Sammanfattning EU-reglering

Mars 2016

Svenska Fondhandlareföreningens Service AB Box 1426 | S-111 84 Stockholm Besöksadress Blasieholmsgatan 4 B | Stockholm Tel +46 (0)8-56 26 07 00 www.fondhandlarna.se

2

Innehållsförteckning

VD har ordet 4

Capital Markets Union (CMU) 5

CSDR 6

EMIR 8

Skatt på finansiella transaktioner m m 11

Automatiskt informationsutbyte i skattefrågor 13

Legal Entity Identifier 15

MAR/MAD 16

MiFID II/MiFIR 18

PRIIPs 23

Ett ramverk för återhämtning och rekonstruktion av kreditinstitut och värdepappersbolag 26

Strukturåtgärder i kreditinstitut 28

Rapportering av vissa värdepapperstransaktioner 31

Öppenhetsdirektivet 32

Direktivet om aktieägares rättigheter 34

Notiser 36

EUs regelprocess och Esma 38

3

Fondhandlareföreningen och Fondbolagens förening anordnade den 25 februari ett välbesökt seminarium

där Esmas ordförande Steven Maijoor berättade om Esmas verksamhet och svarade på frågor. På bilden ses

Steven Maijoor tillsammans med fondhandlareföreningens Kerstin Hermansson och fondbolagens

förenings Fredrik Nordström.

Fotograf: Åsa Drakenberg

Vi på Fondhandlareföreningen är: Kerstin Hermansson, verkställande direktör tfn + 46 (08)-56 26 07 01, kerstin@fondhandlarna.se Vigg Troedsson, direktör tfn + 46 (08)-56 26 07 02, vigg@fondhandlarna.se Lars Afrell, chefsjurist tfn + 46 (08)-56 26 07 04, lars@fondhandlarna.se Sara Mitelman, senior jurist tfn + 46 (08)-56 26 07 06, sara@fondhandlarna.se Andreas Widegren, Chef SPIS tfn + 46 (08)-56 26 07 05, andreas@fondhandlarna.se Enel Lundbladh, assistent

tfn + 46 (08) 56 26 07 03, enel@fondhandlarna.se

4

VD har ordet

Hej alla medlemmar och andra som är intresserade av värdepappersmarknadens reglering!

Tiden går och vi med den! Både lagstiftare och myndigheter har betydande svårigheter att hinna med sina

uppgifter i tid inför utrullning av värdepappersmarknadens nya reglering! Tidtabellen är fortfarande inte

helt klar och i vissa klara delar problematisk. Vi får nog sägas vara inne i Den Stora Implementeringen!

Kortversionen är följande:

Vi har under svåra omständigheter genomfört implementering av Öppenhetsdirektivet men ett

antal frågor kvarstår.

MAR kommer att träda ikraft till sommaren, medan den andra delen direktivet MAD införs nästa år.

Vi arbetar frenetiskt med att försöka lösa de problem som det glappet skapar liksom de sena

tekniska standarderna.

Hur faktabladen ska vara utformade enligt PRIIPS kan vi nog få mer klarhet i slutet av mars. Planera

för att hinna ta fram faktablad och rutiner för hanteringen (gäller både producenter och

distributörer). Tiden är väldigt knapp – mer tid krävs! Men det kanske vi inte får.

Beträffande ikraftträdandet av MiFID II och MiFIR föreslår kommissionen att det flyttas fram ett år

till den 3 januari 2018, kanske flyttas också tiden för antagande av erforderlig nationell lagstiftning

till den 3 juli 2017. Betänk också att flyttningen beror på att Esmas stora referensdatasystem måste

hinna bli klart – vad man gör om det inte blir så enligt plan vet vi inte.

CSDR innehåller många utmaningar och tidtabellen är inte ändrad, även om vi hör påtryckningar

om detta för delar av CSDR.

Vi ska tillsammans säkerställa att den svenska värdepappersmarknaden går stärkt ut Den Stora

Implementeringen! Hur kan vi öka sannolikheten att vi uppnår denna målsättning utöver att arbeta flitigt

tillsammans? Alla förslag välkomna!

Jag ber er också att läsa avsnittet om EUs framtidsprojekt Kapitalmarknadsunion och återkomma om ni har

kommentarer och synpunkter

Den som slutar att bli bättre slutar att bli bra (Cromwell)

Kerstin Hermansson

5

Capital Markets Union (CMU)

Allmänt I februari 2015 publicerade EU-kommissionen en s.k. grönbok för upprättandet av en kapitalmarknadsunion

inom EU (Capital Markets Union, CMU). Förhoppningen är att upprättandet av en kapitalmarknadsunion för

samtliga 28 medlemsstater ska åstadkomma mer integrerade och djupare kapitalmarknader i EU. Med

starkare kapitalmarknader, som kompletterar utlåning från banker, är förhoppningen att företag,

framförallt små och medelstora, ska få bättre tillgång till finansiering, att investeringar från aktörer utanför

EU ska öka samt att diversifieringen av finansieringsformer ska göra det finansiella systemet mer stabilt.

Under hösten publicerade kommissionen ytterligare information och förslag kopplade till CMU. En

aktionsplan presenterades där aktiviteter som förväntas rymmas inom initiativet och tentativa tidsplaner

för dessa återfinns. Vidare lade kommissionen fram ett lagförslag om värdepapperisering, en konsultation

om säkerställda obligationer och ett förslag till prospektförordning. Kommissionen lade också fram en

konsultation ”Call for evidence” där man bad om synpunkter på införd lagstiftning på

finansmarknadsområdet under senare år.

Dagsläget

Fondhandlareföreningen svarade i våras tillsammans med Bankföreningen på kommissionens grönbok. Ett

viktigt budskap i det gemensamma svaret var att båda föreningarna ställer sig positivt till syftet med

kapitalmarknadsunionen; att skapa mer integrerade och djupare kapitalmarknader i EU. I ljuset av den

stora mängd reglering som tillkommit efter finanskrisen uppmanades kommissionen därutöver att som ett

första steg genomföra en konsekvensanalys av reglering som är implementerad eller på väg att

implementeras i syfte att säkerställa att denna inte utgör hinder för syftet med kapitalmarknadsunionen.

För Fondhandlareföreningen handlar det i synnerhet om att säkerställa att marknadslikviditeten i Europa

inte påverkas negativt.

Föreningen har under hösten följt arbetet med värdepapperisering, säkerställda obligationer och prospekt.

Föreningen har tagit fram och till finansdepartementet framfört synpunkter på förslaget till

prospektförordning. Sammantaget är föreningen inte övertygade om att det föreslagna regelverket

kommer underlätta kapitalanskaffningen på den gemensamma kapitalmarknaden. I stället finns en

uppenbar risk att förslaget, inklusive de regler på nivå 2 som vi ännu saknar kännedom om, kommer att

innebära skärpta regler, ökad komplexitet och högre kostnader för emittenter och andra aktörer.

Vad gäller konsultationen om effekter av införd reglering, ”Call for evidence”, har föreningen i slutet av

februari svarat på denna.

Kontaktperson/er: Lars Afrell

6

CSDR

Allmänt Kommissionen lade i mars 2012 fram sitt förslag till förordning om förbättrad värdepappersavveckling i

Europeiska unionen och om värdepapperscentraler samt ändring av direktiv 98/26/EG. Bakom

kommissionens förslag att reglera Central Securities Depositories (CSDer) eller enligt svensk terminologi

centrala värdepappersförvarare ligger i huvudsak två syften. För det första spelar CSDer en central roll inom

infrastrukturen på finansmarknaderna och bör därför vara föremål för en harmoniserad reglering. För det

andra vill kommissionen bryta upp existerande nationella monopol för CSDer inom EU och därmed öka

konkurrensen på denna marknad.

Rådet och EP kom i december 2013 överens om en förordning om förbättrad värdepappersavveckling i EU

och om värdepapperscentraler samt ändring av direktiv 98/26/EG (nedan CSDR) som dock antogs först i juli

2014.

Förordningen innehåller dels regler om värdepappersavveckling, dels regler om CSD-verksamhet. När det

gäller reglerna om värdepappersavveckling så föreskrivs att avvecklingstiden för affärer som utförts på en

marknadsplats ska vara T+2 inom EU. Reglerna om avvecklingstiden trädde i kraft den 1 januari 2015. I

Norden genomfördes övergången från T+3 till T+2 den 6 oktober 2014. För CSD:er som har för avsikt att

ansluta sig till T2S föreskrivs att det ska ske en övergång till T+2 senast sex månader före anslutningsdagen,

dock inte senare än 1 januari 2016. Avvecklingsreglerna i övrigt innehåller också bestämmelser för att

främja en tidig avveckling genom "progressiva" avgifter och påskynda avvecklingen av "settlement failures"

genom tillräckligt avskräckande avgifter/böter. Reglerna i CSDR ska ersätta reglerna i

blankningsförordningen om buy-in.

Den andra delen av CSDR innehåller definitioner av vilken verksamhet en CSD får bedriva (huvud- och

sidotjänster), krav på en CSD och auktorisationsförfarande för en CSD. En stor del av reglerna är relativt

likartade med de regler som gäller för en central motpart enligt EMIR.

En CSD ska tillhandahålla minst två av följande huvudtjänster: administration av avvecklingssystem, central

förvaring (central safekeeping) samt administration av värdepapper (”notaryfunction”). Det bör noteras att

i den sistnämnda tjänsten inkluderas inte förande av aktiebok (registrar), vilket är en viktig uppgift för

Euroclear Sweden i det svenska systemet. En svår fråga under förhandlingarna om CSDR i Bryssel har varit

om en CSD ska få bedriva bankverksamhet, särskilt riskfylld sådan såsom t.ex. kreditgivning och

värdepapperslån. Enligt förordningen får en CSD bedriva viss sådan verksamhet men verksamheten ska

vara begränsad.

Det bör anmärkas att CSDR uttryckligen godtar det svenska kontoföringssystemet med möjligheten för

enskilda investerare att ha konton direkt hos en central värdepappersförvarare. Vidare har den föreslagna

regeln om tillämplig lag strukits. Även förslaget att metoderna för kontoföring skulle regleras på nivå 2 har

tagits bort.

Dagsläget

CSDR trädde ikraft den 17 september 2014. Som tidigare nämnts finns det särskilda regler för övergången

till T + 2. När det gäller reglerna för CSD-verksamhet föreskrivs i förordningen att dessa inte ska börja

tillämpas i en medlemsstat förrän en CSD i den medlemsstaten har blivit auktoriserad vilket väntas ske

under år 2016. CSDR är en förordning och är således direkt gällande i Sverige.

7

Esma har i september 2015 lämnat förslag till tekniska standarder avseende internaliserad avveckling och

krav för CSDer till kommissionen. Det mest sannolika är att dessa kommer att träda i kraft i april eller maj

2015. Därefter kan CSD:er ansöka om auktorisation enligt CSDR och de första CSD:erna kommer sannolikt

att bli auktoriserade av nationella tillsynsmyndigheter under kvartal 4 2016. Auktorisationen innebär såsom

nämnts att CSDR beträffande CSD-verksamhet träder i kraft i den medlemsstat som auktorisation skett i.

Beträffande reglerna om internaliserad avveckling föreslår Esma en övergångsperiod på 24 månader. Esma

har ännu inte lämnat över sitt förslag till tekniska standarder om avvecklingsdisciplin, inklusive regler för

buy-in, till kommissionen.

Ett förslag till svenskt genomförande har remissbehandlats (Ds 2015:2). Föreningen har lämnat ett relativt

utförligt remissvar. Efter lagrådsbehandling har regeringen lagt en proposition (prop. 2015/16:10) där det

föreslås att den kompletterande svenska lagstiftningen ska träda i kraft redan den 1 mars 2016.

Kontaktperson/er: Lars Afrell

8

EMIR

Allmänt I september 2009 kom ledarna i G-20 överens om att alla standardiserade OTC-derivatkontrakt senast vid

utgången av 2012 skulle handlas på en börs eller en elektronisk handelsplattform när så är lämpligt och

även vara clearade av en central motpart, CCP. OTC-derivatkontrakt skulle också rapporteras till centrala

transaktionsregister (trade repositiories - TR). OTC-derivatkontrakt som inte clearas centralt skulle bl.a. bli

föremål för högre kapitalkrav.

Överenskommelsen implementeras i USA genom Dodd-Frank reformen. Kommissionen presenterade under

hösten 2010 ett förslag till motsvarande reglering i EU i form av European Market Infrastructure Regulation

(EMIR). Kravet på att derivatkontrakt ska handlas på en börs eller en elektronisk handelsplattform

behandlas i MIFID II.

Kommissionens förslag kan grovt indelas i fyra avsnitt: 1. Clearing av OTC-derivatkontrakt. 2. OTC-

derivatkontrakt som inte är föremål för clearing. 3. Rapportering av handel i OTC-derivatkontrakt till

centrala transaktionsregister (TR). 4. Auktorisation, tillsyn och verksamhetsregler för CCP och TR.

Europaparlamentet och rådet kom under våren 2012 överens om en förordning om OTC-derivat, centrala

motparter och transaktionsregister (EMIR). Förordningen som trädde i kraft den 16 augusti 2012 innehåller

ett stort antal ändringar av kommissionens förslag men huvudprinciperna kvarstår i huvudsak oförändrade,

dock ska alla derivatkontrakt, inte bara OTC-derivatkontrakt, rapporteras till en TR. EMIR har kompletterats

med ett stort antal tekniska standarder och genomförandebeslut. De sistnämnda avser exempelvis vilka

tredje länders lagstiftningar och regler för CCP.er som ska anses likvärdiga med EMIRs regelverk. Ytterligare

beslut och i vart fall en viktig teknisk standard återstår, nämligen den tekniska standarden om vilka krav på

säkerställande som ska ställas på OTC-derivatkontrakt som inte är föremål för clearing.

Clearing av OTC-derivatkontrakt

Instrumenten

Som OTC-derivatkontrakt definieras derivatkontrakt för vilka avslut inte sker på börs. Begreppet

standardiserad bör tolkas så att det är fråga om kontrakt som är lämpliga och möjliga att cleara. För att

skapa ett system som garanterar att så många OTC-derivatkontrakt som möjligt clearas så innehåller

förordningen två ansatser. Den första, ”bottom up” ansatsen, innebär att när en CCP beslutar att cleara en

viss typ av kontrakt ska den skicka förslag om detta till den nationella tillsynsmyndigheten. Om

tillsynsmyndigheten ger klartecken ska myndigheten underrätta Esma som i sin tur bedömer om det är

lämpligt med obligatorisk clearing för den aktuella klassen av kontrakt. Beslut fattas slutligen i form av en

teknisk standard av kommissionen. Den andra, ”top down” ansatsen, innebär att Esma tillsammans med

European Systemic Risk Board (ESRB) ska avgöra vilka typer av kontrakt som eventuellt ska bli föremål för

obligatorisk clearing och för vilka ingen clearingmöjlighet ännu finns. Esma ska föra en förteckning över de

klasser av derivatkontrakt för vilka obligatorisk clearing gäller.

Parterna

Alla finansiella motparter omfattas av tvånget att cleara godkända derivatkontrakt. Med finansiella

motparter avses bland annat banker, värdepappersbolag och fondbolag.

9

För icke-finansiella företag gäller clearingskyldigheten först när deras totala position överstiger en på

förhand fastställd nivå (clearingtröskeln). NFC + är beteckningen på icke finansiella företag över

clearingtröskeln och NFC- betecknar företag under nämnda tröskel. Vid beräkning av den totala positionen

ska man avräkna positioner som tagits för att skydda risker i den affärsmässiga rörelsen till skillnad från

mer spekulativ verksamhet.

OTC-derivatkontrakt som inte är föremål för clearing

I de fall finansiella företag eller icke-finansiella företag ingår ett OTC-derivatkontrakt som inte är upptaget

till clearing ska procedurer finnas på plats för att hantera riskerna med kontraktet. Omfattningen av kraven

beror på vilken typ av företag som har ingått kontrakt. För finansiella företag ställs utöver krav på

bekräftelse av villkoren inom en viss angiven tid även krav på att dessa ska mäta och bevaka riskerna med

kontrakt samt utbyta säkerheter.

Rapportering av handel i derivatkontrakt till centrala transaktionsregister

Genom förordningen införs en skyldighet för alla parter att till ett centralt transaktionsregister rapportera

alla derivatkontrakt som man ingått och alla förändringar samt avveckling eller förfall. Rapportering ska ske

senast arbetsdagen efter avslutet eller förändringen. När det gäller icke-finansiella företag finns det en

diskussion om vilka som omfattas av skyldigheten att rapportera till en TR. Kommissionens och Esmas

uppfattning verkar vara att kommuner, stiftelser och enskilda firmor samt privatpersoner som erbjuder

varor och tjänster till marknaden omfattas av rapporteringsskyldigheten. I centrum för diskussionen är

begreppet undertaking (i svenska versionen av EMIR företag) och vad som avses med att erbjuda varor och

tjänster till marknaden.

Auktorisation, tillsyn och regler för CCP och centrala transaktionsregister

Auktorisation och tillsyn av centrala motparter ska hanteras av nationella tillsynsmyndigheten efter

hörande av s.k. tillsynskollegier där även Esma är representerad liksom de tillsynsmyndigheter som utövar

tillsyn av de största clearingmedlemmarna.

Centrala transaktionsregister registreras av Esma som också utövar tillsyn över dem.

Dagsläget EMIR trädde som nämnts i kraft den 16 augusti 2012 och är en EU-förordning vilket innebär att reglerna är

direkt tillämpbara i alla medlemsstater utan något nationellt införlivande. Förordningen har kompletterats

med ett stort antal tekniska standarder. Svensk kompletterande lagstiftning har också trätt i kraft, se lagen

(2013:287) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning (EU) nr 648/2012 om OTC-derivat,

centrala motparter och transaktionsregister. Ytterligare lagändringar i syfte att anpassa den svenska

lagstiftningen till EMIRS krav trädde i kraft den 1 augusti 2014, se prop. 2013/14:111 Säkerheter vid

clearing hos central motpart.

Läget vad avser EMIR är i januari 2016 följande:

Beträffande OTC-derivatkontrakt som inte är föremål för clearing trädde reglerna om bekräftelse

(konfirmation) av villkor i kraft den 15 mars 2013 medan kraven på portföljförlikning, portföljkompression

och tvistelösningsmekanism trädde i kraft den 15 september 2013. Parterna i ett OTC-derivatkontrakt ska

10

ha riskhanteringsförfarande men de närmare reglerna om säkerhetskrav (marginalsäkerheter) har som

nämnts ännu inte antagits.

Rapporteringen till TR påbörjades den 12 februari 2014. Från och med denna dag ska således alla

derivattransaktioner rapporteras till en TR senast dagen efter affärsdagen. Denna rapportering ska fr o m

augusti 2014 kompletteras med uppgifter om säkerheter. Införandet av rapporteringsskyldigheten till TR

har definitivt inte varit problemfritt utan det har varit och är fortfarande oklara punkter om hur denna

rapportering ska gå till. De fullständiga reglerna för rapportering av äldre transaktioner framgår av

Finansinspektionens hemsida, se http://www.fi.se/Regler/Derivathandel-Emir/Rapportering-till-

transaktionsregister/.

Den första CCP som blev auktoriserad enligt EMIR var NASDAQ. Därefter har ytterligare ett antal CCP:er i

EU blivit auktoriserade. För den aktuella listan kan hänvisas till Esmas EMIR-sidor. Auktorisationen av

CCP:er har aktualiserat frågan om vilka derivatkontrakt som ska bli föremål för obligatorisk clearing. Esmas

förslag på clearingsskyldighet för vissa räntekontrakt i EUR, GBP, JPY och USD har godtagits och

clearingskyldigheten införs i juni 2016. Esma har dessutom lämnat förslag på clearingskyldighet för vissa

CDS-kontrakt liksom för vissa räntekontrakt i andra valutor, bl.a. SEK.

En översyn av EMIR pågår. Föreningen har i sitt konsultationssvar framfört att EMIR försvårar för mindre

aktörer att handla med derivat vilket innebär lägre konkurrens i det finansiella systemet som helhet och

potentiellt försämrad riskhantering för mindre aktörer. Dessutom framförde föreningen att det i EMIR

saknas viktiga definitioner och att vissa av de definitioner som finns är otydliga. Begreppet undertaking är

ett sådant exempel. Några slutsatser av översynen från kommissionen har ännu inte kommit. Det är

sannolikt att kommissionen även beaktar svaren om EMIR i konsultationen om effekter av införd reglering.

Det bör slutligen anmärkas att såväl Esma som kommissionen besvarar frågor om tillämpning av EMIR.

Dessa frågor och svar uppdateras kontinuerligt på respektive hemsida.

Kontaktperson/er: Vigg Troedsson, Lars Afrell

11

Skatt på finansiella transaktioner m m

Inledning Kommissionen presenterade i september 2011 ett förslag om skatt på finansiella transaktioner. Skatt

föreslogs utgå på transaktioner i finansiella instrument där minst ett finansiellt institut medverkar för egen

eller kunds räkning. Begreppet finansinstitut var brett och omfattade bland andra värdepappersbolag,

kreditinstitut, försäkringsföretag, investeringsfonder, fondbolag, alternativa investeringsfonder (såsom

hedgefonder) och företag som bedriver finansiell leasing. Skattesatsen föreslogs bli 0,1 % för vardera

parten för alla finansiella instrument förutom derivatkontrakt. För derivatkontrakt föreslogs motsvarande

procentsats vara 0,01 %. Kommissionen räknade med att skatteintäkterna årligen skulle uppgå till cirka 55

miljarder euro. En annan förväntad effekt var att omsättningen på värdepappersmarknaden beräknades

minska med 20 % och omsättningen i derivatkontrakt med upp till 90 %.

Sedan förslaget lades har allt fler länder uttalat sin tveksamma inställning till skatten bl. a. Sverige,

Storbritannien, Nederländerna och Luxemburg. Samtidigt har Frankrike från den 1 augusti 2012 redan

infört en skatt som är lik den engelska stämpelskatten. Även Europaparlamentet, som inte är beslutande i

denna fråga, har vid flera omröstningar ställt sig positiv till införande av en skatt på finansiella

transaktioner. I ett yttrande som man antog framhölls bl. a ”Förslaget om en skatt på finansiella

transaktioner behöver finslipas för att kunna fånga in fler börsmäklare och göra skattesmitning olönsamt.”

Den 22 januari 2013 tog rådet ett beslut innebärande att elva länder däribland Tyskland och Frankrike getts

möjlighet att etablera s.k. ”enhanced cooperation” mellan deltagarna för att etablera ett allmänt system

för transaktionsskatt inom den finansiella sektorn. I linje med detta beslut presenterade kommissionen den

14 februari ett nytt förslag, vilket i sak bygger på det förslag som presenterades hösten 2011 och med

samma skattesatser som föreslogs då d.v.s. 0,1 % för avistaaffärer och 0,01 % för derivat. Det nya förslaget

innehöll förstärkta åtgärder för att undvika skatteflykt bl. a genom att skatten också kopplas till var det

finansiella instrumentet emitterats varvid skatt ska utgå även om handeln sker utanför de deltagande elva

ländernas territorium.

Kommissionens nya förslag förhandlas för närvarande i en särskild rådsarbetsgrupp. Vart och ett av de 11

länder som vill anta skatten har vetorätt, vilket bidrar till att diskussionerna går mycket långsamt framåt.

Övriga EU-länder får delta i diskussionerna men har ingen rösträtt när skatten ska antas. Nyligen har

Estland lämnat gruppen varefter det återstår tio länder i gruppen.

Den 18 april 2013 väckte Storbritannien talan inför EU-domstolen mot rådets beslut att ge de 11 länderna

möjlighet att etablera ett närmare samarbete. UK anförde i sin talan att rådets beslut är olagligt då det

innebär extraterritoriella effekter som inte respekterar icke-deltagande länders befogenheter och

rättigheter, inte bygger på vedertagen internationell rätt, och dessutom medför kostnader för icke-

deltagande länder. EU domstolen avvisade dock Storbritanniens talan eftersom det ännu inte förelåg ett

beslut om att införa skatten.

Enligt kommissionens ursprungliga förslag skulle skatt tas ut för vissa transaktioner gjorda i Sverige även

om Sverige beslutar att inte införa skatten. Denna skatt skulle dessutom, enligt förslaget överföras till de

länder som beslutat införa skatten. Dessutom är de svenska företag och privatpersoner som är berörda av

dessa transaktioner solidariskt betalningsansvariga för att respektive motpart betalar sin skatt. I de

diskussioner som nu förs i rådsarbetsgruppen skulle skatt på aktiehandeln i t ex Sverige som uteland

12

begränsas till aktier som emitterats i FTT-länderna. Det har i dessa diskussioner samtidigt framhållits att

skatten inte får leda till en inom EU fragmenterad värdepappershandel.

I februari 2014 initierade Tyskland och Frankrike nya diskussioner för att försöka föra frågan framåt. Enligt

uppgift har man diskuterat en begränsning av skatten till handeln i aktier och aktiederivat samt att skatten

skulle tas ut på sätt som liknar den engelska stamp duty. Därmed skulle man, åtminstone initialt, kunna

undvika många komplexa frågeställningar och ändå kunna hävda att man inför en skatt. Om man nu får

med sig alla tio länder. Några mindre länder har t ex upptäckt att skatten, som ofta ska levereras till de

större länderna, inte är särskilt intressant ekonomiskt.

Fondhandlareföreningen anser Fondhandlareföreningen, liksom flertalet EU-länder, är negativa till att införa en skatt på finansiella

transaktioner även om ett sådant införande begränsas till de tio deltagande länderna. Kommissionen själv

har pekat på ett antal negativa faktorer, bland annat en minskning av BNP. Studier som gjorts visar också på

en negativ inverkan på kommande pensioner.

Beräknad tidtabell Osäkerheten är stor avseende om och när de tio länderna kan komma att nå enighet om

transaktionsskattens utformning. Under det gångna året har ytterligare diskussioner förts mellan de tio

länderna. Särskilda frågor som diskuterats är hur likviditetsskapande market making ska undantas så länge

verksamheten faciliterar handeln och inte har ett spekulativt syfte. En annan fråga som diskuterats är om

skatt ska tas ut eller ej av mellanhänderna i de fall det är en lång kedja av affärer mellan köpare och säljare.

Vid ECOFINs möte i december 2015 enades de deltagande länderna om att all aktiehandel skulle vara

föremål för beskattning. När det gäller derivat förklarades att skattebasen skulle vara så bred som möjligt

men att skatten inte fick påverka kostnaden för statlig upplåning. Även frågan om skattesats, som för

derivataffärer kan beräknas på flera olika sätt, återstår att komma överens om. Andra stora frågor som det

återstår att komma överens om är bl. a. skatteundantag inom områden som kan påverka kommande

pensioner. Arbetsgruppen fortsätter nu sitt arbete med utgångspunkt att ha en överenskommelse klar vid

halvårsskiftet 2016.

En svensk skatt på den finansiella sektorn

Regeringen har beslutat uppdra åt en särskild utredare att ta fram ett förslag till en skatt på finanssektorn,

som minskar den skattefördel som sektorn kan antas få till följd av att omsättning av finansiella tjänster

undantagits från mervärdesskatt.

Skatten på finanssektorn ska analyseras ur ett juridiskt, samhällsekonomiskt, offentligfinansiellt och

administrativt perspektiv. Även skattens förenlighet med EU:s statsstädsregler och unionsrätten i övrigt ska

analyseras och bedömas. Uppdraget ska redovisas senast den 1 november 2016.

Kontaktperson/er: Vigg Troedsson

13

Automatiskt informationsutbyte i skattefrågor

Inledning 2010 antogs FATCA, den ökända lagstiftning som ledde till att finansinstitut världen över blev skyldiga att

skicka information om sina amerikanska kunder direkt till USAs skattemyndigheter. Sedan dess har särskilda

avtal för implementering av FATCA slutits mellan USA och ett antal länder. Sverige skrev på avtalet den 8

augusti 2014. Mer information om det svenska avtalet finns på regeringens hemsida. (länk). Avtalen

innebär att finansinstituten i de aktuella länderna kan nöja sig med att skicka information till nationella

myndigheter som i sin tur skickar informationen vidare till USA .

Informationsutlämningen till USA har utlöst krav på att motsvarande information ska utväxlas mellan

myndigheter inom EU. Dels har FATCA inneburit att det helt enkelt finns mer data tillgängligt för utbyte

mellan EU-myndigheter. Dels har ett EU-land i princip inte rätt att vägra andra EU-länder ett breddat

informationsutbyte om ett sådant finns med länder utanför EU. Av dessa skäl har beslut fattats om att

bredda EU:s sparandedirektiv och handräckningsdirektiv.

Därutöver pågår ett parallellt arbete inom OECD för att ta fram ett internationellt modellavtal för

automatiskt informationsutbyte. Modellavtalet beskrivs ofta som en ”multilateralisering” av FATCA, men

det finns även en nära koppling till regelarbetet inom EU. Bland annat arbetar EU-kommissionen aktivt för

att OECDs modellavtal ska överensstämma med kommande EU-regler (och vice versa).

Sparandedirektivet I juni 2013 presenterade kommissionen ett förslag till översyn av sparandedirektivet, dvs. det direktiv som

reglerar automatiskt informationsutbyte mellan EU-myndigheter om räntebetalningar till fysiska personer

som är bosatta i ett annat EU-land. Ändringarna antogs i mars 2014. Sparandedirektivet föreslås upphävt

vid utgången av 2015 (se mer nedan).

Handräckningsdirektivet

Kommissionen presenterade samtidigt ett förslag till ändringar i handräckningsdirektivet, dvs. det direktiv

som ålägger myndigheter inom EU att utbyta upplysningar avseende poster som betalats, säkrats eller

innehas av ett finansiellt institut för en fysisk person bosatt i en annan medlemsstat.

Viktigast är att informationsutbytet utvidgas till fem nya poster (vilka omfattas oavsett om dessa poster i

dag finns tillgängliga hos skattemyndigheten eller ej). Det gäller:

1. utdelning,

2. kapitalvinster,

3. annan inkomst som härrör från tillgångar på ett finansiellt konto,

4. annat belopp som innehas av ett finansiellt institut till förmån för annan (inklusive inlösen) samt

5. behållning på konton.

14

Det kan noteras att detta är samtidigt som det i dag gällande handräckningsdirektivet träder i kraft fullt ut,

och då utsträcks till bl.a. inkomster från anställning, styrelsearvoden, livförsäkringsprodukter, pensioner

samt ägande av och inkomst av fast egendom. Denna information ska utlämnas endast om den finns

tillgänglig hos den nationella myndigheten.

Det förslag som kommissionen lagt fram anpassades successivt till den globala standarden som utvecklats

av OECD för automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton och efter antagandet i december

2014 av ändringsdirektivet 2014/107/EU är bestämmelserna i princip överensstämmande med standarden.

De nya bestämmelserna ska tillämpas från och med den 1 januari 2016. De nya bestämmelserna i

handräckningsdirektivet har företräde framför det reviderade sparandedirektivet. Eftersom det finns

betydande överlappning mellan direktiven skulle det, om sparandedirektivet fortsätter att gälla, bara bli

några få situationer där sparandedirektivet skulle komma att tillämpas. Den positiva effekten på

skatteuppbörden att låta de två regelverken fungera parallellt bedöms minimal, varför sparandedirektivet

föreslås upphävt vid utgången av 2015.

Proposition 2015/16:29 En global standard för automatiskt utbyte av upplysningar

om finansiella konton

Regeringen har i oktober 2015 till riksdagen överlämnat proposition 2015/2016:29 En global standard för

automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton.

I propositionen lämnas förslag till de författningar som krävs för att införliva OECD:s globala standard för

automatiskt informationsutbyte om finansiella konton. Standarden består av en modell för avtal mellan

behöriga myndigheter om att tillämpa de gemensamma rapporteringsnormerna som bifogas avtalet. I

propositionen lämnas även förslag till de författningar som krävs för att genomföra rådets reviderade

handräckningsdirektiv om obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar i fråga om beskattning. Det

reviderade direktivet medför att OECD:s globala standard tas in i rådets direktiv. De skyldigheter som bl.a.

följer av standarden är skyldigheter för rapporteringsskyldiga finansiella institut, när det gäller identifiering

av finansiella konton som innehas av personer eller enheter med hemvist i annan eller andra stater eller

jurisdiktioner, skyldigheter för rapporteringsskyldiga finansiella institut att lämna uppgifter till Skatteverket

om de konton som identifierats och skyldigheter för Skatteverket att överföra information till annan eller

andra staters eller jurisdiktioners behöriga myndighet.

I propositionen lämnas vidare förslag till de författningsändringar som krävs för genomförandet av

Europeiska kommissionens förslag till rådets direktiv om upphävande av sparandedirektivet. Förslag om

upphävande av direktivet har lämnats för att undvika dubbelrapportering med anledning av att det

reviderade handräckningsdirektivet till stora delar överlappar sparandedirektivet.

I propositionen föreslås en ny lag om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte

av upplysningar om finansiella konton. Ändringar föreslås även i skatteförfarandelagen (2011:1244) för att

bl.a. genomföra de finansiella institutens skyldigheter att lämna uppgifter om identifierade konton till

Skatteverket. Vidare föreslås en ny lag om automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton.

Slutligen föreslås vissa följdändringar i lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i Skatteverkets

beskattningsverksamhet, offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) och lagen (2012:843) om

administrativt samarbete inom Europeiska unionen i fråga om beskattning. Vissa justeringar sker även i

lagen (2015:62) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet.

De föreslagna bestämmelserna har trätt i kraft den 1 januari 2016. Kontaktperson/er: Vigg Troedsson

15

Legal Entity Identifier

Den finansiella krisen och särskilt Lehman Brothers kollaps har visat på behovet av att snabbt och effektivt

kunna identifiera parterna i finansiella kontrakt. Ett sådant behov föreligger såväl för tillsynsmyndigheterna

som därigenom kan identifiera potentiella hot mot stabilititet i det finansiella systemet och vid behov

åtgärdas som för den privata sektorn som därigenom kan bedöma risken i ett företags exponering.

På uppdrag av G20 publicerade Financial Stability Board, FSB, i juni 2012 en rapport, ”A Global Legal

Identifier for Financial Markets” som innefattade ett antal övergripande principer samt 35

rekommendationer för att utveckla ett unikt system för att kunna identifiera parterna i finansiella

transaktioner. Vid mötet i Los Cabos ställde sig G20 bakom rapporten och uppdrog åt FSB att arbeta vidare

med att implementera ett system i enlighet med rapporten.

Detta arbete resulterade i att G20 i november 2012 fastställde stadgarna för det nybildade Global LEI

System (GLEIS).

I januari 2013 övertog LEI Regulatory Oversight Committee (ROC) ansvaret från FSB för den fortsatta

utvecklingen och implementeringen av GLEIS. ROC har därutöver tillsyn och styrning av det globala LEI-

systemet. FSB tillhandahåller sekretariat åt ROC. Bland de nordiska länderna är det bara Norge och Finland

som har representanter i ROC. Sverige har ingen representation i ROC men såväl Finansinspektionen som

Sveriges Riksbank är observatörer.

Det globala systemet består av Global LEI Foundation (GLEIF) som central operativ enhet (COU) samt av

lokala operativa enheter, LOU. De lokala operativa enheterna tillhandahåller registrering, förnyelse och

annan service och utgör kontaktyta mot de företag som vill registrera sig för ett LEI. I Sverige har NordLEI

(www.nordlei.org/index) blivit ombud för GMEI utility, (Global Markets Entity Identifier utility, tidigare känd

som CICI Utility).

Själva identitetsbeteckningen består av 20 tecken enligt följande:

1 - 4: Ett fyrställigt prefix som unikt tilldelats varje LOU

5 - 6: Reserverade tecken satta till noll

7-18: Företagsspecifik del som generats av LOU

19 - 20: Två kontrollsiffror enligt ISO 17442 standard.

Ytterligare information finns på LEI ROCs hemsida, www.leiroc.org

I Sverige har frågan rests om i vilken utsträckning enskilda firmor som gör derivataffärer skulle kunna

avkrävas LEI. Slutsatsen har blivit att det är det skatterättsliga synsättet som gäller. Det innebär,

beträffande om det är privatpersonen eller den enskilda firman som utför en derivataffär, att affären ska

anses utförd av privatpersonen om den inte bokförs i näringsverksamheten. Dessa derivataffärer

föranleder således inte krav på rapportering till TR.

Kontaktperson: Vigg Troedsson

16

MAR/MAD

Allmänt Kommissionen presenterade hösten 2011 sitt förslag till ny marknadsmissbruksreglering. Förslaget bestod

av en förordning om insiderhandel och otillbörlig marknadspåverkan (marknadsmissbruk), nedan kallad

MAR, och ett direktiv om straffrättsliga sanktioner för insiderhandel och otillbörlig marknadspåverkan

(MAD II). Regleringen bygger i viss mån på definitionerna i MiFID II. Under sommaren 2012 kompletterade

kommissionen förslagen till förordning och direktiv med regler om manipulationer av benchmark.

Rådet och parlamentet har under sommaren 2013 nått en politisk överenskommelse om MAR och i

december 2013 om MAD II.

MAR/MAD II kommer att medföra betydande förändringar i marknadsmissbruksregleringen, från

förändrade definitioner av nyckelbegrepp såsom insiderinformation till den praktiska hanteringen av frågor

om insiders och marknadsövervakning hos banker och värdepappersföretag.

Utvidgad räckvidd

I MAR utvidgas reglerna till att avse alla finansiella instrument som handlas på en reglerad marknad, MTF

eller OTF, dvs. även handel med finansiella instrument som enbart handlas på en MTF eller OTF ska i

fortsättningen omfattas. Vidare omfattar reglerna om marknadsmissbruk även handeln med råvaruderivat

och utsläppsrätter.

Beträffande den utvidgade räckvidden bör även nämnas att det blir förbjudet att avbryta eller ändra en

lagd order i de finansiella instrument som insiderinformationen gäller om ordern lades innan personen fick

tillgång till insiderinformationen.

Administrativa sanktioner

Den största nyheten för svensk del är förstås att MAR klargör att medlemsstaterna är skyldiga att införa

administrativa sanktioner. Regleringen ger inte någon direkt ledning hur gränsdragning ska ske mellan det

administrativa förfarandet och det straffrättsliga.

Medlemsstaterna åläggs vidare att införa åtgärder och påföljder som ska vara effektiva, proportionella och

avskräckande. När det gäller sanktionsavgifter ska exempelvis dessa gentemot en enskild kunna uppgå till

minst 5 miljoner EUR.

Dagsläget MAR/MAD II har publicerats, se EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 596/2014 av

den 16 april 2014 om marknadsmissbruk (marknadsmissbruksförordning) och om upphävande av

Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG och kommissionens direktiv 2003/124/EG,

2003/125/EG och 2004/72/EG och EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV NR 2014/57/EU av den

16 april 2014 om straffrättsliga påföljder för marknadsmissbruk (marknadsmissbruksdirektivet).

Ikraftträdandebestämmelserna är inte helt enkla men i huvudsak ska den nya

marknadsmissbruksregleringen träda i kraft den 3 juli 2016. Det bör anmärkas att lagstiftarna i Bryssel vid

antagandet i december 2015 av en förordning om Benchmark även gjorde en ändring i artikel 19 i MAR som

innebär att ledande befattningshavare även fortsättningsvis kan äga exempelvis fondandelar i UCITS-

17

fonder. Esma hade föreslagit att denna möjlighet skulle genomföras på nivå 2 men kommissionen ansåg att

ändringen krävde förändring av texten i MAR.

2012 års Marknadsmissbruksutredning (Fi 2012:08)har lämnat sitt förslag till svenskt genomförande, se

SOU 2014:46 Marknadsmissbruk II. Förslaget har remissbehandlats. Föreningen var i stort positiv till

förslagen i betänkandet.

Finansdepartementet har i december 2015 remitterat en promemoria, Tillsyn över efterlevnaden av EU:s

marknadsmissbruksförordning, med remisstid till den 7 januari 2016. I promemorian konstateras att alla de

lagändringar som krävs för att anpassa den svenska lagstiftningen till marknadsmissbruksförordningen och

genomföra marknadsmissbruksdirektivet inte kommer att hinna göras i den tid som krävs för att de ska

kunna träda i kraft den 3 juli 2016. I promemorian föreslås ändringar i lagen (2000:1087) om

anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument. Ändringarna innebär att

Finansinspektionen utses till behörig myndighet enligt marknadsmissbruksförordningen och därmed får de

befogenheter för den behöriga myndigheten som följer direkt av förordningen. Inspektionen föreslås även

få möjlighet att ingripa mot den som åsidosatt förordningens bestämmelser om anmälningsskyldighet för

vissa transaktioner, om handelsförbud 30 dagar före vissa finansiella rapporter och om

insiderförteckningar. Lagförslagen i promemorian föreslås träda i kraft den 3 juli 2016. Föreningen är i sitt

remissvar kritisk till den korta remisstiden och till att genomförandet av EU:s marknadsmissbruksreglering

sker i etapper och inte enligt den av EU föreskrivna tidsplanen. I remissvaret pekar föreningen på de

administrativa bördor ett försenat genomförande medför för företagen på den svenska finansmarknaden.

Beträffande övriga ändringar i svensk lagstiftning som krävs för att genomföra förordningen och

marknadsmissbruksdirektivet har Finansdepartementet i en tidsplan som publicerades den 1 december

2015 förutskickat ett ikraftträdande den 1 februari 2017.

Beträffande nivå-2 regleringen har Esma våren 2015 lämnat sitt tekniska råd till kommissionen rörande

delegerade akter. Några delegerade akter har i december 2015 ännu inte överlämnats till rådet och EP för

granskning. Esma lämnade sina förslag till tekniska standarder till kommissionen i slutet av september

2015. Inte heller de tekniska standarderna har antagits av kommissionen.

Sammanfattningsvis kommer det således under första halvåret en provisorisk svensk lagstiftning

omfattande vissa delar av marknadsmissbruksregleringen. Dessutom kommer med all säkerhet under

samma tid en relativt omfattande nivå 2 reglering från EU. Det innebär att den 3 juli 2016 träder MAR

jämte till denna förordning kopplade delegerade akter och tekniska standarder (i förordningsform) i kraft

samt den svenska provisoriska regleringen. Det kommer med säkerhet bli en inte helt enkel uppgift för den

svenska finansmarknaden att klarlägga vad som gäller, t.ex. rörande rapportering av misstänkta ordrar och

transaktioner.

Kontaktperson/er: Lars Afrell

18

MiFID II/MiFIR

Inledning Den 20 oktober 2011 presenterade kommissionen förslag till ändringar i MiFID (Markets in financial

directive). Den slutligt antagna regleringen på nivå 1 i form av ett direktiv (MiFID II) och en förordning

(MiFIR) publicerades i Official Journal (OJ) den 12 juni 2014. Reglerna ska börja tillämpas den 3 januari

2017. Kommissionen har dock nyligen föreslagit att flytta fram startdatum med ett år till den 3 januari 2018

(se mer nedan).

Nivå 1-regleringen ska kompletteras med ett stort antal detaljregler på nivå 2 och 3. I december 2014

överlämnade Esma sina tekniska råd till delegerade akter till kommissionen. I juni respektive september

2015 överlämnade Esma ett utkast till tekniska standarder till kommissionen. I skrivande stund väntar man

på att kommissionen ska anta dessa akter, vilket förväntas ske under mars/april 2016, se nedan. Under

2015 har Esma publicerat tre riktlinjer på nivå 3.

MiFID II/MiFIR innehåller nya regler inom ett stort antal områden som kommer att påverka alla delar på

värdepappersmarknaden; värdepappersinstitut, marknadsplatser, investerare och emittenter. Nedan följer

en kort sammanfattning av några av nyheterna på nivå 1 och en del av de förslagen på nivå 2 och 3.

Några viktiga frågor

MiFID II

Tillämpningsområdet

Definitionen av finansiella instrument ändras till att bl.a. inkludera utsläppsrätter. En del av

kundsskyddsreglerna görs också tillämpliga på s.k. strukturerade insättningar. Investeringstjänsten

utförande av order ändras till att inkludera ingående av avtal för att sälja finansiella instrument som

utfärdats av värdepappersinstitutet självt, dvs. vid egna emissioner. Det införs också en ny

investeringstjänst, Organised Trading Facility (OTF), vilket är en form av marknadsplats för icke

aktierelaterade instrument (se mer nedan). Vidare justeras undantagen från direktivets

tillämpningsområde i vissa avseenden. Regelverk för råvaruhandel har också inkluderats.

Investerarskydd

Nivå 1: En viktig nyhet i MiFID II är att det införs ett förbud mot att ta emot och behålla ersättningar från

tredje man (s.k. inducements) i samband med tillhandahållande av investeringstjänsterna

portföljförvaltning och s.k. oberoende investeringsrådgivning. Vissa mindre ”non monetary benefits” är

dock undantagna från förbudet. MiFID II-reglerna om inducements är minimiregler, dvs. det är möjligt för

medlemsstaterna att under vissa förutsättningar införa strängare regler i nationell lag.

I direktivet införs nya bestämmelser vad gäller utformningen av ersättningsstrukturer och belöningssystem

för anställda liksom krav på deras kompetens och erfarenhet. Bestämmelserna om s.k. execution-only

tjänster ändras delvis vad gäller vilka instrument som är att anse som komplexa och vid rådgivning och

portföljförvaltning införs krav på att innan transaktion görs lämna en skriftlig lämplighetsbedömning till icke

professionell kund som specificerar vilken rådgivning som getts och hur denna motsvarar kundens

19

preferenser, mål och andra egenskaper (det finns en särskild regel för distanskommunikation). Det

tillkommer också nya krav på att värdepappersinstitut ska ha en process för framtagande av nya produkter

och i samband därmed identifiera vilken målgrupp (”target market”) som ett finansiellt instrument ska

säljas till samt ha processer för att säkerställa att produkten enbart säljs till denna målgrupp. Reglerna

gäller således både producenter och distributörer.

Informationskraven till kund ökar, även i förhållande till professionella kunder och jämbördiga motparter.

Bland annat införs mer omfattande krav på information om kostnader och avgifter till kund. Särskilda

informationskrav gäller också vid s.k. cross-selling. Vad gäller kundklassificering bör noteras att kommuner

inte längre per automatik klassificeras som professionella kunder. Inspelnings- och dokumentationskraven

vid telefonsamtal utvidgas och kommer bl.a. omfatta fler anställda och även kommunikation via

mobiltelefoner och annan elektronisk utrustning. Bestämmelserna om best execution blir mer detaljerade

och värdepappersbolagen åläggs att årligen publicera information till allmänheten om de fem mest

använda marknadsplatserna.

Nivå 2: På nivå 2 kommer en rad nya bestämmelser om investerarskydd, framför allt i form av delegerade

akter. Det är både fråga om helt nya bestämmelser och sådant som tidigare följt av genomförandedirektiv

och riktlinjer från Esma. Bland annat införs detaljregler om inducements, t.ex. vad som är minor non-

monetary benefits och vilka ersättningar som är att anse som ”kvalitetshöjande”. En viktig fråga här är vad

som ska gälla för analys från tredje man (investment research). Vidare utvecklas i nivå 2-regleringen de

detaljerade kraven på produktframtagandeprocess och redovisning av kostnader och avgifter till kund

(inklusive inducements). Det införs också nya regler som rör intressekonflikter vid s.k.

underwritingverksamhet. Kraven på vad en execution policy ska innehålla blir mer detaljerade.

Nivå 3: Esma har publicerat tre riktlinjer som avser anställdas erfarenhet och kompetens, vad som ska

anses vara komplexa/icke komplexa skuldinstrument samt vid s.k. paketerade transaktioner (cross-selling).

Svenskt förslag om inducement regler: Den svenska värdepappersmarknadsutredningen (SOU 2015:2) har

föreslagit andra regler för inducement än direktivets. Enkelt uttryckt föreslås att ett värdepappersinstitut

inte ska få ta emot inducement vid tillhandahållande av investeringsrådgivning eller portföljförvaltning till

icke-professionella kunder om detta är negativt för kundens intresse. Finansinspektionen ges

bemyndigande att närmare föreskriva vad som ska anses vara negativt för kundens intresse. För rådgivning

till professionella kunder och jämbördiga motparter föreslås dock MiFID II-regleringen gälla.

Organized Trading Facility (OTF)

Nivå 1: Det inrättas en ny typ av marknadsplats; Organised Trading Facility (OTF) för handel i icke-

aktierelaterade instrument (t.ex. obligationer och derivat ). Samma transparensregler ska gälla för handel

på en OTF som på en reglerad marknad och en MTF. Huvudregeln är att det inte är tillåtet för en OTF att

exekvera kundorder via det egna lagret men undantag gäller för icke likvida statspapper och för handel på

s.k. matched principal basis. Viss diskretion tillåts beträffande vilka som ska medges handla på en OTF.

Algoritmhandel m.m.

Nivå 1: Det införs krav på att värdepappersinstitut som använder algoritmer i sin handel ska informera

tillsynsmyndigheten och marknadsplatserna om detta och även dokumentera användandet. Vidare införs

särskilda skyldigheter för värdepappersinstitut som använder algoritmer för market making på en reglerad

marknad och för de som tillhandahåller Direct Electronic Access. Naked sponsored access, dvs. att order

skickas direkt till marknadsplatsen utan att gå via särskilda kontroller, blir förbjudet. Den som bedriver

20

handel som en högfrekvenshandlare ska ha tillstånd som värdepappersinstitut och den som bedriver en s.k.

market making strategi i viss omfattning ska ingå avtal om detta med marknadsplatsen.

Datakonsolidering m.m.

Nivå 1: Det införs s.k. consolidated tape på EU-nivå för post-trade information på aktiemarknaden. Vidare

införs nya regler för APA (företag som publicerar information om transaktioner, dvs. genomlysning efter

handel) och för ARM (företag som rapporterar in transaktioner till tillsynsmyndigheten, dvs.

transaktionsrapportering). Verksamhet i form av APA och ARM kräver enligt MiFID II auktorisation av

behörig myndighet.

MiFIR

Genomlysning av handel för aktiemarknaden m.m. .

Nivå 1: Genom MiFIR införs vissa begränsningar i de undantag som idag finns från genomlysning före

handel (pre-trade waiver) vad gäller reference price waivers och för likvida aktier vid negotiated trades (s.k.

manuella affärer). Bestämmelserna innebär en volymbegränsning av båda typerna av waivers på högst 4 %

per handelsplattform eller 8 % totalt inom EU av omsättningen i det aktuella värdepapperet under löpande

12 månadsperiod. Om dessa gränser överskrids får inte någon av dessa waivers användas för den aktuella

aktien de kommande 6 månaderna på den aktuella handelsplattformen respektive inom EU. Det införs även

ny definition av systematisk internhandlare (SI) samt genomlysningskrav före och efter handel avseende

aktieliknande instrument, t.ex. ETFer. För marknadsgaranter införs krav på skriftligt avtal med

marknadsplatsen men det är Esma som bestämmer när marknadsförhållandena är sådana att avsteg kan

göras från skyldighet att ställa priser.

Nivå 2: I tekniska standarder kommer klargöras den närmare innebörden av begreppet likvid marknad

(vilket har betydelse för bl a manuella affärer, SI-skyldigheterna samt undantagen från genomlysning före

och efter handel) och villkoren för att få undantag eller waivers från kraven på genomlysning före och efter

handel. Esma har även tagit fram en lägsta standard för tick size.

Icke-aktiemarknaden

Nivå 1: Det införs helt nya harmoniserade regler om genomlysning före och efter handel för bl.a.

obligationer och derivatinstrument samt nya bestämmelser som rör handel i sådana instrument via en

systematisk internhandlare (SI). För instrument som inte har likvid marknad och för transaktioner som

överstiger vissa tröskelvärden (”large in scale” and ”size specific to the instrument”) finns möjlighet att

ansöka om uppskjuten publicering och publicering av transaktioner på aggregerad nivå.

Nivå 2: I Esmas tekniska standarder framgår beräkningsmetoden och kriterier för att avgöra vilka

instrument som ska anses ha en likvid marknad eller inte och vilka tröskelvärden som ska gälla, dvs. i

praktiken de regler som helt avgör SI-skyldigheternas omfattning samt om det är möjligt att ansöka om

uppskjuten/aggregerad publicering eller inte. Esma kommer att publicera exakta siffror innan regelverket

träder ikraft. Av nivå 2 framgår också under hur lång tidsperiod tillsynsmyndigheter kommer kunna bevilja

uppskjuten publicering. I korthet föreslår Esma som standard uppskjutande tid T+2. Därutöver är det

möjligt att ansöka om längre tid och/eller aggregerad publicering.

21

Handelsskyldighet/begränsning av OTC-handel avseende aktier

Nivå 1: Värdepappersinstitut ska utföra transaktioner i aktier som är upptagna till handel eller handlas på

en RM, MTF eller genom en systematisk internhandlare (SI) eller handelsplats i tredjeland som bedömts

likvärdig med en RM eller MTF. Enda undantagen när OTC-transaktioner ska vara möjliga är om

transaktionerna är a) icke-systematiska, ad hoc etc. eller b) är mellan jämbördiga motparter eller

professionella motparter samt transaktionerna inte bidrar till prisformeringsprocessen.

Nivå 2: Av tekniska standarder ska framgå när transaktioner inte ska anses bidra till

prisformeringsprocessen.

Skyldighet att handla vissa OTC-derivat på marknadsplatser

Nivå 1: Som en följd av G-20 åtaganden införs en regel om att företag som är clearingsskyldiga enligt EMIR

måste göra avslut i ”tillräckligt likvida” och clearade OTC-derivat med varandra över marknadsplats, dvs.

reglerad marknad, MTF eller OTF. Det ska således inte vara möjligt att handla dessa instrument via en SI.

Nivå 2: Detaljregler för att avgöra vilka derivat som är att anse som ”tillräckligt likvida” slås fast av Esma i

tekniska standards. Beslut om vilka derivat som ska omfattas av handelsskyldigheten fattas sedan av

Esma/kommissionen i form av tekniska standards.

Marknadsdata

Nivå 1: Marknadsplatserna (RM, MTF och OFT) ska på affärsmässigt rimliga villkor göra pre- och post trade

data tillgängliga för allmänheten.

Nivå 2: Enligt föreslagna nivå 2-regler ska marknadsdata prissättas baserat på kostnader för att ta fram och

distribuera datan.

Produktförbud

Nivå 1: Det införs nya regler enligt vilka såväl nationella tillsynsmyndigheter som Esma under vissa

förutsättningar ska kunna förbjuda eller begränsa försäljning av vissa typer av finansiella produkter inom

EU. Ingripande ska även kunna ske innan produkten eller tjänsten säljs eller marknadsförs till investerare.

Nivå 2: Detaljreglering ska tas fram vad som anger under vilka förutsättningar produkter och tjänster kan

förbjudas.

Transaktionsrapportering

Nivå 1: Det införs utökade krav på innehållet i transaktionsrapporteringen som bl.a. ska innehålla

information om kund-id och om den person eller den datoralgoritm på värdepappersinstitutet som fattat

investeringsbeslutet. Även krav på att TRS-rapporteringen ska innehålla uppgift om en transaktion

inneburit short selling och om waivers använts vid exekvering av affären införs.

Nivå 2: Detaljreglering ska tas fram vad gäller informationen om bl.a. vilken person eller datoralgoritm som

har fattat investeringsbeslutet. Antalet fält utökas från ca 20 till 60. Esma konsulterar på guidelines

avseende bl.a. TRS rapportering.

22

Tillträde till handel och clearing

Nivå 1: Det införs nya krav på icke-diskriminerande regler och transparens vad gäller regler för tillträde till

marknadsplatser och clearing samt benchmarks.

Informationsutbyte m.m. mellan marknadsplatser

Nivå 1: Det införs ett utökat informationsutbyte mellan reglerade marknader, MTF:er och OTF:er, t.ex. vid

handelsstopp.

Beräknad tidtabell MiFID II träder enligt ordinarie tidtabell ikraft den 3 januari 2017.

I februari 2016 lade kommissionen fram ett förslag om att detta ikraftträdandedatum skulle skjutas upp ett

år, till den 3 januari 2018. Skälet var att Esma behövde mer tid för att utveckla det datasystem som

regelverket kräver. Parlamentet förfaller ställa sig bakom förslaget dock med tillägget att även nationell

lagstiftning inte ska behöva vara på plats förrän den 3 januari 2018.

Medlemsstaterna ska ha antagit den lagstiftning som krävs för att genomföra MiFID per den 3 juli 2016.

Finansdepartementet har i ett pressmeddelande under hösten 2016 informerat om att man inte kommer

hinna till detta datum. Istället räknar man med att publicera en lagrådsremiss i juni 2016 och en proposition

under hösten 2016. Vi vet ännu inte hur den här tidtabellen kan komma att påverkas av nytt startdatum.

Kontaktperson/er: Kerstin Hermansson och Sara Mitelman

23

PRIIPs

Inledning Redan 2007 påbörjade kommissionen att undersöka om det fanns behov av en reglering för paketerade

investeringsprodukter, s.k. PRIPs (Packaged Retail Investment Products). I juli 2012 presenterade

kommissionen ett förslag till en förordning om faktablad för paketerade investeringsprodukter för icke-

professionella investerare. Vid förhandlingar mellan rådet och parlamentet kom förslaget att utvidgas till

att även omfatta försäkringsbaserade investeringsprodukter. Den utvidgade förordningen, Förordningen

om faktablad för paketerade och försäkringsbaserade investeringsprodukter för icke-professionella

investerare (Priips), ska börja tillämpas 31 december 2016. Priips är framförallt av parlamentet en

prioriterad fråga, så sannolikheten att förordningen skjuts upp är relativt låg.

Förordningen syftar till att införa en gemensam standard för produktinformation, faktablad, till icke-

professionella kunder. Faktabladet (Key Information Document, KID) ska på lättfattligt sätt lämna

information till konsumenter om paketerade och försäkringsbaserade investeringsprodukter. Texterna ska

göras konsumentvänliga genom att vara kortfattade och enkla att förstå. Dokumentet ska innehålla

basfakta om produkten samt information om vilka risker och kostnader som är förenade med en

investering i produkten.

I dokumentet ska det även framgå om en investerare kan förlora pengar eller inte och hur komplex

produkten är. Den som tar fram eller har utvecklat en investeringsprodukt riktad till icke-professionella

investerare är skyldig att även ta fram ett basfaktadokument för produkten. Genom att basfaktadokument

för olika produkter har gemensam struktur, innehåll och presentation kan konsumenter använda

dokumentet för att jämföra olika investeringsprodukter och välja den som är för mest lämplig dem.

Produkter som omfattas av förslaget Förordningen innefattar de flesta investeringsprodukter som riktas till icke-professionella investerare. En

investeringsprodukt (Priips-produkt) definieras som en investering där det beloppet som ska betalas

tillbaka till investeraren kan variera på grund av exponering mot referensvärden eller är beroende av

avkastningen av en eller flera tillgångar som inte direkt förvärvats av den icke-professionella investeraren.

Utmärkande är att dessa investeringsprodukter paketeras av banker, värdepappersbolag etc. och

marknadsförs och säljs till icke-professionella investerare. Kommissionen anser att paketeringen gör att

produkterna blir icke-transparanta samt gör investeringsprodukterna svåra att jämföra.

Exempel på instrument som omfattas är t.ex. strukturerade produkter och derivat. Även investeringsfonder

omfattas men övergångsvis (under 5 år) kommer redan befintliga regler att gälla för dessa (UCITS IV-

direktivet). Exempel på instrument som inte omfattas är produkter där avkastningen är bestämd för hela

löptiden, t ex aktier och obligationer vars utfall inte fluktuerar med något underliggande värde. Med

försäkringsbaserade investeringsprodukter avses i förordningen en försäkringsprodukt som har en löptid

eller ett återköpsvärde som helt eller delvis är direkt eller indirekt exponerat mot marknadsfluktuationer.

Undantagna är däremot t.ex. försäkringsprodukter som inte erbjuder investeringsmöjligheter såsom

beloppsmässigt avtalade livförsäkringar. Under en övergångsperiod undantas även privata

pensionsprodukter och tjänstepensionsprodukter som har till syfte att ge investeraren en inkomst efter

pensionering. Kommissionen ska inom fyra år efter det att förordningen trätt ikraft utvärdera undantaget

för pensionsprodukter.

24

Faktabladet (KID) Faktadokumentet ska vara koncist och kortfattat och undvika tekniska termer. Dokumentet ska kunna

förstås av den genomsnittlige eller typiske icke-professionella investeraren och vara utformat på ett

gemensamt sätt så att investeraren lätt kan jämföra olika investeringsprodukter. Jämförelse ska kunna

göras över produktgrupperna. Faktadokumentet ska vara avfattat på högst tre A4-sidor.

Faktabladet ska vara ett fristående dokument klart avskilt från marknadsföringsmaterial. Det får innehålla

hänvisning till andra dokument, inklusive prospekt, dock endast om hänvisningen rör information som ska

ingå i faktabladet. Dokumentet ska inledas med, förutom beteckningen Faktablad, ett i förordningen

fastlagt meddelande. Därefter ska beteckningen eller namnet på investeringsprodukten anges samt vem

som tagit fram eller utvecklat produkten.

I ett särskilt avsnitt med rubriken Vad innebär produkten? ska Priip-produktens natur och huvuddrag

beskrivas. Under rubriken Vad är riskerna och vad kan jag få för avkastning? ska en kortfattad beskrivning

lämnas om produktens risk- och avkastningsprofil. I ett avsnitt med titeln Vad händer

om/produktutvecklaren/ inte kan göra några utbetalningar? ska en kort beskrivning lämnas av huruvida

förlusten täcks av en kompensationsordning eller garantiordning för investerare.

I ett avsnitt med titeln Vilka är kostnaderna? ska anges kostnaderna för investering i Priips-produkten och

redovisningen ska omfatta både direkta och indirekta kostnader både uttryckt i monetära termer och i

procent. I avsnittet Hur länge bör jag behålla investeringsprodukten och kan jag ta ut pengar i förtid? ska

bland annat anges eventuell ångerfrist eller uppsägningstid, uppgift om rekommenderad eller föreskriven

kortaste innehavstid, möjlighet till och villkor för avveckling under löptiden samt konsekvenser av en

inlösen i förtid. Vidare ska det finnas ett avsnitt om hur man kan klaga samt ett avsnitt med övrig relevant

information.

Kommissionen ska, efter förslag från de europeiska tillsynsmyndigheterna, genom tekniska standarder

närmare lämna föreskrifter om presentationen och innehållet i respektive informationsavsnitt och om den

metoden som ska tillämpas för framtagande av indikatorer för presentation av risk/avkastning respektive

kostnader. Faktabladet ska avfattas på språket i den medlemsstat där produkten säljs eller översättas till

det språket.

Den som utvecklat eller tagit fram investeringsprodukten ska upprätta faktabladet för produkten. Även den

som gjort ändringar i en investeringsprodukt som innebär att kostnaden eller riskprofilen för produkten

förändrats ska upprätta ett faktablad. Faktabladet ska publiceras på webben innan produkten får säljas till

icke-professionella kunder. Informationen i faktabladet ska hållas aktuellt och vid behov uppdateras.

Kommissionen kommer att genom tekniska standarder lämna detaljerade föreskrifter om detta under

våren 2016.

Har en investerare litat på faktabladet vid sin investering och det senare visar sig att dokumentet inte följer

kraven som uppställts i förordningen kan investeraren kräva skadestånd av den som utvecklat eller tagit

fram investeringsprodukten. Det ankommer då på den som utvecklat eller tagit fram investeringsprodukten

att visa att faktabladet var i överensstämmelse med reglerna i förordningen. Friskrivningsklausul med annat

innehåll är inte bindande för den icke-professionella investeraren.

Den som säljer en investeringsprodukt till en icke-professionell kund ska i god tid innan transaktionen

avslutas överlämna faktabladet till kunden. I vissa undantagsfall får dokumentet överlämnas omedelbart

efter det att transaktionen gjorts. Kommissionen får genom delegerade akter närmare bestämma vad som

ska anses vara ”i god tid”.

25

Huvudregeln är att dokumentet ska överlämnas till investeraren i pappersform. Under vissa förutsättningar

får också information lämnas på annat varaktigt medium eller via en hemsida. Den som utvecklat eller tagit

fram en investeringsprodukt ska ha rutiner på plats som innebär att en icke-professionell kund som har

klagomål relaterade till ett basfaktadokument inom rimlig tid får svar på sådant klagomål. Medlemsstater

får kräva att behöriga myndigheter begär in faktabladen innan marknadsföring av produkten påbörjas.

Medlemstaterna ska införa effektiva, proportionerliga och avskräckande administrativa sanktioner för de

fall reglerna i förordningen inte följs. Behöriga myndigheter och EIOPA får möjlighet att under vissa

förutsättningar förbjuda försäljning av Priips-produkter inom EU (Esma har liknande möjlighet under MiFID

2).

Nästa steg

De europeiska tillsynsmyndigheterna (Esma, EBA och EIOPA) kommer att gemensamt presentera sitt förslag

till tekniska standarder till kommissionen den 29 mars 2016. Efter det ska institutionerna ha implementerat

Priips till den 31 december 2016.

Kontaktperson/er: Sara Mitelman, Kerstin Hermansson och Andreas Widegren

26

Ett ramverk för återhämtning och rekonstruktion av kreditinstitut och värdepappersbolag

Inledning Rådet och parlamentet har i december 2013 träffat en politisk överenskommelse om förslag till ett direktiv

om en ram för återhämtning och rekonstruktion av kreditinstitut och värdepappersbolag. Förslaget innebär

att det införs harmoniserade regler för återhämtningsplaner och rekonstruktionsplaner. Medlemstaterna

ska utse en myndighet med ansvar för rekonstruktion och förse den med rekonstruktionsbefogenhet och

rekonstruktionsverktyg.

Förslaget omfattar kreditinstitut och större värdepappersbolag. I vissa fall kommer också holdingbolag till

kreditinstitut och värdepappersbolag att omfattas av direktivet.

Rekonstruktionsmyndighet Varje medlemsstat ska utse en eller flera rekonstruktionsmyndigheter utrustade med

rekonstruktionsverktyg och rekonstruktionsbefogenheter. Direktivet anger inte vilken myndighet som bör

utses till rekonstruktionsmyndighet utan detta avgörs av varje medlemsstat.

Återhämtningsplan Företag som omfattas ska ta fram en återhämtningsplan som ska hållas aktuell och uppdateras minst en

gång per år. Tidiga åtgärder utifrån återhämtningsplaner kan förhindra upptrappning av problem och

minska risken för att företaget hamnar på obestånd. Återhämtningsplanen ska innehålla åtgärder som

planeras vidtas vid olika tänkbara stresscenarier. Vilka scenarier som planen ska innefatta kommer EBA att

fastställa i samråd med ESRB. I annex till direktivet finns en detaljerad förteckning med uppgifter som ska

ingå i en återhämtningsplan. Planen ska godkännas av tillsynsmyndigheten och

rekonstruktionsmyndigheten har möjlighet att lämna synpunkter på planen. Koncerner ska lämna

återhämtningsplaner både på koncernnivå och för de enskilda instituten i koncernen.

Rekonstruktionsplan Med återhämtningsplanen som grund ska rekonstruktionsmyndigheten, i samråd med tillsynsmyndigheten,

förbereda en rekonstruktionsplan för ett företag eller, i förekommande fall, en grupp av företag. Vid

utarbetandet av planen har rekonstruktionsmyndigheten rätt att få all information den behöver från

institutet. Utifrån rekonstruktionsplanen ska myndigheten bedöma om ett institut kan rekonstrueras eller

avvecklas. Om rekonstruktionsmyndigheten, i samråd med tillsynsmyndigheten, finner hinder för en

rekonstruktion får myndigheten kräva att institutet ska vidta åtgärder för att underlätta sin rekonstruktion.

Sådana åtgärder kan bland andra innefatta begränsningar i individuella och aggregerade exponeringar,

diversifiera tillgångarna, lägga ner eller begränsa verksamheter, begränsa eller förhindra nya verksamheter

eller produktutveckling samt göra förändringar i institutets juridiska struktur.

27

Tidiga ingripanden Direktivet ger tillsynsmyndigheten befogenheter att tidigt ingripa när ett instituts finansiella situation eller

solvens försämras. Befogenheterna innebär bland annat rätt att ålägga institutet att genomföra åtgärder

enligt återhämtningsplanen, utforma ett åtgärdsprogram med tidsplan för genomförandet, inkalla eller

ålägga ledningen att inkalla en stämma, ta fram en plan för omläggning av skulder i förhållande till

borgenärerna eller göra förändringar i sin affärsmodell. I vissa speciella situationer kan tillsynsmyndigheten

också byta ledningen och utse en särskild förvaltare.

Villkor för rekonstruktion Rekonstruktion får tillgripas och rekonstruktionsverktygen användas när tillsynsmyndigheten, efter

konsultation med resolutionsmyndigheten, finner att institutet är insolvent eller mycket nära insolvens.

Åtgärder från den privata sektorn ska med hänsyn till tidsfaktorn eller andra omständigheter vara uteslutna

samtidigt som en rekonstruktion ska kunna motiveras av allmänintresset.

Rekonstruktionsverktyg 1. Försäljning av hela eller delar av verksamheten

2. Broinstitut. Tillse att ett av rekonstruktionsmyndigheten helt eller delvis ägd institution övertar

viktiga funktioner från den fallerande institutionen.

3. Avskiljande av tillgångar. Risk och problemtillgångar överförs till särskild förvaltning.

4. Skuldnedskrivningsverktyget (Bail-in). Aktieägare och fodringsägare utan säkerhet ska i första hand

bära förlusterna. Vissa skulder är undantagna, såsom t.ex. korta skulder, insättningar garanterade

under insättargarantin och säkerställda obligationer. En bärande regel vid användning av

skuldnedskrivningsverktyget är att ingen fordringsägare ska behöva ta större förluster än han skulle

ha gjort i ett normalt insolvensförfarande.

Rekonstruktionsverktygen kompletteras med en möjlighet för resolutionsmyndigheten att införa ett

moratorium som längst får vara till klockan 17.00 följande bankdag.

Rekonstruktionsfinansiering Direktivet föreskiver att varje medlemsland ska skapa en rekonstruktionsfond som ska uppgå till minst 1%

av summan av alla insättningar täckta av insättargarantin. Fondens medel får användas för åtgärder i

anslutning till rekonstruktion såsom bidrag till ett broinstitut, köp av tillgångar från ett institut men inte för

att täcka förluster eller för att rekapitalisera en institution.

Svensk implementering I december 2015 fattade riksdagen beslut angående införandet av krishanteringsdirektivet. Riksdagen gav

regeringen i uppdrag att utreda hur bestämmelserna om riskavgifter i lagen om resolution kan utformas så

att kriterierna för hur riskavgifterna ska fastställas blir tydligare reglerade i lagen, och därefter återkomma

till riksdagen under 2017 med förslag på ändringar av lagen om resolution. Lagändringarna i övriga delar

har trätt ikraft den 1 februari 2016.

Kontaktperson/er: Vigg Troedsson

28

Strukturåtgärder i kreditinstitut

Inledning Kommissionen har den 29 januari 2014 presenterat ett förslag till Förordning om strukturåtgärder i

kreditinstitut, COM (2014) 43. Det föreslagna regelverket utgör en uppföljning av den rapport om

strukturreform inom banksektorn som presenterades i oktober 2012 av en högnivågrupp ledd av Erkki

Liikanen. Förslaget kan också sägas vara en europeisk version av Volcker-regeln i USA.

Syftet med reglerna är att motverka att kreditinstitut blir alltför stora och systemviktiga för att kunna läggas

ned eller omstruktureras. Reglerna omfattar därför i första hand de största kreditinstituten.

Vilka institut omfattas av förslaget? Reglerna omfattar (i) kreditinstitut som är etablerade inom EU, (ii) grupper vars moderbolag är etablerat

inom EU och som omfattar åtminstone ett kreditinstitut eller (iii) EU-grenar av kreditinstitut etablerade

utanför EU, förutsatt att de uppfyller följande kriterier:

1. De har identifierats som globalt systematiskt viktiga institutioner, eller

2. De har under tre år i följd haft:

a. totala tillgångar lika med eller överstigande 30 miljarder euro, och

b. handelsaktiviteter som överstigit 70 miljarder euro eller 10% av de totala tillgångarna.

”Handelsaktiviteter” beräknas som det totala bruttovärdet av vissa värdepapper samt alla

derivatpositioner, dividerat med två (se artikel 23).

29 europeiska kreditinstitut förväntas uppfylla de angivna kriterierna och kan därmed behöva genomföra

vissa strukturreformer. Majoriteten av dessa har säte i eurozonen medan övriga anges vara från UK och

Sverige. Eventuellt berörs även vissa banker i USA och Japan, men dessa kan undantas om det konstateras

att de redan omfattas av motsvarande regler i sina hemländer.

I tidiga versioner av kommissionens förslag fanns dessutom möjlighet för ansvarig myndighet att tillämpa

reglerna även på andra (minde) kreditinstitut. Denna möjlighet finns dock inte med i den slutliga versionen

av förslaget.

Institut som kan bli föremål för beslut om separation eller beslut om kapitalpåslag är de som har så kallad

handelsaktivitet (definierat som summan av tradingtillgångar och tradingskulder, samt derivattillgångar och

derivatskulder, delat med två) på över 100 miljarder euro, räknat som ett genomsnitt under flera år, enligt

Rådets överenskommelse (se nedan).

Aktiviteter som förbjuds eller kan behöva avgränsas För de kreditinstitut som omfattas av reglerna införs ett generellt förbud mot egenhandel (proprietary

trading) och mot att äga, stödja eller vara exponerade mot alternativa investeringsfonder.

Förbudet mot egenhandel beskrivs på ett relativt snävt sätt och omfattar enbart:

o användande av eget kapital och/eller lånade pengar för att ta positioner med enda syfte att göra

vinst för egen räkning, när detta görs

o utan koppling till kundaktiviteter eller hantering av institutets risker och

o genom deskar, enheter, avdelningar eller enskilda handlare som är specifikt ägnade åt att ta

sådana positioner.

29

Förbudet avseende alternativa investeringsfonder tar sikte främst på hedge fonder. Särskilda

undantag görs för riskkapitalfonder och fonder som är stängda (close ended) och obelånade.

Däremot omfattar förbudet t.ex. derivat eller index som är kopplade till hedgefonder om det enda

syftet är att göra vinst för egen räkning.

Dessutom ges ansvarig myndighet omfattande befogenheter att förbjuda kreditinstitut att ägna sig åt vissa

handelsaktiviteter.

A. Dels måste myndigheten i vissa fall förbjuda ett kreditinstitut att utföra handelsaktiviteter som rör

market-making, investering i eller stödjande av värdepapperfiering, eller vissa derivat, förutsatt att

inte institutet kan visa att detta inte behövs med hänsyn till finansiell stabilitet mm.

B. Dels får myndigheten möjlighet att förbjuda alla handelsaktiviteter som utförs av ett kreditinstitut

om aktiviteterna undergräver målsättningarna med strukturreform eller om det finns ett hot mot

institutets finansiella stabilitet eller mot det finansiella systemet i dess helhet.

Villkoren för när förbud måste införas är endast delvis beskrivna i förslaget. Det framgår att förbudet ska

tillämpas när vissa gränsvärden är uppfyllda avseende handelstillgångarnas storlek, hävstångsgrad,

motpartskreditrisker, derivathandels komplexitet, handelsintäkternas lönsamhet, marknadsrisk,

sammankoppling (interconnectedness) samt vissa kredit- och likviditetsrisker. Men exakta gränsvärden för

dessa variabler samt övriga villkor ska definieras först på nivå II, i delegerade akter.

Separation av förbjudna aktiviteter De aktiviteter som förbjuds måste separeras från kreditinstitutets verksamhet enligt särskilda regler. Bland

annat får kreditinstitutet inte hålla aktier eller ha rösträtt i den separerade enheten och alla kontrakt och

andra transaktioner mellan dem måste äga rum på ”armlängds avstånd” (se artikel 13). Den separerade

enheten får bl.a. inte ta emot insättningar som omfattas av statlig insättningsgaranti eller erbjuda

betalningstjänster (se artikel 20). De kreditinstitut som omfattas måste presentera en separationsplan som

ska utvärderas och få godkännande av ansvarig myndighet.

Särskilda undantag från förbuden Vissa handelsaktiviteter är uttryckligen undantagna från förbuden och ansvarig myndighets

förbudsbefogenheter. Det gäller särskilt:

All handel som på något sätt rör statsobligationer utfärdade av ett EU-medlemsland (artikel 6.2a

och 8.2)

Användande av eget kapital för cash management processer (6.2b)

Handelsaktiviteter som syftar enbart till prudentiell hantering av ett kreditinstituts kapital, likviditet

och finansiering (artikel 11)

Ränte-, valuta-, råvaru- eller kreditderivat som omfattas av krav på central motpartsclearing och

som säljs till försäkringsinstitut och pensionsinstitut enbart i syfte att hantera dessas risk (artikel

12)

Dessutom får EU-länder som har nationella regler om bankstruktur på vissa villkor avvika från vissa av EU-

reglerna (dock ej förbudet mot egenhandel och exponering mot alternativa investeringsfonder). Länder

som vill använda denna möjlighet ska lämna in ansökan till EU-kommissionen som antingen kan godkänna

eller avvisa ansökan. Bland annat krävs att det nationella regelverket ska ha samma syften och vara

kompatibelt med EU-reglerna om strukturreform.

30

Rapportören Gunnar Hökmark har i januari 2015 presenterat ett utkast till rapport för ekonomiska

utskottet i parlamentet. Utskottet behandlade rapporten i maj varvid rapporten röstades ner. I parlamentet

pågår sedan dess diskussioner om en kompromiss men någon tidpunkt för parlamentets behandling har

inte redovisats.

Rådet å sin sida har i juni 2015 antagit en av ordförandeskapet utarbetad kompromisstext. De viktigaste

inslagen i kompromissen är att regleringen föreslås omfatta större banker som i sin tur kommer att delas in

i två grupper beroende på storleken av deras handelsaktiviteter senaste året. Rapportering, riskbedömning

och tillsyn anpassas till vilken grupp institutionen hänförs. Kompromissen innehåller också förslag till krav

på att egenhandel ska separeras från övrig verksamhet. Rådet kommer att inleda överläggningar med

parlamentet så snart en rapport antagits av parlamentet.

Kontaktperson/er: Vigg Troedsson, Lars Afrell

31

Rapportering av vissa värdepapperstransaktioner

Inledning Kommissionen lämnade i början av 2014 förslag till förordning om rapportering och genomlysning av SFT

(Securities Financing Transactions), COM (2014) 40.

Förslaget till förordning utgör en uppföljning av grönboken om den så kallade ”skuggbanksektorn” som

presenterades av kommissionen i mars 2012. Såsom konstaterades i grönboken är denna sektor stor redan

i dag och kan komma att växa ytterligare när myndigheterna stärker regleringen av banksektorn.

Kommissionen menar att detta kan leda till ett svårgenomträngligt finansiellt system som blir svårare för

ansvariga myndigheter att kontrollera.

Mot denna bakgrund föreslog kommissionen skärpta rapporteringsregler avseende bl.a.

återköpstransaktioner (repor) och värdepapperslån. Dessa transaktioner samlas under paraplybegreppet

”Securities Financing Transactions” (SFT).

Enligt förslaget skulle motparter (inklusive icke-finansiella sådana) till en SFT rapportera information om

dessa transaktioner till särskilda transaktionsregister. Denna regel har emellertid modifierats i den antagna

förordningen på så sätt att det finansiella institut ska rapportera för egen del och för motparten när

motparten är ett mindre icke-finansiellt institut. Vidare ska förvaltare som är auktoriserade under UCITS

eller AIFMD informera sina investerare om hur de använder SFT och andra finansieringsstrukturer. Vissa

närmare detaljer om dessa krav på motparter och förvaltare anges i ett annex till förordningen.

Informationen i de nya register som byggs upp ska lagras centralt och vara direkt och enkelt tillgängligt för

myndigheter, såsom Esma, ESRB och ECB, i syfte att identifiera och övervaka risker mot finansiell stabilitet.

Förslaget till förordning innehåller även vissa skärpta krav för sådant säkerställande som innebär att

säkerhetstagaren kan förfoga över säkerheten (reuse), t.ex. transfer of title eller möjligheten i

säkerhetsdirektivet att förfoga över säkerheten såsom ägare. Enligt SFT ska säkerhetsställaren informeras

om riskerna med dylika säkerställanden.

Beräknad tidtabell SFT publicerades i december 2015 och trädde i kraft den 12 januari 2016. När det gäller rapporteringen av

SFT ska den påbörjas för finansiella institut 12 månader efter de delegerade akterna har publicerats.

Således kan denna rapportering först påbörjas sent våren 2018. När det gäller villkoren i artikel 15 för reuse

så ska denna artikel börja gälla sex månader efter förordningens ikraftträdande och även omfatta

existerande avtal (dvs. från den 12 juli 2016).

Kontaktperson/er: Lars Afrell

32

Öppenhetsdirektivet

Allmänt Rådet och EP kom under våren 2013 överens om ett direktiv om ändring av det s.k. öppenhetsdirektivet

(2004/109/EG). Ändringsdirektivet (2013/50/EU) trädde i kraft den 26 november 2013 och ska vara

genomfört i medlemsstaterna senast den 26 november 2015.

Några viktiga nyheter

Flaggningsreglerna Reglerna om flaggning utökas från att avse aktier och finansiella instrument som ger rätt att förvärva aktier

som redan getts ut till att även avse finansiella instrument som ger ett ekonomiskt utfall som liknar det som

ett innehav av aktien skulle ge oberoende av om det sker en fysisk avveckling eller inte. Definitionen av de

instrument som fortsättningsvis ska omfattas av flaggningsreglerna görs bred och skall täcka nuvarande och

framtida finansiella instrument som har ett liknande ekonomiskt utfall som ett innehav av aktien

oberoende om instrumentet ger rätt till fysisk leverans eller inte. Vilka instrument omfattas av

flaggningsplikten? Någon mer specificerad lista har inte tagits fram av lagstiftarna utan avsikten är att Esma

ska ta fram en vägledande lista. Denna lista blir emellertid inte bindande. Föreningen har i sitt

remissyttrande till finansdepartementet begärt en specificering av vilka instrument som omfattas. Det finns

ett uppenbart behov av en sådan specificering eftersom den som missar en rapportering riskerar stränga

sanktionsavgifter. En säker uppgiftslämning kräver dessutom automatisering och IT-stöd som det tar tid att

ta fram.

Det röstetal som skall rapporteras på grundval av dessa instrument utgörs av det nominella röstvärdet på

underliggande aktie. För finansiella instrument som refererar till ett index, en korg av aktier eller liknande

kommer Esma att föreslå en metod för hur röstvärdet skall beräknas. Vid rapporteringen ska det totala

röstvärdet på innehavda finansiella instrument relaterade till samma emittent redovisas. Endast långa

positioner skall tas med. Korta positioner får således inte avräknas. Vid rapporteringen skall röstetalet för

aktierna redovisas för sig och röstetalet för övriga finansiella instrument för sig.

Kvartalsrapporter Kommissionen föreslog att kravet på kvartalsrapport och delårsredogörelse skulle upphävas. Lösningen

blev emellertid att det överlämnades till medlemsstaterna att bestämma i nationell lagstiftning om detta

krav.

Dagsläget Ändringsdirektivet har kompletterats med nivå-2 reglering, se

KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) 2015/761 av den 17 december 2014 om komplettering

av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG vad gäller vissa tekniska standarder för tillsyn om

större innehav. Den delegerade förordningen trädde i kraft samma dag som öppenhetsdirektivet, dvs. den

26 november 2015.

Ett förslag på svenskt genomförande av öppenhetsdirektivet har remissbehandlats, se SOU 2014:70.

Regeringen har i proposition 2015/16:26 Regelbunden finansiell information och offentliggörande av

33

aktieinnehav, föreslagit ett ikraftträdande den 1 februari 2016. Riksdagen har beslutat i enlighet med

regeringens förslag. Som inledningsvis nämnts har föreningen i sitt remissyttrande till finansdepartementet

begärt en specificering av vilka instrument som omfattas. Det finns ett uppenbart behov av en sådan

specificering eftersom den som missar en rapportering riskerar stränga sanktionsavgifter. Någon närmare

vägledning har emellertid inte lämnats. Föreningen beklagar detta och kan konstatera att även Lagrådet

ansåg att begreppet liknande ekonomisk effekt var svårtolkad och att det behövdes vägledning för

rättstillämpningen om bestämmelsens innebörd.

Kontaktperson/er: Lars Afrell

34

Direktivet om aktieägares rättigheter

Inledning Kommissionen har i april 2014 lagt fram ett förslag till ändringar i bl.a. direktivet om aktieägares rättigheter

(2007/36/EG). Ändringarna syftar till en mer aktiv ägarstyrning och ökad öppenhet samt ska främja

aktieägarengagemang och underlätta för aktieägare att utöva inflytande över gränserna.

Allmänt om förslaget Förslaget kan något förenklat delas in i fyra delar. Den första delen omfattar regler för att ett bolag ska

kunna identifiera sina aktieägare samt regler om informationsflödet mellan bolaget och dess aktieägare.

Den andra delen innehåller krav på öppenhet om sitt engagemang i marknadsnoterade bolag för

institutionella investerare, fondförvaltare och s.k. proxy advisors. Den tredje delen rör bolagens

ersättningspolicy och innehåller bl.a. en rätt för aktieägare att rösta om sådana principer. Den fjärde delen

omfattar regler för vissa närstående transaktioner.

Fondhandlareföreningen har lämnat synpunkter på förslaget till Justitiedepartementet för egen del och

även tillsammans med Bankföreningen och Svenskt Näringsliv. I det gemensamma svaret påpekar

organisationerna att någon erinran inte finns mot syftet med förslagen men att det enligt organisationernas

uppfattning är tveksamt om man kan påvisa något marknadsmisslyckande i Sverige på de områden som

berörs av förslaget. I stället föreligger en betydande risk för att nya administrativa bördor läggs på

värdepappersmarknaden och att förslagen resulterar i ökade kostnader för samtliga aktörer på

värdepappersmarknaden utan att det är visat att förslagen medför en motsvarande nytta.

När det gäller reglerna om identifiering av aktieägare, överföring av information och möjliggörande av

utövande av aktieägares rättigheter har föreningen framfört bl.a. att eftersom kontosystemen ser olika ut

inom EU är föreningen inte helt övertygad om lämpligheten att nu särreglera dessa delar samtidigt som

någon harmonisering av kontoföringen inte sker inom EU. I förslaget tas ingen hänsyn till det arbete som

nedlagts av branschen för att förbättra överföringen av information m m på detta område. Arbetet går

under namnet ”Standards for General Meeting”.

Det är som nämnts förslag på ändringar i ett direktiv och därmed kan genomförandet ske på olika sätt i

olika medlemsstater så man kan ställa sig frågan hur en medlemsstat kan, vid flera led av mellanhänder

även utanför statens jurisdiktion, garantera identifieringen av aktieägare, särskilt när begreppet aktieägare

inte är definierat. Därtill kommer frågor om sekretess och överförande av personuppgifter

Vidare finns i förslaget en delegation till kommissionen att i genomförandeakter specificera detaljerna för

informationsöverföringen mellan aktieägare och bolagen. Föreningen är skeptisk till delegationsrätten, bl.a.

på grund av att de föreslagna reglerna på nivå-1 är så allmänt hållna och att det därför är svårt att förutse

vilka regler som kan komma på nivå-2.

Rådet har under 2015 efter ett stort antal möten om förslaget kommit överens om en gemensam

ståndpunkt. Några större ändringar föreslår dock inte rådet eftersom diskussionerna i rådet mest verkar ha

varit fokuserade på att ge större utrymme för medlemsstaterna. EPs inställning skiljer sig i väsentliga delar

både från kommissionens förslag och rådets gemensamma ståndpunkt. EP vill gynna långsiktigt

aktieägande och att bolag även ska ta hänsyn till andra intressenter. Vidare vill EP införa ”country by

country reporting” rörande skatter. Antalet ändringsförslag är ganska många och frågan är om EPs

inställning verkligen går att förena med rådets.

35

Beräknad tidsplan Tidsplanen är för närvarande mycket osäker eftersom det föreligger betydande skillnader i inställning

mellan rådet och EP. Positionerna är således tämligen låsta och trilogförhandlingarna har hittills rört mer

tekniska frågor. Beträffande den omstridda frågan om ”country by country reporting” ska kommissionen

komma med en rapport i mars 2016. Först därefter kan möjligtvis det finnas förutsättningar att på politisk

nivå hitta lösningar på det låsta läget mellan institutionerna. Enligt föreningens mening är det inte sannolikt

att de föreslagna reglerna kan komma att tillämpas förrän tidigast 2018/19.

Kontaktperson/er: Lars Afrell

36

Notiser I detta avsnitt lämnas kortfattade uppgifter om lagstiftning som trätt i kraft eller är under övervägande.

Blankning och kreditswappar Blankningsförordningen trädde i kraft den 25 mars 2012 och tillämpas från och med den 1 november 2012.

Även kommissionens delegerade förordningar och genomförandeförordning har trätt i kraft. Samtliga

rättsakter har antagits i förordningsform och är därmed direkt gällande i Sverige. Den svenska

lagstiftningen som kompletterar reglerna om blankning och kreditswappar trädde i kraft den 1 januari

2013.

Blankningsförordningen har utvärderats av kommissionen och Esma. Den övergripande slutsatsen från

kommissionen var att reglerna hade fungerat väl och att det var för tidigt att föreslå förändringar i

regelverket rörande blankning (COM(2013) 885 final). Storbritannien m.fl. har vänt sig mot möjligheten för

Esma enligt blankningsförordningen att fatta beslut som ersätter den nationella tillsynsmyndighetens

beslut och bl.a. anfört att artikel 114 om den inre marknaden utgjorde en felaktig grund för att delegera en

sådan befogenhet till ett EU-organ. EU-domstolen har i en dom i januari 2014 i mål C-270/12 uttalat att de

befogenheter som avses i artikel 28 i blankningsförordningen faktiskt syftar till att förbättra villkoren för

upprättande och funktionen av den inre marknaden på finansområdet.

Blankningsförordningen, länkar

EU-förordning EU nr 236/2012

EU-kommissionens delegerade förordning (EU) nr 826/2012

EU-kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 827/2012

EU-kommissionens delegerade förordning (EU) nr 918/2012

EU-kommissionens delegerade förordning (EU) nr 919/2012

Lagen (2012:735) med kompletterande bestämmelser till EU:s blankningsförordning

Esmas information och dokument om blankningsreglerna

Securities Law Legislation Under ett antal år har det bedrivits två projekt med i huvudsak samma syfte, nämligen att åstadkomma

harmoniserade regler för innehav och dispositioner med kontoförda värdepapper. Ett av projekten har

genomförts i regi av UNIDROIT och resulterade hösten 2009 i en konvention, Geneva Securities Convention.

Kommissionen har drivit ett liknande projekt som avslutades hösten 2008 med att gruppen lämnade sina

slutliga råd om en framtida EU-reglering av kontoförda värdepapper (Second Advice of the Legal Certainty

Group). Därefter har kommissionen vid två tillfällen konsulterat rörande en framtida Securities Law

Legislation (SLL), nämligen våren 2009 och årsskiftet 2010/2011.

37

Svårigheterna att komma överens i dessa frågor inom EU har varit och är fortfarande betydande. Det kan

delvis förklaras med att det är fråga om centrala civilrättsliga principer och frågor där medlemsstaternas

lagstiftning uppvisar stora olikheter. Beroende på juridisk tradition och inte minst marknadernas funktion

har regleringen av kontoföring av finansiella instrument fått olika uppbyggnad och innehåll i

medlemsstaterna. Därtill kommer säkert konkurrensfaktorer.

Kommissionen har under hösten 2012 aviserat att man överväger att införa en annorlunda reglering som

skulle bygga på ett ekonomiskt angreppssätt på frågorna och att man skulle frångå den funktionella

reglering som föreslagits av bl.a. Legal Certainty Group. Viktiga frågor i en sådan reglering skulle enligt

kommissionen vara hanteringen av säkerheter och behovet av kunskap om vem som äger vad rörande

finansiella instrument. Från kommissionen har också inhämtats att det pågår diskussion om vilken typ av

rättsakt (direktiv/förordning) som är lämpligast. Kommissionen har under 2013 presenterat ett

arbetsdokument med en ny inriktning. Arbetsdokumentet fick dock inte ett särskilt positivt bemötande av

medlemsstaterna..

Beräknad tidtabell

Kommissionen har sedan 2010 vid ett flertal tillfällen aviserat ett förslag. I dagsläget har projektet SLL

skjutits på framtiden. I kommunikationen om kapitalmarknadsunionen har kommissionen uttalat sig

skeptiskt om SLL och istället pekat på att enskilda frågor med SLL-anknytning kan bli aktuella för reglering.

Kontaktperson/er: Lars Afrell

38

EUs regelprocess och Esma

Erfarenheter av den nya regleringsprocessen

Inledning Sedan början av 2000-talet har Lamfalussymodellen tillämpats för EU-lagstiftningen på

värdepappersmarknaden. I den modellen antog, på nivå 1, Europeiska unionens råd (rådet) och

Europaparlamentet (parlamentet) rättsakter (förordningar eller direktiv) innehållande huvudprinciperna

efter förslag från kommissionen. I rättsakten delegerades vanligen till kommissionen att besluta om

detaljreglering i form av genomförandeförordningar eller genomförandedirektiv på nivå 2.

Lissabonfördraget medförde ändringar av processen för lagstiftningen på nivå 2 och därmed av

Lamfalussymodellen. Genomförandebestämmelserna på nivå 2 har ersatts med möjligheten för rådet och

parlamentet att i en rättsakt delegera till kommissionen att anta sekundär lagstiftning i form av delegerade

akter och genomförandeakter.

Utöver delegerade akter och genomförandeakter kan rådet och parlamentet även delegera till

kommissionen att anta tekniska standarder för tillsyn och tekniska standarder för genomförande på förslag

av någon av de europeiska tillsynsmyndigheterna. Från den 1 januari 2011 består strukturen för finansiell

tillsyn i EU av de tre europeiska tillsynsmyndigheterna; Europeiska bankmyndigheten (EBA), Europeiska

försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten(EIOPA) samt Europeiska värdepappers- och

marknadsmyndigheten (Esma). Strukturen omfattar också en europeisk systemrisknämnd. En ytterligare

förändring är tillkomsten av bankunionen och ECBs tillsynsansvar för banker.

Det är i detta sammanhang viktigt att skilja mellan direktiv och förordningar från EU. Direktiv behöver

införlivas av medlemsstaterna med nationell rätt medan förordningar, oavsett om det är förordningar som

har antagits av rådet och parlamentet eller av kommission efter delegation, är direkt gällande i samtliga

medlemsstater.

Lagstiftningsförfarandet (nivå I) Sedan Lissabonfördragets ikraftträdande den 1 december 2009 tillämpas det så kallade ordinarie

lagstiftningsförfarandet för större delen av de lagstiftningsakter som antas inom EU. Undantag gäller bland

annat för skattefrågor för vilka det finns särskilda beslutsregler.

Förfarandet inleds genom att kommissionen överlämnar ett förslag till lagstiftning till parlamentet och

rådet. Dessa behandlar och diskuterar förslaget i upp till två omgångar (kallas läsningar). Efter både första

och andra läsningen kan den nya lagstiftningen antas om rådet och parlamentet är överens. Kommissionen

är formellt inte lagstiftare men har en möjlighet att dra tillbaka ett förslag om kommissionen inte är nöjd

med utgången av diskussionerna i rådet och parlamentet. Den stora merparten lagstiftning på

finansmarknadsområdet antas redan vid den första läsningen, vilket är möjligt genom att det förs tidiga

informella förhandlingar mellan representanter från de tre institutionerna (kallas trilog).

Om institutionerna inte har enats efter två behandlingar vidtar arbete i en förlikningskommitté. När en

överenskommelse har nåtts i förlikningskommittén skickas den för en tredje behandling i

Europaparlamentet och rådet. När båda institutionerna har godkänt överenskommelsen ska den

offentliggöras. Lagstiftning offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning (EUT) och träder vanligen i

39

kraft 20 dagar efter offentliggörandet. Ikraftträdandet kan dock variera beroende på om rättsakten

(direktivet eller förordningen) ska kompletteras med nivå 2 reglering.

Delegerade akter Kommissionens rätt att anta delegerade akter framgår av artikel 290 i Lissabonfördraget. Av artikeln

framgår att rådet och parlamentet kan delegera till kommissionen att anta vissa akter. Dessa akter ska vara

av allmän räckvidd men får inte utgöra lagstiftningsakter. Däremot kan kommissionen genom en delegerad

akt ändra eller komplettera icke-väsentliga delar av lagstiftningsakten. Av andra stycket framgår att

innehåll, omfattning och varaktighet för en delegering ska anges i den grundläggande rättsakten. Vidare

erinras i samma stycke om att de väsentligaste delarna av ett område ska förbehållas lagstiftningsakterna.

I punkten 2 i artikel 290 ges regler för hur rådet och parlamentet kan invända mot en delegerad akt och

även återkalla en delegation. Reglerna för rådets och parlamentets kontroll av en delegation ska fastställas i

den grundläggande rättsakten.

Genomförandeakter Kommissionens rätt att anta genomförandeakter framgår av artikel 291 i Lissabonfördraget. Av artikeln

framgår att rådet och parlamentet kan delegera till kommissionen att anta vissa akter om enhetliga villkor

för genomförande av unionens rättsakter krävs. Av punkten 3 framgår att rådet och parlamentet genom

förordningar i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet i förväg ska fastställa allmänna regler och

principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebestämmelser.

Sådana regler fastställdes den 16 februari 2011 i Europaparlamentets och rådets förordning nr 182/2011

om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens

utövande av sina genomförandebefogenheter. Denna kontroll sker genom ett kommittéförfarande (detta

förfarande har tillämpats ganska länge i EU och kan se ut på olika sätt beroende på lagstiftningsområde,

förfarandet går under namnet kommittologi). Det bör anmärkas att skiljelinjen mellan delegerade akter

och genomförandeakter definitivt inte är klar. Detta har EU-domstolen också konstaterat genom att ange

att det finns utrymme för en skönsmässig bedömning.

Tekniska standarder I en rättsakt kan rådet och parlamentet ge Esma (eller någon av de andra europeiska

tillsynsmyndigheterna) i uppdrag att ta fram tekniska standarder för tillsyn och även för genomförande.

Reglerna för framtagande av tekniska standarder för tillsyn framgår av artikel 10 – 14 och för tekniska

standarder för genomförande av artikel 15 i Esma-förordningen. Standarder för tillsyn syftar till att sörja

för en konsekvent harmonisering inom de områden som anges i lagstiftningsakten. Standarderna ska vara

tekniska, får inte innebära strategiska beslut eller policyval och deras innehåll ska avgränsas av de

lagstiftningsakter som de grundas på. För dessa standarder ska Esma lägga fram förslag till kommissionen

för godkännande.

Tekniska standarder för genomförande ska vara tekniska, får inte innebära strategiska beslut eller policyval

och deras innehåll ska syfta till att fastställa villkoren för tillämpningen av lagstiftningsakterna. På samma

sätt som för tekniska standarder för tillsyn ska Esma ta fram förslag och kommissionen anta standarderna

genom en förordning eller ett beslut.

40

Tekniska standarder för tillsyn liksom för genomförande ska således antas av kommissionen genom en

förordning eller ett beslut. De tekniska standarderna blir därefter direkt gällande inom EU. Det bör

anmärkas att kommissionen inte får ändra i ett förslag till tekniska standarder från Esma utan att samråda

med tillsynsmyndigheten.

Avslutande reflektioner De delegerade akterna och genomförandeakterna samt de tekniska standarderna antas av kommissionen i

form av förordningar. Endast i vissa särskilda fall kan det bli fråga om beslut. Förordningsformen innebär

som nämnts att rättsakten blir direkt gällande i EU. Något svenskt genomförande ska inte heller ske av

förordningar. Däremot kan en förordning resultera i att justeringar och tillpassningar behöver göras i

svensk rätt.

Förfarandet med delegerade akter och tekniska standarder har hittills kännetecknats av mycket korta

konsultationstider och en stor brådska att reglera. Ett annat problem för samtliga intressenter har varit det

stora antalet rättsakter på nivå 2. När det gäller genomlysningen har Esma i enlighet med Esma-

förordningen och sin antagna konsultationspolicy genomfört öppna konsultationer innan Esma lämnat råd

till delegerade akter och genomförandeakter samt förslag till tekniska standarder till kommissionen. Vid

vissa tillfällen har konsultationstiderna varit för korta och konsultationerna ägt rum under mindre lämplig

tid (semesterperiod) men i stort får processen hos Esma bedömas såsom relativt väl genomlyst. Det samma

kan inte sägas om förfarandet hos kommissionen vid beredningen av nivå 2. I och för sig har kommissionen

åtagit sig att konsultera experter från medlemsstaterna vid förberedande av delegerade akter och vad

gäller genomförandeakter ska det kommittéförfarande som anges i rättsakten på nivå 1 tillämpas. Någon

egentlig genomlysning av dessa förfaranden föreligger emellertid inte. Enligt föreningens uppfattning borde

kommissionen i vart fall vara skyldig att genomföra öppna konsultationer när kommissionen avser att

avvika från Esmas råd i viktiga frågor.

Enligt föreningens bedömning är de mycket korta tiderna för genomförande av reglerna för marknadens

aktörer och övriga intressenter ett allvarligt problem. För ett genomförande i ordnade former behöver

marknadsaktörerna i de flesta fall åtminstone sex till nio månader på sig efter det att samtliga regler har

antagits och offentliggjorts. Med samtliga regler avses nivå 1 och 2 regleringarna samt svensk lagstiftning

och eventuella föreskrifter från Finansinspektionen. Tidpunkterna för ikraftträdande behöver vara väl

avstämda och planerade med beaktande av marknadens berättigade krav på förberedelsetid. Det får

absolut inte förekomma att en rättsakt träder i kraft utan att klara besked kan inhämtas från lagstiftare

eller tillsynsmyndigheter om vad ikraftträdandet innebär för medborgarna i EU såsom var (är) fallet med

förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister (EMIR).

Lagstiftningen på nivå 1 förhandlas i allt större utsträckning fram vid informella möten inom och mellan EU-

institutionerna. Dessa möten är slutna och involverar en begränsad krets personer vilket gör det möjligt att

förhandla och sluta politiska överenskommelser. Men det innebär också att insynen i

lagstiftningsprocessen blir begränsad och att viktiga frågor snarare löses genom politiska kompromisser än

på basis av fakta och expertis. Föreningen vill särskilt peka på att insynen i förhandlingsprocessen i rådet

och det s.k. trilog-förfarandet är synnerligen begränsad.

Den nya lagstiftningsprocessen med delegerade akter, genomförandeakter och tekniska standarder som

kompletterar regleringen på nivå-1 (förordning eller direktiv) aktualiserar, enligt föreningens mening, om

det inte ska finnas en skyldighet för staten att på ett och samma ställe samla gällande lagstiftning för

finansmarknaderna, såväl svensk som EU-lagstiftning. Regelsystemet för finansmarknaderna har med det

41

nya lagstiftningsförfarandet blivit än mer svåröverskådligt och svår att hitta. I det sammanhanget bör det

noteras att många regler för finansmarknaderna gäller alla och envar och således inte bara finansiella

institut och fysiska personer som arbetar i sektorn.

Kontaktperson/er: Lars Afrell

42

Det ordinarie lagstiftningsförfarandet

Kommissionen (KOM)lägger förslag till ny

lagstiftningNyckelaktör: enhetschef i

ansvarig enhet och ansvarig kommissionär +medarbetare

Europaparlamentet (EP) tar fram ändringsförslag

Nyckelaktör: ”rapportören” och ”skuggrapportörer” från de största partigrupperna

Rådet tar fram ändringsförslagNyckelaktör: ordförandeskapet samt de största

ländernas representanter i den arbetsgrupp som behandlar frågan. Sverige representeras av

finansdepartementet.

Diskussioner mellan rådet och EP (+KOM)För att nå enighet kan ärendet behandlas upp till tre gånger i varje institution. Enighet nås

vanligen i första behandlingen

Lagstiftningen (nivå I) delegerar ansvar att ta fram ytterligare detalj-regler på nivå II

Nyckelaktör: ESMA, nationella

myndigheter (FI) och kommissionen

Tid från KOMs förslag till lagstiftning varierar kraftigt, men snittiden är ca 2 år

43