QÜINQUAGESIMA SEXTA AL-COR-ANI SÜRA

SÜETICE VERSA.

QUAM

VENIA AMrii. FACULT. PHILOS. UPSAT,.

P. P.

c.·

MAG. HENRICUS GERH. LINDGREN

BT

CAROLES A NT. WILANDERSTOCKHOLM! EKSES.

IN AUDIT. GUST« DIE XXV APRIL. MDCCCXX1X-

Η. Α. M. S.

U Ρ S A L I Α Ε

GXCUDEBANT REGIA? ACADEMliE TYPOGRAPHI.

VIRO

PLURIMUM RE VEREN DO ATQUE PR,ECE ARISS1MO

OLAYO NOHDHAMMARK CG LE SI ARU Μ AESiKJJ ET KNIFSTA PASTOEI

MER IT1S SIM O

Ρ r se c e ρ t o r i O ρ tim o

F a. u t o r i S u m in o

S a c r ti m

r. d.

RESP O Ν D Ε Ν S.

v^ujLim plures jam annos Al-cor-ano Suetice ver-tendo sedulam operam navavimus, plurimamque ejuspartem jam in vernaculam transtulimus, publici jurismox hane versionem nestram facturi, nos ita operisdifficultati optime consulturos esse credidimus, si, prius-quam universam Islamismi legem Suetice edimus, spe¬cialen quoddam versionis nostrae, unde de illo, quod invertendo secuti sumus consilio possit judicari, publicoErudifcorum examini subjecerimus, summisse rogantesvelinfc justi harum rerum aestimatores, suas nobiscumde optima Al-cor-anum vertendi methodo sententiasbenigne communicare, simul et spondentes, nos, inusus futuros, quae periti judices meliora subministra-verint, viriumque nostrarurn modum haud excesserint,gratissimo animo fideliter esse conversuros.

Illum, qui legem Moslemorum in linguam pere-grinam, et occidentalem praesertim transferendam sibisumit, opus aleae plenum adgredi, nos eo minus fugerepotest, quo certiorest nostra persuasio, haud exiguamAl-cor- anicae dictionis vim vocabulis plurimorum ver-suum ομοιοτελευτοΐί contineri, quaeque in nulla versionesalvo sensu, ne dicam illaesis Lectorum auribus reddi

possint. Ne tarnen exinde quis coneludat, Al-cor-anum esse continuum poema, metrique regulis sermo-nem ejusdem adstrictum. Nil enim umquam sibi tamdissimile fuit. Nil poeticis magis decorum venustati-bus, ni! vero simul jejunius, nil insulsius. Nunc humihumilis repit, nunc in coelum abit sublimis. Nuncrhythmica dictio, nunc omni numero carens. In irri-tum igitur cadet quodvis conamen, stilum Al-cor-aniad certum quoddam scribendi genus revocandi. Uttarnen aliquid de eodem generaliter pronunciemus, me-diam eidem inter dictionem prosaicam et poeticam viatnadsignamus, illumque rhythmo saepius, metro rarissi-me adstrictum esse affirmamus. Magna hinc in ver-tendo Al-cor-ano difficultas, a paucissimis tarnen,quod miramur, pensitata, et a nullo, quod nobis ea-dem molientibus gratulamur, ejusdem interprete su-perata. Hujus vero plurimarumque aliarum, quse abomni Al-cor-anum vertendi conamine deterrere quo-dammodo debere viderentur, difficultatum aceuratioremrecensionem, arcti dissertationis nostras limites haudcapiunt, justumque prolegomeni brevitatis excusationilocum in eo potissimuni quaerimus, quod versioni no-

strse totius Al-cor-ani, Deo volente, brevi proditursecriticam tofcius libri indolis et fatorum adumbrationem,ut etiam gentis Arabicae ante Islamismum, variarum.que Moslem i cae religionis sectarum historiam praemit-tere in animo habemus.

Ulterjori igitur omisso praeiamine, Lectorihus Jamproponimus versionem Suecanam quinquagesimae sextae

3

Al-cor-ani Surae, cui nullas fere alias notulas subjun-gimus, quam quas ad sensum subinde obscurioremexplicandum necessarias duximus. Quum vero tex-tum Arabicum haud apponimus, reticere haud debemus,nos neque Maraccii neque Hinckelmanni textui,quorum uterque mendis scatet, acquievisse, sed Codi¬ces manuscriptos, quorum aliquot nobis BibliothecaRegia Academica Upsaliensis subministravit, unum ve¬ro ipsi possidemus, ut etiam editionem Petropolita-nam sumtibus Imperatricis Catharina H.dae anno

1788, et Kasanensem impensis privati Mercatorie anno1820 impressam fideliter consuluisse,

4

Suran Domedagen^ uppenbarad i Mecca*innehållande 96 b) verser.

I den milde förbarmande Gudens namn,i. När domedagen plötsligen inbryter, 2. skall ingen dess till-kommelse förneka. 3. Den nedslående, den upphöjande dagen,4. då jorden skall skakas och skäl/va, 3. bergen remna ochspricka, 6. och i finaste grus förvandlas, 7. och menskorne itre slag fordelas: de till höger ställde, — lycklige dessa —

9, de till vänster ställde, — olycklige dessa — 10. och de somfrämst stå, — dessa äro de ypperste,—· 11. Dessa Gudsfortrognaste 12. skola i salighetens lustgårdar bo, 13. mån-ge från gamla, 14. få från sednare tider, 13. På guldsyddatäcken 16. skola de hvila, vände mot hvarann. 27. Dem sko¬la uppvakta evige ynglingar, 13. med bägare och koppar ochskålar af friskaste vin uppfyllda, 19. men af vin, som ejhufvudet tynger, ej rus gifver, 20. samt med frukters mängdaf hvilka de äga att välja, az. och med kott af fogel, somsmakar dem bäst, 22. Derjemte (skola dem uppvakta) svart¬ögda mor, perlorna lika, gömda i musslan, 23. Allt till lonfor det goda de gjort, 24. Snack och fortal höres ej här; 23.blott rop af Salighet! Salighet! — 26. Och de till höger ställ¬de — lycklige dessa! — 27. Bland taggfria Lotusträd skolade bo 23. och parker af Thalch-träd, 29, i långa skuggorsskygd, 30. vid ymniga källsprång; 31, och frukter dem bju¬das i mängd, 32. lätte att plocka och inga forbjudne. 33,Hvila skola de i herrliga sängar, 34, med unga mår, 33.tviga jungfrur, 36, sam åldriga fortjustrskor. ^7, Sådan dt-

5

ras lott, som ställde äro till höger. yg. Häribiand mångtfrån gamla, yp. månge från sednare tider. 40. Men de tillvänster ställde — olycklige dessa! —· 41. Bland brcinnandevindar, bland sjudande vatten, skola de bo: 42. af rok beskug-gas, 4j. qualmig och osund. 44. 1 välmagt hafva de till»/orene lejvat, 45·. och stora synder bedrifvit, 46. och sagt:47. Sedan vi dott, och stoft och ben bli/vit, huru skulle viåter uppväckas? 43. Vi eller framledne fädren? 4p. Mensag dem du: uppväckas skola de lika, gamle och unge, jo.och församlas skola de alle, till domens fastställda dag; 51.och sedan skoten jf, som vilse farit och läran (kor-anenj for-aktat 52, nf Zakhimsträdet äta, yy. och dermed edra ma¬gar fylla, 54. och sjudande vatten dertill dricka, 55. torsti¬ga kameler like. $6. Sådan eder undfägnad på domens dag.57. Vi hafve eder skapat. Hvi tron jf ej då på vår magi?5% Hafven jf akt gifvit på säden, hvilken jf fällen? yp. Arendet f som goren den fruktsam, eller äro det vi? 60. Eder dodär af oss beslutad, men ho kan oss hindra, 61. att eder återi lika gestalt frambringa, eller i främmande kroppar förflytta?62. Edert första frambringande hannen jf ; hunnen jf då ejett annat begripa? 63. Hafven jf akt gifvit på kornet, hvil-ket jf utsån? 64. Aren det jf, som låten det växa, eller ärodet Vi? 6'5. Ville vi, — torkade kornet bort, och dennablefve er klagan: 66. Vi lånade utsädet, men skörden blefingen. 6η. Hafven jf akt gifvit på vattnet, hvilket jf dricken?6g. Åren det jf, som det skicken från molnen, eller äro det Vi?6p. Ville Vi, — vore det salt som vattnet i hafvet. Borenjf då ej tacksame vara? 7o. Hafven jf akt gifvit, på elden,hvilken jf uppslån? 71. Aren det jf, som låtit växa trädet,hvarmed jf tvingen den fram, eller äro det Vi? 72. Nej!'

6

Vi hafue det skapat, alla till väckelse, och okenfavarc till gagn.73. Prisa der/ur din Guds, den Väldiges 9 namn. 74. Jagsvär: så sant som stjernorna gå ned, — 73, och denna edär dyr, om J dess mening fätten — 76. att denna är denhelga kor-anen, 77. efter den i himlen fårvarade boken affat-tad. 78· Blott de rene må den beröra: 7p. från verldarnasHerre är den sänd. 80. Viljen J dock den nya läran får-akta, 8i- den förneka, då J borden tacksame vara? 82.När någons dödsstund ctr inne, 83· och J vid dåds-sängenstån — 84. Närmare äro dock Vi till den dående, fastän J ejsen oss 85· om J vedergällningen neken efter dåden, 86.hvi hindren J ej andan att fly, eder lära till styrka? 87.År den dående en bland Guds fårtrognaste t 88· väntar honomro och riklig nåd, och salighetens lustgård. 89· Och ar Hanbland dem, som ställas till håger, 90. hälsas han med salig¬hetens hälsning af dem, som till håger stå. 91. Men är hanbland dem, som läran (kor - anen) fårnekat, 92. en vilse/arande,93. honom väntar sjudande vatten 94. och glådande eld. 93,Orygglig sanning är detta, 96. Prisa derfår din Guds, denVäldiges, namn*

7NOT JE-

a) Inter alia nomina, quibus dies supremi judicii designa¬tur, nostrum quoque est pr. cito et de improvisotrruens. Ratio denominationis nullo negotio patet-

b) Varie in varirs editionibus et codicibus haec Sura dispe-scitur, Edit. Petropol. 97, Kasan. Maracc. Hinckelm. no-sterque codex 96 ejusdem versus numerant. Ceteri > quosconsuluimus, codices nullos gerunt Surarum titulos, nullas.que sistunt versuum divisiones.

KAJ Ui u#

v. 5. Ι.ΜΛ-^ ) Compararaus nos cum £si-Sdispersit, varias in partes misit, Aliam quoque admittunt

WM

haec vocabula explicationem. 1 enim quoque est: impulverem comminuere*

v. 7. Quo haec et sequentia inteUigas, tenendum, Mosle-nios, homines vita dtfunctos actasque vita; praemia sörti-turos, in tres classes dividere. Prima eorum classis est,

qui Prophetarum in terris munere functi sunt, vei qui orien-tem Islamismum amplecti haud dubirarunt, aut denique qui ut

singularis virtutis exempia inclaruerunt. Sunt hi (jybUJfprincipem tocum die judicii tenentes. Secunda proborum quideinea, piorumque Islamismi professorum> attamen primis religio-nis Antistitibus ut meritis, ita quoque beatitudine iafepo-1runi. Sunt hi i. e, ad Dei dex-tram in judicio collocati. Tertiam denique damnandi in-fideles classem constituunt» audiuntque olssuef

L e. ad Όti sinisiram in jtidicio eollocati. Quidam Al - cor-

ani Commentatores rationem denominationum&-Λ_4—Λ_+-5ί in eo qu»ren-

dam esse statuunt, quod illi librum, in quo facta, qu»sub vita patrarunt, dextra, hi vero sinistra manu tenen-

tes coram tribunali Divino die judicii sint apparituri.Longe vero altera sententia huic pr»ferenda nobis videtur.

14. Principem beatitudinis gradum, non nisi antiquiProphet», quorum ingentem ante Mohammedem nume-

rum fumma veneratione prosequi constat Moslemos, et

illi, qui primi Islamismo nomina dederunt, vel etiamvirtutis honore longe prse aliis excelluerunt obtinebunt.Quare etiam exiguum fore prasdicat Propheta eorum nu.

merum, qui e posterioris »vi hominibus, hujus participesevadent summ» felicitatis; quo enim minorem Prophetarumpost se numerum agnoscit Mohammed, eo pauciores quoquepost se, summa Paradisi beatitudine dignos fore pr»sagit.18. Tria poculorum genera in hoc versu recensenfur,

a ab et (jjAS7Illam h»c inter statuunt Lexicographi diiferentiam, ut priussit poculum anta tårens, secundum eadem instructum et

tertium generalius poculi nomen. Hoc loco synonymahabenda. — quod pr. aquam vivam, fiuenitmsigftificat, h, 1. a Cotnmenfatoribus vinum t fonte pertnni

9

profluent denotare traditur, vel ut eorum verbis loquar:fcA-jf gJaJL.» ^ £_λ_λ_·0vero hinc vini in terris quoque usum sibi permissum cre-derent Moslemi, vini paradisiaci qualitates, quibus a ter-restri differt, sequenti versu depingit dicendo: (^CAaoj ^

v. 37. _*aj Lotus, arbor spinosa, quas fructus gerit dul-ces. Ne vero laedant spinas ejus beatos coelicolas fructusarboris decerpturos, spinis orba loco nostroproponitur. Rhamnus lotus. Linn.

v. 2g. ^λ-L) Sic ab Arabibus appellari Acaciatn% arboreto,unde sumitur Gummi, quod dicunt, Arabicum) Peregrina-torum (inter quos nostrum Berggren nominasse sufficiat,vide Irin, descript. Tom. I. p. 246) effatis extra dubiumest. Habet de hac arbore Leo Africanus: "arbor estexcelsa et spinosa, foliis juniperum referens, liquoretnemittit mastichae persimilem'' &c. Descript. Africce Lugd.Batav. 1632 p. 773. Contenderunt alii, parum vero fir-mis, ut nobis videt-ur , fundamentis innixi, vocabuloappellari quoque arborem, cujus celebratius nomen est

quam ipsam, quamvis et de hac diseentiant Erufh·ti, Musam Paradisiacam esse dubio caret.

Β

ΙΟ

ν. 34· Quum iil dictione elliprica et obseuriori V__3fV_MA_ii supplenda et Suetice Vertenda, avocabulis Arabicis pauliuiuni recedere coacti fuimus,presse eadem esse verfenda: nos eas (virgines paradisiacas

in adolescentia pertnanere ctrio sivi»mus, in tironum gratiam observamus,

v. 36 L^-C i. e. cum virginibu3 astate non interse, sed i is, quibus conjuges cedunt, asqualibus. oLJif de

<Jfeminis vulgo dicitur.

WJ

v. 52. Zakkum est nonien arboris in Gthjenna, qujsfructuum loco, ut habent fabulie Moslemor»um, diabolo-rura capita gerit. Est ve ro prarterea nom en arboris spi-nosas, fructuum amarissimorum feracis, unde forsi&n in?sulsas fabulas locus fult»

v. 55. Eadein voracitate feiverftem Gehennjs aquam bibitu-r,os pradicat damnatos, ac camelos, quibus, post longamaqua; penuriam, sitim tandem restinguere contingit.

v. 57. Sensus versus est: Quum vos a nobis creatos no-

stisj cur eosdem nos post mortem resuscitare vos posse,malign! negatis?

v. 61. Ex doctrina de Metempsychosi, Arabibusdicta, posterior hujus vérsus pars explicari debcre videtur.

II

v. 71. Mutua arborum frictione ignem Orientalibüs vulgoelici constar.

v. 72. Resurrectionis mortuorüm imaginem sistuntarbores, ignem irictionis vi provocantes, qui jpse poenasincreduios in Gehenna manentes reptaesentaf. — lc\X,c

gratam viatoribus deserta pera.granti'bus arboiumumbram respicere videtur Propbeta.

v, 74. ^ si minus affirmativem particulam hoc loco haben-dam, at redundare certo affirmant Cornmentatores.

v. 77. Al-cor-anum ex autographo Divino, juxta Deithronum inde a rerum principio asservato, fideliter essetranscriptum fingunt Moslemi.

v. 78, 79. Vocabula Arabica, qua; bis versibus canfinenturV 5p (« y* muO ^ ^5

Jf, codicibus Al-cor-ani manuscriptis, ad san-1ctitatem libri comprobandam, Iiaud raro inscribuntur. Sicnoster codex hanc gerit inscriptionem.

v. 81· Invenimus nos in uno codice proquam lectionem vulgo recepi« prasferendam ducimus,

v. 82. Elliptica textus Arabici dictio, et necessario supplen-1da, facilisque suppleri, modo ad familiärem Arabibus demoribundo locutionem attenderis &μ*λ3i. e. ptrvenit jam anima ejus ad faucest mos corpus relicterai

■Μ

■ί~*ί*

:·: i-·"· '.

.

. -

• "■-.-ν.· b'

"ψ' ' ; ί Ρ-Η ·- ,

Sflf. '

. < - : ' - ' ; '·' .

• ·

-

.

: ' "* ·'*.« ■ · -1 < ·' ■ · · ■'; -' '* ν-γ '

.

'

- ?ί

'

- Γ, . ' γ

.

.

-, :"ΪΛ

' '' :Λ ·■■■· ■:

.

& ei»at t 9«|«iiia»l t4jKj 1 ■ Λ π tätt ai otisa Jheta

-· ; 4 bi ■