Redogörelse 2014/15:JO1 Justitieombudsmännens …„mbetsberättelser/JOs ämbetsberättelse 2014-15.pdf · Anmälan mot lagmannen vid Gotlands tingsrätt för innehållet i två

Redogörelse 2014/15:JO1

Justitieombudsmännens ämbetsberättelse

Omslag Eva Lena Johansson Översättning till engelska av Summary in English: David Jones ISSN 0282-0560 Tryck: Elanders, Vällingby 2014

3

I N N E H Å L L 2 014 /1 5 : J O1

Innehåll Skrivelse till riksdagen ................................................................................. 13

Allmänna domstolar m.m. ........................................................................... 39

Kritik mot tre domare vid Södertörns tingsrätt för ett beslut om besiktning av en fastighet (5904-2012) ...................................................... 39

Kritik mot en rådman vid Nacka tingsrätt för utformningen av två interimistiska beslut i ett mål angående vårdnad, boende och umgänge och mot tingsrätten för underlåtenhet att pröva ett interimistiskt yrkande om sommarumgänge (6163-2012) .......................... 41

Kritik mot en tingsfiskal vid Varbergs tingsrätt för utformningen av två förelägganden i ett ärende om anordnande av godmanskap (6541-2012) ...................................................................... 51

Anmälan mot lagmannen vid Gotlands tingsrätt för innehållet i två informationsskrifter som hade skickats till bl.a. advokater med verksamhet på Gotland (472-2013) .................................................... 58

Kritik mot en rådman vid Linköpings tingsrätt för att han inte flyttade på tidpunkten för ett sammanträde för muntlig förberedelse när ett ombud som vidtalats av käranden var upptaget av en annan förhandling (1141-2013) .......................................... 65

Kritik mot en nämndeman vid Solna tingsrätt för att han använde sin mobiltelefon under pågående huvudförhandling (2340-2013) ................................................................................................ 69

Allvarlig kritik mot lagmannen vid Kalmar tingsrätt för att han har hjälpt en part att skriva en inlaga till hovrätten (6796-2013) ............... 71

Åklagar-, polis- och tullärenden ................................................................. 77

Kritik mot Polismyndigheten i Västra Götaland för brister i en förundersökning som gällde misstankar om ett planerat bombattentat mot köpcentret Femmanhuset i Göteborg (2978-2012) ................................................................................................ 77

Kritik mot Åklagarmyndigheten för brister i möjligheten för polisen att komma i kontakt med jouråklagare (4865-2012) ...................... 95

Kritik mot Polismyndigheten i Skåne, som utan tillräcklig grund beslutat om kroppsbesiktning, m.m. (2258-2013) .......................... 100

Information om rättigheter och verkställighetens innebörd till intagna i polisarrest (2572-2013) .............................................................. 104

Kritik mot polisen för brister i möjligheten till utomhusvistelse för intagna i arrest (2054-2013) ................................................................ 115

2 014 /1 5 : J O1

4

I N N E H Å L L

Kritik mot Polismyndigheten i Västra Götaland för hanteringen av en begäran om handräckning i ett LVU-ärende (273-2013) ................ 122

Kritik mot Polismyndigheten i Östergötlands län för omhändertagande av egendom i samband med ett ingripande, m.m. (584-2013, 666-2013) ..................................................................... 127

Anmälan mot polismyndigheterna i Kronobergs län och Stockholms län angående inlägg på Facebook (I) (5875-2012) .............. 137

Anmälan mot Polismyndigheten i Stockholms län angående bl.a. ett inlägg på Twitter (II) (6153-2012) .............................................. 146

Kritik mot vissa polismyndigheter för långa handläggningstider i ärenden om vapentillstånd (5529-2013) ................................................ 152

Kritik mot Tullverket och en åklagare för handläggningen av en förundersökning och ett beslut om anhållande (2556-2013) .................... 161

Allvarlig kritik mot Tullverket, som dröjt över två år med att meddela obligatoriska omprövningsbeslut (178-2013) ............................ 169

Kriminalvård ............................................................................................. 174

Kritik mot Kriminalvården, anstalten Kumla, för att handlingar som varit underlag för ett psykologutlåtande förstörts (3056-2011) ............................................................................................. 174

Kritik mot Kriminalvården, anstalten Hall, för hanteringen av omhändertagande och kvarhållande av försändelser till en intagen m.m. (5877-2011) ........................................................................ 182

Kriminalvårdens rutiner för hantering av s.k. myndighetspost till intagna m.m.(4465-2012, 5061-2012 och 5239-2012) ....................... 193

Initiativärende om omhändertagandet av en intagen i arrestavdelningen i häktet Kronoberg; bl.a. frågan om ansvarsfördelningen mellan polisen och Kriminalvården avseende intagnas sjukvård. Kriminalvården kritiseras för bristande dokumentation (3076-2012) ..................................................... 204

Allvarlig kritik mot Kriminalvården, häktet Gävle, för att ha begränsat de intagnas möjlighet till kontakter med omvärlden utan att det har föregåtts av ett beslut av åklagare m.m. (5528-2012) ............................................................................................. 211

Initiativärende om förvarstagnas rättigheter i häkten och i anstalter (5529-2012) ............................................................................... 216

5

I N N E H Å L L 2 014 /1 5 : J O1

Kritik mot Kriminalvården, Transporttjänsten, för att en underårig, som var omhändertagen enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU, tvingades övernatta i häkte i samband med transport till en domstolsförhandling (6939-2012) ............................................................ 227

Allvarlig kritik mot Kriminalvården, anstalten Mariefred, för att ha genomfört tillsyn med hjälp av kameraövervakning i samband med placering av en intagen i avskildhet (115-2013) ................ 231

Kritik mot Kriminalvården för att en intagens närmaste anhöriga inte per telefon underrättats om att ett häktningsbeslut verkställts (1944-2013) ............................................................................. 237

Initiativ angående Kriminalvårdens handläggning av ärenden om placering på säkerhetsavdelningar (2311-2013) ................................. 243

Kritik mot Kriminalvården, anstalten Saltvik, för bristfällig motivering av ett permissionsbeslut m.m. (3266-2013) ........................... 257

Kritik mot Kriminalvården, anstalten Saltvik, för det sätt på vilket en kriminalvårdare inom ramen för brottsofferslussverksamheten tagit kontakt med en anhörig till en intagen m.m. (3591-2013).................................................................... 268

Kritik mot Kriminalvården, anstalten Salberga, för bristfällig motivering i ett beslut om återkallelse av besökstillstånd m.m. (4217-2013) .............................................................................................. 276

Allvarlig kritik mot Kriminalvården, anstalten Salberga, för brister i beslut att placera ett stort antal intagna i avskildhet med stöd av 6 kap. 8 § fängelselagen m.m. (4379-2013, 5176-2013) ........................................................................... 281

Initiativärende angående behandlingen av en intagen som placerats i avskildhet (6211-2013) ............................................................ 291

Kronofogdeärenden ................................................................................... 303

Kritik mot Kronofogdemyndigheten för utformningen av ett meddelande till svaranden i ett mål om betalningsföreläggande (6076-2012) .............................................................................................. 303

Kritik mot en kronoinspektör vid Kronofogdemyndigheten för telefonsamtal inom ramen för en tillgångsundersökning (1744-2013) .............................................................................................. 306

Kritik mot Kronofogdemyndigheten för hur den hanterat och tillämpat möjligheten till självrättelse enligt 2 kap. 20 § utsökningsbalken (1910-2013) ................................................................. 309

2 014 /1 5 : J O1

6

I N N E H Å L L

Förvaltningsdomstolar .............................................................................. 314

Kritik mot en rådman och en nämndeman vid Förvaltningsrätten i Falun för hanteringen av en fråga om jäv (772-2013) ............................................................................................... 314

Kritik mot fyra domare vid Förvaltningsrätten i Linköping för utformningen av domskäl i mål om psykiatrisk tvångsvård (748-2014) ............................................................................................... 318

Central statsförvaltning m.m. ................................................................... 330

Kritik mot Arbetsförmedlingen för bristande dokumentation m.m. i arbetsförmedlingsärenden (3972-2012) ........................................ 330

Kritik mot Kommunalarbetarnas arbetslöshetskassa, som avslagit en ansökan om arbetslöshetsersättning för att arbetsgivarintyget inte utfärdats på ett särskilt formulär (961-2013) ............................................................................................... 340

Anmälan mot Arbetsförmedlingen för att en kommunplacering dröjt två år efter det att uppehållstillstånd beviljats (2697-2013) ............. 344

Kritik mot Konkurrensverket för brister i samband med upptecknandet av förhör enligt konkurrenslagen (6358-2012) ................ 349

Allvarlig kritik mot Statens fastighetsverk för bristfällig hantering av en begäran om handlingsutlämnande m.m. (3869-2013) ............................................................................................. 358

Taxering och uppbörd samt folkbokföring ............................................. 368

Allvarlig kritik mot en tjänsteman vid Skatteverket för bemötandet av en person. Även kritik mot Skatteverket för hanteringen av allmänna handlingar. (641-2013) .................................... 368

Socialtjänst ................................................................................................. 373

Socialtjänstlagen (SoL)

En kommunal nämnd genomförde ett oanmält hembesök i syfte att ”utreda misstänkt bidragsbedrägeri”. Fråga bl.a. om förfarandet stred mot artikel 6 i Europakonventionen (6798-2012) ............................................................................................. 373

Fråga bl.a. om skyldighet att dokumentera uppgift om vem som hade gjort anmälan till en ledamot i socialnämnden om oro för barn (4133-2011) ..................................................................................... 381

Allvarlig kritik mot en socialnämnd för brister i handläggningen av ett ärende om försörjningsstöd som domstol återförvisat till nämnden för ny prövning (3548-2012) ........................... 387

7

I N N E H Å L L 2 014 /1 5 : J O1

I ett ärende om utseende av kontaktperson för ett barn som inte har fyllt 15 år ska båda vårdnadshavarna höras innan nämnden fattar beslut om insatsen (3380-2013) ...................................................... 390

Lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU)

Kunde ett nytt beslut om omedelbart omhändertagande enligt 6 § LVU fattas efter att ett tidigare beslut hade förfallit därför att beslutet inte hade underställts förvaltningsrätten i rätt tid? Särskilt fråga om betydelsen av bestämmelsen i 1 § LVU om barnets bästa (534-2013) .......................................................................... 393

I samband med en diskussion mellan socialförvaltningen och förvaltningsrätten om när ett beslut om omedelbart omhändertagande enligt 6 § LVU hade underställts skickade förvaltningen ett s.k. faxmissiv till rätten. I missivet hade ett datum ändrats. JO har ansett att missivet utgjorde en urkund och att handlingen därför inte fick ändras (4613-2012) ............................ 398

Fråga om en socialnämnd kan anlita ett privat vaktbolag för att ombesörja transport av en ungdom som är omhändertagen enligt LVU (5187-2012) ........................................................................... 404

Allvarlig kritik mot en kommunal nämnd för handläggningen av två ärenden om umgängesreglering enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU (6524-2012) .............................................................................................. 407

Handläggningen av ett ärende om reglering av umgänge med stöd av 14 § LVU. Den omständigheten att vårdnadshavaren inte har begärt ett formellt beslut påverkar inte nämndens skyldighet att utreda umgängesfrågan och fatta ett formellt beslut (2628-2013) .................................................................................... 411

Fråga bl.a. om föräldrarna till ett omhändertaget barn hade rätt att videofilma vid ett övervakat umgänge med barnet (6351-2012) .............................................................................................. 414

En sjuttonårig pojke hade omhändertagits med stöd av 6 § LVU och placerats i ett särskilt ungdomshem; fråga bl.a. om nämnden med stöd av 11 § LVU kunde inskränka den unges kontakt med sin far enbart därför att det fanns oklarheter i en polisutredning om ett allvarligt brott som den unge eventuellt varit inblandad i (120-2012) ..................................................................... 422

Ett beslut om tillfälligt flyttningsförbud får inte fattas enbart för att hindra en vårdnadshavares umgänge med sitt barn vid ett enstaka tillfälle (6394-2012) ..................................................................... 426

2 014 /1 5 : J O1

8

I N N E H Å L L

Allvarlig kritik mot en socialnämnd för dröjsmål med att överlämna ett överklagande av ett beslut om omprövning av vård enligt LVU till förvaltningsrätten (6620-2012) ................................ 435

När en socialnämnd med stöd av 11 § andra stycket LVU medger att den unge får vistas i sitt hem finns det inte något formellt hinder mot att nämnden förordnar om s.k. växelvist boende hos vårdnadshavarna (5515-2013) ............................................... 439

Lagen om vård av missbrukare i vissa fall (LVM)

Fråga om ett nytt beslut om omedelbart omhändertagande enligt 13 § LVM kunde fattas efter att ett tidigare beslut hade förfallit därför att beslutet inte hade underställts förvaltningsrätten i rätt tid (7099-2013) ........................................................................................ 440

Fråga om socialnämndens möjlighet att under en utredning enligt 7 § LVM inhämta uppgifter från hälso- och sjukvården (6532-2013) ............................................................................................. 443

Fråga om ett LVM-hem har kunnat införa en rutin för posthanteringen som innebar att en intagen regelmässigt ska öppna alla sina inkommande brev i närvaro av personal (2793-2013) ............................................................................................. 445

Familjerätt

Allvarlig kritik mot en socialnämnd för handläggningen av ett ärende gällande förälders underhållsskyldighet gentemot ett barn som hade fyllt 18 år (6889-2012) ..................................................... 448

Stöd och service till vissa funktionshindrade .......................................... 451

Fråga om skyldighet att kommunicera uppgifter som i ett ärende hade inhämtats från den dagliga verksamheten (5569-2012) ............................................................................................. 451

Handläggningen av ett ärende om personlig assistans enligt LSS; fråga bl.a. om kommunen har kunnat avvakta med handläggningen av ansökan i avvaktan på att Försäkringskassan skulle fatta ett beslut om assistansersättning (5076-2012) ....................... 456

Hälso- och sjukvård ................................................................................... 461

Allvarlig kritik mot en rättspsykiatrisk klinik för att en patient som har vårdats med stöd av lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, LPT, har belagts med handfängsel trots att det inte finns lagstöd för en sådan åtgärd. Allvarlig kritik även mot den ansvariga läkaren för att hon inte personligen har undersökt patienten inför varje omprövning (förlängning) av bältesläggningen (4471-2011).................................................................. 461

9

I N N E H Å L L 2 014 /1 5 : J O1

Kritik mot en rättspsykiatrisk klinik för bl.a. användning av s.k. avgränsning för patienter som bedöms ha behov av att vistas på en begränsad yta med mindre stimulirik miljö och liten kontakt med andra patienter (1169-2012) .............................................................. 477

Socialförsäkring ......................................................................................... 486

Försäkringskassan kritiseras för sin tillämpning av efterfrågeförbudet (5734-2012) ................................................................ 486

Försäkringskassan kritiseras inte för att ha lämnat ut uppgifter om en försäkrad till polismyndigheten men däremot för att ha underlåtit att dokumentera övriga kontakter myndigheterna emellan (6156-2011) ................................................................................ 489

Försäkringskassan kritiseras inte för att ha lämnat ut en uppgift om bosättningsland beträffande en person med skyddade personuppgifter men däremot för att bl.a. ha lämnat felaktig information i en kommuniceringsskrivelse och i ett beslut (2203-2012) .............................................................................................. 494

Försäkringskassan kritiseras för brister i motiveringen av ett beslut om återkrav (6804-2012) ................................................................ 501

Kritik mot Försäkringskassan för brister i motiveringen av beslut om sjukpenning (513-2013) ........................................................... 508

Pensionsmyndigheten kritiseras för att ha utfärdat anvisningar om hanteringen av återkrav som inte gett utrymme för någon egentlig individuell bedömning och som myndigheten insett skulle leda till felaktiga beslut (5060-2012) ............................................. 515

Miljö- och hälsoskydd samt djurskydd .................................................... 523

Kritik mot en länsstyrelse för dröjsmål med att underrätta parterna om ett beslut om omhändertagande enligt 31 § djurskyddslagen (427-2013) ..................................................................... 523

Kritik mot en länsstyrelse för att inte ha anmält ett brott mot djurskyddslagen till åklagare eller polis (6281-2012) ............................... 525

Allvarlig kritik mot en landshövding för att ha motiverat beslut i strandskyddsärenden på ett sätt som står i strid med både reglerna om motivering av beslut i förvaltningslagen och kravet på saklighet i 1 kap. 9 § regeringsformen (4427-2011) ............................ 528

Allvarlig kritik mot en länsstyrelse för att den försummat sina skyldigheter enligt delgivningslagen (2010:1932) (776-2013) ................. 536

2 014 /1 5 : J O1

10

I N N E H Å L L

Kritik mot en länsstyrelse för bl.a. underlåtenhet att kommunicera en uppgift som har varit av betydelse för ett beslut om avlivning av en hund och för dröjsmål med att underrätta djurhållaren om beslutet (1735-2013 och 6458-2013) ........................................................ 539

Plan- och byggnadsväsendet ..................................................................... 548

Allvarlig kritik mot en byggnadsnämnd för underlåtenhet att överlämna två överklaganden, varav ett med en begäran om inhibition, till länsstyrelsen (2571-2012) ................................................. 548

Allvarlig kritik mot två tjänstemän på en byggnadsnämnd för att inte ha iakttagit saklighet och opartiskhet vid handläggningen av ett ärende om bygglov (746-2013) ............................ 552

Allvarlig kritik mot Lantmäteriet för långsam handläggning av ett fastighetsregleringsärende (1222-2013) .............................................. 573

Utbildnings- och forskningssektorn ......................................................... 577

Allvarlig kritik mot en rektor för att han inte genast gjorde en anmälan till socialnämnden efter att en elev hade berättat om våld i hemmet (6755-2012) ...................................................................... 577

Kritik mot en lärare vid en högstadieskola för att han kontrollerade applikationerna i en elevs mobiltelefon (2785-2013) ............................................................................................. 581

Kritik mot en skolsköterska bl.a. för att samtal hållits med en elev om hennes hemsituation utan vårdnadshavarnas samtycke (1382-2012) ............................................................................................. 584

Kritik mot ordföranden i en utbildningsnämnd för att han ensam har beslutat om ett förbud för åhörare att göra inspelningar med ljud och bild under ett styrelsesammanträde som var öppet för allmänheten (6356-2012, 6488-2012) ......................... 591

Kritik mot ordföranden i en utbildningsnämnd för att hon inte på begäran av en tredjedel av nämndens ledamöter kallade nämnden till ett sammanträde (2072-2013) ............................................. 598

Överförmyndarnämnder och överförmyndare ....................................... 602

Allvarlig kritik mot Överförmyndarnämnden Region Gotland för handläggningen av ett antal ansökningar om anordnande av godmanskap (3437-2013) ........................................................................ 602

11

I N N E H Å L L 2 014 /1 5 : J O1

Offentlighet och sekretess samt yttrande- och tryckfrihet ..................... 606

Socialtjänst samt hälso- och sjukvård

Allvarlig kritik mot en tjänsteman inom socialtjänsten för att vissa uppgifter i ett ärende om kontaktfamilj har lämnats ut (4172-2012) .............................................................................................. 606

En 18-årig flicka hade beviljats sekretessmarkering för sina personuppgifter och därefter namnbyte. Kritik mot en kommunal nämnd för att flickans namn har röjts för hennes mor genom att namnet framgick av beräkningar om försörjningsstöd som skickades till modern (5932-2012) .................................................... 608

Kritik mot en tjänsteman inom socialtjänsten som har lämnat ut en 19-årig kvinnas telefonnummer till hennes mor (846-2012) ............... 614

Kritik mot en socialnämnd för att en videoupptagning som hade gjorts inom ramen för en vårdnads-, boende- och umgängesutredning har förstörts (3483-2011) .......................................... 617

Allvarlig kritik mot en rättspsykiatrisk klinik för handläggningen av en begäran om utlämnande av journalkopior; fråga om bl.a. att kliniken har återtagit utlämnade journalkopior (6614-2012) ...................................................... 624

Övriga områden

Kritik mot Ungdomsstyrelsen bl.a. för att ett ärende om utlämnande av allmän handling har prövats enligt reglerna om utlämnande av uppgift ur allmän handling (1061-2013)........................... 630

Kritik mot Kommunalförbundet Västmanlandsmusiken, som bl.a. avtalat bort rätten till insyn i ett tjänstetillsättningsärende (3529-2012) .............................................................................................. 637

Kritik mot Polismyndigheten i Stockholms län för handläggningen av en begäran om att få del av sidomaterialet i en avslutad förundersökning (1080-2013) ................................................ 644

Kritik mot en befattningshavare vid Polismyndigheten Dalarna för dennes handläggning av en begäran om att få del av ett förundersökningsprotokoll (2058-2013) ................................................... 648

Kritik mot Polismyndigheten i Stockholms län och en befattningshavare där för bristfällig handläggning av framställningar från en målsägande om att få ta del av handlingar i en förundersökning (2231-2013) .......................................... 652

Kritik mot Polismyndigheten Dalarna för handläggningen av framställningar om att få ta del av en nedlagd förundersökning (3408-2013) .............................................................................................. 655

2 014 /1 5 : J O1

12

I N N E H Å L L

Kritik mot Trafik- och renhållningsnämnden i Stockholms stad med anledning av att Riksteatern nekats att annonsera på de s.k. kulturtavlorna (2290-2012) ...................................................................... 660

Kritik mot en kommunchef för uttalanden till kommunanställda efter en tidningsartikel och för agerande i strid med det s.k. efterforskningsförbudet (5051-2012) ....................................................... 663

Övrigt ......................................................................................................... 667

Kritik mot kommundirektören i Kristianstads kommun för hans inblandning i en oberoende nämnds handläggning av ett enskilt ärende (6470-2012) .................................................................................. 667

Kritik mot landshövdingen i Skåne län för att ha använt sig av sin tjänstetitel i en privat angelägenhet (4087-2013) ............................... 672

Bilagor

Ärendestatistiken 2013/14 ......................................................................... 676

Besvarande av remisser i lagstiftningsärenden m.m. ............................. 683

Framställningar, överlämnanden, åtal och disciplinanmälningar m.m. ............................................................................................................ 686

Inspektioner, myndighetsbesök, konferenser och seminarier m.m. ...... 687

Internationellt samarbete ......................................................................... 692

Instruktion för Riksdagens ombudsmän ................................................. 695

Arbetsordning för Riksdagens ombudsmän ............................................ 702

Personalorganisation ................................................................................. 709

Sakregister ................................................................................................. 710

Summary in English .................................................................................. 825

13

T I L L R I K S D AG E N 2 014 /1 5 : J O1

Till RIKSDAGEN Riksdagens ombudsmän överlämnar härmed enligt 11 § lagen (1986:765) med instruktion för Riksdagens ombudsmän (fortsättningsvis benämnd instruk-tionen) sin ämbetsberättelse för tiden den 1 juli 2013–30 juni 2014.

1 Organisationen m.m. 1.1 Val och entlediganden m.m. Riksdagen omvalde den 6 november 2013 Hans Ragnemalm att vara ställföre-trädande justitieombudsman för en tid om två år från den 15 november 2013.

Riksdagen omvalde den 29 april 2014 Lilian Wiklund att vara justitieom-budsman för tiden från den 1 januari 2015 till dess att nytt val genomförts under fjärde året därefter. Samma dag omvalde riksdagen Cecilia Nordenfelt att vara ställföreträdande justitieombudsman från den 1 juni 2014 till och med den 1 juni 2016.

1.2 De ställföreträdande ombudsmännens tjänstgöring Ställföreträdande justitieombudsmannen Hans Ragnemalm tjänstgjorde med handläggning och avgörande av tillsynsärenden den 29 juli–2 augusti och den 26–30 augusti 2013 samt den 2–5 juni 2014.

Ställföreträdande justitieombudsmannen Cecilia Nordenfelt tjänstgjorde med handläggning och avgörande av tillsynsärenden den 11 och den 13–14 februari och den 2–13 juni 2014.

1.3 Ändringar i instruktionen och i arbetsordningen Instruktionen har ändrats med anledning av en ny riksdagsordning. De paragra-fer som berörs är 1, 4 och 12 §§ instruktionen (SFS 2014:802). Ändringarna är av redaktionell och språklig art och de träder i kraft den 1 september 2014.

Arbetsordningen har inte ändrats under verksamhetsåret. Instruktionen och arbetsordningen i lydelse per den 30 juni 2014 framgår av

bilagorna 6 respektive 7.

2 Verksamheten 2.1 Särskilda händelser Det arbete som påbörjades förra året med att utveckla och tydliggöra JO:s or-ganisation har fortsatt. Arbetet har hittills bl.a. lett fram till att ett flertal poli-cydokument har antagits och att handböcker för de administrativa arbetsupp-gifterna tagits fram.

JO:s lokaler har renoverats, bl.a. har ventilation dragits in och modern kon-ferensteknik installerats i JO:s enda större sammanträdesrum.

14

2 014 /1 5 : J O1 T I L L R I K S D AG E N

JO har tidigare haft tillgång till riksdagens intranät (Helgonät). Under våren 2014 tog riksdagen ett nytt intranät i bruk och JO har inte fått tillträde till detta. Därför har JO inlett ett arbete med att skapa ett eget intranät.

I juni stod JO värd för 2014 års nordiska ombudsmannamöte (se vidare un-der avsnitt 5).

2.2 Ärendestatistiken i sammandrag

Balansläget

Ingående balans 1 011

Nya ärenden

Klagomål och andra framställningar från enskilda 7 110

Initiativärenden på grund av uppgifter i massmedia m.m. 31

Inspektioner 50

Remisser och andra skrivelser från myndigheter 121

7 312

Summa balanserade och nya ärenden 8 323

Avslutade ärenden

Klagomål och andra framställningar från enskilda 7 228

Initiativärenden på grund av uppgifter i massmedier m.m. 34

Inspektioner 51

Remisser och andra skrivelser från myndigheter 124

Summa avslutade ärenden 7 437

Utgående balans 886

Under perioden nyregistrerades 7 312 ärenden, en ökning med 215 (2,94 pro-cent) i förhållande till verksamhetsåret 2012/13. Antalet klagomålsärenden uppgick till 7 110, vilket är en ökning med 238 (3,35 procent) från 2012/13. Antalet nya inspektions- eller andra initiativärenden minskade från 93 till 81, varav NPM-enheten svarade för 31. I JO:s sedvanliga verksamhet var antalet inspektioner 19, vilket innebär en minskning med 6 jämfört med föregående år. 121 ärenden föranleddes av remisser som huvudsakligen kom från Regerings-kansliet. Det innebär en minskning med 11.

Prövningen av klagomålsärendena tar huvuddelen av JO:s handläggnings-resurser i anspråk. Antalet inspektioner och övriga granskningar på JO:s eget initiativ har minskat och ligger alltjämt på en lägre nivå än vad JO anser önsk-värt. Här bör även nämnas att JO sedan några år har skärpt kraven på vad som ska anses utgöra ett klagomål. Något hundratal skrifter som tidigare skulle ha registrerats som klagomål har nu i stället hanterats i administrativ ordning.

Antalet avgjorda ärenden uppgick till 7 437, vilket innebär en ökning med 369 (4,96 procent) från föregående års nivå. Av de avslutade ärendena var 7 228 klagomålsärenden, 85 inspektions- eller andra initiativärenden samt 124 lagstiftningsremissärenden.

15


De oavgjorda ärendena i balans var vid verksamhetsårets slut 886. Det in-nebär att balansen under året minskade med 125 ärenden (12,36 procent).

Ärendestatistiken redovisas mer utförligt i bilaga 1. En utförlig redovisning av inspektionsverksamheten finns i bilaga 4.

2.3 Upplysning rörande referaten av JO:s beslut Referaten i ämbetsberättelsen är i många fall en redigerad och förkortad version av originalbeslutet. Besluten finns också tillgängliga på JO:s webbplats, www.jo.se.

3 Justitieombudsmännens övergripande redovisning av sina iakttagelser inom respektive ansvarsområde

3.1 JO Lars Lindström (ansvarsområde 1)

Inledning Till ansvarsområde 1 hör domstolarna, Kronofogdemyndigheten, plan- och bygg-nadsväsendet, lantmäteriväsendet, miljö- och hälsoskydd, Skatteverket, överförmyn-darna och kommunikationsväsendet. Un-der året kom det in 1 568 klagomålsären-den, vilket är en minskning med 107 ären-den (–6 procent) jämfört med föregående år. 1 540 klagomålsärenden avgjordes un-der året. 543 av dessa klagomålsärenden avgjordes av byråchefer med stöd av dele-gation.

Jag har under verksamhetsåret inspekte-rat tre tingsrätter och en förvaltningsrätt.

På mitt uppdrag har byråchefen Håkansson inspekterat två kommunala nämn-der. Inspektionsprotokollen finns tillgängliga på JO:s webbplats www.jo.se.

I det följande lyfter jag fram några av de beslut som återges i årets ämbets-berättelse och redovisar vissa övriga åtgärder som jag har vidtagit under verk-samhetsåret.

Motivering av domar och beslut i domstol I förra årets ämbetsberättelse redovisade jag två beslut som rör de allmänna domstolarnas skyldighet att motivera sina avgöranden. I årets ämbetsberättelse redovisar jag ett initiativärende (dnr 748-2014) om motivering av domar i för-valtningsrätt. Vid en inspektion av en förvaltningsrätt iakttog jag fem domar där motiveringen kunde ifrågasättas. Målen rörde tvångsvård enligt lagstift-ningen om psykiatrisk tvångsvård. Motiveringarna, som var näst intill orda-grant likadana i de fem domarna, saknade anknytning till de omständigheter

16


som rätten bedömde i målen och var helt enkelt redovisningar av lagtexten. I kommentaren till förvaltningsprocesslagen kallas sådana motiveringar för skenmotiveringar. Den som läser domarna får uppfattningen att domsförslagen är skrivna av föredragande eller notarier före rättens förhandling och att doma-ren inte i nämnvärd utsträckning har ändrat i det förslag som han eller hon har fått sig förelagt.

Av utredningen i ärendet framgick det att förvaltningsrätten använde sig av mallar för domar i psykiatrimål. Det har naturligtvis att göra med att det är en stor målgrupp och att det är angeläget med rationella arbetsmetoder. År 2013 kom det in nästan 13 000 psykiatrimål till landets förvaltningsrätter. Men rat-ionaliseringen får inte drivas så långt att lagens krav på motivering inte upp-rätthålls. I mitt beslut konstaterar jag att de fem granskade avgörandena inte uppfyller de krav på motivering som ställs i lagen och jag kritiserar de domare som är ansvariga.

Regeringsformens krav på saklighet och opartiskhet Enligt JO-instruktionen ska ombudsmännen särskilt se till att domstolar och förvaltningsmyndigheter i sin verksamhet iakttar kravet i 1 kap. 9 § regerings-formen på saklighet och opartiskhet, den s.k. objektivitetsprincipen. I årets äm-betsberättelse återges tre fall där myndigheter får kritik för att ha agerat i strid med den regeln.

I ett ärende (dnr 6796-2013) hade en tingsrätts beslut om kontaktförbud överklagats till hovrätten. Lagmannen vid tingsrätten hade hjälpt en av parterna att skriva en inlaga till hovrätten. Jag bad tingsrätten att yttra sig över hur denna hjälp förhöll sig till reglerna i 1 kap. 9 § regeringsformen. I sitt svar till JO hänvisade lagmannen till domstolens skyldighet att utöva processledning, alltså att genom frågor och påpekanden försöka avhjälpa ofullständigheter och otyd-ligheter i parternas framställningar. I mitt beslut konstaterar jag att den hjälp som lagmannen gav parten gick långt utöver vad som kan anses rymmas inom grundlagens krav på saklighet och opartiskhet. Eftersom hjälpen dessutom gällde ett ärende som inte handlades vid tingsrätten utan vid hovrätten borde det ha varit uppenbart för lagmannen att han handlade i strid med grundlags-kravet. Lagmannen får därför allvarlig kritik.

Ärende dnr 746-2013 rörde en ovanlig situation. En bostadsrättsförening an-sökte om bygglov för balkonger. Föreningen ville emellertid inte ha bygglov utan önskade ett avslag på sin ansökan. Detta avslag tänkte föreningen använda som bevis i en pågående process inför Svea hovrätt där föreningen processade mot ett antal medlemmar i föreningen. Dessa medlemmar anmälde två tjänste-män vid stadsbyggnadskontoret för partisk handläggning. Och när jag gick ige-nom dokumentationen – framför allt e-postkorrespondens – gick det inte att komma till någon annan slutsats än att anmälarna hade rätt. Ett par allvarliga övertramp, innehållet i e-postkorrespondensen i ärendet samt sjabbel med dia-rieföringen av den korrespondensen ledde obönhörligen till slutsatsen att de anmälda tjänstemännens sätt att hantera bygglovsansökan stod i strid med det grundlagsfästa kravet på saklighet och opartiskhet i regeringsformen. De får därför allvarlig kritik.

17


I ärende dnr 4427-2011 hade en landshövding fattat beslut i ärenden om strandskyddsdispens. Den som läser besluten får den uppfattningen att lands-hövdingen har beslutat i strid med lag. I ärendet hos JO framförde länsstyrelsen emellertid att bedömningarna inte hade redovisats tydligt i besluten utan att det var andra skäl som låg till grund för besluten. I JO:s beslut konstateras att detta innebär att landshövdingen inte hade motiverat sina beslut på det sätt som fö-reskrivs i förvaltningslagen. Eftersom besluten hade utformats så att de gav intryck av att vara olagliga, har landshövdingen brutit mot regeringsformens krav på att en förvaltningsmyndighet ska iaktta saklighet i sin verksamhet. Landshövdingen får därför allvarlig kritik.

Offentlig makt ska utövas under lagarna En domstol arbetar med lagen som utgångspunkt och det är en självklarhet att domstolen själv ska agera inom lagens ramar. I två beslut har jag emellertid kritiserat tingsrätter för att de fattat beslut som inte har stöd i lagen. Det första beslutet (dnr 5904-2012) handlar om två parter som processade om en fastighet. Under förberedelsestadiet i processen beslutade tingsrätten att den ena parten skulle få besiktiga motpartens fastighet och att motparten var skyldig att lämna tillträde till fastigheten för besiktningen. Detta beslut saknar stöd i lagen och tingsrätten får därför kritik av mig. Det andra beslutet (dnr 6163-2012) handlar om en process mellan två föräldrar angående vårdnaden om deras barn, hos vem barnet skulle bo samt umgänge mellan barnet och en av föräldrarna. Det regelverk som finns ger domstolen möjlighet att besluta i vissa frågor som anges i lagen medan beslut om detaljfrågor som rör barnet ska avgöras av för-äldrarna själva. Tanken är alltså inte att domstolen ska gå in i föräldrarnas ställe. Men det gjorde tingsrätten i det aktuella fallet och tingsrättens beslut saknar därför lagstöd. Tingsrätten får kritik.

Uppförande I tre beslut har jag kritiserat sådant som närmast kan beskrivas som dålig attityd till personer som har att göra med domstolar och förvaltningsmyndigheter eller helt enkelt dåligt uppförande. Ett fall (dnr 215-2013) rör en kvinna som uppen-barligen levde under besvärliga förhållanden och som var kallad som part till en förhandling inför en domstol i ett familjemål. Hon anlitade en advokat och en dryg vecka före förhandlingen hörde advokaten av sig till domstolen. Han meddelade att han var kvinnans advokat och bad att tingsrätten skulle flytta förhandlingen eftersom han var upptagen den dagen förhandlingen skulle hål-las. Domaren avslog advokatens begäran, vilket ledde till att kvinnan fick byta advokat inför rättens förhandling. I mitt beslut skriver jag att de upplysningar som fanns om kvinnans utsatta situation borde ha lett till slutsatsen att det var särskilt angeläget att inte arrangera förfarandet så att det blev svårare än nöd-vändigt för henne och att hänsynen till henne borde ha tillmätts en avsevärd tyngd vid den intresseavvägning som skulle göras på grund av advokatens be-gäran. Domarens beslut medförde att kvinnan med en veckas varsel behövde hitta ett nytt ombud som hon hade förtroende för och som hade möjlighet att

18


komma till förhandlingen. Domaren får kritik för att inte tillräckligt ha beaktat kvinnans intresse av att företrädas av ett ombud som hon själv hade utsett.

Ett annat exempel på dåligt uppförande uppvisades av en nämndeman som under en huvudförhandling i en tingsrätt använde sin mobiltelefon för att skicka ett meddelande. I mitt beslut (dnr 2340-2013) konstaterar jag att en domare måste rikta hela sin uppmärksamhet mot själva förhandlingen och att det därför inte är förenligt med domaruppgiften att syssla med ovidkommande saker un-der förhandlingen. Dessutom kan den som är inblandad i en rättegång bli illa berörd om en domare använder sin telefon under förhandlingen.

I dessa båda fall gjorde de kritiserade personerna fel genom att de inte tänkte igenom hur deras uppträdande uppfattades av de inblandade. Domaren i famil-jemålet ville antagligen göra sitt bästa för att målet skulle bli avgjort så snabbt som möjligt och nämndemannen insåg säkert inte hur väl det syntes att han satt och tryckte på sin mobiltelefon.

Ett på sitt sätt allvarligare fall rör Skatteverket (dnr 641-2013). Det handlar om en tjänsteman som hamnade i en dispyt med en skattskyldig om Skattever-kets diarieföring av vissa handlingar. Tjänstemannen skickade ett e-postmed-delande till den skattskyldige som var hållet i en obehaglig ton. Tjänstemannen beskyllde den skattskyldige för att raljera, för att skriva sarkastiskt och hotfullt samt för att komma med dumheter som att hota med en meningslös JO-anmälan. Denne tjänsteman, som uppenbarligen inte kan hävda att han ville väl eller att han inte förstod hur hans agerande uppfattades, får allvarlig kritik för att han genom att skriva på det sättet har brutit mot kravet på saklighet i 1 kap. 9 § regeringsformen.

Överförmyndare Hos JO tror vi att myndigheterna läser vad vi skriver, tar till sig av vår kritik och gör sitt bästa för att arbeta så att det inte ska finnas anledning till kritik i framtiden. Men ibland blir man besviken. Beslut om att någon ska få hjälp av en god man eller att ett godmanskap ska upphöra ska enligt lagen fattas av tingsrätten. Många vänder sig i stället till överförmyndaren som då ska vidare-befordra ansökan till tingsrätten. Den 28 maj 2010 fick överförmyndarnämnden på Gotland kritik av JO för att nämnden inte hade skickat över en ansökan om att ett godmanskap skulle upphöra till tingsrätten. Men när jag i maj 2013 in-spekterade Gotlands tingsrätt upptäckte jag fyra fall där Överförmyndarnämn-den Region Gotland hade tagit orimligt lång tid på sig – mellan sex månader och två och ett halvt år – innan den vidarebefordrade ansökningarna till tings-rätten (dnr 3437-2013). Nämnden hade tydligen inte tagit till sig av kritiken i det tidigare beslutet och får denna gång allvarlig kritik.

Djurskydd JO får en hel del klagomål som gäller länsstyrelsernas hantering av frågor enligt djurskyddslagen (1988:534). Det är en känslig hantering där det är angeläget med snabbhet och effektivitet för att se till att djur inte far illa. Samtidigt är det viktigt att hanteringen sköts på ett sätt som tillvaratar den enskilda djurägarens

19


rättigheter. Det kan vara en svår balansgång inte minst eftersom ärenden om vanvårdade djur ofta rör upp starka känslor hos människor.

I årets ämbetsberättelse återger jag två fall där jag tycker att länsstyrelserna har tagit för lätt på djurägarnas rättigheter. I båda fallen hade länsstyrelsen be-slutat att ingripa och var enligt lag skyldig att underrätta djurägaren om detta beslut. I det första fallet (dnr 427-2013) ville länsstyrelsen inte att djurägaren skulle kunna försvåra verkställigheten av beslutet och väntade därför med att underrätta djurägaren till dess att polisen kom till platsen för att ta hand om djuren. Polisen hade då med sig själva beslutet. I det andra fallet (dnr 1735-2013 och dnr 6458-2013) hade länsstyrelsen beslutat att en hund skulle avlivas. I stället för att underrätta hundens ägare med exempelvis ett vanligt brev valde länsstyrelsen att delge beslutet med stämningsman. Det ledde till att hundäga-ren fick reda på beslutet först 19 dagar efter det att beslutet hade fattats. Hunden var då redan avlivad. I båda dessa fall får länsstyrelsen kritik för att inte till-räckligt snabbt ha underrättat djurägaren om sitt beslut.

I det sista fallet kritiserar jag också länsstyrelsen för hur den förberedde sitt beslut att avliva hunden. Länsstyrelsen hade beslutat att hunden skulle säljas eller överlåtas på något annat sätt och fick senare besked från polisen att det inte gick att överlåta hunden utan att den borde avlivas. Länsstyrelsen beslutade att hunden skulle avlivas utan att ge hundägaren tillfälle att yttra sig över poli-sens besked och får kritik för det.

Lagstiftningsremisser Som framgår av bilaga 2 har jag fått möjlighet att besvara ett stort antal remis-ser med förslag till författningsändringar. Det har inte varit möjligt att besvara alla dessa remisser utan jag har koncentrerat mig på de remisser som har när-mare anknytning till centrala delar av mitt tillsynsområde.

Betänkandet Förbudet mot dubbla förfaranden och andra rättssäkerhetsfrå-gor i skatteförfarandet rör just sådana frågor. Det står numera klart att den svenska ordningen där en person som lämnat en oriktig uppgift i en deklaration både kan åläggas skattetillägg och straffas i ett brottmål inte kan behållas. I betänkandet redovisas två olika metoder att rätta till problemet, och utred-ningen föreslår en lösning i enlighet med en av dessa metoder. I mitt remissvar pekar jag på problem med utredningens förslag och förordar att lagstiftaren väljer en annan lösning än den som utredningen har föreslagit.

20


3.2 ChefsJO Elisabet Fura (ansvarsområde 2)

Till ansvarsområde 2 hör kriminalvår-den, socialförsäkringen, försvaret och ett antal myndigheter, däribland Allmänna reklamationsnämnden, Diskriminerings-ombudsmannen och Konkurrensverket. NPM-enheten tillhör i organisatoriskt avseende ansvarsområde 2, men enhet-ens inspektioner, som sker inom ramen för det fakultativa protokollet från den 18 december 2002 till Förenta nationer-nas konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande be-handling eller bestraffning (Opcat), ge-nomförs på uppdrag av den ombudsman som har tillsyn över den myndighet som

är aktuell för besök. En utförligare redogörelse för NPM-enhetens verksamhet återfinns i avsnitt 4.

Under verksamhetsåret kom det in 1 506 ärenden, vilket är en minskning med 119 ärenden (–7 procent) jämfört med föregående år. 1 630 ärenden av-gjordes under året. 835 (51 procent) av dessa ärenden avgjordes av byråchefer med stöd av delegation. Jag har under året genomfört åtta inspektioner i den ”traditionella” tillsynsverksamheten. Inom ramen för Opcatverksamheten har därutöver genomförts nio inspektioner inom mina tillsynsområden, se bilaga 4. Med anledning av iakttagelser vid en inspektion som genomfördes av NPM-enheten inledde jag ett initiativärende, vilket dock inte var avgjort vid verk-samhetsårets utgång.

Kriminalvården Under verksamhetsåret har den trend som de senaste åren har kunnat iakttas med minskande antal klagomål på kriminalvårdsområdet fortsatt att hålla i sig. Det är inte helt enkelt att förklara vad nedgången beror på, men en anledning är förmodligen det minskade beläggningstrycket i landets kriminalvårdsanstal-ter. När det gäller avgjorda kriminalvårdsärenden ligger kritikfrekvensen i be-sluten på ungefär samma nivå som föregående år. Femton beslut har bedömts vara av sådant allmänt intresse att de refereras i denna ämbetsberättelse. Jag vill här särskilt lyfta fram besluten i tre under verksamhetsåret avgjorda initia-tivärenden.

Det första beslutet (dnr 3076-2012) rör omhändertagandet av en intagen på arrestavdelningen i häktet Kronoberg och behandlar bl.a. frågan om ansvars-fördelningen mellan polisen och Kriminalvården avseende intagnas sjukvård. – En man som hade gripits och placerats på arrestavdelningen hade allvarliga fysiska skador. Trots att han vid upprepade tillfällen bad om läkarvård dröjde det ungefär åtta timmar innan han undersöktes av läkare och transporterades

21


till sjukhus. Arrestplatserna drivs av Kriminalvården för polisens räkning. En-ligt upparbetad praxis har polismyndigheten sett till att intagna på arrestavdel-ningar som varit i behov av läkarvård har fått sådan vård. Ansvaret för dessa intagnas sjukvård hade emellertid inte varit tydligt reglerat i överenskommel-sen mellan myndigheterna. I beslutet förutsatte jag att myndigheterna skulle reglera den aktuella ordningen i en skriftlig överenskommelse och att det skulle utarbetas skriftliga rutiner för dokumentation kring bl.a. intagnas behov av läkarvård. I beslutet kritiserades Kriminalvården för brister i dokumentationen av viktiga händelser under den aktuella intagnes vistelse på arrestavdelningen. Jag har sedan fått ta del av en överenskommelse som Polisen och Kriminalvår-den träffade den 21 maj 2014 i de aktuella frågorna.

Det andra beslutet (dnr 5529-2012) behandlar de rättigheter som personer som är tagna i förvar enligt utlänningslagen (2005:716) har i häkten och anstal-ter. – Vid ett besök av NPM-enheten i häktet Gävle i juni 2012 kom det fram att vissa ändringar i utlänningslagen beträffande förvarstagnas rättigheter, vilka trädde i kraft den 1 maj 2012, inte hade lett till några åtgärder från häktets sida. Ändringarna innebär att en förvarstagen utlänning som placeras i kriminal-vårdsanstalt, häkte eller polisarrest ska, utöver av vad som följer av häktesla-gen, ges möjlighet att ha kontakt med personer utanför inrättningen. Detta in-nebär att utlänningen ska ha samma rätt att ta kontakt med personer utanför inrättningen som en förvarstagen person som vistas i Migrationsverkets förvar. Vid NPM-enhetens besök framkom det att en intagen utlänning som var för-varstagen enligt utlänningslagen inte hade beviljats telefontillstånd till en an-hörig förrän två veckor efter placeringen i häktet. Jag beslutade att utreda frå-gan om vilka överväganden Kriminalvården hade gjort med anledning av de aktuella ändringarna i utlänningslagen samt vilka instruktioner som hade med-delats och vilka åtgärder som hade vidtagits från centralt håll för att tillgodose de förvarstagnas rättigheter i häkten och anstalter. I beslutet framhöll jag att förvarstagna som vistas i Migrationsverkets förvar har rätt till obegränsad och okontrollerad användning av mobiltelefon och även rätt att använda dator med internetanslutning. De förvarstagna som placeras inom kriminalvården däre-mot, har begränsade möjligheter till såväl telefonsamtal som besök och saknar möjlighet till kontakt med omvärlden via internet. Enligt instruktioner som Kri-minalvården har utfärdat efter lagändringen ska dessutom de förvarstagnas kontakter kontrolleras i förväg och deras samtal kan avlyssnas. Min slutsats, som redovisas i beslutet, var att Kriminalvårdens överväganden och instrukt-ioner till berörda verksamhetsställen om hur det nya regelverket ska tillämpas i praktiken leder till att de förvarstagnas rättigheter, när det gäller kontakter med omvärlden, inte kommer att tillgodoses fullt ut i häkten och anstalter. Jag ville dock inte lägga Kriminalvården detta till last utan framhöll att det visar på det olämpliga i att förvarstagna vistas i lokaler som är anpassade för personer misstänkta eller dömda för brott.

Det tredje beslutet (dnr 2311-2013) behandlar Kriminalvårdens handlägg-ning av ärenden om placering på säkerhetsavdelningar. – Kriminalvården har möjlighet att under vissa förutsättningar placera intagna på s.k. säkerhetsavdel-ningar. Detta kan göras för att förhindra rymning, fritagning eller att den in-

22


tagne fortsätter allvarlig brottslig verksamhet under anstaltsvistelsen. Place-ringen på en sådan avdelning innebär att den intagne underkastas mer omfat-tande kontroller än intagna i övrigt. En placering på säkerhetsavdelning ska omprövas minst en gång i månaden. – Genom anmälningar till JO och vid in-spektioner av säkerhetsenheterna i anstalterna Kumla och Saltvik hade det framkommit att det rådde ett utbrett missnöje bland de intagna över hur Krimi-nalvården motiverar besluten om placering på säkerhetsavdelning och över handläggningen av omprövningsärendena. Jag beslutade därför att inleda ett initiativärende om Kriminalvårdens handläggning av sådana placeringsären-den. – I mitt beslut uttalade jag att myndigheten måste sträva efter att i möjlig-aste mån på ett klart och tydligt sätt redovisa varifrån olika uppgifter i besluten har hämtats och vilken betydelse uppgifterna har för myndighetens bedömning. Detta är enligt min mening nödvändigt för att skapa ett mer transparent system som är begripligt för den intagne. Att förstå vilka skäl som legat till grund för beslutet är vidare nödvändigt för att den intagne ska kunna genomföra det för-ändringsarbete som i de flesta fall är nödvändigt för att han eller hon ska kunna påverka placeringen. – Jag konstaterade att Kriminalvården när det gäller de månatliga omprövingsbesluten måste redovisa de omständigheter som tillkom-mit efter initialbesluten. Det kan exempelvis röra sig om den tid som en intagen har tillbringat på säkerhetsavdelning och uppgifter om skötsamhet eller delta-gande i programverksamhet. Vidare måste Kriminalvården analysera betydel-sen av de tillkommande faktorerna och varför de, om myndigheten inte väljer att ändra beslutet, inte är tillräckliga för att påverka initialbeslutet. Ompröv-ningsbesluten måste enligt min mening till en inte obetydlig del ses som en utvärdering av den intagnes vistelse på säkerhetsavdelningen, med hjälp av vil-ken den intagne ska kunna förstå vilka åtgärder denne kan vidta för att påverka sin situation.

Socialförsäkringen Till de allmänna reflektioner som jag har gjort under året hör bl.a. att Försäk-ringskassans interna riktlinjer och metodstöd för hur handläggningen ska gå till oftast är mycket bra och tydliga men att de långt ifrån alltid följs. Det är lätt att få uppfattningen att den handläggande personalen inte kan ta sig tid att ta del av de instruktioner för handläggningen som finns och att det är därför som många brister uppstår. Under året har jag också särskilt noterat att det fortfa-rande är ett stort antal anmälningar mot Försäkringskassan som rör bristande hantering av sekretesskänsliga uppgifter. Inte sällan handlar det om att hand-lingar har skickats till fel adressat. Detta är ett problem som jag ser mycket allvarligt på och som jag ofta har kritiserat både under det gångna året och ti-digare.

I år vill jag emellertid lyfta fram två beslut som rör sekretess- och integri-tetsfrågor ur ett något annorlunda perspektiv. I det första beslutet (dnr 6156-2011) fann jag att Försäkringskassan hade haft rätt att med stöd av den s.k. generalklausulen i offentlighets- och sekretesslagen lämna ut vissa sekretess-belagda uppgifter om en försäkrad till en polismyndighet. I det andra ärendet (dnr 2203-2012) hade Försäkringskassan i ett ärende om underhållsstöd röjt

23


uppgiften om bosättningsland beträffande en försäkrad som hade skyddade per-sonuppgifter i form av sekretessmarkering. Som sägs i beslutet är det svårt att ange när en uppgift om i vilket geografiskt område som en person befinner sig kan vara skyddsvärd. Det får avgöras från verksamhet till verksamhet bl.a. ut-ifrån storleken på området. I det aktuella fallet fann jag att det kunde diskuteras om uppgiften om den försäkrades bosättningsland över huvud taget omfattades av sekretess men att Försäkringskassan i vart fall varit oförhindrad att lämna ut uppgiften ifråga med stöd av den sekretessbrytande regeln i 10 kap. 2 § offent-lighets- och sekretesslagen. Den bestämmelsen anger att sekretess inte hindrar att en uppgift lämnas till en enskild eller till en annan myndighet, om det är nödvändigt för att den utlämnande myndigheten ska kunna fullgöra sin verk-samhet. Utlämnandet av uppgiften föranledde således inte någon kritik från min sida.

Redan under förra verksamhetsåret uppmärksammade jag frågan om kvali-teten på Försäkringskassans beslutsmotiveringar (se JO 2013/14 s. 490). Moti-veringskravet i förvaltningslagen syftar bl.a. till att garantera att myndigheterna prövar sina ärenden på ett sakligt och enhetligt sätt. En bra motivering ökar också förståelsen för beslutet och gör det lättare för parten att bedöma om det lönar sig att överklaga eller inte. På det sättet kan meningslösa klagomål und-vikas, och i andra fall hjälper motiveringen parten att bygga upp sitt resone-mang. Väl motiverade beslut är dessutom en förutsättning för att allmänheten ska känna förtroende för myndigheternas kompetens och objektivitet.

Jag har under det gångna året följt upp den viktiga frågan om myndigheters beslutsmotiveringar, bl.a. i två ärenden som rörde Försäkringskassan. I det ena ärendet (dnr 6804-2012) kritiserades myndigheten för att ha brustit i sin moti-vering av ett beslut om återkrav genom att endast anföra att hänsyn tagits till den försäkrades synpunkter men utan att redogöra för vilka synpunkter och uppgifter som beaktats eller hur myndigheten resonerat om dessa. I det andra ärendet (dnr 513-2013) fick Försäkringskassan kritik för att i flera beslut om sjukpenning helt ha underlåtit att redovisa de synpunkter och handlingar som den försäkrade hade lämnat in till kassan. Försäkringskassan hade också blan-dat ihop uppgifter som allmänt beskrev ärendet med sådant som utgjorde av-görande omständigheter för ärendets utgång. Motiveringar med sådana brister uppfyller inte sitt syfte och kan därför inte anses tillfredsställande.

Ett annat ärende (dnr 5060-2012) på socialförsäkringsområdet som förtjänar att uppmärksammas rör Pensionsmyndigheten. Pensionsmyndigheten hade ut-arbetat särskilda anvisningar till den personal inom myndigheten som handlade ärenden om återkrav av bostadstillägg. Anvisningarna, som gällde hur frågan om god tro hos den som hade fått felaktig ersättning skulle hanteras, innehöll bl.a. följande stycke.

Ärenden som är beräknade före juni 2012 ska vi inte räkna om. De ska kommuniceras och beslutas utefter beräknarens bedömning trots att bort inse bedömningen (ond/god tro) saknas. Vi kommer att få fel från ompröv-ningen i dessa ärenden men de felen kommer inte att falla på handläggaren. Felen kommer ledningsgruppen Återkrav att ta på sig.

24


Jag är positiv till myndighetsinterna anvisningar som förtydligar sådant som uttalas om lagtillämpningen i t.ex. förarbeten och jag inser att det uppstår situ-ationer som innebär att en myndighet måste ändra sina anvisningar. Ändring-arna får emellertid inte resultera i att anvisningarna strider mot en författning, förarbetsuttalanden eller centralt utformade allmänna råd, vilket i detta fall in-nebar att kravet på en individuell bedömning i varje enskilt ärende inte fick åsidosättas. I det aktuella fallet fann jag att Pensionsmyndighetens anvisningar var alltför generaliserande och kategoriska för att ge utrymme för någon egent-lig individuell bedömning. Anvisningarna innehöll dessutom moment som Pensionsmyndigheten redan hade insett skulle leda till oriktiga beslut. Jag var i beslutet mycket kritisk till utformningen av Pensionsmyndighetens anvis-ningar.

3.3 JO Lilian Wiklund (ansvarsområde 3)

Tillsynen inom ansvarsområde 3 omfattar i huvudsak hälso- och sjukvården, utbild-ningsväsendet och socialtjänsten, dvs. vård, skola och omsorg. Under året har 1 922 klagomålsärenden registrerats, vilket innebär en marginell ökning jämfört med föregående år. En viss ökning har skett inom socialtjänstområdet, som svarar för drygt 60 procent av klagomålen. En viss minskning har skett inom hälso- och sjuk-vårdsområdet. 1 940 klagomålsärenden har avgjorts under året, även det en ökning jämfört med föregående år. Av de avslu-tade ärendena har 806 ärenden, 40 procent,

avgjorts av en byråchef efter delegation. 136 ärenden har avslutats med att jag har uttalat kritik i någon form mot den myndighet och/eller den tjänsteman som har anmälts.

Jag har vid två tillfällen under verksamhetsåret, båda i september 2013, be-slutat att inleda förundersökning på grund av misstanke om brott begånget av befattningshavare som står under min tillsyn. I det ena ärendet har förunder-sökningen lagts ner och granskningen av handläggningen fortsätter inom ramen för det ursprungliga tillsynsärendet. I det andra ärendet pågår förundersök-ningen. En förundersökning som inleddes förra verksamhetsåret har lagts ner och ärendet avslutats utan något uttalande från min sida om den aktuella soci-alnämndens hantering av ärendet i fråga.

Eftersom antalet ärenden fortsatt att öka har jag sett mig tvingad att priori-tera ner inspektionsverksamheten under detta verksamhetsår. Jag själv har in-spekterat endast två myndigheter: en socialnämnd och, tillsammans med NPM-enheten, ett ungdomshem. Byråchefen Tryblom har på mitt uppdrag inspekterat två socialnämnder. NPM-enheten har på mitt uppdrag inspekterat fem institut-

25


ioner. En av dessa avsåg Rättsmedicinalverkets rättspsykiatriska undersök-ningsavdelning i Stockholm och en avsåg en klinik för psykiatrisk tvångsvård. Tre avsåg verksamhet vid s.k. LVM-hem.

Socialtjänst Under verksamhetsåret registrerades närmare 1 200 klagomål inom social-tjänstområdet, en ökning med ett åttiotal ärenden. Socialtjänsten är därmed ett av JO:s största tillsynsområden. Ärendegruppen består av fyra undergrupper:

– ärenden som på ett eller annat sätt rör barn, t.ex. frågor om tillämpningen av lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU

– ärenden som rör olika former av bistånd – klagomål som rör lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade,

LSS, samt – klagomål kopplade till lagen om vård av missbrukare i vissa fall, LVM.

Barnärendena utgör den största undergruppen och svarar detta år också för den antalsmässigt största ökningen, från 560 till 615 registrerade klagomål. I övrigt är de antalsmässiga förändringarna små.

Klagomålen inom socialtjänstområdet kan ofta vara omfattande, gälla många olika frågor och spänna över både lång tid och flera enheter inom soci-alförvaltningen. Många klagomål riktas mot myndigheternas beslut i sak. Kla-gomål på bemötandet från myndigheternas sida är också vanliga. JO har bety-dande frihet att bestämma vilka klagomål som ska utredas och på vilket sätt. Till att börja med föranleder beslut som kan överklagas till domstol normalt ingen åtgärd från JO:s sida. Händelser som ligger mer än två år tillbaka i tiden utreds vanligen inte heller. Vidare är klagomål på tjänstemäns bemötande svåra att utreda eftersom det lätt uppstår en ord-mot-ord-situation, där det är omöjligt att uttala sig om vad som egentligen har förekommit t.ex. vid ett möte mellan en biståndssökande och en biståndshandläggare. Det förekommer därför inte så sällan att endast någon eller några av de brister som klaganden upplevt utreds närmare, medan återstående frågor inte leder till någon åtgärd från JO:s sida. Detta upprör helt naturligt många klagande, som därmed anser sig illa behand-lade även av JO. Det leder till både upprörda telefonsamtal och förnyade kla-gomål, inte minst på JO:s hantering av klagandens ärende. Det är beklagligt men, som jag ser det, också oundvikligt och är någonting som handläggare och byråchefer lägger ner en hel del arbete på att hantera.

Eftersom JO:s tillsyn främst rör myndigheternas formella handläggning gäl-ler många av de beslut som redovisas i ämbetsberättelsen också främst sådana frågor. Jag vill dock här framhålla två beslut av huvudsakligen annan karaktär. Det första rör ett hembesök av socialtjänsten (dnr 6798-2012). Sådana beslut har redovisats i flera av de senare årens ämbetsberättelser. Denna gång hade besöket det uttalade syftet att ”utreda misstänkt bidragsbedrägeri”. Enligt min mening ska socialnämnden inte genomföra sådana besök eftersom det medför att bl.a. bestämmelserna i rättegångsbalken om husrannsakan och hur en sådan ska gå till åsidosätts. Även i övrigt skulle de regler som finns för att skapa garantier för en rättssäker utredning om brott riskera att bli åsidosatta. Ärendet

26


väckte flera frågor som jag ansåg bör övervägas i ett större sammanhang. Det gällde bl.a. förhållandet mellan socialnämndens utredningsåtgärder och arti-kel 6 i Europakonventionen, som handlar om rätten till en rättvis rättegång. Jag överlämnade därför en kopia av beslutet till Socialdepartementet och Justitie-departementet för kännedom.

Det andra beslutet gällde en 17-årig pojke som hade omhändertagits med stöd av LVU och placerats i ett särskilt ungdomshem (dnr 120-2012). Pojken var tillsammans med sin far misstänkt för ett allvarligt brott. Under den första tiden i ungdomshemmet fick han inte ha någon kontakt med sin far eftersom ”allt kring polisutredningen är för oklart än”. Jag uttalade att ett beslut om att inskränka kontakten mellan far och son hade varit godtagbart om det hade be-hövts för att genomföra vården av pojken. Socialnämnden hade dock inte ens påstått att det var av sådana skäl som beslutet fattades. Det fanns därför inga förutsättningar för nämnden att inskränka kontakten på det sätt som gjordes och jag kritiserade nämnden för det lagstridiga beslutet.

Hälso- och sjukvård I ämbetsberättelsen 2012/13 berörde jag de svårigheter som Socialstyrelsen hade haft att brottas med för att skapa en effektiv och fungerande organisation för dels den tidigare egna tillsynsverksamheten, dels de verksamheter som hade övertagits från länsstyrelserna 2010 och från Hälso- och sjukvårdens ansvars-nämnd, HSAN, 2011. Den 1 juni 2013 flyttades ansvaret för den ordinarie till-synen över bl.a. socialtjänsten och hälso- och sjukvården från Socialstyrelsen till den då nybildade myndigheten Inspektionen för vård och omsorg, IVO. Den nya myndigheten övertog ett betydande antal ärenden om bl.a. patientklagomål, och det är inte förvånande, om än för den enskilde högst otillfredsställande, att det tar tid för en ny myndighet att nå fram till rimliga handläggningstider. Det har alltså kommit många klagomål till JO på långa handläggningstider hos IVO. När det gäller Socialstyrelsen handlar många klagomål fortfarande om långsam handläggning av ärenden som rör olika slags behörighetsfrågor. Inga beslut i ärenden av nu nämnt slag återfinns dock i denna ämbetsberättelse.

När det gäller klagomål på hälso- och sjukvården som sådan vill jag här nämna ett beslut som rör behandlingen av en patient som vårdades vid en rätts-psykiatrisk klinik med stöd av lagen om psykiatrisk tvångsvård, LPT (dnr 4471-2011). Patienten var bälteslagd under cirka två dygn. Under delar av tiden försågs patienten med handfängsel trots att det inte finns lagstöd för en sådan åtgärd. Kliniken fick allvarlig kritik för att patienten, i strid med det grundlags-fästa skyddet mot påtvingade kroppsliga angrepp, hade belagts med handfäng-sel. Den ansvariga läkaren fick allvarlig kritik för att hon inte personligen un-dersökte patienten inför varje beslut om förlängning av bältesläggningen. Jag noterade i beslutet att det berörda landstinget i sina remissvar till JO uppvisade otillräckliga kunskaper om reglerna på området. – Att bli lagd i bälte är en mycket ingripande åtgärd och de formella krav som finns rörande använd-ningen av sådana åtgärder har införts bl.a. för att säkerställa den enskildes rätts-

27


säkerhet. Det är naturligtvis oacceptabelt att en vårdinrättning använder tvångs-åtgärder som saknar stöd i lag och klart oroande att det finns sådana kunskaps-brister hos ansvariga myndigheter som uppvisades i detta ärende.

Särskilt patienter som tvångsvårdas befinner sig i en utsatt position och är en patientgrupp som har svårt att själv bevaka sina rättigheter. De psykiatriska vårdinrättningarna är därför angelägna inspektionsobjekt, och det är beklagligt att jag personligen inte haft möjlighet att genomföra någon psykiatriinspektion under verksamhetsåret. Dock har, som jag redan nämnt, NPM-enheten genom-fört sådana på mitt uppdrag. De har resulterat i flera kritiska uttalanden i in-spektionsprotokollen. Två inspektioner har under året gett mig anledning att ta initiativ till särskilda granskningar. Det ena fallet rör tillvägagångssättet vid beslut om tvångsåtgärder och tvångsbehandling, och det andra rör beslut om omhändertagande av vissa tidskrifter som en patient innehade. Dessa gransk-ningar är ännu inte avslutade.

Utbildningsväsendet I de två senaste ämbetsberättelserna har jag berört Skolverkets hantering av lärarlegitimationer. Jag kan konstatera att klagomålen till JO på bl.a. långa handläggningstider i den typen av ärenden har fortsatt även under detta verk-samhetsår. Mot bakgrund av de åtgärder som verket i en redovisning till rege-ringen i oktober 2013 uppgav att man vidtagit för att komma till rätta med pro-blemen har flertalet klagomål inte föranlett någon utredningsåtgärd från min sida. Dock fann jag under våren 2014 anledning att begära dels ett yttrande från Skolverket över vad en enskild klagande anfört om handläggningen av hennes ärende, dels en allmän redogörelse för hur verket uppfyller det författningsre-glerade kravet på att verket ska meddela beslut i legitimationsärenden inom fyra månader efter det att ett ärende är komplett samt en redogörelse för vad verket gör för att förkorta handläggningstiderna. Skolverket yttrade sig i slutet av juni 2014. Något beslut från min sida har följaktligen inte kunnat fattas före verksamhetsårets utgång.

En fråga som fick stor uppmärksamhet i medierna under våren 2014, med anledning av valet till Europaparlamentet, rörde politiska partiers närvaro för att sprida politisk information i skolan. JO har inte fått annat än någon enstaka anmälan, som inte motiverat någon åtgärd från min sida, under våren. Däremot har JO under årens lopp meddelat ett antal beslut som rör dessa frågor, och JO:s praxis får anses vara tydlig. Den objektivitetsprincip som slås fast i regerings-formen (1 kap. 9 § RF) gäller och innebär bl.a. att en rektor som exempelvis väljer att bjuda in riksdagspartierna till skolan inte kan säga nej till ett annat parti enbart med hänvisning till partiets politiska åsikter. Om det i ett visst fall finns godtagbara skäl att säga nej, är en fråga som enligt min mening måste bedömas utifrån omständigheterna i varje enskilt fall. Frågan är komplicerad och jag ser fram emot resultatet av den utredning som aviserats från utbild-ningsministerns sida.

28


Offentlighet och sekretess Det råder stark sekretess för uppgifter inom såväl socialtjänsten som hälso- och sjukvården. Klagomål som rör hanteringen av allmänna handlingar och andra frågor som rör offentlighet och sekretess är därför vanliga inom mina ansvars-områden. Kunskapen om de relevanta regelverken, som i och för sig inte är helt lättillgängliga, varierar bland myndigheterna, och förhållandevis många klago-mål tas upp till utredning och leder till kritik mot berörda myndigheter.

Jag har ovan redovisat ett beslut där jag riktat kritik mot en rättspsykiatrisk vårdinrättning för allvarliga brister i fråga om användningen av tvångsåtgärder i vården. Även den mycket bristfälliga handläggningen av en patients begäran att få ta del av sina journalanteckningar har i ett ärende som redovisas i äm-betsberättelsen lett till allvarlig kritik mot en sådan vårdinrättning (dnr 6614-2012). – När det gäller socialtjänsten kan jag nämna ett beslut som rörde han-teringen av videoinspelningar av samspelet mellan ett barn och dess föräldrar som hade gjorts som ett led i en vårdnadsutredning (dnr 3483-2011). Inspel-ningarna förstördes när samspelsbedömningen slutförts men innan vårdnadsut-redningen färdigställts. Jag kritiserade nämnden i fråga till att börja med för att myndigheten redan på förhand beslutade att inspelningarna skulle förstöras. Genom att materialet förstördes blev det omöjligt att tillämpa bestämmelserna om bevarande av allmänna handlingar på rätt sätt. Dessutom gick parterna miste om rätten att ta del av handlingarna under ärendets gång. Det var alltså enligt min mening fel av myndigheten att förstöra materialet.

3.4 JO Cecilia Renfors (ansvarsområde 4)

Till ansvarsområde 4 hör polis-, åklagar- och tullärenden, utlännings- och arbets-marknadsärenden samt vissa frågor som rör Regeringskansliet och kommunal verksamhet.

Jag tillträdde som JO den 1 september 2013 och har vid halvårsskiftet tjänstgjort närmare ett år. Det har varit både intres-sant och händelserikt. Jag övertog ett till-synsområde som har haft sitt nuvarande innehåll under cirka tre år och en välfun-gerande avdelning med stor erfarenhet av de frågor som omfattas av tillsynen. Det kändes därför väldigt enkelt att komma in

i arbetet. Under den period platsen var vakant ryckte övriga ombudsmän och ställföreträdare in, och det fanns därför inga stora balanser som väntade på mig.

Avdelningens tillsynsarbete löpte under hösten på i huvudsak enligt de ruti-ner och riktlinjer som gällt sedan tidigare. Under några planeringsdagar i början av 2014 gick jag tillsammans med mina medarbetare igenom prioriteringar och fokus. Denna genomgång innebar bl.a. att jag fick möjlighet att på ett struktu-rerat sätt ta del av medarbetarnas erfarenhet och syn på vad som är särskilt

29


angeläget att granska och förmedla min syn på hur de prioriteringar som är en del av JO-arbetets vardag ska göras. Även om en ombudsman ensam svarar för sina beslut är de resultatet av ett samarbete där alla medarbetare spelar en stor och viktig roll.

Verksamhetsåret har som sagt varit händelserikt. Vi har glädjande nog hun-nit med ett ganska stort antal inspektioner som har täckt flera områden. Inspekt-ioner under min ledning har genomförts vid åklagarkammaren i Södertörn, Po-lismyndigheten i Blekinge län, Migrationsverkets arbetstillståndsenhet i Hal-lonbergen och verkets förvar i Märsta. De har samtliga varit mycket givande, och särskilt de sistnämnda inspektionerna har visat att verksamheterna har ut-vecklats i en mycket positiv riktning. På mitt uppdrag har vidare den första i en rad inspektioner genomförts av en områdesansvarig föredragande med inrikt-ning på ärenden om kontaktförbud.

En rad inspektioner vid polisarrester runtom i landet har på mitt uppdrag också genomförts av NPM-enheten. Vid inspektionen av arresten i Linköping deltog jag själv, vilket gav mig en värdefull inblick i den verksamhet som be-drivs vid polisarrester och den miljö de frihetsberövade möts av.

Under våren genomfördes en inspektion av ett särskilt slag. Tidigare kritik och ett antal anmälningar om mycket långa handläggningstider i ärenden om handlingsutlämnande vid Utrikesdepartementet (UD) gjorde att jag beslutade att göra ett besök på UD:s rättssekretariat. Jag har ännu inte fattat beslut i ären-dena, men jag kan redan nu säga att det var ett mycket givande besök som gav en bild av ett ambitiöst arbete med framställningar som i många fall avser ett mycket omfattande material. En allt oftare återkommande fråga är hur en myn-dighet ska hantera alltmer frekventa framställningar från en och samma person om att få del av omfattande handlingar, samtidigt som den måste kunna bedriva sin ordinarie verksamhet. Saken var aktuell i ett beslut jag fattade under som-maren. Det beslutet hann dock inte komma in i årets ämbetsberättelse. På ett eller annat sätt måste nog lagstiftaren ta hand om frågan.

En lagstiftningsremiss bör nämnas här, nämligen Polisorganisationskom-mitténs betänkande Tillsyn över polisen (SOU 2013:42). Det är enligt min me-ning av central betydelse att det finns en oberoende, välfungerande, ordinarie tillsyn över polisen. Det är min fasta uppfattning att den extraordinära tillsyn över polisen som JO står för kommer att ha en stor betydelse även med en framtida ordinarie polistillsyn. Jag anser också att det är viktigt att den ordina-rie tillsynen utformas med eftertanke och omsorg och att den bl.a. ges verk-samma sanktionsmedel och möjlighet att granska enskilda ärenden.

En uppmärksammad fråga under hösten 2013 var uppgifter i en rad tidnings-artiklar om att Polismyndigheten i Skåne hade register över romer. En gransk-ning av saken inleddes av Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden (SIN). SIN konstaterade att polismyndighetens behandling av personuppgifter i den upp-giftssamling som granskats var olaglig i flera avseenden, bl.a. för att ändamålet med personuppgiftsbehandlingen var alltför omfattande. Det var vidare klart att det inte fanns behov av att registrera alla de personer som fanns i samlingen. Justitiekanslern instämde i SIN:s bedömning och beslutade under våren att de personer vilkas uppgifter behandlats i registret har rätt till ersättning av staten. Även Diskrimineringsombudsmannen (DO) granskade saken och fann att det

30


inte kunde uteslutas att etnisk profilering används i Skånepolisens brottsbe-kämpande verksamhet och rekommenderade polismyndigheten att utreda om sådan profilering används som arbetssätt och vid behov vidta nödvändiga åt-gärder. Slutligen har personuppgiftsbehandlingen varit föremål för straffrätts-lig bedömning av åklagare vid Riksenheten för polismål, som kom fram till att ingen enskild befattningshavare kunde hållas straffrättsligt ansvarig för de fel som funnits. Med denna omfattande granskning av saken såg det länge ut som om det inte skulle behövas någon utredning också från JO:s sida. Lagligheten av personuppgiftsbehandlingen har blivit ordentligt belyst. Det är dock otill-fredsställande om frågan om ansvaret för de felaktigheter som konstaterats inte får något svar. Jag har därför inlett en utredning om ett antal frågor om ansvaret för uppgiftssamlingarna.

Polis- och åklagarväsendena Klagomålen på detta område rör i huvudsak samma slag av frågor år från år. De handlar väldigt ofta om att frihetsberövanden och andra tvångsingripanden har varit felaktiga, att polisen inte har uppträtt korrekt och att förundersök-ningar har tagit alltför lång tid. Att dessa frågor återkommer är inget att nedslås av, i vart fall inte de två förstnämnda. Det utgör inte nödvändigtvis något tecken på att det brister i utvecklingsarbetet inom polis- och åklagarväsendena. I stället handlar det om att dessa frågor är viktiga för de individer som berörs. Det är också svårt för enskilda poliser och åklagare att alltid, även i mycket pressade situationer, göra helt rätt. Långsam handläggning är en annan sak. Där skulle man önska att poliser och åklagare ges tillräckliga resurser för att bedriva sitt arbete på ett sådant sätt att handläggningstiderna inte blir längre än vad som måste godtas.

I en särskild fråga efterlyser jag ett mer aktivt utvecklingsarbete hos polisen. Det är bekymmersamt att man återkommande gör kroppsvisitationer vid miss-tanke om dopningsbrott utan att det finns tillräcklig grund för det. JO har ett flertal gånger de senaste åren uttalat att stor muskelmassa inte är tillräckligt för att grunda skälig misstanke. I ämbetsberättelsen tas ett av många fall upp som ett exempel på detta.

Det finns också anledning till en viss oro när det gäller några polismyndig-heters sätt att hantera sin skyldighet att ge socialtjänsten och andra biträde med handräckning vid t.ex. omplaceringar av unga som är tvångsomhändertagna. Jag har i ett par beslut, varav ett finns i ämbetsberättelsen (dnr 273-2013), klar-gjort att det inte är polisens sak att ta ställning till behovet av handräckning och att polisen inte får ställa villkor för sin medverkan. Jag har också pekat på vik-ten av att myndigheterna samverkar och för en kontinuerlig dialog om de ruti-ner man bör följa.

Hur de som är frihetsberövade behandlas och bemöts är en viktig fråga för JO, även när det handlar om kortvariga frihetsberövanden. I ett par större beslut (dnr 2054-2013 och 2572-2013) behandlas frågor om rätten till utomhusvis-telse i polisarrester och om rätten till information om rättigheter och verkstäl-lighetens innebörd för intagna i polisarrest. Granskningen visar att det brister i dessa avseenden på alltför många håll i landet. Rikspolisstyrelsen arbetar med

31


att ta fram föreskrifter i dessa frågor. Det är angeläget att detta görs och att det sker skyndsamt.

Många klagomål det gångna året har rört handläggningstiderna i ärenden om vapentillstånd. Det ledde till en granskning av landets samtliga polismyndig-heter som visade att det finns stora skillnader mellan dem. Fyra myndigheter hade under 2013 genomsnittliga handläggningstider på ca 70–80 dagar, vilket inte uppfyller förvaltningslagens krav på snabb handläggning. Vapenlagstift-ningen och tillståndsgivningen har stor samhällelig betydelse. Utdragna hand-läggningstider kan dessutom leda till att en vapenägare står utan tillstånd och därmed begår ett brott trots att förnyat tillstånd sökts i god tid.

Även administrativa frågor kan ha betydelse från rättssäkerhetssynpunkt. JO kritiserade redan 2009 Åklagarmyndigheten för att polisen haft svårigheter att få kontakt med jouråklagare för beslut om bl.a. frihetsberövanden. Ett nu aktu-ellt ärende rörde förhållandena under 2012 och visade att problemen kvarstod trots att frågan utretts hos myndigheten under flera år (dnr 4865-2012). Ett sy-stem med en köfunktion för telefonsamtalen har nu tagits fram, och Åklagar-myndigheten har fortsatt arbetet med att förbättra tillgängligheten. Uppgifter som jag har fått pekar dock på att ytterligare förbättringar behövs, och jag kom-mer att följa upp detta.

I ett par beslut (dnr 5875-2012 och 6153-2012) granskade jag några polis-myndigheters inlägg på Facebook och Twitter. Anmälarna hade vänt sig emot vissa inlägg som man uppfattade som hånfulla och med omdömen om enskilda personers åsikter, vilket borde ligga utanför polisens uppgifter. Jag kunde kon-statera att flera av de anmälda inläggen hade ett innehåll som gjorde att saklig-heten kunde ifrågasättas. De hade bitvis en raljerande ton som var mindre lämp-lig, och jag ifrågasatte också om polisen i sociala medier bör berätta om män-niskor i mycket utsatta situationer. Det regelverk som polisen tagit fram för sociala medier tar detta slag av synpunkter i beaktande. Det finns inte skäl att ifrågasätta att polisens deltar i sociala medier. Tvärtom kan det vara ett bra sätt att nå ut till grupper som kanske inte annars skulle intressera sig för polisens arbete.

Ett uppmärksammat beslut (dnr 2978-2012) under våren handlade om en omtalad händelse några år tillbaka i tiden. I oktober 2010 fick polisen ta del av uppgifter som gav upphov till misstankar om att ett bombattentat planerades mot köpcentret Femmanhuset i Göteborg. Tre män kom att misstänkas, och de blev föremål för ingripande tvångsåtgärder. De var dock oskyldiga och det vi-sade sig att det fanns brister i utredningen som ledde till ingripandena mot dem och mot en fjärde man som skulle höras som vittne, ingripanden som också drabbade deras familjer. Tvångsåtgärder i ett tidigt skede av en brottsutredning kan självklart drabba den som senare visar sig vara oskyldig. Detta kan ske utan att något fel har begåtts. Ärendet visar att det alltid är viktigt att säkerställa att åtgärder som vidtas är förankrade i befintligt utredningsmaterial och att vitt-nesuppgifter verifieras med hjälp av objektivt konstaterbara uppgifter. Dessu-tom gav mig ärendet anledning att återkomma till frågan om rätten till försva-rare vid förhör om allvarliga brott. Det måste finnas en praktisk möjlighet att på kvällar och helger genomföra brådskande förhör med misstänkta i närvaro av försvarare.

32


Offentlighetsprincipen Offentlighetsprincipen aktualiseras också i polisens verksamhet. Tryckfrihets-förordningens regler om allmänna handlingars offentlighet gäller ju även på detta område. Det finns dessutom bestämmelser i rättegångsbalken om rätt till insyn för den misstänkte i utredningen. I en del fall vållar samspelet mellan de olika regelverken p

Documents

Redogörelse 2014/15:JO1 Justitieombudsmännens …„mbetsberättelser/JOs ämbetsberättelse 2014-15.pdf · Anmälan mot lagmannen vid Gotlands tingsrätt för innehållet i två