppen ävensedan man stigit upp ur vattnet.

Kapillärkraft är ett specialfall av adhe-sionskraften. Om partiklarnas ytor till-samman bildar långa, mycket smala rör,kommer de samverkande adhesionskraf-terna att lyfta vattnet uppåt i röret.Jordens porsystem består till stor del avkapillärer, åtminstone teoretiskt sett. I praktiken är jordens hålrum så vind-lande och med varierande grovlek att deinte just liknar rör.

Kapillärkraften verkar även i ganskagrova rör, men stighöjden är här liten. I ett smalt rör är stighöjden stor, menstigningen sker långsamt. Detta gäller fört.ex. lerjord där porerna är små. Stighöj-den från grundvattnet är då stor, menhastigheten är låg. Kapillariteten har storbetydelse för uppkomsten av tjälskador.

Konkurrens om vattnetAllt vatten ovanför grundvattnet måstebindas till jorden med en viss kraft. Omvattnet inte är tillräckligt hårt bundetåstadkommer tyngdkraften att det rör signedåt till grundvattnet.

Vattnet i marken kan därför ocksådelas upp alltefter den kraft med vilketjorden håller kvar det.

Det vatten som jorden inte förmår atthålla utan som följer tyngdkraften kallasdränerbart vatten. Det är denna del avnederbörden som en tid efter regn för-svinner i dräneringssystemet eller förenarsig med grundvattnet. Av detta vattenhinner växterna få tag i en liten del men

3 – MARKLÄRA 11

Jord Volymvikt, g per cm3.

Tät sand eller morän 1,6Lera i god struktur 1,3Torv 0,25Såbäddsmaterial green 1,25–1,45

det saknar annars betydelse som vatten-tillgång för växtligheten.

Då det dränerbara vattnet försvunnitblir de grövsta porerna luftfyllda, vilketär gynnsamt för växterna. I de finareporerna och vid partiklarnas ytor finnsvatten kvar och ur detta förråd kan väx-terna förse sig. Betydelsen av den tidigarenämnda fördelningen mellan grova ochfina porer framgår här.

Om inget ytterligare vatten tillförskommer man så småningom till ett lägedär växterna vissnar. Vattnet i marken äremellertid inte slut, men det som finns ärså hårt bundet att växten inte förmårsuga åt sig det. Det vatten som finns kvari marken vid den s.k. vissningspunktenkallas otillgängligt medan den del somväxten fått tag på kallas växttillgängligt.

Alltefter som jordens vattenhalt närmarsig vissningspunkten får växterna allt svå-rare att få tag i vattnet. Det sitter hårdarefast och växterna försöker tömma finareoch finare porer. Vid vissningspunktenåterstår vatten endast i porer som är såsmala att kapillärkraften i dem är lika storsom den kraft växten kan prestera.

För vanliga växter rör det sig om kraf-ter på 15 atmosfärer (atm). Strandväxteroch ökenväxter kan prestera ännu störrekrafter. Långt före vissningspunkten

lider emellertid växterna av vattenbristoch vill man gynna växterna skall jordensvattenhalt aldrig ens få närma sig viss-ningspunkten.

Vid dränering och då fyllningar sättersig har vattnets rörelsehastighet i markenbetydelse.

Vattnets sjunkhastighet är mycket oli-ka i olika jordar. Den varierar starkt medporernas storlek och kan i en lera vara 0,5miljondels mm och i grus 50 mm persekund. Detta gäller förstås endast omleran saknar sprickor, maskgångar ochandra grova kanaler. En lera i enkelkorn-struktur och utan biologisk aktivitetskulle således vara helt omöjlig att använ-da för gräsändamål. Exempel, om 100mm regn föll på sådan jord, skulle det ta320 år för vattnet att sjunka undan.

3:5:4 MARKLUFTENVäxterna hämtar sitt vatten ur jorden.Men växtrötterna andas också och därförär det precis lika viktigt att det finns luftför rotsystemet. Det upptar syre ochavger koldioxid. Detta gör även enmängd organismer i marken. Markluftenhar därför en sammansättning medsyreunderskott och koldioxidöverskott iförhållande till luften ovan jord. Avvikelsen hålls på en viss nivå hela tiden

3 – MARKLÄRA 12

genom ett ständigt utbyte med atmosfä-ren. Detta kallas markandning. Vatten-växter har bl.a. för att klara rötternas gas-utbyte ett eget inre porsystem. Vanligaväxter vantrivs och dör på grund av syre-brist på vattensjuka marker.

Om marken är vattensjuk betyderdetta att vattenståndet är högt ochgrundförutsättning för att förbättra ensådan jord är dränering. Det är emeller-tid ändå inte säkert att de odlade väx-terna trivs. Detta kan ha sin orsak ikemiska förhållanden, men det kan ock-så fortfarande bero på syrebrist. Är por-systemet i jorden fint och med få elleringa grova kanaler kommer större delenav porsystemet att vara vattenfyllt ävenefter dräneringen. I sådana fall måste jor-den bearbetas och berikas med materialsom ökar de grova porernas antal.

Nästan alla de åtgärder som brukarsammanfattas under begreppet jordför-bättring siktar direkt eller indirekt till attöka de grova, luftförande porernas antal.De extrema sandjordarna utgör undan-tag. Där är det i stället viktigt att öka defina, vattenhållande porernas andel.

Syretillförseln till rötterna blir lätt en

minifaktor (begränsande faktor) på greener.Detta beror på att man här pressar

växterna till maximal produktion, varförrotsystemet kräver perfekt arbetsmiljö.Porositeten måste då återställas blandannat genom luftning.

3:5:5 VÄRMEFÖRHÅLLANDEN

Varm jordI marksammanhang menar man medvarm jord en jord vars temperatur snabbtstiger då den uppvärms. Uppvärmningenkan ske genom värmetillförsel med lufteller vatten som har högre temperatur änjorden.

Värmekapacitet och värmeledningsförmågaOlika jordar reagerar olika snabbt då deuppvärms. Detta kan förklaras med hjälpav två faktorer, nämligen jordens värme-kapacitet och dess värmeledningsförmåga.

Värmekapaciteten säger hur storvärmemängd som behövs för att höjatemperaturen 1 grad C hos ett material.Av de tre materialen vatten, luft och fastsubstans som jorden består av kräver

3 – MARKLÄRA 13

vattnet i särklass mest värme för en visstemperaturstegring.

Den fasta substansen intar en mellan-ställning, medan luft lätt uppvärms.Detta innebär att vattenrika jordar upp-tar och lagrar mycket värme, men derastemperatur stiger långsamt. De är kalla.En lucker och väldränerad jord däremotär luftrik och därmed varm.

Den beskrivna effekten förstärks av deolika materialens värmeledningsförmåga.

Vatten är en god värmeledare. Tillfördvärme fördelas därför snabbt på storavolymer våt jord, men temperatursteg-ringen går långsamt.

Luft är en dålig värmeledare. Dentorra och porösa greensanden blir därförfort varm i ytskiktet ned till rotdjupet.Det fasta materialet är i och för sig engod ledare men det ligger löst lagrat.Kontakten mellan partiklarna är därförpunktvis och ledningsförmågan nedsatt.Kompakta stenar leder värme väl.

Faktorer som påverkar uppvärmningenTidigt på våren kan nattfrosten skadaväxtligheten. Vid risk för nattfrost är detinte bra om ytjorden är för porös, för dåförhindras värmeledning från jorden tillluften närmast markytan, varför dettalättare når fryspunkten. Ytterligare en

faktor som inverkar på uppvärmningenär marklutningen med sämre uppvärm-ning i nordlut.

3:6 MARKBIOLOGI

AllmäntMarkbiologin handlar om livet i marken.En humusrik jord är en levande jord. Enkompostjord kan ju bokstavligen röra sig,helt enkelt därför att en betydande del avmassan är levande substans. Att kompost-jord har ett så rikt liv beror på att de flestamarkorganismer kräver tillgång till växt-eller djurlämningar för sitt uppehälle.

Dessutom erbjuder mullen lämpligmiljö för organiskt liv, nämligen fuktighetoch luft i lagom proportioner. Även min-dre humusrika jordar har ett myllrandeliv, men inte så mångskiftande och rikt.

3:6:1 OLIKA MARKORGANISMERDet är inte meningen att här göra enfullständig genomgång av den skiftandeflora och fauna som finns i marken, utanhär följer endast några axplock.

Daggmaskarna är en synnerligen vik-tig grupp. Deras jordförbättrande arbetekan knappast överskattas. En annangrupp maskar är nematoderna av vilka

3 – MARKLÄRA 14

några är svåra växtskadegörare. Slutligenfinns den stora gruppen mikroorganis-mer, av vilka tre undergrupper berörsnedan, nämligen alger, svampar och bakterier.

3:6:1:1 DaggmaskarDaggmaskarna spelar en mycket stor rolli marken. De är beroende av jordens pH-värde. Detta får inte vara för lågt. I enneutral jord trivs maskarna bäst. Demåste dessutom ha god tillgång på löv,visset gräs, skörderester och liknande.Maskarnas stora nytta består av att demed sina gångar skapar luftkanaler imarken. Vid regn verkar dess kanalersom ”stuprör” ned till dräneringen.

Av störst betydelse är detta på täta jor-dar. De sönderdelar i sin matsmältnings-kanal det råa organiska materialet, vilketgynnar mikroorganismernas fortsattanedbrytning av detta. Maskarna bidrardärmed till frigörandet av tillgängligväxtnäring. Det drar ner löv ochliknande material från markytan till dju-pare skikt. Detta medför en ombland-ning av jorden även på sådana ytor sominte kan bearbetas med redskap t.ex.gräsbacke. I synnerhet den stora dagg-masken (lat. Lumbricus terrestris) häm-tar aktivt förna material ovanpå marky-tan och kan helt renplocka en cirkelytamed 20 cm radie runt hålets mynning.Löv och gräs som samlats under nattensitter ofta som en propp i hålet.

Antalet maskar kan bli mycket stort ien jord där de trivs, ca 100 maskar perm2 . Daggmasken är alltså en mycketgod humusbildare. Vid Sveriges Lant-bruksuniversitet har man studerat dagg-maskarnas arbete. Man konstaterade dåatt maskarna på ett hektar åkermarktransporterar stora jordmängder. Det rörsig om 5–20 ton jord (torrsubstans) sommaskarna lämnar på ytan som ”maskhö-gar”. Minst lika mycket material ansesbli nedfört under jord. I specialfall kanmaskarna anses skadliga eller störande.

Det gäller platser där man ställer extremakrav på att ytan skall vara slät, t.ex. engolfgreen. Där är ”maskhögarna” inteönskvärda.

3:6:1:2 NematoderNematoder är en grupp maskar som istorlek kan vara svåra att urskilja. Mångaav de olika arterna lever av dött materialoch ”gör aldrig något väsen av sig”. Detär den växtparasitära gruppen som låtertala om sig, dvs. den som lever på eller iannan levande organism och tar näringfrån denna.

3:6:2 MIKROORGANISMER I ett ekosystem som fungerar väl krävsett samarbete mellan många olika orga-nismer. Detta beror på att många växteroch djur är specialiserade. För att allanödvändiga processer skall ske måstedärför organismsamhället vara rikt ochvarierat. En nyckelroll i detta samman-hang spelar mikroorganismer av olikaslag, t.ex. alger, svampar och bakterier.Den stora variationen inom denna gruppgör att de passar in på de mest skildaställen i systemet. Deras snabba för-ökning gör att de på gott och ont snabbtanpassar sig till nya situationer beträf-fande näringstillgång m.m.

3:6:2:1 AlgerAlger utgör en mindre grupp i dettasammanhang. På fuktiga platser finnerman ofta överdrag av gröna alger på jord,krukor, sandbäddar m.m. Då de är bero-ende av ljus håller de sig ytligt. En delhar förmåga att ta kväve ur luften, vilketvanliga växter inte kan. Algväxt är etttecken på att förhållanden är fuktiga. Dåde frodas kan de täppa igen ytan på jor-den, så att luftutbytet försvåras på t.ex.golfgreen. Om man inte har möjlighetatt minska fuktigheten kan algerna mot-verkas med speciella medel, t.ex. koppar-haltiga preparat.

3 – MARKLÄRA 15

3:6:2:2 SvamparSvampar är en större och viktigare grupporganismer. De trivs utmärkt på jordarmed relativt låga pH-värden och fuktigaförhållanden. De är därför mycket tal-rika i många skogsjordar. En del svamparbildar från sitt mycel de vackra frukt-kroppar som man finner i skogarna påeftersommaren och hösten. De flestasvampar är saprofyter, dvs. lever av döttorganiskt material. Specialiseringen kanvara långt driven. Vissa arter lever t.ex.av cellulosa, andra av lignin. Genomsvamparnas nedbrytning omvandlas detorganiska material som ständigt tillförsjorden. Detta kan komma i form avblad, visset gräs m.m.

Även torv, halm o. dyl. som av män-niskan tillförs som jordförbättringomsätts av bl.a. svampar. På detta sättåterförs den i de döda växtdelarna bund-na näringen till biologiskt aktiv form.

För många högre växter (gräs, örter,träd) spelar svampar en alldeles speciell roll.

Många träd växer inte särskilt bra påjordar där vissa svampar saknas. Dessasvampar lever i symbios med träden.Symbiosen innebär ett ömsesidigtutnyttjande.

Om symbios är ett ömsesidigt utnytt-jande är parasitism i stället ensidigt.Åtskilliga svampar är parasiter men deflesta av dessa är inte direkt knutna tilljorden. Några, bl.a. ett par av de svårasteparasitsvamparna, är emellertid jord-bundna. Detta är betydelsefullt att vetadå det gäller lämpliga motåtgärder.

3:6:2:3 BakterierBakterier är en tredje stor grupp avmikroorganismer i jorden. I motsats tillsvamparna gynnas bakterier överlag avpH-värden kring 7,0. I odlingsjordarmed god kalkhalt och som inte är förmullfattiga är därför bakterielivet rikt.Även bland bakterier finns parasitäraarter, men av jordbakterierna är huvud-delen ”nyttiga” organismer. De flestaarbetar med nedbrytning av organisktspill, som skörderester, löv och gräsklipp.Härvid samarbetar de med svampar ochäven med daggmaskar och andra djur.Den avslutande fasen, ned till de enklastebeståndsdelarna, sköts huvudsakligen avbakterier. Förmultning kräver tillgång påsyre. För att förmultningen skall gåsnabbt måste därför jorden vara porös ochluftig. Vidare krävs värme, fuktighet och

3 – MARKLÄRA 16

god näringstillgång. Lättillgängligt kvävesamt vissa mikronäringsämnen är ocksåväsentliga för att få snabb förökning ochtillväxt av bakterierna.

När jorden är så kompakt att syre intekan tränga ned övertar andra typer avbakterier omvandlingen. Det kallas dåförruttnelse och är en illaluktande pro-cess, exempelvis black layer. Detta ärogynnsamt och leder till sämre slutpro-dukter som kan vara till skada för växten.Som nämnts hade en del alger förmågaatt använda luftkväve. Denna förmågahar också en hel del bakterier.

Ett flertal kvävesamlande bakterierlever emellertid inte fritt utan har slagitsig samman med högre växter i en sym-bios. Bakterien samlar kväve och får iutbyte det kolhydrat (socker) den intesjälv kan producera.

Då biologiskt material som löv ochdöda bakterier bryts ned kommer dess

kväveinnehåll ut i marken i form avammoniak (NH4+). Denna kväveform ärinte lämplig för växterna utan de måsteha kvävet i form av ammoniumjoner(NH4+) eller nitratjoner (NO3-).Omvandlingen till NH4+ sker rentkemiskt i jorden, medan steget frånNH4+ till N03- är en biologisk-kemiskprocess. Två bakterier behövs för att helaomvandlingen skall ske. Den ena bakte-rien omvandlar NH4+ till nitrit. Detta ären växtgiftig förening som inte får finnasi nämnvärda mängder i jorden. Den bil-dade nitriten förs emellertid av bakterienummer två vidare till nitrat, vilken ären begärlig kvävekälla för växterna. l mullrika eller starkt naturgödslade jordarkan på detta sätt produceras så mycketnitrat att gödsling med andra kvävehalti-ga medel är onödig eller till och medolämplig.

3 – MARKLÄRA 17

3:6:2:4 Reglering av mikrolivetI och med att människan börjar användajorden förändrar hon den biologiskabalans som fanns tidigare. En ny balansinställer sig. Detta behöver inte uppfattasså att det har skett ett skadligt ingrepp inaturen, endast att den har förändrats.Om man vill anlägga en gräsmatta på enplats som är både blöt och sur dräneraroch kalkar man jorden. Därvid missgyn-nas det mikroliv som tidigare trivdes medfukt och låga pH-värden. Ett nytt samhälleväxer fram med växter som har större kravpå luft och ett högre pH-värde.

3:6:3 KALKNINGKalk neutraliserar vätejonerna. Genomförbrukning av H+, minskas deras kon-centration = pH-höjning. Med kemiskabeteckningar kan det beskrivas med föl-jande formel;Ca0 + 2N+ = Ca2+ + H20

eller i ord: en kalciumoxid (=bränd kalk)bildar tillsammans med två vätejoner enkalciumjon och en vattenmolekyl. Demedel som uppfyller de ställda kraven ärganska få.

Gemensamt är att de innehåller kal-cium, som kan driva ut vätet från kolloi-derna.

Alla kalciumföreningar duger emeller-

tid inte, då endast en del har förmåga attäven neutralisera H+. Skilj på växtnä-ringsämnet kalcium (Ca) och kalk.

3:7 JORDPACKNING

AllmäntJordpackning uppkommer genom attjordpartiklarna pressas samman till entätare massa som medför att luftporernasvolym minskar. Tunga jordar med ettvatteninnehåll nära fältkapaciteten(= den mängd vatten en jord har efterdet att det fria vattnet runnit av – detstora porerna är luftfyllda och de småvattenfyllda) är benägna för jordpack-ning. Rena sandjordar med enkelkorn-struktur där fraktionen innehåller parti-klar som passar in och täpper till porut-rymmet har också visat sig benägna förjordpackning. Detta har visat sig före-komma på dåliga sandgreener.

Jordpackningens effekt behöver intevisa sig på en gång. Jordpackning undermycket gynnsamma tillväxtförhållandenbehöver inte visa någon försämring förränandra stressfaktorer uppkommer, t.ex.hög värme, torka m.m.

Jordpackningen påverkar tillväxtennegativt genom att markens luftombyteminskas.

3 – MARKLÄRA 18

MULLHALT

Jordart Mullfattig Mullhaltig Mullrik

Sand 3 5 12Mo 5 8 15Lättlera 10 15 23Mellanlera 15 23 25Styv lera 20 25 30Jordar med> 15% mull – – 25–60

För att höja pH-värdet ungefär I enhet fordras mängder Ca0 räknat i kg per 100 m2.

3:7:1 ROTTILLVÄXTJordpackning medför en ökad rottillväxtnära jordytan medan tillväxten på djupetminskar. Med ytliga rötter minskar plan-tans förmåga till upptagning av vattenoch näring. Det medför att man måstevattna mindre per gång och oftare. Detresulterar i dåligt utnyttjande av värde-fullt bevattningsvatten. I försök har mannoterat att porositeten inuti roten visarpå en ökning när jordpackningen ökade.

Denna ökning av porositet i rotenhjälper plantan att överleva i miljöför-hållanden med låg syrenivå, samtidigtsom den bryter ned sin egen cellvävnad.Detta hjälper alltså bara plantan att över-leva en kort tid, under en längre periodmed dåliga växtförhållanden.

3:7:2 SKOTTILLVÄXTJordpackningens inverkan på skottillväxtvisar sig genom sämre kvalitet och färreantal skott, minskad rhizomutvecklingoch mindre mängd gräsklipp. Dessa fak-torer är förståeliga eftersom minskadnärings- och vattenupptagning står i för-hållande till försämrad rotutbredning.

Den minskade skottillväxten är endirekt följd av en minskad fotosyntes ochförökningsproduktion hos gräsplantan.Bladtillväxt kan minska med 70%.Näringsupptagningen minskar ocksåmed ökad jordpackning enligt följande (ifallande skala): K > N > P > Ca > Mg.

Vid undersökning hos ängsgröe (Poapratensis) minskade avdunstningen (eva-potranspirationen) samtidigt som plan-tans utnyttjande av vatten ökade.

Att avdunstningen minskade beroddepå att klyvöppningarna var mer stängda,vilket var ett resultat av en lägre jordfuk-tighet och plantans ej så goda tillgång påvatten. En planta i goda förhållanden harmed en god rottillväxt och utbredningen högre avdunstning.

Den har klyvöppningen öppen underkritiska perioder för att kunna kyla nedplantan. Dessa plantor i goda förhållan-

den hade en bladtemperatur som var ca 4grader C lägre än en planta i packad jord.Det medför att plantorna i packad jord ärmer känsliga för extrema temperaturer.

De ogynnsamma effekterna av jord-packning på grästillväxten håller i längreoch är svåra. Därför är det viktigt att lin-dra jordpackningen så fort som möjligtefter det att man sett tendenser till detta.

3:7:3 ÅTGÄRDER MOT JORDPACKNINGHålpipning är en bra metod för att lin-dra jordpackningen i ytskiktet.

Det är viktigt att man tränger igenomden packade zonen nere i jorden så attden ej blir kvar och på så vis hindrar till-växt och utveckling.

Stickluftning förbättrar vattnets för-måga att tränga ner i jorden men är intealls lika effektiv som hålpipluftning närdet gäller att förbättra den låga halten avsyre i jorden. Syret är livsnödvändigt förrötterna.

Verti-drain är en bra maskin för djup-luftning om man vill gå ned på djupet.Den är lika effektiv som hålluftning mengår dessutom ner på en djupare nivå dären packningszon kan ha bildats av mångaårs trafik av maskiner och golfspelare.

Att utföra en rejäl djupluftning somfår stå öppen över vintern och som sedantjälen kan få möjlighet att spränga sön-der, är en god åtgärd. Det får till följd attrötterna sedan på våren kan hitta nyavägar liksom dräneringsvattnet. Dessut-om får markluften mycket större möjlig-het att cirkulera, vilket i sin tur är gynn-samt för mikrolivet och dess processer.

Av jordpackningen bildas en pack-ningssula nere i markprofilen.

Den har till följd att varken rötternaeller vattnet tränger igenom, luften kanockså ha svårt att ta sig igenom. Det bliristället som ett skikt där vatten kommeratt bli ståendes i en syrefattig miljö. Detblir en miljö där inget levande materialkan överleva.

3 – MARKLÄRA 19

Detta gäller främst gamla lergreenermen kan även komma ifråga på sand-greener, som har en fraktionskurva somgör att partiklarna täpper till porut-rymmena. På dessa sandgreener kanbehovet av luftning vara väl så behövligtsom på lergreener.

3:8 TORV

HumifieringsgradSom ett mått på nedbrytningsgradenutarbetade svensken von Post nedanstå-ende skala över humifieringsgraden hos

torv. Man tar ett torvprov i handen ochkramar det hårt. Det vatten och deneventuella torvmassa som pressas utmellan fingrarna studeras, liksom press-resten i handen.

Ljus torv är låghumifierad. De grovaporernas andel är stor. Den vattenhål-lande förmågan är mindre än i mörkaretorv men vattnet är löst bundet.

Mörk torv är mer humifierad. De småporernas andel är större och en hel delvatten är hårt bundet. Den har högrenäringshållande förmåga än den ljusatorven.

3 – MARKLÄRA 20

Humifierings- Pressvattnets Mängd ut- Påvisbaragrad färg och utpressad plantrester(Ni, H2 osv.) beskaffenhet torvmassa i handen

1 Klart, inget lättfärglöst

2 Gulbrunt inget lätt

3 Brunt inget lätt

4 Mörkt inget lättbrunt

5 Mörkt något delvisgrumligt

6 Mörkt 1/3 delvisgrumligt

7 Mycket 1/2 delvisgrumligt

8 Mycket 2/3 nästangrumligt ingenting

9 Dyaktig nästan allt nästaningenting

10 Dyaktigt allt ingenting

3 – MARKLÄRA 21