Samlad bedömning 2013

Samlad bedömning av folkbildningens samhällsbetydelse

2013

InnehållFörord ________________________________________________________5

Samlad bedömning av folkbildningens samhälls betydelse ____________6

Folkbildningens arbete för deltagande och möten 6

Folkbildningens pedagoger 13

Folkbildning och digital delaktighet 18

Folkbildningens spridning och förankring i landet 22

Kulturens och kulturprogrammens betydelse 28

Folkbildningens systematiska kvalitetsarbete 32

Referenser 36

4 Samlad bedömning av folkbildningens samhällseffekter 2013

5Samlad bedömning av folkbildningens samhällsbetydelse 2013

Förord

Folkbildningsrådet ska varje år redovisa till reger-ingen hur statsbidraget bidragit till att folkbild-ningens syften har uppnåtts. Den syftesuppfyllelse som Folkbildningsrådet ska bedöma handlar om folkbildningens betydelse för samhällsutveck-lingen i vid mening.

I den samlade bedömningen av folkbildningens samhällsbetydelse utgör Folkbildningsrådets natio-nella utvärderingar, statistik och uppföljningsrap-porter centrala underlag.

De nationella utvärderingarna söker svar på frå-gan om den statsbidragsfinansierade folkbildnings-verksamheten bidragit till att demokratin stärks och utvecklas, om den ger människor möjlighet att påverka sin livssituation och skapar samhällsenga-gemang, om den bidrar till att utjämna utbildnings-klyftor och höja samhällets bildnings- och utbild-ningsnivå, om den bidrar till att bredda intresset för och öka delaktigheten i kulturlivet.

I årets samlade bedömning av folkbildningens samhällsbetydelse tematiseras analysen för första gången. Ett antal teman väljs ut för fördjupad ana-lys. Varje tema är härlett ur Folkbildningsförord-

ningen och anknyter både till folkbildningens syf-ten och till de prioriterade verksamhetsområden som den samlade folkbildningen anger i Folkbild-ningens Vägval & Vilja.

I arbetet med den samlade bedömningen utgår Folkbildningsrådet från en femårig plan för åren 2013–2017. De teman som väljs ut för analys res-pektive år kommer att variera. Avsikten är att de ska komplettera varandra över tid och samtidigt belysa frågor och områden som är aktuella för folkbildningen respektive år.

Folkbildningsrådet har för 2013 års samlade bedömning valt följande teman:• Folkbildningens arbete för deltagande och möten• Folkbildningens pedagoger• Folkbildning och digital delaktighet• Folkbildningens spridning och förankring

i landet• Kulturens och kulturprogrammens betydelse• Folkbildningens systematiska kvalitetsarbete

De flesta teman anknyter till fler än ett av statens syften med stödet till folkbildningen.

Stockholm den 23 april 2014

Britten Månsson-WallinGeneralsekreterare

6 Samlad bedömning av folkbildningens samhällsbetydelse 2013

Samlad bedömning av folkbildningens samhällsbetydelse

Folkbildningens arbete för deltagande och möten

Folkbildningsrådets bedömningFolkbildningen är i dag en mötesplats för människor med olika förutsättningar och bak-grund. Varje år rapporterar studieförbund och folkhögskolor mer än en miljon unika delta-gare. Var och en av dessa har gjort ett fritt och frivilligt val att tillsammans med andra öka sin kunskap och bildning.

För många sker lärandet ihop med vänner och bekanta som man delar intressen, åsik-ter och identitet med. Framför allt de arrang-emang som genomförs i samarbete med det civila samhällets organisationer ser ofta ut på det sättet. Denna idéutveckling och fortbild-ning som sker bland medlemsorganisationer, samverkande organisationer och huvudmän är omistliga delar i folkbildningens arbete med att utveckla demokratin, skapa engagemang och ge människor möjligheter att påverka sin livssituation.1

1. Under senare år har t.ex. ett studieförbund och två folkhög-skolor startats som syftar till att möta vissa etniska och religi-ösa gruppers (folk)bildningsbehov: Agnesbergs folkhögskola med romsk profil, Kista folkhögskola med särskild inriktning mot muslimer i Sverige, samt studieförbundet Ibn Rushd med uppgift att stärka muslimer i Sverige och att ge icke-musli-mer mer kunskap om islam. Kulturens Bildningsverksamhet startade 2010 med särskild fokus på ideella kulturutövares

Samtidigt ska folkbildningen bidra till att perspektiv möts och idéer utmanas. Gränser mellan människor och grupper ska överskri-das. Därför behöver den uppdelning som sker i delar av verksamheten uppmärksammas. En central uppgift för folkbildningen är att skapa arenor där människor med olika ekonomisk, kulturell och social bakgrund möts – under jämbördiga villkor.

Deltagandet i studieförbundens kultur-program är större än någonsin. Men många människor står fortfarande utanför folkbild-ningen och inom till exempel cirkelverksam-heten har antalet personer som deltar minskat under senare år. Studieförbund och folkhög-skolor behöver stärka sina insatser för att göra folkbildningen tillgänglig för nya grupper, för att bredda deltagandet i alla verksamhetsfor-mer.

Dagens ålderspensionärer lever ett aktivt liv med många sociala kontakter och många söker sig till studieförbunden. Folkbildningens deltagare med högst medelålder finns i studie-cirklarna, deras andel har dessutom ökat. Att folkbildningen på det här sättet når ut till lan-dets äldre innebär ett proaktivt arbete för att stärka folkhälsan inom dessa grupper.

Folkbildningens olika verksamhetsformer attraherar delvis olika deltagargrupper. Detta

behov av utveckling både av verksamheternas kvalitet och deras omfattning.


kommer att uppmärksammas i den revidering av systemet för statsbidrag till studieförbund som Folkbildningsrådet genomför under 2014, och i översynen av de övergripande princi-perna för fördelningssystemen till studieför-bunden och folkhögskolorna.

Folkbildningen når många olikaUnga, medelålders och äldre i delvis olika verksamheterStudieförbund och folkhögskolor vänder sig till delvis olika åldersgrupper. Folkhögskolornas del-tagare är i allmänhet yngre än studieförbundens och deltagarna i Allmän kurs är yngst. Under 2013 var medelåldern i Allmän kurs 28 år och i den Sär-skilda kursen 33 år. Ungefär 60 procent av delta-garna i Allmän kurs och 45 procent av deltagarna i Särskild kurs var yngre än 25 år. Tendensen under senare år är dessutom att deltagarna blir allt yngre inom Allmän kurs och äldre inom den särskilda kursen.2 3

2. Folkhögskolorna rapporterar sin verksamhet i två delar:1. Statistikrapport med gruppuppgifter kring deltagare per

kurs. Denna statistik används bland annat som underlag för verksamhetsvolymer i mått av deltagarveckor, kul-turprogram, redovisning av deltagare med funktionsned-sättning och för redovisning av förstärkningsbidraget.

2. Deltagarrapport med personuppgifter med uppgift på personnivå. Denna statistik används för att beskriva unika personer. Registret sammanställs av SCB som underlag för Utbildningsregistret och justeras vid olika tillfällen under året.

Studieförbunden rapporterar sin verksamhet i två delar:1. STUV (studieförbundens verksamhetsredovisning) med

gruppuppgifter kring deltagare per arrangemang. Denna statistik används bland annat som underlag för verksam-hetsvolymer i mått av antal arrangemang och studietim-mar, kulturprogram, redovisning av deltagare med funk-tionsnedsättning och för redovisning av förstärkningsbi-draget.

2. Deltagarrapport med personuppgifter med uppgift på personnivå. Denna statistik används för att beskriva unika deltagare.

I den följande texten redovisas i första hand uppgifter från studieförbundens och folkhögskolornas deltagarrapporter.3. Enligt Skolverkets statistik var medelåldern bland Komvux

Under 2013 var medelåldern bland studieförbun-dens deltagare nästan 48 år, alltså betydligt högre än inom folkhögskolan, och även högre än befolk-ningen. Gruppen som var yngre än 25 år utgjorde 21 procent, och gruppen äldre än 65 år 32 procent. I befolkningen är 29 procent 25 år eller yngre och 19 procent är ålderspensionärer.

Annan folkbildningsverksamhet genomförs i friare och flexiblare former än studiecirkeln. Sam-mankomsterna kan vara längre och genomföras tätare. Antalet sammankomster kan vara färre, del-tagarna kan vara fler, och också yngre. De friare formerna slår igenom i deltagargruppens samman-sättning – deltagarna i Annan folkbildningsverk-samhet är i allmänhet yngre än cirkeldeltagarna.

Nästan alltid fler kvinnor än mänKvinnorna är fler än männen inom folkbildningen, precis som inom andra former av vuxenutbildning. Under 2013 var 61 procent av folkhögskolornas deltagare i långa kurser kvinnor, jämfört med 64 procent av studieförbundens deltagare – med en något större andel kvinnor i Annan folkbildnings-verksamhet än i studiecirklarna.

Andelen kvinnor var något mindre i vissa verk-samheter, t.ex. i Allmän kurs. Här har kvinnor-nas del minskat från 60 till 56 procent sedan 2010. Sammantagen har dock könsfördelningen sett ungefär likadan ut de senaste tio åren.

Männen är flest i några delar av verksamheten. Inom ämnet improvisatorisk musik är 82 procent av de deltagare som är under 25 år män. Totalt bland cirkeldeltagarna i åldern 20–24 år är 51 pro-cent män. Sedan 2010 pågår inom folkhögskolan en satsning på så kallade Studiemotiverande folk-högskolekurser. Också i den här gruppen var män-nen i majoritet, 58 procent, under 2013.4

deltagare (alla nivåer samt gymnasial nivå) 30 år 2012. (Kom-vux – Elever och kursdeltagare – Riksnivå. Tabell 6: Elever-nas ålder kalenderåren 2007–2012.)4. De Studiemotiverande folkhögskolekurserna beskrivs även senare i texten, under rubriken Studieförbundens och folk-högskolornas nya deltagargrupper.


Andelen kvinnor i folkhögskolans långa kur-ser är särskilt hög – 75–80 procent – i kursinrikt-ningar som Slöjd och konsthantverk, Bild, form och målarkonst, Övriga språk och Friskvård. I stu-diecirklarna är kvinnoandelen större än 90 procent i flera konsthantverksämnen.

Alla utbildningsnivåer representeradeFolkhögskolans Allmänna kurser är behörighetsgi-vande, det påverkar utbildningsnivån. Folkhögsko-lans deltagare har betydligt kortare formell utbild-ningsbakgrund än befolkningsgenomsnittet. Under 2013 hade 81 procent av deltagarna i Allmän kurs kortare utbildning än två års gymnasium. Det var dessutom en ökning med 4 procent jämfört med två år innan. Motsvarande andel inom befolk-ningen var 24 procent. Inom de Särskilda kurserna hade 17 procent av deltagarna kortare utbildning än tvåårigt gymnasium.

De flesta av studieförbundens verksamheter är inte behörighetsgivande. Många av studieförbun-dens deltagare har relativt lång formell utbildning, även jämfört med befolkningen: 41 procent av dem har eftergymnasial utbildning. Studieförbundens andel deltagare med eftergymnasial utbildning har ökat sedan början av 1990-talet, och även jämfört med 2012. Andelen högskoleutbildade deltagare ökar dessutom snabbare än motsvarande andel i befolkningen – 32 procent under 2013.

Cirkeldeltagarnas formella utbildningsbakgrund varierar mellan studieförbunden. Kontrasterna är störst mellan å ena sidan ABF, Ibn Rushd och NBV, vars deltagargrupper har den kortaste for-mella utbildningsbakgrunden, och å andra sidan Folkuniversitetet och Kulturens Bildningsverk-samhet med jämförelsevis få kortutbildade delta-gare och relativt många som har läst vidare efter gymnasiet.

Deltagarna i Annan folkbildningsverksamhet har i allmänhet längre utbildning än cirkeldeltagarna.

Allt fler utrikes födda deltagareAndelen utrikes födda deltagare ökar inom folk-högskolans långa kurser. Inom de Allmänna kur-serna var 38 procent av deltagarna födda utanför

Sverige 2013, och inom de Särskilda kurserna 17 procent. Andelarna har ökat med 4 procent jämfört med året innan.5 6 7

Tabell 1. Andel (procent) inrikes födda och utrikes födda deltagare i studieförbundens Studiecirklar och Annan folk-bildningsverksamhet 2013, samt i folkhögskolornas långa kurser höstterminen 2013.

Inrikes födda

Utrikes födda Totalt

Unika deltagare8

Studieförbund, verksamhetsformStudiecirkel 84 16 100 648 331Annan folkbildningsverksamhet 90 10 100 379 941

Folkhögskola, kurstypAllmän kurs 62 38 100 11 983Särskild kurs 83 17 100 16 158

År 2013 var 16 procent av cirkeldeltagarna utrikes födda, vilket innebär en liten ökning jämfört med året innan. I Annan folkbildningsverksamhet var andelen lägre och oförändrad jämfört med 2012 – 10 procent.

Deltagarstatistiken visar att åtta av nio studie-förbund ökade andelen utrikes födda deltagare i studiecirkel under 2013 jämfört med 2009. Nyk-

5. Enligt Skolverkets statistik var nästan 42 procent av Komvux deltagare födda utomlands 2012 (genomsnitt, alla nivåer). På gymnasial nivå var andelen 31 procent och på grundläggande nivå drygt 90 procent. (Komvux – Elever och kursdeltagare – Riksnivå. Tabell 3 A: Elever kalenderåren 2007–2012.)6. Under 2013 genomfördes 43 854 deltagarveckor SFI vid landets folkhögskolor. Drygt hälften var i form av uppdrags-utbildning, resten i egen regi, dvs. vid folkhögskolor som ansökt och fått betygsrätt i SFI.7. Inom folkhögskolan finns även gäststuderande, dvs. per-soner som bor i andra länder och som kommer till Sverige för att studera. Hösten 2013 var två procent av alla långkurs-deltagare gäststuderande, dvs. 586 personer. Av dessa var 30 procent nordiska medborgare, 29 procent EU-medborgare och 41 procent kom från andra länder. Ungefär två tredje-delar av dem studerade på Särskild kurs och en tredjedel på Allmän kurs.8. I värden för folkhögskolan är 1 144 personer av okänd etnisk bakgrund.


terhetsrörelsens bildningsverksamhet (NBV) och Studieförbundet Bilda ökade mest både avseende andel och i reda tal.9

Många deltagare med funktionsnedsättning inom folkhögskolan Framför allt inom folkhögskolan finns många del-tagare med funktionsnedsättning. I de Särskilda kurserna hade 13 procent någon form av funk-tionsnedsättning under höstterminen 2013, och i de Allmänna kurserna 31 procent.10 Under den senaste tioårsperioden har andelarna ökat tydligt inom både Allmän och Särskild kurs. Gruppen deltagare med funktionsnedsättning framstår som stor inom folkhögskolan jämfört med andra utbild-ningsformer.11

Av studieförbundens deltagare hade nästan 8 procent någon form av funktionsnedsättning 2013, det vill säga en tydligt lägre andel än inom folk-högskolan.12 I Annan folkbildningsverksamhet var andelen 3,1 procent. Den rapporterade andelen har legat på samma nivå under 2000-talet.13

9. Kulturens Bildningsverksamhet, Kulturens, startade 2010 och ingår inte denna sammanställning eftersom man inte funnits under hela den tidsperiod som redovisas.10. Inkluderar deltagare med dyslexi.11. I sin Årsredovisning 2011 konstaterar Specialpedago-giska Skolmyndigheten (SPSM) att när det gäller kommu-nala vuxenutbildningen tyder resultaten på att färre vuxna med funktionsnedsättning väljer kommunal vuxenutbildning i förhållande till folkhögskola. I rapporten Vuxenutbildning för personer med funktionsnedsättning belyser forskare vid Linköpings universitet, på uppdrag av SPSM, möjligheterna för vuxna med funktionsnedsättning att ta del av utbildning på lika villkor som andra. Vid 25 av de 55 komvuxenheter (45 procent) som ingick i studien var andelen deltagare med funktionsnedsättning 1-3 procent, vid 11 enheter var andelen 4-6 procent och vid 10 enheter 7-9 procent. Fyra enheter hade en andel på minst 10 procent. Vid fem enheter fanns inga deltagare alls med funktionsnedsättning. Den genomsnittliga andelen var alltså betydligt lägre än inom folkhögskolan.12. Siffran avser grupprapporterade deltagare, alltså ej unika personer.13. Folkbildningsrådets uppföljning av grundbidraget 2013 visade att det finns en utbredd motvilja inom studieförbunden mot att i deltagarrapporteringen efterfråga och rapportera

Förstärkningsbidrag och språkschablonInom folkbildningen satsas särskilda resurser på vissa deltagargrupper. Folkbildningsrådet avsatte under 2013 ungefär 8 procent av statsbidraget till vissa deltagare med funktionsnedsättning eller med brister i svenska språket. Totalt uppgick dessa medel till 269 miljoner kronor – 169 miljoner kro-nor till folkhögskolorna och 100 miljoner till stu-dieförbunden.14 Det är en satsning som till sin stor-lek är unik bland myndigheter och organisationer som ger statsbidrag till ideella organisationer.15 16

deltagare som har en funktionsnedsättning. Den andel som rapporteras är därför troligen i underkant.14. I och med den nya modell för fördelning av statsbidraget som infördes 2012 integrerades en del av studieförbundens andel av förstärkningsbidraget i det så kallade grundbidra-get. I detta grunduppdrag ingår att studieförbunden utifrån sitt samlade stöd från staten ska rikta resurserna på ett sådant sätt att verksamhet för dessa målgrupper prioriteras och att genom aktiva åtgärder se till att ingen utestängs från folk-bildningsverksamhet.15. Under 2012 fanns 9 400 deltagare med funktionsned-sättning inom högskolan. Det innebär att antalet redovisade studenter med funktionsnedsättning har ökat med nästan 4 000 de senaste fem åren. Ungefär 8 600 av dessa fick sär-skilt pedagogiskt stöd, det vill säga pedagogiska insatser i den enskilde studentens studiesituation för att kompensera en funktionsnedsättning, eller riktade pedagogiska insatser som erbjöds studenter i grupp. Mer än hälften av de studenter som fick sådant stöd hade dyslexi eller läs- och skrivsvårigheter. Den näst största gruppen, som ökat mest, vad studenter med kognitiva funktionsnedsättningar. Universitetskanslersämbe-tet (2013).16. Ungefär 12 procent av deltagarna i de långa kurserna, 25 procent i Allmän kurs, var under höstterminen 2012 utrikes födda och behövde dessutom särskilda pedagogiska insatser som stöd för sina brister i svenska språket. För detta tilldela-des folkhögskolorna en så kallad språkschablon. Deltagarna med funktionsnedsättning och med behov av förstärkt stöd var något fler. I de långa kurserna utgjorde dessa totalt 20 procent av alla deltagare, och 30 procent av deltagarna i All-män kurs. Studieförbundens deltagare med funktionsned-sättning och dessutom behov av förstärkta insatser utgjorde 5 procent av samtliga deltagare, och de utrikes födda delta-garna som behövde stöd med svenska språket utgjorde 12 procent 2013.


Studieförbundens och folkhögskolornas nya deltagargrupperAv studieförbundens deltagare 2013 var 25 pro-cent nya för året – 24 procent av cirkeldeltagarna och 29 procent av deltagarna i Annan folkbild-ningsverksamhet. Övriga var återkommande, det vill säga de hade också tidigare deltagit i en cir-kel eller i Annan folkbildningsverksamhet någon gång under åren 2010–2012. Studieförbundens respektive andelar nya deltagare varierade från 33 procent i det studieförbund som hade den högsta andelen till 11 procent i studieförbundet med den lägsta andelen.19

Studieförbundens nyrekrytering var proportio-nellt sett störst i storstäderna, städerna och förorts-kommunerna. Här återfanns 65 procent av de nya deltagarna, jämfört med 61 procent av de återkom-mande. De nya cirkeldeltagarna var i genomsnitt yngre än andra, andelen män och andelen utrikes födda var större, och färre av dem hade endast för-gymnasial utbildning.

17. Med nya deltagare avses deltagare i studiecirkel eller annan folkbildningsverksamhet 2013, som inte deltagit under perioden 2010–2012, dvs. under den tid då unika deltagares registrerats. Så kallade nya deltagare kan alltså ha deltagit i före 2009.18. Med återkommande deltagare avses deltagare i studiecir-kel eller annan folkbildningsverksamhet 2013, som även del-tagit någon gång under perioden 2010–2012.19. Kulturens Bildningsverksamhet, Kulturens, startade först 2010 och ingår därför inte denna sammanställning.

Förändringar sker även bland folkhögskolans deltagare. Statistiken visar att framför allt de All-männa kursernas deltagargrupper har förändrats under 2000-talet. Deltagarna har blivit allt yngre – mest har andelen yngre män ökat – deras genom-snittliga formella utbildningstid har blivit kortare och allt fler är utrikes födda eller har en funk-tionsnedsättning. Detta är trender som känns igen även inom Komvux och högskolan.20 21 Även ande-len deltagare som har tvåårigt gymnasium eller kortare utbildning har vuxit kraftigt, medan grup-pen deltagare med längre gymnasieutbildning har minskat i motsvarande grad.

20. Även inom Komvux har den genomsnittliga åldern sjun-kit. Läsåret 2000/2001 var medelåldern 33 år. Drygt tio år senare, kalenderåret 2012, var den 30 år. Medianåldern hade under perioden sjunkit från 30 till 27 år. (SCB. Sveriges offi-ciella statistik. Komvux–Elever och kursdeltagare–Riksnivå).

Andelen studerande med utländsk bakgrund har ökat även inom Komvux. Kalenderåret 2007 var 39 procent av totala antalet elever födda utomlands, jämfört med nästan 42 pro-cent kalenderåret 2012. (SCB. Sveriges officiella statistik. Komvux–Elever och kursdeltagare–Riksnivå).21. Inom högskolan blir nybörjarna allt yngre, en trend som fortsatt även vid antagningen läsåret 2011/12. Då var 61 pro-cent av nybörjarna 21 år eller yngre. Det var en ökning med tolv procent jämfört med tio år tidigare. Andelen nybörjare som är 30 år eller äldre har sjunkit från 24 till 13 procent mellan läsåren 2002/03 och 2011/12. Även antalet och ande-len nybörjare med utländsk bakgrund (utrikes född eller född i Sverige med utrikes födda föräldrar) har ökat över tid, från drygt 8 000 läsåret 2000/01 till nästan 13 100 läsåret 2011/12. Universitetskanslersämbetet (2013).

Tabell 2. Studieförbundens nya deltagare 2013. Jämförelse med återkommande deltagare. Procent.

Nya cirkeldeltagare17

Återkommande cirkeldeltagare18

Nya deltagare Annan

folkbildnings-verksamhet

Återkommande deltagare Annan

folkbildningsverksamhet

Andel 25 år och yngre 19 13 42 28Andel 65 år och äldre 22 42 12 30Andel män 42 36 39 31Andel med förgymnasial utbildning 17 21 10 13Andel med eftergymnasial utbildning 35 36 27 36Andel utrikes födda 19 15 13 9


Under senare år har deltagarsammansättningen inom Allmän kurs påverkats av de Studiemotive-rande folkhögskolekurserna. Detta är en arbets-marknadspolitisk åtgärd som infördes 2010 och som genomförs av folkhögskolorna i nära samar-bete med Arbetsförmedlingen. De Studiemotive-rande folkhögskolekurserna riktas till arbetssö-kande som saknar slutbetyg från grund- eller gym-nasieskolan och syftet är att motivera till vidare studier. Målgrupper är dels ungdomar mellan 16 och 24 år, dels deltagare i jobb- och utvecklings-garantin som fyllt 25 år. De här deltagarna är i all-mänhet yngre än folkhögskolans deltagare i långa kurser, och andelen män är större. Gruppen utrikes födda är ungefär lika stor som inom den Särskilda kursen – 18 procent.

Regeringen har avsatt 1 000 extra årsplatser till Allmän kurs 2013 och 2014, för deltagare som vill läsa vidare inom folkhögskolan efter Studiemoti-verande folkhögskolekurs. Enligt folkhögskolornas rapportering kom minst 8–9 procent av deltagarna

i Allmän kurs från Studiemotiverande folkhögsko-lekurs under 2013.22

Folkbildningen som mötesplatsVar för sig och tillsammansAndelen kvinnor, andelen deltagare med funk-tionsnedsättning, andelen utrikes födda deltagare, deltagargruppernas ålderssammansättning och del-tagarnas utbildningsbakgrund varierar stort mellan olika studieförbund och folkhögskolor (se tabell 3).23

Även andra analyser visar att olika grupper inte alltid blandas i den faktiska verksamheten. Kvinnor och män träffas till exempel inte alltid:

22. Folkbildningsrådet (2014f).23. I Allmän kurs inkluderas Extra platser i allmän kurs (för deltagare i Studiemotiverande folkhögskolekurs som läser vidare inom Allmän kurs). I Särskild kurs inkluderas påbyggnadsutbildning.

Tabell 3. Median, största och minsta andel (procent) av specificerade deltagargrupper vid folkhögskolor/studieförbund under 2013. Per verksamhetsform.

Kvinnor

Deltagare med funktions-

nedsättning Utrikes född Åldersgrupp Utbildningsbakgrund

<25 >60 <3gym >3gym

Folkhögskolor Allmän kurs Min 26 0 0 0 0 15 0 Max 98 100 100 90 99 100 24 Median 53 31 21 64 0 94 0Totalt/medel 12 204 56 31 30 60 3 87 1

Särskild kurs Min 26 0 0 4 0 0 0 Max 100 65 54 100 92 100 62 Median 65 10 4 44 2 20 14Totalt/medel 16 730 64 13 7 46 10 24 19

Studieförbund (>64) Studiecirkel Min 46 0 9 7 2 20 25 Max 67 19 77 40 51 60 63 Median 60 4 17 20 28 38 42Totalt/medel 708 368 62 8 16 14 37 44 39

Annan folkbildnings verksamhet

Min 49 0 6 16 1 17 28Max 75 7 51 81 42 57 65

Median 65 3 11 37 20 33 48Totalt/medel 401 383 67 3 10 32 25 37 46


• Hälften av studieförbundens studiecirklar var så gott som enkönade 2013, det vill säga över-representerat kön utgjorde 90 procent eller mer av deltagarna. I Annan folkbildningsverksamhet utgjorde de enkönade arrangemangen 28 pro-cent.

• Vid en majoritet (60 procent) av skolorna var andelen kvinnor i de långa kurserna större än 60 procent. Andelen kvinnor i folkhögskolornas långa kurser varierade mellan olika folkhögsko-lor från 31 till 99 procent (en folkhögskola).

Uppdelning mellan inrikes födda och utrikes födda deltagareSvenskfödda och utrikes födda deltagare möttes i ungefär en tredjedel av 2013 års studiecirklar. I övriga skedde en uppdelning, det vill säga i de 55 procent av cirklarna där alla deltagare var födda i Sverige och i de 13 procent där alla var invand-rade. I Annan folkbildningsverksamhet var den etniska uppdelningen mindre. Här blandades inri-kes födda och utrikes födda i ungefär hälften av grupperna.

Studieförbunden arbetar med deltagarsam-mansättningen i sitt interna mångfaldsarbete. Det framkom vid de uppföljningsbesök vid studieför-bundens centrala kanslier och lokala avdelningar som Folkbildningsrådet genomförde 2013.24 Flera arbetar mer aktivt än tidigare med att arrangera verksamheter där svenskfödda och invandrade del-tagare möts, och genomför fler riktade insatser för att nå invandrargrupper.25

24. Folkbildningsrådet genomför varje år uppföljningsbesök vid tio folkhögskolor, vid de tio studieförbundens centrala kanslier samt vid lokala studieförbundsavdelningar. Syftet med besöken är främst att följa upp statsbidragsvillkoren.25. Denna nya inriktning kan även ha ekonomiska skäl, påpe-kade flera studieförbund under uppföljningsbesöken. Inom verksamhet som bedrivs tillsammans med föreningar och fria grupper är ledarna i regel inte arvoderade. Minskade ledar-kostnader totalt kan bidra till att stärka de ekonomiska förut-sättningarna inom den öppna verksamheten – som riktas till allmänheten.

Andelen invandrade deltagare i folkhögskolans långa kurser varierade mellan olika folkhögskolor från 0 procent (fyra folkhögskolor) till 97 procent (en folkhögskola). Vid 40 procent av folkhögsko-lorna var andelen utrikes födda 10 procent eller lägre. På övriga fanns en större blandning av utri-kes födda och inrikes födda deltagare. Vid åtta folkhögskolor utgjorde de invandrade deltagarna mer än hälften av deltagarna.

I ungefär 2/3 av folkhögskolans långa kurser utgör de utrikes födda deltagare mindre än 10 pro-cent.

Utbildningsbakgrunden skiljer deltagarna åtDeltagarnas utbildningsnivåer varierar mellan olika folkbildningsanordnare. Skillnaden mel-lan olika folkhögskolor är stor, delvis beroende på vilken inriktning verksamheten har. Hösten 2012 fanns till exempel folkhögskolor där alla delta-gare i Allmän kurs hade högst tvåårigt gymna-sium (26), och andra där detta gällde för bara en tredjedel av deltagarna (3). Det fanns också skolor där ingen deltagare i Särskild kurs hade tvåårig gymnasieutbildning (5), och en skola där samtliga deltagare hade treårig gymnasieutbildning. På sju folkhögskolor hade mer än hälften av deltagarna i Särskild kurs eftergymnasial utbildning.

Inom studieförbundsvärlden blandades cirkel-deltagare med de allra kortaste respektive allra längsta utbildningarna i ungefär 30 procent av cirklarna under 2013. I övriga skedde en uppdel-ning: I 9 procent av alla studiecirklar hade nästan alla deltagare kortare utbildning än tvåårigt gym-nasium, i 6 procent hade nästan alla eftergymna-sial utbildning, i 23 procent av cirklarna fanns näs-tan ingen deltagare med kortare utbildning än två-årigt gymnasium och i 32 procent var det väldigt få som hade eftergymnasial utbildning.


Folkbildningens pedagoger

Folkbildningsrådets bedömningInom folkbildningen är cirkelledarna och folk-högskolornas lärare centrala när det gäller att skapa folkbildning av god kvalitet och för att förverkliga statens syften med statsbidraget. Detta framhåller studieförbund och folkhög-skolor i Folkbildningens Vägval & Vilja.

För cirkelledarna är kunskaper om folk-bildningens pedagogik och studieförbundens idémässiga grund avgörande. Deras kvalifi-kationer, kompetenser och förmågor är inte kopplade till formell utbildning och behovet av ämneskunskaper varierar. Cirkelledarut-bildningarna bör även i fortsättningen vara ett prioriterat område i studieförbundens kvali-tetsarbete.

Att mer än 90 000 kvinnor och män varje år tar på sig ansvaret att som cirkelledare leda andra – lyssna, dela med sig, engagera sig och entusiasmera – innebär en ovärderlig resurs för det demokratiska samhället. Med den omfattningen får cirkelledarskapet betydelse både för ledarskapet inom det civila samhället och för arbetslivet.

Folkhögskolans lärare är högt kvalifice-rade, samtidigt som förutsättningarna för deras arbete förändras. Folkhögskolan behö-ver uppmärksamma de krav som den föränd-rade deltagargruppen ställer på lärarnas kun-nande. Även om det socialt stödjande arbetet tar allt mer utrymme behöver folkhögskolan säkra att pedagogiken är folkbildningsmässig och svarar mot olika deltagargruppers behov. Stödfunktioner som komplement till lärarnas arbete behöver identifieras, till exempel kura-tors- och studie- och yrkesvägledningsfunk-tioner.

Förutsättningarna för lärarnas arbete påver-kas också då folkbildningsverksamhetens relativa omfattning minskar på många folk-högskolor, och uppdragsverksamheterna ökar

i omfång och ekonomisk betydelse. Lärarnas arbete blir på många håll mer splittrat och handlar inte längre enbart om folkbildning.

Tillgången till relevant fortbildning för folkhögskolans lärare och ledningar behö-ver säkerställas för att möta de nya krav som ställs på folkhögskolan och för att vidmakt-hålla folkhögskolans identitet. På så sätt vär-nas folkhögskolan som skolform.

Pedagoger med särskilt uppdrag och olika villkor Folkbildningen utgör en rikstäckande infrastruk-tur för demokrati och samhällsengagemang, och erbjuder boende i hela landet möjligheter till bild-ning, utbildning och kulturupplevelser. Landets 150 folkhögskolor och 10 studieförbund har ett sär-skilt uppdrag i samhället. Detta formuleras i sta-tens syften med stödet till folkbildningen.

Inom studieförbunden är cirkelledarna viktiga när det gäller att realisera statens syften. Studie-förbunden arrangerar studiecirklar, kulturprogram och annan folkbildningsverksamhet. Enligt För-ordning (1991:977) om statsbidrag till folkbild-ningen ska studiecirkeln vara basen för statsbidra-get till studieförbunden. Under 2013 stod studie-cirklarna för drygt 70 procent av de studietimmar som studieförbunden rapporterade. Förordningen anger också att i varje studiecirkel eller kulturakti-vitet ska det finnas en cirkelledare som är godkänd av en lokal studieförbundsavdelning.

Folkhögskolans lärare ska arbeta mot samma syften som cirkelledarna, men förutsättningarna är annorlunda. Folkhögskolan erbjuder en mångskif-tande verksamhet som engagerar mer än 100 000 deltagare per år. De totalt 150 folkhögskolorna anordnar långa kurser – Allmänna kurser och Sär-skilda kurser – som är mellan 15 dagar och 4 år långa och som ger rätt till studiestöd. De erbjuder även korta kurser och arrangerar kulturprogram. De långa kurserna är på förgymnasial, gymna-sial och eftergymnasial nivå och kan ge behörig-het att söka vidare till gymnasieskolan, högskolan eller andra utbildningar. Vissa av dem är yrkesut-


bildningar, till exempel utbildning till journalist, fritidsledare, behandlingsassistent, kantor eller tecken språkstolk.

Folkhögskolan är samtidigt en egen skolform med speciella villkor för antagning, eget system för omdömen och behörighetsgivning, och med kursplaner som fastställs lokalt vid respektive folkhögskola.

Tiotusentals ideellt arbetande cirkelledareVar hundrade kvinna och man Av Folkbildningsrådets rapport Cirkelledare – folkbildningens fotfolk och drivkraft framgår att drygt 680 000 kvinnor och män deltog i cirkel-verksamhet under 2011.26 Av dessa var fler än 90 000 cirkelledare. Det betyder att mer än 1 pro-cent av befolkningen över 13 år var aktiva som cir-kelledare i något av de tio studieförbunden.27

I många avseenden är gruppen cirkelledare representativ för befolkningen i stort. Könsfördel-ningen är ganska jämn, 55 procent är kvinnor och 45 procent män, och åldersspridningen stor – den äldsta cirkelledaren var 86 år när den yngsta föd-des. Yrkesbakgrunden speglar befolkningens i många avseenden även om andelen lärare är högre bland cirkelledarna än i befolkningen i stort. Grup-pen utrikes födda cirkelledare, nästan 18 procent, är något högre än befolkningens 15 procent.

Rapporten visar hur cirkelledarnas kön, ålder, utbildning och etniska bakgrund varierar mellan olika studieförbund. Dessa skillnader hör i sin tur samman med studieförbundens olika ideologiska profiler och de organisationer som var och en sam-arbetar med, och därmed även med inriktningen på respektive studieförbunds verksamhet.

Andelen pensionärer bland cirkelledarna är 50 procent i ABF och 45 procent i Studieförbundet Vuxenskolan, de båda studieförbund som har lan-dets två största pensionärsorganisationer som sina medlemmar, samtidigt som pensionärerna bara utgör cirka 3 procent i Ibn Rushd. Den största

26. Folkbildningsrådet (2014a). 27. Sedan 2011 har antalet minskat. Under 2013 fanns unge-fär 650 000 cirkeldeltagare.

gruppen cirkelledare med högre utbildning finns inom de tre studieförbund som har de mest omfat-tande verksamheterna inom språk, historia och religion, alltså Folkuniversitetet, Bilda och Sensus. Inom Sensus och Bilda är nästan 90 procent av alla cirkelledare svenskfödda, jämfört med Ibn Rushd där 95 procent är födda i ett annat land. Kvinnor-nas andel är mellan 75 och drygt 80 procent i cirk-lar som handlar om hälso-/sjukvård samt konst-hantverk och slöjd och här är medelåldern jämfö-relsevis hög. Männen utgör 90 procent av de för-hållandevis unga ledarna i improvisatorisk musik (pop- och rockcirklar).

Cirkelledare är något annat än lärareStudiecirklar kan delas in i tre olika typer och var och en av dessa innebär olika roller för cirkelleda-ren. Vanligast är kamratcirklar och föreningscirk-lar. I kamratcirklarna där gruppen konstituerar sig själv är cirkelledaren en i gruppen och utsedd av gruppen. Ledare i föreningscirklar, som genom-förs i nära anslutning till studieförbundens med-lemsorganisationer och andra föreningar, är ofta aktiva i dessa föreningar. De annonserade cirk-larna (programförd verksamhet) är studieförbun-dets egeninitierade verksamhet. Dessa leds av cir-kelledare som engageras/arvoderas av studieför-bundet, eller i enstaka fall är anställda.

I rapporten Cirkelledare – folkbildningens fot-folk och drivkraft menar studieförbundens före-trädare att cirkelledarens ämneskunskaper är vik-tigast i annonserade studiecirklar som deltagarna betalar för. I andra former av studiecirklar är det andra kvaliteter som väger tyngre. De betonar att i ett gemensamt kunskapssökande är cirkelleda-ren inte lärare. Den sociala kompetensen är central – att kunna engagera, dela med sig, lyssna, leda, samtala, lyfta, delegera och att vara flexibel och öppen för förnyelse. Som folkbildare ska cirkelle-daren drivas av en vilja att förändra samhället och stärka människor.

Andra funktioner är, enligt rapporten, att vara ”lågprofilpedagog”, ”representant” och ”varumär-kesbyggare”. Hon eller han har också administra-tiva uppgifter.


Cirkelledarutbildning håller folkbildningens idéer levandeEnligt Folkbildningsrådets riktlinjer för statsbi-drag ska cirkelledaren godkännas av studieförbun-det och få en introduktionsutbildning. Denna äger oftast rum under ett veckoslut eller några kvällar.

Utöver introduktionen erbjuder varje studieför-bund cirkelledarutbildning. Omfattning, upplägg och ambitionsnivå varierar. De flesta erbjuder sina cirkelledare ledarutvecklingsprogram i flera steg och med olika inriktning. Vid Folkbildningsrådets uppföljning av grundbidraget till studieförbunden 2013 framkom exempelvis att minst tre av studie-förbunden utvecklat särskild utbildning med jäm-ställdhetsfokus för cirkelledare inom musikområ-det.28

Studieförbunden fattade ett gemensamt beslut 2009 om att införa Steg G som innehåller minimi-krav på vad som ska ingå i grundutbildningen av cirkelledare:• Studieförbundets egen värdegrund samt förhål-

lande till statens syften.• Teorier om allas lika värde och hur olikheter kan

tas tillvara och medverka till deltagarnas egna kunskaps- och demokratiutveckling.

• Cirkelns pedagogik, inklusive deltagarinflytande och hur erfarenheter i gruppen kan utnyttjas i den gemensamma processen.

• Om hur man utan läroplaner kan bedriva plan-mässiga studier.

• Ledarrollen bestående av såväl handledning i en grupp av likar och en lärarroll med både nöd-vändiga och önskvärda kunskaper i ett ämne.

• Omfattningen ska vara minst nio studietimmar.

I Folkbildningsrådets rapport uppger samman-lagt 68 procent av cirkelledarna att de deltagit i en utbildning/fortbildning i studieförbundens regi. Andelen varierar mellan olika studieförbund från drygt 80 procent till inte fullt 39 procent. Inrikt-ningen på utbildningarna varierar. Ungefär 40 pro-

28. Åtta av studieförbunden är medlemmar i Nätverket 50/50, ett nationellt nät av organisationer som verkar för jämvikt mellan könen på och runt musikscenen i Sverige.

cent av cirkelledarna har gått introduktion/grund-kurs, 18 procent har gått pedagogik-/metodikut-bildningar och cirka 11 procent har genomgått ämnesutbildning.

Mer engagerade än andraCirkelledarskap innebär samhällsengagemang. Nästan 94 procent av cirkelledarna är medlemmar i minst en förening, och 73 procent är medlemmar i fler än en. Det här visar på ett föreningsengage-mang som är större än bland befolkningen i stort. Enligt en mätning från 2010/2011 som Ungdoms-styrelsen redovisar i rapporten Ung i dag 2013 var antalet 16–25-åringar som var medlem i en fören-ing 49,5 procent, och andelen 35–74 åringar 81,4 procent.

Även valet av vilket studieförbund som man väljer att vara verksam inom i hänger samman med samhällsengagemanget. Nästan 70 procent av cirkelledarna uppger i rapporten att det studie-förbund som de arbetar inom har en värdegrund som stämmer överens med mina värderingar, och 63 procent uppger att detta är det studieförbund som min förening/organisation valt att samarbeta med.

Endast cirka 320 av undersökningens cirkelle-dare hade tillsvidareanställning i något av studie-förbunden, vilken enligt avtal är möjligt att få vid en tjänstgöring som överstiger 480 studietimmar per år. Övriga arbetar i enstaka cirklar, antingen med arvode eller ideellt. Mellan 2005 och 2012 har andelen cirkelledare som utför sitt uppdrag utan arvode ökat från 55 procent till drygt 87 procent. Andelen varierar mellan olika studieförbund från över 90 procent till 50 procent.29

Kvalificerade pedagoger och föränderliga villkor inom folkhögskolan Utbildningsnivå som motsvarar det offentliga skolväsendetsI oktober 2013 uppgick den pedagogiska perso-nalen vid landets folkhögskolor till 3 169 perso-ner, det vill säga så många skolledare, biträdande

29. Folkbildningsrådet (2013j).


skolledare, lärare och studie- och yrkesvägledare fanns det sammanlagt.30 I genomsnitt hade de varit anställda ungefär tio år inom folkhögskolan.

Den pedagogiska personalen blir allt yngre. Medelåldern har sjunkit med nästan ett år under de senaste fem åren. 2013 var den 48,6 år. Äldst är rektorerna, med en medelålder på 52,5 år, men det är i den här gruppen som medelåldern har minskat mest. Kvinnorna är flest, 55 procent av samtliga: 82 procent av studie- och yrkesvägledarna, 56 pro-cent av lärarna, 47 procent av de biträdande skolle-darna och 37 procent av skolledarna. Andelen utri-kes födda varierar mellan som mest 11 procent av lärarna och som minst 7 procent av de biträdande skolledarna.

Totalt har nästan 90 procent av den pedagogiska personalen eftergymnasial utbildning. Nästan två tredjedelar är lärarutbildade – 76 procent av dem som i första hand tjänstgör inom Allmän kurs och 59 procent av dem i Särskild kurs. Mellan 17 och 36 procent av de olika personalkategorierna har examen från Folkhögskollärarprogrammet, övriga har gått annan lärarutbildning.31

Detta betyder att andelen lärarutbildade inom folkhögskolan är lika hög som inom det offent-liga skolväsendet. Av samtliga tjänstgörande lärare inom gymnasieskolan och Komvux hade 75 pro-cent pedagogisk högskoleexamen läsåret 2012/13. Inom gymnasiefriskolan var andelen 62 procent.32

30. Uppgifterna avser personer som den 15 oktober 2013 arbetade minst 40 procent av heltid. Folkbildningsrådet (2014c).31. Folkhögskollärarprogrammet omfattar 60 högskolepo-äng (motsvarande två terminers helfartstudier) och erbjuds bara vid Linköpings universitet. Studierna inom program-met byggs upp runt ämnet pedagogiskt arbete med inriktning mot folkbildning och organiseras i fyra teman: Folkbildning; Kunskap, bildning och lärande; Vuxnas lärande; Folkhög-skollärarens arbete och yrkesroll. I utbildningen varvas teo-retiska studier och campusförlagd undervisning med verk-samhetsförlagd utbildning på en folkhögskola eller studieför-bund.32. Skolverket. Gymnasieskolan – Personal – Riksnivå. Tabell 2: Pedagogisk högskoleexamen och anställningsslag läsåren 2004/05–2012/13. Komvux – Personal – Riksnivå. Tabell 2: Pedagogisk högskoleexamen, anställningsslag och

Lärartätheten inom folkhögskolan är jämförel-sevis hög. I genomsnitt går det 11,54 helårsstude-rande per lärare/helårstjänst, med en variation från 5,09 till 18,8 vid olika folkhögskolor. I jämförelse med gymnasieskolan och den kommunala vuxen-utbildningen är lärartätheten högre inom folkhög-skolan. Inom gymnasiet går det 12,1 deltagare per lärare och inom Komvux 17,3 deltagare per lärare.33

Lärarroll i förändring – nya deltagargrupper och fler uppdragFolkbildningsrådet genomförde under 2013 en kartläggning av folkhögskolans lärare: Att vara folkhögskollärare – förutsättningar, kompetensbe-hov och tidsanvändning.34 Undersökningen bekräf-tar att folkhögskolans lärare i allmänhet är högt kvalificerade. Enligt de rektorer som intervjuades ställs dessutom idag striktare krav än tidigare på att lärarna har genomgått lärarutbildning.

Ett skäl till detta är att kraven på lärarna ökar. Under senare år har allt fler deltagare med stort behov av stöd sökt sig eller hänvisats till folkhög-skolorna. Statistiken visar att framför allt inom de Allmänna kurserna har deltagarna blivit allt yngre – främst har andelen yngre män ökat – deras genomsnittliga formella utbildningstid har blivit kortare och allt fler av dem är utrikes födda eller har en funktionsnedsättning och har behov av sär-skilda stödinsatser. Även andelen deltagare som har tvåårigt gymnasium eller kortare utbildning har vuxit kraftigt, medan gruppen deltagare med längre gymnasieutbildning har minskat i motsva-rande grad.35

lärartäthet läsåren 2001/02–2012/13.33. I bidragshänseende mäter Folkbildningsrådet lärartäthet i termer av helårslärartjänster per tusen deltagarveckor. I detta mått är förstärkningsinsatser exkluderade. Under 2013 var lärartätheten mätt i helårstjänster per tusen deltagarveckor i medeltal 2,1 för samtliga folkhögskolor. Vid jämförelse med andra skolformer används måttet helårsstuderande per helårs-tjänst och då inkluderas även de förstärkta insatserna för att siffrorna ska vara jämförbara med Skolverkets beräkningar. 34. Folkbildningsrådet (2013a).35. Under temat Folkbildningens arbete för deltagande och möten analyseras denna utveckling mer ingående.


Den ökande andelen deltagare med särskilda behov leder till att villkoren för lärarnas arbete förändras. Folkhögskolans pedagogik innebär att se och tillgodose enskilda deltagares behov. Med delvis nya deltagargrupper kommer arbetet i allt större utsträckning att handla om att ge socialpe-dagogiskt och specialpedagogiskt stöd. Mer av arbetstiden ägnas åt att motivera och att fungera socialt stödjande. De lärare och rektorer som ingår i undersökningen berättar hur de här arbetsuppgif-terna tar allt mer av lärarnas tid och ork, de förut-ser att de kommer att ta ännu mer utrymme i fram-tiden. Behoven av kompetensutveckling beskrivs som stora och växande.

En annan förändring under senare år har med folkhögskolans ekonomiska villkor att göra. Folk-bildningsverksamheten – den del som finansie-ras via folkbildningsanslaget och andra offentliga medel – går med allt större underskott. För att täcka underskotten blir många folkhögskolor mer beroende av medel från uppdrag/projekt och kon-ferens- och övrig verksamhet.

Diagram 1 visar att vid en genomsnittlig folk-högskola stod folkbildningsverksamheten under 2012 för drygt 77 procent av intäkterna, upp-dragsverksamheten för ca 11 procent och konfe-rensverksamheten för 10 procent. Olika arbets-marknadsprojekt stod för någon enstaka procent. Sedan 2005 har konferens- och uppdragsverksam-heternas andelar av intäkterna ökat generellt.

Folkhögskoleverksamheten varierade 2012 i relativ omfattning från 100 procent vid någon

folkhögskola, till ungefär 20 procent vid en annan. Andelen uppdragsverksamhet varierade mel-lan nästan 74 procent och 0 procent, och konfe-rensverksamheten från ungefär 50 procent till ingen alls. Skillnaderna mellan rörelseägda folk-högskolor och landstingsfolkhögskolor är markant – rörelsefolkhögskolorna är betydligt mer beroende av externa uppdrag och konferensverksamhet för sin finansiering.

På många folkhögskolor behöver de anställda alltså också ägna sig åt annat än den reguljära folk-bildningsverksamheten. De rektorer som intervju-ades inom ramen för Folkbildningsrådets folkhög-skollärarundersökning bedömde att folkhögsko-lorna i framtiden kommer att behöva arbeta ännu mer med externa uppdragsutbildningar för att öka sina intäkter.

Ledning, kompetensutveckling och stödfunktionerMånga och skiftande arbetsuppgifter ingår i lärar-nas arbete. I den tidigare refererade rapporten beskriver lärarna mängden och variationen som stimulerande och omväxlande. De förutsättningar som man arbetar under ger stort utrymme för, och innebär höga förväntningar på, var och ens profes-sionella kunnande.

Den professionella friheten kan också inne-hålla avigsidor. Det visas i samma rapport. Pro-blem uppstår om överblicken saknas och man som lärare inte har kontroll – när arbetet blir reaktivt och arbetsuppgifterna samlas på hög. De lärare

Diagram 1. Folkhögskolornas intäkter från olika verksamhetsområden. Andel (%) av de samlade intäkterna 2005, 2011 och 2012.

0

10

20

30

40

50

60

70

80%

201220112005

Folkbildningsverksamhet SAGA, Ungdomsplats-AMS och SMF Uppdrag och projekt Konferens och övrig verksamhet


som deltar i undersökningen uppger att de arbetar mycket. Den genomsnittliga, självskattade, arbets-tiden för en heltidsarbetande är drygt 49 timmar, eller drygt 52 timmar om arbetsresor som innebär planering och förberedelser av arbete räknas in. Jämförelsevis mycket arbete utförs hemifrån, och på kvällar och helger.

Arbetsbelastningen ökar också när man som lärare ställs inför nya arbetsuppgifter som man inte är säker på att kunna hantera.

Folkbildning och digital delaktighet

Folkbildningsrådets bedömningRegeringen presenterade 2011 en digital agenda för Sverige. Informationstekniken kan, framhåller regeringen i det sammanhanget, göra demokratin tillgänglig.36 Folkbildningen är inne på samma tankegångar. Folkhögsko-lor och studieförbund lyfter i Folkbildningens Vägval & Vilja fram befolkningens digitala delaktighet som en prioriterad folkbildnings-uppgift: Att demokratisera digitaliseringen är en uppgift i paritet med den när befolkningen skulle lära sig läsa och skriva.

Folkbildningsrådets bedömning är att den digitala utvecklingen går alltför långsamt på många håll inom folkbildningen. För studie-förbund och folkhögskolor är det en viktig uppgift att ta sig an det digitala utanförskap som finns i stora grupper av befolkningen.

Folkbildningen ska också kunna möta för-väntningar från nya generationer av deltagare som ser digitala hjälpmedel som självklara redskap i sitt dagliga liv, i studier och i arbete. Pedagogiken behöver utvecklas för att bättre ta tillvara på den digitala utvecklingen.

36. Regeringskansliet (2011).

Ansvaret för att driva utvecklingen vilar i första hand på studieförbundens och folkhög-skolornas ledningar. Utan strategisk planering och stöd från ledningsnivå stannar arbetet vid enskilda eldsjälars insatser. Projekt som genomförs påverkar i för liten utsträckning den generella verksamheten.

Folkbildningens pedagoger är de som ska genomföra den digitala utvecklingen i prak-tiken. Frågor om flexibelt lärande, digitala medier och folkbildningen som digital mötes-plats behöver därför ingå i cirkelledarutbild-ningar och i fortbildning för folkhögskolans lärare.

För att identifiera och undanröja hinder för arbetet med digital delaktighet och flexibelt lärande genomför Folkbildningsrådet tillsam-mans med folkhögskolor och studieförbund Rådslag för digital utveckling under 2014. Rådslagen kommer att ge underlag för Folk-bildningsrådets kommande beslut om stöd-former för digital utveckling, och för generell översyn av statsbidragsvillkoren.37

Digitalt utanförskap – många står fortfarande utanför I rapporten Svenskarna och internet 2013 konsta-terar författaren att i dag, ungefär 20 år efter att internet introducerades, har skillnaderna i tillgång och användning av internet minskat kraftigt. Om det i slutet av 90-talet handlade om skillnader mel-

37. Folkbildningsrådet har i uppdrag från regeringen att inom ramen för Folkbildningsnätet, tillsammans med andra lämp-liga åtgärder, göra särskilda insatser för flexibelt lärande och flexibla former för nätpedagogik vid folkhögskolor och studieförbund (Regeringens riktlinjer till Folkbildningsrå-det 2013). Åren 2009 till 2013 har Folkbildningsrådet därför avsatt ungefär 8 miljoner kronor per år för utveckling av flex-ibelt lärande. Cirka hälften av anslaget har används till fort-bildning, kunskapsbildning samt stöd till utveckling av Folk-bildningsnätet. Den andra halvan har satsats på utvecklings-projekt, sammanlagt 165 projekt under perioden. Under 2014 genomförs istället för utvecklingsprojekt rådslag för digital utveckling i folkbildningen.


lan inkomst- och utbildningsgrupper på 30–40 pro-cent, så rör det sig nu om mindre än 10 procent. Sverige hör dessutom till de länder i världen där störst andel av befolkningen i åldrarna 16–74 år i någon omfattning använder internet, 94 procent. Bara Island och Norge rapporterar en högre andel.38

Att svenskarna i flera avseenden står sig väl i internationella jämförelser bekräftas i den så kall-lade PIAAC-undersökningen. Av 23 länder rap-porterar Sverige den högsta andelen i befolkningen som är bra på att lösa problem i IT-miljö. Nästan 90 procent kunde genomföra de datorkörningar som ingick i undersökningen och ungefär 44 procent visade dessutom hög problemlösningsförmåga.39

Samtidigt visar PIAAC-undersökningen att ungefär 25 procent av den svenska befolkningen har låga datorkunskaper och att utrikes födda per-soner och personer med kort formell utbildning uppvisar sämre förmågor än andra. Enligt Svensk-arna och internet 2013 är det fortfarande 1,1 mil-joner människor som inte använder sig av inter-net eller som använder det mycket sällan. Antalet beräknas ha minskat med 100 000 det senaste året, men spridningstakten i befolkningen har stan-nat av. Ungefär 40 procent av befolkningen är inte aktiva på internet och känner sig inte delaktiga i informationssamhället.

I rapporten pekas de äldre i befolkningen ut. Rapporten visar att framför allt bland de kortut-bildade och bland kvinnorna är det fortfarande många äldre som inte använder internet, eller bara gör det i mycket begränsad omfattning.

38. Findahl, O. (2013).39. PIAAC är en internationell undersökning av vuxnas fär-digheter som OECD samordnar. Den omfattar hittills 24 länder. I undersökningen ges information om de vuxnas för-mågor att läsa, att räkna och att lösa problem med hjälp av informationsteknologi. Den senaste rapporten publicerades 2013. I denna redovisas resultaten för 23 av länderna. SCB sammanfattar resultaten i rapporten Den internationella undersökningen av vuxnas färdigheter. Statistiska Centralby-rån (2013).

Långsam digital utveckling på många håll Utvärdering av folkbildningens arbete med flexibelt lärande och digital delaktighet40

Folkbildningsrådet genomförde under 2013 en utvärdering av studieförbundens och folkhögsko-lornas arbete med flexibelt lärande.41 Syftet var att ta fram ett underlag för beslut om hur Folk-bildningsrådets framtida insatser inom området ska utformas för att utgöra ett effektivt stöd för utveckling i enlighet med statens fyra syften.

Resultaten visar att användningen av flexibelt lärande har ökat inom svensk folkbildning jämfört med 2003 och 2006 men att volymen fortfarande är liten i förhållande till den totala verksamhe-ten. Sammantaget ges exempel på en rik flora av digitala resurser som används i undervisning och administration. På enstaka håll är verksamheten med flexibelt lärande och digital teknik väl utveck-lad och bygger på ett långsiktigt förändrings- och utvecklingsarbete, och här har folkhögskolorna i allmänhet kommit längre än studieförbunden. Men för det mesta används inte flexibelt lärande och digital teknik på ett systematiskt sätt i studieför-bundens cirklar och folkhögskolornas kurser.

Det betyder, menar utvärderarna, att på så sätt skapas inte heller förutsättningar för ett effektivt arbete mot digitalt utanförskap: Om digital teknik används brett i studieförbundens och folkhögsko-lornas olika verksamheter utvecklar deltagarna på ett naturligt sätt sin digitala kompetens, tillsam-

40. Flexibelt lärande och flexibla lärformer handlar om peda-gogisk mångfald. Syftet är att skapa förutsättningar för lärande som så långt som möjligt är anpassat efter den stu-derandes förutsättningar. I den mening som begreppet ges i den här utvärderingen genomförs det flexibla lärandet alltid med visst stöd av digitala medier. Distansutbildning kan ses som en variant av flexibelt lärande, men begreppet är vidare än så. Flexibiliteten kan exempelvis avse anpassning av tid och plats för studierna, studietakt och lärstil. Kombinationen av flexibla kursscheman och ett varierat utbud av kommuni-kationsformer, digitala hjälpmedel, lärmaterial och exami-nationsformer skapar flexibla lärformer. (Utvärderingsplan: Flexibelt lärande och flexibla lärformer i folkbildningen. Dnr 14, 2013, 052)41. Folkbildningsrådet (2013b).


mans med de kunskaper som kursen eller studie-cirkeln ger.

I utvärderingen ges inget entydigt svar på var-för utvecklingen av flexibelt lärande inte har gått fortare, eller till skillnaderna mellan olika folkhög-skolor och studieförbund. De olika delförklaringar som lyfts fram handlar om kunskap, attityder, regelverk och organisatoriska villkor.

De deltagare som intervjuades menar till exem-pel att ny teknik sällan är svår att hantera för unga, men att den för många äldre och teknikovana – ofta folkbildarna själva – är ett betydande hinder. Vid de studieförbundsavdelningar och folkhögsko-lor som kännetecknas av låg användning av digital teknik/flexibelt lärande visar utvärderingen att det är enstaka eldsjälar i lärargruppen som försöker driva den digitala utvecklingen framåt, med svagt stöd eller rentav under motstånd från kollegor och ledning. I de här organisationerna har få utveck-lingsprojekt genomförts inom det digitala områ-det, utrymmet för utvecklingsarbete beskrivs som generellt svagt och tillgången till kompetensut-veckling, IT-utrustning och support som liten.

Utvärderarna talar även om en allmänt nega-tiv attityd till flexibel utbildning och ny teknik, en utbredd uppfattning att flexibel utbildning inte är något som folkbildningens ska syssla med, eller i alla fall inte prioritera. Det handlar även om vilsenhet. En slutsats är att värdet av digital utveckling och flexibel utbildning inte synliggörs tillräckligt i policydokument, målskrivningar och handlingsplaner.

De regelverk som omger folkbildningen kan bidra till den långsamma utvecklingstakten, menar flera av intervjupersonerna. Exempel är reglerna för hur studiecirkeltimmar och deltagarveckor med flexibla studier kan räknas och redovisas. Inom folkhögskolan, menar man, kan utvecklingen bromsas av att det finns ett volymtak för verksam-heten som innebär att en befintlig kurs kan behöva läggas ner för att en ny ska kunna införas.

Liknande resultat i andra undersökningar Resultaten från utvärderingen bekräftas i andra undersökningar. Frågan om distansutbildning

och flexibelt lärande togs till exempel upp i Folk-bildningsrådets uppföljning av grundbidraget till studieförbunden 2013. Samtliga studieförbund menade att distansutbildning och flexibelt lärande är viktiga delar av verksamheten, i första hand för att det finns ett behov av att nå ut geografiskt, men också för att nå fler deltagare och överhuvudtaget för att ”hänga med sin tid”. Alla kunde också redo-visa särskilda satsningar och insatser. Samtidigt var man överens om att det är svårt att få igång sådan här verksamhet, svårt att få volym.

Uppföljningsresultaten bekräftas av statistiken: Samtliga studieförbund erbjuder distanscirklar, men i begränsad omfattning. Under 2013 var 0,5 procent av studieförbundens cirklar på distans. Andelen deltagare som läste på distans uppgick till 0,4 procent, med en variation mellan 0,2 och 2,3 procent i olika studieförbund. Antalet har ökat något över tid. År 2005 fanns 5 800 deltagare i dis-tanscirklar, 2013 var de nästan 6 700.

Distansverksamheten är mer omfattande inom folkhögskolan. Av landets 150 folkhögskolor erbju-der 108 långa kurser på distans, en ökning med 19 folkhögskolor sedan 2011.42

De allra flesta av de distansstuderande återfinns i Särskild kurs, här läser 26 procent av deltagarna på distans. Andelen är betydligt lägre i Allmän kurs – 5 procent.

I Folkbildningsrådets rapport Att vara folkhög-skollärare – förutsättningar, kompetensbehov och tidsanvändning ingick frågor om distansutbild-

42. Sedan 2013 är det ett statsbidragsvillkor att folkhögsko-lorna ska erbjuda olika lärformer.

Tabell 4. Antal och andel studerande på distans inom folkhögskolan (hösttermin) 2013.

2013Antal studerande

på distansAndel studerande

på distans

Allmän kurs 532 5%Särskild kurs 4 330 26%Totalt 4 862 17%


ning. Av de 19 olika lärarkompetenser som lärarna fick bedöma ansåg de sammantaget att ”kunskap för att undervisa på distans” både var den minst viktiga och det område där de själva hade minst kunskap. Äldre manliga lärare och lärare i gles-bygd var mer positiva än andra. De flesta menade också att möjligheterna till kompetensutveck-ling inom det här området är små, och de gav tillgången till IT-utrustning och IT-support låga betyg i den egna organisationen. Relativt många av lärarna förutsåg att det i framtiden kommer att bli viktigare att kunna undervisa på distans.

I undersökningen ingick även intervjuer med rektorer. Dessa framhöll inte distansundervisning som ett viktigt kompetensområde – varken i dag eller inför framtiden.

Kunskap, projekt och samarbete kan ge framgångDen kanske viktigaste framgångsfaktorn när det gäller digital utveckling är kompetens. Kompe-tenshöjningen bidrar i sin tur till att ändra attity-derna till flexibla studier och ny teknik. De led-ningspersoner som deltog i utvärderingen lyfter som en av de viktigaste åtgärderna ”att genom rik-tade insatser höja kompetensen inom flexibla stu-dier hos lärare/cirkelledare”. Utvärderarna fram-håller att även andra grupper verksamma inom folkbildningen behöver lära mer, inte minst led-ningspersonerna själva.

Som en del i utvärderarnas uppdrag ingick att undersöka och analysera Folkbildningsnätets roll och betydelse för flexibelt lärande inom folkbild-ningen. Resultaten visar att det framförallt är folk-högskolor som använder Folkbildningsnätet och att användarna är nöjda med innehållet i Folk-bildningsnätet och med den hjälp som de får från den centrala supporten. Där Folkbildningsnätet används fungerar det som ett stöd för digitalise-ring och flexibelt lärande.

Projekt kan också fungera som stöd för utveck-ling, men enbart projekt ändrar för det mesta inget. Vid de folkhögskolor och studieförbund som ingick i utvärderingen och som arbetade mycket med flexibel utbildning fanns en intresserad och

stöttande ledning och många lärare eller andra anställda som var engagerade i arbetet. De här organisationerna hade också varit framgångsrika när det gällde att söka och erhålla externa medel till utvecklingsprojekt.

Utvärderarna menar även att fler studieför-bundsavdelningar och folkhögskolor skulle kunna få hjälp och stimulans att utveckla användningen av digital teknik inom den egna organisationen genom att samarbeta mer med universitet och hög-skolor, andra utbildningsanordnare, myndighe-ter och bibliotek. I rapporten ges flera exempel på sådan samverkan.

Ett aktuellt exempel på samarbete, som dock inte tas upp i utvärderingen, är Digidel – ett nät-verk på nationell nivå som bildades för att öka e-delaktigheten och minska det digitala utanför-skapet. I nätverket ingick flera av folkbildningens organisationer. Kampanjen Digidel2013 startade 2011 med målet att få ytterligare en halv miljon invånare i Sverige att använda internet, och avslu-tades 2013.

I den slutrapport som kampanjledningen läm-nade till regeringen lämnas ett antal förslag på åtgärder för att öka den digitala delaktigheten och i några av dessa berörs folkbildningen, till exempel att studieförbunden ska kunna arbeta som med-borgarstöd genom så kallade E-serviceverkstäder och att Folkbildningsrådet, tillsammans med ett antal myndigheter, via regeringens riktlinjer ska få i uppgift att ansvara för insatser som syftar till att överbrygga digitala klyftor. 43

43. Digidel (2013).


Folkbildningens spridning och förankring i landet

Folkbildningsrådets bedömningFolkbildningen bildar en rikstäckande infra-struktur för demokratisering och samhälls-engagemang, och erbjuder människor i hela landet möjligheter till bildning, utbildning och kulturupplevelser. Den breda, lokala och regi-onala förankringen utgör en viktig förutsätt-ning för att folkbildningen ska kunna verka i enlighet med statens syften i hela landet.

Inom folkhögskolan kan en urbaniserings-trend urskiljas. Att folkhögskolan på det sät-tet svarar mot de ökade behov av utbildning som städernas och förorternas invånare har är positivt.

Till en av studieförbundens kärnuppgifter hör arbetet tillsammans med medlemsorga-nisationer och samverkande organisationer, för att utveckla organisationerna och deras respektive verksamheter. Det här samarbetet utgör en stor och ökande andel av studieför-bundens totala verksamhet. Det är en utveck-ling som i sig är positiv, men som samtidigt kan bidra till att osynliggöra studieförbun-dens arbete för allmänheten och beslutsfat-tare. Därmed påverkas både folkbildningens tillgänglighet och legitimitet. Om människor inte känner till studieförbundens arbete kom-mer de inte heller att kunna söka sig till dem. Troligen finns också ett samband mellan stu-dieförbundens lokala närvaro och synlighet, och kommunernas intresse att ge ekonomiska bidrag till dem.

I Folkbildningens Vägval & Vilja poängte-ras att folkbildningen behöver förstärka dia-logen på lokal nivå. Det är en slutsats som Folkbildningsrådet delar. Den lokala dialogen behövs för studieförbundens lokala förankring och stöd. I det sammanhanget är frågan om anordnarskap – studieförbundens synlighet, tydlighet och aktivitet i verksamheter tillsam-

mans med medlems- och samverkansorgani-sationer – central.

Införandet av kultursamverkansmodellen som en del av den statliga kulturpolitiken, och uppdraget till landets regioner att etablera regionala kompetensplattformar som stöd för kompetensförsörjning och utbildningsplane-ring, innebär att en större del av ansvaret för den statliga politiken förs över till regional nivå. Det påverkar förutsättningarna för stu-dieförbundens och folkhögskolornas arbete. Genom att delta i den regionala planeringen synliggörs studieförbund och folkhögskolor som regionala och lokala aktörer inom respek-tive politikområde.

En slutsats av de båda kartläggningar som Folkbildningsrådet genomfört på temat folk-bildning och regionalisering, som presenteras i den följande texten, är att studieförbund och folkhögskolor behöver arbeta mer offensivt och målmedvetet med att utveckla folkbild-ningens regionala arbete och roll. Former för den regionala organiseringen behöver prövas.

Folkbildning i landets kommunerFolkbildning finns överalltDe 150 folkhögskolorna erbjuder långa folkhög-skolekurser i 137 av landets kommuner hösten 2013. Det är en minskning med sju kommuner sedan 2003, och med en kommun sedan 2012.

Sammantaget finns studieförbunden med cirkel-verksamhet i hela landet, i alla kommuner: • ABF, Studieförbundet Vuxenskolan, Studiefräm-

jandet och Sensus finns i 276–290 kommuner • Bilda, NBV, Medborgarskolan och Folkuniversi-

tetet i 159–255 kommuner • Ibn Rushd i 65 kommuner och Kulturens i 85

kommuner

Under perioden 2008–2013 har de flesta studie-förbunden funnits med studiecirklar i ett ganska oförändrat antal kommuner, samtidigt som de ökat antalet studietimmar. Det senaste året, 2012–2013, har Ibn Rushd spridit sin cirkelverksamhet till


ytterligare 14 kommuner, Kulturens Bildnings-verksamhet till ytterligare 11 och Medborgarsko-lan och Folkuniversitetet till ytterligare 7 kommu-ner vardera.

Studieförbunden är olika starka i olika delar av landet, men generellt väl spridda. Undantagen är Ibn Rushd som finns ”fläckvis” i landet söder om Umeå, och Kulturens Bildningsverksamhet som finns i kustområdena och storstäderna. I frågan om förutsättningar för geografisk spridning slår stor-leks- och resursskillnaderna mellan studieförbun-den igenom kraftigt.45

Folkhögskolan flyttar till stanAv de 23 nya folkhögskolor som startats under den senaste dryga 20-årsperioden har 13 etablerats i

44. Uppgifter om deltagarna är hämtade från folkhögskolor-nas statistikrapport, som innehåller gruppuppgifter om delta-gare per kurs. De avser alltså grupprapporterade, inte unika, deltagare.45. Skillnaderna är stora när det gäller studieförbundens ekonomiska förutsättningar och verksamhetsvolymer. Två av de största studieförbunden mottog sammantaget nästan 50 (47,57 %) procent av medlen till grundbidraget 2013. Det största studieförbundet rapporterade samtidigt nästan 24 gånger fler studiecirkeltimmar än studieförbundet med den minsta volymen. Organisationerna ser också olika ut, bland annat med avseende på hur många avdelningar man har – mellan 5 och 54 – och storleken på dessa. Antalet tillsvidare-anställda varierade 2012 mellan 9 och 1 328.

någon av landets större städer.46 Denna utveckling förstärks av att åtta av de befintliga folkhögsko-lorna har flyttat sin verksamhet från landsbygd till stad, och jämförelsevis många folkhögskolor har etablerat nya filialer i städer eller tätorter.

Sedan 2009 har antalet deltagare och deltagar-veckor i Allmän kurs ökat i landets förortskommu-ner och minskat i de glesbefolkadedelarna.47 Inom Särskild kurs är trenden inte lika entydig. Här har antalet deltagare ökat i storstäderna och glesbyg-den och minskat eller varit oförändrad i övriga delar av landet. Deltagarveckorna har blivit fler i glesbygden, i storstäder och förortskommuner och minskat i övriga kommuner. (Se tabell 5.)

Sammantagen har denna utveckling lett till att under 2013 fanns 50 procent av folkhögskolornas deltagare i långa kurser i storstäder, förortskommu-ner eller större städer – 54 procent av deltagarna i Allmän kurs och 47 procent i Särskild kurs.

I relation till kommunernas invånarantal är dock antalet deltagare i studiecirklar och långa folkhög-skolekurser störst i landets glesbygdskommuner.

46. Före 1991 fanns exempelvis ingen folkhögskola i Malmö, i dag finns det fem.47. Deltagare i de Allmänna kurserna ökade med 8 procent mellan 2012 och 2013. Detta beror till stor del på den nya kurstypen Extra platser till allmän kurs som infördes 2013. Ökningen av deltagare och deltagarveckor i Allmän kurs i förortskommunerna förklaras till stor del av detta.

Tabell 5. Förändring (procent) i antal deltagarveckor och antal deltagare i folkhögskolans långa kurser 2009–2013. Per kommungrupp .44

Deltagarveckor DeltagareAllmän kurs Särskild kurs Allmän kurs Särskild kurs

Storstäder 8 12 6 8Förortskommuner till storstäderna 11 7 8 6Större städer 3 0 0 0Förortskommuner till större städer 16 6 2 27Pendlingskommuner 4 7 7 2Turism och besöksnäringskommuner 10 4 13 6Varuproducerande kommuner 8 3 17 5Glesbygdskommuner 0 0 10 1Kommuner i tätbefolkad region 0 5 3 3Kommuner i glesbefolkad region 17 16 20 4

Riket 1 3 5 0


Studieförbunden är starkast där man samarbetar mestAlla studieförbund har ambitionen att vara geogra-fiskt spridda i landet. Det visades i den uppföljning av grundbidraget till studieförbunden som Folk-bildningsrådet genomförde hösten 2013.49 Däremot lägger man olika innebörd i begreppet geografisk spridning. De största studieförbunden satsar på att finnas närvarande med verksamhet i samtliga kommuner, medan andra inriktar sig på att finnas i alla regioner/landsting eller sprider verksamhe-ten strategiskt utifrån andra grunder. Bilda gör till exempel ”strategiska satsningar” i olika delar av landet. Framför allt Kulturens och Ibn Rushd har begränsade ekonomiska och personella resurser

48. Uppgifter om deltagarna är hämtade från STUV (studie-förbundens verksamhetsredovisning) med gruppuppgifter kring deltagare per arrangemang. De avser alltså grupprap-porterade, inte unika, deltagare.49. Statsbidraget till studieförbunden är uppdelat i ett grund-bidrag och ett rörligt bidrag. Grundbidraget utgör 75 pro-cent av statsbidraget. Det rörliga bidraget består av två delar: verksamhetsrelaterat bidrag (19 procent av statsbidraget) och förstärkningsbidrag (6 procent). I de villkor och kriterier för statsbidrag till studieförbunden som Folkbildningsrådets styrelse fastställt, sägs att grundbidraget ligger fast i två år. Inför omfördelningen av grundbidraget vartannat år ska stu-dieförbunden redogöra för hur man arbetat för att uppfylla bidragets intentioner.

och prioriterar att finnas där man har sina med-lemsorganisationer och primära målgrupper.

Även innebörden i begreppet närvaro är olika: SV och ABF betonar att det är viktigt att ha egna kontor i så många kommuner som möjligt. Övriga strävar i första hand efter att ha verksamheten spridd, och löser i första hand frågan om lokal, fysisk närvaro genom sina medlemsorganisationer och samarbetet med dessa.

Studieförbundens förklaringar till den geogra-fiska spridningen handlar ofta om medlemsorgani-sationer och samverkande organisationer. Studie-förbunden är starka i de delar av landet där man har sina aktiva samarbetsparter. I och med att de flesta studieförbunden har förändrat sina lokala organisationer under senare år – antalet avdel-ningar har minskat kraftigt och befintliga avdel-ningar täcker större geografiska områden än tidi-gare – blir de flesta studieförbunden mer beroende av samarbete med medlemsorganisationer och samverkansorganisationer för att kunna nå ut med verksamhet lokalt. De flesta insatser för geogra-fisk spridning som studieförbunden redovisade vid uppföljningen av grundbidraget handlar också om att på olika sätt stärka lokal samverkan med med-lems- och samverkande organisationer.50

50. Mellan 1997 och 2013 minskade studieförbundens antal lokalavdelningar från sammanlagt 642 till 180.

Tabell 6. Förändring (procent) antal deltagare och studietimmar studieförbundens olika verksamhetsformer 2009–2013. Per kommungrupp.48

Studietimmar DeltagareStudie-

cirkel AfvKultur-

programStudie-

cirkel AfvKultur-

program

Storstäder 25 2 7 7 1 8Förortskommuner till storstäderna 5 10 3 19 11 1Större städer 24 6 25 8 10 16Förortskommuner till större städer 5 18 30 14 16 22Pendlingskommuner 3 7 22 10 1 14Turism och besöksnäringskommuner 5 16 9 8 27 29Varuproducerande kommuner 16 3 10 9 10 1Glesbygdskommuner 12 10 17 24 1 8Kommuner i tätbefolkad region 14 10 31 9 7 19Kommuner i glesbefolkad region 2 2 12 16 8 2

Riket 16 5 16 10 6 12


För Ibn Rushd och Kulturens bildningsverksam-het går en stor del av spridningsarbetet dessutom ut på att stärka de egna, regionala organisatio-nerna.

Under den senaste femårsperioden har antalet deltagare i cirkelverksamhet och Annan folkbild-ningsverksamhet minskat generellt i landet, sam-tidigt som antalet studietimmar ökat. Tydligast är den här trenden inom cirkelverksamheten. (Se tabell 6.)

Kulturprogrammen har ökat, räknat både i anta-let deltagare och studietimmar. De kraftigaste ökningarna har ägt rum i landets större städer och tätbefolkade regioner. Undantaget är storstäderna där antalet arrangemang minskat något.51

Kommunernas bidrag till studieförbunden fortsätter att minska Statsbidragets andel av bidragen till folkhögsko-lorna har under perioden 2001–2013 varit konstant, ungefär 69 procent, och landstingens/regionernas andel cirka 31 procent.

Stora förändringar har däremot skett när det gäl-

51. Studieförbundens kulturprogram analyseras mer utförligt under temat Kulturens och kulturprogrammens betydelse.

ler studieförbundens finansiering. Diagrammet nedan visar förhållandet mellan statsbidrag, kom-munbidrag och landstingens/regionernas bidrag till studieförbund mellan 1992 och 2013 i kronor räk-nat.

Det statliga bidraget har ökat medan främst kommunernas bidrag hela tiden har minskat. (Se diagram 2.) Statens andel av bidragen var 55 pro-cent vid periodens början och har ökat till 74 pro-cent 2013. Under samma tid har kommunernas andel minskat från 30 till 14 procent och landsting-ens/regionernas andel från 15 till 12 procent. Pro-portionellt sett bär staten ett allt större ansvar för stödet till folkbildningen.

Kommunernas generella bidrag till studieför-bunden har halverats sedan 1992, från 643,5 mkr till 321,8 mkr 2012. Det motsvarar 63 procents minskning om hänsyn tas till penningvärdets för-ändring.52

Inför 2013 var det 36 kommuner som budgete-rade för att sänka sina generella bidrag till studie-förbunden, 30 som planerade att höja dem och 224 som budgeterade för oförändrade bidrag. Bland de senare fanns 16 kommuner som inte gett några

52. Folkbildningsrådet (2013e).

0

200 000

400 000

600 000

800 000

1 000 000

1 200 000

1 400 000

1 600 000

-13-12-11-10-09-08-07-06-05-04-03-02-01-00-99-98-97-96-95-94-93-92

Stat Kommun Landsting/regionertkr

Diagram 2. Statens, landstingens och kommunernas bidrag till studieförbunden 1992–2013.


generella bidrag alls under 2012 och som alltså inte heller planerade att ge några under 2013. Av dessa fanns nio i Stockholmsområdet.53

Men även om 16 kommuner inte ger bidrag till studieförbunden kan deras invånare fortfarande gå i studiecirkel. Dels arrangerar studieförbunden studiecirklar i samtliga dessa kommuner i alla fall, dels deltar kommunernas invånare i grannkom-munernas cirklar. Av de 16 ”nollkommunernas” invånare som deltog i studiecirkel 2013 vände sig 37 procent till en grannkommun. I två av kom-munerna deltog nästan 2/3 av cirkeldeltagarna i en annan kommun.

Folkbildning på regional nivåFolkbildningen ofta svagt företrädd i regionala kompetensplattformarFolkbildningsrådets två senaste deltagarunder-sökningar, Studiecirkeldeltagare 2008 och Folk-högskoledeltagarundersökning 2010, visar att för många är folkbildningen en väg till kompetensut-veckling, studier och arbetsmarknad. Av cirkeldel-tagarna var det drygt 30 procent som deltog i en cirkel för att skaffa sig kunskaper/färdigheter för arbetsmarknaden, fackligt arbete eller förenings-arbete. Ungefär 50 procent av deltagarna i folk-högskolans Allmänna kurs studerade för att skaffa sig behörighet för fortsatta studier, och nästan 20 procent ville förbättra sina möjligheter på arbets-marknaden.

I Folkbildningsrådets kartläggning Folkhög-skolor, studieförbund och regionala kompetens-

53. I rapporten Samhällets utgifter för kultur 2010–2011 konstaterar Myndigheten för kulturanalys att kommuner-nas utgifter för kultur 2011 uppgick till sammanlagt cirka 9,6 miljarder kronor, en ökning med cirka 16 procent sedan år 2000. Tillväxten i kommunernas totala utgifter för kul-tur avstannade dock 2009 för att minska något under 2010 och 2011. Tre av de fyra områden som kommunernas utgif-ter för kultur fördelas på – Musik- och kulturskolor, Biblio-tek och Allmänna kulturutgifter – har vuxit under perioden 2000–2011. Bara ett område, Stöd till studieorganisationer, har minskat. Det innebär med andra ord att stödet till kultur-verksamhet i kommunernas egen regi ökat, medan anslagen till externa aktörer minskat. Myndigheten för kulturanalys (2012).

plattformar undersöks hur denna folkbildningens betydelse för utbildning och kompetensförsörjning märks i det arbete med regionala kompetensplat-tormar som pågår i landets regioner sedan 2010.54 Och svaret blir att här har folkbildningen ingen given roll. I tre av de fem regioner som ingår i kartläggningen är studieförbund och folkhögsko-lor i princip osynliga i plattformsarbetet – framför allt saknas studieförbunden. En slutsats i rappor-ten är att här har inte folkbildningen den regionala organisering som skulle underlätta för samarbete med regionerna. Istället blir det upp till enskilda studieförbund och folkhögskolor att ta initiativ och då blir det svårt. Tid och kunskap om plattforms-arbetet finns inte, och inte heller naturliga vägar att samtala med regionen. Dessutom känner sig inte folkbildarna säkra på att denna typ av verksamhet överensstämmer med folkbildningens uppdrag, att den överhuvudtaget går att förena med de statsbi-dragsvillkor som gäller.

På andra håll har folkbildningen starkare regio-nala organisationer och samarbetar med regionen. I Västra Götaland har både studieförbund och folk-högskolor, via Västra Götalands Bildningsförbund, etablerats som aktörer i regionens plattformsar-bete. Under 2011 och 2012 har regionen tillsam-mans med bildningsförbundet utarbetat två rappor-ter, om folkhögskolornas respektive studieförbun-dens roll inom regionens kompetensplattform. I Skåne har folkhögskolorna gemensamt tagit initia-tiv till samarbete. En extern studie har genomförts för att klargöra folkhögskolornas roll för Skånes

54. Regeringen gav inför 2010 regionala självstyrelseorgan och samverkansorgan eller (där dessa organ inte finns) läns-styrelser, i uppdrag att etablera kompetensplattformar för samverkan inom kompetensförsörjning och utbildningspla-nering på kort och lång sikt. Folkbildningsrådet ansvarar för kartläggningen som genomfördes i fem av landets regioner under 2013: Västra Götaland, Skåne, Halland, Gotland och Norrbotten. Syftet var att belysa hur folkbildningen fram-träder i de regionala kompetensplattformarna, hur folkbild-ningens och regionernas företrädare uppfattar folkbildning-ens nutida och framtida betydelse i sammanhanget, samt hur folkbildningens organisatoriska och institutionella strukturer korrelerar med det regionala plattformsarbetet.


kompetensförsörjning.55 Däremot är studieförbun-den knappast synliga i regionens plattformsarbete.

55. Västra Götalands Bildningsförbund (2011a och 2011b), Olofsson, J. & Annvir, D. (2013).

Folkbildningen syns allt mer i regionala kulturplanerFolkbildningen är landets största kulturarena.

I Folkbildningsrådets rapport Folkbildning och regionala kulturplaner undersöks hur folkbild-ningens kulturinriktade verksamhet synliggörs i regionernas arbete inom ramen för kultursamver-kansmodellen.56 Studien är en parallell till kart-läggningen av arbetet med kompetensplattfor-mar ovan. Den genomförs med samma metodik, i samma regioner och med utgångspunkt i samma frågeställningar.

Regionernas och folkbildningens företrädare är överens om att folkbildningen har stor betydelse i det lokala och regionala kulturlivet och att de där-för har en given plats i de regionala kulturplaner som ingår i arbetet med kultursamverkansmodel-len. Folkbildningen, i första hand studieförbunden, ges dessutom större utrymme 2013 jämfört med de planer som togs fram 2010. I kulturplanerna presenteras studieförbunden, och i viss mån folk-högskolorna, som ”möjliggörare” – en infrastruk-tur för framför allt amatörkultur som tack vare sitt nära samarbete med det civila samhällets organisa-tioner kan bidra till ökad tillgänglighet och större mångfald i kulturlivet.

Folkbildningen nämns i alla undersökta kultur-planer och utrymmet har ökat över tid, samtidigt varierar bilden stort mellan olika regioner. Detta har delvis att göra med att folkbildningens olika verksamheter har olika omfattning och inriktning i olika delar av landet. Men bilden av folkbildningen beror också på resurser och organisation. Om man ska lyckas etablera sig som en aktiv part när regio-nens kulturpolitik utformas, så krävs det resurser i form av tid och kunskap. Det är svårt för enskilda studieförbund och folkhögskolor att på egen hand driva påverkansarbete gentemot regionen.

56. Kultursamverkansmodellen, som infördes 2010, är en modell för fördelning av statliga medel till regional och lokal kulturverksamhet. Ett krav för att regionerna ska få ta del av de statliga kulturmedlen är att varje region upprättar en tre-årig, regional kulturplan.

Diagram 3. Antal deltagare i folkhögskolans långa kurser per 1 000 invånare. Per län.

5,6

4,2

3,5

2,6

1,3


Kulturens och kulturprogrammens betydelse

Folkbildningsrådets bedömningFolkbildningen är Sveriges största kultura-rena, både när det gäller att erbjuda kultur-upplevelser och möjligheter till eget skapande. Centrala kvaliteter är att kulturverksamheten som studieförbund och folkhögskolor arrang-erar finns närvarande i hela landet, och har en inriktning mot amatörkultur och aktivt delta-gande. Folkbildningens kulturverksamhet ska vara en del av den medborgarbildning som studieförbund och folkhögskolor erbjuder sina deltagare.

Kulturprogrammen är den mest öppna och flexibla av studieförbundens verksamheter. Att kulturprogrammen blir fler och samlar allt fler deltagare är ett tecken på att folkbildning-ens arbetsformer utvecklas och förnyas.

Kulturprogrammen innebär att kommuner-nas kulturutbud breddas och vitaliseras, i och med att kulturprogrammen involverar nya del-tagargrupper, alternativa kulturinriktningar och nya föreningar. Folkbildningspolitik är något annat än kulturpolitik, men Folkbild-ningsrådets utvärderingar visar att folkbild-ningen bidrar starkt till att förverkliga statens kulturpolitik – särskilt målet att främja allas möjlighet till kulturupplevelser, bildning och till att utveckla sina skapande förmågor.57

Kommunernas generella bidrag till stu-dieförbunden har halverats sedan 1992. Det betyder att det i många kommuner inte längre finns ekonomiskt stabila villkor för studie-förbundens verksamhet och att viktiga delar av den kultur som kommunernas invånare erbjuds därmed vilar på osäker grund.

För att bryta den negativa utvecklingen behöver studieförbunden arbeta aktivt för att synliggöra verksamheten och den betydelse

57. Regeringens proposition 2009/10:3 Tid för kultur.

som kulturprogram och övrig kulturverksam-het har i kommunerna. I det arbetet bör även samlade insatser på regional nivå ingå.

Folkbildningen ska inte reproducera köns-stereotypa mönster och maktstrukturer. Folk-bildningsrådet genomför därför under 2014 en studie av folkbildningens verksamhet i rela-tion till målen för jämställdhetspolitiken. För-utsättningarna inom musikverksamheten, och andra verksamhetsområden med mycket sned könsfördelning, ska studeras närmare.

Sveriges största kulturarenaOmfattande kulturverksamhetKulturen är framträdande i alla folkbildningens verksamhetsformer.

Under 2013 stod det estetiska ämnesområdet Konst, musik, media för 61 procent av studieför-bundens cirkelverksamhet, räknat i studietimmar. Hundratusentals cirkeldeltagare gavs möjlighe-ter att genom eget skapande och tillsammans med andra utveckla sina intressen och förmågor. Flest deltagare hade musikcirklarna.

Samtidigt erbjöd studieförbunden cirka 360 000 kulturprogram, en ökning på 20 000 program jäm-fört med 2012. Det betyder att mer än hälften av studieförbundens alla arrangemang var kulturpro-gram.58 De nådde ungefär 19 miljoner deltagare.

Även folkhögskolans kulturutbud är omfattande. Under 2013 arrangerades• 2 670 kulturprogram för allmänheten, med

drygt 240 000 deltagare• 840 korta kurser inom det estetiska området,

med ungefär 15 400 deltagare • estetiskt inriktade yrkesutbildningar på efter-

gymnasial nivå, med drygt 520 deltagare• långa, särskilda kurser i musik, bild, form och

målarkonst, scenisk konst, slöjd och konsthant-verk och övriga estetiska ämnen, med ungefär 5 800 deltagare under höstterminen 2013

• korta kurser för cirkelledare inom kulturområdet

58. Studiecirklarna stod för nästan 39 procent av arrange-mangen och Annan folkbildningsverksamhet för 9 procent.


Kultur och kulturutövande är dessutom integre-rade delar av folkbildningens pedagogik, folkhög-skolans långa kurser har ofta inslag av estetiska ämnen. Det betyder att de allra flesta av folkhög-skolornas deltagare kommer att delta i kulturella aktiviteter som en del av sin utbildning, oavsett vilken inriktning de har på sina studier.

Fler musikcirklar – männen dominerarStudieförbundens musikcirklar har vuxit i omfång under den senaste tioårsperioden, och mest har pop- och rockcirklarna ökat. Andelen studietim-mar i musikcirklarna har ökat från 30 till 40 pro-cent av den totala volymen cirkeltimmar. Pop- och rockcirklarnas andel av musiktimmarna har också ökat, från 48 till 58 procent.

Studieförbundens antal deltagare i musikcirk-lar har minskat totalt, medan deltagarna i pop- och rockcirklar har blivit betydligt fler. De allra flesta av dessa är män.

Sammanfattningsvis innebär utvecklingen att 5 procent av studieförbundens unika cirkeldelta-gare deltar i verksamhet motsvarande 23 procent av samtliga cirkeltimmar. Ungefär 90 procent är män.

59. Andel av studieförbundens totala antal studietimmar/cir-kelverksamhet60. Andel av studieförbundens samtliga cirkeldeltagare.

Kulturprogrammen blir allt flerKulturprogram i relation till Studiecirklar och Annan folkbildningsverksamhetUnder de senaste 20 åren har både antalet och andelen kulturprogram ökat kraftigt i studieför-bundens verksamhet. Från ett medeltal på cirka 154 000 program under 1990-talet rapporterades i genomsnitt drygt 230 000 program per år under 2000-talets inledande 7–8 år. Från och med 2009 har studieförbunden genomfört mer än 300 000 program varje år. De senaste tio åren har andelen kulturprogram ökat från 36 procent till 52 procent av studieförbundens arrangemang. Samtidigt har antalet deltagare minskat något, vilket lett till att det genomsnittliga deltagarantalet per program har sjunkit från 69 till 53 de senaste 10 åren.61 62

Räknat i antal studietimmar utgjorde cirkelverk-samheten 72 procent av den totala verksamheten under 2013, med en variation från 52 procent inom det studieförbund med lägst andel studiecirkeltim-mar, till 83 procent i det studieförbund med högst andel.63 För tio år sedan stod cirkeltimmarna totalt för 79 procent av alla verksamhetstimmar.

61. ABF är det studieförbund som rapporterar flest kultur-program, flest medverkande och flest deltagare 2013. Studie-främjandet kommer på andra plats och Studieförbundet Vux-enskolan på tredje. 62. Kulturprogrammens deltagare registreras inte. Alla upp-gifter om deltagarantal är därför studieförbundens skatt-ningar.63. Folkbildningsförordningen anger att studiecirkelverk-samhet med gemensamma, planmässigt bedrivna studier är basen för statsbidraget till studieförbunden. I den modell för statsbidrag till studieförbunden som gäller från och med 2012 sägs: Ett grundvillkor för att ett studieförbund ska erhålla statsbidrag är att minst hälften av ett studieförbunds verk-samhet i studietimmar ska genomföras inom verksamhetsfor-men studiecirkel.

Tabell 7. Studieförbundens musikcirklar 2013 och 2004.

2013 2004

Antal studietimmar, musikcirklar 4 742 411 3 775 069varav antal studietimmar, improvisatorisk musik 2 764 528 1 817 982

Andel studietimmar, musikcirklar 59 40 % 30 %

andel improvisatorisk musikav alla studietimmar musikcirklar 58 % 48 %

Antal deltagare, musikcirklar 417 166 459 885varav antal deltagare, improvisatorisk musik 187 283 111 536

Andel deltagare, musikcirklar 60 25 % 19 %andel deltagare improvisatorisk musik av alla deltagare i musik-cirklar 45 % 24 %

Tabell 8. Studieförbundens kulturprogram 2013 och 2004.

2013 2004

Antal kulturprogram 359 000 220 009Andel kulturprogram av samtliga arrangemang 52 36Antal deltagare 19 059 800 15 266 330Antal deltagare per kulturprogram 53 69


Kulturprogrammens inriktningDe i särklass vanligaste kulturprogrammen är föreläsningar och sång-/musikprogram. Under 2013 anordnade studieförbunden ungefär 140 000 föreläsningar, och 128 000 sång- och musikpro-gram. Sång- och musikprogrammen lockade flest deltagare, cirka 8 500 000. Andra inriktningar på kulturprogrammen är till exempel dramatisk fram-ställning, film/foto/bild, utställningar, dans, konst/konsthantverk och litteratur.

Fördelningen mellan olika typer av kulturpro-gram har varit i princip oförändrad de senaste tio åren.

Kulturprogrammens geografiska spridning Flest kulturprogram och deltagare samlar studie-förbunden i städerna och förorterna, ungefär 57 procent av både arrangemangen och deltagarna finns här. Det är också här som verksamheten har ökat mest under den senaste tioårsperioden, även om trenden inte är entydig. I genomsnitt deltog storstadsborna i drygt ett kulturprogram under 2013.

Störst andel kulturprogram i relation till kom-munernas invånare erbjuder studieförbunden i inlandskommunerna. I Åsele, Lekeberg, Gullspång och Mullsjö deltog invånarna i tio till tolv kultur-program per person under 2013. I glesbygdskom-munerna deltog invånarna ungefär fyra kulturpro-gram under 2013.

Kulturprogrammens inriktning varierar mellan olika delar av landet. I de stora städerna är ungefär hälften av kulturprogrammen i form av föreläs-ningar. I glesbygden ägnas hälften av programmen åt sång och musik.

Kulturprogrammens betydelse för lokalsamhälletKulturprogrammen är en verksamhetsform som genom sin flexibilitet och öppenhet ger goda förut-sättningar för enskilda människor och olika grup-per att mötas. Efterfrågan har ökat kraftigt under senare år. I och med att principerna för fördelning av statsbidraget har anpassats har studieförbun-

dens getts förutsättningar att möta denna efterfrå-gan.64

I rapporten Kulturprogrammens betydelse för lokalsamhället visar utvärderarna att folkbildning-ens kultur ökar tillgången till kulturarrangemang i landets kommuner, och breddar deltagandet.65 I de fyra kommuner som ingår i utvärderingen betonar både kommunernas företrädare och studieförbun-dens handläggare att en av studieförbundens vikti-gaste kulturuppgifter är att nå ut till andra grupper än kommunerna, att ”nå dit det offentliga inte når”. Medan de undersökta kommunerna i första hand finansierar professionellt utövad kultur och etable-rade kulturinstitutioner inriktas studieförbundens kulturverksamhet framför allt på amatörkultur och på grupper som inte i första hand nås av kommu-nernas kulturverksamhet: ungdomar, äldre, per-soner med invandrarbakgrund och boende i gles-bygd.

Kulturprogrammen genomförs ofta i samverkan med föreningslivet eller kommunala verksamheter som äldreboenden och ungdomsgårdar. Utvärde-rarna konstaterar att ”studieförbunden rör sig bland folk och gör verksamhet i andras lokaler”, och att det därför finns en närhet mellan kulturprogram-men och kommunens invånare. Det är en förkla-ring till varför studieförbunden kommer i kontakt med andra än de traditionella kulturkonsumen-terna.

Åtminstone i de båda mindre kommuner som ingår i utvärderingen arbetar studieförbunden för att nå ut med kulturprogramsverksamheten inte bara till nya sociala grupper, utan även geografiskt

64. Från och med 2007 skapades större utrymme för studie-förbunden att möta allmänhetens efterfrågan på kulturpro-gram. Då öronmärktes 10 procent av statsbidraget till kul-turprogram. För att undvika en urholkning av statsbidraget per program begränsades beräkningsunderlagets ökning per studieförbund till 10 procent per år från och med 2010. År 2012 infördes en ny fördelningsmodell som innebär att ett kulturprograms värde motsvarar 9 studietimmar (värdet i den tidigare modellen beräknades till 7,3 studietimmar). Bidraget baseras på antal arrangemang.65. Folkbildningsrådet (2013f).


– till befolkningen utanför centralorten. Utan stu-dieförbundens kulturprogram skulle det inte finnas särskilt mycket kultur på dessa orter. ”Det skulle bli väldigt tomt”, som en av intervjupersonerna uttryckte det.

Enligt utvärderingen är studieförbundens utbud bredare än den kommunala kulturverksamheten. Dels handlar det om att studieförbundens kultur-program (och studiecirklar) i högre grad inklude-rar amatörer, alternativa kulturinriktningar och alternativa scener, dels är ämnesinriktningen bred. Studieförbundens kulturprogram används jäm-förelsevis ofta för nya typer av evenemang, från musikfestivaler och lajv till sociala forum, ibland i samarbete med en förening och ibland helt i stu-dieförbundets egen regi. Via kulturprogrammen etableras också samarbete med organisationer som är nya inom folkbildningssfären, som på detta sätt ges möjlighet att etablera sig i det civila samhället och nå ut med sin verksamhet.

Utvärderingen visar att studieförbundens lokala verksamheter på samma gång är både livskraftiga och sårbara. Antalet kulturprogram har ökat kraf-tigt under den senaste tioårsperioden. Programmen ges i nya former och engagerar allt fler människor. Samtidigt är många av studieförbundens lokal-kontor små, med enstaka medarbetare. Det visar utvärderingen också. På små orter kan kulturpro-gramsverksamheten stå och falla med en enda per-sons intresse, kompetens och kontaktnät.

Kulturprogrammens betydelse för deltagarnaUtvärderarna menar att kulturprogrammen stäm-mer väl överens med de nya former för männis-kors levnadsvanor och föreningsaktivitet som vi ser i dag, och som innebär att mer långsiktigt och regelbundet engagemang allt oftare ersätts av mer kortsiktiga insatser. Kulturprogrammen beskrivs som en lättillgänglig väg till både folkbildningen och kultursfären. Deltagandet är dessutom ofta kostnadsfritt, eller i alla fall billigt. För det mesta behövs ingen anmälan och programmen äger rum i miljöer där deltagarna vanligtvis rör sig och kän-ner sig hemma.

I den andra av Folkbildningsrådets tre utvärde-ringar av kulturprogrammen analyseras kulturpro-grammens betydelse för deltagarna.66

Relativt många av de deltagare i kulturprogram som ingår i den här utvärderingen har kortare utbildningsbakgrund än befolkningsgenomsnit-tet, och andelen ålderspensionärer är större. En stor andel hör med andra ord till grupper som i all-mänhet ägnar sig jämförelsevis lite åt kultur. Det mönstret stämmer dock inte här. De kulturpro-gramsdeltagare som undersöks är oftare än övriga befolkningen aktiva i kulturlivet, föreningslivet och den politiska diskussionen, och de litar mer på sin omgivning.

Många av deltagarna är aktiva föreningsmed-lemmar och aktiva cirkeldeltagare. Då kulturpro-grammen för det mesta anordnas i samverkan med dessa föreningar eller i anslutning till cirkelverk-samhet ges deltagarna möjligheter att arrangera och överhuvudtaget delta aktivt i kulturhändelser på ett sätt som inte är vanligt då kulturinstitutioner arrangerar framträdanden av professionella kultur-arbetare.67

I utvärderingen visas kulturprogrammens poten-tiella betydelse för deltagarna på flera sätt: De ger deltagarna tillfällen att engagera sig och påverka. De påverkar deltagarnas intresse för kultur, politik och föreningsaktivitet, och spelar därmed en roll för deras tillit till andra och samhället. De bidrar till att stärka sammanhållningen i lokalsamhället och de innebär framför allt att tillgången till kultur ökar.

66. Rapporten Kulturprogrammens betydelse för deltagarna publiceras i maj 2014. Deltagande observationer har genom-förts vid ett antal kulturprogram i Rättvik, Storuman, Hel-singborg och Jönköping och en enkät har besvarats av 862 deltagare i kulturprogram i dessa kommuner.67. Teatergrupper som träffas i en studiecirkel kan t.ex. sedan framträda i ett kulturprogram, musikgrupper som repeterar i cirkelform kan uppträda i ett senare kulturprogram, och stu-diecirklar kan behöva kompletteras med föreläsningar. Verk-samheterna kompletterar varandra.


Kulturprogrammens betydelse för de medverkande och för arbetsmarknadenDen tredje utvärderingen av studieförbundens kul-turprogram som Folkbildningsrådet låtit genom-föra under 2013 handlar om kulturprogrammens medverkande, det vill säga om de som framträder i kulturprogrammen.68 Totalt engagerades 1 315 200 medverkande i studieförbundens kulturprogram under 2012. Av dessa var ungefär 529 200 yrkes-utövande kulturarbetare, i första hand musiker och sångare.69 Cirka 648 300 var semiprofessionella eller amatörer. Utvärderarna poängterar att en dryg halv miljon uppdrag per år är ett stort bidrag till kulturarbetarnas arbetsmarknad, och att detta sannolikt gör studieförbunden till den största upp-dragsgivaren för landets kulturarbetare.

Av enkätsvaren och intervjuer framgår att kul-turprogramsverksamheten i allmänhet inte utgör den huvudsakliga inkomsten för de medverkande som är yrkesverksamma konstnärer. Yrkesverk-samma konstnärer försörjer sig ofta genom en mängd olika uppdrag och intäktskällor, konstnär-liga såväl som andra. Här spelar kulturprogram-men en roll, men inte i första hand som inkomst-källa – de ersättningar som ges är i allmänhet för små – utan genom att andra resurser och möjlighe-ter ställs till de medverkandes förfogande. Det kan till exempel handla om tillgång till scen, lokaler eller utrustning. Många professionella konstnärer har en splittrad arbetssituation som innebär att det krävs en kritisk massa av kulturinstitutioner och andra möjliga uppdragsgivare för att det ska vara

68. Kulturprogrammens betydelse för de medverkande och som arbetsmarknad publiceras i juni 2014. En enkät har besvarats av 181 medverkande i kulturprogram i Rättvik, Storuman, Helsingborg och Landskrona och intervjuer har genomförts med 12 medverkande. Material från studieför-bundens verksamhetsrapportering och de tidigare utvärde-ringarna av kulturprogrammen har kompletterat utvärdering-ens underlag.69. Antalet kulturarbetare som engagerades i studieförbun-dens kulturprogram kan till exempel relateras till de drygt 146 000 personer som var anställda inom Sveriges kulturella och kreativa näringar 2012, enligt rapporten Kulturella och kreativa näringar 2012. Volante (2012).

möjligt för dem att vara yrkesverksamma på en ort.

För många medverkande spelar kulturprogram-men emellertid en helt annan roll, menar utvärde-rarna, som ett led i ett ideellt kulturutövande som amatörer. De utgör också delar i en bildningspro-cess där människor får möjlighet att framträda inför publik och bli sedda, en viktig erfarenhet för medborgare i en demokrati.

De medverkande som ingick i utvärderingen var i allmänhet yngre än deltagarna – många stu-derade – och i allmänhet var de mer engagerade i kultur, föreningsliv och politik än både deltagare och befolkningen i stort. Männen var i majoritet.

Folkbildningens systematiska kvalitetsarbete

Folkbildningsrådets bedömningInledningsvis, från och med 2007, inriktades Folkbildningsrådets krav på studieförbundens och folkhögskolornas kvalitetsarbete i första hand på utvecklingsarbete, på att bygga upp systematik i kvalitetsarbetet. Under senare år har tyngdpunkten lagts på uppföljning av resultat och effekter av kvalitetsarbetet i rela-tion till statens fyra syften, det vill säga mot kontroll av bidragsanvändningen.

Studieförbundens och folkhögskolornas kvalitetsarbete ska säkra att statsbidraget används i enlighet med statens syften med stödet, och i överensstämmelse med Folkbild-ningsrådets villkor och kriterier för statsbidra-get. Varje folkbildningsorganisation som tar emot statsbidrag har själv det fulla ansvaret att följa upp, granska och kontrollera att statsbi-dragsbestämmelserna följs.

I Folkbildningens Vägval & Vilja aviserar studieförbund och folkhögskolor ökade sats-ningar på kvalitetsutveckling, fortbildning, pedagogisk utveckling och kvalitetsuppfölj-


ning. Detta är, enligt Folkbildningsrådets bedömning, ett sätt att möta det förtroende som tonvikten på egenkontroll i bidragshante-ringen innebär.

Folkbildningsrådets ansvar är att säkra att organisationerna utför den egna kontrollen av statsbidragsanvändningen på ett sätt som tryg-gar att fel inte begås, eller att fel upptäcks och rättas till. Given den centrala roll som kvali-tetsarbete och kontroll har för bidragsanvänd-ningen behöver Folkbildningsrådets krav på studieförbundens och folkhögskolornas kva-litetsarbete och interna kontroll tydliggöras ytterligare.

Studieförbundens och folkhögskolornas kvalitetsarbete hör nära samman med rätten att uppbära statsbidrag. En bedömning av det systematiska kvalitetsarbetet ingår både i Folkbildningsrådets prövning av nya stats-bidragsmottagare, och vid granskningar som initieras vid misstanke om felaktig använd-ning av statsbidraget som kan leda till återta-gande av statsbidrag och i förlängningen till att rätten till statsbidrag upphör.

Krav på återrapporteringI regeringens riktlinjer sägs att Folkbildningsrådet ska årligen särskilt kommentera folkbildningens kvalitetsarbete inkluderat risk- och väsentlighets-analys samt intern kontroll till regeringen.70

Studieförbund och folkhögskolor ska i sin tur återrapportera sitt systematiska kvalitetsarbete till Folkbildningsrådet varje år. Det är ett statsbi-dragsvillkor sedan 2007. Från och med 2013 är det också ett krav att pröva former för hur verksamhe-ten kan bedömas utifrån en risk- och väsentlighets-analys.71

70. Riktlinjer för 2013 för Folkbildningsrådet i fråga om användningen av anslaget 14:1 Bidrag till folkbildningen inom utgiftsområde 17. Utbildningsdepartementet. 2012-12-13.71. För 2013 års återrapportering gällde att: Folkhögskolor och studieförbund ska i årsredovisningen beskriva hur man

Utöver detta ska studieförbunden en gång per år redovisa till Folkbildningsrådet den internkontroll som genomförts, resultaten av kontrollen och de åtgärder som den lett till, samt beskriva den intern-kontroll som planeras inför kommande verksam-hetsår.72 För folkhögskolorna är det inte ett statsbi-dragsvillkor att återrapportera internkontroll.

Det kvalitetsarbete som studieförbund och folk-högskolor återrapporterar ser inte likadant ut. Vari-ationen beror på organisationernas olika struktur och storlek samt bidragssystemens utformning.

Studieförbundens kvalitetsarbeteStudieförbunden är flerledsorganisationer. Samt-liga består av minst två organisatoriska nivåer – avdelningar och riksorganisationer. Varje avdel-ning och riksorganisation utgör en egen juri-disk person. Två av studieförbunden har även en distriktsorganisation/regional organisation. Mot-tagare av statsbidraget är riksorganisationen, for-mellt förbundsstyrelsen. Härifrån vidarebefordras bidraget till avdelningarna som i sin tur genomför studiecirklar, annan folkbildningsverksamhet och kulturprogram, det vill säga den verksamhet som

har bedrivit sitt systematiska kvalitetsarbete. Beskrivningen ska visa hur kvalitetsarbetet utvecklats vad gäller adminis-tration, verksamhetsformer och innehåll. Dessutom ska en beskrivning göras av resultat och effekter i verksamheten som följd av kvalitetsarbetet. Folkbildningsrådet (2013g).72. Utöver kontinuerlig uppföljning av verksamheten ska stu-dieförbunden:– årligen, senast den 15 november, till Folkbildningsrådet redovisa resultat av genomförd internkontroll inklusive justerat statistikunderlag. Redovisningen ska innehålla en beskrivning av hur internkontrollen har genomförts samt hur resultat av internkontrollen har återförts inom studieförbundet samt en handlingsplan där åtgärder med anledning av internkontrollen beskrivs. Resultat/effekter av vidtagna åtgärder med anledning av föregående års internkontroll redovisas. Redovisningen ska vara behandlad och godkänd av studieförbundets förbundsstyrelse,– årligen, senast den 15 november, till Folkbildningsrådet redovisa planerad internkontroll nästa verksamhetsår avseende ämnesområden, verksamhetstyper, deltagar-grupper och geografiska områden/orter. Folkbildningsrådet (2013i).


i slutänden är målet för studieförbundets kvalitets-arbete.

Jämfört med folkhögskolorna har studieförbun-den relativt stort utrymme att omfördela statsbi-draget internt. I Folkbildningsrådets rapport Imple-mentering av nya bidragsmodeller, konstaterar utvärderarna att åtta av tio studieförbund väljer delvis andra interna fördelningskriterier än de som Folkbildningsrådet tillämpar.73

Krav på internkontroll – liten andel justerad verksamhetStudieförbundens organisatoriska struktur, bidragssystemets utformning och det sätt på vil-ket statsbidraget når ut i organisationerna gör att internkontrollen blir en viktig del i kvalitetsarbe-tet, som ett redskap för att följa upp statsbidrags-användningen. Det är lång väg mellan mottagandet av statsbidrag fram till faktisk verksamhet lokalt. Internkontroll infördes som ett krav i studieför-bundens statsbidragsvillkor inför verksamhetsåret 2004. Minst 5 procent av verksamheten, i studie-timmar räknat, ska granskas varje år och alla verk-samhetsformer ska ingå.

Under 2013 redovisar studieförbunden mellan 6,4 och 24 procent granskade studietimmar inom ramen för internkontrollen. Inom de flesta studie-förbunden, med undantag av Kulturens, SV och NBV, var det granskningen av kulturprogrammen som ledde till de största behoven av justeringar under 2013. Per studieförbund sett var det NBV:s och Folkuniversitetets granskningar som ledde till de största justeringarna, och ABF:s och Studie-främjandets som ledde till de minsta.

Resultaten från internkontrollen använder Folk-bildningsrådet dels som en del i återrapporteringen av folkbildningens kvalitetsarbete till regeringen, dels som ett av flera underlag vid justering av statsbidrag till studieförbunden. Andra justerings-underlag ges via Folkbildningsrådets systematiska rimlighetskontroller, utredningar och gransk-ningar. De största korrigeringarna av den statsbi-dragsberättigade verksamheten utför dock studie-

73. Folkbildningsrådet (2013d).

förbunden själva kontinuerligt under året, vid sidan av den planerade internkontrollen. Dessa korrige-ringar görs innan verksamheten rapporteras.74 75

En preliminär fördelning av statsbidraget till studieförbunden bestäms i november inför näst-kommande verksamhetsår. I februari fastställs årets fördelning på basis av de justeringar av verk-samhet som studieförbunden rapporterat (intern-kontroll), Folkbildningsrådets systematiska rim-lighetskontroller och övriga skäl. Den slutgiltiga fördelningen bestäms i februari året efter, då vissa justeringar genomförs i efterhand. Under 2013 ledde internkontroll, systematisk rimlighetsbe-dömning och övriga skäl till att ungefär 41 000 studietimmar av totalt 16 200 000 som rapporte-rats som underlag för statsbidrag justerades, det vill säga 2,5 promille. Andelen har varit något högre de två föregående åren, men hela tiden mycket låg.

Systematiskt kvalitetsarbete med inriktning mot processer, organisationssamverkan och kulturprogramInternkontrollen innebär en efterhandskontroll av genomförd verksamhet. Övrigt kvalitetsarbete som studieförbunden rapporterar till Folkbildningsrå-det, inklusive risk- och väsentlighetsanalys, hand-lar i första hand om att inom organisationerna

74. Folkbildningsrådet genomför systematiska rimlighetskon-troller som en del i arbetet med att upptäcka och förebygga felaktig bidragsanvändning. Rimlighetskontrollerna är oftast analyser på nationell nivå av studieförbundens och folkhög-skolornas verksamhets- och deltagarstatistik, i syfte att upp-täcka avvikelser.75. I de fall där Folkbildningsrådet bedömer att en bidrags-mottagares interna uppföljning och kontroll av statsbidrags-användningen är otillräcklig kan Folkbildningsrådet initiera en utredning. Denna utförs av bidragsmottagaren. Om oklar-heter kvarstår efter utredningen kan Folkbildningsrådets styrelse besluta att genomföra en granskning. Granskningen genomförs av Folkbildningsrådet. Beroende på utfallet av utredningen eller granskningen kan delar av statsbidraget krävas tillbaka eller rätten till statsbidrag upphöra. (Riktlinjer för utredning och granskning samt återkrav av statsbidrag och avveckling. Fastställda av Folkbildningsrådets styrelse den 20 februari 2014.)


skapa förutsättningar för att verksamheten ska bedrivas i enlighet med statsbidragsbestämmel-serna och statens fyra syften. Det är ett mer före-byggande arbete.

Tyngdpunkten i det rapporterade kvalitetsarbetet 2013 ligger på att utveckla organisationernas poli-cys, administrativa rutiner och arbetsmetoder och att bland annat genom introduktionsutbildning, cirkelledarutbildning och fortbildning skapa sam-syn kring dessa. Det handlar också om att skapa rutiner för planering och uppföljning, och om att säkra dokumentation, checklistor och mallar.

En jämförelsevis stor del av kvalitetsarbetet inriktas mot verksamheter tillsammans med med-lemsorganisationer och samarbetsorganisationer. Inte minst de förändringar av studieförbundens organisationer som har ägt rum under senare år, som innebär färre avdelningar och att behovet av att samarbeta med andra organisationer lokalt har ökat, har satt fokus på dessa relationer. Frågan om anordnarskap är ständigt aktuell, det vill säga stu-dieförbundets roll i den verksamhet som genom-förs med en samarbetsorganisation. Den verksam-hetsform som oftast uppmärksammas är kulturpro-grammen.

Såväl internkontrollen som den risk- och väsent-lighetsanalys som rapporteras visar att det är inom ovanstående delar av verksamheten som de största behoven av kvalitetssäkring och kvalitetsutveck-ling finns.

Folkhögskolornas kvalitetsarbeteRapporten Implementering av nya bidragsmodel-ler pekar på att modellen för statsbidrag till folk-högskolorna inte medger intern omfördelning på samma sätt som studieförbundens modell. Den är striktare knuten till specifika grundkrav. Skillna-derna har delvis att göra med att organisationerna ser olika ut, men beror främst på att folkhögsko-lan har mer långtgående åtaganden gentemot del-tagarna än vad studieförbunden har, i och med sin rätt att utfärda behörighet både till studiestöd och till högskolan.

Starkare extern styrning – begränsade krav på intern kontrollFolkhögskolorna har mindre friutrymme i hante-ringen av statsbidraget än studieförbunden. Här finns också andra kontrollmöjligheter. Statsbi-dragsvillkoren sätter tydliga ramar för verksam-heten och samma juridiska person som tar emot statsbidraget genomför också den verksamhet som pengarna ska användas till. Folkbildningsrådet ställer därför inte samma krav på folkhögskolor-nas internkontroll som på studieförbundens: Det är en folkhögskolas ansvar att bygga upp rutiner för uppföljning och utvärdering. Rutinerna bör ha sådan struktur att de kan utgöra grund för en internkontroll.76

Kraven på internkontroll, om sådana formule-ras, kommer i första hand från folkhögskolornas huvudmän. Framför allt är det då landstingen som kräver internkontroll av sina respektive folkhög-skolor. Det betyder att kontrollen inte självklart anknyter till statsbidragsvillkoren och statens syften med stödet till folkbildningen, utan oftare knyts till den ekonomiska redovisningen. Det visade de båda fokusgrupper som Folkbildnings-rådet genomförde under hösten 2013, med kvali-tetsansvariga och rektorer vid sammanlagt 14 folk-högskolor.

Inom folkhögskolan upptäcks felaktig bidragsan-vändning på andra sätt än via internkontroll. Folk-bildningsrådets uppföljning av statsbidragsvillko-ren 2013, avseende verksamheten 2012, visade att en folkhögskola inte uppfyllde grundvillkoret om lärartäthet. Denna fick därför inte någon språkscha-blon för 2012. Tveksam bidragsanvändning upp-täcks också vid Folkbildningsrådets systematiska rimlighetskontroller och andra observationer samt genom frågor och information från myndigheter, deltagare eller allmänhet. Då startar Folkbildnings-rådet en utredning eller granskning av ärendet. Beroende på resultatet av denna kan statsbidraget komma att reduceras eller krävas tillbaka.

Under 2011 och 2012 upptäcktes vid några folk-högskolor brister i bidragsanvändningen som hade

76. Folkbildningsrådet (2013h).


att göra med anordnarskap, avgifter, verksamhet som inte uppfyller bidragskriterierna och rapporte-ringen av Allmän kurs. Vissa oklarheter löstes av folkhögskolorna själva. Ett par folkhögskolor fick betala tillbaka delar av statsbidraget.

Systematiskt kvalitetsarbete riktat mot deltagarna och verksamheten Det systematiska kvalitetsarbete som folkhögsko-lorna rapporterade till Folkbildningsrådet 2013 handlade – på samma sätt som bland studieförbun-den – i mångt och mycket om att utveckla policys, rutiner och arbetssätt. Folkhögskolornas kvalitets-arbete är ofta nära kopplat till deltagarna och den faktiska verksamheten, ibland med direkt anknyt-ning till grundvillkoren för statsbidrag. Då handlar det till exempel om att utveckla rutiner och arbets-sätt för studeranderätt och studerandeinflytande, eller arbetsformer för distansundervisning och undervisning med stöd av digitala medier.

Annat verksamhetsnära kvalitetsarbete går ut på att förbättra rutinerna för ansökan och antagning, rutiner för att upptäcka och stödja deltagare med särskilda behov, för utvecklingssamtal, validering av deltagarnas kunskaper, närvarorapportering och studiestödsrapportering, eller om kursutveckling, pedagogisk utveckling och kompetensutveckling. Deltagarenkäter och medarbetarundersökningar är vanliga.

Kvalitetsarbetet har också att göra med orga-nisationernas funktionssätt mer allmänt: extern samverkan med huvudmän, kommuner och andra folkhögskolor, marknadsföring, översyn av policys och planeringsdokument, förstärkning av teknisk infrastruktur och utveckling av administrativa och ekonomiska rutiner.

Även om många folkhögskolor rapporterar allt mer systematik i sitt kvalitetsarbete, och trots att den totala mängden kvalitetsarbete som rapporte-ras är omfattande, är intrycket att arbetet inte säl-lan sker i motvind. Det framkom inte minst vid Folkbildningsrådets fokusgruppsintervju med kva-litetsansvariga. Av dessa hade de flesta begrän-sad tid avsatt i sin tjänst för just kvalitetsarbete –

”cirka 100 timmar per år” – och påfallande många av de kvalitetshöjande insatser som görs handlar om att bryta motstånd, förankra, skapa samsyn och engagera.

ReferenserDigidel (2013). Ökad digital delaktighet. Förslag från Digidel2013.

Eriksson, L. (2011). Vuxenutbildning för personer med funktionsnedsättning. Linköpings universitet.

Findahl, O. (2013). Svenskarna och internet 2013. .se/internetstatistik.

Folkbildningsförbundet, Rörelsefolkhögskolor-nas intresseorganisation, Sveriges kommuner och landsting, Folkbildningsrådet (2013). Folkbildning-ens Vägval & Vilja.

Folkbildningsrådet (2009). Studiecirkeldeltagare 2008. En studie om deltagare i studieförbundens studiecirkelverksamhet. Folkbildningsrådet utvär-derar No 2 2009.

Folkbildningsrådet (2011). Folkhögskoledeltagar-undersökning 2010. Folkbildning för alla? Folk-bildningsrådet utvärderar No 1 2011.

Folkbildningsrådet (2013a). Att vara folkhögskol-lärare – förutsättningar, kompetensbehov och tids-användning. Folkbildningsrådet utvärderar No 1 2013.

Folkbildningsrådet (2013b). Folkbildningens arbete med flexibelt lärande och digital delaktighet.

Folkbildningsrådet (2013c). Folkhögskolor, studie-förbund och regionala kompetensplattformar.

Folkbildningsrådet (2013d). Implementering av nya bidragsmodeller. Folkbildningsrådet utvärderar No 3 2013.

Folkbildningsrådet (2013e). Kommunernas och landstingens/regionernas bidrag till studieförbund 2013.


Folkbildningsrådet (2013f). Kulturprogrammens betydelse för lokalsamhället. Folkbildningsrådet utvärderar No 2 2013.

Folkbildningsrådet (2013g). Statsbidragsvillkor 2013. Fastställda av Folkbildningsrådets styrelse 2012-11-14. Reviderade 2013-05-22.

Folkbildningsrådet (2013h). Statsbidrag till folk-högskolor 2013. Kriterier och fördelningsprinci-per. Fastställda av styrelsen 12 december 2012. Reviderad 2013-05-22.

Folkbildningsrådet (2013i). Statsbidrag till stu-dieförbund 2013. Villkor, kriterier och fördelning. Fastställda av Folkbildningsrådets styrelse 2012-12-12 Rev 2013-05-22.

Folkbildningsrådet (2013j). Studieförbundens eko-nomi 2012.

Folkbildningsrådet (2014a). Cirkelledare – folk-bildningens fotfolk och drivkraft. Folkbildningsrå-det utvärderar No 1 2014.

Folkbildningsrådet (2014b). Folkbildning och regi-onala kulturplaner.

Folkbildningsrådet (2014c). Folkhögskolans peda-gogiska personal 2013.

Folkbildningsrådet (2014d). Kulturprogrammens betydelse för deltagarna. Folkbildningsrådet utvär-derar No 2 2014. Publiceras i maj 2014.

Folkbildningsrådet (2014e). Kulturprogrammens betydelse för de medverkande och som arbets-marknad. Folkbildningsrådet utvärderar No 3 2014. Publiceras i juni 2014.

Folkbildningsrådet (2014f). Studiemotiverande folkhögskolekurs 2013.

Myndigheten för kulturanalys (2012). Samhällets utgifter för kultur 2010–2011. Kulturfakta 2012:1.

Olofsson, J. & Annvir, D. (2013). De skånska folk-högskolorna och kompetensplattformen – om insatser för att omfördela maktresurser och under-lätta ungas etablering. Malmö högskola, Institutio-nen för hälso- och välfärdsstudier.

Prop. 2009/10:3. Tid för kultur.

Regeringskansliet (2011). It i människans tjänst – en digital agenda för Sverige. Näringsdepartemen-tet.

Specialpedagogiska skolmyndigheten. Årsredovis-ning 2011.

Statistiska Centralbyrån (2013). Den internatio-nella undersökningen av vuxnas färdigheter. Tema utbildning. Rapport 2013:2.

SFS 1991:977. Förordning (1991:977) om statsbidrag till folkbildningen.

Ungdomsstyrelsen (2013). Ung i dag 2013.

Universitetskanslersämbetet (2013). Universitet & högskolor. Årsrapport 2013. Rapportnummer 2013:2.

Volante (2012). Kulturella och kreativa näringar 2012.

Västra Götalands Bildningsförbund (2011a). Folk-högskolornas roll inom Kompetensplattform Väs-tra Götaland.

Västra Götalands Bildningsförbund (2011b). Stu-dieförbundens roll inom Kompetensplattform Väs-tra Götaland.

Folkbildningsrådet

Box 380 74, 100 64 StockholmTel: 08412 48 00, fax: 0821 88 [email protected]

Documents

Samlad bedömning 2013