Omh¤ndertagande av berusade personer enligt LOB

3

Förord

Dåvarande chefen för Justitiedepartementet, statsrådet LailaFreivalds, uppdrog genom beslut den 9 maj 2000 åt hovrätts-lagmannen Håkan Lavén att biträda Justitiedepartementet meden översyn av lagen (1976:511) om omhändertagande avberusade personer m.m. (Ju 2000:L). I förevarande promemoriaredovisas utredningens överväganden och förslag.

Hovrättsassessorn Ewa Korpi har tjänstgjort som sekreterare iutredningen.

5

Innehåll

Förkortningar............................................................................ 9

Sammanfattning........................................................................ 11

Författningsförslag ................................................................... 21Förslag till lag om ändring i lagen (1976:511) omomhändertagande av berusade personer m.m. .............. 21

1 Inledning.......................................................................... 25

2 LOB i korthet .................................................................. 29

3 Utredningens uppdrag ................................................... 333.1 Direktiven för arbetet ...................................................... 333.2 Arbetets bedrivande ......................................................... 36

4 Förmansprövning ........................................................... 374.1 Nuvarande ordning .......................................................... 37

4.1.1 Ordinär förmansprövning .................................. 374.1.2 Förmansprövning på distans............................... 39

4.2 JO-kritiken ....................................................................... 424.3 Statistik om förmansprövning på distans ....................... 454.4 Enkätundersökning m.m. om förmansprövning............ 474.5 Videoteknik i samband med förmansprövning .............. 504.6 Utredningens överväganden ........................................... 51

Innehåll Ds 2001:31

6

5 Alkoholutandningsprov................................................. 615.1 Nuvarande ordning .......................................................... 615.2 Bestämmelser om utandningsprov m.m. i annan

lagstiftning ........................................................................ 615.2.1 Regeringsformen ................................................. 625.2.2 Rättegångsbalken................................................. 625.2.3 Lagen (1976:1090) om alkoholutandningsprov. 635.2.4 Lagen (1976:371) om behandlingen av häktade

och anhållna m.fl. ................................................ 655.3 Tidigare utredningsarbete ................................................ 66

5.3.1 Fylleristraffutredningen ...................................... 665.3.2 LTO/LOB utredningen ...................................... 67

5.4 Tekniska hjälpmedel......................................................... 685.4.1 Instrument för att ta alkoholutandningsprov.... 685.4.2 Andra metoder för fastställande av alkohol-

koncentration....................................................... 695.5 Enkätundersökning m.m. om alkoholutandningsprov .. 715.6 Utredningens överväganden ............................................ 72

6 Förvaring och tillsyn ..................................................... 776.1 Nuvarande ordning .......................................................... 786.2 Reformtankarna bakom den nuvarande ordningen ....... 81

6.2.1 Fylleristraffutredningen ...................................... 816.2.2 Remissinstanserna ............................................... 836.2.3 Regeringens förslag ............................................. 846.2.4 Riksdagsbehandlingen......................................... 876.2.5 LTO/LOB-utredningen...................................... 88

6.3 Försöksverksamhet med alternativa vårdformer............ 906.3.1 Försöksverksamheten med tillnyktrings-

enheter.................................................................. 906.3.2 Försöksverksamheten med sjukvårdspersonal

i anslutning till polisarrest................................... 996.3.3 Slutsatser av försöksverksamheterna m.m. ....... 101

6.4 Vissa senare lagändringar ................................................ 104

Ds 2001:31 Innehåll

7

6.4.1 Förvaring med hänsyn till ordning ochsäkerhet ................................................................ 104

6.4.2 Förvaring hos kriminalvårdsmyndighet ............ 1056.5 Statistik om antalet omhändertaganden ........................ 1096.6 Enkätundersökningar m.m. om tillsyn och förvaring ... 113

6.6.1 Uppgifter från polismyndigheterna ................... 1136.6.2 Uppgifter från kommunerna .............................. 119

6.7 Verksamheten vid tre tillnyktringsenheter .................... 1266.7.1 Tillnyktringsenheten vid S:t Görans sjukhus ... 1276.7.2 Tillnyktringen Barken i Göteborg ..................... 1296.7.3 Tillnyktringsenheten vid Sundsvalls sjukhus ... 131

6.8 Utredningens överväganden............................................ 135

7 Några dödsfall i polisarrester ........................................ 145

8 Kostnader ......................................................................... 155

9 Ikraftträdande ................................................................. 157

10 Författningskommentar ................................................ 159Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:511) omomhändertagande av berusade personer m.m. ............... 159

BILAGAPromemoria upprättad inom Justitiedepartementetden 8 maj 2000. ........................................................................... 163

9

Förkortningar

AD ArbetsdomstolenBrB BrottsbalkenFAP Föreskrifter och anvisningar för polisväsendetJK JustitiekanslernJO Riksdagens ombudsmän (justitieombudsmannen)JuU Justitieutskottets betänkandeKK Kunglig kungörelseLOB Lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade

personer m.m.LTO Lagen (1973:558) om tillfälligt omhändertagandeLVM Lagen (1981:1243) om vård av missbrukare i vissa

fallLVU Lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om

vård av ungamot. motionPI 1972 års polisinstruktionPolisL Polislag (1984:387)prop. PropositionRB RättegångsbalkenRF RegeringsformenRH Rättsfall från hovrätternaRPS RikspolisstyrelsenRPS FS Rikspolisstyrelsens författningssamlingrskr. Riksdagens skrivelseSFS Svensk författningssamlingSoL SocialtjänstlagenSOU Statens offentliga utredningarTNE Tillnyktringsenhet

11

Sammanfattning

Uppdraget

Direktiven för utredningens uppdrag utgörs av en promemoriasom upprättades inom Justitiedepartementet den 8 maj 2000.Enligt vad som anges i promemorian skall följande frågor be-handlas.

Förutsättningarna för den s.k. förmansprövningen enligt 5 §LOBFörutsättningarna för att ta alkoholutandningsprov på om-händertagna personerVem skall ha ansvar för förvaring av personer som omhänder-tagits med stöd av LOB

Förmansprövningen

Inom polisen används i dag två typer av förmansprövning, delsden ordinära förmansprövningen som innebär att förmannengenomför förmansprövningen i direkt anslutning till att denomhändertagne har förts in till polisstationen och i närvaro avden omhändertagne, dels den s.k. förmansprövningen på distanssom innebär att förmannen befinner sig i ett annat distrikt ellerpå annan ort än där omhändertagandet har ägt rum och attprövningen görs efter föredragning på telefon av den polismansom har omhändertagit den berusade.

Utredningen anser att den ordinära förmansprövningen ihuvudsak fungerar väl. Ett problem i samband med förmans-

Sammanfattning Ds 2001:31

12

prövningen är dock att det missbruk som förekommer bland deomhändertagna har blivit alltmer komplext och därmed svårareatt bedöma. Det gäller särskilt i sådana situationer när enomhändertagen har blandat alkohol med droger eller läkemedeloch när den omhändertagne har en mycket hög alkohol-koncentration i blodet. Under det senaste året har flera dödsfallinträffat i polisarrester där sådant missbruk har förekommit. Engenomgång av omständigheterna kring dessa dödsfall ger vidhanden att de omhändertagna i stället för att förvaras hos polisenomgående borde ha förts till sjukhus för läkarbehandling ochvård. Enligt utredningens uppfattning bör förutsättningar skapasför att ge förmannen ett säkrare beslutsunderlag vid förmans-prövningen i nu angivna situationer. Utredningen föreslår därföratt förmannen skall ha laglig möjlighet att ta alkoholutand-ningsprov på den omhändertagne i syfte att kunna göra säkrarebedömningar av hälsotillståndet. De allmänna förutsättningarsom gäller för att införa en möjlighet att ta alkoholut-andningsprov och i vilka situationer alkoholutandningsprov börkomma i fråga redovisas i ett följande kapitel.

När det gäller förmansprövning på distans, som är en typ avförmansprövning som har växt fram under 1990-talet till följd avorganisationsförändringar inom polisen, har Riksdagens om-budsmän (JO) framfört kritik mot det sättet att genomföraförmansprövning. JO har bl.a. ifrågasatt om förmansprövning pådistans är förenlig med gällande rätt. JO:s kritik går vidare ut påatt den typen av förmansprövning inte tillgodoser hänsynen tillden enskildes integritet på det sätt som förutsattes vid lagenstillkomst.

Även utredningen anser att förmansprövning på distans ärförenad med brister och att det finns skäl att överväga alternativasätt att genomföra de förmansprövningar som skall görasutanför polismyndigheternas centralorter. I promemoriandiskuteras olika alternativ, bl.a. användande av videoteknik medbild- och ljudöverföring mellan olika arrestavdelningar ipolisdistrikten och möjligheten till delegering så att andra änvakthavande befäl ges befogenhet att utföra förmansprövningen.Utredningens slutsats är emellertid att det i dag knappast finns

Ds 2001:31 Sammanfattning

13

något realistiskt alternativ som helt kan ersätta förmansprövningpå distans och att det inte heller är troligt att de organisations-förändringar som har föranlett att förmansprövning på distansbörjade tillämpas kommer att ändras inom överskådlig tid. Vadsaken då gäller är i stället att försöka öka säkerheten ibeslutsunderlaget på ett sätt som gagnar den enskildesrättssäkerhet. Enligt utredningens mening kan en ökad säkerhetuppnås genom att polisen tar alkoholutandningsprov på denomhändertagne.

Utredningens förslag är att det i samband med förmans-prövning på distans skall vara obligatoriskt att alkoholutand-ningsprov tas på den omhändertagne för att omhändertagandetskall få bestå. Om ett sådant prov av någon anledning inte kantas, skall polisen i stället inhämta uppgifter om den om-händertagnes tillstånd av en läkare eller sjuksköterska som harundersökt den omhändertagne. Det nu sagda innebär vidare attdet av lagen kommer att framgå att förmansprövning på distansär en tillåten form av förmansprövning.

Alkoholutandningsprov

Frågan om att i LOB införa en regel om skyldighet för enomhändertagen att genomgå alkoholutandningsprov eller ettmotsvarande prov bör ta sin utgångspunkt i regeringsformensbestämmelser om skydd mot påtvingat kroppsligt ingrepp(2 kap. 6 § RF). Ett åläggande att blåsa i ett instrument förkontroll av alkoholhalten anses utgöra ett kroppsligt ingrepp iRF:s mening och RF uppställer kravet att ett sådant ingreppendast får ske med stöd av lag (2 kap. 12 §). Den enskildespersonliga integritet får här vägas mot behovet av ett sådantingrepp, varvid hänsyn bör tas till hur pass ingripande ellerallvarligt ingreppet är.

Enligt utredningens uppfattning finns det i dag ett påtagligtbehov av en reglering som gör det möjligt för polisen att taalkoholutandningsprov på personer som har omhändertagitsenligt LOB. Det som framför allt gör det angeläget att införa


14

regler om alkoholutandningsprov är de svårigheter polisen harvid bedömandet av berusningsgraden och hälsotillståndet hospersoner med t.ex. mycket hög alkoholkoncentration i blodeteller när det är fråga om blandmissbruk av alkohol, droger,tabletter och andra preparat.

Som nämnts i det föregående har några av de dödsfall sominträffat i polisarrester under det senaste året varit sådana därden omhändertagne har haft en mycket hög alkoholkoncentra-tion i blodet och drabbats av akut alkoholförgiftning eller intagitalkohol i kombination med droger och där polisen i sambandmed omhändertagandet inte uppmärksammat att den omhänder-tagnes tillstånd varit kritiskt.

Ett alkoholutandningsprov bör även kunna tas när det behövsför att avgöra om det över huvud taget föreligger grund för ettomhändertagande. Det finns flera sjukdomstillstånd, t.ex. diabe-tes och epilepsi, som kan medföra att en person ger intryck avatt vara berusad trots att han inte alls har druckit alkohol. Enmöjlighet att ta alkoholutandningsprov kan också vara av värdefrån rättssäkerhetssynpunkt i sådana fall då det berättigade i ettomhändertagande ifrågasätts.

Den som omhändertas enligt LOB är många gånger i sådanttillstånd att han eller hon inte kan eller vill blåsa i ett instrumentför alkoholprovtagning. Det är därför viktigt att det instrumentsom skall användas av polisen är enkelt att hantera och attinstrumentet ger ett tillförlitligt resultat även utan medverkan avden omhändertagne. Sådana instrument finns i dag och användsbl.a. inom sjukvården och på tillnyktringsenheter.

När det gäller hänsynen till den enskildes personliga integritetär att beakta att den berusade på grund av sitt tillstånd om-händertagits av polis och blivit förd till en polisstation och redandärigenom fått utstå ett betydande intrång i integriteten. Detytterligare integritetsintrång som följer av att den omhänder-tagne skall blåsa i en apparat för bestämmande av berusnings-graden får anses ringa i jämförelse med det frihetsberövande somhar skett. En viktig aspekt är vidare att det här är fråga om enåtgärd som inte syftar till bestraffning av den omhändertagneutan att provtagningen i stället har till syfte att utröna om den


15

omhändertagnes tillstånd är så kritiskt att han omgåendebehöver föras till sjukhus för läkarbehandling.

Vid en samlad bedömning av det som talar för och det somtalar mot en lagreglering finner utredningen att de skäl som talarför ett tillåtande av alkoholutandningsprov väger över. Utred-ningens förslag är alltså att alkoholutandningsprov skall få tas påden omhändertagne, om det behövs för att bedöma hanstillstånd.

Ansvaret för förvaring av de omhändertagna

När LOB trädde i kraft år 1977 avkriminaliserades samtidigtbrottet fylleri i brottsbalken. Lagstiftarens tanke var att LOBskulle skapa en grundval för ett nytt förhållningssätt vad gälldeomhändertagande och behandling av personer som är berusadepå allmän plats. Sådana personer skulle inte längre straffas utan istället omhändertas på ett mera humant sätt och ges vård ochomsorg. En försöksverksamhet inleddes med tillnyktrings-enheter i olika kommuner som avsågs ersätta den förvaring ipolisarrest som polisen svarade för.

Utvecklingen gick emellertid inte den väg lagstiftaren för-väntade sig. Sedan försöksverksamheten med tillnyktrings-enheter avslutades under 1980-talet avstannade utbyggnaden avsådana enheter. För närvarande finns tillnyktringsenheter påendast ett tiotal platser i landet. Huvudregeln i dag är alltjämt attde som omhändertas enligt LOB förvaras för tillnyktring hospolisen på samma sätt som skedde före år 1977 när LOB börjadegälla.

Den nuvarande ordningen att omhändertagna huvudsakligenförvaras hos polisen är enligt utredningens mening inte till-fredsställande. Starka skäl talar för att ansvaret för de omhänder-tagna under tillnyktringen bör läggas på annan huvudman.Skälen är i huvudsak följande.

Det har blivit allt svårare för polisen att bedöma deomhändertagnas hälsotillstånd till följd av en ökad alkohol-


16

konsumtion inte minst i unga åldrar och den blandning avalkohol och andra droger som förekommer (blandmiss-bruk). Flera av de personer som har avlidit i polisarrestunder senare år har varit sådana som drabbats av akutalkoholförgiftning eller blandat alkohol med narkotika ellerandra preparat.Det är inte lämpligt att polisen har huvudansvaret för för-varingen av berusade personer med hänsyn till att uppgiftenhar ett så ringa samband med de centrala polisuppgifterna.Statsmakterna vill i andra sammanhang renodla polisensarbetsuppgifter till att gälla bl.a. brottsutredande verk-samhet och upprätthållandet av ordning och säkerhet pågator och torg. I linje med sådana tankar bör ansvaret förförvaringen av omhändertagna enligt LOB läggas på annanhuvudman.Förvaringen av de omhändertagna hos polisen sker i dagunder förhållanden som med dagens värderingar framstårsom otidsenliga. Vissa arrestlokaler är inte ens utrustademed en madrass på golvet utan den omhändertagne får liggadirekt på betonggolvet. Någon möjlighet att få mat, tvättakläder eller duscha finns inte. Starka humanitära skäl talarför att ansvaret för tillnyktringen läggs på en huvudmansom kan ge en bättre medicinsk och social omvårdnad.

Även om det huvudsakliga ansvaret för förvaringen av deomhändertagna under tillnyktringen läggs över på annanhuvudman, är det knappast möjligt att samtliga som om-händertas enligt LOB kan föras bort från polisen. Det före-kommer att berusade personer i samband med omhänder-tagandet är våldsamma eller hotfulla. Sådana personer kan somregel inte överlämnas till sjukhus eller tillnyktringsenhet utanmåste hållas kvar hos polisen. Det handlar om cirka 15–20procent av de omhändertagna. Man måste alltså även framgenträkna med att polisen kommer att svara för förvaringen av vissaav de omhändertagna.

När det gäller frågan vem som skall överta huvudansvaret frånpolisen för tillnyktringen av de omhändertagna ligger det


17

givetvis nära till hands att tänka sig en ordning där kommunernaensamma eller kommuner och landsting gemensamt tar ettansvar för förvaringen på det sätt som sker vid flera av de nufungerande tillnyktringsenheterna. En sådan övergång avansvaret skulle stämma överens med lagstiftarens intentioner närLOB infördes. Flertalet av dem som omhändertas har alkohol-problem och är väl kända för socialtjänsten i kommunen. Ävenlandstingen kan tänkas vilja medverka i en organisation somsyftar till att vid behov ge omhändertagna medicinsk och socialomvårdnad.

Några andra fungerande offentliga eller privata vårdinrätt-ningar med spridning över landet som kan ta emot berusadepersoner finns knappast. Den verksamhet som t.ex. drivs av vissaideella organisationer såsom Frälsningsarmén och Stockholmsstadsmission har inte den inriktningen eller omfattningen attden lämpar sig för omhändertaganden enligt LOB.

Enligt utredningens mening skulle en utbyggnad av till-nyktringsenheter i kommuner och landsting vara en väg att påsikt föra över ansvaret för förvaringen av omhändertagna undertillnyktringen från polisen till kommunerna. En sådan ordningskulle medföra en klar kvalitetshöjning vad gäller bedömning-arna av de omhändertagnas hälsotillstånd jämfört med vad somnu gäller hos polisen. På tillnyktringsenheterna finnssjukvårdsutbildad personal och medicinsk utrustning, vilket gerförutsättningar för en säkrare bedömning av t.ex. sådanapersoner som är blandmissbrukare. Det finns skäl att tro attantalet dödsfall bland dem som omhändertas enligt LOB skulleminska om huvudansvaret för tillnyktringen låg på tillnyktrings-enheter.

För de omhändertagna skulle en utbyggnad av tillnyktrings-enheterna vidare innebära att de togs om hand på ettmänskligare och mera humant sätt med en större omvårdnad änvad de får i dag hos polisen. Sociala insatser skulle kunna sättasin tidigt. Särskilt när det gäller ungdomar är det angeläget attåtgärder vidtas så snart som möjligt i samband med ettomhändertagande för att söka vända en negativ utveckling elleravbryta ett pågående missbruk.


18

Utredningen anser det inte möjligt att inom ramen för endepartementspromemoria av förevarande slag föreslå lagänd-ringar av innebörd att kommuner och landsting skall åläggas attdriva tillnyktringsenheter och att polisen i motsvarande månskall befrias från uppgiften att förvara de omhändertagna. Föratt få till stånd en sådan ordning krävs det överläggningar mellanpå ena sidan staten och på andra sidan kommuner och landstingmed inriktning på en principöverenskommelse om hur en sådanövergång av ansvaret skall gå till. En överenskommelse av sådantslag får vidare antas förutsätta att staten tillskjuter medel tillkommunerna och landstingen för de nya uppgifter som de kankomma att ta på sig. Medel till en sådan finansiering kan frigörasgenom de besparingar som uppstår när polisen inte längre bärhuvudansvaret för förvaringen av de omhändertagna. Enligt ut-redningens mening bör regeringen ta initiativ till överläggningarmed kommuner och landsting med nu angiven inriktning.

Av det sagda följer att det inte heller finns anledning att idetta sammanhang ta ställning till vilket huvudmannaskap entillnyktringsenhet eller motsvarande vårdinrättning lämpligenbör ha i en kommun. Inom ramen för en principöverens-kommelse av nyss nämnt slag måste ansvars- och finansierings-frågor lösas inom varje kommun och med beaktande av deförhållanden som i övrigt råder i kommunen. Med hänsyn till atten omhändertagen enligt LOB i regel har problem av social artoch därtill ofta är i dålig fysisk och psykisk kondition förefallerdet dock naturligt att såväl kommunen som landstinget kan haintresse av att medverka i driften av en tillnyktringsenhet påorten.

En fråga som bör diskuteras i sammanhanget är om det skallfinnas utrymme för vårdinrättningar som drivs i privat regi.Utredningen anser att det inte finns något principiellt hindermot att tillåta sådan verksamhet, om det sker på uppdrag av denoffentlige vårdgivaren. Inom missbrukarvården upphandlarkommuner redan i dag i stor utsträckning vårdplatser i privatavårdhem. Skulle det uppstå privata vårdinrättningar med verk-samhet att ta emot berusade personer för tillnyktring finns detinget som hindrar att kommunen/landstinget upphandlar platser


19

för att kunna placera omhändertagna på sådana inrättningar vidbehov.

Den inriktning på en reform om ansvaret för förvaringen avde omhändertagna som utredningen föreslår bör redan i dagkomma till uttryck genom lagändringar i LOB. Utredningenföreslår att det i 3 § särskilt anges att den som har omhänder-tagits skall ges den medicinska och sociala omvårdnad sommotiveras av omständigheterna. På det sättet markeras deninriktning som ett omhändertagande enligt LOB bör ha, näm-ligen att det är den omhändertagnes tillstånd som står iförgrunden och att han skall erhålla den omvårdnad som behövsmed hänsyn till hans personliga förhållanden och med beaktandeav de vårdresurser som finns tillgängliga på orten.

Vidare bör en lagändring göras som tydliggör att enomhändertagen person – om han inte omedelbart skall föras tillsjukhus för behandling – i första hand skall överföras till en till-nyktringsenhet, om det är möjligt. Det skall alltså inteförekomma att polisen placerar en omhändertagen i förvar påpolisstationen om det finns plats på en tillnyktringsenhet.

21

Författningsförslag

Förslag till lag om ändring i lagen (1976:511) omomhändertagande av berusade personer m.m.

Härigenom föreskrivs att 3, 4 och 5 §§ lagen (1976:511) omomhändertagande av berusade personer m.m. skall ha följandelydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §1

Om det behövs med hänsyntill den omhändertagnes till-stånd, skall han så snart detkan ske undersökas av enläkare.

Den som har omhändertagitsskall ges den medicinska ochsociala omvårdnad som moti-veras av omständigheterna. Omdet behövs med hänsyn tillden omhändertagnes tillstånd,skall han så snart det kan skeundersökas av en läkare. Iannat fall skall polisen, om detär möjligt, överföra honom tillen tillnyktringsenhet eller annanvårdinrättning.

1 Senaste lydelse 1984:391.

Författningsförslag Ds 2001:31

22

4 §2

En omhändertagen personsom inte bereds vård på sjuk-hus eller någon annan vårdin-rättning och inte heller tas omhand på något annat sätt ellerannars kan friges får hållaskvar. Den omhändertagne fårdärvid tas i förvar om det ärnödvändigt med hänsyn tillordning och säkerhet. Förvarasden omhändertagne hos enkriminalvårdsmyndighet skallmyndigheten utöva tillsyn överden omhändertagne enligt 6 §samt fullgöra de uppgifter somavses i 7 § första och andrastyckena, om inte uppgifternahar fullgjorts av polisen.

En omhändertagen personsom inte bereds vård på sjuk-hus, tillnyktringsenhet ellernågon annan vårdinrättningoch inte heller tas om hand pånågot annat sätt eller annarskan friges får hållas kvar. Denomhändertagne får därvid tas iförvar om det är nödvändigtmed hänsyn till ordning ochsäkerhet. Förvaras den om-händertagne hos en kriminal-vårdsmyndighet skall myn-digheten utöva tillsyn över denomhändertagne enligt 6 § samtfullgöra de uppgifter som avsesi 7 § första och andra styckena,om inte uppgifterna har full-gjorts av polisen.

5 §Polisman som har omhän-

dertagit någon enligt denna lagskall så skyndsamt som möjligtanmäla åtgärden till sin för-man. Har omhändertagandet ejredan upphört, skall för-mannen omedelbart pröva omåtgärden skall bestå.

Polisman som har omhän-dertagit någon enligt denna lagskall så skyndsamt som möjligtanmäla åtgärden till sin för-man. Har omhändertagandet ejredan upphört, skall förman-nen omedelbart pröva om åt-gärden skall bestå. Alkohol-utandningsprov får tas på denomhändertagne, om det behövsför att bedöma hans tillstånd.

Kan förmannens prövningenligt första stycket inte göras i

2 Senaste lydelse 1998:1751.

Ds 2001:31 Författningsförslag

23

närvaro av den omhändertagne,får förmannen besluta att om-händertagandet skall beståendast om

1. alkoholutandningsprov hartagits på den omhändertagneeller

2. uppgifter om den omhän-dertagnes tillstånd inhämtatsfrån en läkare eller en sjuk-sköterska som undersökt denomhändertagne.

–––––––––––––

Denna lag träder i kraft den …

25

1 Inledning

En person som före år 1977 påträffades berusad på offentligplats kunde omhändertas med stöd av en bestämmelse i 1841 årsfylleriförordning (Förordningen, 1841:58 s. 1, emot fylleri ochdryckenskap). Enligt den bestämmelsen fick var och en somanträffades överlastad av starka drycker på väg eller gata och sominte kunde behörigen vårdas på annat sätt förvaras i häkte tilldess han hade återvunnit sina sinnens bruk. Om någon på deangivna platserna eller på andra allmänna ställen, såsomvärdshus, näringsställen och krogar, i fylleri förde oljud ellerförnärmade annans fred och säkerhet skulle han enligtbestämmelsen ovillkorligen i häkte inmanas. Fylleriet var ocksåstraffbelagt. Enligt dåvarande 16 kap. 15 § första stycket BrBdömdes den som på allmän plats, utom- eller inomhus,uppträdde berusad av starka drycker så att det framgick av hansåtbörder eller tal för fylleri till böter.

Utvecklingen mot ett mera vårdinriktat synsätt vad gäller detoffentliga fylleriet påbörjades genom 1963 års fylleristraff-utredning. Utredningen föreslog i sitt år 1968 avlämnade betän-kande (SOU 1968:55-56) Bot eller böter att fylleristraffet skulleavskaffas och att en ny lag skulle införas om omhändertagandeoch behandling av berusade personer. Fylleristraffutredningensbetänkande innefattade förslag till en genomgripande reform. Enväsentlig del av utredningsförslaget gick ut på att förvaringen avomhändertagna fyllerister i polisarrest skulle ersättas medakutvård i särskilda för ändamålet inrättade medicinska kliniker.

I februari 1976 lade regeringen fram en proposition(1975/76:113) med förslag till avkriminalisering av fylleri och

Inledning Ds 2001:31

26

förslag till lag om omhändertagande av berusade personer m.m.(LOB). Förslagets utgångspunkter var delvis andra än de somlåg bakom fylleristraffutredningens förslag. Något förslag sominnebar en allmän övergång till klinikvård för de akut berusadelades inte fram. Departementschefen uttalade att i avvaktan påen fortsatt utveckling som medförde att man genom skildainsatser på sjuk- och nykterhetsvårdens områden efter hand fickökade möjligheter att tillgodose de vård- och behandlingsbehovsom det här var fråga om måste polisen även fortsättningsvis haen befogenhet att verkställa omhändertaganden och att ansvaraför de omhändertagnas förvaring (se prop. 1975/76:113 s. 81 f.).

Lagförslaget godtogs med smärre ändringar av riksdagen (JuU1975/76:37) och LOB trädde i kraft den 1 januari 1977 (SFS1976:511). Lagstiftningen var tänkt att ingå som ett led i enutveckling mot mer adekvata vårdformer för akut berusadepersoner. I anslutning till lagens ikraftträdande inleddes därförförsöksverksamheter, dels med s.k. tillnyktringsenheter dit deomhändertagna kunde föras i stället för att tas in i polisarrest,dels med sjukvårdspersonal som arbetade i anslutning tillpolisarrester.

Regeringen har, i förordningen (1976:518) om föreskrifter förverkställighet av lagen (1976:511) om omhändertagande avberusade personer m.m., bemyndigat RPS att meddela denärmare föreskrifter som behövs för verkställighet av LOB. Iförordningen föreskrivs att såvitt rör sociala och medicinskafrågor skall föreskrifter meddelas efter samråd med Socialstyrel-sen.

Med stöd av regeringens bemyndigande och efter samråd medSocialstyrelsen har RPS utfärdat föreskrifter och allmänna rådom omhändertagande av berusade personer, FAP 023-1 (senastelydelsen finns i RPSFS 2000:57). FAP 023-1 innehåller före-skrifter och allmänna råd avseende omhändertagande, över-lämnande till vård, tillsyn och frigivning samt dokumentationoch underrättelse. I anslutning till den tidigare versionen av FAP023-1 (RPSFS 1984:5) fanns även en bilaga i vilken lämnadesallmänna råd m.m. om hur polispersonal m.fl. kunde känna igenoch borde handla vid vissa akuta tillstånd och vissa sjukdomar.

Ds 2001:31 Inledning

27

År 1978 tillsattes en särskild utredare med uppdrag att göra enutvärdering av tillämpningen av lagen (1973:558) om tillfälligtomhändertagande och lagen om omhändertagande av berusadepersoner m.m. Utredningen antog namnet LTO/LOB-utred-ningen. Utredningens betänkande (SOU 1982:64) Frihets-berövande vid bråk och berusning avlämnades år 1982. Utred-ningen ansåg att LOB skulle finnas kvar som en särskild lag ochatt reglerna i LOB borde vara utformade så att de var anpassadetill framtida former av vård för dem som togs om hand enligtlagstiftningen. En hel del förändringar föreslogs, bl.a. enutvidgning av lagens tillämpningsområde så att omhänder-taganden av berusade personer skulle kunna ske på såväl all-männa som enskilda platser.

I februari 1984 lade regeringen fram en proposition(1983/84:111) med förslag till polislag m.m. I samband därmedföreslogs även vissa mindre ändringar i LOB, vilka antogs avriksdagen. Dessa lagändringar trädde i kraft samtidigt som polis-lagen den 1 oktober 1984.

Genom en lagändring den 1 april 1998 (se prop. 1996/97:175,1997/98:JuU 7) infördes i 4 § LOB en bestämmelse om att enomhändertagen får tas i förvar om det är nödvändigt medhänsyn till ordning och säkerhet. Avsikten hade dock redantidigare varit att så skulle kunna ske (jfr SOU 1993:60 s. 166 ocha. prop. s. 51). Syftet med lagändringen var att med hänsyn tillEuropakonventionen uttryckligen slå fast att denomhändertagne får förvaras i polisarrest.

En ny ändring av 4 § LOB gjordes den 1 januari 1999 (prop.1998/99:1, utgiftsområde 4, 1998/99:JuU 1), varvid den nugällande sista meningen i paragrafen infördes. Ändringeninnebär att det är möjligt att förvara omhändertagna personer ihäkte, dvs. inom kriminalvården, i stället för i polisarrest. Ensådan ordning tillämpas i Stockholm där omhändertagnapersoner enligt LOB förvaras i Kronobergshäktet.

29

2 LOB i korthet

Den som anträffas så berusad av alkoholdrycker eller annatberusningsmedel att han inte kan ta hand om sig själv eller somannars utgör en fara för sig själv eller för någon annan fåromhändertas av en polisman (1 §). Den som anträffas där haneller någon annan har sin bostad får dock inte omhändertasenligt denna bestämmelse.

Vid omhändertagandet skall ses till att åtgärden inte orsakarden omhändertagne större olägenhet än som är oundgänglig medhänsyn till åtgärdens syfte eller väcker onödig uppmärksamhet(2 §).

Om det behövs med hänsyn till den omhändertagnes tillstånd,skall han så snart det kan ske undersökas av läkare (3 §). I FAP023-1 (RPSFS 2000:57) anges i 3 kap. 2 § bl.a. att läkar-undersökning skall ske om den omhändertagnes tillstånd ärsådant att tillståndet kan misstänkas vara förorsakat av sjukdom,om den omhändertagne har en inte obetydlig kroppsskada ellerom berusningen närmar sig eller medför medvetslöshet.

Om den omhändertagne inte bereds vård på sjukhus ellerannan vårdinrättning och inte heller tas om hand på annat sätteller annars kan friges, får han hållas kvar hos polisen (4 §). I 4 §finns numera även en uttrycklig bestämmelse om att denomhändertagne får tas i förvar om det är nödvändigt medhänsyn till ordning och säkerhet. Vidare finns en bestämmelsesom innebär att det är möjligt att förvara omhändertagnapersoner i häkte (hos en kriminalvårdsmyndighet). Utöverlagens och verkställighetsföreskrifternas bestämmelser gällerbeträffande förvaring i polisarrest i tillämpliga delar lagen

LOB i korthet Ds 2001:31

30

(1976:371) om behandlingen av häktade m.fl.(behandlingslagen) samt den till lagen anslutande förordningen(1976:376). Ytterligare bestämmelser finns i RPS föreskrifteroch allmänna råd om förvaring av personer i polisarrest, FAP102-1 (senaste lydelsen finns i RPSFS 2000:58).

En polisman som har omhändertagit någon skall så skyndsamtsom möjligt anmäla åtgärden till sin förman. Har omhänder-tagandet inte redan upphört skall förmannen omedelbart prövaom åtgärden skall bestå, s.k. förmansprövning (5 §). Rikspolis-styrelsen har utfärdat allmänna råd om förmansprövning pådistans m.m., FAP 255-1 (senaste lydelsen finns i RPSFS2000:22). Förmansprövning på distans innebär att förmannen, iallmänhet det vakthavande polisbefälet, efter föredragning pertelefon kan fatta beslut om att ett omhändertagande enligt LOBskall bestå.

En omhändertagen person skall fortlöpande ses till. Skulle denomhändertagnes tillstånd ge anledning till det, skall den om-händertagne föras till sjukhus eller läkare tillkallas så snart detkan ske (6 §). Tillsynsansvaret åvilar polisen, om den omhänder-tagne förvaras i polisarrest, och kriminalvården, om han förvarasi häkte. I FAP 023-1 anges i 5 kap. 1 § att den som är kraftigtberusad skall ges tillsyn med högst 15 minuters mellanrum ochom det inte bedöms vara obehövligt skall den som utövartillsynen gå in i arresten och kontrollera den omhändertagnestillstånd (RPSFS 2000:57).

Den omhändertagne skall så snart som möjligt underrättas omanledningen till omhändertagandet. Om han anses vara i behovav hjälp eller stöd från samhällets sida skall polisen innan om-händertagandet upphör gå honom till handa med råd och upp-lysningar samt, i den mån det lämpligen kan ske, samråda medannat samhällsorgan som har till uppgift att tillgodose sådantbehov. Den omhändertagne skall friges så snart det finnes kunnaske, dock senast inom 8 timmar efter omhändertagandet, om detinte uppenbarligen är förenligt med hans intresse att han fårkvarstanna för kortare tid därutöver (7 §). I FAP 023-1 angesunder 5 kap. 1 § att den omhändertagne normalt bör kunnafriges efter fyra till sex timmar (RPSFS 2000:57).

Ds 2001:31 LOB i korthet

31

Förvaras den omhändertagne hos en kriminalvårdsmyndighetskall den myndigheten så snart det finns skäl att omprövabeslutet underrätta den polismyndighet som beslutat om om-händertagandet (7 a §). Polisen beslutar om frigivning även omden omhändertagne förvaras i häkte. Det åligger i det fallethäktespersonalen att underrätta polisen när det inte längre finnsskäl att hålla honom kvar. Underrättelsen kan lämnas pertelefon.

Alkoholdrycker eller andra berusningsmedel som påträffashos den omhändertagne skall tas ifrån honom och förstöras, ominte särskilda skäl talar för att egendomen återställs efterfrigivandet (8 §). Beslag eller förverkande sker inte och denomhändertagne kan inte överklaga beslutet. Om han anser attdet är felaktigt är han hänvisad att begära ersättning av statenenligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen. Frågan om att ta ifrån denomhändertagne berusningsmedel prövas av den förman tillvilken omhändertagandet skall anmälas. Bestämmelsernatillämpas också i fråga om injektionsspruta och kanyl samt andraföremål som är särskilt ägnade att användas för missbruk av ellerannan befattning med narkotika.

Om någon skall gripas enligt 24 kap. RB så får han inteomhändertas eller hållas kvar enligt LOB (9 §). Finns det skäl attberöva någon friheten såväl enligt 13 § andra stycket polislagensom enligt LOB, skall LOB tillämpas.

Polismans befogenheter enligt LOB gäller som huvudregelockså för ordningsvakter. Om en ordningsvakt omhändertagitnågon skall den omhändertagne skyndsamt överlämnas tillnärmaste polisman (10 §).

33

3 Utredningens uppdrag

3.1 Direktiven för arbetet

Utredningens direktiv utgörs av en inom Justitiedepartementetupprättad promemoria av den 8 maj 2000 (se bilaga). Enligt vadsom anges i promemorian skall utredningen behandla följandefrågor.

Förutsättningarna för den s.k. förmansprövningen enligt 5 §LOBFörutsättningarna för att ta alkoholutandningsprov på om-händertagna personerVem skall ha ansvar för förvaring av personer som om-händertagits med stöd av LOB

I promemorian anförs följande angående dessa frågor.

Förmansprövning

Den polisman som har verkställt omhändertagandet skall så skyndsamtsom möjligt anmäla åtgärden till sin förman, som prövar om åtgärdenskall bestå. Förmannens uppgift är i första hand att ta ställning tillfrågan om omhändertagandet skall bestå eller om den omhändertagnebör friges eller överlämnas till vård i annan form. I förarbetena uttaladesatt denna överprövning borde göras av polismannens förman i tjänsten,dvs. i allmänhet vakthavande befälet på stationen (prop. 1975/76:113, s.92).

Sedan lagens ikraftträdande har stora förändringar skett bland annatnär det gäller polisens organisation. Antalet polismyndigheter harminskat drastiskt och ledningscentraler och administrativa funktioner

Utredningens uppdrag Ds 2001:31

34

har koncentrerats till färre enheter. Som en följd av detta är funktionensom vakthavande befäl nu ofta centraliserad till polismyndighetenscentralort.

I Rikspolisstyrelsens allmänna råd (FAP 255-1) behandlas formernaför förmansprövningen om ett omhändertagande har skett i ett annatpolisdistrikt, polisområde eller annat geografiskt ansvarsområde än därförmannen tjänstgör. I dessa fall sägs att åtgärden får anmälas på telefontill förmannen. Det åligger då förmannen att förvissa sig om attförutsättningar för omhändertagandet föreligger.

Justitieombudsmannen har i ett beslut den 23 mars 1998 (4366/96)ansett att Rikspolisstyrelsens allmänna råd om förmansprövning pådistans inte tillgodoser hänsynen till den enskildes rättssäkerhet på detsätt som förutsattes vid tillkomsten av LOB.

Som framgår ovan har förutsättningarna för den s.k. förmans-prövningen förändrats. Det är därför angeläget att se över och klargöraförfarandet vid en sådan prövning. I det sammanhanget måste övervägasunder vilka former en förmansprövning kan ske utan att syftet meddenna förloras, t.ex. om videoteknik kan användas. Övervägandena ombehovet av en förmansprövning och i vilka former prövningen skall skebör göras i belysning av vad som nedan anförts om möjligheten attöverlåta förvaringen av den berusade till andra verksamhetsområdenoch de slutsatser som dras i den frågan.


Ett ställningstagande till om ett omhändertagande enligt LOB skallbestå grundas på iakttagbara förhållanden hänförliga till den omhänder-tagnes person. Någon tillgång till annan information, som t.ex.promillehalt, finns ofta inte. I de fall en person oriktigt framstår somberusad men hans uppträdande beror på sjukdom eller promillehalten ärså hög att det finns akut risk för alkoholförgiftning kanske detta därförinte uppmärksammas i tid. Ett alkoholutandningsprov skulle i dessasituationer vara av betydelse vid bedömningen hos polisen av denomhändertagnes tillstånd ur medicinsk synpunkt. Det skulle också varaav värde från rättssäkerhetssynpunkt, t.ex. i de fall där det berättigade iett omhändertagande ifrågasätts. Frågan om alkoholutandningsprov avomhändertagna personer togs upp av LTO/LOB-utredningen menledde inte till något förslag (SOU 1982:64, s. 186). Det finns anledningatt åter se över frågan. En del av de personer som omhändertas är såsvåra att få kontakt med att det inte är möjligt att göra ett alkohol-

Ds 2001:31 Utredningens uppdrag

35

utandningsprov. Frågan om det finns godtagbara alternativ till sådanaprov, t.ex. reagensstickor för saliv, måste därför också övervägas.

Förvaring

Reglerna i LOB avsåg när de infördes att ge stöd åt den utveckling motadekvata vårdformer för de akut berusade som då pågick. Det var alltså iförsta hand fråga om en social skyddslagstiftning där omsorgen om denenskilde individen skulle komma i förgrunden.

Om det behövs med hänsyn till den omhändertagnes tillstånd skallhan så snart det kan ske undersökas av läkare. Om den omhändertagneinte bereds vård på sjukhus eller annan vårdinrättning och inte hellerkan tas om hand på annat sätt eller kan friges får han hållas kvar hospolisen med stöd av 4 § LOB. Den omhändertagne får därvid tas iförvar.

Kvarhållande och förvaring genom polisens försorg av omhänder-tagna berusade personer har emellertid blivit en huvudregel. Utveck-lingen har tagit en helt annan väg än den som förutsattes i förarbetenatill lagen. I praktiken finns i dag inte några alternativ, t.ex. vård påsjukhus, att tillgå. Från den 1 januari 1999 har dock öppnats enmöjlighet att förvara omhändertagna personer inom kriminalvården.

Det kan ifrågasättas om polisstationer är lämpliga lokaler för enperson som är så akut berusad att ett omhändertagande enligt LOB harskett. En förvaring i polisens lokaler ger inte utrymme för någonegentlig vård eller behandling utan får endast anses vara lugnande undernågra timmar. Det pågår också ett arbete med att finna former för attrenodla polisens verksamhet genom att överväga vilka uppgifter som idag utförs av polisen som kan utföras av andra myndigheter och kom-muner. Det framstår mot denna bakgrund som angeläget att undersökaoch peka på alternativa möjligheter, t.ex. att överlåta förvaringen tillandra verksamhetsområden som har bättre förutsättningar att ta handom de omhändertagna.

I promemorian anförs vidare angående kostnadskonsekvenseratt om förslagen påverkar kostnaderna och intäkterna för staten,kommuner eller landsting skall en beräkning av dessa kon-sekvenser redovisas. När det gäller kostnadsökningar ellerintäktsminskningar skall ett förslag till finansiering redovisas.

Utredningens uppdrag Ds 2001:31

36

3.2 Arbetets bedrivande

Utredningen har under arbetets gång haft överläggningar medföreträdare för olika polismyndigheter och kommuner. Utred-ningen har därvid i samband med besök givits möjlighet att följaverksamheten på platsen och inhämtat synpunkter avseende denpraktiska tillämpningen av lagstiftningen.

Utredningen har besökt polismyndigheterna i Stockholms län(Polismästardistrikt City), Västra Götaland, Skåne län (Polis-område Malmö) samt Västernorrlands län. I samband med dessabesök har utredningen också sammanträffat med företrädare försocialtjänsterna i Stockholm, Göteborg, Malmö och Sundsvallsamt företrädare för tillnyktringsenheterna vid S:t Göranssjukhus i Stockholm, Sundsvalls sjukhus och TillnyktringenBarken i Göteborg.

Utredningen har vidare genom enkätundersökningar dels tillde polismyndigheter i landet som utredningen inte besökt, delstill ett urval av kommunerna i landet inhämtat synpunkter påhanteringen av omhändertagna enligt LOB.

Utredningen har haft överläggningar med företrädare förRPS.

Utredningens sekreterare har deltagit i en länsförbundsträff iUmeå och därvid informerat representanter från olika kommun-förbund om utredningen samt diskuterat frågor om förvaringenav de omhändertagna enligt LOB.

Utredningens sekreterare har vidare haft kontakter med pro-fessor Wayne Jones vid Rättsmedicinalverket i Linköping, polis-och sjukvårdspersonal samt med personal från några tillnykt-ringsenheter i landet.

Genom Vägverket, trafikregistret, har utredningen inhämtatstatistiska uppgifter beträffande antalet omhändertagna enligtLOB i landet m.m. Utredningen har vidare från KarlstadsUniversitet inhämtat slutrapporterna med redogörelser för denförsöksverksamhet med tillnyktringsenheter som bedrevs underåren 1977–1982.

37

4 Förmansprövning

Utredningens förslag: Polisen skall även i fortsättningenansvara för förmansprövningen. I syfte att ge förmannen ettsäkrare underlag vid bedömningen av den omhändertagnestillstånd föreslås att ett alkoholutandningsprov skall få tas påden omhändertagne.

I lagen införs vidare en uttrycklig bestämmelse som gerpolisen möjlighet att genomföra förmansprövningen pådistans. Förmansprövning på distans innebär att förmannenbefinner sig i ett annat distrikt eller på annan ort än däromhändertagandet ägt rum och att prövningen görs efterföredragning på telefon av den polisman som har omhänder-tagit den berusade.

Om förmansprövningen genomförs på distans skall somförutsättning för att omhändertagandet skall få bestå gälla attalkoholutandningsprov har tagits på den omhändertagne. Omså inte kan ske, skall uppgifter om den omhändertagnestillstånd inhämtas från en läkare eller en sjuksköterska somhar undersökt den omhändertagne.

4.1 Nuvarande ordning

4.1.1 Ordinär förmansprövning

Bestämmelser om förmansprövning finns i 5 § LOB. En mot-svarande bestämmelse finns i 15 § första stycket polislagen.Bestämmelserna är likalydande och innebär att en polisman som

Förmansprövning Ds 2001:31

38

har omhändertagit någon så skyndsamt som möjligt skall anmälaåtgärden till sin förman. Har omhändertagandet inte redan upp-hört, skall förmannen omedelbart pröva om åtgärden skall bestå.Ett omhändertagande enligt polislagen kan bl.a. avse ett tillfälligtomhändertagande av en person som genom sitt uppträdande störden allmänna ordningen eller utgör en fara för denna (13 §). IRPS:s allmänna råd, FAP 255-1 (RPSFS 2000:22), anges att vidall förmansprövning bör beaktas att den syftar till att säkerställaden enskildes rättsäkerhet genom att frågan om ett fortsattomhändertagande alltid skall bedömas av annan än den somverkställt åtgärden.

Fylleristraffutredningens förslag i betänkandet Bot eller Böter(SOU 1968:55-56) innebar bland annat att den omhändertagneskulle ha möjlighet att i efterhand få ett beslut om omhänder-tagande överprövat av domstol. Enligt förslaget skulle allmändomstol på begäran av den omhändertagne utfärda en förklaringhuruvida omhändertagandet varit lagligen grundat (a.a. s. 230,250 ff. och 355 f.). Fylleristraffutredningens förslag om särskildmöjlighet till efterföljande domstolsprövning avvisades dock avregeringen i prop. 1975/76:113. Det lagförslag som lades fram ipropositionen innehöll i stället de nu gällande bestämmelsernaom efterföljande prövning enbart av förman.

I den angivna propositionen beskrevs beslutsförfarandet isamband med förmansprövning enligt 5 § LOB på följande sätt(a. prop. s. 92). Det primära beslutet om omhändertagandeankommer på den polisman som är i tjänsten och som på allmänplats eller t.ex. i en port träffar på en person som bedöms vara såberusad att han måste tas om hand. Bland annat av rättssäker-hetsskäl bör emellertid en överprövning av polismannens beslutske så snart som möjligt. Denna överprövning bör göras av polis-mannens förman i tjänsten, dvs. i allmänhet vakthavande befäletpå stationen. Denne bör alltid ha att göra en prövning av självaomhändertagandet, dvs. avgöra om detta har varit befogat medhänsyn till de krav som lagen ställer upp. Ett viktigt moment iprövningen kan bli att ta ställning till om omhändertagandetskall grundas på den nya lagen eller på annan författning.

Ds 2001:31 Förmansprövning

39

Förmannen skall också ta ställning till frågan om omhänder-tagandet skall bestå eller om den omhändertagne bör friges ellerom den berusades tillstånd är så allvarligt att han omedelbart börföras till sjukhus för läkarundersökning och vård. I den mån detfinns olika eller endast begränsade möjligheter att ombesörjaförvaringen av de omhändertagna på annat sätt än genompolisens försorg får ställning i detta sammanhang också tas tillfrågan om den nyss omhändertagne skall transporteras vidareoch i så fall varthän eller om han skall införas i polisensförvaringslokaler.

I det lagstiftningsärende som gällde LOB lämnades inte någonnärmare vägledning såvitt avsåg frågan hur förmansprövningennärmare skulle utföras, t.ex. om en okulärbesiktning av denomhändertagne ansågs erforderlig. Frågan kom emellertid upp iett senare lagstiftningsärende som gällde polislagen, vilkenersatte den då gällande lagen om tillfälligt omhändertagande(LTO), se prop. 1983/84:111.

I anslutning till 15 § i förslaget till polislag anfördes bl.a. underrubriken Gällande rätt att förmansprövningen enligt 5 § LTO iallmänhet grundades på vad som framkom vid en kortare utfråg-ning av den omhändertagne, på den omhändertagande polis-mannens uppgifter och på förmannens egna iakttagelser av denomhändertagnes uppförande och tillstånd på polisstationen(a. prop. s. 105). Föredragande statsrådet uttalade vidare att deskäl som motiverade införandet av förmansprövningen i LTOalltjämt hade bärkraft samt att en sådan bestämmelse var av värdefrån rättssäkerhets- och kontrollsynpunkt och att den bordeomfatta både sådana omhändertaganden som hittills hade stöttsig på LTO och sådana som grundas på föreliggande förslag(a. prop. s. 106).

4.1.2 Förmansprövning på distans

Med förmansprövning på distans (distansprövning) avses sådanasituationer när förmannens prövning inte sker i närvaro av den


40

omhändertagne utan efter föredragning per telefon av denpolisman som har omhändertagit den berusade.

I propositionen 1989/90:155 om förnyelse inom polisenförelades riksdagen bl.a. förslag till vissa ändringar i polislagen.Ingen av dessa ändringar avsåg direkt frågan om förmanspröv-ning. Däremot redovisades i propositionen vissa förslag tillrationaliseringar inom polisväsendet. I detta sammanhangnämndes uppgiften som vakthavande befäl som ett exempel påen funktion där det kunde finnas behov av samverkan mellanolika polismyndigheter. Föredragande statsrådet uttalade bl.a.följande i denna fråga (a. prop. s. 58 f.).

Ett vakthavande befäl leder normalt den yttre tjänsten vid enpolismyndighet och prövar bl.a. de omhändertaganden sompolispersonalen gör med stöd av olika bestämmelser. Sålundaskall en polisman som omhändertar någon, med stöd av t.ex.polislagen eller lagen om omhändertagande av berusade personerm.m., så skyndsamt som möjligt anmäla åtgärden till sin förmansom skall pröva om åtgärden skall bestå. Med förman avses härdet vakthavande befälet (se Berggren/Munck, Polislagen, Enkommentar s. 102 och JO:s ämbetsberättelse 1987/88 s. 97). Enordning som innebär att ett vakthavande befäl upprätthåller sinfunktion för två eller flera polismyndigheter leder med dettasynsätt onekligen till komplikationer i de avseende som jag nuberört; personer som omhändertagits skall ju normalt transpor-teras till vakthavande befäl för dennes ställningstagande. Dettakan i många fall vara ogörligt eller förenat med betydandepraktiska svårigheter t.ex. på grund av långa avstånd. En lösningpå detta problem erbjuder möjligheten att låta vakthavande befälfatta de nödvändiga besluten efter föredragning per telefon.Enligt vad jag har erfarit tillämpas denna ordning redan idag vidflera polismyndigheter där avstånden är långa (jfr kravet påskyndsam anmälan till förman enligt 15 § polislagen). Arrange-mang av detta slag förekommer för övrigt inom andra områdensom rör beslut om frihetsberövanden. Systemet med polischefs-beredskap och åklagarberedskap bygger på förutsättningen attbeslut fattas efter föredragning per telefon. Jag ser inte att det


41

finns några avgörande principiella hinder mot att låta vakt-havande befäl pröva frågor om vissa frihetsberövanden påmotsvarande sätt.

Riksdagen bereddes genom propositionen tillfälle att ta del avvad som anförts i denna del. Det redovisade avsnittet föranleddeinte någon kommentar från justitieutskottet och lämnades utanerinran av riksdagen (1990/91 JuU1, rskr. 1).

RPS fick samtidigt i uppdrag av regeringen att genomföra enförsöksverksamhet på området (se a. prop. s. 59). Försöks-verksamheten genomfördes och därvid framkom inte några sär-skilda problem med avseende på vakthavande befäls besluts-funktioner.

Mot bakgrund härav beslutade RPS den 21 december 1994 attutfärda allmänna råd angående s.k. förmansprövningen på distansbeträffande omhändertagna, och i förekommande fall, gripnapersoner, FAP 255-1 (RPSFS 1984:5). FAP 255-1 har gällt sedanden 2 januari 1995. En ny version av FAP 255-1 (RPSFS2000:22) trädde i kraft den 1 juli 2000, varvid tidigare beslutadeallmänna råd upphörde att gälla. Innehållet i den nya versionen äremellertid i huvudsak detsamma som i den äldre versionen.

I RPS:s allmänna råd (FAP 255-1) finns rekommendationernär ett omhändertagande enligt polislagen eller lagen omomhändertagande av berusade personer m.m. skall prövas av enförman som tjänstgör i ett annat polisområde eller som har sitttjänsteställe i en annan del av polisdistriktet än där omhänder-tagandet har skett. Beträffande formerna för distansprövningenm.m. anges bl.a. följande.

Ett omhändertagande bör anmälas per telefon direkt tillförmannen, i allmänhet det vakthavande polisbefälet. Tele-fonanmälan bör användas även när någon har omhändertagitsmed stöd av lagen (1976:511) om omhändertagande av berusadepersoner m.m. och avsikten är att personen i fråga skall förasdirekt till en tillnyktringsenhet eller motsvarande. Det är särskiltviktigt att uppgifter om den omhändertagnes tillstånd ochuppförande såväl före ingripandet som efter införandet tillpolisstationen kommer till förmannens kännedom. Förmannen


42

bör genom kompletterande frågor till den som har verkställtåtgärden, och om möjligt även genom samtal med denomhändertagne, försäkra sig om att samtliga omständigheter avbetydelse för prövningen av om omhändertagandet skall beståblir belysta. Det bör av polismyndighetens arbetsordning eller påsärskilt beslut framgå hur bestämmelserna om förmansprövningpå distans närmare skall tillämpas inom myndigheten.

Vidare finns i RPS:s allmänna råd (FAP 255-1) bestämmelserom dokumentationen av en distansprövning samt en erinran omatt när det gäller personer som har satts in i polisarrest efter enförmansprövning på distans det är viktigt att förmannen genomfortlöpande kontakter med den som ansvarar för den omedelbaratillsynen och omvårdnaden av den omhändertagne håller sigunderrättad om dennes tillstånd och förutsättningarna förfrigivning.

I 4 kap. 3 och 4 §§ polisförordningen (1998:1558) anges vadsom avses med förman och befäl. Om vakthavande befäl före-skrivs i 2 kap. 16 § polisförordningen.

4.2 JO-kritiken

JO har i ett ärende år 1998 behandlat ett fall angående för-mansprövning på distans där ett vakthavande befäl i Linköpingefter telefonföredragning hade beslutat att en person somomhändertagits i Åtvidaberg skulle sättas in i arrest(1998/99:JO1 s. 116 ff., dnr 4366-1996).

JO uttalade att det enligt hans mening inte kunde dras någonannan slutsats av uttalanden i förarbetena till LOB och ipolislagen än att lagstiftaren hade utgått från att den föreskrivnaförmansprövningen skulle utföras genom att förmannen, bl.a. pågrund av egna iakttagelser av den omhändertagne, självständigtbildade sig en uppfattning i frågan om omhändertagandet skullebestå. JO hänvisade i detta hänseende till tre JO-beslut därfrågorna tidigare hade berörts (se JO 1975/76 s. 124, JO 1982/83s. 79 och JO 1987/88 s. 97).


43

RPS hade i ett yttrande till JO anfört att de av RPS utfärdadeallmänna råden, FAP 255-1, låg väl i linje med statsmakternasunder senare tid uttalade uppfattning om hur verksamhetenskulle bedrivas och att de grundade sig på regeringens uttalandeni propositionen 1989/90:155 om förnyelse inom polisen medförslag bl.a. om den nya polislagen.

I anledning av RPS:s yttrande framhöll JO bl.a. att bedöm-ningen av vilken betydelse i rättsligt hänseende som kan tillmätaspropositionsuttalandet måste ta sin utgångspunkt i att det intehar gjorts i anslutning till någon lagändring. JO hänvisade till ettuttalande av justitieutskottet i ett lagstiftningsärende år 1976 därdet framhålls att det är av utomordentlig vikt för rättstillämp-ningen att ändring av gällande rätt från lagstiftarens sida skergenom föreskrifter i lag eller genom motivledes gjorda uttalan-den i anslutning till antagandet av ny eller ändrad lagtext och integenom allmänna uttalanden i lagstiftningsärenden som inte gällerdet lagrum som uttalandena avser (JuU 1976/77:15 s. 6). Ävenlagrådet, framhöll JO, har i ett lagstiftningsärende uttalat att detenligt svensk rättsuppfattning torde gälla att sedan väl en lagstiftats och dess tillämpning anförtrotts vissa myndigheter kanlagstiftaren inte ingripa i tolkningsfrågor och genom uttalandenföreskriva hur en lagregel skall tolkas (prop. 1978/79:11 s. 184).

JO noterade vidare att det i RPS Rapport 1994:8Organisationsförändringar, förslag till problemlösning vid plane-rad omorganisation, angavs att JO-avgöranden och förarbetentill bl.a. polislagen talade för att en s.k. okulärbesiktning av denomhändertagne hittills hade varit förutsatt.

Enligt JO:s uppfattning kunde den omständigheten attriksdagen inte haft någon erinran mot ett propositionsuttalandesom inte hade anknytning till något lagförslag och somöverhuvudtaget inte hade underställts riksdagen för beslut motdenna bakgrund inte anses innebära att den syn på frågan omformerna för förmansprövningen som kommit till uttryck iförarbeten till polislagen och LOB inte längre skulle äga giltig-het. Starka lämplighetsskäl talade, enligt JO, för den ordning ifråga om förmansprövningen som förutsattes vid tillkomsten av


44

polislagen och LOB. JO uttalade att det visserligen var riktigt ioch för sig att det i betydande utsträckning förekom att beslutom frihetsberövande fattas på grundval av telefonföredragning isamband med polischefs- och åklagarberedskap. Dessa fall hadeemellertid, menade JO, alla det gemensamt att det inte var någonförutsättning för en rättssäker handläggning och ett sakligtriktigt beslut att polischefen respektive åklagaren bildade sig enpersonlig uppfattning om den frihetsberövades tillstånd.

JO redogjorde härefter ingående för risken för felbedöm-ningar med förmansprövning på distans samt anförde bl.a. föl-jande (s. 122). Det ligger i sakens natur att förmannens möjlig-heter att fatta ett objektivt sett riktigt beslut vid förmans-prövning som grundas uteslutande på en föredragning angåendeen persons tillstånd blir helt beroende av sådana omständighetersom den föredragande polismannens erfarenhet, iakttagelse-förmåga och förmåga att förmedla sina iakttagelser till besluts-fattaren. Det finns alltid en risk att den som är mindre erfareninte uppmärksammar förhållanden som en mera erfaren personskulle ha observerat. Härtill kommer att det för den ovanemånga gånger kan vara svårt att på ett tillräckligt nyanserat sättge uttryck för de iakttagelser som han faktiskt har gjort. I de falldär föredraganden inte har samma erfarenhet som förmannen,vilket får anses vara det normala, finns det således en fara attunderlaget för förmannens beslut inte blir fullständigt och attbeslutet till följd härav blir felaktigt.

JO:s slutsats blev att den ordning med distansprövning somförordades i RPS allmänna råd om förmansprövning inte till-godosåg hänsynen till den enskildes rättssäkerhet på det sätt somförutsattes vid tillkomsten av LOB och polislagen. De riktlinjerför förmansprövning på distans som lades fast i de allmännaråden innebar enligt JO ett avsteg från vad som måste anses varagällande rätt. En förändring av prövningens innehåll av det slagsom åsyftas med dessa riktlinjer kunde enligt JO inte åstad-kommas i annan ordning än genom att frågan underställdesriksdagen i ett lagstiftningsärende avseende förmansprövningen.


45

Enligt vad utredningen har erfarit har JO:s uttalanden i dettaärende inte föranlett RPS att ändra de allmänna råden angåendeförmansprövning på distans. Inte heller synes polismyndig-heterna i landet ha ändrat sina rutiner i anledning av de gjordauttalandena.

4.3 Statistik om förmansprövning på distans

Förmansprövning på distans förekom under år 1999 i den om-fattning och på de platser i landet som följer av nedanståendesammanställning. Uppgifterna är hämtade från utredningensenkätundersökning till polismyndigheterna i landet och frånintervjuer med företrädare för polisen. Förmansprövningen pådistans sker som regel från centralorten i länet, dvs. förmannenbefinner sig på polisstationen i centralorten och prövar fråganom ett omhändertagande skall bestå efter föredragning påtelefon från en polisman på en annan ort i länet, s.k. distansort.De orter i sammanställningen nedan som anges inom parentesunder varje län är sådana distansorter.

Län Distansprövn. Totala antalet(antal i länet) omhändertagna

(antal i länet)

Kalmar län 435 1 034(Nybro, Borgholm, Oskarshamn,Vimmerby, Västervik)

Norrbottens län ca 500 1 781(förmansprövning sker i Luleå tillsamtliga orter i länet när turlagschefinte finns på den plats där omhänder-tagandet har skett)

Gävleborgs län 305 920(samtliga orter i länet)


46


(antal i länet)

Hallands län 109 1 247(Falkenberg, Varberg och Kungsbacka)

Jämtlands län 13 749(Strömsund, Åre, Bräcke, Ragunda,Krokom, Sveg, Berg)

Örebro län 1 250 1 276(Lindesberg, Karlskoga, Hallsberg – under år 1999 gjordes distansprövningar även iÖrebro, därav det höga antalet. I dag skerinte någon förmansprövning på distans i Örebro.Prel. beräknat antal för år 2000 är cirka 150)

Västerbottens län 21 1 401(Vilhelmina, Åsele, Dorotea, Lycksele,Storuman, Sorsele, Tärnaby)

Blekinge län 20 1 475(Ronneby, Karlshamn)

Södermanlands län 440 2 552(endast från ett polisområde under år 1999 -från den 3 maj 2000 sker distansprövningarfrån Strängnäs, Katrineholm, Nyköping, Flen,Vingåker, Oxelösund, Trosa, Gnesta)

Uppsala län 35 1 790(Enköping, Tierp)

Kronobergs län 30 642(Ljungby, Älmhult)

Västmanlands län 358 2 266(Köping, Sala, Fagersta)


47


(antal i länet)

Värmlands län 350 1 404(från alla näpo-områden i länet medundantag av Karlstad)

Dalarna ca 700 1 007(Avesta, Hedemora, Borlänge, Falun,Ludvika, Malung, Vansbro, Sälen, Mora,Älvdalen, Rättvik, Leksand)

Jönköpings län ca 100 1 699(Vetlanda, Tranås, Gislaved)

Västernorrlands län 308 1 307(Ånge, Härnösand, Kramfors, Örnsköldsvik,Sollefteå)

Anm. Företrädare för några av de ovan angivna polismyndigheterna harpå förfrågan uppgivit att i den mån områdesbefälet (yttre befäl) inte hardeltagit vid omhändertagandet delegeras befogenheten att fullgöra för-mansprövningen till denne för att bringa ned antalet förmanspröv-ningar på distans. Vid större festevenemang (t.ex. Hultfredsfestivalen)är det dessutom vanligt att det tillsätts ett vakthavande befäl på fest-orten för att fullgöra förmansprövningen.

4.4 Enkätundersökning m.m. om förmansprövning

Framställningen i detta avsnitt bygger dels på intervjuer medföreträdare för polismyndigheterna i Stockholm (Polismästar-distrikt City), Göteborg, Malmö och Sundsvall, dels på den avutredningen gjorda enkätundersökningen avseende övriga polis-myndigheter i landet. De uppgifter utredningen genom dessaintervjuer och undersökningar har inhämtat angående hurförmansprövningen praktiskt går till i samband med ett om-händertagande kan sammanfattas enligt följande.


48

Att någon har blivit omhändertagen på grund av berusningmedför inte alltid att denne förs till närmaste polisstation. Ärden omhändertagne en ungdom händer det ofta att han eller honi stället transporteras hem till en anhörig. Akut sjuka ochskadade fyllerister transporteras i regel omgående till sjukhus. Ide fall den omhändertagne inte transporteras till polisstationensker förmansprövningen i regel per telefon eller radio sedan denberusade överlämnats till annan. I vissa distrikt sker emellertidinte någon förmansprövning alls i sådana situationer. Rapporte-ring och dokumentation av ett sådant omhändertagande sker i deflesta distrikt, dock har vissa polismyndigheter uppgivit att detinte alltid förekommer.

När en fyllerist har omhändertagits och förts in på polis-stationen sker en förmansprövning i enlighet med 5 § LOB. Denprövning som då görs utförs på de flesta håll av det vakthavandebefälet/stationsbefälet. Finns inte ett sådant befäl till hands,avgörs frågan av någon polis i befälsställning som inte hardeltagit vid omhändertagandet. Befälet lyssnar på patrullensavrapportering, gör en egen okulärbesiktning av den omhänder-tagne och känner om den omhändertagne luktar alkohol. Hanförsöker även hålla ett kort samtal med den omhändertagne.

Att bedöma arten och graden av olika berusningstillståndanses inte vara någon lätt uppgift. Flertalet polismyndighetermenar emellertid att förmannens erfarenhet och utbildning påområdet i och för sig ger tillräckligt underlag för att bedöma nären omhändertagen bör överföras till läkarundersökning, sjukhus-vård, tillnyktringsenhet eller motsvarande vårdinrättning. Ettvakthavande befäl/stationsbefäl har formulerat handlingsmönst-ret så att han ”vid minsta tvekan” beslutar att den omhänder-tagne skall överföras till sjukhus då det gäller höggradigberusning och då han misstänker att den omhändertagne även ärberusad av något annat än alkohol. Fem myndigheter uppgeremellertid att det är tveksamt om förmännen har tillräcklig er-farenhet och utbildning på området för att göra kvalificeradebedömningar och en myndighet anser att förmännen inte har till-räcklig erfarenhet och utbildning för uppgiften.


49

Endast i enstaka fall samråder förmannen vid sin prövningenligt 5 § LOB med sjuksköterska eller läkare t.ex. i sådanasituationer när den omhändertagne uppger att han har ensjukdom, när mediciner påträffas eller när den omhändertagnehar sårskador. Några polismyndigheter uppger att de aldrig sam-råder med vårdpersonal i samband med förmansprövning.

Om förmannen finns på plats när den omhändertagne förs intill polisstationen övervakar han som regel avvisiteringen av denomhändertagne. Några myndigheter har emellertid uppgivit attförmannen endast övervakar avvisiteringen när någon är bråkigoch stökig och vid ett par myndigheter sker inte någonövervakning av avvisiteringen alls från förmannens sida.

Den omhändertagne placeras, efter förmansprövningen ochavvisiteringen, regelmässigt i arresten hos polisen. I Stockholm,Polismästardistrikt City, placeras de omhändertagna på enavdelning för anhållna och häktade inom kriminalvården. På deorter där tillnyktringsenhet eller motsvarande vårdinrättningfinns, transporterar polispatrullen ofta den omhändertagne tillvårdinrättningen.

Så länge polisen har ansvaret för förvaringen av de omhänder-tagna bör, enligt några polismyndigheter, ansvaret för förmans-prövningen åvila polismyndigheten. De flesta polismyndigheteranser att förmannen har den kompetens som krävs för arbets-uppgiften. I de fall förmannen känner sig osäker begär han somregel hjälp av sjukvården. Många menar dock att sjukvårds-utbildad personal (inom sjukvården och på tillnyktringsenheter)borde ha ansvaret för arbetsuppgiften.

Nästan alla polismyndigheter anser att den förmansprövningsom sker i närvaro av den omhändertagne fungerar tillfreds-ställande. Förmansprövning på distans anges emellertid ha ettflertal brister. Förmannen kan inte själv iaktta den om-händertagne utan får i en sådan situation helt förlita sig på denföredragning av fallet han får på telefon. Endast ett par myndig-heter uppger att de inte anser att det finns några nackdelar medförmansprövning på distans, om prövningen utförs mednoggrannhet och om tillräcklig dokumentation föreligger.


50

Förmansprövning på distans förekommer på många håll ilandet och i relativt stor omfattning. Distansprövningen sker iallmänhet efter kontorstid, under nätter och under helgkvällar.Från vissa orter i landet sker förmansprövning på distans dygnetrunt.

Ett alternativ till den ordning med förmansprövning på distanssom förekommer kan enligt polismyndigheterna vara att om-rådesbefälen i polisområdena ges befogenhet att utföraförmansprövning, dvs. att befogenheten delegeras till en förmani yttre tjänst (yttrebefäl). Andra alternativ kan vara att tjänst-göringstider på polisstationerna justeras, att resurser skjuts tillför dygnet runt-bemanning och nattöppna polishus, att nyteknik införs med bildöverföring (videoteknik och ljudan-läggning) från arrestlokaler till förmannen på centralorten elleratt förmansprövning av icke våldsamma och aggressiva personersköts av annan personalkategori än polisen.

4.5 Videoteknik i samband med förmansprövning

Polismyndigheten i Västernorrlands län har sedan årsskiftet2000/2001 utnyttjat videoteknik med bild- och ljudöverföringmellan arrestavdelningarna från Örnsköldsvik, Kramfors,Sollefteå och Härnösand till centralorten Sundsvall vid för-mansprövningar på distans. Bildöverföringen sker i färg. Ettvakthavande befäl i Sundsvall kan således numera vid för-mansprövning på distans iaktta en omhändertagen enligt LOBfrån dessa orter genom en 14-tums monitor. Han kan också viasnabbtelefon samtala med polispatrullen som gjort omhänder-tagandet och den omhändertagne.

Till belysning av hur förmansprövning med utnyttjande avvideoteknik kan gå till i praktiken lämnas följande exempel. Enpolispatrull omhändertar en berusad person i Örnsköldsvik ochinför honom till arrestintaget i polishuset. En polisman ipatrullen ringer till vakthavande befäl i Sundsvall och lämnarrapport om omhändertagandet. Vakthavande befälet kan då mednågra enkla knapptryckningar på sitt manöverbord omedelbart


51

koppla upp kamera och snabbtelefoni i arresten i Örnsköldsvik.Genom en monitor har han därmed möjlighet att visuellt granskaden omhändertagne som vanligtvis placeras på en arrestbänk.Vakthavande befäl kan via snabbtelefonen tala med denomhändertagne och polismännen. Snabbtelefonen fungerar såkallat ”hands free”, vilket innebär att den omhändertagne ochpoliserna inte behöver tala i lur eller liknande. Det finns ocksåmöjlighet att med s.k. zoomning av kameran få närbild av denomhändertagne för att få en bättre uppfattning om hans status.Vakthavande befäl kan vidare vid behov följa införandet av denomhändertagne i arresten då kameran kan styras upp till 360grader. Om det samtidigt skall göras en förmansprövning frånt.ex. Härnösand – och vakthavande befälet ändå önskar övervakaomhändertagandet i Örnsköldsvik – kan han flytta bilden frånÖrnsköldsvik till en displayvägg i det närliggande s.k. trafik-rummet och låta ett biträdande vakthavande befäl hålla skeendeti Örnsköldsvik under uppsikt medan han själv kopplar upp ljudoch bild till Härnösand.

Utredningen har i samband med besök hos polismyndighetenblivit förevisad videoutrustningen. De befäl som har erfarenhetav systemet med videoteknik anser att det fungerar tillfreds-ställande och att det är en stor fördel för befälet att själv kunnaiaktta och tala med den omhändertagne.

4.6 Utredningens överväganden

Som nämnts i det föregående förekommer i dag två typer avförmansprövning, dels den ordinära förmansprövningen sominnebär att förmannen genomför förmansprövningen i direktanslutning till att den omhändertagne har förts in till polis-stationen och i närvaro av den omhändertagne, dels den s.k.förmansprövningen på distans som innebär att förmannenbefinner sig i ett annat distrikt eller på annan ort än däromhändertagandet har ägt rum och att prövningen görs efterföredragning på telefon av den polisman som själv har om-händertagit den berusade.


52

I förarbetena till LOB anges att förmansprövningen har tvåsyften. För det första skall den utgöra en överprövning av omdet omhändertagande som har gjorts av en polisman eller enpolispatrull varit befogat med hänsyn till de krav som lagenställer upp för att ett omhändertagande av en berusad personskall få ske. För det andra syftar prövningen till att avgöra omden person som har omhändertagits skall hållas kvar påpolisstationen eller om hans tillstånd är så allvarligt att hanomedelbart bör överföras till ett sjukhus för läkarundersökningeller vård.

Med hänsyn till att omhändertagandet enligt LOB innebär ettfrihetsberövande av den omhändertagne är det givetvis av storbetydelse att förmansprövningen sker på ett sätt som gergarantier från kontroll- och rättssäkerhetssynpunkt. Omhänder-tagandet grundas inte på ett påstående om brott och derättssäkerhetsgarantier som gäller för brottmålsförfarandet ärdärmed inte tillämpliga. Inte heller har den omhändertagnenågon möjlighet att få frihetsberövandet prövat i domstol.

Ordinär förmansprövning

När det gäller den ordinära förmansprövningen har någonoffentlig kritik veterligen inte riktats mot det sätt på vilketprövningen äger rum. Inte heller har det påståtts att det skulleföreligga några påtagliga brister vad gäller kontroll- ellerrättssäkerhet. De flesta polismyndigheter i landet anser att denordinära förmansprövningen fungerar tillfredsställande och attförmännen har erforderlig kompetens för uppgiften. Det ärockså utredningens uppfattning genom de samtal som har förtsmed vakthavande befäl vid de större polismyndigheterna ochmed andra ansvariga inom polisen att förmännen på det helataget synes ha stor erfarenhet och gott omdöme vid bedömandetav de frågor som förmansprövningen innefattar.

Det nu sagda innebär emellertid inte att det helt skulle saknasproblem. Ett problem som förmannen återkommande möter ärden tilltagande komplexiteten vad gäller arten och graden av


53

olika berusningstillstånd. Det är inte ovanligt att den somomhändertas enligt LOB är blandmissbrukare och att han vidsidan av alkohol även intagit droger, t.ex. GHB eller heroin, ellerläkemedel. Det kan i sådana situationer vara svårt för förmannenatt i samband med förmansprövningen upptäcka att denomhändertagne, som kan lukta alkohol och i övrigt bete sig somom han var berusad enbart på alkohol, är i betydligt sämretillstånd än vad som framgår av hans yttre eller vad somframkommer vid samtal med honom. I själva verket kan den om-händertagne i sådana situationer vara mycket nära medvetslöshetoch död redan när han läggs in i polisarresten. Motsvarandebedömningssvårigheter uppkommer för förmannen när det gälleren person med mycket hög alkoholkoncentration i blodet. Ensådan person kan i samband med omhändertagandet vara på vägin i ett tillstånd av akut alkoholförgiftning, vilket kräveromgående läkarinsatser på sjukhus för att livet skall kunnaräddas.

Som utredningen har belyst i kapitel 7 har under det senasteåret flera dödsfall inträffat i samband med att personer somomhändertagits enligt LOB har hållits kvar på polisstationer. Engenomgång av omständigheterna kring dessa dödsfall ger vidhanden att de omhändertagna i stället för att förvaras hos polisenomgående borde ha förts till sjukhus för läkarbehandling ochvård. Det är inte uteslutet att liv hade kunnat räddas om så hadeskett. Utredningen vill med dessa påpekanden inte framföranågon kritik mot de poliser som ansvarar för de aktuella omhän-dertagandena utan endast framhålla att förmansprövningen inne-fattar moment som den enskilde polismannen på grund av otill-räcklig medicinsk utbildning och utrustning kan ha stora svårig-heter att hantera.

Det kan naturligtvis diskuteras om det skulle vara möjligt attlåta en läkare eller en sjuksköterska inom sjukvården eller på entillnyktringsenhet utföra den del av förmansprövningen sominnefattar en prövning av om omhändertagandet skall bestå ellerom den berusades tillstånd är så allvarligt att han omedelbart börges vård på sjukhus. Fylleristraffutredningen föreslog i sitt


54

betänkande att denna prövning skulle kunna ske på de s.k.akutkliniker som utredningen föreslog skulle inrättas. I det fallden omhändertagne fördes in på polisstationen skulle det enligtFylleristraffutredningen ankomma på vederbörande polisman attpröva om omhändertagandet skulle bestå (se SOU 1968:55 s.336 f.).

Utredningen återkommer i kapitel 6 till frågan var denomhändertagne lämpligen bör placeras under tillnyktringstiden.Det kan dock redan här konstateras att sjukvården har mycketbegränsade resurser och att det i dag inte finns mer än ett tiotaltillnyktringsenheter. Det är därmed i praktiken knappast möjligtatt överlag överföra den prövning som skall göras på någon inomvården. Det som talar mot en sådan lösning är också att vissa avde omhändertagna på grund av att de är våldsamma elleraggressiva inte kan förvaras på tillnyktringsenheter ellermotsvarande utan måste hållas i polisarrest. Det kommer alltsåäven i framtiden – oavsett vilken lösning som väljs i frågan omvem som skall ha ansvaret för tillnyktringen av de berusade – attfinnas behov av förvaringsplatser i polisens regi.

Enligt utredningens uppfattning talar övervägande skäl för atthela ansvaret för förmansprövning även fortsättningsvis bör liggapå polisen. Som närmare redovisas i kapitel 5 föreslår utred-ningen att polisen skall kunna ta alkoholutandningsprov på denomhändertagne, om det behövs för att bedöma hans tillstånd.Ett sådant alkoholutandningsprov syftar till att ge förmannen ettsäkrare underlag vid bedömningen av den omhändertagne, sär-skilt i sådana fall där förmannen kan misstänka att den omhän-dertagne har en mycket hög alkoholkoncentration i blodet ellerdär det kan finnas skäl att misstänka att den berusade inte barahar druckit alkohol utan även kan ha intagit droger eller andrapreparat.

Förmansprövning på distans

När det gäller den andra typen av förmansprövning, den s.k.distansprövningen, kan först konstateras att den växt fram som


55

en följd av de stora förändringar som skett i polisens organisa-tion under 1990-talet. Antalet polismyndigheter har minskatkraftigt och ledningscentraler och administrativa funktioner harkoncentrerats till färre enheter. En följd av denna utveckling äratt funktionen som vakthavande befäl nu ofta är centraliserad tillpolismyndighetens centralort.

I Rikspolisstyrelsens allmänna råd (FAP 255-1) behandlasformerna för förmansprövningen om ett omhändertagande sketti ett annat polisdistrikt, polisområde eller annat geografisktansvarsområde än där förmannen tjänstgör. I dessa fall sägs detatt omhändertagandet får anmälas på telefon till förmannen. Detåligger då förmannen att förvissa sig om att förutsättningar föromhändertagandet föreligger.

Förmansprövning på distans förekommer i dag på många håll ilandet och i relativt stor omfattning. Av utredningens enkät-undersökning till polismyndigheterna framgår att antalet om-händertaganden på distans visserligen varierar ganska påtagligtmellan polismyndigheterna i de olika länen men att det i mångalän rör sig om flera hundra omhändertaganden per år (sesammanställningen under avsnitt 4.3). På sådana orter där för-mansprövning på distans förekommer är det vanligt att distans-prövningen utnyttjas när ett omhändertagande sker på kvälleneller natten eller under en helg.

Som tidigare redogjorts för har JO kritiserat den ordning medförmansprövning på distans som nu med stöd av RPS allmännaråd (FAP 255-1) tillämpas vid polismyndigheterna i landet.Enligt JO måste det antas att lagstiftaren utgått från att förmans-prövningen skulle utföras genom att förmannen, bl.a. på grundav egna iakttagelser av den omhändertagne, självständigt skullebilda sig en uppfattning i frågan om omhändertagandet skullebestå och inte att prövningen skulle göras på grundval av enföredragning på telefon av den eller de som verkställt om-händertagandet. JO menar att den ordning med distansprövningsom nu tillämpas inte tillgodoser hänsynen till den enskildesrättsäkerhet på det sätt som förutsattes vid tillkomsten av LOB


56

och att den innebär ett avsteg från vad som måste antas varagällande rätt.

Även inom polisen är man på många håll kritisk mot dentillämpade ordningen med förmansprövning på distans. I denenkätundersökning som utredningen genomfört har ett flertalpolismyndigheter påtalat att de anser att distansprövningen ärförenad med brister just därför att det inte är möjligt förförmannen att själv iaktta och bilda sig en egen uppfattning avden person som omhändertagits.

Utredningen kan för egen del konstatera att det i lagtexteneller i förarbetena till LOB inte uttryckligen anges att förmans-prövningen skall genomföras i närvaro av den omhändertagne.Som JO framhållit bygger emellertid förmansprövningen påförutsättningen att förmannen skall bilda sig en personliguppfattning om den omhändertagnes tillstånd. Det är givet att ensådan uppfattning som regel blir allsidigare och mera nyanseradom förmannen har möjlighet att själv iaktta och samtala med densom har omhändertagits. En föredragning på telefon av denpolisman som varit direkt inblandad i omhändertagandet blir ihög grad beroende av den polismannens erfarenhet, iakttagelse-förmåga och förmåga att förmedla sina iakttagelser till för-mannen. Utredningen anser alltså att förmansprövning pådistans är förenad med vissa brister och att det finns skäl attöverväga alternativa sätt att genomföra de förmansprövningarsom skall göras av omhändertaganden utanför polismyndig-heternas centralorter.

En tanke som har förts fram under utredningsarbetet är att debrister som föreligger vad gäller förmansprövning på distansskulle kunna avhjälpas genom utvecklande av ny teknik medbildöverföring mellan olika arrestavdelningar i polisdistriktet.Som framgår av avsnitt 4.5 används sådan videoteknik redan idag vid Polismyndigheten i Västernorrlands län. Ett vakthavandebefäl i Sundsvall kan genom en 14-tums monitor iaktta ochsamtala med omhändertagna personer som förts in till polis-stationerna i Örnsköldsvik, Kramfors, Sollefteå eller Härnösand.Vakthavande befälet kontrollerar videokameran från Sundsvall


57

och kan styra den från olika perspektiv i arrestlokalen och ävenzooma in närbild på den omhändertagne.

Enligt utredningens mening innebär den tillämpade video-tekniken en klar förbättring vad gäller förmannens möjligheteratt okulärt bilda sig en uppfattning om den omhändertagnestillstånd. Med nuvarande ljudoch bildöverföringsteknik är detdock svårt att uppfatta olika detaljer rörande den omhänder-tagne, t.ex. hans ansiktsuttryck, ögonens och pupillernasutseende eller talförmågan. Sådana detaljer kan förmannen lättiaktta när förmansprövningen genomförs i närvaro av den om-händertagne och de kan – tillsammans med andra omständlig-heter, t.ex. de lukter som kan förekomma – antas vara avbetydelse vid bedömningen av omhändertagandet. Det går därförenligt utredningens mening inte att säga att videotekniken – ivart fall med den teknik som tillämpas i dag – till fullo motsvararvad som framkommer vid en ordinär förmansprövning. Härtillkommer att det troligen kommer att ta åtminstone ett par årinnan teknik med bildöverföring mellan olika arrestavdelningarskulle kunna vara tillgängliga i samtliga polisdistrikt i landet.Utredningen anser därför att videoteknik med ljud- ochbildöverföring i vart fall för närvarande inte är ett reellt alternativför att bota de brister som finns vad gäller förmansprövning pådistans.

En annan tanke som har förts fram är att polisen skulle kunnavidga möjligheterna till delegering på så sätt att andra befäl ipolisområdena än vakthavande befäl gavs befogenhet att utföraförmansprövningen. Det kunde t.ex. gälla delegering till enförman i yttre tjänst (yttre befäl), som inte själv har medverkatvid själva omhändertagandet. Enligt vad som har upplystsförekommer redan i dag i viss utsträckning en sådan delegeringinom vissa polismyndigheter. Vid större festevenemang tillsätts iregel ett befäl direkt på festorten för att denne skall kunnafullgöra förmansprövningen. På detta sätt har några polismyn-digheter lyckats bringa ned antalet distansprövningar.

Det är möjligt att polisen på nu angivet sätt genom delegeringkan reducera antalet förmansprövningar på distans. Förmans-


58

prövning genom delegering kan sannolikt dock inte helt ersättadistansprövningarna med den omfattning dessa har i dag.Utredningen kan emellertid inte se att delegering skulle innebäranågra påtagliga nackdelar från rättsäkerhets- eller kontroll-synpunkt. Det finns därför skäl för polisen att undersökamöjligheterna till en vidgad delegering av förmansprövningen.Det bör i det sammanhanget observeras att ett befäl som deltagiti omhändertagandet av en berusad person inte kan anses behörigatt fullgöra förmansprövningen. Förfarandet bygger nämligen påförutsättningen att omhändertagandet skall beslutas av skildapersoner i två led; den som deltagit i det första ingripandet påfältet skall inte därefter utföra förmansprövningen. Saknas detvid tidpunkten för omhändertagandet ett befäl som kan fullgöraförmansprövningen är delegering naturligtvis inte möjlig.

Den slutsats som kan dras av det hittills anförda är att det idag inte finns något realistiskt alternativ som fullt ut kan ersättade förmansprövningar som sker på distans. Det är inte hellertroligt att de organisatoriska förändringar som har skett inompolisen under 1990-talet och som medfört att funktionen somvakthavande befäl har koncentrerats till centralorterna skullekomma att ändras inom överskådlig tid. Vad saken då gäller är istället att försöka öka säkerheten i beslutsunderlaget i sambandmed distansprövning på ett sätt som gagnar den enskildesrättsäkerhet. Utredningen har härvid övervägt olika alternativmen kommit att stanna för att en ökad säkerhet bör kunna upp-nås genom att polisen ges möjlighet att ta alkoholutand-ningsprov på den omhändertagne eller, om det inte är möjligt, atten läkare eller en sjuksköterska undersöker den omhändertagne.

Utredningens förslag är att i de fall förmannens prövning intekan göras i närvaro av den omhändertagne, får förmannenbesluta att omhändertagandet skall bestå endast om alkohol-utandningsprov för bestämmande av berusningsgraden tagits påden omhändertagne eller om uppgifter om hans tillståndinhämtats från sjukvårdsutbildad personal som har undersöktden omhändertagne.


59

Resultatet av ett alkoholutandningsprov kan i förening medpolispatrullens uppgifter i övrigt om den omhändertagne geförmannen en mer nyanserad bild av den omhändertagnes till-stånd. Som tidigare har framhållits har frågan om den omhänder-tagnes berusningsgrad i vissa fall en stor betydelse vid be-dömningen av om han skall förvaras i polisarrest på stationeneller om han skall överföras till sjukhus för läkarundersökningoch eventuell behandling. Berusningsgraden är också av betydel-se när förmannen skall avgöra om det över huvud taget finnstillräcklig grund för ett omhändertagande enligt LOB. Det finnssjukdomstillstånd, t.ex. diabetes och epilepsi, som kan yttra sigpå ett sådant sätt att personen uppträder till synes berusad trotsatt han i själva verket kan vara helt nykter. Enligt utredningensmening bör polispatrullens uppgifter tillsammans med resultatetfrån ett alkoholutandningsprov i de flesta fall ge ett tillräckligtunderlag för förmannens prövning av om omhändertagandet börbestå.

Det kan finnas situationer när det av olika skäl inte går att taett alkoholutandningsprov på en omhändertagen. I sådana fallbör uppgifter om den omhändertagnes tillstånd i stället inhämtasfrån en läkare eller en sjuksköterska. Jourhavande läkare ellersjuksköterska finns i regel tillgänglig dygnet runt även på mindreorter i landet. Läkaren/sjuksköterskan bör inte göra någon egenbedömning enligt LOB om det föreligger grund för om-händertagande. Det bör alltjämt ankomma på förmannen attgöra den rent rättsliga prövningen. Läkaren/sjuksköterskan skalli stället göra en allmän bedömning av den omhändertagnes till-stånd i syfte att ge förmannen ett säkrare underlag för förmans-prövningen. Uppgifterna bör lämpligen lämnas skriftligen ochundertecknas av den som har gjort undersökningen. Uppgifternakan sedan förmedlas till förmannen av den polisman som gjortomhändertagandet på fältet och som i övrigt på telefon tillförmannen redogör för ingripandet.

För att undvika att den polispatrull som gjort ett om-händertagande skall behöva bli sittande i sjukhusets väntrummed den berusade personen, bör polisen söka träffa överens-


60

kommelse med sjukhuset eller läkaren om att den undersökningsom skall göras av en omhändertagen kan ske på ett smidigt sättoch utan längre dröjsmål. Utredningen vill dock understryka attmed den tekniska utrustning som för närvarande finns tillgängligtorde det endast vara i undantagsfall ett alkoholutandningsprovinte kan tas på den berusade (se närmare angående tekniskahjälpmedel avsnitt 5.4).

Det kan i sammanhanget finnas skäl att påpeka att polisenssamarbete med sjukvården på många platser i landet inte synesfungera tillfredsställande. I den enkätundersökning som utred-ningen har gjort har vissa polismyndigheter uppgett att någotsamråd med sjukvårdspersonal över huvud taget inte äger rumoch att sjukvårdsutbildad personal ofta är ovillig att hjälpa tillmed medicinska bedömningar av de omhändertagna. Enligtutredningens mening kan det finnas skäl för polismyndigheternaatt med landstingen ta upp frågan om samarbetet mellan polisoch sjukvård fungerar tillfredsställande. En rimlig utgångspunkt ien sådan diskussion bör kunna vara att sjukvården när det finnsbehov av det skall kunna ha en viss beredskap för att varaförmannen behjälplig med medicinska bedömningar, t.ex. i formav telefonkonsultationer eller besök på polisstationen.

61

5 Alkoholutandningsprov

Utredningens förslag: Alkoholutandningsprov får tas på enperson som har omhändertagits enligt LOB, om det behövsför att bedöma hans tillstånd.


För närvarande finns inte någon möjlighet att kontrollerapromillehalten alkohol på en person som har omhändertagitsenligt LOB.

5.2 Bestämmelser om utandningsprov m.m. i annanlagstiftning

Varje medborgare har enligt regeringsformen ett skydd för denkroppsliga integriteten avseende påtvingade ingrepp från det all-männas sida. En förpliktelse att behöva lämna alkoholut-andningsprov utgör ett påtvingat kroppsligt ingrepp och reglerom sådana prov måste därför utformas på ett sådant sätt att deinte strider mot grundlagsregeln. Regler om påtvingadekroppsliga ingrepp finns i ett flertal lagar, bl.a. rättegångsbalken,lagen (1976:1090) om alkoholutandningsprov, lagen (1976:371)om behandlingen av häktade och anhållna m.fl., lagen (1974:203)om kriminalvård i anstalt, lagen (1991:1128) om psykiatrisktvångsvård och smittskyddslagen (1988:1472). I det följande

Alkoholutandningsprov Ds 2001:31

62

lämnas en redogörelse för innehållet i några av de angivnalagarna.

5.2.1 Regeringsformen (RF)

Varje medborgare har gentemot det allmänna ett grund-lagsreglerat skydd mot bl.a. påtvingat kroppsligt ingrepp ochkroppsvisitation (2 kap. 6 § RF).

Uttrycket kroppsligt ingrepp avser främst våld motmänniskokroppen. Hit hänförs vidare läkarundersökningar ochsmärre ingrepp såsom vaccinering och blodprovstagning liksomolika former av kroppsbesiktning. Ett åläggande att blåsa i ettinstrument för kontroll av alkoholhalten anses också utgöra ettkroppsligt ingrepp (se Petrén/Ragnemalm, Sveriges grundlagar,1980, s. 54).

Skyddet för den kroppsliga integriteten avser således på-tvingade ingrepp från det allmännas sida av olika slag. RF före-skriver att sådana ingrepp endast får ske med stöd av lag (2 kap.12 § RF). Gällande rätt innehåller en rad bestämmelser omsådana ingrepp. Dessa kan vara så ingripande som kastrering.Mindre långtgående är läkarundersökningar och andra former avkroppsbesiktning som enskilda personer kan underkastas (seSOU 1975:75 s. 144 och prop. 1975/76:209 s. 56). Frågan vilkenbetydelse som skall tillmätas den enskildes integritet i sambandmed ett påtvingat kroppsligt ingrepp får bedömas utifrånbehovet av ett sådant ingrepp och hur pass allvarligt ellerlångtgående ingreppet är.

5.2.2 Rättegångsbalken (RB)

Den som skäligen kan misstänkas för brott på vilket fängelsekan följa, får kroppsbesiktigas enligt 28 kap. 12 § RB. Kropps-besiktning omfattar alla undersökningar av kroppen, såväl yttresom inre, tagande av prov från människokroppen samt ävenundersökningar av olika kroppsprodukter som har åtkommits

Ds 2001:31 Alkoholutandningsprov

63

genom provtagning. Genom kroppsbesiktning kan tas prov påkroppsprodukter av vilket slag som helst, t.ex. blod, urin, saliv,hår, sekret eller hud. Någon begränsning till vissa slag avkroppsprodukter har inte gjorts (se Fitger, Kommentaren tillRB, del 2, s. 28:26). Den undersökningsmetod bör väljas sominnebär minst obehag för den undersökte och frågan om vilkaundersökningar och vilka prov som skall göras respektive tas i enviss situation får avgöras från fall till fall. Den omständighetenatt en undersökning eller provtagning kan medföra övergåendeobehag eller besvär och förorsaka kortvarig smärta anses intevara något som i och för sig skall kunna hindra ett genom-förande.

Bestämmelserna om kroppsbesiktning innebär att den somkroppsbesiktigas kan hållas kvar med tvång för besiktningensutförande. Vad gäller den våldsanvändning som får förekommaför att en beslutad kroppsbesiktning skall kunna verkställasfinns regler i polislagen.

Av 28 kap. 13 § RB framgår att kroppsvisitation och kropps-besiktning som är av mera väsentlig omfattning skall verkställasinomhus och i avskilt rum. Verkställs den av annan än läkareskall såvitt möjligt ett av förrättningsmannen anmodattrovärdigt vittne närvara. Blodprov får inte tas av någon annanän läkare eller legitimerad sjuksköterska. Annan mera ingåendeundersökning får utföras endast av läkare.

5.2.3 Lagen (1976:1090) om alkoholutandningsprov

Lagen gäller för alkoholutandningsprov i trafiksammanhang. Ilagens 1 § anges att alkoholutandningsprov får tas på den somskäligen kan misstänkas för brott som avses i 4 § trafik-brottslagen, 30 § järnvägssäkerhetslagen eller annat brott, varåfängelse kan följa, om provet kan antas ha betydelse förutredningen av brottet. I andra stycket anges att alkohol-utandningsprov tas av polisman samt att provtagningen skall skepå ett sätt som inte utsätter den på vilket provet tas för allmänuppmärksamhet.


64

Alkoholutandningsprov får tas på bl.a. förare av motordrivetfordon även utan att misstanke om trafikbrott föreligger (2 §).Det gäller s.k. sållningsprov som endast indikerar att eventuellalkoholkoncentration överstiger visst gränsvärde.

Av förarbetena till 2 § framgår hur regeringen resonerade vidavvägningen mellan kravet på att skapa en effektiv trafiklag-stiftning och den enskildes krav på att inte i onödan utsättas förintegritetskränkning. Bl.a. följande uttalades (se prop.1993/94:44 s. 56 f.).

Det föreslås att lagen om alkoholutandningsprov ändras så atten polisman rutinmässigt får ta alkoholutandningsprov på förareav motordrivet fordon och förare av vissa maskindrivna fordon.Eftersom det i regel är fråga om att företa prov utan attbrottsmisstanke föreligger är det väsentligt att säkerställa att densom utsätts för prov inte skall behöva vidkännas en störreintegritetskränkning än som krävs för att tillgodose syftet medprovet. Enligt vår mening uppfylls detta syfte genom attalkoholutandningsprov som nu avses får tas endast på eller i näraanslutning till den plats där kontrollen eller polisingripandet ägtrum och endast instrument som kan brukas utan dröjsmål ochsom bara anger om eventuell alkoholkoncentration överstiger ettvisst gränsvärde får användas. Vid sådan kontroll får såledesendast ett så kallat sållningsprov tas. Om ett sådant provindikerar att alkoholkoncentrationen överstiger gränsvärdettorde i regel skälig misstanke om trafiknykterhetsbrott föreligga.Polisen har då möjlighet att med stöd av 1 § företa den meringripande åtgärden att ta ett så kallat kvantitativt prov som kananvändas som bevismedel. Den nu föreslagna regleringenuppfyller därigenom såväl kraven på att polisen skall kunnaeffektivt motverka trafiknykterhetsbrotten som kraven på attenskilda inte i onödan skall utsättas för större integritets-kränkning än som anses befogat.


65

5.2.4 Lagen (1976:371) om behandlingen av häktade ochanhållna m.fl. (behandlingslagen)

I behandlingslagen finns en bestämmelse om tagande av blod-,urin-, eller utandningsprov. Enligt 2 c § får sådana prov tas på enhäktad som skäligen kan misstänkas vara påverkad av beroende-framkallande medel eller sådant dopingmedel som avses i lagen(1991:1969) om förbud mot vissa dopingmedel, om inte annatföranleds av medicinska eller liknande skäl.

Av 25 § framgår att när någon tas in i kriminalvårdsanstalteller häkte för annat ändamål än verkställighet av påföljd förbrott eller tas i förvar i polisarrest skall denna lag, med särskiltbeaktande av anledningen till intagningen och dennas var-aktighet, gälla i tillämpliga delar om inte annat föreskrivs i lageller annan författning. I förarbetena anges att bestämmelsenskall tillämpas även på gripna, anhållna och andra intagna somförvaras i häkte eller polisarrest (se prop. 1997/98:104 s. 61).Med de inskränkningar som följer av bestämmelsen i 25 § ärbehandlingslagen således i princip tillämplig på personer som haromhändertagits enligt LOB och som förvaras i polisarrest. Detär emellertid inte antagligt att bestämmelsen om tagande avblod-, urin- eller utandningsprov kan tillämpas på en omhänder-tagen person enligt LOB.

Bestämmelsen om tagande av blod-, urin- eller utandnings-prov i 2 c § trädde i kraft genom en lagändring den 1 januari1999. Lagändringen innebar samtidigt ökade möjligheter för enhäktad att vistas tillsammans med andra häktade och ett syftemed ändringen var att den ökade möjligheten till gemenskapskulle kombineras med en möjlighet att i vissa fall kräva att enhäktad skulle lämna urinprov för kontroll av drogpåverkan.Detsamma gäller blod- och utandningsprov (a. prop. s. 61).

Under remissbehandlingen av lagförslaget diskuterades fråganvilken betydelse de häktades integritet borde tillmätas i sambandmed provtagning. En remissinstans påpekade att eftersomhäktade tills vidare var att betrakta som oskyldiga borde eventu-ell provtagning ske på frivillig grund. Regeringen anförde idenna del bl.a. följande (a. prop. s. 61). Mot intresset av att


66

kontrollera påverkan står den integritetskränkning somprovtagning innebär för den enskilde. Den häktades integritetväger särskilt tungt, eftersom den häktade principiellt skallbehandlas som oskyldig innan en fällande dom föreligger. Det äremellertid regeringens uppfattning att de skäl som talar för attdet på häktet skall få tas prov för drogkontroll väger tyngre.Med hänsyn till vad som nyss sagts om den häktades personligaintegritet skall provtagning dock få göras endast näromständigheterna i det enskilda fallet ger anledning till skäligmisstanke om drogpåverkan.

Bestämmelsen i behandlingslagen omfattar inte bara kontrollav narkotikapåverkan utan också kontroll av påverkan av alkoholoch dopningsmedel. I förarbetena påpekas att Kriminalvårds-styrelsen utvecklat noggranna råd och rutiner för provtagning ianstalt och att det är Kriminalvårdsstyrelsens och RPS uppgiftatt utveckla motsvarande råd och rutiner för provtagning påhäktade m.fl. (a. prop. s. 62).

5.3 Tidigare utredningsarbete

5.3.1 Fylleristraffutredningen

Fylleristraffutredningen ansåg att den omhändertagne skullevara skyldig att underkasta sig blodundersökning eller annanundersökning som var erforderlig för bestämmande avberusningsgraden (jfr 5 § andra stycket i utredningens förslagtill lag om omhändertagande och behandling av berusadepersoner, SOU 1968:55 s. 43). I den allmänna motiveringenuttalade utredningen i anslutning till 5 § att i de fall denomhändertagne förnekar att han är så berusad att han behövertas om hand kan det bli fråga om att säkra bevisningen för ettomhändertagande, t.ex. genom att utnyttja viss apparatur(drunkometer, alcometer, breathanalyser e.dyl.) eller genomblodanalys (a. a. s. 336).

Fylleristraffutredningen betonade att ett omhändertagande aven berusad person innebar ett frihetsberövande som kunde få


67

betydande konsekvenser för den enskilde. Omhändertagandetmåste vara väl underbyggt. Det måste, menade utredningen,krävas en noggrann prövning av de legala förutsättningarna förett sådant ingripande i varje särskilt fall. Genom att omhänder-tagandet verkställs efter prövning av polisman och därefterslutligen av läkare eller annan ansvarig befattningshavare vidakutklinik eller av polisbefäl vid polisvaktkontor skapades enligtutredningen vissa garantier för att omhändertagandet varlagligen grundat. Utredningen påpekade att det i framtidentorde bli möjligt att erhålla en ytterligare garanti, nämligen närdet fanns att tillgå säkra och relativt billiga apparaturer förtagande av blodprov eller motsvarande i samtliga fall avomhändertaganden. Undersökning av alkoholkoncentrationen iblodet eller utandningsluften borde då, menade utredningen,ingå som ett led i den medicinska undersökning som denomhändertagne skulle underkastas (a. a. s. 350 f.).

I en motion till riksdagen föreslogs, i anledning av förslagettill LOB, rutinmässig kontroll av alkoholhalten i en om-händertagens blod eller utandningsluft (mot. 1975/76:2253).Justitieutskottet ville inte gå så långt men ansåg att försöks-verksamheten med tillnyktringsenheter i begränsad utsträckningäven borde omfatta kontroll av alkoholhalten i blodet hos deomhändertagna. Provtagning skulle dock inte, underströkutskottet, ske mot den omhändertagnes vilja (JuU 1975/76:37 s.32).

5.3.2 LTO/LOB-utredningen

Även LTO/LOB-utredningen övervägde frågan om kontroll avalkoholhalten i en omhändertagens blod eller utandningsluft.Utredningen hänvisade till justitieutskottets uttalande i sambandmed LOB:s tillkomst samt anförde bl.a. följande (se SOU1982:64 s. 186). Apparater för luftprovskontroll finns för när-varande vid samtliga tillnyktringsenheter som omfattas av för-söksverksamheten. Apparaturerna används som hjälpmedel förpersonalen vid bedömandet av den intagnes tillstånd. Bland


68

annat har det utvecklats regler som innebär att personalen skallvara särskilt observant om den intagne har låg promillehalt menändå verkar berusad eller om han har hög promillehalt och riskför livshotande alkoholförgiftning föreligger.

LTO/LOB-utredningen ansåg för sin del att möjligheten tillluftprovskontroll skulle kunna vara till hjälp vid bedömning hospolisen av den omhändertagnes tillstånd från medicinsk syn-punkt. Den skulle också kunna vara av värde från rättsäker-hetssynpunkt i sådana fall då det berättigade i ett omhänder-tagande ifrågasattes. Utredningen ansåg emellertid att frågan ominförande av en bestämmelse om luftprovskontroll lämpligenborde anstå i avvaktan på resultatet av utredningens omalkoholutandningsprov arbete och på erfarenheterna från för-söksverksamheten med tillnyktringskliniker. Frågan förtjänade,enligt utredningen, fortsatt uppmärksamhet men utredningenframlade inte något konkret förslag till åtgärder eller någrabestämmelser i saken.

5.4 Tekniska hjälpmedel

5.4.1 Instrument för att ta alkoholutandningsprov

Alkoholutandningsprov används av polisen för att kontrolleranykterheten hos bilförare m.fl. i trafiken. Polisen låter som regeltrafikanter först blåsa i ett s.k. sållningsinstrument som gerutslag om alkoholhalten i utandningsluften överstiger den straff-bara gränsen. Resultatet från sållningsinstrumentet används somen indikation på misstanke om rattfylleribrott. De personer somhar en alkoholhalt i utandningsluften överstigande straffbarhets-gränsen förs sedan vidare till provtagning med ett s.k.bevisinstrument, en intoxilyzer 5000S.

Möjligheten att ta alkoholutandningsprov på omhändertagnaenligt LOB med hjälp av en intoxilyzer bedöms av polisen ochandra sakkunniga på området som mindre god. Skälet till det äratt akut berusade personer som regel inte klarar av att blåsa så


69

hårt som erfordras för att resultatet av en sådan alkoholkontrollskall bli tillfredsställande.

Enligt vad utredningen inhämtat från professor Wayne Jonesvid Rättsmedicinalverket i Linköping finns det emellertid vidsidan av de nu nämnda instrumenten även andra instrument ochmetoder för att fastställa alkoholkoncentrationen hos berusadepersoner. Enligt Wayne Jones finns det bl.a. en metod som gårut på att man med en särskild anordning uppsamlar utandnings-luften på berusade personer; utandningsluften kan därefteranalyseras av ett instrument av typen Alcolmeter SD-2. Metodenanses särskilt lämpad att användas på personer som är kraftigtberusade eller medvetslösa. De instrument som används uppgesvara mycket pålitliga och i de fall instrumentet inte ger utslag påförekomst av alkohol i utandningsluften kan man enligt WayneJones känna sig övertygad om att personen i fråga är påverkad avnågot annat än alkohol eller att personens tillstånd framkallats avnågot sjukdomstillstånd.

Enligt vad utredningen har inhämtat används Alcolmeterneller motsvarande instrument i dag på olika sjukhus, behand-lingshem för missbrukare och tillnyktringsenheter.

5.4.2 Andra metoder för fastställande avalkoholkoncentration

Under senare år har vid sidan av alkoholutandningsproven fleraandra metoder utvecklats för att fastställa en berusad personsalkoholkoncentration. I dag kan man t.ex. mäta alkohol-koncentrationen i en persons saliv eller urin med hjälp av sär-skilda s.k. reagensstickor.

Sakkunniga personer som utredningen har varit i kontakt medhar emellertid framhållit att det torde vara tveksamt om manmed hjälp av ett saliv- eller urinprov på ett tillfredsställande sättkan fastställa promillehalten hos omhändertagna personer enligtLOB. Akut berusade personer är nämligen i allmänhet torra imunnen och brukar inte heller vara kapabla eller villiga att lämnaurinprov. Dessa personer kan därför antagligen inte, menar de


70

sakkunniga, producera en tillräcklig mängd saliv för att man påett tillförlitligt sätt skall kunna kontrollera alkoholhalten medhjälp av salivstickor.

Det nu sagda bekräftas av forskningsresultat som redovisats ien artikel i tidskriften Alcoholism: Clinical and ExperimentalResearch. Av artikeln Monitoring Ethanol Exposure in a ClinicalSetting by Analysis of Blood, Breath, Salivia, and Urine av P.Bendtsen, J. Hultberg, M. Carlsson och A.W. Jones, vol. 23, No9, 1999 s. 1446–1455 framgår bl.a. att sjukvårdspersonal på enavgiftningsklinik misslyckades med att ta salivprov på 9 av 28patienter vid inskrivningen av patienterna och på 7 av 28patienter vid tidpunkten då patienterna utskrevs från kliniken.Vidare framgår att resultaten av flera salivprov som togs visademycket avvikande värden jämfört med patienternas alkohol-koncentration i blodet vid samma tillfällen.

I studien som beskrivs närmare i artikeln fastställdes alkohol-koncentrationen i 28 patienters blod med hjälp av blod-provsanalyser (”venous BAC”) dels när de anlände, dels när decirka 6–8 timmar senare utskrevs från en avgiftningsklinik.Resultaten av blodprovsanalyserna jämfördes därefter medanalyser av patienternas utandningsluft, saliv och urin vid sammatillfällen för att fastställa etanolhalten.

Resultaten av studien visade bland annat följande. Alkohol-koncentrationen i patienternas urin (i de fall patienterna kundeoch ville ge ett urinprov) var nästan alltid högre än alkohol-koncentrationen i patienternas blod. Alkoholkoncentration iutandningsluften överensstämde mycket bra med patienternasalkoholkoncentration i blodet. Försöken med att fastställaalkoholhalten i patienternas saliv lyckades i flertalet fall inte såbra. Anledningen till de misslyckade salivproven var svårig-heterna med att erhålla en tillräcklig mängd saliv för att kunnagöra en analys på kraftigt påverkade patienter samt eventuelltäven på grund av inte tillräckligt medgörliga patienter (se a.a. s.1448–1450).

Författarna drog slutsatsen (s. 1446 och s. 1448) att på grundav de relativt låga kostnaderna med ett salivprov (varumärke:Q.E.D. saliva alcohol test) i jämförelse med kostnaderna med att


71

inköpa instrument för tagande av alkoholutandningsprov kundesalivprover bli ett kostnadseffektivt alternativ inom sjukvården ide fall där det blir fråga om att fastställa alkoholkoncentrationenpå mindre till måttligt påverkade patienter.

Såvitt utredningen har erfarit framtas fortlöpande nya hjälp-medel för fastställande av promillehalten alkohol hos berusadepersoner. Många av dessa hjälpmedel befinner sig dockfortfarande på utvecklingsstadiet och nyttjas inte mera allmäntinom vården.

5.5 Enkätundersökning m.m. omalkoholutandningsprov

Framställningen nedan bygger på dels intervjuer med företrädareför polismyndigheterna i Stockholm (Polismästardistrikt City),Göteborg, Malmö och Sundsvall, dels en av utredningen gjordenkätundersökning bland övriga polismyndigheter i landet delsock på uppgifter från anställda vid tillnyktringsenheter somutredningen har varit i kontakt med. Det som framkommit kansammanfattas enligt följande.

De flesta omhändertagna enligt LOB anses alltjämt varapåverkade av enbart alkohol, dock anser ett flertal polis-myndigheter att det i dag är betydligt svårare att få en bestämduppfattning om vad en omhändertagen berusat sig på. Mångapoliser anser sig ha belägg för att blandmissbruket har ökat.

Förmansprövningen skulle kunna underlättas om polisentilläts kontrollera promillehalten hos de omhändertagna genomett alkoholutandningsprov. Flera myndigheter uppger dock attdet i dagsläget saknas erforderlig utrustning för en sådan prov-tagning. Det framhålls också att de omhändertagnas tillståndofta är sådant att det inte är möjligt att ta ett alkohol-utandningsprov med den utrustning som för närvarande finns påstationerna.

Det finns emellertid myndigheter som ställer sig tveksammaeller direkt negativa till möjligheten att kunna kontrollera


72

promillehalten hos en omhändertagen. Dessa anför bl.a. att detär den omhändertagnes uppförande och tillstånd som äravgörande för om ett omhändertagande skall bestå eller inte, ochatt det finns risk för att den individuella prövningen går förloradom en promillegräns sätts upp.

På de flesta polisstationer finns ett läkar- eller undersök-ningsrum. Rummen är oftast enkelt utrustade.

Anställda vid tillnyktringsenheter eller motsvarande vård-inrättningar har uppgivit att alkoholutandningsprov regelmässigttas på samtliga intagna på enheterna. Inte vid någontillnyktringsenhet har det förelegat svårigheter att ta provet pågrund av den intagnes berusning. Den apparatur som användskan ställas in på ett sådant sätt så att det räcker med att denintagne ger ifrån sig en ”pust” för att instrumentet skall ge etttillfredställande resultat.


Någon möjlighet att ta alkoholutandningsprov eller motsvaran-de prov på en person som har omhändertagits enligt LOB finnsinte i dag. Frågan har diskuterats tidigare, bl.a. av Fylleristraff-utredningen och LTO/LOB-utredningen, men någon lagstift-ning om alkoholprovtagning har inte genomförts. I sambandmed den försöksverksamhet som genomfördes med till-nyktringsenheter under åren 1977–1982 förekom dock apparaterför luftprovskontroll som hjälpmedel för att bedöma de intagnastillstånd. Provtagning som ägde rum under försöksverksamhetenkunde dock inte ske mot den omhändertagnes vilja.

Några principiella invändningar mot att tillåta alkoholutand-ningsprov på omhändertagna enligt LOB har inte rests i dettidigare utredningsarbetet med lagstiftningen. Fylleristraff-utredningen ansåg på sin tid att den omhändertagne skulle varaskyldig att underkasta sig blodundersökning eller annanundersökning för bestämmande av berusningsgraden. ÄvenLTO/LOB-utredningen var positiv till provtagning men ansågatt frågan om att i lag reglera saken borde anstå i avvaktan på


73

resultatet av den då pågående utredningen om alkoholutand-ningsprov på trafikområdet och på erfarenheterna från för-söksverksamheten med tillnyktringsenheter. Frågan förtjänadedock enligt LTO/LOB-utredningen fortsatt uppmärksamhet.

Frågan om att i LOB införa en regel om skyldighet för enomhändertagen att genomgå alkoholutandningsprov eller ettmotsvarande prov bör ta sin utgångspunkt i RF:s bestämmelserom skydd mot påtvingat kroppsligt ingrepp (2 kap. 6 § RF). Ettåläggande att blåsa i ett instrument för kontroll av alkoholhaltenanses utgöra ett kroppsligt ingrepp i RF:s mening och RFuppställer kravet att ett sådant ingrepp endast får ske med stödav lag (2 kap. 12 § RF). Frågan vilken betydelse som skalltillmätas den enskildes integritet i samband med ett påtvingatkroppsligt ingrepp får bedömas utifrån behovet av ett sådantingrepp och hur pass allvarligt eller långtgående ingreppet är.Som tidigare har redogjorts för får alkoholutandningsprov i dagtas enligt olika lagar bl.a. på personer i trafiken, på häktadepersoner och på sådana som är intagna i kriminalvårdsanstalteller som är föremål för psykiatrisk tvångsvård.

Enligt utredningens uppfattning finns det i dag ett påtagligtbehov av en lagbestämmelse som gör det möjligt för polisen attta alkoholutandningsprov på personer som har omhändertagitsenligt LOB. Det som framför allt gör det angeläget att införaregler om alkoholutandningsprov är de svårigheter polisen harvid bedömandet av berusningsgraden och hälsotillståndet hospersoner med t.ex. mycket hög alkoholkoncentration i blodeteller när det är fråga om blandmissbruk av alkohol, droger,tabletter och andra preparat.

Vid hög alkoholkoncentration kan den berusade med kortvarsel drabbas av akut alkoholförgiftning och vid blandmissbrukkan andra livsfarliga tillstånd inträda som är svåra att förutse. Enblandmissbrukare kan ha en låg promillehalt alkohol i blodetmen ändå uppträda som om han är kraftigt berusad. Några av dedödsfall som inträffat i polisarrester under det senaste året harvarit sådana där den omhändertagne har haft en mycket högalkoholkoncentration i blodet och drabbats av akut alkohol-förgiftning eller intagit alkohol i kombination med droger av


74

andra slag och där polisen i samband med omhändertagandetinte uppmärksammat att den omhändertagnes tillstånd varitkritiskt.

Ett alkoholutandningsprov bör även kunna tas när det behövsför att avgöra om det över huvud taget föreligger grund för ettomhändertagande. Det finns flera sjukdomstillstånd, t.ex.diabetes och epilepsi, som kan medföra att en person ger intryckav att vara berusad trots att han inte alls har druckit alkohol. Enmöjlighet att ta alkoholutandningsprov kan också vara av värdefrån rättssäkerhetssynpunkt i sådana fall då det berättigade i ettomhändertagande ifrågasätts.

Ett instrument för alkoholutandningsprov som skall användaspå personer som omhändertagits enligt LOB bör uppfylla vissakrav med hänsyn till de omständigheter under vilka provtag-ningen skall äga rum. Instrumentet bör till en början vara enkeltatt hantera för personal utan medicinsk utbildning. Vidare måsteresultatet av provet kunna utläsas relativt omgående och på ettenkelt sätt kunna analyseras av lekmän. Den som omhändertasenligt LOB är många gånger i sådant tillstånd att han eller honinte kan eller vill blåsa i ett instrument för alkoholprovtagning.En viktig aspekt är därför att instrumentet skall kunna ge etttillförlitligt resultat även utan medverkan av den omhänder-tagne.

Utredningen har under avsnitt 5.4 redogjort för en del tek-niska hjälpmedel som i dag används för att fastställa promille-halten hos berusade personer. Det kan konstateras att det förnärvarande finns i vart fall ett instrument för tagande avalkoholutandningsprov – en Alcolmeter av typen S-D2 – somuppfyller de nyss uppställda kraven. Detta instrument ochliknande instrument används redan i dag i flera sammanhang,t.ex. på tillnyktringsenheter och behandlingshem för miss-brukare. Undersökningar som har gjorts visar att instrumentenhar en god tillförlitlighet även vid mycket höga promillehalter avalkohol. Personal vid de tillnyktringsenheter som utredningenbesökt har uppgett att man med hjälp av en Alcolmeter kanerhålla ett tillförlitligt resultat även utan den omhändertagnesmedverkan.


75

Det som talar mot att tillåta användning av alkoholutand-ningsprov vid omhändertaganden enligt LOB är hänsynen tillden enskildes integritet. När det gäller integritetsaspekten är attbeakta att den berusade på grund av sitt tillstånd omhändertagitsav polis och blivit förd till en polisstation och redan därigenomfått utstå ett betydande intrång i integriteten. Det ytterligareintegritetsintrång som följer av att den omhändertagne skallblåsa i en apparat för bestämmande av berusningsgraden fåranses ringa i jämförelse med det frihetsberövande som har skett.Viktigare är kanske att det här är fråga om en åtgärd som intesyftar till bestraffning av den omhändertagne utan att prov-tagningen i stället har till syfte att utröna om den omhän-dertagnes tillstånd är så kritiskt att han omgående behöver förastill sjukhus för läkarbehandling.

Vid en samlad bedömning av det som talar för och mot attinföra en lagbestämmelse om alkoholutandningsprov anserutredningen att de skäl som talar för ett tillåtande av alkohol-utandningsprov väger över. Utredningens förslag är alltså attalkoholutandningsprov skall få tas på en omhändertagen, om detbehövs för att bedöma hans tillstånd. Det bör samtidigt påpekasatt den som utsätts för provtagning givetvis inte skall behövavidkännas en större integritetskränkning än vad som krävs föratt tillgodose syftet med provet. Den undersökningsmetod sominnebär minst obehag för den omhändertagne bör alltså väljas.

Några polismyndigheter har uttryckt farhågor för att denindividuella prövningen kan gå förlorad om en möjlighet tillalkoholutandningsprov ges. Utredningen vill dock betona attmöjligheten att ta alkoholutandningsprov endast skall ses somett komplement till den helhetsbedömning som befälet alltidmåste göra av en omhändertagens tillstånd. Tanken är alltså attett alkoholutandningsprov skall tas i sådana situationer där mankan säga att det behövs för att ge ett säkrare underlag förförmansprövningen eller när det eljest i samband medförvaringen i arresten anses erforderligt för att kunna bedömaden omhändertagnes hälsotillstånd.

Vid förmansprövningar på distans föreslår dock utredningenatt alkoholutandningsprov regelmässigt skall tas på den om-


76

händertagne (se avsnitt 4.6). Som där framhållits anser utred-ningen att det i sådana situationer är värdefullt för förmannenatt som ett komplement till de uppgifter om den omhändertagnesom han i övrigt erhåller från polispatrullen också få upplysningom vilken promillehalt alkohol den omhändertagne har ikroppen. Det bör kunna ge förmannen en mer nyanserad ochallsidig bild av den omhändertagnes tillstånd.

Det får ankomma på RPS att utveckla närmare råd och rutinerför polisen vad gäller tagande av alkoholutandningsprov påomhändertagna enligt LOB. Vissa utbildningsinsatser kan ocksåbehöva göras.

77

6 Förvaring och tillsyn

Utredningens förslag: Den nuvarande ordningen attberusade personer som omhändertagits enligt LOB i huvud-sak förvaras hos polisen under tillnyktringstiden bör ändras.Polisen bör visserligen även framgent förvara berusade per-soner som är våldsamma eller hotfulla, men för övriga om-händertagna bör inriktningen vara att de skall ges omvårdnadpå tillnyktringsenheter eller motsvarande vårdinrättningar. Ensådan omläggning av ansvaret för de omhändertagna undertillnyktringen kräver medverkan av kommuner och landsting.Utredningen föreslår att regeringen tar initiativ till överlägg-ningar med kommuner och landsting med inriktning på enprincipöverenskommelse om övergång av huvudansvaret förförvaringen av omhändertagna enligt LOB. Staten bör genombesparingar inom polisen kunna tillskjuta medel till kom-muner och landsting för de nya uppgifter som de kan kommaatt ta på sig.

Utredningen föreslår att inriktningen av en sådan reformredan nu skall komma till uttryck i lagen genom enbestämmelse som anger att den som har omhändertagitsenligt LOB skall ges den medicinska och sociala omvårdnadsom motiveras av omständigheterna. Vidare bör en lagändringgöras som tydliggör att en omhändertagen person – om haninte omedelbart skall föras till sjukhus för behandling – iförsta hand skall överföras till en tillnyktringsenhet, om detär möjligt.

Förvaring och tillsyn Ds 2001:31

78


Med LOB:s ikraftträdande den 1 januari 1977 avskaffadesfylleristraffet. Tanken var att LOB skulle utgöra en socialskyddslagstiftning och att lagen skulle ge stöd för en utvecklingmot adekvata vårdformer för de akut berusade. Enförsöksverksamhet med särskilda tillnyktringsenheter inleddesdit de omhändertagna kunde föras i stället för att tas in ipolisarrest. Förvaring och tillsyn av omhändertagna skulle dockäven förekomma hos polisen och en viss försöksverksamhetinleddes även där med sjukvårdspersonal som arbetade i direktanslutning till polisarrester. I samband med lagens ikraftträdandegenomfördes också en partiell upprustning av de arrestlokalerhos polisen som användes för förvaring av berusade personer.Försöksverksamheterna med tillnyktringsenheter och sjukvårds-personal i anslutning till polisarrester avslutades i början på1980-talet. En redogörelse för utvärderingen av dessa försöks-verksamheter lämnas i avsnitt 6.3.

Enligt LOB är det polisen som verkställer själva omhänder-tagandet. När det gäller förvaringen och tillsynen anges i lagenflera olika alternativ. De vårdinriktade alternativen har givitsföreträde och förvaring i polisarrest kan sägas utgöra detalternativ som skall komma i fråga först när andra alternativ inteär möjliga. Saken kommer till uttryck i lagens 4 § som i angivethänseende har följande lydelse. ”En omhändertagen person sominte bereds vård på sjukhus eller någon annan vårdinrättning ochinte heller tas om hand på något annat sätt eller friges, får hållaskvar. Den omhändertagne får därvid tas i förvar om det ärnödvändigt med hänsyn till ordning och säkerhet.”

Tillämpningen av bestämmelserna i 4 § LOB har i hög gradblivit beroende av vilka vårdresurser som står till buds. Möjlig-heten för socialtjänsten eller sjukvården att i någon störreutsträckning ta ansvar för förvaringen och tillsynen förutsätteratt särskilda vårdresurser finns tillgängliga för ändamålet. Så är idag i allmänhet inte fallet. Endast ett tiotal kommuner i landethar för närvarande tillnyktringsenheter eller motsvarandevårdinrättningar. En redogörelse för verksamheten vid tre

Ds 2001:31 Förvaring och tillsyn

79

tillnyktringsenheter lämnas i avsnitt 6.7. Sjukvården tar i regelendast emot omhändertagna som är i behov av akut sjukhusvård.I praktiken förvaras därmed det helt övervägande antaletomhändertagna av polisen.

Polisen förvarar de omhändertagna enligt LOB i särskilda förändamålet avsedda arrestlokaler, s.k. fylleriarrester. Bestämmel-ser om polisens förvaringslokaler finns i kungörelsen (1958:215)med vissa allmänna föreskrifter om allmänna häkten och polis-arrester. I 4 § i kungörelsen anges att förvaringsrum skall varaförsett med ändamålsenliga anordningar för uppvärmning, luft-växling och belysning samt med lämpligt signalsystem för på-kallande av vaktpersonalens uppmärksamhet. Förvaringsrum förberusade skall i övrigt ha lämplig inredning och vara försett medsådana skyddsanordningar att den omhändertagne inte kan skadasig själv. Fylleriarresterna är i regel endast utrustade med enplastförsedd madrass för den omhändertagne att ligga på ochsaknar i övrigt inventarier.

Enligt 6 § LOB skall en omhändertagen fortlöpande ses till.Skulle den omhändertagnes tillstånd ge anledning till det, skallden omhändertagne föras till sjukhus eller läkare tillkallas såsnart det kan ske. Tillsynsansvaret åvilar polisen, om den om-händertagne förvaras i polisarrest, och kriminalvården om hanförvaras i häkte. I FAP 023-1 anges i 5 kap. 1 § att tillsynen skallvara noggrann samt att den som är kraftigt berusad skall gestillsyn med högst 15 minuters mellanrum. Vidare anges att omdet inte bedöms vara obehövligt skall den som utövar tillsynengå in i arresten och kontrollera den omhändertagnes tillstånd(RPSFS 2000:57).

Ytterligare bestämmelser finns i RPS föreskrifter och allmännaråd om omhändertagande av berusade personer, FAP 023-1,samt RPS föreskrifter och allmänna råd om förvaring av personeri polisarrest, FAP 102-1. Vidare har Socialstyrelsen i maj 1986utfärdat en handledning till icke medicinskt utbildade, AKUTHJÄLP vid vissa tillstånd och sjukdomar. Skriften vänder sig tillpersonal som i sitt arbete kan behöva snabb och enkel hand-ledning i hur man känner igen och bör handla vid vissa tillstånd


80

och sjukdomar. Skriften är en omarbetning och komplettering aven tidigare av RPS publicerad utgåva i samma ämne (FAP 023-1,RPSFS 1984:5, bilaga 1).

När det gäller att genom föreskrifter närmare bestämma t.ex.när en omhändertagen bör underkastas en läkarundersökningeller hur tillsynen av en omhändertagen rent praktiskt skallskötas, skall noteras att utfärdade föreskrifter som tillför lag-bestämmelser ett väsentligt nytt innehåll kan strida mot lag (jfrRH 1991:110 och 1995:144).

När det gäller omhändertagande, förvaring och tillsyn avungdomar finns inte någon särreglering i LOB. I 12 § polislagenföreskrivs emellertid att om någon, som kan antas vara under 18år, anträffas under förhållanden som uppenbarligen innebär över-hängande och allvarlig risk för hans hälsa eller utveckling, får hantas om hand av en polisman för att genom dennes försorgskyndsamt överlämnas till föräldrar eller någon annan vårdnads-havare eller till socialnämnden. Bestämmelsen är avsedd atttillämpas exempelvis då ungdomar uppehåller sig i ”knarkar-kvartar” eller hittas omtöcknade av berusningsmedel i rivnings-fastigheter. Åtgärden skall ses som en social skyddsåtgärd (sevidare Berggren/Munck, Polislagen, En kommentar, 3 uppl. s. 86f.). I 17 § polislagen föreskrivs vidare att den som är under 15 årinte får tas i förvar. Motsatsvis kan man således av den be-stämmelsen utläsa att den som har omhändertagits enligt polis-lagen får förvaras i polisarrest eller annat låst utrymme, om haneller hon är över 15 år. Det har dock förutsatts att en prövninghärav fortfarande skall göras enligt behovs- och proportionali-tetsprincipen (8 § polislagen) och att detta innebär bl.a. att detnormalt inte kommer ifråga att placera ungdomar mellan 15 och18 år i arrest. Undantagsvis kan dock detta vara nödvändigt i detenskilda fallet (se a.a. s. 113 f. och prop. 1996/97:175 s. 50). IRPS:s föreskrifter och allmänna råd om förvaring av personer ipolisarrest, FAP 102-1, anges under andra kapitlet att ungdomarmellan 15 och 18 år endast bör förvaras i polisarrest när det ärabsolut nödvändigt samt att normalt bör den som är under 18 år


81

förvaras under bevakning i ett förhörsrum eller liknade utrymme(RPSFS 2000:58).

6.2 Reformtankarna bakom den nuvarandeordningen

6.2.1 Fylleristraffutredningen

Fylleristraffutredningens betänkande (SOU 1968:55 och 56) Boteller böter innefattade förslag till en genomgripande reform. Enväsentlig del av utredningsförslaget gick ut på att förvaringen avomhändertagna fyllerister i polisarrest skulle ersättas med akut-vård i särskilda för ändamålet inrättade medicinska kliniker. Tilldessa skulle knytas läkare och annan sjukvårdspersonal samtföreträdare för de dåvarande nykterhetsnämnderna. Sådanaakutkliniker skulle inrättas på ett flertal orter i landet.

Själva omhändertagandet skulle dock enligt utredningen ävenmed en sådan ordning ske genom polisens försorg. Utredningensuppfattning var att omhändertagandet var en polisiär uppgiftmen polisstationen var inte den rätta platsen för akutvård. Ut-redningen pekade på att polisen ofta ställdes inför svåra problemdå det gällde att bedöma arten och graden av en berusning ochatt risken för felbedömningar var stor. Utredningen erinrade idetta sammanhang om att det hade inträffat att omhändertagnafyllerister avlidit under förvaringen i polisarrest. Utredningenansåg att en genomgripande reform var nödvändig. När detgällde att finna ett alternativ till polisarresterna hänvisade utred-ningen till ett system som tillämpades i Polen. I Polen hade detinrättats s.k. tillnyktringsstationer som var ett slags särskildasjukvårdskliniker för behandlingen av fyllerister. Utredningenanvände i vissa avseenden det polska systemet som förebild försina förslag (se prop. 1975/76:113 s. 36 f.).

Polisens arrestlokaler ansågs olämpliga främst på grund avlokalernas beskaffenhet och med hänsyn till att personalen intehade de speciella kvalifikationerna som svarade mot de mål-sättningar som borde gälla för behandlingen av fyllerister.


82

Utredningen diskuterade möjligheten av att höja standarden påpolisarresterna och till dessa knyta medicinsk och socialt ut-bildad personal. Till förmån för denna lösning talade, enligtutredningen, att den ställde sig billigare och var mindre personal-krävande än särskilda vårdinrättningar. Utredningen avvisadedock denna utväg och förordade i stället ett system för om-händertagande av i huvudsak samma typ som vid de polskatillnyktringsstationerna. Denna typ av särskilt vårdorgan somenligt utredningen borde inrättas föreslogs få benämningenakutklinik (a. prop. s. 38).

Akutklinikerna skulle enligt utredningen ersätta de nuvarandearresterna. På kliniken skulle den omhändertagne förvaras förstoch främst till dess han blivit nykter. Behandlingen skulle få enblandad medicinsk-social prägel med tyngdpunkten lagd på demedicinska aspekterna.

Så snart den omhändertagne av polisen hade förts in påkliniken skulle läkare eller annan ansvarig befattningshavarepröva om omhändertagandet skulle bestå. Om de legala förut-sättningarna var uppfyllda skulle den omhändertagne läggas in påkliniken. I samband med intagningen skulle en preliminärläkarundersökning göras för att klargöra om några omedelbaramedicinska åtgärder var påkallade. Under vistelsen på klinikenskulle patienten därefter bli föremål för kontinuerlig över-vakning.

Enligt av utredningen gjorda beräkningar fanns tillräckligtunderlag för klinikverksamhet i Stockholm, Göteborg ochMalmö samt ytterligare ett 15-tal större kommuner (vilketmotsvarade drygt 70 procent av alla fylleriomhändertaganden iriket). Utredningen förordade att klinikerna skulle förläggas ianslutning till sjukhus. Därmed kunde akutklinikens läkareförena sin tjänstgöring där med ordinarie läkarjour vid annansjukhusavdelning. Vidare kunde även övrig personal vid sjuk-vården samt sjukhusets övriga resurser utnyttjas (ang. beräknatantal vårdplatser samt beräknad kostnad för dessa platser se a.prop. s. 39). På mindre orter som inte hade tillräckligt underlagför inrättande av särskilda akutkliniker skulle omhändertagandet


83

ordnas på annat sätt. Under tiden utbyggnaden av kliniker på-gick skulle polisens förvaringslokaler nyttjas. Lokalerna skullerustas upp och i mindre mån ha karaktären av arrester itraditionell mening. Vidare ansåg utredningen att ett fast sam-arbete skulle etableras mellan polismyndigheten och läkare påorten samt att någon tjänsteman från nykterhetsnämndenintermittent borde stationeras hos polisen för att svara för densociala sidan av verksamheten (a. prop. s. 38 f.).

6.2.2 Remissinstanserna

Ett stort antal remissinstanser instämde i utredningens kritik avrådande förhållanden angående förvaringen av de omhändertagna(se prop. 1975/76:113 s. 54 f.). Inrättande av särskilda akut-kliniker för förvaringen av akut berusade personer tillstyrktes avåtskilliga remissinstanser, bl.a. RÅ, RPS och Socialstyrelsen.Flera andra remissinstanser var i och för sig positivt inställda tillförslaget men ansåg att denna vård i princip borde integreras iden reguljära sjukvården. Klinikerna skulle därmed komma attingå som vårdavdelningar inom de befintliga sjukhusenheterna.Åtskilliga remissinstanser ställde sig emellertid tveksamma tillförslaget om akutkliniker. Vissa landsting anförde bland annatatt om samtliga fyllerister skulle tas om hand som vårdfall måstedetta förutsätta en omprioritering av befintliga sjukvårdsresursertill förfång för övriga sjuka samt att utredningens förslag bordebetraktas som en framtida målsättning vars förverkligande skullebli beroende av ställningstaganden inom hela nykterhetsvården.En reform ansågs överlag väl motiverad, men vissa remiss-instanser ifrågasatte om det fanns resurser för så genomgripandeförändringar som utredningen föreslagit. Genom en upprustningav polisens personella och lokalmässiga resurser, etablerandet avett i jämförelse med nuvarande förhållanden fastare samarbetemellan polismyndigheter och medicinsk personal samt genomutökad satsning på socialvården, såväl vad det gällde dessengagemang under det akuta berusningsskedet som hjälpåtgärderpå längre sikt, borde förutsättningar kunna skapas för en såväl


84

ändamålsenlig som ekonomiskt försvarbar organisation föromhändertagande och vård av fyllerister.

6.2.3 Regeringens förslag

Föredragande departementschefen ställde sig tveksam till utred-ningens förslag om utbyggnad av särskilda akutkliniker för för-varingen av de omhändertagna och anförde bl.a. följande (seprop. 1975/76:113 s. 76 f. och 83).

För egen del ansluter jag mig självfallet till utredningens all-männa betraktelsesätt. Det är alldeles uppenbart att de medi-cinska, nykterhetsvårdande och allmänt socialpolitiska problemsom möter när det gäller behandlingen av alkoholmissbrukarehar en ojämförligt större betydelse än den mera begränsadestraffrättsliga frågan om fylleri skall vara kriminaliserat eller inte.En mera generell reform i den riktning som utredningen haranvisat när det gäller akutvården måste sålunda betecknas som ioch för sig önskvärd. Det är dock som jag ser det av flera skälmindre ändamålsenligt att koppla samman frågan om fyllerietsavkriminalisering med en så långtgående och resurskrävandesatsning på detta vårdområde som ett genomförande av utred-ningsförslaget i denna del skulle innebära. Jag tänker då inteenbart på att ett genomförande av förslaget ställer sig mycketkostnadskrävande. Det gäller här vidare vårdorganisatoriska ochpersonalmässiga problem som inte lämpligen kan bedömasisolerade från andra frågor på social- och sjukvårdspolitikensområde. Hela frågan om de grundläggande principerna för denframtida nykterhetsvården ligger f.n. i stöpsleven och kommeratt tas upp i samband med behandlingen av socialutredningensslutbetänkande. Tills vidare måste det i detta liksom i andrasammanhang bli fråga om en kontinuerlig avvägning mellan olikaönskvärda reformer och förbättringar inom hela vårdområdet.Detta utesluter emellertid inte att en utformning av behand-lingen av akut berusning där vårdsynpunkterna står i förgrundeni och för sig är ett angeläget mål att sträva efter. Jag har inte föravsikt att lägga fram ett förslag som innebär en allmän övergång


85

till klinikvård för de akut berusade. I avvaktan på en fortsattutveckling som medför att man genom skilda insatser på sjuk-och nykterhetsvårdens område efter hand får ökade möjligheteratt tillgodose de vård- och behandlingsbehov som det här ärfråga om måste polisen även fortsättningsvis ha en befogenhetatt verkställa omhändertaganden och att ansvara för de om-händertagnas förvaring.

I stället för särskilda akutkliniker förordade regeringen enlösning med sjukvårdspersonal knuten till polismyndigheternaför tillsynen av de omhändertagna. Departementschefen anfördei det hänseendet bl.a. följande (a. prop. s. 100 ff.).

Förvaringen av omhändertagna personer i polisarrestförutsätter en fortlöpande bevakning och tillsyn vid arresterna.Vakthållningen fullgörs inte bara av polismän. I de största polis-distrikten finns särskilda vaktkonstapeltjänster för ändamålet. Ibetydande utsträckning anlitas också i de flesta polisdistriktsärskilt förordnade arrestvakter, dvs. personal utanför polis-väsendet. En av de viktigaste uppgifterna vid omhändertagandeav en person på grund av akut berusning är att avgöra om denberusades tillstånd är sådant att han omedelbart bör underkastasläkarundersökning. Den fortlöpande tillsynen över de om-händertagna måste inriktas på en bedömning av eventuellt senareuppkommande indikationer på behov av särskild vård. RPS harutfärdat vissa anvisningar till ledning för bedömningen härav.Enligt anvisningarna skall läkarundersökning alltid ske blandannat om personens tillstånd kan antas vara förorsakad helt ellerdelvis av sjukdom, om han företer eller kan befaras ha ådragit sigkroppsskada av inte ringa omfattning, om berusningen är såhöggradig att den närmar sig medvetslöshet eller är förenad medomtöckningstillstånd eller om den kan antas vara förorsakad helteller delvis av annat än alkohol. – Polispersonalen har efter handfått ökade kunskaper om de symtom som framträder vid bruk avolika berusningsmedel liksom om symtom som hos omtöcknadepersoner tyder på sjukdomstillstånd. Både i den reguljärapolisutbildningen och i den särskilda utbildning som anordnasför arrestvakter ingår också undervisning som tar sikte på dessa


86

frågor. Även om man vidtar åtgärder för att ytterligare förbättrautbildningen i detta avseende, står det klart att det i praktikenofta måste innebära en svår uppgift för bevakningspersonalen attta ställning till frågan om en omhändertagen bör underkastasläkarundersökning. Detta beror inte minst på att det på senaretid har blivit vanligare att alkoholförtäring kombineras medtablett- och narkotikaanvändning. Vidare har antalet personersom omhändertagits på grund av berusning absolut sett ökat.Dessa faktorer ökar risken för att det i vissa fall kan görasfelbedömningar och misstag när det gäller frågan om enomhändertagen bör föras till läkare eller sjukhus förundersökning, något som också har understrukits både avfylleristraffutredningen och i flera andra sammanhang, blandannat av RPS i en särskild skrivelse den 29 maj 1975 till chefenför socialdepartementet. Dessa problem gör sig i särskild gradgällande i de största polisdistrikten med den förhållandevis högaomhändertagandefrekvens som förekommer där. Det finnsmycket som talar för att man undersöker möjligheterna av att –särskilt i de större distrikten – sjukvårdspersonal mera perma-nent knytes till polismyndigheterna för tillsyn av omhändertagnaakut berusade personer. Det är inte minst av värde att den del avden polisutbildade personalen som nu tas i anspråk för arrest-bevakning i ökad utsträckning kan frigöras för egentliga polis-uppgifter. Dessutom skulle man skapa förutsättningar att beredaomedelbar och adekvat vård bland annat åt omhändertagna somföreter t.ex. lindrigare kroppsskador vilka inte i och för sigkräver läkarbehandling. En försöksverksamhet i detta syfte börkunna utformas så att man i ett antal polisdistrikt knytersjukvårdsutbildad personal och då helst personer med sjuk-sköterskeutbildning för tjänstgöring direkt i anslutning till depolisarrester som används för förvaring av omhändertagna be-rusade personer. Den person det här gäller bör inte vara anställdinom polisväsendet utan bör lyda under vederbörande huvudmanför sjukvården. Det ankommer på regeringen eller myndighetsom regeringen bestämmer att välja ut distrikten och i övrigt ledaförsöksverksamhet, som lämpligen bör omfatta en tvåårsperiod.


87

Någon ort kan därtill få tillfälle att pröva om den avfylleristraffutredningen framlagda modellen med vårdklinik förde omhändertagna kan realiseras i en modifierad och mindreresurskrävande utformning.

6.2.4 Riksdagsbehandlingen

Vid riksdagsbehandlingen av lagförslaget underströk Justitie-utskottet nödvändigheten av att det lades fast en bestämd mål-sättning för behandlingen och vården av de personer somomhändertagits enligt LOB. Justitieutskottet godtog dock denav regeringen föreslagna ordningen och uttalade bl.a. följande ifråga om vården av de omhändertagna och angående läkarunder-sökning (JuU 1975/76:37 s. 23 och 28 ff.).

Utgångspunkten bör vara att akutvården av de omhändertagnaskall vara en social-medicinsk och inte en polisiär uppgift och attakutvården skall ingå i en behandlingskedja där de övriga ledenutgörs av fysisk och psykisk rehabilitering och social omvårdnadi stort. Hur verksamheten mer preciserat skall bedrivas bör inteavgöras innan ställning har tagits till de mer övergripande fråge-ställningar på bland annat nykterhets-, social- och sjukvårdensområden som för närvarande övervägs inom socialutredningen.Anledning finns också att avvakta erfarenheterna av föreslagenförsöksverksamhet. Enligt rikspolisstyrelsens anvisningar ärläkarundersökning i vissa fall obligatorisk. Enligt utskottetsmening skulle det både från den omhändertagnes och frånpolisens synpunkt vara värdefullt om läkarundersökning alltidkom till stånd. En sådan ordning är ju också målet för denframtida vården av omhändertagna berusade. Att nu ge föreskriftom ovillkorlig läkarundersökning inom ett system med förvaringpå polisstationerna är emellertid enligt utskottets mening intemöjligt med hänsyn till tillgängliga resurser. Utskottet anser sigdärför böra godta den av regeringen föreslagna lydelsen av 3 §.

Utskottet anförde vidare att den av regeringen förordade för-söksverksamheten med anknytning av sjukvårdspersonal tillpolisstationerna var mindre väl förenlig med utskottets ställ-


88

ningstagande att förutsättningar borde skapas för ett mer vård-inriktat omhändertagande inom nykterhetsvårdens eller sjuk-vårdens ram utanför polisstationerna. I avvaktan på att om-händertagandena kunde ske på sådant sätt var utskottet emeller-tid berett att acceptera en verksamhet av angivet slag.Erfarenheterna av en sådan försöksverksamhet, som främstavsågs böra komma i fråga i storstäderna, borde – om den visadesig möjlig att genomföra – kunna utnyttjas även vid genom-förandet av den lösning som utskottet förordat. Med dessauttalanden förordade utskottet att riksdagen skulle godkänna deav regeringen förordade riktlinjerna för försöksverksamhet iangivet hänseende. I avvaktan på genomförande av en lösningbeträffande akutvården för omhändertagna berusade personer ienlighet med utskottets uttalanden borde eftersträvas att inomramen för den ordning som föreslås i propositionen åstadkommaen mer vårdinriktad behandling av de omhändertagna. Riksdagenbeslutade i enlighet med utskottets hemställan (rskr. 1975/76:351).

6.2.5 LTO/LOB-utredningen

Under våren 1978 tillsattes LTO/LOB-utredningen, vilketskedde mot bakgrund av att riksdagen under hösten 1977 hadebegärt att tillämpningen av LTO och LOB skulle utvärderas.Utvärderingen skulle bl.a. avse antalet omhändertaganden, artenav dessa samt förekomsten av sociala utredningar och hjälp- ochvårdinsatser. I den allmänna debatten och i riksdagen hadetillämpningen av LOB kritiserats främst från den utgångs-punkten att de omhändertagna inte fick den vård som förutsattesvid avkriminaliseringen av den offentliga berusningen. Lagenbetecknades i den allmänna debatten som en ”flopp”, och mankritiserade att det hade stiftats en lag utan att samtidigt nöd-vändiga resurser för lagens rätta tillämpning hade ställts tillförfogande. Rapporteringen i massmedia berörde även fall däromhändertagna avlidit under eller efter vistelse i fylleriarrest elleruppvisat anmärkningsbara skador efter att ha varit intagen i en


89

sådan arrest. I en del av dessa fall där LOB tillämpats hadepubliciteten föranletts av anmälningar till JO eller uttalanden avJO (se JO 1979/80 s. 134, JO 1980/81 s. 127, JO 1981/82 s. 77och JO 1981/82 s. 100). Utredningens uppdrag begränsades bl.a.på det sättet att det inte skulle avse försöksverksamheten vidtillnyktringsenheter och försöken med sjuksköterskor på polis-stationer.

Av en av utredningen presenterad uppställning (SOU 1982:64s. 32 och 171) framgick att såväl antalet som procentandelenöverlämnanden till vård av hela antalet berusade av alkohol hadeökat kontinuerligt under perioden 1978–1981 (från 5 065 per-soner till 18 722 personer eller från 4,5 procent till 15,6 procent).Även för det mer begränsade antalet omhändertagna som varitberusade av annat än alkohol hade en ökning av andelenöverlämnade till vård skett under perioden från 17,1 procent till35,6 procent. Utredningen drog slutsatsen att ökningen väsent-ligen hade ägt rum i takt med tillskapandet av nya vårdresurser.

Av en annan av utredningen presenterad uppställning framgickatt ett mindre antal polisdistrikt, företrädesvis sådana där social-departementets försöksverksamhet med tillnyktringsklinikerpågick eller hade pågått, svarade för den alldeles övervägandeandelen överlämnanden till vård. Av de 18 722 omhänder-taganden där den omhändertagne överlämnats till vård under1981 hänförde sig sålunda 16 897 eller 90,3 procent till de 17polisdistrikt som redovisades särskilt i uppställningen (se a.a.s. 187 f.).

Utredningen ansåg att LOB skulle finnas kvar som en särskildlag samt att reglerna i LOB borde vara utformade så att de varanpassade till framtida former för vård av dem som togs om handenligt lagstiftningen. Utredningen gjorde vissa redaktionellaändringar i 3 och 4 §§ LOB samt påpekade härvid att denpraktiska tillämpningen av reglerna om läkarundersökning ochöverlämnande till vård i hög grad kommit att bli beroende avvilka vårdresurser som hade stått till buds. Hur frågan om upp-byggnaden av sådana resurser slutligen skulle lösas blev, menadeutredningen, beroende av resultatet av den pågående verksam-


90

heten med tillnyktringsenheter. Lagstiftningen i denna del hadeemellertid inte vållat problem som påkallade några ändringar (sea.a. s. 31).

I februari 1984 lade regeringen fram ett förslag till polislagm.m. på grundval bl.a. av utredningens betänkande (se prop.1983/84:111). I samband härmed föreslogs och antogs även vissamindre ändringar i LOB.

6.3 Försöksverksamhet med alternativa vårdformer

Som framgår av det tidigare anförda inleddes i samband medLOB:s ikraftträdande två skilda försöksverksamheter rörandetillsyn och förvaring av omhändertagna. Det gällde dels en för-söksverksamhet med tillnyktringsenheter på olika platser i landetsom skulle svara för ett medicinskt och socialt omhändertagandeav berusade personer och dels en försöksverksamhet medsjukvårdspersonal knuten till polisarresten vid Polismyndigheteni Trollhättan. Båda försöksverksamheterna utvärderades i olikarapporter under ledning av en projektgrupp vid dåvarandeHögskolan i Karlstad. En redogörelse för dessa utvärderingarlämnas i de två följande avsnitten. Redogörelsen bygger påprojektgruppens åsikter och de slutsatser som den dragit avförsöksverksamheterna.

6.3.1 Försöksverksamheten med tillnyktringsenheter

Försöksverksamheten med tillnyktringsenheter pågick underåren 1977-1982 på följande tio platser i landet.

Ort År

Landskrona 1977-79Karlstad 1978-80Gävle 1978-80Göteborg 1979-81


91

Skövde 1979-81Solna 1979-81Malmö 1980-82Luleå 1980-82Gällivare 1980-82Stockholm 1981-82

Försöksverksamhetens målsättning och utvärderingens syfteangavs vara följande (Slutrapport, del 1 s. 7 av SvenOveJohansson och Anita Johansson).

q Kan man finna former för en alternativ vård och tillsyn avomhändertagna berusade personer som är humanare ochmedicinskt säkrare än i polisarrest?

q Kan man genom det alternativa omhändertagandet få bättreutgångspunkt för att i individuella fall bearbeta miss-bruksproblem? Speciellt: Kan man nå fram och ge stöd itidigare skeden?

q Kan behandlingen anordnas så att den bidrar till att fram-mana och förstärka det nya synsätt på alkoholmissbruk somges uttryck åt i den nya lagstiftningen?

q Vilka olika alternativa modeller är möjliga och vilka ärkostnaderna för respektive alternativ?

De olika försöken i landet bedrevs på olika sätt, med olikahuvudmannaskap, med varierande läkar- och sjuksköterske-medverkan, med varierande möjligheter att utnyttja medicinskutrustning och möjligheter för provtagning och behandlings-möjligheter (a.a. s. 14–15).

Tillnyktringsenheterna byggdes upp för att ersätta arrestenoch inte sjukvården. Även då tillnyktringsenheter fanns, medden medicinska uppbyggnad de fått, behövde polisen anlita denreguljära sjukvården. Utnyttjandet av den reguljära sjukvårdenvarierade mellan försöken, beroende på om försöksverksamhetenvar förlagd till sjukhus eller inte och med avståndet till till-


92

nyktringsenheten, men procentuellt sett var skillnaderna ganskasmå (a.a. s. 48–49).

Försöksverksamheten visade att tillnyktringsenheten intekunde nyttjas när enheten var stängd/fullbelagd, när den om-händertagne var misstänkt för brott och skulle höras eftertillnyktringen, när den omhändertagne inte ville medverka samtnär den omhändertagne var för stökig/bråkig för att vistas påenheten. I vissa polisdistrikt tillades även den situationen attpolisens arbetssituation inte tillät att personen i fråga kördes tilltillnyktringsenheten.

Antalet platser på tillnyktringsenheten måste anpassas till detidpunkter då flest omhändertaganden enligt LOB gjordes.Erfarenheter från försöksverksamheten visade att antalet platserborde vara cirka två gånger genomsnittligt antal omhändertagna(a.a. s. 57) samt att tillnyktringsenheten helst borde vara skildfrån annan akutvård. Omhändertagna i t.ex. Gävle förknippadetillnyktringsenheten med ”psyket” och lät sig inte transporterastill enheten.

Cirka 80–85 procent av alla omhändertagna skulle kunnaöverföras till en tillnyktringsenhet i mindre och medelstorapolisdistrikt (a.a. s. 61). Den kategori omhändertagna somansågs vara bråkiga/stökiga var större i storstadskommunerna.Procentsiffran gällde dock endast under förutsättning att till-nyktringsenheten var öppen dygnet runt/året runt, att enhetenutgjorde en självständig enhet, att enheten hade dubbelt såmånga bäddar som genomsnittligt antal omhändertagna samt attenheten låg i polisdistriktets centralort.

Tillnyktringsenheten borde även vara öppen för andra änomhändertagna enligt LOB. Det kunde visserligen vara tveksamtatt ha en tillnyktringsenhet också för människor som sökte påegen hand. Det fanns en risk för att tillnyktringsenheten blev ettboendealternativ för dessa. Försöken visade att många av demsom vistades på tillnyktringsenheterna tidigare var kända inomvården men många var även okända personer och unga personer.En tillnyktringsenhet gav goda möjligheter att få kontakt med


93

även ”nya” missbrukare. Detta var viktigt med hänsyn till detuttalade behovet att nå missbrukare i tidigare skeden.

En fråga som diskuterades under försöksverksamheten vardistinktionen mellan tillnyktring och avgiftning. Många menadeatt det inte gick att upprätthålla någon klar åtskillnad mellantillnyktring och avgiftning. Trots det fanns en praktisk upp-delning mellan dessa begrepp som oftast hängde samman medtiden. En försiktig och inte speciellt klargörande avgränsningskulle då vara att tillnyktringen tog kortare tid än avgiftningenför dem som hade ett längre missbruk bakom sig. För andrasammanföll tillnyktringen och avgiftningen (a.a. s. 13).

Den tid som polisen fick hålla kvar en omhändertagen kundebenämnas avrusning. Personen i fråga var inte nykter vidfrisläppandet, men inte heller så onykter att denne inte kunde tavård om sig själv. Behandlingen på tillnyktringsenhet skulleinriktas på tillnyktring under ordnade former och betryggandeövervakning, medan behandling i form av avgiftning skulle skepå sjukhus. En avgiftning tog generellt längre tid. Vistelsetidenpå tillnyktringsenheten var genomsnittlig längre än tiden iarresten (a.a. s. 73 ff.). Tillnyktringsenheterna tog främst emotpersoner som var påverkade av alkohol.

När det gällde frågan om tillnyktringsenheter var sjukvårdenseller socialvårdens angelägenhet kunde urskiljas att denmedicinska uppbyggnaden skiftade från försök till försök. Vissatillnyktringsenheter var förlagda till sjukhus med respektivelandsting som huvudman, medan övriga försöksverksamheter lågutanför sjukvården med kommunalt huvudmannaskap. På vissaorter fanns ett formellt samarbete mellan kommun och lands-ting. När det gällde huvudmannaskapet ansågs att det var densom hade kompetens för en verksamhet som också skulle bäraansvaret. Delat huvudmannaskap var att föredra (någon enhetkunde dock ha ansvaret för den dagliga driften). Ansvaret bordeinte bara vara delat mellan landsting och kommuner, utan ocksåmellan kommuner (a.a. s. 14–15, 133–138).

Under försöksperioden utvecklades regler för när personal påtillnyktringsenheterna borde vara extra observanta, t.ex. när


94

någon hade låg promillehalt men ändå verkade berusad eller omhan eller hon hade hög promillehalt (över tre promille) och riskför livshotande alkoholförgiftning förelåg. Erfarenheterna avförsöksverksamheten visade att personalen på tillnyktringsen-heterna hade god förmåga att avgöra när klienterna var i behov avsjukhusvård. Trots detta inträffade under perioden fyra dödsfallpå tillnyktringsenheterna. I ett fall var alkoholförgiftningomedelbar dödsorsak och i två fall var alkoholförgiftning en avflera dödsorsaker.

Det som särskilt uppskattades av de intagna i tillnyktrings-enheternas uppbyggnad var ”att slippa vara inlåst” och ”attbemötas som människa” (a.a. s. 94). Möjligheten att få klädernatvättade och att själv få sköta sin hygien upplevdes självklart avmånga som viktig. För personalen var det därtill en viktigarbetsmiljöfråga.

En fråga som ofta ställdes under försöksverksamheten var ominte en enhet som var för ombonad och tillmötesgående bidrog,om än inte på ett avgörande sätt, till att människor fortsatte suparespektive inte upplevde ett polisomhändertagande så negativt.

Det konstaterades i rapporten att det inte stämde atttillnyktringsenheterna inte ställde några krav på de intagna.Tvärtom var enheterna inriktade på att motivera människor tillatt arbeta med sina missbruksproblem och att också söka stödoch vård om det upplevdes som betydelsefullt. Det fanns intenågot som tydde på att arbetet med att försöka få en person attkomma till rätta med sitt missbruk försvårades av att till-nyktringsenheterna hade en uppbyggnad som underlättade enhuman tillnyktring (a.a. s. 98 f.).

Tillnyktringsenheter borde enligt utvärderingen ges denutformning som de hade inom försöksverksamheten. Såväl föratt så mycket som möjligt komma i från repressiva inslag i”vården” som för att det troligen skapade bättre förutsättningarför ett vidare stödarbete eller vårdarbete (a.a. s. 100).

Ur nykterhetsvårdssynpunkt var tanken att kontakten påtillnyktringsenheten närmast skulle jämföras med den kontaktsom annars var tänkt att ske på socialbyrån. De flesta social-


95

arbetare som deltog i de olika försöken ansåg, när gälldemöjligheterna att i nära anslutning till de omhändertagnastillnyktrande få in dessa i en fungerande vårdkedja, att man fickkontakt med fler personer genom tillnyktringsenheten. Det varinte ovanligt att socialbyråerna inte skickade kallelser till samtaltill personer som varit omhändertagna enligt LOB. Det fannsockså en utbredd regel att inte kalla någon efter första om-händertagandet (om inte denne hade körkort eller var mycketung). Många ärenden avskrevs utan att något egentligt underlagfanns. Socialarbetarna ansåg att arbetet på tillnyktringsenhetenfungerade bättre, utredningarna blev bättre, bedömningarnasäkrare, de rådgivande samtalen mer meningsfulla och motiva-tionsarbetet mer målinriktat (a.a. s. 110).

De dittills gjorda bedömningarna visade att resultaten avförsöksverksamheten när det gällde uppföljningsarbetet varmycket löftesrika. Genom en omedelbar och sedan kontinuerligkontakt förmådde man lösa upp problem som annars skulle för-blivit obearbetade. Det var viktigt att socialarbetarna fanns påtillnyktringsenheten och att de deltog i arbetet som helhet (a.a.s. 124–125).

De olika tillnyktringsenheterna visade sinsemellan ganskaolika beläggningssiffror. De viktigaste förklaringarna till dettavar upptagningsområdets storlek (invånarantal i förhållande tillantal platser), tillämpade öppettider och regler för vilka som togsemot. Vad gäller tillnyktringsenheten i Göteborg antecknades attdet hade varit svårigheter att få polisen att köra omhändertagnatill enheten, bl.a. på grund av informationsproblem och lednings-problem. Stora ansträngningar lades ned från personalen påtillnyktringsenheten och från polisledningen att informera omenheten och detta gav efter hand resultat. Man kunde emellertidinte bortse från att det bättre resultatet också berodde på atttjänsteföreskrifterna gjordes mer ”tvingande” att övervägatillnyktringsenheten som ersättning för arresten (a.a. s. 130).

Kostnaderna för de olika försöken varierade kraftigt frånförsök till försök (total årskostnad varierade mellan 532 000 kroch 2,968 miljoner kr). I kostnaderna var emellertid inte


96

inräknade kostnaderna för arrestantvakter. Vidare förekom attsjukvårdspersonal även betjänade personer som omhändertagitspå andra grunder än LOB. Författarna till utvärderingenbetonade att det var viktigt att hålla isär omvårdnadskostnadenfrån uppföljningskostnaden. Kostnaderna för att ersättaarresterna med tillnyktringsenheter kunde inte bli mycket lägreän de varit inom försöken. Personalkostnaderna var den tungadelen och personaltätheten kunde knappast vara lägre än densom tillämpats. Utnyttjandet av resurserna kunde däremotförbättras. Uppföljningskostnaderna varierade mellan försöken.Variationen var emellertid delvis en chimär, eftersom kost-naderna, där de inte stannade på tillnyktringsenheten, stannadepå andra delar av nykterhetsvården (a.a. s. 135–139).

Vad gäller kostnaderna för försöken, se tabell nedan.

Kostnader och kostnadsfördelning. Beräkningar vid starten av resp.försök, omräknat i 1981 års kostnadsläge

Försöksort Beräknade/FaktiskaDriftskostnader/år

Beräknade/FaktiskaKapitalinvesteringar

Landskrona 2.400.000 1.615.000 (nybyggnation)Karlstad 1.662.000 880.000 (nybyggnation, barack)Gävle 1.353.000 805.000 (ombyggnation)Göteborg 2.968.000 554.000 (renovering av barack)Skövde 1.728.000 1.680.000 (nybyggnation)Solna 1.212.000 336.000 (nybyggnation)

Malmö 2.565.000 399.000 (ombyggnation av arrest)Gällivare 532.000 89.700 (renovering)Luleå 551.000 187.000 (ombyggnation)Stockholm 2.350.000 249.000 (ombyggnation)Trollhättan 630.000 –

Flertalet poliser var positiva till idén med tillnyktringsenhetermen det fanns även tveksamma poliser som bland annat ansåg attdet vore bättre om sjukvårdspersonal kom till arresten (a.a.s. 59).


97

Idén med tillnyktringsenheter hade starkt stöd blandpersonalen. Flest negativa fanns bland socialarbetarna. En ganskaallmän uppfattning bland personalen var att beslutsfattare gavalldeles för litet opinionsmässigt stöd åt tillnyktringsenheterna.Tillnyktringsenheter som arbetsplatser var bra (a.a. s. 144).

Det konstaterades avslutningsvis att målsättningen enligtriksdagens beslut var fastlagd. När riksdagen beslöt att försöks-verksamhet med tillnyktringsenheter skulle genomföras varfrågeställningen inte om arresten skulle ersättas utan hur denskulle ersättas. Försöken hade visat att arresten i flertalet fallkunde ersättas. Polisen skulle emellertid fortfarande körapersoner till sjukhus eller till hemmet när det bedömdes varaadekvat (a.a. s. 145 f.). För cirka 15–20 procent av de om-händertagna hade det inte inom försöksverksamheten kommitfram någon metod som gjorde det möjligt att ersätta arresten. Pålängre sikt kunde det mycket väl vara möjligt att färre ansågs varaför bråkiga. Detta hade att göra med att det tog tid innan ett nyttsynsätt och handlag trängde igenom bland allmänheten, polis,personal etc.

Det skulle krävas en lagändring för att hålla kvar någon påtillnyktringsenheten med tvång. Bedömningen var att en sådanlagändring skulle få negativa konsekvenser för tillnyktringsen-heterna som miljöer och därför inte var önskvärd. För att få såmånga som möjligt att förvaras på tillnyktringsenheten måstedock polisens tjänsteföreskrifter vara tvingande, dvs. första-handsalternativet (då sjukhus eller anhörig inte är ett aktuelltalternativ) måste vara tillnyktringsenhet samt att polisen ochpersonalen på enheten måste få gemensam utbildning och hagemensamma personalträffar/personalinformation (a.a. s. 147).Huvudregeln borde alltid vara att den omhändertagne i förstahand skall föras till tillnyktringsenhet.

När det gällde kostnaderna hade de olika försöken visat attkostnadsskillnaden mellan att ha sjukvårdspersonal i anknytningtill arrest och att ha tillnyktringsenheter inte var så stor. Detförra alternativet gav möjligheter till vård av även andra än LOB-omhändertagna men detta skulle ställas emot att tillnyktrings-


98

enheter gav bättre akutvård, möjligheter till att bygga upppoliklinisk verksamhet samt möjlighet till att ge vård åt ocksåandra än LOB-omhändertagna, t.ex. hänvisade från sjukvård,socialvård, frivilliga organisationer samt åt människor som söktesjälva.

Slutrapport, del 1, innehöll underlag för erfarenheter frånförsöksverksamheter från olika delar av landet till och med den31 mars 1981. Några av försöken hade vid den tidpunkten pågåttganska kort tid och författarna förutskickade att de slutsatser dedragit måste prövas ytterligare när samtliga försök avslutats elleråtminstone pågått rimligt lång tid.

I slutrapport, del 2, redovisades denna ytterligare prövning.Vidare analyserades förutsättningarna för att bedriva nykterhets-vårdarbete i anslutning till att personer hade blivit omhänder-tagna enligt LOB.

Författarna uppgav i slutrapport, del 2, att den fortsatta för-söksverksamheten inte hade givit erfarenheter som motsade debeskrivningar som gjordes i slutrapport, del 1. Det angavs attoptimal storlek på tillnyktringsenheter torde vara tolv platser.Om arbetet på tillnyktringsenheterna skulle inrymma alla ochgenomföras på ett någorlunda grundligt sätt steg platskostnadentill cirka 600-800 kr/dygn. Den faktiska kostnaden per inskrivenskulle då komma att ligga på cirka 700–900 kr/dygn (a.a. s. 15).

Avslutningsvis konstaterades att det inte fanns några somhelst belägg för att ett hårdare bemötande (mindre mänsklighet)skulle ge bättre förutsättningar för ett nykterhetsvårdande upp-följningsarbete. Socialarbetarresurserna varierade i de olika för-söken. Socialarbetarkompetensen liksom sjukvårdskompetensenborde finnas på plats för att arbetet skulle bli väl utfört. En viktigerfarenhet av försöken var att fredag kväll och lördag förmiddagborde inrymmas i socialarbetarnas arbetsschema, eftersom fler-talet ”tidiga” missbrukare (dvs. unga omhändertagna ellerpersoner som hade blivit omhändertagna för första gången) komvid dessa tidpunkter. De stora svårigheterna i verksamheten lågfrämst i att förmedla kontakter för fortsatt vård och stöd.


99

6.3.2 Försöksverksamheten med sjukvårdspersonal ianslutning till polisarrest

När det gäller försöksverksamheten med sjukvårdspersonal ianslutning till polisarresten i Trollhättan framkommer följande(slutrapport, del 2). Verksamheten byggde på ett avtal mellanstatens förhandlingsnämnd och Älvsborgs läns landstings-kommun. Enligt avtalet förband sig landstinget att i mån avtillgång på personal genomföra försöksverksamheten. Lands-tinget anställde och hade arbetsgivaransvar för den sjukvårds-personal som skulle vara sjuksköterskor alternativt förste skötareeller överskötare. Läkare skulle vara förmän för den medicinskaverksamheten. Verksamheten finansierades från Justitiedeparte-mentets huvudtitel. Det övergripande ansvaret för verksamhetenpå polisstationen åvilade polismyndigheten. Sjukvårdspersonalenskulle enligt avtalet ha följande arbetsuppgifter (a.a. s. 18–19).

q Sjukvårdspersonalen skall, inom ramen för sin kompetens,vårda och behandla akut berusade personer som omhänder-tagits med stöd av LOB. Härvid åligger det sjukvårds-personalen att– vid införandet och därefter fortlöpande bedöma denomhändertagnes medicinska tillstånd och därvid särskiltbedöma om omedelbar läkarvård krävs– behandla lindrigare kroppsskador, som inte kräver läkar-behandling– vid behov som medicinskt sakkunnig närvara vid av-visitering– biträda polisman eller annan bevakningspersonal medmedicinsk tillsyn och medicinska bedömningar beträffandeomhändertagen berusad person som förvaras i polisarrest– biträda vid frigivning av omhändertagen för att bedömaom det föreligger behov av fortsatt vård– medverka i den råd- och upplysningsverksamhet somålagts polisen i 7 § andra stycket LOB samt– medverka vid samråd med social myndighet.


100

q Sjukvårdspersonal skall känna till och utnyttja de möjlig-heter till fortsatt behandling och hjälp som finns föralkoholmissbrukare, framförallt genom att ta och förmedlakontakt med socialvård, somatisk och psykiatrisk sjukvårdsamt andra myndigheter. Social kontaktman för verksam-heten är en socialinspektör.

q Dessutom bör sjukvårdspersonalen vårda och behandla ävenpersoner som omhändertagits på andra grunder än LOB, iden mån arbetsuppgifterna enligt LOB inte lägger hinder ivägen.

Utvärderingen av försöket i Trollhättan omfattade tiden från den23 januari till och med den 13 december 1981.

1 488 omhändertaganden enligt LOB gjordes under för-söksperioden. Av dessa kom 1 188 eller 80 procent i kontaktmed sjukvårdspersonalen. Fyra procent fördes inte till arresten,varav två procent till sjukhus och två procent till hemmet ellermotsvarande. Kontakten med sjukvårdspersonalen bestod främsti att personalen deltog i tillsynen. Medverkan i råd ochupplysningsverksamheten, liksom att ha biträtt vid frigivningenfanns registrerat i betydligt mindre omfattning. Sjukvårds-personalen liksom majoriteten av poliserna ansåg att sjuk-vårdspersonalen behövdes för bedömning och omvårdnad.Personalen ansåg att man hade en tillräckligt god medicinsksäkerhet i verksamheten (a.a. s. 19 f.).

Några av de intagna uppgav på förfrågan att det knappastbetytt något för dem att det funnits sjukvårdspersonal påpolisstationen. Ganska många sade att de inte hade varitmedvetna om att det funnits sjukvårdspersonal på polisstationen.De omhändertagnas uppfattning (ett urval) om miljöns be-tydelse stod i skarp kontrast till personalens uppfattning. Medanpersonalen ansåg att miljön spelade ganska liten roll eftersom deflesta var så berusade, menade de omhändertagna att miljönspelade mycket stor roll. De omhändertagna upplevde det sommycket förnedrande att sitta i arresten. De flesta omhändertagnasläpptes efter 4–6 timmar. Det innebar att de flesta inte


101

tillnyktrade. Tillkomsten av sjukvårdspersonal på polisstationenändrade inte på det förhållandet. Tiden personerna vistades iarrest och därmed hur mycket de hann tillnyktra före frigiv-ningen gav en del av förutsättningarna för det nykterhets-vårdande arbetet före frisläppandet. Tiden på dygnet förfrisläppandet var också betydelsefull. Endast en knapp femtedelav de omhändertagna släpptes på dagtid. Det konstaterades attförutsättningarna för att bedriva nykterhetsvårdande arbete påpolisstationen inte hade varit de bästa (a.a. s. 20 f.).

De direkta kostnaderna (för sjukvårdspersonal och ut-rustning) för försöket låg på cirka 630 000 kr per år i 1981 årspenningvärde. Parallellt med sjukvårdarna arbetade arrestant-vakter. Deras löner var inte medräknade. Inte heller var kapital-kostnader för lokalen eller städning medräknade. Omvårdnads-kostnaden per plats (antal celler) och dygn uppgick till 216 kr.Varje ”kontakt” hade kostat mer, 368 kr, eftersom sjuk-vårdspersonalen inte hade kommit i kontakt med alla ochcellernas kapacitet inte helt utnyttjats. Sjukvårdspersonalenmedverkade även i andra sammanhang än LOB-ärenden (a.a. s.22).

Flertalet poliser (53 procent) ställde sig tveksamma till att hasjukvårdspersonal på polisstationen. De menade att utbytetknappast stod i rimlig proportion till kostnaderna. Av polisernavar 13 procent uttalat negativa av övervägande samma skäl.Resten (34 procent) ansåg att verksamheten var berättigad.Poliserna bedömde sjukvårdspersonalens arbete bland icke LOB-omhändertagna som mer värdefullt (a.a. s. 23).

6.3.3 Slutsatser av försöksverksamheterna m.m.

Den särskilda arbetsgruppen (bildad inom Socialdepartementetmed företrädare för Justitiedepartementet, Socialstyrelsen, Riks-polisstyrelsen, Svenska kommunförbundet och Landstingsför-bundet) uttalade följande angående de slutsatser som den ansågsig kunna dra rörande försöksverksamheten med tillnyktrings-enheter (a.a. bilaga 1 s. 16).


102

Som har konstaterats i det föregående synes tillnyktrings-enheterna i viss utsträckning ha avlastat annan verksamhet inompolisen, sjukvården och socialvården. Enligt arbetsgruppensmening råder det inte någon tvekan om att ett system med till-nyktringsenheter inte bara skulle erbjuda en säkrare social-medicinsk bedömning och en mera ändamålsenlig vård än vadsom f.n. kan tillhandahållas i polisarrest, utan även kunna gepraktiska möjligheter till en förbättrad uppföljning. Det ärarbetsgruppens uppfattning att det därför skulle vara en fördel påsikt att få överge nuvarande ordning. Arbetsgruppen anser detemellertid uppenbart att en utbyggnad av tillnyktringsenheteröver hela landet enligt någon av de modeller som har prövats iförsöksverksamheten skulle medföra mycket betydande kost-nader. Erfarenheterna från de olika försöksmodellerna bör enligtarbetsgruppens mening ge ett gott underlag för en vidareutveckling av hur en framtida vård med samordnat medicinsktoch socialt omhändertagande av berusade personer kan ut-formas.

Regeringens slutsatser rörande försöksverksamheten medtillnyktringsenheter kom till uttryck i prop. 1981/82:100, Bilaga8, Socialdepartementet. Föredragande statsrådet anförde bl.a.följande.

Försöksverksamheten har omfattat totalt tio enheter, näm-ligen i Landskrona, Karlstad, Gävle, Göteborg, Skövde, Solna,Gällivare, Luleå, Malmö och Stockholm. Enheterna har ut-formats olika och resurserna har varierat. Gemensamt för demalla är att de har svarat för ett medicinskt och socialt omhänder-tagande av berusade personer. Försöksverksamheten i Malmöskiljer sig från de övriga genom att tillnyktringsenheten är in-rymd i en del av polisens arrestlokaler. För att ge vistelsen enhumanare inramning har arrestlokalerna byggts om. Sedanbörjan av år 1981 pågår även en försöksverksamhet med sjuk-vårdsutbildad personal i anslutning till polisarresten iTrollhättan. För denna verksamhet har medel ställts till för-fogande från justitiedepartementets huvudtitel. Försöksverk-samheten har fortlöpande utvärderats under ledning av en


103

arbetsgrupp inom socialdepartementet. En preliminär slut-rapport för hela försöksverksamheten har nyligen redovisats. Endefinitiv version av slutrapporten kommer att föreligga i mars1982. Med anledning av den preliminära slutrapporten har deninom socialdepartementet bildade arbetsgruppen framfört vissasynpunkter på försöksverksamheten. Liksom arbetsgruppenanser jag att även om ett system med tillnyktringsenheter germöjlighet till en mera ändamålsenlig vård än vad som förnärvarande kan tillhandahållas i polisarrest är det uppenbart atten utbyggnad av tillnyktringsenheter över hela landet skullemedföra betydande kostnader. Jag anser därför att förutsätt-ningarna att omhänderta akut berusade personer även i andra ochmindre resurskrävande former bör undersökas. De hittills-varande erfarenheterna från försöksverksamheten med sjuk-vårdspersonal i anslutning till polisarrest är positiva. Enligt minbedömning bör möjligheten till nya försöksmodeller med sjuk-och socialvårdspersonal i anslutning till polisarrest undersökas.Innan försöksverksamheten avslutas bör modeller som ökarmöjligheterna till samverkan mellan polis, sjukvårdspersonal ochsocialarbetare särskilt undersökas. Personaltäthet och kompetensför att omhänderta de berusade bör också studeras. Jag beräknarstatens kostnader för en sådan ny försöksverksamhet till 2miljoner kr för nästa budgetår. Jag har för avsikt att föreslåregeringen att ta i anspråk återstående medel av innevarandebudgetårs anslag för detta ändamål.

Socialstyrelsen fick därefter regeringens uppdrag att sökafinna lämpliga former för omhändertagande av akut berusadepersoner. Olika försöksverksamheter bedrevs i detta syfte under1980-talet. Socialstyrelsen samverkade härvid med RPS, Svenskakommunförbundet och Landstingsförbundet. Några utvärde-ringar eller andra bestående resultat av dessa försöksverk-samheter har utredningen dock inte kunnat finna.


104

6.4 Vissa senare lagändringar

6.4.1 Förvaring med hänsyn till ordning och säkerhet

På förslag av Polisrättsutredningen infördes i april 1998 en nyandra mening i 4 § LOB (SOU 1993:60 Polisens rättsligabefogenheter, s. 51). I den anges att en omhändertagen får tas iförvar om det är nödvändigt med hänsyn till ordning ochsäkerhet. Bakgrunden till bestämmelsen är följande.

Polisrättsutredningen hade i uppdrag att analysera den svenskapolislagstiftningens förhållande till de internationella konven-tionerna om mänskliga rättigheter. Analysen koncentrerades tillreglerna i den europeiska konventionen angående skydd för demänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna(Europakonventionen). Utredningen fann att den svenska polis-lagstiftningen med vissa undantag var väl anpassad till kon-ventionskraven. Undantagen utgjordes framförallt av be-stämmelserna om tillfälliga omhändertaganden (a.a. s. 13).

Polisrättsutredningen konstaterade att ett ingripande somresulterade i att någon togs i förvar, dvs. blev inlåst, måstebetraktas som ett frihetsberövande i Europakonventionensmening. Sådana ingripanden fordrade därför, enligt utredningen,uttryckligt lagstöd av hänsyn både till artikel 5:1 i Europa-konventionen och till 2 kap. 8 och 12 §§ RF (a.a. s. 161).Utredningen fann bl.a. att sådant lagstöd varken fanns ipolislagen eller i LOB trots att dessa författningar åter-kommande tillämpades som rättslig grund för ett stort antal fri-hetsberövanden. Utredningen föreslog därför bl.a. en uttryckligbestämmelse om under vilka förutsättningar den som haromhändertagits enligt polislagen och LOB får tas i förvar i arrest(a.a. s. 162 f.).

Regeringens förslag till lag om ändring i LOB överensstämdemed Polisrättsutredningens förslag (se prop. 1996/97:175 s. 50f.). Regeringen konstaterade att det saknades en bestämmelse iLOB om att den omhändertagne får tas i förvar. Av lagensförarbeten framgår dock att avsikten är att så skall kunna ske. Ensärskild regel borde därför, ansåg regeringen, tas in i LOB för att


105

klargöra att den som omhändertagits enligt lagen också får tas iförvar. Sådant förvarstagande får dock endast ske om det ärnödvändigt med hänsyn till ordning och säkerhet. Enligtlagmotiven skall med förvar förstås insättning i arrest eller annaninlåsning (a. prop. s. 34). Lagändringen trädde i kraft den 1 april1998.

6.4.2 Förvaring hos kriminalvårdsmyndighet

Genom lagändringar i LOB som trädde i kraft den 1 januari 1999möjliggjordes kriminalvårdens medverkan vid förvaringen ochtillsynen av de omhändertagna enligt LOB.

Lagändringen gällde bl.a. 4 § som fick följande lydelse. ”Enomhändertagen person som inte bereds vård på sjukhus ellernågon annan vårdinrättning och inte heller tas om hand på någotannat sätt eller annars kan friges får hållas kvar. Den om-händertagne får därvid tas i förvar om det är nödvändigt medhänsyn till ordning och säkerhet. Förvaras den omhändertagnehos en kriminalvårdsmyndighet skall myndigheten utöva tillsynöver den omhändertagne enligt 6 § samt fullgöra de uppgiftersom avses i 7 § första och andra styckena, om inte uppgifternahar fullgjorts av polisen.”

I paragrafen klargörs att det inte föreligger något hinder motatt en omhändertagen förvaras hos en kriminalvårdsmyndighet.Polisen har dock samma möjligheter som tidigare att antingensjälv svara för förvaringen eller hålla kvar den omhändertagneutan att ta honom i förvar. I paragrafen klargörs vidare att när enomhändertagen person förvaras hos en kriminalvårdsmyndighetåligger det den myndigheten att utöva tillsyn av den om-händertagne enligt 6 § samt att fullgöra de uppgifter som anges i7 § första och andra styckena, om uppgifterna inte redan harfullgjorts av polisen (se prop. 1998/99:1 Utgiftsområde 4 s. 35).

Med hänsyn till den nya lydelsen av 4 § ändrades även 6 §något. Vidare gjordes en del redaktionella ändringar i denparagrafen utan att någon ändring i sak var avsedd.


106

Samtidigt infördes en ny paragraf, 7 a §, med följande innehåll.”Förvaras den omhändertagne hos en kriminalvårdsmyndighetskall den myndigheten underrätta den polismyndighet sombeslutat om omhändertagande så snart det finns skäl att omprövabeslutet.”

Paragrafen innebär att den kriminalvårdsmyndighet där denomhändertagne förvaras har skyldighet att underrätta denpolismyndighet som har beslutat om omhändertagandet så snartden omhändertagnes tillstånd är sådant att det finns skäl attompröva beslutet. Kriminalvårdsmyndigheten skall alltid under-rätta polismyndigheten åtta timmar efter omhändertagandet, ombeslut om frigivning inte redan har meddelats. Skäl att omprövabeslutet föreligger alltid vid den tidpunkten, eftersom denomhändertagne som huvudregel skall friges då (a.a. s. 35).

Syftet med lagändringarna var framför allt att skapa lagligaförutsättningar för en samordning av polisens och kriminal-vårdens resurser i kvarteret Kronoberg i Stockholm. Regeringenanförde i det hänseendet bl.a. följande (a.a. s. 33). Det ärangeläget att alla möjligheter att rationalisera verksamheten tastill vara. Arbets- och organisationsformer måste också omprövasoch förbättras. För att uppnå målen måste samverkan mellanrättsväsendets myndigheter öka. Polis- och kriminalvård sam-verkar redan när det gäller omhändertagande av vissa kategorierav frihetsberövade personer i de s.k. samordnade häktena. I dessahäkten, som oftast är belägna i de övre våningarna i ett polishus,placeras förutom häktade även personer som är gripna ochanhållna med anledning av brottsmisstankar. Personer som till-fälligt omhändertas med stöd av polislagen placeras också i vissafall i häktena. Genom denna samordning kan verksamhetenbedrivas mer rationellt.

Regeringen konstaterade vidare att utnyttjandet av polisensarrestceller var mycket lågt. Det gällde särskilt de celler där per-soner som omhändertagits med stöd av LOB förvarades.Tendensen inom polisen var att resurserna, bl.a. arresterna,koncentrerades till ett fåtal platser i varje län. Regeringen pekadeäven på att åtskilliga polisstationer var stängda nattetid samt att


107

utnyttjandet av häktena varit lågt under senare tid. Regeringenansåg med hänsyn härtill att ett utökat samarbete mellankriminalvård och polis vad gäller förvaringen av omhändertagnapersoner skulle innebära ett mer effektivt utnyttjande avresurserna (a.a. s. 33).

Flertalet av remissinstanserna tillstyrkte lagförslaget ellerlämnade det utan erinran. Med hänsyn till RF:s bestämmelser omnormgivningsmakten ställde sig Justitiekanslern tveksam till omdet var genomförbart att en polismyndighet bemyndigades attöverlåta myndighetsutövning till en kriminalvårdsmyndighet.För att inte oklarhet skulle råda om vilken myndighet som baransvaret för en viss åtgärd mot en person som tagits i förvar ellerför underlåtenhet att vidta en åtgärd förordade JK en lösningsom innebar att polisen behöll ansvaret för myndighetsutöv-ningen men att faktisk förvaring i häkte ändå möjliggjordes. Sveahovrätt och Riksåklagaren anförde att polisen även fortsätt-ningsvis borde besluta om frigivning av en omhändertagenperson (a.a. s. 33).

Regeringen framhöll att det inte förelåg något lagligt hindermot att någon som tagits i förvar placerades i häkte. Personersom hölls i förvar med stöd av LOB förvarades emellertid regel-mässigt i polisarrest. Av såväl lagtext som förarbeten framgickatt lagstiftaren också hade utgått från detta när lagen kom till.Regeringen ansåg emellertid att i de fall den omhändertagne medhänsyn till ordnings- eller säkerhetsskäl skulle tas i förvar förelågdet inte principiella eller praktiska hinder mot att den omhän-dertagne förvarades hos kriminalvården. Regeringen anfördehärvid bl.a. följande (a.a. s. 33 f.). Under senare år har det sketten utveckling av häktesverksamheten som har inneburit bl.a. enförhöjd kompetens hos häktespersonalen och ett bättre omhän-dertagande av dem som förvaras i häktena. Miljön i flertalet avhäktena har också blivit bättre. Häktena har dessutom i störreutsträckning än polisarresterna tillgång till sjukvårdspersonal.Det finns alltså goda förutsättningar för att anordna förvaringenoch tillsynen i häktena på ett tillfredställande sätt.


108

Regeringen framhöll dock att Förenta Nationernas standard-minimumregler för behandlingen av fångar, vilka regler Sverigeåtagit sig att följa, innebär att personer som omhändertagits på”civil grund” skall hållas åtskilda från personer som hålls i förvarpå grund av ”kriminell gärning”. Personer som har omhänder-tagits med stöd av LOB borde därför, menade regeringen, sålångt möjligt förvaras i andra delar av häktena än sådan intagnasom frihetsberövats på grund av brottsmisstanke eller på annatsätt hållas åtskilda från den gruppen.

Regeringen ansåg vidare att det låg närmast till hands attpolisen behöll ansvaret för frigivningen av en omhändertagenperson även när personen förvarades hos kriminalvården. Attinföra en annan ordning skulle, enligt regeringen, krävaytterligare överväganden beträffande beslutsgången. Ett beslutatt den omhändertagne skall friges bör normalt kunna meddelasav beslutsfattare hos polisen efter föredragning per telefon av enkriminalvårdstjänsteman (a.a. s. 34).

Regeringen bemyndigade Kriminalvårdsstyrelsen att meddelade närmare föreskrifter som behövs för kriminalvårdens med-verkan vid verkställighet av lagen.

I samband med riksdagsbehandlingen av lagförslaget framhöllJustitieutskottet att ett utökat samarbete vad gällde förvaringenav omhändertagna personer skulle innebära ett mer rationelltutnyttjande av resurserna förutsatt att hänsyn vid placeringentogs till att personer som omhändertagits enligt LOB inte varmisstänkta för brott. Utskottet erinrade om att resursutnytt-jandet och samordningen borde ses i ett helhetsperspektiv.Intresset av samverkan fick inte drivas så långt att kostnadernaför transporter av de omhändertagna tillintetgjorde vinsterna aven ökad samverkan. Inte heller borde kostnaderna vältras över påandra områden. Utskottet underströk vikten av att polisstyrel-serna hade ett så fullständigt underlag för sina beslut som möjligtsamt utgick från att polisstyrelserna gjorde rimliga avvägningarbåde när det gällde transportkostnader och polisstationernasöppethållande (Justitieutskottets betänkande 1998/99:JuU1,Utgiftsområde 4 Rättsväsendet, s. 41).


109

Polismyndigheten i Stockholms län, Polismästardistrikt City(Kronoberg), har sedan lagändringen trädde i kraft etablerat ettsamarbete med kriminalvården. Kriminalvården sköter för-varingen och tillsynen av samtliga omhändertagna enligt LOB idistriktet. Polismyndigheten betalar 15,5 miljoner kr tillkriminalvården för detta.

Enligt uppgift till utredningen kommer Polismyndigheten iKronobergs län (Växjö) under våren 2001 att inleda ett mot-svarande samarbete med kriminalvården. Ett nytt förvaltnings-hus skall invigas och denna byggnad skall inrymma förvarings-platser för anhållna, häktade och andra personer som tagits iförvar, t.ex. LOB-omhändertagna.

6.5 Statistik om antalet omhändertaganden

Antalet omhändertaganden enligt LOB har från att ha uppgåtttill ca 110 0000–120 000 per år under början av 1980-talet sjunkittill ca 60 000 per år under 1990-talets senare hälft, dvs. enminskning med i stort sett hälften. Minskningen kan säkert haflera orsaker. Den kan t.ex. bero på förändringar i folksdryckesvanor och den offentliga berusningen. En annan ochkanske troligare orsak är att polisen i dag har mindre resurser tillsitt förfogande och att man därför inte i samma utsträckningsom tidigare omhändertar berusade personer.

Minskningen av antalet omhändertaganden enligt LOB fram-går nedan av det statistikmaterial utredningen erhållit från Väg-verket.


110

Antal ingripanden enligt brottsbalken för fylleri eller (från 1977) enligt lagen(1976:511) om omhändertagande av berusade personer m.m. (LOB), efter kön.1963–1998a)

År Män Kvinnor Totalt–––––––––––––– ––––––––––––Antal % Antal %

1963 99 134 97,2 2 868 2,8 102 0021964 108 655 97,2 3 134 2,8 111 789

1965 114 360 97,1 3 385 2,9 117 7451966 115 252 97,1 3 424 2,9 118 6761967 121 840 97,0 3 759 3,0 125 5991968 108 159 96,8 3 613 3,2 111 7721969 105 784 96,6 3 747 3,4 109 531

1970 100 403 96,5 3 640 3,5 104 0431971 100 248 96,4 3 693 3,6 103 9411972 106 539 96,3 4 103 3,7 110 6421973 106 890 95,7 4 783 4,3 111 6731974 114 518 95,7 5 097 4,3 119 615

1975 114 538 95,4 5 562 4,6 120 1001976 104 981 95,3 5 206 4,7 110 1871977 78 499 94,6 4 467 5,4 82 9661978 105 941 94,4 6 298 5,6 112 2391979 117 448 94,5 6 830 5,5 124 278

1980 119 231 94,2 7 405 5,8 126 6361981 113 174 94,3 6 811 5,7 119 9851982 118 437 94,1 7 396 5,9 125 8331983 110 718 93,8 7 282 6,2 118 0001984 103 300 93,7 6 985 6,3 110 285

1985 90 771 93,9 5 941 6,1 96 7121986 91 558 93,9 5 964 6,1 97 5221987 87 542 93,6 6 013 6,4 93 5551988 81 324 93,0 6 128 7,0 87 4521989 75 780 92,6 6 092 7,4 81 872

1990 69 812 92,6 5 587 7,4 75 3991991 66 053 91,7 5 994 8,3 72 0471992 62 130 91,8 5 514 8,2 67 6441993 61 504 91,5 5 694 8,5 67 1981994 72 707 91,1 7 141 8,9 79 848

1995 57 791 90,7 5 922 9,3 63 7131996 52 440 90,6 5 440 9,4 57 8801997 55 544 90,6 5 780 9,4 61 3241998 60 061 90,4 6 340 9,5 66 401

Källa: Trafikregistret, Vägverketa) Sedan 1991 har omhändertaganden av personer under 15 år ej medtagits. Dessa uppgick

1998 till 259 personer.


111

Januari-december 1997

Januari-december 1998


112

Av statistik från Vägverket framgår vidare att totalt 50 845omhändertaganden gjordes under år 1999 i hela landet. Av dessaomhändertaganden misstänktes i 50 399 fall personerna varapåverkade av alkohol; i de fall alkoholpåverkan misstänktesöverlämnades i 4 927 fall personerna till sjukhus, alkohol-poliklinik eller annan vårdinrättning och i 2 118 fall skeddeöverlämnande till anhörig eller annan eller fördes den berusadetill bostaden.

Fram till och med oktober månad år 2000 gjordes totalt i helalandet 40 840 omhändertaganden. Av dessa omhändertagandenmisstänktes i 40 530 fall personerna vara påverkade av alkoholoch av de alkoholpåverkade överlämnades i 4 027 fall de om-händertagna till sjukhus, alkoholpoliklinik eller annanvårdinrättning och i 1 716 fall skedde överlämnande till anhörigeller annan eller fördes den berusade till bostaden.

I utredningens akt finns ytterligare statistikmaterial avseendeåren 1998-2000 tillgängligt. Statistikuppgifterna visar antaletomhändertaganden och överlämnade till sjukhus m.m. i varje länunder respektive månad från och med januari 1998 till och medoktober år 2000.

Anm. Av Vägverkets statistikuppgifter till och med oktober 2000framgår även antalet oidentifierbara personer som har omhändertagits.Av FAP 023-1 i dess nya lydelse framgår emellertid under sjättekapitlet att en anmälan till Vägverket förutsätter att identiteten på denomhändertagne är fastställd. FAP 023-1 i dess nya lydelse (RPSFS2000:57) trädde i kraft den 1 oktober 2000, varvid FAP 023-1 i desstidigare lydelser upphörde att gälla (RPSFS 1979:15 och 1984:5). Dettatorde innebära att statistikmaterialet för oktober månad år 2000 inteomfattar antalet oidentifierade omhändertagna enligt LOB.


113

6.6 Enkätundersökningar m.m. om tillsyn ochförvaring

Framställningen i detta avsnitt bygger dels på intervjuer medföreträdare för polismyndigheterna och socialtjänsterna iStockholm, Göteborg, Malmö och Sundsvall, dels på två av ut-redningen gjorda enkätundersökningar avseende övriga polis-myndigheter i landet och ett urval av landets kommuner.

6.6.1 Uppgifter från polismyndigheterna

Arrestlokaler, tillsyn m.m.

Under normala förhållanden finns ett tillräckligt antal arrest-platser. Endast en polismyndighet har uppgivit att platserna interäcker till. I Stockholm, polismästardistrikt City, därkriminalvården har hand om förvaringen av LOB-omhän-dertagna förekommer att det blir brist på platser på grund av attkriminalvården vid egen överbeläggning nyttjar LOB-platsernatill andra frihetsberövade personer. Vid t.ex. större festevene-mang händer det att arrestavdelningarna blir fullbelagda. Då kandet ibland förekomma att en omhändertagen måste frigestidigare än vad som vore önskvärt. Vanligare lösningar i sådanasituationer är emellertid att föranstalta om dubbelbeläggning,transportera till intilliggande arrestlokal eller att användaanhållningsarrester.

Arrestlokalerna är enligt många myndigheter acceptabla förförvaring av berusade personer ur humanitär och mänskligsynpunkt. Argument som härvid framförs är att arresten måstevara spartanskt utrustad med hänsyn till skaderisken och att detinte är meningen att de omhändertagna skall trivas. Polis-myndigheter som är tveksamma eller direkt negativa till miljön iarrestlokalerna har anfört att lokalerna är hårt nedslitna, saknartoaletter och att vårdmöjligheter inte kan erbjudas. Enmyndighet har anfört att förvaring i arrest borde vara ettundantag och inte en huvudregel.


114

Arrestantvakter eller vaktkonstaplar har oftast det praktiskaansvaret för tillsynen av de omhändertagna. Hos fem polis-myndigheter förekommer det även att poliser sköter tillsynen avde omhändertagna. Vid en myndighet har det vakthavandebefälet hela ansvaret för tillsynen. I Stockholm, Polismästar-distrikt City, sköts tillsynen av personal från kriminalvården.Arrestantvakterna har i regel även hand om tillsynen av andrafrihetsberövade personer, t.ex. anhållna och häktade. Endast hostvå myndigheter sköter arrestantvakten tillsynen av enbart LOB-omhändertagna.

Den omhändertagne tillses i regel var 15:e minut, vid behovoftare (t.ex. vid höggradig påverkan). Tillsynen sker normaltgenom att arrestantvakten eller polisen iakttar den omhänder-tagne genom plexiglasrutan i dörren. Vid behov går vakten in icellen och tittar till den omhändertagne. Om det misstänks attden omhändertagne även är påverkad av något annat än alkoholär det vanligt att den omhändertagne skickas till sjukhus förläkarundersökning. Skall polisen förvara en sådan person skertillsynen med kortare intervaller.

Kvinnor avvisiteras i regel av kvinnliga polismän och på vissapolisstationer finns toalett i kvinnornas förvaringslokaler. Vissapolisstationer förvarar endast manliga LOB-omhändertagna.Endast fyra myndigheter har uppgivit att omhändertagnakvinnor behandlas på samma sätt som omhändertagna män.Ungdomar över 15 år men under 18 år som inte kan transpor-teras hem till anhöriga förvaras i regel i ett olåst rum underbevakning av personal från socialtjänsten, polis eller arrestant-vakt. De låses endast in i arrest i undantagsfall, t.ex. om de äraggressiva eller stökiga. Om en tillnyktringsenhet finns på ortenförsöker man i första hand placera ungdomar där. I en del orterrycker socialjouren in och tar hand om den unge. Några polis-myndigheter placerar ungdomar i arresten, ibland med särskildtillsyn.

Om den omhändertagne behöver läkarvård under sin vistelse iarresten förs han i regel till sjukhus för läkarundersökning. Om


115

det finns en sjuksköterska tillgänglig i ett närliggande häktetillkallas denna.

Endast i enstaka fall äger samråd med socialtjänsten rum underden omhändertagnes vistelse i arresten, t.ex. när den omhänder-tagne är en ungdom under 18 år eller vid akuta LVM-fall. Ett parpolismyndigheter har uppgivit att det kan vara svårt att få tag pånågon från socialtjänsten efter kontorstid.

Om den omhändertagne begär att läkare skall tillkallas görsförst en bedömning av behovet. Även om det föreligger tvekanangående behovet tillkallas en läkare. Några myndigheter haruppgivit att det är svårt eller omöjligt att få läkare att komma tillpolishuset, i stället sker rådgivning per telefon eller så skjutsasden omhändertagne till sjukhus för undersökning.

I samband med frigivningen av den omhändertagne hålls ettkort förhör, varvid denne informeras om omhändertagandet ochtillfrågas om behovet av hjälp och stöd samt erbjuds eventuelltransport till hemmet eller vidare till annan vårdinrättning. Omden omhändertagne är identifierad skickas alltid en kopia avomhändertagandebladet till socialtjänsten i berörd kommunliksom till körkorts- och vapenregistret. Omhändertagande-bladen skickas ofta nästkommande vardag. Det förekommerdock att omhändertagandebladen samlas på hög och skickassedan viss tid har förflutit. En omhändertagen vistas igenomsnitt 4–6 timmar i arresten.

Tillnyktringsenheter m.m.

Antalet vårdplatser på tillnyktringsenheterna räcker i regel intetill. Det är vanligt att personal på en tillnyktringsenhet inte kanta emot omhändertagna enligt LOB på grund av att enheten äröverbelagd. Akutplatserna på några tillnyktringsenheter tas ofta ianspråk av andra personer än LOB-omhändertagna, t.ex. depersoner som kommer till enheten frivilligt eller från andraavdelningar inom sjukhusen.

Några polismyndigheter anser att alla som omhändertas skullekunna förvaras på tillnyktringsenhet om en sådan enhet fanns att


116

tillgå och hade tillräckligt många vårdplatser. En del av myn-digheterna har tillagt att de som är bråkiga och stökiga skullekunna tillses av särskilt utsedd säkerhetspersonal. De flesta anseremellertid att de som är stökiga och våldsamma, uppskatt-ningsvis 10–20 procent av de omhändertagna, inte kan förvaraspå tillnyktringsenhet. En del större städer har uppskattat attandelen stökiga omhändertagna uppgår till cirka 40–50 procent.Härvid har dock anförts att det i och för sig kan tänkas att enomhändertagen inte reagerar på samma sätt när det väl står klartför denne att det är vårdpersonal som skall sköta förvaringen ochtillsynen.

Polisens samarbete med de olika tillnyktringsenheternafungerar i stort sett bra. Regelbundna träffar och telefon-kontakter mellan parterna förekommer.

Samtliga polismyndigheter i landet anser att tillnyktrings-enheter eller motsvarande vårdinrättningar är ett mycket braalternativ till förvaring av omhändertagna i arrest. Myndig-heterna har härvid anfört bland annat följande. Tillnyktrings-enheter är ett självklart alternativ till arrester. Polisen skall inte tahand om sjuka eller förgiftade personer. Polisens uppgift skallbegränsas till själva tvångsomhändertagandet. All annan LOB-hantering borde egentligen skötas av andra specialister (sjuk-respektive socialvården). På tillnyktringsenheten får de omhän-dertagna en human behandling, de får omvårdnad, mat och kansköta sin hygien. Vidare kan de knyta viktiga kontakter som kanleda till att de kan fullfölja behandling mot sitt missbruk. I länsom saknar tillnyktringsenheter har bland annat anförts att detmot bakgrund av lydelsen i 3 och 4 §§ LOB är anmärkningsvärtatt alternativ till arresten inte finns samt att de omhändertagnaborde förvaras på det sätt lagstiftaren har utgått från.

Många polismyndigheter anser även att idén att medicinskkunnig personal skall medverka i arbetet med de omhändertagnai arresten är bra. Eftersom blandmissbruket ökar skulle sjuk-vårdsutbildad personal vara ett värdefullt stöd till det vakt-havande befälet. En del ifrågasätter dock om det finns resursertill detta i dag (en prioriteringsfråga för sjukvården) och andra


117

menar att detta alternativ endast bör komma i fråga om denberusade måste förvaras i arrest.

Samtliga polismyndigheter i landet anser att huvudparten avde omhändertagna enligt LOB bör och kan förvaras på till-nyktringsenheter eller motsvarande vårdinrättningar samt atttillsynen över de omhändertagna bör ankomma på sjukvårds-personal. Våldsamma och aggressiva personer måste emellertidalltjämt förvaras i arrest och ses till av arrestantvakter.

Driftskostnader för verksamheten

Om förvaringen av de omhändertagna läggs över på annanhuvudman uppskattar polismyndigheterna att de kan spara inföljande driftskostnader (angivet i ungefärliga belopp).

Kronobergs län 1,5 miljoner kr/år (personalkostnaden förtillsynen av samtliga frihetsberövade)

Gävleborgs län 4 miljoner krÖrebro län 1 miljon krVästerbottens län 250 000 kr (avser bevakning o.d.)Södermanlands län 350–400 000 kr (avser löner, lokaler, tvätt)Östergötlands län 3 miljoner kr (avser kostnader för lokaler

och personal)Kalmar län 2 650 000 kr (kostnaden för

arrestantvakter)Norrbottens län 1 miljon kr (kostnaden för

arrestantvakter)Blekinge län 350 000 kr (arrestbevakningskostnad)Uppsala län 1,6 miljoner krVästmanlands län 500–700 000 kr (lönekostnader och

minskad lokalyta)

Värmlands län 500 000 kr


118

Dalarna 200–400 000 kr(arrestantbevakningskostnad)

Skåne län 10 000 kr per år och cell (kostnaden förvaktkonstaplar)

Övriga polismyndigheter i landet har inte kunnat ange någrabelopp.

Dödsfall i polisarrest

Under åren 1995–2000 har följande antal omhändertagna per-soner avlidit under vistelse i polisarrest.

Polismyndigheten i Västra GötalandGöteborg 7Alingsås 1Trollhättan 1

Polismyndigheten i Gävleborgs län 2 (genom kvävning)

Polismyndigheten i Kronobergs länLjungby 1 (bl.a. alkohol-

förgiftning)

Polismyndigheten i Jönköpings län 2 (bl.a. alkohol-förgiftning)

Polismyndigheten i Skåne länMalmö 1Ystad 1Kristianstad 1

Under perioden januari – februari 2001 har två dödsfall inträffat ipolisarrester, ett i Örebro och ett Piteå. Utredningen redogör ikapitel 7 mera utförligt för tre av de under senare tid inträffadedödsfallen.


119

6.6.2 Uppgifter från kommunerna

Allmänt om verksamheten

De större kommunerna är indelade i stadsdelar/kommundelar.Varje stadsdel har en social enhet. Arbetet mot alkohol- ochdrogmissbruk i de olika stadsdelarna är ofta mycket skiftande.Vissa stadsdelar har särskilda missbruksenheter med speciali-serade missbrukshandläggare som endast sysslar med missbruks-vård. I andra stadsdelar arbetar samma handläggare med fleraområden, t.ex. missbruksfrågor, ekonomiskt bistånd och barnoch ungdom. Kommunledningen i respektive kommun ansvararövergripande för inriktningen av de drog- och alkoholpolitiskainsatserna.

De medelstora och mindre kommunerna har ofta en alkohol-och narkotikasektion, dvs. en ”missbruksgrupp” med hand-läggare/socialsekreterare som utreder den enskildes behov (upp-sökande och förebyggande arbete, motivationsarbete, råd-givande, behandlande och boendefrågor).

Kommunerna placerar missbrukare på såväl egna som statligaoch privata institutioner. I kommunerna finns dessutom väl ut-byggda öppenvårdsverksamheter med rådgivningsbyråer. Vidarefinns olika boendealternativ för personer med missbruks-problem; träningslägenheter, inackorderingshem, korttidsbo-ende, servicehus och härbärgen. Kommunerna har även särskildavårdalternativ för de yngre missbrukarna. Några kommunerdriver tillnyktringsenheter. I några av de större kommunerna harpå senare tid antalet placeringar på institutioner minskat be-tydligt.

Omhändertagande och tillsyn av berusade personer

Företrädare för de största kommunerna i landet har uppgivit attbetydligt färre fyllerister omhändertas av polisen i dag. Endast enfyllerist som utgör en fara för sig själv eller andra omhändertas.Många berusade lämnas således att sova ruset av sig på


120

parkbänkar eller på andra allmänna platser. Många ”A-lagare” dörockså på parkbänkarna.

Nästan samtliga kommuner uppger att missbruket har blivitsvårare under senare år. Bland socialarbetare finns en allmänuppfattning att blandmissbruket hos ungdomar har ökat. Debut-åldern har sjunkit och det finns en liberal syn på droger hosungdomarna. Dessa använder ofta flera olika typer av preparat(partydroger). Många kommuner uppger vidare att bruket avnarkotika, främst heroin, har ökat samt att det finns flerkvinnliga och psykiskt störda missbrukare. I dag finns intelängre så många renodlade alkoholister.

Många kommuner uppger att det är oroande att drogmiss-bruket bland ungdomarna ökar. Tidiga insatser krävs när detgäller ungdomar och i flera kommuner saknas nödvändigaresurser för att bedriva uppsökande verksamhet och vidtagaförebyggande åtgärder. Det är svårt att hitta en bra metod för attkomma tillrätta med missbruket bland ungdomar. Någrakommuner anser att drogmissbrukare med psykiska besvär(personer med dubbeldiagnos) behöver bättre vård än den som idag kan erbjudas. I många kommuner är det också brist påbostäder/härbärgen för de hemlösa.

Flertalet av de omhändertagna enligt LOB placeras i dag ipolisarrest. Ungefär hälften av alla kommuner utredningen harvarit i kontakt med anser att denna ordning är ändamålsenlig. Ettpar kommuner har härvid uppgivit att de anser att det är en bramarkering från samhällets sida att placera en berusad person ipolisarrest för att tala om för denne att han har passerat en gräns.Några kommuner anser att lösningen är bra om den medicinskatillsynen förstärks eller utökas. Ett par kommuner har påpekatatt personer som är bråkiga och stökiga måste låsas in ipolisarrest.

Många kommuner anser emellertid att det inte är tillfreds-ställande att så många berusade personer låses in i polisarrester.Flera kommuner framhåller att de saknar ekonomiska resurserför andra lösningar. Nästan alla kommuner som har tillnykt-ringsenhet har uppgivit att endast de personer som är bråkiga


121

och stökiga bör förvaras i polisarrest. Ett par kommuner, somhar tillnyktringsenhet, tror att betydligt fler omhändertagnaenligt LOB skulle kunna förvaras på tillnyktringsenheter. Dessakommuner anser att det finns ett visst motstånd från polisenssida att transportera berusade personer till tillnyktringsenheten.

Omhändertagna ungdomar under 15 år låses aldrig in ochungdomar under 18 år låses endast i undantagsfall in i arresten.Går det inte att transportera hem den unge rycker i regelsocialjouren ut och tar hand om personen i fråga. I vissakommuner finns särskilda ungdomshem dit man kan transporte-ra berusade ungdomar. Finns en tillnyktringsenhet på ortentransporteras den unge i regel dit.

Kommunerna anser överlag att de har ett ansvar enligt social-tjänstlagen avseende personer som omhändertagits enligt LOB,företrädesvis underåriga och missbrukare. Många kommunertillägger dock att detta ansvar tar sikte på det uppföljandearbetet, dvs. erbjudande om hjälp, stöd och behandling till devuxna och i regel § 50-utredning (SoL) beträffande ungdomar.Flera kommuner anser inte att kommunen har det primäraansvaret för det akuta berusningstillståndet i samband medomhändertagandet när det gäller vuxna personer över 18 år.

Tillnyktringsenheterna

Följande kommuner som utredningen varit i kontakt med hartillnyktringsenheter eller motsvarande vårdinrättningar.

Kommun Vårdinrättning Huvudmannaskap

Luleå kommun Missbruks- och beroendeenhet, Norrbottens läns landstingverksamheten finansieras tillhälften av Luleå (2,1-2,2 milj. kr/år)och Bodens kommuner samt tillhälften av NLL


122


Umeå kommun TNE i anslutning till Bero- Västerbottens läns endepsykiatrisk sektion landsting (Norrlands

universitetssjukhus)(verksamheten finansieras avlandstinget)

Skellefteå kommun Beroendeenhet med till- Västerbottens läns landstingnyktrings- och avgift- (Skellefteå Lasarett)ningsplatser(verksamheten finansieras avlandstinget, 8 milj. kr per år)

Sundsvalls kommun TNE i anslutning till Delat mellan kommun/psykiatrisk klinik landsting(verksamheten finansierasav kommunen, 1,5 milj. kr/år)

Östersunds kommun Frösö Behandlingshem, Jämtlands läns landstingtillnyktrings- och av-giftningsplatser-(verksamheten finansierasav kommun och landsting)

Örebro kommun TNE i anslutning till Örebro läns landstingBeroende enheten(verksamheten finansieras avkommunen, 2 000 kr per dygnoch använd plats)

Stockholms stad Beroendecentrum Nord - AB Stockholms länsTNE vid S:t Görans landstingSjukhus BeroendecentrumSyd - Maria-kliniken(verksamheten finansieradav landstinget)


123


Eskilstuna kommun Missbruksenhet med TNE Södermanlands läns(verksamheten finansieras landsting/kommunentill 80 % av kommunen[3,2 milj. kr], 13 % avlandstinget och 7 % avSträngnäs kommun)

Norrköpings kommun Beroendeenhet som Landstinget iinkl. bl.a. en TNT Östergötland(kommunen delfinansie-rar beroendeenheten,landstinget driver ochfinansierar bland annat TNE)

Göteborgs stad Tillnyktring Barken Göteborg stad(verksamheten finansierasav kommunen, 4,8 milj. kr)

Kalmar kommun Avgiftningsenhet Landstinget iKalmar län

(verksamheten finansierastill 50 % av landstinget, 25 %av Kalmar kommun och 25 %av övriga kommuner i länet)

Anm. Enligt vad som framkommit av enkätsvar från Polismyndigheteni Örebro län måste en patient för att bli intagen på TNE i Örebro förstbedömas vid psykakuten på Regionsjukhuset i Örebro. Polisen kansåledes inte direkt överlämna en omhändertagen enligt LOB till TNE.Vidare kommer verksamheten vid TNE i Örebro inom kort attupphöra.

Lunds kommun hade fram till årsskiftet 1999/2000 en tillnyktrings-enhet.

I vissa kommuner pågår diskussioner mellan kommunen ochlandstinget kring uppstartandet av en tillnyktringsenhet.Diskussionerna avser ofta frågor kring ansvar och finansiering.Det råder ofta delade meningar om var gränsen mellan kommu-nens respektive landstingets ansvar går.


124

De flesta kommuner som har tillnyktringsenhet eller mot-svarande vårdinrättning anser i stort att fördelningen av ansvarmellan polis, landsting och kommun är tillfredställande ochtycker inte att kommunen bör ta på sig ett större ansvar. Enkommun anser att såväl kommun som landsting borde ta på sigett större ansvar eftersom det är olämpligt att placera berusadepersoner i polisarrest. För att kunna ta på sig ett sådant ansvarkrävs dock att ytterligare medel tillskjuts.

Även många kommuner som saknar tillnyktringsenhet anseratt ansvarsfördelningen är tillfredställande. Endast ett fåtal kom-muner anser att kommunen borde ta på sig ett större ansvar ochatt en tillnyktringsenhet borde finnas. Om ytterligare resurserskulle tillskjutas skulle kommun och lansting eventuellt kunna taett större ansvar i framtiden.

Bland de kommuner som har tillnyktringsenhet uppgerungefär hälften att representanter från kommunen, landstingetoch polismyndigheten träffas regelbundet för att diskutera blandannat förvaringen av de omhändertagna. Vissa kommuner sominte har något sådant etablerat samarbete har uttryckt önskemålom samtal eller samråd mellan de berörda parterna i framtiden.Kommuner som saknar tillnyktringsenhet har i regel inte hellernågot etablerat samarbete när det gäller frågor kring de omhän-dertagnas förvaring.

Polisen samråder med personal från socialtjänsten endast närden omhändertagne är en ungdom eller är mycket nergången ochhar omhändertagits vid ett flertal tillfällen på kort tid samt dådet blir aktuellt att begära en berusad person omhändertagenenligt LVM.

Polisen informerar kommunen om att ett omhändertagandehar skett genom att skicka en kopia av omhändertagandebladet(LOB-rapporten) till respektive socialtjänst. I regel skickasrapporten påföljande vardag. I bland faxas uppgifterna och ibland kommer företrädare från kommunen och hämtarrapporterna hos polisen. Några kommuner har uppgivit att de fårrapporten cirka en vecka efter omhändertagandet har skett.


125

Uppföljningsarbetet

Kommunerna vidtar i regel följande åtgärder när de underrättasom ett LOB-omhändertagande.

När den omhändertagne är en ungdom under 15 år ellermellan 15 och 18 år tar socialtjänsten kontakt med den ungesvårdnadshavare som tillsammans med den unge kallas till ettsamtal. Den unges behov av hjälp och stöd diskuteras. Om-händertas den unge på nytt inleds en § 50-utredning (SoL). Ombehov anses föreligga inleds en sådan utredning redan vid detförsta omhändertagandet. I några kommuner inleds en § 50-utredning direkt vid första omhändertagandet.

En vuxen person (över 18 år) informeras per brev om attsocialtjänsten kan erbjuda personer med missbruksproblem hjälpoch stöd. Om personen i fråga omhändertas på nytt kallas dennetill samtal och ibland inleds en utredning. Vissa kommuner kallarden vuxne till ett samtal redan efter det första omhändertagandetoch om denne inte infinner sig skickas ett informationsbrevenligt ovan ut. Har den omhändertagne en familj med minder-åriga barn eller umgängesrätt med barn inleds regelmässigt enutredning för att kontrollera att barnen inte far illa av föräldernsmissbruk. En utredning inleds även om personen har körkorteller innehar ett vapen.

Många kommuner anser att uppföljningsarbetet kring enperson som varit omhändertagen enligt LOB fungerar tillfreds-ställande. Härvid har bland annat anförts att frågan inte kanprioriteras högre med nuvarande ekonomiska resurser samt attde flesta som har omhändertagits ändå inte är intresserade avhjälp eller behandling. Det finns mer angelägna behov som måstetillgodoses inom missbruksvården.

Nästan lika många kommuner anser emellertid att upp-följningsarbetet fungerar dåligt och att det är ineffektivt. Det gårför lång tid från att en person har omhändertagits till dess atthan kallas till ett samtal. Endast ett fåtal vuxna personer kommertill de samtal de kallats till. Det sker ingen rutinmässig upp-följning av de vuxnas eventuella missbruksproblem. De som intekommer på besök eller självmant tar kontakt med socialtjänsten


126

lämnas därhän utan att några ytterligare åtgärder vidtas. Ett parkommuner menar att detta är allvarligt eftersom man på dettasätt missar personer som har missbruksproblem och behöverhjälp. Särskilt allvarligt är det om personen i fråga har familj ochbarn. Några kommuner anser att uppföljningsarbetet bordeprioriteras högre. Man skulle göra hembesök och se till attetablera en kontakt med de personer som har omhändertagitsförsta gången.

Flera kommuner anser att uppföljningsarbetet skulle fungerabättre om en socialsekreterare fanns tillgänglig hos polisen.Härvid har bl.a. anförts att när krissituationen är färsk är detlättare att nå en person oavsett om personen i fråga är enungdom eller vuxen. Vissa kommuner har redan en socialjour förungdomar tillgänglig dygnet runt hos polisen och kommunersom har tillnyktringsenheter har i regel socialsekreteraretillgängliga på enheten. Socialsekreterare vid tillnyktringsenhetersom utredningen har träffat anser att det är en fördel att kunnahålla ett samtal med en person direkt efter att han har tillnyktrat.

Lika många kommuner anser emellertid att det inte skulleligga något större värde i att ha en socialsekreterare i anslutningtill arresten. Några av dessa kommuner menar att det ärmeningslöst att försöka bedriva motivationsarbete medpåverkade personer.

Det skulle uppskattningsvis kosta kommunen cirka 350 000 kr(en socialsekreterartjänst) att ha en socialsekreterare tillgänglighos polisen, i vart fall vid de tider när flest omhändertagandengörs. Flera kommuner betonar dock att det inte för närvarandefinns tillräckliga ekonomiska resurser och att det är enprioriteringsfråga. Skulle det finnas ekonomiska resurser anserett par kommuner att det är en bättre lösning att starta entillnyktringsenhet än att ha en socialsekreterare hos polisen.

6.7 Verksamheten vid tre tillnyktringsenheter

Utredningen har besökt Tillnyktringsenheten vid S:t Göranssjukhus i Stockholm, Tillnyktringen Barken i Göteborg och


127

Tillnyktringsenheten vid Sundsvalls sjukhus. I de följandeavsnitten redogörs mera ingående för dessa verksamheter. Fram-ställningen bygger på vad som framkommit vid utredningensbesök och vid samtal med företrädare för enheterna.

6.7.1 Tillnyktringsenheten vid S:t Görans sjukhus

Tillnyktringsenheten är integrerad i klinikens intagnings-avdelning för beroendepatienter som kräver akut sluten vård.Avdelningen betjänar i första hand Stockholms läns norrabefolkning. Patienter (inkl. omhändertagna enligt LOB) somkommer till enheten blir samtliga läkarundersökta akut ochjourhavande läkare tar ställning till om inläggning skall göras.Alla som blir omhändertagna enligt LOB erbjuds en organiseradövervakad tillnyktring på avdelningen, eftersom personalen därerfarenhetsmässigt vet att de personer som polisen väljer att föratill enheten är i dåligt fysiskt och psykiskt skick. Avdelningen,inklusive vården av patienter, drivs enligt hälso- och sjuk-vårdslagen (HSL). Landstinget är huvudman. Avdelningen till-hör akutsektionen vid Beroendecentrum Nord (BCN) som är enberoendeklinik för i första hand Stockholms län, norra delen. Tilldenna sektion av BCN hör även avgiftningsavdelningar försluten alkoholoch narkotikaavgiftning. Patienter som tas in påtillnyktringen på S:t Görans sjukhus kan, om det behövs och deså önskar, fortsätta sin avgiftning på dessa avdelningar. Annarsfinns inom norra länsdelen ett utbyggt nät av lokala behandlings-verksamheter i samverkan med den lokala socialtjänsten. Dessalokala mottagningar tillhör organisatoriskt BCN. Verksamhetenfinansieras av landstinget via beställarområdena inomStockholms län genom vårdöverenskommelser mellan beställar-områdena och kliniken. I Stockholm överförs patienter sompolisen bedömer inte skall förvaras i polisarrest antingen på till-nyktringsenheten vid S:t Görans sjukhus eller på Mariakliniken,beroende på var personen i fråga påträffas.

Avdelningen har totalt 14 vårdplatser. Intagning sker dygnetrunt. Avdelningen är bemannad med två sjuksköterskor och två


128

mentalskötare dygnet runt. Arbetsplatsen leds av en chefs-sjuksköterska. Avdelningens medicinska innehåll säkras av enmedicinskt ansvarig överläkare, på heltid, inom BCN. Akutläkarservice dygnet runt säkras genom att avdelningen hargemensam jourlinje med psykiatriska akutmottagningen vid S:tGörans sjukhus. Enheten har en nära samverkan med desomatiska akutverksamheterna, eftersom många patienterkommer därifrån eller hänvisas från enheten till dessa verk-samheter. Kostnaden för hela enheten, inklusive LOB-patien-terna, uppgår till cirka 20,2 miljoner kr. LOB-patienterna utgörcirka 35 procent av alla patienter men självkostnaden för dessa ärsvår att bryta ut från totalkostnaden. På enheten liggerpatienterna enbart till nästa dag, i genomsnitt 15 timmar, där-efter görs en bedömning av vilken vårdnivå som patientenbehöver för fortsatt vård. Om sluten vård krävs så erbjudspatienten inläggning. Personal från socialtjänsten besökertillnyktringsenheten varje förmiddag från måndag till fredag isamband med utskrivningar. Socialjouren är tillgänglig dygnetrunt. Personal från socialtjänsten bistår med fortsatt vård-hänvisning.

När en person intas på enheten läggs en normal sjukhus-journal upp med läkarjournal, omvårdnadsjournal, puls och blod-tryckskurvor och ordinationsblad. Personalen tar ett alkohol-utandningsprov. Den berusade personen medverkar alltidfrivilligt och det brukar inte vara några problem kring tagandetav provet. Det räcker att personen i fråga kan ge i från sig en”pust” för att instrumentet skall ge utslag. Visar instrumentet etthögt promilletal tas i regel även ett blodprov. På enheten tilläm-pas inte någon "promillegräns" för inläggning. Den berusade fårmat och dryck. Han eller hon får tvätta sig och får rena kläder.

Det är vanligt att enheten på grund av fullbeläggning inte kanta emot fler patienter. I dessa fall kan personalen hänvisa polisentill Mariakliniken. Samarbetet med polisen fungerar utmärkt.Polisen är mån om LOB-klienterna och enhetens personal. Ompatienter inte vill ha ordnad vård utan visar aggressiv avsiktgenom hot eller våld avvisas de. I allmänhet hjälper polisen


129

enheten med detta. Personer som redan vid ankomsten visar attde inte har intresse av en lugn och ordnad tillnyktring tas inte in.Det förekommer ibland att polisen hjälper till att avhysa bråkigapersoner från enheten. Polisen prioriterar denna ordningsfråga.

Utskrivningsväg för LOB-patienter från tillnyktringsenheten vidS:t Görans sjukhus år 1999

Annan psykiatri 23Behandlingshem 35Går hem till öppenvård/socialtjänst 959Somatisk akut 34Avgiftning BCS 52Avgiftning BCN 65Maria Ungdom 1Avvisad med polis 52Omhändertagna enligt 24 § LVM 33Uppgift saknas 12Totalt 1 267 LOB-patienter (totalt

alla patienter 3 448)

6.7.2 Tillnyktringen Barken i Göteborg

Tillnyktringsenheten låg från år 1978 till årsskiftet 1985/86 påHisingen i Göteborg. Verksamheten drevs då i några baracker påBackaplan. Beläggningen under dessa år var låg. Polisen ansåg attdet var för långt att köra fyllerister till Hisingen. Många inompolisen menade dessutom att det hade en preventiv (av-skräckande) effekt på fylleristerna att vakna upp på ”betong-golvet”. Verksamheten bedrivs sedan årsskiftet 1985/86 i lokalerpå Fjärde Långgatan i Göteborg. Enheten har tio vårdplatser.Tillnyktringen, som har öppet hela veckan och endast är stängdfrån söndag till måndag kl. 12.00, skulle kunna ta emot betydligtfler omhändertagna enligt LOB. I genomsnitt nyttjas cirka 60procent av platserna. År 1999 hade enheten cirka 1 500–1 600intagna. Ungefär 40–50 procent av dessa kommer genom


130

polisens försorg som LOB-omhändertagna. Det kan alltjämtskönjas ett visst motstånd hos en del poliser att transporteraberusade personer till tillnyktringen. Polisen omhändertar inteheller lika många fyllerister i dag (cirka 6 000–7 000 år 1999 – attjämföras med cirka 17 000 år 1975). LOB-omhändertagna somtransporteras till tillnyktringen blir i regel kvar på enheten någotdygn. I något enstaka fall har personal från enheten, på grund avsärskilda omständigheter, varit tvungna att ringa efter polisenoch be dem hämta tillbaka en berusad person. Det är inte vanligtatt en berusad person som har placerats på enheten blir bråkigoch stökig.

På Barken arbetar en verksamhetschef, 3–4 sjuksköterskor, 5mentalskötare och en socionom. En överläkare vid Nordhems-polikliniken arbetar som konsultläkare på Barken och medicine-ring sköts genom en stående ordination från överläkaren.Läkaren besöker Barken varje morgon. Vid inskrivningen av enberusad person kontrolleras dennes blodtryck och allmän-tillstånd. Vidare tas ett alkoholutandningsprov på denne. Detbrukar inte vara några problem att få den berusade att medverka.Det räcker att den berusade kan ge ifrån sig en ”pust” för attpersonalen skall få en fingervisning om vilken promillehaltpersonen har. Det finns inte någon promillegräns uppsatt somanger vilka personer enheten kan ta emot och vilka som måsteöverföras till avgiftningsenhet. Vid tveksamhet angående enintagens hälsotillstånd tillkallas läkaren eller så skickas denberusade omgående till sjukhus. Barken erbjuder de intagna enmedicinskt säker tillnyktring och god omvårdnad. De intagna fårstanna till dess de har tillnyktrat och därefter erbjuds de kontaktmed socionomen. Många av de intagna är sedan tidigare kändainom socialtjänsten. Vid utskrivningen tas kontakt med respek-tive socialkontor. Socionomen kontrollerar om den intagne harett boende och bidrar i övrigt med information om hur denintagne kan få hjälp och stöd.

Vid större helger och i samband med festevenemang ärtillnyktringen endast öppen för ungdomar från 15 till 18 år. Detär överlag vanligt att polisen skickar ungdomar i denna ålders-


131

kategori till enheten. På enheten finns endast enkelrum och mantar emot både ungdomar och vuxna, såväl kvinnor som män.Barken tar även emot personer som inte är identifierade.Göteborgs kommun står för finansieringen av tillnyktringen föralla LOB-omhändertagna som polisen transporterar till dem.Budgeten för Barken uppgår till 4,8 miljoner kr.

Sedan en tid tillbaka placerar polisen även omhändertagnaenligt LVM på tillnyktringen till dess de kan transporteras vidaretill aktuell institution.

Personalen vid Barken anser att alla ”gamla” missbrukare sominte är bråkiga och stökiga borde överföras till tillnyktringen.För att kunna ta emot fler omhändertagna enligt LOB behövsemellertid ytterligare resurser.

6.7.3 Tillnyktringsenheten vid Sundsvalls sjukhus

Tillnyktringsenheten startades den 1 september 1995. Sundsvallskommun och landstinget är huvudmän för verksamheten(dubbelt huvudmannaskap). Verksamheten finansieras avSundsvalls kommun (socialtjänsten). Kommunen köper till-nyktring i form av fyra vårdplatser för både män och kvinnor.Lanstinget och kommunen driver tillnyktringsenheten till-sammans med socialtjänstlagen som grund. Sundsvalls kommun(socialtjänsten) har i sin tur hängavtal med Timrå, Ånge ochHärnösands kommuner, vilket innebär att de senare angivnakommunerna betalar en avgift till Sundsvalls kommun för deraskommuninnevånare som nyttjar enheten. På detta sätt harsamtliga personer över 18 år i Medelpad som är i behov avtillnyktring tillgång till tillnyktringsenheten. Enheten tar ut enavgift på 80 kr per dygn av de personer som vistas där. Cirka 50procent av de som har varit intagna betalar avgiften. Verksam-heten kostar Sundsvalls kommun cirka 1,5 miljoner kr per år.

Tillnyktringsenheten är öppen dygnet runt och året runt.Huvuddelen av de intagna kommer till enheten frivilligt. De kanstanna på enheten från ett till tre dygn. Det förekommer ocksåatt polisen inkommer med personer som är omhändertagna


132

enligt LOB. Det är inte så många som kommer till enhetengenom polisens försorg. Personal på enheten har fått upp-fattningen att många poliser är negativt inställda och det är före-trädesvis vissa polislag som kommer till enheten med om-händertagna enligt LOB. Det finns inte något etablerat sam-arbete mellan enheten och polismyndigheten angående när enomhändertagen bör eller kan överföras till tillnyktringsenheten,men det händer ibland att en polis ringer och frågar om det finnsnågon plats ledig.

Samtliga vårdplatser nyttjas inte genomgående, ibland ärenheten överbelagd och däremellan kan enheten stå tom. Dethänder att enheten står tom även under fredagar och lördagar.Det förekommer då och då att man får neka en berusad persontillnyktring på enheten, t.ex. på grund av att det är fullbelagt ellerför att den berusade personen är för bråkig och stökig. Till-nyktringsenheten tar inte heller emot personer som de miss-tänker använder enheten enbart som natthärbärge. När polisenkommer med en omhändertagen enligt LOB som är aggressivhänder det att sjuksköterskan går fram till polisbilen och talarom att den omhändertagne är välkommen till enheten om ett partimmar när han lugnat ned sig.

Vid tillnyktringsenheten arbetar psykakutens personal samt enheltidsanställd socialsekreterare. Psykakutens personal, 22 an-ställda, har ett rullande schema som inbegriper även tillnykt-ringsenheten. På enheten finns således alltid en sjuksköterskaoch en skötare tillgängliga. Vidare går det att nå socialjouren iSundsvall och Timrå dygnet runt. Den medicinska nivån liggerpå sjuksköterskenivå. Sjuksköterskan får ordinera vissa läke-medel utan särskild läkarordination. Högste befattningshavarenpå enheten är en överläkare. Denne deltar inte aktivt i vården påenheten men utövar viss tillsyn över verksamheten. Överläkarenhar utarbetat vissa riktlinjer för vilka patientgrupper som fårintas på enheten. Har en berusad person t.ex. en promillehaltsom överstiger 3,5 promille får han inte tas in på tillnyktrings-enheten utan han skall först tas in på psykakuten för avgiftning.När en berusad person av någon anledning måste överflyttas till


133

avdelningen ringer vårdpersonalen till primärjouren. Den be-rusade personen skrivs då in på avdelningen av läkaren och denneövertar det medicinska ansvaret för personen i fråga.

När den berusade personen inkommer till enheten, frivilligteller genom polisens försorg, tas han emot av en sjuksköterska.Sjuksköterskan känner ofta igen den berusade personen. I de fallsjuksköterskan inte känner igen personen ifråga frågarsköterskan vem han är. Det har hittills aldrig inträffat att någonhar vägrat att uppge sitt namn eller uppgivit falskt namn. Sjuk-sköterskan begär i förekommande fall in den berusade personenspsykjournal för att kontrollera om personen har några somatiskasjukdomar eller någon hjärnskada (finns i journalen anteckningarom t.ex. en hjärnskada får den berusade personen inte tas in påenheten). Härefter görs en yttre observation av den berusade.Sjuksköterskan kontrollerar pulsen, blodtrycket, tempen samtundersöker den berusades pupiller. Sjuksköterskan kontrolleraräven regelmässigt promillehalten. Kan den berusade blåsa tas ettalkoholutandningsprov. Om de misstänker att den berusade ävenär påverkad av narkotika tas ett urinprov. Kan den berusade inteblåsa ordentligt tas ett blodprov. Vägrar någon att medverka tillprovtagning, vilket är ovanligt, avvisas denne från enheten.Enheten har även prövat att använda urinstickor för att fastställaom den berusade även är påverkad av narkotika. Detta hjälp-medel dömdes emellertid ut av laboratoriepersonal som icketillförlitligt. Man har även testat en modern variant av alkometer.Det visade sig att den inte heller var tillförlitlig och den användsinte längre.

Efter undersökningen läggs den berusade personen in påenheten för tillnyktring. Sjuksköterskan kan vid behov ordineravissa läkemedel mot smärta, sömnproblem och oro. Man äremellertid restriktiv med att ordinera mediciner. Tanken är attdet inte skall vara smärtfritt att tillnyktra från en kraftigberusning. Många missbrukare har B-vitaminbrist. De får därförofta B-vitaminer i injektionsform. Alla uppgifter som sköterskanfått vid undersökningen, provtagningen samt eventuell medicine-ring förs in på ett särskilt inskrivningsblad. Samma medicinska


134

utrustning som finns på psykakuten finns även tillgänglig förtillnyktringsenheten.

Cirka 10–20 procent av de berusade personerna överförs efterprovtagningen till avdelningen för avgiftning (psykakuten).Under 1999 var 483 personer inlagda på enheten och 200 inlagdapå avdelningen för avgiftning.

Det är numera rätt vanligt att de intagna på enheten har ettblandmissbruk, dvs. att de har missbrukat såväl alkohol som t.ex.amfetamin. De flesta intagna är i 30-års åldern och är överlag isämre skick idag än vad de var för ett antal år sedan. Undertillnyktringstiden (1–3 dygn) har socialsekreteraren samtal medden intagne och samordar eventuella uppföljningsinsatser. Ävende uppgifter socialsekreteraren erhåller förs in på inskrivnings-bladet. I övrigt är det mycket fråga om omvårdnad av denintagne. Denne får tvätta sig, sova ruset av sig, äta och drickasamt får även sina kläder tvättade. När de intagna lämnar enhetentar socialsekreteraren kontakt med deras socialdistrikt ochförsöker se till att en social planering för framtiden upprättas förvar och en av dem.

Är den berusade person som kommer tilltillnyktringsenhetengenom polisens försorg inte alltför aggressiv och bråkig tasdenne in på enheten. Personalen ifrågasätter inte den bedömningpolisen härvidlag har gjort. Det har blivit mera vanligt att polisenkommer med en omhändertagen till enheten för att få hjälp iställningstagandet var den omhändertagne bör förvaras. Polisenbrukar också konsultera distriktsläkarjouren. Det optimala skullevara att det fanns en sjuksköterska i anslutning till polisarrestenmen i Sundsvall har man aldrig arbetat på det sättet.

Det torde inte vara möjligt att i dagsläget bygga ut till-nyktringsenheten så att fler eller samtliga omhändertagna enligtLOB (som inte är i behov av akut sjukhusvård) skulle kunnaerbjudas plats för tillnyktring. Enheten är en öppen avdelningoch man kan inte förhindra någon att lämna den om denne såönskar. Härtill kommer att en del av dem som blir omhänder-tagna enligt LOB normalt lever under ordnade förhållanden, t.ex.de som har omhändertagits efter att de har varit på fest och helt


135

enkelt druckit för mycket. Dessa behöver endast sova ruset avsig och det kan de göra i polisarresten.

En intagen på tillnyktringsenheten kostar kommunen cirka 1300 kr per dygn och en intagen på psykakuten kostar landstinget3 500 kr per dygn. Behovet av läkare på psykakuten får antas varaden främsta förklaringen till kostnadsskillnaden.


Inledande synpunkter

Som tidigare nämnts avkriminaliserades brottet fylleri i brotts-balken samtidigt som LOB trädde i kraft år 1977. Bakgrundentill den reform som då genomfördes var att det under 1960- och70-talen hade växt fram ett nytt synsätt i fråga om alkohol-missbruk och dess orsaker som starkt betonade de socialaaspekterna på omhändertagande och rehabilitering. I förarbetenatill lagstiftningen konstaterades att de personer som greps ochställdes till ansvar enligt bestämmelsen om fylleri oftast varpersoner med allvarliga sociala problem och med ett långvarigtalkoholmissbruk bakom sig. Lösningen på sådana problem,resonerade lagstiftaren, låg inte i att straffbelägga symptomenutan att försöka komma till rätta med orsakerna till problemen.

Lagstiftarens tanke var alltså att LOB skulle skapa en grundvalför ett nytt förhållningssätt vad gällde omhändertagande ochbehandling av personer som var berusade på allmän plats. Sådanapersoner skulle omhändertas på ett mer humant sätt och i ställetför straff ges vård och omsorg så långt det var möjligt. I nuangiven mening kan man säga att lagen innebar en genom-gripande reform i synen på det offentliga fylleriet. Vid tiden förlagens ikraftträdande uppfattades lagen också ganska allmäntsom en progressiv lagstiftning som skulle ersätta det merarepressiva systemet med brott och straff.

Utvecklingen har nu inte riktigt gått den väg lagstiftarenförväntade sig. Under 1980-talet påbörjades visserligen denplanerade försöksverksamheten med tillnyktringskliniker inom


136

olika kommuner som avsågs ersätta den förvaring i polisarrest avde omhändertagna som polisen svarade för. Kommuner ochlandsting deltog i projektet och erhöll statliga bidrag till driftenoch inventarierna. Att döma av de utvärderingar som senare hargjorts av verksamheten vid tillnyktringsenheterna fungeradedessa på det hela taget positivt (se avsnitt 6.3). Utvärderingarnavisar bl.a. att förvaring i polisarrest i flertalet fall kunde ersättasmed förvaring på tillnyktringsenhet. För endast ca 15–20 procentav de omhändertagna visade det sig svårt att helt ersätta polis-arresten.

Sedan försöksverksamheten med tillnyktringsenheter avsluta-des avstannade emellertid utbyggnaden av tillnyktringsenheter.På flera håll i landet lades enheter ned. Såvitt utredningen harerfarit var det i första hand av ekonomiska skäl som kommuneroch landsting drog ned på tillnyktringsenheterna. För närvarandefinns tillnyktringsenheter på endast ett tiotal platser i landet.Dessa drivs på skilda sätt bl.a. vad gäller huvudmannaskap, med-verkan av läkare, sjuksköterskor och socialsekreterare samtmöjligheterna att utnyttja medicinsk utrustning. Ser man till dettotala antalet omhändertagna i landet är det endast en mindre delsom placeras på tillnyktringsenheter. Huvudregeln i dag är att desom omhändertas enligt LOB förvaras för tillnyktring hospolisen på samma sätt som skedde före år 1977 när LOB börjadegälla.

Det finns säkert flera anledningar till att LOB-reformen inteblev som den var tänkt. Åtskilliga kommuner och landsting harunder de senaste decennierna dragits med ekonomiska problemoch kan ha haft svårt att få medel att räcka till en utbyggdmissbrukarvård när resurserna skall vägas mot andra behov, t.ex.daghem, skola och äldreomsorg. En annan omständighet kanvara att polisen sedan gammalt haft ett ansvar för omhänder-tagandet av berusade personer på allmän plats och att det förenskilda polismän kan uppfattas som enklare att köra ned enberusad till polisstationen i stället för att uppsöka en till-nyktringsenhet där man riskerar att senare få hämta den omhän-dertagne om han efter inläggning blir bråkig eller aggressiv. Vid


137

de överläggningar som utredningen haft med polisen ochsocialvården har det framkommit att det på en del håll inträffatincidenter av nu angivet slag som lett till irritation inom polisen.

Polisen bör inte längre ha huvudansvaret för förvaringen avomhändertagna

Den nuvarande ordningen att omhändertagna enligt LOBhuvudsakligen förvaras hos polisen är enligt utredningensmening inte någon bra lösning. Det finns starka skäl som talarför att ansvaret för de omhändertagna under tillnyktringen börläggas på någon annan huvudman. Skälen är i huvudsak följande.

För det första har det på grund av den ökande tillgången påalkohol inte minst i unga åldrar och den blandning av alkoholoch andra droger som förekommer blivit allt svårare för polisenatt bedöma de omhändertagnas hälsotillstånd. Utredningen hartidigare berört detta problem i samband med själva förmans-prövningen (jfr avsnitt 4.6) men problemet föreligger i lika höggrad när det gäller förvaringen av de omhändertagna som ju oftapågår under åtskilliga timmar. Som tidigare nämnts är det t.ex.inte ovanligt att omhändertagna personer har blandat alkoholmed någon eller några andra droger eller preparat och att de vidinläggningen i arresten uppträder berusade och ”luktar alkohol”men att deras tillstånd i själva verket är så pass allvarligt och attdet kräver omedelbar läkarbehandling. Under senare tid har fleraav de personer som avlidit hos polisen i samband med omhän-dertaganden enligt LOB varit sådana som blandat alkohol mednarkotika. De personer som i huvudsak utför bevakningsupp-gifterna vid fylleriarresterna är s.k. arrestvakter, dvs. inte poliserutan civilanställd personal, som i regel saknar adekvat sjukvårds-utbildning

För det andra kan det ifrågasättas om det är lämpligt attpolisen skall svara för förvaringen av berusade personer medhänsyn till att uppgiften har ett så ringa samband med de centralapolisuppgifterna som framför allt gäller brottsutredande verk-samhet och upprätthållandet av ordning och säkerhet på gator


138

och torg. Regeringen har nyligen på riksdagens initiativ (bet.1999/2000:JuU6, rskr. 1999/2000:128) beslutat tillkalla ensärskild utredare med uppgift att göra en översyn av polisensarbetsuppgifter (Dir. 2000:105). Utredaren skall utreda ochlämna förslag till ändringar som innebär att polisens verksamhetrenodlas så att polisen i ökad utsträckning kan koncentrera sig påsin centrala funktion att minska brottsligheten och ökamänniskors trygghet. I linje med dessa tankar om renodling avpolisuppgifterna finns det skäl att lägga huvudansvaret vad gällerförvaringen av de omhändertagna enligt LOB på annan huvud-man.

Ett tredje skäl som starkt talar för en övergång av ansvaret tillannan huvudman är de humanitära och mänskliga aspekterna påfrågan. Förvaringen av de omhändertagna i polisens fylleri-arrester sker i dag under förhållanden som med nutidensvärderingar om hur människor bör behandlas framstår somotidsenliga för att inte säga inhumana. De omhändertagna ärinlåsta i fylleriarresterna, dvs. frihetsberövade. I arresten finnsofta inte annat än en madrass med plastöverdrag på golvet ochett hål i golvet för urinering. Vissa arrestlokaler är inte ensutrustade med madrass utan de omhändertagna får ligga direktpå betonggolvet. Någon möjlighet för den omhändertagne attt.ex. få äta, duscha eller tvätta sina kläder finns inte.

Med hänvisning till det anförda är det utredningens upp-fattning att polisen i princip inte bör svara för förvaringen av deomhändertagna under tillnyktringen utan att denna uppgift börläggas på annan huvudman. Det bör då genast tilläggas att ävenmed en övergång av ansvaret till annan huvudman är detknappast möjligt att samtliga berusade som omhändertas enligtLOB kan föras bort från polisen. Det förekommer att berusadepersoner i samband med omhändertagandet är våldsamma ellerhotfulla. Sådana personer kan som regel inte överlämnas till entillnyktringsenhet eller annan vårdinrättning utan måste hållaskvar hos polisen. Uppskattningsvis rör det sig om cirka 15–20procent av de omhändertagna. Man måste alltså även framgenträkna med att polisen kommer att svara för förvaringen av vissa


139

av de omhändertagna. Den omständigheten att polisen även ifortsättningen kan behöva svara för en del av förvaringen avberusade personer är dock enligt utredningens mening inte ettargument som bör påverka inriktningen av en reform påområdet, nämligen att det huvudsakliga ansvaret för tillnykt-ringen av omhändertagna enligt LOB bör ligga på annan huvud-man än polisen.

Vem skall ansvara för förvaringen av de omhändertagnaunder tillnyktringen?

När det gäller frågan vem som skall överta huvudansvaret frånpolisen för tillnyktringen av de omhändertagna ligger det givet-vis nära till hands att tänka sig en ordning där kommunerna ellerkommuner och landsting gemensamt tar ansvar för förvaringenpå det sätt som sker vid flera av de nu fungerande tillnyktrings-enheterna. En sådan övergång av ansvaret skulle stämma överensmed lagstiftarens intentioner när LOB infördes.

Flertalet av dem som omhändertas har alkoholproblem och ärväl kända för socialtjänsten i kommunen. Dessa personer,åtskilliga av dem är missbrukare, får inte sällan vård eller biståndav kommunen i andra former. Det kan då tyckas naturligt attsocialtjänsten tar ett ansvar för dem även i den situationen när depå grund av berusning inte kan ta vård om sig själva. Flera avtillnyktringsenheterna ligger i direkt anslutning till sjukhus påorten och det kan därför synas naturligt att även landstingenmedverkar i en organisation som syftar till att vid behov geomhändertagna medicinsk och social omvårdnad.

Några andra fungerande offentliga vårdinrättningar medspridning över landet som kan ta emot berusade personer finnsknappast. En fråga som har diskuterats är om det skulle varamöjligt att förvara omhändertagna enligt LOB inom kriminal-vården, t.ex. i häkte. Förutom de principiella invändningar sommöjligen kan resas mot ett sådant arrangemang med hänsyn tillatt kriminalvården ansvarar för personer som begått brott ellermisstänks för att ha begått brott, är det på grund av platsbrist


140

inte möjligt att i annat än mycket begränsad omfattning utnyttjahäkten för omhändertaganden enligt LOB. Som framgår avavsnitt 6.4.2 förekommer i dag ett samarbete mellan Polismyn-digheten i Stockholm och kriminalvården om förvaring avomhändertagna enligt LOB i Kronobergshäktets lokaler.

Några privata vårdinrättningar som ägnar sig åt att ta emotberusade personer som omhändertagits enligt LOB finns veter-ligen inte. Vissa ideella organisationer, t.ex. Frälsningsarmén,Stockholms stadsmission och RIA, bedriver social hjälpverk-samhet med dag- och natthärbärgen m.m. för hemlösa. Denverksamheten har dock inte den inriktningen eller omfattningenatt den lämpar sig för omhändertaganden enligt LOB.

Utredningen har under utredningstiden besökt tre tillnykt-ringsenheter. En närmare beskrivning av dessa enheter finnsunder avsnitt 6.7. En av enheterna är finansierad av landstingetmed landstinget som huvudman, en annan enhet är finansierad avkommunen med kommunen som huvudman och en tredje enhetär finansierad av kommunerna i länet med delat huvudmanna-skap. Vid samtliga enheter finns sjukvårdsutbildad personal ochsocialsekreterare och enheterna har även tillgång till läkare. Tvåav enheterna ligger i direkt anslutning till sjukhus. Den till-nyktringsenhet som är finansierad av landstinget har inte någonsocialsekreterare fast knuten till verksamheten, dvs. anställd avenheten. Personal från socialtjänsten besöker i stället denenheten varje förmiddag från måndag till fredag i samband medutskrivningar. Samtliga verksamheter synes fungera i huvudsakväl.

Enligt utredningens uppfattning skulle en utbyggnad avtillnyktringsenheter vara en väg att på sikt föra över ansvaret förförvaringen av omhändertagna under tillnyktringen från polisentill kommunerna och landstingen. En sådan ordning skullemedföra en klar kvalitetshöjning vad gäller bedömningarna av deomhändertagnas hälsotillstånd jämfört med vad som nu gällerhos polisen. På tillnyktringsenheterna finns sjukvårdsutbildadpersonal och medicinsk utrustning, vilket ger förutsättningar fören säkrare bedömning av t.ex. sådana personer som är bland-


141

missbrukare. Det finns skäl att tro att antalet dödsfall i sambandmed LOB-omhändertaganden skulle minska om huvudansvaretför tillnyktringen låg på tillnyktringsenheter.

För de omhändertagna skulle en utbyggnad av tillnyktrings-enheterna innebära att de togs om hand på ett mänskligare ochmera humant sätt och fick en större omvårdnad än vad de får idag hos polisen. De skulle få möjlighet att sova ruset av sig ivanliga sängar utan att vara frihetsberövade. På enheten skullefinnas tillgång till dusch, något att äta och dricka och möjlighetatt tvätta kläder. De skulle vidare ha möjlighet att i direktanslutning till omhändertagandet samtala med en social-sekreterare om sin situation.

En väsentlig fråga i sammanhanget är det sociala uppföljnings-arbetet. På en tillnyktringsenhet kan sociala insatser sättas intidigt. Särskilt när det gäller ungdomar är det angeläget attåtgärder vidtas så snart som möjligt i samband med ett om-händertagande för att söka vända en negativ utveckling elleravbryta ett pågående missbruk.

Det sociala uppföljningsarbetet ingen lätt uppgift. Ut-värderingen av försöksverksamheten med tillnyktringsenhetervisar emellertid att åtskilliga socialarbetare som deltog i de olikaförsöken ansåg att uppföljningsarbetet fungerade väl och att detvar förhållandevis enkelt att få in de omhändertagna i en s.k.vårdkedja där insatser kunde läggas upp i ett längre perspektiv.Socialarbetarna ansåg att de fick kontakt med fler personergenom tillnyktringsenheterna. De ansåg vidare att utredningarnablev bättre, de rådgivande samtalen mer meningsfulla ochmotivationsarbetet mer målinriktat. Socialsekreterare vid detillnyktringsenheter utredningen har besökt har gett uttryck förliknande uppfattningar. Det kan tilläggas att av de enkätsvar frånkommunerna som utredningen inhämtat framgår att mångakommuner anser att det uppföljningsarbete avseende de om-händertagna som för närvarande bedrivs fungerar dåligt och ärineffektivt. Den slutsats som möjligen kan dras är därför att detgenom tillnyktringsenheter kan antas bli lättare att fånga upp


142

yngre missbrukare i tid och att större möjligheter ges att få inalkoholister i vårdprogram.

Inom ramen för arbetet med en departementspromemoria avförevarande slag är det inte möjligt att utan vidare föreslålagändringar av innebörd att kommuner och landsting skallåläggas att driva tillnyktringsenheter och att polisen i mot-svarande mån skall befrias från uppgiften att förvara deomhändertagna. För att få till stånd en sådan ordning krävs detöverläggningar mellan på ena sidan staten och på andra sidankommuner och landsting med inriktning på en princip-överenskommelse om hur en sådan övergång av ansvaret skall gåtill. Om en sådan överenskommelse förutsätter att kommuneroch landsting skall kompenseras för de uppgifter som de kankomma att ta på sig kan medel frigöras genom de besparingarsom uppstår när polisen inte längre bär huvudansvaret förförvaringen av de omhändertagna. Enligt utredningens meningbör regeringen ta initiativ till överläggningar med kommuner ochlandsting med nu angiven inriktning.

Av det sagda följer att det inte heller finns anledning att i dettasammanhang ta ställning till vilket huvudmannaskap en tillnykt-ringsenhet eller motsvarande vårdinrättning lämpligen bör ha ien kommun. Inom ramen för en principöverenskommelse avnyss nämnt slag måste ansvars- och finansieringsfrågor lösasinom varje kommun med beaktande av de förhållanden sområder i kommunen. Med hänsyn till att en omhändertagen enligtLOB i regel har problem av social art och därtill ofta är i dåligfysisk och psykisk kondition förefaller det dock naturligt attsåväl kommunen som landstinget kan ha intresse av att medverkai driften av en tillnyktringsenhet på orten.

Oavsett vem som står som huvudman för verksamheten vid entillnyktringsenhet är det av vikt för att verksamheten skallfungera väl att det finns ett bra och utvecklat lokalt samarbetemellan tillnyktringsenheten och polismyndigheten på orten.Lämpligen bör representanter från kommunen, landstinget ochpolismyndigheten ha regelbundna träffar för att diskutera bl.a.förvaringen och omsorgen av de omhändertagna. De till-


143

nyktringsenheter som utredningen har besökt och som säger sigkunna ta emot betydligt fler omhändertagna enligt LOB efter-lyser ett bättre samarbete och regelbundna träffar med represen-tanter från polisen.

En fråga som kan diskuteras i sammanhanget är om det börfinnas utrymme för privata vårdinrättningar. Något principiellthinder mot att tillåta sådan verksamhet kan knappast finnas, omdet sker på uppdrag av den offentlige vårdgivaren. Inom miss-brukarvården upphandlar kommuner redan i dag i stor ut-sträckning vårdplaster i privata vårdhem. Skulle det uppståprivata vårdinrättningar med verksamhet att ta emot berusadepersoner för tillnyktring finns det inget som hindrar attkommunen eller landstinget upphandlar platser för att kunnaplacera omhändertagna på en sådan inrättning vid behov.

Den inriktning på en reform om ansvaret för förvaringen av deomhändertagna som utredningen här föreslår bör redan i dagkomma till uttryck genom lagändringar i LOB. Utredningenföreslår att det i 3 § särskilt anges att den som har om-händertagits skall ges den medicinska och sociala omvårdnadsom motiveras av omständigheterna. På det sättet markeras deninriktning som ett omhändertagande enligt LOB bör ha,nämligen att det är den omhändertagnes tillstånd som står iförgrunden och att han skall erhålla den omvårdnad som behövsmed hänsyn till hans personliga förhållanden och med beaktandeav tillgängliga vårdresurser på orten.

Vidare bör en lagändring göras som tydliggör att en omhän-dertagen person – om han inte omedelbart skall föras till sjukhusför behandling – i första hand skall överföras till en till-nyktringsenhet där så är möjligt. Det skall alltså inte förekommaatt polisen placerar en omhändertagen i förvar på polisstationenom det finns plats på en tillnyktringsenhet.

145

7 Några dödsfall i polisarrester

Under den tid som utredningen arbetat, dvs. perioden maj 2000–maj 2001, har det vid fyra tillfällen inträffat att berusade personersom varit omhändertagna enligt LOB har avlidit i polisarrester.De fyra dödsfallen har inträffat i Göteborg, Malmö, Örebro ochPiteå. I det följande lämnas en redogörelse för tre av dessa döds-fall. Redogörelsen bygger på polisens internutredningar av vadsom förekom i samband med omhändertagandena.

Göteborgsfallet

Den 27 maj 2000 kl. 06.45 påträffades en 32-årig man utanför sinbostadslägenhet i Göteborg. Enligt vad som anges på om-händertagandebladet luktade mannen sprit, han sluddrade ochskrek och var ur stånd att taga vara på sig själv på grund avalkoholberusning och eventuellt annan berusning. Vidare angavsatt mannen misstänktes ha intagit annat berusningsmedel änalkohol, troligtvis GHB. Vid gripandet belades mannen medhandfängsel och av protokoll över fängselbeläggning framgår attanledningen därtill var att mannen var mycket uppjagad ochopålitlig samt hade mycket kraftiga humörsvängningar. Hand-fängslet avlägsnades kl. 06.55. Kl. 07.00 placerades mannen i enfyllericell och av tillsynsbladet framgår att mannen skulle haextra tillsyn. Enligt vad som framgår av tillsynsbladet skeddetillsynen var 15:e minut. Klockan 10.30 hittades mannen livlös icellen.

Några dödsfall i polisarrester Ds 2001:31

146

En rättsmedicinsk obduktion av mannen genomfördes dagenefter dödsfallet. Av den rättsmedicinska obduktionsrapportenframgår bl.a. att mannen hade en onormalt kraftig förhöjning avkroppstemperaturen (s.k. hypertermi). Den rättskemiska under-sökningen visade att han intagit 210 mikrogram gamma-hydroxy-butyrat (GHB) per gram lårblod, olika läkemedel ochnarkotiska preparat men de uppmätta läkemedelsmängderna varbehandlingsordinära. Fynden vid undersökningen talade för attdödsfallet varit en följd av GHB i samverkan med övriga narko-tiska preparat. Den samlade bilden talade för att döden varit enföljd av olyckshändelse.

Första åklagarkammaren i Göteborg beslutade den 7 juni 2000att inleda förundersökning med avseende på ifrågasatt tjänstefel.Förhör jämlikt 23 kap. 6 § RB hölls med berörd personal tillklarläggande av om tillsynsföreskrifter följts, vilka iakttagelseroch överväganden som gjorts angående den intagnes hälso- ochpåverkanstillstånd.

Polispatrullen som beslutade om omhändertagande av mannenberättade bl.a. följande. Beslut om omhändertagande fattades närmannen befann sig i trapphuset utanför sin lägenhet. Polis-patrullen misstänkte omgående att mannen, som var en kändmissbrukare av bl.a. GHB, intagit preparatet GHB. Mannensvettades kopiöst och ögonen var mycket stora. Mannen hadesvårt att fästa blicken och stå still och han gapade och skrek samthade ett mycket skiftande humör. En polisman i patrullen upp-gav, när det gällde frågan om de borde ha kört den omhänder-tagne till sjukhus, att han hade sett mannen ifråga i sammatillstånd vid ett flertal tillfällen och det hade aldrig varit någraproblem tidigare samt att han inte trodde att sjukhuset skulle taemot en person i det tillståndet mannen befann sig i. Ingen ipatrullen mindes om den omhändertagne luktat alkohol.Patrullen upplyste det vakthavande befälet om att de misstänkteatt den omhändertagne intagit GHB. De hade inte erhållit någrabestämda direktiv om hur de skulle förfara med personer sommisstänks ha intagit preparatet GHB.

Ds 2001:31 Några dödsfall i polisarrester

147

Det vakthavande befäl som fullgjorde förmansprövningenuppgav bl.a. följande. Mannen var motsträvig vid införandet ochpolispatrullen fick använda all sin kraft för att få in honom.Mannens stirrande blick och våldsamma tendenser tydde på atthan var påverkad av något annat än alkohol. GHB-påverkadepersoner måste kontrolleras så att de inte faller i koma. Attöverföra en GHB-påverkad person till sjukhuset är inte någotgångbart alternativ. Vid ett flertal tillfällen har det förekommitatt de har skjutsat upp en GHB-påverkad person till sjukhusetmen omgående har personen i fråga kommit tillbaka tillpolisstationen. Det har i cirka 1,5 år varit vanligt med GHB-påverkade personer. Någon instruktion om hur GHB-påverkadepersoner skall behandlas finns inte.

Vaktkonstapeln som skötte tillsynen av mannen uppgav bl.a.följande. Han kände till att den omhändertagne mannen miss-tänktes ha intagit GHB. Han hade inte erhållit några specielladirektiv angående tillsynen av en person som intagit GHB.Mannen uppförde sig inte som en vanlig LOB-omhändertagenperson. Mannen skrek och levde om hela tiden. Vid ett avtoalettbesöken sade mannen till honom att han hade fruktansvärtont i magen.

Det vakthavande befäl som var närvarande när dödsfalletinträffade uppgav bl.a. följande. Han erhöll inte någon särskildrapport om mannen i fråga när han påbörjade sin tjänstgöring.När han själv misstänker att en person är påverkad av GHB berhan, i alla lägen, polispatrullen att köra personen i fråga tillsjukhus. De får dock alltid, efter att läkarbedömningen är gjord,tillbaka de GHB-påverkade personerna. När han sedan efterfullgjord tjänstgöring lämnar över sitt uppdrag till ett nytt befäl,brukar han informera denne om att polispatrullen har varit tillsjukhuset med en misstänkt GHB-påverkad person. De hadeinte erhållit några direktiv av ledningen om hur de skall handskasmed GHB-påverkade personer.

Den 16 oktober 2000 beslutade åklagaren att lägga nedförundersökningen. Enligt åklagarens bedömning hade gällandetillsynsföreskrifter följts. Någon speciell föreskrift om hur


148

personer som misstänks vara påverkade av GHB skall behandlasfanns inte och mot bakgrund av förhörsuppgifterna kunde intesägas att det hade gjorts någon uppenbar felbedömning i frågaom behovet av läkarkonsultation.

Malmöfallet

Den 14 november 2000 kl. 16.25 påträffades en 44-årig manutanför ingången till Caroli City i Malmö. Enligt vad som anges ipolisens protokoll var mannen ur stånd att ta vård om sig själv.Med hjälp av polispatrullen kunde han gå till radiobilen. Mannentalade mycket sluddrigt och det gick inte att förstå hans tal.Vidare anges i protokollet att mannen var så pass påverkad attdet inte gick att underrätta honom om omhändertagandet, atttydlig alkoholdoft kunde kännas från andedräkten samt att haninte hade några synliga skador. Mannen misstänktes ha berusatsig på enbart alkohol. Den berusade infördes till polisstationenoch kl. 16.32 sattes han i arrest efter beslut av polisinspektören. Iprotokollet anges bl.a. ”Kontinuerlig tillsyn tillsagd” och”Ambulans rekv. via LKC kl. 17.45”. Enligt vad som antecknats iprotokollet skedde tillsynen av den omhändertagne varje kvart. Iprotokollet anges att mannen sov vid samtliga angivna tillsyns-tillfällen. Mannen påträffades livlös i arresten kl. 17.41.

En rättsmedicinsk obduktion genomfördes av den avlidne. Avobduktionsrapporten framgår bl.a. att etylalkohol påvisats i enkoncentration av 1,5 promille i lårblod och 2,4 promille i urinsamt att 6-acetylmorfin (nedbrytningsprodukt till heroin),morfin (nedbrytningsprodukt till 6-acetylmorfin och/ellersmärtstillande medel), kodein (förorening i heroin och/ellerhostdämpande/smärtstillande läkemedel) och en rad andra läke-medel påvisats i olika mängder i kroppen. Undersökningsfyndentalade för att dödsorsaken var en kombinationsförgiftning medheroin och alkohol i samverkan med följderna av mannensnarkotikamissbruk.


149

Åklagarmyndigheten inledde förundersökning angåendeifrågasatt tjänstefel av berörd personal och utredning verk-ställdes.

Polispatrullen som omhändertog mannen berättade bl.a.följande. När de körde förbi Caroli City uppmärksammade de enman som låg på trottoaren. De började prata med mannen ochförklarade att de var poliser. Mannen vaknade till. Han var heltklart påverkad. De lyfte upp mannen i stående ställning ochledde honom till polisbilen. Mannen var mycket berusad, mengick själv då de stöttade honom. De hade aldrig tidigare träffatmannen och visste inte om han var missbrukare eller ej. De ansåginte att mannen var så berusad att de behövde köra honom tillsjukhuset. Under bilfärden kände en av polismännen kraftigalkoholdoft från mannen. När de anlände till arrestintaget fickde hjälp av en vaktkonstapel med att få ut mannen ur bilen.Eftersom han inte kunde gå själv fick de lyfta in honom.Mannens fötter släpade i golvet och när de kom in i själva intagetlade de honom på golvet. Befälet gjorde bedömningen attmannen skulle sättas in i arresten. Efter avvisiteringen ledde enav polismännen i patrullen och en vaktkonstapel mannen tillcellen. Mannen gick själv en viss sträcka, uppskattningsvis 4–5meter. Därefter bar inte benen honom längre utan knäna vek sigoch den sista sträckan släpade mannen fötterna i golvet. Mannenlades på rygg på golvet. Vaktkonstapeln sade nog vid dettatillfälle att mannen skulle läggas i framstupa sidoläge. Polis-mannen utgick från att vaktkonstaplarna skulle vidtaga deåtgärder som behövdes för mannen. Efter att mannen placerats iarresten upplystes det inre befälet om att det vore lämpligt medextra tillsyn av mannen med tanke på dennes berusning.

Den vaktkonstapel som var med när mannen placerades iarresten berättade bl.a. följande. När han och polismannenlämnade arresten låg mannen med största delen av kroppen påmadrassen, på rygg. Mannen andades klart och tydligt hela tiden.Befälet sade till dem att de skulle ha extra tillsyn av mannen pågrund av hans kraftiga berusning. Han tänkte själv att manneninte borde sättas in i cell utan köras till alkoholkliniken, men han


150

sade inte det till någon. Extra tillsyn innebär att den skall skemellan den ordinarie tillsynen som sker varje kvart, lite då och dåeller så fort de har möjlighet till det. Den extra tillsyn som skerantecknas inte utan endast den ordinarie tillsynen nedtecknas påbladet. Mellan kl. 16.30 fram till 17.00 gjordes en extra tillsyn avmannen vid ett tillfälle, några minuter innan 17.00. Kl. 17.00 gickhan och en annan vaktkonstapel förbi mannens cell och tittade ingenom glasrutan. De konstaterade att mannen låg kvar i sammaställning, på rygg. De gick in i cellen och lade mannen i fram-stupa sidoläge på golvet utanför madrassen. Mannen andadesnormalt och mumlade något då de ändrade dennes ställning. Detsyntes på bröstkorgen att mannen andades. Trots dettakontrollerade han att mannen andades genom att hålla örat intillmannens mun och även handen precis framför munnen. Efterdetta tillfälle gjorde inte han någon extra kontroll av mannen.

Stationsbefälet/inre befälet som var under tjänstgöring närmannen anlände till polishuset och som fullgjorde förmanspröv-ningen berättade bl.a. följande. Han såg mannen första gången dådenne kom ut i arrestintaget. Mannen satt på golvet. Envaktkonstapel hjälpte mannen att resa sig upp i stående ställning.Två vaktkonstaplar stöttade mannen. Han gick fram till mannenoch tittade på denne. Han tittade efter om det fanns någraskador på mannen. Han upptäckte inte några skador. Hanförsökte därefter prata med mannen. Mannen svaradeosammanhängande och sluddrade. Mannen luktade alkohol. Hankonstaterade att mannen var kraftigt berusad och beslutade attmannen skulle läggas in i en cell för tillnyktring. Innan hanbeslutade om detta hade han talat med patrullen som hadeomhändertagit mannen. Det gjorde han innan han gick ut i självaarrestintaget. Han var med vid avvisiteringen av mannen. Tvåpersoner ur personalen stöttade och ledde mannen till cellen. Dåpersonalen kom tillbaka efter att de hade lagt in mannen i celleninformerade han personalen om att han hade beslutat omkontinuerlig tillsyn av mannen. Han tänkte aldrig tanken att detvar fel att sätta in mannen i en cell på grund av dennes berusning.Det var ingen som tog upp frågan om att föra mannen till


151

sjukhus. Han hade aldrig tidigare träffat mannen. Bedömningenom en person skall transporteras till läkare eller ej kan vara svåratt göra då personen i fråga har druckit sprit och tagit tabletter.En sådan person ser likadan ut som en person som bara hardruckit sprit. Vid minsta tveksamhet beslutas vanligen attpatrullen får köra vidare med personen till sjukhuset.

Åklagarkammaren i Helsingborg beslutade den 22 februari2001 att lägga ned förundersökningen. Vad som hade fram-kommit gav inte anledning till antagande att brott som fallerunder allmänt åtal förövats.

Örebrofallet

Den 5 januari 2001 kl. 11.15 påträffades en 55-årig man iCityhallen i Örebro. Enligt vad som anges i polisens protokollvar mannen så påverkad av alkohol att han var ur stånd att ta vårdom sig själv och utgjorde en fara för sig själv och andra. Vidareanges i protokollet att mannen luktade alkohol och att han varredlöst berusad och fick bäras av patrullen. Mannen misstänktesha berusat sig på enbart alkohol. Han hade inte några synligaeller uppgivna skador. Mannen infördes till polisstationen och kl.11.30 insattes han i arrest efter beslut av det vakthavande befälet.Vid kontroll kl. 16.45 i arresten hittades mannen livlös. Mannenfördes med ambulans till regionsjukhuset.

Rättsmedicinsk obduktion genomfördes och av obduktions-rapporten framgår bl.a. följande. Under rubriken Påvisadeskador angavs revbensbrott efter återupplivningsförsök ochtecken på färskt trubbigt våld mot bålen, under rubrikenPåvisade sjukliga förändringar angavs akut blodstockning i inreorgan och under rubriken resultat av rättskemisk undersökningangavs att den påvisade etanolkoncentrationen (4,1 promille ilårblod och 5,5 promille i urin) motsvarar en mycket högberusningsgrad. Undersökningsfynden talade starkt för att döds-orsaken varit akut alkoholförgiftning. Vidare angavs att ut-seendet av skadorna till följd av trubbigt våld enligt utlåtandetvar ospecifikt men möjligen kunde förklaras av återupp-


152

livningsförsök. Dödsfallet kunde förklaras av stort, okontrolleratintag av alkohol, dvs. olyckshändelse.

Det vakthavande befäl som fullgjorde förmansprövningenhördes i ärendet och uppgav bl.a. följande. Polismännen lyfte utmannen ur radiobilen och förde denne mellan sig in tillavvisiteringen. Mannen var kraftigt berusad och kunde inte gåeller stå utan stöd och hjälp av kollegorna. Han kände attmannen luktade alkohol. På hans frågor sluddrade mannen någotoch han bedömde att mannen var kontaktbar, men att denne pågrund av sin berusning inte kunde artikulera sitt tal. Hans ställdefrågor till kollegorna som omhändertagit mannen och deupplyste bl.a. att de kände igen mannen till utseendet samt att detidigare hade varit i kontakt med mannen då denne varit berusad.Mannen uppvisade inte några skador och han kunde inte iakttaganågot som tydde på att mannen skulle lida av någon sjukdom.Han beslutade att mannen skulle förvaras i arrest för tillnyktring.Efter avvisiteringen fördes mannen till arrest och på grund avmannens kraftiga berusning sade han särskilt till om att mannenskulle läggas i framstupa sidoläge, vilket också gjordes innanarrestdörren stängdes. Han delgav därefter det biträdande vakt-havande befälet att det fanns en omhändertagen enligt LOB iarrest nr 14 samt talade även om att denne var kraftigt berusad.Arrestantvakten som skötte tillsynen rapporterade inte om någrasärskilda iakttagelser angående mannen. Han avslutade sitt passkl. 15.15.

Det biträdande vakthavande befäl som påbörjade sin tjänst-göring kl. 14.30 berättade bl.a. följande. Han informerades omatt mannen i arresten var mycket berusad då denne lades in förtillnyktring kl. 11.30. Kl. 16.15 skulle mannen frisläppas.Eftersom det vid denna tidpunkt var mycket att göra ringde hanen annan kollega som tog på sig att släppa ut mannen. Vid 16.45-tiden gick kollegan för att släppa ut mannen ur arresten. Vid16.50-tiden kallades han till arrestavdelningen med anledning avatt en polispatrull kommit in i arrestavdelningen med en annanfyllerist. Då han kom ned till arrestavdelningen var dörren tillarrest nr 14 öppen. Han såg att hans kollega och arrestvakten var


153

inne i arresten. Mannen låg på rygg och hans kollega försökte fåkontakt med mannen genom att gnugga honom i bröstet.Ambulans tillkallades. Han och kollegan satte i gång medupplivningsförsök. Upplivningsförsöken pågick ända till dessambulanspersonal kom in i arresten efter cirka tio minuter.Under denna tid visade inte mannen något livstecken.

Arrestvakten som skötte tillsynen vid tillfället då mannenpåträffades livlös berättade bl.a. följande. Han började sitt passkl. 15.00. Kl. 15.03 gick han en runda och tittade till arrestan-terna. Han gick inte in till någon utan han tittade in i det fönstersom finns i dörren. Mannen i arrest nr 14 låg på höger sida viddetta tillfälle. Han fortsatte därefter att varje kvart gå runt ochtitta in i fönstret i varje cell. Mannen låg alla gångerna på sammasätt, på höger sida. Om han hade funnit skäl att gå in till någonså hade han kontaktat det vakthavande befälet för att få assistans.Vakterna går av säkerhetsskäl inte ensamma in till någon. Genomfönstret går det inte att se om aktuell person andas. När det blevdags att släppa mannen kontaktade han det vakthavande befälet.En polis kom till arrestavdelningen. Mannen i cellen hade dåtröjan uppdragen till bröstet så att även halva ryggen syntes. Närde gick in i cellen gick det inte att väcka mannen. Ambulanstillkallades. Innan ambulansen kom gjordes hjärtmassage underminst tio minuter.

I samband med utlämnandet av mannens tillhörigheter tillanhörig framkom att mannen blivit hämtad av ambulans kvälleninnan, dvs. den 4 januari 2001. Han hade då hittats till syneslivlös utanför Cityhallen och hade transporterats till sjukhuset.Mannen hade då haft en alkoholkoncentration om cirka 4promille i kroppen. Han hade lämnat sjukhuset på förmiddagenden 5 januari 2001 vid 09.00-tiden.

Åklagarkammaren i Västerås beslutade den 9 februari 2001 attinte inleda förundersökning med avseende på tjänstefel medmotiveringen att det inte fanns anledning att anta att brott somhör under allmänt åtal har förövats.

155

8 Kostnader

Utredningen har i kapitlen 4 och 5 föreslagit att polisen skall fåmöjlighet att ta alkoholutandningsprov på omhändertagna enligtLOB. Vid förmansprövning på distans skall alkoholutandnings-prov vara obligatoriskt för att omhändertagandet skall få beståoch i de undantagsfall där sådant prov inte kan tas skall polisenlåta sjukvårdsutbildad personal undersöka den omhändertagneoch lämna upplysningar om hans hälsotillstånd.

Den tekniska utrustning som utredningen förespråkar för attalkoholutandningsprov skall kunna genomföras på ett enkelt sätt– ett instrument av typen Alcolmeter SD-2 – saknas i dag hospolisen. Enligt vad utredningen inhämtat är kostnaden för inköpav en Alcolmeter SD-2 cirka 5 000 kr. Vid inköp av ett flertalinstrument kan det antas att kostnaden kan bli avsevärt lägre.

Enligt professor Wayne Jones vid Rättsmedicinalverket finnsdet även en möjlighet för polisen att vid provtagningen nyttja des.k. sållningsinstrument som redan finns tillgängliga hos polisenoch som används vid kontroll av trafiknykterheten. Sållnings-instrumentet har ett minne som registrerar ett kvantitativt värde.Polisen kan genom att ansluta instrumentet till en särskildapparat, som redan i dag finns tillgänglig hos polisen och somanvänds vid kalibrering av instrumentet, avläsa det kvantitativavärdet. Nackdelen med detta alternativ är att sållningsinstrumen-ten är portabla och i regel skall finnas tillgängliga ute på fältetoch således kanske inte kan nyttjas inne på polisstationerna.

En annan lösning som kan vara av intresse ur kostnads-synpunkt är det förhållandet att polisen enligt uppgift inom kortavser att ersätta de nuvarande bevisinstrumenten (intoxilyzer)

Kostnader Ds 2001:31

156

med nya modernare bevisinstrument – ett portabelt bevisinstru-ment som kallas Evidenzer-instrument. Instrumentet tillverkas iSverige och Wayne Jones uppskattar att de nya bevisinstru-menten kommer att finnas tillgängliga vid årsskiftet 2001/2002.Det nya bevisinstrumentet är enligt Wayne Jones mycketmindre, mera lätthanterbart och det krävs inte lika stor aktivmedverkan av den person som provet tas på. Wayne Jones anseratt mycket talar för att det nya bevisinstrument kan användasäven för provtagning på LOB-omhändertagna.

Utredningen bedömer att de kostnader för provtagning ochläkarundersökning som kan uppkomma för polisen kan klarasutan resurstillskott.

En säkrare hantering vid förmansprövningen med möjlighettill alkoholutandningsprov eller undersökning av en läkare ellersjuksköterska är samtidigt ägnad att minska kostnaderna för detallmänna. De allvarliga sjukdomsfallen kan snabbare kommaunder vård, vilket medför att de medicinska insatserna typisktsett blir mindre ingripande och behandlingstiderna kortare.Storleken av sådana minskade kostnader är dock svår att beräkna.

Utredningen har i kapitel 6 föreslagit att regeringen tar initia-tiv till överläggningar mellan på ena sidan staten och på andrasidan kommuner och landsting med inriktning på en princip-överenskommelse om hur en övergång av huvudansvaret förförvaringen av de omhändertagna enligt LOB skall kunna ske.En sådan övergång av ansvaret skulle medföra vissa besparingarinom polisen och ökade kostnader för kommuner och landsting.Visst underlag för beräkning av besparingarna inom polisen ochkostnader för att driva tillnyktringsenheter finns redovisat iavsnitten 6.6.1–6.6.2 och 6.7. Med hänsyn till att utredningeninte föreslagit annat än att överläggningar om förvaringsfråganbör inledas, har det inte ansetts motiverat att nu genomföranågon närmare kostnadsanalys. Om en principöverenskommelseom övergång av ansvaret för de omhändertagna skulle träffas fården antas innefatta även en ekonomisk uppgörelse mellanparterna. Vad utredningen i övrigt föreslagit i kapitel 6 påverkarinte kostnader eller intäkter för det allmänna.

157

9 Ikraftträdande

De föreslagna lagändringarna bör kunna träda i kraft den 1 juli2002. Utredningen har därvid beaktat att polisen kan behöva visstid för att upphandla den tekniska utrustning som krävs för att taalkoholutandningsprov och att genomföra utbildning av perso-nalen. Några övergångsbestämmelser behövs inte.

159

10 Författningskommentar

Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:511) omomhändertagande av berusade personer m.m.

3 §Paragrafen har fått ett delvis nytt innehåll för att markera denallmänna inriktning som föreslås skall gälla i fråga om om-händertagande och förvaring av berusade personer enligt LOB.Som har utvecklats i avsnitt 6.8 är avsikten att omhändertagnaenligt LOB i första hand skall överlämnas till tillnyktrings-enheter eller motsvarande vårdinrättningar där så är möjligt ochatt polisens ansvar för förvaringen av de omhändertagna i principbör begränsa sig till sådana personer som är våldsamma ellerhotfulla.

I en föreslagen ny första mening i paragrafen anges att densom har omhändertagits skall ges den medicinska och socialaomvårdnad som motiveras av omständigheterna. Det betyder attden omhändertagnes behov av medicinsk och social omvårdnadstår i förgrunden och att det vårdalternativ skall väljas som ärmotiverat med hänsyn till den omhändertagnes personligaförhållanden och med beaktande av tillgängliga vårdresurser påorten.

Paragrafens andra mening är oförändrad. Liksom för när-varande skall alltså gälla att den omhändertagne skall undersökasav läkare om det behövs med hänsyn till hans tillstånd. I de fallden omhändertagne är skadad, medvetslös eller på annat sätt ibehov av vård eller behandling på sjukhus skall alltså polisenomgående låta en läkare undersöka den omhändertagne.

Författningskommentar Ds 2001:31

160

I en ny tredje mening anges att i de fall när den om-händertagne inte behöver undersökas av läkare skall polisen istället, om det är möjligt, överföra honom till en tillnyktrings-enhet eller annan vårdinrättning. Om det finns en tillnykt-ringsenhet på orten är förvaring på den enheten alltsåförstahandsalternativet när vård eller behandling på sjukhus inteär erforderlig. Förvaring i polisens fyllericeller skall endastförekomma när andra vårdalternativ inte finns eller när denomhändertagne är våldsam eller hotfull och därför inte kan tasom hand på en tillnyktringsenhet eller annan vårdinrättning.

4 §I första meningen i paragrafen föreslås att förvaringsalternativettillnyktringsenhet anges uttryckligen. Någon ändring i sak ärinte avsedd.

5 §I paragrafen regleras förmansprövningen. Förmansprövningeninnebär normalt att den omhändertagne förs in till polisstationenoch att ett polisbefäl, i regel ett vakthavande befäl, gör enprövning av om omhändertagandet varit befogat med hänsyn tillde krav lagen ställer upp samt en prövning av frågan huruvidaden person som införts bör föras till sjukhus eller till entillnyktringsenhet eller om han skall hållas kvar hos polisen.

Enligt den föreslagna bestämmelsen i första stycket, tredjemeningen får alkoholutandningsprov tas på den omhändertagne,om det behövs för att bedöma hans tillstånd (jfr avsnitt 4.6). Ettsådant prov bör tas när det behövs för att avgöra om det överhuvud taget föreligger grund för ett omhändertagande. Det kant.ex. finnas misstanke om att den omhändertagne inte är berusadutan att han lider av någon sjukdom och i stället bör föras tillsjukhus. Det kan också finnas skäl att besluta om alkoholut-andningsprov för att bedöma den omhändertagnes tillstånd närdet finns misstanke om blandmissbruk; den omhändertagne kan

Ds 2001:31 Författningskommentar

161

t.ex. ha intagit både narkotika eller läkemedel och alkohol. Omden omhändertagne är kraftigt påverkad men har en förhållande-vis låg promillehalt alkohol eller ingen promillehalt alkohol allsfinns det skäl att misstänka att han kan ha använt droger,läkemedel eller andra preparat. En annan situation när alkohol-utandningsprov bör tas är när det kan misstänkas att den om-händertagne kan ha en så hög promillehalt alkohol att han måstetas in på sjukhus för avgiftning. Avsikten är inte att polisengenerellt skall använda alkoholutandningsprov vid omhänder-tagande av berusade personer enligt lagen. Tanken är i stället attdetta skall ske i sådana situationer när man kan säga att detbehövs för att ge ett säkrare underlag för förmansprövningen.

Förmansprövningen grundar sig i normalfallet på vad för-mannen själv kan iaktta och vad som kan komma fram vid samtalmed den omhändertagne. I vissa polisdistrikt finns emellertidinte alltid ett vakthavande befäl på polisstationen när ettomhändertagande sker. I sådana situationer ringer i stället depoliser som gjort omhändertagandet på fältet till ett polisbefäl påcentralorten och redogör för ingripandet per telefon.Förmansprövningen sker alltså på distans, utan att befälet kaniaktta den omhändertagne.

Den föreslagna bestämmelsen i andra stycket innebär att isådana situationer när förmannens prövning inte kan göras inärvaro av den omhändertagne, får förmannen besluta att om-händertagandet skall bestå endast om alkoholutandningsprov hartagits eller om en läkare eller en sjuksköterska har undersökt denomhändertagne och lämnat uppgifter som kan ligga till grund förprövningen (jfr avsnitt 4.6). I normalfallet bör polispatrullensuppgifter om den omhändertagne tillsammans med alkoholut-andningsprov ge ett tillräckligt underlag för förmannens pröv-ning av om omhändertagandet skall bestå. Om det inte är möjligtatt ta alkoholutandningsprov skall uppgifter om den om-händertagnes tillstånd inhämtas från en läkare eller sjuksköterskasom har undersökt den omhändertagne. Läkaren ellersjuksköterskan skall inte göra någon egen bedömning enligtLOB om det föreligger grund för ett omhändertagande. Det

Författningskommentar Ds 2001:31

162

ankommer på förmannen att ensam göra den rättsligaprövningen. Läkaren eller sjuksköterskan skall i stället göra enbedömning av den omhändertagnes tillstånd och därvid anget.ex. vilken grad av berusning som föreligger, om den om-händertagne är berusad av alkohol eller andra berusningsmedel,om det föreligger skador på den omhändertagne och om hanstillstånd är sådant att medicinsk behandling krävs. Läkarens ellersjuksköterskans uppgifter bör lämnas skriftligen. Uppgifternakan lämpligen förmedlas till förmannen av den polisman somgjort omhändertagandet på fältet och som i övrigt per telefon tillförmannen redogör för ingripandet.

Ds 2001:31 Bilaga

163

Bilaga

Promemoria

2000-05-08Justitiedepartementet

Straffrättsenheten

En översyn av lagen (1976:511) om omhändertagande av berusadepersoner m.m.

Inom ramen för en översyn av lagen (1976:511) om omhänder-tagande av berusade personer m.m. (LOB) bör följande frågorbehandlas:

– förutsättningarna för den s.k. förmansprövningen enligt 5 § LOB,– förutstättningarna för att ta alkoholutandningsprov på om

händertagna personer, och– vem som skall ha ansvar för förvaring av personer som

omhändertagits med stöd av LOB.

Nuvarande reglering

Reglerna om omhändertagande av berusade personer finns i lagen(1976:511) om omhändertagande av berusade personer m.m. (LOB).Lagen trädde i kraft den 1 januari 1977 och ersatte tidigarebestämmelser i förordningen (1841:53) emot fylleri och dryckenskap.Samtidigt avskaffades bestämmelserna i brottsbalken om straffansvarför fylleri.

Den som anträffas så berusad av alkoholdrycker eller annatberusningsmedel att han inte kan ta hand om sig själv eller annars

Bilaga Ds 2001:31

164

utgör en fara för sig själv eller för någon annan får omhändertas av enpolisman. Anträffas någon där han eller någon annan har sin bostad fårhan inte omhändetas enligt LOB (1 §).

Polisman som har omhändertagit någon enligt LOB skall så skyndsamtsom möjligt anmäla åtgärden till sin förman. Har omhändertagandet ejredan upphört, skall förmannen omedelbart pröva om åtgärden skallbestå (5 §).

Under vissa förutsättningar får den omhändertagne hållas kvar och fårdärvid tas i förvar, d.v.s. placeras i arrest eller låsas in på annat sätt, omdet är nödvändigt med hänsyn till ordning och säkerhet.

Förmansprövning

Den polisman som har verkställt omhändertagandet skall så skyndsamtsom möjligt anmäla åtgärden till sin förman, som prövar om åtgärdenskall bestå. Förmannens uppgift är i första hand att ta ställning tillfrågan om omhändertagandet skall bestå eller om den omhändertagnebör friges eller överlämnas till vård i annan form. I förarbetenauttalades att denna överprövning borde göras av polismannens förmani tjänsten, dvs i allmänhet vakthavande befälet på stationen (prop.1975/76:113 s.92).

Sedan lagens ikraftträdande har stora förändringar skett bl.a. när detgäller polisens organisation. Antalet polismyndigheter har minskatdrastiskt och ledningscentraler och administrativa funktioner harkoncentrerats till färre enheter. Som en följd av detta är funktionensom vakthavande befäl nu ofta centraliserad till polismyndighetenscentralort.

I Rikspolisstyrelsens allmänna råd (FAP 255-1) behandlas formernaför förmansprövningen om ett omhändertagande har skett i ett annatpolisdistrikt, polisområde eller annat geografiskt ansvarsområde än detdär förmannen tjänstgör. I dessa fall sägs att åtgärden får anmälas påtelefon till förmannen. Det åligger då förmannen att förvissa sig om attförutsättningar för omhändertagandet föreligger.

Justitieombudsmannen (JO) har i ett beslut den 23 mars 1998(4366/96) ansett att Rikspolisstyrelsens allmänna råd om förmans-prövning på distans inte tillgodoser hänsynen till den enskildesrättssäkerhet på det sätt som förutsattes vid tillkomsten av LOB.

Ds 2001:31 Bilaga

165

Som framgår ovan har förutsättningarna för den s.k. förmanspröv-ningen förändrats. Det är därför angeläget att se över och klargöraförfarandet vid en sådan prövning. I det sammanhanget måsteövervägas under vilka former en förmansprövning kan ske utan attsyftet med denna förloras, t.ex. om videoteknik kan användas.Övervägandena om behovet av en förmansprövning och i vilka formerprövningen skall ske bör göras i belysning av vad som nedan anförtsom möjligheten att överlåta förvaringen av den berusade till andraverksamhetsområden och de slutsatser som dras i den frågan.


Ett ställningstagande till om ett omhändertagande enligt LOB skallbestå grundas på iakttagbara förhållanden hänförliga till denomhändertagnes person. Någon tillgång till annan information, somt.ex. promillehalt, finns ofta inte. I de fall en person oriktigt framstårsom berusad men hans uppträdande beror på sjukdom eller promille-halten är så hög att det finns en akut risk för alkoholförgiftning kanskedetta därför inte uppmärksammas i tid. Ett alkoholutandningsprovskulle i dessa situationer kunna vara av betydelse vid bedömningen hospolisen av den omhändertagnes tillstånd ur medicinsk synpunkt. Detskulle också vara av värde från rättssäkerhetssynpunkt, t.ex. i de falldär det berättigade i ett omhändertagande ifrågasätts. Frågan omalkoholutandningsprov av omhändertagna personer togs upp avLTO/LOB-utredningen men ledde inte till något förslag (SOU1982:64 s.186). Det finns anledning att åter se över frågan. En del av depersoner som omhändertas är så svåra att få kontakt med att det inte ärmöjligt att göra ett alkoholutandningsprov. Frågan om det finnsgodtagbara alternativ till sådana prov, t.ex. reagensstickor för saliv,måste därför också övervägas.

Förvaring

Reglerna i LOB avsåg när de infördes att ge stöd åt den utveckling motadekvata vårdformer för de akut berusade som då pågick. Det var alltsåi första hand fråga om en social skyddslagstiftning där omsorgen omden enskilde individen skulle komma i förgrunden.

Om det behövs med hänsyn till den omhändertagnes tillstånd skall hanså snart det kan ske undersökas av läkare. Om den omhändertagne intebereds vård på sjukhus eller annan vårdinrättning och inte heller kantas om hand på annat sätt eller kan friges får han hållas kvar hospolisen med stöd av 4 § LOB. Den omhändertagne får därvid tas i

Bilaga Ds 2001:31

166

förvar. Kvarhållande och förvaring genom polisens försorg avomhändertagna berusade personer har emellertid blivit en huvudregel.Utvecklingen har tagit en helt annan väg än den som förutsattes iförarbetena till lagen. I praktiken finns i dag inte några alternativ, t.ex.vård på sjukhus, att tillgå. Från den 1 januari 1999 har dock öppnats enmöjlighet att förvara omhändertagna personer inom kriminalvården.Syftet var framför allt att skapa lagliga förutsättningar för ensamordning av polisens och kriminalvårdens resurser i kvarteretKronoberg i Stockholm.

Det kan ifrågasättas om polisstationer är lämpliga lokaler för en personsom är så akut berusad att ett omhändertagande enligt LOB har skett.En förvaring i polisens lokaler ger inte utrymme för någon egentligvård eller behandling utan får endast anses vara lugnande under någratimmar. Det pågår också ett arbete med att finns former för attrenodla polisens verksamhet genom att överväga vilka uppgifter som idag utförs av polisen som kan utföras av andra myndigheter ochkommuner. Det framstår mot denna bakgrund som angeläget attundersöka och peka på alternativa möjligheter, t.ex. att överlåtaförvaringen till andra verksamhetsområden som har bättreförutsättningar att ta hand om de omhändertagna.

Polisens möjligheter att identifiera den som omhändertagits

Identifieringen av den som omhändertagits på grund av berusning varföre LOB:s tillkomst inte något nämnvärt problem. Den berusadehade som regel gjort sig skyldig till straffbar gärning, fylleri, ochdärmed var de straffprocessuella bestämmelserna i rättegångsbalkentillämpliga.

Frågan om identifiering av den som omhändertagits med stöd av LOBtogs upp i LTO/LOB-utredningen. Utredningen fann inte skäl attföreslå någon reglering av polisens möjligheter till identifiering i dessafall. I propositionen Förslag till ny polislag m.m. (prop. 1983/84:111)fann regeringen, precis som utredningen, att det inte fanns skäl attföreslå några regler i LOB för detta ändamål. I samband medpolislagens tillkomst 1984 infördes emellertid en möjlighet tillkroppsvisitation i identifieringssyfte i 19 § polislagen (1984:387).Identifieringen har betydelse för vilka underrättelser till andramyndigheter polisen skall verkställa. Det kan därför framstå somotillfredsställande att den som kan dölja sin identitet kan undgåregistrering och följderna av detta i bl.a. körkortshänseende.

Ds 2001:31 Bilaga

167

Detta problem aktualiseras dock först när omhändertagna personervägrar uppge vem de är och en kroppsvisitation inte kan ge någonledning t.ex. i form av legitimation. Den enda egentliga möjligheten attdå undanröja problemet skulle vara att låta en omhändertagen personhållas kvar hos polisen i avvaktan på att identifiering kan äga rum. Iprincip skulle de omhändertagna likställas med personer som gripitsför brott. Nackdelen med att inte alla kan identifieras kan dock intemotivera ett sådant ingrepp i den omhändertagnes fri- och rättigheter.Det finns därför inte något skäl att i detta sammanhang se överpolisens möjligheter att identifiera omhändertagna personer.

Utvidgning av LOB:s tillämpningsområde

Vid LOB:s tillkomst kunde ett omhändertagande ske på allmän platssamt också på annan än allmän plats, om den berusade anträffades iport, trappuppgång eller liknande utrymme eller annars inom områdesom gränsar till allmän plats. En förutsättning var att omständig-heterna gav vid handen att den berusade uppehöll sig där endasttillfälligtvis. Genom en lagändring 1984 kom endast bostäder attundantas från LOB:s område.

Frågan om en utvidgning av LOB:s tillämpningsområde var föremålför överväganden i propositionen med förslag till polislag m.m.(1983/84:111). Föredragande statsråd ansåg då att det fanns ett starktintresse av att lagen inte opåkallat medgav några ingrepp i denenskildes integritet och i privatlivets helgd. När det gällde bostäder vardetta intresse särskilt starkt. Redan en formell möjlighet att tillämpaLOB i bostäder framstod enligt statsrådet som olustig. Den bestämdauppfattningen var att LOB över huvudtaget inte skulle tillämpas ibostäder.

Frågan om polisen skall ges en allmän befogenhet att ta hand ompersoner i bostäder enbart på grund av berusning innehåller mångaaspekter. Redan i dag kan polisen göra ingripanden i bostäder medstöd av andra bestämmelser, t.ex. för att avvärja brottslighet eller inödsituationer. En utvidgning av LOB:s tillämpningsområde skulle ioch för sig underlätta det praktiska polisarbetet genom att redanberusningsgraden skulle kunna läggas till grund för ett ingripande ibostad. Detta måste dock ställas mot de ovan nämnda övervägandensom gjordes vid den senaste översynen och som alltjämt får anses habetydelse. Det finns därför inte anledning att i det här sammanhangetöverväga frågan om möjligheten till omhändertaganden i bostäder.

Bilaga Ds 2001:31

168

Samtidigt måste framhållas att frågan om stödet till brottsoffer, inteminst kvinnor och barn, och de brottsförebyggande aspekterna undersenare tid har uppmärksammats i allt större utsträckning. Ettomhändertagande, även när det sker i någons bostad, kan givetvis habetydelse för att skapa trygghet för den närmaste omgivningen ochkan vara ett sätt att förhindra ordningsstörningar och att förebyggabrott. Regeringen avser dock att i ett bredare perspektiv övervägafrågan om vilka möjligheter som finns att utvidga förutsättningarna förpolisiära ingripanden i syfte att skydda närstående och förebyggabrott.

Kostnadskonsekvenser

Om förslagen påverkar kostnaderna och intäkterna för staten,kommuner eller landsting skall en beräkning av dessa konsekvenserredovisas. När det gäller kostnadsökningar eller intäktsminskningarskall ett förslag till finansiering redovisas.

Documents

Omh¤ndertagande av berusade personer enligt LOB