7 Södra Frebergahagmark

4140 Söder om Motala StrömSöder om Motala Ström

Under försommaren bildarjungfrulin och gråfibbla en blågul färgprakt.

Bakom hundkex och vallmoväntar en artrik hagmarksflora.

Södra Freberga hagmark ligger inbäddat i ett små-skaligt jordbrukslandskap med en vacker utsikt överVättern. Den böljande hagen är glest bevuxen medfruktträd, rönn, nypon, en och slån. I hagmarken stårde beteskrävande växterna tätt. En karaktärsart ärrödkämpen som trängs med darrgräs, sommarfibbla,prästkrage och svinrot.

Med gummistövlarna på finns mer att upptäcka iområdet. Strax söder om hagmarken börjar ett fuktigtstråk med kalkkärrsrester som sträcker sig österut.Området är under igenväxning men en spännandeflora finns fortfarande i de öppna partierna.Kalkkärren har bildats i en sluttning där kalkriktvatten sipprar fram. Kalkrikedomen gynnar artersåsom axag, kärrknipprot, blod- och sumpnyckel ochnäbbstarr.

Södra Freberga kalkkärr ligger innanför Freberga-viken i Vättern och omges av öppna hagmarker.Bland kärrets täta tuvor av axag växer gräsull medhängande vitulliga ax tillsammans med majviva, tät-ört, kärrknipprot, vaxnyckel och blodnyckel. Till demest spektakulära växterna hör flugblomstret. Flug-blomstrets blommor liknar till doft och form en ste-kelhona som lockar till sig parningsmogna stekel-hannar som hjälper till med blommornas pollinering.En annan raritet är istidsrelikten svarthö som vanligt-vis påträffas i fjällvärlden. I kärret finns en mindrebildning av bergarten kalktuff som uppstår när detkalkrika grundvattnet når luften.

Den övriga betesmarken är torrare och saknar kärretsorkidéer. Här växer istället darrgräs, brudbröd, som-marfibbla, jordtistel och smörbollar. Över de vid-sträckta strandängarna varnar tofsvipan oroligt undermaj månad. På de fuktiga ängarna trivs också enkel-beckasinen som under sina störtdykningar åstadkom-mer ett omisskännligt brummande med sina stjärt-fjädrar. Dess läte har inspirerat till det folkliga namnethimlaget. Från buskarna hörs näktergal, hämplingoch rosenfink.

Kärrknipproten avslutar orkidé-säsongen i början av juli.

Svarthö, en överlevare från den senaste istidens slutstadium.

Nedanför kalkkärret breder vidsträckta betesmarker ut sig ner mot Vättern.

8Södra Freberga kalkkärr

42

De tre sjöarna Hemsjön,Svartsjön och Mellansjön ärvattenfyllda dödisgropar.Mellansjön är 7 m djup ochdjupast av de tre sjöarna.Här råder ofta syrebristunder vinterhalvåret, vilketgör att endast ett fåtal fisk-arter kan överleva. En avdessa är rudan, som över-vintrar nergrävd i sjöbott-nens gyttja. Frånvaron avfisk gynnar tillgången påvattenlevande djur som texhoppkräftor, mygglarver ochdagsländelarver. Vid Mellan-sjön växer den kalkälskandegotlandsagen och i sjönovanliga kransalger. Runtsjöarna växer också den försödra Sverige ovanliga grå-alen.

Söder om Motala Ström

Vätterosen som saknar klorofyll lever på hasselns rötter.

I Staffanstorps naturreservat visar vältrampade stigarvägen genom örtrik granskog, fårbetade torrbackar,förbi kärr och spännande sjöar. Dödislandskapet ireservatet bildades under den senaste istiden. Denkuperade terrängen och den kalkrika moränen skaparförutsättningar för områdets olika vegetationstyper.

Liksom det närbelägna reservatet Sjöbo-Knäppan gårStaffanstorps dokumenterade historia tillbaka till tidigmedeltid. Stora delar av reservatet nyttjades till beteoch slåtter. Dagens gamla husgrunder, stengärdes-gårdar och odlingsrösen hjälper oss att förstå hur dettaålderdomliga landskap såg ut.

Blomsterprakten är rik tack vare den kalkrikamoränen. Tidigt på våren täcks marken av blåsippor,lungört och andra vårblommor. Under skuggande ekartrivs de ovanliga lundväxterna vippärt och underviol.På den kalkrika marken växer granen snabbt menmurknar tidigt och faller till marken. Den döda vedengynnar insekts- och fågellivet. Här finns ca 40 häck-ande fågelarter, bl a rödstjärt, kattuggla och grön-göling.

Det sällsynta toppjungfrulinettrivs bland darrgräs och solvända.

På moränåsarna går du torrskoddmellan rikkärr och källsjöar.

Lungört är vanlig i reservatet.

Den gamla läkeväxten sårläkaär vanlig i reservatet.

9 Staffanstorps naturreservat

Den högväxta gotlandsagen ärsällsynt utanför Gotland mentrivs bra vid Mellansjön.

4544 Söder om Motala Ström

För att gynna och återskapa de värden som bildatsgenom århundraden av bete och slåtter har betet åter-upptagits i delar av reservatet. Fårbetet gynnar bl agullvivan som växer i stora mängder bland blomman-de körsbärsträd.

Genom fuktlövskogen innanför Knäppaviken tar mansig över spänger till ett fågeltorn med utsikt överBorens vassruggar. Här livnär sig sothöna och änderpå överflödet av växter och smådjur inne i vassarna.Under våren bjuder skäggdoppingen upp till dans innei viken som övervakas av brun kärrhök. I vassen sittersävsparven med sitt svarta huvud, vita halsring ochslokmustasch.

Ytterligare ett stycke in i viken ligger Knäppankärretmed sina många orkidéer. Först ut i kalkkärret är dettuvade halvgräset axag tillsammans med jungfrulinoch majviva. Majvivan blommar i stora mängder medvackra men illaluktande rosa blommor i maj månad.Därefter följer flugblomster, vaxnycklar och blodnyck-lar. Sittandes på huk hittar man också det lilla spädavildlinet och den ”köttätande” tätörten med sinainsektsfångande, klibbiga bladrosetter tätt intill mar-ken. Sist ut bland kärrets kalkälskare är kärrknipprotoch slåtterblomma i juli månad.

Söder om Motala Ström

Sjöbo-Knäppans naturreservat ligger vackert belägetvid sjön Boren. I reservatet växlar skuggiga lövskogarmed betade hagmarker och orkidérika kalkkärr. Helareservatet ligger på gammal kulturmark och har bru-kats som betes- och slåttermark sedan lång tid tillba-ka. Reservatets historia avslöjas bl a av ruinerna avden medeltida gården Torpa och en välbevarad fångst-grop.

Kanske är lövskogsdelen av reservatet som vackrastom våren då blåsippor, vitsippor, svalört, lungört ochvårlök täcker marken. Reservatet sjuder av liv och frångrönskan hörs rosenfink, näktergal och rödvingetrastblandat med de mer diskreta ljuden från stenknäckoch mindre hackspett. Borens stränder närmast kokarav lekande grodor. De parningsmogna grodorna ochpaddorna uppför en fascinerande symfoni av knarran-de och puttrande läten.

Flugblomstret får hjälp med pollineringen genom att luraflughanarna med sina flugliknan-de blommor.

Slåtterblomman lyser vit i tuvorav axag.

Blåsippan är en karaktärsart ireservatet.

Från parkeringsplatsen leder en bekväm väg utmed strandentill Gröna plan med bad- och grillplats. Till fågeltornet tar man sig torrskodd över utlagda spänger.

10Sjöbo-Knäppansnaturreservat

Den bruna kärrhöken med sin V-formade silhuett är en vanlig synöver Knäppavikens vassruggar.

46 Söder om Motala Ström

Ulvåsa slott omges av en lummig park som tillsam-mans med det natursköna läget invid sjön Boren gerytterligare dimensioner till Ulvåsas storhet. Den eng-elska parken anlades i början av 1800-talet med detstämningsfulla beteslandskapet och renässansenslandskapsmåleri som förebild. I den tidigare meröppna och tuktade parken kan man finna uppemot 40olika slags träd.

Förvildningen av parken har gynnat den biologiskamångfalden. I parken finns en rik lundflora. På trädenfinner man piskbaronmossa, grov baronmossa och guldropplav. Här finns också ett myllrande insektslivmed flera hotade och sällsynta arter. Miljön kringUlvåsa är en av kommunens mest värdefulla fladder-muslokaler. Här lever bl a dvärgfladdermusen somställer höga krav på sin livsmiljö. På våren hörs enintensiv sång från trastar och sångare. I området finnsockså näktergal, spillkråka, mindre hackspett ochstenknäck. Från vassruggarna i Boren hörs inte sällanrördromens trumpetande.

11Ulvåsapark

Krollilja i tiotusental trivs tillsam-mans med ormbär, trolldruva, två-blad och tibast.

Slottet ligger vackert beläget på enås mellan sjön Boren och slätten isöder. Delar av slottsparken äröppen för besök.

Inne i Ulvåsaviken finns ett sumpigtlövskogsområde. Lövskogens artrike-dom ger skäl för naturtypens epitet”nordens regnskog”. Här kan manbland annat finna de för Östergötlandmycket sällsynta lavarna parknål ochklosterlav. Här växer även skogsnyck-lar, skärmstarr och rankstarr.

Prästkrage och akleja.

Gamla lövträd omger slottet.

Söder om Motala Ström 4948 Söder om Motala Ström

Gullvivan kan föröka sig tills den blir närmare 100 år.

Efter en promenad längs Borensstrand når man udden med borgruinen.

Birgittas udde vid Boren utgör en rofylld miljö påcykelavstånd från Motala tätort. Här finns ruinernaefter den borganläggning där den heliga Birgitta levdeoch verkade. Borgen bestod av ett stenhus med källareoch ett par långa träbyggnader. Vallgravar skyddadefrån ovälkomna besökare från land. Idag återstår en-dast källaren och de torrlagda vallgravarna av borgensom anlades i början av 1200-talet. Ut över sjön iriktning mot Kristbergs kyrka ses ofta blanka ”ström-fåror” på vattenytan, sk Birgittavägar.

Först ut på udden på vårkanten, liksom på Rönner-dahls Sjösalaäng, är den guldgula gullvivan. Det latin-ska namnet Primula veris betyder just ”vårens först-ling”. Gullvivan är liksom vi människor medelåldersvid 50-årsåldern. På Birgittas udde, där betande fårhåller skuggande vegetation borta, växer gullvivan itäta bestånd mellan glest ställda träd och buskar.Under sommarmånaderna blommar gråfibbla, litenoch stor blåklocka, bockrot, gulmåra och vårbrodd.I ruinen trivs gul fetknopp.

Byckorps ekhage omges av böl-jande sädesfält och lysande raps-odlingar. De mäktiga ekarnadominerar intrycket i den får-betade hagmarken. På flera avde gamla ekarna har olika slagstickor, bl a blekticka och ek-ticka, påbörjat den nedbrytan-de process som resulterar i hå-ligheter i ekarna. I ekarnasmulmfyllda hålrum bor mångasällsynta insekter, framföralltskalbaggar. På ekarnas grovabark trivs flera ovanliga lavar,bl a gul dropplav och skärelav.Båda arterna är mycket små-växta och bör helst studeras ilupp, men den förstnämnda harett karaktäristiskt utseende ochär synlig för blotta ögat. Florani hagen har tyvärr utarmats tillföljd av gödsling och beskugg-ning.

Norr om ekhagen reser sig Askkyrka från en grusås med vack-er utsikt över det flacka odlings-landskapet. Kyrkan omgärdasav en mur av kalksten med enspännande flora. Här trivs väx-ter såsom grusbräcka, backanis,taklosta, luddlosta, harmynta,fältmalört och andra arter somvanligtvis växer på magra kalk-torrängar. Här finns även denhotade arten piggfrö som endastär känd från en handfull platseri länet. Ask kyrka från 1100-taletär en av två kyrkor i länet medöstvänt torn.

12 Birgittas udde 13

Solljuset strilar ner genom ekarnas grenverk.

Får betar i ekhagen.

Byckorpsekhage

5150 Söder om Motala Ström

Rika kalkkärr och fattiga myrar

Söder om Motala Ström

Ekeby ekhagmark erbjuder en trevlig plats för en ut-flykt på cykelavstånd från Motala centrum. Ekhagenomges av den bördiga slätten där gårdar, kyrktorn ochsjön Boren i norr ger karaktär åt landskapet.

Som vackrast är ekhagmarken under våren då vitsip-por bildar en ljuvt grönskande matta under ekarna ochhasselbuketterna. Lite senare finns gott om gullvivor ihagen. På de äldsta ekarna växer de ovanliga lavarnagul dropplav och hjälmbrosklav som trivs på de solbe-lysta stammarnas grova bark.

I hagmarken ligger ett stort gravfält med ca 75 synligajärnåldersgravar. Här finns också stensättningar i formav en treudd och en domarring.

Majviva.

Vaxnyckel och axag (t.h).Blodnyckel.

14

Hagmarken med järnåldersgravar omges av den bördiga Östgötaslätten

Våtmarker eller myrar är fuktiga miljöer med olika karaktärberoende på näringsrikedom och hydrologi. De näringsfatti-ga högmossarna som enbart tillförs vatten med nederbörden,finns i första hand i kommunens norra del. Mossen byggsupp av torv som bildats av vitmossor under tusentals år. Påmossen trivs tall och olika slags ris. Den öppna högmossenpryds av tuvull, rosling, tranbär, hjortron och sileshår. Mos-sens fågelliv är rikt med arter som orre, storspov och grön-bena.

De rikare kärren är ofta bevuxna med klibbal, det enda trädsom klarar av att stå med rötterna i vatten under lång tid.Sumpskogarna har ofta undgått rationellt skogsbruk ochskogsbränder vilket gör dem till artrika miljöer. Många avdagens lövbevuxna kärr har dock vuxit upp på gammalängsmark. I kärren trivs många olika slags starrarter. I löv-kärr med gott om död ved finns ett rikt fågelliv med artersom mindre hackspett och stjärtmes.

På kalkrik berggrund i söder finns små extremrikkärr i om-råden med rörligt markvatten. Rikkärren har under lång tidutnyttjats som ängsmark och dess flora är beroende av hävd.Till de s k kalkkärrens speciella flora hör många av våraorkidéer. Här växer också många olika slags halvgräs, t exgräsull, näbbstarr, axag och plattstarr.

Förstörd hydrologi är det största hotet mot våtmarkerna.Många av de naturliga våtmarkerna försvann under 1800-talets odlingsiver då många våtmarker dikades.

Ekebybornaekhage

Förekomst av gul dropplavberättar att gamla ekar funnitsi området under mycket långtid. (5x förstoring)

1552

Rördrommen låter som då man blåser i mynningen av en tombutelj.

Söder om Motala Ström

Gässen rastar i stora mängder vid

Bryggan vid prästgården erbjuder plats för ivriga fågelskådare eller trötta långfärdsskrid-skoåkare.

SödraBorenstranden

Sjön Boren är en näringsrik slättsjö varssödra stränder kantas av vidsträckta vassbäl-ten. Vassruggarna avbryts av långsmalauddar som utgör spår från is-tiden. I sjönfinns ett rikt fågelliv med många för grundaslättsjöar typiska arter. Inte mindre än 180olika slags fågelarter har setts under årenslopp i sjön och upp emot 100 arter häckarvarje år i eller i anslutning till sjön.

Det rika fågellivet upplevs bäst frånEkebyborna gamla prästgård, belägen mel-lan de två uddarna Uddenäs ochFossalaudden. Här står vårlök och skilla fören blå-gul färgprakt under april månad. Vidsamma tidpunkt och någon månad framåt ärfågellivet som mest intensivt. Från vassbälte-na, som övervakas av den graciöst flygandebruna kärrhöken, hörs rördrommens sär-egna blåsljud och sången från andra vass-häckande arter som t ex skäggmes och trast-sångare. Över fälten hörs den akrobatiskatofsvipans skrik och det ihärdiga kackletfrån patrullerande gäss.

I vassen trivs också många slags andfåglar såsomskäggdopping, gråhakedopping och knipa. I strand-skogen häckar den domherrestora mindre hackspet-ten. Storspov, som minskat kraftigt i antal de senasteårtiondena, kan höras flöjtande över strandängenunder stilla morgnar och kvällar. Under vinterhalvåretdyker rariteter som rastande salskrake och havsörnupp vid sjön.

Från prästgården är det möjligt att över betade strand-ängar promenera till de båda omgivande uddarna.Fossalaudden i öster är uppbyggd av isälvsmaterialoch är fläckvis bevuxen med torrängsflora. Uddenäs ären sk drumlin. Drumlinryggarna liknar jättelika lim-por eller valryggar och har fått sitt namn efter en ortpå Irland där de är särskilt vanliga. Längst ut på uddenstår en av kommunens ståtligaste lindar. På udden lig-ger också ett stort flyttblock.

Storspoven spelar på våren medmelodiska visslingar som övergår ien bubblande drill.

Breda vassar, sumpskogar ochskogsklädda åsbranter är några avde miljöer södra Borenstrandenerbjuder.

16 175554 Söder om Motala StrömSöder om Motala Ström

Ebborpkalktorräng

Ebborpsbackarnas böljande hagmarker ingår i ett s kranddelta från istidens slut som sträcker sig söderutfrån Fossalaudden i sjön Boren. Ebborpsbackarnabetas delvis vilket tillsammans med den kalkrika jor-den skapar goda förutsättningar för en artrik torr-ängsflora med backnejlika, färgmåra, backklöver ochbacksmultron. Det lyriska brudbrödet med sina vack-ert vita blomsterkorgar med stänk av rött och rosadominerar i stora mängder under juni månad tillsam-mans med tjärblomster. I Östergötland har brudbrödetkallats svensk ingefära då dess näringsrika rotknölaranvänts inom matlagningen. Lite ovanligare är denvårblommande backsippan som växer i närheten avdet gamla jakttornet högt upp i betesmarken. Efterblomningen bildas en hårig vippa som utgör ett svä-vande fröpaket som sprids med vinden.

Ebborpsbackarna utgör rester av en naturtyp som varlångt mer vanlig för endast ett tiotal år sedan. Flertaletkalktorrängar i kommunen är idag igenväxta på grundav upphört bete. Igenväxning gör att den ljuskrävandefloran med arter som fältsippa och färgkulla är på vägatt försvinna.

Utblick över Boren och ett urgammalt kulturlandskap därgårdar och fornlämningar är knutna till åsarna. Märkliga ärde sex domarringarna vid Norra Fossala.

Nyponrosen är ett vackert ogräsi hagmarkerna söder om Boren.

Den silkeshåriga backsippanblommar under april månad.

Vålberga mosse utgör ett udda och av-vikande inslag i den bördiga slättbygdensöder om Boren. Vålberga mosse är entypisk tallrismosse, en näringsfattig natur-typ som vanligtvis återfinns i kommunensnorra skogsbygder. Mossen ger ett ödsligtoch orört intryck då vältrampade stigar ochdiken i stort sett saknas. Mossen är bevux-en med lågväxt, knotig tallskog. Marken

under de konstnärligt förvridna tallarna är täckt avskvattram, odon, lingon, hjortron och tuvull.

Det öppna mosseplanet pryds av tranbär och roslingsom båda tillhör familjen ljungväxter. I mossens östrautkant växer den sällsynta arten sumpviol.

På mossen kan man få höra den för vildmarken typis-ka nattskärran. Vanlig i området är brun kärrhöksom söker sin föda i vassbältena i den intilliggandesjön Boren.

Vålbergamosse

Skvattrambuskarna blommar i junimed väldoftande blombuketter.

Knotiga tallar och skvattram täcker mossen.

18 Göta kanal56 Söder om Motala Ström

Göta kanalområdet mellan Borensberg ochRuda präglas av en känsla av lugn och tid-löshet. Mellan Borensberg och Näs betaskanalbanken av får som bidrar till denlantliga miljön kring det restaurerade glas-bruket. Vattenvägen kantas av grova löv-träd som starkt bidrar till kanalens karak-tär och ger livsrum för fåglar, fladdermöss,mossor och lavar. Allén utgör också envärdefull spridningsväg som underlättararternas förflyttning över det för övrigt jordbruks-dominerade landskapet. Närheten till Norrbysjön görkanalbanken fågelrik med arter som kärrsångare,rosenfink, näktergal och härmsångare.

Mellan slussarna i Borensberg och sjön Boren växerden mycket sällsynta sumpviolen på båda sidor av ka-nalen. Sumpviolen är endast känd från två andra plat-ser i Östergötland. De djupvioletta violerna växer påtuvor i den fuktiga miljön med stora, blanka blad somgör den lätt att känna igen.

Kring Ruda är inslaget av grova lövträd extra påtag-ligt. Här växer grova ekar i hagmarken mellan kana-len och riksväg 36. Här är inte mindre än åtta hotadeskalbaggsarter funna. Invid kanalen växer även grova,gamla bokar och lindar. Här finns en lång rad ovanli-ga mossor och lavar, bl a gammeleklav och grå skäre-lav. Under träden trivs lundväxterna krollilja ochtrolldruva och i öppnare lägen de ljusälskande arternasvinrot, gullviva och jungfrulin.

Från Ruda kan man promenera till Norrbysjön medsina vidsträckta vassbälten. Här kan man se och hörabrun kärrhök, rördrom, gräshoppssångare, sothönaoch skäggdopping och andra för den grunda slättsjönkaraktäristiska arter.

För den som inte vill gå hela sträckan mellan Borens-berg och Ruda finns flera broar, exempelvis vid Näsoch Kungs Norrby.

Fyrbenta landskapsvårdare tar paus i arbetet med att restaurera hagmarkerna utmed Sverigeslängsta allé.

Sumpviolen blommar kring må-nadsskiftet april-maj.

Blått jungfrulin avslöjar attmarkerna förr betades.

I det gamla glasbruket mellankanalen och strömmen är detidag vandrarhem.

59Kulturlandskapet norr om Boren

Kulturlandskapet norr om BorenMellan gårdar och böljande sädesfält norrom Boren ligger lövrika skogspartier ochrika hagmarker i ett småskaligt kultur-landskap. Över den sydvända sluttningenrinner små bäckar ner mot sjön genomlövklädda raviner. Månghundraåriga ekarminns forna tider i några av kommunensmest värdefulla ekområden. Den tätorts-nära Soldatängen är en av få ängar i kom-munen som sköts med traditionell slåtter.

19Kristbergsekhage

Kristbergs ekäng, även kallad Brinkängen,för tankarna till Astrid Lindgrens värld. Härfinns Pippis sockerdricksekar och Ronjasvitsippsgläntor. Någon vackrare syn än denvitsippssmyckade ängen om våren är svårtatt tänka sig. På ängen växer kommunensgrövsta ekar med kraftiga och ofta ihåligastammar. Det gigantiska gren- och lövverket

erbjuder livsrum åt en mängd olika slags organismer. Iekarnas håligheter lever flera ovanliga skalbaggsarter,på barken bland annat den ovanliga gammeleklaven,bland löven fjärilar och larver och på döende ekgrenarden sällsynta blektickan.

I skarp kontrast till den ljusa, närmast pastorala stäm-ning som råder i hagmarken, står den lövskogsbe-klädda ravinen på andra sidan åkermarken i väster.Här har Kristbergsbäcken med sitt meandrande loppskurit ut en ravin där solens strålar har svårt att nåmarken genom det täta lövverket. I den fuktiga miljöntrivs bl a den stora ormbunken strutbräken. I bäckenfinns småspigg och stensimpa.

Den djupa ravinen för tankarna till en djungel.

Strutbräken har bruna blad medsporgömmesamlingar i mitten avstruten.

6160 Kulturlandskapet norr om BorenKulturlandskapet norr om Boren

Stubba ekhage i Kristbergs socken.

Jungfru Marie nycklar – vårvanligaste orkidé?

När slåttergubbens bonde ochdrängar slagit ut är det dags förslåtter.

Stubba ekhage omges av böljande sädesfält och falu-röda byggnader med vita knutar i traditionellagårdsmiljöer. Från urbergshällarna i den kuperade lillahagmarken har man en vacker utsikt över omgivning-arna med Kristbergs kyrka i horisonten.

De knotiga gamla ekarna är likt stadens höghus hemför en brokig skara växter och djur. På Stubbas ekarväxer ett flertal sällsynta små lavar, bl a gul dropplavoch blyertslav. Här lever också många ovanliga ekbe-roende skalbaggar.

Liksom eken och dess invånare är hagmarkens kärl-växter beroende av ljus och hävd i form av bete ellerslåtter. Delar av hagmarken i Stubba är mycket artrik.Här växer betespräglad ljung som får ett tätt ochkuddlikt utseende som är ovanligt i våra trakter. Urdenna matta reser sig bl a slåttergubbe och jungfruMarie nycklar i täta bestånd under juni och julimånad. Här trivs också jungfrulin, solvända, stor blå-klocka och prästkrage.

Storebergs böljande hagmark invid sjön Bo-ren uppvisar en sällsam blomsterprakt un-der hela sommarhalvåret. Listan över typis-ka ängs- och hagmarksväxter kan görasmycket lång. I slutet av maj månad gör kär-

ringtand, kattfot, smörbollar och mandelblom säll-skap i den stora hagmarken. Under juni och juli ärblomsterprakten som rikast. Ur en färgglad matta avrödklöver, ängsskallra och jungfrulin reser sig bl aprästkrage, stor blåklocka och den stolta slåttergub-ben. Slåttergubben får oftast tre blomkorgar. Denöversta kallades förr i tiden för bonden och de lägresittande blommorna för drängar. Andra vanliga arter ihagen är jungfru Marie nycklar, darrgräs, brudbröd,sommarfibbla, stagg, nattviol, ormrot, svinrot ochsolvända.

Den artrika floran borgar för ett rikt insektsliv. I hag-marken lever flera ovanliga dagfjärilar, t ex svävflug-liv dagsvärmare som lever av nektar från ängs- ochfältvädd. Under sensommaren kan den sällsyntasydängsgräshoppan höras spela i hagmarken. Blåvingepar.

Storebergs artrika hagmark.

21Stubba ekhage

Storeberghagmark20

Mandelblom är en av kultur-landskapets kändisar som hotasav hagmarkernas igenväxning.

6362

Storkelsby hagmark ligger i en sluttning ner motsjön Salstern. Mellan vidkroniga ekar avlöser hag-marksväxterna varandra under växtsäsongen.Nattviol och ormrot följer på kattfot och svinrot.Ormroten har en stärkelserik rot som förr åts itider av nöd. Efter blomningen bildas groddknop-par som kan gro till en miniplanta medan de sitterkvar på stammen. När de faller till marken slår deomedelbart rot.

Den närbelägna sjön Salstern är en näringsfattigskogssjö som omges av karga och vackra skogs-stränder. Sjön lämpar sig väl för paddling ochskridskoåkning. Sjön har ett rikt fågelliv. Fiskgjuseses ofta ryttla över sjön i jakt på föda. En annankaraktärsfågel för klara skogssjöar är storlommensom ligger tung på vattenytan spanandes med sinormlika hals. På Djupviksön finns en hägerkolonisedan 60-talet.

Petersborg och Källegården inbjuder till blomster-vandringar i vackra hagmarker strax utanför Mo-tala tätort. Hagmarkerna ligger på promenadav-stånd från varandra. Här lyser solvändans gyllen-gula blommor upp markerna tillsammans medprästkrage, kattfot, ängsskallra och jungfrulin.Under juni månad blommar den sällsynta fältgen-tianan som är starkt anpassad till liens marker.Arten kan vara svår att hitta då den liksomsolvändan endast visar sig i sin fulla prakt undersoliga dagar.

Här lever också den sällsynta trumgräshoppan, enav landets största och mest spektakulära insekt-sarter. Under parningstiden i augusti och septem-ber månad flyger hanarna med sina vallmorödavingar samtidigt som den ger ifrån sig ett brum-mande läte.

Solvändan trivs i de torra och stenigamarkerna.

Fältgentianan är trots sin intensivafärg svår att upptäcka.

Trumgräshoppan spelar genom att gnida bakbenen som en stråke mot vingarna.

Kulturlandskapet norr om Boren

Den vita ormrotens latinska namnbetyder ”föder levande ungar”.

23Petersborg och Källegården

hagmark22

I den näringsfattiga Salstern trivs storlommen.

Storkelsbyhagmark

Kulturlandskapet norr om Boren

6564

19Kulturlandskapet norr om BorenKulturlandskapet norr om Boren

Soldatängen och hagmarkerna kring Lövingsborg tillhörde mest artrika miljöerna i kommunen. Slåtterängensköts sedan 1994 på traditionellt sett avNaturskyddsföreningen i Motala, som då upptäckte res-terna av en rik flora i den igenväxande ängen. Idag växerupp emot 250 olika kärlväxter i markerna!

I ängen växer bl a brudborste, svinrot, vildlin och hart-mansstarr. Tidigt på våren fagas ängen. Kvistar och lövrensas bort för att underlätta för växtligheten och denkommande slåttern. I början av augusti då de flesta avängens blommor fröat av sig är det dags för slåtter.Därefter släpps djuren ifrån den intilliggande hagmarkenin på efterbete.

I hagmarken intill ängen växer jungfrulin, kattfot, lås-bräken och stagg. Den lilla dammen täcks i juli månadnästan helt av vattenblink som speglar sig i vattenytan. Idammen lever den ovanliga arten större vattensalamander.

Hävden av ängen har en mycket lång historia. Uppgifterfinns som pekar på att ängen brukats sedan 500 f. Kr. Änidag finns flera inslag i området som påminner om ettålderdomligt Sverige. Här finns en allmogeåker med tradi-tionella grödor och åkerogräs. Ängen och den lilla åkernomgärdas av en trägärdesgård. I vägkanten växer åker-ogräsen pukvete samt natt och dag.

Ängs- och hagmarkerna är de mest artrikamiljöerna i landskapet och resultatet avmänsklig odlarmöda genom tusentals år.Hagmarkernas betande djur och ängarnas lie-slåtter har skapat magra marker som gynnatväxter som inte klarar sig i konkurrensenmed mer storväxta gräs och örter.

De ljusälskande växterna i mulen och liensmarker är väl anpassade för att överleva denåterkommande hävden. Jungfrulin, kattfotoch slåttergubbe har alla bladrosetter tätttryckta intill marken för att undgå djurensmular och liens vassa blad. Andra arter sma-kar illa och lyckas liksom taggiga buskarundvika de betande djuren.

I ängs- och betesmarkerna lever ett myller avinsekter i intima förhållanden med specifika

värdväxter. Växterna bjuder på pollen ochnektar och insekterna sköter växternas polli-nering och fröspridning. Törnskata, gök ochtörnsångare är exempel på fåglar som ocksåtrivs i ängs- och betesmarkernas halvöppnalandskap.

Den traditionella ängens glest ställda lövträdhamlades för att dryga ut djurens vinterfoder.Hamlade träd är ett traditionellt inslag i detsmåskaliga odlingslandskapet, liksom sten-murar, odlingsrösen och trägärdesgårdar.

Upphört bete, gödsling och skogsplanteringär idag det största hotet mot de biologisktrika ängs- och hagmarkerna.

Skogsklocka vid Soldatängen.

Nya trägärdesgårdar har byggtspå traditionellt vis.

Liens och mulens marker

Höet stackas på traditionella hässjor vid Naturskyddsföreningens årliga slåtter.

Soldatängen24

Brudborste och blåklocka.

67Vättern med strandmiljöer

25

Vättern med strandmiljöerVättern kantas av kilometerlånga, öde sandstränder ochdramatiska urbergsklippor som stupar ner i sjön. Knotiga,vindpinade tallar bidrar till den havslika karaktären.Vättern har en spännande övärld med ett rikt fågelliv ochunik geologi. De enorma vattenmassorna vid istidens sluthar lämnat spår i landskapet vid Övralid, Håleberget ochDjurkälla.

Ögruppen Fjuk ingår i Motalabuktensöreservat och består av de tre öarna Skal-len, Mellön och Jällen. Passa på att stude-ra konglomeratet ur Visingsöformationensom bygger upp Skallens klippor från sjö-sidan. I skydd av Skallens livfulla mås-och tärnkolonier häckar vitkindad gås, enliten svart-vit gås som blivit allt vanligarei inlandet de senaste åren. Längs medöarnas stränder spatserar strandskatanmed sina klarröda ben och morotslikanäbb. De karga klipporna på Skallenpyntas av färgglada rabatter med gul fet-knop och liten blåklocka. På Mellönfinns en lindskog som växer på ett säregetsätt. Grenarna breder ut sig på markenlikt en matta. På våren täcks markenunder träden av vårlök och på klapper-stensstranden frodas vårärten.

Fyren på Skallen är en av anledningarna till att önvarit bebodd under långa perioder. Som mest bodde17 personer på ön. Fyrvaktarna och deras bostäderförsvann då fyren byttes ut mot en automatisk fyr år1910. Från 1914 av beboddes ön av ”enslingen påFjuk”, Erik Zetterberg, som bodde på Skallen i över50 år fram till sin död 1967.

Vitkindad gås – en arktisk artsom hittat till Vättern.

Klipporna nedanför fyren består av konglomerat ur Visingsö-formationen.

Fjuknaturreservat

6968 Vättern med strandmiljöerVättern med strandmiljöer

Sandön är en välbesökt ö i Motalabuktens övärld. Under envandring i vårtid genom den vackra lindskogen befinner mansig i en lövsal, där stammar och lövverk utgör pelare och tak,och där golvet täcks av heltäckande vitsippsmattor. Lite senareersätts vitsipporna av stora bestånd av skogsbingel. Lindskogenlär vara Östergötlands största naturliga bestånd av lind. Härväxer också tandrot, blodnäva, jättebalsamin, vårvicker ochstorrams. I en naturlig rasbrant på öns sydsida finns en kolonimed backsvalor. Strandbrinken utgör länets enda naturligamiljö med häckande backsvala, en art som i vanliga fall fårhålla till godo med en något osäker tillvaro i sand- och grustag.

Från Sandöns nordvästhörn utgår en 150 m lång bågformadstrandsporre.

Backsvalorna bygger bohål iSandöns strandbrinkar.

Sandönnaturreservat26

Getrams.

En annan art som lider bostadsbrist i dagens landskapoch som har hittat en fristad på Sandön, är skogsduvansom bygger bo i ihåliga träd eller övergivna hackspetts-hål.

Sandön, som är uppbyggd av sand och grus från istiden,är känslig för erosion från vatten och vind. Stenblocketsom ligger intill den sydöstra strandkanten låg för 60 årsedan 15 m in på land. Istället byggs ön på i den norraänden. Här har två strandsporrar bildats, den ena 150 mlång.

Sandön var bebodd av torpare under senare delen av1800-talet och stora delar av ön har varit uppodlad ellerbrukad som ängs- eller betesmark. Får betade på ön inpå 1920-talet. På ön finns en eldstad och tältning på önär tillåten under två nätter i följd.