�

Projektredovisning

Utveckling av lek- och läraktivitet

för funktionshindra-de på Norrbyskärs

Museum

Norrbyskärs Museum 2010

med stöd av:Allmänna Arvsfonden

Stiftelsen Framtidens KulturHelge Ax:son Jonssons Stiftelse

�

Stiftelsen Mo ÅngsågUmeå �0�0

Järnvägsallén �0903 �8 Umeå090 �8 57 00

www.norrbyskar.se

3

InnehållBakgrund 04Varför vi startade projektet och vad vi ville åstadkomma 04

Genomförande 08Hur vi har uppnått målen 08Vilka framkomliga vägar vi funnit i vårt arbete 11Vilka hinder vi stött på 12Konsekvenser av flera finansiärers medverkan 13

Resultat 14Så lever verksamheterna och erfarenheterna från projektet vidare 14Föreningar, organisationer och myndigheter vi samarbetat med 15Former för samarbete och fortsatt samarbete 15Hur vi spridit och skall sprida resultatet 16Antal aktiva deltagare i projektet 17Andel kvinnor 17Andel män 17Målgrupper vi arbetat med 17Hur och i vilken omfattning vi nått målgrupperna 18Målgruppernas delaktighet i projektets genomförande 18Målgruppernas upplevelse av projektets insatser 18Utvärdering 19

Ekonomi 21Sammanställning för åren 2005-2009 21Redovisning av projektbidrag för åren 2008-09 21

�

BakgrundVarför vi startade projektet och vad vi ville åstadkomma

Stiftelsen Mo Ångsåg bildades år �987 som ett initiativ för att rädda den sista kvarvarande industribyggnaden i det gamla sågverkssam-hället på Norrbyskär. Stiftelsen fick vid bildandet överta det gamla maskinhuset och tomtmarken runt om på den norra delen av Lång-grundet, den mellersta av tre långsträckta öar som tillsammans bildar ögruppen Norrbyskär.

Maskinhuset var vid den tiden svårt förfallet och stiftelsen inledde där-för genast ett arbete med att städa ur byggnaden och laga tegelfasaden och alla trasiga fönster. En diskussion fördes kring vad maskinhuset skulle användas till och ganska omgående togs beslut om att byggna-den skulle bli en plats för berättande om öns fascinerande historia.

KFUM hade sedan tidigare en lägeranläggning på ön som bl.a. använ-des till lägeskoleverksamhet. Till lägerskolans programverksamhet hörde naturligtvis öns historia och för att berätta den hade KFUM producerat en historievandring runt ön med skyltar som i text och bild berättade om olika intressanta platser. Det historiska material som man samlat in utgjorde tillsammans med en avhandling av Mats Ahnlund vid Umeå Universitet grunden för ett initiativ att försöka skapa ett mu-seum i maskinhuset och stiftelsen sökte därför bidrag för att påbörja arbetet med en historisk utställning.

Eftersom tillgångarna var starkt begränsade så bestämde sig stiftelsen för att börja med att bygga en attraktion som skulle sticka ut och väcka uppmärksamhet. Man inledde därför produktionen av en stor skalmo-dell över ön som med sina 8x3 meter kom att ta upp hela maskinhu-sets gamla verkstadslokal. Denna modell blev mycket uppskattad och utgör än i dag en central del av museets basutställning.

Sedan museet öppnat för allmänheten under �990-talet ökade intresset för Norrbyskärs historia och ganska snart började stiftelsen planera för en större museiverksamhet som skulle fylla hela maskinhuset. Bidrag erhölls från EUs mål 5b skärgården och därmed inleddes arbetet med

Norrbyskärs Museum

5

dels en ny historievandring runt ön och dels en ny basutställning om öns historia. I samarbete med riksutställningar genomfördes en analys av museifastigheten som ledde fram till en långsiktig plan för utbygg-nad, där bl.a. maskinhuset omdisponerades och fick en ny entréplace-ring. Reception, servering och museibutik placerades centralt i bygg-naden och förutom den nya basutställningen inrymdes en av de gamla maskinhallarna till multikulturrum för konstutställningar och föreställ-ningar av olika slag.

I och med denna utbyggnad hade stiftelsen skapat ett komplett mu-seum med basutställning, servering, suvernirbutik och konsthall. Intresset för öns historia tog ny fart och verksamheten i maskinhuset uppskattades av både öbor och besökare.

Under arbetet med att bygga upp museet hade stor möda lagts ner på att samla in historiska föremål och på att intervjua de äldre personer som minns sågverksepoken på ön. Tyvärr så visade det sig vara svårt att få tag på föremål. Det gjorde att museet fick finna sin egen väg att berätta om historien eftersom just föremål normalt har en central roll i de flesta museala utställningar. Med intervjuer och fotografier som bas valde museet ändå att satsa på att bli riktigt duktiga på att berätta his-toria för alla besökare oavsett ålder. En museipedagog med erfarenhet från JAMTLI i Östersund anställdes, som började arbeta med histo-riska program och berättande utifrån det material som var tillgängligt.

Eftersom basutställningen och konsthallen färdigställts så hade museet ett brett utbud av kultur för vuxna personer. Däremot så saknades en verksamhet där historien berättades för barn och ungdomar. Samtidigt så var det just detta som KFUMs lägerkola efterfrågade. Museet på-började därför planeringen av ett nytt projekt som skulle skapa bättre förutsättningar att inspirera skolbarn att ta del av bygdens historia.

Barnen har historiskt sett alltid varit viktiga på Norrbyskär. Under början av 1900-talet kryllade det av barn på ön och samhället hade en av de ståtligaste skolor som skådats i bygden. Bolagsledningen såg barnen som en investering i framtiden och erbjöd goda sociala för-måner. De äldre personer som berättat om sina minnen ger också en positiv bild av att ha vuxit upp på skären. Att museet nu valde att bli

Entré till museets lek- och lärpark

�

duktiga på att berätta historien även för skolbarn var därför ett sätt att ta tillvara en historisk tradition på ön.

Även det nya projektet finansierades av EU-medel, denna gång av MÅL1. Museet valde att skapa en pedagogisk lek- och lärmiljö på tomten som omgav maskinhuset. Efter att ha jämnat till marken och fyllt ut med stora mängder muddermassor byggdes en miljö i skala �:3 upp som med kopior av samhällets gamla byggnader visade hur det en gång sett ut på ön.

Dessa byggnader inreddes för olika verksamheter utifrån två olika åldersgrupper. För barn i förskola skapades inredningar i husen och på en skonare (segelskepp) som i liten skala visade hur det sett ut i samhället på �9�0-talet. I dessa erbjuds i dag verksamheter där leken används som pedagogisk metod.

För barn i skolålder har ett antal byggnader inretts i full skala. Där får eleverna i olika skolprogram förflytta sig tillbaka till en dag på 1920-talet och i rollspel med historiska kläder uppleva arbete i köket (steka strömming på järnspis, hämta in vatten, bära slask, tvätta trasmattor etc), arbete i skolan (en lektion med lärare från 1920-talet) och arbete på sågen (praktiskt arbete i träverkstan). Dessa pedagogiska program erbjuds både skolklasser på dagsbesök och skolklasser som gästar KFUMs lägerskola lite längre ut på ön.

Sedan museet färdigställt miljön för yngre besökare och utvecklat de olika skolprogrammen hade vi ett kulturellt utbud både barn och vuxna. Vi hade också utvecklat vår programverksamhet och uppnått vårt mål om att vara duktiga på att berätta öns historia för alla åldrar. Samtidigt hade verksamheten inne i maskinhuset pågått några år och vi började få erfarenhet som våra besökare gav oss. Vi insåg då allt mer att vi även om vi haft ambitionen av att vara ett museum för alla besökare, ändå inte lyckats tillräckligt bra med att vara tillgängliga för alla. Stiftelsen hade sedan några år en ny ordförande med erfaren-het från handikapprörelsen och hennes ambitioner om tillgänglighet väckte styrelsens intresse för att utveckla vår verksamhet mot en större tillgänglighet för alla oavsett funktionshinder.

Guidning med rundturståg

7

När vi byggde våra skalenliga byggnader i vårt tidigare projekt så in-reddes alla utom den stora sågverksbyggnaden, som trots sin lilla skala ändå är ca 30 meter lång och 15 meter bred. Den avsattes för framtida ändamål och kom nu att stå i fokus då vi inledde ett samarbete med HSO (Handikapprörelsernas Samarbetsorganisation) i Västerbotten. Målsättningen med detta samarbete var dels att utveckla tillgänglig-heten vid vår pågående verksamhet och dels att skapa en aktivitet där öns historia skulle vara central men som också skulle locka besökare att ta del av historien oavsett om man har funktionshinder eller inte. En referensgrupp bildades med deltagande från olika handikapporga-nisationer och sågverksbyggnaden avsattes som resurs för att tillsam-mans skapa en historisk aktivitet tillgänglig för så många som möjligt.

Med detta initiativ hade arbetet med ännu ett projekt inletts och arbetet med att söka bidrag för utveckling av en lek- och läraktivitet för funk-tionshindrade på Norrbyskärs museum påbörjades. I detta skede visste vi inte vad samarbetet med handikapprörelsen skulle utmynna i. Vi hade en idé om samarbetsövningar kombinerat med frågesport och vi var inspirerade av aktiviteter som Fångarna på Fortet och Boda Borg som vi hade besökt i studiesyfte. Vi ville dock inte låsa oss i någon fast idé utan vara öppna för inflytande från handikapprörelsen på ett sådant sätt att vi inte begränsade möjligheterna till tillgänglighet för så många som möjligt.

Guidning vid skalmodellen

8

GenomförandeHur vi har uppnått målen

Vårt mål med detta projekt har varit att göra Norrbyskärs historia till-gänglig för fler besökare genom att i samarbete med handikapporgani-sationer utveckla en nyskapande aktivitet att erbjuda i Såghuset.

Genom att arbetet har skett i samarbete med en referensgrupp bestå-ende av representanter för olika handikapporganisationer och HSO Västerbotten så har vi som museum lärt oss mycket om tillgänglighet och olika funktionshinder. Detta har gett stiftelsen inspiration till att upprätta en handlingsplan för att öka tillgängligheten på hela museet. Denna handlingsplan utgör nu underlag för framtida utvecklingspla-ner och kommer att bidra till att museet som helhet och Norrbyskärs historia blir tillgängligt för fler besökare.

Aktiviteten som skapats bygger på frågor om Norrbyskärs historia och på praktiska samarbetsövningar. Vid projektets start var aktivitetens utformning inte bestämd eftersom handikapprörelsens kompetens öns-kades i ett så tidigt skede som möjligt. Detta gjorde att det inlednings-vis fanns stort utrymme för olika handikapporganisationer att påverka utformningen utifrån sina erfarenheter. Samtidigt så innebar detta att mycket tid inledningsvis gick åt till en dialog kring tillgänglighetens omfattning och kring målgrupper. Vi insåg direkt att man inte kan göra en aktivitet tillgänglig för alla eftersom olika funktionshinder har olika behov av anpassning och att dessa rentav konkurrerar med varandra.

Denna dialog ledde fram till nya lösningar och ideer och den på-verkade hela aktivitetens utformning på ett positivt sätt. Deltagare i referensgruppen deltog aktivt med förslag och bl.a. så utvecklades ett protokoll för anteckning av svar på frågor. Detta protokoll bygger på en helt nyskapande idé från en av referensgruppens deltagare och kan användas även av synskadade. Det har designats inom projektet och har sedan producerats av ett företag i Umeå.

Aktiviteten som helhet är också nyskapande och unik, dels genom att samarbetsövningar kombinerats med historisk kunskap och dels

Såghuset före projektstart

9

genom att samarbetsövningarna och frågorna gjorts tillgängliga i den utsträckning som skett. Samarbetsövningar finns det gott om på annat håll och likaså frågeaktiviteter men samarbetsaktiviteter som t.ex. BodaBorg är inte tillgängliga i den utsträckning som varit vårt mål och vi känner inte till någon museiverksamhet som inspirerat till historiska studier i kombination med utmanande aktiviteter.

Under det inledande arbetet med att utveckla själva aktiviteten stude-rades andra, liknande verksamheter där samarbetsövningar ingår, t.ex. Fort Boyard i Frankrike och Boda Borg i Sverige.

Själva planeringsarbetet tog således mycket tid i anspråk och för att underlätta dialogen mellan designern och referensgruppen så byggdes allting upp i skala �:�0. Dessa modeller utgjorde sedan underlag för diskussioner om lösningar utifrån ett tillgänglighetsperspektiv. Även färgsättning skedde i modellformatet och denna anpassades mycket till synskadades behov av kontrast och vägledning i rummet.

Att vi valde att arbeta med modeller var framför allt eftersom de har ett formspråk som fler kan ta del av. Ritningsunderlag skulle bli allt för svårlästa för de flesta medverkande. Samtidigt så är modeller inte lika exakta som underlag för produktionen så dessa kompletterades under arbetets gång med ritningar åt de hantverkare som byggt aktivi-teten.

För själva produktionen har samarbete skett med VIVA Resurs som är Umeå Kommuns organisation för att hjälpa vuxna människor tillbaka till arbetsmarknaden. VIVA Resurs driver ett antal olika verkstäder och tillhandahåller ca 130 praktikplatser på dessa. Norrbyskärs Mu-seum har sedan tidigare med framgång samarbetat med dem i andra projekt och därför fanns det utarbetade rutiner som vi fick nytta av under själva produktionen av aktiviteten.

Själva byggnaden som skulle inrymma projektets aktivitet fanns sedan tidigare på museets tomt och utgör en del av miljön Lilla Norrbyskär, som är en lek- och lärmiljö för pedagogiskt arbete kring öns historia. Byggnaden föreställer det gamla såghuset och är uppförd i skala 1:3, vilket innebär att den är 21x13 meter. Den norra halvan av byggnaden

Skisserna gjordes i modellform

�0

avsattes redan vid planeringen för en historisk samarbetsaktivitet och det är denna lokal (ca 10x13m) som nu inretts i projektet.

Såghusets norra halva har iordningställts i samarbete med VIVA Resurs, som arbetat med golv och innerväggar. De åtta rum som ingår i aktiviteten har tillverkats i Umeå och sedan monterats på plats och inredningen i dessa rum (samarbetsaktiviteterna) har även dessa tillverkats i VIVA Resurs verkstäder, varefter de transporterats till Norrbyskär och monterats på plats. Därefter har dessa provats, detalj-justerats och slutmålats.

Åtgärder har också vidtagits mellan områdets huvudentré och såg-verksbyggnaden för att öka tillgängligheten till aktiviteten. En rejäl ramp har byggts eftersom såghusets golvplan ligger en bit över mark-plan, och grusvägen fram till rampen har utjämnats för att ges en lutning för bästa tillgänglighet.

Elarbeten har utförts av privata företag. Eldragning fram till byggna-den var utförd sedan tidigare och har således inte ingått i projektet, men den el som går till belysning, entréöppnare och själva aktiviteten är omfattande och har belastat budgeten rejält.

Till aktiviteten hör en hel del text, både till information, frågor och faktasamling. Dessa har skrivits av projektet och gjorts tillgängliga dels i skriftlig form och dels som ljud i uppläst form.

Den skriftliga texten har producerats av ett skyltföretag i Umeå och den upplästa texten spelas in av museets personal, varefter den görs tillgänglig för besökarna genom ett system utvecklat av ett Umeåfö-retag. Detta system av ”talande skyltar” är nytt för marknaden och absolut senaste teknik för att utveckla tillgängligheten för synskadade. Företaget Audioindex som tillverkar systemet har genom ett mycket fördelaktigt pris givit möjlighet att använda det i projektet.

Som faktaunderlag har museet valt att använda texter som sedan tidigare producerats till basutställningen ”Livet på Norrbyskär 1892-1952”. Dessa har tryckts upp och utgör underlag för såväl själva akti-viteten som för olika gruppers förberedelser (t.ex. skolklasser).

Inredningen börjar ta form

��

Resultatet av projektet har blivit en samarbetsaktivitet som inspirerar till lärande om Norrbyskärs historia. Den har fått namnet SÅGVER-KET och är tillgänglig för många människor som vanligtvis inte kan delta i jämförbara aktiviteter, vare sig på museer eller i andra sam-manhang. Den består av åtta rum - åtta utmaningar - och åtta frågor. Sågverket genomförs av små grupper om vardera två personer, som i vart och ett av de åtta rummen finner en utmaning att tillsammans klara av för att får tillgång till en fråga om Norrbyskärs Historia. Ak-tiviteten är utformad för att kunna användas dels av enskilda besökare under sommartid och dels av skolklasser, konferensgrupper och andra besöksgrupper under vår, sommar och höst.

Vilka framkomliga vägar vi funnit i vårt arbete

Eftersom vi inte hade förutbestämt utformningen av själva aktiviteten, utan ville hålla den så öppen som möjligt för att i samråd med handi-kapporganisationer planera för bästa möjliga tillgänglighet, så visste vi inte vilka möjligheter eller hinder vi skulle stöta på under arbetets gång. Vi kunde inte heller ana vilka vägar detta projekt skulle ta, utan var öppna för en dialog, vilket ledde till både med- och motgångar.

Hela processen inleddes med att museet i samarbete med HSO Väster-botten bildade en referensgrupp bestående av representanter för olika handikapporganisationer. Projektledare var Carina Hultqvist, anställd museipedagog. Hon presenterade projektets mål och ramar för refe-rensgruppen och samtidigt kontaktades Matz Glantz, en fristående formgivare som tidigare producerat museets basutställning och övriga aktiviteter. Hans uppdrag blev att utforma aktiviteten i samråd med referensgruppen och han kom ganska omgående att ta över projektle-daruppgiften efter att Carina drabbats av sjukdom.

Formgivarens möten med referensgruppen var framgångsrika, men inledningsvis synliggjordes mycket problem i arbetet med tillgänglig-het, eftersom de olika organisationernas representanter i första hand såg till sina specifika behov av anpassning. Viljan att finna lösningar var dock stark och den förstärktes av det förtroende som byggdes upp vid besök på museet och vid samtal kring de möjligheter som skapats genom projektet. Referensgruppen bidrog därmed med mycket ideer och synpunkter som fomgivaren kunde bearbeta och utveckla.

En av provgrupperna

��

För att underlätta processen var det nödvändigt att använda en lite ovanlig teknik för skisser och idéer. Detta åstadkoms med hjälp av små skalmodeller i skala �:�0, där formspråket gjorde formgivarens arbete tillgängligt för alla i referensgruppen. Med modellerna som un-derlag blev det lätt att föra en dialog kring detaljer som greppvänlig-het, färgsättning, ljussättning, benutrymmen, avstånd etc. Detta kunde också ske på ett stadium då ideer fortfarande kunde förändras eller rent av förkastas, och detta skedde också.

Dessa modeller blev så detaljerade att de även kunde utgöra underlag för produktion, dock med komplettering av ritningar för detaljer. Ar-betslagen som arbetade med produktion på VIVA Resurs var inte alltid så vana vid ritningar eftersom de hade olika yrkeserfarenhet, och de projektledare som arbetade för VIVA Resurs hade därför god använd-ning för modellerna i dialog kring tillverkning av såväl själva rummen som aktiviteterna i dessa.

Vilka hinder vi stött på

Den största motgången för projektet har varit de inblandades egna hälsa. Aktiva och anhöriga har i allt för många fall drabbats av svår sjukdom och dödsfall, vilket har ansträngt hela processens gång. Vil-jan att förverkliga detta projekt har dock varit så stark att dessa mot-gångar övervunnits.

En oväntad svårighet uppstod när referensgruppen inledde sitt arbete tillsammans med projektledare och formgivare. De medverkande re-presenterade olika funktionshinder och var naturligtvis angelägna om att aktiviteten skulle göras tillgänlig för just dem. Det framkom dock allt tydligare under arbetets gång att projektets aktivitet inte kan vara tillgänglig för alla. Detta hade sin orsak dels i de ramar som projek-tet genomfördes inom och dels i det faktum att tillgänglighet i bland kan vara omöjligt att samordna för olika intressen. Exempelvis så kan synskadades behov av kontraster stå i konflikt till mentalt funk-tionsnedsattas behov av lugn och harmoni. Samma problem uppstår i konflikten mellan synskadades behov av vägledande ljud och mentalt funktionsnedsattas behov av reducerat ljud. Hela processen blev på så sätt inledningsvis en prövning i att ta hänsyn till varandra och gå med på generösa kompromisser. Detta gjorde att alla inblandade lärde sig

Bollaktivitet

�3

av varandras framställningar och det slutresultat som åstadkommits är utan tvekan så tillgängligt som det varit möjligt att åstadkomma.

Ett litet hinder uppstod då museet insåg att bidrag från Arvsfonden inte erhållits för hela det planerade projektet, utan endast för det inledande arbetet (första året) och att det därmed långt ifrån var säkert att finansieringsplanen som använts vid projektansökan skulle kunna följas. Detta blev särskilt tydligt då vi under projektet inte erhöll de bidrag vi sökt från Arvsfonden i den ursprungliga projektplanen. Orsaken var att vi inte i tillräcklig grad studerat de förutsättningar som gäller för bidragsansökan och problemen var inte större än att det gick att lösa i dialog med handläggaren. Det orsakade dock en hel del merarbete och kan vara av värde att notera för framtida verksamhet, eftersom många förmodligen även framöver kommer att utgå ifrån att bidrag som söks för fleråriga projekt med flera finansiärer beviljas för projektet i sin helhet.

Ett annat problem som vi även har mött i andra projekt är när ar-betsmarknadspolitiska åtgärder används i arbetet. Tillgången till kompetens bland de som anlitas kan växla med tiden och om någon är kompetent så finns alltid en risk att denna person får en ordinarie anställning vilket resulterar i frånfall och personalomsättning. Detta löste vi denna gång delvis genom att producera så mycket som möjligt i Umeå och sedan montera det på Norrbyskär.

Genom att lägga produktionen i Umeå så kom vi också undan lite av det motstånd som finns för att särskilt vintertid åka på dagliga resor till en ö ute i havet. Den grupp av arbetare som var verksamma på ön blev därmed mindre och kunde koncentreras till dem som verkligen trivdes med att arbeta på platsen.

Konsekvenser av flera finansiärers medverkan

Projektet har finansierats av flera bidragsgivare. Detta har skapat goda förutsättningar för genomförandet och samtidigt gett oss inspiration att arbeta med projektet, eftersom beviljat bidrag från flera finansiärer samtidigt är en bekräftelse på och stöd för projektets innehåll. Vi har inte upplevt några som helst hinder med flera bidragsgivare.

Två rep hör ihop

��

ResultatSå lever verksamheterna och erfarenheterna från projektet vidare.

Aktiviteten SÅGVERKET har skapats för att användas av besökare till Norrbyskärs Museum under många år framåt. Det intresse som vi mött under projektets genomförande borgar för att resultatet kommer att användas av många besökare och vi planerar nu en marknadsföring inför kommande säsongen år �0�0.

De erfarenheter som vi fått genom samarbete över olika handikappor-ganisationer förs vidare av de som deltagit i referensgruppen. Detta är aktiva och engagerade människor som gärna delar med sig av erfaren-het och kunskap.

För de som deltagit i produktion av aktiviteten har det också varit läro-rikt att ta del av de särskilda omständigheter som arbetet med tillgäng-lighet inneburit. Deras vana vid enkla och fungerande hantverkslös-ningar har inte alltid räckt till i ett tillgänglighetsperspektiv och de har därför fått anstränga sig för att hitta nya. Detta har bidragit till att öka deras kunskaper och erfarenheter till nytta för deras framtida arbeten.

Eftersom museet samarbetar med andra liknande verksamheter och eftersom denna aktivitet skiljer sig från den verksamhet som är vanlig vid museer så är intresset stort för att ta del av vad vi åstadkommit i projektet. Detta synliggörs dels genom olika projektsamarbeten och dels genom att företrädare för andra verksamheter besöker oss.

Samarbetet med AudioIndex som är ett Umeåföretag kommer att utvärderas och projektet kommer att användas som referens vid deras kontakter med andra verksamheter där ”talande skyltar” kan vara till användning.

Såghuset från söder

�5

Föreningar, organisationer och myndigheter vi samarbetat med.

Handikapprörelsernas samarbetsorgan, HSO Föreningen för utvecklingsstörda barn, ungdomar och vuxna, FUB Föreningen för rörelsehindrade barn och ungdomar, RBU Synskadades förening, SRF KompetensCenter för ökad Tillgänglighet, KCT VIVA Resurs, Umeå Kommun AudioIndex Speaking Environments, Umeå KFUM Umeå Helge Ax:son Johnssons stiftelse Stiftelsen Framtidens kultur Arvsfonden

Former för samarbete och fortsatt samarbete

HSO, FUB, RBU och SRF har med sina respektive representanter utgjort basen för den referensgrupp som deltagit i projektet från pla-nering till genomförande för att med sina erfarenheter bidra med den kunskap som behövts för bästa möjliga tillgänglighet. Deras delaktig-het har varit avgörande för möjligheten att utforma aktiviteten utifrån de mål om tillgänglighet som projektet haft. Relationen till HSO kom-mer att finnas kvar även i det fortsatta utvecklingsarbetet för museet inte minst genom inte minst genom det engagemang som respektive verksamheters styrelser visar.

KCT har projektet samarbetat med för att få en professionell kom-petens vid arbetet med tillgänglighetsperspektiv. Tillsammans har vi upprättat en åtgärdsplan för museets vidare utvecklingsarbete och de-ras kompetens kommer att vara en tillgång i förverkligandet av denna.

VIVA Resurs har museet haft samarbete med sedan tidigare och detta har resulterat i en mycket god samverkan som främjat båda verksam-heterna. För närvarande finns inga planerade samarbeten, men vi har fortlöpande kontakt och intresse för samarbete finns från båda håll.

AUDIOINDEX har ställt sin senaste teknik till museets förfogande mot en rabatterad kostnad. Deras utveckling av teknik för bl.a. syn-

Faktatexterna är desamma som i basutställningen

��

skadade är mycket intressant och vi hoppas med detta samarbete att vi skall kunna bidra gemensamt till ökad tillgänglighet både nationellt och internationellt. Mer info finns på: http://www.audioindex.se/default.aspx?id=6307

KFUM Umeå är stiftelsebildare till museet och stöder sedan bildandet verksamheten genom att med sin personal bidra till kontinuitet och planering. Detta engagemang är omfattande och påverkas av fören-ingens aktuella ekonomi, vilken kan vara olika från år till år. Museet söker därför alternativa bidrag för att erhålla en tryggare kontinuitet i driftsekonomin. Den gemensamma fördelen av samarbete gör dock att sådant kommer att vara aktuellt under överskådlig tid.

Helge Ax:son Johnssons stiftelse, Stiftelsen Framtidens kultur och Arvsfonden har bidragit med pengar till projektet. Dessa bidrag har varit avgörande för projektets genomförande och vi hoppas att det vi åstadkommit skall anses så kvalitativt att vi är välkomna att söka sam-arbeten även i framtiden.

Hur vi spridit och skall sprida resultatet

Under våren 2010 kommer en marknadsföring av SÅGVERKET att påbörjas. Aktiviteten kommer att vara en del av museets övriga utbud och marknadsförs på så sätt dels genom hemsidan www.norrbyskar.se och dels genom alla de övriga kanaler som museet använder sig av. Norrbyskärs Museum samarbetar med Visit Umeå, Västerbotten-Turism, Visit Kvarken, VisitSweden och Sevärt i Västerbotten kring marknadsföring och ger ut broschyrer på svenska och engelska som sprids både lokalt och till researrangörer nationellt och i viss mån in-ternationellt. Umeå kommun producerar också årligen en broschyr om Norrbyskär för lokal spridning. Utöver detta sker lokal annonsering och annan marknadsföring utifrån en årligen uppdaterad marknadsfö-ringsplan.

KFUM Umeå producerar varje år en katalog över aktiviteter för sin lägerskola på Norrbyskär och där finns SÅGVERKET med som bok-ningsbar aktivitet redan nu.

Ännu en av modellskisserna

�7

I övrigt kommer SÅGVERKET att marknadsföras genom samarbete med de kontakter vi erhållit inom handikapprörelsen och mot före-tag som bokar in sig på konferenser vid Norrbyskärs Värdshus eller KFUMs Kurs- och lägergård. Handikapprörelsen har gott om egna kanaler för att informera om tillgängliga platser och aktiviteter, vilket innebär att spridningen till dessa målgrupper underlättas i fall besö-karna uppskattar sitt besök på museet.

Antal aktiva deltagare i projektet

Många personer har varit delaktiga i detta projekt, några under hela projekttiden och andra bara för några timmar. En uppskattning av antal aktiva mer än en dags arbete ser ut enl följande:

Kvinnor MänReferensgrupp 3 3Styrelsen 3 4VIVAResurs 1 11Museet 2 2Externahantverkare 5IdeelltarbeteinklKFUM 1 5 10 30

Andel kvinnor

�5%

Andel män

75%

Målgrupper som vi arbetat med

Museets primära målgrupp är besökare på Norrbyskär. Det kan vara turister, sommarboende och besöksgrupper av olika slag, t.ex. konfe-renser eller skolklasser.

Projektets målgrupp är densamma, men med fokus på tillgänglighet för så många som möjligt. Det innebär att vi särskilt vänder oss till personer med funktionshinder av olika slag för att öka deras tillgång till kultur och historia utan att för den skull ha mindre fokus på den primära målgruppen.

Ramp till den blivande entrén

�8

Den åldersgrupp vi vänder oss till är från högstadieålder och uppåt. Aktiviteten är utformad utifrån vuxen kroppsstorlek.

Hur och i vilken omfattning vi nått målgrupperna

För att nå människor med olika funktionshinder har vi samarbetat med HSO Västerbotten, vars medlemsorganisationer representerats i en referensgrupp som varit delaktig i utformande av aktiviteten. Dessa kontakter kommer att vara användbara även efter projekttiden för att informera om aktiviteten och på så sätt få många besökare att använda den.

För att nå skolelever har vi samarbetat med lägerskolan på Norrbyskär och erbjudit skolklasser att prova aktiviteten under senare delen av produktionen. Även detta samarbete kommer att vara användbart informationsspridning och den i projektet producerade aktiviteten har redan lagts in i katalogen för �0�0.

Målgruppernas delaktighet i projektets genomförande

Representanter för funktionshindrades organisationer har under pro-jekttiden deltagit i utformandet av aktiviteten SÅGVERKET. Detta har skett genom delaktighet i en referensgrupp som träffats regelbun-det under planering och produktion.

Kompetenscenter för ökad tillgänglighet, KCT, har anlitats för att göra en professionell åtgärdsplan för att öka tillgängligheten på museet.

HSO Västerbotten har under hela projekttiden varit delaktiga i arbetet och i ansökningsförfarandet.

Skolelever har erbjudits att prova aktiviteten utan kostnad mot att de delgivit sina synpunkter på utförandet.

Målgruppernas upplevelse av projektets insatser

Eftersom vi inte tagit aktiviteten i fullt bruk ännu så har vi inte någon djupare bild av målgruppernas upplevelser, men från alla inblandade i arbetet med planering och produktion har vi fått reaktioner och natur-ligtvis även när vi provat de olika delarna av aktiviteten. Handikapprö-relsens synpunkter framgår av stycket om utvärdering nedan.

Den som önskar kan ta en paus i serveringen

�9

När det handlar om provkörning av aktiviteten så har vi tagit fasta på de synpunkter som framförts från gång till gång. Vi har också haft personal på plats som noggrant har iakttagit alla funktioner och hela det pedagogiska upplägget för att kunna vidta åtgärder som förbättrar kvaliteten.

Vårt huvudsakliga intryck när dessa provgrupper varit aktiva har varit att de väldigt snabbt blir inspirerade att komma igång. På mycket kort tid är lokalen full av aktivitet och intensiteten i engagemanget fortgår ända tills alla är klara med uppgifterna. Ett exempel är ett tillfälle då en grupp studenter från Umeå Universitet var på besök och skulle ta del av hela museets arbete och släpptes fria att på egen hand gå runt anläggningen. Efter en kort stund var alla försvunna och efter ännu en stund hittades alla fullt sysselsatta i aktiviteten SÅGVERKET som då hade slukat deras intresse fullständigt.

Vi har också fått rikligt med förfrågningar från olika handikapporga-nisationer om när SÅGVERKET är bokningsbart och detta vittnar om att de som varit med på testbesöken spridit ett gott rykte inom sina egna umgängeskretsar.

Utvärdering

Utvärderingar har gjorts med Norrbyskärs Museum, HSO Västerbot-ten och VIVA Resurs kring grundläggande frågeställningar som ”Vad har varit bra”, Vad har varit mindre bra” och ”Hur kunde vi gjort det bättre”. Dessa har skett muntligt och med anteckningar. Resultatet sammanfattas här:

Vad har varit bra? Att HSO varit med från början och att vi verkligen varit delaktiga och kunnat påverka. Att referensgruppen var aktivt engagerade och bidrog till att de ur-sprungliga idéerna utvecklades. Att mindre lyckade idéer slopades och att nya lösningar uppstod på mötena. Att vi träffades regelbundet var bra och att det fanns en grundidé att arbeta utifrån. Att projektledaren bearbetade resultatet från våra möten och sedan

Museet erbjuder även tidsresor

�0

presenterade nya förslag på kommande möten. Att vi kunde ta del av grundtankarna på plats ute på Norrbyskär gjorde att vi fick mycket inspiration av miljön. Konkreta uppgifter som kändes meningsfyllda för våra hantverkare på VIVA Resurs gav inspiration i arbetet. Att flera hantverksavdelningar kunde samarbeta (VIVA), t.ex. träbygg och metall var positivt. Samarbetet med VIVA Resurs har skapat kontakter som varit en till-gång för museet även i andra sammanhang. Några av de verksamma hantverkarna som arbetat med arbetsmark-nadspolitiskt stöd har varit så duktiga att vi kunnat erbjuda dem anställning och en av dem arbetar fortfarande kvar på museet och på KFUM.

Vad har varit mindre bra? Att sjukdomar och svårighet med beviljande av bidrag drog ut på projekttiden. Svårt komma på något mindre bra. Resultatet blev ju riktigt bra. Det var långa transporter och långa dagliga resor och det var krångligt att boka båttransporter både för person- och materialtransport. Det var många som ville lägga sig i.

Hur kunde vi gjort det bättre? Mer kommunikation mellan mötena. Mer detaljerade tidsplaner och tätare uppföljningar så att man lättare kan delge alla vad som händer, bokningar av färja, beställningar av material etc. Informationen till medlemsorganisationerna kunde varit mer omfat-tande. De är mycket intresserade.

Inredningen under uppbyggnad

��

EkonomiProjektet har under projekttiden erhållit stöd från olika bidragsgivare.Här följer en ekonomisk sammaställning av hela projekttiden samt en redovisning för senaste bidraget från Arvsfonden, år �008-09.

Sammanställning för åren 2005-09.

Redovisning av projektbidrag för åren 2008-09

Huvudbok och andra handlingar rörande ekonomin inkl anvisningar från Arvsfonden har överlämnats till Öhrlings PricewaterhouseCoo-pers i Umeå för revision.

��

Stiftelsen Mo ÅngsågUmeå �0�0

Järnvägsallén �0903 �8 Umeå090 �8 57 00

www.norrbyskar.se