Sanna – En åkerboplats med stort tidsdjupMesolitikum 103 (tidi-gare 83.3) 10 Boplats Mesolitikum 105 27 Boplats Bronsålder-vikingatid 130 (tidi-gare del av 97) 32 Boplats Äldre

Sanna – En åkerboplatsmed stort tidsdjup

Boplatslämningar från tidigneolitikum och äldre järnålder

Särskild arkeologisk undersökningRAÄ 98, Vintrosa-Sanna 13:4

Vintrosa socken, Örebro kommun, Närke

sAu rapport 2009:6

Niklas Stenbäck

Med bidrag av Michel Guinard, Emma Sjöling & Ole Stilborg

Sanna – En åkerboplatsmed stort tidsdjup

Boplatslämningar från tidigneolitikum och äldre järnålder

Särskild arkeologisk undersökningRAÄ 98, Vintrosa-Sanna 13:4

Vintrosa socken, Örebro kommun, Närke

sAu rapport 2009:6

Niklas Stenbäck

Med bidrag av Michel Guinard, Emma Sjöling & Ole Stilborg

tekniska och administrativa uppgifter

Länsstyrelsens diarienr 431-05-469-2005

Datum för tillstånd 2005-07-28

sau:s projektbeteckning SAU 3024

Uppdragsgivare Vägverket, Region Mälardalen

Belägenhet lAndskAp NärkelÄn Örebrokommun Örebro socken Vintrosa fAstighet Vintrosa-Sanna 13:4RAÄ 98kooRdinAteR x6569380 y145562545-50 m ö h

Personal Anna Onsten-Molander (projektledare), Niklas Stenbäck (bitr projektledare/ fältarbetsledare), Annika Westerholm (bitr fältarbetsledare), Jennie Andersson, Kristina Anfält, Ulf Celin, Kim Darmark, Maud Emanuelsson, Per Falkenström, Ola Korpås, Jonas Ros, Piotr Jacobsson (praktikant), Magnus Hulterström (grävmaskinist).

Undersökningen typ Av undeRsökning Särskild arkeologisk undersökningutföRAndetid i fÄlt 2005-08-01–2005-10-31undeRsökt ytA 12 000 m2, varav 10 100 m2 schaktytakooRdinAtsystem RT90 2,5 gon Vhöjdsystem RH70inmÄtningssystem Totalstation

Fynd och arkivmaterial förvaras i SAU: s lokaler i väntan på beslut om fyndfördelning.

omslagbilder Foto: Maud Emanuelsson, SAU

allmänt kartmaterial © Lantmäteriverket Gävle. Medgivande MS2007/04080.

lektör Kent Andersson

engelsk översättning Robin Lucas

layout Karin Hallgren Produktion

tryck Kph Trycksaksbolaget AB, Uppsala

sAu rapporter 2009:6issn 1404-8493isbn 978-91-976723-7-5©sAu 2010

utgivning och distRibutionSocietas Archaeologica UpsaliensisGamla Prefektbostaden Villavägen 6G, 752 36 Uppsala

[email protected] www.sau.se

Lager 39Konstruktioner 39

hus 39övRigA konstRuktioneR 58huslÄmningAR och hustypologi

– en sAmmAnfAttning 60Fynd 60

ben 61keRAmik och bRÄnd leRA 63metAll 63övRigt oRgAniskt mAteRiAl 69

Naturvetenskapliga analyser 69mAkRofossil AnAlys 69vedARtsAnAlys 6914c-dAteRingAR 69

6. Fördjupade anläggnings- och materialstudier 72Anläggningar 72

kRonologi och Rumslig spRidning 72tydligA och mindRe tydligA AnlÄggningAR

– exemplet stolphål 74Fyndstudier 77

osteologisk AnAlys Av boplAtsmAteRiAl fRån sAnnA 77

keRAmik fRån neolitikum och jÄRnåldeR 85stenmAteRiAlet fRån sAnnA 89

7. Sanna – en åkerboplats med stort tidsdjup 92Från stenålder till historisk tid 92

slutet Av mesolitikum 92den tidigneolitiskA tRAttbÄgARboplAtsen 92boplAtslÄmningARnA fRån ÄldRe jÄRnåldeR 92histoRisk tid 94

8. Måluppfyllelse 96

9. Summary 97

Referenser 98

Bilaga 1a. Anläggningar 101 Bilaga 1b. Rutor 115Bilaga 2. Fynd 127Bilaga 3a & 3b. Arkeobotaniska rapporter

av Stefan Gustafsson 129 Bilaga 4a & 4b. Vedartsanalyser

av Erik Danielsson/VEDLAB 143

Förord 4De arkeologiska undersökningarna inför

ombyggnaden av E18, Örebro-Lekhyttan 4

Sammanfattning 7

1. Inledning 9

2. Bakgrund 10Undersökningsområdet 10Topografi 11Fornlämningsmiljön 11Den historiska bebyggelsen vid Sanna 12Tidigare arkeologiska undersökningar vid Sanna

– utredning och förundersökning 12Huslämningar från tidigneolitikum och

äldre järnålder i Närke – en kort översikt 16tidigneolitikum 16ÄldRe jÄRnåldeR 16

3. Mål 17Målsättning och frågeställningar 17

4. Undersökningen 17Metod 17

AnAlyseR och fyndRegistReRing 17Prioriteringar 17Delområdena 18Anläggningar och rutor – källkritik och geologi 18Platsens geologiska förhållanden 18

AnlÄggningsundeRsökningen 18AnlÄggningAR i sAnd och silt

– en kÄllkRitisk studie 20RutundeRsökningen 22

5. Antikvariska resultat 24Anläggningar 24

stolphål 24gRopAR 24pinnhål 29hÄRdAR 29”åkeRstensgRopAR” 31RÄnnoR 31kokgRopAR 31ugn 35bRunn 36övRigA AnlÄggningAR – sotflÄckAR,

stenpAckning och övRigt 36diken fRån histoRisk tid 36

Innehåll

4 sAu rapport 2009:6

Förord

De arkeologiska undersökningarna inför ombyggnaden av E18, Örebro‑LekhyttanJonas Wikborg

Den särskilda arkeologiska undersökning som presen‑teras i denna volym ingår som en del i ett större arkeo‑logiskt projekt som genomfördes inför ombyggnaden av E18 mellan Örebro och Lekhyttan. Den aktuella sträckan var ca 2 mil lång och berörde ett stort antal fornlämningar i de tre socknarna, från väster räknat, Hidinge, Vintrosa och Täby. Vägbygget kom att bli det hittills största arkeo‑logiska projektet någonsin i Örebro län! I ett område där det tidigare inte hade genomförts några större undersök‑ningar har nu kunskapen om forntiden ökat väsentligt.

Den aktuella vägsträckningen hade tidigare utretts i två etapper (Annuswer 1998 & Pettersson 2003). Då hittades ett antal nya fornlämningar. Bland dem återfanns framförallt ett stort antal boplatslämningar och röjningsröseområden, men också några gravar. På några platser återfanns också rester efter järnframställning och järnsmide.

De berörda fornlämningarna förundersöktes år 2004 av SAU och UV‑Bergslagen. Utöver de nyupptäckta läm‑ningarna var sedan tidigare bl a ett gruvområde vid Lövåsa (Hidinge RAÄ 16) och ett gravfält vid Bengtstorp (Täby RAÄ 34) med intilliggande stensträngar (Täby RAÄ 35) kända. Invid det nyss nämnda gravfältet hade ytterligare en stensättning (Täby RAÄ 68) upptäckts vid utredningen.

Året därpå, 2005, genomfördes de särskilda arkeolo‑giska undersökningarna av lokalerna. De genomfördes av SAU, UV‑Bergslagen samt Arkeologikonsult. Några av de

mindre lokalerna t ex RAÄ 84:3, 85, 87, 99 och RAÄ 100 i Vintrosa socken lämnades utan vidare arkeologiska åtgär‑der eftersom förundersökningarna visade att de hade mycket begränsade utbredningar eller sentida dateringar.

Spår efter områdets tidigaste innebyggare kom att under‑sökas vid Knutstorp och Västra Via (Vintrosa RAÄ 83, 101, 102, Hidinge RAÄ 107). Där har 8000–9000 år gamla boplatslämningar undersökts. Vid denna tid har området legat i kustbandet i den vik som då täckte större delen av den nuvarande Mälardalen. Vad som tolkats som en senneoli‑tisk hydda har undersökts vid Götavi (Vintrosa RAÄ 94).

Antalet undersökta hus har ökat enormt i samband med E18‑undersökningarna. Ett stort antal har undersökts vid Västra Via (Vintrosa RAÄ 84:1) och Sanna (Vintrosa RAÄ 98). Några undersöktes också vid Lilla Ulvgryt (Vintrosa RAÄ 130), Äspsätter (Hidinge RAÄ 109), Falltorp (Vintrosa RAÄ 96 ) och Götavi (Vintrosa RAÄ 105, 146). Från att i princip ha varit en vit fläck på kartan kan regio‑nen nu visa upp ett stort antal hus från framförallt den äldre järnåldern. Även spår efter några byggnader från yngre järnålder har undersökts.

Undersökningarna av odlingsrösen och järnframställ‑ningsplatser har givit ett välkommet tillskott av kunskap kring två sedan tidigare välkända lämningstyper i länet. Många odlingsrösen förefaller att vara anlagda under his‑torisk tid, men i området mellan Västra Via och Äspsätter (Vintrosa RAÄ 89) kunde ett odlingsröse dateras till romersk järnålder. Vid Götavi har ett odlingslager date‑rats till neolitikum‑äldre bronsålder (Vintrosa RAÄ 142).

Ett av de mera spektakulära fynden inom projektet var en plattform som undersöktes vid Götavi (Vintrosa RAÄ 144). Den har av undersökarna tolkats som en vikingatida reli‑giös offerplats. Antalet undersökta järnåldersgravar i regi‑

1 2 3

45

67 891011

1213

14

151617 18

19

202122 23 24

2526 27

28 2930

31

32

33

0 1 2 3 km

sau rapport 2009:6 5

onen var oerhört litet före E18‑projektets genomförande. Nu har antalet ökat genom undersökningarna vid Västra Via, Säby och Bengtstorp. På sistnämnda plats undersök‑tes ett antal stensättningar med begravningar från äldre järnålder (Täby RAÄ 34). Vid Säby påträffades ett röse med vikingatida begravningar (Vintrosa RAÄ 93) och vid Västra Via återfanns en överplöjd brandgrav från äldre järnålder (Vintrosa RAÄ 86) samt några brandgravar från brons‑åldern (Vintrosa RAÄ 84:1). Projektet har således resulterat i ett stort kunskaps utfall som helt eller delvis förändrat vår syn på Närkes forntid.

Det arkeologiska projektet E18 Örebro-Lekhyttan. De arkeologiska undersökningarna numrerade från 1 till 33. Mer information ges i tabellerna nedan. Väg E18:s nya vägsträckning markerad med svarta linjer.

vintrosa socken

RAÄ nr Kart id Typ av lokal Datering

52 7 Röjningsrö-sen och fossil åkermark

-

63 30 Bytomt Medeltid-nyare tid

69 20 Bytomt Efterreformatorisk

82 8 Brandgrav Romersk järnålder

83.1 9 Boplats Mesolitikum

84.1 18 Boplats Järnålder

18 Gravar Neolitikum-äldre brons-ålder

84.2 18 Järnframställ-ning

Järnålder

85 21 Boplats Järnålder

86 17 Brandgrav Äldre järnålder

87 22 Avfallsgrop Senmedeltid

88 12 Röjningsrösen Högmedeltid

89 13 Fossil åker-mark, röj-ningsrösen, fägata

Järnålder-medeltid?

90 11 Röjningsrösen och bandfor-miga parceller

Efterreformatorisk tid?

91 15 Utkastlager från smides-verksamhet

Efterreformatorisk tid

92 19 Järnframställ-ningsplats

Senmedeltid

93 23 Boplatsläm-ningar

Yngre stenålder-äldre järnålder

23 Gravar Vikingatid

hidinge socken


16 1 Gruvområde -

88 6 Röjningsrösen Äldre järnålder-efterre-formatorisk tid

105 2 Boplats Tidigneolitikum, förro-mersk järnålder

106 3 Boplats Mesolitikum-äldre järn-ålder?

107 4 Boplats Mesolitikum-äldre järn-ålder

108 4 Grop Senmedeltid?

109:1 5 Boplats Bronsålder-medeltid

111:1 (tidi-gare 109:2)

6 Fyndplats för enkel skaft-hålsyxa

Senneolitikum

110 5 Kokgrop Äldre järnålder-efterre-formatorisk tid

143 (tidi-gare i 105)

2 Järnframställ-ningsplats

Romersk järnålder

1 2 3

45

67 891011

1213

14

151617 18

19

202122 23 24

2526 27

28 2930

31

32

33

0 1 2 3 km


vintrosa socken, forts.


94 25 Boplats Neolitikum-förromersk järnålder

96 30 Boplats Romersk järnålder-folk-vandringstid

97 31 Röjningsrösen Medeltid

98 28 Boplats Neolitikum-äldre järn-ålder

99 29 Härdområde Efterreformatorisk

100 (tidi-gare 84.2)

14 Boplats Brons-, järnålder


16 Boplats Förhistorisk


12 Boplats Mesolitikum


10 Boplats Mesolitikum

105 27 Boplats Bronsålder-vikinga tid

130 (tidi-gare del av 97)

32 Boplats Äldre järnålder

141 24 Härd Folkvandringstid

142 24 Fossil åker-mark

Neolitikum-äldre brons-ålder

143 26 Boplats Romersk järnålder, vikingatid

144 26 Offerplats Vikingatid-tidig medeltid

145 24 Härd Yngre bronsålder-förro-mersk järnålder

146 24 Boplatsläm-ningar

Vikingatid-tidig medeltid

täby socken


34 33 Gravfält Äldre järnålder

35 33 Stensträngar -

68 33 Stensättning -


Sammanfattning

Den arkeologiska slutundersökningen av fornlämning RAÄ 98 Sanna, Vintrosa socken i Örebro län genomfördes av SAU under perioden 050801‑051031. Undersöknings‑området utgjordes av en cirka 200 m × 60 m stor yta i V‑Ö riktning. Fornlämningen är belägen i en svag västsluttning ner mot Svartåns dalgång på en nivå mellan cirka 45 och 50 m ö h. Markunderlaget består huvudsakligen av sand i de centrala och östra delarna och av finare silt i de västra delarna. Förundersökningen av lokalen år 2004 visade på boplatslämningar från särskilt äldre järnåldern (Groop 2005). Fornlämning RAÄ 98 har under historisk tid varit åker och den historiska bebyggelsen vid Sanna by ligger strax norr därom.

Efter avbaning med maskin mättes omkring 1500 möjliga anläggningar in med totalstation Nästan samt‑liga dessa har grävts och cirka 650 stycken har därefter bedömts vara arkeologiska objekt, så som företrädesvis stolphål, härdar och olika slags gropar m m från förhisto‑risk tid samt odlingsrösen, dikessystem o d från historisk tid. Dessutom fanns ett större sammanhängande kultur‑lager centralt i norra delen av undersökningsområdet.

Anläggningar förekommer över hela ytan, men de som uppskattas vara från förhistorisk tid uppträder främst i sydvästra‑ samt i centrala delen av undersöknings‑området. I dessa båda delområden har även lämning‑arna, främst stolphål, efter åtta hus framkommit. Husen utgjordes av treskeppiga långhus, som typologiskt eller genom 14C‑metoden daterats till äldre järnåldern (500 f Kr–500 e Kr), företrädesvis förromersk järnålder (500 f Kr–Kr f). Hus 7, som var det tydligast bevarade, var drygt 23 m långt och ca 7,5 m brett.

Dessutom fanns i det centrala området en del anlägg‑ningar från äldre tidsperioder, i synnerhet tidigneoliti‑kums senare del. I dessa framkom trattbägarkeramik, stenavslag, malsten, brända ben av bl a får/get och hassel‑nötskal. Två av dessa gropar har 14C‑daterats till tidigneo‑litikums senare del (3600‑3300 f Kr). Andra anläggningar var dock sentida. I undersökningsområdets östra del framkom exempelvis en ovalformad ränna som innehöll recenta fynd, så som fragment av porslin.

Inga säkra huslämningar från stenåldern har kunnat identifieras men det är möjligt att något av stolphålen i det centrala, norra området hör till denna äldre fas.

Fynd påträffades över en stor yta, men framför allt inom kulturlagret i det centrala, norra området. För att klar‑lägga kulturlagrets utbredning samt fyndförekomsten och fyndspridningen i det grävdes ett trettiotal 1 × 1 m2 stora rutor var tionde meter i det norra och centrala delen av området. Totalt påträffades cirka 3,4 kg förhistorisk kera‑mik i anläggningar, rutor och som lösfynd. Merparten av keramiken kan betraktas som vardaglig boplatskeramik från stenåldern och järnåldern.

Efter undersökningen kan vi därför konstatera att den äldre järnålderns bebyggelse i främst det centrala och norra området överlagrade en stenåldersboplats med ett fyndmaterial som huvudsakligen kan klassificeras som tillhörande den tidigneolitiska trattbägarkulturen. 14C‑dateringar finns också från senneolitikum och brons‑ålder, även om fynden från dessa perioder är få. Sanna har därför troligtvis varit bebodd kontinuerligt från senare delen av tidigneolitikum tills idag.



Figur 1. Delområde Sanna markerat, 10F SV Örebro. Ur Terrängkartan © Lantmäteriet Gävle 2007. Medgivande M2007/04080. Skala 1:100 000.

1. Inledning

Societas Archaeologica Upsaliensis (SAU) har efter beslut av Länsstyrelsen i Örebro län utfört en särskild arkeolo‑gisk undersökning av boplatsen RAÄ 98 Sanna, Vintrosa sn, Örebro kommun, Närke, under perioden 1/8 – 31/10 2005. Undersökningen genomfördes med anledning av den pla‑nerade ombyggnaden av E18 mellan Örebro/Adolfsberg och Lekhyttan. Beställare var Vägverket. Området som undersökningen omfattade var cirka 12 000 m2 stort.

Lokalen var en av många som undersöktes 2004–2005

inför nya E18 (se förordet). Vid den särskilda arkeologiska utredningen år 2002 framkom resterna från en förhistorisk boplats inom det här aktuella området (Pettersson 2003). En förundersökning genomfördes under oktober månad 2004, varvid boplatslämningar framkom som 14C‑datera‑des till äldre järnålder (Groop 2005). Den särskilda arkeo‑logiska undersökningen år 2005 resulterade i boplatsläm‑ningar från huvudsakligen senare delen av tidigneolitikum (3600–3300 f Kr) samt äldre järnålder (500 f Kr–500 e Kr).


Figur 2. Undersökningsområdet, schaktad yta och resterande del av RAÄ 98 efter den särskilda undersökningen. Skala 1:3 000.

1455400

1455600

1455800

6569150

6569350

6569550

0 50 100 m

Sanna by

Undersökningsområdet

Nya E18

Gamla E18

RAÄ 98

RAÄ 98

schaktkant

2. Bakgrund

UndersökningsområdetUndersökningsområdet (UO) var beläget strax söder om bebyggelsen vid Sanna by och norr om gamla E18. Platsen låg i en svag västsluttning ner mot Svartåns dalgång på en nivå mellan cirka 45 och 50 m ö h. UO utgjordes av en cirka 200 × 60 m stort schakt i V‑Ö riktning. Hela forn‑lämningen berördes dock inte av undersökningen, utan delar finns fortfarande kvar, både norr och söder om det undersökta schaktet (se fig 2).

Hela UO, inklusive de båda impedimenten i väst, omfat‑tade ca 12 500 m2, varav ca 10 100 m2 avbanades med grävmaskin. Ytorna som inte avbanades bestod dels av de båda impedimenten, dels av ytorna längst i väst och i öst. Dessa ytor bedömdes innehålla lämningar från huvud‑sakligen historisk tid.

Jordarten bestod främst av sand och grovmo i den cen‑trala och östra delen, samt av silt i den västra delen.


Figur 3. Översiktsfoto över undersökningsområdet, sett mot nordväst och Svartån. I bakgrunden skymtar Kilsbergen. Foto: Niklas Stenbäck, SAU.

TopografiUO låg i ett flackt åkerlandskap med smärre förhöjningar och angränsande skogspartier som dominerar landskapet i denna nordliga del av Närkesslätten. Ytan utgjordes av åkermark, på en platå som sluttar svagt mot väster, ner mot Svartåns dalgång. Marken vid Sanna är till stor del sandig, vilket kan förklaras av att området utgör västra delen av en rullstensås, benämnd Hardemoåsen, och som går från Krycklinge till Tysslingen (Hellqvist 2006). Plat‑sen har lämpat sig mycket väl för bosättning under både förhistorisk och historisk tid, inte minst tack vare bra åker‑mark, god tillgång på dricksvatten samt goda kommuni‑kationer. Människor har kunnat nyttja Svartån, åsen och under historisk tid även landsvägen som transportleder, vilket den gamla vägkrogen vid Sanna vittnar om.

FornlämningsmiljönFornlämningsmiljön i området kännetecknas av ett min‑dre antal tidigare kända och synliga lämningar, som exem‑pelvis enstaka gravar och odlingsrösen, samt ett större antal nyupptäckta och undersökta boplatslämningar i samband med ombyggnaden av E18 mellan Adolfsberg och Lekhyttan (se förordet i denna volym).

Strax norr om, och precis i anslutning till, RAÄ 98 ligger den historiska bebyggelsen vid Sanna med dess medeltida bytomt, registrerad som fornlämning RAÄ 66.

Vid RAÄ 99, knappt 100 meter öster om RAÄ 98, har äldre boplatslämningar påvisats. Vid utredningen hitta‑des en härd, som emellertid daterades till 1700‑tal. Vid den efterföljande förundersökningen påträffades endast en härd och ett stolphål, vilka ansågs vara av förhisto‑risk karaktär, samt en osäker ränna. RAÄ 99 tolkades som utmarksverksamhet i anslutning till RAÄ 98 (Eriksson 2005). Ingen särskild undersökning utfördes vid RAÄ 99.

Ett område med röjningsrösen och fossil åkermark (RAÄ 95:1) återfinns cirka 100 meter väster om RAÄ 98.

De registrerade förhistoriska gravar som finns i närom‑rådet utgörs av resterna av en domarring (RAÄ 2:1) knappt 500 meter norr om RAÄ 98, samt några enstaka runda övertorvade stensättningar (RAÄ 1:1‑3) ytterligare cirka 300 meter längre norrut. Omkring 600 meter sydost om RAÄ 98 ligger ett ensamliggande röse (RAÄ 62:1).

Ett tiotal förhistoriska boplatser har undersökts i sam‑band med det här aktuella E18‑projektet. Flertalet av dessa platser uppvisade boplatslämningar från järnålder, särskilt äldre järnålder. Flera av platserna innehöll emellertid även


Figur 4. Översiktsfoto över undersökningsområdets östra del, sett mot norr. I bakgrunden skymtar Sanna by. Foto: Maud Emanuelsson, SAU.

spår från andra tidsperioder. Lämningar från stenåldern var inte tidigare kända i närområdet, men i anslutning till E18‑projektet har boplatslämningar från både mesolitikum och neolitikum hittats och undersökts (se ovan).

Spår av förhistorisk järnhantering, liksom järnhantering och bergsbruk från historisk tid, har påträffats på flera plat‑ser i området. Vid E18‑undersökningarna framkom läm‑ningar av förhistorisk järnhantering framför allt vid Västra Via (RAÄ 84:1) (Eriksson & Onsten‑Molander 2007).

Den historiska bebyggelsen vid SannaÅkern som berördes av undersökningen har under his‑torisk tid tillhört Sanna by. Detta kan utläsas i de äldre lantmäterikartorna över byn, så som storskifteskartan från år 1768 och laga skifteskartan från år 1843 (se fig 6 och 7). Byns bebyggelse ligger idag alldeles norr om under‑sökningsområdet och troligtvis har den legat på ungefär samma plats även under medeltiden. Sanna by är också registrerad som bytomt i fornlämningsregistret (RAÄ 66). Byn omnämns i de skriftliga källorna för första gången år 1474 (Annuswer 1999). Vi vet dock inte när bosättningen först etablerades på platsen för dagens bytomt. Kanske går

bebyggelsen på denna plats tillbaka ända till yngre järn‑åldern (500–1050 e Kr), d v s vendeltid och vikingatid. Detta skulle förklara varför vi vid den särskilda undersök‑ningen inte hittade några huslämningar från denna period eller medeltiden (se nedan). Lämningarna efter husen från yngre järnålder ligger i så fall under dagens bebyggelse.

Tidigare arkeologiska undersökningar vid Sanna – utredning och förundersökningInom ett cirka 185 × 20–60 m (OSO–VNV) stort området framkom vid utredningen resterna efter en förhistorisk boplats. Ett tjugotal mindre sökschakt togs upp i UO med hjälp av grävmaskin. Lämningarna som framkom utgjor‑des i första hand av härdar och stolphål, men också res‑terna efter ett förmodat kulturlager påträffades. En härd 14C‑daterades till förromersk järnålder (2300 ± 50 BP, Ua‑26549) (Pettersson 2003).

Förundersökningen omfattade knappt 9 000 m², och inom detta område drogs 17 schakt i nord‑sydlig riktning med hjälp av grävmaskin (Groop 2005). Schaktens sam‑manlagda yta uppgick till 1 080 m². I schakten dokumente‑rades sammanlagt 131 anläggningar. Av dessa undersöktes


Figur 5. Karta över registrerade fornlämningar i undersökningsområdets närhet. Utdrag ur det digitala fornlämningsregistret applicerat på utsnitt ur Terrängkartan © Lantmäteriet. Medgivande M2007/04080. Skala 1:8 000.


Figur 7. Laga skifteskartan från år 1843 med den yttre avgränsningen av under-sökningsområdet uppskattningsvis inlagd som en röd ram.

Figur 6. Storskifteskartan från år 1768 med den yttre avgränsningen av under-sökningsområdet uppskattningsvis inlagd som en röd ram.


b

0 50 m

Sanna by

Gamla E18

Förundersökningsområdet

FU schakt

Figur 8. Översiktsplan över förundersökningen.

24 stycken. Anläggningarna var av typisk boplatskaraktär och förekom över hela undersökningsytan. En betydande del av anläggningarna påträffades dock i ett kulturlager som framkom i UO:s centrala del, och som uppskattades vara omkring 1 700 m² stort. Kulturlagrets tjocklek upp‑mättes genom stickprov till cirka 0,1 meter. Lämningarna som framkom utgjordes av stolphål, pinnhål, härdar, gro‑par och olika lagerbildningar. De arkeologiska objekt som undersöktes var till formen välbevarade men på grund av markens sandiga karaktär var fyllningarna mycket urlakade. Strax väster om kulturlagret iakttogs emellertid ett lerigt, möjligt våtmarkslager.

De fynd som påträffades framkom främst inom kultur‑lagret och utgjordes av bränd lera, keramik, knack‑stenar, flintavslag samt brända ben. Fornlämningsom‑rådet tycktes fortsätta norrut, utanför arbetsområdet, mot RAÄ 66. Även några meter västerut i vägens sträckning tycktes boplatskomplexet fortsätta. Två 14C‑dateringar av en härd och ett stolphål gjordes i samband med förun‑dersökningen. De gav värden till förromersk järnålder (2170 ± 45 BP, Ua‑23807 och 2125 ± 40 BP, Ua‑23808).

Det rekommenderade slutundersökningsområdet vid RAÄ 98 uppskattades efter förundersökningen till att omfattas en yta av cirka 12 000 m2.


Huslämningar från tidigneolitikum och äldre järnålder i Närke – en kort översiktFornlämningens karaktär bedömdes således efter för‑undersökningen huvudsakligen bestå av hus‑ och andra bebyggelselämningar från äldre järnålder, men med inslag från både tidigare och senare tidsperioder. Den särskilda undersökningen kom att visa att förutom hus‑lämningarna från äldre järnålder var särskilt tidigneo‑litikum representerat i fyndmaterialet. Därför presente‑ras här en kort sammanfattning av forskningsläget kring huslämningar i Närke från äldre järnåldern, men också från tidigneolitikum.

tidigneolitikumBoplatser från tidigneolitikum i Mellansverige kategori‑seras i forskningen ofta som inlands‑ eller kustboplatser (för diskussion, se t ex Hallgren 2008:92ff). Den tidigneo‑litiska boplatsen vid Sanna är att betrakta som en inlands‑boplats, där sannolikt odling och boskapsskötsel idkades, och där stolpbyggda hus kan ha varit uppförda.

De första kända huslämningarna från tidigneoliti‑kum i Närke framkom under 1990‑talet i samband med större exploateringsgrävningar. Vid Skumparberget i Glanshammars socken påträffades tydliga lämningar efter ett stolpbyggt mesulahus av Mossbytyp samt rikligt med lerklining, trattbägarkeramik och andra tidigneolitiska fynd (Apel (red) 1996). Även vid det närliggande Tjugesta‑torp påträffades de fragmenterade resterna av vad som bedömts vara ett liknande mesulahus samt lerklining och trattbägarkeramik (Artursson (red) 1996). Husen uppskat‑tades vara cirka 12 meter långa och hälften så breda.

Vid Frotorp i Viby socken identifierades stolphål till‑sammans med en U‑formad ränna, vilket sammantaget tolkats som en huskonstruktion. Trattbägarkeramik fram‑kom också på platsen (Blomqvist et al 2006). Även vid

Bäcklunda i Mosjö socken påträffades två U‑formade rännor som tolkats som hus eller hyddlämningar samt ytterligare två stolpbärande hus men ej med mesula‑konstruktion. Någon trattbägarkeramik hittades dock inte på platsen (Knabe 2003).

Ytterligare ett antal U‑formade anläggningar som 14C‑daterats till neolitikum har på senare tid framkom‑mit i bl a Närke, exempelvis vid Knutstorp och Götavi (Gill 2008) i samband med E18‑undersökningarna. Dessa anläggningar har dock innehållit ytterst få neolitiska fynd eller inga alls, vilket föranlett kritik huruvida det verkli‑gen rör sig om neolitiska konstruktioner (för diskussion, se t ex Darmark & Sundström 2007; Hallgren 2008:96; Gill 2008).

äldre järnålderEn återkommande fråga kring Närkes järnåldersbebyg‑gelse gäller huruvida landskapet ska ses som en egen bygd, socialt och kulturellt, eller som en integrerad del i en större region. Gravar och fornlämningsbilden i övrigt visar emellertid inte några entydiga likheter med någon närliggande region, så som Mälardalen eller Västsverige. Forskningen kring hus från järnåldern i olika delar av Sverige tyder dock inte på några större regionala variatio‑ner när det gäller de treskeppiga hustyperna, t ex i Skåne (Björhem & Sävfestad 1993) eller i Uppland/Mälarområ‑det (Göthberg 2000).

De senaste decenniernas forskning kring järnålderns hustypologi har dock endast i liten omfattning berört Närke. I publikationerna från projektet ”Hus och gård” saknas exempelvis järnåldershus från Närke (Göthberg et al 1995). Under 1990‑talet framkom emellertid i sam‑band med exploateringsundersökningar ett antal husläm‑ningar från järnåldern, trots att det bedömdes som svårt att identifiera enskilda byggnader på järnåldersboplat‑ser i landskapet (Hårding 1999). Vid Skävi i Viby socken hittades lämningarna efter sex hus, varav fem treskeppiga, med dateringar till i huvudsakligen perioden äldre järn‑ålder (Bergold & Holm 1999). Vid Vreten i samma socken framkom vid boplatsområdet minst fyra treskeppiga hus‑lämningar som daterades till perioden romersk järn‑ålder – folkvandringstid (Rydberg 2000).

Under 2000‑talet har sedan ett flertal huslämningar påträffats – inte minst i samband med de här aktuella E18‑undersökningarna. Vid Odensvi i Viby socken hitta‑des lämningarna efter ett treskeppigt hus som troligt‑vis dateras till romersk järnålder (Bergold & Pettersson 2004). Samma datering och/eller något yngre kan gälla två treskeppiga långhus som framkom vid Tybble strax utanför Örebro (Bergold & Holm 2005), samt tre lik‑nande hus som påträffades vid Bäcklunda i Mosjö socken ( Andersson & Graner 2006). I anslutning till E18‑under‑sökningarna påträffades treskeppiga huslämningar från romersk järnålder vid Äspsäter (3‑4; Kraft 2006), vid Lilla

Figur 9. Plan över mesulahuset från Skumparberget (efter Apel (red) 1996). Skala 1:150.


Ulvsgryt (1; Granlund 2007) och vid Falltorp (2; Lager‑stedt 2008). Vid Västra Via framkom lämningarna efter ett 20‑tal treskeppiga hus med dateringar från slutet av bronsålder till vendeltid (Eriksson & Onsten‑Molander 2007; Pettersson manus). Till denna översiktliga förteck‑ning över huslämningar från äldre järnålder i Närke – som inte gör anspråk på att vara helt komplett – kan också läggas till de från Sanna. Sammantaget betyder detta att källmaterialet och kunskapen kring järnålderns hus och boplatser i Närke ökat avsevärt de senaste åren.

3. Mål

Målsättning och frågeställningarLämningarna vid RAÄ 98 Sanna undersöktes, dokumen‑terades och tolkades utifrån syfte och frågeställningar som uppställdes i undersökningsplanen för den särskilda undersökningen.

Det övergripande syftet var att bidra till att den allmänna kunskapsuppbyggnaden kring i första hand järnåldern i Örebro län. Fynd från förundersökningen pekade dock mot att platsen även använts under tidigare perioder än järnålder.

Huvudfrågeställningarna handlade om att fastslå typ, funktion, kronologi samt omfattning av fornlämningen.

Angående järnåldersbebyggelsen handlade de mera specifika frågeställningarna om:

• När etablerades järnåldersbebyggelsen i området? Och hur är den relativa kronologin mellan de olika bebyg‑gelselämningarna från järnåldern?

• Går bebyggelsens organisation att fastställa?

‑ Hur många hus fanns det?

‑ Fanns det flera samtida gårdar inom undersöknings‑området? Och i så fall fanns det skillnader mellan dem?

‑ Ingick lämningarna i ett större boplatskomplex? Och hur var relationen till de närliggande RAÄ 66 och 99?

• Går det att se de enskilda gårdarnas rumsliga struktur och dess ekonomi?

‑ Vilka hustyper fanns?

‑ Kan man fastställa rumsindelning av enskilda hus?

‑ Är det möjligt att urskilja olika aktivitetsytor inom boplatsområdet?

‑ Finns rester från hägnader?

4. Undersökningen

MetodUndersökningsområdet avbanades av med hjälp av larv‑bandsdriven grävmaskin. Den borttagna matjorden for‑slades bort med dumper och tippades söder om under‑sökningsområdet. Markens sandiga karaktär krävde en försiktig avbaning med maskin och handrensning. Detta eftersom många anläggningar främst identifierdes genom förekomsten av sten och att dessa stenar väldigt lätt rörde sig i sanden i samband med avbaningen med maskin.

Anläggningarna mättes in digitalt i plan och informa‑tionen överfördes till programmet Intrasis. Anläggning‑arna undersöktes därefter genom att grävas ut till hälften samt dokumenteras genom skriftlig beskrivning, profilrit‑ning och fotografering. I undantagsfall endast skriftligen. Några anläggningar grävdes ut i sin helhet. Bedömningen gjordes i varje enskilt fall beroende på anläggningens karaktär och fyndmaterial. Ambitionen var att snitta samtliga inmätta anläggningar.

Lösfynd och prover mättes in digitalt. Fotografering utfördes fortlöpande digitalt och med sv/v film. Anlägg‑ningar, fynd och prover registrerades i Intrasis och behandlades vidare i GIS‑miljö (ArcGIS).

Det kulturlager som upptäcktes vid förundersökningen avgränsades. Sammanlagt 31 stycken provrutor (1 × 1 m2) grävdes för att fastställa stratigrafin, identifiera fynd samt erhålla en ökad förståelse av boplatsens rumsliga struktur. Utplaceringen av provrutorna gjordes var tionde meter i kulturlagret samt i en väst‑östlig linje väster om kulturlagret.

Under avbaningsarbetet användes metalldetektor för att lokalisera metallföremål.

analyser och fyndregistreringDen osteologiska analysen har utförts av Emma Sjöling (SAU). Kvarts‑ och flintamaterialet har granskats av Michel Guinard (SAU). Keramikmaterialet har specialre‑gistrerats av Tony Engström (SAU) samt Ole Stilborg (Kera‑miska forskningslaboratoriet, Lunds universitet). Makro‑fossil analyser har utförts av Stefan Gustavsson (Oden Kulturinformation). Vedartsanalyserna har gjorts av Erik Danielsson (VEDLAB). 14C‑dateringarna har utförts av Ångströms laboriatoriet i Uppsala. Magnus Hellqvist (Högskolan Dalarna) har genomfört geologiska analyser. Metallfynden har konserverats vid Stiftelsen Föremåls‑vård i Kiruna.

PrioriteringarResultaten av både utredningen och förundersökningen visade huvudsakligen spår av boplatslämningar från äldre järnålder, men med visst inslag från äldre tidsperioder. Undersökningsplanen för den särskilda undersökningen


fokuserade därför på frågor kring huskonstruktioner och andra bebyggelselämningar från i första hand järn‑ålder. Förundersökningsresultaten visade på att det cen‑tralt inom UO förekom sammanhängande kulturlager som innehåll rikligt med anläggningar. Anläggningar av förhistorisk karaktär förekom dock över stora delar av området. Inga ytor eller delområden var därför lågprio‑riterade inledningsvis i undersökningen. Så småningom visade det sig emellertid att fynd och tydliga anläggningar av förhistorisk karaktär var få längst i väster och sakna‑des helt längst i öster. Vissa ytor längst i öster undersöktes därför inte ytterligare.

Nästintill samtliga anläggningar (arkeologiska objekt) som inmättes i samband med avbaningen snittades med skärslev, spade eller i några enstaka större fall med grävmaskin. Ett fåtal anläggningar, främst några härdar, bedömdes dock enbart i plan.

Både under fält‑ och efterarbetet framgick det emeller‑tid att betydande delar av materialet hörde till äldre perio‑der än järnåldern. Undersökningen och dess syfte har därför i högre utsträckning än planerat kommit att handla om platsens inre kronologi och om metodiska frågor.

DelområdenaUO delades i undersökningsplanen upp i fyra delom‑råden utifrån förundersökningsresultaten och topografin, med vissa justeringar efter slutundersökningen (se fig 10). Denna uppdelning gjordes av praktiskt administrativa skäl i samband med fält‑ och rapportarbetet, men också för att kunna göra jämförelser mellan olika ytor inom boplatsen.

Totalt avbanades ca 10 130 m2 maskin under slutunder‑sökningen.

De fyra delområdena var:

1. Centrala delområdet (ca 3 980 m2)Jordarten i det centrala delområdet bestod huvud‑sakligen av sand och grovmo. Ett nord‑sydligt stråk (ca 40 × 15 m) med mycket sten och större block fanns centralt i delområdet. Nordöstra delen av området bestod av ett större sammanhängande kulturlager (ca 1 300 m2), som uppvisade en tjocklek på ca 0,05‑0,2 m.

2. Östra delområdet (ca 2 040 m2)Även i detta område utgjordes jordarten främst av grovmo och sand. I SO fanns dock en yta (ca 200 m2) som innehöll rikligt med sten.

3. Västra delområdet (ca 3 120 m2)Jordarten här bestod främst av silt, men med fläckar med blandat åsmaterial.

4. Nordvästra delområdet (990 m2)Västra halvan innehöll främst silt, medan östra halvan utgjordes av ett impediment med berg i dagen och blandat åsmaterial.

Som framgår utgör de geologiska förhållandena en tydlig skillnad mellan delområdena. I de centrala och östra del‑områdena dominerar sand och grovmo som undergrund, medan i de västra och nordvästra är silt det mest fram‑trädande. Jämförelserna kring bl a bevaringsförutsätt‑ningar för anläggningar och fynd kommer därför främst att göras mellan det siltiga området i väst – vilket närmast kan karaktäriseras som en ”lerboplats” – och det sandiga området centralt och i öst. 49‑meterskurvan över dagens havsnivå utgör ungefär gränsen mellan det lägre liggande siltiga området i väst och det högre sandiga området cen‑tralt och i öst.

Anläggningar och rutor – källkritik och geologi

Platsens geologiska förhållandenGeolog Magnus Hellqvist från Dalarnas högskola besökte Sanna under hösten 2005. I sin rapport redovisar han utförligt för markförhållandena vid Sanna och i områ‑dena däromkring (Hellqvist 2006). Han skriver bl a föl‑jande om Sanna;

”På utgrävningsområdet i Sanna var det uppenbart hur anläggningar i området påverkades av platsens geologi. Bosättningarna låg i detta område på själva rullstens‑åsen och marken dominerades lokalt av ganska väl sor‑terad silt och sand. Sanden är en vattengenomsläplig jordart, vilket gör att vatten lätt infiltrerar från mark‑ytan och det kan resultera i speciella effekter i marken. Dels kan detta påverka bevarandegraden på organiskt material, som bryts ner och försvinner mycket snab‑bare. Dels kan det vatten som infiltrerar fälla ut olika mineral i marken som skapar speciella fenomen i mar‑ken. Detta blir ännu mer uppenbart om det förekom‑mer eller har förekommit rötter från växter, en anlägg‑ning eller en nedgrävning. Då följer det infiltrerande vattnet detta ned i marken och utfällningen blir extra uppenbar av både mineral och organiskt material i san‑den under markytan. Detta är också vad som skett i Sanna, där det förekommer en del speciella fenomen i anslutning till de anläggningar som grävts ut i området” (Hellqvist 2006).

anläggningsundersökningenTotalt inmättes 1539 anläggningar (fig 17). En anläggning kan vara alltifrån en liten mörkfärgning och upp till ett sammanhängande kulturlager. Under både fältfasen och materialbearbetningen därefter utgick 883 av anläggning‑arna eftersom de bedömdes vara matjordsrester, natur‑bildningar, djurgångar, stenlyft och lämningar av sentida aktiviteter. De som slutligen bedömdes som äldre anlägg‑ningar var 656 stycken.


Västra

delområdet

Nordvästra

delområdet

Centrala

delområdet

Östra

delområdet

Impediment

Impediment

1455

500

1455

600

1455

700

6569

350

6569

450

025

50m

Ste

n oc

h bl

ock

Gru

s

San

d oc

h gr

ovm

o

Silt

Figur 10. Delområdena och de geologiska förhållandena vid RAÄ 98 Sanna. Skala. 1:1 000.


Figur 11. ”En av de anläggningar som undersöktes vid den arkeologiska utgrävningen i Sanna, i sanden på rullstens-åsen Hardemoåsen som passerar genom området. Man ser tydligt hur vattnet infiltrerat från markytan och följt ned i marken så att det har blivit spetsiga och/eller randiga utfällningar som här ses som svagt mörkare partier. Vattnet

kan exempelvis ha följt rötter, eftersom växterna med största sannolikhet föredrar att söka sig ned i tidigare nedgrävningar vilka bör kunna erbjuda både mer lucker jord och högre näringshalt på en i övrigt mager jord. Fotografi: Magnus Hellqvist, 2005.” ( Hellqvist 2006)

Ambitionen var, som tidigare nämnts, att snitta samt‑liga inmätta anläggningar. Så gjordes också med några få enstaka undantag vilka kunde bedömas i plan, t ex några härdar.

anläggningar i sand och silt – en källkritisk studieMånga anläggningar var diffusa och svåra att se, både i det sandiga området centralt och i öster samt i det siltiga området i väster. Som geolog Hellqvist (2006) beskrev har det infiltrerande vattnet skapat mönster i den sandiga marken som i vissa fall är helt naturliga, medan det i andra fall kan ha fått sin form genom att anläggningar funnits på platsen, t ex som nedgrävda stolpar. I det sistnämnda fallet har nedgrävningen och den omrörda sanden påver‑kat det infiltrerande vattnet direkt, eller så har det påver‑kat indirekt genom att den omrörda sanden i övergivna

anläggningar skapat goda förutsättningar för växter att slå rot som sedan lättare kan leda vattnet ner i sanden och därigenom skapa nya mönster.

Ytor med mycket sten och blandat åsmaterial bidrog också till svårigheter i att skilja anläggningar i plan från den omgivande naturliga marken. Detta gällde särskilt inom den nordvästra ytan i det centrala delområdet samt i delar av det västra delområdet. Inledningsvis beslu‑tades att ha en generös initial bedömning av vad som skulle kunna vara en anläggning i plan och därför mätas in. Mer än hälften av alla anläggningar som mättes in har efter undersökningen utgått. I fält pågick kontinuerligt en diskussion kring gemensamma bedömningskriterier och tolkningar. En fråga man kan ställa sig i efterhand var om skillnaderna i jordarten, mellan de sandiga och siltiga områdena, påverkade bedömningen i anläggningar som utgick. I figur 12 framgår att andelen anläggningar som


Delområde Jordart Totalt Anläggningar Utgår utgår i procent

1. Centrala Sand 825 334 491 59,5 %

2. Östra Sand 236 102 134 57 %

3. Västra Silt 435 200 235 54 %

4. Nordvästra Silt 43 20 23 53,5 %

Figur 12. Andelen inmätta anläggningar som utgick efter undersökning inom de olika delområdena.

Delområde Jordart Stolphål Mindre tydliga

Totalt Antal Procent

1. Centrala Sand 223 77 34,5 %

2. Östra Sand 55 24 43,6 %

3. Västra Silt 113 29 25,7 %

4. Nordvästra Silt 8 4 50 %

Figur 13. Antalet stolphål i de olika delområden och andelen som bedömts som mindre tydliga.

Delområde Jordart Stolphål Mindre tydliga

Minus högsta och lägsta

Antal Procent

1. Centrala Sand 204 74 36,3 %

2. Östra Sand 28 11 39,3 %

3. Västra Silt 56 15 26,8 %

4. Nordvästra Silt 8 4 50 %

Figur 14. Stolphål i de olika delområden, minus de stolphål som undersöktes av de personer som hade högst respektive lägst andel mindre tydliga stolphål. som bedömts som mindre tydliga

utgick i det sandiga centrala/östra området och i det siltiga västra/nordvästra området var förhållandevis lika. Jäm‑för man dessutom de två delområdena inom respektive grupp med likartad undergrund så var andelen mycket lika. Detta kan förstås som att skillnader i jordarten inte nämnvärt påverkade vår möjlighet att uppfatta anlägg‑ningar i plan, i samband med avbaningen och rensningen. Variationen i andelen anläggningar som utgick var också förhållandevis låg mellan olika medarbetare. Av de sju medarbetarna som grävde större delen av tiden varierade andelen anläggningar som utgick från cirka 40 % till 55 % .

Ovan nämnda studie handlade om att uppfatta anlägg‑ning kontra icke‑anläggning i plan inom UO med dess olika delområden. Nästa steg i tolkningsprocessen – när man väl konstaterat anläggning – är att funktionsbestämma den. Vad är anläggningen spår efter? Den vanligaste anlägg‑ningstypen på många järnåldersboplatser är stolphål, vilket även var fallet vid Sanna (se kapitel 5). Avsikten här är inte att göra någon vidare studie av olika typer av stolphål, utan i stället undersöka tydligheten i tolkningen av stolphålen i de olika områdena. Frågan var om det var någon skillnad i möjligheten att uppfatta anläggningarna i profil (här i form av stolphål) mellan delområdena med olika undergrund.

Vissa stolphål var mycket tydliga med stolpmärke och/eller stenskoning, medan andra anläggningar var tydliga som anläggningar men mera osäkra om de skulle tolkas som stolphål eller inte. För att göra en åtskillnad mellan dessa två kategorier registrerades stolphålen som antingen tydliga eller som mindre tydliga. Detta gjordes bl a för att undersöka huruvida jordarten påverkade förutsättning‑arna för våra tolkningar av dem (se vidare kapitel 6).

Som framgår i figur 13 är andelen registrerade stolphål som tolkats som mindre tydliga högre i de centrala och östra sandiga delområdena (sammanlagt 36,3 %) jämfört med det västra siltiga delområdet (25,7 %). (Det nordvästra delområdet uppvisade så få stolphål att det utgår i denna studie). Detta kan tolkas som att stolphålen framträdde tydligare i profil i det siltiga området jämfört med de san‑diga. Frågan var dock om olika medarbetares bedöm‑ningar varierade och påverkade resultaten.

Arkeologiska fältundersökningar bör bygga på personal‑gruppens kollektiva samlade kunskaper och erfarenheter. I det ovan nämnda fallet med inmätta anläggningar som där‑efter utgick fanns en samstämmighet i personalgruppen i bedömningarna, vilket bl a tog sig uttryck i en låg variation mellan medarbetarna i bedömningen av andelen anlägg‑


ningar som utgick. Detta kan uppfattas som att det är för‑hållandevis lätt att uppfatta vad som är en anläggning eller icke‑anläggning. I studien av stolphålen var dock variatio‑nen stor mellan medarbetarna i andelen tydliga och min‑dre tydliga stolphål. Av de sju som grävde större delen av tiden varierade andelen tydliga stolphål mellan 45 % och 88 % . (Andelen påverkas självklart också av om det är ett område i UO med flera hus man grävt i). Tar vi emeller‑tid bort personerna med den högsta respektive den läg‑sta andelen får vi dock en stor samstämmighet mellan de övriga fem (mellan 67 % och 75 %). Detta får emellertid näs‑tan inget utslag alls i jämförelsen mellan de centrala och östra sandiga delområdena (sammanlagt 36,6 %) och det västra siltiga delområdet (26,8 %) (se fig 14). Däremot blev det en större samstämmighet mellan de centrala och östra delområdena, så som fallet var med andelen anläggningar som utgick

Slutsatsen av denna begränsade källkritiska studie kan sammanfattas enligt följande:

Jordarten och olika individuella bedömningar påver‑kade i mycket liten utsträckning bedömningen av anlägg‑ningarna i plan. Däremot var stolphålen något tydligare i profil i det siltiga området i väster jämfört med det sandiga området centralt och i öster. Olika individuella bedöm‑ningar (erfarenheter) påverkade till viss del – men inte mycket – tolkningarna av stolphålen.

Markförhållandena i det sandiga centrala delområdet innebar att många anläggningar var svårtolkade. Dess‑utom var det i detta delområde som de neolitiska fynden och anläggningarna påträffades, d v s kronologin var här mera komplex jämfört med de andra delområdena.

rutundersökningen

Delområde Antal rutor (m2)

1. Centrala 22

2. Östra 2

3. Västra 6

4. Nordvästra 1

Figur 15. Antalet grävda kvadratmetersrutor i de olika delom-rådena.

Kvadratmeterrutor grävdes för att klargöra den vertikala stratigrafin i kulturlagren samt erhålla representativa fyndmaterial från dessa. Det senare fallet gäller främst från det stora sammanhängande kulturlagret i norra delen av det centrala delområdet (A101437). Avsikten var att lägga ut merparten av rutorna systematiskt var 10:e meter över den yta som bedömdes vara den centrala boplatsytan uti‑från förundersökningsresultaten. Sammanlagt grävdes 31 kvadratmetersrutor inom UO, merparten (22 st) inom det centrala delområdet, varav 12 rutor grävdes inom det tjockare sammanhängande kulturlagret A101437. Kultur‑lagret förekom dock i uttunnad form, eller fläckvis, över en större yta – särskilt väster och söder om A101437. Fler‑talet av de övriga rutorna i delområdet kan därför också sammanföras med den centrala boplatsytan.

I övrigt grävdes två rutor i det västra delområdet inom det mindre kulturlagret (A101438). De båda rutorna som grävdes i östra delområdet var två frirutor i anslutning till den ovalformade anläggningen A8948.

Rutorna undersöktes skiktvis för hand ner till steril. All jord torrsållades i 4 mm såll.


90011

90001

90002

90003

90004

90005

90006

90007

90008

90009

90010

90012

90013

90014

90015

18420

90017

90018

90019

90020

90021

90022

90023

90024

90025

90026

90028

90031

18422

90016

90027

1455500

1455600

1455700

6569350

6569450

025

50m

Figur 16. Plan över undersökta rutor vid den särskilda undersökningen. Skala 1:1 000.


5. Antikvariska resultat

Anläggningar656 stycken anläggningar har, som tidigare nämnts, slut‑ligen registrerats från den särskilda undersökningen vid Sanna. Dessa fördelar sig på olika anläggningstyper enligt figur 17. Som framgår i tabellen utgör anläggningar som tolkats som stolphål den absolut vanligaste anläggnings‑typen (ca 60 %).

Anläggningstyp Antal

Stolphål 399

Grop 107

Pinnhål 50

Härd 46

Kulturlagerrest 15

Röjningsröse 13

Ränna 12

Kokgrop 4

Sotfläck 3

Ugn 2

Kulturlager 2

Brunn 1

Stenpackning 1

Övrigt 1

656

Figur 17. Anläggningstyper och antal i Sanna, RAÄ 98.

Delområde Anläggningar kvm (ca) Anl per kvm

1. Centrala 334 3980 0,084

2. Östra 102 2040 0,05

3. Västra 200 3120 0,064

4. Nordvästra 20 990 0,02

Figur 18. Anläggningar per m2 för de olika delområdena.

Anläggningar påträffades över hela UO (se fig 19), men framförallt på de centrala delarna. Antalet anläggningar per m2 för de olika delområdena visar också på att det centrala delområdet hade den högsta tätheten (fig 19).

stolphålTotalt påträffades det 399 anläggningar som bedömdes vara stolphål. Av dessa ingick drygt 30 % i identifierade huskonstruktioner. Det är oklart vilka funktioner som stolphålen som inte bedöms ingå i hus har haft. Vissa kan ha ingått i enklare konstruktioner såsom hägnader, tork‑ställningar och andra har sannolikt tillhört huskonstruk‑tioner som inte har kunnat identifieras.

Att hus inte identifieras kan bero på olika faktorer. Det kan vara så att stolphål har plöjts bort. Men alla stolpar i

ett hus behöver inte heller ha grävts ned utan de kan alter‑nativt ha vilat direkt på marken eller på en sten. En annan möjlighet är att vissa stolphål har en fyllning som inte varit möjlig att urskilja från den mark som den varit nedgrävd i.

Ett stort antal av stolphålen var inte särskilt djupa. För‑klaringen till detta kan vara att delar av dem har plöjts bort. Men det kan också vara så att stolparna har ställts ned i hål som grävts relativt grunt. I plan hade de flesta stolphål en rundad form. Storleken varierade kraftigt, men mer‑parten uppvisade en diameter på mellan 0,2 och 0,5 m. I profil var nedgrävningarna skålformade, U‑formade och oregelbundna. I många fyllningar påträffades det mindre stenar, men det var relativt få stolphål som hade tydliga stenskoningar.

groparInom området påträffades 107 anläggningar som klassi‑ficerades som gropar. Anläggningstypen förekom över större delen av UO, men åtskilliga återfanns i anslut‑ning till, eller i närheten av, de identifierade huskonstruk‑tionerna. Formerna på groparna var runda, ovala eller oregelbundna i plan. Storleken varierade, från små gropar på knappt 0,1 m (A20699, del av A5426) i diameter upp till stora gropar på drygt 3 meter (A7771) i diameter. Den van‑ligaste profilen bland groparna var skålformad. Generellt gäller att det är svårt att funktionsbestämma gropar. Det har i andra sammanhang gjorts probleminriktade studier av gropar där de har tolkats ha haft olika funktioner (för diskussion, se t ex Lindgren‑Hertz 1998; Berggren & Celin 2004; Eliasson & Kishonti 2006).

Merparten av groparna inom UO var sannolikt förhis‑toriska. Många var relativt små och anonyma, och det är oklart vilka funktioner som de har haft. Några av groparna som påträffades i anslutning till husen har tolkats som för‑varingsgropar, så som A12254 (Hus 1) och A25477 (Hus 7).

Även dateringarna av groparna är i många fall proble‑matiska. Kronologiskt spänner anläggningstypen över en lång tidsperiod. Fyra olika gropar har 14C‑daterats, varav en gav datering till förromersk järnålder (A21191), två till tidigneolitikums senare hälft (A5956, A22859) och en till historisk tid (A15934). Gropen från förromersk järnålder kan sannolikt kopplas till Hus 3. Olika typer av gropar är vanligt förekommande på tidigneolitiska trattbägar‑boplatser och förmodligen kan fler gropar än de två som 14C‑daterades kopplas till den neolitiska perioden. Dessa två innehöll för övrigt trattbägarkeramik, ben, hasselnöts‑skal, knacksten m m.

A15934 daterades till 1600‑talet e Kr och den påträffa‑des i södra delen av den centrala ytan av UO. Förmodligen hör anläggningen samman med de agrara aktiviteterna som försiggått på platsen under historisk tid. Ett flertal ”åkerstensgropar” (se nedan) i närheten vittnar också om denna verksamhet. Fyllningen i anläggningen var grå och innehöll en hel del sten och skärvsten.


Figur 19. Översiktsplan med samtliga anläggningar som framkom vid den särskilda undersökningen. Skala 1:1 000.

1455500

1455600

1455700

6569350

6569450

025

50m

Brunn

Grop

Härd

Kokgrop

Kulturlager

Kulturlagerrest

Pinnhål

Ränna

Röjningsröse

Sotfläck

Stenpackning

Stolphål

Ugn

Övrigt


1455

500

1455

600

1455

700

6569

350

6569

450

025

50m

Sto

lphå

l

Figur 20. Plan över stolphål som framkom vid den särskilda undersökningen. Skala 1:1 000.


Figur 21. Stolphål A2708 efter tak-bärande stolpe i Hus 2, från väst. Foto: Jonas Ros, SAU.

Figur 22. Stolphål A21625 efter tak-bärande stolpe i Hus 7, från syd. Foto: Ulf Celin, SAU.

Figur 23. Stolphål A7192 efter tak-bärande stolpe i Hus 4, från öst. Foto: Jonas Ros, SAU.


Figur 24. Gropar på RAÄ 98. Skala 1:1 000.

14897

7771

1128

3853

5751

11370

656

15934

11832

3990

2777

6188

2978

756

25477

21087

8377

5082

8779

15523

9754

12254

1251

22489

10441

12330

20122

4210

727

14833

25193

12830

6627

15272

21027

22144

5799

20612

3284

5108 20250

593

6584

22192

11685

7770

9723

5655

4640

12519

12675

24197

16402

12489

8343

11591

2809 3021

18406

18722

21390

13013

5956

12570

22083

5161

2825

22859

3129

14000

8212

23369

2497

16204

7783

14495

19157

11974

871

16196

3599

21191

7730

20658

18232

1154

1285

927 1211

9706

11561

18126

4155

18988

19178

20641

12637

11536

13399

19000

20273

9347

7694

8190

20699

1455500

1455600

1455700

6569350

6569450

025

50m

Gropar


Figur 25. Grop A12254, från väst. Foto: Jonas Ros, SAU.

pinnhål50 anläggningar som klassificerades som pinnhål under‑söktes. Pinnhålen påträffades främst i UO:s sydvästra del – intill Hus 1 och 2 – samt i sydöstra delen. Med ett pinnhål avses spåren av en pinne eller en stör som tryckts eller slagits ned i marken. Ett pinnhål skiljer sig från ett stophål genom att de sistnämnda är nedgrävda och har en större diame‑ter i plan. De anläggningar som bedömts som pinnhål har en diameter som understeg 0,16 m. Merparten av pinnhålen var mellan 0,05 och 0,2 m djupa. Det är naturligtvis svårt att datera pinnhål och i vissa fall är de sannolikt recenta. Exem‑pel på detta är de pinnhål (t ex A7014, A7005 och A7043) som påträffats parallellt med ett av dikena (T19537). Efter‑som de följer diket är de sannolikt samtida med det.

härdarTotalt påträffades och undersöktes 46 härdar, förhållan‑devis jämt fördelat över hela UO. En viss koncentration (12 st) framkom emellertid mitt i den centrala boplats‑ytan. En härd har 14C‑daterats till förromersk järnålder (2205 ± 25 BP). Till formen var härdarna runda/rundade eller ovala i plan. Storleken var alltifrån 0,48 × 0,56 m och upp till 2,3 × 1,7 m. I profil var ungefär hälften flacka eller planbottnade och hälften skålformade. Merparten av här‑darna innehöll både skärvsten och kol. I flertalet (31 st) påträffades inga fynd, men där fynd förekom utgjordes de främst av keramik och brända ben.

Figur 26. Härd A16140 i Hus 7, från väst. Foto: Ulf Celin, SAU.


Figur 27. Plan över härdar som framkom vid den särskilda undersökningen. Skala 1:1 000.

14330

9381

1089

6743

12796

6675

7662

4976

5824

11418

18502

4427 22289

21715

7918

23181

9304

3215

16140

9946

15000

21686

15703

9741

14071

12357

16368

16032

13546

23129

12580

23258

23219

11523

1063

21816

21003

25827

19948

18791

21540 20100

23156

25335

20985

16130

1455500

1455600

1455700

6569350

6569450

Härdar

025

50m


”åkerstensgropar”Det framkom 13 stycken anläggningar av en typ som bestod av relativt stora gropar, 1,25–3,30 m i diame‑ter, som var fyllda med större och mindre stenar. Dessa anläggningar återfanns huvudsakligen centralt inom UO, på en yta av ca 30 × 40 m, och de var inte synliga i åkern före schaktningen. Groparna innehöll nedgrävda stenar i åkern. Fyllningen mellan stenarna var vitaktig/ljusgrå, vilket troligtvis var resultatet av urlakningproces‑ser. Anläggningstypen benämns här för ”åkerstensgro‑par”. Sannolikt utgjorde groparna äldre odlingsrösen som under senare tid grävts ned i samband med en röjningsfas. Kanske tillkom de i anslutning till att området parcellin‑delades och dikades ut. Sekundärt har groparna fått en dränerande funktion i åkermarken. Enstaka fynd av tegel, spik och bränd lera påträffades i några av groparna.

rännor12 rännor framkom och undersöktes. Invid Hus 1 under‑söktes två rännor som bedöms ha tillhört huset. Den ena var ca 6 m lång, belägen vid den plats där takskägget bedöms ha

sträckt sig ut från Hus 1 – vilket resulterat i att takdroppet bildat en ränna. Den andra rännan, eller diket, har troligt‑vis dränerat bort vatten från huset (se fig 39 – Hus 1). Intill Hus 7:s västra vägglinje framkom även två mindre rännor. En annan typ av ränna utgjorde den ovalformade anlägg‑ningen A8948 i UO:s nordöstra del (se nedan).

kokgroparDet påträffades fyra anläggningar som tolkades vara kok‑gropar. Två av dessa framkom i det centrala delområdet (A6342, A23241) och två i östra delen (A2914, A25848). Kok‑groparna innehöll rikligt med skärvsten och de har troligt‑vis använts i samband med matlagning. Anläggningarna var oregelbundna eller rundade former i plan, samt upp‑visade en diameter på mellan 0,7 m och 2,3 m. Groparna var mellan 0,3 och 0,6 m djupa. Profilerna var i samtliga fall skålformade. Inga fynd framkom i kokgroparna. Noterbart i A6342 var att kol och sot förekom i riklig mängd endast i norra halvan men inte alls i den södra. Stora mängder eld‑påverkad sten fanns dock i hela anläggningen

Figur 28. Åkerstensgrop A8271, från väst. Foto: Maud Emanuelsson, SAU.


2227

5

8271

2319

4

7932

7804

1006

12

2352

7

2610

6

1305

3

1626

713

113

2229

6

1455

500

1455

600

1455

700

6569

350

6569

450

025

50m

Åke

rste

nsgr

opar

Figur 29. Plan över åkerstensgropar som framkom vid den särskilda under-sökningen. Skala 1:1 000.


Figur 30. Plan över rännor som framkom vid den särskilda undersökningen. Skala 1:1 000.

8948

8880

1181

1226

3227

23983

1472088

63

25510

16379

16568

8920

1455500

1455600

1455700

6569350

6569450

025

50m

Rännor


Figur 31. Plan över kokgropar som framkom vid den särskilda undersökningen. Skala 1:1 000.

2914

6342

25848

23241

1455500

1455600

1455700

6569350

6569450

025

50m

Kokgropar


innehöll rikligt med bränd lera samt lite keramik och lite brända ben. Även utanför dessa fläckar förekom en del bränd lera. Några tydliga rester av väggar kunde inte kon‑stateras. Endast botten av konstruktionen var dock beva‑rad under ploglagret. (Några mörkfärgade, ca 0,1 m tjocka, rännor fanns på och intill anläggningen. Dessa har dock tolkats som plogfåror och djurgångar, och inte något som hör till konstruktionen.)

Åldern på A5426 är oklar. Inga 14C‑dateringar finns från anläggningen. Formen liknar inte heller den vanliga for‑men på lågtemperaturugnar från brons‑ och järnålder (se t ex Stilborg 2002:144). Vid Södra Sallerup 15H i pro‑jektet Öresundsförbindelsen framkom flera lågtempe‑raturugnar från brons‑ och järnålder, men även en ugn (A426) som formmässigt och delvis innehållsmässigt liknar A5426 och som daterats till övergången tidigneo‑litikum / mellanneolitikum. Denna ugn, A426, innehöll större mängder bränd lera, lerklining samt trattbägar‑keramik (Eliasson & Kishonti 2007:102ff). A5426 rymde ingen lerklining med tydliga avtryck av grenar, men däre‑mot var den brända leran tydligt struken, troligtvis med gräs. En odekorerad mynningsskärva (F259) från ett tunnväggigt kärl påträffades i ett av de mörkfärgade lag‑ren i den inre ovalen i A5426. Klassificeringen av kärlet är emellertid oklar (se bilaga 2), men det kan mycket väl röra sig om trattbägarkeramik. I närheten av A5426 framkom neolitiska anläggningar med trattbägarkeramik och det är inte osannolikt att ugnen – vars funktion är outredd – faktiskt hör till den tidigneolitiska fasen.

Cirka 40 m längre österut, intill norra schaktkanten, framkom en till liknande anläggning (A21204). Den var

Figur 32. Planritning över ugnen A5426. Skala 1:50.

1455600 14556026569404

6569406

0 0,5 1 m

A5426

Figur 33. Foto över ugnen A5426, från syd. Foto: Ola Korpås, SAU.

ugnI den norra, centrala delen av schaktet framkom en anläggning som tolkades som en ugn (A5426). Anlägg‑ningen syntes i plan som en inre rundad eller oval röd‑färgad yta (ca 1,1 × 0,9 m i N‑S riktning), omgärdad av en yttre oval gråbrun yta (ca 2,1 × 1,5 m i NV‑SO riktning). Profilen var flack och djupet ca 0,1 m. I och omkring den inre ovalen förekom mörkare fläckar eller lager, vilka


ningen ca 1,5 i diameter och lite drygt 0,2 m djup. Anlägg‑ningen liknade på intet sätt de nedgrävda röjningsrösen eller åkerstensgropar, som påträffades på flera ställen inom UO. Det fanns inga indikationer på att stenen var skörbänd eller skärvig. Inte heller att någon aktivitet med eld inträffat i anläggningen trots att det påträffades lite kol i fyllningen. (Möjligen kan kolet haft sitt ursprung från den direkt intilliggande härden A18502). Det skulle kunna tala för att anläggningarna antingen skulle kunna vara ungefär samtida eller att härden är anlagd efter stenpack‑ningen. Härden A18502 har 14C‑daterats till förromersk järnålder. Enda fynd som framkom i anläggningen var ett kvartsfragment.

Den icke‑klassificerade anläggningen (A25724) syn‑tes i plan som en brunröd oval mörkfärgning (0,4‑0,7 m) intill härden A7918. A25724 påträffades i sydvästra hörnet av det centrala sandiga delområdet. Anläggningen tolkas som en arbetsyta där man ställt något som varit upphettat. Inga fynd påträffades i anläggningen

diken från historisk tidDiken som finns återgivna på de historiska lantmäterikar‑torna har mätts in och registrerats i Intrasis som topogra‑fiska objekt. Inom UO fanns ett flertal sådana diken som sträckte sig i öst‑västlig riktning. På storskifteskartan från 1768 och på lagaskifteskartan från 1843 ses flera diken som sträcker sig i denna riktning. På kartan från 1843 är det färre diken i jämförelse med på kartan från 1768. Mellan dikena har det funnits parcellformade åkrar. Merparten av de diken som mättes in vid undersökningen är sannolikt desamma som dem som återfinns på kartorna och majo‑riteten av dessa är alltså sannolikt sentida täckdiken som har anlagts för att avleda dagvatten från de parcellformade

dock mera störd och dess funktion samt datering osäker. A21204 tolkas ändå som en ugn.

brunnI sydvästra delen av UO påträffades en anläggning (A3758) som tolkas ha varit en brunn, alternativt ett vattenhål. I plan var formen rundad med en diameter på knappt 2 m. Profilen var skålformad med ett djup på ca 0,6 m. I anläggningen påträffades stenar som troligtvis har varit resterna efter en stenskoning. Enligt geolog Magnus Hellqvist bör dricksvatten ha varit lättillgängligt inom boplatsområdet vid Sanna under både förhistorisk och historisk tid (Hellqvist, muntligen). Sannolikt behövde man inte gräva särskilt djupt för att göra en brunn eller ett vattenhål i området. Vid den arkeologiska undersök‑ningen vattenfylldes anläggningen också snabbt. A3758 bestod av ett antal tydligt urskiljbara lager. Inget daterbart kol framkom i de nedre lagren. Från lager 2, på ett djup av ca 20 cm, påträffades emellertid kol (enligt vedartsanaly‑sen gran) som 14C‑daterades till 635 ± 25 BP, d v s medeltid. Lager 2 kan närmast karaktäriseras som ett igenfyllnads‑lager. När brunnen först anlades är oklart, men det är inte osannolikt att den är förhistorisk.

övriga anläggningar – sotfläckar, stenpackning och övrigtI gruppen som här benämns övriga anläggningar finns tre sotfläckar, en stenpackning och en icke‑klassificerad anläggning (övrigt).

Stenpackningen (A18801) var belägen i kulturlagret i det centrala delområdet. Anläggningen var svår att uppfatta i ytan efter avbaningen. Längre ner framkom emellertid en tydlig men svåravgränsad packning av sten. Stenpack‑

Figur 34. Stenpackning A18801, från väst. Foto: Ulf Celin, SAU.


Figur 35. Plan över ugnarna (A5426, A21204), brunnen (A3758) samt sten-packningen (A18801) som framkom vid den särskilda undersökningen. Skala 1:1 000.

A37

58

A54

26

A21

204

A18

801

1455

500

1455

600

1455

700

6569

350

6569

450

025

50m

Bru

nn A

3758

Ugn

ar A

5426

, A21

204

Ste

npac

knin

g A

1880

1


Figur 36. Plan över diken som framkom vid den särskilda undersökningen. Skala 1:1 000.

1455500

1455600

1455700

6569350

6569450

025

50m

Diken


åkrarna. Avståndet mellan flera av dikena är omkring 10 m och parcellerna har alltså ungefär haft den bredden. I ett av dikena (T19537) påträffades det störar som låg i riktning längs med diket och som har haft dränerande funktion. Det är problematiskt att datera diken och vi vet inte hur hög ålder som de har. Det är dock sannolikt att de flesta av dikena ingår i en struktur tillsammans med den från histo‑risk tid kända byn Sanna. I UO:s sydvästra hörn framkom ett dike som sträckte sig i OSO‑VSV riktning. Diket snitta‑des med maskin och det visade sig vara stenfyllt. Intill detta dike fanns ytterligare ett dike med ungefär samma riktning. Det ena av dessa båda diken återfinns på storskifteskartan och det andra är troligtvis av yngre datum och har troligtvis utgjort en gräns mellan åkermarken och beteshagen.

LagerUnder matjorden framkom ett större (ca 1 000 m2) sam‑manhängande kulturlager (A101437) i nordöstra delen av det centrala delområdet. Lagret var mellan 0,1 och 0,2 m tjockt. Färgen på lagret var mörkt gråbrunt och materi‑alet bestod av humös sand. Ingen differentierad vertikal stratigrafi kunde urskiljas. Kulturlagret sträckte sig dock fläckvis längre åt väster och åt söder. Norrut begränsades kulturlagret av schaktkanten. Uppskattningsvis uppgick ytan till ca 1 500 m2 i det centrala delområdet inom UO.

12 kvadratmeterrutor handgrävdes och torrsållades i kulturlagret och ytterligare sex strax utanför.

233 fyndposter finns registrerade från kulturlagret. Totalt registrerades sammanlagt 501 fyndposter med geo‑objekt från hela UO (se nedan), vilket betyder att en stor andel av fynden framkom inom ytan för detta kulturlager. Av de 233 fyndposterna utgjordes 71 av keramik, 49 bränd lera, 38 brända ben, 28 järnföremål, 16 flinta och 12 slagg. Resten var enstaka fyndposter av främst kvarts, bergart, obrända ben samt bronsföremål. Fynden kan typologiskt dateras till neolitikum, järnålder och historisk tid.

I norra delen av det västra delområdet framkom ett mindre sammanhängande kulturlager (ca 50 m2) under matjorden, A101438. Lagret var ca 0,1 m tjockt och bestod av mörkgrå humös silt. De fynd som påträffades utgjordes av bränd lera, keramik, järnföremål, slagg, flinta och brända ben. Några av fynden, så som en tvärsnoddsdekorerad keramikskärva och ett avslagsfragment i flinta, kan dateras till neolitikum. Res‑ten av fynden var från järnåldern och från historisk tid.

Därutöver har 15 st mindre kulturlagerrester registre‑rats. Ytorna på dessa var alltifrån 0,5 × 0,35 m och upp till några m2. De mättes in som anläggningar.

I samband med förundersökningen framkom en yta som tolkades som ett möjligt våtmarkslager (Groop 2005). Slutundersökning motsade denna tolkning, men marken (åsmaterialet) visade sig i detta område innehålla rikligt med vatten.

KonstruktionerDe konstruktioner som framkom och identifierades inom UO utgjordes av åtta hus och en ovalformad ränna. Läm‑ningarna efter en gärdsgård från historisk tid påträffades också, nära den södra schaktkanten. Den behandlas inte vidare här.

husÅtta hus har identifierats. Troligtvis finns ytterligare något eller några bland de många anläggningar som framkom i, eller i nära anslutning till, det stora kulturlagret (A101437) som fanns i norra delen av det centrala delområdet. Anläggningar från olika tidsperioder överlagrade var‑andra i detta område och försvårade möjligheterna att urskilja olika konstruktioner. Inledningsvis bedömdes det som att lämningarna efter ett hus fanns centralt i UO, väster om A101437, vilket fick benämningen Hus 6. Trots ihärdig rensning för hand och efterarbete lyckades vi inte identifiera huset. Hus 6 utgår därmed i efterhand, med den följden att det är en lucka i numreringssystemet.

I slutet av fältarbetet framkom Hus 9 vid norra schakt‑kanten. Till att börja med uppfattades det som ett möjligt tvåskeppigt mesulahus, men omtolkades under analysen som ett treskeppigt hus. Hus 9:s utbredning är dock oklar, och delar ligger troligtvis utanför undersökningsschaktet. Hus 7, vid södra schaktkant, stäckte sig också utanför UO. I samråd med Länsstyrelsen utvidgades området något här och huslämningen kunde friläggas.

Husbeskrivningarna, med dess mått och terminologi, redovisas delvis i enlighet med den uppställning som bl a gjorts i publikationen ”Hus och Gård” (Göthberg et al 1995) och i SAU rapporterna Vaxmyra (Eklund 2005), Trekanten & Björkgården (Onsten‑Molander & Wikborg 2006), Kyrsta (Onsten‑Molander & Wikborg 2007) och Skälby ( Onsten‑Molander 2008). Husplanerna i husbeskrivning‑arna återges i skala 1:200. Den uppskattade längden på husen är mätt mellan de första och sista parställda mitt‑stolparna i fall det inte finns några gavlar. Den uppskattade bredden, i fall det inte finns några väggstolpar, är beräknad med ca 1‑1,5 m tillägg från de befintliga mittstolparna. Fyn‑den som framkom i husens stolphål redovisas kategorivis (se vidare, fyndlistan i bilaga 2).


Figur 37. Utbredningen av kulturlager och kulturlagerrester. Skala 1:1 000.

A101437

A101438

1455500

1455600

1455700

6569350

6569450

025

50m

Kulturlager

Kulturlagerrest


Figur 38. Översiktsplan över huskonstruktioner och den ovalformade rännan (A8948). Skala 1:1 000.

Hus

5

Hus

1

Hus

2

Hus

4

Hus

3

Hus

9

Hus

8H

us 7

A89

48

1455

500

1455

600

1455

700

6569

350

6569

450

025

50m


Hus 1

Objekt:Treskeppigt hus som framkom i silt48,0‑48,15 m ö h. SO‑NV

Yttre form:RektangulärLängd: > 23,7 mBredd: ca 7,6 m

Vägg:Ett flertal stolpar i både norra och södra långväggen, lik‑som i den konvexa västra gaveln. Möjligen utgjorde två gropar en rest av östgaveln.

Tak:Stolphål efter 6 × 2 parställda mittstolpar och två inkom‑pletta parBockbredd: 2,90–3,50 mBockavstånd: 2,18–4,40 m

Stophålsmått:Diameter: 0,33–1,60 mDjup: 0,06–0,22 m

Fynd:Bränd lera F95 (bilaga 2)

Analyser:14C : Ua‑33056, Ua‑36100Makrofossil: 15 prover. Fragment säd (A12400) (bilaga 3a)Vedart: Björk och lind (A18054) (bilaga 4)

Datering:14C: Två prover. Det ena var på ett sädeskornsfragment från stolphålet A12400 och gav värdet 3855 ± 65 BP, d v s sen‑neolitikum. Det andra var på kol av björk från stolphålet A18054 vilket gav värdet 4895 ± 40 BP, d v s tidigneolitikum. 14C‑dateringarna har sannolikt utförts på sekundärdepo‑nerat material och visar på äldre aktiviteter på platsen.Typologi: jfr typ A1 (Göthberg 2000:24ff), se även Hus 20 vid RAÄ 84:1 Västra Via (Pettersson manus).

Beskrivning:Huset var beläget på plan mark i UO:s sydvästra del. Stolp‑hålsparen identifierades i samband med avbaningen.

Huset tolkas vara indelat i flera rum. I husets västra del markerade troligtvis två stolpar, A12190 och A12183, läget för en mellanvägg. Spridda över golvytan i husets östra del fanns det ett stort antal stenar (0,04–0,10 m i diame‑ter). På golvytan i den centrala delen fanns ett antal min‑dre anläggningar och en 1,7 × 1,20 m stor grop, A12254. Det är möjligt att gropen är samtida med huset och att den har haft förvaringsfunktion.

I den norra och den södra vägglinjen framkom stol‑par med ett avstånd mellan 2,4‑2,8 m vilket var ett lämp‑ligt avstånd mellan stolparna i en skiftesverksvägg. Det är därför möjligt att väggarna har varit uppförda i den tek‑niken. Utanför husets östra del, parallellt med den södra väggen, fanns det en ca 3,4 m lång ränna, A1228, som var belägen ca 0,6 m från väggen. Rännan tolkas ha varit en droppränna belägen där takdroppet från takskägget sam‑lades.

Ytterst lite makrofossiler framkom i proverna från Hus 1. Endast två sädeskornsfragment i A12400 identi‑fierades. I övrigt fanns det bara kol och små fragment av bränd lera i anläggningarna. Enligt Stefan Gustafsson är det ovanligt att hus är så här fyndtomma och det kan vara på sin plats att diskutera eventuella orsaker. Kanske har huset haft en mycket kort användningstid (se bilaga 3a).

Huset dateras, utifrån typologin, till förromersk järnålder eller början av romersk järnålder.


Figur 39. Plan över Hus 1. Den övre planen visar alla anläggningar och störningar inom husets närområde. Den undre visar alla anläggningar som tolkats ingå i huset. Planritning i skala 1:200. Därunder schematisk framställning av stolphålen där relationen mellan djup och bredd visas (se teckenförklaring nedan som gäller för fig 39 t o m fig 46).

0 2 4 6 8 10 12 m

11281154

12254

977593 1172

18849

12000 18054

18518

965

9534305

483

12400

1215011986

12378 18838

1856811974

12214

12054

18452

4293

12065

18578

12190

8262

12091

18444

12015

185864329

12455

12116

1218312031

2527518545 18553

18490

20294

12024

HusöversiktHärd

Anläggning

Sten

Profil

Dike

Tolkat husStolphål

Härd

Övriga relaterade objekt

Diameter & djupBredd/djup

Stolphålet ej grävt

Markyta


Hus 2

Objekt:Treskeppigt hus som framkom i silt48,0‑48,3 m ö h. OSO‑VNV

Yttre form:RektangulärLängd: > 21,6 mBredd: ca 6 m

Vägg:Tre stolpar i den norra långväggen, och ett antal mindre stenar som kan ha varit del av södra långväggen. En tro‑lig stolpe i västgaveln (A871). Två stolpar (A2464, A6803) kan ha ingått i östgaveln. I övergången mellan södra lång‑väggen och västra gaveln finns fyra pinnhål som visar att gaveln troligtvis haft en rundad form.

Tak:Stolphål efter 5 × 2 parställda mittstolpar och tre inkom‑pletta parBockbredd: 2,97–3,20 mBockavstånd: 2,36–4,27 m


Fynd:Keramik F441, bränd lera F126, F190 (bilaga 2)

Analyser:14C: Ua‑33057Makrofossil: 16 prover. Emmer/speltvete, skalkorn, obe‑stämt korn, svinmålla och åkerbinda (bilaga 3a)Vedart: –

Datering:14C: Ett prov på obestämt korn från stolphålet A6803 gav värdet 2105 ± 35 BP, d v s förromersk järnålderTypologi: jfr typ A1 (Göthberg 2000:24ff).

Beskrivning:Huset var beläget på plan mark i UO:s sydvästra del, lite drygt 5 m söder om Hus 1. Huset tolkas vara indelat i flera rum. Enligt makrofossilanalysen kan en köksdel ha varit placerad i husets östra del (se bilaga 3a). Två stolpar (A2737, A16734) markerar förmodligen läget för en mel‑lanvägg. I husets östligaste del finns det två stolpar som möjligtvis kan markera läget för östgaveln. Det är också möjligt att huset har fortsatt ett stycke österut.

Gropen A 18126 i husets västra del bedöms vara yngre än Hus 2 och möjligheten finns att det på platsen för gro‑pen har funnits en stolpe som bildat ett par tillsammans med den ensamstående stolpen A18085.

Huset störs delvis av två diken som går i öst‑västlig riktning. Det ena går genom husets NV del och det andra genom husets SÖ hörn.

Huset dateras, utifrån både 14C och typologin, till förro‑mersk järnålder eller början av romersk järnålder.


Figur 40. Plan över Hus 2. Den övre planen visar alla anläggningar och störningar inom husets närområde. Den undre visar alla anläggningar som tolkats ingå i huset. Planritning i skala 1:200. Därunder schematisk framställ-ning av stolphålen där relationen mellan djup och bredd visas.

0 2 4 6 8 10 12 m

18126

6900

2699908

2737

68032718

6881

18126

2464

7059

2759

2708

6870

25842497

2631

8712681

2562

2670

7715 2476

691416723


Hus 3

Objekt:Treskeppigt hus som framkom i sand49,5–49,7 m ö h. NO‑SV


Vägg:Tre stolpar i den norra långväggen

Tak:Stolphål efter 4 × 2 parställda mittstolpar och tre inkom‑pletta parBockbredd: 3,40–3,70 mBockavstånd: 1,40–2,80 m


Fynd:Bränd lera F78, F85, F307, ben F510, kvarts F414 (bilaga 2)

Analyser:14C: Ua‑33058Makrofossil: 5 prover. Skalkorn, obestämt korn och svin‑målla (bilaga 3a)Vedart: –

Datering:14C: Ett prov på obestämt korn från gropen A21191 gav vär‑det 2195 ± 40 BP, d v s förromersk järnålderTypologi: jfr typ A1 (Göthberg 2000:24ff)

Beskrivning:Huset var beläget på plan mark i UO:s norra del. Makro‑fossilanalys gjordes på ytterligare fyra anläggningar som möjligen också kan knytas till Hus 3. Det gäller t ex gro‑pen A21191 i husets östra del som innehöll makrofossiler av obestämt korn, lin, svinmålla och hasselnötsskalfrag‑ment (se bilaga 3a). 14C‑dateringen (Ua‑33058) gjordes på obestämt korn från den anläggningen.


0 2 4 6 8 10 m

2102721059

2235522342

21003

2116022517

2152620968

22529

2578522393

21148

22481 25802

2101422330 25794



Hus 4

Objekt:Treskeppigt hus som framkom i övergången mellan sand och silt48,9–49,2 m ö h. O‑V


Vägg: –

Tak:Stolphål efter 2 × 2 parställda stolpar och en ensamstå‑ende stolpeBockbredd: 3,7– 3,9 mBockavstånd: 7,8–7,9 m


Fynd:Keramik F221 (bilaga 2)

Analyser:14C: Ua‑36099, Ua‑33059Makrofossil: 3 prover. Obestämt korn och åkerbinda (bilaga 3a)Vedart: Al (A7192) (bilaga 4)

Datering:14C: Två prover. Det ena var på kol av al i stolphålet A7192 och gav värdet 2325 ± 45 BP, d v s förromersk järnålder. Det andra var på hasselnötsskal från stolphålet A8167 vilket gav värdet 4570 ± 40 BP, d v s tidigneolitikum–mellanneo‑litikum.Typologi: –

Beskrivning:Huset var beläget på jämn mark i UO:s södra del. Två av stolphålen, A7193 och A7958, i huset avviker genom att ha stora nedgrävningar och vara stenskodda.



0 2 4 6 8 10m

7958

71921350

7958

8355

8167


Hus 5

Objekt:Treskeppigt hus som framkom i silt47,5–47,8 m ö h. O‑V

Yttre form:RektangulärLängd: > 12,0 mBredd: ca 4 m

Vägg: –

Tak:Stolphål efter 3 × 2 parställda stolparBockbredd: 1,3–1,5 mBockavstånd: 4,9–6,7 m


Fynd: –

Analyser:14C: Ua‑33060Makrofossil: 3 prover. Skalkorn, obestämt korn och gran‑barr (bilaga 3a)Vedart: –

Datering:14C: Ett prov på skalkorn från stolphålet A19622 gav värdet 2110 ± 45 BP, d v s förromersk järnålderTypologi: jfr typ B1 (Göthberg 2000:49ff)

Beskrivning:Huset var beläget på jämn mark i UO:s sydvästra del. Makrofossilanalysen visade på förekomst av skalkorn och obestämt korn samt granbarr i stolphålen A3814 och A19622. Enligt Göthberg (2000:53) ligger merparten av dateringarna av denna hustyp i perioden romersk järn‑ålder–folkvandringstid. 14C‑dateringen gav dock ett värde till tiden strax före Kristi födelse. Hus 5 dateras därför till tiden kring Kristi födelse.

Hus 6Utgår



0 2 4 6 8 10 m

71403941

18971

19622 3837

3814


Hus 7

Objekt:Treskeppigt långhus som framkom i sand50,1–50,3 m ö h. SSO‑NNO

Yttre form:KonvexLängd: 22,50 mBredd: 6,8‑8,0 m

Vägg:Det fanns ett flertal stolphål bevarade från den östra och västra långväggen. Vid husets västra sida fanns det en avlång ränna, A25510, som tolkas tillhöra väggen. I husets norra del framkom ett stolphål, A14870, och det är möjligt att det ingår i husets norra gavel.

Tak:Stolphål efter 8 × 2 parställda stolpar och en ensamstå‑ende stolpeBockbredd: 2,20–3,90 mBockavstånd: 1,90–3,98 m


Fynd:Keramik F2, F230, F234–237, F263, ben F504, slagg F171 (bilaga 2)

Analyser:14C: Ua‑36097, Ua‑33061Makrofossil: 19 prover. Skalkorn, obestämt korn, frag‑ment säd, svinmålla, starr och granbarr (bilaga 3a)Vedart: Al, gran (A16140) (bilaga 4)

Datering:14C: Två prover. Det ena var på kol av al från härden A16140 vilket gav värdet 2025 ± 40BP, d v s förromersk järnålder. Det andra var på skalkorn från stolphålet A16619 och gav värdet 1565 ± 30 BP, d v s folkvandringsstidTypologi: jfr A3a (Göthberg 2000:35ff)

Beskrivning:Huset var beläget på jämn mark i UO:s sydöstra del. Det längsta spannet mellan bockparen är beläget centralt i huset. Därutöver finns ett längre spann längst i norr, och möjligtvis ett i södra delen. A21625 i den östra raden sak‑nade sin parstolpe i den västra raden. Denna anläggning avvek i form och innehåll (rester av stenskoning) vilket sammantaget gör att denna inte nödvändigtvis är en del i den takbärande konstruktionen.

Huset har troligtvis varit indelat i tre rum, med bostads‑delen och härdarna (A16140, A16130) centralt och med en förrådsdel längst i norr, samt en fädel i söder. Centralt i huset verkar det ha funnits en innervägg. Makrofossilana‑lysen visade på rikligt med spår av åkerogräs och odlad växter längst i norr samt förekomst av ängsväxter i södra delen (bilaga 3a).

En anläggning som tolkas vara en del av huset är A25477 och som skulle kunna vara en del av en förvaringsgrop/källare.

Avståndet mellan stolparna i vägglinjen är 0,82–1,20 m vilket tyder på att väggarna möjligtvis har varit byggda av flätverk.

Enligt Göthberg (2000:35ff) kan den här typen av tre‑skeppiga hus dateras till slutet av bronsåldern–början av romersk järnålder, vilket också stämmer med den ena av 14C‑dateringarna. Den andra 14C‑dateringen blev dock något yngre. Mycket tyder på att huset är från förromersk järnålder eller början på romersk järnålder.


0 2 4 6 8 m

25477

16140

25510

21641

16379

21737

16416 16159

2175416609

21660

1617116184

16130

16118

16391

16619

1652116928

16919

21625

17740

16521

16545

2554125523

2550114794

2544414811

25568

25468

25551

16153 16672

25452

2553225559

21678

Figur 44. Plan över Hus 7. Den övre planen visar alla anläggningar och störningar inom husets närområde. Den undre visar alla anläggningar som tolkats ingå i huset. Planritning i skala 1:200. Därunder schematisk framställning av stolphålen där relationen mellan djup och bredd visas.

0 2 4 6 8 m

25477

16140

25510

21641

16379

21737

16416 16159

2175416609

21660

1617116184

16130

16118

16391

16619

1652116928

16919

21625

17740

16521

16545

2554125523

2550114794

2544414811

25568

25468

25551

16153 16672

25452

2553225559

21678


Hus 8

Objekt:Treskeppigt hus som framkom i sand50,0–50,1 m ö h. ONO‑VSV


Vägg: ‑

Tak:Stolphål efter 3 × 2 parställda stolparBockbredd: 1,37–1,40 mBockavstånd: 2,50–3,50 m


Fynd:Keramik F226–227, F229, F238, bränd lera F82, F255–256, ben F498–499 (bilaga 2)

Analyser:14C: Ua‑36098Makrofossil: 6 prover. Obestämt vete, knylhavre, obe‑stämt korn, svinmålla, måra och granbarr (bilaga 3a)Vedart: –

Datering:14C: Ett prov på kol från ask i härden A16032 gav värdet 1925 ± 35 BP, d v s förromersk järnålder–äldre romersk järnålderTypologi: jfr typ B5 (ev.A5) (Göthberg 2000:45ff, 76ff), se även Hus 16 vid RAÄ 84:1 Västra Via (Pettersson manus)

Beskrivning:Huset var beläget på jämn mark inom UO:s sydöstra del, cirka 4 m väster om Hus 7.

Huset har varit ett mindre treskeppigt långhus. Inom husets utbredning fanns det en rundad härd, A16032, med en diameter på ca 0,7 m. Härden bedöms tillhöra huset. Det fanns inga spår av husets väggar. Husets södra del stördes av ett dike (T19635).

Huset dateras, utifrån både 14C och typologin, till tiden kring Kristi födelse.



0 2 4 6 8 10 m

16032 1817218182

16021 16055

18191

18200


Hus 9

Objekt:Treskeppigt hus som framkom i sand50,0–50,1 m ö h. O‑V

Yttre form:RektangulärLängd: > 12,0 mBredd: –

Vägg: –

Tak:Stolphål efter stolprad med 6 stolpar samt 1 mellanväggs‑stolpeBockbredd: –Bockavstånd: ca 1,2–2,8 m


Fynd:Keramik F312–313, bränd lera F468, ben F494–495, F509 (bilaga 2)

Analyser:14C: Ua‑33802, Ua‑33803Makrofossil: 5 prover. Emmer/speltvete, knylhavre, obe‑stämt korn, fragment säd, svinmålla, starr, viol och gran‑barr (bilaga 3a)Vedart: Salix (A10247), lind och ek (A10325), ek och asp/salix (A22127) (bilaga 4)

Datering:14C: Två prover. Det ena var på kol av salix från stolphå‑let A10247 vilket gav värdet 2165 ± 60 BP, d v s förromersk järnålder. Det andra var på kol av lind från stolphålet A10325 och gav värdet 2945 ± 30 BP, d v s yngre bronsålderTypologi: –

Beskrivning:Huset var beläget på jämn mark i UO:s nordöstra del, cirka 5 m öster om Hus 3. Husets utbredning är emellertid osä‑ker. Vid rensningen framkom en rad med tydliga, delvis lik‑artade, stolphål. Exempelvis hade både A10195 och A10247 tydliga stenskoningar. Dekorerad neolitisk keramik som framkom i stolphålet A10325 gav oss först anledning till att tro att det rörde sig om ett neolitiskt hus med mesula‑konstruktion. Varken de 14C‑dateringarna, den neolitiska fyndfördelningen eller de bevarade lämningarna efter husets plan kan dock bekräfta denna tolkning. Därför tol‑kas stolphålen som lämningar efter den södra raden av de takbärande stolparna i ett treskeppigt långhus från förro‑mersk järnålder. Den norra delen av huset ligger troligtvis orörd utanför schaktet. A10325 uppfattas som ett stolphål i en äldre neolitisk grop. Eventuellt har ett äldre hus fun‑nits på platsen tidigare. Makrofossilanalysen antyder också detta. Ytterligare 13 makrofossilprover – förutom de fem från huset – togs i anläggningar i anslutning till Hus 9 (se Bilaga 3a).



0 2 4 6 8 10 m

23780 1032523822 23411

10231

1024710308

10195


övriga konstruktioner

A8948

Objekt:Ovalformad ränna med okänd funktionen

Yttre form:OvalLängd: 12,5 mBredd: 6,9 m

Sidorna i anläggningen bestod av en flack ränna med oval form. Rännans bredd var ca 0,5–0,85 m och hade ett djup av ca 0,03‑0,32 m. Anläggningen var orienterad i N‑S rikt‑ning och hade två långsidor och i söder en konvex kort‑sida och den norra kortsidan var rak. Rännan var inte helt sluten, i den norra delen fanns några avbrott.

Fynd:Keramik F436, F470, bränd lera F90–91, F96, F99, F102, F118, F253, ben F489, järnföremål F35, fragment av krit‑pipa F197 (bilaga 2)

Analyser:14C: Ua‑33801Makrofossil: 6 + 2 prover. Obestämt vete, obestämt korn, svinmålla, måra och granbarr (bilaga 3a & 3b)Vedart: –

Datering:14C: Ett prov av ett hasselnötsskal från rännan gav värdet 5150 ± 35 BP d v s övergången mesolitikum–neolitikumFynd: Historisk tid

Beskrivning:Anläggningen framkom i samband med schaktningen. Rännan framträdde mycket skarpt och fyllningen var humös och matjordsliknande. Det grävdes rutor och snitt i anläggningen och dessutom tömdes omkring 2 /3 av rän‑nan och botten undersöktes i plan för att finna eventuella stolphål. Det påträffades två anläggningar, båda med mat‑jordsliknande fyllning. Den ena bedömdes vara ett stolp‑hål. Rännan var djupast i den östra och södra delen och grundast i väster.

Merparten av fynden som påträffades var från senare tid, såsom tegel, fajans, spik, rödgods, glas och en del till en kritpipa. Inget talar för att de sentida fynden sekundärt har grävts ned i rännan eller på annat sätt hamnat i en äldre anläggning. Anläggningen bedöms därför vara från senare tid. Dess funktion är dock okänd.

Inledningsvis uppfattades anläggningen som en möjlig neolitisk hydda, men eftersom fyndmaterialet och fyll‑ningen inte kan bekräfta detta utgick denna tolkning. Inte heller den ovala förhistoriska konstruktion som framkom vid Skämsta i Uppland liknar A8948 vid Sanna (jfr Frölund & Larsson 1997).


Figur 47. Plan över A8948. Skala 1:200.

1455670 1455680

6569400

6569410

0 2 4 m

A8948

A8779

A8689

A8667

A8619

A18406

A17947

A25748

A25736

R18420

R18422

Grop

Ränna

Stolphål


huslämningar och hustypologi – en sammanfattningAv de identifierade husen framstår Hus 7 som tydligast. Både lämningarna efter de takbärande stolparna och vägg‑stolparna fanns bevarade i den grad att husets yttre form och begränsning kan rekonstrueras. Detta gäller delvis även husets inre konstruktion och rumsindelning. En härd, möjligen två, hör till huset, liksom en förvaringsgrop/käl‑lare. Bostadsdelen låg sannolikt centralt i huset, vilket indi‑keras av det längsta spannet samt härdarna fanns i denna del. Makrofossilanalysen visade på att fädelen troligtvis låg i husets södra del, samt att en förrådsdel förmodligen fanns längst i norr. Typologiskt kan huset karaktäriseras som ett balanserat treskeppigt hus med troligtvis tre rum (jfr Her‑schend 1989). En 14C‑datering och typologin anger date‑ringen till förromersk järnålder eller början på romersk järnålder. Den andra 14C‑dateringen, som gav folkvand‑ringstid, uppfattas här som yngre än huset.

Hus 8 var ett mindre treskeppigt hus, strax intill Hus 7. Det är mycket möjligt att Hus 8 var en ekonomibyggnad och samtida med Hus 7. Typologiskt kan huset klassifice‑ras som A5 eller B5. Bockbredden antyder typen B5, men som Göthberg (2000:79) påpekar kan det vara svårt att särskilja dessa båda typer.

Hus 1 och Hus 2, som påträffades nära varandra i syd‑västra delen av UO, liknar varandra typologiskt och stor‑leksmässigt. Båda bedöms som balanserade treskeppiga hus med fler än ett rum. Lämningar efter väggstolpar finns från båda husen. Makrofossilanalysen gav rikligt med material från Hus 2. Hus 1 däremot var anmärkningsvärt tomt på makrofossiler. Huruvida detta avspeglar det för‑historiska förhållandet eller beror på provtagningen/‑hanteringen är oklart. Hus 2 dateras till förromersk järn‑ålder, vilket även är en trolig datering av Hus 1. Om de båda husen var samtida eller avlöste varandra i tid går dock inte att fastsälla.

Troligtvis var både Hus 3 och 4 balanserade treskep‑piga långhus från förromersk järnålder. Hus 5 hade en smalare bockbredd och kan möjligen ha varit under‑balanserad samt något yngre i förhållande till Hus 3 och 4.

Samtliga dessa tre var dock mindre tydliga jämfört med de fyra ovan nämnda. Minst tydlig utbredning av de iden‑tifierade husen hade emellertid Hus 9. Huset framkom i slutet på fältarbetet och uppfattades först som ett möjligt två skeppigt mesulahus. Inga vägglinjer efter en sådan konstruktion framkom emellertid. Därför tolkas huset numera som ett treskeppigt långhus, men där ena halvan ligger oundersökt utanför schaktkanten.

FyndNedan följer en kort presentation av fynden som framkom vid undersökningen materialvis. Ytterligare information redovisas i fördjupningsstudierna kring keramik‑, ben‑ och stenmaterialen (kapitel 6) samt i fyndlistan (bilaga 2).

Sammanlagt 533 fyndposter (3 421 fragment / 11 033 gram)

Hus nr Typ L (m) B (m) Vägg Gavel Härd Bockbredd (m) Par Storlek (m2) Datering

1 A1 >23,7 7,6 X X 2,9–3,5 8 >180 FRJ

2 A1 >21,6 0,6 X X 2,97–3,2 8 >130 FRJ

3 A1 >12,3 5,5 X 3,4–3,7 7 >68 FRJ

4 >16,6 5,5 3,7–3,9 3 >91 FRJ?

5 B1 >12,0 4,0 1,3–1,5 3 >48 FRJ/ÄRJ

7 A3a 22,5 7,5 X X X 2,2–3,9 8 170 FRJ/ÄRJ

8 B5 >6,2 3,7 X 1,37–1,4 3 >23 FRJ/ÄRJ

9 >12,0 (X) 6 FRJ?

Figur 48. Tabell över husen vid Sanna.

Material Fyndposter, antal

Fyndfrag‑ment, antal

Vikt (g)

Bergart 8 8 3381,9

Bly 1 1 15,8

Brons 5 5 70

Bränd lera 131 1323 2038,2

Bränt ben 73 251 46,57

Flinta 29 36 27

Grönsten 2 7 75,6

Järn 54 64 512,9

Järnmalm 1 5 96,3

Keramik 166 1555 3395,2

Kvarts 10 16 22,3

Kvartsit 1 2 6,7

Obränt ben 8 29 25,51

Organiskt material 8 68 1,8

Piplera 4 4 6,5

Slagg 26 41 1286,4

Övrigt 6 6 24

Totalt 533 3421 11032,68

Figur 49. Fyndposter och fyndfragment från Sanna.


har registrerats från slutundersökningen (fig 49). Både i antal och i vikt utgjorde keramiken den största fyndkategorin.

501 av de 533 fyndposterna har geoobjekt (xy‑koor‑dinater). Av dessa 501 framkom merparten (nästan 80 %–393 st) inom det centrala delområdet. (Antalet frag‑ment och vikt genererar samma mönster – fig 49). Även per kvadratmeter utgjorde det centrala delområdet det mest fyndrika. I genomsnitt har cirka en fyndpost per 10 m2 registrerats från detta område.

Inom detta område fanns även som tidigare nämnts ett sammanhängande ca 0,1‑0,2 m tjockt kulturlager i dess norra del. Det var också inom detta område som flest rutor grävdes. Sammanlagt grävdes 31 kvadratmetersrutor inom UO, varav 22 inom det centrala delområdet (se kapitel 4).

Figur 51 visar fördelningen av registrerade fynd på olika fyndkontexter. De 247 fyndposterna som finns registre‑rade kommer från 112 anläggningar, varav nio har utgått. Av de sammanlagt 656 registrerade anläggningarna inne‑höll såldes 103 anläggningar (ca 15 %) registrerade fynd.

Flest registrerade fynd framkom i samband med under‑sökningarna av anläggningarna. Anläggningsgrävningen utgjorde emellertid en mycket stor del av den totala undersökningen, inte minst i jämförelse med rutgräv‑ningen. Rutgrävningen utgjorde ytmässigt totalt 31 m2. För att bedöma hur stor sammanlagd yta som anläggnings‑grävningen omfattade har några medelvärden beräknats.

Anläggningsgrävningen bestod av över 1500 inmätta anläggningar (inkl de som utgick – se ovan). Av dessa har 965 både längd och bredd registrerade (stora kulturlager och stolphus ej inräknade). Medellängden och medel‑bredden för dessa var 0,6 m respektive 0,46 m. Medela‑

rean för de 965 anläggningarna blev 0,53 m2. Medelan‑läggningen hade således en yta i plan på cirka en halv kvadratmeter. En bedömning av de 965 anläggningarnas yta blir då ca 500 m2. Nästan samtliga anläggningar gräv‑des till hälften, d v s de 965 anläggningarna representerar ca 250 m2 grävd yta. Därtill kommer de anläggningar som inte hade både längd och breddmått registrerade, vilket innebär att en uppskattad yta av anläggningsgrävningen blir omkring 300‑350 m2. Den totala ytan av anläggnings‑grävningen var således omkring tio gånger så stor som ytan för rutgrävningen. Fyndfrekvensen var m a o större i rutorna än i anläggningarna räknat per grävd yta.

I figur 51 finns även lösfynd och fynd som saknar fynd‑kontext (xy‑koordinater) noterade. Den senare kategorin kan också karaktäriseras som lösfynd, oftast med sentida dateringar. Merparten av båda lösfynden och de som sak‑nar fyndkontext framkom i samband med avbaning och rensning.

Medelvikten per fyndfragment var lägst för rutfynden och högst för lösfynden / de som saknade fyndkontext.

benBenmaterialet var mindre omfattande än vad som förvän‑tades efter förundersökningen. En bidragande orsak till detta är troligtvis de dåliga bevaringsförutsättningarna i den sandiga jorden (se ovan). Det finns 82 fyndposter registrerade från slutundersökningen, innehållandes sam‑manlagt lite drygt 70 gram ben (280 fragment). Cirka 90 % av benfragmenten var brända. Benfragmenten påträffa‑des i anläggningar (33 st), i rutor (13 st) och som lösfynd. Ofta bestod benmaterialet endast av enstaka fragment i de

Delområde Kvm (ca) Fyndposter Fyndfragment Vikt

Antal per m2 antal per m2 gram per m2

1. Centrala 3980 393 0,099 2958 0,743 8381,1 2,106

2. Östra 2040 30 0,015 64 0,031 145,5 0,071

3. Västra 3120 71 0,023 343 0,110 1274,0 0,408

4. Nordvästra 990 7 0,007 12 0,012 13,2 0,013

Figur 50. Fyndposter och fyndfragment i de olika delområdena.

Fyndkontext Fyndposter Fyndfragment Vikt

antal procent Antal procent Gram procent

Anläggning 247 47 % 2415 71 % 7420,08 67 %

Ruta 183 34 % 792 23 % 978,09 9 %

Lösfynd 71 13 % 171 5 % 1415,62 13 %

Saknas 32 6 % 43 1 % 1218,89 11 %

Totalt 533 3421 11032,68

Figur 51. Fynden fördelade på olika fyndkontexter.


1455

500

1455

600

1455

700

6569

350

6569

450

025

50m

Brä

nda

och

obrä

nda

ben

(ant

al)

1 - 2

3 - 5

6 - 2

0

21 -

144

Figur 52. Spridningskarta över brända och obrända ben i anläggningar, rutor och som lösfynd (antal). Skala 1:1 000.


enskilda fyndkontexterna. I några anläggningar påträffa‑des emellertid större mängder ben, särskilt gäller det gropen A21027 i norra delen av det centrala delområdet. Denna grop, som kan dateras till tidigneolitikum, innehöll 28 gram ben (144 fragment) bl a av får/get. Från slutunder‑sökningen har endast ett fåtal benfragment kunde artbe‑stämma, men förutom får/get har fragment av svin, nöt och fågel identifierats (se även Sjöling i kapitel 6).

keramik och bränd leraKeramikKeramikmaterialet från den särskilda undersökningen bestod av 166 fyndposter med en sammanlagd vikt på ca 3,4 kg. Antalet keramikskärvor och fragment uppgick till sammanlagt 1 555 stycken, vilket ger en medelvikt per skärva / fragment på ca 2,2 gram.

Merparten av keramiken har typologiskt daterats till neolitikum, närmare bestämt tidigneolitisk trattbägar‑keramik (se även Stilborg i kapitel 6).

Av den neolitiska keramiken på ca 2,9 kg uppvi‑sar 0,29 kg dekor, d v s 10 % av keramiken är dekorerad. Dekoren består främst av pinnintryck och snörornamen‑tik, men även streck och tvärsnodd förekommer. Näs‑tan 2,6 kg (1 142 st) av den neolitiska keramiken, m a o huvuddelen, framkom i fyra anläggningar (A5956, A14013, A21027, A22859) inom det centrala delområdet. Anlägg‑ningarna har tolkats som neolitiska gropar.

Ett mindre antal skärvor och fragment har daterats till järnålder. Många skärvor och fragment är emellertid små och svåra att datera. I gruppen odefinierad finns troligtvis en betydande del keramik från järnåldern.

Datering Antal Vikt (g) Medelvikt (g)

Neolitikum 1192 2848 2,4

Odefinierad 282 395 1,4

Järnålder 18 51 2,8

Efterreform. 63 101 1,6

Figur 53. Typologisk datering av keramiken, antal och vikt.

Sammanlagt har 77 mynningsskärvor (405 gram) och fem bitar från bottnar eller bottendelar (31 gram) registrerats. Av dessa kommer ett flertal från de fyra ovannämnda neolitiska groparna.

Bränd leraDet finns 113 fyndposter (ca 1,9 kg) med bränd lera (inkl lerklining) registrerade. Den brända leran fanns över stora delar av UO, men särskilt i kulturlagret i det centrala del‑området, kring ugnen A5426 samt bland husen i västra delområdet.

Även 18 fyndposter (ca 0,2 kg) tegelfragment har regist‑rerats. Detta gjordes framförallt för att identifiera sentida anläggningar. Det samma gäller fyra fyndposter kritpipa.

F313

F360

F332

Figur 54. Keramikskärvor från RAÄ 98 Sanna. Foto: Markus Andersson, SAU.

metallDe metallfynd som gjordes kan sannolikt hänföras till historisk tid. Något fynd kan dock vara från förhistorisk tid, vilket också kan vara fallet med en del av den järnslagg som framkom.

Fem bronsföremål påträffades; en nål (F3), ett bleck (F4), ett beslag (F5), ett oidentifierat tenliknande föremål (F6) samt en sölja (F7). Dessutom framkom ett blecklik‑nande föremål av bly (F18) samt fyra mynt av olika metaller


1455

500

1455

600

1455

700

6569

350

6569

450

025

50m

Ker

amik

tota

lt vi

kt (g

)

0,1

- 10

10,1

- 10

0

100,

1 - 3

50

350,

1 - 1

112,

2

Figur 55. Spridningskarta över keramiken totalt i anläggningar, rutor och som lösfynd (vikt). Skala 1:1 000.


Figur 56. Spridningskarta över bränd lera i anläggningar, rutor och som lösfynd (vikt). Skala 1:1 000.

1455

500

1455

600

1455

700

6569

350

6569

450

025

50m

Brä

nd le

ra (g

)

0,1

- 10

10,1

- 10

0

100,

1 - 6

82


av bergart åtta fyndposter med en totalvikt på ca 3,4 kg. Övrigt stenmaterial bestod av avslag och fragment i flinta, kvarts, kvartsit och grönsten (se även Guinard i kapitel 6).

BergartsartefakterSex bergartsartefakter tillvaratogs: Fyra knackstenar (F363, F432, F433, F425), en fragmenterad trindyxa (F424) sekundärt använd som knacksten samt en malstensun‑derliggare i sandsten (F434). Knackstenen (F432) i röd porfyr påträffades i A5956 tillsammans med bl a grön‑stensavslag (jfr Ahlbeck & Isaksson 2007).

Flinta36 st flintartefakter tillvaratogs vid undersökningen. Av dessa hade sex slipyta och kom sannolikt från sli‑pade yxor. Tre hade bruksskador. Hälften av flintorna var brända i olika grad. Materialet i stort var mycket fragmen‑terat med en medelvikt på 0,74 g per flinta.

KvartsSammanlagt tillvaratogs 16 bearbetade kvartsbitar med en sammanlagd vikt på 22,3 gram. Tre kvartsbitar framkom i anläggningar medan övriga påträffades vid rutgrävning.

KvartsitTvå bitar (6,7 gram) bearbetad kvartsit (F423) påträffades i A5956.

GrönstenSju bitar bearbetad grönsten samt en knack/bultsten påträffades. Fynden framkom i två anläggningar (A5956, A21027). Materialet är mycket begränsat men kan troligen härledas till yxproduktion.

SkifferEtt skifferbryne (F365) tillvaratogs. Brynet har slipytor på fyra sidor.

Figur 57. Bronsföremål från RAÄ 98 Sanna. Foto: Markus Andersson, SAU.

F5

F6

F5

F6

från senare tid. Samtliga dessa fynd var lösfynd som fram‑kom i samband med avbaningen, i några fall med hjälp av metalldetektorn.

64 järnföremål har registrerats. Dessa fanns spritt över hela UO och utgjordes av ett knivblad, två tenar, två klack‑järn, sex fragment av bleck, åtta hästskosömmar, 15 spikar och resten oidentifierade föremål. Dessutom framkom fem fragment av vad som uppfattas som järnmalm (F210).

Slagg26 fyndposter (ca 1,3 kg) med slagg eller slaggliknande material har registrerats. Dessa framkom över hela UO, men särskilt i kulturlagret i det centrala delområdet. Eva Hjärthner‑Holdar, UV GAL, granskade materialet på SAU 2005‑12‑14. Hon har även mera ingående studerat slaggmaterialet från järnåldersboplatsen RAÄ 84 Västra Via som också undersöktes av SAU år 2005 (Pettersson manus). Exempel på smidesslag påträffades i A1015 och som lösfynd F18735, medan exempel på reduktionsslagg framkom i A14970, A12357, A3147 och som lösfynden F5985 och F22542. Enligt Hjärthner‑Holdar liknar reduk‑tionsslaggen från Sanna den som påträffades vid Västra Via, och i likhet med den kan en del slagg från Sanna ha förhistoriskt ursprung.

StenmaterialStenmaterialet uppgår till sammanlagt 50 fyndposter (69 st/3 513,5 gr). Av dessa utgör fragment och artefakter

Material Typ Antal Vikt (g)

Grönsten Avslag och fragment 7 75,5

Flinta Avslag och fragment 36 27,8

Kvarts Avslag och fragment 12 10,2

Kvarts Kärna och kärnfragment 2 9,5

Kvartsit Avslag 2 6,7

Sandsten Malstensunderliggare 1 1054,6

Bergart Knacksten 4 1704,8

Bergart Trindyxa 1 551,9

Skiffer Bryne 1 11,1

Summa 66 3452,1

Figur 58. Tabell över stenmaterialet.


Figur 59. Spridningskarta över slagen sten, avslag och fragment, i anlägg-ningar, rutor, och som lösfynd (antal). Skala 1:1 000.

1455

500

1455

600

1455

700

6569

350

6569

450

025

50m

Slag

en s

ten,

avs

lag

och

frag

men

t (an

tal)

1 - 2

3 - 5

5 - 1

3


Figur 60. Stenmaterial från RAÄ 98 Sanna. Foto: Markus Andersson, SAU.

F365 F378

F421

F424

F365 F378

F421

F424

F365 F378

F421

F424

F365 F378

F421

F424

F432

F434

F432

F434

F365 F378

F421

F424

F365 F378

F421

F424

F432

F434


övrigt organiskt materialSex fyndposter med hasselnötsskal har registrerats från fem anläggningar: A14013, A21027, A5956, A22859, A15300. De fyra förstnämnda har bedömts vara neolitiska gropar.

Ytterligare två fyndposter med obestämt organiskt material har registrerats, varav en från den neolitiska gro‑pen A14013.

Naturvetenskapliga analysermakrofossil analysSyftet med växtmakrofossilanalysen var dels att funk‑tionsbestämma de olika delarna av husen, dels att påträffa daterbart material med låg egenålder (jfr Onsten‑Molan‑der 2008:94).

Mer än 200 jordprover för makrofossilanalys togs i fält från i huvudsak olika anläggningar, särskilt stolphål. Lite drygt 150 av dessa flotterades efter fältfasen på SAU. 139 av de flotterade proverna skickades sedan för växtmakrofos‑silanalys till Stefan Gustafsson, Oden Kulturinformation (bilaga 3a). Han utförde även analys av glödförlust för att påvisa organisk halt (LOI %) i ytterligare två prover från A8948 (bilaga 3b).

Resultatet av makrofossilanalysen var att Hus 2, 7 och 8 troligtvis haft tudelad uppdelning med bostad och köks‑del i öster i det förstnämnda huset och i väster i de båda sistnämnda husen. Hus 1 var nästan fyndtomt. De övriga husen innehöll makrofossiler men hade mera oklar rums‑uppdelning.

En hypotes framfördes i fält att A8948 skulle ha varit en hus‑ eller hyddkonstruktion av torv. Därför utfördes glödförlustanalysen för att undersöka andelen organiskt

material i anläggningen. Resultatet av analysen visade emellertid på endast låga halter av organiskt material, d v s inget tyder på någon form av torvkonstruktion.

vedartsanalysSyftet med vedartsanalysen var i första hand att bedöma kolprovernas trädslag och deras egenålder innan de skickades för 14C‑analys. Därutöver ger vedartsanalysen även en bild av den dåtida vegetationen i närmiljön.

Sammanlagt 11 kolprover från olika anläggningar skick‑ades för vedartsanalys till Erik Danielsson, Vedanatomi‑labbet Vedlab (bilaga 4a & 4b). Nio prover skickades där‑efter till 14C‑analys. Av dessa nio var fyra från stolphål, tre från härdar, en från en grop och en från en brunn. Tre av stolphålsproverna var av trädslag (al, björk, salix) som knappast kan anses vara lämpliga som takbärande stolpar, men eftersom andra daterbara material – så som makro‑fossiler – saknades från anläggningarna bedömdes ändå dateringarna ge viss information.

I de nio proverna som daterades innehöll ett kolprov från neolitikum björk och lind, ett prov från yngre brons‑ålder ek och lind, fem prover från äldre järnålder al, ask, björk, gran och salix samt två prover från historisk tid gran.

14c‑dateringar20 prover skickades till Ångströmslaboratoriet i Uppsala för 14C‑datering. Av dessa var nio från förkolnat trä, sex sädeskornfragment, tre fragment av hasselnötsskal samt ett granbarrsfragment. Granbarrsfragment, som kom från den ovalformade anläggningen A8948, var dock för litet och dateringen misslyckades. Målsättningen var att datera samtliga identifierad hus, men också olika typer

Anl nr Prov nr Anl typ Konstruktion Trädslag Utplockat till 14C‑dat.

3758 665 Brunn 2 bitar gran Gran

7192 798 Stolphål Hus 4 6 bitar al Al

10247 702 Stolphål Hus 9 2 bitar salix, 1 bit bark/näver Salix

10325 706 Stolphål Hus 9 1 bit ek, 5 bitar lind Lind

15934 93 Grop 1 bit gran Gran

16032 535 Härd 2 bitar ask, 23 bitar björk Ask

16140 252 Härd Hus 7 38 bitar al, 2 bitar gran Al

18054 743 Stolphål Hus 1 2 bitar björk, 1 bit lind Björk

18502 237 Härd 1 bit al Al

22127 705 Stolphål Hus 9 3 bitar ek, 1 bit asp/salix

22289 187 Härd 30 bitar gran

Figur 61. Tabell över vedartsbestämning.


av anläggningar från olika tidsperioder för att erhålla en samlad bild över platsens kronologi. Det var därför ange‑läget att säkerställa att vissa typer av anläggningar, så som den grusiga gropen A15934, faktiskt var från historisk tid.

Från stolphål i identifierade hus har i första hand makro‑fossiler av sädeskornsfragment nyttjats för datering. Vid dateringar av stolphål med hjälp av makrofossil är det vik‑tigt att materialet kommer från stolphålets sekundära fyll‑ning eftersom det förhoppningsvis innehåller rester från husets golvlager. Den primära fyllningen däremot utgörs av den fyllning som omger och stöttar stolpen i sam‑band med anläggandet och bör därför inte innehålla sam‑tida växtmakrofossil, möjligtvis från äldre kulturlager (se Bilaga 3a; jfr även Onsten‑Molander 2008:92). Dateringen av härdar har gjorts på förkolnat trä och från troliga neo‑litiska anläggningar har fragment av hasselnötsskal använts.

Stolphålen från Hus 1 och Hus 4 saknade bra makrofossil‑material för datering. Inte heller fanns det något förkolnat trämaterial från troliga takbärande stolpar från dessa hus. För att ända ha någon form av datering från dessa anlägg‑ningar och konstruktioner daterades kol från andra träd‑slag i stolphål, ett från vardera Hus 1 och Hus 4 (se ovan). Förhoppningen var att dessa kolrester var spår av andra samtida aktiviteter i anslutning till husens nyttjande, men i båda fallen är dateringarna snarast tecken på äldre (tidig‑neolitiska) aktiviteter på platsen. Ett stolphål från Hus 1 daterades också med ett förkolnat sädeskornsfragment, men även det gav en äldre (senneolitisk) datering än för‑väntat utifrån ett hustypologiskt perspektiv. Detta visar också på de källkritiska problem som föreligger när man daterar material från fyllningen i anläggningar.

Anl nr Anl typ Art Lab nr Datering BP

3758 Brunn Granbarr Ua-36101 635±25

5956 Grop Hasselnötsskal Ua-33064 4630±40

6803 Stolphål Obestämt korn Ua-33057 2105±35

7192 Stolphål Al Ua-36099 2325±45

8167 Stolphål Hasselnötsskal Ua-33059 4570±40

8948 Ränna Hasselnötsskal Ua-33801 5150±35

8948 Ränna Granbarr Inget värde

10247 Stolphål Salix Ua-33803 2165±60

10325 Stolphål Lind Ua-33802 2945±30

12400 Stolphål Säd fragment Ua-33056 3855±65

15934 Grop Granbarr Ua-33804 360±30

16032 Härd Ask Ua-36098 1925±35

16140 Härd Al Ua-36097 2025±40

16619 Stolphål Skalkorn Ua-33061 1565±30

18054 Stolphål Björk Ua-36100 4895±40

18502 Härd Al Ua-33805 2205±25

19622 Stolphål Skalkorn Ua-33060 2110±45

21027 Grop Hasselnötsskal Ua-33063 4865±40

21191 Grop Obestämt korn Ua-33058 2195±40

23890 Stolphål Emmer/speltvete Ua-33062 1540±35

Figur 62. Tabell över samtliga 14C-dateringar.


Figur 63. Kalibrerade radiometriska dateringar utförda av Ångströms laboratoriet, Uppsala universitet. Kalibreringar är gjorda med OxCal v3.9.


6. Fördjupade anläggnings- och materialstudier

AnläggningarDen ena av de båda fördjupningsstudierna kring anlägg‑ningarna utgörs av en kronologisk och rumslig stu‑die, liksom en sammanfattning, av de daterbara anlägg‑ningar som inte ingår i huskonstruktioner. Den andra studien är ett källkritiskt försök att granska hur vi tolkar vissa anläggningar, här i form av stolphål, som tydliga och andra som mindre tydliga. Båda dessa studier kan ses som bidrag till den allmänna diskussionen kring typologise‑ring och tolkning av anläggningar (för diskussion, se t ex Sundström & Darmark 2005; Larsson & Lindberg 2007).

kronologi och rumslig spridningAnläggningar av förhistoriskt ursprung saknar i allmänhet daterbara typologiska element. Graden av urlakning är sällan ett bra mått på deras ålder. För datering av anlägg‑ningarna är vi därför hänvisade till antingen samman‑hangen (konstruktioner, stratigrafier odyl) eller daterbara fynd i anläggningarnas fyllning (föremål eller organsikt material). Kvalitén på källmaterialen varierar ofta kraftigt, liksom våra möjligheter att tolka dem.

Ett flertal stolphål från Sanna kan dateras till äldre järn‑ålder tack vare att de ingår i daterade huskonstruktioner (av bättre eller sämre kvalité). När det gäller anläggningar som inte ingår i konstruktioner är vi däremot hänvisade till fynden. Problemet är bara att vi sällan vet om fynden i fyllningen är primär‑ eller sekundärdeponerade, d v s om de är samtida med anläggningen och hamnade i fyllning i nära anslutning till då anläggningen anlades, eller om fynden redan fanns i det lager som sedermera användes

som fyllning i den nya anläggningen. I det senare fallet kan således fynden vara betydligt äldre än själva anlägg‑ningen (för diskussion, se t ex Schiffer 1987). Neolitiska föremål kan således finnas i anläggningar från järnåldern, men inte vise versa (störningar undantaget).

Nedan följer ett försök att identifiera och gruppera dels neolitiska anläggningar, dels anläggningar från järnålder (och historisk tid), genom i första hand fynden i anlägg‑ningarna.

För att urskilja anläggningar från neolitikum noterades de anläggningar som innehöll neolitiska fynd, i första hand neolitisk keramik och slagen sten (inklusive stenföremål), i andra hand hasselnötskal och brända ben. 13 stycken inne‑höll keramik och nio innehöll slagen sten som bedömdes vara neolitisk. Av dessa innehöll fyra både keramik och sla‑gen sten. Två av anläggningarna utgick (A14665, A22375), p g a att de snarast ska betraktas som fynd i kulturlagret. I fem anläggningar (A5751, A16416, A18801, A21526, A23156) var fyndmängden liten och det rör sig troligtvis om sekun‑därdeponering. Detsamma gäller härden A6743 som för‑utom flinta även innehöll järnålderskeramik. Gropen A21191 innehöll flinta och brända ben, men ett obestämt korn från anläggningen har 14C‑daterats till förromersk järnålder.

Nio anläggningar med neolitisk keramik tolkas här vara från neolitikum. Två av dessa (A5956, A21027) har 14C‑date‑rats till tidigneolitikum. A10325 uppfattas som ett stolphål (14C‑daterad till yngre bronsålder) nedgrävd i en neolitisk grop. Totalt uppfattas således nio av de undersökta anlägg‑ningarna som sannolikt vara från neolitikum (fig 64). Den rumsliga fördelningen av dessa nio redovisas i figur 65. Fyra av dem har klassificerats som gropar och fem som stolphål. A10325 kan dock också betraktas som en grop, och i så fall blir det sammanlagt fem gropar och fyra stolphål. Troligtvis

Anl nr Anl typ Fynd Trolig datering

5956 Grop Stå-keramik (949 gr), malsten, knack-stenar, grönsten, kvartsit, br.ben, hassel-nötsskal

Neolitikum

14013 Stolphål Stå-keramik (323 gr), br.ben, hasselnöts-skal

Neolitikum

15300 Stolphål Stå-keramik (22 gr), flinta, br.ben, has-selnötsskal

Neolitikum

20591 Stolphål Stå-keramik (149 gr), kvarts Neolitikum

21027 Grop Stå-keramik (134 gr), flinta, grönsten, br.ben, hasselnötsskal

Neolitikum

21087 Grop Stå-keramik (130 gr) Neolitikum

22236 Stolphål Stå-keramik (13 gr) Neolitikum

22859 Grop Stå-keramik (1112 gr), hasselnötsskal Neolitikum

10325 Stolphål Stå-keramik (11 gr), br.ben Neolitikum/yngre bronsålder

Figur 64. Tabell över anläggningar från neolitikum.


Figu

r 65.

Rum

slig

sprid

ning

av

anlä

ggni

ngar

na fr

ån n

eolit

ikum

, ink

l pr

ofil-

elle

r pla

nfot

on.

21087

15300

22236

21027

5956

22859

20591

14013

10325

1455500

1455600

1455700

6569350

6569450

025

50m


finns det ytterligare ett antal anläggningar från neolitikum, men de har inte kunnat påvisas.

För att identifiera anläggningar från järnåldern har anläggningar som innehöll järnålderskeramik, järnföre‑mål och slagg sorterats ut. Eftersom de båda sistnämnda fyndkategorierna lika gärna kan vara av yngre datum blir därför denna studie snarast en undersökning över anläggningar från järnåldern eller från historisk tid. (En risk finns också att järnålderskeramiken är sekundär‑deponerad i anläggningar från historisk tid.) Förekomsten av fragment av rödgods, kritpipa och tegel i anläggning‑arna tyder också på yngre dateringar.

Järnålderskeramik, järn och/eller slagg påträffades i 17 av de anläggningar som inmättes. Fyra av dessa utgick efter undersökningen, varav tre p g a att de snarast är att betrakta som en del av kulturlagret eller matjordslagret (A3147, A14970, A22720 innehöll slagg), och en som visade sig vara en djurgång (A23919 innehöll järnålderskeramik). Av de återstående 13 anläggningarna kan endast fem sannolikhet dateras till järnåldern (se fig 66). Ytterligare fem kan even‑tuellt vara från järnåldern. Fragmentet av rödgods i A20100 hittades ytligt, så det är möjligt att även denna anläggning är från järnåldern. Gropen A15934 har 14C‑daterats till his‑torisk tid (1600‑tal), och ett hasselnötskal från den ovalfor‑made rännan gav en 14C‑datering till övergången mesoliti‑kum‑neolitikum (se ovan). Troligtvis finns det även här fler anläggningar från järnålder och historisk tid i materialet från Sanna, men de låter sig inte dateras på detta sätt.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att endast ett tiotal anläggningar från neolitikum och max lika många

från järnåldern har kunnat dateras med hjälp av daterbara föremål i fyllningarna. Anläggningarna från järnålder/historisk tid har en vid spridning över UO.

Rumsligt överensstämmer spridningen av anläggning‑arna från neolitikum mycket väl med spridningen av de neolitiska lösfynden, vilket således inte nödvändigtvis betyder att alla anläggningar inom det området som inne‑håller neolitiska fynd är anläggningar från neolitikum. Senare nedgrävningar på denna yta kommer att innehålla delar av detta äldre kulturlager.

tydliga och mindre tydliga anläggningar – exemplet stolphålSom nämndes i kapitel 4 noterades vid anläggningsregist‑reringen även om de enskilda stolphålen bedömdes som tydliga eller mindre tydliga. I vissa fall var tolkningen min‑dre problematisk genom förekomst av stenskoning och/eller stolpmärke, medan det i andra fall var betydligt mera problematiskt. Samtliga berörda objekt har dock bedömts som anläggningar. Nedanstående studie är en jämförelse mellan stolphål som tolkats och registrerats som tydliga respektive mindre tydliga. Frågan är vad som särskiljer dessa båda grupper åt. Finns det någon eller några obero‑ende variabler i dokumentationen?

I studien ingår 397 stolphål, varav 264 registrerats som tydliga och 133 som mindre tydliga. Detta ger en normal‑fördelning på 66,5 % för den förstnämnda kategorin och 33,5 % för den sistnämnda.

I figur 68a‑j redovisas antalet och den procentuella för‑delningen mellan tydliga och mindre tydliga stolphål i vari‑ablerna; sten, skärvsten, kol, undergrund, profilform, plan‑form, längd, bredd, fyllningens karaktär samt kontext, d v s om de ingår i huskonstruktioner eller inte. Den procentu‑ella fördelningen mellan tydliga och mindre tydliga stolp‑hål kan sedan jämföras med normalfördelningen.

Som framgår av figur 68a var andelen stolphål som innehöll sten, särskilt rikligt med sten (6‑10, >10 st), högre bland de tydliga stolphålen jämfört med normalfördel‑ningen. Liknande mönster visade förekomsten av skärv‑sten (fig 68b) och kol (fig 68c). Noterbart är att stenarna i 52 av de tydliga stolphålen tolkades utgöra rester av mer eller mindre påtagliga stenskoningar, samt kolrester i nio stolphål bedömdes vara stolpmärken.

Figur 68d visar, så som även framgick i kapitel 4, att jordarten (här benämnd undergrund) inte påverkade för‑delningen mellan tydliga och mindre tydliga stolphål.

Fördelningen av stolphålens form i profil och i plan redovisas i figurerna 68e respektive 68f. Mindre tyd‑liga stolphål hade oftare en flack profil och inte sällan en avlång eller oregelbunden planform. Tydliga stolphål hade något oftare en rundad planform och en U‑formad eller spetsig profil.

Storleken i form av längd skilde sig inte åt mellan tyd‑liga och mindre tydliga stolphål (fig 68g). Däremot var

Anl. nr. Anl.typ Fynd Trolig datering

5082 Grop Jäå-keramik, br. lera, br. ben

Järnålder

6743 Härd Jäå-keramik, flinta

Järnålder

14720 Ränna Jäå-keramik Järnålder

14884 Stolphål Jäå-keramik Järnålder

16130 Härd Slagg, keramik Järnålder

1015 Sotfläck Slagg Järnålder/hist. tid

9706 Grop Järn Järnålder/hist. tid

12357 Härd Slagg, br. lera Järnålder/hist. tid

20100 Härd Järn, rödgods Järnålder/hist. tid

25748 Stolphål Slagg Järnålder/hist. tid

8948 Ränna Järn, rödgods, fajans, kritpipa, br. lera

Historisk tid

15934 Grop Slagg, keramik, br. lera, tegel

Historisk tid

22275 Röjningsröse Järn, br. lera, tegel

Historisk tid

Figur 66. Tabell över anläggningar från järnålder historisk tid.


Figu

r 67.

Rum

slig

sprid

ning

av

anlä

ggni

ngar

na fr

ån jä

rnål

der o

ch jä

rnål

der/

hist

oris

k tid

inkl

pro

fil- o

ch p

lanf

oton

.

6743

5082

20100

14720

12357

9706

14884

25748

1015

16130

1455500

1455600

1455700

6569350

6569450

b

025

50m


Sten

14 21 47182

3 6 16107

0%

25%

50%

75%

100%

>10 st 6-10 st 1-5 st Inga

Mindre tydligaTydliga

66,5%

Skärvsten

5 13

246

1 2

128

0%

25%

50%

75%

100%

>5 st 1-5 st Inga


66,5%

Planform

5 955 183

12

5 730 81

8

0%

25%

50%

75%

100%

Avlång Oregelbunden Oval Rundad Ej angivet


66,5%

Figur 68a. Förekomsten av sten i tydliga respektive mindre tydliga stolphål – antalet och den procentuella fördelningen.

Figur 68b. Förekomsten av skärvsten i tydliga respektive mindre tydliga stolphål – antalet och den procentuella fördelningen.

Kolbitar

6

31227

0

8123

0%

25%

50%

75%

100%

>5 st 1-5 st Inga


66,5%

Undergrund

121 10132

63 5612

0%

25%

50%

75%

100%

Sand Silt Ej angivet


66,5%

Figur 68d. Undergrunden hos tydliga respektive mindre tydliga stolphål – antalet och den procentuella fördelningen.

Figur 68c. Förekomsten av kolbitar i tydliga respektive mindre tydliga stolphål – antalet och den procentuella fördelningen.

Profilform

9

22 171 13 26 23

10

11 81 6 11 12

0%

25%

50%

75%

100%

Flack Planbotten Skålformad Spetsig U-formad Ej angivet


66,5%

Figur 68e. Profilform hos tydliga respektive mindre tydliga stolphål – antalet och den procentuella fördelningen.

Figur 68f. Planform hos tydliga respektive mindre tydliga stolphål – antalet och den procentuella fördelningen.

Längd (cm)

62 119 51 19 13

32 59 27 8 5

0%

25%

50%

75%

100%

<25 cm 26-50 cm 51-75 cm 76-100 cm >100 cm


66,5%

Djup (cm)

85106 49 14 10

6542 15 5 5

0%

25%

50%

75%

100%

<10 cm 11-20 cm 21-30 cm 31-40 cm >40 cm


66,5%

Figur 68h. Djup hos tydliga respektive mindre tydliga stolphål – antalet och den procentuella fördelningen.

Figur 68g. Längd hos tydliga respektive mindre tydliga stolphål – antalet och den procentuella fördelningen.


andelen grunda anläggningar (< 10 cm) förhållandevis vanligare bland mindre tydliga stolphål (fig 68h).

Figur 68i visar styrkan på stolphålsfyllningens karak‑tär. Mindre tydliga stolphål hade förhållandevis fler med svagare karaktär.

En betydande andel av stolphålen som ingick i huskon‑struktioner har redovisats som tydliga (fig 68j). Antingen beror det på att tydligheten i dessa stolphål har ”övertol‑kats” eller att de faktiskt var tydligare. Mycket tyder på att det senare är fallet och att de identifierade husen därmed utgjorde de tydligaste huslämningarna inom UO.

Sammanfattningsvis kan sägas att mindre tydliga stolp‑hål oftare hade svagare karaktär i fyllningen, innehöll mindre med sten, var grundare samt uppvisade oftare flack profil. Resultatet var inte oväntat men visar ändå på möjligheten att identifiera betydelsefulla variabler. I det här fallet kan de många grunda mindre tydliga stolphål indikera att åtskilliga ännu grundare stolphål försvunnit i samband med framförallt plöjning. Detta skulle därmed förklara svårigheten att identifiera flera hus.

FyndstudierFördjupningsstudierna kring fyndmaterialet behandlar ben‑, keramik‑ och stenmaterialen. I samtliga dessa fynd‑kategorier finns material från neolitikum representerat. Järnålder kan med säkerhet endast sägas vara represente‑rad i keramikmaterialet.

osteologisk analys av boplatsmaterial från sannaAv Emma Sjöling

I undersökningsplanen har den osteologiska analysen inriktats på följande frågeställningar:

1. Rumslig indelning. Är det möjligt att urskilja olika akti‑vitetsytor utifrån benmaterialet?

2. Boplatsens faunaekonomi och förhållandet mellan tamboskap och jaktvilt, samt frågor gällande eventuell säsongsjakt.

3. Rituella aktiviteter. Vilka djurarter och/eller benslag har deponerats i de förmodade rituella kontexterna?

Till följd av att det endast framkom en liten mängd ben och då majoriteten av dem var för fragmenterade eller för dåligt bevarade för att kunna art‑ och benslagsbestämmas kunde inte den andra och tredje frågeställningen besva‑ras. Dessutom har inga anläggningar tolkats som rituella. Däremot har den första frågan angående rumslig fördel‑ning vidareutvecklats, och följande frågeställningar har försökt att besvaras:

1. Rumslig fördelningI vilka delområden finns ben?Hur fördelar sig brända ben och obrända ben över undersökningsområdet?

2. Anläggningar med artbestämningVilka arter finns representerade i vilken typ av anlägg‑ning?

3. Rutor kontra anläggningar i ”norra delen av det centrala delom-rådet”Hur fördelar sig de brända benen i kulturlagrets (A101437) rutor i förhållande till anläggningarna i samma kulturlager? Förekommer det mer ben i anlägg‑ningarna än i kulturlagret?

För en fördjupad analys av benens förhållande till övriga fynd, bl a stenålderskeramiken, kontexter samt rumsliga fördelning hänvisas till den arkeologiska rapporten.

Kontext

120

144

16

117

0%

25%

50%

75%

100%

Ingår i hus Fristående


66,5%

Karaktär fyllning

45148

49

22

22 51

51

7

0%

25%

50%

75%

100%

Kraftig Mellan Svag Ej angivet


66,5%

Figur 68i. Fyllningens karaktär hos tydliga respektive mindre tydliga stolphål – antalet och den procentuella fördelningen.

Figur 68j. Kontexten hos tydliga respektive mindre tydliga stolphål – antalet och den procentuella fördelningen.


Material och metodVid slutundersökningen av boplatsen påträffades endast en liten mängd ben–drygt 70 gram ben (280 fragment) (fig 69) fördelat på 33 anläggningar, 13 rutor och ett antal lösfynd. Ben framkom i 13 stolphål, åtta gropar, sju härdar, ett dike och en ränna. Majoriteten av dem var brända. De flesta av anläggningarna och rutorna innehöll ett eller ett fåtal benfragment. En grop, A21027, innehöll däremot 144 fragment eller 28 gram, vilket motsvarar 40 % av det ana‑lyserade benmaterialet.

Den osteologiska analysen omfattar flera moment såsom identifiering av art och benslag (inklusive bendel och sida), bedömning av färg och förbränningsgrad när det gäller de brända benen, köns‑ och åldersbedömning om möjligt samt kvantifiering (antal fragment, NISP och vikt i gram).

TafonomiNär det gäller benmaterial och speciellt vid de undersök‑ningar där endast ringa mängder ben framkommer är det viktigt att diskutera varför benen ser ut som det gör och varför det påträffas så pass få ben. Alla de processer som kan tänkas påverka en organism efter dess död (d v s post‑mortala), i det här fallet ett djur, brukar gemensamt kallas tafonomi. Förändringarna beror på människans, djurens och/eller naturens inverkan på organismen. De flesta av dessa verkar destruktivt på kroppens form och ämnes‑sammansättning (Lepiksaar 1988:21). Spår efter människors hantering syns på benen i form av bl a slakt‑ och snitt‑spår, fragmenteringsgrad, bearbetning eller tillverkning av föremål och eldpåverkade eller förbrända ben (som även kan ha naturliga orsaker – ex skogsbrand). Även djur läm‑nar spår efter sig i benmaterialet. Gnagmärken (främst från hundar) syns ofta på benen, likaså mikroorganismers ned‑brytande. Mekaniska och kemiska processer syns ofta på benfragmenten där väder, vind, nedtrampande av männis‑kor och djur, vattengenomströmning och typ av sediment påverkar slutprodukten (O´Connor 2000:20, tab 3.1; Bäck‑ström 1996:16). Arkeologer och osteologer påverkar också slutresultatet genom utgrävningsteknik vid upptagandet (se ovan) och genom efterhanteringen av benen. Utgrävnings‑metoden kan ha stor betydelse för benmaterialets sam‑mansättning och omfattning.

RESULTATDe flesta av benfragmenten var som nämnts brända – hela 90 % eller 251 av 280 fragment. De var huvudsakligen vita till färgen (ett mindre antal var gulvita till gråvita), vilket betyder att de förbränts vid en hög temperatur. Ett eld‑påverkat tandfragment betraktas som obränt. Obrända ben påträffades i två härdar, en grop och en ränna. Materi‑alet, speciellt det brända, bestod av mycket små fragment, vilket resulterat i att endas ett fåtal art‑ och benslags‑bestämningar har kunnat göras (fig 72).

Fragmenteringsgraden var stor i benmaterialet, medel‑fragmentet var ca 5 mm i diameter och vägde ca 0,3 gram/fragment. Den genomsnittliga vikten för brända ben var endast 0,2 gram/fragment (fig 69).

1. Rumslig fördelningNär det gäller den rumsliga fördelningen av ben kan man se ett tydligt mönster där majoriteten av de brända benen påträffades i norra delen av det centrala delområ‑det. Söder om detta område framkom en mindre mängd och i väster enstaka bända ben (fig 2). Intressant är att de obrända benen inte följer detta spridningsmönster. Även om endast ett fåtal obrända ben‑ eller tandfragment påträffades kan man se att de alla, med ett undantag, låg i undersökningsområdets östra del. Endast ett obränt ben framkom i norra delen av det centrala delområdet.

Varför finns det så få obrända ben inom området och varför ligger de i östra delen?

Bevaringsförhållanden i de centrala delarna och östra delen bör i stort sett ha varit samma för benen. Vatten‑genom släpplighet, mekanisk vittring, jordmån m m skiljer sig inte mellan områdena. Hälften av de obrända ben‑posterna var mycket fragmenterade och hade en hårt upp‑luckrad benyta, vilket tyder på att benen angripits av vitt‑ring. De tafonomiska processerna när det gäller obrända ben har med största sannolikhet lett till att benmaterialet ser ut som det gör. Om inte benen har luckrats upp helt har de angripits hårt av vittring.

En trolig förklaring till de obrända benens läge skulle kunna vara att de kommer från gårdarna vid Sanna. Sanna bytomt låg strax norr om den östra delen av under‑sökningsområdet. De obrända benen hör med stor sanno‑likhet hemma i historisk tid. Om det deponerats obrända

Antal Vikt(g)

OB E BB Totalt OB E BB Totalt

Fragm. grad 0,9 0,19 0,19 0,26

Totalt 28 1 251 280 25,32 0,19 46,57 72,08

Figur 69. Obränt och bränt benmaterial från Sanna. Antal fragment, vikt (g), fördelat på obränt (OB), bränt (BB) och eldpåverkat (E) material samt fragmente-ringsgrad (vikt/antal fragment).


Figur 70. Rumslig fördelning av brända ben över undersökningsområdet. Skala 1:1 000.

1455

500

1455

600

1455

700

6569

350

6569

450

025

50m

Brä

nda

ben

(ant

al)

1 - 2

3 - 5

6 - 2

0

21 -

144


Figur 71. Förekomst av obrända ben (inkl ett eldpåverkat ben) över under-sökningsområdet. Skala 1:1 000.

1455

500

1455

600

1455

700

6569

350

6569

450

025

50m

Före

kom

st a

v ob

ränd

a be

n


ben från förhistorisk tid har de helt enkelt inte bevarats p g a nedbrytningsprocesser. En annan förklaring skulle kunna vara att det obrända benmaterialet har deponerats utanför undersökningsområdet.

De brända benen påverkas också av tafonomi (se Sjöling 2007). Förbränningen av benen är den största mänskliga påverkan av benen. Man kan tänka sig att i detta fall hand‑lar om avfallshantering eller att man kanske dessutom använde benen som bränsle. Att de brända benen ligger koncentrerade till den centrala norra delen skulle kunna förklaras med vilken kontext och tid de troligtvis tillhör, vilket troligtvis är tidigneolitikum (se ovan).

ArtfördelningDe arter som identifierats i materialet är svin (obrända eller eldpåverkade tandfragm), nötboskap (obränt fragm av fotrotsben, obränt fragm av mellanfotsben och bränt fragm av mellanhands‑/mellanfotsben), får/get (bränt hornfragm och kraniumfragm) samt fågel (bränt) (se fig 72 och benlista). I övrigt har ben från ”stor gräsätare” och ”mellanstor däggdjursart” påträffats och då långa rörben, mellanhands‑/mellanfotsben, tandfragment och revben. Inga ben av människa har påträffats.

2. Anläggningar med artbestämda benAv anläggningarna med artbestämningar innehöll två endast obrända ben (fig 73). De låg i områdets östra del och kommer troligtvis från historisk tid (A2777 och A3599). Ett stolphål i den norra centrala delen, A22070, som innehål‑ler ett bränt fragment av mellanhands‑/mellan fotsben av nöt, saknar datering.

Grop A21027 i norra delen av det centrala delområ‑det innehöll trattbägarkeramik samt slagen flinta och en större mängd brända ben varav ett av dem har kunnat bestämmas till får/get. A21027 är med stor sannolikhet från tidigneolitikum. Även en 14C‑datering av ett hassel‑nötsskal gav värdet till denna period. Träkol från A10325 har 14C‑daterats till yngre bronsålder. Anläggningen inne‑höll emellertid även trattbägarkeramik, d v s keramik från tidigneolitikum. A10325 har därmed en yngre datering än fynden i dem. A10325 tolkas som ett stolphål från yngre bronsålder–förromersk järnålder som är nedgrävd i en äldre anläggning. Dateringen av härden A1089 är mera osäker, men den kan vara från neolitikum eftersom den innehöll keramik som troligtvis är neolitisk.

De arter som identifierats i de tre anläggningarna med neolitisk keramik är får/get och möjligtvis svin. I större,

Anl. nr. Anl.typ Art Benslag BB/OB Antal Vikt (g) Datering av anl.

Övr. fynd Datering av fynd

1089 Härd får/get horn BB 1 0,31 ? keramik ev. neo

2777 Grop svin tand OB 9 1,8 förm. hist tid

3599 Utgår nöt fotrotsben OB 1 6,99 förm. hist tid

10325 Stolphål svin tand BB 2 0,09 neo -y brå keramik neo

22070 Stolphål nöt mellanhands-/mellanfotsben

BB 1 0,84 ?

21027 Grop får/get kranium BB 1 2,2 neo keramik, slagen flinta

neo(keramik)

Figur 73. Anläggningar med artbestämnda ben. BB = bränt, OB = obränt.

Antal Vikt (g)

Art OB E BB Totalt OB E BB Totalt

Svin 9* 1* 2 12 1,8* 0,19* 0,09 2,08

Nöt 3 - 1 4 16,38 - 0,84 17,22

Får/Get - - 2 2 - - 2,51 2,51

Fågel - - 1 1 - - 0,05 0,05

Stor gräsätare 10 - 4 14 5,81 - 5,96 11,77

Mellanstort däggdjur - - 8 8 - - 2,46 2,46

Däggdjur 4 - 38 42 1,21 - 13,39 14,6

Djur - - 6 6 - - 0,57 0,57

Oidentifierat 2 - 189 191 0,12 - 20,7 20,82

Totalt 28 1 251 280 25,32 0,19 46,57 72,08

Figur 72. Artfördelning, Antal fragment, vikt (g), fördelat på obränt (OB), eldpåverkat (E) och bränt (B) material. * tandfragm.


informationsrika avfallsfaunor från Skåne till Uppland från tidigneolitikum finns mest nöt bland husdjuren, men även grisar. Får eller getter saknas nästan helt (Welinder 1998:96). Fyndplatser som skiljer sig från detta mönster ligger i Mellansverige och innehåller bara små mängder ben. Här dominerar istället får/getter eller grisar. Under mellanneolitikum är svin den dominerande tamdjurs arten. Om dessa material är missvisande eller om det handlar om en annan typ av djurhushållning är svårt att avgöra menar Welinder (1998:96). Även om benmaterialet från Sanna är litet och har få artbestämningar ger ändå de artbestämda benen indikationer på platsens fauna ekonomi. Att får/get och svin ingick i försörjningen är högst troligt.

3. Rutor kontra anläggningar i ”norra delen av det centrala delområdet”Ett mål för föreliggande analys har varit att undersöka om det finns en kvantitativ skillnad mellan benmaterialet från kulturlagret och de anläggningar som framkom i den norra centrala delen. För att försöka fastställa om så är fallet har benmängden i de rutor som grävts multiplicerats med den totala ytan på kulturlagret (fig 74). Genom detta får man fram en summa som kan tänkas motsvara den benmängd som skulle ha framkommit om hela kultur‑lagret hade rutgrävts. Vidare har benmängden för anlägg‑ningarna inom kulturlagret (d v s under lagret) uträknats. Här har mängden ben fördubblats eftersom endast hälf‑ten av anläggningarna har undersökts.

Nedan följer en kortfattad redovisninga av beräkningen:

Rutor (fig 75):18 kvadratmetersrutor har grävts inom kulturlagret (mot‑svarade 1,4 % av kulturlagret). I sju rutor framkom brända ben och 11 rutor saknade sådana. Detta blir 19 benfrag‑ment på 18 m2 = 1,06 fragm/m2 eller räknat i vikt: 3,96 gram brända ben på 18 m2 = 0,22 g/m2.

Hela rutområdet ”norra centrala delen” + nordligaste kilen = 1 295 m2

Om hela kulturlagerytan skulle ha undersökts genom rutgrävning kan man anta att nästan 1400 fragment eller drygt 280 gram brända ben skulle ha framkommit (1,06 × 1295 = 1 372,7 fragm eller 0,22 × 1295 = 284,9 gram).

I anläggningarna inom kulturlagerytan framkom 160 fragment eller 30,74 gram brända ben (fig 76). Om anlägg‑ningarna hade grävts ut till 100 % kan man anta att ca 320 fragment eller drygt 60 gram brända ben skulle ha fram‑kommit. Totalt undersöktes mer än 296 anläggningar inom ytan, varav 158 av dem utgick, och endast 13 av dessa anläggningar innehöll brända ben.

En källkritisk aspekt är att utgrävningsmetoden skiljer sig åt mellan anläggningarna och rutorna, där rutorna undersökts mer enhetligt och noggrant än anläggning‑arna. Men eftersom även små brända benfragment har påträffats i anläggningarna kan man anta att dessa under‑sökts noggrant. Utifrån ovanstående antaganden kan man konstatera att kulturlagret med största sannolikhet inne‑håller en betydligt större mängd brända ben än de anlägg‑ningar som ligger under och inom kulturlagret.

De brända benen i kulturlagret kan tolkas tillhöra neo‑

Figur 74. Norra delen av det centrala delområdet. Skala 1:1 500.

1455500 1455600 1455700

6569

350

6569

450

0 25 50 m

Norra delen av det centrala delområdet


Rutor i ”norra delen av det centrala delområdet”

Fnr Ruta Art Kroppsdel Benslag/Tand Stick Antal Vikt (g) fragm. grad

512 90003 Däggdjur Obestämt benslag 1 1 0,51

513 90003 Oidentifierat Obestämt benslag 1 1 0,24

514 90005 Däggdjur Obestämt benslag 2 2 0,97



517 90006 Fågel Obestämt benslag 2 1 0,05


519 90008 Mellanstort däggdjur Hand/Fot Carpi/tarsi, os 2 1 0,24

520 90008 Djur Obestämt benslag 2 1 0,09


522 90011 Däggdjur Kranium Cranium 2 1 0,2


524 90011 Mellanstort däggdjur Bål Costa 2 1 0,12

525 90012 Däggdjur Kranium Cranium 1 0,37

526 90013 Djur Obestämt benslag 2 1 0,09

Totalt 19 3,96 0,21

Figur 75. Rutor i norra delen av det centrala delområdet som innehöll brända ben.

Anlägggningar i ”norra delen av det centrala delområdet”

Fnr Anl nr Art Kroppsdel Benslag/Tand Antal Vikt (g) fragm. grad

490 9304 Oidentifierat Obestämt benslag 1 0,07







505 22070 Nöt Hand/Fot Metapodium 1 0,04



509 23780 Däggdjur Obestämt benslag 1 0,35


548 21027 Får/Get Kranium Occipitale, os 1 2,2

549 21027 Däggdjur Kranium Cranium 8 3,9

550 21027 Stor gräsätare Extremiteter Os longus 3 2,3

551 21027 Mellanstort däggdjur Extremiteter Os longus 6 2,1

552 21027 Däggdjur Obestämt benslag 14 3,7


Totalt 160 30,74 0,19

Figur 76. Anläggningar i norra delen av det centrala delområdet som innehöll brända ben.


OB E BB Totalt

A. nr Ruta F.enhet Anl typ Antal Vikt Antal Vikt Antal Vikt Antal Vikt (g)

lösfynd 5 3,89 5 3,89

lösfynd 2775 2 0,12 2 0,12

lösfynd 2776 1 0,45 1 0,45

lösfynd 6536 1 0,21 1 0,21

lösfynd 18736 2 0,05 2 0,05

lösfynd 18754 2 0,25 2 0,25

lösfynd 21779 1 0,4 1 0,4

lösfynd 21794 1 0,08 1 0,08

90003 1 0,19 2 0,75 3 0,94

90005 3 1,04 3 1,04

90006 6 0,73 6 0,73

90008 3 0,43 3 0,43

90011 3 0,55 3 0,55

90012 1 0,37 1 0,37

90013 1 0,09 1 0,09

90017 1 0,07 1 0,07

90021 2 9,39 2 9,39

90023 4 0,28 4 0,28

90024 1 0,04 1 0,04

90027 2 0,7 2 0,7

90031 1 0,06 1 0,06

224 Dike 1 0,17 1 0,17

1089 25287 Härd 2 0,18 2 0,18

1089 25289 Härd 18 2,63 18 2,63

2777 Grop 9 1,8 9 1,8

3599 Utgår 1 6,99 1 6,99

3893 20098 Stolphål 6 1,07 6 1,07

4427 Härd 9 1,31 9 1,31

5082 Grop 6 0,18 6 0,18

5956 Grop 1 0,16 1 0,16

6188 Grop 1 0,01 1 0,01

7918 Härd 1 0,01 1 0,01

8667 Stolphål 3 0,06 3 0,06

8948 Ränna 1 4,5 1 4,5

9304 Härd 1 0,07 1 0,07

9381 Härd 4 1,21 1 0,08 5 1,29

9454 Stolphål 3 0,03 3 0,03

10325 Stolphål 4 0,2 4 0,2

14013 Stolphål 1 0,06 1 0,06

15300 Stolphål 1 0,09 1 0,09

18182 Stolphål 1 0,01 1 0,01

18191 Stolphål 2 0,02 2 0,02

18406 Grop 1 0,01 1 0,01

18838 18848 Stolphål 2 0,18 2 0,18

20344 Grop 1 0,1 1 0,1

21027 Grop 144 28,3 144 28,3

21191 Utgår 1 0,04 1 0,04

21737 Stolphål 1 0,04 1 0,04


litikum, liksom de ben som påträffats i anläggningar med neolitisk keramik – främst A21027 och möjligen även A10325. Det är dock troligt att en del av de brända benen i kulturlagret är från senare tidsperioder.

keramik från neolitikum och järnålderAv Ole Stilborg

InledningPå uppdrag av SAU, Uppsala och i samarbete med Tony Engström, SAU har keramik från fyndlokalen Sanna (RAÄ 98) i Vintrosa sn, Örebro Län registrerats vid Kera‑miska Forskningslaboratoriet, Lunds Universitet. Fynd‑materialet från Sanna var på cirka 3,4 kg.

FrågeställningDen basala frågan rör de blandade keramikmaterialens kronologiska spännvidd samt fördelningen av material på olika perioder.

MetodEn supplerande registrering med teknologisk inriktning har utförts som tillägg till den existerande fyndregistre‑ringen i Intrasis. Därutöver har en kronologisk bedöm‑ning gjorts av samtliga skärvor.

ResultatFragmenteringen av materialet från Sanna RAÄ 98 är ojämn, vilket är en naturlig följd av att en större del härrör från gropar och andra anläggningar, där skärvorna har varit deponerade relativt ostörda.

NeolitikumAv totalt cirka 3,4 kg keramik kunde 2 850 g dateras till neo‑litikum på bas av dekor, uppbyggnad i lång N‑teknik och U‑teknik samt gods (fin lera, grov krossmagring). Av denna mängd är minst 500 g fragment (< 2 cm2 eller utan någon

ursprunglig yta) och spjälkade skärvor. Majoriteten utgörs av 271 skärvor av tjocklekar mellan 6 och 16 mm (fig 78). Skärvtjockleksvariationen är normalfördelad med tyngd‑punkt på 9‑11 mm. Materialet domineras av buk och hals‑skärvor och omfattar även en del mynningsskärvor. Tydligt identifierbara bottenskärvor är däremot frånvarande, vilket kan betyda att kärlen företrädesvis hade rundade eller helt runda bottnar. Godset varierar från mellangrov magring med 10‑15 % magring med en kornstorlek mellan 1 och 3 mm till höga magringsmängder över 25 % med stora magrings‑korn (> 3 mm i Intrasis–storlekar upp till 6‑7 mm uppmätta).

N‑teknik, ofta med långa överlappningar, dominerar uppbyggnadstekniken. U‑teknik förekommer också men ofta i samma kärl som N‑teknik och ska därför snarast upp‑fattas som uttryck för en något osäker uppbyggnadsteknik. Det är ett inte ovanligt fenomen främst i keramik från tidig‑neolitikum. Utsidan på vissa av skärvorna (bl a F326) bär verktygsspår som påminner om striering efter formgiv‑ningen av kärlväggen. I likhet med järnålderns exempel på samma ytstruktur har dessa spår med stor sannolikhet inte förorsakats av gräs (Dumpe et al manus). I övrigt är utsidan på kärlen glättad. Kärlen är utan undantag brända i oxide‑rande atmosfär. De är välbrända, men oftast återstår en ljus grå kärna i kärlväggen, där oxideringen inte är komplett.

Med utgångspunkt i mynningsform, dekor, gods kan det antas att materialet omfattar rester av minst 17 kärl. De två kärlen i F330, F331 och F332 utgör med 1,1 kg nästan hälf‑ten av hela materialet (se fig 54). Kärlen med rak respek‑tive utåtböjd mynning är stora med väggtjocklekar mellan 7 och 16 mm och mynningsdiametrar på 25 respektive 37 cm. Ingen av kärlen verkar ha varit ornerade. Ett kärl av lik‑nande storlek med väggtjocklekar mellan 8 och 16 mm och en mynningsdiameter på 31 cm har registrerats som F352 och F353 (sammanlagt ca 600 g). Kärlet är uppbyggt i varie‑rande U/N‑teknik. På den glättade halsen finns en eller kanske två parallella rader av relativt komplicerade intryck.

Kärlet representerat av skärvorna (däribland två större mynningsskärvor) i F360 härrör från ett något mindre

OB E BB Totalt

A. nr Ruta F.enhet Anl typ Antal Vikt Antal Vikt Antal Vikt Antal Vikt (g)

22070 Stolphål 1 0,84 1 0,84

23156 Härd 2 0,23 2 0,23

23181 Härd 1 0,13 1 0,13

23369 Grop 1 0,35 1 0,35

23780 Stolphål 1 0,44 1 0,44

25794 Stolphål 1 0,44 1 0,44

Totalt 28 25,32 1 0,19 251 46,57 280 72,08

Figur 77. Sammanfattning av benmaterialet, uppdelat i obränt (OB), bränt (BB) och eldpåverkat (E). Antal fragment och vikt (g), anläggningsvis.


kärl (väggtjocklek 8‑10 mm) med hög trattformat hals och en mynningsdiameter på 21 cm (se fig 54). Den rundade mynningsläppen är ornerad med oregelbundna, relativt djupa tvärstreck och på halsen under mynningen finns ett varierande antal horisontella delvis överlappande linje‑segment i glest snöre. En buk‑hals‑övergång, som sanno‑likt härrör från samma kärl, är ornerad med en horison‑tell rad av finger(?)intryck precis över ändringen i profilen. Andra skärvor (9‑10 mm) i samma anläggning registrerat som F361 härrör från ett annat kärl ornerat med parallella linjer utfört med intryck av finare, tätare snöre.

Mynningsskärvan av ett annat kärl i F313 är också orne‑rat med parallella linjer i intryckt snöre under mynningen (se fig 54). Detta snöre är dock ännu tätare och linjerna raka och utplacerade med regelbundna avstånd. Det antagligen ganska tunnväggiga kärlet (hals 7 mm) har en trattformat hals och en mynningsdiameter på 25 cm.

Skärvorna efter kärlen i F1 och F315 är ornerade med gles tvärsnodd i vad som antagligen är korta lodräta, res‑pektive horisontella linjer. Slutligen finns det halvrunda, snedd instuckna pinn(?)intryck på tre skärvor från F328.

I de fall där mynningsdiametern har kunnat beräknas har kärlen varit ganska stora – 21‑37 cm i diameter. Rester av förkolnade organiska lager har observerats på skärvor av kärlen i F330‑332.

De raka till utåtböjda mynningarna, U/N‑tekniken och dekorvariationen med snöre, tvärsnodd och intryck pekar på en datering i en relativt tidig del av neolitikum. Samt‑liga typer av dekor samt den trattformade halsen återfinns inom Vrå gruppen, som den har definierats och presente‑rats av Gunlög Graner och Fredrik Hallgren (Graner 2003a).

Paralleller till kärlet F360 finns inom Vrå IV (Graner 2003a, fig 7, övre del,mitt höger rad). Likaledes till F313 (Graner 2003a, fig 7 övre del, överst höger rad) och F315 (Graner 2003a, fig 7 övre del överst vänster rad). Den enklare deko‑ren på kärlet F352‑353 har sina närmaste paralleller inom Vrå grupp I (Graner 2003a, fig 4), men paralleller kan också finnas inom tidig TRB. De flesta dateringar av Vrå‑gruppen ligger mellan 4000 och 3500 BC (Graner 2003a, fig 8).

JärnålderEnbart en liten del av materialet (drygt 60 g) kunde med rimlig säkerhet dateras till järnåldern främst på grundval av gods och förekomsten av reducerad bränning. Av de 60 gram är 20 gram fragment och spjälkade skärvor. Reste‑rande material omfattar 12 skärvor med tjocklekar mellan 8 och 13 mm. Godset är fint till mellangrovt magrat. Bland skärvorna finns en botten‑buk‑övergång (F339) antagligen från ett relativt litet kärl bedömt utifrån bottendiametern på 4 cm. Dessutom ingår en bukskärva (F297) och ett frag‑ment (F291) från ett perforerat kärl. Enbart rester av ganska glest placerade hål finns bevarade längs två av brottytorna. Det finns inga bruksspår som kan antyda funktionen. Tjockleken på 10 mm är ganska vanlig för perforerade kärl.

OdateradeEn något större del av fyndmaterialet på ca 300 gram återstår som odaterad. 70 gram är fragment och spjäl‑kade skärvor medan 220 gram utgörs av 32 skärvor med tjocklekar mellan 5 och 12 mm. I figur 78 har det odaterade materialet slagits ihop med järnåldersskärvorna utifrån tanken att en järnåldersdatering var det mest sannolika

Figur 78. Tjockleken på keramikskärvor från neolitikum och järnålder/odaterade.


1455

500

1455

600

1455

700

6569

350

6569

450

025

50m

Neo

litis

k ke

ram

ik v

ikt (

g)

1 - 1

0

10,1

- 10

0

100,

1 - 3

50

350,

1 - 1

112,

2

Figur 79. Spridningskarta över den neolitiska keramiken i anläggningar, rutor och som lösfynd (vikt). Skala 1:1 000.


1455

500

1455

600

1455

700

6569

350

6569

450

025

50m

Järn

ålde

rske

ram

ik v

ikt (

g)

1 - 1

0

10,1

- 14

Figur 80. Spridningskarta över järnålderskeramiken i anläggningar, rutor och som lösfynd (vikt). Skala 1:1 000.


för detta material (fig 78). Skärvtjockleksvariationen för de 42 skärvorna visar på en fördelning med en tendens till två toppar vid 7 och 9 mm. Det påminner om variationen i järnåldermaterialet från Västra Via (Stilborg i Pettersson manus). Bortsett ifrån att bimodaliteten (tvåtoppigheten) är ännu tydligare i materialet från Västra Via och det finns 1 mm förskjutning i den ena topps position, så är överens‑stämmelsen god mellan de två materialen. Detta talar för att majoriteten av de odaterade skärvorna på Sanna hör hemma under järnåldern. Dock kan man inte därav sluta sig till att det rör sig om samma period under järnåldern.

Mynningsdiametern kunde beräknas på tre små myn‑ningsskärvor från F320, F324 och F325 bland de odaterade skärvorna. De raka till utåtböjda mynningarna med enkel profil härrör från två små kärl med diametrar på 14 och 13 cm samt ett miniatyrkärl med en diameter på ca 5 cm.

DiskussionDet keramiska fyndmaterialet från Sanna innehåller såväl stenålders‑ som järnålderskärl. Det är ett ganska normalt förhållande att mängden neolitisk keramik är större än järnåldersmaterialen här i Mellansverige. I detta fall beror det först och främst på att järnåldersmaterialet företrädes‑vis kommer från kulturlager, där större mängder av avfall normalt inte har deponerats och keramik också har sämre chanser att bevaras. Detta är dock antagligen inte den enda förklaringen på den lägre mängden av boplatskeramik från järnåldern. Gödsling av åkrarna, där hushållsavfall har åkt med, är sannolikt också av betydelse. Den öppna kultur‑lagerkontexten tillsammans med den begränsade mängden av material gör datering av keramiken svårare och betydligt mera osäker. Ändå kunde registreringen av järnålderskera‑mik från Sanna, liksom från Västra Via, visa på förekomsten av en tudelning i fingods och grovgods som ett gemensamt drag. Det är karakteristiskt för järnålderskrukmakeriet i hela Sydskandinavien att det – med rötter i yngre brons‑ålder – finns en uppdelning i två grupper av kärl med olika former, olika dekor och ytbehandling, eventuellt olika bränning och i vissa områden även olika gods.

Det neolitiska hantverket är – åtminstone under tidig‑neolitikum och delar av mellanneolitikum – betydligt mera homogent, eller rättare sagt de variationer som före‑kommer är i högre grad individuella för den enstaka hant‑verkaren eller det enstaka kärlet. Den större homogeni‑teten kommer också fram i det förmodat tidigneolitiska materialet från Sanna samtidigt som dekorvariationen är markant. Det ska tilläggas att det är väsentligt att beakta mer än bara dekoren i de neolitiska materialen. Åtskilliga fynd pekar på att det till exempel inom Vrå‑gruppen finns en stor variation i motiv och dekorelement. För att vara rimligt säker på att det rör sig om ett samtida fyndmate‑rial måste man också ta andra teknologiska parametrar i betraktning som belägg för homogenitet.

stenmaterialet från sannaAv Michel Guinard

Stenmaterialet från Sanna‑boplatsen är begränsat. Större delen av det kan härledas till lokalens tidigaste använd‑ningsfas, d v s tidigneolitikum. Materialet består av avslag och avslagsfragment i flinta, kvarts, grönsten och kvart‑sit. Till detta kommer ett antal artefakter i form av knack‑stenar, malsten, yxa och ett skifferbryne (se kapitel 5).

I följande avsnitt kommer bara flintan och i begränsad utsträckning grönstenen att behandlas.

FlintaEtt problem med boplatser som Sanna är att skilja ut vilket material som tillhör stenålder och vad som tillhör övriga faser. En jämförelse av fragmenteringsgraden från de tidigneolitiska boplatserna Skumparberget 2, Skogsmos‑sen. Tjugestatorp, Fågelbacken och Nävertorp pekar mot att det vid Sanna finns en liknande hantering av flintan. Medelvikten för flintan från Skumparberget 2 var 0,71 g/avslag, Skogsmossen, ca 0,7, Fågelbacken 0,7, Tjugestatorp 0,7, Skogsmossen 0,63 (minus flintyxor) och Nävertorp 0,39. Fragmenteringsgraden hos Sannamaterialet ligger helt i linje med de övriga tidigneolitiska lokalerna med undantag för Nävertorp.

Ett annat tydligt mönster på tidigneolitiska lokaler är att en stor del av den påträffade flintan är eldpåverkad samt att den har slipyta, vilket indikerar att den kommer från slipade yxor (fig 81). Sannamaterialet faller trots sin litenhet in i samma mönster som övriga lokaler. Mycket talar därför för att större delen av flintan ska föras till den tidigneolitiska fasen på platsen.

TvärpilarUnder genomgången av stenmaterialet gjordes jämförel‑ser med i första hand flintan från Skumparberget (Apel (red) 1996). Flera tendenser hos stenmaterialet som med‑elvikt, andel brända flintor och andel avslag med slipyta visade på en god överensstämmelse med Sanna‑materi‑alet (fig 81). Tolkningen av materialet från Skumparber‑get var att målet med den lokala reduceringen av flintan varit att producera tvärpilar och skrapor. Till tvärpilar har mindre, skivformade avslag använts (ofta med slip‑yta) och till skrapor, större tjockare avslag (Apel (red) 1996:150ff). I materialet från Sanna finns enstaka skiv‑formade avslag men inget av dem har spår av bearbet‑ning eller slipyta. Inga avslag och fragment uppvisar någon avsiktlig bearbetning med undantag för enstaka bitar med bruksretusch. Materialet verkar i sin helhet bestå av avfall.

I en tidigare artikel har det påvisats att tvärpilar dyker upp i det arkeologiska materialet i Mellansverige i sam‑band med introduktionen av jordbruk och trattbägar‑kulturen under tidigneolitikum (Guinard & Groop


Lokal Typ Datering Tvärpilar Referens

Skogsmossen Inland TN X Hallgren 2008

Skumparberget Inland TN X Apel (red) 1996

Fågelbacken Kust TN X Apel et al 1995

Myrstugeberget 2 Kust TN X Granath Zillén 2001

Anneberg Kust TN1 X Segerberg 1999

Tjugestatorp Inland TN X Artursson (red) 1996

Frotorp Inland TN X Blomqvist 2006

Lilla Gävsjö Kust TN1 X Graner 2003b

Åby koloniområde Kust TN X Frykberg 1998

Pärlängsberget Kust TN1 X Hallgren et al 1996

Limsjön Inland TN1 X Larsson 1994

Påljungshage Kust TN1-TN2 X Eriksson & Wikell manus

Sanna Inland TN2 Se denna volym

Postboda 2 Kust TN2-MN Sundström et al 2006

Nävertorp Inland TN Edenmo et al 2008

Bålmyren Kust TN2-MN Sundström & Darmark 2005

Högmossen Kust TN2-MN Björck et al (red) 2008

Figur 82. Daterade tidigneolitiska lokaler i Mellansverige.

Lokal Antal flinta Medelvikt g Antal brända % Antal m slipyta Slipyta %

Skumparberget 504 0,71 56 86 17

Skogsmossen 1642 0,63 72,5 197 12

Tjugestatorp 100 0,7 42,5 9 9

Fågelbacken 162 0,61 35 31 19

Sanna 36 0,74 39 6 17

Nävertorp 467 0,39 51 79 17

exkl yxor

Figur 81. Tabell över flintamaterialet från ett antal tidigneolitiska lokaler runt Mälardalen.

2007:208ff). Tvärpilarna har ingått som en viktig del i det ”neolitiska paketet”. De boplatser som är medtagna i stu‑dien ligger alla i en tidig fas av tidigneolitikum. Infogar man emellertid andra undersökta tidigneolitiska plat‑ser utan fynd av tvärpilar i studien anas ett intressant mönster. Dateringarna från dessa lokaler ligger i huvud‑sak något senare i tid än lokaler med fynd av tvärpilar (fig 82). Fortfarande finns både kust‑ och inlandsbaserade boplatser. Tendensen är dock att lokaler som dateras till en senare fas av tidigneolitikum saknar fynd av tvärpilar.

Flera av lokalerna både från tidigneolitikum 1 (TN1) och 2 (TN2) hade en lång brukningstid. Detta är logiskt

med tanke på att i synnerhet inlandslokalerna inte var lokaliserade till en vikande strandlinje. Flera av lokalerna som saknar fynd av tvärpilar har dock en tyngdpunkt i den senare TN2‑fasen. Ett sätt att visa detta är att göra en kom‑binationsdatering från respektive lokal. I detta fall har ett mindre urval lokaler gjorts (fig 83). Urvalet består av två boplatser med tvärpilar (Skumparberget och Tjugesta‑torp) samt två utan (Nävertorp och Sanna).

Om detta ger en bra bild av tvärpilarnas förekomst innebär det att de påträffas under en kort tid, ca 3‑400 år, d v s under en inledande fas av jordbrukets introduktion. Om tvärpilar ska förknippas med jakt innebär det att den


Figur 83. Kombinationsdateringar från ett urval tidigneolitiska lokaler. Notera att samtliga dateringar från respektive lokal är med.

var ett viktigt inslag under introduktionen av jordbruket. Möjligen ska den ses som ett viktigt komplement till den småskaliga djurhållningen. Tvärpilar förekommer både på jordbrukslokaler och på kustlokaler (fig 82). Däre‑mot tycks tillverkning bara förekomma på inlandslokaler som exempelvis Skumparberget (Apel (red) 1996). Detta kanske ska förstås som att trattbägarsamhället i Mellan‑sverige redan under TN2 påbörjar en förändringsprocess som så småningom innebär ett övergivande av jordbruks‑lokalerna i inlandet. En förändringsprocess som så små‑ningom leder till marin specialisering där en helt annan typ av teknologi och spetsar introduceras (spånpilspet‑sar), d v s det vi benämner gropkeramisk kultur.

Ovanstående resonemang ska endast ses som ett min‑dre pilotstudie. Dock tycks tendenserna lovande. Går det att snäva in tvärpilarnas förekomst till den korta intro‑

duktionsfasen (TN1) av jordbruket i Mälardalen öppnar det möjligheter för att diskutera andra sidor i trattbägar‑samhället, t ex vilken roll jakten spelade (symbolisk och/eller ekonomisk).

GrönstenGrönstensmaterialet är mycket begränsat. Det kan dock konstateras att de härrör från två typer av råmaterial. Avslagen från en grovkornig diabas tycks komma från ett inledande stadium av yxproduktionen medan den täta grönstenen kommer från finpreparering i ett senare skede (on the edge‑avslag). Trindyxan är tillverkad i ett tredje råmaterial. Yxproduktion utförs sällan i sin helhet på en och samma plats (Apel & Sundström 1998; Guinard & Vogel 2006; Ahlbeck & Isaksson 2007).


7. Sanna – en åkerboplats med stort tidsdjup

Från stenålder till historisk tid

Människor har nyttjat den sandiga sydvästsluttningen på Hardemoåsen som utgör RAÄ 98 under lång tid; från en plats för troligtvis tillfälliga besök av jägare‑samlare under slutet av mesolitikum, via en mera permanent bosättning av jordbruksidkare under tidigneolitikum och en långhus‑ och odlingsbygd under järnåldern, till en plats för modernt åkerbruk – för att slutligen (?) bli platsen för en motorväg.

slutet av mesolitikumEtt förkolnat fragment av ett hasselnötsskal har 14C‑date‑rats till cirka 4 000 f Kr, d v s övergången mesolitikum–neolitikum. Skalfragmentet kan vara spår av mänskliga aktiviteter på platsen, men några mera omfattande läm‑ningar från denna tid har inte hittats. Det framkomna stenmaterialet, inte minst flintan, är dock svårdaterad. Under slutet av mesolitikum och i början av neolitikum var platsen vid Sanna ett ställe vid åsen som man passe‑rade eller kanske stannade till vid under kortare perioder. Platsen var då inte direkt strandbunden, men vattendraget – dagens Svartån – låg något närmare och var också bre‑dare jämfört med idag. Havet, eller rättare sagt havsviken som idag utgör Mälaren, låg nästan en mil österut.

den tidigneolitiska trattbägarboplatsenDet neolitiska materialet från Sanna blev större än för‑väntat. Fem 14C‑dateringar har givit värden till neolitikum, varav fyra till tidigneolitikum och en till senare delen av mellanneolitikum/senneolitikum. Minst nio av de under‑sökta anläggningarna har genom 14C och/eller genom fynden kunnat dateras till neolitikum, sannolikt tidigneo‑litikum. Även lämningarna efter en ugn är troligtvis från tidigneolitikum. Ugnens funktion är dock okänd.

Merparten av den framkomna keramiken är neolitisk och kan klassificeras som tidigneolitisk trattbägarkeramik. Dekoren bestod främst av pinnintryck och snördekor ned‑anför mynningen. Även bränt benmaterial av får/get och möjligtvis även av svin har påträffats i troliga neolitiska anläggningar. Likaså har det framkommit ett stenmaterial, främst i form av flintavslag och en malsten, som sannolikt härrör från tidigneolitikum. Däremot har inga husläm‑ningar från neolitikum kunnat identifieras. Troligtvis har de dock funnits där, men lät sig inte identifieras bland de många stolphålen och andra anläggningar från senare tider. Var de grunda kan de också vara bortplöjda.

Slutsatsen är ändå att platsen under tidigneolitikum, sannolikt med betoning på dess senare del, utgjorde ett ställe där man mer eller mindre permanent bodde och idkade någon form av jordbruk. Benmaterialet är visser‑ligen litet men som ovan nämnts har ben från får/get och

eventuellt även svin hittats som bedöms vara från tidig‑neolitikum. Ett sädeskornsfragment har 14C‑daterats till mellanneolitikum/senneolitikum. Förmodligen bedrevs även odling också under tidigneolitikum på platsen, men omfattningen av denna går inte att fastställa.

Uppskattningsvis uppgick ytan på den tidigneoli‑tiska boplatsen vid Sanna till cirka 1500‑2000 m2, på en nivå cirka 49‑50 m ö h. Platsen kan karaktäriseras som en inlandsboplats, tillhörande trattbägarkulturen, cirka 7 km från dåtida kusten. Läget på en rullstensås var en vanlig placering för denna typ av boplatser (se Hallgren 2008:92f).

I en av rapportens fördjupningsstudier diskuteras om tvärpilar var en del av det ”neolitiska paketet” i samband med neolitiseringen cirka 4 000 f Kr. Studien visar dock att dessa enbart tycks förekomma på boplatser under tidigneolitikums första del (TN1) och inte under dess senare del (TN2). Inga spår av tvärpilar eller tvärpilspro‑duktion framkom vid Sanna, vilket stärker dateringen av platsen till tidigneolitikums senare del.

boplatslämningarna från äldre järnålderInga fynd som med säkerhet kan dateras till bronsålder har hittats på platsen, men ett 14C‑prov på träkol av lind gav en datering till yngre bronsålder. Träets egenålder gör att det möjligtvis ändå ska placeras i äldsta järnålder.

Åtta 14C‑dateringar har givit värden till perioden för romersk järn ålder–äldre romersk järnålder (500 f Kr – 200 e Kr), och två till perioden kring folk vandrings tid (400 – 600 e Kr).

Fyndmaterialet som med säkerhet kan sägas vara från järnålder utgjordes främsta av keramik.

Lämningarna, främst stolphål, efter åtta stolpburna långhus har identifierats. Samtliga hus kan sannolikt uti‑från både 14C och typologi dateras till perioden förromersk järnålder–äldre romersk järnålder. Av husen framkom fyra i anslutning till det sydvästra delområdet, två i sydöstra delen av det centrala delområdet och två i kulturlagret i norra delen av det centrala delområdet (se fig 86).

Frågan om husen representerar flera samtida gårdar eller en gård med flera bebyggelselägen över tid är något oklar. En möjlig tolkning är att Hus 1 och 2 inte var samtida utan följde på varandra under förromersk järnålder. Hus 4 kan vara samtida med en av dessa och Hus 5 något yngre. Något yngre kan också Hus 7 och 8 vara, närmare bestämt från äldre romersk järnålder. De kan emellertid också i ett tidigt skede ha varit samtida med något av de båda först‑nämnda husen. Hus 3 och 9 från norra delen av det cen‑trala delområdet dateras troligtvis till förromersk järn‑ålder. Kronologin i detta område med många anläggningar och fynd från neolitikum och senare är dock problematisk. Sammantaget ger detta ändå en bild av en bebyggelse som åtminstone tidvis under äldre järnåldern bestod av mer än en gård, d v s det man skulle kunna uppfatta som en löst sammanhållen by. Typologiskt tycks husen från Sanna


1455

500

1455

600

1455

700

6569

350

6569

450

025

50m

Neo

litis

ka a

nläg

gnin

gar o

ch fö

reko

mst

en

av n

eolit

isk

kera

mik

och

sla

gen

sten

Neo

litis

ka a

nläg

gnin

gar

Neo

litis

k ke

ram

ik o

ch s

lage

n st

en

Figur 84. Stenåldersboplatsens utbredning utifrån förekomsten av neolitiska anläggningar, neolitisk keramik och slagen sten. Skala 1:1 000.


!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(!(!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

b

Örebro1

2

3

45 6 7 8

9

1011

1213

0 25 5012,5 Km

sammanfalla med den allmänna bilden av treskeppiga hus från äldre järnålder i Sverige.

Ett härdområde, som representerar en aktivitetsyta, framkom strax söder om Hus 3 i det centrala delområ‑det. En av härdarna har 14C‑daterats till förromersk järn‑ålder. Även en grop intill Hus 3 har 14C daterats till samma period. Många av anläggningarna är troligtvis från järn‑åldern, men endast fem har kunnat dateras till denna period med hjälp av fyndmaterialet. Inga spår av förhisto‑riska hägnader har heller påträffats. Sammanfattningsvis innebär detta att det är svårt att rekonstruera hur boplats‑området var organiserat under äldre järnålder.

Makrofossilanalysen visar på att det jordbruk som bedrevs i anslutning till husen hör hemma i äldre järn‑ålder eller är åtminstone typiskt för tiden. Främst rör det sig om skalkorn och emmer/speltvete. Det sistnämnda är framförallt stenålderns viktigaste sädeslag men finns även under järnåldern (se bilaga 3a). Ben efter tamboskap som med säkerhet kan dateras till järnålder saknas i materialet.

De båda 14C‑dateringarna som gav värden till folkvand‑ringstid var på makrofossiler av emmer/speltvete och skalkornsfragment. Kanske var det så att platsen under denna tidsperiod och även under yngre järnålder inte hyste byggnader utan utgjorde åkermark, precis som den gjort under historisk tid.

Spår av järnhantering fanns i form av mindre mängder slagg från både förhistorisk och historisk tid.

historisk tidTvå 14C‑prov gav dateringar till historisk tid. Den ena date‑ringen var från en brunn och den andra från en större grop (A15934). Flera liknande gropar påträffades inom UO. Även den ovalformade rännan (A8948) är med största sannolik‑het från historisk tid. Dess funktion är emellertid oklar.

Från historisk tid fanns för övrigt främst lämningar från åkerlandskapet, i form av diken, samt nedgrävda odlings‑rösen och större åkerstenar.

Figur 85. Karta över ett urval tidigneolitiska lokaler i regionen: 1. Sanna, 2. Kumla, 3. Frotorp, 4. Stenstorp, 5. Hjulberga, 6. Tjugestatorp, 7. Skumpar-berget, 8. Skogsmossen, 9. Fågelbacken, 10. Dalkarstorp, 11. Nyskottet, 12. Mogetorp & Nävertorp, 13. Östra Vrå.


1455

500

1455

600

1455

700

6569

350

6569

450

025

50m

Hus

och

anl

äggn

inga

r frå

n jä

rnål

der s

amt f

örek

omst

en

av jä

rnål

ders

kera

mik

och

oda

tera

d fö

rhis

toris

k ke

ram

ik

Järn

ålde

rsan

lägg

ning

ar

Järn

ålde

rske

ram

ik o

ch o

date

rad

förh

isto

risk

kera

mik

Hus

Figur 86. Järnåldersboplatsens utbredning utifrån förekomsten av hus, järnålders-anläggningar samt järnålderskeramik och odaterad förhistorisk keramik. Skala 1:1 000.


8. Måluppfyllelse

De mål och frågeställningar som uppställdes i kapitel 3 har i stor utsträckning kunnat besvaras. Eftersom boplat‑sen uppvisade en omfattande ackumulation av lämningar från flera faser har de kronologiska frågorna kommit att prioriterats. Även metodiska frågor har lyfts fram. Detta är svaren på de frågeställningar som formulerades:

• Platsen har inrymt både bebyggelse och jordbruk under äldre järnålder och förmodligen även under tidigneo‑litkum. Under yngre järnålder och historisk tid har plat‑sen sannolikt nyttjats som i första hand åker. I vilken omfattning platsen utnyttjades under senare delen av neolitikum och under bronsålder är mera oklart.

• En omfattande bebyggelse var etablerad redan under förromersk järnålder.

• Åtta huslämningar har identifierats, med trolig datering till perioden förromersk järnålder–äldre romersk järn‑ålder. Platsen har således varit bebyggd under åtmins‑tone 500 år, vilket innebär flera generationer (minst två) av bostadshus.

• Flera gårdar har förmodligen funnits samtidigt under större delen av perioden. Hur många är mera oklart, men minst två. Materialet är emellertid för fragmente‑rat för att se eventuella skillnader mellan de olika går‑darna. Troligtvis ingick de i någon form av byliknande organisation, där lämningarna vid RAÄ 99 kan ses som utmarksverksamhet. Fornlämning RAÄ 98 Sanna fort‑

sätter med största sannolikhet norrut fram till bytom‑ten RAÄ 66.

• De hustyper som kunnat identifieras motsvarar i hög utsträckning de som är kända i Mälarområdet i övrigt från denna tid, d v s balanserade treskeppiga långhus av olika modeller och storlekar. I enstaka fall, särskilt i Hus 7, har även rumsindelningen delvis kunnat rekon‑strueras. Ett härdområde från förmodligen äldre järn‑ålder har framkommit, men i övrigt var det svårt att identifiera aktivitetsytor och tidshorisonter bland de fristående anläggningarna. Inte heller några förhisto‑riska hägnader har kunnat lokaliseras.

Avslutningsvis kan man konstatera att undersökningen vid Sanna bidragit till en ökad kunskap kring i första hand äldre järnålderns bebyggelse i Örebro län, främst genom ett ökat antal kända huslämningar från denna period. Hus 7 är dessutom en av de tydligaste huslämningarna från perioden i länet.

Därtill har undersökningen bidragit till att ytterligare en inlandsboplats från trattbägartid blivit känd. Det tidig‑neolitiska materialet från Sanna är förhållandevis omfat‑tande och antalet kända sådana boplatser i länet är fortfa‑rande ganska få.

Resultaten från undersökningen vid Sanna kan tillsam‑mans med resultaten från andra samtida platser generera ytterligare kunskapen kring Närkes förhistoria.


9. Summary

The investigation of the archaeological remains at Sanna (RAÄ 98, Vintrosa parish) in Örebro county was under‑taken by the SAU from August 5 until October 31 2005. The investigation covered a 200 metre long by 60 metre wide, east‑westerly orientated area. The remains are located on a gentle west‑facing decline on the banks of the Svartån river, approximately 45‑50 m. a. s. l. The geology of the area consists mainly of sand in the central and east parts, while the west parts were characterised by fine silt. A 2004 evaluation of the site revealed settlement remains, prima‑rily dating from the Early Iron Age (Groop 2005). During historical times, the site has been cultivated, and the his‑torical settlement at Sanna village is just to the north.

After the sod had been removed a total of 1500 possi‑ble features were documented using a total station dur‑ing the investigation. Almost all features were excavated and about 650 were deemed to be archaeological features. These were either of prehistoric origin, such as postholes, hearths, and various forms of pits, or of historical origin, such as clearage cairns, systems of enclosure ditches and suchlike. In addition, there was a centrally located con‑tinuous culture layer in the north part of the site.

Features were found over the entire area, but those thought to be prehistoric are mainly located in the south‑west and central parts of the site. These two areas also harboured remains of eight houses, mainly in the form of postholes. These structures were three‑aisled long‑houses. Through typology or radiocarbon testing, they were dated to the Early Iron Age (500 BC – 500 AD). Pri‑marily the structures dated from the Pre‑Roman Iron Age (500 BC – AD). House 7, the best‑preserved house, was about 23 metres long and 7,5 metres wide.

The central area also harboured some features dating from earlier periods, in particular from the onset of the Early Neolithic. These features contained funnel beaker pottery, stone flakes, querns, burnt bone from sheep/goats and other livestock and hazelnut shells. Two of these pits have been radiocarbon dated to the later stage of the Early Neolithic (3600‑3300 BC). Other features were of recent origin. For example, there was an oval trench con‑taining fragments of porcelain in the east part of the site.

No definite Stone Age house remains have been identi‑fied, put it is possible that the some of the post holes in the central north area date from this period.

Finds were collected over a large area, but chiefly from the culture layer in the central north area. To clarify the extent of the layer as well as the frequency and distribu‑tion of finds, 30‑odd 1 by 1 metre test pits were dug every 10 metres in the north and central parts of the area. In total, almost 3,4 kilograms of prehistoric pottery were found in features, test pits and scattered around the sur‑face. The majority of pottery can be said to be ordinary household pottery from the Stone and Iron Ages.

On completing excavation, we can surmise that the Early Iron Age settlement in the central and north areas superposed a Stone Age settlement containing finds belonging to the Early Neolithic funnel beaker (TRB) cul‑ture. There are also radiocarbon datings from the Late Neolithic and the Bronze Age, although finds from these periods are few. It is therefore likely that Sanna has been continuously settled from the later part of the Early Neo‑lithic until the present day.


Referenser

Ahlbäck, M. & Isaksson, M. 2007. Riksväg 73. Slutundersök-ningar. RAÄ 661, 663, 664, 665 och 666, Ösmo sn, Söder-manland. Rapporter från Arkeologikonsult 2007:2037. Upplands Väsby.

Andersson, J. & Graner, G. 2005. Bönderna vid Bäcklunda – från stenålder till historisk tid. Del 3. Närke, Mosjö socken, Törsjö 2:4, RAÄ 52. Riksantikvarieämbetet UV Bergslagen Daff 2005:1. Örebro.

Apel, J.‑E., Bäckström, Y., Hallgren, F., Knutsson, K., Lekberg, P., Olsson, E., Steineke, M., & Sundström, L. 1995. Fågel‑backen och trattbägarsamhället. Samhällsorganisation och rituella samlingsplatser vid övergången till en bofast tillvaro i östra Mellansverige. Tor 27:1: Uppsala: 47‑132.

Apel, J. & Sundström, L. 1998. An Early Neolithic Axe Pro‑duction and Distribution System within a Semi‑Sed‑entary Farming Society in Eastern Central Sweden, c. 3500 BC. In: L. Holm & K. Knutsson (eds). Third Flint Alternatives Conference at Uppsala. Opia 19. Uppsala: 155‑192.

Apel, J. (red). 1996. Skumparberget 1 och 2. En mesolitisk aktivitets yta och tidigneolitiska trattbägarlokaler vid Skumpar-berget i Glanshammars socken, Örebro län, Närke. För‑ och slutundersökningsrapport från Arkeologikonsult AB. Upplands Väsby. (Otryckt rapport).

Artursson, M. (red). 1996. Tjugestatorp. En tidigneolitisk boplats i östra Mellansverige. RAÄ 195, Glanshammars sn, Närke. Arkeologikonsult AB. Upplands Väsby.

Berggren, Å. & Celin, U. 2004. Öresundsförbindelsen. Burlöv 20C. Rapport över arkeologisk slutundersökning. Malmö Kulturmiljö Rapport nr 36. Malmö.

Bergold, H. & Holm, J. 1999. Lämningar från mesolitikum till efterreformatorisk tid vid Skävi E20. Närke , Viby socken, Skävi 1:81 och Brånntorp1:6, Raä 222. Riksantikvarie‑ämbetet UV Mitt Rapport 1998:72. Stockholm.

Bergold, H. & Holm, J. 2005. En järnåldersboplats och en grop-keramisk boplats vid Tybble bytomt, Närke, Örebro stadsom-råde, Almby kyrkogård, RAÄ 159. Riksantikvarieämbetet UV Bergslagen Daff 2004:2. Örebro.

Bergold, H. & Pettersson, O. 2004. Bytomt, boplatser och en grav vid Odensvi och Frotorp, Närke, Viby socken, RAÄ 33:1-2, RAÄ 237 och RAÄ 238. Riksantikvarieämbetet UV Bergs‑lagen Rapport 2001:9. Örebro.

Björck, N. & Hjärtner‑Holdar, E. (red). 2008. Mellan hav och skog. Högmossen, en stenåldersboplats vid en skimrande strand i norra Uppland. Volym 6. Arkeologi E4 Uppland – studier. Uppsala.

Björnhem, N. & Säfvestad, U. 1993. Fosie IV. Bebyggelsen under brons- och järnålder. Malmöfynd 6. Malmö.

Blomqvist, M., Fagerlund, D., Eriksson, T. & Rosborg, B. 2006. Bönderna i Frotorp – spår av aktiviteter från trattbägar-

tid och bronsålder-äldre järnålder E20, Närke, Viby socken, Frotorp 2:6, RAÄ 220. Riksantikvarieämbetet UV GAL Rapport 2006:2. Uppsala.

Bäckström, Y. 1996. Tafonomiska processer. Exemplet Fågel‑backen, Hubbo sn, Västmanland. C‑uppsats, Institutio‑nen för arkeologi, Uppsala universitet, Uppsala.

Darmark, K. & Sundström, L. 2007. Bostad sökes. Sten‑ålders lokaler och bostadsstrukturer. I: N. Stenbäck (red). Stenåldern i Uppland. Uppdragsarkeologi och eftertanke. Arke‑ologi E4 Uppland – studier, Vol. 1. Uppsala: 537‑558.

Dumpe, B., Berzins, V. & Stilborg, O. manus. A dialogue across the Baltic on Narva and Ertebølle pottery.

Dunér, J. 2005. Boplats med lämningar från senneolitkum till folkvandringstid vid Åslunda. Arlanabanan. Uppland, Oden-sala socken, Åslunda 1:14, RAÄ 6 och RAÄ 386. Riks‑antikvarieämbetet UV Mitt Rapport 2005:5. Stockholm.

Edenmo, R., Graner, G., Larsson, H. & Lindholm, P. 2008. En välordnad stenåldersboplats vid Nävertorp. Södermanland, Katrineholms stad, Nävertorp 5:1, RAÄ 39. Riksantikvarie‑ämbetet UV Mitt Rapport 2008:27. Stockholm.

Eklund, S. 2005. Vaxmyra. Två boplatser vid en bäck. Välbe-varade huslämningar och ett gravområde från äldre järnålder. Med bidrag av Y. Bäckström, K. Darmark, S. Häggström, H. Knutsson, C. G. Ojala och E. Petterson. SAU Rap‑porter 8. Uppsala.

Eliasson, L. & Kishonti, I. 2007. Det funktionella landska-pet. Naturvetenskapliga analyser ur ett arkeologiskt perspektiv. Malmö Kulturmiljö Malmöfynd Nr 10. Malmö.

Eriksson, M. 2005. Efterreformatorisk förundersökning. Del-område Sanna. Arkeologisk förundersökning. Vintrosa‑Sanna 13:4, RAÄ 99. Vintrosa socken, Närke, Örebro län. SAU Rapport 2005:21.

Eriksson, M., & Onsten‑Molander, A. 2007. Boplats i gränsland. Västra Via – boplatslämningar, gravar och järnframställning. Från bergslag och bondebygd 2007 – Arkeologi E18. Örebro länsmuseum. Örebro: 57‑65.

Frykberg, Y. & Lindgren, C. 1998. Jägare eller bonde? Boplatsen Åby koloniområde. Nynäsbanan. Södermanland, Västerhaninge socken, RAÄ 479. Riksantikvarieämbetet UV Mitt Rapport 1998:45. Stockholm.

Frölund, P. och Larsson, L‑I. 2007. Skämsta. Bosättning och gravar i norra Uppland. Arkeologisk undersökning, fornläm-ning 203 och 442, Skämsta, Tierps socken, Uppland. Riks‑antikvarieäbetet UV Uppsala Rapport 1997:67. Uppsala.

Gill, A. 2008. Från sädesbod till dödshus. U‑formader ned‑grävningar från tidigneolitikum. I: A. Lagerstedt (red). På väg genom Närke – ett landskap genom historien. Del 2. Rap‑porter från Arkeologikonsult 2008:2025. Upplands Väsby.

Granath Zillén, G. 2001. Besökt och återbesökt – stenål-ders- och bronsåldersboplats vid Myrstugeberget. Väg 259.


1997. Skogsmossen, an Early Neolithic settlement site and sacrificial fen in the northern borderland of the Funnel‑beaker Culture. Tor 29. Uppsala: 49‑111.

Hellqvist, M. 2006. Geologisk rapport för Vintrosa och Sanna, Örebro län. Högskolan Dalarna, Naturgeografi Rapport 2006:1. Falun.

Herschend, F. 1989. Changing houses. Early medieval house types in Sweden 500 to 1000 AD. Tor 22. Uppsala: 79‑104.

Hårding, B. 1999. Äldre och yngre järnålder. Vetenskapligt program för UV Bergslagen 2000 till 2002. Riksantikvarie‑ämbetet UV Bergslagen Rapport 1999:13. Örebro

Knabe, E. 2003. Bönderna vid Bäcklunda – från stenålder till historisk tid. Del 1. Närke, Mosjö socken, Törsjö 2:4 och 8:1, RAÄ 50-52. Riksantikvarieämbetet UV Bergslagen Daff 2003:1. Örebro.

Kraft, A. 2006. RAÄ i Äspsäter – en järnåldersboplats i Närke, Närke, Hidinge socken, Äspsäter 1:5, RAÄ 109. Riks‑antikvarieämbetet UV Bergslagen, Rapport 2006:1. Örebro.

Lagerstedt, A. 2008. Falltorp. En boplats från äldre järn‑ålder och utkanten av en historisk bytomt. I: A. Lager‑stedt (red). På väg genom Närke – ett landskap genom histo-rien. Del 1. Rapporter från Arkeologikonsult 2008:2025. Upplands Väsby.

Larsson, F. & Lindberg, K‑F. 2007. Sökandet efter ett hem i den Östsvenska neolitiska kultursfären – Metodaspek‑ter på efterforskandet av neolitiska hyddor längs nya E4:an.I: N. Stenbäck (red). Stenåldern i Uppland. Uppdrags-arkeologi och eftertanke. Arkeologi E4 Uppland – studier, Vol. 1. Uppsala: 517‑536.

Larsson, M., 1994. Stenåldersjägare vid Siljan. En atlantisk boplats vid Leksand. Fornvännen 1994/4.

Lepiksaar, J. 1988. Om den tafonomiska förlustens bety‑delse vid kvantitativ analys av antropogena tanatoco‑enoser. I: E. Iregren & R.Liljeqvist (red).Faunahistoriska studier tillägnade Johannes Lepiksaar. University of Lund. Inst. of Archaeology Report Series 33. Lund: 21‑35.

Lindgren‑Hertz, L. 1998. Groparna på Pryssgården. I: H. Borna‑Ahlkvist, L. Lindgren‑Hertz & U. Stålbom. Pryssgården. Från stenålder till medeltid. Arkeologisk slut-undersökning RAÄ 166 och 167. Östra Eneby socken. Norr-köpings kommun. Östergötland. Riksantikvarieämbetet UV Linköping Rapport 1998:72. Linköping: 72‑102.

O´Connor, T. 2000. The archaeology of animal bones. Stroud.Onsten‑Molander, A.(red). 2008. Skälby – Bilden av byn

växer fram. Fortsatta undersökningar av boplatslämningar från äldre järnålder. SAU rapport 14. Uppsala.

Onsten‑Molander, A. & Wikborg, J. 2006. Trekanten och Björkgården. Boplatslämningar från brons- och järnålder vid

Södermanland, Huddinge socken, Masmo 1:8 och Myrstuge-berget 2, RAÄ 331. Riksantikvarieämbetet UV Mitt Rap‑port 2001:8. Stockholm.

Graner, G. 2003a. From Sherds to Shape. Early Neo‑lithic funnel beakers in Eastern Central Sweden – what did they look like? In: C. Samuelsson & N. Ytterberg (eds). Uniting Sea. Stone Age Societies in the Baltic Sea Region. OPIA 33. Uppsala.

Graner, G. 2003b. Lilla Gävsjö – en tidigneolitisk boplats i ytter-skärgården. Väg 264. Uppland, Vallentuna socken, Bällsta 2:19, RAÄ 479. Riksantikvarieämbetet. UV Bergslagen Rapport 2003:13. Örebro.

Granlund, S. 2007. Lilla Ulvsgryt. Hus och hägnad vid Hummel-bäcken, Närke, Vintrosa socken, Lilla Ulvsgryt 1:1, RAÄ 97. Riksantikvarieämbetet UV Bergslagen, Rapport 2006:11. Örebro.

Gurstad‑Nilsson, H. 2001. En neolitisering – två förlopp. Tankar kring jordbrukskulturens etablering i Kalmar‑sundsområdet. I: G. Magnusson & S. Selling (red). Möre historien om ett småland. E22-projektet. Kalmar:129‑164.

Gustafsson, M. 2001. Från största hus till minsta hydda. I: G. Magnusson & S. Selling (red). Möre historien om ett småland. E22-projektet. Kalmar:587‑610.

Göthberg, H., Kyhlberg, O. & Vinberg, A. 1995. Hus och gård i det förurbana samhället. Riksantikvarieämbetet Arkeo‑logiska undersökningar. Skrifter nr 13. Stockholm.

Göthberg, H. 2000. Bebyggelse i förändring. Uppland från slu-tet av yngre bronsålder till tidig medeltid. OPIA 25. Uppsala.

Groop, N. 2005. Boplatsområde från äldre järnåldern, Del-område Sanna, Arkeologisk förundersökning. Vintrosa‑Sanna 13:4, RAÄ 98, Vintrosa socken, Närke, Örebro län. SAU Rapport 2005:20. Uppsala.

Guinard, M. & Vogel, P. 2006. Stormossen. Ett senmesolitiskt boplatskomplex i den yttre uppländska skärgården. SAU skrif‑ter 20. Uppsala.

Guinard, M., & Groop, N. 2007. Handtagskärnor och tvär‑pilar. En diskussion om stenteknologi och sociala proces‑ser under senmesolitikum och början av neolitikum. I: N. Stenbäck (red) Stenålder i Uppland. Uppdragsarkeologi och efter-tanke. Vol. 1, Arkeologi E4 Uppland – Studier. Uppsala.

Hallgren, F. 2008. Identitet i praktik. Lokala, regionala och överregionala sociala sammanhang inom nordlig trattbägar-kultur. Coast to Coast‑books No 17. Uppsala universitet. Uppsala.

Hallgren, F., Bergström, Å. & Larsson, Å. 1995. Pärlängs-berget, en kustboplats från övergången mellan senmesolitikum och tidigneolitikum. RAÄ 143, Ene 4:92, Övertjärna sn, Söder-manland. Tryckta rapporter från Arkeologikonsult AB, nr 13. Upplands Väsby.

Hallgren, F., Djerw, U., af Geijerstam, M. & Steineke, M.


Fullerö. Undersökningar för E4, RAÄ 601 & 602, Gamla Uppsala socken, Uppland. SAU skrifter 13. Uppsala.

Onsten‑Molander, A. & Wikborg, J. 2007. Kyrsta. Del 2. Förhistoriska boplatslämningar. Undersökningar för E4, RAÄ 327 & RAÄ 330, Ärentuna socken, Uppland. SAU skrif‑ter 17. Uppsala.

Pettersson, E. manus. Västra Via i vägen. Boplatslämningar och järnframställningsplats från järnåldern samt brandgravar från senneolitikum – äldre bronsålder. SAU rapport 2010:2. Uppsala.

Petterson , O. 2003. E18. Lekhyttan – Adolfsberg. Lokalväg Berg-lunda industriområde – Mosåvägen. Närke; Hidinge, Mosjö, Täby och Vintrosa socknar samt Örebro stadsområde. Arkeolo‑gisk utredning, etapp 2. Riksantikvarieämbetet UV Bergs‑lagen Rapport 2003:9. Örebro.

Rydberg, E. 2000. Boplatsen. I: E. Rydberg, M. Stibéus & J. Streiffert (red). Gravar och boplatslämningar vid Vibysjön. Arkeologiska slutundersökning av RAÄ 215, 218, 219, 223, Viby socken, Närke. Riksantikvarieämbetet UV Väst Rap‑Riksantikvarieämbetet UV Väst Rap‑port 1998:17. Kungsbacka: 97‑110.

Schiffer, M.B. 1987. The Formation processes of the archaeologi-cal record. University of New Mexico Press. Albuquerque.

Segerberg, A. 1999. Bälinge mossar. Kustbor i Uppland under yngre stenåldern. Aun 26. Uppsala universitet. Uppsala.

Sjöling, E. 2007. Bränt, begravt och nedbrutet. Fältos‑teologiska studier av brända ben. I: M. Notelid (red). Att nå den andra sidan. Om begravning och ritual i Uppland. Volym 2. Arkeologi E4 Uppland – studier. Uppsala.

Sundström, L. & Darmark, K. 2005. Bålmyren. En familje-baserad tidigneolitisk kustboplats i Uppland. SAU Skrifter 7. Uppsala.

Sundström, L., Darmark, K. & Stenbäck, N. 2006. Post-boda 2 och 1. Säsongsboplatser med gropkeramik från över-gången tidigneolitikum-mellanneolitikum i norra Uppland, SAU Skrifter 10. Uppsala

Welinder, S. 1998. Neolitikum – bronsålder, 3900 f Kr – 500 f Kr. I: S. Welinder, E.A. Pedersen & M. Widgren (red). Det svenska jordbrukets historia. Jordbrukets första fem-tusen år. 4000 f Kr – 1000 e Kr. Stockholm.


Anl nr Anl typ Längd (m) Bredd (m) Djup (m) Profilform Överliggande relation

X‑koord Y‑koord

483 Stolphål 0,36 0,36 0,15 Skålformad med plan botten Hus 1 6569368,87 1455578,89

493 Stolphål 0,2 0,14 0,1 Skålformad 6569368,04 1455578,28

593 Grop 0,8 0,69 0,1 Flack 6569371,12 1455579,59

643 Stolphål 0,45 0,24 0,1 skålformad 6569365,47 1455580,18

656 Grop 1,9 1,77 0,8 6569365,54 1455581,46



714 Stolphål 0,45 0,25 0,1 Skålformad ngt oregelbunden 6569372,21 1455574,52

727 Grop 1,1 0,7 0,2 Skålformad 6569371,43 1455571,87

756 Grop 1,35 1,06 6569352,97 1455582,35




871 Grop 0,28 0,2 0,3 Flack Hus 2 6569357,99 1455578,40

908 Stolphål 0,9 0,4 0,24 Skålformad ngt oregelbunden Hus 2 6569356,45 1455581,53

927 Grop 0,86 0,65 0,1 6569362,16 1455585,17

953 Stolphål 0,56 0,35 0,18 skålformad ngt oregelbunden Hus 1 6569368,37 1455585,05

965 Stolphål 0,56 0,33 Hus 1 6569371,46 1455586,42


993 Stolphål 0,4 0,4 0,6 Skålformad med plan botten 6569370,51 1455609,25

1015 Sotfläck 0,4 0,3 0,8 6569365,23 1455605,89


1063 Härd 0,55 0,45 0,1 6569361,69 1455601,36

1074 Stolphål 0,88 0,63 0,17 6569362,52 1455598,14

1089 Härd 2,09 1,68 0,26 Skålformad ngt oregelbunden 6569368,07 1455599,67

1128 Grop 2,65 1,4 0,56 Skålformad 6569365,49 1455594,06

1154 Grop 1,58 1,45 0,23 Skålformad ngt oregelbunden 6569365,46 1455592,63

1172 Stolphål 0,66 0,66 0,6 Flack ngt oregelbunden Hus 1 6569365,60 1455591,09

1181 Ränna 2 0,94 0,22 Skålformad ngt oregelbunden Hus 1 6569363,49 1455588,57

1211 Grop 1,06 0,46 0,1 Skålformad 6569363,31 1455586,04

1226 Ränna 3,47 0,58 0,16 Skålformad ngt oregelbunden Hus 1 6569365,06 1455585,60


1285 Grop 1,68 0,66 0,3 6569361,10 1455589,67

1316 Kulturlagerrest 1,74 1,54 0,12 Planbottnad ngt oregelbunden 6569361,34 1455594,67

1350 Stolphål 1,1 0,76 0,17 Skålformad Hus 4 6569365,54 1455603,38

1364 Stolphål 0,35 0,33 6569368,76 1455589,72


2476 Stolphål 0,24 0,2 0,18 U-formad Hus 2 6569351,91 1455597,88


2497 Grop 0,44 0,35 0,1 Flack ngt oregelbunden 6569351,90 1455595,39

2562 Stolphål 0,3 0,26 0,12 Planbottnad m raka sidor Hus 2 6569352,11 1455594,43



2642 Kulturlagerrest 0,92 0,5 0,7 Planbottnad m lutande sidor 6569358,43 1455592,06

2653 Kulturlagerrest 0,82 0,17 0,5 Flack 6569355,94 1455592,91

2662 Stolphål 0,54 0,46 0,2 Planbottnad ngt oregelbunden 6569355,48 1455593,72

Bilaga 1a. Anläggningar



X‑koord Y‑koord



2690 Kulturlagerrest 0,93 0,5 0,6 Flack ngt oregelbunden 6569356,84 1455593,82





2759 Stolphål 0,46 0,4 0,19 Planbottnad ngt oregelbunden Hus 2 6569357,14 1455580,96

2777 Grop 2,04 1,04 0,5 Planbottnad m lutande sidor 6569417,02 1455696,89




2904 Pinnhål 0,15 0,17 0,7 Skålformad 6569401,92 1455707,19

2914 Kokgrop 0,94 2,3 0,48 Skålformad ngt oregelbunden 6569397,45 1455704,68


3021 Grop 0,4 1,04 0,2 Planbottnad ngt oregelbunden 6569394,27 1455706,74



3060 Pinnhål 0,13 0,14 0,15 U-formad 6569395,26 1455700,14

3068 Stolphål 0,47 0,62 0,18 Planbottnad m lutande sidor 6569399,10 1455700,45






3227 Ränna 3,04 0,35 0,2 Flack 6569414,86 1455692,90

3284 Grop 1,34 0,6 0,16 Skålformad 6569408,19 1455689,39




3599 Grop 0,28 0,3 0,3 6569394,76 1455684,94

3758 Brunn 1,94 1,73 0,58 Skålformad ngt oregelbunden 6569361,86 1455555,74











3990 Grop 1,2 2,67 0,23 Flack 6569364,62 1455563,14


4155 Grop 0,46 0,41 0,12 Skålformad 6569364,33 1455577,57

4168 Stolphål 0,28 0,26 6569365,60 1455577,83


4258 Grop 0,43 0,43 0,1 Skålformad



X‑koord Y‑koord

4293 Stolphål 0,36 0,35 Hus 1 6569366,62 1455589,27



4339 Stolphål 0,2 0,15 0,5 6569365,32 1455577,16

4404 Stolphål 0,4 0,28 0,12 6569354,04 1455607,97

4427 Härd 1,3 1,2 0,12 Flack 6569403,08 1455574,87

4482 Pinnhål 0,05 0,05 0,25 planbottnad m raka sidor

4496 Pinnhål 0,05 0,05 0,13 planbottnad m raka sidor 6569403,90 1455579,68


4498 Pinnhål 0,05 0,05 0,9 spetsig 6569404,07 1455580,14

4640 Grop 1 0,6 0,6 6569398,89 1455575,68

4752 Stolphål 0,4 0,58 0,32 Spetsig ngt oregelbunden 6569403,35 1455586,53



4870 Stolphål 0,27 0,27 0,24 planbottnad m lutande sidor 6569407,51 1455590,16


4897 Stolphål 0,16 0,14 0,37 planbottnad m raka sidor 6569407,49 1455591,88


4947 Sotfläck 0,1 0,1 0,2 Flack 6569393,02 1455589,40

4976 Härd 1,4 1,42 0,2 Flack ngt oregelbunden 6569396,21 1455593,38


5082 Grop 2,45 0,9 0,44 skålformad ngt oregelbunden 6569407,14 1455595,24

5108 Grop 0,84 0,84 0,22 Skålformad 6569405,45 1455595,86

5142 Pinnhål 0,07 0,07 0,11 U-formad 6569401,88 1455597,27

5155 Pinnhål 0,08 0,07 0,6 U-formad 6569402,09 1455598,21


5301 Stolphål 0,65 0,4 0,3 U-formad 6569407,17 1455647,39


5389 Kulturlagerrest 0,5 0,35 0,1 skålformad ngt oregelbunden 6569406,33 1455600,17

5418 Stolphål 0,3 0,3 0,2 Planbottnad m raka sidor 6569407,53 1455601,84

5426 Ugn 1,8 1,4 0,8 Flack ngt oregelbunden 6569403,62 1455623,12

5563 Pinnhål 0,08 0,08 0,9 U-formad 6569395,47 1455603,62

5645 Stolphål 0,3 0,23 0,13 U-formad ngt oregelbunden 6569400,06 1455605,14

5655 Grop 1,14 0,76 0,12 6569401,20 1455605,85




5773 Stolphål 0,1 0,1 0,36 planbottnad m lutande sidor 6569402,58 1455602,12

5783 Pinnhål 0,09 0,07 0,14 U-formad 6569404,07 1455604,09

5784 Pinnhål 0,05 0,05 0,5 U-formad 6569404,05 1455604,29

5785 Kulturlagerrest 0,7 0,48 0,24 planbottnad ngt oregelbunden 6569404,74 1455605,31

5799 Grop 1 0,58 0,14 Skålformad 6569405,85 1455603,49

5824 Härd 1,45 1,35 6569407,46 1455604,32

5854 Pinnhål 0,09 0,08 0,13 Planbottnad m raka sidor 6569407,90 1455693,26

5860 Pinnhål 0,1 0,09 0,2 Planbottnad m lutande sidor 6569406,15 1455688,88

5873 Pinnhål 0,06 0,06 0,8 U-formad 6569410,95 1455692,45

5956 Grop 0,7 0,4 0,22 Planbottnad m raka sidor 6569401,50 1455614,32




X‑koord Y‑koord




6188 Grop 0,8 0,8 0,2 Skålformad 6569405,82 1455615,13



6342 Kokgrop 1,3 1,3 0,44 Skålformad 6569402,20 1455610,23


6537 Pinnhål 0,12 0,14 0,18 U-formad ngt oregelbunden 6569404,72 1455622,79


6584 Grop 0,64 1 0,19 Skålformad ngt oregelbunden 6569406,59 1455626,23



6743 Härd 1,55 1,55 0,12 Flack 6569394,49 1455627,13




6900 Stolphål 1,3 0,6 0,12 Planbottnad m lutande sidor Hus 2 6569357,29 1455587,85


6930 Pinnhål 0,1 0,05 0,4 6569359,37 1455571,81

6940 Pinnhål 0,08 0,08 0,4 6569359,46 1455574,10

6984 Pinnhål 0,1 0,08 0,4 6569359,71 1455574,64

7005 Pinnhål 0,08 0,08 6569359,34 1455576,13

7014 Pinnhål 0,07 0,07 0,4 6569359,47 1455576,78

7043 Pinnhål 0,06 0,06 0,2 6569359,60 1455578,36




7140 Stolphål 0 0 Hus 5 6569371,09 1455558,53

7161 Stolphål 0,66 0,24 0,4 Flack 6569367,44 1455558,70


7192 Stolphål 1,7 1 0,42 Skålformad ngt oregelbunden Hus 4 6569364,55 1455611,40

7301 Stolphål 0,2 0,19 0,5 6569350,63 1455613,45

7323 Pinnhål 0,08 0,08 0,5 6569352,36 1455617,82

7342 Stolphål 0,12 0,12 0,5 6569355,03 1455616,66

7360 Stolphål 0,12 0,12 0,5 6569356,72 1455611,55




7694 Grop 0,18 0,18 0,8 6569352,22 1455580,51


7730 Grop 0,26 0,24 0,7 6569359,32 1455589,86

7770 Grop 0,79 0,79 0,7 6569359,47 1455600,11

7771 Grop 3,13 3 0,31 Skålformad 6569356,62 1455602,63

7783 Grop 0,4 0,35 0,8 6569360,94 1455607,15

7804 Röjningsröse 2,21 1,17 0,65 6569366,71 1455609,86





X‑koord Y‑koord

7918 Härd 1 1 0,14 Flack ngt oregelbunden 6569358,10 1455623,08

7932 Röjningsröse 1,2 0,8 0,8 Skålformad 6569364,91 1455615,28

7958 Stolphål 2 2 0,54 Skålformad ngt oregelbunden Hus 4 6569368,62 1455612,47

7980 Stolphål 0,17 0,14 0,7 6569371,43 1455612,48


8038 Stolphål 0,14 0 0,7 6569367,53 1455613,97



8190 Grop 0,17 0,17 0,7 6569366,91 1455620,17

8212 Grop 0,6 0,3 0,1 Skålformad 6569371,33 1455624,45

8271 Röjningsröse 2,2 2,2 6569369,73 1455621,75



8377 Grop 1,8 0,9 0,38 Skålformad 6569362,72 1455623,91





8559 Sotfläck 0,3 0,42 0,2 6569357,36 1455625,19








8863 Ränna 1,45 0,3 6569408,47 1455672,72

8880 Ränna 3,13 0,76 0,31 Skålformad ngt oregelbunden 6569409,68 1455674,62

8920 Ränna 1,5 0,4 6569409,54 1455677,22

8948 Ränna 10 6 0,26 Flack ngt oregelbunden 6569403,18 1455678,66



9347 Grop 0,8 0,8 0,12 Skålformad 6569408,72 1455661,09






9583 Stolphål 0,34 0,3 6569394,12 1455679,67



9659 Stolphål 0,36 0,24 0,8 skålformad ngt oregelbunden 6569399,40 1455516,15

9706 Grop 0,67 0,63 0,22 Skålformad 6569394,73 1455520,59



9754 Grop 1,43 1,1 0,5 Skålformad 6569388,25 1455532,55





X‑koord Y‑koord


9803 Stolphål 0,4 0,36 0,11 skålformad ngt oregelbunden 6569395,31 1455534,36


9946 Härd 0,9 0,7 0,2 Flack 6569392,17 1455528,92









10404 Pinnhål 0,08 0,08 0,4 U-formad 6569417,15 1455674,32







11229 Stolphål 0,7 0,5 6569391,10 1455611,19

11244 Stolphål 0,5 0,5 6569394,29 1455609,86

11273 Stolphål 0,3 0,2 6569393,35 1455615,53

11300 Kulturlagerrest 1,3 0,65 6569373,99 1455546,66

11370 Grop 2,26 1,89 6569384,51 1455538,16

11418 Härd 2 1,1 6569388,54 1455539,83

11523 Härd 0,9 0,6 6569384,18 1455549,35

11536 Grop 0,45 0,3 6569382,68 1455548,07

11561 Grop 1 0,35 6569381,94 1455549,84

11591 Grop 0,8 0,7 6569381,56 1455551,79


11725 Pinnhål 0,1 0,1 0,8 Spetsig 6569373,56 1455557,70

11832 Grop 1,28 2,29 0,49 Skålformad 6569375,26 1455561,26




11974 Grop 0,38 0,33 0,4 Flack 6569374,91 1455568,78





12031 Stolphål 0,23 0,17 0,15 U-formad ngt oregelbunden Hus 1 6569375,60 1455570,18

12065 Stolphål 0,38 0,3 0,1 Flack Hus 1 6569378,33 1455571,26









X‑koord Y‑koord









12489 Grop 0,72 0,9 0,32 Spetsig ngt oregelbunden 6569374,29 1455589,44





12625 Stolphål 0,62 0,68 0,17 Flack ngt oregelbunden 6569376,47 1455593,55




12675 Grop 0,74 0,75 0,34 Skålformad 6569387,23 1455596,58

12749 Stolphål 0,55 0,4 0,14 6569378,81 1455597,08




13053 Röjningsröse 2,27 1 6569382,82 1455606,95

13113 Röjningsröse 1,46 1 6569374,65 1455607,47







13399 Grop 0,32 0,3 0,4 Flack 6569366,81 1455570,89


13437 Pinnhål 0,07 0,06 0,7 U-formad 6569364,16 1455582,21




13474 Pinnhål 0,12 0,1 0,17 U-formad 6569383,11 1455708,70






13539 Pinnhål 0,14 0,2 0,13 Spetsig ngt oregelbunden 6569383,94 1455707,01

13546 Härd 0,82 1,14 6569384,36 1455704,90


13595 Pinnhål 0,09 0,1 0,23 U-formad 6569390,43 1455702,05





X‑koord Y‑koord




13663 Pinnhål 0,1 0,1 0,36 U-formad 6569387,56 1455698,94

13673 Pinnhål 0,1 0,06 0,8 U-formad 6569387,29 1455698,85







13839 Pinnhål 0,1 0,1 0,5 Spetsig 6569380,71 1455695,66







14330 Härd 2,3 1,7 0,38 Planbottnad m raka sidor 6569379,37 1455671,22


14495 Grop 0,53 0,34 0,2 U-formad ngt oregelbunden 6569386,52 1455670,24

14720 Ränna 1,52 0,55 0,32 Spetsig ngt oregelbunden 6569381,59 1455664,15


14794 Stolphål 0,2 0,2 0,14 Spetsig ngt oregelbunden Hus 7 6569373,89 1455664,24



14833 Grop 0,8 0,8 0,22 6569374,40 1455662,56





15000 Härd 1,03 0,94 6569378,30 1455651,13


15162 Pinnhål 0,16 0,16 0,18 Spetsig 6569372,78 1455651,29



15272 Grop 1,1 1 0,23 Skålformad 6569381,92 1455650,82

15300 Stolphål 1,75 1 0,48 Skålformad 6569389,57 1455654,61





15523 Grop 0,85 0,62 0,12 Flack 6569378,92 1455646,74




15703 Härd 0,97 0,7 0,12 Flack 6569366,12 1455641,23




X‑koord Y‑koord

15914 Stolphål 0,22 0,22 0,6 Flack 6569366,04 1455647,85



15934 Grop 2,1 1,6 0,56 Skålformad 6569358,22 1455628,06


16032 Härd 0,65 0,65 0,8 Flack 6569360,99 1455655,62




16130 Härd 0,75 0,58 0,3 U-formad Hus 7 6569362,11 1455665,75

16140 Härd 1,2 0,7 0,2 Skålformad Hus 7 6569363,50 1455665,57





16196 Grop 0,8 0,8 0,41 Skålformad 6569368,68 1455671,14




16267 Röjningsröse 1,39 1,35 6569377,89 1455625,19

16283 Stolphål 0,65 0,4 6569386,09 1455626,93

16319 Stolphål 0,8 0,38 6569398,20 1455629,98

16348 Stolphål 0,41 0,32 0,3 Spetsig 6569362,87 1455647,16


16368 Härd 0,7 0,7 0,1 Skålformad med plan botten 6569367,23 1455656,43

16379 Ränna 0,7 0,5 0,18 Skålformad Hus 7 6569367,31 1455659,11


16402 Grop 0,96 0,56 0,5 Skålformad 6569370,10 1455659,20





16568 Ränna 0,8 0,27 0,5 Flack 6569373,51 1455650,12


16602 Stolphål 0,35 0,35 0,1 Flack 6569374,66 1455657,08



16672 Stolphål 0,4 0,4 0,88 Spetsig Hus 7 6569360,72 1455668,48









17913 Kulturlagerrest 1 1 0,14 Flack 6569406,34 1455676,77




X‑koord Y‑koord

17994 Pinnhål 0,04 0,04 0,12 Spetsig 6569410,79 1455692,49




18094 Pinnhål 0,15 0,15 0,3 Skålformad Hus 2 6569354,38 1455578,55





18126 Grop 2,45 1,47 0,42 Skålformad 6569356,15 1455579,49













18406 Grop 1 0,45 0,36 Spetsig ngt oregelbunden 6569406,17 1455675,90


18452 Stolphål 0,35 0,33 Hus 1 6569377,95 1455573,75

18490 Stolphål 0,13 0,11 Hus 1 6569370,22 1455576,63

18502 Härd 1,48 1,42 0,8 Flack 6569399,61 1455628,33


18545 Stolphål 0,17 0,16 Hus 1 6569373,41 1455586,19







18791 Härd 0,85 0,48 0,11 Flack 6569404,22 1455627,05

18801 Stenpackning 1,65 1,3 0,24 Skålformad 6569398,55 1455629,36



18849 Stolphål 1,04 1 0,1 Flack Hus 1 6569368,09 1455592,00











X‑koord Y‑koord

19000 Grop 0,55 0,24 0,1 6569368,41 1455591,30

19157 Grop 0,4 0,3 0,3 6569357,73 1455607,69


19178 Grop 0,45 0,4 0,15 6569357,32 1455624,27

19194 Stolphål 0,49 0,3 0,11 6569357,10 1455606,51

19390 Stolphål 0,25 0,2 0,11 6569353,86 1455614,52





19948 Härd 0,65 0,34 6569398,58 1455551,61



20238 Stolphål 0,17 0,15 6569368,73 1455591,81

20244 Stolphål 0,14 0,11 0,8 6569368,93 1455591,64

20250 Grop 1,15 1 0,12 6569369,79 1455590,75

20273 Grop 0,3 0,25 6569369,20 1455589,82

20282 Stolphål 0,12 0,12 6569369,10 1455590,27

20287 Stolphål 0,18 0,15 6569369,13 1455590,44

20294 Stolphål 0,08 0,08 Hus 1 6569371,17 1455590,90

20344 Nedgrävning 0,22 0,17 0,12 Planbottnad m raka sidor 6569404,16 1455600,52

20355 Nedgrävning 0,22 0,16 0,5 Flack 6569404,39 1455600,03

20382 Nedgrävning 1,1 0,85 0,14 Flack ngt oregelbunden 6569404,54 1455600,62







20641 Grop 1 0,34 0,38 6569387,14 1455653,45




20699 Grop 0,07 0,07 0,4 Flack 6569404,55 1455601,28



20985 Härd 0,9 0,6 0,1 Flack 6569402,43 1455638,92

21003 Härd 0,6 0,6 0,6 Flack Hus 3 6569404,85 1455638,06


21027 Grop 1,5 0,7 0,4 Planbottnad m raka sidor 6569406,72 1455639,75





21191 Grop 0 0 6569411,69 1455640,18

21204 Ugn 2,84 1,56 0,29 Flack ngt oregelbunden 6569411,91 1455641,89





X‑koord Y‑koord












21540 Härd 0,8 0,45 0,12 Planbottnad m raka sidor 6569413,55 1455644,04







21686 Härd 1,66 0,48 6569353,63 1455670,77

21715 Härd 1,68 1 6569349,90 1455671,06



21816 Härd 0,6 0,5 0,1 Skålformad 6569413,85 1455649,18

21841 Stolphål 0,2 0,14 Skålformad 6569411,58 1455649,52


21862 Stolphål 1 0,6 0,3 Skålformad ngt oregelbunden 6569405,07 1455644,11




22127 Stolphål 0 0 0,14 Skålformad ngt oregelbunden 6569413,30 1455653,68

22144 Grop 1,6 0,65 0,4 Skålformad 6569412,22 1455653,38


22192 Grop 1,85 0,6 0,3 Skålformad 6569401,90 1455643,05




22275 Röjningsröse 4,92 3,82 0,41 Skålformad ngt oregelbunden 6569380,02 1455585,21





22355 Stolphål 1,3 0,5 Hus 3 6569405,67 1455634,54



22489 Grop 1,8 0,9 0,56 Skålformad 6569410,61 1455637,40






X‑koord Y‑koord

22596 Stolphål 0,45 0,3 0,3 Flack 6569353,26 1455618,41

22684 Stolphål 0,5 0,4 6569398,91 1455664,46




22763 Stolphål 1,7 0,86 0,24 6569397,70 1455657,80

22839 Stolphål 0,42 0,28 6569396,35 1455659,43





23017 Stolphål 1 0,4 6569396,02 1455655,97

23044 Stolphål 0,7 0,35 6569394,16 1455653,28




23145 Stolphål 0,46 0,4 0,4 Flack 6569393,89 1455630,00

23156 Härd 0,6 0,6 0,6 Planbottnad ngt oregelbunden 6569396,99 1455632,95

23181 Härd 1 0,8 0,2 Skålformad ngt oregelbunden 6569398,74 1455641,44

23194 Röjningsröse 2,8 1,4 0,4 Planbottnad m raka sidor 6569396,93 1455645,81

23219 Härd 0,9 0,5 0,1 Flack 6569393,11 1455645,61


23241 Kokgrop 0,9 0,7 0,27 Skålformad 6569400,29 1455642,38


23369 Grop 0,5 0,4 0,9 Flack 6569408,92 1455663,10











23983 Ränna 3,02 0,3 0,17 Flack ngt oregelbunden 6569374,32 1455593,20





24197 Grop 0,98 0,65 0,23 Skålformad 6569396,04 1455650,28



25193 Grop 1,2 1,2 0,24 Skålformad 6569365,86 1455572,85







X‑koord Y‑koord

25413 Pinnhål 0,05 0,05 0,4 U-formad 6569406,57 1455660,11

25417 Pinnhål 0,05 0,05 0,6 U-formad 0,00 0,00

25421 Pinnhål 0,08 0,08 0,8 U-formad 6569406,88 1455659,96





25477 Grop 2,9 0,6 0,65 Planbottnad ngt oregelbunden Hus 7 6569363,57 1455669,53


25510 Ränna 1,1 0,5 0,12 Flack Hus 7 6569361,45 1455662,55










25724 Övrigt 0,7 0,4 0,9 Flack 6569358,00 1455622,49








25848 Kokgrop 1,28 1,1 0,6 Skålformad ngt oregelbunden 6569399,65 1455696,81



26106 Röjningsröse 1,75 1,5 6569388,46 1455621,17

100612 Röjningsröse 1,8 1,75 6569361,61 1455625,63

101437 Kulturlager 0 0 6569400,28 1455640,07

101438 Kulturlager 0 0 6569391,21 1455587,03


Rutnr Storlek (m) X‑koord Y‑koord Z (m ö h)

18420 1x1 6569405,62 1455674,01 50,24

18422 1x1 6569398,84 1455673,39 50,36

90001 1x1 6569400,50 1455660,50 50,55

90002 1x1 6569390,50 1455660,50 50,48

90003 1x1 6569410,50 1455650,50 49,99

90004 1x1 6569410,50 1455640,50 49,87

90005 1x1 6569410,50 1455630,50 49,79

90006 1x1 6569400,50 1455630,50 49,82

90007 1x1 6569400,50 1455640,50 50,10

90008 1x1 6569400,50 1455620,50 49,38

90009 1x1 6569410,50 1455620,50 49,30

90010 1x1 6569390,50 1455650,50 50,16

90011 1x1 6569400,50 1455650,50 50,07

90012 1x1 6569390,50 1455640,50 49,99

90013 1x1 6569390,50 1455630,50 49,85

90014 1x1 6569380,50 1455600,50 48,71

90015 1x1 6569390,50 1455590,50 48,30

90016 1x1 6569390,50 1455580,50 48,43

90017 1x1 6569380,50 1455590,50 48,53

90018 1x1 6569380,50 1455580,50 48,29

90019 1x1 6569380,50 1455610,50 49,06

90020 1x1 6569380,50 1455638,50 49,83

90021 1x1 6569380,50 1455650,50 50,17

90022 1x1 6569380,50 1455660,50 50,47

90023 1x1 6569370,50 1455650,50 50,13

90024 1x1 6569370,50 1455640,50 49,85

90025 1x1 6569380,50 1455630,50 49,46

90026 1x1 6569390,50 1455620,50 49,30

90027 1x1 6569390,50 1455588,50 48,48

90028 1x1 6569369,50 1455635,50 49,84

90031 1x1 6569381,50 1455540,50 46,83

Bilaga 1b. Rutor


Fnr Material Sakord Antal Vikt (g) Övrigt Ruta Anl X‑koord Y‑koord

1 Keramik Skärva oornerad 3 24,9 16416 6569370,14 1455663,95

2 Keramik Fragment 1 0,6 16159 6569366,59 1455665,89

3 Brons Nål 1 5 6569396,60 1455648,08

4 Brons Bleck 1 12,2 6569411,02 1455614,51

5 Brons Beslag 1 8,2

6 Brons Odefinierat 1 37,5 6569399,43 1455675,58

7 Brons Föremål 1 7,1

8 Järn Övrigt 1 1,9 Gallrat 6569406,97 1455597,48

9 Järn Nit 1 3,9 Gallrat 6569396,40 1455640,42

10 Järn Odefinierat 1 12,7 Gallrat

11 Järn Spik 1 3,9 Gallrat 22275 6569380,02 1455585,21

12 Järn Spik 1 15,5 Gallrat 6569390,71 1455582,15



15 Järn Ten 1 27,5 Gallrat

16 Järn Klackjärn 1 17,6 Gallrat 6569405,10 1455639,51


18 Bly Slagg 1 15,8 Gallrat

19 Järn Klackjärn 1 39,6 Gallrat

20 Järn Övrigt 1 19,6 Gallrat 6569399,61 1455636,82

21 Järn Ten 1 37 Gallrat

22 Järn Kniv 1 16,9 6569398,70 1455616,56

23 Övrigt Mynt 1 3,6 År 1827? 6569407,68 1455608,21

24 Övrigt Mynt 1 7,6 År 1930

25 Övrigt Mynt 1 3,5 År 1875

26 Övrigt Föremål 1 6,8

27 Järn Odefinierat 1 0 6569400,76 1455643,86

28 Järn Hästskosöm 1 5,2 Gallrat

29 Järn Nit 1 3,3 Gallrat

30 Järn Övrigt 1 33,6 Gallrat

31 Järn Spik 1 12,9 Gallrat

32 Järn Bleck 1 3,7 Gallrat 90028 6569369,50 1455635,50


34 Järn Odefinierat 3 9,2 Gallrat 9706 6569394,73 1455520,59

35 Järn Spik 1 13,6 8948 6569403,18 1455678,66

36 Järn Nit 1 0,6 Gallrat 90002 6569390,50 1455660,50


38 Järn Hästskosöm 1 4,6 Gallrat 90001 6569400,50 1455660,50









Bilaga 2. Fynd





49 Järn Övrigt 1 56,4 Gallrat 90011 6569400,50 1455650,50











60 Järn Spik 1 4 Gallrat 90008 6569400,50 1455620,50



63 Övrigt Mynt 1 1,8 Gallrat



66 Bränd lera Bränd lera 7 10 Gallrat 1251 6569361,90 1455587,82


68 Bränd lera Bränd lera 12 15,2 Gallrat 21191 6569411,69 1455640,18



71 Bränd lera Bränd lera 4 15,6 Gallrat 6569407,98 1455604,26








79 Bränd lera Övrig 3 8,5 Gallrat
























101 Bränd lera Övrig 14 52,5 Gallrat 12357 6569376,15 1455583,27



104 Bränd lera Tegel 1 3,4 Gallrat





109 Bränd lera Tegel 2 3,5 Gallrat 22296 6569379,51 1455582,76

110 Bränd lera Tegel 1 11,2 Gallrat








118 Bränd lera Bränd lera 3 1,1 Gallrat 18422 8948 6569398,84 1455673,39




122 Bränd lera Tegel 1 30 Gallrat. Intill A4427

123 Bränd lera Bränd lera 1 22,4 Gallrat. Intill A5696

124 Bränd lera Bränd lera 3 9,8 Gallrat

125 Bränd lera Bränd lera 2 6,3 Gallrat



























150 Bränd lera Tegel 3 1 Gallrat 90008 6569400,50 1455620,50
















166 Slagg 2 116,5 1015 6569365,23 1455605,89

167 Slagg 3 126,6 6569406,46 1455652,14

168 Slagg 1 26,8 6569404,90 1455632,26

169 Slagg 1 61,1 6569412,09 1455643,83

170 Slagg 1 18 6569390,53 1455592,47

171 Slagg 1 0,4 16130 6569362,11 1455665,75

172 Slagg 1 6,3 14970 6569382,28 1455657,89

173 Slagg 2 0,3 12357 6569376,15 1455583,27

174 Slagg 2 0,6 3147 6569405,55 1455695,94

175 Slagg 1 260,6

176 Slagg 6 401,4

177 Slagg 1 69,6 6569401,57 1455652,41

178 Slagg 2 25,2 90008 6569400,50 1455620,50

179 Slagg 1 0,8 90006 6569400,50 1455630,50

180 Slagg 2 6,9 90008 6569400,50 1455620,50

181 Slagg 1 0,6 90001 6569400,50 1455660,50

182 Slagg 2 4,5 90002 6569390,50 1455660,50

183 Slagg 1 0,7 90005 6569410,50 1455630,50


185 Bränd lera Bränd lera 2 Gallrat 5751 6569400,79 1455601,28








191 Organiskt material Nötskal 1 Gallrat 14013 6569380,33 1455642,91

192 Organiskt material

Hasselnötskal 2 21027 6569406,72 1455639,75


Hasselnötskal 4 21027 6569406,72 1455639,75


Hasselnötskal 1 15300 6569389,57 1455654,61


Hasselnötskal 50 1,3 5956 6569401,50 1455614,32


Obestämt 3 0,4 14013 6569380,33 1455642,91

197 Piplera 1 1,1 Gallrat 8948 6569403,18 1455678,66

198 Piplera 1 2,4 Gallrat 90011 6569400,50 1455650,50

199 Piplera 1 2 Gallrat

200 Piplera 1 1 Gallrat 6569395,34 1455534,38


Obestämt 1 90027 6569390,50 1455588,50




205 Slagg 1 0,8 90016 6569390,50 1455580,50

206 Slagg 1 0,3 25748 6569403,17 1455678,61


208 Järn Järn 2 0,8 90001 6569400,50 1455660,50

209 Slagg 1 0,2

210 Järnmalm 5 96,3 90007 6569400,50 1455640,50

211 Keramik Skärva 1 0,2 3147 6569405,55 1455695,94

212 Keramik Skärva 1 8,9 4427 6569403,08 1455574,87

213 Keramik Skärva 1 0,3 4427 6569403,08 1455574,87

214 Keramik Skärva 1 2,7 5082 6569407,14 1455595,24

215 Keramik Skärva 1 8 5082 6569407,14 1455595,24




219 Bränd lera Bränd lera 3 5,7

220 Keramik Skärva 1 2,1 6675 6569400,89 1455635,93



223 Keramik Skärva 1 2 14884 6569376,28 1455659,17

224 Keramik Skärva 1 1,7 15272 6569381,92 1455650,82

225 Keramik Skärva 1 2,4 15934 6569358,22 1455628,06













236 Keramik Skärva 1 3 16609 6569371,69 1455660,32

237 Keramik Fragment 5 1 16619 6569372,54 1455662,28


239 Keramik Skärva 1 4,4 18815 6569393,57 1455628,41


241 Keramik Skärva 1 2,9 6569406,97 1455597,48

242 Bränd lera Tegel 1 0,6 6569395,94 1455583,17

243 Bränd lera Bränd lera 1 1 18502 6569399,61 1455628,33

244 Bränd lera Bränd lera 1 1,6 6569406,97 1455597,48

245 Bränd lera Bränd lera 5 1,7 90004 6569410,50 1455640,50


247 Keramik Skärva 1 2 90003 6569410,50 1455650,50

248 Keramik Skärva 1 2,3 6569404,90 1455632,26

249 Keramik Skärva 1 4,4 90001 6569400,50 1455660,50








257 Keramik Skärva 2 1,5 90011 6569400,50 1455650,50

258 Keramik Skärva 1 6,2 20122 6569401,18 1455634,53

259 Keramik Skärva 1 3,1 5426 6569403,62 1455623,12

260 Keramik Skärva 1 4,1 20591 6569381,74 1455638,88

261 Keramik Skärva 1 3,3 20591 6569381,74 1455638,88



264 Keramik Skärva 2 12,6 22236 6569402,94 1455640,02

265 Keramik Skärva 3 20,5 22375 6569404,71 1455632,34


267 Keramik Skärva 1 7,2 23156 6569396,99 1455632,95

268 Keramik Skärva 1 14 23919 6569403,78 1455599,76

269 Keramik Skärva 2 5,4 21204 6569411,91 1455641,89

270 Keramik Skärva 1 4 6569405,18 1455634,27

271 Keramik Fragment 1 0,4 6569408,21 1455628,96

272 Keramik Skärva 1 2,8 6569395,79 1455652,73

273 Keramik Skärva 1 5 14665 6569387,66 1455663,31



276 Keramik Skärva 1 2,2 6569404,48 1455641,11

277 Keramik Skärva 2 4,1 6569398,56 1455654,26




279 Keramik Skärva 1 3,4 6569406,69 1455651,49

280 Keramik Skärva 1 1,6 6569403,33 1455606,19

281 Keramik Skärva 3 2,1 90004 6569410,50 1455640,50

282 Keramik Skärva 1 2,3 90005 6569410,50 1455630,50


284 Keramik Skärva 17 27,5 6569401,54 1455614,33

285 Keramik Skärva 4 4,7 90006 6569400,50 1455630,50

286 Keramik Skärva 6 11,1 90006 6569400,50 1455630,50

287 Keramik Skärva 1 1,4 90009 6569410,50 1455620,50

288 Keramik Skärva 5 10,2 90010 6569390,50 1455650,50


290 Keramik Skärva 3 3,6 90017 6569380,50 1455590,50





295 Keramik Skärva 1 2,1 90024 6569370,50 1455640,50


297 Keramik Skärva 1 10,7 25581 6569374,25 1455672,95





302 Keramik Skärva 21 110,5 21087 6569409,81 1455642,06

303 Keramik Skärva 2 19,5 21087 6569409,81 1455642,06

304 Keramik Skärva 1 36,1 6569384,16 1455635,51

305 Keramik Skärva 1 3,4 6569384,16 1455635,51

306 Keramik Skärva 1 3,4 5426 6569403,62 1455623,12



309 Keramik Skärva 2 3,8 6569392,06 1455674,82


311 Keramik Skärva 2 3,7

312 Keramik Skärva 2 0,1 10325 6569414,58 1455661,05

313 Keramik Skärva 1 10,6 10325 6569414,58 1455661,05

314 Keramik Skärva 1 2,8 90027 6569390,50 1455588,50

315 Keramik Skärva 1 7 90027 6569390,50 1455588,50

316 Slagg 1 13,4 6569401,50 1455643,93

317 Slagg 3 18,4 90006 6569400,50 1455630,50

318 Slagg 1 2,3 22720 6569399,86 1455661,82

319 Keramik Skärva 1 2,7 21027 6569406,72 1455639,75

320 Keramik Skärva 1 2,3 21027 6569406,72 1455639,75

321 Keramik Skärva 40 42,6 21027 6569406,72 1455639,75



324 Keramik Skärva 1 1,8 21027 6569406,72 1455639,75

325 Keramik Skärva 1 0,3 21027 6569406,72 1455639,75

326 Keramik Skärva 3 14,1 21027 6569406,72 1455639,75



327 Keramik Skärva 3 5,7 21027 6569406,72 1455639,75

328 Keramik Skärva 66 74,2 21027 6569406,72 1455639,75


330 Keramik Skärva 546 946,9 22859 6569395,84 1455657,96

331 Keramik Skärva 7 35,1 22859 6569395,84 1455657,96

332 Keramik Skärva 15 123,5 22859 6569395,84 1455657,96

333 Keramik Skärva 1 6,7 22859 6569395,84 1455657,96

334 Keramik Skärva 8 17,1 6627 6569408,84 1455626,30

335 Keramik Skärva 7 17,7 14013 6569380,33 1455642,91


337 Keramik Skärva 190 279,4 14013 6569380,33 1455642,91

338 Keramik Skärva 6 37,5 6743 6569394,49 1455627,13

339 Keramik Skärva 1 11,2 6743 6569394,49 1455627,13

340 Keramik Skärva 1 4,2 6743 6569394,49 1455627,13

341 Keramik Skärva 30 34,1 1089 6569368,07 1455599,67

342 Keramik Skärva 1 7,1 1089 6569368,07 1455599,67


344 Keramik Skärva 27 62,3 3853 6569371,53 1455559,36

345 Keramik Skärva 1 5,1 3853 6569371,53 1455559,36

346 Keramik Fragment 52 35 6569400,17 1455654,89

347 Keramik Skärva 1 4,1 6569400,17 1455654,89

348 Keramik Skärva 1 19,8 15300 6569389,57 1455654,61


350 Keramik Skärva 1 3,5 14013 6569380,33 1455642,91

351 Keramik Skärva 4 14,5 14013 6569380,33 1455642,91

352 Keramik Skärva 2 25,4 14013 6569380,33 1455642,91

353 Keramik Skärva 220 564,5 5956 6569401,50 1455614,32

354 Keramik Skärva 1 7,1 5956 6569401,50 1455614,32

355 Keramik Skärva 8 54,7 5956 6569401,50 1455614,32

356 Keramik Skärva 5 123,2 5956 6569401,50 1455614,32

357 Keramik Skärva 5 47,7 5956 6569401,50 1455614,32


359 Keramik Skärva 1 2,4 15300 6569389,57 1455654,61

360 Keramik Skärva 8 133,1 5956 6569401,50 1455614,32

361 Keramik Skärva 3 16,4 5956 6569401,50 1455614,32


363 Bergart Knacksten 1 250,6

364 Flinta Avslagsfragment 1 6569398,09 1455607,04

365 Bergart Bryne 1 11,1 90009 6569410,50 1455620,50

366 Slagg 1 107,8 15934 6569358,22 1455628,06

369 Flinta Avslagsfragment 1 0,6 90013 6569390,50 1455630,50

370 Flinta Splitter 1 0,1 90027 6569390,50 1455588,50










378 Flinta Avslagsfragment 1 0,9 6569400,89 1455646,23



381 Flinta Splitter 1 0,1 6743 6569394,49 1455627,13









390 Flinta Splitter 1 0,1 15300 6569389,57 1455654,61







399 Kvarts Övrigt/Avfall 5 5,4 90022 6569380,50 1455660,50






412 Kvarts Avslagsfragment 1 0,7 90025 6569380,50 1455630,50


414 Kvarts Avslagsfragment 1 0,6 21526 6569411,83 1455643,69


421 Grönsten 4 73,3 5956 6569401,50 1455614,32

422 Grönsten 3 2,3 21027 6569406,72 1455639,75

423 Kvartsit Avslagsfragment 2 6,7 5956 6569401,50 1455614,32

424 Bergart Yxa 1 551,9 6569376,34 1455584,81

425 Bergart Knacksten 1 161,8 6569409,95 1455649,47



432 Bergart Knacksten 1 442,8 5956 6569401,50 1455614,32

433 Bergart Övrigt 1 849,6 5956 6569401,50 1455614,32

434 Bergart Malstenslöpare 1 1054,6 5956 6569401,50 1455614,32


Hasselnötskal 6 0,1 22859 6569395,97 1455658,09

436 Keramik Rödgods 1 0,8 8948 6569403,18 1455678,66

437 Keramik Rödgods 1 13,7 20100 6569399,89 1455636,98

438 Keramik Rödgods 1 0,1 18406 6569406,17 1455675,90

439 Keramik Rödgods 3 1 18406 6569406,17 1455675,90

440 Keramik Rödgods 1 7,7 10857 6569413,83 1455665,60

441 Keramik Rödgods 1 0,3 6803 6569351,02 1455599,46

442 Keramik Rödgods 3 2,5 90019 6569380,50 1455610,50



443 Keramik Rödgods 1 0,1 90007 6569400,50 1455640,50

444 Keramik Rödgods 1 0,9 90017 6569380,50 1455590,50

445 Keramik Rödgods 2 1,9 90014 6569380,50 1455600,50

446 Keramik Rödgods 1 5,4 90010 6569390,50 1455650,50

447 Keramik Rödgods 1 0,4 90007 6569400,50 1455640,50

448 Keramik Rödgods 2 0,5 90008 6569400,50 1455620,50

449 Keramik Rödgods 2 1,9 90011 6569400,50 1455650,50

450 Keramik Rödgods 1 1,5 90024 6569370,50 1455640,50

451 Keramik Rödgods 2 1 90001 6569400,50 1455660,50

452 Keramik Rödgods 1 0,1 90001 6569400,50 1455660,50

453 Keramik Rödgods 1 0,8 90021 6569380,50 1455650,50

454 Keramik Rödgods 1 0,5 90008 6569400,50 1455620,50

455 Keramik Rödgods 1 0,4 90011 6569400,50 1455650,50

456 Keramik Rödgods 1 0,3 90009 6569410,50 1455620,50

457 Keramik Rödgods 1 4,5

458 Keramik Rödgods 1 9,6

459 Keramik Rödgods 6 10,5 90008 6569400,50 1455620,50

460 Keramik Rödgods 2 1,9 90003 6569410,50 1455650,50

461 Keramik Rödgods 3 6,8 90002 6569390,50 1455660,50

462 Keramik Rödgods 3 2,5 90004 6569410,50 1455640,50

463 Keramik Rödgods 3 3,5 90022 6569380,50 1455660,50

464 Keramik Rödgods 8 7,9 90012 6569390,50 1455640,50

465 Keramik Rödgods 1 3,6 90011 6569400,50 1455650,50


467 Slagg 1 16,3


469 Bergart Övrigt 1 59,5 90020 6569380,50 1455638,50

470 Keramik Rödgods 4 4,6 8948 6569403,18 1455678,66

471 Övrigt Föremål 1 0,7 22753 6569398,75 1455659,62

472 Järn Odefinierat 1 41,7 6569367,67 1455562,55

473 Bränt ben Oidentifierat 1 0,17 Obestämt benslag

474 Bränt ben Oidentifierat 2 0,18 Obestämt benslag 6569367,21 1455599,39


476 Bränt ben Får/Get 1 0,31 Cornu (horn) 6569367,55 1455599,53

477 Bränt ben Däggdjur 1 0,98 Os longum (långt rörben)

6569367,55 1455599,53

478 Obränt ben Svin 9 1,8 Dens (tand) 2777 6569417,02 1455696,89

479 Obränt ben Nöt 1 6,99 Ct (Centrotarsale; fotrotsben)

3599 6569394,76 1455684,94


481 Obränt ben Stor gräsätare 9 1,31 Dens (tand) 4427 6569403,08 1455574,87

482 Bränt ben Oidentifierat 1 0,04 Obestämt benslag 5082 6569407,14 1455595,24



485 Bränt ben Däggdjur 1 0,16 Obestämt benslag 5956 6569401,50 1455614,32






489 Obränt ben Stor gräsätare 1 4,5 Costa (revben) 8948 6569403,18 1455678,66



492 Obränt ben Däggdjur 4 1,21 Obestämt benslag 9381 6569407,24 1455659,67



495 Bränt ben Svin 2 0,09 Dens (tand) 10325 6569414,58 1455661,05






501 Bränt ben Däggdjur 2 0,18 Obestämt benslag 6569369,95 1455589,08




505 Bränt ben Nöt 1 0,84 Metapodium (mellanhands-/mellanfotsben)

22070 6569412,35 1455651,86






511 Obränt ben Svin 1 0,19 Dens (tand) 90003 6569410,50 1455650,50






517 Bränt ben Fågel 1 0,05 Obestämt benslag 90006 6569400,50 1455630,50


519 Bränt ben Mellanstort däggdjur

1 0,24 Carpi/tarsi (handrots-/fotrotsben)

90008 6569400,50 1455620,50

520 Bränt ben Djur 1 0,09 Obestämt benslag 90008 6569400,50 1455620,50


522 Bränt ben Däggdjur 1 0,2 Cranium (kranium) 90011 6569400,50 1455650,50



1 0,12 Costa (revben) 90011 6569400,50 1455650,50




528 Obränt ben Nöt 2 9,39 Metatarsale III & IV (mellanfotsben III & IV)

90021 6569380,50 1455650,50








90027 6569390,50 1455588,50



536 Obränt ben Oidentifierat 2 0,12 Obestämt benslag 6569407,45 1455660,14


6569411,04 1455652,11


6569404,09 1455627,78



541 Bränt ben Däggdjur 1 0,4 Obestämt benslag 6569405,34 1455647,32




545 Bränt ben Stor gräsätare 1 3,66 Metapodium (mellanhands-/mellanfotsben)


547 Bränt ben Djur 1 0,17 Obestämt benslag

548 Bränt ben Får/Get 1 2,2 Occipitale (nackben) 21027 6569406,72 1455639,75


550 Bränt ben Stor gräsätare 3 2,3 Os longum (långt rörben)

21027 6569406,72 1455639,75


6 2,1 Os longum (långt rörben)

21027 6569406,72 1455639,75





Bilaga 3a













Bilaga 3b



Bilaga 4a. Vedartsanalys av Erik Danielsson/VEDLAB





Bilaga 4b. Vedartsanalys av Erik Danielsson/VEDLAB


Strax norr om Sanna Kroe, söder om Sanna by i Vintrosa sn, Örebro kommun, utförde arkeologer från SAU hösten 2005 en utgrävning av ett cirka 12 000 kvm stort område med boplatslämningar från förhis-torisk tid. Platsen var en av många som undersöktes arkeologiskt in-för den planerade ombyggnaden av väg E18 mellan Örebro/Adolfsberg och Lekhyttan. Området var beläget i det flacka åkerlandskapet med smärre förhöjningar och angränsande skogspartier som dominerar landskapet i denna nordliga del av Närkesslätten. Ytan som undersök-tes utgjordes huvudsakligen av sandig åkermark.

Platsen har lämpat sig mycket väl för bosättning under både förhisto-risk och historisk tid, inte minst tack vare bra åkermark, god tillgång på dricksvatten samt goda kommunikationer. Människor har kunnat nyttja den närliggande Svartån, Hardemoåsen och under historisk tid även landsvägen som transportleder, vilket den gamla vägkrogen vid Sanna vittnar om. Därför var det inte så förvånande att det framkom rikligt med fynd och boplatslämningar på platsen från stenålder till nutid. Framför allt hittades keramik och bearbetad sten från senare delen av tidigneolitikum (3600–3300 f Kr) samt huslämningar från äldre järnålder (500 f Kr–500 e Kr).

Documents

Sanna – En åkerboplats med stort tidsdjupMesolitikum 103 (tidi-gare 83.3) 10 Boplats Mesolitikum 105 27 Boplats Bronsålder-vikingatid 130 (tidi-gare del av 97) 32 Boplats Äldre