Södertäljes historiaNamnet Tälje har en sammansatt bakgrund. Några ortnamns­

forskare menar att namnet kommer från det fornsvenska ordet

Talgh som betyder inskärning eller vik. Andra menar att det är

släkt med ordet tälja – göra en skåra. En tredje tolkning är att Tälje

härstammar från ett fornsamiskt ord för ”näs eller landtunga

mellan två vattendrag”. I Södertäljes fall är det ett näs mellan

Mälaren och Saltsjön. Vi kan se hur Mälaren gör en inskärning

från norr och Saltsjön (Östersjön) från söder. Namnet Tälje

stavades till en början på flera olika sätt. I flera äldre dokument

från medeltiden finns det latinskt påverkade Tælgia eller Tælghia.

Under 1500­talet och ett par århundraden framåt blev det

svenska namnet Telge, med flera stavningsvarianter, vanligt.

År 1622 anlades ett annat Tälje i Roslagen där Östersjön skär in

i en vik. För att kunna skilja dessa båda Tälje åt, fick det äldsta

Tälje i söder prefixet söder och blev Södertelge medan den

nyanlagda orten i nordost blev Norrtelge.

Under 1800­talet var stavningen Södertelge den vanligaste

men även Södertelje förekom. Med nystavningsreformen som

genomfördes under 1910­talet blev det officiella namnet på vår

stad Södertälje. Den förkortade varianten Telge eller Tälje före­

kommer alltjämt och vi finner den ibland annat Telge koncernen,

stadsdelen Tälje och universitetsfilialen Campus Telge.

År 1070 omnämns Tälje för första gången i skriven text. Det är i en beskrivning av det Hamburgska ärkestiftets historia, på latin Gesta Hamma burgensis Ecclesiae Pontificum. I boken beskrivs Ansgars väg från Skara till Birka där han passerade Tälje.

Första lilla bosättningen vid Tälje. ILLUSTRATION: LENNART WAHLSTRÖM

Under 1200-talet började man ha kyrko- och riksmöten i det lilla Tälje eftersom orten låg bra till ur kommunikations­synpunkt. Det var lätt att ta sig hit med båt, vintertid med släde. Ett antal samman­komster finns belagda i officiella medeltida dokument, så kallade diplom, som förvaras i Riksarkivet i Stockholm. Dokument därifrån visar att Tälje fick sina första stadsprivilegier vid mitten av 1300­talet. Det ursprungliga privilegiet är borta men det förnyades 1584 av hertig Karl av Södermanland.

Medeltida offentlig handlingFOTO: RIKSARKIVET

De centrala delarna av det som senare skulle bli Tälje befolkades under senare delen av 700-talet e.Kr. Den pågående landhöjningen gjorde det svårt för båtar att passera det smala sundet mellan Mälaren och Saltsjön. En annan faktor var att Birka uppstått på Björkön i Mälaren. Birka brukar kallas för Sveriges första stad. Den blev centrum för handel och varorna kom ofta söderifrån, förbi Tälje.

De två naturliga vattenlederna mellan Mälaren och Saltsjön under 700-talet. ILLUSTRATION: KLAUS STAMPES PEDERSEN

Från medeltiden och framåt hade städerna ett helgon i sitt vapen som skulle skydda dess invånare. I Tälje för­litade man sig på drottning Ragnhild, maka till kung Inge den yngre. Hon var en from kvinna som ödmjukt verkade inom den kristna tron. Hon levde under 1100-talet och besökte både Rom och Jerusalem som pilgrim. När Ragnhild dog, begravdes hon i den kyrka som hon, enligt legenden, själv låtit bygga. Ragnhild har blivit symbolen för vår stad och hennes gestalt finns i Södertäljes stads­vapen sedan mitten av 1600-talet.

I början av 800-talet inrättade köpmännen i Birka en postering vid Tälje. Den skulle skydda och hjälpa de sjöfarande när de släpade sina fartyg över näset. De som bodde här blev de första Täljeborna. På samma plats passerade landvägen från det blivande Stockholm. Detta blev en enkel form av knutpunkt vid det blivande Tälje.

En arkeologisk undersökning bevisar att Tälje varit en bosättning och genom en skriftlig källa vet vi att Ansgar, Nordens apostel, passerade Tälje på väg till Birka år 829. Ansgars insatser för att kristna våra förfäder blev knappt märkbar. Det skulle dröja ett par hundra år innan våra förfäder gick över till kristendomen från asatron.

Invånarna i Tälje med omnejd levde vid den tiden på jakt och fiske, ett enkelt jordbruk med boskapsskötsel samt handel och hand­räckning åt passerande fartyg. När näset mellan Mälaren och Saltsjön grundats upp ytterligare, blev man tvungen att forsla varorna från en hamn vid Maren till en annan vid Mälaren. Transporterna sköttes av åkare/transportörer som blev allt fler i takt med att varumängderna ökade.

Dragning av båtar vid Tälje. ILLUSTRATION: LENNART WAHLSTRÖM

I slutet av 1300-talet byggdes en borg strax norr om Tälje för att skydda staden och göra skatteindrivningen mer effektiv. Borgen fick namnet Täljehus. Mellan åren 1318 och 1527 styrdes Telgehus län härifrån. Arkeologiska utgrävningar visar att borgen var omgiven av en vallgrav och en pålspärr. År 1435 försökte den dåtida riksföre­ståndaren Engelbrekt anlägga en kanal mellan Mälaren och Saltsjön. Detta ledde till en konflikt och borgen Täljehus brändes ner. Året därpå blev Engelbrekt mördad på Göksholm utanför Örebro och kanal­projektet övergavs. Telgehus återuppbygg­des under 1470­talet men övergavs under 1520­talet och blev senare en ruin. Denna grävdes ut 1937 och är en av få medeltida lämningar i Södertälje.

Rekonstruktion av medeltidsborgen Täljehus. RITAD AV: TORGNY DUFWA.

Ruin av borgen Täljehus på Slottsholmen. FOTO: GÖRAN GELOTTE

FOTO: GÖRAN GELOTTE

800

4

Tälje under 1600-talet. UR ”SUECIA ANTIQUA ET HODIERNA”.

Under Gustav Vasas regering inrättades ett antal kungsgårdar i landet och även Tälje fick en på 1540-talet. Under hertig Karl, Gustav Vasas yngste son, upplevde Tälje sin första storhetstid. Hertigen månade om lilla Tälje som han kallade ”vår köpestad Tälje”. Han lät på 1580-talet anlägga en lastplats ute vid Igelstaviken, söder om staden, på samma plats där vi nu har Uthamnen i Södertälje. Hertig Karl såg till att järnvarorna från Bergslagen skeppades ut från lastplatsen i Tälje. Det blev stora kvantiteter och under några år i slutet av 1500­talet gick en fjärdedel av Sveriges totala export av järnvaror över Tälje. Hertigen gav skattelättnader åt utländska köpmän som bosatte sig i Tälje och handeln ökade kraftigt vilket gav ett välstånd. Bevarade skattelängder och tulljournaler samt arkeologiska fynd ger bevis för detta. Denna ”storhetstid” upphörde en tid efter Karl IX:s död 1611.

Fiskare. UR OLAUS MAGNUS: HISTORIA OM DE NORDISKA FOLKEN.

Skeppsfart. UR OLAUS MAGNUS: HISTORIA OM DE NORDISKA FOLKEN.

Sverige blev under 1600­talet en stormakt med flera nationaliteter inom sina gränser. Till Södertälje kom utländska, mest tyska, köpmän och hantverkare med nya seder och idéer. I staden bedrev dessa ofta mindre jordbruk som binäring. Staden hade även flera fiskare men framför allt åkare som forslade varor mellan stadens hamnar i norr och söder.

Under de välmående åren i början av 1600-talet inrättades en skola i Tälje i nordöstra hörnet av kyrkogården. Där fanns en skolmästare som hette Jacob Rondeletius och han författade ett skådespel som heter Judas redivivus, den återuppståndne Judas. Skolan stängdes i samband med den första stadsbranden 1630. Under den andra stadsbranden 1650 förstördes kyrkan men kunde efter mycken möda och med ekonomisk hjälp från godsägarna runt staden byggas upp igen.

Den stora stadsbranden 1650. ILLUSTRATION: LENNART WAHLSTRÖM

De stora nordiska krigen, i slutet av 1600­talet och början av 1700­talet, drabbade Södertälje hårt. Utskrivningar till armén gjorde att många män gick i fält, de flesta för att aldrig återkomma. 1709 slog pesten till och många dog. Ett år senare fanns bara drygt hundra invånare i staden. 1719 drabbades staden av ryssarnas härjningar och en stor del av staden brändes ner. Kyrkan klarade sig och en seg­livad berättelse gör gällande att ryssarnas befälhavare sagt att om en skytt med ett skott kunde träffa tuppen på kyrktornet skulle kyrkan skonas. En okänd skytt trädde fram, siktade mot tuppen och tryckte av. Skottet träffade tuppen som svängde runt på sin axel och kyrkan var räddad. Sannolikt fanns inte tid för en sådan händelse under den korta tid som ryssarna var inne i staden. Men på tuppen finns icke desto mindre en lagning av ett kulhål.

Den lagade kyrktuppen.FOTO: FRITZ PETTERSSON

Nästa stora olycka blev en ny och förödande stadsbrand 1650. Då förstördes mycket av det som byggts upp efter den föregående brandkatastrofen 20 år tidigare. Efter branden var största delen av stadsområdet avbränt. Stadsingenjören Anders Torstens­son fick i uppdrag att göra en ny stadsplan. Den kom att ersätta den tidigare medeltida planen med oregelbundet formade gator och kvarter. I stället anlades en bebyggelse efter ett så kallat rutnätsmönster med raka gator och rektangulära kvarter. Planen gällde i princip fram till 1963, i över 300 år.

Under 1630-talet började motgångarnas tid för köpstaden Tälje. Den första olyckan var en stadsbrand 1630 vars omfattning vi vet lite om. Nästa dråpslag blev det Bott-niska handelstvånget 1636 som för­bjöd all utförsel (export) för Tälje. Det var utrikes handeln som till största delen skapat välståndet. För att hjälpa städerna infördes en stadstull 1622 som skulle hindra att handel och köpenskap skedde på lands­bygden. Södertälje fick tre tullportar vid utfartsvägarna: Järnatullen mot söder, Turingetullen mot väster och Stockholms­tullen åt öster. Stadstullen upphörde 1810. Statsmakterna införde under 1640­talet skjutsskyldighet och gästgiveri ­för ordning för de resandes bekvämlighet. Vid Stora Torget inrättades ett gästgiveri.

ILLUSTRATION

: LENN

ART WAH

LSTRÖM

1600 1700

5

Vid ryssarnas härjningar sommaren 1719 brändes stadens rådhus ner. Återuppbygg­naden dröjde på grund av den stora fattig­domen, men 1735 kunde Södertäljeborna äntligen inviga ett nytt rådhus vid Stora Torgets västra sida. Det har under åren byggts på och förändrats men finns kvar även om det sedan 1980­talet ligger på östra sidan om Stora Torget.

Flera andra förindustriella företag etable­rades. De blev en tidig motsvarighet till 1960­talets AMS­projekt och när de statliga pengarna var slut, fick vanligen de ny­startade firmorna slå igen. Ett av de mindre företagen var en stenkärlsfabrik som till­verkade krukor. Den lilla ”fabriken” klarade sig väl och var i drift från 1752 till 1797.

1700­talet var i stort återhämtningarnas århundrade. I Södertälje kunde man, när den största nöden var lindrad, börja tänka på att ordna en bättre skola. Under nödåren hade man låtit klockaren i stadens kyrka lära barnen läsa och skriva. Vid 1780­talets början hade staden skrapat ihop så mycket pengar att man kunde bygga en ny skola och den uppfördes vid norra sidan av Gamla Torget, strax norr om kyrkan. Skolhuset stod klart 1782 och torget ändrade då namn till Skoltorget.

Skoltorget norr om kyrkan. FOTO: TORGNY DUFWA

Ett statligt projekt som blev mindre lycko samt var Gustav III:s idé med krono­brännerier. Kungen räknade med att folket drack brännvin och om sådant tillverkades i statlig regi skulle det bli goda pengar. Men han räknade inte med folkets avoghet mot att man tog bort deras gamla rätt att bränna sina egna rusdrycker. Krono brännerierna blev ett misslyckande och upphörde efter ett par decennier. I Södertälje fanns ett nere i Mälarhamnen, nära Kronstrandsgatan. Det startade 1776 och var i drift fram till 1787. När bränneriet lades ner, minskade befolkningen.

Efter krigsslutet 1721, och de hårda freds­villkoren, ville man ägna sig åt fredlig verk­samhet och stimulera inhemska näringar. I Södertälje startades, med statlig hjälp, flera företag. Ett ganska stort antal tillverkade kläde, det vill säga tyger, för olika ändamål. I utkanterna av staden odlade man tobak för att slippa köpa från utlandet. Den verk­samheten bedrevs från 1740­talet ända in på 1830-talet och tobakslador för torkning av bladen var en vanlig syn i Tälje.

Från slutet av 1760­talet gjordes riks ­om fattande satsningar på bättre sjukvård. Det blev Serafimerorden som med statliga pengar fick ansvar för landets alla lasarett. Inom Stockholms län bedömde man att det behövdes ett lasarett i Norrtälje medan den södra delen fick sitt i Södertälje. Här byggdes ett lasarett på tomten 75 öster om Storgatan på en höjd som senare kom att kallas för Orionkullen efter det då nya kvartersnamnet Orion. Lasarettet stod klart 1778. Märkligt nog lades lasarettet ner 1823 då sjukvårdsverksamheten centraliserades till Danviken i Stockholm. Södertälje var därefter utan lasarett fram till 1869.

Lasarettet på Orionkullen. FOTO: TORGNY DUFWA

ILLUSTRATION: LENNART WAHLSTRÖM

Lilla Södertälje var under andra hälften av 1700­talet en genomfartsstad och oftast var det någon eller några som väntade på skjuts vid Stora Torget där gästgiveriet låg. Trots att staden hade många åkare som var tvungna att skjutsa resenärer, var det nästan ständigt brist på just skjuts. Under väntetiden kunde resenärerna gå runt i staden där det inte fanns mycket att se. Husen var små och oftast illa underhållna. Kyrkan hade inga föremål av större värden och behövde repareras. Man kan förstå att resenärerna beskrev Södertälje som en lantlig håla.

ILLUSTRATION: LENNART WAHLSTRÖM

I början av 1800­talet gick verksamheter och näringar på sparlåga i Södertälje. Invånartalet låg kring 900 själar och staden gjorde på många sätt skäl för beteckningen håla. Men det skulle vända. Ett projekt som vilat sedan 1400­talet kom äntligen igång. Det var byggandet av en kanal mellan Mälaren och Saltsjön. Vid flera tillfällen hade projektet tagits fram och dammats av men åter förpassats till malpåsen. År 1806 gav Gustav IV Adolf privilegier till ett privat bolag att bygga en kanal. Kapital fick bolaget ordna självt men kunde räkna med hjälp från militär så länge det inte var krig. För sina investeringar fick bolaget behålla de avgifter som båtarna skulle betala för att passera kanalen. Arbetena beräknades ta fyra år men kom genom krig, tekniska pro­blem och kostnadsfördyringar att ta tretton. Detta stora arbete betydde mycket för den lilla, aningen passiviserade staden. Arbets­folket behövde mat, logi och för ströelser. Nya tekniker och idéer anammades och tillämpades även i andra verksamheter. Som avslutning städade arbetsfolket upp i området kring den nya kanalen och hjälpte till att få nytt och snyggt även på andra platser i staden. Kort sagt, kanalen blev en positiv injektion.

Minnestavla vid Gamla slussen efter invigningen 1819. FOTO: GÖRAN GELOTTE

1700 1800

6

En som spred denna föga smickrande beskrivning av Södertälje var skalden Carl Michael Bellman. Han hade goda kontakter i staden och visste hur eländigt där var. Han författade den rätt kända dikten Vällovliga magistraten i Tälje. Den publi­cerades 1767 men fick snabb spridning när den kom med i Fredmans epistlar 1790. I dikten beskrev han några av rådmännen som svin. Det tog lång tid att komma till rätta med denna negativa publicitet.

Bellman diktade om Tälje Tokar. ILLUSTRATION: LENNART WAHLSTRÖM

År 1849 startade en kallvattenkur - inrät tning i Södertälje. Det var en arbetslös apotekare, Carl Petter Lidman, som kom på att det, enligt traditionen, undergörande vattnet från Torekälla gick att använda till att hjälpa sjuka människor. Han lyckades intressera ett par personer att satsa pengar. De köpte ihop ett par tomter i Södertäljes södra delar och uppförde där en byggnad för behandlingar. Inrättningen blev från starten en framgång. Många sökte sig till staden för att få lindring, helst bot, för sina krämpor. Dessa patienter, ofta med familj, behövde någonstans att äta och bo under sin vistelse i Södertälje. Badinrättningen hade inget hotell eller matställe men kunde anvisa boende hos privatpersoner. Det blev ett ekonomiskt uppsving för stadens invånare och badgäster var väl sedda i staden.

Kallbadhus 1849–1886. FOTO: PRIVAT SAMLING

Badinrättningen i Södertälje 1905–1964.FOTO: PRIVAT SAMLING

Vid mitten av 1850­talet beslutade riks­dagen att Sverige skulle få ett järnvägsnät. Som en följd av detta byggdes Västra stambanan, mellan Stockholm och Göteborg. Den invigdes 1862 och betydde att Södertälje fick järnvägsförbindelse med Stockholm. Invigningen av denna delsträcka skedde den 24 oktober 1860 och sedan dess har Södertälje haft daglig förbindelse med huvudstaden. Till en bör­jan skedde trafiken på enkelspår. I Södertälje blev det så olyckligt att stam banan gick till en station vid Saltskog. Därifrån gick en bibana in till stadens centrum.

Saltskog station med personal 1900. REPROFOTO: FRITZ PETTERSSON

Södertelge Nedre – äldre namn på Södertälje centrum.

ILLUSTRATION: LENNART WAHLSTRÖM

Under högtidliga former, med prakt och ståt invigdes den nya kanalen av kung Karl XIV Johan den 7 oktober 1819. Fortsättningen blev inte lika praktfull. Kanalen utnyttjades inte som beräknat och aktie ägarna fick ingen utdelning. De fick lägga till pengar för att inte bolaget skulle gå i konkurs. Men det rätade upp sig efter ett par dystra årtionden och kanalen gav hygglig vinst. Mot slutet av 1800­talet blev trafiken tätare, båtarna större och kanalen behövde byggas om, breddas och fördjupas.

Norra delen av Gamla kanalen. VYKORT

Landsvägsbro över Gamla kanalen. STÅLSTICK: SVANTE HALLBECK

7

Inflyttningen ökade behovet av bostäder. Till en början kunde sådana ordnas på de stora gårdarna utmed Storgatan. Fram till mitten av 1800­talet hade stadsborna varit deltidsbönder och haft mindre jordbruk utanför stadsportarna och även viss boskapsskötsel. När de upphörde med detta, blev många ekonomibyggnader lediga i stadsgårdarna. Dessa skjul och lador bygg­des om till enkla bostäder, så kallade gårds­hus, för Södertäljes nya invånare. Ganska snart var denna möjlighet utnyttjad och då började man bygga utanför det gamla stads­området. Där byggdes så kallade lägenheter, det vill säga hus på inte planlagt område och som inte omfattades av stadens byggnads­stadga. Det blev oftast enkla konstruktioner men de fyllde sin funktion som bostäder.

Kring mitten av 1800­talet förbättrades landsvägen till Stockholm avsevärt genom ombyggnader och den nya sträck­ningen stod klar 1858. De tre färdsätten – landsväg, järnväg och kanal – gjorde att Södertälje blev en knutpunkt med ett fördelaktigt läge. Detta i sin tur gjorde att flera företag etablerade sig i staden. Till detta kan man lägga att Södertälje hade en duktig arbetarstam och gott om mark för industrier. Ett av de äldsta företagen som utnyttjade dessa fördelar var den Eken-bergska vagnfabriken, startad 1838, som

till en början till­verkade hästdragna vagnar men som lade om produktio­nen när järnvägen kom till Södertälje och började bygga järnvägsvagnar.

Efterfrågan var stor och företaget blomst­rade. Firman ombildades till bolag som fick namnet D J Ekenbergs Söner. Bolaget blev så framgångsrikt att det 1873 köptes upp av det i Stockholm nybildade AB Atlas. Fortfarande var järnvägsvagnar och järn­vägsmateriel de huvudsakliga produkterna.

FOTO: GÖRAN GELOTTE

Den begynnande industrialiseringen medförde stor inflyttning av arbetskraft och med den kom många barn som behövde undervisning. Det gamla skolhuset från 1782 blev därför otillräckligt. 1869 fick staden sin första folkskola för flickor. Undervisningen för dem hade tidigare varit skral. Nästa folkskola stod klar 1886 på Oxbacken. Det var ett område som tidigare använts som djurbete, marknadsplats och andra tillfälliga evenemang. Antalet in­vånare fortsatte att öka och 1898 var det åter dags för ett nytt skolhus på Oxbacken, söder om det tidigare.

Södra Oxbacksskolan. FOTO: GÖRAN GELOTTE

Norra Oxbacksskolan. FOTO: GÖRAN GELOTTE

Rådhuset vid Stora Torget blev ett par årtionden in på 1800­talet för litet för rådhusrätt och myndigheter, olika kom­munala organ och gästgiveri. Därför byggde man till en flygel på baksidan, mot väster, i början av 1840­talet för att gästgiveriet med stadskällaren skulle kunna ta emot alla gäster, både lokala och resande. Rådhus­rätt och magistrat samt några kommunala

organ flyttade 1843 över till det nerlagda lasarettet som köpts

av Södertälje stad. I denna byggnad samsades de

med en så kallad pedagogik, en form av lite högre undervisning.

Den första stadsfullmäktige församlingen 1863.ILLUSTRATION: LENNART WAHLSTRÖM

Södertälje har aldrig haft någon statlig eller kyrklig myndighet utan har varit en handels- och hantverksstad som under slutet av 1800­talet utvecklades till en industristad. I många svenska städer började företagsamma personer ge ut tidningar under 1800­talet. I Södertälje utkom den första lokala tidningen 1861 och den hette rätt och slätt Södertelge Tidning. Utgivaren var handlanden Justus Johansson. Från början var tidningen fyrsidig. I den kunde man läsa en del lokala nyheter och även riksny heter som klippts ur Aftonbladet och Post & Inrikes Tidningar. Annonser upptog en stor del av tidningen, då som nu. Från Johanssons lokala tidning går en oavbruten, om än krokig linje till dagens Länstidningen. ILLUSTRATION: LENNART WAHLSTRÖM

Under hertig Karls tid, i slutet av 1500­talet, infördes en form av brand bevakning

där staden delades in i fyra kvarter: två på västra

sidan om Storgatan och två på östra. I kyrktornet fanns en väktare dygnet runt som

skulle bevaka att ingen eld kom lös. Om så skedde, skulle han

klämta i en av kyrkklockorna och då var alla tvungna att snabbt ta sig till brandplatsen och hjälpa till med släckningen. Vid mitten av 1800­talet förbättrades organisationen enligt militärt mönster med klara befäls­linjer och fick en del mer moderna redskap. ILLUSTRATION: LENNART WAHLSTRÖM

1800

8

Södertäljes goda läge, där lands­, vatten­ och järnvägar korsade varandra, lockade flera företag att etablera sig i staden. 1860 fick Södertälje en petrokemisk industri då Södertelge Oljebruk började ute vid Igelstaviken. 1871 grundades en tändsticksfabrik som med åren växte och sålde sina kända märken, Skeppet och Rosen, över nästan hela världen. Tänd­sticksfabriken flyttade till Göteborg 1908 och kom senare att ingå i koncernen Svenska Tändsticks AB. 1889 startade Svenska Jutevävs-fabriken. I fabriken till verkades juteväv som var den tidens för­packningsmateriel i form av jutesäckar. 1891 kom Vagnfabriks-aktiebolaget i Södertelge (Vabis) igång med tillverkning av järn­vägsvagnar. 1896 fick Vabis kon­kurrens av Södertelge Verkstäder som också producerade rullande järnvägsmaterial. Vid sidan av dessa fanns ett antal mindre och små firmor. Södertälje hade blivit en industristad.

Det lokala styret i staden var i äldre tider allmänna rådstugan där alla borgare hade rösträtt. Som en form av styrelse fungerade de äldstes råd. Borgmästaren var den själv­skrivne ordföranden. Allmänna rådstugan var en visserligen demokratisk men ganska klumpig institution som blev ohanterlig när staden växte. Av den anledningen utfärdade regeringen en förordning 1862 som hette Kongl Maj.ts nådiga Förordning om kommu-nalstyrelse i stad. Den förordningen trädde i kraft från nyåret 1863 och innebar att landets städer, bland dem Södertälje, fick en stadsfullmäktigeförsamling. Dess förste ordförande blev tullinspektören Gustaf Gyllenram.

En händelse som lät tala om sig var den stora branden i stadens kyrka som inträffade den 25 januari 1881. Branden började i husen på västra sidan om Stor­gatan där vi nu finner Turingelunden. Brandkåren hade stora svårigheter att få fram vatten i kylan och elden fick, genom den kraftiga blåsten, snart fäste i kyrkans spåntak. Sedan var katastrofen ett faktum. Det utbrända kyrkorummet blev ganska snart återuppbyggt efter ritningar av arki­tekten Åbom och kunde återinvigas 1883. De hus, där branden börjat, återuppfördes inte utan tomterna slogs samman och en park anlades där. Den kallades för Brända tomten fram till 1940­talet då den fick sitt nuvarande namn Turingelunden.

S:ta Ragnhilds kyrka efter branden 1881. FOTO: PRIVAT SAMLING

Storgatan har alltid haft en central roll. Ett hundra år ligger mellan dessa bilder 1862–1962.

Södertälje var utan sjukhus från 1823 till 1869. Först då kunde stadens invånare få vård i ett nytt lasarett som byggdes vid Oxbacksgatan i stadens västra del. Det var ett stort steg framåt för hälsovården. Lasarettstomten var ganska liten och utbyggnadsmöjligheten obefintlig. En ny tomt och ett nytt lasarett stod högt på önske listan. Landstinget insåg behovet och i början av 1900­talet inköptes en del av Rosenborgs herrgård på östra sidan om kanalen. Där byggdes en ny vårdinrätt-ning som stod klar 1907. Den gamla vid Oxbacksgatan blev epidemisjukhus.

Lasarett vid Oxbacksgatan 1869. FOTO: TORGNY DUFWA

Under åren efter 1860, då staden hade omkring 1 700 invånare, ökade befolkningen stadigt och var 1870 2 150, 1880 3 500, 1890 4 600 för att 1900 vara 8 200 per­soner. Ökningen med 6 500 under 40 år, satte sina spår. Den gamla handels­ och hantverksstaden behövde moderniseras och byggas ut. Under 1880­talet fick Söder­täljeborna se hur nya och ståtliga stenhus byggdes utmed Storgatan och även på flera andra ställen. Exempel på sådana stenhus var Storgatan 3 och Storgatan 10, båda rivna. Butikerna blev fler till både branscher och antal. Telegraf öppnades 1858 och en telefonförening började fungera 1883.

Telefonstation i huset med ”linjestaket” på taket. Nedre Torekällgatan. FOTO: PRIVAT SAMLING

FOTO: GÖRAN GELOTTE

FOTO: THORE BILLING

9

Under senare delen av 1800­talet uppstod flera frikyrkosamfund. I Södertälje bildade baptister, missionsförbundare, metodister, frälsningsarmén och senare pingstvännerna egna församlingar och lät uppföra frikyrkolokaler. Tillsammans stimulerade de det andliga livet. Det all­mänt ökande användandet av rusdrycker framkallade motreaktioner och ett nyktert leverne framstod som ett ideal. I Södertälje bildades under 1890­talet flera nykterhets­föreningar som fick många medlemmar.

Ungefär samtidigt med Astra, öppnade Helsingforsföretaget Tollander & Klärich en fabrik i staden för till verkning av cigaretter. När Svenska Tobaksmono-polet kom till 1917, köptes cigarettfabriken upp av det statliga monopolet. Verksam­heten flyttades till en ny fabrik vid östra Mälarhamnen. 1918 började W Dan Bergman en till verkning av produkter i lättmetall i en lokal i Östra Mälarhamnen. Bolaget flyttade 1938 till nya lokaler i Ekensbergsområdet och ändrade namn till Wedaverken och var under sin glanstid stadens tredje största fabrik med strax över 600 anställda.

1900­talet var under sitt första årtionde en löftesrik tid. Industrierna hade goda tider och expanderade. Södertälje Bryggeri AB bildades 1896 och byggde en ståtlig anlägg­ning vid Storgatans norra del. Bolaget hade en driftig chef som även var kemist och lyckades få fram en ingrediens som gjorde ölet mer hållbart. Detta ledde till försälj­ningsframgångar och pilsnern från Söder­tälje blev känd i hela Mälardalen. Svenska Centrifugaktiebolaget startade 1896 tillverkning av separatorer. Tillverkningen skedde i de lokaler som blivit lediga då AB Atlas flyttade till Stockholm 1888. Försälj­ningen av separatorer blev så framgångsrik att bolaget satsade på ett stort nybygge som stod klart 1900. Byggnaden finns kvar och inrymmer sedan flera år Tom Tits Ex­periment. En annan framgångsrik industri var AB Baltic som tillverkade separatorer. Fabriken låg söder om Uthamnen och kring verkstäderna växte ett litet samhälle upp. Wedaverken, interiör från gjuteriet. FOTO: FRITZ PETTERSSON

Svenska Tobaksmonopolet vid Bergviksgatan. FOTO: FRITZ PETTERSSON

FOTO: BERNHARD LUNDGREN

AB Keros flyttade från Stockholm till Södertälje 1906 med sin till­verkning av glödstrumpor. De förbättrade avsevärt ljuset från fotogen­ och karbidlampor och var en stor artikel före elektricitetens genombrott i slutet av 1910­talet. AB Keros hade då försäljning över stora delar av världen. I deras lokaler startade 1913 tillverkning av förbandsartiklar och vissa medikamenter. Bolaget hette Astra och skulle senare bli en av läkemedelsjättarna i Sverige. Astra tog över tillverkningen av kemiskt ren bomull och utvidgade. Åren efter första världskriget blev en turbulent tid men bolaget kom på fötter ekonomiskt och levde vidare. Astra koncentrerade sig på läkemedelsprodukter och blev framgångsrikt inom sitt område.

Flera krig ute i Europa ökade försvarsviljan och i Sverige bildades frivilliga skarpskytte­kårer, en dåtida variant av vårt nuvarande Hemvärn. Det viktiga för dessa kårers med­lemmar var att kunna marschera och skjuta med gevär, en form av militärövningar. I Södertälje bildades ett skarpskyttegille 1861. De höll till ute på Tältet, ett område sydost om stadskärnan. Namnet kommer av att marscherande trupper brukade slå läger på den stora öppna platsen. När järnvägen började fungera i början av 1860­talet trans­porterades trupper med tåg och Tältet blev ledigt för andra aktiviteter. En grupp bröt sig ur Skarpskyttegillet 1887 och bildade Södertelge Skyttegille. De hade tröttnat på att exercera och ville bara skjuta. Några år tidigare hade skyttarna fått flytta från Tältet som ansågs ligga för nära platser där allmänheten rörde sig. Därmed var Tältet åter ”ledigt” och denna gång var det de idrottande som började ha sina övningar och tävlingar där. Efter några år organise­rade sig idrottsutövarna i föreningar. Först och störst ute på Tältet blev Södertälje Sportklubb (SSK), startad 1902, som sysslade med fotboll och friidrott. Därefter kom Södertälje Idrottsförening (SIF) etablerad 1907. Båda hade paviljonger ute på Tältet, Sportklubbens var den största.

Arbetarna sammanslöt sig i fackföreningar. Den första arbetarkommunen bildades i Södertälje 1898. Som en reaktion mot de arbetsförhållanden som industrialiseringen förde med sig organisera­de sig många. Frikyrko­, nykterhets­, arbetar­ och idrottsrörelserna blev de fyra som förde vårt land in i ett allt mer demokratiskt 1900­tal.ILLUSTRATION: LENNART WAHLSTRÖM

AB Keros vid Strängnäsvägen. FOTO: ERHARD ERICSON

FOTO: GÖRAN GELOTTE

I.F.K. fotbollslag 1909. FOTO: PRIVAT SAMLING

1800

10

Då staden hade en god gasförsörjning dröjde det fram till 1908 innan elektrisk ström kopplades in. Den kom från två generatorer som stod i vattenlednings­verkets gamla lokaler vid Järnagatan. Generatorerna drevs av två dieselmotorer och levererade en begränsad mängd elek­trisk ström som endast räckte till belysning. Först 1918, då Södertälje kopplades in på det elektriska riksnätet räckte strömmen till att även driva maskiner. Ganska snart gick de flesta företag och verkstäder över till att använda elmotorer för drift. 1927/1928 gick Södertälje Elverk över från lik­ till växel­ström och 1952/1953 höjdes spänningen generellt från 127 volt till 220.

1874 lät AB Atlas bygga ett gasverk för sin fabrik. Verket producerade så mycket gas att bolaget kunde sälja denna energi till Södertälje stad. Detta ledde till att staden kunde installera gasljuslampor i stads­området som ersatte de tidigare svaga olje­lamporna. Södertälje blev därmed bland de första i Sverige att få gasljus. Belysningen

fungerade fram till 1928 då Sö­dertälje bland de första i landet gick över till elektrisk gatubelysning.

Gasverket vid Storgatan i Mälarhamnen. FOTO: FRITZ PETTERSSON

Före 1896 fick Södertäljes invånare sitt vattenbehov ordnat genom enskilda brunnar eller från allmänna vattenhämtningsställen. För att ordna vattentillgången beslöt staden att bygga ut en kommunal brunn i stadens södra del. Från denna skulle vatten pumpas upp till en stor reservoar på Torekäll berget och därifrån ledas ut till fastig heterna. Vattenreservoaren på Tore­källberget låg 64 meter över havsytan vilket gav ett tillräckligt tryck i ledningarna. Detta fungerade hyggligt en tid men brunnen nere i staden var för liten för vattenåtgången. När man ökade uttaget, började det sila in saltvatten från Maren. Omfattande under­sökningar och beräkningar mynnade ut i att staden tog vatten från en kraftig källåder ute i Djupdal, väster om staden. Samtidigt byggde man ut reservoaren på Torekällberget och fick därmed en god tillgång på rent och bra vatten. Systemet fungerade väl fram till Södertäljes expansion efter andra världskriget.

Vattentorn i Grusåsen, 1947. FOTO: GÖRAN GELOTTE

Vattentorn i Västergård, 1961. FOTO: SÖDERTÄLJE STAD

Den gamla kanalen från 1819, med sin sluss, blev med åren för smal, för grund och slingrig. Fartygen ökade i storlek och en ombyggnad var nödvändig. Det enskilda kanalbolaget köptes av staten 1912. Även denna gång fanns en tänkt byggtid på fyra år. Första världskriget och en strejk försenade och fördyrade arbetet kraftigt. Den nya kanalen fick en rakare dragning, fördjupades från 3,6 till 5,6 meter, bred­dades från 12 till 25 meter. Den nya slussen fick en längd på 135 meter mot tidigare 42. Denna förstoring och fördjupning tillät far­tyg på drygt 10 000 ton dödvikt att passera och slussen blev den största i Norden. Den nya, ombyggda kanalen invigdes den 17 november 1924 av kung Gustaf V.

Under tidigt 1890­tal började nedgrävningen av vatten­ och avloppsledningar längs Stor gatan. De kommunala vattenledningarna underlättade avsevärt för hushållen och var till stor fördel för brandkåren. Avlopps­ledningarna gick under en följd av år, utan rening, direkt ut i Mälaren och Saltsjön. År 1958 fick Södertälje sitt första kommunala reningsverk i Viksängen. Detta var i drift fram till 1974 då staden anslöts till regionala avloppsnätet. Under åren efter mitten av 1890­talet byggdes ledningsnäten ut allt längre men först under senare delen av 1930­talet täckte näten största delen av stadsområdet.

Utökning och nya dragningar var mål inom järnvägstrafiken. Det ledde till att Söder­tälje fick en ny huvudstation som låg tre kilometer från centrum. Stationen fick namnet Södertälje Södra. Från denna gick en bibana ner till Södertälje Central. Omläggningen av järnvägstrafiken skedde i oktober 1921 och pågick sedan till 1995 då en ny station för fjärrtågstrafik invigdes som fick namnet Södertälje Syd. Söder­tälje Södra fick namnet Södertälje hamn och trafikeras sedan dess endast av SL:s, Storstockholms Lokaltrafik, lokaltåg och viss godstrafik. Samtidigt bytte pendeltågs­stationen i centrala staden namn till Södertälje centrum.

Järnvägsstationen Södertälje Södra. VYKORT

Industriernas expansion fortsatte i början av 1900­talet. Denna medförde både en befolkningsökning och en ökning av lev­nads standarden. Dessa positiva faktorer drev på ett ökat byggande. Utmed Storgatan och Järnagatan upp fördes flera stora och imponerande stenhus. Arkitekten och byggmästaren Nils Ludvig Lundberg var mannen bakom hus som Järnagatan 10 och Storgatan 1. Det är byggnader som gör intryck än i dag. På flera håll i stadsområdet uppfördes fler familjshus i trä som mildrade bostads bristen. Framför allt var det i stadens nordvästra delar som sådana hyreslängor byggdes med hjälp från huvudsakligen Svenska Centrifug AB. Företaget var vid den tiden stadens största arbetsgivare och hade många av sina anställda boende där.

Järnagatan 10. FOTO: E LILIUSStorgatan 1. FOTO: A LUNDIN

1900

11

I handels- och hantverksstaden invigdes Saluhallen1936. Dagens motsvarighet finns i Luna.

Arbetarrörelsen i Södertälje behövde ett eget hus för sina sammanträden och kurser. Arbetarkommunen och fackfören­ingarna samlade in pengar till en fond för att kunna uppföra en byggnad på lämplig tomt. Flera platser synades innan Folkets hus föreningen stannade för en tomt vid Oxbacksgatan. Den var inte idealisk men låg bra till i staden. Arkitekten Tore Lindh­berg anlitades för att göra ritningarna. Han lyckades skapa en monumental byggnad i klassicistisk stil på den oregel­bundna tomten. Det första Folkets Hus i Södertälje stod klart i december 1923.

Gamla Folkets Hus vid Oxbacksgatan 1923. FOTO: FRITZ PETTERSSON

Den planerade Folk­ och idrottsanläggning­en på Tältet blev bara ett projekt men staden fick en ny idrottspark på östra sidan om kanalen 1923 och en ny folkpark i samma område 1927. Idrottsparken anlades i det gamla Fågelkärret och blev en idrottens högborg. Den fungerar bra än i dag. Folkparken byggdes ut i området Kamphagen hundra meter söder om idrottsparken. Under många år var den en viktig samlingsplats sommartid. I Folk­parken kunde man under åren ta del av ett rikt programutbud med teater, revyer och uppträdanden samt dansa. Nya fritids vanor ändrade även Folkparkens villkor och i början av 1990­talet tvingades man lägga ner denna kulturinstitution. På Folkparkens område byggdes bostäder.

Folkparken vid Erik Dahlbergs väg 1927. FOTO: FRITZ PETTERSSON

FOTO: FRITZ PETTERSSON

FOTO: GÖRAN GELOTTE

Kringlan har blivit en symbol för Södertälje. Staden kallas ibland för Kringel staden och ett av varuhusen heter Kringlan. Kakorna bakades av särskilda bagerskor under stor hemlighet och såldes av profes­sionella kringel gummor vid kanalen och järn­vägsstationerna fram till 1920­talet. Senare var det ofta skolynglingar som krängde kringlor vid Söder­tälje Södra. Försäljningen där upphörde i slutet av 1950­talet men lever vidare på Torekällberget.

Industrierna hade goda tider fram till 1917 då världskriget orsakade en kännbar brist på råvaror. Svenska Jutevävsfabriken lades ner och flera av de andra fick problem. Vabis, som 1911 slagits ihop med Scania i Malmö och blivit Scania-Vabis, gick i konkurs i likhet med Södertelge Verk­städer. De rekonstruerades dock snabbt. Under 1920­talet var näringslivet växlande. 1930­talet blev en prövningarnas tid för många, både företag och enskilda, med depression och arbetslöshet.

Arkitekten Tore Lindhberg var produktiv och ritade många byggnader i Söder-tälje. Han satte sin prägel på stadsmiljön från 1920­ till 1940­talet. Bland hans verk kan nämnas, förutom Folkets Hus, Centrum­palatset Järnagatan 5–7, Castorhuset Stor­gatan 2 och Gamla församlingshemmet Torekällgatan 16, samt ett antal villor.

Castorhuset, Storgatan 2. VYKORT

Centrumpalatset, Järnagatan 5–7. VYKORT

Kringelgummor vid Saltskog station. VYKORT

FOTO: GÖRAN GELOTTE

1900

12

Industrierna fortsatte att öka sin produk­tion och behövde än mer arbetskraft. Rekryteringen skedde till en början inom landet. Under 1960­talet övergick bolagen till värvningskampanjer och i november 1960 kom en grupp greker till Scania­Vabis. Det var utvalda yrkesarbetare. Andra grupper som värvades var jugoslaver och finländare. Med deras insatser kunde företagen klara av sina beställningar.

De finska invandrarna arbetade hårt inom industrierna för att skaffa sig kapital och återvända hem igen. En del återvände till Finland medan andra trivdes i Södertälje och bosatte sig här.

I början av 1930­talet började bostads­organisationen HSB bygga i Södertälje. De införde också ett nytt bostadstänkande med sparande och bostadsrättsföreningar. De första HSB­husen kom att ligga på Järna gatan 32–34 och på Oxbacken. Senare har HSB byggt bostäder på många ställen i staden.

Efter andra världskrigets slut 1945 kunde man sätta igång en rad projekt som blivit vilande under krigsåren. 1948 inrät­tades ett kommunalt bostadsbolag som fick namnet Telgebostäder. I dess regi produ­cerades flera bostadsområden i Södertälje som Östra Rosenlund, Viksängen och Karl­hov. Detta lättade en del på den bostadsbrist som funnits sedan slutet av 1930­talet. De tre stora företagen, Scania­Vabis, Astra och Wedaverken byggde i egen regi ett antal bostäder, främst för sina anställda.

Strindbergsvägen, Östra Rosenlund. FOTO: HARRY ANDERSSON

FOTO: HSB

Ångfartyget Ejdern byggdes i Göteborg 1880 och fick hemmahamn i Södertälje 1906. I dessa farvatten tuffade Ejdern i yrkesmässig trafik fram till 1958 då ägarna, med kapten Rickard Fredmark, sålde båten till Södertälje stad. Några år var Ejdern kafébåt innan hon var på väg att sänkas i Landsortsdjupet. Som genom ett under undgick fartyget att hamna under vatten. Mödosamt renoveringsarbete vidtog och från senare delen av 1970­talet trafikerar Ejdern sina gamla farvatten som musei­ångfartyg. Många ideella arbetstimmar har gjort att Ejdern fortfarande lever vidare efter drygt 130 år och därmed är ett av de äldsta koleldade ångfartygen i landet.

S/s Ejderns mångårige kapten Rickard Fredmark. FOTO: GÖRAN GELOTTE

Omkring 1936 började konjunk-turerna vända uppåt. Näringslivet började fungera normalt och företagen kunde åter anställa personal. Andra världskriget stod för dörren och 1939 brakade det loss. De tre stora företagen i staden, Scania­Vabis, Astra och Wedaverken fick bra kontrakt av staten och hade arbete kriget igenom. För andra var det problem med råvaror och personal då en stor del av den manliga arbets­kraften var inkallad.

Byggandet och inflyttningen ställde stora krav på de kommunala funktionerna. En sektion som inte hängde med i ut vecklingen var butikerna. Lokalerna var an passade för den kundkrets som fanns under mellankrigstiden. Något måste göras åt centrumhandeln. De styrande beslöt att genomföra en stor ombyggnad som fick namnet Citysaneringen. Den genomfördes under åren 1963–1965 och var en av de största och samtida som gjordes i Sverige. Hela fyra kvarter på Storgatans östra sida revs och ersattes av två stora komplex, Kringlan och Tellus, oftast kallat Åhléns­huset. Flera punktsaneringar i kringliggande kvarter gjordes samtidigt, exempelvis Domus 1961 (Telgehuset), Metrohuset 1964 (Stadiumhuset) och Nya Rådhuset 1965 (Tingshuset).

Centrum före Citysaneringen 1963. FOTO: GÖRAN GELOTTE

Centrum under Citysaneringen, 1963–1965. FOTO: GÖRAN GELOTTE

FOTO: GÖRAN GELOTTE

13

Assyrier/syrianer/kaldéer är svenska myndigheters beteckning på en kristen folkgrupp från Mellan östern. De kommer ursprungligen från Turkiet, Syrien, Irak, Iran och Libanon. Den första gruppen om 205 personer anlände till Sverige under första halvåret 1967.

Större delen av denna etniska grupp finns i Stockholmsområdet med koncentration till Södertälje. Dessa människor hade i de flesta fall en annan bakgrund och arbetade oftast inom handels­ och tjänstesektorn. Under perioden 2006–2010 flyttade en stor grupp människor från Irak till Södertälje till följd av de oroligheter som kriget där medfört. Detta har inneburit stora avtryck i media runt om i världen.

Alla grupper av invandrare har bidragit till att Södertälje är en mångkulturell kommun där olika seder och bruk, kulturuppfatt­ningar och religioner både berikar, globaliserar och bidrar till Söder­täljes unika framtoning.

Hela 1960-talet var en hektisk bygg-period då flera nya stadsdelsområden anlades. Bland dem kan nämnas Brunns­äng, Ronna och Geneta samt Fornhöjden. Inflyttningen var stor och en del av denna var de immigranter som kom från östra Medelhavsområdet. Södertälje blev en mångkulturell stad med flera olika språk och kulturer. För att råda bot på den nästan ständiga bostadsbristen satsade staden på ett storskaligt projekt – Hovsjö. På en obebyggd bergsplatå i sydvästra Södertälje uppfördes där en helt ny stadsdel. Oturligt nog inträffade en energikris i början av 1970­talet samtidigt som Hovsjö byggdes. Scania­Vabis slog till bromsarna och arbets­marknaden svalnade. Lägenhetsunder­skottet blev ett överskott med nya, fast annorlunda, problem. Vid mitten av 1970­ talet vände konjunkturerna uppåt igen och expansionen inom kommunen fortsatte.

Bostadsområdet Geneta.

FOTO: GÖRAN GELOTTE

Bostadsområdet Brunnsäng.FOTO: GÖRAN GELOTTE

Bostadsområdet Ronna.FOTO: GÖRAN GELOTTE

Riksväg 1, E4:an, gick genom centrala staden fram till 1965 då en förbifart/ motorväg öppnades. Det avlastade inner stadstrafiken avsevärt. I samband med högertrafikomläggningen 1967 gjordes Storgatan om till gågata mellan Stora Torget och Torekällgatan. Den gamla Klaffbron över Södertälje kanal byttes ut mot den dubbla Mälarbron 1971. Samtidigt anlades en förbättrad genomfartsled genom staden – Oxbacksleden. En förbättring för sjö trafiken gjordes åren 1973–1976 då kanalen fördjupades, rätades ut och fick förbättrad teknisk utrustning.

Mälarbron, 1971. FOTO: GÖRAN GELOTTE

Den kulturella sfären i Södertälje startade med Torekällbergets friluftsmuseum. Tore källberget skapades av frivilliga krafter inom Östra Södermanlands Kultur­historiska Förening 1929. Man samlade före­mål och flyttade äldre allmogebygg nader från kringliggande socknar. Väderkvarnen som kom från Nora på Mörkö, söder om staden, blev ett riktmärke och logotyp för museet som kommunaliserades 1963. Från den stora stadsomvand lingen i staden (Citysaneringen) under 1960­talet rädda­des ett tiotal äldre hus som kom att bilda stadskvarteret på Torekällberget. Den enkla kaffestugan från 1931 har under åren utvecklats till ett väl fungerande värdshus.

Torekällbergets museum, väderkvarnen. FOTO: FRITZ PETTERSSON

Inom konstsektorn bildades Södertälje Konstförening 1945 och fick lokaler i Gamla Rådhuset. Konstföreningen följde med Rådhuset både till den tjugoåriga placeringen vid Västra Kanalgatan samt slutligen tillbaks till Stora Torget 1982.

Konstintresset i Södertälje fick en positiv injektion när Eje Högestätt tillträdde som kulturintendent 1967. På hans förslag inrättades en konsthall vid Järna-gatan. Där kunde han, genom sina goda internationella kontakter, visa förnämliga utställningar med kända konstnärer som Magdalena Abakanovic och Vladislav Hasior. Abakanovics taktila textila applikationer visades först i Konsthallen i Södertälje innan utställningen kom till Nationalmuseum i Stockholm. Denna vitala utställningsverksamhet har sedan fortsatt efter det att konsthallen flyttat in i Luna kulturhus 1978.

Det Folkets Hus som invigdes 1923 blev med åren trångbott och kom att rivas 1971.

Nya och ändamålsenliga lokaler behövdes. Folkets Hus­föreningen och Södertälje stad gjorde en gemensam satsning och hösten 1970 kunde ett nytt Folkets Hus invigas. Det kom att ligga centralt vid Järnagatan. I byggnaden inrymdes en stor ny stadsscen Estrad, en stor samlingslokal Trombon, och flera mindre lokaler och grupprum, serveringar och fackföreningslokaler.

Nya Folkets Hus blev under flera decennier en given samlingsplats för Södertälje­borna. När Södertälje kommun i början av 2000­talet fann det nödvändigt att utöka sina lokaler och modernisera sin organisa­tion, var det lägligt att bygga om och utöka det tidigare Folkets Hus till ett stadshus i tiden. Detta invigdes 1 november 2008.

Ytterjärna kulturcentrum är en liten oas söder om Järna med ett vackert kultur­hus som invigdes 1992, en scen där många celebriteter varit på besök, skolor, caféer samt Vidarkliniken, Nordens enda sjukhus med antroposofisk inriktning.

1900

14

FOTO: GÖRAN GELOTTE

FOTO: GÖRAN GELOTTE

Staden övertog 1945 ansvaret för det biblio­tek som drivits av Föreningen för Södertälje stadsbibliotek. Föreningen hade lokaler på Rådhusgatan 11. Besök och utlåning ökade i takt med invånarantalet. 1961 flyttade stadsbiblioteket till nya och bättre lokaler högst upp i Domus vid Storgatan. Där var stadsbiblioteket kvar till 1978 då flytten gick till Luna. Fördelen var att biblioteket nu mötte besökarna på gatunivån.

Inom tennis har Södertälje under åren haft medelmåttig framgång. Under 1970­talet fick dock staden en megastjärna i Björn Borg. Hans idoga tränande, hans bollsinne men kanske framför allt dokumen­terade envishet gjorde att han nådde lysande segrar även interna­tionellt. Kanske är hans fem faldiga Wimbledonvinst den finaste.

Björn Borg tar emot sin femte Wimbledonpokal, juli 1980. FOTO: AFP/SCANPIX

Den musikaliska verksamheten var länge helt ideell. Södertälje Orkesterförening (Tälje­symfonikerna) startade på nytt 1933 och har sedan dess varit grundstommen i den klas­siska musiken. Som konsertlokal användes aulan i Läroverket och efter 1950 Marie-källskolans stora hall. Ytterligare ett steg framåt togs 1970 då nya Folkets Hus invigdes och orkestern kunde spela på den stora scenen Estrad. Under 1930­talet startade även en musikalisk undervisning i skol orna och den formaliserades 1948 då den kom-munala musikskolan inrättades. Den i sin tur blev Kulturskolan 1989. Musik skolan har fostrat en rad, senare kända, musiker som nått fina positioner nationellt och även internationellt. Till detta kan läggas alla de musikaliska föreningar och orkestrar som gjort Södertälje till en musikstad av klass. År 1978 fick Musikteatergruppen Oktober en verkstad och scen i Södertälje. När biografen Castor lades ner 1984 fick Oktober en egen scen där året efter.

Skulpturgruppen ”Solspann” vid kanalen. FOTO: GÖRAN GELOTTE

Södertäljes idrottsliv fick under 1970­ och 1980­talen ett uppsving. Södertälje Sportklubb (SSK) tog 1985 sitt sjunde SM­guld. Södertälje Idrottsförening (SIF) hade framgångar inom friidrott. Södertälje Basket Boll Klubb (SBBK) etablerade sig i toppskiktet inom den nya storidrotten basket, både på herr­ och damsidan. Enhörna Idrottsförening blev mycket framgångsrik inom orientering och hittade fler kontroller snabbare än konkurrenterna. Även i fotboll har två lag från Södertälje skördat framgångar, Assyriska FF och Syrianska FC. De sistnämnda kan med fördel spela på den förstklassiga Södertälje fotbollsarena som stod klar 2005.

FOTO: JOAKIM SERRANDER

Inom gymnastik och idrott har Södertälje hållit sig väl framme. Södertälje Gym-nastik & Simsällskap var framgångsrikt. De två avdelningarna skildes åt och blev duktiga på var sitt håll. Gymnastikfören­ingen kunde dra nytta av de idrottshallar som uppfördes i olika stadsdelar och sim­föreningen fick fina tränings­ och tävlings­banor i Täljebadet som 1989 utvecklades till Sydpoolen – ett äventyrsbad. Badet ligger på Tältet och fungerar även som kommunalt bad med besökare från hela Storstockholm.

Sydpoolen – äventyrsbad på Tältet. FOTO: FREDRIK STEHN/SYDPOOLEN AB

Södertälje fotbollsarena i Geneta, 2005. FOTO: GÖRAN GELOTTE

För de båda stora bland idrottsföreningarna SSK och IFK Södertälje blev den första konst­frysta ishockeybanan – Månskensrinken – en injektion. Den togs i bruk 1955. Nu var man inte längre helt beroende av vädret utan kunde planera bättre. Nästa stora steg kom 1970 då Södertäljes första ishall – Scania-rinken – invigdes. Namnet kom från den donation som bilföretaget gav till ishalls­bygget. I samband med förändringar och ombyggnad ändrades namnet 2005 till Axa Sports Center för hela anläggningen.

Månskensrinken vid Erik Dahlbergs väg, 1955. REPROFOTO UR ”DIN EGEN STAD” 1964

Axa Sports Center i Geneta, 2005. FOTO: GÖRAN GELOTTE

15

Det började som en utställning 1985, närmast en happening, i Konsthallen i Södertälje. En pedagogisk lek med lagom allvar om fysikaliska experiment. Publi­kens stora intresse gjorde att utställningen permanentades och flyttade till den gamla industribyggnaden Centrifugen, vid Stor­gatans norra ände, där den växte för att slutligen fylla allt tillgängligt utrymme. Utställningen som blev ett upplevelse­centrum fick namnet Tom Tits Experi-ment och är den största i landet.

Tom Tits Experiment vid Storgatan. FOTO: THOMAS AZIZ

AstraZeneca vid Astrabacken. FOTO: GÖRAN GELOTTE

AB Scania, huvudkontor. FOTO: GÖRAN GELOTTE

En administrativ förändring skedde inom Södertälje storkommun när kommundelen Turinge­Taxinge bröt sig ut och bildade Nykvarns kommun 1999. Därmed minskade storkommunen med en tiondel. Med sina två världsföretag Scania och AstraZeneca har kommunen ur många aspekter god potential inför framtiden.

Många Södertäljebor arbetar i Storstock­holm och pendlar mellan städerna, med bil eller tåg. Motorvägen, som stod klar under 1960­talet har sedan successivt byggts ut. Tågresenärerna fick en ny och något snabbare förbindelse när SJ 1968 införde pendeltågstrafik som några år senare togs över av SL, Storstockholms Lokaltrafik. Fjärrtågstrafiken moderniserades med nya snabbtåg, X 2000. Allt flera resenärer och allt fler tåg resulterade i trängsel och för­seningar. Nya järnvägslinjer och en ny fjärr­tågstation blev lösningen. Den nya delen av Västra stambanan går från Flemingsberg via en två kilometer lång högbro, Igelstabron, över Hallsfjärden till den nya stationen Södertälje Syd som invigdes 1995. Sjötrafiken genom Södertälje kanal fick en stor förbättring vid den ombyggnad som gjordes åren 1973–1976. Rätning av kurvor, muddring och allmän förbättring av teknik avslutades med en återinvigning av kanalen den 8 juni 1976.

Igelsta järnvägsbro (Västra stambanan). FOTO: GÖRAN GELOTTE

Under 1960­talet pågick arbetet med att organisera storkommunen. Vid årsskiftet 1970/1971 bildades Södertälje stor-kommun genom att Södertälje stad, Järna­Vårdinge, Hölö­Mörkö och Turinge samt Taxinge kommuner slogs samman med Södertälje som centralort. Den nya kom­mun bildningen bidrog till sam ordnings­vinster men skapade större avstånd mellan medborgare och beslutsfattare. För att minska avståndet infördes 1989 flera kommundelsnämnder som fick beslutande rätt i en del samhällsfrågor. Denna reform har till stor del avvecklats.

Kalkugn på Oaxen. FOTO: GÖRAN GELOTTE

Hölö prästgård vid Kyrksjön. FOTO: FRITZ PETTERSSON

Molstaberg i Vårdinge.FOTO: GÖRAN GELOTTE

Mölnbo station.VYKORT

Kulturhuset i Ytterjärna.FOTO: GÖRAN GELOTTE

Runsten vid Överjärna kyrka. FOTO: GÖRAN GELOTTE

Trolltall i Enhörna.FOTO: GÖRAN GELOTTE

Nykvarns centrum (egen kommun sedan 1999).FOTO: GÖRAN GELOTTE

Enhörna eller Enhörnalandet är en halvö i Mälaren med vacker natur som ligger nordväst om Södertälje tätort. Enhörna är en levande jordbruksbygd med ett starkt föreningsliv. Här bedrivs till viss del skogsbruk. De flesta yrkes­verksamma Enhörnaborna pendlar till Södertälje eller Stockholm.

Hölö-Mörkö är en av Södertäljes södra kommundelar. Befolknings­tillväxten är hög och nya bostads­områden växer fram. Kommun­delen utgörs av Hölö tätort samt öarna Mörkö och Oaxen.

I Järna finns fördelarna med det lilla samhället och samtidigt närheten till Stockholm och Söder­tälje. Naturen och havet är nära och möjligheterna till friluftsliv och kulturliv är goda.

Sydost om Södertälje tätort ligger Vårdinge-Mölnbo kommun­del med centralorten Mölnbo. Vårdinge­Mölnbo har varit egen kommundel med egen kommun­delsnämd sedan 1989.

1900 2000

16

Södertälje kommuns stadshus vid Campusgatan. FOTO: JFS

Storkommunsbildningen ställde större krav på det administrativa och förvaltningarna växte. Att ordna lokaler för alla förvaltningar blev ett problem. För att samla de flesta enheterna beslöt man att bygga ett nytt stadshus. Valet föll på det tidigare Folkets Hus vid Järnagatan som byggdes om radikalt och anpassades till de nyare tiderna och ny teknik. Ombyggnaden blev klar 2008. I det nya stadshuset är det inte bara högt till tak, 36 meter i entréhallen där du som läser detta står, utan även yttrandemässigt.

17

Södertälje kommun

Campusgatan 26, 151 89 Södertälje

Bild­ och informationsinsamling: Göran Gelotte.

Art director: Olav Hans­Ols, Ryter kommunikationsbyrå AB.

Tryck: Trosa Tryckeri AB, 2011