rapport nr12/2009

Makten över debattenRapport om partiernas opinionsbildande resurser

Av Sandro Wennberg

2

Rapporten ”Makten över debatten”utgiven av Arbetarrörelsens Tankesmedja i maj 2009

Tryckning: LO-tryckeriet Stockholm 2009

3

InnehållFörord: Anne-Marie Lindgren...................................................................................

Varför denna rapport?....................................................................................Inledning......................................................................................................Syfte med rapporten....................................................................................Omfattning och avgränsning........................................................................

Kapitel 1: Partiernas ekonomiska resurser...........................................1. De svenska partiernas finansiering...........................................1.1 Introduktion..........................................................................1.2 Ingen statligt reglerad redovisning av intäkterna.................1.3 Riksdagspartiernas intäkter..................................................1.4 Offentliga stöd till partierna..................................................1.5 Bidrag från lokal och regional nivå.......................................1.6 Företags och organisationers stöd till partierna...................1.7 Partiernas insamling.............................................................1.8 Moderaternas insamling.......................................................1.9 Jämförelse av intäkterna mellan S och M............................1.10 De politiska blockens resurser.............................................1.11 Partiernas och blockens utgifter...........................................1.12 Partiernas personella resurser.............................................1.13 Summering och slutsatser kring partiernas resurser............

Kapitel 2: Arbetsmarknadens parter som opinionsbildare..............2. De två stora politiska sfärerna......................................................2.1 En stark och granskad arbetarrörelse..................................2.2 ...men också ett av världens bäst organiserade näringsliv...2.3 LOs resurser.........................................................................2.4 LO och opinionsbildningen...................................................2.5 Svenskt Näringslivs resurser................................................2.6 Svenskt Näringsliv och opinionsbildningen..........................2.7 Jämförelse mellan LO och Svenskt Näringsliv.....................2.8 Summering och slutsatser kring

arbetsmarknadens parter som opinionsbildare....................

Kapitel 3: Borgerlighetens opinionsbildande nätverk.......................3. Den påstådda Socialdemokratiska hegemonin.........................3.1 Ett nytt statsbärande parti....................................................3.2 Moderaternas personnätverk...............................................3.3 Näringslivets opinionsbildande organisationer.....................3.4 Summering och slutsatser kring

Borgerlighetens opinionsbildande nätverk...........................

Avslutande sammanfattning........................................................................FOTNOTER.............................................................................................................

4

5555

777779101112141617182020

232324242425252630

31

3333343436

41

42

44

4

Partiverksamhet kräver, som all annan verksamhet,pengar. Allting, från hyran av möteslokaler på för-eningsnivå till de stora valkampanjerna på riksnivå,kostar. Att finansiera hela den omfattande verk-samhet som ett politiskt parti svarar för enbart medmedlemsavgifter har aldrig varit möjligt; det haralltid krävts tillskott från andra håll. Den unga ar-betarrörelsen löste på sin tid problemet genom attordna basarer och danstillställningar.

I dag ger det samhälleliga partistödet ekonomiskstadga åt partiernas arbete, men partistödet täckerändå bara en del av kostnaderna.Alla partier behö-ver ytterligare resurser, utöver dem som kommerfrån partistöd och medlemsavgifter. För alla partierspelar därför sådant som insamlingar, gåvor ellerbidrag från andra organisationer en inte obetydligroll.

Det är fullt rimligt att som sympatisör till ett parti– enskilt eller i grupp – bidra till partiets ekonomioch med det till partiets möjligheter att arbeta fördet program man själv vill stödja. I den demokra-tiska friheten för olika åsikts- och intressegrupperatt bilda partier ingår både rätten till själva organi-serandet och rätten att bidra till finansieringen avpolitisk verksamhet man själv instämmer med.

Samtidigt finns det vissa problem förknippade medekonomiskt stöd till partierna från andra organisa-tioner.

Det ena problemet är att stödet kan vara mycketojämnt fördelat, vilket sätter vissa partier i ekono-miskt underläge i förhållande till andra. Det är ettviktigt skäl till det samhälleliga partistödet: alla skagaranteras en likvärdig ekonomiskt grund att utgåfrån (vilket alltså sker genom att ersättningen kopp-las till det antal mandat partiet erövrar i valen).

Det andra problemet är att ett parti hamnar i eko-nomiskt beroende av sina bidragsgivare på ett sättsom innebär att det anpassar politiken mer till bi-dragsgivarens krav än till medlemmarnas.

Hur stor risken för denna ”ekonomistyrning” se-nare verkligen är kan i och för sig diskuteras. Fördet första kan man nog utgå från att en organisa-tion som stöder ett parti gör det för att värderingaroch åsikter redan sammanfaller, så frågan om enkursförändring i partiet behöver inte bli aktuell.Och för det andra, OM en sådan kursförändringskulle framtvingas av en ekonomisk bidragsgivareär risken uppenbar att partiet då tappar såväl med-lemmar som väljare – vilket är en dålig affär förbåde partiet och bidragsgivaren.

Men det är viktigt att allt sådant stöd – vare sig detges i formaliserad form, som LO:s stöd till social-demokratin, eller i informella former, som de ex-ceptionellt stora insamlingsbidragen till ModerataSamlingspartiet – redovisas öppet. Dels därför attdet är en inte oviktig information till väljarna vilkagrupper det är som stöder ett visst parti, dels därföratt denna öppenhet naturligtvis minskar den – even-tuella – risken av hemliga agendor.

Kopplingen mellan socialdemokratin och LO äröppen, välkänd och väl granskad sedan mer än 100år tillbaka. När det gäller övriga partier är eventu-ella kopplingar till stora externa bidragsgivare be-tydligt mindre genomlyst. I denna rapport granskarSandro Wennberg framför allt Moderaternas eko-nomi och personsambanden mellan Moderaternaoch näringslivet. En slutsats av rapporten är, oför-nekligt, en viss undran över vilka ekonomiska in-tressen som främst stöttar ”det nya arbetarpartiet”– och en bestämd uppfattning att en större öppen-het på den punkten borde vara en viktig informa-tion till väljarna.

Förord

Stockholm i maj 2009

Anne-Marie Lindgrenutredningschef, Arbetarrörelsens Tankesmedja

5

Inledning

Hur de politiska partierna redovisar sina intäkter harlänge varit en omdiskuterad fråga. Exempelvis dis-kuteras från tid till annan Socialdemokraternas bandtill LO och Moderaternas kopplingar till delar av nä-ringslivet.

Diskussionen om redovisningen av partiernas intäk-ter visar på en problematik som grundar sig på gradenav ekonomiskt beroende från enskilda organisationeroch privatpersoner. Denna problematik ska vägasmot behovet av att värna valhemligheten i Sverige.

I slutändan är det för demokratin viktigt hur partier-nas resurser förhåller sig till partiernas respektivemedlemmar, röstetal och mandat. Rapporten syftartill att klargöra denna problematik. Dessa och en radandra frågor om det svenska partifinansieringssyste-met behandlas i denna rapport. Därutöver har detvisat sig att informationen kring det svenska nä-ringslivet och dess opinionsbildning har varit mycketbristfällig. Obalansen i granskning av de olika poli-tiska alternativens opinionsbildande slagkraft hargjort att rapporten har kompletterats med en genom-gång av näringslivets opinionsbildande organisatio-ner och deras kopplingar till borgerlighetens störstaparti, Moderata Samlingspartiet.

Syfte med rapporten

Under våren 2009 presenteras partiernas årsredovis-ningar. Dessa kommer att röna en viss uppmärksam-het, i synnerhet mot bakgrund av att partierna är påväg in i en Europavalrörelse. Inför valet 2010 kom-mer diskussionen om partiernas finansiering att in-tensifieras.

Borgerliga partier och debattörer brukar försökaframställa Socialdemokraterna som det parti som taremot stora bidrag för att vinna val. Särskilt bidragenfrån fackföreningsrörelsen brukar lyftas fram. I detperspektivet är det viktigt att Socialdemokraterna ochLO har beredskap för att argumentera för dessa, samtatt kunna redovisa hur det står till med finansieringenav huvudmotståndaren, Moderaterna.

Syftet med att ta fram denna rapport har varit att ana-lysera partiernas resurser och de organisationer sompartierna samarbetar nära med (partiernas ”sfärer”).Om det visar sig att Moderaternas hemliga bidrag ochkontaktnät starkt har bidragit till att partiet erhållit re-geringsmakten så är det ett allvarligt problem för densvenska demokratin på sikt. Och de borgerliga parti-

ernas nätverk och samverkan med näringslivet kan ikombination med regeringsmakten ge dem enmaktposition under lång tid framöver.

Omfattning och avgränsning

Information om partiernas ekonomiska resurser harhämtats ur partiernas årsredovisningar. De årsredo-visningar som undersökts gäller åren 1999 – 2007, inågra fall endast från 2002. I vissa jämförelser mel-lan partiernas intäkter och utgifter är det första un-dersökta året 2002 beroende på att det är förstagången då samtliga partiers årsredovisningar har jäm-förbara årsredovisningar i enlighet med överens-kommelsen mellan riksdagspartierna.

Endast öppet tillgängliga källor har använts, dvs in-formation som finns tillgänglig inom ramen för par-tiöverenskommelsen, offentliga myndigheter ochmedia. För att få en bättre bild av hur partiernas in-samling fördelar sig mellan olika beloppsintervall harpartiernas kassörer eller ekonomiansvariga kontak-tats för att få kompletterande information utöver in-formation som finns i årsredovisningarna. Därutöverhar inga andra kontakter tagits med riksdagspartierna,utöver kompletterande information kring Socialde-mokraternas ochVänsterpartiets årsredovisningar tillföljd av att dessa partier har delat upp partiorganisa-tion och riksdagskansli i två olika juridiska enheter.

Med partierna avses de partier som finns represente-rade i riksdagen om inget annat anges. Alla partierutom Socialdemokraterna och Vänsterpartiet harsåväl riksorganisation som riksdagskansli i en ochsamma juridiska person. I rapporten är genomgåendesåväl riksorganisation som riksdagsgrupp inbegripna.Om inget annat anges redogörs för partiernas kon-cernredovisning.

Inga partier som inte är representerade i Riksdagenfinns med i analysen av partiernas resurser. I under-sökningen av de opinionsbildande nätverken hos nä-ringslivet och partierna har endast Moderaterna tagitsmed. Det beror inte bara på att Moderaterna är detparti som har mest kontakter med näringslivet utanframförallt att Moderaterna är det parti som är abso-lut största av de borgerliga och styr väsentliga delarav regering, riksdag, landsting och kommuner.

Varför denna rapport?

6

1 De svenska partiernasfinansiering

1.1 IntroduktionI Sverige får de politiska partierna ekonomiskt stödfrån staten för att minska beroendet av olika bi-dragsgivare och för att man ska kunna bedriva ettkontinuerligt opinionsarbete och delta i de all-männa valen.

Den största inkomstkällan för riksdagspartierna ärutan tvekan offentliga stöd. Under 2008 uppgickdet statliga stödet till riksdagspartierna på nationellnivå till sammanlagt 400 miljoner kronor. Stödettill riksdagspartierna är indelat i kanslistöd och par-tistöd.

Sammantaget uppgick statens kostnader för riks-dagspartierna 2007 till 934 miljoner kronor. Därtilltillhandahåller riksdagsförvaltningen lokaler, it-ut-rustning och mycket annan service till riksdags-partiernas kanslier. Beroende på hur de politiskapartierna har organiserat sitt interna arbete på na-tionell, regional och lokal nivå används dessa re-surser på delvis olika sätt.1

Utöver den statliga finansieringen erhåller de par-tier som finns representerade i Europaparlamentetockså bidrag för kansliresurser till europaparla-mentariker. Partierna är i olika hög grad beroendeav offentliga medel.

Därutöver tar riksdagspartierna in avgifter från par-timedlemmar.

En del av partiernas verksamhet är finansierad avandra medel än offentliga stöd eller medlemsav-gifter.

Företagssponsring är tillåten men dess omfattningär tämligen okänd. Det är vanligt att partierna harannonsörer och utställare i samband med större ar-rangemang som kongresser och konferenser mendessa intäkter utgör endast en bråkdel av partiernasintäkter.

De flesta partier samlar in medel från privatperso-ner genom en mer eller mindre strukturerad in-

samlingsverksamhet. När det gäller utgifterna utgörpersonalkostnader den avgjort största utgiftsposteni samtliga partier.

1.2 Ingen statligt regleradredovisning av intäkternaDet är i Sverige tillåtet för företag, föreningar, or-ganisationer och stiftelser att stödja politiska par-tier. Riksdagspartierna har sedan 1950-talet slutitömsesidiga överenskommelser om hur partiernasintäkter ska redovisas2.

Den nu gällande överenskommelsen som slöts mel-lan partierna i april 2000 innebär att partierna påbegäran ska redovisa sina inkomster på nationellnivå. Därutöver måste partier som ansöker om stat-ligt partistöd enligt lagen om statligt stöd till poli-tiska partier (1972:625) bifoga partietsårsredovisning för det senast avslutade räken-skapsåret. Räkenskaperna ska ha granskats av enauktoriserad revisor.

I överenskommelsen står också att partierna frånden första kronan ska redovisa bidrag från organi-sationer, stiftelser och företag, men där sägs ingetom bidrag från enskilda personer. Dock ska totaltinsamlade belopp och totalt antal givare redovisas.

Överenskommelsen kräver alltså inte att partiernapå något sätt ska redovisa information om perso-ner som har gett stora penningsummor. Det finnsheller inte några krav på redovisning av hur privatadonationer fördelar sig mellan små och stora be-lopp.

Denna rapport redovisar endast innehållet i över-enskommelsen utan att gå in i en diskussion om be-hovet av lagreglering av partiernas intäkter eller ej.

1.3 Riksdagspartiernas intäkterRiksdagspartierna har sedan valet 2002 haft sam-manlagda inkomster på 3,2 miljarder kronor. Soci-aldemokraterna har i egenskap av största parti haftstörst inkomster följt av Moderaterna, Folkpartiet,Kristdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartietoch slutligen Miljöpartiet.

7

Kapitel 1:Partiernas ekonomiska resurser

8

För valåret 2006 fördelar sig intäkterna förpartierna (på koncernnivå) enligt tabell 1:

Om man ser till partiernas totala intäkter per man-dat blir bilden en annan. Sett till antalet mandatsom partierna hade redovisade Moderaterna undervalåret 2006 exceptionellt höga intäkter från sär-skilt insamlingsverksamheten.

Som framgår av Diagram 1–1 så hade Moderaternaintäkter motsvarande 2,9 miljoner kronor per man-dat i Riksdagen. Med andra ord hade Moderaternavalåret 2006 betydligt högre totala intäkter permandat än något annat parti i Sverige.

Diagram 1–1: Riksdagspartiernas intäkter,per mandat, 20063.

Sett till partiernas medlemsantal har partierna täm-ligen varierande intäkter. Per redovisad partimed-lem under valåret 2006 fördelar sig intäkterna somföljer. Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Folkpartiethar proportionellt sett betydligt större intäkter räk-nat per partimedlem än övriga riksdagspartier.

Minst intäkter per partimedlem har Centerpartiet.Om man däremot tittar på Centerpartiets utgifterper medlem (se stycke 1.11 Partiernas och blockensutgifter) så är bilden en annan till följd av att par-tiet tog pengar ur det egna kapitalet under valåret2006.

Diagram 1–2: Riksdagspartiernas intäkterper redovisad partimedlem, 20064

1.3.1 Centerpartiet– ett av Europas rikaste partier

Ett parti i Sverige intar en särställning när det gäl-ler ekonomiska tillgångar. Centerpartiet sålde ett årinnan valet, i oktober 2005, bolaget Centertidningartill ett värde av 1,8 miljarder kronor5.

Affären – en av de största affärerna i svensk politiskhistoria – har enligt vissa bedömare kantats av felbe-dömningar. Under de första ett och ett halvt åren lågkapitalet på ett bankkonto samtidigt som börsen gickupp med 50 procent under samma period.

Centerpartiet missade med andra ord en stor börs-uppgång. Först i februari 2007 fastställde Center-partiets partistyrelse placeringsprinciper förkapitalet och i maj samma år började partiets in-vestmentbolag Randello Invest AB placera kapita-let, under en period då Stockholmsbörsen sjönk.Investeringen är fördelad på aktier och räntebä-rande papper.

Partiet förklarar sitt långsamma agerande med attde ville göra klart bokslutet för 2005 och att däref-ter valrörelse och regeringsbildning kom i vägenför diskussioner kring kapitalets placering6.

Att försäljningen dröjde så länge har av partiet för-klarats av flera faktorer. Att placera 1,8 miljarderkronor kräver noggranna förberedelser. Ändå ver-kar det ha varit brådskande att genomföra affärenvid den tidpunkten. Frågan ställer sig varför för-säljningen inte var bättre förberedd.

Centertidningar omfattade ett antal dagstidningarruntom i landet. Försäljningen av Centertidningargjorde att partiet i ett slag blev ett av Europas ri-kaste politiska partier.

Partiets stora kapital används bland annat för atttäcka underskott i verksamhet. Se mer om detta istycke 1.11.1.

6 0005 000

4 0003 000

2 000

1 0000

M C FP KD S V MP

9

1.4 Offentliga stöd till partiernaI Sverige får de politiska partierna ekonomiskt stödfrån staten och från lokala och regionala politiskaförsamlingar. Det offentliga stödet finns för att par-tierna ska kunna bilda opinion och ställa upp i all-männa val. En del av det offentliga stödet på lokaloch regional nivå utgår också för att de politiskapartierna ska kunna arvodera förtroendevalda ochpersoner som arbetar politiskt.

Denna rapport fokuserar på riksdagspartierna pånationell nivå. När det gäller den offentliga finan-sieringen på lokal och regional nivå är stöden olikautformade och det är svårt att få fram jämförbarstatistik över de samlade offentliga stöden tillpartierna på nationell, regional och lokal nivå.

Under 2008 uppgick det direkta statliga stödettill riksdagspartierna till sammanlagt 400 mil-joner kronor. Därutöver har riksdagen kostna-der för lokaler, utrustning och administrationsom rör de politiska partierna. Den samman-lagda kostnaden i statsbudgeten för att finan-siera partiernas verksamhet på nationell nivålåg 2007 på 934 miljoner kronor7. Som andelav statens samlade utgifter handlar det om drygten promille (tusendel) av statsbudgeten. Ande-len har stigit betydligt under senare år, från ca 0,8promille för 10 år sedan till 1,2 promille 2007. Sta-tens kostnader för de politiska partierna och såledeskärnan i den representativa demokratin är hundragånger lägre än stödet till kommunerna8.

Utöver riksdagspartierna får också Sverigedemo-kraterna statliga partistöd som en följd av att partietfick mer än 2,5 procent av rösterna i hela landet inågot av de två senaste riksdagsvalen9.

Det statliga stödet till riksdagspartierna är indelat ipartistöd som stöd till partiernas allmänna verk-samhet, samt kanslistöd som stöd till partigrupper-nas och riksdagsledamöternas arbete i riksdagen.Staten ger också vid vissa tillfällen stöd till parti-erna för att informera. Exempelvis fick partiernamedel för att bedriva kampanj inför folkomröst-ningen om euron.

På lokal och regional nivå har kommuner och lands-ting/regioner rätt men inte skyldighet att lämna stödtill politiska partier10. Beroende på hur de politiskapartierna har organiserat sitt interna arbete på natio-nell, regional och lokal nivå används dessa resurserpå delvis olika sätt.

Senast tillgängliga siffror från Riksdagen visar attriksdagspartiernas offentliga stöd per mandat för-delar sig i enlighet med Diagram 1–3. Som framgårav diagrammet får de minsta partierna mest offent-liga medel från två statliga intäktskällor, nämligen

de statliga partistöden och Riksdagens kanslistödtill partigruppernas och riksdagsledamöternas ar-bete i riksdagen. Vänsterpartiet och Miljöpartiet,de partier som har minst antal mandat i riksdagenerhåller mest stöd per mandat. Att små partier fårmest offentliga medel har att göra med att Riksda-gens kanslistöd är utformat som ett grundstöd tillvarje parti på knappt 6 miljoner kronor utöver ettstöd per riksdagsmandat. Det statliga partistödet ärendast utformat per mandat, här ges inget grund-stöd11.

Diagram 1–3: Offentliga stöd till riksdagspar-tierna på nationell nivå, per mandat, 200812.

Bilden blir densamma även om man jämför parti-ernas intäkter över flera år och tar med samtliga of-fentliga intäkter till partierna på nationell svenskamyndigheter såsom stat, kommuner och landsting(vissa partier redovisar stöd från Sveriges Kom-muner och Landsting direkt till den nationella par-tiorganisationen) och om man räknar med särskildastatliga stöd för partiernas informationsinsatsersåsom exempelvis inför folkomröstningen omeuron 2003.

En ingående granskning av de offentliga stöden tillpartierna har genomförts av såväl den utredningsom gjorts på uppdrag av Riksdagens Konstitu-tionsutskott som den statliga utredning som utrettregleringsbehovet av de offentliga stöden och in-synen i partiernas ekonomi13, 14.

1.4.1 Moderaternas omsvängningi synen på de offentliga partistöden

Kring det offentliga partistödet råder numera entämligen stor samsyn bland riksdagspartierna. Frånatt under lång tid ha velat göra stora nedskärningari det statliga partistödet vände Moderaterna vid par-tiets stämma 2003. Partiet har till och med accep-terat de senaste årens höjningar av partistödet15.

Men i många år använde Moderaterna förslaget omatt minska det statliga partistödet i debatten om par-tiernas resurser. Genom att säga att Socialdemo-

10

kraterna fick mest partistöd ville Moderaterna delslåta påskina att Socialdemokraterna skulle vara eko-nomiskt gynnade av staten, dels att Socialdemokra-tin kunde framställas som ekonomiskt överlägsengenom att göra referenser till fackföreningsrörelsensstöd till Socialdemokratin. Bland annat skrev Gun-nar Hökmark så här i en riksdagsmotion för baranågra år sedan, i oktober 2003:

”I dag är partistödet så utformat att Socialdemo-kratin som parti får ett mer än dubbelt så stort stödän varje annat politiskt parti. Tillsammans medövrig finansiering från ekonomiskt starka intresse-organisationer förstärker detta Socialdemokrater-nas ekonomiska och politiska dominans på ett sättsom är ur demokratisk synvinkel stötande.”16

Som redovisas i inledningen av stycket 1.4.1 ärModeraterna och Socialdemokraterna de partiersom är minst beroende av offentliga medel. Ändåhar Moderaterna under många år argumenterat attSocialdemokratin gynnas av de statliga partistöden.

Därtill har Moderaterna på senare år på lokal nivådrivit hårt att Moderatstyrda kommuner ska få vä-sentliga höjningar av arvodena till de förtroende-valda. En sammanställning som gjordes 2007visade att Moderata kommunpolitiker höjt sina ar-voden kraftigt, bland annat i Stockholm där dåva-rande finansborgarrådet fick en höjning av arvodetpå 4 000 kronor i juli 2007. I den Moderatstyrdakommunen Boden höjdes bland annat arvodet förden Moderata kommunstyrelseordföranden med11000 kronor till närmare 45 000 kronor, ett löne-lyft på hela 33 procent. Samma utveckling har sketti Moderatstyrda kommuner som Höganäs ochSjöbo17.

Av de 10 kommuner i Sverige som har högst arvo-derade kommunalråd är samtliga styrda av Mode-raterna, som framgår av Tabell 1 1.

Tabell 1 1: Kommuner med högst arvodenför Kommunstyrelsens ordförande, KSO18.

1.5 Bidrag från lokaloch regional nivå

Vissa av riksdagspartierna på nationell nivå får an-slag och andra resursöverföringar från regionalaoch lokala partiföreningar. Partiorganisationer påandra nivåer offentliggör resursöverföringar i formav att partierna på olika sätt ställer krav på hur med-lemsavgifter, offentliga stöd eller andra intäkterfördelas mellan partiernas olika nivåer. Det kanhandla om medlemsavgifter, kommunala partistödmen det kan också vara så att partimedel överförssom betalningsmedel för olika varor och tjänstersom partiernas riksorganisation eller regionala par-tiorganisationer tar fram och distribuerar inom par-tierna19.

Exakt hur medlen fördelas inom partierna är svårtatt få fullödig information kring då det endast ärpartiernas riksorganisationer och riksdagskansliersom omfattas av partiernas gemensamma överens-kommelse. Partiorganisationer på annan än natio-nell nivå offentliggör således inte sina ekonomiskaförehavanden. Däremot har Konstitutionsutskotteti en utredning med bland annat enkäter frågat lo-kala och regionala partiorganisationer om överfö-ringar mellan olika nivåer i partierna. Dessa harbland annat besvarat frågan hur stor andel av denlokala och regionala partiorganisationens totalakostnader som först uppåt i partiorganisationen.

Diagram 1–4: Regionala partiorganisationersutgifter som förs uppåt i organisationen, andelav totala kostnader20.

Som framgår av Diagram 1–4 är Moderaterna ochKristdemokraterna de riksdagspartier där störstandel av de regionala partiföreningarnas resursergår till partiet på nationell nivå. Drygt en femtedel(22 procent) av de Moderata länsförbundens ochKristdemokratiska distriktens kostnader består avavgifter till partiernas respektive riksorganisation.

För Moderaternas del handlar anslagen frånlokal/regional nivå till Moderaternas riksorganisa-

11

tion om resursöverföringar i storleksordningen elvamiljoner kronor årligen.

Övriga riksdagspartier har betydligt mindre resurs-överföringar från regional till nationell nivå. Social-demokraterna är det riksdagsparti som inte tar emotnågra som helst anslag från regional/lokal nivå.

När det gäller de lokala partiorganisationerna äröverföringarna uppåt i partiorganisationen (tillläns- eller riksnivå) ännu större.

Diagram 1–5: Lokala partiorganisationersutgifter som förs uppåt i organisationen,andel av totala kostnader21.

43 procent av kostnaderna hos lokala partiorgani-sationer i Folkpartiet och Kristdemokraterna försöver till läns- eller riksnivå. För Moderaternas lo-kala partiorganisationer är motsvarande andel 39procent. Det innebär att Folkpartiet och Kristde-mokraterna följt av Moderaterna är de partier varslokala organisationer uppger att störst andel avkostnaderna förs uppåt i partiorganisationen.

En del av riksdagspartiernas intäkter från lokaloch regional nivå är rena anslag från regionalapartiorganisationer, något som också framgårav Kristdemokraternas, Moderaternas ochVänsterpartiets årsredovisningar. Folkpartietredovisade också sådana intäkter fram till 2004men tycks därefter ha upphört med anslag frånsina länsförbund.Av de tre riksdagspartier somredovisar regionala anslag ligger anslagensandel på mellan 9 och 15 procent av de redo-visade intäkterna.

Det parti som har störst överföringar från lokal tillnationell nivå är Sverigedemokraterna. Men dennarapport täcker endast riksdagspartiernas resurservarför SD inte behandlas här.Sammantaget kan konstateras att Moderaterna ochKristdemokraterna är de riksdagspartier som på na-tionell nivå får mest medel från regional och lokalnivå. Eller uttryckt på ett annat sätt; i ekonomiskatermer är KD och M de mest centraliserade av riks-

dagspartierna. Socialdemokraterna är det parti somhar minst resursöverföringar till nationell nivå.

1.6 Företags ochorganisationers stödtill partiernaRiksdagspartierna är enligt partiernas gemen-samma överenskommelse skyldiga att redovisastöd till partierna från juridiska personer – företagoch organisationer – från den första kronan.

Socialdemokraterna är det enda parti som öppet re-dovisar regelbundet stöd från organisationer,nämligen fackföreningsrörelsen. Landsorganisa-tionen LO och ett antal av LO:s förbund ger år-ligen medel baserat på antalet enskildamedlemmar i förbunden. Detta stöd kritiseraspartiet ofta för, framförallt från borgerligt håll,men också från delar av det svenska näringsli-vet.

Som visas i Diagram 1–6 har Socialdemokra-terna erhållit ekonomiska bidrag från Landsor-ganisationen LO centralt och vissa av LO:smedlemsförbund på mellan 6 och 13 procent avde totala intäkterna. Det bör observeras att re-surserna från LO och en del LO-förbund var be-

tydligt högre i valet 2002 än i valet 2006.Överhuvudtaget är bidraget från LO-sfären i sjun-kande därför att fackförbunden under en flera århaft sjunkande medlemstal.

Diagram 1–6: Fackliga anslag till Socialde-mokraterna, andel av totala intäkter22

Efter valet 2006 utgjorde fackföreningsrörelsensstöd till Socialdemokraterna den lägsta andelen avpartiets intäkter på många år. Förklaringen är denförsämrade ekonomiska situationen hos LO.

Efter den borgerliga regeringens tillträde har LO:sekonomi försämrats ytterligare vilket beror på ensjunkande anslutningsgrad till följd av försämring-arna i arbetslöshetsförsäkringen och kraftiga höj-ningar i avgifterna till försäkringen som denborgerliga regeringen genomfört sedan den till-

12

trädde23. Indirekt kan alltså den borgerliga rege-ringens politik leda till att Socialdemokraterna fårminskade anslag av fackföreningsrörelsen.

Inget av riksdagspartierna, förutom Socialdemo-kraterna, uppger att de tar emot regelbundna bidragfrån utomstående organisationer.

Under framförallt 1990-talet och inför valrörelsen2002 använde sig Moderaterna av dolda bidraggenom att erbjuda företag som ville betala mycketkostsamma annonser i partiets medlemstidningMedborgaren. Annonspriserna låg långt över tid-ningens reguljära annonspriser och företag somville hade möjligheten att sätta in annonser för sittföretag och sedan betala ansenliga priser för dessa.

Annonsintäkterna varierade kraftigt beroende påom det var valår eller inte.Annonsförsäljningen lågdå som nu i företaget Arvid Lindman AB som ägsav Moderata Samlingspartiet. Intäkterna från bola-get fördes därefter över till partikassan. Flitigt fö-rekommande annonsörer var bland annatorganisationen SAF/Svenskt Näringsliv, Ernström-gruppen, Atlet, Svedbergs och Geveko. SvenskKärnbränslehantering AB, SKB, som ägs av kärn-kraftsbolagen, uppgavs under 1990-talet ha annon-serat för knappt 400 000 kronor25.

Under de senaste 10 åren före valet 2006 hade Mo-deraterna fått in över 60 miljoner kronor från före-tag och organisationer som betalning för annonseri partitidningen Medborgaren. Ett annat företagsom hade varit en flitig annonsör i tidningen Med-borgaren var Caligraf. Att företagets omfattandeannonsering hade varit ett förtäckt partistöd tillModeraterna bekräftades av en tidigare styrelse-medlem i företaget. Företagets VD hade nämligenvarit aktiv moderat på lokal nivå26.

Mot bakgrund av att Moderaterna tidigare har an-vänt sig av dold företagssponsring är det svårt attveta huruvida partiet tar emot dolda bidrag från fö-retag eller inte. Mer om problematiken kring Mo-deraternas kopplingar till näringslivet finnsbeskrivet i kapitel 3.

Sammanfattningsvis kan sägas att Socialdemokraternaär det enda parti somöppet redovisar regelbundet stödfrån utomstående organisationer. Bidragen från LOoch dess förbund har sjunkit under en längre tid tillföljd av vikandemedlemsantal i fackförbunden.Underdet senaste valet utgjorde stödet från fackföreningsrö-relsen 5 procent av de totala intäkterna, vilket är detlägsta stödet sett till Socialdemokraternas totala intäk-ter på många år och en betydande minskning jämförtmed valet 2002. Huruvida Moderaterna, som tidigaretagit emot dolda företagsstöd, i dag tar emot bidragfrån företag är inte klarlagt.

1.7 Partiernas insamling

De flesta av riksdagspartierna samlar in pengar för attfinansiera delar av sin verksamhet. Enligt överens-kommelsen mellan riksdagspartierna ska partierna isina årsredovisningar redovisa hurmycket pengar somsamlats in totalt och hur många givare som har bidra-git.

I princip alla partier utom Centerpartiet27 ägnar sig åtnågorlunda regelbunden insamling och intäkterna fråninsamlingen hos de partier som samlar in pengar är nå-gorlunda jämnt fördelade mellan åren. Vänsterpartiethar en insamlingsfond, men har på senare år inte sam-lat in några medel från privatpersoner.

Moderaterna är i sammanhanget ett stort undantag.Partiet har under de senaste åren samlat in betydligtmer än de övriga partierna tillsammans. Och partietharmycket ojämna insamlingsresultatmed enmyckettydlig koppling till valrörelserna.

Av de riksdagspartier som valåret 2006 redovisar in-samlademedel från privatpersoner varKristdemokra-terna det parti som hade störst belopp per givare.Kristdemokraterna tog under 2006 in mer än en halvmiljon kronor från sammanlagt 32 privata givare vil-ket innebär att varje person i genomsnitt gav mer än17000 kronor. Moderaterna hade 2006 näst högst gi-varbelopp per bidragsgivare.

Diagram 1–7: Riksdagspartiernas insamladebelopp 200628

Som framgår av Diagram 1–7 samlade Modera-terna under valåret 2006 in betydligt mer än de öv-riga partierna tillsammans. Moderaternas insamlingdet året låg på 30 miljoner kronor, vilket är en ex-ceptionellt hög siffra. Moderaternas insamling varmed andra ord närmare åtta gånger större än de öv-riga partiernas insamling tillsammans. Det är dethögsta belopp som ett parti har samlat in ett enskiltår under överskådlig tid. De övriga partierna sam-lade under 2006 in drygt 4 miljoner kronor.

M: 30,14 mkr

V: 0 mkr MP 0,16 mkrS: 3,42 mkr FP: 0,1 mkr

KD: 0,56 mkrC: 0 mkr

13

1.7.1 Redovisning av stora givare

”Vi anser att det skulle vara att röja valhemlighe-ten. Det ställer vi inte upp på.”

Hans Birger Ekström, kanslichef för Moderaterna,om varför partiet inte vill offentliggöra stora givare,den 10 september 200829.

Partierna har under ett antal år inom ramen för dengemensamma överenskommelsen diskuterat om debör offentliggöra gåvor från fysiska personer somger stora belopp till partierna. Detta har dock mot-arbetats av Moderaterna och Kristdemokraterna30

med argumentet att det skulle underminera dengrundlagsskyddade valhemligheten.

Som visas av citatet ovan är bevarandet av val-hemligheten förklaringen till att Moderaterna intevill offentliggöra sina bidragsgivare. Det står varoch en fritt att i offentligheten uttala sitt stöd till ettpolitiskt parti. Men om enskilda personer, företageller organisationer ger stora gåvor till ett parti ärdet en viktig information till allmänheten om attpartiet kan komma att hamna i en beroendeställ-ning gentemot dessa.

Socialdemokraterna beslutade i september 2008 attfrån och med januari 2009 redovisa alla donationerstörre än 20 000 kronor med givarens identitet.Detta är i enlighet med det förslag från den statligautredningen ”Allmänhetens insyn i partiers ochvalkandidaters intäkter” från 200431.

Det skulle innebära att partiet blir först i Sverige medatt utöver den gemensamma överenskommelsen of-fentliggöra stora givares identitet. Offentliggörandetska ske i samband med årsredovisningarna.

Socialdemokraterna informerar givare som vill gestora belopp och om givare då inte vill offentlig-göra sitt stöd till partiet exempelvis med hänsyn tillvalhemligheten så har de möjlighet att avstå frånatt ge gåvan.

Att Socialdemokraterna nu offentliggör större do-nationer kan vara ett första steg mot en öppnare re-dovisning av partiernas insamlade medel.

1.7.2 Fördelning av givarbelopphos partierna

”En viktig princip för oss är att man ska kunnahålla hemligt vilka partier som man skänkerpengar till på samma sätt som att det ska varahemligt vem man röstar på.”

Per Schlingmann, Moderaternas partisekreterare32.

Att partiernas insamlingsverksamhet under senareår har ökat i omfattning aktualiserar frågan om det

är möjligt att få en bättre bild av huruvida partiernaär beroende av stora privata donationer eller inte.Mot den bakgrunden finns det ett behov att öka öp-penheten kring finansieringen av partier för att geallmänheten en bild av eventuella bidningar mel-lan givare och mottagare. Det är också skälet till attden statliga utredningen ”Allmänhetens insyn i par-tiers och valkandidaters intäkter”, SOU 2004:22,föreslog att partierna bör offentliggöra givaresidentitet om de ger mer än 20 000 kronor till ettparti33.

För att få reda på om partierna har tagit emot storabelopp från enskilda utan att offentliggöra dessa gi-vares identitet ombads riksdagspartierna av vår ut-redning att redovisa hur partiernas insamlade medelfördelar sig mellan olika givargrupper. Partiernaombads redovisa hur många givare under åren2006-2007 har givit olika belopp. På så sätt har par-tierna haft möjlighet att redovisa om de är beroendeav några stora givare utan att för den skull namngedessa. De har fått frågan hur många givare som år-ligen ger under 2 000 kr, mellan 2 000 och 5 000 kr,mellan 5 000 kr och 10 000 kr, mellan 10 000 och20 000 kr, och över 20 000 kr.

Av samtliga tillfrågade partierna redovisar endasttvå partier hur många givare som har gett hur storabelopp, nämligen Folkpartiet och Socialdemokra-terna. Vänsterpartiet svarade att de inte tagit emotgåvor från privatpersoner under 2006-2007, enuppgift som också återges i partiets årsredovis-ningar för de åren. Kristdemokraterna svarade medatt hänvisa till sin årsredovisning som dock inteanger antal personer som ger vilka belopp. Miljö-partiet, som under de senaste två åren tagit emotknappt 230 000 kronor från drygt 500 givare, harinte besvarat frågorna. Ej heller har Centerpartietsvarat, men partiet anger i sina årsredovisningar attde inte tagit emot gåvor från privatpersoner på se-nare år.

Moderaterna svarade via sin ekonomichef föl-jande:”Jag beklagar, men vi har ingen uppföljning pådet sätt du önskar, varför jag inte kan ge merinfo.”

Det är anmärkningsvärt att ett parti som bara sedanmillennieskiftet har tagit emot 80 miljoner kronori gåvor från enskilda personer inte har någon upp-följning av hur många givare som ger hur stora be-lopp.

Under valåret 2006 hade Socialdemokraterna tvågivare som gav mer än 20 000 kronor, men enmycket stor andel av partiets gåvor bestod av smågåvor under 2 000 kronor.Folkpartiet hade något fler gåvor i intervallet 2 000

14

– 10 000 kronor än Socialdemokraterna, men re-dovisar inga större gåvor alls.

1.8 Moderaternas insamling”Utan de resurser vi fick av enskilda bidragsgi-vare hade vi inte haft möjlighet att formulera vårfördjupning, vår utveckling av vår politik, vi hadeinte haft den kraft vi hade i valrörelsen.”

Ur inledningstalet av Moderaternas partiord-förande Fredrik Reinfeldt vid partietsstämma 200735.

Fredrik Reinfeldt ägnade en stor del av sitt in-ledningsanförande vid den första partistäm-man efter segervalet 2006 åt stöden frånbidragsgivare. Citatet visar vilken vikt Mo-deraterna fäster vid bidragsgivarna och derasbetydelse för partiets valseger 2006. Reinfeldtbeskrev att partiet efter valförlusten 2002hade en dålig ekonomi 2003 och uttryckte be-hovet av att partiet behövde större resursergenom att säga:”Vi vände oss till våra sympatisörer, till våra bi-dragsgivare, och bad om att markera sitt stöd förde nya moderaterna.”

Resultatet var att partiet, enligt Reinfeldt, fick 55 mil-joner kronor ”till stöd för att kunna vinna val”36.

Insamlingen är i dag en mycket viktig inkomstkällatill Moderata samlingspartiet. Moderaterna samlarin betydligt mer pengar än andra partier. Under val-året samlade partiet ensamt in närmare åtta gångermer än de övriga riksdagspartierna tillsammans.

De insamlade beloppen är liksom hos de övrigapartierna tämligen varierande över åren. Som fram-går av diagram 1–8 så skedde under de senaste tvåvalen tydliga ökningar av Moderaternas insamladebelopp. Inför och under valåret 2006 har den gene-rella nivån ökat ytterligare. Valåret 2006 är den av-sevärt högsta insamlingsnivån under överskådligtid. Sammantaget har Moderaterna samlat in 78miljoner kronor sedan millennieskiftet.

Diagram 1–8: Moderaternas insamling underåren 2000-2007, totalt insamlade belopp ochkronor per givare38

Antalet givare har för Moderaternas del som fram-går av diagrammet minskat under de senaste åren,med undantag för en liten ökning inför valåret2006. Från att ha haft över 30 000 givare per år harantalet minskat tydligt efter det för Moderaternadåliga valresultatet 2002.

Diagram 1–9: Moderaternas insamling, antalgivare under åren 2000-200739

Under senare år har sålunda Moderaterna fått alltfärre givare, men varje givare har gett betydligt merpengar till partiet. Åtminstone sett till ett genom-snitt. Det finns i partiernas årsredovisning ingenöversikt över hur givarnas bidrag fördelar sig mel-lan olika belopp.

Som en följd av de ökade insamlingsnivåerna ochdet minskade antalet givare har Moderaternas in-samlade medel per givare ökat avsevärt som fram-går av Diagram 1–8.

Det är uppenbart att någonting hände efter valet2002. Moderaterna förlorade mer än hälften av allagivare samtidigt som gåvorna per givare ökade av-sevärt, i synnerhet från och med 2004.

Behovet av att samla in pengar har dock inte pånågot sätt haft en framträdande roll i Moderaternaskommunikativa arbete. På hemsidan har det fun-nits en sida där partiledaren uppmanar till attpengar behövs för att vinna val och det har funnitsen enkel webbaserad funktion för betalning till par-tiet. I partiets informationsmaterial har det inte hel-ler märkts någon särskilt satsning på

insamlingsverksamheten. Den yttre in-formationen om Moderaternas insamlingökade inte heller nämnvärt inför valåret2006 då Moderaterna gjorde ett anmärk-ningsvärt insamlingsresultat på 30 mil-joner kronor, en tiodubbling avinsamlade medel jämfört med 2003.

Sammanfattningsvis kan man säga attModeraternas insamlingsverksamhetutåt sett inte skilt sig från andra partiers.

15

Men hur har då den häpnadsväckande ökningen avinsamlade medel efter 2003 skett om det i Mode-raternas yttre kommunikation med sympatisörerinte har märkts någon skillnad jämfört med andrapartier?

Svaret är att Moderaternas insamlingsverksamhethar skett genom andra, informella kanaler. Iställethar Moderaterna mycket välorganiserade insam-lingsföreningar som samlar in stora belopp. Mode-raternas insamlingsorganisationer och dessgrundare:

• Tornet (Insamling för särskilda insatser, grundatav Gunnar Hökmark)• Rosenbadsfonden (Insamling för regerings-skifte, grundat av Gustaf Douglas tillsammansKristina Axén Olin, Tove Lifvendahl och JanHallberg)• Värnet (Insamling för försvarspolitik, grundatav Gunnar Hökmark och Anders Björck)• Källan (Insamling för kärnkraftslobby, grundatav Gunnar Hökmark)• Företagarforum/Entreprenörsnätverket(Insamling för Maria Borelius och dåvarandepartisekreteraren Sven Otto Littorin. GunnarHökmark)• Europaklubben (Gunnar Hökmark)

1.8.1 Rosenbadsfonden

”Det går inte att besegra Socialdemokraterna omman är ekonomiskt underlägsen.”

Ur en text på Moderaternas hemsida40.

Som framgår av stycket ovan har Moderaternaunder många år haft olika sorters insamlingsklub-bar. I februari 2004 startade Moderaterna ett nyttinsamlingsprojekt, Rosenbadsfonden. Som fram-går av citatet från Moderaternas hemsida mark-nadsfördes fonden under en period med argumentetatt man inte kan besegra Socialdemokraterna omman är ”ekonomiskt underlägsen”. Myten om So-cialdemokraternas ekonomiska överlägsenhet od-lades direkt på Moderaternas hemsida och skullefungera som sporre för givare att donera pengar tillpartiet.

Ledande i arbetet med Rosenbadsfonden var mil-jardären Gustaf Douglas. Fonden drevs tillsam-mans med tre andra Moderater – dåvarandekommunalrådet i Stockholm Kristina Axén Olin,förra MUF-ordföranden Tove Lifvendahl och Gö-teborgspolitikern Jan Hallberg. Fondens insam-ling skulle användas till "det lilla extra” i envalrörelse, till så kallade spjutspetsaktiviteter41.

Finansmannen Gustaf Douglas är den ledande per-sonen bakom Moderaternas framgångsrika insam-lingsarbete och var under större delen av 1990-taletoch fram till 2002 ordförande i Moderaternas bolag

Arvid LindmanAB. Bolaget blev framförallt undervalet 1998 känt för att erbjuda kraftiga överpriserför annonser i Moderaternas medlemstidning Med-borgaren till företag som ville stödja Moderaterna,så att Moderaternas policy om att inte ta emot bi-drag från företag kunde kringgås. I valet 2006 varhan, tillsammans med Kristina Axén Olin, förraMUF-ordföranden Tove Lifvendahl och Göte-borgspolitikern Jan Hallberg, en av frontfigurernai en annan Moderat insamlingsorganisation, Ro-senbadsfonden45.

Gustaf Douglas är Sveriges sjunde rikaste person.Han är med på Forbes lista över världens miljardä-rer (2008 låg han på 524:e plats) och hade 2008 ennettoförmögenhet på 2,3 miljarder dollar, ca 15-16miljarder kronor. Hans skattepliktiga förmögenhet

Moderaternas hemsida i okober 2004.

16

inkomståret 2006 (det sista året som man betaladeförmögenhetsskatt i Sverige) var 0 kronor.

Gustaf Douglas har ett rikt förgrenat nätverk i detsvenska och internationella näringslivet. Han ärordförande i Assa Abloy, familjens investmentbo-lag Latour och familjens förvaltningsbolag Säki.Familjens bolag heter Wasatornet, genom vilket fa-miljen styr övriga bolag. Förvaltningsbolaget haraktier i Securitas, Assa Abloy, kökstillverkarenNobia och belysningsföretaget Fagerhult. Därut-över är Douglas vice ordförande i Securitas ochstyrelseledamot i Securitas Direct. Hela familjenägnar sig åt affärsverksamhet. Hans fru Elisabethoch hans två söner Carl och Eric är alla involve-rade i familjens affärsangelägenheter46.

Idag sitter Gustaf Douglas i Moderaternas partisty-relse och utövar ett direkt inflytande över Modera-ternas och därmed regeringens politik.

Under våren 2003 går Moderaterna på sin hemsidaut med information om att partiet startar Rosenbads-fonden. Året därpå redovisar Moderaterna en ökningav insamlade medel på 350 procent, från 2,9 miljonerkronor 2003 till 10,5 miljoner kronor 2004. Samti-digt halveras antalet givare vilket innebär att gåvorper givare ökade med hela 400 procent.

Fram till två år före valet 2006 fanns det på Modera-ternas hemsida information om Rosenbadsfonden.Därefter togs all information om Rosenbadsfondenbort och nu finns endast allmän information om hurman donerar pengar till partiet.

Varför den utåtriktade marknadsföringen av Ro-senbadsfonden upphörde framgår inte. Kan detmöjligen ha varit ett problem att en av Sveriges ri-kaste personer ägnade sig åt insamling för Mode-raterna som efter valförlusten 2002 uppfattadessom ett parti som inte hade kontakt med större väl-jargrupper?Istället höjdes tonläget och Moderaterna gjorde gäl-lande att Socialdemokraterna ”söker makten för attberika sig själva” medan ”vi söker makten för attmöjliggöra för människor att kunna berika va-randra43” som ett skäl för att be om pengar för ettmaktskifte.

1.8.2 Sällskapet Tornet

Den sannolikt mest betydelsefulla insam-lingsorganisationen är det hemliga sällska-pet ”Tornet” som enligt uppgifter hade ettpar hundra medlemmar. Sällskapets med-lemmar ger minst 1 200 kronor årligen,men det kan enligt källor till Dagens In-dustri handla om ”betydligt större sum-mor”44.

Medlemslistan i sällskapet Tornet är hemlig. Med-lemmarna får som tack för sina gåvor två gångerårligen träffa Fredrik Reinfeldt och Moderaternaspartiledning, möten som brukar äga rum i riksda-gens andrakammarsal.

Att riksdagspartierna använder riksdagens lokalerför att hålla möten är inte ovanligt. Socialdemo-kraternas gruppmöten brukar äga rum i riksdagensgamla andrakammarsal medan Moderaterna nytt-jar den gamla förstakammarsalen för sina grupp-möten. Riksdagsförvaltningen har anslag urstatsbudgeten för att bland annat tillhandahålla lo-kaler för riksdagspartiernas möten. Exakt vilkensorts möten som partierna väljer att hålla i Riks-dagshuset regleras inte, men lämpligheten att Mo-deraterna använder skattefinansierade lokaler föratt hålla möten som favör för sina hemliga bi-dragsgivare kan diskuteras.

Moderaterna har länge fått kritik för att de inte äröppnare med sin redovisning av stora givare. Sålänge inte så sker kommer misstankarna att beståom att företag och företagsledare indirekt stödjerModeraterna för att partiet ska kunna vinna val.

Mer om Moderaternas ekonomiska och organisa-toriska förbindelser med det svenska näringslivetfinns i kapitel 3.

1.9 Jämförelseav intäkterna mellan S och MEtt vanligt förekommande påstående från företrädarefrån de borgerliga partierna och även företrädare fördet svenska näringslivet är att Socialdemokraternasstöd från fackföreningsrörelsen gör att partiet hamnari en otillbörlig beroendeställningt. Men en jämförelsemellan de två största partierna SocialdemokraternaochModeraterna, ger vid handen attModeraternas in-samlade medel med råge överstiger de intäkter somSocialdemokraterna får från fackföreningsrörelsen.

Diagram 1–10: Fördelning av Socialdemokra-ternas och Moderaternas intäkter, 200647

ModeraternaSocialdemokraterna

17

Som framgår av Diagram 1–10 bestod Moderater-nas intäkter under valåret 2006 till 45 procent avoffentliga medel och till nästan 20 procent av in-samlade medel. Medlemsavgifter stod för 4 procentav intäkterna medan affärsrelaterade intäkter (tillstor del hyresintäkter från lokaler i Gamla Stan iStockholm) och övriga intäkter stod för 25 procent.

För Socialdemokraternas del utgjorde de offentligaintäkterna 2006 knappt 53 procent, insamlademedel och anslag från fackföreningsrörelsen stodför 8 procent och medlemsavgifter stod för 3 pro-cent av de totala intäkterna.Affärsverksamhet (tid-ningsutgivning och fastighetsförvaltning) ochlotteriverksamheten genom A-lotterierna stod för36 procent av intäkterna.

Diagram 1–11: Insamlingsintäkter och anslagfrån andra organisationer hos S och M,valåret 2006, andel av totala intäkter48

Som illustreras i Diagram 1–11 överså utgjordes enknapp femtedel av Moderaternas intäkter under va-låret 2006 av medel från privatpersoner. För Soci-aldemokraternas del motsvarade stödet frånfackföreningsrörelsen tillsammans med insamlademedel mindre än en tiondel.

Även i absoluta tal var Moderaternas bidrag frånenskilda personer på 30 miljoner kronor högre änstödet till Socialdemokraterna från fackförenings-rörelsen som låg på knappt 19 miljoner kronor.

Sammanfattningsvis kan sägas att Moderaternainför valet 2006 i betydligt större utsträckning varberoende av hemliga donationer än vad Socialde-mokraternas insamling och bidrag från fackför-eningsrörelsen har gett sammantaget.

1.10 De politiskablockens resurser

Partiernas ekonomiska resurser granskas i dennarapport mestadels per parti. I och med bildandet avAllians för Sverige under den förra mandatperio-den och i takt med att Socialdemokraterna, Väns-terpartiet och Miljöpartiet ökar sitt samarbete blir

de politiska blocken i svensk politik alltmer ce-menterade. I väljarnas ögon kommer blocken allttydligare att uppfattas som två olika alternativ.

Av det skälet kan det vara en poäng att i korthettitta på de politiska blockens samlade resurser. Desammanlagda intäkterna under valåret 2006 varvisserligen större hos S, V och MP än hos de fyraborgerliga partierna. Men det är inte orimligt atttitta på resursläget ur ett mandatperspektiv motbakgrund av partiernas stora beroende av offentligabidrag och det faktum att de borgerliga partiernaunder mandatperioden 2002-2006 hade betydligtfärre riksdagsmandat än riksdagsmajoriteten.

Men trots att de borgerliga partierna under förramandatperioden hade färre mandat i riksdagen ochlägre intäkter från det offentliga lyckades partiernafå in större intäkter än dess motståndare, sett permandat. De rödgröna hade inför valet 2006 när-mare 55 procent av mandaten i riksdagen men en-dast 53 procent av de totala intäkterna. Deborgerliga hade drygt 45 procent av mandaten mennärmare 47 procent av partiernas samlade intäkter.Det innebär att de borgerliga partierna för varjemandat hade 120 000 kronor mer än de rödgröna.Se Diagram 1–12 för en jämförelse mellan de po-litiska blockens ekonomiska resurser per riksdags-mandat.

Det finns två viktiga förklaringar till att de borger-liga partierna hade större intäkter per mandat än derödgröna. En förklaring är de exceptionellt höga bi-dragen från privatpersoner till Moderaterna. Utande 30 miljoner kronor som Moderaterna fick inbara under valåret 2006 hade de borgerliga parti-erna inte haft det resursmässiga övertag räknat permandat som de de facto hade.

Den andra förklaringen är att Centerpartiet genomförsäljningen av Centertidningar har ett kapital viasitt eget bolag Randello InvestAB på 1,8 miljarderkronor. Randello Invest beslutade 2006 om en delaut hela 100 miljoner kronor till sin ägare, Center-partiets riksorganisation49.

Diagram 1–12: De politiska blockens resurserper mandat, 200650

18

En jämförelse av blockens resurser per medlem gervid handen att de borgerliga partierna med sinastörre medlemstal har något mindre resurser permedlem än de rödgröna.

När det gäller resurser per väljare var dessa undervalåret 2006 något högre hos de rödgröna jämförtmed de borgerliga partierna, mycket beroende påde borgerliga partiernas överläge i majoriteten avopinionsmätningar under åtminstone det sista åretinför valet.

1.11 Partiernasoch blockens utgifterEtt vanligt förekommande påstående i medier är attSocialdemokraterna är det parti med överlägsetstörst resurser. I nominella termer är det sant, givetatt Socialdemokraterna också är Sveriges störstaparti, med flest medlemmar, flest röster i allmännaval och flest mandat i riksdagen. Men som framgårav stycke 1.3 så har Socialdemokraterna mindre re-surser räknat per mandat och partimedlem änmånga andra partier. Också en jämförelse mellanblockens intäkter per mandat visar att de rödgrönahade mindre intäkter än de borgerliga.

Det talas ofta om partiernas intäkter. Det är viktigtatt granska dessa ur ett beroendeperspektiv. Var-ifrån pengarna kommer och hur öppet dessa intäk-ter redovisas är viktigt för förtroendet för politiskapartier och den representativa demokratin.

Men det är också minst lika viktigt att granskapartiernas utgifter. Utgiftsnivåerna kan bidratill att förstå vilka ekonomiska resurser parti-erna de facto lägger på att vinna val och be-driva politiskt arbete. Därför granskas i dettastycke partiernas kostnader särskilt i valåret2006 för att få en bättre bild av partiernas eko-nomiska styrka när det som mest gäller – i envalrörelse.

Att endast titta på resultaträkningarnas intäkter hospartierna säger ingenting om partiernas utgifter,och därmed inget om hur starka är partierna ur ettresursperspektiv. Partierna fonderar medel införvalrörelserna och tar i vissa fall medel ur partier-nas eget kapital. Under valår är det inte ovanligt attpartierna går med underskott.

1.11.1 Hundra miljonergav Centerpartiet högst utgifterper mandat

De flesta partier går med underskott under valår.Det mest extrema exemplet på ett parti som gårmed underskott under valår är ändå Centerpartiet

som 2006 hade intäkter på drygt 40 miljoner kronormen utgifter på knappt 108 miljoner kronor. Un-derskottet i verksamheten hamnade alltså på 68miljoner kronor. Partiets underskott var med andraord större än de totala intäkterna och motsvarade63 procent av de totala kostnaderna, nästan tvåtredjedelar. Ett sådant resultat skulle röna stor ne-gativ uppmärksamhet hos vilket företag eller vil-ken organisation som helst.

Underskottet i partiets verksamhetskostnader täck-tes av en utdelning från partiets helägda bolag Ran-dello Invest AB som förvaltar partiets stora kapitalefter försäljningen av Centertidningar AB. Utdel-ningen från Randello Invest låg på valåret 2006 påhela 100 miljoner kronor.

Centern använde som synes ettmycket stort belopp urdet egna kapitalet för att kunna finansiera sin valrö-relse. Men mot bakgrund av partiets ansenliga kapitalpå 1,8 miljarder kronor är beloppet ändå blygsamt.Som framgår av Diagram 1–13 hade Centerpartieti och med denna kapitalöverföring betydligt högreutgifter per mandat än något annat riksdagspartiunder valåret 2006. Centerpartiet hade under 2006utgifter på 4,9 miljoner kronor per mandat undervalåret. Det parti som hade näst högst utgifter permandat, Miljöpartiet, hade för varje mandat tvåmiljoner mindre att röra sig med.

Diagram 1–13: Partiernas utgifterper mandat, 200651

1.11.2 Högre utgifter per mandatför de borgerliga

Diagram 1–14: De politiska blockens utgiftervalåret 2006, per mandat52

M+C+KD+FP S+V+MP

19

Diagram 1–15: Riksdagspartiernas utgifterper redovisad partimedlem, 200653

Om riksdagspartierna endast hade haft intäkterfrån det offentliga hade Vänsterpartiet och Mil-jöpartiet följt av Kristdemokraterna, Folkpartietoch Centerpartiet haft mest resurser per mandatoch således också kunnat ha högst utgifter permandat. Detta på grund av de små partierna gyn-nas av grundstödet i det statliga anslaget till riks-dagspartiernas kanslier.Men det faktum att Moderaterna bara under va-låret 2006 hade ett insamlingsresultat på 30 mil-joner kronor och att Centerpartiet hade så passhöga utgifter som togs ur det egna kapitalet bi-drog till att de borgerliga partierna under valåretspenderade 250 000 kronor mer per mandat än derödgröna, vilket illustreras i Diagram 1–14.

Som framgår av Diagram 1–15 är riksdagspartier-nas utgifter sett till antalet medlemmar i partiernanågorlunda i paritet med intäkterna per medlemsom redovisas i Diagram 1–2: Riksdagspartiernasintäkter per redovisad partimedlem, 2006. Denenda avvikelsen är Centerpartiet som av nämndaskäl hade betydligt högre utgifter än intäkter vilketåterspeglas också i utgifter per medlem.

1.11.3 Borgerlighetensmedieköp valåret 2006

Ett sätt att illustrera de ekonomiska styrkeförhål-landena mellan partierna i en valrörelse är att jäm-föra partiernas annonsering i valrörelsensslutskede. Att annonsera i medier, tidningar, eter-medier, utemedia, etcetera, är i en valrörelse denstörsta kostnaden för partierna vid sidan av perso-nalkostnaderna.

En jämförelse baserad på uppgifter från SIFO Re-klammätningar visar att de borgerliga partierna ivalrörelsen 2006 lade betydligt större summor påatt köpa mediautrymme än de rödgröna.

Som framgår av diagram Diagram 1–16 lade deborgerliga under det tredje kvartalet 2006, det vill

säga under valrörelsens slutspurt, uppskattnings-vis 122 miljoner kronor på annonser i bland annatdags- och kvällspress.

Under samma period lade de rödgröna uppskatt-ningsvis 77 miljoner kronor. De borgerliga kundei valrörelsens slutskede med andra ord lägga 45miljoner kronor mer än de rödgröna54.

Diagram 1–16: De politiska partiernasmedieköp tredje kvartalet 200655

De uppskattade beloppen för medieinköp är beräk-nade utifrån fasta annonspriser. Även om man tarhänsyn till eventuella rabatter som de politiska par-tierna kan ha i valrörelser så är annonsinsatsen frånde borgerliga partierna massiv.

Om man utgår från SIFO:s beräkning av partiernasmediaannonsering innebär det att den borgerligaannonseringen enbart under de sista månaderna avvalrörelsen (juli-september) motsvarade en tredje-del av de borgerliga partiernas samlade utgifterunder hela valåret.

Trots att de borgerliga partierna enligt uppgifter iårsredovisningarna totalt sett hade något mindre re-surser än de rödgröna (dock ej räknat per mandat)så kunde de borgerliga partierna lägga betydligtstörre resurser på medieinköp under valrörelsensslutskede.

Den dominerande annonsnärvaron och det faktumatt uppemot en tredjedel av de borgerliga partier-nas resurser har lagts på annonsering under de sistaveckorna ställer frågan på sin spets hur annonse-ringen har finansierats.

Att de borgerliga partierna kunde köpa så mycketmediautrymme i valrörelsen kan ha två förkla-ringar.

20

Den ena är att de borgerliga partierna i valrörelsen2006 åtnjöt mycket generösa rabatter från annons-företag och mediakoncerner.

Den andra är att borgerlighetens annonsering un-derstöddes ekonomiskt av andra aktörer, företrä-desvis av företag eller organisationer som stårborgerligheten nära.

Det finns en lång rad kopplingar mellan de borger-liga partierna och de stora aktörerna på den svenskaannons- och mediemarknaden. Centerpartiet hargenom sitt tidigare ägande i Centertidningar ettbrett kontaktnät av tidningar, främst i glesbygden.

Moderaterna har starka kopplingar till Sverigesnäst största morgontidning, Svenska Dagbladet.Partiet äger en liten andel av tidningen men ävenom ägarkapitalet är mycket begränsat så påverkasstora delas av tidningens strategiska beslutsfattandeav Stiftelsen Svenska Dagbladet. Stiftelsens sty-relse domineras av inflytelserika namn inomsvenskt näringsliv med delvis starka kopplingar tillModerata samlingspartiet. Bland annat sitter stats-ministerns fru, det Moderata sjukvårdslandstings-rådet i Stockholm, Filippa Reinfeldt i styrelsen.

Andra som sitter i stiftelsens styrelse är GustafDouglas, ledamot av den Moderata partistyrelsen,den Moderate förre partisekreteraren Lars Tobis-son och den före detta ordföranden i ModerataUngdomsförbundet, Gunnar Strömmer. Mer omdetta i kapitel 3.

1.12 Partiernaspersonella resurserStödet från staten till partiernas arbete i Riksdagenrelateras till antal mandat som partierna har. Där-utöver får varje parti ett grundbelopp vilket gör attde mindre partierna i riksdagen har proportionelltsett något större resurser än de stora. Det visar sigockså i antalet anställda (politiska sekreterare) iriksdagsgrupperna, som framgår av Diagram 1–17,med ett undantag: Miljöpartiet. Partierna använderpersonalresurser på olika sätt vilket gör det är svårtatt göra rättvisande jämförelser partierna emellan.

Diagram 1–17: Antal anställda per mandat ipartiernas riksdagsrupper, 2007/200856

1.13 Summeringoch slutsatserkring partiernas resurserI den politiska debatten har det länge verkat somom Socialdemokraterna med sin koppling till fack-föreningsrörelsen skulle ha ett oöverstigligt resurs-övertag gentemot de andra partierna. Det stämmerinte.

Att Socialdemokraterna får mest pengar från detoffentliga stämmer. Men det är inte så konstigt attdet största partiet får störst medel i kansli- och par-tistöd. Men räknat per mandat är Socialdemokra-terna näst minst beroende av offentliga medel avalla partier. Endast Moderaterna har ett större eko-nomiskt oberoende.

Moderaterna var 2006 det av riksdagspartierna medde allra största resurserna per mandat. Inget riks-dagsparti får så mycket bidrag från enskilda perso-ner som Moderaterna. Ensamt fick partiet undervalåret 2006 genom en välorganiserad men tämli-gen okänd insamlingsorganisation nästan åttagånger större bidrag från enskilda än samtliga öv-riga partier tillsammans.

De borgerliga partierna hade inför valrörelsen 2006större resurser per riksdagsmandat än de rödgröna.Detta hade inte varit möjligt utan Moderaternas in-samling och Centerpartiets kapitaltillskott från par-tiets miljardkapital.

Slutsatser i korthet:• M hade 2006 större intäkter per mandat ännågot annat partiUnder valåret 2006 hade Moderaterna betydligthögre totala intäkter per mandat än något annatparti i Sverige.

• De borgerliga hade större utgifter per man-dat än de rödgrönaUnder valåret 2006 hade de borgerliga partierna250 000 kronor högre utgifter per mandat än derödgröna.

• M samlade in åtta gånger mer än övriga par-tier tillsammansModeraterna tog under valåret 2006 emot storasummor från enskilda bidragsgivare. Partietsamlade in nästan åtta gånger mer än de övrigariksdagspartierna tillsammans.

• C:s och M:s miljonerDet faktum att Moderaterna bara under valåret2006 hade ett insamlingsresultat på 30 miljonerkronor och att Centerpartiet använde hela 100

21

miljoner kronor ur egna kapitalet bidrog till attde borgerliga partierna hade högre utgifter permandat än de rödgröna.

• M får mer pengar från hemliga donatorer änvad S får från fackföreningsarörelsenModeraterna är betydligt mer beroende av hem-liga donatorer än vad Socialdemokraterna får ibidrag från fackföreningsrörelsen.

• Insamlingsklubbar ökade insamling i M med350 procent på ett årEn viktig förklaring till Moderaternas fram-gångsrika insamlingskampanj var partiets sär-skilda organisationer för insamling. Särskiltorganisationerna Tornet och Rosenbadsfondenvar avgörande för insamlingsresultaten. Åretefter Rosenbadsfondens start redovisar Modera-terna en ökning av insamlade medel på 350 pro-cent, från 2,9 miljoner kronor 2003 till 10,5miljoner kronor 2004.

• Osaklig M-argumentation om att S gynnasav partistödModeraterna och Socialdemokraterna är de par-tier som är minst beroende av offentliga medel.Ändå har Moderaternas under många år argu-menterat att Socialdemokratin gynnas av destatliga partistöden. Därtill har Moderaterna påsenare år på lokal nivå drivit hårt att Moderats-tyrda kommuner ska få väsentliga höjningar avarvodena till de förtroendevalda. Av de 10 kom-muner i Sverige som har högst arvoderadekommunalråd är samtliga styrda av Modera-terna.

• Fackföreningsrörelsens stöd till S minskarSocialdemokraterna är det enda parti som öppetredovisar regelbundet stöd från utomstående or-ganisationer. Bidragen från LO och dess för-bund har sjunkit under en längre tid bland annattill följd av vikande medlemstal i fackförbun-

den. Under det senaste valet utgjorde stödetfrån fackföreningsrörelsen 5 procent av de to-tala intäkterna, vilket är det lägsta stödet sett tillSocialdemokraternas totala intäkter på mångaår och en betydande minskning jämfört medvalet 2002. Huruvida Moderaterna, som tidi-gare tagit emot dolda företagsstöd, i dag taremot bidrag från företag är inte klarlagt.

• C gick med 68 miljoner kronor i underskottCenterpartiet hade under valåret 2006 intäkterpå drygt 40 miljoner kronor men utgifter påknappt 108 miljoner kronor. Underskottet ham-nade med därmed på 68 miljoner kronor. Par-tiets underskott var med andra ord större än detotala intäkterna och motsvarade 63 procent avde totala kostnaderna, nästan två tredjedelar. Ettsådant resultat skulle röna stor negativ upp-märksamhet hos vilket företag eller vilken orga-nisation som helst. Underskottet täcktes tillskottur partiets kapital på 1,8 miljarder kronor.

• De borgerliga hade 60 % högre utgifter ände rödgröna för mediaannonseringDe borgerliga partierna lade i slutspurten betyd-ligt större summor än de rödgröna på att köpamediautrymme. Under det tredje kvartalet2006, det vill säga under valrörelsens slutspurt,lade de uppskattningsvis 122 miljoner kronorpå annonser i bl a dags- och kvällspress att jäm-föra med de rödgrönas utgifter på uppskatt-ningsvis 77 miljoner kronor. De borgerligakunde i valrörelsens slutsskede med andra ordlägga 45 miljoner kronor mer än de rödgröna.

• M och KD mest centraliserade– ekonomiskt settModeraterna och Kristdemokraterna är de riks-dagspartier där störst andel av de regionala par-tiföreningarnas resurser går till partiet pånationell nivå.

22

23

2. De två storapolitiska sfärernaI förra kapitlet visades att de politiska partierna hartämligen likartade resurser för sitt arbete i riksda-gen och möjligheten att driva valrörelser. Ett van-ligt påstående är att Socialdemokraterna urekonomisk synvinkel är överlägsna övriga partier.Men om man ser till hur stora resurser partiernahade för varje riksdagsmandat före 2006 års valframkommer att Moderaterna och de övriga bor-gerliga partierna hade större resurser än Socialde-mokraterna och dess samarbetspartier.

Ett argument i debatten om de politiska partiernasresurser är att stödet till Socialdemokraterna frånfackföreningsrörelsen innebär ett ekonomiskt över-tag för partiet. Men som framgick av det förra ka-pitlet så har stödet till Socialdemokraterna från LOoch några av LO:s förbund sjunkit i förhållande tillpartiets intäkter.

Samtidigt har Moderaterna blivit alltmer beroende avstöd från privata donationer. Att Moderaternas in-samling under valåret 2006 var åtta gånger större ände övriga partiernas insamling tillsammans utan attpartiet gjort några stora utåtriktade insamlingskam-panjer vittnar om att partiet har ett omfattande kon-taktnät som består av resursstarka personer. Så somvisas i nästa kapitel har Moderaternas kontaktnätstarka kopplingar till det svenska näringslivet ochnågra av näringslivets centrala organisationer.

Att Socialdemokraterna har historiskt starka bandtill Landsorganisationen och dess medlemsförbundär vida känt. Såväl LO som Socialdemokraterna äröppna med dessa band. De redovisar öppet stödetfrån LO till Socialdemokraterna i såväl personellaoch ekonomiska termer. Att det finns starka per-sonkopplingar mellan fackföreningsrörelsen ochSocialdemokraterna är också känt. LO:s ordfö-rande, liksom ordföranden i IF Metall, sitter i So-cialdemokraternas verkställande utskott.

Annat är det med den svenska borgerligheten ochdess kontakter med andra organisationer. De bor-gerliga partierna har på var sitt håll band till orga-nisationer bakom sig, men banden är inteformaliserade på samma sätt som hos Socialdemo-kraterna.

Centerpartiet har historiskt sett starka band till bon-derörelsen, men dessa band tonas ned alltmer, åt-minstone i partiets utåtriktade arbete. Samtidigt harpartiet sålt sitt ägande i Centertidningar men haralltjämt ett starkt nätverk i delar av den svenskamediesfären. En fjärdedel av närmare 100 dagstid-ningar med politisk prägel bär centerpartistisk ten-dens56.

Folkpartiet har liksom Moderaterna nära band tilldelar av näringslivet och kontrollerar ett stort antalledarsidor i svensk dagspress. En tredjedel av dedagstidningar som har politisk prägel har en libe-ral/folkpartistisk inriktning57.

Kristdemokraterna har historiskt starka band tilldelar av frikyrkorörelsen. Nätverkens räckvidd iden allmänna samhällsdebatten är dock begrän-sade.

Borgerlighetens största parti, Moderaterna, har ilikhet med andra borgerliga partier inga formalise-rade band till det svenska näringslivet, men per-sonbanden är tydligare än i något annat politisktparti. Särskilt starka är Moderaternas personbandtill den största av näringslivsorganisationerna,Svenskt Näringsliv. Mer om detta i kapitel 3.

Båda organisationerna, LO och Svenskt Närings-liv, utövar följaktligen inte bara ett starkt inflytandeöver svensk arbetsmarknad utan också över svenskpolitik. Båda organisationerna bildar opinion försin sak; LO för arbetstagarnas och Svenskt Nä-ringsliv för arbetsgivarnas intressen.

Sammanfattningsvis, Sveriges två största partierhar på var sitt håll starka band till de två stora or-ganisationerna som utgör arbetsmarknadens parter,Landsorganisationen och Svenskt Näringsliv. Or-ganisationerna har starka band till ett av Sverigestvå största politiska partier; i LO:s fall är bandenformella och väl kända, i Svenskt Näringslivs fallär banden informella och mer eller mindre dolda.

Mot den bakgrunden finns det anledning attgranska LO och Svenskt Näringsliv och dess med-lemsförbund för att få en bättre överblick över hurdessa organisationer skiljer sig åt ifråga om opi-nionsbildande slagkraft. Granskningen är begrän-sad i första hand till paraplyerna i bådaorganisationerna. LO:s och Svenskt Näringslivs

Kapitel 2:Arbetsmarknadens partersom opinionsbildare

24

medlemsförbund omfattas inte av granskningen idenna rapport.

LO och dess kopplingar till Socialdemokraterna ärväl känd. LO tar tydligt ställning för Socialdemokra-terna i allmänna val, samtidigt som Svenskt Nä-ringsliv gör allt för att dölja vilket regeringsalternativorganisationen vill se. För att nyansera den bilden ärdet viktigt att Svenskt Näringslivs resurser och nät-verk granskas.

2.1 En stark och granskadarbetarrörelse…Granskningen av arbetarrörelsen i allmänhet och So-cialdemokratin i synnerhet är omfattande och rörel-sens nätverk och organisationer är allmänt kända.Svensk arbetarrörelse är unik på många sätt. Rörel-sens två huvudgrenar, Socialdemokraterna och LO,har under stora delar av efterkrigshistorien, haft enomvittnad organisatorisk slagkraft och enhetlighet.Som viktiga orsaker till detta nämns ofta det långaregeringsinnehavet och världens högsta fackliga or-ganisationsgrad liksom det organiserade samarbetetmellan Socialdemokraterna och LO58.

En viktig orsak till att just svensk arbetarrörelse harvarit så slagkraftig är det etablerade samarbetetmellan en dominerande fackförening och ett poli-tiskt parti. Något som ofta påpekas av borgerligadebattörer och representanter för det svenska nä-ringslivet är att samarbetet är institutionaliseratgenom att LO-ordföranden också sitter i Socialde-mokraternas inflytelserika verkställande utskott. Enannan, och minst lika viktig koppling är att organi-sationerna delar ungdomsförbund. Sveriges Soci-aldemokratiska Ungdomsförbund, SSU, är ocksåLandsorganisationens ungdomsförbund. Att ban-den är starka mellan LO och Socialdemokraternahar framförallt historiska skäl genom att det varfackföreningsföreträdare som var med och bildadeSocialdemokraterna och att Socialdemokraterna isin tur bildade Landsorganisationen.

2.2 …men också ett avvärldens bäst organiseradenäringslivSamtidigt som svensk arbetarrörelse på många sätthar en särställning i ett internationellt perspektiv hardet svenska näringslivet också en i flera avseendenoöverträffad organisatorisk styrka och enhetlighet.

Det svenska näringslivets organisationer har i ett in-ternationellt perspektiv en unik kapacitet att agerasamfällt. Framförallt gäller det perioden 1970-1990då samordningen gällande lönebildningen var mercentraliserad i Sverige. Bland annat visar en interna-

tionell jämförelse av näringslivsorganisationer att detsvenska näringslivet hade Europas bästa koordina-tion genom centralorganisationer och metaorganisa-tioner59.

Det svenska näringslivets organisationer tillhörockså den industrialiserade världens bäst finansie-rade. En undersökning från slutet av 1980-talet vi-sade att några av det svenska näringslivetsorganisationer hade en betydligt bättre finansieringän dess motsvarigheter i den industrialiserade värl-den (OECD-området). En annan slutsats var att desvenska näringslivsorganisationerna hade en mereffektiv samordningsförmåga genom sina paraply-organisationer än något annat näringsliv i hela Eu-ropa. Detta gällde särskilt när avtalsrörelserna varmer centraliserade än i dag60.

Det svenska näringslivet var tidigare än många andraarbetsgivarorganisationer, inte minst i Norden, att påcentral nivå integrera handels- och arbetsgivarogra-nisationer61. En utveckling som fullbordades när In-dustriförbundet och SvenskaArbetsgivareföreningen(SAF) gick samman och bildade organisationenSvenskt Näringsliv år 2001.

Något som är signifikant för det svenska näringsli-vet i ett internationellt perspektiv är det stora in-flytande som stora svenska multinationella företagutövar i svenskt näringsliv. Överhuvudtaget domi-nerar det svenska näringslivets stora företag mer änmånga andra länder antalet sysselsatta i landet. År2003 var exempelvis 23 av Europas 500 största fö-retag svenska med sammanlagt 910 000 anställdavärlden över. Stora företag förekom i högre grad iSverige än i något annat EU-land, förutom Neder-länderna62.

En annan viktig aspekt är det faktum att Sverigehar ett antal mycket dominerande ägarfamiljer somhar ett betydande inflytande över det svenska nä-ringslivet. Familjer med namn som Stenbeck, Bon-nier, Johnson, Wallenberg, Lundberg, Persson,Kamprad och Rausing har under 1900-talet haftoch skaffat sig ett inflytande i egenskap av ägarfa-miljer. Basen för dessa familjers inflytande ärsjälva ägandet och det faktum att ägarutövning imånga fall har skett i generation efter generation.Därutöver är det ett faktum att det privatägdasvenska näringslivet till 56 procent utgörs av fa-miljeföretag där en familj eller släkt till mer än 50procent av bolagen63.

2.3 LO:s resurserLandsorganisationen (LO) är en sammanslutningav 15 fackliga arbetstagarorganisationer. LO-för-bunden hade år 2007 tillsammans 1,6 miljonermedlemmar, en minskning jämfört med föregåendeår med närmare 180 000.

25

LO:s medlemsförbund betalar en avgift till LO ba-serad på varje förbunds medlemsantal. Medlems-avgiften motsvarar cirka 157-174 kronor permedlem och år.

LO har årligen intäkter och utgifter på mellan 720och 900 miljoner kronor, på koncernnivå. I LO:skoncern ingår ett stort antal dotterföretag och in-tresseföretag som driver affärsverksamhet. Blanddotterbolagen finns en stor spännvid gällande verk-samheten där allt från tidningsverksamhet till re-kreationshotell i Italien ingår.

LO har som koncern ett betydligt bredare verk-samhetsfält än koncernen Svenskt Näringsliv. LOäger ett stort antal bolag, av vilka flera inte arbetardirekt med den fackliga kärnverksamheten. LO-koncernens största dotterbolag med en omsättningpå närmare 100 miljoner kronor är företaget Rivadel Sole SpA. Företaget ägs till 68 procent av LO(resterande delar ägs av bland annat KF och TCO)och äger och driver två semesteranläggningar i Ita-lien med syfte att erbjuda arbetare och tjänstemänett semesteralternativ. Bolagets omsättning 2007var 96 miljoner kronor.

Koncernen LO har under de senaste åren årligenhaft mellan drygt 725 och knappt 870 miljoner kro-nor i intäkter. Medlemsavgifter står för ca en tred-jedel av intäkterna. Organisationen får årligen in ca250 miljoner kronor i avgifter från sina medlem-mar. Medlemsavgiften till LO per medlem har varitoförändrad sedan 199164.

Övriga intäkter består i huvudsak av anslag frånstatliga myndigheter och andra organisationer,bland annat AFA Försäkring.

LO:s finanser är starkt beroende av organisationensmedlemstal. På senare år har medlemstalet sjunkittydligt, vilket också märks i organisationens eko-nomi. LO skriver i sin årsredovisning att det är endyrare a-kassa med sämre villkor som har bidragittill att många medlemmar har lämnat såväl a-kassasom fackförbund. Det minskade antalet medlem-mar försämrade LO:s ekonomi med närmare 12miljoner kronor för 200765.

LO:s styrelse har i takt med de minskade resursernabeslutat att koncentrera organisationens uppgiftermed större fokus på kärnverksamheten och till enlägre kostnad66.

2.4 LO och opinionsbildningenLO:s uppdrag är att ”leda och samordna LO:s ochförbundens strävanden att tillvarata arbetstagarnasintressen på arbetsmarknaden och inom näringsli-vet” samt att LO också i övrigt ska ”verka för ensamhällsutveckling på grundval av politisk, social

och ekonomisk demokrati präglad av jämlikhet ochjämställdhet”67.

2007 uppgick LO-koncernens totala kostnader till763 miljoner kronor. LO benämner utgifter inomramen för moderbolaget för den fackliga verksam-heten. Den fackliga verksamhetens, moderbolagets,kostnader uppgick samma år till 631 miljoner kro-nor. Resterande kostnader rör utgifter i LO:s dot-terbolag som omnämnts ovan och vars verksamhetsträcker sig över ett stort område.

Mot bakgrund av svårigheten att definiera begreppetopinionsbildning är det liksom hos motpartenSvenskt Näringsliv svårt att fastställa exakt hur storaresurser LO lägger på opinionsbildning. Men tillskillnad från Svenskt Näringsliv kan en betydandedel av dotterföretagens verksamhet och kostnaderinte anses vara kärnverksamhet. LO-koncernensolika konferensanläggningar, fastighetsföretag ochinterna administrativa tjänster har inget med opi-nionsbildning att göra.

För att ta reda på vilka resurser LO lägger på opi-nionsbildningen är det därför relevant att titta påmoderbolagets ekonomi i första hand.

Av årsredovisningen för 2007 framgår att den fack-liga kärnverksamheten inom ramen för moderbola-get kostade sammanlagt 631 miljoner kronor,inklusive en avsättning till en omstruktureringsreservpå 100 miljoner kronor till följd av att LO beslutat attdelar av verksamheten måste bortprioriteras och att35-60 tjänster måste bort68. Återstår 531 miljonerkronor i utgifter för kärnverksamheten, men då ingåräven personalkostnader.

2007 hade moderbolaget LO externa kostnader på345 miljoner kronor. För valåret var motsvarandebelopp 397 miljoner kronor. Externa kostnader imoderbolaget inbegriper också organisationens ar-bete med avtalsrörelser, avtalspensioner, EG-lag-stiftning, integration på arbetsmarknaden för attnämna några verksamhetsfält. Personalkostnaderligger utanför de externa kostnaderna.

Om man räknar in hela koncernens externa kost-nader så låg dessa 2007 på 442 miljoner kronor ochför 2006 var motsvarande belopp 504 miljoner kro-nor. Man bör dock återigen betänka att det i kon-cernens dotterbolag ingår mycket verksamhet sominte kan anses betraktas som LO:s kärnverksamhet,varav en stor del av detta är rekreationsverksamheti Italien.

2.5 Svenskt Näringslivs resurserSvenskt Näringsliv har 50 medlemsorganisationersom är arbetsgivar- och branschorganisationer.

26

Medlemsorganisationerna samlar cirka 55 000medlemsföretag med nära 1,5 miljoner anställda.

Svenskt Näringsliv har liksom dess föregångareSvenska Arbetsgivarföreningen och Industriför-bundet stora resurser. Organisationen har ett gi-gantiskt kapital på 12 miljarder kronor som detockså använder för att finansiera löpande verk-samhet, bland dem opinionsbildande insatser.

Svenskt Näringsliv har tre huvudsakliga uppgifter,något som framgår tydligt i organisationens verk-samhetsberättelse för 2005; opinionsbildning, ex-pertstöd och samverkan i arbetsgivarfrågor.

Organisationen Svenskt Näringsliv har årligen påkoncernnivå sammanlagda kostnader på mellan700 miljoner och 1,7 miljarder kronor.

Inte under ett enda av åren sedan millennieskiftethar Svenskt Näringsliv gått med överskott. Rörel-seresultatet har sedan år 2000 varit negativt, ochunderskotten har pendlat mellan 20 miljoner och1,2 miljarder kronor. Underskotten har täckts av or-ganisationens kapital som under i de flesta av årengått med stora kapitalvinster.

De högsta utgiftsnivåerna på koncernnivå var 2001och 2003. Svenskt Näringsliv benämner i sina års-redovisningar dessa års utgiftsnivåer som excep-tionella. 2001 års höga utgifter berodde enligtårsredovisningarna på sammanslagningen avSvenska Arbetsgivareföreningen (SAF) och In-dustriförbundet 2001. 2003 års exceptionellt högautgiftsnivå på 1,7 miljarder kronor förklaras i års-redovisningen av kostnader för eurokampanjen ochen engångsöverföring till Stiftelsen Fritt Näringslivpå sammantaget 800 miljoner kronor. Mer om dettanedan69.

Bara sedan millennieskiftet har koncernen SvensktNäringsliv haft utgifter på närmare åtta miljarderkronor70. Även om man rensar för extraordinärautgifter under 2001 och 2003 så summerar organi-sationens reguljära utgifter till närmare sju miljar-der kronor, under åtta års tid.

Till skillnad från koncernen LO har Svenskt Nä-ringsliv som koncern en tämligen koncentreradverksamhet. Koncernen består av ett antal hel- ellerdelägda dotterföretag och innehav i ett antal in-tresseföretag. Koncernens huvudsakliga verksam-het drivs i den ideella föreningen SvensktNäringsliv och de helägda koncernbolagen SvensktNäringsliv Service AB, Svenskt Näringsliv För-säkringsinformation AB, Näringslivets Ekonomi-fakta AB samt Näringslivets Hus i Stockholm HB.Den största delen av verksamhetskostnaderna lig-ger i företaget Svenskt Näringsliv Service AB.

Koncernen Svenskt Näringslivs direkt eller indi-rekt ägda dotterföretag ägnar sig antingen åt dendirekta kärnverksamheten inklusive opinionsbild-ningen, eller så förvaltar de organisationens fastig-heter. Inget av företagen har, till skillnad från LO,mer säregen verksamhet av hotell-, konferens- ellerrekreationskaraktär.

I koncernens årsredovisningar finns fyra specifice-rade utgiftsposter; personalkostnader, avskrivningaroch nedskrivningar av anläggningstillgångar, övrigarörelsekostnader och övriga externa kostnader. Öv-riga externa kostnader har under de senaste åren ståttför hela två tredjedelar av de totala kostnaderna. Inombudgetramen övriga externa kostnader har det undermånga år funnits en ”Övrigt”-post på flera hundramiljoner kronor.

2.6 Svenskt Näringslivoch opinionsbildningenKoncernen Svenskt Näringsliv har en mer avgrän-sad verksamhet än LO:s koncern. En viktig del avorganisationens verksamhet är opinionsbildning.Utöver det specifika uppdraget att driva opinion harSvenskt Näringsliv också ett brett nätverk av före-tag och organisationer som organisationen på olikasätt utövar inflytande i, särskilt genom ett omfat-tande personnätverk. Mer om detta i kapitel 3.

I Svenskt Näringslivs verksamhetsberättelse för2006 står att organisationen ”ska främja företagensgemensamma intressen, en fri företagsamhet, enväl fungerande marknadsekonomi och förståelseför företagandets betydelse för ekonomisk tillväxtoch välstånd.” Vidare sägs att ”vi vill få så mångamänniskors stöd som möjligt för omfattande refor-mer som leder till ett bättre klimat för företagsam-heten.”.

En av organisationens absolut viktigaste uppgifterär opinionsbildningen. Opinionsbildningen nämnsi organisationens material ofta som den förstapunkten under det övergripande uppdraget. Där stårbl a att Svenskt Näringsliv ”arbetar med opinions-bildning och kunskapsspridning, utvecklar nyaidéer och tar fram konkreta politiska förslag.”71

Under 2005-2006 genomförde organisationen per-sonalneddragningar, som enligt organisationensförvaltningsberättelse bland annat gav ”större möj-ligheter (ges) att satsa på opinionsbildande verk-samhet”.

I samband med att Signhild Arnegård Hansen val-des till ordförande för Svenskt Näringsliv bekräf-tade hon organisationens dominerande uppdrag, atten förutsättning för att nå förändring är att bildaopinion, att övertyga politiska beslutsfattare:

27

”Vi kan aldrig ändra något om det inte finns ettopinionstryck för det. Dagens politiker är mycketmer opinionsföljande än opinionsbildande, alltsåmåste vi axla den rollen.”72

Att aktiviteten har ökat påtagligt när det gäller fö-retagens och näringslivsorganisationernas opi-nionsbildning skildrades redan i den så kalladeMaktutredningen. Allt fler företag använder delarav sina resurser för att bilda opinion73. Detta är ettav huvudskälen till att branschen för public rela-tionsföretag (pr-byråer) har vuxit så mycket undersenare år.

Men till skillnad från LO aktar sig Svenskt Nä-ringsliv noga för att direkt uppmana väljarna till attrösta på ett visst sätt. Organisationens opinions-bildande arbete är till sin karaktär i första handlångsiktigt och handlar om att åstadkomma en vär-deringsförskjutning hos befolkningen snarare än enuppmaning att på valdagen agera på ett visst sätt.

Direkta uppmaningar att rösta på ett visst rege-ringsalternativ skulle en gång för alla slå sönder bil-den av näringslivet och dess organisationer somopolitiska. Det är Svenskt Näringsliv mycket med-vetet om, vilket med all tydlighet framgår i följandecitat:

”Vilken nivå man vill lägga sig på är upp till varoch en. Alla behöver inte säga att man vill ha enannan regering eller komma med förslag till lös-ningar, men att beskriva sin vardag är riskfritt.Det kan och bör alla göra för att förbättra villko-ren och säkra Sveriges välstånd på sikt.”74

Bara det faktum att en företrädare för Svenskt Nä-ringsliv använder ordet ”riskfritt” visar på medve-tenheten om vilka skador organisationen SvensktNäringsliv skulle drabbas av om det visade sig attde pläderade för ett visst regeringsalternativ.Att ci-tatets sista mening betyder att företagens opinions-bildning kan påverka samhällsutvecklingen ärockså tydligt. Med andra ord liknar näringslivetsopinionsbildning annan politisk opinionsbildning,men med den stora skillnaden att man inte uppma-nar någon att rösta på ett visst sätt.

Som dock visas lite senare i rapporten finns en radexempel på annonser och andra insatser som visaratt Svenskt Näringsliv och andra näringslivsorga-nisationer indirekt ägnar sig åt att vilja förändraäven röstbeteenden.

Sammanfattningsvis kan man säga att Svenskt Nä-ringsliv i högre utsträckning än LO är en utprägladopinionsbildande organisation.

2.6.1 SAF:s offensivmot vänstervågen

Fram till slutet av 1960-talet fungerade SvensktNäringslivs företrädare Industriförbundet och SAFsom renodlade arbetsgivarorganisationer. Därefterfattades ett beslut som skulle komma att få avgö-rande betydelse för utvecklingen av Sveriges poli-tiska liv.

Det var i januari 1969 som SAF beslutade att gå tilloffensiv mot den då rådande ”vänstervågen” isvensk politik75. Beslutet innebar att organisatio-nen började lägga stora ekonomiska resurser påopinionsbildning. I sitt tal till SAF:s stämma 1970påtalade VD Curt-Steffan Giesecke organisatio-nens behov av att öka de opinionsbildande insat-serna:

”Utöver de sedvanliga uppgifterna rörande infor-mation till delägarna och kontakterna med mass-media i anknytning bland annat till avtalsfrågorhar därför föreningens informationsresurser inrik-tats på att skapa en motvikt mot den vänsterpoli-tiska agitation som på olika plan förts mot detsvenska näringslivet… Man kan därför endast kon-statera att opinionsbildningsfrågorna är och kom-mer att vara av vital betydelse för näringslivet.Inom föreningen är vi beredda att ta vår del av an-svaret för ökade insatser på detta område.”76

SvenskaArbetsgivareföreningen påbörjade en om-fattande kampanj för att bilda opinion som har på-gått sedan dess med olika intensitet. I 40 år harorganisationen bildat opinion med olika inriktning.Budskapets innehåll har skiftat under åren, men dethar hela tiden handlat om att i grunden försöka för-ändra samhällsdebatten i en borgerlig och närings-livsvänlig riktning.

Till viss del handlade det om mer avgränsade frågorsom motståndet mot löntagarfonderna, motståndetmot kärnkraftsavvecklingen och förordandet av ettEU-medlemskap och euron för att nämna några ex-empel. Det var främst motståndet mot löntagarfon-derna som till en början engagerade näringslivet ochsom gjorde att allt större resurser lades på opinions-bildning.

Men den grundläggande opinionsbildningen haroupphörligt handlat om att försöka ändra männi-skors grundläggande värderingar. Budskap om attminska det offentligas påverkan, att sänka skat-terna, att Sverige sjunker i den så kallade välstånds-ligan och att arbetsrätten behöver försämras haroavbrutet kommunicerats från SAF:s och andra nä-ringslivsorganisationers sida.

Näringslivet använder en rad sätt att nå ut med sittbudskap. Dels vänder man sig till allmänheten di-

28

rekt med annonser, affischer och publikationer.Dels görs stora insatser för att påverka opinions-bildare som akademiker, debattörer och kulturar-betare samt att utbilda näringslivets egnaföreträdare77. Därutöver har kraftiga satsningargjorts för att nå ut i skolorna. Skolsatsningen införfolkomröstningen om EU var enligt organisationenexempelvis mycket framgångsrik. Enligt LärarnasTidning använde 90 procent av lärarna i samhälls-kunskap i Stockholms gymnasieskolor SAF:s ma-terial under kampanjperioden78.

Efter att under 1990-talet förlorat sin position somcentralt löneförhandlande part sökte SAF en nyroll. I och med etablerandet av Svenskt Näringsliv2001 och den före detta moderate statssekreterarenUrban Bäckström tillträde som vd för organisatio-nen har prioriteringen alltmer återgått till den sområdde i början av 1970-talet, det vill säga att bli entongivande opinionsbildare i svensk samhällsde-batt. Urban Bäckström har bland annat i intervjuersagt att organisationen åter ”ska synas i samhälls-debatten mer konstant och påverka opinionen”79.

2.6.2 Hälften av Svenskt Näringslivsutgifter till opinionsbildning

Svenska Arbetsgivareföreningen och även dess ef-terföljare Svenskt Näringsliv har lagt ned stora re-surser på opinionsbildning. Men organisationen ärytterst förtegen om vad dess resurser används till.

Känt är dock att Svenska Arbetsgivareföreningenbara under valåret 1991 spenderade hela 225 mil-joner kronor på lobbying och opinionsbildning, vil-ket då var dubbelt så mycket som samtligariksdagspartiers resurser sammanräknat80.

Svenskt Näringslivs sätt att i sina årsredovisningarredovisa stora utgiftsområden i årsredovisningensom ”Övriga externa kostnader” gör det svårt att fåen inblick i hur resurserna fördelar sig. Sedan 2006är dock redovisningen något mer specificerad. Nufinns under posten följande fyra underliggande pos-ter: Drifts- och underhållskostnader, Tjänster ochkonsultarvoden, Information, konferens och rese-kostnader samt Konfliktmedel.

Problemet är att ingen av dessa rubriceringar sägernågot om hur stora resurser som organisationen av-sätter till opinionsbildande verksamhet. Tidigareuppgifter från den förre VD:n och ordföranden iSvenska Arbetsgivareföreningen Ulf Laurin hargett vid handen att 40-45 procent av organisatio-nens kanslibudget under den perioden gick till opi-nionsbildning.

Det innebär att SAF under valrörelsen 1991 hadekostnader för sin opinionsbildande verksamhet påmellan 200-225 miljoner kr, medan samtliga riks-

dagspartier uppgav att de då tillsammans hade cirka100 mkr att spendera i det årets valrörelse.

Än i dag läggs stora belopp på opinionsbildningäven om de inte redovisas öppet. Men Urban Bäck-ström, organisationens nuvarande vd, har i en in-tervju med Dagens Industri sagt att de årligamedlemsintäkterna på knappt 400 miljoner kronorska täcka organisationens kostnader i arbetsmark-nadsfrågor och expertverksamhet men att ”kostna-den för all opinionsbildning ligger utanförkostnadstaket”.82

Det innebär att organisationens kostnader utöverbeloppet som motsvarar medlemsintäkter är kost-nader för opinionsbildning. En genomgång avSvenskt Näringslivs totala kostnader utöver kost-nadstaket som ges av medlemsintäkterna ger vidhanden att Svenskt Näringsliv under de senaste åttaåren (2000-2007) har avsatt närmare 4 miljarderkronor i opinionsbildande syfte, inklusive kostna-der på en halv miljard kronor för eurokampanjen.Det motsvarar exakt hälften av organisationens to-tala kostnader. Bara under valåret 2006 ladeSvenskt Näringsliv nästan en halv miljard kronorpå opinionsbildning, personalkostnaderna ej inräk-nade.83

2.6.3 Svenskt Näringslivsvalbudgetar 2002 och 2006

”…Svenskt Näringsliv har ingen ”valbudget” förår med riksdagsval. Vi bedriver ett kontinuerligtarbete som syftar till att påverka.”

Janerik Larsson, vice vd iSvenskt Näringsliv den 18 maj 2006.84

Citatet visar att frågan är känslig för Svenskt Nä-ringsliv. De vill på intet sätt framstå som de bor-gerliga partiernas leverantörer av valvinster. Menundersökningar visar att Svenska Arbetsgivareför-eningen under sin existens i flera decennier hadehögre kostnader under valår än mellanliggande år.Studier har bland annat visat att SAF alltsedan1970 vart tredje år hade betydligt högre utgifter änandra år, och att dessa cykler sammanföll med deallmänna valen.85

Även under 2000-talet har organisationens övrigaexterna kostnader – organisationens opinionsbild-ande och arbetsgivarrelaterade utgifter – varit tyd-ligt högre under valåren. Trots detta hävdar SvensktNäringsliv motsatsen. Enligt organisationens vicevd har Svenskt Näringsliv ingen valbudget.

En granskning av de senaste åtta åren visar dockatt Svenskt Näringsliv i sina reguljära utgifter harhaft avvikelser under valåren 2002 och 2006.

29

Diagram 2–1: Svenskt Näringslivsverksamhetskostnader 2000-200786

Som visas i diagram 2–1 låg de övriga externa kost-naderna hos Svenskt Näringsliv högre under valå-ren 2002 och 2006 än övriga år. Justeringar hargjorts för två år med exceptionella utgifter som or-ganisationen haft utöver reguljär verksamhet.

Dels ledde sammanslagningen av SAF och Industri-förbundet till skapandet av organisationen SvensktNäringsliv vilket innebar att 2001 års utgifter var sär-skilt höga.87

Dels lade organisationen år 2003 ned hela 503 mil-joner kronor på eurokampanjen och 300 miljonerkronor fördes över till Stiftelsen Fritt Näringsliv.88

För att få en bild av organisationens reguljära kost-nader för kärnverksamheten (opinionsbildning ocharbetsgivarrelaterade frågor) har resultaträkningenrensats för extraordinära kostnader. Dessa är om-ställningskostnader i samband med samgåendet avSAF och Industriförbundet samt kostnader för folk-omröstningskampanjen och ett stort kapitaltillskotttill Stiftelsen Fritt Näringsliv.89

Analysen gäller övriga externa kostnader, och gäl-ler således organisationens kostnader för kärnverk-samheten exklusive personalkostnader. Även omman använder Svenskt Näringslivs definition avhur mycket opinionsbildningen får kosta framstårsamma mönster, om hänsyn tas till de extraordinärakostnaderna.

Svenskt Näringsliv har med andra ord varit tradi-tionen med valbudgetar trogen, trots organisatio-nens försäkringar om motsatsen.

2.6.4 Svenskt Näringslivs kapital

Som redan har konstaterats tillhör de svenska nä-ringslivsorganisationerna historiskt sett den industri-aliserade världens mest resursstarka arbetsgivar-organisationer.

Svenskt Näringsliv är en förmögen organisation.Svenskt Näringslivs samlade tillgångar (kapital)

ligger idag på över 12 miljarder kronor. Organisa-tionens kortfristiga placeringar i form av aktier,värdepapper, obligationer och statsskuldsväxlarhade 2007 ett marknadsvärde på nästan 12,8 mil-jarder kronor90. En stor del av kapitalet är kort-fristiga placeringar som kan frigöras med kortvarsel.

Tabell: Svenskt Näringslivs tillgångar perden 2007-12-31, miljoner kronor91

Nominella räntebärande 5 256Likvida medel 198Aktier 6 181Onoterade värdepapper 176Totalt exkl fastigheter 11 811Fastigheter 851Totala tillgångar 12 662

Organisationen hade som nämnts betydande kost-nader i samband med sammanslagningen av SAFoch Industriförbundet som ägde rum 2001. Därut-över lade organisationen år 2003 en halv miljardkronor på kampanjen om införande av euron samt300 miljoner kronor som kapitaltillskott till Stiftel-sen Fritt Näringsliv som framförallt driver tankes-medjan Timbro. Vid båda dessa tillfällen användeSvenskt Näringsliv resurser av sitt stora kapital föratt täcka underskotten.

Svenskt Näringsliv har på senare år haft tämligenjämna intäktsnivåer i resultaträkningen. Däremothar organisationen kunnat ha betydligt större lö-pande utgifter än intäkter. Det beror på Svenskt Nä-ringslivs stora kapital som gjort det möjligt atttäcka underskott med realisationsvinster, åtmin-stone under tider då värdepappersmarknaden ut-vecklats positivt.

Under exempelvis valåret 2006 hade Svenskt Nä-ringsliv (koncernen) intäkter på 556 miljoner kro-nor men utgifter på hela 917 miljoner kronor.Rörelseresultatet (underskottet) låg alltså på hela361 miljoner kronor. Således blev underskottet (detnegativa rörelseresultatet) som andel av nettoom-sättningen 65 procent, ett underskott som företagrimligen inte skulle få acceptans för. Underskottettäcktes bland annat med realisationsvinster somhärrörde ur det egna kapitalet. Så har skett undersamtliga år sedan millennieskiftet.

Enbart avkastningen av organisationens tillgångarunder valåret 2006 låg på nästan 1,3 miljarder kro-nor. Det innebär att avkastningen på kapitalet detåret var högre än Svenskt Näringslivs samlade ut-gifter det året. Och enbart avkastningen på SvensktNäringslivs kapital var dubbelt så stor som sum-man av samtliga riksdagspartiers intäkter under va-låret.92

30

Diagram 2–2: Svenskt Näringslivs kapital2000-2007 93

Att Svenskt Näringsliv vid upprepade tillfällentäcker underskott i hundramiljonersklassen visar attorganisationen har resurser att göra stora satsningarexempelvis i opinionsbildande syfte. Kampanjenför införande av euron är det mest illustrativa ex-emplet. Ingen annan aktör i Sverige hade kunnatanvända en halv miljard kronor för att driva en opi-nionsbildande kampanj. Svenskt Näringsliv kundedet.

2.7 Jämförelse mellan LOoch Svenskt NäringslivSåväl LO som Svenskt Näringsliv är organisationermed goda resurser för att få genomslag för sin opi-nionsbildning. LO är av tradition en välorganiseradfackföreningsrörelse med tämligen goda resurserframförallt till följd av den i ett internationellt per-spektiv höga anslutningsgraden. Svenskt Näringslivär å andra sidan av världens bäst koordinerade ochfinansierade arbetsgivarorganisationer.

Det är inte alldeles lätt att göra direkta jämförelserav de ekonomiska resurserna mellan de två storaorganisationerna på arbetsmarknaden. Organisatio-nerna är olika uppbyggda och har olika verksam-hetsområden. Svenskt Näringsliv är i första handen opinionsbildande organisation men den harockså vissa avtalsrelaterade uppgifter.

Svenskt Näringsliv har 55 000 enskilda medlemmaratt hantera, som i sig också förfogar över resurser föratt förhandla om avtal. För LO:s del är den avtalsre-laterade verksamheten omfattande, och samord-ningen av organisationens 1,6 miljoner enskildamedlemmar är resurskrävande, även om den påmånga sätt sker genom de 15 medlemsförbunden.

Svenskt Näringsliv är en starkt centraliserad orga-nisation med regionala kontor som är direkt under-ställda huvudkontoret och som således är en del avkoncernen Svenskt Näringsliv. LO har distrikt somär egna juridiska personer.

Ändå finns det vissa likheter i organisationerna. Enlikhet är att båda organisationers huvudkontor harett tämligen uttalat uppdrag att bilda opinion för attfrämja respektive organisations medlemmar.

2.7.1 Svenskt Näringslivsöverlägset stora kapital

En första jämförelse av organisationernas ekono-miska tillgångar, dess kapital, visar att Svenskt Nä-ringsliv har ett betydande försprång gentemot LO.Och som redovisats i styckena ovan arbetarSvenskt Näringslivs kapital aktivt för att finansierastora delar av organisationens utgifter. Endast av-kastningen av kapitalet under valåret 2006 varstörre än organisationens samlade utgifter det året.

För LO:s del är kapitalet visserligen ansenligt mendet är fem gånger mindre än Svenskt Näringslivs.För LO är det inte lika lätt att ta av kapitalet för attfinansiera löpande verksamhet.

Diagram 2–3: Jämförelse mellanSvenskt Näringslivs och LO:s kapital 94

2.7.2 Organisationernas utgifter

Det finns betydande svårigheter att göra exaktajämförelser av organisationernas utgifter. Som kon-staterats har LO en mycket spridd verksamhetbland sina dotterbolag som exempelvis innehålleren omfattande hotell- och konferensverksamhet.Bland annat har LO ett dotterbolag med verksam-het i Italien vars omsättning svarar för en tredjedelav samtliga dotterbolags omsättning.

För Svenskt Näringslivs del är verksamheten be-tydligt mer koncentrerad på organisationens kärn-verksamhet. Koncernens dotterbolag är medundantag för ett kontor i Bryssel med en anställdhelt och hållet inriktat på verksamhet i Sverige.

En tämligen realistisk jämförelse är båda koncer-ners verksamhet i Sverige. Om man jämför de or-ganisationernas utgifter på koncernnivå för

verksamhet i Sverige under valåret 2006 visar sigatt Svenskt Näringsliv hade betydligt större utgifterän LO.

Diagram 2–4: Jämförelse mellan SvensktNäringslivs och LO:s utgifter 95

Jämför man organisationernas Externa kostnader,vilket i stora delar består av koncernens kostnaderför kärnverksamhet exklusive personalkostnaderna,så hade även här Svenskt Näringsliv betydligtstörre utgifter än LO under 2006.

Diagram 2–5: Jämförelse mellan SvensktNäringslivs och LO:s externa kostnader 96

Även om man jämför organisationernas samladekostnader på koncernnivå, alltså även inklusiveLO:s verksamhet i Italien, över fler år så är skill-naden betydande.

Diagram 2–6: Jämförelse mellanSvenskt Näringslivs och LO:s utgifter 97

2.8 Summering och slutsatserkring arbetsmarknadens partersom opinionsbildareSanningen om vem som dominerar och har domi-nerat svensk samhällsdebatt är rimligen mer kom-plex. Ett vanligt argument är att LO är denorganisation med de största resurser för att sättadagordningen i samhällsdebatten. Så enkelt är detinte. Den svenska modellen med två lika starka par-ter, arbetstagar- och arbetsgivarintressen, och be-grepp som Saltsjöbadsandan, är företeelser somminst i lika hög utsträckning har påverkat svenskpolitisk debatt. Arbetsmarknadens parter, SvenskaArbetsgivareföreningen SAF (senare omdöpt tillSvenskt Näringsliv) och framförallt Landsorgani-sationen LO, har olika förutsättningar att påverkasvensk samhällsdebatt.

LO har visserligen ett brett kontaktnät i hela Sve-rige, men har också stora medlemstal att hantera.Svenskt Näringsliv har å andra färre medlemmaroch är utan tvekan den organisation som har destörsta resurserna.

Slutsatser i korthet:• Svenskt Näringsliv har fem gånger större kapi-tal än LOSenast tillgängliga siffror visar att SN har ett kapi-tal på över 12 miljarder kronor. LO:s kapital låg påen femtedel.

• Svenskt Näringslivs utgifter är betydligt högreän LO:sSvenskt Näringslivs totala utgifter ligger årligen åt-minstone 150 miljoner kronor över LO:s.

• Svenskt Näringsliv är mer inriktat påopinionsbildningSvenskt Näringsliv har en mer koncentretreradverksamhet och lägger större resurser på opinions-bildning än LO. Det faktum att Svenskt Näringslivdessutom har högre utgifter än LO totalt gör att nä-ringslivets opinionsbildande resurser är betydligtstörre än LO:s.

• Hälften av Svenskt Näringslivs resursergår till opinionsbildningSvenskt Näringsliv lägger hälften av samtliga ut-gifter på opnionsbildning. Endast sedan millen-nieskiftet har SN avsatt närmare 4 miljarder kronori opinionsbildande syfte. Bara under valåret 2006lade Svenskt Näringsliv nästan en halv miljard kro-nor på opinionsbildning, personalkostnaderna ej in-räknade.

31

• Svenskt Näringsliv har fortsatt med sinavalbudgetarOm hänsyn tas till för organisationen exceptionellautgifter så har Svenskt Näringslivs övriga externakostnaderna varit högre under valåren 2002 och2006 än övriga år. Justeringar har gjorts för två årmed exceptionella utgifter som organisationen haftutöver reguljär verksamhet, under åren 2001 och2003.

• Svenskt Näringsliv har varje år sedan millen-nieskiftet täckt underskott med eget kapitalInte under ett enda år sedan millennieskiftet harSvenskt Näringsliv haft ett positivt rörelseresultat.

Under exempelvis valåret 2006 hade Svenskt Nä-ringsliv ett underskott på hela 361 miljoner kronor,motsvarande 65 procent av nettoomsättningen (in-täkterna). Underskottet täcktes bland annat medrealisationsvinster som härrörde ur det egna kapi-talet. Enbart avkastningen av organisationens till-gångar under valåret 2006 låg på nästan 1,3miljarder kronor.Avkastningen på kapitalet det åretvar med andra ord högre än Svenskt Näringslivssamlade utgifter det året. Och enbart avkastningenpå Svenskt Näringslivs kapital var dubbelt så storsom summan av samtliga riksdagspartiers intäkterunder valåret.

32

3. Den påståddaSocialdemokratiskahegemoninUnder det senaste seklet har det debatterats ochskrivits mycket om Socialdemokraternas kopp-lingar till fackföreningsrörelsen i allmänhet ochLandsorganisationen i synnerhet. I diskussionenom de svenska partiernas opinionsbildande slag-kraft har det under flera årtionden varit en vittspridd uppfattning att Socialdemokraterna i det när-maste utövar politisk hegemoni.

På många sätt är det naturligt att Socialdemokra-terna har varit en tongivande kraft i svensk politik.Sedan debuten som regeringsparti 1936 har de sut-tit i regeringar i 54 av de senaste 72 åren. Undersamma period satt de borgerliga partierna i rege-ringar i 18 år.

En illustration av denna påstådda hegemoni är attdet råder en påtaglig obalans i litteraturutbudet rö-rande de svenska politiska partierna. Det är natur-ligt att det politiska alternativet som domineratregeringsbildningen i större utsträckning granskasi media och litteratur. Problemet är att politikensvänstra halva fullständigt dominerar den svenskapolitiska litteraturen.

Det räcker med en blick på bibliotekens hylla Ocg– ”Politiska begrepp och åskådningar” för att få enillustration på den litterära obalansen. En under-sökning som gjordes av Ocg-hyllans underavdel-ningar vid Stockholms Universitetsbiblioteksommaren 2001 gav vid handen att avdelningen”Socialism” omfattade 25 hyllor, medan exempel-vis avdelningen ”Konservatism” endast omfattadeen och en halv hylla.98

Litteraturförteckningen på ett enskilt universitets-bibliotek ger självfallet inte hela bilden av det lit-terära utbudet som speglar olika politiskaåskådning. Men en genomgång av bibliotekens po-litiska litteratur och utbudet av nyutgivna böckervisar på en liknande obalans.

Emellertid bör granskningen av de politiskt alter-nativen göras mot bakgrund av hur stor potentialrespektive partikonstellation har att vinna val. Deborgerliga partierna har de facto under de senaste

årtiondena fått en betydande andel av röstetalen iallmänna val.

Som belyses i Diagram 3–1 så hade de borgerligapartierna ett stort övertag i valen till andrakam-marsalen under förra seklets första del. Jämförel-sen börjar med 1921 då detta är det första valet tillandrakammarsalen där både män och kvinnor haderösträtt. I samband med att Socialdemokraterna ochBondeförbundet bildade samlingsregering 1936 på-börjades en period av framgångar för i huvudsakSocialdemokraterna. Socialdemokraterna ochVänsterpartiet (tidigare vpk) och senare också Mil-jöpartiet gjorde tillsammans i de flesta fall bättreresultat under resten av 1900-talet.

Diagram 3–1. Differens i röstetal mellan bor-gerliga och rödgröna partier i riksdagsvalen1921-2006, procentenheter99

Men valresultaten har varit jämnare än vad histo-rieskrivningen av Socialdemokratins dominans an-tyder. Diagram 3–2 nedan visar de genomsnittligaröstetalen mellan de politiska blocken i Sverigesedan 1921.

Sett till ett genomsnitt av valresultaten under åren1921-2006 har de borgerliga partierna gjort någotsämre resultat än de rödgröna partierna. Skillnadenmellan de politiska blocken och därmed potentiellaregeringsunderlag, det vill säga rödgröna partierna(Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och senareMiljöpartiet) och de borgerliga (Moderaterna, Folk-partiet, Centerpartiet, Kristdemokraterna och Nydemokrati), har sedan 1921 i genomsnitt varit 2,0procentenheter. De borgerliga partierna har sedan

33

Kapitel 3:Borgerlighetens

opinionsbildande nätverk

1921 i genomsnitt samlat 48,3 procent av väljarkå-ren mot 50,3 procent för de rödgröna i valen tillriksdagen/andrakammarsalen.

Diagram 3–2. Genomsnittligt röstetal mellanborgerliga och rödgröna partier i riksdagsva-len under perioden 1921-2006100

De borgerliga partierna har i ett antal val haft rim-ligt goda chanser att vinna en riksdagsmajoritet.Trots att de borgerliga partierna i valen i genom-snitt fått knappt hälften av väljarnas röstetal så stården politiska, mediala och litterära granskningenav borgerligheten inte i paritet med partiernas po-tential att skapa en riksdagsmajoritet.

Valet 2006 vanns av de borgerliga partierna och So-cialdemokraterna gjorde sitt sämsta riksdagsvalsedan 1914. Mot den bakgrunden kan det vara be-fogat att försöka nyansera bilden av den rådandehistorieskrivningen av den fullständiga Socialde-mokratiska hegemonin i svensk politik.

Sanningen om vem som dominerar och har domi-nerat svensk samhällsdebatt är rimligen mer kom-plex. Som påpekades i kapitel 2 har de två störstaorganisationerna som utgör arbetsmarknadens par-ter, Svenskt Näringsliv (SAF) och Landsorganisa-tionen LO, haft likartade möjligheter att påverkasvensk samhällsdebatt.

Bilden av den Socialdemokratiska hegemonin ärnågot som flitigt exploateras av borgerliga opi-nionsbildare och även delar av näringslivet. Ochsom bland annat tydligt framgick på Moderaternashemsida när det gäller Socialdemokratins påståddaresursmässiga överlägsenhet, så som beskrivits ikapitel 1.

Det är alltså inte så att endast Socialdemokraternaoch för den delen LO som ensamt kunnat sätta denpolitiska agendan i svensk samhällsdebatt. För attnyansera bilden av vilka krafter som sätter Sverigespolitiska agenda ägnas rapportens tredje kapitel åtde borgerliga partiernas möjligheter att påverka

svensk samhällsdebatt. Och som redan påpekats såhar borgerlighetens nätverk starka kopplingar tilldet svenska näringslivet. I denna analys har fokuslagts på Moderaternas nätverk och dess band tillnäringslivet. Följaktligen granskas i detta kapitelModeraternas och näringslivets nätverk och de or-ganisationer som används för att påverka svensksamhällsdebatt.

3.1 Ett nytt statsbärande partiSedan valet 2006 styrs Sverige av en borgerlig re-gering. I praktiken styrs Sverige av Moderata sam-lingspartiet. Partiet innehar de flesta tungaministerposterna i regeringen, däribland statsmi-nistern, finansministern och utrikesministern. Mo-deraterna styr den borgerliga majoriteten iriksdagen, i knappt hälften av landstingen ochhälften av kommunerna. Moderata samlingspartietär i dag Sveriges mest inflytelserika politiska parti.

Moderaterna har sedan många år tillbaka starkaband till arbetsgivarorganisationer och näringsliv.Partiet hävdar dock att de sedan 1970-talet inte taremot gåvor från företag. Däremot bidrar närings-livsföreträdare och andra privatpersoner årligenmed många miljoner kronor till Moderata sam-lingspartiet. Som visats i kapitel 1 har partiet sedanmillennieskiftet tagit emot nästan 80 miljoner kro-nor i donationer från hemliga givare.

Insamlingsverksamheten har för Moderaterna blivitav allt större betydelse då den gör det möjligt förModeraterna att ta emot stora donationer utan attdessa hamnar i offentlighetens ljus. Insamlingenhar gjort att inget parti inför valet 2006 hade störreresurser per riksdagsmandat än Moderaterna.

Moderaterna har vid sidan om företagssfären ocksåett mycket väl utvecklat kontaktnät inom organisa-tioner, myndigheter, institut, medier, pr-byråer, tan-kesmedjor, bloggnätverk mm. Även högerinriktadefrivilligorganisationer (NGO:s) har blivit allt van-ligare. Detta kapitel granskar dessa nätverk.

3.2 ModeraternaspersonnätverkDe borgerliga partierna och framförallt Modera-terna består ett mycket väl utvecklat personnätverkmed starka kopplingar till det svenska näringslivet.En genomgång av ett stort antal förtroendevaldaoch anställda i Moderaterna samt ett stort antal or-ganisationer visar att personnätverket är mycketomfattande. Många som i dag arbetar i någon avnäringslivets opinionsbildande organisationer harvarit aktiva inom Moderaterna. Och tvärtom;många av dagens aktiva Moderater på ledande be-

34

fattningar har sin bakgrund i någon av dessa nä-ringslivsorganisationer eller företag.

För att få en uppfattning om dessa nätverk har ettstort antal personers arbetslivserfarenheter gåttsigenom. Informationen är hämtad i öppna källor påInternet, framförallt på partiets, organisationernaseller företagens egna hemsidor, eller i artiklar i me-dier.

Sammanfattningsvis kan man säga att nätverkensom binder samman Moderaterna och näringslivetär komplexa och icke-transparenta. Istället för attha institutionaliserat samverkan sker samordningeni helt andra sammanhang, som exempelvis infor-mella nätverksmöten eller nätverksträffar inomramen för andra organisationer. Ett exempel på så-dana träffar är nätverksgrupperna eller handels-kammarluncherna som månatligen anordnas avStockholms Handelskammare.

3.2.1 Noder i samverkan mellanModeraterna och näringslivet

Formella band mellan Moderaterna och Svenskt Nä-ringslivs-sfären och dess föregångare på nationellnivå finns inte på samma sätt som mellan Socialde-mokraterna och LO. Däremot är det – och har så varitunder lång tid – nära personkopplingar mellan nä-ringslivsorganisationerna och Moderaterna. Detsvenska näringslivet och Moderaterna (och i viss månFolkpartiet) är mycket samordnade. Det är exempel-vis tydligt att näringslivets organisationer i principaldrig angriper varandra på samma sätt som vänster-organisationer gjorde under det som ibland kallas”vänstervågen” (främst svenskt 60- och 70-tal). 101

Samordningen och arbetsfördelningen mellan Mo-deraterna och näringslivsorganisationerna skerfrämst genom att ett antal nyckelpersoner sitter iflera av organisationernas styrelser, eller har sinbakgrund i dessa.102 Mer om detta i senare i ka-pitlet.

Granskningen i detta kapitel visar att det är ettmycket komplext nätverk som hålls samman av ettantal nyckelpersoner, eller noder.

Det yttersta exemplet är Urban Bäckström somsedan 2005 är vd för den största av näringslivsor-ganisationerna, Svenskt Näringsliv. Han har tidi-gare varit anställd som chefsekonom påModeraterna och Aktiespararna och blev efter entid som tjänsteman på Regeringskansliet statssek-reterare på Finansdepartementet under regeringenBildt. Därefter utsågs han till riksbankschef och varunder några år också vd för Skandia Liv. Han är idag bland annat styrelseordförande i Stockholms-börsen OMX och sitter i det borgerliga forsknings-institutet Ratios styrelse.

Med andra ord är den person som leder arbetet iSvenskt Näringsliv, den mest inflytelserika och ka-pitalstarka av alla organisationer, en person somhaft högt uppsatta positioner inom Moderaterna.Hans personnätverk är omfattande och han utövarsåledes ett stort inflytande över stora delar av nä-ringslivet men också i Moderata Samlingspartiet.

Såsom illustreras av Urban Bäckström är det inteovanligt att gå mellan partiet och näringslivet iolika omgångar. Åtminstone fyra av de Moderatastatsråd som tillträdde efter regeringsskitet 2006har bakgrund i näringslivet och dess organisatio-ner.

Nedan ett axplock av personer som har haft upp-drag eller arbetat i såväl Moderaterna som nä-ringslivet och dess organisationer:

• Anders Borg, finansminister. Har arbetat påRiksbanken, SEB och som politiskt sakkunnig påStatsrådsberedningen under regeringen Bildt. Tidi-gare vice ordförande i Fria Moderata Studentför-bundet.• Sven-Otto Littorin, arbetsmarknadsminister ochtidigare partisekreterare i Moderaterna. Har tidigaredrivit riskkapitalbolaget Momentor, suttit i Timb-ros styrelse och varit Senior Vice President i Kre-abs kontor i New York.• LenaAdelsohn Liljeroth, kulturminister. Har ti-digare bl a varit konsult på PR-byrån Burson-Mars-teller.• Cecilia Stegö Chilò, fd kulturminister under tiodagar och nu på PR-byrån Springtime. Sitter i sty-relsen för Spendrups bryggerier. Var tidigare vd påTimbro och Stiftelsen Fritt Näringsliv. Har ocksåvarit vice ordförande i Fria Moderata Studentför-bundet och ledarskribent/reporter på Svenska Dag-bladet• HGWessberg, statssekreterare hos statsministerFredrik Reinfeldt. Har bl a arbetat på byggföretagetSIAB och styrelseordförande i PR-byrån LotsenKommunikation samt som vice vd i Svenskt Nä-ringsliv.• Gustaf Douglas. Sitter i moderaternas partisty-relse och är ordförande i moderaternas bolagArvidLindman. En av Sveriges 10 rikaste med en för-mögenhet på flera miljarder dollar. Involverad iAssa Abloy, Securitas och Fagerhult. Störste ägarei investmentbolaget Latour.• Joakim Stymne, statssekreterare vid Utrikesde-partementet. Har suttit i styrelsen för Timbro ochvarit chefsekonom på Kaupthing Bank.• Peje Emilsson, Grundare av PR-byrån Kreab,och enligt egen utsago ”huskonsult” åt Wallen-bergsfären. Var ordförande i Fria Moderata Stu-dentförbundet och satt i dess styrelse samtidigt somCarl Bildt och Anders Wijkman. Har varit lands-tingspolitiker för Moderaterna. Har bland annatgrundat Kunskapsskolan.

35

• Dag Klackenberg, nu vd för branschorganisatio-nen Svensk Handel och ordförande för Vattenfall,Handelsbanken mm. Bakgrund i Fria ModerataStudentförbundet.• Maria Rankka, vd i Timbro och Stiftelsen FrittNäringsliv. Var tidigare vice ordförande i ModerataUngdomsförbundet och har arbetat som talskrivaretill Carl Bildt. Sitter i valberedningen i Skattebeta-larns förening och styrelsen för föreningen Upp-lysning om kommunism.• PeterEgardt, vd på Stockholms Handelskammare.Var tidigare bl a statssekreterare hos Carl Bildt 1991-1994. Sitter sedan många år i Riksbanksfullmäktigeoch har suttit i en lång rad styrelse som bl a SvenskaDagbladet, Timbro och den Moderata Jarl Hjalmar-son Stiftelsen.• Gunnar Strömmer, verkställande ledamot vidCentrum för rättvisa. Har gett ut en rad böcker medTimbro. Var tidigare förbundsordförande i Mode-rata Ungdomsförbundet.• Anders Hall, stabschef hos justitieminister Beat-rice Ask. Har bl a arbetat på PR-byrån Kreab.• Mattias Svensson, författare och debattör ochverksam vid Timbro samt redaktör för MagasinetNeo. Har tidigare arbetat på Moderaternas riks-dagskansli.• Markus Uvell, sedan december 2008 verksamvid Svenskt Näringsliv, dessförinnan Senior Part-ner vid Kreab. Sitter i styrelsen för Skattebetalarnasförening och har suttit i styrelsen för Centrum förRättvisa. Ingick i moderaternas eftervalsanalys-grupp efter 2006 års val.• Thomas Idegard, sedan årsskiftet 08/09 verksamvid Timbro och dessförinnan HR-chef vid PR-byrånPrime PR och United Minds. Har varit ordförande iModerata Ungdomsförbundet och bl a arbetat sompolitiskt sakkunnig under regeringen Bildt.• Martin Borgs, konsult. Sitter i styrelsen för Cap-tus. Har tidigare varit konsult på PR-byrån Hill &Knowlton och arbetat på Timbro. Har arbetat förModeraterna i flera valrörelser.• Martina Ränk, politiskt sakkunnig på Utrikes-departementet. Har tidigare bl a varit på PR-byrånSpringtime.• Mats Svegfors, vd i Sveriges Radio, dessförin-nan landshövding i Västmanlands län. Har bl a varitchefredaktör för Svenska Dagbladet och ordfö-rande i Fria Moderata Studentförbundet.• Ulf Dinkelspiel. Har sin bakgrund i Öhman Fond-kommission och var sedan statssekreterare i Han-delsdepartementet 1976-1982, Europaminister vidUtrikesdepartementet 1991-1994.• Ulf Laurin, fd vd för SAF. Bakgrund i förpack-ningsindustrin. Valdes in i M-styrelsen 1987.

Personnätverken kan också illustreras som ett slagskarta över personrelationerna och organisationernai näringslivet, se nedre bilden på sidan 37. Kartanvisar personer i Moderaternas och näringslivets sfärsom på ett eller annat sätt i sitt yrkesliv har haft ettengagemang i Moderaterna och näringslivet. Kar-

tan ger en bild över nätverken men den är på intetsätt komplett. Den innehåller endast personer somhar mer än en koppling till en organisation. Såle-des omfattas inte personer som har sin tjänst i ex-empelvis regeringskansliet och som inte tydligtredovisat ett engagemang i någon av de organisa-tioner som är medtagna i undersökningen.

3.2.2 Exemplet Peter Egardt

En av de personer som sedan decennier har ett väl ut-byggt nätverk inom Moderaterna och näringslivet ärPeter Egardt. Han är sedan 1995 VD i StockholmsHandelskammare. Redan under den borgerliga rege-ringen som tillträdde 1976 arbetade Egardt som po-litiskt sakkunnig på Ekonomidepartementet ochdärefter i många år som kanslichef på Moderaternasriksdagsgrupp. Därefter blev han statssekreterare påStatsrådsberedningen och dåvarande statsministerCarl Bildts närmaste medarbetare. Han satt blandannat under många år i styrelserna för Svenska Dag-bladet och Timbro samt i den Moderata Jarl Hjal-marson Stiftelsen. Han är också bl a ledamot istyrelsen för Neo Magasin och revisorssuppleant iSkattebetalarnas förening.

3.3 NäringslivetsopinionsbildandeorganisationerNäringslivet har en lång rad organisationer som bil-dar opinion för att på sikt förändra samhället.Redan för 40 år sedan fattade Svenskt Näringslivbeslut om att lägga resurser och kraft på långsiktigopinionsbildning. För ändamålet har ett stort antalprojekt och organisationer startats.

Vissa av dem har bildats för att förstås som folk-liga organisationer även om inte alltid så är fallet.En del av organisationerna har tydliga kopplingartill de borgerliga partierna, andra mindre. De flestaorganisationer har inga formella band till politiskapartier i stadgemässig bemärkelse, utan snarare ärpersonnätverken mellan organisationerna länkenmellan politiken och organisationen.

Som visas av övre bilden på sidan 37 är nätverkenomfattande och komplexa. Denna bild är endast ettaxplock men illustrerar framförallt Svenskt Nä-ringslivs kontakter och organisationer som på olikasätt bildar opinion.

Nedan följer en genomgång av en del av de nä-ringslivsorganisationer som för närvarande på etteller annat sätt framträder i den svenska politiskadebatten. Listan över opinionsbildande närings-livsanknutna organisationer är föränderlig blandannat till följd av att det förändringar inom företag,organisationer och personsammansättningar.

36

37

3.3.1 Svenskt Näringsliv

Organisationen Svenskt Näringsliv är på många sättinvolverad i skapandet av en lång rad opinions-bildande organisationer. Som redan konstaterats ikapitel 2 är Svenskt Näringsliv en mycket välfi-nansierad organisation, en av Sveriges allra rikaste.Redan 1969 fattade dåvarande SAF beslut om attdra igång sin långsiktiga opinionsbildning. Den harpågått sedan dess, och förstärktes av valet av UrbanBäckström till vd för Svenskt Näringsliv.

Därutöver driver Svenskt Näringsliv Sällskapet Po-litik & Näringsliv (SPN), ett nätverk av politiker iriksdagen som Svenskt Näringsliv har kontakt med.Enligt Svenskt Näringsliv är syftet med SPN att”främja kontakterna mellan näringslivet och de po-litiskt verksamma inom riksdagen, de politiska par-tierna och den statliga förvaltningen”. SvensktNäringsliv anordnar också i SPN:s namn semina-rier och resor. Bland annat anordnade SPN ”Spe-eddating” med företrädare för näringslivet ochpolitiker vid Almedalsveckan 2008.

Sällskapets medlemmar består till största delen avledamöter från de borgerliga partierna.Av 75 med-lemmar i sällskapet är endast 20 ledamöter för S, V,eller MP. Tre fjärdedelar av sällskapets medlemmartillhör de borgerliga partierna.

Styrelsens ordförande är Liselott Hagberg (FP). Sty-relsen består sedan av en ledamot från varje riks-dagsparti samt nominerade ledamöter från SvensktNäringsliv. Därutöver är riksdagsdirektören AndersForsberg ledamot av styrelsen. Riksdagsdirektören,eller riksdagens kammarsekreterare, är den högstatjänstemannabefattningen i riksdagen och den somleder det inflytelserika kammarkansliet i riksdagen.

Det är egendomligt att sällskapets har två styrelse-medlemmar från Vänsterpartiet och Miljöpartiettrots att dessa partier endast har en eller två med-lemmar i sällskapet. Att de har representation i sty-relsen kan endast tolkas som att Svenskt Näringslivvill få sällskapet att framstå som så politiskt brettsom möjligt.

Sällskapet Politik & Näringsliv är ett unikt samar-bete mellan Sveriges högsta beslutande organ, riks-dagen, och en av arbetsmarknadens parter. Attriksdagens högste tjänsteman också är ledamot avstyrelsen i en organisation vars kansli sköts avSvenskt Näringsliv illustrerar hur etablerat samar-betet är.

Organisationen har en tydlig agenda – att påverkabeslutsfattare. Det gör sällskapet till en av mångapåverkansorganistioner. Den stora skillnaden är attSPN har en unik access till riksdagen genom detetablerade samarbetet.

Svenskt Näringsliv ger ut Tidningen Entreprenörmed en upplaga på 70 000 exemplar. Organisatio-nen driver också hemsidan Ekonomifakta somunder lång tid har användes för att visa hur mycketSverige halkade efter under de Socialdemokratiskaregeringsåren. Svenskt Näringsliv inhyser ocksåNäringslivets Regelnämnd och Näringslivets Inter-nationella Råd (NIR) för att nämna några organi-sationer.

3.3.2 Stiftelsen Fritt Näringsliv

StiftelsenFritt Näringsliv ersatte 2003 den dåvarandeföreningen Näringslivets fond. Stiftelsen driver tan-kesmedjan Timbro och har stöttat bland annat Cen-trum för rättvisa ekonomiskt. Stiftelseformen gör detomöjligt att få fram relevant information om organi-sationens räkenskaper men uppgifter gör gällande attstiftelsen också stödjer den mycket liberala tidskrif-ten Neo, forskningsinstitutet Ratio och Föreningenför upplysning om kommunismen. Stiftelsen fick viddess bildande ett betydande kapitaltillskott frånSvenskt Näringsliv på 300 miljoner kr.Avkastningenav kapitalet är en av de långsiktiga intäktskällorna förstiftelsens verksamhet.103

Stiftelsen skriver till och med på sin hemsida attden ska fungera som ”såddkapitalist” för att ge”idé- och opinonsbildnings-entreprenörer möjlig-het att pröva nya verksamheter”. Om det finns encentralpunkt i finansieringen av näringslivets opi-nionsbildning så är det Stiftelsen Fritt Näringsliv.

3.3.3 Timbro

Timbro är på många sätt spindeln i nätet av borger-liga tankesmedjor. Organisationen ägs av StiftelsenFritt Näringsliv och har enligt egna uppgifter ca 20anställda och 18 miljoner kr i budget. Ursprungli-gen grundades Timbro 1978 av dåvarande SAF. Or-ganisationen har en tydlig högerinriktning och gervarje år ut ett tiotal rapporter och genomför ett 30-tal opinionsbildande arrangemang. Timbro driverbland annat Näringslivets Medieinstitut (NMI) somär ett mediegranskande institut. Timbro drev tidi-gare också smedjan.com med Cecilia Stegö Chilòsom ansvarig utgivare och Medborgarnas flykting-ombudsman med Mauricio Rojas i spetsen.

Timbro finansieras via Stiftelsen Fritt Näringsliv.Verksamheten är långt ifrån självförsörjande ochförlagsversamheten starkt subventionerad. Det ären av organisationens paradoxer; den dominerandeliberala tankesmedjan driver på för att minska of-fentliga subventioner men är själv beroende av om-fattande subventioner för att finansiera sin egenaffärsverksamhet.

Timbro har på senare år ökat sin medianärvaro.Under 2006 hade tankesmedjan sin näst högsta no-

38

tering i antalet träffar i medier. 2008 var ett ännubättre år ur mediasynpunkt. Timbro omnämndes381 gånger i medier under valåret 2006, vilket ärmer än en tiondel av antalet träffar för hela organi-sationen Svenskt Näringsliv. Timbro är med andraord en av näringslivets mest aktiva opinionsbildarei medierna.

Diagram 3–6. Timbros ständigt ökandemedienärvaro104

Timbro samarbetar bland annat med PR-byrånUni-ted Minds. Timbro var också inblandade i besöketav den ökände PR-konsulten Karl Roves besök vid2008 år Almedalsvecka. Timbro har, liksom DenNya Välfärden, drivit opinion för att i grunden för-ändra biståndspolitiken.

3.3.4 Den nya välfärden

TankesmedjanDen Nya Välfärden försöker ge skenav att vara en oberoende aktör i svensk samhälls-debatt. På sin hemsida står till och med att tankes-medjan är ”politiskt oberoende”. Tankesmedjanstartades av Partrik Engellau, en person som harstarka band till Svenskt Näringsliv och Timbro.

Stiftelsen Den Nya Välfärden är en organisationsom har vuxit alltmer resursmässigt men ocksåmätt i genomslag i medier. Organisationen ägnarsig åt omfattande annonsering och mediebearbet-ning. I och med att verksamheten drivs i stiftelse-form är det inte möjligt att få fram årsredovisningarför organisationen.

Den opinionsbildande annonseringen är omfat-tande. Inför valet hade organisationen ett stort antalannonser i dags- och branschtidningar om att olikaskatter skulle sänkas. Annonserna innehöll ingenröstuppmaning utan var snarare ett försök från or-ganisationen att föra upp skattefrågor i den poli-tiska debatten. Men det fanns annonser där det vartämligen tydligt att udden var riktad mot den sit-tande socialdemokratiska regeringen. Ett exempelur en annons i Dagens Industri införd vid årsskiftet2005/2006:

”Med Pär Nuders goda minne trappar Skattever-ket nu upp sin jakt på företagare med likviditetkvar i bolaget. Enligt verkets tolkning av LexUggla ska företagaren förmögenhetsbeskattas förbolagets ”överlikviditet”.”

Stiftelsen Den Nya Välfärden har också dotterbolagsom kallas Den Nya Välfärden FöretagarkontaktAB med huvudkontor i Örebro. Organisationen be-driver enligt årsredovisningen ”sponsorackvisitionbland annat genom annonsförsäljning till den egna”4:e oktobertidningen för entreprenörskap. Bolagethar förutom kontor i Örebro också filialer i Söder-hamn, Arboga och Nora.

Dotterbolaget säljer enligt egen utsago annonser tillen tidning som utkommer en gång varje år. Tid-ningen innehåller annonser på sjuA4-sidor av totalt32 sidor. Annonserna från företagen skiljer sig inteåt särskilt mycket mellan åren. De består till störstadelen av några hundra företagsnamn som listas sidaupp och sida ner. Ändå arbetar 29 personer i före-taget som 2007 hade en omsättning på närmare 28miljoner kronor.Av företagets årsredovisning fram-går inte på något sätt vad dessa 29 anställda har förarbetsuppgifter annat än att sälja annonser till dentidning som ges ut en gång per år.

En jämförelse mellan annonseringen i 4:e oktober-tidningen under 2006 och 2007 visar att det var ca550 företag som annonserade i tidningen under va-låret 2006 medan det endast var ca 350 företag somannonserade året därpå. Ändå sjönk inte omsätt-ningen nämnvärt mellan de två åren.

Den Nya välfärden får också intäkter via direktagåvor.

När bolaget annonserar efter personal beskrivs fö-retaget på följande sätt:

”Den Nya Välfärden Företagarkontakt AB medhuvudkontor i Örebro, driver tillsammans medstiftelsen Den Nya Välfärden, kampanj under va-rumärket ’4 oktober’. Kampanjen som syftar tillatt skapa ett gynnsammare företagsklimat i Sve-rige.”

I annonserna står det att företaget söker ”kollegorsom passar i vår gemenskap”.Annonserna rubrice-ras som ”säljare” och arbetsuppgifterna sägs beståav att man med ”telefonen som verktyg i eget kon-torsrum, arbetar (du) mot en egen budget och in-formerar om vår verksamhet för Sverigesföretagare och företagsledare”.

Den Nya Välfärden ägnar sig med andra ord åtäven annat än att vara en traditionell tankesmedja.Den driver en kampanj för ett gynnsammare före-tagsklimat i Sverige. Det egendomliga är att ett fö-

39

retag med 29 anställda tycks jaga annonsörer tillannonsplatser som knappt finns.

Organisationen driver också ett antal organisationersom ska uppfattas som vara fristående ”institutioner”såsom Integritetsombudsmannen, Företagarom-budsmannen och Konkurrenskommissionen.

3.3.5 Ung företagsamhet

Ung företagsamhet är en ideell förening som har somsyfte att ”införa företagsamhet och ett engagerat nä-ringsliv i det svenska utbildningssystemet”. För-eningen omsatte med sina 24 regionala föreningar 55miljoner kronor. Styrelsens ordförande är SignhildArnegård Hansen som också är ordförande i SvensktNäringsliv. Vice ordförande i organisationen är vicevd iFöretagarnas riksorganisation, Gitte Leger. I all-mänhet är organisationen starkt präglad av SvensktNäringsliv och Företagarna. Dessutom finns starkaband till den M-präglade PR-byrån Kreab. Kreabsamarbetar med Ung Företagsamhet, bland annatgenom att vara deras ”Silverpartner” och genommaterialproduktion.

3.3.6 Magasinet Neo

Magasinet Neo är en tidning med neoliberal eller li-beral inriktning. Neo driver en blogg men arrange-rar också enligt årsredovisningen valvakor,prisutdelningar, mingel, föreläsningar och konfe-renser. Några av namnen som står bakom tidningenär Peter Egardt och Cecilia Stegö Chilò. Neo sökerockså sponsring från privata bidragsgivare menanger inte om det också handlar om företag somsponsrar verksamheten.

3.3.7 StudieförbundetNäringsliv och Samhälle

SNS är enligt egen utsago ett nätverk av opi-nionsbildare och beslutsfattare i privat och of-fentlig sektor, men organisationen har tydligborgerlig anknytning. Ett 40-tal personer arbetarpå kansliet i Stockholm.

3.3.8 Centrum för rättvisa

Centrum för rättvisa är en tankesmedja med tyd-lig högerinriktning. Enligt hemsidan har organi-sationen fem anställda. CFR leds av GunnarStrömmer som tidigare varit ordförande i Mode-rata Ungdomsförbundet.

3.3.9 Ratio

Ratio är Näringslivets forskningsinstitut och harett stort antal forskare och associerade forskareknutna till sig. En del av forskarna är baserade

på andra lärosäten och oklart är hur stor ersättningde anknuta forskarna får av Ratio. Delvis driver in-stitutet opinionsbildning, bland annat genom ettstort antal publikationer och artiklar. ”Institutets in-frastruktur” finansieras enligt egen utsago av Stif-telsen Fritt Näringsliv. Annan verksamhetfinansieras av ett stort antal stiftelser men också di-rekt av organisationen Svenskt Näringsliv.

3.3.10 Stockholm handelskammare

Stockholms handelskammare är en tongivande opi-nionsbildare och ett viktigt nav i näringslivets nät-verk med i första hand borgerliga politiker även pånationell nivå. Handelskammarens vd Peter Egardthar bakgrund i Moderaterna. Bland annat har hanvarit statssekreterare hos förre statsministern CarlBildt. Inom ramen för handelskammaren återkom-mer ett antal namn som känns igen från den borger-liga opinionsbildningssfären såsom exempelvis PejeEmilsson från Kreab och Mac Lennart Lindskog somtills nyligen arbetade på Handelskammaren och somhar bakgrund i Täbymoderaterna. Handelskammarenär mycket aktiv i arbetet med informella och formellanätverksgrupper och den anordnar månatliga han-delskammarluncher som ofta är ett tillfälle för poli-tiker och näringslivspersoner att mötas.

3.3.11 Skattebetalarnas förening

Skattebetalarnas förening är en inflytelserik orga-nisation med ett 20-tal anställda. Föreningen ver-kar för sänkt skatt och har enligt egen uppgift över

40

100 000 medlemmar. Enligt hemsidan har för-eningen en ”intensiv dialog med politiker, mediaoch opinionsbildare”. Även i Skattebetalarnas för-ening återkommer en del av de personer som utgörde borgerliga nätverken. Informationschefen i för-eningen Torsten Svenonius har varit förbundssek-reterare i Fria Moderata Studentförbundet. Ivalberedningen sitter Maria Rankka, vd för Timbro,och bland revisorerna finns Peter Egardt vid Stock-holms Handelskammare.

Skattebetalarna är mycket aktiva i opinionsbild-ningen. Bland annat annonserade Skattebetalarnaflitigt i valrörelsen 2006 i Fria Moderata Student-förbundets tidning Svensk Linje. Budskapet vartämligen snarlikt de borgerliga partiernas mantraom att Sverige har världens högsta skatter men intevärldens bästa välfärd. Frågan är varför Skattebe-talarnas förening annonserar i Svensk Linje. Detkan finnas två skäl – att påverka eller att stödja tid-ningen. Tidningens läsare är en initierad skara per-soner och potentialen att omvända någon i sinuppfattning lär vara liten – målgruppen för bud-skapet är redan hundraprocentigt övertygad ombudskapet. Då återstår det andra tänkbara skälet attannonsera – att indirekt stödja organisationengenom att betala för annonsutrymme som man an-nars inte hade fått sålt.

3.3.12 Handelns utredningsinstitut

Handelns utredningsinstitut är ett företag som tid-vis ägnar sig åt omfattande opinionsbildning. Ett15-tal anställda.

3.3.13 Institutet mot Mutor

Institutet mot Mutor är en ideell näringslivsorgani-sation som inrättades 1923. Institutets huvudmänär Stockholms Handelskammare, FöreningenSvensk Handel och Svenskt Näringsliv. Institutetdriver delvis opinionsbildning genom media.

3.3.14 Captus

Captus är enligt organisationens hemsida en ”fri-hetlig tankesmedja som arbetar med opinionsbild-ning för allmänborgerliga idéer, såsom sänktaskatter, en starkare rättsstat, fria marknader och pri-vat drift av skola och sjukvård”. Organisationen harett tiotal medarbetare. Två av medlemmarna i”Captus Advisory Board” är Johnny Munkhammaroch Martin Borgs, båda tydliga profiler i borger-lighetens nätverk.

3.4 Summering och slutsatserkring Borgerlighetensopinionsbildande nätverkMot bakgrund av att Moderaterna är borgerlighe-tens största och Sveriges näst största parti, samt attpartiet leder majoritetsallianser i riksdagen, imånga landsting och i hälften av kommunernafinns det anledning att särskilt granska Moderater-nas koppling till näringslivet. Till skillnad från So-cialdemokraternas organisatoriska och öppna bandtill LO så utgörs Moderaternas band till näringsli-vet av personliga och organisatoriska nätverk mel-lan partiet och delar av näringslivet och dessorganisationer.

De Moderata nätverken är komplexa och icke-transparenta. De består av ett antal personer somutgör noder i kommunikationen mellan partiet ochdelar av näringslivet. Samordningen i den politiskakommunikationen och opinionsbildningen skergenom dessa personer/noder.

De borgerliga partierna och framförallt Modera-terna består av ett väl utvecklat personnätverk medstarka kopplingar till det svenska näringslivet.Inom ramen för denna rapport har ett stort antal för-troendevalda och anställda i Moderaterna samt ettstort antal organisationer gåtts igenom som visaratt personnätverket är mycket omfattande. Mångaav dagens ledande Moderater har en bakgrund i nä-ringslivet och dess organisationer och vice versa.Lägg därtill att Moderaterna nu innehar regerings-makten med de utredningsresurser som regerings-kansliet ger. Allt detta bidrar till att Moderaterna idag är ett parti med stora resurser och goda möj-ligheter att driva opinion.

Kombinationen av regeringsmakt, stora privata do-nationer och en press med borgerlig övervikt ris-kerar att leda till en maktkoncentration som kanförändra förutsättningarna för det politiska samta-let i Sverige. Ett stärkande av denna maktkoncen-tration genom en fördjupning av samverkan mellande borgerliga partierna och det svenska näringslivetkan i kombination med regeringsmakten ge bor-gerligheten en maktposition under lång tid fram-över. I förlängningen riskerar det att leda till enförsvagning av den svenska demokratin.

41

Moderaterna är Sveriges mest inflytelserika parti idag. Partiet styr regeringens arbete och det styr i flestkommuner och i närmare hälften av landstingen. Till-sammans med de övriga borgerliga partierna och nä-ringslivet med dess opinionsbildande organisationerbildar de ett kraftfullt nätverk för att förändra svensksamhällsdebatt.

Denna rapport analyserar de politiska partiernasekonomiska resurser under de senaste åren. Rap-porten visar att Moderaterna inför valet 2006 vardet parti som hade störst resurser att lägga på val-kampanjen räknat per riksdagsmandat. Trots detlåter det fortfarande som om Socialdemokraternamed sin koppling till fackföreningsrörelsen skulleha ett oöverstigligt resursövertag gentemot deandra partierna. Det stämmer alltså inte.

Att Moderaterna under valrörelsen hade så stora re-surser beror till stor del på partiets insamlings-verksamhet. Inget annat parti får så mycket pengarfrån hemliga donatorer som Moderaterna. Ensamtfick partiet under valåret 2006 in 30 miljoner kro-nor i donationer. Det är nästan åtta gånger mer änsamtliga övriga partier tillsammans.

Förklaringen till Moderaternas framgångsrika in-samlingskampanj är att partiet på ett avancerat ochsystematiskt sätt arbetar med hemliga insamlings-klubbar. Särskilt organisationerna Tornet och Ro-senbadsfonden bedöms ha varit avgörande förinsamlingsresultaten under valrörelsen 2006. Åretefter Rosenbadsfondens start redovisar Modera-terna en ökning av insamlade medel på 350 pro-cent, från 2,9 miljoner kronor 2003 till 10,5miljoner kronor 2004.

Socialdemokraterna har, i enlighet med ett förslagi en den statliga utredningen ”Allmänhetens insyni partiers och valkandidaters intäkter”, beslutat attredovisa stora donationer över 20 000 kronor. Mo-deraterna vägrar dock fortsatt att offentliggöraidentiteten på stora donatorer. Det är olyckligt. Ompartier som årligen får miljontals kronor från pri-vatpersoner öppet skulle redovisa stora donationerskulle förtroendet för politiken kunna öka, och påså sätt demokratin kunna stärkas. På så sätt skulledet inte råda någon tvekan om ett parti har kommiti en beroendeställning gentemot en person, en or-ganisation eller ett företag.

Ett annat parti som rent resursmässigt sticker ut idenna rapport är Centerpartiet. Centerpartiet ansesvara ett av Europas, kanske till och med ett av värl-dens rikaste politiska partier genom att det sålde

Centertidningar AB som gav ett kapitaltillskott påsvindlande 1,8 miljarder kronor. Partiet använde eninte obetydlig summa av kapitalet i valrörelsen2006. Under valåret tog partiet ut hela 100 miljonerkronor ur det egna kapitalet, som ett extra tillskottför Centerpartiets valrörelse. Det tillskottet var likastort som Vänster- och Miljöpartiets samlade ut-gifter tillsammans under valåret. Partiet gjorde2006 ett underskott på 68 miljoner kronor, vilket ärstörre än de totala intäkterna.

Rapporten visar att Moderaterna och de övriga bor-gerliga partierna inför valrörelsen var bättre rustadeän på många år. De var inte bara politiskt rustade,utan hade också större ekonomiska resurser än pålänge. De borgerliga partierna hade inför valrörel-sen 2006 större resurser per riksdagsmandat än derödgröna. Detta hade inte varit möjligt utan Mode-raternas insamling och Centerpartiets kapitaltill-skott från partiets miljardkapital.

Rapporten visar också att Socialdemokraterna fårbetydligt mindre pengar från fackföreningsrörelsenän Moderaterna är beroende av gåvor från sinahemliga donatorer.

Dessutom visas också att de borgerliga partiernahade 60 % högre utgifter än de rödgröna för me-dieannonsering i valrörelsens slutskede.

En del av rapporten analyserar arbetsmarknadensparters två stora organisationer, Svenskt Närings-liv och Landsorganisationen, och visar att dessa tvåorganisationer har relativt olika förutsättningar attpåverka svensk samhällsdebatt.

Bland annat har Svenskt Näringsliv på central nivåett kapital som är fem gånger större än LO, ochSvenskt Näringsliv har visat att de är beredda attanvända delar av sitt stora kapital på 12 miljarderkronor för att driva opinion. Svenskt Näringsliv harbetydligt högre utgifter än LO och lägger hälftenav sina resurser på opinionsbildning. Sedan mil-lennieskiftet har Svenskt Näringsliv avsatt närmare4 miljarder kronor i opinionsbildande syfte.

Bara under valåret 2006 lade Svenskt Näringslivnästan en halv miljard kronor på opinionsbildning,personalkostnaderna ej inräknade. Rapporten visarockså att Svenskt Näringsliv har fortsatt med sinavalbudgetar. Om hänsyn tas till för organisationenexceptionella utgifter så har Svenskt Näringslivsövriga externa kostnaderna varit högre under valå-ren 2002 och 2006 än övriga år. Liksom Center-partiet har Svenskt Näringsliv finansierat löpande

42

Avslutande sammanfattning

underskott med intäkter från organisationens storakapital. Under exempelvis valåret 2006 hadeSvenskt Näringsliv ett underskott på hela 361 mil-joner kronor som täcktes med organisationens rea-lisationsvinster där enbart avkastningen låg pånästan 1,3 miljarder kronor. Bara avkastningen påSvenskt Näringslivs kapital var dubbelt så stor somsumman av samtliga riksdagspartiers intäkter undervalåret.

I debatten låter det ibland som om LO och Social-demokraterna är Sveriges mest överlägsna opi-nionsbildare, sett till såväl nätverk somekonomiska resurser. Det stämmer inte. Däremotär borgerlighetens och näringslivets nätverk betyd-ligt mer komplexa och mindre transparenta och så-ledes har de granskats betydligt mindre. Mot denbakgrunden har en del av rapporten inriktats på attgranska borgerlighetens största parti – Moderaterna– och dess kopplingar till näringslivet.

Inom ramen för denna rapport har ett stort antal för-troendevalda och anställda i Moderaterna samt ettstort antal organisationer analyserats. Organisatio-nerna och företagen som granskats är borgerligt in-riktade tankesmedjor, institut, frivilligorganisationer,stiftelser och PR-byråer. Ett mycket omfattande per-sonnätverk framträder. Rapporten visar att de Mode-rata nätverken är komplexa och består av ett antalpersoner som utgör noder i kommunikationen mellanpartiet och delar av näringslivet. I granskningen up-penbarar sig några hundra personer som utgör självanavet i Moderaternas och näringslivets nätverk på na-tionell nivå. Många av dagens ledande Moderater haren bakgrund i näringslivet och dess organisationeroch tvärtom.

En del av dessa organisationer som Moderaterna harkopplingar till är mycket resursstarka, såväl i termerav personal som ekonomiska resurser. Utan Mode-raternas koppling till näringslivets många organisa-tioner, institut, medier, pr-byråer och tankesmedjorskulle partiets opinionsbildning inte vara lika effek-tiv.

Sammantaget gör rapporten gällande att Modera-terna i dag är ett parti med stora resurser ochmycket goda möjligheter att driva opinion. Till-sammans med näringslivet och näringslivets opi-nionsbildande organisationer har Moderaterna ochde övriga borgerliga partierna stora resurser som demed kort varsel kan frigöra. Därmed har de godamöjligheter att förändra människors uppfattningaroch opinionen på såväl kort som lång sikt. Ett över-dåd av pengar gör inte per automatik att man kanpåverka människor. Men politiska organisationersom har goda ekonomiska resurser kan – rätt an-vända – förändra opinionen och det kan bidra tillatt påverka väljarnas beteende på valdagen.

Kombinationen av regeringsmakt, stora privata do-nationer, en press med borgerlig övervikt och re-sursstarka nätverk inom det svenska näringslivetriskerar att leda till en maktkoncentration som kanförändra förutsättningarna för det politiska samta-let i Sverige. Om denna maktkoncentration upp-rätthålls eller rent av förstärks kan det geborgerligheten en maktposition under lång tidframöver. I förlängningen kan det leda till en för-svagning av den svenska demokratin.

43

i Källa: Ekonomistyrningsverket.2 Källa: Allmänhetens insyn i partiers och valkandidaters in-täkter – betänkande av Utredningen om offentlighet för parti-ers och valkandidaters intäkter, SOU 2004:22, sid 12.3 Källa: partiernas årsredovisningar.4 Källor: För intäkterna; partiernas årsredovisningar. För par-tiernas medlemstal; TT:s sammanställning av partiernasmedlemstal den 19 mars 2007. Sammanställningen byggerpå uppgifter från Dagens Samhälle. Medlemsantal för Väns-terpartiet och Centerpartiet kommer från respektive partisårsredovisning.5 Källa: Pressmeddelande från Centerpartiet,http://www.newsdesk.se/view/pressrelease/238956 Källa: http://www.dn.se/ekonomi/centerpartiet-missade-uppgangen-pa-borsen-1.7462217 Källa: Ekonomistyrningsverket8 Egna beräkningar utifrån Ekonomistyrningsverkets rappor-terade utfall för statens utgifter 20079 Källa: Riksdagen,http://www.riksdagen.se/templates/R_Page____1117.aspx10 Källa: Riksdagen,http://www.riksdagen.se/templates/R_Page____1117.aspx11 Källa: Riksdagen,http://www.riksdagen.se/templates/R_Page____1117.aspx12 Källa: Riksdagens utredningstjänst, http://www.riksda-gen.se/templates/R_PageFull____7878.aspx13 Konstitutionsutskottets utvärdering av det kommunala par-tistödet, 2007/08:RFR290414 SOU 2004:2215 Källa: Motion 2005/06:K470 Utgiftsområde 1, Rikets sty-relse16 Källa: Motion 2003/04:K423 Utgiftsområde 1, Rikets sty-relse, Partistödet17 Källa: Artikel i nätsajten Realtid, http://www.realtid.se/Ar-ticlePages/200710/23/20071023190724_Re-altid379/20071023190724_Realtid379.dbp.asp18 Källa: Artikel i Dagens Samhälle den 4 februari 2009,http://www.dagenssamhalle.se/zino.aspx?articleID=1451319 Källa: Konstitutionsutskottets utvärdering av det kommu-nala partistödet, 2007/08:RFR2904, sid 6220 Källa: Konstitutionsutskottets utvärdering av det kommu-nala partistödet, 2007/08:RFR2904, sid 6421 Källa: Konstitutionsutskottets utvärdering av det kommu-nala partistödet, 2007/08:RFR2904, sid 6422 Källa: Socialdemokraternas årsredovisningar.23 Källa: Wanja Lundby-Wedin i en kommentar till Ekot,http://www.sr.se/ekot/artikel.asp?artikel=200546125 Källa: Artikel i Dagens Industri den 30 oktober 2006.26 Källa: Artikel i Dagens Industri den 30 oktober 2006.i27 Centerpartiet har under de senaste åren inte bedrivit någonorganiserad insamling. En förklaring är att partiet till följd avförsäljningen av koncernen Centertidningar har ett stort kapi-tal som också bidrar till partiets löpande intäkter.28 Källa: Partiernas årsredovisningar.29 Källa: TV4, http://anytime.tv4.se/webtv/?pro-gId=659104&treeId=902001&renderingdepartment=2.75730 Källa: TV4, http://anytime.tv4.se/webtv/?pro-gId=659104&treeId=902001&renderingdepartment=2.75731 Källa: Allmänhetens insyn i partiers och valkandidaters in-täkter – betänkande av Utredningen om offentlighet för parti-ers och valkandidaters intäkter, SOU 2004:22, sid 177.32 Källa: Dagens Nyheter den 20 juni 2007333 Källa: Allmänhetens insyn i partiers och valkandidaters in-

täkter – betänkande av Utredningen om offentlighet för parti-ers och valkandidaters intäkter, SOU 2004:22, sid 177.34 Citat av statsminister Fredrik Reinfeldt vid Moderaternasstämma i Gävle den 25 oktober 2007, http://kampanj.mod-erat.se/wp-content/uploads/2007/10/fredriks_tal_medel_del1.mp335 Citat av statsminister Fredrik Reinfeldt vid Moderaternasstämma i Gävle den 25 oktober 2007, http://kampanj.mod-erat.se/wp-content/uploads/2007/10/fredriks_tal_medel_del1.mp736 Källa: Moderaternas årsredovisningar.37 Källa: Moderaternas årsredovisningar838 Källa: Bland annat har Dagens Industri skrivit om dettaden 30 oktober 2006, http://di.se/Nyheter/?page=/Avdel-ningar/Artikel.aspx%3Fmenusection%3DDinapengar%3BD-inapengarNyheter%26ArticleID%3D2006%255C10%255C30%255C308539 Källa: Moderaternas hemsida den 2 februari 2004.40 Källa: Dagens Industri den 30 oktober 2006,http://di.se/Nyheter/?page=/Avdelningar/Artikel.aspx%3Fmenusection%3DDinapengar%3BDinapengarNyheter%26Arti-cleID%3D2006%255C10%255C30%255C3085, samt Mo-deraternas hemsida den 2 februari 2004.41 Källa: Moderaternas hemsida i oktober 2005.42 Källa: Dagens Industri den 30 oktober 2006,http://di.se/Nyheter/?page=/Avdelningar/Artikel.aspx%3Fmenusection%3DDinapengar%3BDinapengarNyheter%26Arti-cleID%3D2006%255C10%255C30%255C3085%26o%3Dsp343 Källa: TV4, http://nyhetskanalen.se/1.111783/ny-heter/2007/05/29/hemliga_givare_skankte_miljoner_till_Moderaterna;jsessionid=cbajpEe7sl6XIc2pH0Blr44 Källa: Dagens Industri den 30 oktober 2006,http://di.se/Nyheter/?page=/Avdelningar/Artikel.aspx%3Fmenusection%3DDinapengar%3BDinapengarNyheter%26Arti-cleID%3D2006%255C10%255C30%255C3085%26o%3Dsp345 Källa: Affärsvärlden den 22 januari 2007, http://www.af-farsvarlden.se/hem/nyheter/article275123.ece46 Källa: partiernas årsredovisningar 2006.47 Källa: partiernas årsredovisningar 2006.48 Källa: Centerpartiets och Randello Invests årsredovisningför 2006.49 Källa: Partiernas årsredovisningar.50 Källa: Partiernas årsredovisningar.51 Källa: Partiernas årsredovisningar.52 Källor: För kostnaderna; partiernas årsredovisningar. Förpartiernas medlemstal; TT:s sammanställning av partiernasmedlemstal den 19 mars 2007. Sammanställningen byggerpå uppgifter från Dagens Samhälle. Medlemsantal för Väns-terpartiet och Centerpartiet kommer från respektive partisårsredovisning.53 Källa: Sifo Reklammätningar 2006.54 Källa: Sifo Reklammätningar 2006.55Källa: Riksdagens utredning om hur kanslistödet används2007/08:URF1.56 Källa: Bearbetning av data från Tidningsutgivarna.57 Källa: Bearbetning av data från Tidningsutgivarna.

58 Källa: Kristina Boréus, Högervåg – Nyliberalism och kam-pen om språket i svensk offentlig debatt 1969-1989, Stock-holm, Tiden, 1994, sid 57.59 Källa: Victor Pestoffs artikel “Globalization and Swedish

44

Fotnoter:

business associations in the twenty-first century” i bokenGoverning Interests av Wolgang Streeck, 2005, sid 79-80.60 Källa: Victor Pestoffs artikel “Globalization and Swedishbusiness associations in the twenty-first century” i bokenGoverning Interests av Wolgang Streeck, 2005, sid 79-80.61 Källa: Victor Pestoffs artikel “Globalization and Swedishbusiness associations in the twenty-first century” i bokenGoverning Interests av Wolgang Streeck, 2005, sid 81.62 Källa: Annika Berg och Franz Traxler i “Handbook of Bu-siness Interest Associations, Firm Size and Governance: AComparative Analytical Approach”, 2007, sid 299.63 Källa: Referens till Emling i den statliga utredningen”Mansdominans i förändring”, SOU 2003:16.64 Källa: LO:s årsredovisning för 2007, sid 3.65 Källa: LO:s årsredovisning för 2007, sid 3.66 Källa: LO:s årsredovisning för 2007, sid 3.67 Källa: LO:s stadgar, § 1 Uppgift.68 Källa: LO:s årsredovisning för 2007, sid 29. Där framgåratt personalneddragningar görs inom ramen för ett omstruk-tureringsprogram som omfattar omställningsstöd, avgångs-vederlag och stöd till kompetensutveckling.69 Källa: Svenskt Näringslivs årsredovisningar.70 Källa: Svenskt Näringslivs årsredovisningar.71 Källa: Svenskt Näringslivs hemsida,http://www.svensktnaringsliv.se/om_oss.72 Artikel i Dagens Industri den 24 maj 200773 Maktutredningens huvudrapport Demokrati och makt iSverige, SOU 1990:44, beskriver bland annat en ökad aktivi-tetsnivå och professionalisering när det gäller företagens opi-nionsbildande insatser.74 Källa: Citat av den då nyvalde ordföranden i Svenskt Nä-ringsliv, Signhild Arnegård Hansen, i en artikel i Dagens In-dustri den 24 maj 2007,https://di.se/Nyheter/?page=/Artiklar/_Jag_kommer_nog_att_horas_mer_an_Treschow_.aspx%3FArticleID%3D2007%255C05%255C24%255C234483%26words%3D%26Sectio-nID%3DEttan%26menusection%3DStartsidan%3BHuvud-nyheter75 Källa: Hansson / Lodenius76 Källa: Kristina Boréus, Högervåg – Nyliberalism och kam-pen om språket i svensk offentlig debatt 1969-1989, Stock-holm, Tiden, 1994, sid 111.77 Källa: Kristina Boréus, Högervåg – Nyliberalism och kam-pen om språket i svensk offentlig debatt 1969-1989, Stock-holm, Tiden, 1994, sid 111.78 Källa: Förnuftets entoniga röst - Om EU-kampanjens de-mokratiska rum och medborgarskapets villkor, SödertörnsHögskola - Research reports 4 2003, sid 93.79 Källa: http://www.aftonbladet.se/kultur/huvudartikel/ar-ticle458560.ab80 Källa: Professorn i Statsvetenskap Victor Pestoffs artikel“Globalization and Swedish business associations in thetwenty-first century” i boken Governing Interests av Wol-gang Streeck, 2005, sid 69-70.81 Källa: Professorn i Statsvetenskap Victor Pestoff i Öster-sunds-Posten den 11 augusti 2003.82 Artikel i Dagens Industri den 16 maj 200683 Egna beräkningar. Källa: Svenskt Näringslivs årsredovis-ningar för 2000-2007. 2006 var de totala utgifterna 916 mil-joner kronor och medlemsintäkterna låg på 435 miljonerkronor. Det ger opinionsbildande resurser för 916-435= 481miljoner kronor.84 Källa: Svenskt Näringslivs hemsida:http://www.svensktnaringsliv.se/kommentaren/article13577.ece?csref=RSS85 Källa: “Organized Industrial Relations in Europe: WhatFuture?” av Colin Crouch och Franz Traxler, 1995, med re-

ferens till Victor Pestoff 1989.86 Källa: Bearbetade data från Svenskt Näringslivs årsredo-visningar.87 Källa: På sid 38 i Svenskt Näringslivs verksamhetsberät-telse för 2001, står följande: ”Svenskt Näringsliv och kon-cernen har till följd av omstruktureringen under året haftbetydande kostnader av engångskaraktär som belastar åretsresultat. Kostnaderna avser huvudsakligen kostnader för av-talspensioner och för lanseringen av Svenskt Näringsliv samtadministrativa merkostnader.”88 Källa: sid 15 i Svenskt Näringslivs årsredovisning för2003.89Kommentar: 2001 års övriga externa utgifter har justeratsned med 155 miljoner kronor som var kostnader för avtals-pensioner till följd av sammanslagningen av SAF och In-dustriförbundet (sid 50 i verksamhetsberättelsen för 2001). Idetta belopp har de administrativa kostnaderna för samman-slagningen inte ens räknats in. För år 2003 har en nedjuste-ring på 803 miljoner kronor gjorts till följd av deextraordinära utgifter som rör folkomröstningskampanjenom euron (503 miljoner kr) och kapitalöverföringen till Stif-telsen Fritt Näringsliv (300 miljoner kr). Personalkostnaderhar inte tagits med till följd av att dessa fluktuerat mycket tillföljd av sammanslagningen av SAF/Industriförbundet ochomstruktureringar av personalstyrkan från 2005.90 Per den 31 december 2007, enligt 2007 års årsredovisning.91 Källa: Svenskt Näringslivs årsredovisningar.92 Källa: Svenskt Näringslivs årsredovisning för 2006, sid55.93 Källa: Svenskt Näringslivs årsredovisningar.94 Källa: Svenskt Näringslivs och LO:s årsredovisningar.95 Källa: Bearbetade data av Svenskt Näringslivs och LO:sårsredovisningar, rensat för utgifter för LO:s verksamhet iItalien.96 Källa: Bearbetade data av Svenskt Näringslivs och LO:sårsredovisningar, rensat för utgifter för LO:s verksamhet iItalien.97 Källa: Svenskt Näringslivs och LO:s årsredovisningar.98 Källa: Boken ”Anfall eller försvar”, redaktör TorbjörnNilsson, Stockholm, 2002, sid 12-.99 Bearbetning av data från SCB. Sverigedemokraterna, Soci-alistiska Partiet (1929-1944) och andra partier som inte ut-gjort underlag för en regering ligger utanförsammanställningen. Källa:http://www.scb.se/templates/tableOrChart____32065.asp100 Bearbetning av data från SCB. Sverigedemokraterna, So-cialistiska Partiet (1929-1944) och andra partier som inte ut-gjort underlag för en regering ligger utanförsammanställningen. Källa:http://www.scb.se/templates/tableOrChart____32065.asp101 Källa: Kristina Boréus, Högervåg – Nyliberalism ochkampen om språket i svensk offentlig debatt 1969-1989,Stockholm, Tiden, 1994, sid 124.102 Källa: Kristina Boréus, Högervåg – Nyliberalism ochkampen om språket i svensk offentlig debatt 1969-1989,Stockholm, Tiden, 1994, sid 124.

45

46

Arbetarrörelsens Tankesmedja startades 2006 av LO, Socialdemokraterna och ABF.Tankesmedjans uppdrag är att på olika sätt stimulera debatten om uppgifter och utma-ningar för arbetarrörelsen. Debatt ska föras självständigt och värderingarna om frihet ochjämlikhet ska hävdas med utgångspunkt i sakliga analyser av utvecklingen.• Tankesmedjan

– genomför seminarier och föreläsningar– medverkar i andras arrangemang– driver utredningsarbeten som resulterar i rapporter och böcker– initierar skrivandet av akademiska uppsatser i angelägna ämnen– deltar i den offentliga samhällsdebatten

• Tankesmedjans prioriterade ämnesområden:Arbetsmarknad, Skola, Miljö & klimat, Europa & EU, Skatter, Politik & marknad, Klass& kön, Ideologi

• Hittills utgivna rapporter/böcker/skrifter:Ojämlikhetens pris (Rapport nr 1: Anne-Marie Lindgren, 2006)Var går vägen till det gröna folkhemmet? (Rapport nr 2: Mathias Tofvesson, 2007)Skapar a-kassan arbetslöshet? (Rapport nr 3: Marika Lindgren Åsbrink, 2007)En rättvis och hållbar beskattning (Rapport nr 4: MagdalenaAndersson, Jan Larsson, 2007)Vårdnadsbidrag en tillbakagång i svensk familjepolitik (Rapport nr 5: Åsa Nelander, 2007)Dagens Europa nr 1 (Kunskapstidning, 2007)Dagens Europa nr 2 (Kunskapstidning, 2008)Dagens Europa nr 3 (Kunskapstidning inför Europaparlamentsvalet, 2009)Vad är socialdemokrati? (Bok: Ingvar Carlsson och Anne-Marie Lindgren, 2007, ny uppl 2008)Systrar, Kamrater! (Bok: Anne-Marie Lindgren och Marika Lindgren Åsbrink, 2007)Gränslös miljö (Rapport nr 6: Mats Engström, 2008)Innanför ”utanförskapet” (Rapport nr 7: Bo Jangenäs, Levi Svenningsson, 2008)Ta tillbaka demokratin! (Rapport nr 8: Anne-Marie Lindgren, 2008, reviderad 2009)Säkerhet och solidaritet (Antologi: Försvars- och säkerhetspolitik, 2009)Framtidens skatter för framtidens välfärd (Rapport nr 9: Anne-Marie Lindgren, 2009)Strukturomvandlingen och trygghetssystemen (Rapport nr 10:Anders Nilsson, Örjan Nyström, 2009)Arbetsmarknadspolitik i förfall (Rapport nr 11: Bo Jangenäs, Levi Svenningsson, 2009)Makten över debatten (Rapport nr 12: Sandro Wennberg, maj 2009)

Tankesmedjai debattens framkant

För aktuell information om verksamheten i Arbetarrörelsens Tankesmedja,anmäl Dig till vårt kostnadsfria nyhetsbrev och VECKANS ANALYS.

Mejla Ditt namn och Din e-postadress till: info@ts.lo.sewww.arbetarrorelsenstankesmedja.se

info@ts.lo.se • Barnhusgatan 16, 3 tr, 111 23 Stockholm • 08-796 25 00Medarbetare: Ove Andersson, ove.andersson@ts.lo.se,

Anne-Marie Lindgren, anne-marie.lindgren@ts.lo.se, Levi Svenningsson, levi.svenningsson@ts.lo.seStyrelseordförande: Göran Johnsson, goran.johnsson@ifmetall.se

TillAiP Media

SvarspostKundnr. 110651706110 03 STOCKHOLM

Skicka tidningen till (glöm inte kryssa för vilken tidning du valt):

Namn:

Adress:

Postnummer:

Postadress:

NT (24 nr) för 196 kr.AiP (24 nr) för 196 kr. ST (24 nr) för 196 kr.

Prenumerera på(eller värva en prenumerant!)

socialdemokraternasnyhetstidningPartiets egen nyhetstidning kommer en gång veckan året runt och innehållerallt du behöver veta om politik, socialdemokratin och arbetarrörelsen.

Posta talongen redan i dag eller ring 08-700 27 75,e-post: pren@sap.se Plusgiro: 134 74 81 – 2

är fackföreningsrörelsens aktuella nyhetstidning. Varje vecka skriver vi om politik, ekonomi, arbetsmarknad och kultur. Vi har många kunniga skribenter som bjuder på upplysande, viktig och roande läsning.

är ett alternativ för alla inom arbetarrörelsen som tröttnat på den borgerliga mediedominansen. Varje dag läser, lyssnar och ser vi nyheter i tidningar, radio och tv som ofta presenteras från borgerlig utgångspunkt.

ger dig motbilden. Vi skriver om det som de nya moderaterna inte vill tala om. Vi skriver om de ämnen som engagerar löntagare och med-borgare med hjärtat till vänster.

Vill du prenumera på nya LO-Tidningen till förmånspriset 280 kronor per år (ordinarie pris 395 kronor)? Maila namn och adress till

inga-britt.sillen@lotidningen.se

www.arbetarrorelsenstankesmedja.se

Rapporten ”Makten över debatten”, som på uppdrag av Arbetarrörel-sens Tankesmedja är författad av utredaren Sandro Wennberg, analy-serar de politiska partiernas ekonomiska resurser under de senaste åren.

Rapporten visar att Moderaterna inför valet 2006 var det parti som hademest pengar att lägga på valkampanjen, räknat per riksdagsmandat.

Att Moderaterna under valrörelsen hade så stora resurser beror till stordel på partiets insamlingsverksamhet. Inget annat parti får så mycketpengar från hemliga donatorer som Moderaterna. Ensamt fick partietunder valåret 2006 in 30 miljoner kronor i donationer. Det är nästan åttagånger mer än samtliga övriga partier tillsammans.

Trots det låter det fortfarande som om Socialdemokraterna med sinkoppling till fackföreningsrörelsen skulle ha ett oöverstigligt finansielltövertag gentemot de andra partierna. Det stämmer alltså inte.

Rapporten ger en fördjupad insikt i varifrån partierna får ekonomisktstöd och andra resurser, både direkt och indirekt. Här jämförs vad denborgerliga regeringsalliansen har att röra sig med jämfört med de röd-gröna oppositionspartierna.