Revansch!rsmhosterlen.yolasite.com/resources/Revansch 6-10.pdfsåhäri den tolf må a kä s naturligt att blicka bakåt. 2010 har varit året då mycket har slagits fast, rapporte

Revansch!5/2010 • Årgång 30 • Utges av Riksförbundet för social och mental hälsa

LEDARE: VI ÄR DE OSYNLIGA... [2]

VILL INTE SKUMPA RUNTI EN SKODA [7]

PAPPA MOT SIN VILJA [8]

KÖNSSTYMPNING – KONTROLLAV KVINNANS SEXUALITET [20]

30ÅR

2010

Vad händer när man inte harett hem? ”I bästa fall får mansova några timmar i en sängpå härbärget” [4]

[8]

så här i den tolfte månaden känns detnaturligt att blicka bakåt. 2010 har varitåret då mycket har slagits fast, rapporte-rats och redovisats.

Tidigt i våras kunde vi i Revansch be-rätta att personer med psykiska funk-

tionsnedsättningar och psykisk ohälsa hardet allra sämst ekonomiskt i samhället.Det presenterades i en rapport – In-komster och utgifter för vissa personer20–64 år med funktionsnedsättningar –från Socialstyrelsen.

Från RSMH:s hade vi påtalat det härredan tidigare och har fortsatt att göradet även sedan rapporten kom. Men i öv-rigt, har det varit mycket tyst i medieroch från berörda myndigheter.

Att personer med psykisk ohälsa leverett mycket kortare liv har vi också påtalatutifrån våra erfarenheter inom RSMH.Och enligt en internationell rapport, somvi kunde ta del av i början året, har per-soner med schizoaffektiva och psykotiskasjukdomar i genomsnitt 25 år kortarelivslängd än den övriga befolkningen. Ettliv som alltså bara varar i två tredjedelar ijämförelse.

Men vad görs det för att preventivtkomma tillrätta med dessa skrämmandeuppgifter. Ja, inte har vi märkt mycket avnågot sådant arbete.

Handisams – Myndigheten för handi-kappolitisk samordning – rapport om all-mänhetens attityder och kunskaper ompsykisk ohälsa trodde vi nog i vår enfaldinte skulle lämna speciellt många oberör-da. Undersökningen som bland annat vi-sade att över 25 procent av allmänhetenhar helt eller delvis negativ inställning tillpersoner som lider av psykisk ohälsa ellerhar en psykisk funktionsnedsättning ochaldrig skulle bjuda hem någon av oss tillsitt hem visar hur mycket mer upplysningsom behövs. Men en så viktig fråga bordeväl uppmärksammas mycket mer än dethittills har gjorts, eller hur?

De följder som det nya sjukförsäk-ringssystemet för med sig, och som leda-ren i det förra numret av Revansch av-handlade, visar nu på att minst 1500 per-soner ur våra led har tvingats gå till so-cialen eftersom de saknar sjukpennings-

LEDARE

2 • Revansch 3–4/2010

Vi är de osynliga

Vi inom RSMH är tydligen bara skuggor,mer eller mindre osynliga i de icke diagnos-ticerades värld. Foto: www.fotoaktuten.se

REVANSCH 6/2010 • 3

REDAKTÖREN HAR ORDET

grundande inkomst (SGI) sedan den till-fälliga sjukersättningen tagits bort.

Den nye socialförsäkringsministernUlf Kristersson (M) har sagt att reglernaför just den här gruppen ska ses över,men när och hur frågan ska lösas är fort-farande oklart. Och inte har vi fått någrasignaler om att den har någon högreprioritet.

men varför ska vi behöva vänta? Är viinte tillräckligt viktiga? Syns vi inte?

Trots att vi RSMH:are blir nedslagnaibland kommer vi oförtrutet att arbeta vi-dare för att förbättra tillvaron för männi-skor som har psykiska funktionsnedsätt-ningar och som lider av psykisk ohälsa.Likt Sisyfos kommer vi att fortsätta rullaupp stenen på berget även om den ögon-blickligen rullar ner igen. Och det kom-mer vi att göra även om det inte märks attvi gör det i vår osynlighet.

Vi måste vara optimistiska. Därför trorvi att 2011 blir året då rapporter och sta-tistik kommer att tas på fullt allvar och dåattityder till människor med psykiskafunktionsnedsättningar kommer att för-bättras avsevärt.

Tills vi hörs igen, vill vi önska er alla:En God Jul och Ett Gott Nytt År!

Östen HannmyhrChefredaktör, Revansch

Jan-Olof ForsénFörbundsordförande, RSMH

Hur sjukt får det bli?1976 avslutades ett svart kapitel i svensk historia. Sedan dess får nämligeningen steriliseras mot sin egen vilja i det här landet.

Men det är inte hela sanningen. Det tvångssteriliseras nämligen fortfa-rande människor i Sverige. Och det rör sig om cirka 50 personer varje år.

De som drabbas av detta otidsenliga fenomen är de personer som byterkön. I nästan alla länder, där könsbyte är tillåtet, måste transsexuella somerbjuds könskorrigerande behandling genomgå en sterilisering.

Men så är det inte överallt. I Storbritannien finns i och med den lagstift-ning som trädde i kraft 2005 inget krav på att en transsexuell ska vara ste-riliserad för att kunna få ändrad könstillhörighet.2007 lämnade också en svensk statlig utredning ett betänkande med för-

slag till en ny lag som slopade kravet på sterilitet för den som vill göra ettkönsbyte. På så sätt skulle det bli möjligt att spara könsceller för att kunnabli förälder via assisterad befruktning. Det är inte tillåtet idag.

Varför ska de transsexuella fråntas möjligheten att bli föräldrar? Det ären fråga som knappast någon kan ha ett vettigt svar på.

Utredningen lär, enligt uppgift, ha blivit liggande på socialministerGöran Hägglunds bord de senaste åren. Man kan ju undra varför.

Är det inte dags att lyfta fram den pappershögen nu, herr minister?Nu är det här emellertid inte det enda kravet för att få genomgå köns-

byte. Man måste vara svensk medborgare och ogift också. Det innebär attde som lever i ett äktenskap måste skilja sig även om de inte vill det. Det hardrabbat åtminstone en person som också drivit den här frågan i domstolutan att få rätt.

Som om det inte vore nog måste de transsexuella innan könsbyte ocksåerkänna att de lider av en psykisk funktionsnedsättning. För att få fullbor-da könsbytet måste de nämligen diagnosticeras som transsexuella. Trans-sexualitet räknas nämligen som en psykiatrisk diagnos.

Det här är alltså Sverige år 2010. Sjukt är ordet!Östen Hannmyhr

I DET HÄR NUMRETmöter duMarika Sellgren som under sju och ett halvtår inte hade något hem. Nu berättar hon i Revansch om den stora ka-tastrofen och den långa vägen tillbaka. Det är det första reportaget ien serie av tre.Hur det kan vara att bli pappa mot sin vilja berättar Pelle Filipsson,

som skrivit en bok i ämnet, i en intervju. I ett reportage från Kenya kandu läsa om könsstympning, ett sätt att kontrollera kvinnors sexualitet.Den infekterade historien om Jaguaren i Skåne som vi berättade om

i förra numret rullar vidare. Men styrelsen i PO-Skåne tänker inte avgå,trots krav om detta. Det säger styrelseledamoten John Andersson,som också är distriktsordförande för RSMH i Skåne.

4 • REVANSCH 6/2010

SOLEN VÄRMER FORTFARANDE och den porlande fontä-nen överröstar nästan bilarna från Hornsgatan. Maria-torget är fullt av människor som dricker kaffe eller taren paus och kisar mot hösthimlen. En man kommerfram och frågar om vi vill köpa jubileumsnumret av Si-tuation STHLM.

Marika säger att hon älskar tidningen men att hontyvärr inte har några pengar på sig.

– Jag vet vilket liv han lever, det är så jobbigt att se.Det ser så idylliskt ut här men jag blir drabbad av denhär platsen. När jag var här senast var det vinter och jagvisste inte vart jag skulle ta vägen. Det var fem timmar

AKTUELLT

Vad händer när man inte har etthem? Under sju och ett halvt år hadeMarika Sellgren ingen bostad. Härberättar hon om den stora katastro-fen och den långa vägen tillbaka.


Kodlåset till ett rum på natthärbärget. I bästa fall kunde Marika fåen säng på härbärget där hon fick sova några timmar inomhus ivärmen. Ibland tillbringade Marika natten utanför Hemlöshetstea-mets port när hon inte blev insläppt på natthärbärget eller i en hiss,som den här vid Mariatorgets tunnelbanestation.

Hållpunkt erbjuder bland annat fotvård för hemlösa, eftersommånga av de hemlösa får stora problem med fötterna.


tills natthärbärget öppnade. Det är lång tid när det är femtonminusgrader ute.

Marika hade en rutt kring Mariatorget på Södermalm iStockholm. När natthärbärget stängde gick hon till Stadsmis-sionen, där hon vilade och väntade. När sedan Stadsmissionenstängde vid halv tre började de långa promenaderna.

– Innan jag blev hemlös kände jag mig lyckad. Jag hade gjortkarriär och var stolt över mig själv, jag hade lyckats trots att jagvarit sjuk i perioder. Jag tog mig upp ur en lång sjukdomsperiodoch kände att nu jävlar ska jag göra nåt av det här.

Marika fick kontakt med IFS – Intresseföreningen för perso-ner med schizofreni och liknande psykoser. Hon började sam-arbeta med Stockholmsprojektet Steg för steg. Det ledde blandannat till att hon började föreläsa om sin sina erfarenheter avpsykisk ohälsa och om hur hon upplevt bemötandet i den psy-kiatriska vården. Hon var en efterfrågad föreläsare och 2001 varhon en av föredragshållarna på WHO:s Världshälsodag i Ge-nève.

– Jag kände mig inte som en utsatt person längre, jag kändemig normal. Jag var inte bara psykisk sjuk. Folk betalade peng-ar för att lyssna på mig.

MEN SEDAN BLEV MARIKA SJUK IGEN. Ingen såg längre hur Ma-rikas vardag såg ut. Det var väldigt rörigt hemma. Den härgången nekades hon boendestöd trots att hon i tidigare sjuk-domsperioder fått den hjälp hon behövt.

En dag kom Marikas mamma för att hjälpa till att städa. Honblev så förtvivlad över sin dotters situation att det ledde till kon-flikter mellan dem.

Konflikterna hördes. De hördes ända upp till värden. Husetsom Marika bodde i hade precis ombildats till en bostadsrätts-förening. Klagomålen ledde till att medlemmarna i föreningenröstade om Marika skulle få bo kvar i sin lägenhet. Några avMarikas grannar sedan länge ville att hon skulle stanna men ma-joriteten röstade nej.

I samma veva hände det mycket på socialkontoret på Kungs-holmen, många av de socialsekreterare som Marika haft kontaktmed slutade och hennes ärende följdes inte upp. Marika blevsämre och klarade inte av att vara hemma. Hon lämnade sin kattoch sin lägenhet och flyttade hem till en vän. Brevhögen på Ma-rikas dörrmatta växte och socialförvaltningen blev inte infor-merade om hennes obetalda räkningar.

– När jag fick vräkningsbeskedet gick jag sönder. Jag förstodatt katastrofen inte kan bli större än när man förlorar sitt hem.Hemmet är så mycket mer. Dina saker är identitet, du älskar dinkaffekopp, du älskar din säng om den är tillräckligt skön. Alltdet vanliga, allt det är identitet och det förlorar du. Första nat-

ten efter vräkningen sov Marika på farbror Olofs soffa. Hon fickbo hos honom en tid och katten Molle flyttade hem till vännenTore.

De kommande fyra åren hade Marika ingen fast punkt. Etttag bodde hon på socialtjänstens inackorderingshem för kvin-nor. Hon sov på de olika natthärbergena i Stockholm, ibland isoprum eller i hissar.

– Första gången jag var på ett härbärge skrämde det livet urmig, det var en sådan massiv misär.

MARIKA BÖRJADE LÅNGSAMT BRYTAS NER. Hon uppsökte psy-kakuten ett flertal gånger men blev ofta avvisad. De tyckte atthon skulle vända sig till natthärbärgena istället. Marika börjadedricka alkohol för att dämpa sin ångest och hon började få svårt

att kontrollera sin röst. Till slut blev hon inte insläppt på här-bärgena.

– Jag hade blivit så sjuk och fungerade så illa att jag blev por-tad. Då fanns det ingen tak-över-huvud-garanti längre. Jagkände mig som ett jagat djur.

Allt var kaos. Men en gång i veckan fick hon en paus hos psy-kologen Lars Edner.

– Det är tack vare Lars som jag överlevde de här åren. Detvar fred någonstans, det var krig överallt annars. Människor somlever under hård psykisk stress blir inte lätta att ha att göra med.

– Det händer någonting med en. Jag var fruktansvärt arg,men egentligen var jag ju förtvivlad. Hemlöshetens problema-tik är just hemlösheten, man kan inte göra någonting åt psykisksjukdom eller missbruk om man inte är trygg. Man börjar i heltfel ände.

Hösten 2007 agerade äntligen socialtjänsten, de hittade ettgruppboende i Flemingsberg. Där började den långa vägen motett eget boende igen.

Text och foto: Sofie Ekholm

NOT: Det här är det första av tre reportage om Marika Sell-grens liv och återhämtning. I nästa nummer fortsätter be-rättelsen om Marika.

”Hemlöshetens problematikär just hemlösheten, mankan inte göra någonting åtpsykisk sjukdom eller miss-bruk om man inte är trygg.”

AKTUELLT


Den Jaguar S-type av årsmodell2004, som vi berättade om i förranumret av Revansch, fortsätter attröra upp känslorna i Skåne. Kriti-ken grundade sig i att styrelsen förPO-Skåne beslutat köpa in en bilav detta märke för att användassom tjänstebil av verksamhetsche-fen Ann-Christine Engdahl Ole-sen. Det som ytterligare gjort folkupprörda var att man köpte bilenav Engdahl Olesen själv.

”Rena nepotismen”, sa HansJohansson, ledamot i styrelsen förRSMH-distriktet i Skåne, till Re-vansch. Han betecknade det helasom en skandal och krävde att PO-Skå-nes styrelse skulle ta sitt ansvar och avgå.

EFTER PUBLICERINGEN i Revansch harJohn Andersson, ordförande för RSMHi Skåne och ledamot av styrelsen i PO-Skåne, i mejlkorrespondens som redak-tionen tagit del av, påstått att uppgifter-na i tidningen varit både groteska ochlögnaktiga.

Men när Revansch ringer upp JohnAndersson och ber honom tala om vadsom är groteskt eller lögnaktigt så harhan inget svar att komma med.

– Men det framställs ju som om vi harägnat oss åt något skumt.

Inte heller det kan John Andersson ut-veckla ytterligare när han får den frågan.Men under samtalet säger han att han harförståelse för att många är kritiska motPO-Skånes styrelses agerande i frågan.

– Jag förstår att det kan sticka folk iögonen, det gör jag, men för mig rör dethär sig uteslutande om en investering avföretagsekonomiska skäl.

Men är det en god investering? I en ar-tikel i Skånska Dagbladet har bilhandla-re i Skåne värderat den här bilen till150 000 kronor, en god bit under de230 000 som PO-Skåne betalade till Eng-dahl Olesen för bilen.

– Jag har inte ens sett bilen så jag kaninte uttala mig om ifall det är en god in-vestering eller inte.

John Andersson avfärdar också kravetpå att styrelsen för PO-Skåne ska avgå tillföljd av Jaguaraffären.

– Vi kommer att jobba vidare och allai styrelsen tycker att vår verksamhetschefAnn-Christine Engdahl Olesen behöverden här tjänstebilen för att kunna göra ettbra jobb, dessutom har hon själv sagt tillmig att hon inte vill skumpa runt i enSkoda om hon ska känna sig fräsch efterarbetsdagens slut.

NÄR REVANSCH NÅR Ann-Christine Eng-dahl Olesen sitter hon i bilen. Hon är utei tjänsten och kör mycket riktigt i den nuså omtalade Jaguaren. Men hon vill inte

svara på frågan om hon verkligen sagt detsom John Andersson påstår.

– Jag vill inte kommentera det, sägerhon kort.

Men du förnekar det inte?– Nej, det gör jag inte men jag vill inte

bidra till mer pajkastning. Jag villinte ha något bråk om det här, jagvill bara göra mitt jobb så bra sommöjligt. Men jag vill inte köraomkring i en liten bil eftersom detär mycket vilt på vägarna och jagär ute och kör mycket i tjänsten,cirka 2 200 mil per år.

Engdahl Olesen kan emellertidtänka sig att byta tjänstebil om kri-tiken kvarstår.

– Vill man att jag ska byta bil sågör jag det, men jag byter inte tillen liten bil, det ska åtminstonevara en bil av mellanklass.

Angående uppgifterna om attbilen, enligt bilhandlare i Skåne, är över-värderad, säger hon:

– Bilhandlare har två olika listor, ettpris när de tar en bil i inbyte och ett närde säljer den bilen vidare. Jag är intresse-rad av att träffa den bilhandlare som säl-jer en Jaguar som gått 5500 mil till detpriset av samma årsmodell, utrustningoch modell.

REVANSCH KOLLADE UPP PRISER på Ja-guarer på annonssidan www.blocket.se. Avde tio bilar av modellen Jaguar S-typesom låg ute till försäljning på sidan tisda-gen den 23 november fanns det två avårsmodell 2005 som gått mindre än10 000 mil. Dessa var till salu för 169 900respektive 168000 kronor. Vidare fannsdet en från 2003, som gått cirka 7500 miltill salu för 139 000.

Med det i åtanke torde en värdering på150 000 kronor för den bil Engdahl Ole-sen kör knappast vara en undervärdering.

Östen Hannmyhr

NÄR STYRELSEN för PO-Skåne, Person-ligt ombud i Skåne, beslutade att köpa inen tjänstebil till verksamhetschefen Ann-Christine Engdahl Olesen satte manigång en process som fått många att rea-gera med irritation och ilska.

Bilen, som rört upp känslorna, är ensex år gammal Jaguar. Ett brittiskt bil-märke som allmänt brukar beskrivas somlyxiga sportbilar.

230 000 kronor betalade PO-Skåne förbilen och man köpte den av Ann-Chris-tine Engdahl Olesen själv.

– Det är rena nepotismen man ägnarsig åt när man köper verksamhetschefensegen bil och sedan låter henne fortsättaanvända den i tjänsten. Dessutom skulleman ju kunna leasa en bil i närmare tio årför 230 000 kronor, det är en enormt storsumma pengar i detta sammanhang!

Det säger Hans Johansson, styrelsele-damot för RSMH:s distrikt i Skåne. Hanär en av dem som blivit ordentligt upp-

rörd över den här affären och nu tagitkontakt med Revansch.

– Jag trodde först inte att det var santnär jag hörde om det här för det verkadealldeles för otroligt. Men jag fick det be-kräftat av en dem sitter i styrelsen förPO-Skåne och fick sedan också se proto-kollet från styrelsemötet. Jag har pratatmed flera personer om det här och de

delar min uppfattning om att detsticker ordentligt i ögonen på bru-karna, som ofta lever under myck-et knappa förhållanden och tillhörde som har allra sämst ekonomi isamhället, att de ska ha en före-trädare som kör omkring i en lyx-bil när hon jobbar.

HANS JOHANSSON tycker också attman borde ta miljö- och klimat-mässig hänsyn om man köper inen tjänstebil i dagens läge.

– Då borde man givetvis väljaen liten, bränslesnål bil och det rör det siginte om i det här fallet. Enligt uppgift ärdet här en bil som drar uppåt tre literbensin per mil.

Personligen tycker Hans Johansson attPO-Skånes verksamhetschef inte skullebehöva någon tjänstebil över huvudtaget.

– Jag åker själv runt i Skåne i tjänsten

KÖPTE LYXBIL till verksamhetschefen – PO-Skåne får kritik

A

Det är en bil av märket Jaguar som rört upp käns-lorna i Skåne. Bilen på bilden är en Jaguar XK,hämtad från wikipedia, och inte den specifika bilsom artikeln handlar om.

SÅ HÄR REDOVISAS BESLUTET I PROTOKOLLET2010-06-28§ 11) Redogjorde verksamhetschefen förden ekonomiska prognosen för verksam-hetsåret 2010. Betonades det, att det fast-s

sonliga funderingar kring hennes egentjänstebil, ett nödvändigt arbetsredskap föratt hon som nu ska kunna vara konstant till-gänglig ute på fältet, respektive den image-mässiga konflikt som kan uppstå, medtanke på att PO-Skåne representerar en avs

VILL INTE SKUMPARUNT I EN SKODA


Ett barn i varje klass har en ofrivilligpappa, en situation som kan få ödes-digra konsekvenser för barnet. Mendet kan också bli tungt för pappan, enaspekt som sällan tas upp.Pelle Filipsson fick barn mot sin

vilja och har kämpat i tio år med mot-stridiga känslor. Nu har han skrivit enbok om sina erfarenheter.

PELLE FILIPSSON ville aldrig ha barn, hantrodde inte att han skulle passa sompappa. Istället blev det ett liv med jobb,resor och fullspäckad fritid. Han hade

sina intressen och passioner, såg inte hurbarn skulle passa in i ekvationen.

Men i slutet av 20-åren när fler och flerbildade familj vaknade tanken att kanske,kanske, någon gång. Om man träffar rättperson.

Istället blev det med en tjej han barakänt några veckor. Efter en utekväll ham-nade de hemma hos Pelle. Eftersomkvinnan sa att hon ”var säker” hoppadede över kondomen. När hon några veck-or senare berättade att hon var gravid ochtänkte behålla barnet gick startskottet fören mångårig livskris.

– Det var ju inte världens undergångatt det skulle bli ett barn även om jaghelst hade velat göra det med någon somjag var riktigt kär i. Det som förstördemest var allt det som hände därefter.

Pelle Filipsson flyttade ihop med kvin-nan. Några månader senare födde hon enson och familjelyckan var till synes total.Men någonting var trasigt, tilliten fannsinte där. Det hade funnits en annan manmed i bilden, barnet var kanske inte Pel-les och de fick göra ett DNA-test för attutreda faderskapet. Han kände sig kvävdav den nyblivna mammans och omgiv-

Pappa mot sin vilja

AKTUELLT


ningens förväntningar. Han upplevdedessutom att mamman gång på gångkunde avfärda hans vilja.

– Det var som om hon kunde göra pre-cis som hon ville. Hon kunde bestämmaallt och hade lagen på sin sida.

Han gjorde allt han kunde för att varaen bra pappa åt sonen. Men vissa anadeatt han inte var den härliga och lyckligapappan som man förväntade sig. Det bleven del hårda ord, inte minst från kvinnansfamilj som hade väntat länge på förstabarnbarnet.

– Det finns en slags sjuk humor i att blipappa på det här sättet, man skämtargärna om det. Jag kände mig som enidiot. Så jag höll tillbaka, gick upp till job-bet med en ask cigarrer och spelade gladafamiljefadern.

När sonen var ett år flyttade föräldrar-na isär. Då hade situationen blivit ohåll-bar.

– Att försöka gå in i en familjesituationpå de premisserna var ett väldigt dåligtbeslut. Så det blev att försöka hitta en rollsom ensamstående småbarnpappa ochsitta där själv med ett barn och försökaförstå hur jag skulle lösa det. Samtidigtsom jag fortfarande hade en tanke om attmitt liv fanns där ute någonstans. Abruptavbrutet.

EN DEL OFRIVILLIGA PAPPOR tar på sigrollen som superpappor. Det säger socio-nom Göran Lindén som intervjuat 50frånvarande pappor i boken Från misstagtill farsa.

– De bodde ofta ihop med mammornaoch svalde alla kränkningar och negativakänslor, men efter ett tag så sprack detoch allt det andra kom fram.

Han kom fram till att den myt somfinns kring ofrivilliga pappor, att dethandlar om omogna män som var ute ochkrograggade och bara ville ha sex, intestämmer.

– Det fanns ju sådana också, men de

gav massa olika skäl till varför de inte villebli pappor. Kanske inte just då, inte justmed henne.

Det som var återkommande för de of-rivilliga papporna var känslan av kränk-ning.

– De kände sig lurade och påtvingadefaderskapet, och det är ju ett livslångt åta-gande. Ofta såg jag depressioner och tyd-

liga kristecken, som att de pendlade väl-digt i sina känsloliv. De skämdes över sigsjälva och ville inte berätta för någon.

Göran Lindén uppmuntrade männenatt berätta för någon de litade på vilketofta ledde till att de fick stöd.

– Men om de var ensamma på det tra-ditionellt manliga sättet, ”en bra karlreder sig själv”, då kunde det leda till rik-tigt svåra saker, några försökte till ochmed ta livet av sig.

Ofrivilliga fäder blir ofta frånvarandefäder. Men Göran Lindén menar att mankan bli en bra förälder även om man var

ofrivillig. Många av papporna han inter-vjuade ville börja närma sig sina barn.

– Vissa provade att träffa barnet, ävenom det var på darriga ben. I början vardet väldigt laddat eftersom barnet varförknippat med krisen.

Hans tips till ofrivilliga pappor är attförsöka upprätthålla en bra relation tillmamman så att de kan tala med varandraom situationen. Vidare bör samhälletjobba med upplysning.

– Vi måste ge de här papporna ettmänskligt ansikte så att de kan få förstå-else och stöd hos hjälpapparaten. Denhär problematiken blir ofta osynliggjordoch det är därför Pelle Filipssons bok be-hövs. Det här är en grupp människor somannars är väldigt tysta.

NÄR PELLE FILIPSSON började skriva vardet för att reda ut alla tankar och känslorhar bar inom sig.

– I början skrev jag ingen bok utan villebara få ner massa lösa tankar som jaghade i huvudet. Samtidigt började jagmer och mer aktivt söka hjälp. Det sommötte mig var fördomsfullhet och okun-skap. Jag började undra om det fanns enmassa andra människor som kände så häroch som möttes av samma attityder.

Han menar att graviditetsdepressionerhos kvinnor börjar bli alltmer accepteratmedan motsvarigheten för män ännustigmatiseras, även bland socialarbetare,terapeuter och andra yrkesmänniskor.

– Karlar som inte svarar upp och ”görvad de ska”, vad det nu betyder, ses somkorkade typer, oansvariga och omogna.När jag i själva verket har försökt på allasätt jag kunnat i tio år.

Det var för att synliggöra problemetsom han gick ut med sin historia. Föräven om det slutgiltiga beslutet när ettbarn blivit till måste få ligga hos kvinnanså vill Pelle Filipsson rikta kritik mot detsom händer sen.

– Rent formellt har ju kvinnan makt

Socionomen Göran Lindén har skrivit enbok om ofrivilliga pappor och menar att deofta håller känslorna inom sig. Därför tyck-er han att Filipssons bok är viktig.


över mannens fortsatta tillvaro och då fårhon vara lite smidig. Till exempel kanman vara mildare i sina förväntningar ochkrav. Man kan också försöka se till att denärstående har en mildare syn på densom ska försöka falla in i papparollen.

Han tycker att man borde ge män flerverktyg för att bli bra pappor.

– Det är stort att få barn. Om det inteklaffar blir man bemött som en idiot föratt man inte kan älska direkt. Men iblandbehöver man hjälp och stöd för att an-

knyta till barnet. Man tror på automatiskkärlek, att bara man ser sin bebis så lösersig allt. Det är ju verkligen inte alltid så,inte heller för kvinnor.

DET TOG ÅTTA ÅR för Pelle Filipsson atthitta en terapeut som tog honom på all-var. Först då kunde han börja läka.

– Jag kan inte säga att psykoterapi ärlösningen. Vi har ju inte sysslat med an-knytning eller någon annan fader – barngrej utan vi har jobbat rent personligt föratt reda ut alla tankar. Jag är fortfarandejäkligt bitter över hela situationen. Ochjag har fortfarande en väldigt dålig rela-tion till mamman.

Nu är sonen tio år. Pelle Filipsson un-derstryker att deras relation alltid harvarit bra.

– Han är en väldigt glad och pigg kille.Vi har samma sorts humor och garvar åtsamma fåniga saker. Det finns en sån kär-lek och tillit mellan oss. Det var väl ocksådärför jag stannade kvar i alla år, jagkände att en dag kan det här bli riktigtbra.

På frågan om hur sonen har påverkatsav situationen ser han lite ledsen ut.

– Det är klart att en människa påverkasnär det finns anknytningsproblem ochens föräldrar inte tycker om varandra.Han är väldigt inkännande för stämning-ar, känner lätt av om det är bra eller då-ligt läge. När han märker att alla inte ärglada kan han gå och plocka tussilago föratt det ska bli finare hemma.

Det blev en del uppståndelse kringboken, bland annat har Pelle Filipssonmedverkat i debattprogram på TV. Menhan tror inte att sonen har snappat uppspeciellt mycket av det.

– Vi har talat om det tidigare, om hurmamma och pappa har haft det svårt ochinte bor ihop, om hur det inte var tänktatt det skulle bli ett barn, att jag hadesvårt att bli en bra pappa. Jag berättadeför honom att det skulle komma ut en

Idag tycker Pelle att han har en bra relation med sin son.

AKTUELLT


bok om det här och under de första veck-orna var jag på och kollade hela tiden,hur mår du, har de sagt något i skolan?Han sa någon gång att han tyckte det varhäftigt att jag gett ut en bok om honomoch då får det vara på den nivån. Sen närhan blir äldre kanske han vill läsa boken.Då kan jag plocka fram den så kan vi dis-kutera.

Pelle Filipsson var ändå tveksam införatt ge ut boken. Han funderade länge påatt skriva under pseudonym men komfram till att han inte skulle bli lika tro-värdig om han förblev anonym.

– Jag tror att det går att skydda mittbarn även om jag visar mitt ansikte. Ävenom jag förstår människor som är oroliga.Men om man bara utgår från kärnan i dethär, att jag har haft jättesvårt att älskamitt barn och har försökt lösa det undertio år, då tror jag att min son kommer attkunna hantera det på ett bra sätt när hanblir stor.

Text: Cecilia KöljingFoto: Maja Kristin Nylander

Pelle tycker att det borde finnas bättrestöd för pappor som har problem att an-knyta till sina barn.

FÅ SVARADE PÅ ENKÄTMindre än hälften av de tillfrågade svarade på den första nationella patien-tenkäten inom psykiatrin. Nu ska landstingen analysera den låga svarsfre-kvensen.

Enkäten skickades ut till 47 000 slumpmässigt utvalda patienter med er-farenhet från psykiatrin i de 19 deltagande landstingen. Svarsfrekvensen var43 procent för den öppna psykiatriska vården och 35 procent för den slut-na psykiatriska vården.

Män under 40 år är kraftigt underrepresenterade bland dem som har be-svarat frågorna. Dessutom skiljer sig svarsfrekvensen mycket åt mellan olikalandsting. Inför nästa enkätundersökning ska landstingen utreda hur fler pa-tienter ska övertygas om att delta, skriver Sveriges Kommuner och Land-sting, SKL, i ett pressmeddelande.

Bland dem som har svarat på enkäten uppger en majoritet att de har bli-vit bemötta med respekt och känner förtroende för de läkare de har träffatinom psykiatrin. Vården får sämre betyg när det gäller tillgänglighet, del-aktighet och information till patienterna.

KBT HJÄLPER GRAVIDAEnligt en avhandling som nyligen lades fram vid Linköpings universi-tet led cirka 7 procent av gravida kvinnor av blod- och injektionsfobi.De kvinnor som led av fobin visade sig också löpa en högre risk attdrabbas av komplikationer vid förlossningen och hade även en högregrad av stresshormonet kortisol i saliven jämfört med friska kvinnor.30 av de kvinnor som uppvisade symtom på blod- och injektionsfo-

bi erbjöds KBT vid två tillfällen under graviditeten. Enligt avhandling-en visade sig terapin ha positiv effekt ännu tre månader efter att be-handlingen avslutats.

DATASPEL MOT STRESSÅterkommande påträngande minnesbilder av traumatiska händelser är ettav de vanligaste symtomen vid posttraumatiskt stressyndrom.

Nu kan forskare vara en metod att minska minnesbilderna på spåren. Enbrittisk undersökning, som publicerats i tidskriften Plos One, har nämligenvisat att Tetrisspelande verkar distrahera hjärnan och kan påverka hur upp-rörande minnen och bilder lagras.

Forskare vid Oxford University lät en grupp om 60 personer se en serieupprörande filmsekvenser, till exempel trafikolyckor och kirurgiska ingreppoch frågade sedan hur många flashbacks försökspersonerna upplevde.

En tredjedel av dem som tittade fick spela Tetris efter filmvisningen, entredjedel fick spela ett ordbaserat frågespel, och en tredjedel fick sitta tysta.

Gruppen som spelade Tetris upplevde bara fyra flashbacks under de för-sta tio minuterna efter filmen, jämfört med sex för de som spelade fråges-pel, och tolv för de som inte gjort någonting.

I KORTHET


Kvinnlig könsstympning förknippasofta med tvång. Men i områden därseden utövas följer de flesta tjejer fri-villigt mängden. Vissa kan till ochmedlängta till den stora dagen. Men någravägrar, går emot hela samhället ochsäger nej.

– Om du föder ett barn som ostympad såvill många barnmorskor inte förlösa digeftersom ditt blod är smutsigt.

– Du ses som prostituerad, en hora.– Du anses vara ansvarslös.Orden kommer från en grupp tjejer

från byn Nkareta i Riftdalen, alldeles inärheten av Narok och Kenyas välkändanaturreservat Masai Mara. De är mellantolv och 14 år och går på Nkareta Prima-ry School. De drömmer om att bli över-sättare, lärare och företagare men hadekunnat ha en helt annan tillvaro. Vi sitteri en ring i gräset och talar om könsstymp-ning, fördomar och hur de orkar stå emot.

Större delen av byns 10 000 invånare ärmassajer, en av sammanlagt 42 stammar iKenya som har hög andel könsstympning.Mellan 70 och 90 procent av alla flickorkönsstympas och seden uppstod troligt-vis redan när massajsamhället formades.Stammen försörjer sig på boskapsskötseloch männen ger sig iväg med djurenunder långa perioder. Förmodligen upp-kom könsstympning som ett sätt att se tillatt kvinnorna inte var otrogna.

– Man trodde att flickor som inte blevstympade kunde bli promiskuösa. Så dethandlar om kontroll, säger en bykvinna.

Könsstympning är i grund och bottenen initiationsrit som förvandlar flickor tillkvinnor. Det är svårt att stå emot, fördo-marna som florerar kring ostympadekvinnor gör att de flesta rättar in sig i

KÖNSSTYMPNING– en kontroll av kvinnans sexualitet

Nauangu Taki är styrelsemedlem i den lokala kvinnoorganisationen CBU och engagerarsig för alla de flickor som tvingas rymma hemifrån för att undkomma könsstympning.

AKTUELLT


leden. Vid stympningsceremonin hålls enstor fest till flickans ära, hon får stå i cen-trum och får erkännande i gemenskapen.

I förlängningen handlar dock köns-stympning om kontroll av kvinnors sexu-alitet. Man ser klitoris som smutsig ochgenom att skära bort den blir kvinnan ren,fri från sexuella lustar. Det är ett sätt attbevara kyskhet, när flickan inte njuter avsex förblir hon oskuld tills hon gifter sig.

FÖR NÅGRA ÅR SEDAN började utompar-lamentariska rörelser och lokala organi-sationer arbeta för förändring i område-na i Riftdalen som länge varit stängda föromvärlden. Byborna i Nkareta bildadeintressegrupper, bland annat en lokalkvinnogrupp, CBU, som hjälper flickorsom rymt hemifrån för att undkommakönsstympning. De riktar också in sig påmän, en grupp som till stor del för tradi-tionen vidare.

– För att en man ska få erkännande iområdet måste han stympa sitt barn. Ce-remonin i samband med könsstympning-

en blir ett tillfälle för mannen att visa uppsin rikedom, säger Margereth Kuyioni,ordförande i CBU.

– Mannen är familjens överhuvud ochdet är han som bestämmer. Om han intekönsstympar sina barn kommer grannar-na tro att han står under kvinnan.

Byborna bildade också en barnrätts-

grupp som såg till att barnen fick veta vadde hade för rättigheter. Det innebar attman för första gången började tala högtom könsstympning.

– När kampanjerna startade var devuxna inte redo för förändring, men nuhar våra föräldrar börjat förstå, säger Jac-queline Sina, en av flickorna som tagit delav organisationernas arbete och nu väg-rar könsstympa sig.

Hon berättar att könsstympning i vissafall leder till döden.

– Ju yngre du är desto svårare fysiskamen får du. Dessutom använder desamma blad på alla flickor utan att ren-göra det ordentligt vilket kan leda tillHIV och andra infektioner. Och efter-som könsstympning är förbjudet utförsdet hemma och inte på sjukhuset så vissaförblöder under ingreppet.

– Andra dör av chock. En flicka vi kän-ner till blev så chockad av allt blod atthon inte kunde äta. Kvinnorna i hennesfamilj ville ta henne till sjukhuset menmännen ville inte bli gripna av polisen.

Margereth Kuyioni är ordförande i CBUoch arbetar hårt för att få upp könsstymp-ning på den politiska agendan.

Celestine Lemitil är en av tjejerna som vägrar könsstympa sig. Här pratar hon med sin mamma Jane som stödjer hennes beslut.


Efter några dagar gick hon bort, sägerPriscilla Kiok vars pappa är ordförande ibarnrättsgruppen och stödjer hennes be-slut att vägra könsstympa sig.

NÄR EN FLICKA är könsstympad betyderdet att hon är redo för äktenskap. Det in-nebär att den som stympas ung ofta ocksågifter sig ung.

– När en flicka stympas så bokas hon aven man. Då blir det ingen skola mer, detär bara att gifta sig med honom, även omhan är gammal, säger Celestine Lemitil.

De får ofta barn tidigt vilket kan ledatill svåra förlossningar. Många får kronis-ka besvär som följd, till exempel fistel-problem och inkontinens.

– Det vanligaste är att kvinnor födervia kejsarsnitt på sjukhuset eftersom deinte kan föda normalt.

Tjejerna vi pratar med har alla bestämtsig för att stå emot och har stöd hos åt-minstone en förälder, oftast mamman.

– Min pappa står inte på min sida. Hansäger att det kommer göras med våld.Det är väldigt viktigt att ha stöd från sinaföräldrar så att man kan få skydd från res-ten av familjen, säger Evelyne Lepore.

– Om du inte har stöd från dina för-äldrar kan du tvingas lämna familjen förgott, säger Priscilla Kiok.

Majoriteten av alla flickor i skolan ärredan stympade och tjejerna säger att deutsätts för grupptryck.

– Det är en hel del press. Jag harmånga vänner som har gått igenom detoch inte tycker att vi är på samma nivå.De ser mig som sämre för att jag inte ärstympad, fortsätter hon.

VANLIGTVIS GIFTS FLICKOR i Nkareta borttill rika män innan de nått puberteten.

– Föräldrarna behöver kor så att de kantjäna pengar till pojkarnas utbildning. Defår med andra ord utbildning på flickor-nas bekostnad, säger Elizabeth Muthonisom arbetar med kvinnorättsfrågor i Rift-

dalen för ActionAids räkning och harjobbat mycket med tjejerna.

Hon menar att det är svårt för föräld-rar i området att gå emot könsstympning.

– De går emot hela sin kultur och alltsom ses som normalt. Man blir utstött ochbeskylld för allt mellan himmel och jord.Vissa går så långt som att beskylla dem förtorkan som härjat i området och säger attden var ett straff för deras synder.

Föräldrarna har inte mycket att sägatill om och flickan kan tas av släktingarnär pappan är borta. Elizabeth Muthoniberättar att äldre flickor som blivit be-skyddade av sina föräldrar och kanskelyckats träffa en man ändå ofta blir stym-pade när de föder sitt första barn.

– Det handlar inte om konsensus. Oftaär svärmodern närvarande vid förloss-ningen och om svärdottern inte är stym-pad säger hon bara: ”skär bort det!”

Hennes kollega Wangari Kinoti hararbetat mot könsstympning på mångaolika ställen i Kenya och menar att denmåste angripas från flera olika håll. Detär en fråga om utbildning och barnäk-tenskap, men också en fråga om våld.

– Utöver det uppenbara fysiska våldetså innebär könsstympning ett avlägsnan-de av klitoris, och klitoris är ju källan tillsexuell njutning. Man sätter kvinnan i ensituation där hon under resten av sitt livkommer att ha sex utan att njuta. Det ären våldshandling enligt mig.

Wangari Kinoti är Women's Rights Coor-dinator på ActionAid. Hon menar att ut-bildning av flickor är nyckeln till att de själ-va ska våga säga nej till seden.

Elizabeth Muthoni arbetar med kvinnor iRiftdalen och har lyckats bra med attityd-förändringar bland unga tjejerna. Allt flervågar numera stå emot könsstympning.

Kisinyinye Nampaso är styrelsemedlem iCBU som ordnar seminarier och driverkampanjer för att väcka medvetande kringfrågan i området.

Fönster i ett rescue center som drivs avlokala organisationer i samarbete med Ac-tionAid. Hit kan flickor rymma för att göm-ma sig under könsstympningsmånaden.


Hon berättar att det är svårt att upp-muntra unga tjejer att säga nej. Man kanha kampanj på kampanj och ge massor avinformation, men i slutänden väljermånga att genomföra ingreppet ändå.

– Tjejerna själva ser det inte som enmetod för att kontrollera deras sexualitet,de ser bara att de inte kommer att kunnagifta sig annars. Och vi talar om en kon-text som värderar äktenskap högt.

Och det räcker sällan att flickan sägernej. Augusti är könsstympningsmånadenoch då tvingas många rymma hemifrån.När september kommer är flickornasäkra. För tillfället.

– Man kan inte andas ut, många åkertillbaks hem och blir stympade nästagång. Man vill inte att de ska behövarymma en gång om året men man villinte heller slita dem från deras rötter.Därför måste man ha en säker plats dit dekan komma där det även finns personersom medlar med familjen. Man måste haett system som ser till att flickorna kankomma hem utan att behöva göra sammasak nästa gång säsongen kommer.

Hon menar att det är viktigt att foku-sera på föräldrarna. Speciellt på mödrar-na som vet vad könsstympning innebär.

– De flesta vill såklart inte att derasdöttrar ska stympas. Men de vill inte hel-ler att de ska hamna under det stigmasom kommer med att inte vara stympad.De vet vilka fysiska effekter könsstymp-ning för med sig men vill ju att döttrarnaska passa in.

Man måste också fokusera på männen.– Man kan inte förvänta sig att kvinnor

och flickor kommer ut och pratar om dethär, de har ingen röst i området. Man fårgå via de religiösa ledarna eller byäldre.De har makt att förändra.

Men framför allt ska man fokusera påtjejerna. Och vägen går via utbildning.

– Flickor som går i skolan är emotkönsstympning, de vet att det finns enannan framtid. De som aldrig fått gå i

skolan ser däremot fram emot ingreppet,det är det enda sättet för dem att få er-kännande i området. De har vant sig vidtanken på att bli ägda.

DET FINNS FÅ MÄN i Nkareta som vill giftasig med ostympade kvinnor. Flickornaberättar varför.

– De tror inte att de kan tillfredsställahenne och att hon kommer vilja ha andramän. En stympad flicka får man däremotbehålla, säger Evelyne Lepore.

Och en ogift kvinna blir ett problemför familjen.

– Hon får ingen respekt. Din blodlin-

je blir betraktad som dålig och det påver-kar hela familjen, därför kämpar ofta pap-pan för att få sina döttrar stympade, sägerPriscilla Kiok.

Det finns många nackdelar med att ståemot. När tjejerna väl börjar berätta ärdet som att öppna en kran.

– Du kommer aldrig få ärva som ogift.Och du kommer att få bo ensam.

– Man ses som omogen, som ett barn.Även om man utbildar sig.

Men deras vilja är ändå orubblig.– Vi har bestämt oss! säger de unisont.

Text: Cecilia KöljingFoto: Maja Kristin Nylander

AKTUELLT

FAKTA OM KVINNLIG KÖNSSTYMPNINGTermen kvinnlig könsstympning syftar på borttagande av hela eller delar av detkvinnliga könsorganet. Enligt WHO förekommer kvinnlig könsstympning i minst28 länder i Afrika och Mellanöstern.Idag har uppskattningsvis 140 miljoner flickor och kvinnor genomgått köns-

stympning. Varje år riskerar ytterligare två till tre miljoner flickor att utsättas vil-ket motsvarar minst 6 000 per dag.Kvinnlig könsstympning kan i värsta fall leda till döden. Ofta drabbas flickor-

na av chock, smärta, blödningar och skador på organen runt klitoris och blygd-läpparna. Det finns även ett antal psykologiska effekter. Personliga berättelservittnar om oro, förnedring, svek och skräck vilket antagligen får allvarliga kon-sekvenser på lång sikt. Vissa experter anser att chocken och traumat vid in-greppet bidrar till att kvinnorna blir ”lugnare” och ”fogligare”, vilket också ansessom positivt i de samhällen där könsstympning praktiseras.

Massajerna försörjer sig på boskapsskötsel och männen ger sig iväg med djuren underlånga perioder. Förmodligen uppkom könsstympning som ett sätt att se till att kvinnornainte var otrogna.


VÅRA KÄNSLOR, DEL 7: CHOCK


Chock är kroppens sätt att försvara sig och överleva en situation som känns hot-full eller övermäktig. Chocken kan vara både fysisk och mental. Satu Hirsch ärleg. psykoterapeut och möter dagligen människor som hamnat i chocktillstånd avolika slag. Det kan handla om sorg efter svåra förluster eller svek i nära relatio-ner, men också om de som blivit offer för rån eller övergrepp.

fysisk chock kan inträffa när man blöder kraftigteller har fått någon annan svår kroppslig skada.Hela systemet går i baklås.

Mental chock inträffar när man hamnar i en livs-hotande situation där man måste göra allt för atträdda livet på sig själv eller någon annan.

Stora delar av hjärnan slås ut när man blir chock-ad. Hjärnan är enbart aktiverad för att överleva. Närvi befinner oss i en hotfull situation, eller är i när-heten av en sådan, reagerar vi utifrån hjärnstammen– i folkmun reptilhjärnan – genom att fly, slåss ellerlamslås. Vi kan bli snabbare eller starkare än vi bru-kar eller helt enkelt paralyseras.

Chocken kan pågå från några sekunder till unge-fär tre dygn. Reaktionen är naturlig och behöverinte lämna spår om man får möjlighet att bearbetasin upplevelse efteråt.

chock i relationer kan handla om ett hot om av-visning, press eller kritik. Eftersom människan ärett flockdjur och beroende av gruppen för vår över-levnad så är det viktigt att vi också har ett närverkomkring oss som skyddar oss mot utsattheten – kul-turellt, socialt och fysiskt. När vi upplever att viplötsligt blir hotade, oavsett om vi tolkar det så ellerdet verkligen sker, kan vi hamna i chock.

Vi har en tendens att använda ordet chockad närvi blir egentligen förvånade, men kanske ska manspara ordet chockad för det tillstånd som vi hamnari när hjärnan uppfattar att livet är hotat. Någontingfarligt som drabbar oss själva eller när vi blir vittnentill en sådan händelse.

När det gäller relationer handlar hotet om attinte få vara med längre. Plötslig skilsmässa eller ettsvek från någon du litade på. Eller att någon talarom för oss att vi inte duger som vi är och inte för-tjänar att bli älskade, när vi blir pressade och kriti-serade. Vi människor är väldigt känsliga för utan-förskap eller hot om detsamma.

Den chockreaktionen har väldigt mycket att göramed de upplevelser vi har med i vårt bagage. Har vimed oss erfarenheter av flera smärtsamma separa-tioner blir vi mer känsliga för situationer som på-minner oss om detta. Om vi är uppvuxna med stän-diga inslag av avvisanden och kritik så utvecklar visjälva en egen inre kritiker som lätt kan aktiveras avmindre händelser i vår omgivning.

vi reagerar alltid på omgivningens signaler ut-ifrån vår egen självbild och tolkar signalerna på väl-digt olika sätt beroende på vilka vi är, vad vi varitmed om och hur vi har det i livet just nu.

Chocken kan riva upp ett gammalt trauma, ettmentalt sår. Det kan vara en obearbetad svår situa-tion där vi upplevde en fara för våra liv eller en svårsorg av något slag som inte fått värka ut. Det kanhandla om ett övergrepp eller om ett hot mot denfysiska kroppen. Ett inre trauma kan också vara enupprepning av en kränkande situation som utåt settinte är så märkbar men som i vår upplevelsevärlduppfattas som ett reellt hot.

Man kan läka mentala sår. Det gör man i tryggarelationer genom att sätta ord på de känslor sominte fick något utrymme när det var aktuellt. Vi hjäl-per varandra genom att tala om det svåra vi varitmed om i livet och därmed kan vi få tillgång till dekänslor som är förknippade med just den erfaren-heten. Vi läker våra sår när vi kan tillåta oss attkänna det som gör ont och sätta ord på smärtaninför någon som verkligen lyssnar och kan härbär-gera vår upplevelse.

Berättat för: Anna SjöstrandIllustration: Ulf Lundkvist


Utvecklingen under senhösten 2010mer eller mindre tvingade oss i den ny-startade föreningen RSMH-Nordväst-skåne att rannsaka oss själva och ut-ifrån vilka motiv vi hade organiseratoss i en förening som RSMH.Vad är målen med verksamheten?

För vilka finns vi till? Gör vi någonskillnad?Hur bör våra relationer till region-

förening, riksförening och andra aktö-rer se ut?På vilken nivå bör vi arbeta? Hur gör

vi mest nytta? Finns det en risk att vitill och med gör skada?

Frågeställningarna uppkom efter att viaktivt hade blandat oss i PO-Skånes (Per-sonligt ombud Skåne) förehavande, då vihade synpunkter på PO-Skånes styrelsessätt att agera i ekonomiska frågor. Anled-ning till att vi hade synpunkter var att enav de två drivande aktörerna i PO-Skåneär RSMH Skåne, det regionförbund somvi själva tillhör.

Vi fick svidande kritik från styrelsen iRSMH Skåne för vår inblandning. Deansåg att vi hade gjort fel då vi hade be-rättat vad vi visste för redaktionen på Re-vansch. Vi ställde oss frågande till dennareaktion då vi menar att en offentlig ifrå-gasättande debatt bör vara en självklarfundamental byggsten i varje demokra-tisk process.

Som nya medlemmar i RSMH-gemen-skapen hade vi uppenbart brutit mot enregional kultur.

Vi hade visserligen gjort det i all väl-mening och utifrån en ideologisk överty-

gelse. En grundsyn i vilken våra för-eningar skall arbeta för de marginalisera-de, de bortglömda, de resurssvaga och demisshandlade.

Vi menar att styrelser och anställda ivåra föreningar måste finnas till för med-lemmarnas bästa, inte tvärt om. Styrelseroch avlönade funktionärer skall arbeta föratt aktivt förbättra de förhållanden somvåra medlemmar lever under. Detta kanvi uppnå genom en öppen och ärlig de-batt i vilken galna tankar skall vara väl-komna medan hemlighetsmakeri, topp-styre och nepotism skall vara tabu. Det ärkanske dags för en kulturrevolution i våraled då vissa dogmer och funktionärer fö-refaller att ha överlevt sig själva?

Vi har fått kritik för att vi vill att de an-ställda inom organisationen skall svara påe-post och svara i telefon. Vi har fått utståinsinuanta och nedvärderande omdömenför att vi har generösa öppettider och ser-verar subventionerad lagad mat, då kallasvår verksamhet en dagcentral.

Nu bryr vi oss inte om vad våra be-lackare kallar vår förening. Huvudsaken

är att våra medlemmar finner verksam-heten betydelsefull vilket vi de facto dag-ligen får ett kvitto på. I en hätsk mejlväx-ling har det framskymtat att det vi sysslarmed är av mindre betydelse än att arbetaintressepolitiskt och att delta i konferen-ser i främmande länder.

Vår fråga är då om det ena med nöd-vändighet skall utesluta det andra? Vimenar tvärtom att det ena förutsätter detandra. Hur kan vi bedriva intressepolitikutan en aktiv, levande dialog med våramedlemmar? Hur skall vi veta vart vin-darna blåser utan att ha ett finger i luften?

Vår lilla förening i Båstad och Ängel-holm består av medlemmar i skiftandeåldrar och med olika ursprung och erfa-renheter. Många av oss har diagnoser. Vihar medlemmar som blivit felbehandla-de, vissa har blivit inlåsta på institutioner,de flesta av oss får dagligen erfara de snålaekonomiska vindarna som blåser över vårnation. Utifrån våra livsbetingelser ochvardag reagerar vi när de som har sin in-komst för att företräda oss kör runt i lyx-bilar och åker på utlandsresor. Frustra-tionen och paradoxen blir då närmasttotal när vi dessutom får utstå kritik av deförtroendevalda för att vi har åsikter ommaktmissbruket.

”Jag vill inte vara medlem i en klubbsom kan tänka sig sådana som mig sommedlemmar.”

Det lär Groucho Marx ha sagt vidnågot tillfälle.

Vi menar att våra föreningar skall varade föreningar som tar emot Groucho ochhans gelikar. En förening för de miss-handlade, de svaga, de missförstådda, dearbetslösa, de värdelösa, de utstämpladeoch de fattiga.

Då kan man fan inte köra runt i en Ja-guar och värva medlemmar!

Hans JohanssonRSMH-Nordvästskåne

BESÖK VÅRHEMSIDA:www.rsmh.se

DEBATT

En offentlig ifrågasättande debattbör vara självklar i varje demokratiskprocess – men tydligen inte inomRSMH Skåne


UNG OCH GALEN: RUS TYCKER

sjukförsäkringssystemet i sverige är något somalldeles för många unga idag vet alldeles för mycket om.Nu tänker jag då främst på de som är mellan 18 och 30år. De vet att sjukförsäkringssystemet för unga idag är enmotorväg till socialhjälp (kommunalt försörjningsstöd)eller ett totalt ekonomiskt beroende av sina föräldrar.

Man vet att är man sjuk eller mår så dåligt att man intekan plugga eller jobba så är det bråttom att lista ut hurman på absurt kort maxtid – oavsett hur ens kölapp i vår-den tickar på – ska bli ”frisk” nog att komma loss från denspiral av insatser från det allmänna som drar ned en i så-dant som till exempel jobbgarantin för unga, som för fyraav fem inte leder till ett riktigt jobb utan bara till ytterli-gare underbetald pysselverkstad.

Systemet bygger ju på saker som sjukpenninggrundan-de inkomst, SGI, där du som ännu inte haft ett första jobbdirekt hamnar på ”garantinivå”, 223 kronor per dag, denlägsta garanterade aktivitetsersättningen. Läkarintyg omhälsa, LOH, vet inte ens läkarna själva hur de ska skrivaför att Försäkringskassan ska acceptera att den unge i frågaännu inte kan stå till arbetsmarknadens förfogande, utanmåste få chansen att hinna bli frisk först.

Aktivitetsersättning är fortfarande en möjlighet att fåekonomiskt andrum, men bedömningarna här är oftahårda och fyrkantiga. Aktivitetsersättning är ju en ersätt-ning för den som är mellan 18 och 30 år och troligen intekommer att kunna arbeta heltid på minst ett år på grundav en sjukdom, skada eller funktionsnedsättning. Arbets-förmågan måste vara nedsatt med minst en fjärdedel mättmot alla arbeten på hela arbetsmarknaden.

det finns en del ljusglimtar efter valet, satsningarpå elevhälsan, fokus på lärlingsplatser, med mera. Menhuvudproblemen för unga med erfarenhet av social ochpsykisk ohälsa kvarstår. Hur får man tid att bli frisk ochstöd att orka gå i mål med studierna som krävs för dröm-jobbet? Hur kommer man sedan överhuvudtaget in påarbetsmarknaden?

Det är frågor som vi inom RUS kommer fortsätta attjobba med.

Åke NilssonIntressepolitisk sekreterare

Huvudproblemenkvarstår för de unga

KONTAKTA RUSRiksförbundetUngdom för Social hälsa

RUS FörbundskansliInstrumentvägen 10, 2 tr126 53 HägerstenTfn: 08-772 33 60Fax: 08-772 33 61E-post: [email protected]: www.rus-riks.se


Det är knäpptyst i salongen när Beataläser en koncentrerad kärleksfull dikttill sin mamma. Vi känner igen oss iLars beskrivning av utanförskaps-känsla och Per-Anders historia omJudas svekfulla berättelse, anpassadtill nutid är den lysande humoristisk.Sällan upplever man teater så direkt

och träffade som när Freja Musiktea-ter intar scenen.

Freja Musikteater består av ungdomarmed olika psykiatriska funktionshindersom lyckats ändra synen på autism ochandra diagnoser som ”ej utvecklingsba-ra”. Det handlar om bristen på förmågaatt kommunicera med andra, känna em-pati och så vidare.2008 belönades man med guldkornet

för bästa Arvsfondsprojekt i kategorinbästa barn- och ungdomsprojekt. Sen har

det rullat på och spritt sig som ringar ihela landet. Freja Musikteater har dessu-tom blivit en permanent verksamhetinom SMOT, Smålands Musik och Tea-ter i Jönköping.

Där arbetar Ingrid Sindahl-Norelius,den som sådde fröet och är den drivandekraften.

Det började med hennes engagemangi sonen Per-Johan som fick diagnosen As-

UNG OCH GALEN

FREJA MUSIKTEATERSPRIDER SINA FRÖN

Foto: Lars Kroon


pergers syndrom vid sex års ålder. Idag ärhan 22 år.

– På den tiden visste man inte så myck-et om diagnosen och jag fick själv lånaböcker på biblioteket för att sen undervi-sa lärarna.

Ingrid har arbetat med musikteateroch teaterprojekt på SMOT sen 1982.Hennes man var verksam där som skåde-spelare så synen på kreativiteten som enläkande och utvecklande kraft har honhela tiden burit med sig.

– När Per gick bort blev Per-Johanväldigt ledsen och slöt sig inåt. Men detvar också efter det han började med tea-ter, vilket hjälpt honom oerhört. Hadedet inte varit för Freja hade han aldrigvågat flytta hemifrån. Idag bor han i Gö-teborg och läser religionshistoria, berät-tar hon.

HITTILLS HAR FREJA MUSIKTEATER sattupp åtta produktioner under ledning avprofessionella musik- och teaterpedago-ger. En del uppsättningar har utgått frånfärdiga verk som klassikern Måsen Jo-hanna som byggde på Richard Bachs be-römda bok om måsen Jonathan Livings-tone Seagull.

De flesta produktioner bygger på ung-domarnas egna texter: Först Den smalalyckan, sedan uppföljningen Den tjockaolyckan som nu går på turné och har bli-vit mycket efterfrågad runt om i hela Sve-rige. Bland annat har den spelats i Stock-holm på The World Mental Health Dayoch den 16 november på Psykiatrins dagi Falkenberg för Psykiatrin i Halland.Sveriges Psykiatrikongress i Göteborg imars 2011 vill ha den.

Ungdomarna får hjälp med sina texterav regissören och producenten. De hand-lar om dem själva och deras erfarenheter,där humor och allvar blandas till en säll-sam teaterpoesi, varvat med mycket sångoch musik.27-årige Lars Damberg har varit med

sedan starten. På scenen berättar han omsitt arbete med staden Minsta, www.min-sta.se, som han började med som sju-åring. Han tecknar staden på tapetrullar,varav den längsta är 125 meter lång.

– Det var ett sätt för mig att fly frånden trista verkligheten att hitta på olikakaraktärer och bygga en stad med 45mil-joner invånare, berättar han.

Genom Freja har han kunnat visa uppsitt arbete och även haft en utställning iStockholm.

Gemensamt för Frejaföreställningarnaär att de vänder sig till en bred publik, allt-så inte bara funktionshindrade och derasanhöriga, utan även utomstående ”nor-malstörda” människor har stort utbyte.

Den förlösande kraften som uppstår ikontakt med djupa känslolager skapadebehovet av Back stage-föreställningar.Här ges publiken möjlighet att kommaupp på scenen och dela med sig av detman vill förmedla. Alltifrån diktuppläs-ningar till sånger.

Freja Backstage gästades i höst av MiRidell och Jesper Odelberg. Olof Buck-hardt är en annan tidigare populär gästmed rötterna i trakten, liksom andra kän-disar som Helge Skoog, Birgit Carlsténoch Bob Hansson.

EN VIDAREUTVECKLING är Skaparverkstansom består av sju unga vuxna med gravautism och lättare utvecklingsstörningoch en med Downs syndrom.

Skaparverkstan finns under Studieför-bundet Vuxenskolan och använder sam-ma pedagogik. Man arbetar med musik,rytmik, sång och dramalekar för att tränakommunikation och samspel i grupp ochha roligt tillsammans.

Framstegen är tydliga. Några pratadeinte vid starten men pratar nu ganskaobehindrat. Förmågan till samspel ochkommunikation har också ökat markant.

Mi Ridell är en av dem som gästade FrejaBackstage och höll allsång i höstas. Foto:Ingeli Aalto

Ingrid Sindahl-Norelius, verksam på Små-lands Musik och Teater i Jönköping, är dendrivande kraften bakom Freja Musikteater.Foto: Ingeli Aalto

”Det var ett sätt förmig att fly från dentrista verkligheten atthitta på olika karak-tärer och bygga enstad med 45 miljonerinvånare.”


En nybörjargrupp med namnet I Frejasanda började i höstas i StudieförbundetVuxenskolans regi.

Det har även startats grupper i Stock-holm, Malmö, Lund och Kiruna.

FREJA-PEDAGOGIKEN ska nu också ut iEuropa. Tillsammans med den förrekonstnärlige ledaren Peter Ivan Ericsonstartar Ingrid pilotverksamheter i Kroa-tien, Polen, Cypern och Turkiet.

Glada Hudik-teatern i Hudiksvall medutvecklingsstörda, är ett inspirerande fö-redöme. Ingrid hoppas de kan komma påbesök i Jönköping.

– Nu har Peter och jag en ny vision –ett Freja Fontänhus fullt av skapande, lä-kande friskvårdsaktiviteter där vi kanöppna upp för ännu fler ungdomar ochunga vuxna med olika diagnoser och psy-kisk ohälsa.

– Här ska man kunna träffas och repe-tera, ha skapande övningar, sjunga i kör,måla, skriva och gå i samtalsgrupp medolika teman. Även med yoga, dans, sångoch musik. Ett hus som ska sjuda av akti-viteter samt vara kopplat till Habilite-ringen och befintliga verksamheter inomLSS; daglig verksamhet och befintligaträffgrupper inom den sociala omsorgen.

Ingeli Aalto

FAKTA FREJA MUSIKTEATERMålet med Freja Musikteater är att ut-veckla ungdomarnas egen kreativitet,skapa en plattform för socialt samspelmed andra ungdomar samt ge en in-gång till det kulturutbud som finns iJönköping. Namnet Freja symboliserarlivskvalitet, växande och glädje i grup-pen.Verksamheten i Freja Musikteater

leds idag av Ingrid Sindahl-Noreliussom projektledare och producent, skå-despelare Pekka Paloviita som teater-pedagog och regissör samt Karin Sei-borg som sångpedagog.

UNG OCH GALEN

TANDLÄKARE ANMÄLER INTETandläkarkåren är dålig på att anmäla fall av misstänkt barnmisshandel tillsocialtjänsten enligt en ny undersökning från barnombudsmannen (BO).Drygt 600 klinikchefer inom Folktandvården tillfrågades i undersökning-en, och 95 procent svarade. 28 procent av dem säger att de har gjort en an-mälan det senaste året.

BO skickade även ut enkäter till enskilda tandläkare via klinikcheferna.Av totalt cirka 4 000 tandläkare svarade bara omkring 600.

Endast 17 procent av tandläkarna uppger att de har utbildning för attupptäcka barn som utsätts för våld eller övergrepp.

BO vill nu att Socialstyrelsen och landstingen tar större ansvar för att tyd-liggöra tandvårdens roll i arbetet med att upptäcka barn som far illa. BOkräver vidare att Socialstyrelsen ställer hårdare krav på personer inom tand-vården som är specialiserade på barntandvård.

AVSKYVÄRDA BROTT MOT BARNBarn drabbas alltid värst i krig, så även i Irakkriget. Även ommateria-let frånWikileaks ännu inte är granskat och utvärderat uttrycker RäddaBarnen sin oro över de rapporter som talar om att barn utsatts för sys-tematiska kränkningar och tortyr.Rädda Barnen bedriver omfattande verksamhet i Irak. De arbetar

med små barn, med utbildningsinsatser, hälsoinsatser, samt vattenoch sanitet för skolor. Men framför allt med att skydda barn.För att barn som utsatts för våld ska få psykosocialt stöd har Rädda

Barnen tränat över 1000 kommunarbetare och 1200 lärare så att de ti-digt kan upptäcka traumatiserade barn och se till att de får den vårdoch det stöd som behövs.

WEBBVERKTYG FÖR PLANERPlan för skolan. Det är namnet på ett nytt webbverktyg för planer mot krän-kande behandling och diskriminering i skolan. Diskrimineringsombuds-mannen, DO, står bakom verktyget i samarbete med Barn- och elevombu-det, BEO, vid Skolinspektionen och Skolverket.

Varje skola ska ha en plan mot diskriminering och kränkande behand-ling. Det nya webbverktyget är en guide genom de delar som en plan måsteinnehålla för att leva upp till lagens krav. I verktygets olika steg finns hjälpmed tips, exempel, lagar och regler.

Med hjälp av verktyget kan skolorna få handledning och sedan lägga insina planer på nätet. Det innebär inte att planerna per automatik blir god-kända, men det är ett stöd för skolorna att kunna ha en levande och upp-daterad plan.

Plan för skolan, som är gratis, för även samman plan mot kränkande be-handling med likabehandlingsplanen, så att man bara behöver göra en plan.

I KORTHET


jag hoppas att hösten har varit braoch att ni har haft bra verksamheter. Nuär det snart jul och jag hoppas att era för-eningar kommer att ha verksamhet underdenna tid. Det kan löna sig att ta kontaktmed Svenska kyrkan och fråga om de kange ett litet bidrag till era aktiviteter.

Som jag skrev i förra krönikan är detkongress den 13 till 15 maj nästa år. En-ligt våra stadgar har varje förening medminst tio betalande medlemmar rätt attutse ett ombud. Val av ombud skall ske påföreningens årsmöte. Det vore bra om niredan nu börjar fundera på vem ni vill hasom ombud.

I nummer fem av Revansch fortsattejag diskussionen om våra etiska normer.Som ni vet har vi åtta sådana och de finnsi våra stadgar. Till min glädje har mångahört av sig efter denna krönika. Flera för-eningar har påbörjat en diskussion omhur de efterlevs och hur man kan arbetamed dem i sina verksamheter.

Den här gången tänker jag kommen-tera normerna ett och fyra.

Norm nummer ett lyder ”Du skall iDitt handlande verka med de socialpoli-tiska mål och demokratiska mönsterRSMH har”.

Vilka mål vi har med vårt socialpolitis-ka arbete bestäms av vår kongress. Det ärdå våra föreningar genom ombud gersina synpunkter och är med och fattar be-slut om målen.

Det är viktigt att våra föreningar ochdistrikt hjälper till med att se till att dessamål uppfylls. Varken distrikten eller för-eningarna ska motverka våra mål

Våra föreningar och distrikt är egna ju-ridiska enheter. Detta kanske låter litekrångligt men det innebär att de fattar,och är ansvariga, för sina beslut enligtgällande stadgar.

Ibland ringer medlemmar till mig ochvill att jag skall ändra på beslut som har

fattats i en förening. Det kan jag integöra, jag kan bara ge råd och hjälpa tillvid behov.

En kommun eller ett landsting kanaldrig tvinga en förening att fatta beslutom sin verksamhet. Det är bra att veta.

Diskutera gärna vad vi har för skyldig-heter som medlemmar och förtroende-valda när vi upplever att medlemmarmotverkar våra mål.

Norm nummer fyra har följande lydel-se. ”Du skall hålla Dig inom de gränserDina kunskaper och Dina erfarenhetersätter. Det är den enskilde som själv skallbesluta över sitt handlande”.

Att man som medlem vill hjälpa sinakamrater en är viktig del i vår verksam-het. När vi gör detta är det viktigt att vigör det på rätt sätt så att vi inte upplevssom myndighetspersoner.

När vi hjälper någon måste vi veta attvi gör rätt och har tillräcklig kunskap såatt medlemmen inte ”kommer i kläm”eller känner sig överkörd.

allt detta verkar ju klasklart, men dethänder ibland att medlemmar i sin iveratt hjälpa till gör andras problem till sinaegna. Det händer också ibland att med-lemmar känner sig ”överkörda” av sinstyrelse.

Ett sätt att motverka detta är att vi ut-vecklar vår kamratstödsverksamhet, ochjag har vissa funderingar över den.

Det vore bra om ni diskuterar vad ettbra kamratstöd är. Är det dags att vi harmer egenmakt, återhämtning och frisk-vård i vårt kamratstödsarbete? På vilketsätt kan våra självhjälpsgrupper vara del idenna verksamhet?

Jag hoppas att ni kommer att ha en le-vande diskussion om dessa frågor!

God jul och gott nytt år!Jonas Andersson

Organisationssekreterare

FÖRENINGSKRÖNIKA

Vad är ett bra kamratstöd?

LANDET RUNT


PROJEKTAVSLUTNINGMED KVINNOFORUMDen 14 oktober avslutades projektet”Våga Ta Plats” på ABF-huset i Stock-holm. Det var ett mycket välbesökt ochuppskattat forum.

Flertalet av deltagarna representeradebland annat RSMH-föreningar ute i lan-det från norr till söder, organisationer, in-stitutioner med flera.

Lisbeth Lindqvist, ordförande i ut-skottet för mänskliga rättigheter, MR-ut-skottet, hälsade alla välkomna och sedaninleddes forumet av Gudrun Schyman.

– Vi behandlas som en särart, en mi-noritet, fast vi är hälften av befolkningen,sade Gudrun, och fick stående ovationerför sitt framträdande av åhörarna, som ihuvudsak bestod av kvinnor.

Forumet varvades med anföranden avRSMH:s medlemmar Tyra Hansson ochAmi Rohnitz, som berättade på ett bådeallvarligt och humoristiskt sätt om sinaupplevelser och erfarenheter och om atthålla fast vid sina drömmar samt om hur

RSMH har varit och är en hjälp attkomma vidare i livet.

Gunvor Ngarambe, koordinator förFN:s Kvinnokonvention, CEDAW, in-formerade om innehållet i de 16 artiklar-na i konventionen och dess innebörd.

Forskaren Gull-Britt Rahm berättadeom hälsa och liv för kvinnor som varit ut-

satta för sexuella övergrepp i barndomenoch som deltagit i självhjälpsgrupper. En-ligt Gull-Britt Rahm har 50 procent avkvinnorna som söker hjälp hos psykiatrinvarit utsatta för sexuella övergrepp och70 procent varit utsatta för någon form avvåld eller övergrepp.

Inger Rölland föreläste om kratfkällannaturen, hälsans trädgård, och gav tipsoch råd om vad vi på ett naturligt sätt mårbra av både psykiskt och fysikt.

”Våga Ta Plats” var ett projekt därRSMH:s kvinnoorganisering ÅSA jobba-de med att stärka kvinnor med psykiskfunktionsnedsättning till att bevaka sinaintressen, driva sina krav och våga ta platsi föreningssammanhang inom RMSHoch i samhället. Forumet var välbesöktoch uppskattades av de närvarande.

Projektet finansierades av Ungdoms-styrelsen och avslutades den 30 novem-ber 2010. Lisbeth Lindqvist

Ordförande, MR-utskottetAnn-Britt Grimberg

Projektledare, ”Våga Ta Plats”

MARTIN PIAZZOLLA: WILMERS VÄRLD

AVSLUTNING FÖRCOACHUTBILDNINGRSMH:s projekt Öppna vägar hadeden 7–8 november avslutning på sincoachutbildning, steg 2, på Frösunda-vik.Cirka 40 personer hade anmält sig

till utbildningen och ett tjugotal ge-nomförde densamma.Utbildningen har getts såväl via

webben som genom kursdagar och te-lefonkonferenser med handledning.I den här utbildningen har RSMH

samarbetat med Frösunda LSS AB.Annika Bostedt


LINAS EGEN BERÄTTELSEDet här är slutet på resan och början på en ny för mig, för mig,för mig. Så är texten i en låt av Lars Winnerbäck.

De senaste åren har jag skrivit om många resor, och månganya. Men den här resan är nog den bästa jag gjort. Vägen harvarit krokig, ibland nedförsbacke och ibland uppförsbacke.

I början av december 2009, i en möteslokal på ABF, blev jagvald till tillförordnad ordförande i RSMH Arvika.

Ärligt talat trodde jag inte att jag skulle klara det. Men jag

blev chockad över vilka förmågor jag har. Jag designade egnamöteslappar, Arvika skulle få en riktig förening. Jag skulle göraallt för den föreningen. Jag fixade i alla fall en möteslokal och visa ett datum när vi skulle bilda föreningen och så blev det.Viblev även godkända av förbundet efter mycket om och men.

Jag var nervös flera veckor innan men i vintras gick jag enkurs i kamratstöd. Att jag skulle sätta mig i skolbänken igen. Jagsom har ADHD och inte kan sitta stilla.

Den kursen var ett uppvaknande för mig. Jag satt stilla. Jaglyssnade. Jag antecknade och räckte upp handen ibland.

När jag på fredagen fick mitt intyg fattade jag att det var sant.Lina Olsson hade klarat det.

Det var en underbar vecka med många nya vänner och mångaskratt. Som vanligt var jag clownen som var upp och ned.

När jag gått kursen visste jag att vi kunde ändra lite i vår för-ening. På nästa möte delade jag med mig av veckan och vi be-stämde oss för att ha en utåtriktad verksamhet. Vi skulle börjamed föreläsningar.

I början av juni åkte jag och ytterligare två kamrater på en kursi självhjälp. När jag klarade även den kursen kände jag mig stolt.

Jag har lärt mig mycket på denna resa. En förening byggs intepå en dag. Det kommer att ta tid, men nu vet jag att det var slu-tet på en resa och början på en ny för mig, för mig, för mig.

Lina OlssonOrdförande, RSMH Arvika

MARTIN PIAZZOLLA: WILMERS VÄRLD


LANDET RUNT

HALLÅ DÄR!Andreas Ganslandt,projektledare för ”Attvara man”

Vad handlar det här projektet om?Projektet påbörjades i mitten av sep-

tember och tanken är att manliga med-lemmar ska träffas och diskutera de före-ställningar och förväntningar som tradi-tionellt är knutna till manlighet samt hurdet påverkar oss män i vår egen tillvaro.

Det ska vara ett samtalsforum för så-dant som vi vanligtvis inte pratar om. Ivårt samhälle har vi ofta bestämda idéerom hur vi ska vara. Redan som barn for-mas vi av bland annat föräldrar och sko-lan. Ibland kan det låsa våra möjligheteri livet. Genom att prata om detta skapasen möjlighet att nyansera idealen ochbredda vår syn på typiskt manligt ochkvinnligt.Vilka kan delta?Alla killar som känner att det verkar in-

tressant är välkomna. Jag hoppas absolutpå en spridning i alla åldrar eftersom jagtror det kan ge intressanta diskussioneroch påverka i en positiv riktning.Hur kommer det att vara utformat?Manliga medlemmar inom RSMH

och RUS kan anmäla sig till att bli sam-talsledare. Det innebär rent konkret att

man utöver att vara en del av samtals-gruppen även ansvarar för de praktiskadetaljerna kring träffarna.

Samtalsledarna kommer att få gå enutbildning på Fornby folkhögskola i Bor-länge från 31 januari till 4 februari. Detär i huvudsak jag som håller i utbildning-en men vi kommer även att få besök avintressanta gästföreläsare. Förutom dis-kussioner kring könsroller och samhälletssyn på ”manlighet” kommer man även attfå pedagogiska verktyg för att vara sam-talsledare.

Uppgiften blir sedan att få till en gruppi sin lokalförening där man träffas ochsamtalar kring olika teman. Det kanockså vara bra att veta att vi vill ha tvåsamtalsledare i varje grupp, för att inteallt ansvar ska hamna på en person. Jagkommer att finnas som stöd under helaprojektets gång och man kan alltid vändasig till mig om man har frågor eller nyaidéer som man vill ta upp.Avslutningsvis – vem är Andreas?Jag är 28 år och har läst genusveten-

skap på Lunds universitet. Innan jag bör-jade här i september var jag engagerad iasylfrågor och arbetade i en ideell för-ening i flera år som juridiskt ombud ochmoraliskt stöd för asylsökande. På minfritid gillar jag att idrotta. Det blir en deltennis, squash och simning. När jag inteutövar eller tittar på sport så umgås jagmed mina vänner.Du gillar verkligen sport?Ja, jag märkte att det blev mycket snack

om sport på slutet! Det lät kanske väldigtklassiskt manligt…

Jennie Pettersson

NOT: För vidare info och anmälan tillutbildningen, kontakta Andreas Gans-landt på telefon 072-741 6160 eller [email protected] kan även läsa mer om projektet påRSMH:s hemsida: www.rsmh.se.

GE LIVET EN CHANSDin gåva till RSMH:s stipendiefond går till stöd för hu-manistiskt och socialt inriktad forskning som syftar tillatt ge människor med psykiska sjukdomar eller funk-tionsnedsättningar ett gott liv med full delaktighet i sam-hället. Sätt in gåvan på pg 40 62 92 – 3 och skriv ”Sti-pendiefonden” på talongen.Vill du hylla en avliden genom en gåva till RSMH:s sti-pendiefond?Mer information: www.rsmh.se/stipendiefond.pdfeller ring RSMH:s förbundskansli, 08-772 33 60.


händelseutvecklingen i bilden står och väger. Då sonentvekar att gå fram till mannen i rullstol föser pappan framhonom. Den rullstolsburne å sin sida dröjer med att sträckafram sin hand. Betraktar det som sker gör pojkens mamma,skymd bakom sin man.

Det här måste vara det absolut svåraste ögonblicket i tiggan-dets dialog, då den ena inte vet hur den andra ska reagera. Poj-kens tvekan beror säkert på att han väntar på ett tecken frånmannen i rullstol för att våga gå fram. Denne å sin sida vet attdet säkraste sättet är att avvakta, vänta och låta barnet självkomma över den psykologiska tröskeln.

Kontrasterna i bilden, som är från en gågata i en av våra eu-ropeiska städer, är påtaglig. Medan den lilla familjen stannat uppför att ge en allmosa fortsätter andra att flanera och shoppa utanatt ta någon notis om det.

att så få reagerar kan bero på att allt fler fattiga syns på gatoroch torg i våra europiska städer idag. Var sjätte europé, 80miljo-ner, lever i fattigdom, beräknat utifrån en medelinkomst på 60procent av landets inkomst. Det visar den europabarometerun-dersökning som gjordes förra året i EU:s medlemsstater.

Från tidigare undersökningar vet vi att det finns stora geogra-fiska skillnader i Europa när det gäller fattigdom – väst är rikareän öst – liksom stora regionala skillnader, samtidigt som klassk-lyftorna växer i samhället. Hårdast slår denna utveckling mot per-soner med utomeuropeisk bakgrund, äldre med låga pensioner,ungdomar och personer med funktionsnedsättningar.

Nu har EU – 2010 är det europeiska året mot fattigdom –

tagit på sig uppgiften att försöka bekämpa fattigdom och socialutslagning under parollen ”Stoppa fattigdomen nu!”. Man skamedvetandegöra regeringar, arbetsmarknaden och allmänhetenom fattigdomens orsaker och konsekvenser.

det är också skälet till att tidningen Socionomen tagit framett forskningssupplement som på ett förträffligt sätt beskriverfattigdomens konsekvenser för människor. Därtill kan man läsaom hur kontroversiell forskningen är på området, liksom hurkontroversiell frågan varit bland EU:s medlemsländer medöppna konflikter mellan enskilda medlemsländer och minister-rådet.

Skälet till att alla stats- och regeringschefer nu till slut genomLissabonfördraget skrivit på ett uttalande om att EU på ett av-görande sätt ska försöka utrota fattigdomen menar en av arti-kelförfattarna beror på att det inte är något tvingande beslut.17 miljoner euro ska användas för att förklara fattigdomens

orsaker. Man kan hoppas att en del går till att tydliggöra att fat-tigdom inte bekämpas genom att ge pengar till dem som tigger,vare sig man sitter i rullstol eller inte, utan att den främst be-kämpas genom att sätta press på våra regeringar att på allvar taitu med problemen. Tydliggörs inte det finns risk för att den lillegrabben på bilden och många med honom invaggas i tron attfattigdom kan bekämpas genom att ge bort växelmynt.

Tommy Engman

TILL SIST

Skänk en slant. Fattigdomkontroversiell fråga inom EU

Det svåra ögonblicket i tiggandets dialog.

Pockettidningen R firar 40 år!Nytt nummer ute nu!

www.pockettidningenr.se

Ta ingenting med dig som du inte är bereddatt bära på. Blunda när du passerar ut genomporten. Du kommer att bli iakttagen. Skyndadig över gatan, men se dig för, spring inte.Inte ännu. Gena över lekplatsen. Håll blick-en högt. Se inte råttorna, det gör ingenannan.

Öka takten, runda hörnet, passera mannensom sålt alla sina vokaler för en anekdot. Lyss-na inte på vad han försöker berätta, jogga utgenom grindarna, bli inte stressad av sirener-na, det är inte dig de letar efter. Inte ännu.Men nu måste du springa, allt vad du har, motbron och över den, bry dig inte om blodsma-ken, bli inte rädd, men du måste vara snabb.

Kommer du över måste du fortsätta, inte sebakåt, snubbla inte! Fortsätt till skogsbrynet,in i skogen, fortsätt springa tills du passeratden första stenen som är högre än du själv. Dåkan du sakta ner, men stanna inte. Du kom-mer att vara iakttagen. Bli inte rädd när detsmäller till bakom dig, bry dig inte om skenetoch oset, det är bara bron som brinner.

Fortsätt, inte på stigen, mossan är säkrare.Akta dig för gryten, se dig för, grenarna häng-er lågt. Bry dig inte om att det blir mörkare,här finns inget farligt. Inte ännu. Gå inte inärheten av ruinen, den är fortfarande folk-ilsken, den kommer bara att sinka dig. Du harfortfarande bråttom.

Håll blicken högt, när du ser mer barr änlöv ska du vika av mot höger, norrut. Efterbäcken kommer det att bli kallare, så försökatt komma över så torr som möjligt, det finnsstenar men de är hala. Någon kommer att för-söka få dig att gå över via det fallna trädet trekilometer nedströms, gör inte det!

Kom ihåg att du är iakttagen. När du äröver bäcken måste du röra dig tystare. Vargenfinns kvar, hans tänder är bortruttnade senlänge men klorna kan göra ont. Träffar du påhonom måste du ge honom något. Ge bortdina ord, du kommer behöva dem mindre ditdu ska. Vänd bort huvudet, fortsätt norrut.

Öka takten igen, det blir kallare, håll digvarm. Om du ser lägereldar flämta i mörkretmellan träden, sitt ner en stund, värm dig, taemot vad som erbjuds dig. Ät, drick, lyssna påerfarenheter, kom ihåg dem. Men somna inte,du har något att passa. Fortsätt, håll god fart,navigera efter stjärnorna i mörkret.

Bli inte rädd om du inte känner igen kon-stellationerna, du kommer snart att förstå.Bry dig inte om sorkarna, det gör bara rävar-na. När skogen blir glesare kommer ugglor-na försöka leda dig västerut. Lyssna inte pådem. De menar inget ont men vet inte bättre.

Du måste springa nu, ut ur skogen och bortmot sluttningen, ner i den, spring tills du intelängre kan se de högsta trädtopparna när duvänder dig om. Men vänd dig inte om förrändu inte längre kan se de högsta trädtopparna!Ner för sluttningen, mot strandkanten, detkommer att börja snöa.

Stjärnorna kommer att försvinna bakommoln, snön kommer att falla tätare och tätare.Håll utkik mot vattnet, titta noga, koncentre-ra dig. Du måste få syn på flotten när den pas-serar, den är oupplyst, du måste ge dig ut i detkalla vattnet i precis rätt ögonblick, ta dig upppå flotten och invänta vidare instruktioner.Missar du den kommer du att frysa ihjäl.

En vän


TILL SIST

Brevet novell av jessica ampil


tanken slår mig, rent av förföljer mig, om herr Chefre-daktör Hannmyhr är smått galen. Anledningen till min tanke ärden att jag skrev i förra numret, och ändå vill han ha en ny text.Den text som Du till äventyrs läser just nu.

Eftersom jag fått diagnosen att jag inte är riktigt rätt monte-rad ovanför axlarna förefaller det onekligen en smula sjukt attge mig spaltutrymme. Frågan är då om chefredaktören är ensmula galen han också. Själv verkar han leva i den fasta förviss-ningen om att han är tämligen frisk. I jämförelse med mig ärhan onekligen det. Jag tycker att jag leder med hästlängder efteralla mina diagnoser och regelbundna läkarbesök.

Detta med sjukdomsinsikt intresserar mig starkt. Cancerpati-enter har sjukdomsinsikt, och kan därmed anses sjuka. På det sät-tet är det rimligt att de undantas från den så kallade stupstockeni sjukförsäkringen. Psykiskt sjuka anges inte som en grupp somskall undantas. Vilket väl måste anses rimligt då vi saknar sjuk-domsinsikt. Sjukpenningen är till för sjuka och ska inte betalas uttill friska. Kristallklart, en regel som ingen torde ifrågasätta. Po-litikerna är uppenbarligen klokare än vi psykpatienter.

häromdagen hotade min hustru med att ringa min li-tiumsköterska eftersom hon tyckte att jag sjunkit in i mig självallt mer, vilket fick varningsklockorna att ringa i hennes med-vetande. Jag invände med att jag inte kände mig sjukare eller påväg att bli sjuk.

Därmed var frågan avgjord för min, mycket pudelkloka, hust-ru; kände jag mig frisk måste jag vara sjuk. Hon blir också oro-lig för att jag tar långa promenader med hunden. Min förkla-ring om att det dels är ett sätt att hålla mig frisk, dels ett sätt attfå byxorna att bli större, mottas med skepsis.

Min böjelse att sitta framför teven timvis och titta på bandypasserar dock obemärkt. Inte ens när jag berättar att jag sett ettflertal matcher live i tjugofemgradig kyla reagerar hon. När jagmed en dåres (!) envishet hävdar att man ser bollen förblir honlugn. Hon tror sig för övrigt vara psykiskt frisk, vilket som sagtär ett illavarslande tecken.

en läkare bedömde efter cirkus en minut att jag var fullttillräknelig för att inneha vapen. Däremot, på min fråga, var detomöjligt att efter bara en halvtimme – frågan ställdes en bit inpå besöket – avgöra huruvida jag var en etta eller tvåa, det villsäga om jag är bipolär typ1 eller typ 2. En intressant läkare somå ena sidan snabbt kunde avgöra att jag är lämplig för vapenin-nehav men å andra sidan inte tordes avge någon diagnos. För

övrigt sa jag själv till om att vapnen får förbli hos polisen efter-som jag dels inte använder dem – mitt jaktintresse är obefintligtvilket här på glesbygden anses onormalt, dels är det tryggare förbåde mig och familjen om jag inte har vapen hemma.

Det är skönt att jag efter många år inom psykiatrins vård självkan fatta adekvata beslut om mig själv. På det sättet avlastas juläkarkåren.

i somras fanns ett tranpar på en lägda hos grannen en halv-mil bort. Paret hade två ungar varav en var sjuk. Ungen hadesvårt att hänga med, utvecklade inte fjäderdräkten och så vida-re. I och med att ungen inte hängde med blev den i praktikenbortstött och dog med största sannolikhet. Naturen har redanen egen form av utförsäkring.

Torkel MattssonGlesbygdsredaktör, Revansch!

NOT 1: TTT står – fortfarande – för Torkel tänker till.NOT 2: Detta är satir såvida inte skribenten totalt saknar självinsikt.NOT 3: Chefredaktören har valt att inte gå i svaromål angåendeGlesbygdsredaktörens pikanta insinuationer.NOT 4: Lägda är ett dialektalt ord i Jämtland som betyder slåtteräng.

Senaste nytt från TTT

Skicka gärna bidragtill våra kultursidorTILL SISTDet kan vara dikter, kortprosa, foton,berättelser ur livet med mera. Det un-derlättar för publicering om du mejlartill: [email protected] du med vanlig post är adres-sen: Revansch, Instrumentvägen 10,126 53 Hägersten. Märk gärna brevetmed texten ”Till sist”.


Här hittar du RSMH (Riksförbun-det för Social och Mental Hälsa)

KANSLI:Instrumentvägen 10, 126 53Hägersten. Tel: 08-772 33 60,fax 08-772 33 61, [email protected]

BLEKINGE LÄNc/o Lars Liljegren, Box 8030371 08 Lyckeby. Tel: 0455-209 61E-post: [email protected]• RSMH-Karlshamn/Orkidén– vilande• RSMH-Karlskrona/Träffpunkten.Tel: 0455-239 61

DALARNAS LÄNKlöverstigen 10 C, 784 51Borlänge. Tel: 0243-21 68 68,Fax: 0243-627 08E-post: [email protected]• RSMH-Avesta Tel: 0226-525 22• RSMH-Borlänge/LamellenTel: 0243-816 60,Fax: 0243-627 08• RSMH-Falun Tel: 023-207 81• RSMH-Leksand/SolrosenTel: 0247-139 18RSMH-Mora/OvansiljanTel: 0250-159 87• RSMH-Rättvik/NedansiljanVasagatan 6, 2 tr, 795 30 Rättvik• RSMH-Smedjebacken/Harmoni,Vasagatan 18, 777 32 Smedje-backen• RSMH-Säter/HoppetTel: 0225-515 01

GOTLANDS LÄNc/o RSMH Visby/KamratringenPolhemsgatan 29, 621 42 VisbyTel: 0498-21 87 56• RSMH-Visby/KamratringenTel: 0498-21 87 56,e-post: [email protected]

GÄVLEBORGS LÄNNorra Köpmangatan 11, 2 tr803 11 Gävle. Tel: 026-12 26 88Fax: 026-12 26 68, E-post:[email protected]• RSMH-Bollnäs/Kom Till OssTel: 0278-152 60• RSMH-Gävle/KontaktTel: 026-51 20 21Fax: 026-14 31 10• RSMH-Hudiksvall/LjusglimtenTel/fax: 0650-961 72• RSMH-LjusdalTel/fax: 0651-109 43RSMH-OckelboTel: 073-067 41 20

• RSMH-SandvikenTel/fax: 026-27 51 12• RSMH-Skutskär/Knuten Tel/fax:026-762 89,E-post: [email protected],• RSMH-SöderhamnTel: 0270-133 41

HALLANDS LÄNc/o Anders Stene, Nässjögatan 10,302 47 HalmstadTel: 0709-26 41 71E-post: [email protected]• RSMH-Falkenberg Tel/fax: 0346-120 45• RSMH-Halmstad/GemenskapenTel: 035-15 22 88RSMH-Hyltebruk, Nissadalsv. 59,314 42 Rydöbruk• RSMH-Kungsbacka/Kedjan– vilande• RSMH-Laholm/Sunt Förnuft Tel:0430-131 35• RSMH-Varberg/PionjärernaTel: 0340-838 20

JÄMTLAND/HÄRJEDALENS LÄNLasarettsvägen 21, 880 50 BackeTel/fax: 0624-105 55• RSMH-Backe FjällsjöTel/fax: 0624-105 55,E-post: [email protected]• RSMH-ÖstersundTel: 076-811 39 53

JÖNKÖPINGS LÄNBarnarpsg. 33, 553 16 JönköpingTel: 036-15 28 94,Fax: 036-15 28 90E-post: [email protected]• RSMH-Eksjö Tel: 0380-122 41• RSMH-Habo Tel: 070-4372268• RSMH-GislavedTel: 0371-123 88• RSMH-Jönköping/Gemenska-pen Tel: 036-18 72 89, E-post:[email protected]• RSMH-Skillingaryd-VaggerydTel 0393-200 39• RSMH-Värnamo c/o Olavi Hakka-rainen, Valdemarsgatan 33, 331 40Värnamo

KALMAR LÄNc/o John De BieHantverkarg 18, 361 30 EmmabodaTfn: 0471-332 72, 0481-137 [email protected]• RSMH-EmmabodaTel: 0471-24 95 07• RSMH-Kalmar Tel: 0480-277 68,E-post: [email protected]• RSMH-Nybro John Die Bie,Tel: 0481-137 41• RSMH-Mönsterås – vilande

• RSMH-Oskarshamn/KärnkraftTel: 0733-88 04 59, E-post:[email protected]• RSMH-Torsås/KontaktgruppenTorpgatan, 385 31 Torsås• RSMH-VästervikTel: 0490-319 72• RSMH-Öland Tel: 070-534 16 64

KRONOBERGS LÄNc/o Gunilla Degerman,Furutåv. 34, 352 54 Växjö,E-post: [email protected]• RSMH-Alvesta/PärlanTel: 0472-154 67• RSMH-Markaryd/LjuslyktanTel: 0433-624 98• RSMH-Växjö/FacklanTel/fax: 0470-281 36,E-post: [email protected]

NORRBOTTENS LÄNStationsgatan 41, 973 41 LuleåTel: 0920-948 38Fax: 0920-22 19 98• RSMH-Arvidsjaur, c/o MeijthCryner Lundman, Rönneberg 25,933 91 Arvidsjaur• RSMH-Boden/GemenskapenTel: 0921-190 62.Fax: 0921-550 45• RSMH-Gällivare/Norrskenet– vilande• RSMH-HaparandaTel: 0922-134 36• RSMH-Kalix Tel: 076-833 60 55,E-post: [email protected]/AMHTel: 0980-161 92,E-post: [email protected]• RSMH-Luleå/KamratföreningTel/Fax: 0920-22 81 15• RSMH-Piteå/HälsanTel: 0911-918 49,E-post: [email protected]• RSMH-Övertorneå – vilande

SKÅNES LÄNBox 2910, 212 09 MalmöTel/fax: 040-18 19 36, E-post:[email protected]• RSMH-Bromölla – vilande• RSMH-Båstad – vilande• RSMH-Helsingborg – vilande• RSMH-HässleholmTel: 0451-417 43• RSMH-HöganäsTel 042-34 97 88E-post: [email protected]• RSMH-Klippan/Hjälpas åtTel: 0435-147 09, Fax: 0435-158 22,E-post: [email protected]• RSMH-KristianstadTel: 044-12 45 82

• RSMH-Landskrona-Svalöv/Fris-ka vindar Tel: 0418-120 09,E-post: [email protected]• RSMH-Lund Tel: 046-12 61 81• RSMH-Malmö Tel: 040-23 70 54• RSMH-Perstorp/Kamratstödc/o Birgitta Berg, Tel: 0435-350 49RSMH-Trelleborg– vilande• RSMH-Österlen Tel: 0411-438 86E-post: [email protected]

SÖDERMANLANDS LÄNBryggargatan 11, 641 45 Katrine-holm. Tel: 0150-780 08,Fax: 0150-780 07• RSMH-Katrineholm/FiskgjusenTel: 0150-780 08• RSMH-Strängnäs Tel: 0152-13258, E-post: [email protected]

STOCKHOLMS LÄNBox 15197, 104 65 StockholmTel: 08-644 62 20Fax: 08-644 62 40E-post: [email protected]: www.rsmhstockholm.se• RSMH-Botkyrka/ResponsTel: 08-530 622 60,Fax: 08-530 625 05,E-post: [email protected]• RSMH-Danderyd/I samma båtTel: 08-755 06 16,Fax: 08-655 60 83,E-post: [email protected]• RSMH-Haninge/Havsbandetc/o Irene Söderlund, Blockstensv 72,136 54 Haninge• RSMH-Huddinge/Fyrklövern– vilande• RSMH-JärfällaTel/fax: 08-580 313 02,E-post: [email protected]• RSMH-Järva/RegnbågenTel/fax: 08-750 45 27• RSMH-KungsholmenTel/fax: 08-13 21 14,E-post: [email protected]• RSMH-MälaröarnaTel: 08-560 324 79, E-post:[email protected]• RSMH-Nacka/Du och jagc/o Bo Andersson, Solstrimmev. 4,Storvik, 139 90 Värmdö• RSMH-Nynäshamn/Hamnenc/o Henrik Larsson,Tel: 0768-505172• RSMH-Ringen, Tel: 08-640 39 25• RSMH-RoslagenTel: 0176-22 43 03• RSMH-Solbergagården/Bra-å-haTel: 08-99 17 36, Fax: 08-647 83 72,E-post: [email protected]• RSMH-Sollentuna Värmekällan– vilande

FÖRENINGAR OCH DISTRIKT


• RSMH-Solna-SundbybergTel: 08-27 57 56• RSMH Söder – vilande• RSMH-Söder om Söder/S.O.S.Tel: 08-724 82 00,E-post: [email protected]• RSMH-Södertälje Förgät-mig-ejTel/fax: 08-550 350 90RSMH-Tumba/Rekyl c/o Social-psykiatrin, Tumba torg 112,147 30 Tumba• RSMH-Tyresö/GläntanTel: 08-798 81 14• RSMH-Upplands Bro – vilande• RSMH-Upplands VäsbyTel: 08-590 310 52• RSMH-Västerort Tel: 08-26 53 46• RSMH-Östermalm-Lidingö/Carpe Diem Banérgatan 54,115 26 Stockholm,E-post: [email protected]• RSMH-Österåker – vilande

UPPSALA LÄNKungsgatan 64 nb, 753 14 UppsalaTel: 018-56 09 18• RSMH-Enköping/LiljanTel: 0171-242 60• RSMH-Gimo/VallonernaTel: 0173-400 48• RSMH-Håbo Tel: 0171-503 15,e-post [email protected]• RSMH-Knivsta/Pumpan– vilande• RSMH Kungsängsliljan/Gott-sunda Tel: 073-681 41 06• RSMH Tierp/LundenTel: 073-815 72 12E-post: [email protected]• RSMH-Uppsala/Club LindormenTel: 018-50 46 86,Fax: 018-50 86 26,E-post: [email protected]• RSMH-Uppsala/VerkstanTel 018-13 03 90,E-post: [email protected]

VÄRMLANDS LÄNc/o Lennart Berg, Jupitergatan 1661 33 Säffle. Tel: 0533-176 56• RSMH-Arvika, c/o Lina Olsson,Tel: 0768-94 18 38,E-post: [email protected]• RSMH-Eda Tel: 076-846 24 18,E-post: [email protected]• RSMH-Karlstad Norra kyrkog 4,652 24 Karlstad• RSMH-Säffle c/o Lennart Berg,Jupitergatan 1, 661 33 Säffle

VÄSTERBOTTENS LÄNDunkersgatan 1, 903 27 UmeåTel: 090-77 35 90,Fax: 090-71 00 03E-post: [email protected]

• RSMH-LyckseleTel/fax: 0950-103 66,E-post: [email protected]• RSMH-SkellefteåTel: 0910-77 58 05,Fax: 0910-77 58 02,E-post: [email protected],Tel: 073-053 26 29• RSMH-Umeå Tel: 090-77 35 90,Fax: 090-71 00 03,E-post: [email protected]• RSMH-VilhelminaTel: 070-393 58 05,

VÄSTERNORRLANDS LÄNLimstagatan 13 D, 872 30 KramforsTel: 0612-125 77, E-post:[email protected]• RSMH-HärnösandTel/fax: 0611-263 77• RSMH-SollefteåTel: 0620-519 31• RSMH-SundsvallTel: 060-61 99 04,Fax: 060-61 07 56,E-post: [email protected]• RSMH-TimråTel/fax: 060-57 42 34• RSMH-ÅdalenTel/fax: 0612-125 77• RSMH-Ånge Tel: 0690-25 03 48• RSMH-ÖrnsköldsvikTel/fax: 0660-174 50

VÄSTMANLANDS LÄNSurbrunnsvägen 4 D734 32 Hallstahammar• RSMH-Arboga – vilande• RSMH-HallstahammarTel/fax: 0220-163 40, E-post:[email protected]• RSMH-Sala Tel: 0224-121 35• RSMH-Västerås/FenixTel: 021-41 43 19

VÄSTRA GÖTALANDS LÄNc/o Lena Wängrot-Necander,Hultabergsv. 6, 511 91 Skene,Tel: 0320-410 70• RSMH AlingsåsTel: 0322-196 80, 070-880 46 81• RSMH-Bjurslättstorg/NäckrosenTel: 031-51 54 78,E-post: [email protected] i BoråsTel 033-10 00 03,Fax: 033-23 52 76,E-post: [email protected]• RSMH-Falköping/SesamTel: 0515-144 88, E-post:[email protected]• RSMH-Göteborg/LivetTel 031-42 37 35,E-post: [email protected]

• RSMH-Kungälv Tel: 0303-174 47• RSMH-LidköpingTel: 0150-80517E-post: [email protected]• RSMH-Mariestad/SesamTel: 0501-718 79• RSMH-Mark Prästgatan 3,511 54 Kinna• RSMH-Mölndal/LyckanTel: 031-772 79 49,Fax: 031-772 49 48,E-post: [email protected]• RSMH-Skara/OasenTel:073-829 55 06• RSMH-SkövdeTel/fax: 0500-41 02 54, E-post:[email protected]• RSMH-Sotenäs/TrålenTel: 0523-552 19, 0523-711 09,E-post: [email protected], c/o Per-ErikLarsson, Sandsjön, Furuvägen 92,512 91 Sexdrega• RSMH-Tidaholm – vilande• RSMH-Trollhättan – vilande• RSMH-UlricehamnTel/fax: 0321-135 85• RSMH-Öckerö/Alfons – vilande

ÖREBRO LÄNc/o Hans Gustavsson,Björkhyttev. 61 C, 711 33 Lindes-berg, Tel: 0705-17 25 86• RSMH-Karlskoga/DegerforsTel: 0586-350 60,E-post: [email protected]• RSMH-Norra Örebro län,c/o Hans Gustavsson, Björkhyttevä-gen 61 C, 711 33 Lindesberg• RSMH-SydnärkeTel: 0705-17 25 86,• RSMH-Örebro Tel: 019-18 97 10,E-post: [email protected]

ÖSTERGÖTLANDS LÄNc/o Hans Abrahamsson, Erikslunds-plan 9, 602 16 Norrköping• RSMH-Linköping/FyrenTel: 013-31 04 01,Fax: 013-13 92 00, E-post: [email protected]• RSMH-Norrköping/BläckfiskenBox 4060, 600 04 Norrköping

Rapportera eventuella felaktig-heter och ändrade adresser till:[email protected].

Revansch!utkommer med sex nummer per åroch ges ut av Riksförbundet förSocial och Mental Hälsa, RSMH.

Adress: Revansch!, Instrumentvä-gen 10, 126 53 Hägersten

Telefon: 08-772 33 60

E-post: [email protected]

Hemsida: www.rsmh.se

Chefredaktör och ansvarigutgivare: Östen Hannmyhr,08-772 33 71

Medlems- och prenumerations-ärenden: Marianne Uddenberg,08-772 33 65

Prenumerationspris: 150 kr/år

Annonser: Östen Hannmyhr08-772 33 71

Layout: Leif Zetterberg, LZ Media

Omslagsfoto: Sofie Ekholm ochMaja Kristin Nylander

Tryck: Trydells, Laholm 2010

ISSN: 0283-7587

För ej beställt material ansvarasinte. Den som sänder icke beställtmaterial till tidningen förutsättsmedge publicering i den tryckatidningen och elektronisk lagringpå internet.

Frilansare som säljer material tilltidningen förutsätts medge publi-cering i den trycka tidningen ochelektronisk lagring på internet. Av-talat arvode omfattar både publi-cering i tidningen och elektronisklagring på internet.

Redaktionsråd: Kjell Broström,Hans Kihlström, Anna Meyerhöf-fer, Seppo Mälkki, Pia Olsson,Marika Sellgren

Nästa nummerav Revansch!utkommer den21 februari.Manusstopp den10 januari.

Posttidning BRevansch, Instrumentvägen 10 Sverige126 53 Hägersten Porto betalt

Skicka lösningen i ett kuvert märkt ”Korsord”. Adress:Revansch, Instrumentvägen 10, 126 53 Hägersten.Senast den 10 januari vill vi ha ditt svar. Tre vinna-re får ett presentkort på 100 kronor. Vinnare nr5/2010 är Karl-Erik Sandin, Borlänge, MargaretaNord, Avesta och Anette Åström, Farsta. Vinsternakommer med posten. GRATTIS!

Namn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Gata . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Postadress . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Korsord: Tage Olsin

Documents

Revansch!rsmhosterlen.yolasite.com/resources/Revansch 6-10.pdfsåhäri den tolf må a kä s naturligt att blicka bakåt. 2010 har varit året då mycket har slagits fast, rapporte