Om att ge våra barn ett rikt och levande språk

”MED SPRÅKET FRAMFÖR SIG”ETT PROJEKT I HALLAND OCH VÄSTERBOTTEN

Text: Mymmel Blomberg, Christina JohnstoneFoto: Mymmel Blomberg, Christina JohnstoneIllustrationer: ©Eva ErikssonForm: Mymmel BlombergTryck: Trydells tryckeri, Laholm 2007

Det finns forskning som säger att vi ägnar alldeles för lite tid åt att prata med våra barn och det tycker jag är skrämmande. Jag vill vara med och stämma i bäcken. Många tror att språket kommer av sig själv men det gör det inte. Jag vill genom mina cirklar visa hur viktigt det är att rimma, ramsa, sjunga och prata med sina barn.

Evy Olsson, bibliotekarie Vessigebro

”

FÖRORD

Våra barn är det viktigaste och mest värdefulla vi har och känslan då det lilla barnet ger oss sitt första leende är oerhörd. Att kommunicera med sitt barn är förstås viktigt på flera sätt, och vi kan inte börja tidigt nog. Redan då barnet växer i magen sjunger och pratar vi gärna med den ofödda, och direkt efter födelsen börjar barnet sin resa till att bli en kommunicerande människa!I projektet Med språket framför sig har vi velat inspirera föräldrar till de yngsta barnen att sjunga, rimma och ramsa, prata med och läsa för sina barn. Och att visa på den skatt av böcker och annat material som finns på våra bibliotek. Vi hoppas att denna skrift ska inspirera dig som arbetar på barnavårdscentral, öppna förskolan, bibliotek, är cirkelledare eller förälder. Detta är ett sätt att arbeta med barns språkutveckling och är inte uttömmande på något sätt, men vi tror att det är viktigt att börja tidigt och därigenom ge barnet en bra start på språkets härliga svindlande väg!Vi som medverkat i projektet är Länsbiblioteket i Västerbotten, Regionbibliotek Halland, barnhälsovården i Västerbotten och Halland, studieförbunden ABF (Arbetarnas Bildningsförbund) och SV (Studieförbundet Vuxenskolan) i Västerbotten och Halland samt En bok för alla. Projektet har fått ekonomiskt stöd av Statens kulturråd.

Projektgruppen

INNEHÅLL

5 Med språket framför sig: vad, varför, hur och vilka12 Fortbildningsdagar 13 Rim och ramsor Gertrud Widerberg14 Babybokprat Annette Kohkoinen15 Lyssna och berätta Kerstin Lindgren17 Barns språkutveckling Susanna Ekström18 Sång, rytm och ramsor Clas Rosvall20 Himmel och Pannkaka Mymmel Blomberg 21 Från ”babytalk” till sagostund 22 Samarbetet mellan BVC och bibliotek24 Språkväskan25 Språkväskan på BVC27 Tankar kring språkväskan30 Språkväskans innehåll35 Väskutdelning till BVC och bibliotek37 Med Lucas på BVC40 Loke kan själv41 Sångpåsen42 Studiecirklar43 Med språket framför sig (Hyltebruk)45 Med språket framför sig (Vessigebro)47 Babyrytmik 49 Nätverk för stor och liten 51 BVC-träff på biblioteket54 Härifrån kommer innehållet i väskan55 Till sist

MED SPRÅKET FRAMFÖR SIG

Vad?

”Med språket framför sig” är ett projekt som drevs i Halland och Västerbotten 2005–2007. Projektet syftade till att ta fram material och metoder som stimulerade språkutvecklingen hos de riktigt små barnen. Visionen med projektet var att skapa en medvetenhet hos föräldrar om vikten av barns språkutveckling – ge såväl information som metoder för att främja barns språkutveckling redan från spädbarnsåren och dessutom visa på den betydelse föräldrarna själva har i sammanhanget.

Varför?

När Barnens första bok kom ut 1989 genomförde En bok för alla ett samarbete med barnhälsovården och biblioteken i de tre Västmanlandskommunerna Köping, Arboga och Kungsör. Då sattes fokus på det unika tillfälle alla föräldrar har, att redan under barnets första levnadsår stimulera språkutvecklingen med hjälp av dikter, rim, ramsor och prat om bilder i böcker. – Barnens första bok var inte enbart en bro till tidigare släktleds barnkultur, berättar Gunnar Klaesson på En bok för alla, utan skulle också ge barnen en förberedelse för kommande uppgifter i livet som att lära sig läsa och skriva.Barnens första bok blev en succé. Under 1990–talet köpte allt fler kommuner, landsting och regioner boken och förmedlade den till föräldrar med nyfödda barn. De årliga upplagorna

ligger mellan 50–70.000 exemplar vilket betyder att mer än varannan nyfödd idag

får boken. – Men denna utbredning av boken

tycks inte i samma mån påverkat barns läsfärdighet inför skolstarten, påpekar Gunnar.

Fortfarande har ungefär en fjärdedel av barnen problem med läsinlärning, vilket påverkar

de flesta av dem negativt genom hela skoltiden. – På En bok för alla väckte detta frågor, fortsätter han.

Hur kan man mer målinriktat skapa medvetenhet hos nyblivna föräldrar om deras betydelse för barnens förmåga att hantera språket? Idén till projektet Med språket framför sig föddes.Barnhälsovården och kommunbiblioteken var självklara samarbetspartners för En bok för alla. Även studieförbunden ABF (Arbetarnas bildningsförbund) och SV (Studieförbundet Vuxenskolan) sågs som betydelsefulla.– Dels har dessa genom sin sociala förankring goda möjligheter att nå föräldrar med kort skolutbildning, förtydligar Gunnar. Dels arbetar de med en pedagogik som passar denna föräldrakategori.– Vi kontaktade därför våra ombud inom SV och ABF i Hallands län och Västerbotten, som båda hade bra samarbete med region– respektive länsbibliotek. Biblioteken hade i sin tur förbindelser med barnhälsovården, så ett samarbete kunde komma till stånd. Att två så olika län medverkar kan tillföra ett bredare spektrum av erfarenheter.

Hur?

Arbetet drog igång. Representanter från biblioteken och studie–förbunden i de båda länen samt representanter för En bok för alla, skrev tillsammans en projektansökan. Målet var att genomföra utbildning för BVC–personal, bibliotekspersonal och cirkelledare. Dessa skulle sedan i sin tur medvetandegöra föräldrar om vikten av att läsa, sjunga och ramsa för sina barn. Allt för att främja barns språkutveckling redan från spädbarnsåren. Hösten 2004 samlades man på Bok– och biblioteksmässan i Göteborg för att skriva under projektansökan som sedan skickades till Statens kulturråd. – Beskedet att vi fått pengar kom i december 2004. Vi fick först höra det på Dagens Eko! berättar Maria Ehde Andersson, Regionbibliotek Halland. Nu kunde arbetet dra igång. Våren 2005 ägnades åt planering. Hur skulle allt läggas upp? Vad behövdes? Vilka skulle delta? Hur skulle man nå dem man ville nå?Fortbildningsdagar i Halland och Västerbotten blev första steget på vägen. Här möttes BVC–personal, bibliotekspersonal och anställda vid ABF och Studieförbundet Vuxenskolan. Vid dessa dagar i Halland kunde man anmäla sig till en inspira–tionsdag på Katrinebergs folkhögskola. Olika föreläsare delade där med sig av sina kunskaper och erfarenheter när det gäller att stimulera barns språkutveckling.Så kom språkväskan in i bilden! En väska fylld med olika ting som inspirerar till tal, sång, ramsor, funderingar, högläsning och lek, allt för att stimulera språket.– Vi hade många roliga och intressanta diskussioner kring väskan, menar Maria Ehde Andersson.

Tanken med väskan var att ta fram ett material som kunde användas av BVC– och bibliotekspersonal. Genom att använda sig av väskan kan man visa föräldrar hur viktiga de är och hur lätt det är att uppmuntra och utveckla de små barnens språk. Språkväskan finns idag på samtliga barnavårdscentraler i Halland och Västerbotten samt på de större biblioteken. – När det gäller innehållet i väskan tänkte vi först bara på böcker. Men tack vare att alla vi som var inblandade i projektet hade olika erfarenheter så utvecklades och utökades innehållet. BVC ville till exempel ha en nalle med vilken man kunde jobba på olika sätt. Nallen med sin sovpåse och kudde syddes av invandrarkvinnor i Halmstad i ABF:s projekt Tusenskönan.Våren 2006 delades väskor ut till samtliga BVC och de större biblioteken i alla kommuner i Halland och Västerbotten.Utdelningen skedde på bibliotek och bibliotekarierna kunde då samtidigt kunde visa på allt material som finns på biblioteken. BVC–personalen kunde bekanta sig med Äppelhyllorna med material för funktionshindrade, bland annat taktila böcker och Daisymaterial.På hösten samma år drog studiecirklar för föräldrar och barn igång. Tanken är att dessa ska fortsätta och utökas. – Samarbetet mellan oss olika aktörer har varit oerhört viktigt. Vi har sett saker från olika håll och det har berikat vårt arbete, avslutar Maria Ehde Andersson.

Vilka?

Projektgruppen har bestått av representanter för de medverkande organisationerna och institutionerna: BVC, biblioteken, En bok för alla och studieförbunden ABF och Vuxenskolan.Här möter du oss:

Halland: Eli By Nilsson, Studieförbundet Vuxenskolan, Maria Ehde Andersson, Regionbiblioteket, Kristina Norrman, ABF, Gerd Almqvist Tangen, BVC.

Västerbotten: Katharina Eriksson, ABF, Gunilla Brinck, Länsbiblioteket, Eva Nordlinder, Länsbiblioteket, Åsa Arvidsson, BVC.

Gunnar Klaesson En bok för alla

Maria Carlsson En bok för alla

FORTBILDNINGSDAGAR

För att kunna samarbeta måste man mötas. Första tillfället för alla att mötas blev under fortbildningsdagar, dels i Västerbotten, dels i Halland. BVC–sköterskor, barnbibliotekarier och representanter från olika studieförbund bjöds in till dessa dagar.Projektet ”Med språket framför sig” presenterades, tankar och idéer lades fram. Alla som bjöds in arbetade redan med barns språkutveckling men nu handlade det om hur alla skulle kunna samverka för att nå längre.I Halland lades presentationen till två särskilda fortbildningsdagar, en i Varberg för norra länsdelen och en i Halmstad för södra länsdelen, för att samtliga BVC i länet skulle ha möjlighet att delta.I Västerbotten lade man istället två dagar direkt efter varandra med övernattning. På så sätt fick man, utöver programmet, tid för egna samtal kring språk, barn och böcker. Även här var alla BVC representerade.På fortbildningsdagarna i båda länen fanns också bokbord, med såväl barnböcker som böcker för vuxna från En bok för alla.Ett flertal föreläsare bjöd på lust och inspiration och visade på sätt att gå vidare. Gertrud Widerberg pratade om vikten av ramsor, Susanna Ekström talade om barns språkutveckling, Annette Kohkoinen förmedlade sina erfarenheter av babybokprat och Kerstin Lindgren förmedlade glädjen i att lyssna och berätta.Efter föreläsningarna möttes deltagarna i olika grupper utifrån geografiskt område. Nu kunde BVC–personal och bibliotekarier fundera på vilket sätt de kunde samarbeta i framtiden.

De övervägande po-sitiva synpunkterna från dagarna var att personal från BVC, biblioteken och studieförbunden fick chansen att mötas ansikte mot ansikte.

”

Rim och ramsor Gertrud Widerberg

Gertrud Widerberg är bland annat redaktör för antologierna Barnens ramsbok och Barnens versbok, båda utgivna av En bok för alla. Vid fortbildningsdagen i Varberg beskrev och tydliggjorde hon vilken betydelse rim och ramsor har för barnens språkutveckling. Samtidigt som Gertrud berättade om sitt arbete, gav hon publiken möjlighet att själv rimma och ramsa. Hennes ramsor kändes igen. Även om man tror att man glömt det mesta, ligger de under ytan och går att plocka upp igen. Gertrud menade att rams–skatten är en outsinlig källa att ösa ur. – Alla barn har ett behov av att rimma och ramsa på samma självklara sätt som att gunga eller hoppa hage. Och ramsor är inte bara roliga utan också nyttiga. Rimmande och ramsande barn har lättare att lära sig läsa och skriva. Enligt Gertrud finns undersökningar som visar på detta. Vill man få tips på ramsor, eller bli påmind om de ramsor man själv kunde när man var barn, finns det mycket matnyttigt i Barnens ramsbok.

Babybokprat på biblioteketAnnette Kohkoinen

Annette Kohkoinen arbetar på länsbiblioteket i Umeå med läsfrämjande verksamhet och litteraturpedagogik. På fortbildningsdagarna i Västerbotten berättade hon för personal från BVC och bibliotek om babybokprat.Annette har jobbat med babybokprat i Umeå sedan 2004. Bebisarna i hennes grupper brukar vara mellan fyra och nio månader.– Målsättningen med babybokprat är att väcka läslust, säger Annette entusiastiskt. Jag försöker visa att en bok är något spännande och något som ökar fantasin. På babybokstunden får bebisarna lära sig lyssna, vilket också är bra för talförmågan. Annette påpekar att hon brukar ha slutna grupper med barn och föräldrar. Genom att

det är samma barn som återkommer kan hon också se barnens utveckling tydligt. – Vi brukar alltid börja med lugn musik när barnen kommer. Jag försöker också lägga babybokpratet på tider då biblioteket är stängt.Annette berättar att hon själv började med att läsa Små barns språkutveckling, av Ragnhild Söderberg och Läsa högt av Mem Fox. Båda dessa lyfter fram vikten av att använda böcker med starka färger, kontraster och rytm.

– När jag själv väljer böcker brukar det bli bilderböcker, pekböcker och konstböcker, säger hon – dock inga fotoböcker. Jag vill ju att böckerna ska stimulera fantasin.Under en termin brukar bebisar med föräldrar träffas fem till sex gånger. Annette menar att det max ska vara sju till åtta bebisar i varje grupp. Allra helst vill hon också att man ska träffas en gång i veckan. Annette brukar alltid börja och sluta med samma bok. Hon brukar också växla mellan böcker som bebisarna känner igen och helt nya böcker. Mellan böckerna brukar det bli en ramsa eller två.– Man märker att bebisarna blir mer koncentrerade ju fler gånger vi träffats, berättar hon. Föräldrarna intygar också att barnen tycker det här är roligt.– Tänk på att det ska vara både lustfyllt och roligt, säger Annette med en hälsning till dig som vill börja med babybokprat. Ta det lugnt och våga göra på ditt sätt. Ditt sätt är bra!

Man märker att bebisarna blir mer koncentrerade ju fler gånger vi träffats.

”Glädjen i att lyssna och berättaKerstin Lindgren

Kerstin Lindgren, lärare och metodiklektor talade vid fortbild–ningsdagarna i Västerbotten om ”glädjen i att lyssna och berätta”.Hon blandade exempel ur sin egen erfarenhet och fatabur med mer teoretiska resonemang om berättelsens betydelse för människans språk och tänkande. Hon ställde stora filosofiska frågor som: när blir vi människa? När kommer språket till oss och när börjar tänkandet? Vad kommer först?

”Sagor och be–rättelser behövs för att beskriva och bearbeta en verklighet och så småningom förstå den.

– Barn behöver sånger och ramsor, gärna berättande sånger, menar hon. I den talade berättelsen finns också sången och rytmen i språkets tonfall. Därför är det önskvärt att barn får möta berättelser tidigt. Det gäller att starta direkt när barnet föds och börja berätta. – Gå omkring och visa barnet omgivningen och berätta in barnet i ett sammanhang.Högläsningens betydelse poängterades också – utan lyssnande inget läsande. Varför vill barn höra samma saga om och om igen? Enligt Kerstin Lindgren finns det flera förklaringar. Det är en så stark känsla när man inser varje ords semantiska innehåll (panna–panna). Många forskare menar att det är engagemanget – förtjusningen – fascinationen som är det väsentliga för barn när de lyssnar på en berättelse! Fantasin bidrar med bilder och de inre bilderna behövs sedan för tal och skrift. Fantiserandet – det nya berättandet – är en nödvändighet för språkutvecklingen.Sagor och berättelser behövs för att beskriva och bearbeta en verklighet och så småningom förstå den. – Vi måste fabulera mera. Det är en konst att som vuxen lyssna sig in hos ett barn och berätta vad man ser att barnet undrar över eller tänker. Berättelsen bjuder på språket och skapar kommunikation.

Barns språkutveckling Susanna Ekström

Susanna Ekström, universitetsadjunkt och litteraturpedagog vid Lärarhögskolan i Stockholm höll i Halmstad en föreläsning om barns språkutveckling. Hon redogjorde för hur språket utvecklas hos barnet de första åren.Redan när barnet ligger i mammas mage uppfattar det prat och sång från mamman och kan senare känna igen dessa ljud. Mellan ett och tre års ålder finns olika språkutvecklingsfaser då substantiv, verb och ”funktionsord” (prepositioner, hjälpverb etc) övas in. Kring tre–års åldern är det grundläggande ordförrådet lagt. Det grundläggande ordförrådet leder till den grundläggande samtalsfärdigheten.Att tala lär man sig genom att tala. Därför är dialogen viktig. En dialog består av att prata med, och inte minst lyssna på barnets gester och tal.Susanna betonade lekens betydelse för lärandet och tryckte på barns behov av vuxenkontakt. – Tala alltid ansikte mot ansikte (ca 20 cm avstånd mellan), låt tal och handling följas åt, klä det lilla barnets upplevelse i ord, stimulera det lilla barnet att använda sina sinnen (titta, känna, lyssna, smaka, var några av de tips Susanna gav.Susanna avslutade genom att rappa en ramsa för barn. Vilket visar att vi kan anpassa rim och ramsor till dagens verklighet, trender och influenser. På så sätt kan språkinlärningen bli än mer lustfylld.

INSPIRATIONSDAG

Tanken med denna dag på Katrinebergs folkhögskola, var att på ett praktiskt sätt inspirera deltagarna att läsa, sjunga, ramsa och måla med de små barnen. Genom att själv prova på olika sätt att stimulera språket känner man sig säkrare i mötet med föräldrar och barn.Denna inspirationsdag gav möjligheter att praktiskt undersöka olika sätt att arbeta med språket. Alla fick smaka på kända och okända ramsor och dessutom hitta på egna för att se att det inte behöver vara så märkvärdigt. Mötet med barnen och kommunikationen är det viktiga och om ramsorna sen inte är exakt som de brukar, spelar ingen roll.

Sång, rytm och ramsor

Clas Rosvall är författare och språkkonstnär och en av inspira–tionskällorna när personal från BVC och bibliotek träffades för att fylla på sin kunskap kring språkutveckling.– Inget ord är för lätt, för svårt eller för tramsigt att lära sig menar, Clas och slår an ett ackord på sin gitarr. Att sätta ihop fakta med fantasi handlar om att kunskapa. Och det kan alla. Så sjunger han ett potpurri av kända barnvisor – alla till melodin Imse Vimse spindel.Det här är en eftermiddag där var och en får släppa fantasin fri och gemensamt kunskapa fram nya texter till kända melodier. Med

När man arbetar med barn är det viktigt att man synliggör alla.

”

hjälp av Clas får varje deltagare möjlighet att förnya sin egen barnviserepertoar samtidigt som man lär sig enkla knep hur man kan arbeta med språk och musik tillsammans med barn. – Att kunskapa engagerar alla som är med, intygar Clas. När man arbetar med barn är det viktigt att man synliggör alla. Det kan man exempelvis göra med Lilla snigel... – Vad heter du?– Lena– Ok. Lilla Lena akta dig, akta dig, akta dig....– Man kan också be barnen fundera över vilka andra djur som måste akta sig och vad denna ska akta sig för, fortsätter Clas. Vi tar myran. Då blir det såhär; Lilla myra akta dig, akta dig, akta dig Lilla myra akta dig, Annars trampar Lena sönder digClas berättar att det här sättet att skriva om sånger kallas för att travestera och görs alltid systematiskt. – Likadant kan man göra med alla visor, säger Clas. Tar vi Ekorrn satt i granen handlar den om ett djurslag, ett trädslag, en grönsak och en kroppsdel – och sedan sätter ni bara dit barnets namn. Så har ni en ny visa.

Himmel och pannkaka – ord i färg och färg på ord

– Det är sinnligt att arbeta med färg, säger Mymmel Blomberg, lärare och journalist. När man målar får man känna direkt, inte bara arbeta intellektuellt. Mymmel menar att det finns två aspekter av hur färgen leder till språket. Det ena är det sinnliga, det väcker lust, man kan ta på och känna färgen. Den andra utgår från att färg ger ord och tvärtom. Det är ett samspel.En av aktiviteterna på inspirationsdagen, handlade om att arbeta med färger. Mymmel, som ledde denna workshop delade in del–tagarna i fyra grupper, där var och en fick en egen färg att arbeta med. Utifrån denna färg fick de sedan göra både bakgrund och därefter måla olika föremål som innehöll denna färgnyans.Deltagarna fick bara använda sig av färgerna rött, vitt, svart, blått och gult. Med dessa fick de sedan göra så många nyanser de kunde i den grundfärg som gruppen hade blivit tilldelad.– Det är viktigt att göra det här själv som vuxen, poängterar Mymmel. Man måste själv veta hur man skapar de olika färgnyan–serna.– Allt har ju en färg, påpekar Mymmel. Även en grå risig dag har en färg. Vi lever i färg, av färg och på färg.När Mymmel arbetar med barn brukar hon använda en vaxduk som underlag och sedan stora pappersark som hon tejpar fast på bordet så att de inte åker runt på bordet när barnen målar. Eller också golvskyddspapper som hon rullar ut på bordet.Mymmel berättar att hon bara brukar använda en färg i taget

när hon arbetar med små barn. Hon brukar också hålla sig till grundfärgerna; rött, gult och blått. Grönt blandar hon till själv. När hon arbetar med de allra minsta håller hon i barnets finger och hjälper till att stryka ut färgen. – En hand är som en pensel, säger Mymmel. Sedan handlar det hela tiden om att samtala. Sätta ord på det man gör. Det här är inte heller någon kladdlek eftersom det handlar om språket. Därför måste man hela tiden också vara med genom att leda och visa.– Dessutom tar alla inte in genom öronen, fortsätter hon. Vissa av oss lär istället genom att känna.

Från ”babytalk” till sagostund

Under detta pass berättade Maria Ehde Andersson hur hon praktiskt arbetar med en föräldragrupp. – Med hjälp av rörelsesånger fångar jag barnens uppmärksamhet. Då kan föräldrarna med en gång se hur viktigt samspelet mellan motorik, rytmik och språkutveckling är och vilken lust och glädje det ger. Därefter tog Ulrika Thorbjörnsson vid. Hon upptäckte, under sin tid som bibliotekarie i det invandrartäta området Andersberg, att många barn inte kände till sakerna och begreppen som finns med i vanliga sagor och bilderböcker. Ulrika började då att plocka ihop material i fina lådor som hon hade med sig till sagostunderna. Tillsammans med barnen dramatiserade hon sagan med hjälp av föremålen i lådan.Läs mer om Ulrikas arbete på sidan 51.

Alla tar inte in genom öronen, Vissa av oss lär istället genom att känna.”

SAMARBETET MELLAN BVC OCH BIBLIOTEK

Samarbete mellan barnhälsovård och bibliotek är inget nytt. Under årens lopp har det funnits olika sätt att samarbeta framförallt via barnhälsovårdens föräldrautbildning, utdelning av ABC–foldrar och depositioner av böcker på BVC. De senaste åren har neddragningar skett och tidsbrist uppkommit, vilket haft till följd att samarbetet på

vissa håll dragits ner till enbart telefonsamtal om t.ex. hur många foldrar och presentkort som behövdes till BVC från biblioteken.I det sedvanliga BVC–programmet erbjuds föräldrautbildning som består av 6–8 träffar och en av dessa träffar brukar ägnas språk och språkutveckling. Dessa möten ser olika ut. På vissa håll har föräldrarna enbart fått ABC–foldern,

medan andra har erbjudits en träff på biblioteket. Då har bibliotekarien talat

om vikten av att prata, sjunga, rimma och ramsa med sitt barn och visat på olika material som

finns att låna på biblioteket för att stödja barns tidiga språkutveckling. Det har funnits möjlighet att bekanta sig med biblioteket och för en del föräldrar har det inneburit att de för första gången har fått ett eget lånekort. Denna träff har även fungerat som en inkörsport till bibliotekets övriga verksamheter t.ex. babyrytmik, babybokprat och sagostunder.När projektets riktlinjer drogs upp, var målsättningen att fördjupa och förbättra detta samarbete. Det som saknades var utrymme för gemensamma träffar och fortbildning för BVC– och biblioteks–personal.

SPRÅKVÄSKAN

Genom språket får vi kontakt med varandra och kan förstå varandra. Språket är också en grundförutsättning för att vi ska kunna delta aktivt i vårt samhälle. Barnhälsovård,

bibliotek, och studieförbund har som uppgift att på olika sätt inspirera, stötta och hjälpa barn och föräldrar till ett rikt och levande språk. Barns språkfärdigheter utvecklas inte vid en för alla given ålder utan uppträder med ganska stora spridningar. Tidigt i projektet väcktes tanken på en väska fylld med språk– och talstimulerande material. Inspiration till språkväskan kom bland annat från Odense centralbibliotek i Danmark och deras arbete med språkstimulerande material. Efter många och långa diskussioner där alla bidrog med sina tankar, ideer och erfarenheter enades man om innehållet i väskan. Språkväskan innehåller olika saker som kan

användas för att få igång ett samtal med barnet. Sakerna är sådana som de flesta barn kan relatera till, till exempel vanliga barnsånger: Imse vimse spindel. Materialet är baserat på erfarenhet och inte ett standardiserat test.

Språkväskan på BVC

Till BVC kommer i stort sett alla föräldrar och därför har BVC en god uppfattning om föräldrar och barn i det egna området. En stor del av barnhälsovårdens uppgifter handlar om språk och språkutveckling, tal och talutveckling. Redan när barnet är 3–4 månader ställer BVC–sköterskorna frågor om barnet börjat kommunicera. – Vad som saknades var ett lättillgängligt språkstimulerande material, säger Gerd Almqvist–Tangen, sjuksköterska och samordnare av barnhälsovården i Halland.– Vi tänkte oss ett material som hos föräldrarna kunde väcka lusten till språket, som kunde väcka lusten att sjunga, läsa, ramsa och spela spel.Många barn idag är väldigt verbala och pratar mycket men de vet inte vad orden betyder eller förstår vanliga uppmaningar, till exempel: ”lägg nallen på sängen”. Detta menar Gerd Almqvist–Tangen. – Det är en stor skillnad mellan begreppen ”att ha ett tal” och ”att prata på”, mellan ”att kunna kommunicera” och ”att ha ett språk”.BVC gav sig i kast med detta projekt delvis för att fördjupa och förbättra samarbetet mellan BVC och biblioteken. Men även för att förnya den egna kunskapen om språkets betydelse. – En av de stora vinsterna med projektet har varit att vi från BVC har fått kunskap om de språkstimulerande material, till exempel Äppelhyllan som finns på biblioteken och de språkstimulerande material som bibliotekarierna använder. Här har jag mött massor

Vad som saknades var ett lättillgängligt språkstimulerande material.”

av barn och så har denna skatt på biblioteken funnits!Redan från början var Gerd klar över att språkväskan skulle vara en skattkista. I den skulle finnas verktyg till ett språk. Där skulle finnas inte bara böcker utan även annat som kunde stimulera språket och talet. – Barnets språkbank finns där vid tre–fyraårsåldern. Därefter kan man fylla på med ord men själva språkmönstret är på plats.På BVC finns ett standardiserat material vid språktest av barn vid tre och fyra års ålder. Många barn skickas vidare till logoped; inte så mycket på grund av uttalet, ofta gäller remissen språkförbistring. – BVC–sköterskorna använder språkväskan som inkörsport och därefter kan de plocka fram sitt standardiserade material. Språkväskan ska kännas igen och vara lustfylld.Ett av syftena vid utdelningen av språkväskan var därför att bibliotekspersonal och BVC–personal skulle få träffas, att de som arbetade inom samma geografiska område fick mötas. På så sätt kunde nya idéer uppstå.– På vissa ställen har ett bättre samarbete uppnåtts. Andra väntar, ser och lär.Att två län har arbetat med samma projekt har varit fascinerande, tycker Gerd.–På grund av avståndet mellan länen har vi inte kunnat samarbeta men vi har arbetat samtidigt. Vi har kunnat ge varandra dragkraft – ”vi tänker göra så här” – ”jaså gjorde ni så”. Detta har varit inspirerande!

Här har jag mött massor av barn och så har denna skatt på biblioteken funnits!

”

Tankar kring språkväskan

Att språkväskan blivit en sådan succé beror på alla de krafter som arbetat tillsammans. Det menar Maria Ehde Andersson, Regionbibliotek Halland.– Vi som inte är medicinskt skolade har fått förklarat varför vissa saker funkar och andra inte. Vi har fått fakta kring vad som är språkutvecklande. Diskussionerna var många kring vad som skulle vara med i väskan. Allt fick inte plats och till allt fanns inte pengar. Att det skulle vara en väska stod klart redan från början. Och att den skulle vara hållbar och tuff. – Vi ville att den skulle väcka nyfikenhet och ge lust att öppna den.Att hitta en lämplig väska visade sig vara svårarare än väntat. Tanken var först att man skulle trycka en egen bild på väskan men detta ställde sig för dyrt. – Men så dök Pippiväskan upp och innehållet är ju trots allt det viktigaste.Därefter vidtog arbetet att införskaffa det man kommit överens om att fylla väskorna med. – Nallen var BVC:s ide och den är jättebra att sätta igång ett samtal med. Nallen – som sover på ena sidan och är vaken om man vänder på den – fick en sovpåse och en kudde. Ansiktet broderades för att vara barnsäkert.Idén till den stimulerande och lustfyllda sångpåsen kom från

barnbibliotekarier som håller i BVC–träffar på biblioteket.– Jag ser sångpåsen som väldigt stimulerande och väldigt lustfylld, säger Maria Edhe Andersson.Ett flertal böcker finns förstås i väskan. En av dem är Barnens första bok, utgiven av En bok för alla. Här finns visor, ramsor och berättelser. Boken delas ut till alla nyfödda i de flesta kommuner i Västerbotten och Halland och får hämtas på biblioteket. BVC–sköterskorna, som möter i stort sett alla föräldrar, kan ställa frågan till dem om de har hämtat boken på biblioteket. – Själv har jag genom allas vårt samarbete blivit så observant på olika saker i olika böcker. Sånt som jag inte tänkt på tidigare. Men samtidigt får ju inte nyttoaspekten helt ta över. Bland böckerna finns också Knacka på! av Anna–Clara Tidholm.– Det är verkligen en nutida klassiker. Den är spännande i all sin enkelhet och där finns mycket att prata om.Väskorna i Halland och Västerbotten skiljer sig åt såtillvida att Halland har ett spel – Castors grejer – i sina väskor. Syftet med spelet var att ha något för de äldre barnen. BVC–sköterskan kan använda spelet på en mängd olika sätt för att få igång ett samtal, till exempel prata om bilderna och om böckerna om Castor.Förfrågningar om väskan har kommit från olika håll. – Det finns något i vårt koncept som fungerar oavsett ålder och bakgrund. Språkväskan skulle kunna användas bland annat i arbete med barn med särskilda behov och med personer med demenssjukdomar. Och vad gäller böcker – i väskan finns bara en bråkdel. Det finns så oerhört mycket mer på biblioteket!

Med språket framför sig – handledning + folder

Tygnalle med sovpåse och kudde

Kan användas som inspiration till samtal om de föremål som barnet har omkring sig och om hur kära föremål ”besjälas”. Det går att hitta på en historia om nästan vad som helst! Nallen kan också användas till att sjunga om, gärna rörelsesånger, rim och ramsor. Den fungerar också vid treårskontroll för att prova begreppen på, i, under med flera.

Sångpåse

Innehållande buss, ekorre, katt, lamm, spindel och stjärnaI påsen finns mjuka föremål som kan ge associationer till sånger eller berättelser. Sjung gärna och gör rörelser tillsammans. På biblioteket finns sång– och visböcker, ibland med CD–skivor, att låna.

Språkväskans innehåll

Tyg(tugg)bok

Kan användas som tugg– och leksak, men också som en övergång till böcker. Småbarnsböcker finns att låna på biblioteket och man behöver inte vara rädd att låna.

Barnens första bok

Denna bok delas ut till nyfödda i många kommuner. Här finns visor och verser urr den svenska barnboksskatten.

Barnens ramsbok

Innehåller en stor mängd ramsor som kan ge inspiration både till föräldrar och olika personalgrupper

Knacka på! av Anna–Clara Tidholm

En bok som ”öppnar vägen till litteraturen” enligt många föräldrar. Genom att knacka på dörrarna kommer man in i nya rum som innehåller föremål och situationer att samtala kring.

Petter och hans fyra getter av Einar Norelius

Boken gavs ut första gången 1951, och kan fungera som brygga mellan generationer. Den är skriven på rim och har tydliga bilder

Castors grejer efter Lars Klintings böcker

Ett spel som består av plattor i olika färger, med illustrationer i olika teman. På brickor finns motsvarande illustrationer. Bilderna kan användaspå olika sätt; som ett traditionellt spel eller enbart vid samtal. Dessa spel finns endast i väskorna i Halland.

Foldrar:

ABC–droppar för nyfödda ABC–droppar för barn mellan nio och arton månader ABC–droppar för barn mellan två och ett halvt och tre år

Foldrarna informerar om vikten av att stimulera barns språkut–veckling genom att lyssna, prata, sjunga, rimma, ramsa, ”pratläsa” och berätta. Här finns tips om bra böcker, för mindre barn och föräldrar, som finns att låna på biblioteket. Foldrarna, som är utgivna av Bibliotekstjänst, finns att hämta på biblioteket – om inte BVC har dem till utdelning.

Sjutton skäl för barnbokenLitet häfte med bra argument för läsning av barnböcker.

Välkommen till biblioteketEn kortfattad folder som berättar att biblioteket är öppet för alla, oavsett etnicitet, kön, politiska åsikter osv. Foldern finns på många olika språk.

ÄppelstickaInformation om bibliotekens utbud av medier för funktionshindrade. Ofta har biblioteken detta material samlat på en så kallad äppelhylla.

En bok för alla Informationsfolder och katalog. En bok för alla ger ut bra och billiga böcker för alla åldrar.

Väskutdelning till BVC och bibliotek

Under hösten 2005 färdigställdes språkväskan och handledningarna med förslag på hur den kunde användas. Projektgruppen var överens om att göra väskutdelningarna till en plattform för kontakt och informationsutbyte mellan BVC – och bibliotekspersonalen och funderade över hur det skulle göras på bästa sätt. Väskutdelningen kom att pågå under första halvåret 2006 och genomfördes under lite olika former eftersom vi anpassade oss efter förutsättningar i kommunerna. I bägge länen bjöds BVC–personalen in till en träff på sitt närmaste kommunbibliotek. Där berättade och visade barnbibliotekarien på bibliotekets resurser och på många håll blev speciellt Äppelhyllan en aha–upplevelse för BVC–personalen. För merparten av BVC–personalen var det en nyhet att det fanns material att låna på biblioteken för barn med särskilda behov t.ex. material för blinda barn, döva barn samt dockorna för barn med Down:s syndrom. När det gäller språkutveckling för barn med särskilda behov har BVC–personalen tidigare haft svårt att hänvisa till bra och lättillgängligt material, men under dessa träffar har inte bara materialet konkretiserats utan även kontaktvägar öppnats. Detta medförde att bibliotekspersonalen fick insikt om andra behov och önskemål som BVC–personalen hade.Vid dessa träffar uppnåddes verkligen en av målsättningarna med projektet, nämligen att få förnyad och fördjupad kunskap om varandras kompetensområden vilket gjorde att projektet fick en en

”Under högtidliga former överlämna–des språkväskorna.

ny dimension. I Västerbotten hade man även bokprat om aktuella böcker för vuxna, vilket var mycket uppskattat.Under högtidliga former överlämnades språkväskorna. Varje ansvarig BVC–sköterska och bibliotekarie fick skriva på att de hade tagit emot en väska och lovade att använda den väl och helst slita den med hälsan.

Med Lukas på BVC

Lisa Ernstsson kommer ut i väntrummet med Pippiväskan i sin hand. Därute sitter Lukas och väntar. På väg in till Lisas rum får han väga och mäta sig. Lukas visar med fingrarna att han precis har fyllt tre år. De båda sätter sig vid det lilla bordet och Lisa lägger upp väskan på bordet. – Pippi, säger Lukas, igenkännande.– Känner du henne? undrar Lisa– Nä.– Har du sett henne?– Nä inte ute…Lisa plockar fram sångpåsen ur väskan och Lukas plockar fram de olika figurerna och berättar vad de föreställer. Lisa frågar om han kan någon sång, men Lukas är inte på humör för att sjunga och går bort till hyllan med leksaker.– Hm, säger Lisa och ruskar på väskan. Jag tror att det finns något kvar i här. Lukas blir nyfiken och kommer tillbaka till Lisa. Vad är det här, frågar hon och håller fram sin hand.– Nalle.– Vad tror du han gör, undrar Lisa och håller fram den sida på nallen där den blundar.– Sover.– Ja, jag tror Nalle är trött. Kan du lägga honom?– Måste ha kudden då, påpekar Lukas.Lukas stoppar ner nallen i sovpåsen och stoppar även dit kudden. Lisa plockar återigen fram väskan och ruskar på den. Nyfiket undrar Lukas vad hon nu ska plocka fram.

– Ska vi läsa en saga? frågar Lisa och plockar fram boken Knacka på! Tätt tillsammans tittar de i boken. Lukas knackar på varje dörr och Lisa ställer frågor om vad det är han ser på bilderna, vad de olika figurerna gör, vad de har på sig och vad Lukas själv brukar göra och ha på sig. Lisa frågar också mamma Jenny om hon sett boken innan och tipsar om att det är en väldigt bra bok som man kan läsa på många olika sätt och prata om olika saker varje gång.Återigen skramlar Lisa med väskan. Den här gången får hon fram en platta med bilder över saker som man har när man bakar, plus ett antal kort med motsvarande bilder. – Nu ska vi se om du har bra ögon, säger Lisa. Kan du lägga

bilderna där de ska vara?– Jag har jättebra ögon för att spela spel, svarar Lukas direkt. Men det fattas en säger han och Lisa får plocka

fram den saknade bilden ur väskan. Under samtalet frågar sedan Lisa vad man kan göra med de olika sakerna.– Titta i väskan uppmanar Lukas. Han har tröttnat på att lägga bilder och är mer nyfiken på om det finns fler saker.

Lisa tar fram väskan en sista gång. Hon visar Lukas att det bara finns en enda sak kvar i väskan. Broschyren ABC–droppar som ligger i väskan tar hon fram och ber Lukas att ge till sin mamma Jenny. – Du kan väl säga till mamma att ni passar på att gå in på biblioteket nästa vecka när du är hos tandläkaren. Då kan du ju låna några egna böcker att läsa. Lisa Ernstsson arbetar som barnsjuksköterska på barnavårds–centralen i Bäckagård utanför Halmstad. På BVC är det cirka 1100 barn inskrivna och varje år gör Lisa mellan 70–90 treårskontroller.

– Det var jättepositivt att vi fick den här Pippiväskan, säger hon. Jag satte igång att använda den direkt när vi fick väskorna. Det är så enkelt och föräldrarna får en insikt i att barnet kan så mycket mer än de tror. Detta visar sig när man låter barnen vara med och berätta utifrån nallen, böckerna och figurerna.Lisa berättar att hon framförallt använder väskan vid treårskon–trollerna. Inför varje träff designar hon innehållet i väskan utifrån det barn hon vet ska komma. Ibland lägger hon dit andra sorters bilder som BVC inhandlat från logopeder, då det är barn med utomnordiskt språk eller de som inte pratar så bra, som kommer.– De här bilderna är fotograferade och lite större till storleken, säger hon. Det blir lättare för barnet när det är föremål som de känner igen från verkligheten.Lisa är noga med att poängtera att man i samtalet med barnet ska lägga in barnets utveckling. Samtidigt som man måste ha lite bråttom eftersom en treåring har lite svårt att koncentrera sig.– Det handlar också om att lära föräldrarna hur man kan använda nyfikenhet till att locka barnet att tycka det är roligt med böcker och om hur man kan läsa en saga.

Loke kan själv

Loke har precis fyllt 2 år och är på besök på BVC. Efter lite småprat med mamma Emma vänder sig Laila Gaard som är dis–triktssköterska på Västra Vall i Varberg direkt till Loke och frågar om han vill hjälpa henne att ta fram hennes väska. Loke upptäcker direkt den röda väskan med sitt Pippimotiv på sin hylla och skiner upp i ett leende. Det är inte första gången som han har stiftat bekantskap med språkväskan.– Loke kan, säger han skrattande och klappar sina händer.Laila lyfter ner väskan som Loke genast tar hand om för att bära fram till bordet.– E tunnt, säger han och tar i med alla sina krafter för att bära fram den.Han lägger ned den på golvet och försöker få upp spännena.– Kan inte, säger han ilsket och reser sig upp med en

uppfordrande blick på Laila. Med locket uppe sätter han sig direkt och börjar rota i väskan. Ut åker nalle, böcker och sångpåse. Slutligen fastnar han för tuggboken och börjar högt läsa för sig själv vad bilderna föreställer.– Vi plockar fram väskan redan när föräldrarna går sin föräldrautbildning, berättar Laila. Utifrån innehållet blir det

naturligt att prata om böcker och barns talutveckling med föräldrarna. När barnet blir lite större brukar vi öppna den tillsammans och läsa eller sjunga ihop. Som du ser känner ju Loke igen väskan och är direkt med på noterna om att vi ska läsa tillsammans.

Sångpåsen

Birgitta Cox är BVC–sköterska i det lilla samhället Tavelsjö i Västerbotten. I Tavelsjöbygden, som ligger ungefär tre mil norr om Umeå, bor cirka 2800 invånare. Varje år föds runt 30 barn. – Jag brukar ta fram de olika sakerna i sångpåsen och låta det lilla barnet känna på dem, berättar hon. Sedan tar jag någon av figurerna och sätter den på fingret och sjunger en visa för den lille. Det kan ju exempelvis vara Blinka lilla stjärna. Samtidigt som jag visar föräldrarna hur jag själv gör blir det naturligt att berätta om hur viktigt det är att sjunga och ramsa för sitt lilla barn.Birgitta berättar att när barnen är runt 18 månader kan man använda sångpåsen lite annorlunda. Då kan man plocka ut sakerna tillsammans, även sjunga tillsammans. – Imse Vimse spindel brukar alla känna igen, säger hon. Så sjunger vi och gör rörelser till. Samtidigt ger jag tips till föräldrarna att det finns sång och visböcker som man kan låna på biblioteket. Vill man inte åka in till Umeå som är närmaste bibliotek, så har vi bokbuss hit en gång i månaden, där man också kan låna. När barnet är runt tre år brukar Birgitta be barnen berätta vad det är för figurer och fråga om de kan någon visa om figuren. – Jag brukar också fråga om de vet vilken färg som figuren har och sedan brukar vi sjunga eller läsa en ramsa.

STUDIECIRKLARHur skulle man nu gå vidare med föräldrautbildningen? Hur skulle man fördjupa kunskapen om vikten av att stimulera de små barnens språk? ABF och Studieförbundet Vuxenskolan (SV) hoppades att föräldrarna skulle bli inspirerade att fortsätta sin utbildning i studiecirkelform. Föräldrarna skulle veta att de, själva eller tillsammans med sina barn, kunde gå vidare och lära sig mer.– Vår styrka i projektet har varit att utbilda cirkelledare, berättar Kristina Norrman på ABF.En cirkelledarutbildning för deltagarna i projektet sattes igång. Den var till både för dem som ville starta en föräldracirkel och för dem som ville bli stärkta i sin vardagliga roll.– Det kunde till exempel vara en BVC–sköterska som inte var van att möta en grupp. Detta kunde hon få hjälp med i cirkelledarutbildningen, säger Kristina Norrman. I utbildningen arbetade man med cirkelledarrollen och hur man lägger upp en studiecirkel. – Främsta anledningen till att vi är med i projektet är av demokratisk art. Alla ska vara delaktiga i samhället och det första och största verktyget till detta är språket. Detta anser Eli By Nilsson på SV.– Vi måste ge alla barn möjligheter till ett rikt språk och ge föräldrarna redskapen att komma åt språket, fortsätter hon. Föräldrar behöver hjälp att komma igång, menar Eli By Nilsson. Det kan handla om att göra en egen väska med språkstimulerande innehåll, att göra en docka, att dokumentera sina egna ramsor. I studiecirkelform är allt detta möjligt, menar Eli By Nilsson.

Alla ska vara del–aktiga i samhället och det första och största verktyget till detta är språket.”

Studiecirkeln Med språket framför sigHyltebruk

På bordet ligger fem små handsydda dockor. Var och en har sitt eget särdrag, med olika hårfärg och olika ansiktsuttryck. De fem mammorna runt bordet har alla deltagit i Studieförbundet Vuxenskolans studiecirkel. Siiri Karlsson, som varit cirkelledare under de fem träffarna, plockar fram inplastade pappersrundlar i olika färger och delar ut. På var och en av dessa finns sånger och ramsor nerskrivna för att sättas upp över skötbordet eller barnens säng. – Idén till cirkeln kom sedan flera föräldrar frågat om det var möjligt att köpa språkväskan. Istället för en färdiggjord väska erbjöd vi föräldrar med barn i åldern noll till fem år att gå med i en studiecirkel där var och en kunde göra sitt eget material, berättar Siiri. Studiecirkeln har genomförts under fem tillfällen på Familjecentralen i Hyltebruk. Vid tre av dessa träffar har det bara varit föräldrarna som träffats och vid de två övriga har barnen – mellan ett och ett halvt och tre år gamla – varit med. Träffarna med enbart föräldrar har varat under tre timmar, de två övriga två timmar.Vid den första träffen var målsättningen att var och en skulle sy sin egen lilla docka och en sovpåse till denna.– Tanken var att var och en sydde med sitt eget barn i åtanke. På så sätt fick man ett naturligt samtalsämne kring sitt barn.

Samtliga mammor berättar att deras barn blivit väldigt förtjusta i sin egen docka och verkligen tagit den till sig. Dessutom kan man använda dockan när man läser sagor eller rimmar.Även den andra cirkelträffen skedde utan barn. Den här gången hade föräldrarna tagit med sig sina rim– och

ramsfavoriter som man fått i uppgift från förra gången. Det naturliga blev att man även kom in på vilka sagor man själv haft som favorit när man var liten. Eli By Nilsson, från Studieförbundet Vuxenskolan, var inbjuden att berätta om En bok för alla och om möjligheten att få tag i kvalitativa barnböcker till låga priser. På träff tre var det dags att sjunga. På golvet låg filtar och mjukis–djur och alla barnen var med. Billy Johansson, cirkelledare på Studieförbundet Vuxenskolan, var inbjuden med sin gitarr. Stora papper som placerats på bordet samt fingerfärg var rekvisi–tan på den fjärde träffen. Den här gången var Anna Sjöberg inbjuden som cirkelledare. Framför sig fick varje barn en klick med fingerfärg på en papptallrik. Sedan var det bara att börja måla med händerna. Det här tyckte de små var väldigt roligt. När en klick av färg försvunnit ut på papperet med hjälp av barnens händer, var det dags att lägga på en ny klick.Föräldrarna tyckte att det var spännande att måla tillsammans med sina barn. Ett tips som de vill förmedla är att man inte ska ha någon bakgrundsmusik när man målar och att barnen ska få leka av sig en stund innan. På den sista träffen var det återigen bara föräldrarna som träffades. Utvärdering, information och föreläsning stod på programmet. Denna träff hade man förlagt till Halmstads stadsbibliotek.

– Att göra ett besök på biblioteket är viktigt, poängterar Siiri. Genom att gå dit får föräldrarna reda på vad man kan hitta där, både till sina barn och till sig själv. Det gäller både böcker, aktiviteter och kulturarrangemang. – Har man själv ett intresse för böcker, är det också lättare att överföra det intresset till sina barn, avslutar Siiri.Efter rundtur och information var det dags att lyssna på Susanna Ektröms föreläsning ”Med språket framför sig”. Under denna kväll pratade hon om barns språkutveckling samt hur man genom att kommunicera, läsa och bjuda in barnet i läsningen kan ge barnet ett språk.

Studiecirkeln Med språket framför sig Vessigebro

Stig in på biblioteket i Vessigebro. Här ger bibliotekarie Evy Olsson lust och inspiration till föräldrar och barn i cirklar av olika slag. Innan projektet ”Med språket framför sig” satte igång hade Evy studiecirklar som handlade om barnlitteratur. I och med projektet kom studieförbunden och BVC med, vilket gladde Evy. – Första cirkeln, precis som följande, hade jag genom Vuxenskolan och den var med nio mammor på kvällstid. Varje kväll hade ett eget tema. Första träffen blev ett möte med barnlitteraturen. Vad mindes föräldrarna själva från sin egen barndom?Andra träffen behandlade pekböcker och bilderböcker för

de allra minsta barnen. Vid tredje träffen ägnade man sig åt rim och ramsor. Dels de egna, som man mindes från sin barndom, dels dem man fann i böcker – både gamla kända ramsor och nya moderna. – Detta hade jag förberett så att föräldrarna i cirkeln hann tänka efter och se vad de mindes.Deltagarna gjorde också egna böcker med sina favoritverser.Slutligen gick man in i sagans värld och tog tid till det viktiga

berättandet.Om detta var en cirkel enbart för föräldrar så bestod nästa cirkel istället av en grupp med sju mammor tillsammans med sina babysar. De möttes fyra gånger på dagtid varannan vecka. – Föräldrarna märkte att barnen följde med i rimmandet och ramsandet och det inspirerade dem att fortsätta själva.Därefter var det dags att locka papporna. Evy startade en

cirkel som hon kallade ”Pappor och sagor”. Innehållet var ungefär detsamma som i tidigare cirklar. – Det är skillnad mellan mammor och pappor i sättet att resonera och det har varit en nyttig erfarenhet. Papporna i den här första cirkeln är lite av förebilder för deltagare i nya pappagrupper.Nu fortsätter Evy på så sätt att hon jämna veckor kommer att hålla i ”Mammor och sagor” och ojämna veckor ”Pappor och sagor”. Studiecirklarna vänder sig

till föräldrar med barn i åldrarna noll till sex år.– Jag vill prova detta, så får jag se hur det växer fram.

Det finns forskning som visar att dagens föräldrar pratar mindre med sina barn än tidigare och det skrämmer mig. Jag vill vara med och stämma i bäcken. Många tror att språket kommer av sig självt men det gör det inte. Jag vill genom mina cirklar visa hur viktigt det är att rimma, ramsa, sjunga och prata med barnen.

Studiecirkeln Babyrytmik

På ABF i Varberg är danssalen fylld av skuttande, hoppande och trallande stora som små. Till medryckande musik har föräldrar och deras allra minsta, varannan vecka, kommit hit på babyrytmik. Totalt rör det sig om nio träffar varje termin.Babyrytmiken leds av Diana Stigson Hadarsson som är diplo–merad musikterapeut, kompositör och kyrkomusiker. I Varberg har hon två olika grupper, uppdelade på ålder. I den yngsta gruppen är barnen mellan noll och ett år gamla. I nästa grupp är barnen mellan ett och två år.

– Men det gäller att vara flexibel när det gäller åldrarna, säger Diana. Det är bättre att gå efter barnets mognad än den faktiska åldern. Diana berättar att hon har maximerat antalet barn i varje grupp till 15. Men det beror givetvis på vilken yta man har till sitt förfogande. Träffarna är också likadant upplagda varje gång och egentligen kan man säga att de är uppdelade i fyra olika faser; heja på varandra, uppvärmning, sånger och rörelser samt avslutning. Det är också viktigt att det är samma låtar som återkommer, så att barnen känner igen sig.

– Vi börjar med att vara i en liten mindre sal, berättar Diana. Där hälsar vi alla barn välkomna genom att exempelvis sjunga en hejsång där man nämner barnets namn. I den lilla salen brukar jag också gå igenom nya låtar som vi inte sjungit tidigare. Sedan går vi till danssalen och börjar med en uppvärmningsvisa då var och en dansar fritt runt med sitt barn till musiken. Efter detta blir det lite olika sånger. Diana berättar att alla låtar hon använder är valda för att träna olika sinnen kopplat till motorisk träning. Att stimulera barn med hjälp av musiken redan tidigt i livet, med olika sinnesupplevelser kopplat till motoriska rörelser, är en fantastiskt bra start för utvecklingen. Att uppleva musik är dessutom väldigt lustfyllt. Man får också igång föräldrarna att sjunga och komma nära sitt barn. Det blir en naturlig närhet och en härlig upplevelse både för förälder och barn. Diana tycker att man kan börja i en babyrytmikgrupp redan när barnet är någon månad. Hon har också alltid en docka med sig för att visa hur rörelserna går till.– Med dockan kan jag visa hur föräldrarna ska hålla sitt barn i de olika sångerna. Den är ett bra sätt för mig att visa vad och hur man gör utan att ge så mycket instruktioner.Diana berättar att hon ofta får frågan från föräldrar vad man kan göra när man inte kan sjunga. – Jag brukar då svara att för ditt barn är din röst den vackraste som finns, så bara sjung. Du kommer också nära ditt barn, ni får ögonkontakt och ni gör något tillsammans.

För ditt barn är din röst den vackraste som finns, så bara sjung.

”

Nätverk för stor och liten

I den lilla kustorten Lövånger i Västerbotten har det utvecklats ett samarbete som kallas ”Nätverket för små barn”. I detta nätverk ingår barnbibliotekarien, BVC-sköterskan, församlingsassistenten samt en barnpsykolog.I Lövånger föds runt 20 barn varje år, och för dem och deras föräldrar ordnar nätverket träffar varje vecka i församlingshemmet, istället för den sedvanliga föräldrautbildningen på BVC.– 100 % av de barnlediga föräldrarna brukar delta i träffarna, berättar BVC-sköterskan Karin Stenlund stolt.Träffarna kallas ”Stor och liten” och kan ha teman som mat, barnsjukdomar eller språkutveckling. Eftersom man samarbetar med kyrkan kan ett tema också vara dopet.Till varje träff har barnbibliotekarien i Lövånger, Anna Hällgren, plockat fram böcker både för barn och vuxna med anknytning till temat. Man

använder sig också av språkväskan när det passar. Varannan gång träffas man utan tema för att bara prata och umgås. För att föräldrarna ska kunna slappna av brukar man ha någon med som kan pyssla tillsammans med de lite större syskonen.– Vi har även bokpåsar här i församlingshemmet, inflikar Iris Sjöström som är församlingsassistent. Bokpåsarna är till för de föräldrar som uttryckt att de inte hinner komma till biblioteket och låna böcker. På så sätt når man även dessa föräldrar.Bokpåsarna hänger i kapprummet och föräldrarna kan, när det passar, ta med sig en bokpåse hem. Det finns inga lånekort eller listor som man ska skriva på.– Det handlar om ansvar, säger Anna. Faktiskt så

har vi inte en enda bok borta. Barnen tycker att bokpåsarna är jättespännande eftersom dom inte vet vilka böcker påsen som dom får med sig hem efter träffen på ”Stor och liten” innehåller.Nätverket för små barn är ett exempel på hur goda krafter samverkar på en liten ort.– Deltagarna i nätverket känner verkligen att vi har berikat varandra och fått en möjlighet att komplettera varandras verksamheter, intygar Anna Hällgren.

BVC–träff på biblioteket

Storögt ser sig dagens små besökare om i sagorummet. Ulrika Thorbjörnsson, barnbibliotekarie, har bjudit in till BVC-träff på biblioteket i Halmstad. Till träffarna är barn mellan nio och elva månader välkomna. För att alla ska känna sig sedda, plockar Ulrika fram en trumma som får gå runt medan alla presenterar sig med sina namn – med lite hjälp av mor eller far förstås! Det handlar om att hjälpa föräldrar att stimulera sina barns språkutveckling. Har man ett språk har man makt, menar Ulrika.– Samtalet är grunden i allt. Det är den viktigaste grundpelaren.Det är viktigt att prata med och inte till sina barn, anser Ulrika. – Ge barnet tid, lämna pauser, upprepa. Så småningom kommer barnet att svara. Inte med ord men med rörelser eller läten. Pratar du om blomman eller lampan, så ta i saken, lyft upp barnet, låt det använda sina sinnen.Om man redan har pratat om allt vid

matbordet och idéerna börjar tryta, tipsar Ulrika om plastade tallriksunderlägg med djur, grönsaker eller andra vardagliga ting som kan ge upphov till nya samtal. Var är katten? Hur låter den? Nu börjar de små att tröttna på denna för dem så teoretiska utläggning och Ulrika plockar snabbt fram en docka och trär samtidigt en tygmus på ena handen. - Det kom en liten mus, som ville låna hus, inte här, inte där, men HÄR! För att visa hur ramsan kan användas kittlar Ulrika dockan i magen och föräldrarna gör samma sak med sina barn. Därefter visar hon en ny ramsa: Klappa, klappa händerna…– Det finns en sådan härlig språkmelodi i kill- och pipramsor. Ni kan säkert många ramsor själva om ni tänker efter.Dagens ramsor får alla med sig när de går hem.Sång blir nästa inslag. Dags för Imse vimse spindel. Även om det är föräldrarna som står för skönsången så märks det att barnen är med. En del ser till och med ut att försöka forma fingrarna på samma sätt som de vuxna. Ulrika fortsätter att sjunga olika visor och nu har alla tilldelats varsitt litet maraccasägg. En härlig orkester ackompanjerar Ulrikas sång. Efter Imse går alla loss i Prästens lilla kråka och

slinker ner i diket åt olika håll. Ulrika bygger sin inspirationsträff på fyra hörnstenar: samtal, rim och ramsor, sång och till sist, vikten av berättelser. - Man kan läsa för sitt barn från allra första början. Barnen känner igen sig i berättelser och på så sätt övas deras empati upp. Man kan också göra sin egen bok genom att göra ett fotoalbum med de viktiga personerna och sakerna i barnets omgivning.– Den boken blir den bästa av alla böcker! Till sist visar Ulrika en del av den bokskatt som finns på biblioteket och så avslutas träffen med att alla sjunger Blinka lilla stjärna. Ulrika har dämpat belysningen så att stjärnorna i taket i sagorummet ger inspiration till sången. Ute i ljuset igen tar Ulrika en runda i biblioteket med dem som vill ha en visning.

Vill du veta mer om projektet – gå in på:

http://www.regionhalland.se/medspraketframforsig

Varifrån kommer sakerna i språkväskan?

Språkväskan: Pippiväskan,Micki Leksaker AB www.micki.seSångpåsen: Oskar och Ellen AB www.oskarellen.se Tygbok och Castors grejer: K.Hjelms förlag www.hjelms.seTygnalle med sovpåse och kudde: Projekt Tusenskönan ABF SydHallandwww.abf.se/halland/sydhallandKnacka på!: Anna-Clara Tidholm, Alfabeta förlagwww.alfamedia.se/data/247.aspBarnens ramsbok: Redaktör Getrud Widerberg, illustratör Tord Nygren, En bok för alla www.ebfa.se Barnens första bok: Redaktörer Siv Widerberg o Malin Wedsberg, En bok för alla Petter och hans fyra getter: Einar Norelius, En bok för alla www.ebfa.se ABC-droppar: BTJ Förlag www.btj.seSjutton skäl för barnboken: Svenska Barnboksakademin www.barnboksakademin.com Välkommen till biblioteket är framställd av länsbiblioteken i samarbete med Internationella biblioteket i Stockholmwww.ssb.stockholm.se/templates/OneColumn.asp?id=5270En bok för alla: Information och katalog www.ebfa.se Med språket framför sig och Äppelstickan är framställda av projektgruppenwww.regionhalland.se/regionbibliotek

:

Till sist...I projektpresentationen hade vi ambitionen att ”samla alla goda krafter inom barnhälsovård, bibliotek och studieförbund för att ge föräldrar stöd och kunskap om barnens väg till språket”.Har vi uppnått det som vi föresatt oss? Genom fortbildningen med BVC–sköterskor, bibliotekarier och studieförbundens personal fick vi ta del av erfarna barnpedagogers kunskaper om barnens väg till språket. Denna medvetenhet blev konkret genom tillkomsten av Språkväskan. Här fick BVC–personalen ett arbetsverktyg som gillades av många, inte minst barnen. Språkväskan kommer att lysa med sin närvaro länge efter projektslutet. Såväl fortbildningen som utdelningen av Språkväskan blev tillfällen då människor från de olika världarna möttes, fick ansikten och namn på varandra. Det gör att kontakterna i framtiden blir lättare att upprätthålla. För barnhälsovården, som möter alla nyblivna föräldrar, är språkförmågan en liten del i arbetet med barns allsidiga utveckling. Den kan dock hjälpa föräldrar vidare genom att förmedla kontakt till bibliotek och studieförbund. På biblioteken möter de mängder av böcker och kunnig personal. I en studiecirkel får föräldrar möjligheten att fördjupa sin medvetenhet om barnens väg till språket. Det visar inte minst de föräldracirklar som Studieförbundet Vuxenskolan genomförde i Hylte och Vessigebro. Vi har betonat att tillgången till böcker är en viktig faktor. På de flesta BVC finns en hylla med väntrumsböcker och Språkväskan är välförsedd med användbara barnböcker. Jämsides med bibliotekens stora utbud av låneböcker är både ABF:s och Studieförbundet Vuxenskolans avdelningar ofta ombud för En bok för alla. Projektet visar på flera vägar att finna böcker till barnen. Det är här för tidigt att bedöma effekterna av vårt arbete. Men vi vill ändå tro att den samordning av goda krafter som vi påbörjat är en framgångsväg för att ge stöd till alla föräldrar med barn som står där med språket framför sig.

Projektgruppen

Projektgrupp ”Med språket framför sig”

www.abf.se/vasterbotten www.abf.se/halland/sydhalland

www.sv.se/halmstad

www.regionhalland.se/regionbibliotek

www.ebfa.se

www.vll.se/Barnkliniken

www.lthalland.se

www.vll.se/ac/lansbiblioteket

www.kulturradet.se