1

SPFs FÖRORD 5

FÖRFATTARNAS FÖRORD 7

NYHETEN I EN NY TIDSÅLDER 9

MELLAN LÖPET OCH WEBBEN 13

Papperstidningen 400 år 13

Löpet 100 år 15

Webben 10 år 16

NYHETEN I TIDNINGSHUSET 21

Morgontidningen 21

Tabloiden 22

Designutveckling 25

Läsningens vägar 26

DEN ISCENSATTA TIDNINGSSIDAN SOM SPRÅK 29

Vad menas med iscensättning? 29

Tecken – betydelsebärare i semiotisk mening 29

Skillnader mellan textuella och ikoniska tecken 30

Seendets roll i kommunikationsprocessen 31

Form vs substans 32

Manifest och latent teckennivå 33

Metafor och metonymi 34

Linjära och polysyntaktiska teckenkedjor 35

Slutna och öppna kodsystem 36

Förankring och avbyte 37

Kontexter och analysarter 38

De fyra iscensättningarna 39

Retorik och relationer 41

FÖRSTA BILDERNA FRÅN KOSOVOKRIGET 45

Att levandegöra nyheter 45

Löpet, förstasidan och webben 45

Iscensättningen inuti Aftonbladet 46

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

2

Iscensättningen inuti Expressen 49

På hotellet eller i verkligheten 53

Det goda och det onda ansiktet 54

DEN LYRISKA ISCENSÄTTNINGEN –

OLOF PALMES BEGRAVNING 55

Den planerade iscensättningen 55

Den sista rosen 57

GÖTEBORGS-POSTEN OCH BRANDEN PÅ HISINGEN 61

Rum och tid 61

Dramatik och lyrik i extrautgåvan 62

Didaktik och epik i extrautgåvan 67

EXEMPEL FRÅN WEBBEN 69

Papperstidning och webb – en jämförelse 69

Kosovokriget på webben 72

Webben – en plats för information, kommunikationoch marknad 73

SAMMANFATTNING 79

Intentioner och forskningsobjekt 79

Nyheten i en ny tidsålder 79

Nyheten i tidningshuset 79

Papperstidningen 400 år 80

Löpsedeln 100 år 80

Webben 10 år 80

Designutveckling och läsningens vägar 81

Fyra olika slag av iscensättningar 81

Iscensättningsteorin 82

Analys av iscensättningar 82

SUMMARY 85

Purpose and objectives of research 85

News in a new era 85

News at the newspaper publisher 86

The newspaper – 400 years 86

The newspaper placard – 100 years 86

3

The Web – 10 years 86

Design development and reading paths 87

Four different types of staging 87

The theory of staging 88

Analysis of the stagings 89

LITTERATURFÖRTECKNING 91

SPFs SENASTE RAPPORTER OCH MEDDELANDEN 93

4

5

SPFs FÖRORDVad är det som påverkar och övertalar ossmänniskor till ett visst synsätt, en attitydoch ett visst beteende? Är det det taladeeller det skrivna ordet? Eller är det vad vifaktiskt ser, eller ser avbildat på ett fotografieller i en rörlig film? Eller är det möjligenen kombination av både vad vi ser, hör ochläser som påverkar oss?

Frågor som rör påverkan och försök tillpåverkan är svårbemästrade, men utgörnaturligtvis centrala ingredienser i kon-ceptet psykologiskt försvar. Styrelsen förpsykologiskt försvar (SPF) ägnar därförett betydande forskningsintresse åt pro-blemområdet; inte bara det talade ochskrivna ordet, utan också bilden – såvälstillbilden som den rörliga bilden – harvarit föremål för analyser och studierunder lång tid.

I SPFs studie Påverkan genom bilder(1986) betonade professor Gert Z Nord-ström bildens särskilda dragningskraftoch förmåga att trollbinda och övertyga.”En bild ljuger aldrig”, ”en bild säger merän tusen ord” är ju också vanligt före-kommande talesätt. Det är bl a mot denbakgrunden som bildens roll som informa-tionsbärare har studerats av SPF. Härkan nämnas de brett upplagda forsk-ningsprojekten Bilden av ett krig (1992)och Estonia-projektet (1996). Den mani-pulerade bilden har likaså varit före-mål för SPFs forskningsintresse (FalskaKort, 1993). I februari 1999 genomfördeSPF dessutom ett seminarium på temat”Nyhetsbilder – etik – påverkan” tillsam-mans med Nordiska museet och PressensBild.

Inom massmedieforskningen har detfunnits och finns en viss benägenhet, attanalysera text, bild och ljud var för sig;dvs som isolerade informationsbärare.Frågan är dock, om en enskild bild kan

isoleras från den omgivande texten på t exen tidningssida? Måste inte bild och textses som en ”komposition” – en iscen-sättning?

Detta är en av de huvudfrågor somförfattarna till denna studie – professorGert Z Nordström och universitetsad-junkt Anders Åstrand, bägge verksammavid högskolan i Jönköping – vill diskutera.I framställningen sammanför författarnabild och text i en kontext, där det i grundenrör sig om iscensättningar av händelseroch skeenden från mediernas sida. EnligtNordström och Åstrand handlar det omendera dramatiska, lyriska, episka ellerdidaktiska mediepresentationer av hän-delser och skeenden. Författarna illustre-rar i studien sådana iscensättningar medexempel från Kosovokriget, katastrof-branden på Hisingen i Göteborg ochstatsminister Olof Palmes begravning.

Författarna diskuterar också iscen-sättning som företeelse i ett större kom-munikativt sammanhang. I denna deluppehåller man sig vid frågor som rörInternet och främst huruvida webbsidor iframtiden kommer att komplettera ellerersätta den traditionella papperstidningen?En sådan intressant och viktig diskussionkan naturligtvis inte anses avslutad meddenna studie. Förhoppningsvis bör dendock kunna tjäna som inledning ochunderlag inte bara för fortsatt forskning,utan också som utgångspunkt för en analysav och diskussion om vilken utveckling viegentligen står inför – massmedialt ochsamhällskommunikativt. Dvs en i grundensynnerligen väsentlig ”påverkansfråga”!

Göran StützForskningschef, SPF

6

7

Två företeelser är fundamentala i dennaundersökning om tidningarnas nyhets-förmedling, retorik och påverkan. Bådabyter emellertid ständigt skepnad ochmåste alltid uppmärksammas med nyaoch öppna ögon. När vi synat aktuellaförändringar har vi haft god hjälp av detre klassiska frågorna som inleds med hur,var och när: Hur ser nyheten ut i dag? Varuppträder den? och När är den som mesttongivande?

Det är på frågan om ”hur” vi har funnitdet nödvändigt att tala om nyhetsfram-ställningen som en iscensättning. Ut-trycket underförstår att dagens tidnings-sidor fungerar som teaterscener där detutspelas dramatiska, lyriska, episka el-ler didaktiska skådespel. När det gällerfrågan ”var” har vi vidgat fältet frånpapperstidningens förstasidor och ny-hetssidor till löpsedlar och tidningarnaswebbplatser. Men vi har inte velat dragränsen där. Ambitionen har också varitatt dra in hela den visuella nyhetsmiljösom med eller mot vår vilja drabbar ossvid pressbyråkiosker, centralstationer,köpcentra och arbetsplatser. Många med-borgare blir nyhetskonsumenter utan attköpa tidningar eller läsa dem. I dennaundersökning saknas utrymme att redo-visa fakta om eventuella påverkningsef-fekter. Det förefaller dock som om vi ärförst med att peka på fenomenet ochäven anvisa vissa riktningar för en kom-mande forskning.

Frågan om ”när” har lett oss in på histo-riska händelser då iscensättningen verkli-gen har betonats. Vi har valt analysmate-rial från Jugoslavienkrigets upptakt 24-25mars 1999, Olof Palmes begravning 16mars 1986 och katastrofbranden på Hi-singen 30 oktober 1998.

Kännetecknande för iscensättning av

tidningsnyheter är bild och text. Två olikaspråk samverkar och blir ett nytt, ett iscen-sättningsspråk. Detta kräver i sin tur enny språkteori, en ny iscensättningsteori.Till den bok av Gert Z Nordström för SPF1986 – Påverkan genom bilder – En studieav olika bildtypers påverkningseffekter,utarbetades en teori för bildspråklig ana-lys. Teorin har omarbetats och utvecklatsi denna undersökning för att motsvaradet sammansatta språk som är grundläg-gande i alla iscensättningar, hur de skapasoch hur de tolkas.

Det är med denna teori som med Carlvon Linnés systematiska arbeten för bota-niken. Beskrivningar och kommentarerkan läsas och tillgodogöras fristående utanteoretiska avsnitt. Men för att skaffa sig engrundläggande kunskap om hur koderoch trender fungerar och hur olika iscen-sättningar skiljer sig från varandra be-hövs teorin.

Speciellt fyra svenska tidningar har va-rit underlag för analyser och kommenta-rer i denna undersökning: Aftonbladet(Kosovokriget), Dagens Nyheter (Olof Pal-mes begravning), Expressen (Kosovokri-get och Olof Palmes begravning) samtGöteborgs-Posten som framställt en ex-traupplaga – en annonsfri gratistidning– i samband med branden på Hisingen.Materialet är tillräckligt omfattande föratt belysa och klassificera de mönster iiscensättningen som vi sökt. Det bör docknämnas att detta projekt är en utvecklingav tidigare undersökningar i sambandmed Gulfkriget (Nordström, 1992) ochEstoniakatastrofen (Nordström, 1994) –båda på uppdrag av Styrelsen för psyko-logiskt försvar – samt ett projekt medfokus på Jönköpings-Posten, ”En lokal-tidning och det offentliga samtalet” (Nord-ström, 1998).

FÖRFATTARNAS FÖRORD

8

För att få en uppdaterad bild av hur ennyhet når tidningen, växer fram och dist-ribueras till olika avdelningar innan deniscensätts har vi intervjuat personer påGöteborgs-Posten och Aftonbladet vilketbland annat lett fram till avsnittet Nyhe-ten i tidningshuset.

Jönköping i juni 1999Gert Z Nordström Anders Åstrand

9

1900-talets sista decennium markerar in-ledningen till en ny tidsålder när det gäl-ler människors medieanvändning värl-den runt. Två bildbärande elektroniskamedier konkurrerar om vår uppmärksam-het jämte de traditionella papperstidning-arna och det enbart ljudbärande radiome-diet.1 Vårt senaste bildbärande mediumär Internet som gör sitt segertåg genomvärlden under senare delen av 1990-talet,tätt följt av vidareutvecklingen av det äld-re teve-mediet. Satelliter, kablar och digi-talisering gör att dessa båda bildmedieralltmer smälter samman till ett nytt super-medium – den datormedierade informa-tions- och underhållningskanalen. I 24-timmars direktsändning kablas nyheteroch underhållning ut över världen medljusets hastighet. Papperstidningen medsin 400-åriga historia bakom sig tvingastill förvandling i kampen om överlevnad.Låt oss betrakta en mega-mediebomb sombelysande och avskräckande exempel pådetta nya sakernas tillstånd – MonicaLewinskyaffären, som utspelades under1998 och 1999.

En scen vi minns som spelades upp omoch om igen inför våra ögon på ett såihållande sätt att den blev till en logotypvar en stjärnögd Monica Lewinsky, om-famnande president Clinton några få sek-under, mitt i någon folkmassa i sambandmed någon valkampanj. Eftersom allavärldens teve-tittare med egna ögon kun-de se den famösa omfamningen måste deju tro sina ögons vittnesbörd. Presidentenvar skyldig till något som sannolikt hademed otro och sex att göra. Parallellt meddenna scen matades samma teve- och In-

NYHETEN I EN NY TIDSÅLDERternetpublik med ständiga anspelningarpå samma tema i form av utskottsförhör,nyhetssändningar med ”nyheter” om flerfamösa kvinnoaffärer, med spekulationer,debatter och insinuationer.

De nya elektroniska medierna saknaren viktig återhållande faktor – tid för be-grundan – det som på fackspråk brukarkallas för källkritik. Här borde ett lysandetillfälle till konkurrensfördel yppa sig förpapperstidningarna genom den klassiskajournalistikens förmåga och ambition attskilja fakta från rykten, att försöka fast-ställa vad som verkligen är sant. Manmisslyckades skändligt skriver Pete Ha-mill, en av USAs mest aktade tidnings-män.2

Den 26 januari 1998 toppar New YorkPost och New York Daily News sina för-stasidor med identiska braskande rubri-ker: ”Caught in the Act.” En secret servi-ceagent hade råkat promenera in i ett rumdär presidenten och Monica Lewinskyhade sex. Trovärdigheten i uppgiften in-skränkte sig till formuleringen ”källorsäger”. Vilka dessa källor var sägs aldrig.Andra tidningar hakar på historien lik-som nyhetsmediet CNN. ”Hela denna li-derliga såpopera var uppbyggd på dessavaga källor”, skriver Hamill (1998, s 11).Det fanns bara ett problem – hela histori-en var falsk. Någon dementi kom aldrigmen nio dagar senare (den 4 februari)framgår det av Wall Street Journals Inter-nettidning att en steward som hade arbe-tat i Vita huset i 18 år hade sett presidentenoch Monica Lewinsky tillsammans i detsk Ovala rummet. Näsdukar fläckade med

2 Pete Hamill har sedan 1960 arbetat som reporter,krigskorrespondent, kolumnist och nu senast somchefredaktör för New York Daily News. Denna senareposition har han emellertid lämnat och är således utanansvar för debaclet den 26 januari 1998.

1 Den moderna radiotekniken tillåter numera en vissvisualisering genom sin förmåga att förmedla texter tillradiomottagarnas displayer. Nästa steg i dennautveckling blir kanske bildöverföring.

10

s 104). Genom att fokusera på trivialiteterdödar medierna andra frågor: ”Mördar-frågor härskar och demokratin är i prakti-ken satt ur spel” (a.a. s 108).

Pete Hamills dystra konstaterande ochHåkan Hvitfelts olycksbådande spådomom en möjlig tendens även i svenska me-dier motiverar en frågeställning för defortsatta studierna av nyhetens värderingoch iscensättning i de svenska tidnings-husen. Håller den svenska nyhetsvärde-ringen och nyhetspresentationen på atttappa sin traditionella källkritiska håll-ning till förmån för lättköpta – och lättsål-da – trivialiteter och sensationer?

Att de traditionella nyhetsmedierna för-ändras både till innehåll och uttryck närde möter konkurrensen från de nya elek-troniska är tydligt. Frågan är vilka möjlig-heter men också risker som dessa nyamedier kan tänkas innebära, när världengår in i ett nytt årtusende.

Satellit- och kabelburen teve har utveck-lats under de senaste decennierna och därkänner vi effekterna rätt väl. Att nyheternahar blivit till färskvaror är en effekt. I prin-cip får vi nyheten i vardagsrummet i sam-ma stund den inträffar med de risker avförhastade slutsatser och avsaknad av ana-lys som detta innebär. En annan effekt äratt det i hög grad är samma nyheter somfar runt i etern. Eftersom den elektronisktdistribuerade nyhetsverksamheten är yt-terst kapitalkrävande är det endast ett litetantal aktörer som står för sändningarnaoch därmed hotas mångfalden. Teve-me-diet innebär att kommunikationen är mass-medial, medger tidsförskjutning eller sam-tidighet, inte är platsbunden samt bådeverbal och visuell. Dessutom har teve-me-diet förmågan att förmedla rörliga bilder.

Vårt senaste nyhetsmedium – Internet –har kommit, visat upp sig och gått segran-de fram under 90-talet. Efter de första femstapplande åren har detta datormedierade

läppstift och annat kunde avrapporteras.Några minuter efter det att historien hadedykt upp på Internet kommenterades hän-delsen som ett scoop av CNBC, en nyhets-kanal på kabelteve. Presidentens näsdu-kar flög sedan runt i cyberrymden i allt-mer accelererat tempo. Radiokanaler,många tidningar, pratshower och nyhets-program på teve, alla behandlade denstora skandalen. Den 9 februari hade WallStreet Journals Internetupplaga en demen-ti: ”We deeply regret our erroneous reportof Mr. Nevil´s testimony” (a.a. s 12). Helahistorien var således falsk. Hamill skriveratt man nu nått en vändpunkt i ameri-kansk nyhetsjournalistik. Papperstidning-en befinner sig i kris. Konkurrensen frånkabelteve och Internet är ett faktum. Mednågra få aktningsvärda undantag har pap-perstidningarna blivit dummare. De fyllsi ökad omfattning med sensationer, ryk-ten och trivialiteter. Tidningarna fokuse-rar på drama och konflikt på bekostnadav analys (a.a. s 17).

Den svenske journalistprofessorn Hå-kan Hvitfelt skriver: ”Skillnaden mellanmedierna i USA och i Sverige är inte läng-re betydande, snarast handlar det om attdet vi ser idag i USA, det ser vi i morgoni Sverige och i stora delar av resten avvärlden” (Hvitfelt, 1996, s 104). Hvitfeltsutgångspunkt för sitt yttrande är den ame-rikanska journalistikens ökande intresseför nyhetsbevakning i samband med pre-sidentvalen i USA, något som skulle kun-na ge möjligheter till gedigen informationoch analys. Men Hvitfelt konstaterar attdet utökade utrymmet användes till attskildra kapplöpningen mellan de olikakandidaterna och andra pseudofrågor, istället för att fokusera på de verkligt vik-tiga frågorna och han sammanfattar ut-vecklingen med att konstatera att de storasakfrågorna får vika undan för detaljeroch pseudofrågor eller s k populism (a.a.

11

medium utvecklats i ett alltmer accelererattempo. Mediets effekter vet vi ännu myck-et litet om, men vi känner dess möjligheter.Den datormedierade kommunikationen ärett icke platsbundet massmedium sommedger tidsförskjutning och samtidighetoch som förmedlar både stillbild och rörligbild, men dessutom tillkommer två viktigaegenskaper. Den ena är ömsesidighet ochden andra är möjlighet till interaktion. Bådadessa förmågor är så nya att mediet ännuinte har utvecklat dessa talanger mer än ien blygsam start.

Vi börjar också lära oss en del om riskernamed det elektroniska informations- ochnyhetsflödet. Den ofta både välgjorda ochpåkostade förpackningen av de hemsidornätsurfaren hamnar på kan förleda tillöverdrivna föreställningar om innehålletstrovärdighet. Informationen kan vara för-åldrad och är oftast svår att kontrollera.Det föreligger också brister när det gälleravsändarnas identitet och ibland ändrasinnehållet utan att användarna blir infor-merade.

12

13

Papperstidningen 400 år

Om man undantar olika sporadiska före-gångare från romartid och medeltid ärden första egentliga tidningen i historienveckotidningen ”Relation” i Strasbourg,första gången tryckt 1609. Med den ut-gångspunkten är papperstidningen cirka400 år gammal.

Sverige har skrivit in sig i presshistoriengenom att år 1645 ge ut den första fortfa-rande existerande dagstidningen, mednamnet ”Ordinari Post Tijdender”, senareutgiven under namnet ”Post- och Inrikestidningar”. Som bekant ges den ut fortfa-rande, om än med annan inriktning nu-mera (kungörelser och tillkännagivanden)än vad som gäller för en vanlig tidning.Ordet tidning har sitt ursprung i ”det somhar hänt” och ”tidende” står således för”underrättelse om det som hänt”, vilketär en bra definition på begreppet nyhet.Sverige kan också ta åt sig äran av att 1766ha introducerat den första tryckfrihets-förordningen. Ordentlig fart på densvenska dagspressutgivningen blir detdock först under den sk Frihetstiden vidmitten av 1700-talet.

När tidningarna kom att förena bådenyhetsinformation och opinionsbildningoch dessutom ökade utgivningstäthetengradvis under 1800-talet hade den mo-derna dagstidningen uppstått.

1800-talet brukar ibland beskrivas somövergångsårhundradet. Med det menasatt det är nu som bomull och ull transfor-meras till tyger, vatten till kraft, järn tillstål och rörelse till elektricitet. Man skulleockså kunna säga att man transformeradeokunnighet till kunskap. Vid detta århund-rades inledning hade de flesta utbildademedborgare i de flesta länder i Europaoch i Förenta Staterna någon form av till-

MELLAN LÖPET OCH WEBBENgång till oberoende nyhetsbevakning ochpolitiska kommentarer, även om dessatidningar fick ges ut i hemlighet. En nyyrkeskår – journalisterna – uppstod ochtillsammans med den nya tekniska ut-veckling bidrog detta till att öka kun-skapsbildningen lavinartat.3

Den nya tekniken gällde också för tryck-ning av tidningar. Exempelvis åstadkomen ångdriven tryckpress år 1814 en dags-upplaga för The Times med 5 000 exem-plar. Vid mitten av århundradet hade densiffran vuxit till 50 000 exemplar per dag.När så rotationspressarna introduceradesunder 1880-talet och den manuella sätt-ningen automatiserades förbättrades ut-givningskapaciteten dramatiskt. Till det-ta kan också läggas den snabba tekniskautvecklingen av distributionsformernamed hjälp av elektricitet och järnväg. Un-der 1850-talet kom den amerikanske tid-ningsmannen Paul Julius Reuter att varaen av de första som utnyttjade telegrafenoch han kom också att etablera den seder-mera så berömda nyhetsbyrån Reuters.

Nästa stora trycktekniska revolutioninträffade efter andra världskrigets slutmed tillkomsten av fotografisk sättningoch utvecklingen av datortekniken. Den-na process accelererade under 1970-talet,när datorerna blev allt vanligare och alltmer effektiva. Därmed kom en hel yrkes-kår att försvinna – typograferna – ochderas yrkesuppgifter övertogs av journa-listerna.

På distributionsfronten har utveckling-en gått från användandet av brevduvorvid slutet av 1700-talet, via trådar ochtelegrafstolpar under senare delen av1800-talet och första hälften av 1900-talet

3 Faktauppgifterna i detta avsnitt är främst hämtadefrån Encyclopaedia Britannica.

14

till dagens sekundsnabba nyhetsöverfö-ring i de fiberoptiska kablarna och via demoderna satelliterna.

Ett viktigt steg att bredda läsekretsentogs 1833, när New York Sun grundades.Tidningen kom att profilera sig innehålls-mässigt med populärt material ägnat attfalla en bredare publik i smaken. Ännuviktigare var dock prispolitiken – tidning-en hade ett lösnummerpris på en cent ochdenna typ av lågpristidningar kom att gåunder benämningen ”penny dailies”. IStorbritannien kom The Times (1788) attstå modell för en seriös brittisk tidningmed självständig hållning gentemot makt-havarna. The Times gick också i spetsenför teknikutvecklingen. På kontinentenetablerades den sedan berömda Allgemei-ner Zeitung (1798) och i Frankrike Le Fi-garo (1854). I Sverige grundades Afton-bladet av Lars Johan Hierta 1830. Densvenska tidning som tog efter pennypres-sens lågprislinje var Dagens Nyheter,grundad 1864.

Vi början av 1900-talet utvecklades enny typ av tidningar, de sk tabloiderna.Egentligen betyder tabloid att storlekenpå tidningen är halvformat, men uttryck-et har kommit att stå för en viss sortsjournalistik. Det karaktäristiska för en ta-bloid är lättillgängliga och ofta sensatio-nella nyheter som presenteras på ett slag-kraftigt sätt med hjälp av språk och lay-out. Tabloiden har flera föregångare somden tagit starka intryck av. Det är den skboulevardpressen som hade uppstått vidmitten av 1800-talet. ”Boulevardpressen”var icke-politisk, vände sig till massornaoch kännetecknades snarare av att varaunderhållande än sensationell men tillskillnad från 1900-talskvällstidningen togboulevardpressen inte ställning för den”lille mannen”, skriver Bengt Johansson(1996, s 97). Dessutom har tabloiden tagitintryck av ”pennypressen” och dess låg-

prispolitik. Ytterligare influenser för ta-bloiden är ”the yellow press” som växtefram på 1880-talet och som känneteckna-des av sensationer och kampanjer. Johans-son sammanfattar det som karaktäriseraren kvällstidning eller tabloid i fem punk-ter:

– Underhållande och sensationellt inne-håll.

– Korta artiklar, stora rubriker ochiscensättningar med mycket bilder.

– Ett lågt pris som ska locka den bredaallmänheten.

– Aktiv journalistik, exempelvis avkampanjkaraktär. ”Den lille mannensröst”.

– Lösnummerförsåld eftermiddagstid-ning, utgiven i storstäder.

En viktig hörnsten för en papperstidningsexistens är annonsmarknaden. Totalt setthar denna vuxit snabbare under efter-krigstiden än vad radio och teve har kun-nat svälja. Detta gäller i synnerhet för deländer som begränsar reklamen i de eter-burna medierna av ideologiska och etiskaskäl. Dessutom är pappret fortfarandeöverlägset när det gäller alla småannon-sörer som ofta opererar lokalt. Som ett ledi denna utveckling har det uppstått gratis-tidningar som antingen delas ut som di-rektreklam i brevlådorna eller som distri-bueras på allmänna platser, som exempel-vis tunnelbanestationer.

Dagens tidningsläsare är fortfarandestarkt intresserade av att köpa sin pap-perstidning för att i lugn och ro bläddraigenom och läsa sportreportage, horoskop,annonsmarknad, skvallerkrönikor och iro-niskt nog de dagliga programtablåernaöver radio- och teve-programmen. Pap-perstidningen har också sett till att erbju-da förströelse för människor med utökadfritid. Den nya hotande konkurrenten som

15

mitten av 1990-talet fanns speciellt påkvällstidningarnas löpsedlar en tendens tillminskad bildanvändning. Det vanliga löp-sedelformatet ansågs förmodligen alltförlitet för att göra bilderna rättvisa. En upp-dragen text blev effektivare.

Med komprimering menas löpsedelnsnödvändiga bruk av signalord, ibland kal-lade dragord. Vi känner igen de vanligas-te: ”Så” (”Så dog Bo Widerberg”), ”Därför”(”Därför sjönk färjan”) och ”Allt om” (”Alltom den nya skatten)”. Sällan förekommermer än 7 – 8 versaler i en s k slagrad. Detgäller att tala om vad man har att erbjudamen inte mer än att det stimulerar till attvilja veta mer. Tvetydighet kan i vissa fallvara ett plus, men ska inte leda till attläsaren känner sig lurad. Tidningens för-stasida har delvis en liknande funktionsom löpsedeln. Ofta samverkar dessa medmarknadsföringen i eller utanför butiken.Löpsedeln signalerar på längre avstånd,drar läsaren till tidningsstället där första-sidan tar över retoriken – hittills är läs-ningen gratis – och frestar till vidare läs-ning av insidorna. Då kostar det pengar.

dykt upp på papperstidningarnas him-mel är emellertid de elektroniska tidning-arna.

I detta paradigmskifte uppstår en krea-tiv konkurrenssituation som leder frammot en betydligt mer spännande infor-mations- och nyhetspresentation än vadvi hittills upplevt. Det förut allenarådan-de verbalspråket får nu stöd och hjälp avvisuella språk. Men inte nog med det.Bilden får en egen självständig funktionatt både underhålla och informera. Bildoch text samverkar i dramatiska, lyriska,episka och pedagogiska iscensättningaroch smälter samman i en typisk retoriskframställning med syfte att lära, roa ochberöra sin publik.

Löpet 100 årLöpsedeln möter vi varje dag i butiker,vänthallar och gatumiljöer. Den är så eta-blerad och självklar att vi skulle förvånasom den plötsligt inte fanns på sin plats.Funktionen är obetingad för detta slagfär-diga och ofta drastiskt formulerade medi-um: det ska locka lösnummerköpare attinförskaffa den senaste tidningen med densenaste nyheten. Löpsedeln är som en af-fisch som gör reklam för en dubbelt sam-mansatt vara, tidningen som inbegripernyheten.

I den visuella kakofoni som råder vidkiosker och i varuhus krävs av den enskil-da löpsedeln att den syns i mängden och attden har något intressant att komma medsom det övriga saknar. Den hårda konkur-rensen har efter hand skapat ett löpsedlar-nas eget språk, där särskilt två faktorer äravgörande: avstånd och komprimering. Medden förra menas avståndet mellan löpsedeloch läsare. Om löpsedeln skall uppmärk-sammas och locka till köp inne i ett varuhuseller från bussen krävs anpassad storlekbåde på texter och eventuella bilder samten för ändamålet lämplig typografi. Vid

Löpsedlar och förstasidor från Aftonbladet ochExpressen 25 mars 1999. Foto: GZN.

16

Löpsedeln är ett typiskt svenskt fenomensom saknar motsvarighet i andra väster-ländska länder. Den förekommer inte iUSA eller Storbritannien. Inte ens i vårtnärmaste grannland Norge. Löpsedeln äridag något mer än hundra år. Den äldstaarkiverade blev producerad av Aftonbla-det den 22 november 1892. Tidningensdåvarande ekonomidirektör August Sohl-man brukar omtalas som löpsedelns fa-der. Det finns dock källor som antyder attden första löpsedeln kom i bruk redan1890 och att den gjorde reklam för skämt-tidningen Smått och Godt. Någon egenstil och karaktär finner den emellertid inteförrän vid tiden för sekelskiftet.

I modern tid får löpsedeln ett uppsvingi och med Expressens tillkomst 1944. Or-saken till detta är att upplagekonkurren-sen hårdnade inom den svenska tabloid-pressen. Tidningen ska säljas på gataneller vid buss- och tunnelbanestationer.Nyheten ska konsumeras på väg hem fråndet dagliga arbetet. Löpsedeln ger lock-ande smakprov på någon aktuell frågaom krig, våld, katastrofer, ekonomiskbrottslighet, händelser i kändisvärlden ochvad som rör TV-utbudet. Ofta kretsar rub-rikerna kring olika opinionsundersök-ningar: politik, ekonomi, hälsa och trafik.Men det är inte bara den sk kvällspressensom använder löpsedeln i sin marknads-föring. Det gör också morgonpress ochveckopress. Även för en utpräglad abon-nemangstidning är det viktigt att synas iden offentliga miljön. Inte minst med tan-ke på presumtiva annonsörer.

Som marknadsföring måste löpsedlarvara en lysande affär. I Sverige finns dettiotusentals butiker med löpsedelstavloroch löpsedlarna byts ut efterhand somnya tidningsupplagor kommer. Vissa löp-sedlar varieras också för att vara väl för-ankrade i sitt utgivningsområde. Därförhar man två huvudtyper, dels sk rikslöp

som används över hela landet och delsmer lokalanpassade löpsedlar kallade lo-kallöp, där det geografiska engagemang-et betonas.

”Dina löpsedlar förstörde min barn-dom” är ett av kapitlen i Sigurd Glansmemoarbok Om sanningen ska fram från1994. Rubriken avser en bestämd personoch vissa händelser några decennier till-baka i tiden men berör starkt ett generelltoch allvarligt problem för tidningarnasetiska ansvar. Var går gränsen för vadman bör avslöja och informera om? Si-gurd Glans om någon bör veta eftersomhan lär ha formulerat över 6000 löpsedlarunder sitt yrkesverksamma liv. Ännu harmedieforskningen inte tagit på sig upp-giften att undersöka den påverkan somsker genom löpsedlarnas komprimeradebudskap. Vi gör det heller inte. Det är ettalltför omfattande arbete. Däremot hördet till vårt uppdrag att peka på hela denvisuella miljö som idag ständigt möteroch påverkar människan i det postmoder-na informationssamhället. I den miljönspelar löpsedlarna en icke oväsentlig roll.

Webben 10 årTill skillnad från löpsedeln, en svensk fö-reteelse, är webben i högsta grad interna-tionell. Webben – eller kanske hellre ”nä-tet” – har under sin tioåriga levnad upp-levt en exempellös utveckling. Från deförsta stapplande stegen 1989, i deteuropeiska partikelfysiklaboratoriet iGenève (CERN), via lanseringen av dengeniala ”bläddraren” Mosaic, 1995 kom-mersialiserad under namnet Netscape.

Under den senare delen av 1990-talethåller Internet på att fullborda sitt seger-tåg genom att finnas på varje kontor ochåtminstone i teknisk bemärkelse i vartannat hushåll i Sverige. För hushållensdel föreligger det två flaskhalsar i utveck-lingen. Dels i accessnäten, dvs den del av

17

telenätet som ansluter abonnenten medtelestationen och där det fortfarande finnstekniska problem, dels när det gäller till-gång till tid. Enligt Mediebarometer 1998(Nr 1, 1999), så använder genomsnitts-svensken nästan sex timmar till medie-konsumtion per dag. Detta är ett tidsmåttsom har hållit sig stabilt under en långföljd av år. Det som varierar är hur konsu-menten väljer att fördela den disponiblatiden på de olika medierna. Morgontid-ningen har exempelvis ett mycket stabilttidsvärde på dryga 20 minuter per dag,medan kvällstidningen gradvis har tap-pat i tid från 12 minuter 1979 till 7 minuterför 1998. Samma år (1998) använde 21 %Internet en genomsnittlig dag, av de drygt50 % svenskar som har dator i hemmet.

Det är inte självklart att man väljer attlägga tid på Internet enbart av det skäletatt man har den tekniska möjligheten.Kvar står dock det faktum att datorinkö-pen i Sverige slog nya rekord under 1998i samband med den förmånliga datorlea-singen via arbetsgivaren.

Förklaringen till den makalösa expansi-onen inom datorsektorn kan formuleras iMoore´s lag4 som förutsåg en exponen-tiell utveckling av datakraften och där-med också antalet användare. Datorernaförbättrar årligen sina prestanda, så attman antingen kan köpa en dator medsamma kapacitet till 30 % lägre pris ett årsenare eller med oförändrat pris och 30 %mer prestanda (Forsebäck, 1998, s. 22). Tilldetta kan läggas att de samlade globalatelenäten idag bara används till ca 6 % pågrund av tillkomsten av fiberoptiska ka-blar. En enda fiberoptisk kabel – med etthårstrås tjocklek – kan överföra en och en

halv miljon samtal samtidigt. Kombina-tionen av den exponentiella prestandaut-vecklingen, den enorma överkapaciteteni distributionsnäten samt den likaledesexponentiella ökningen av antalet använ-dare, leder till en oerhörd konkurrens inomtelekommunikationsområdet i världen.Kostnaden för telekommunikation börjarnärma sig noll!

Den datormedierade kommunikationenvilar på tre viktiga fundament: social kon-takt, informationssökning och marknad.Den sociala kontakten upprätthålls genomelektronisk post och konferens och sk chatt-kanaler som medger ömsesidig och ome-delbar kommunikation, samt de snabbtexpanderande ”torgen” för kontaktsökan-de människor. Informationssökningen ärdet traditionella sättet att använda dator-mediet, med rötter i de militära systemenoch den akademiska världen så långt bak-åt i tiden som 1960-talet. Men den verkligadrivkraften bakom Internetvärldens se-gertåg är kommersiellt betingad. Dator-mediet upprättar en direkt förbindelsemellan producent och konsument, varförde synnerligen kostnadskrävande mellan-händerna kan rationaliseras bort. Dessut-om kan producenten uppnå två stora för-delar i sin marknadsföring, man både nården stora massan och får till stånd enselektering – samtidigt! Som ytterligarefördel slipper producenten att själv bedri-va det mödosamma selekteringsarbeteteftersom datorpubliken selekterar sig självom den bara får en chans att leta sig framtill produkten i det elektroniska havet.

Samtliga dessa tre fundament förekom-mer i en funktionellt konstruerad nättid-ning, något som ska visas med konkretaexempel längre fram i avsnittet Exempelfrån webben.

På vilka punkter skiljer sig då en nättid-ning från en papperstidning? Den avgö-rande skillnaden ligger i det förhållandet

4 Gordon Moore, tidigare ordförande i Intel förutsågredan vid mitten av 1970-talet att datakraften skullekomma att fyrdubblas var 30e månad, en förutsägelsesom stämmer väl med den faktiska utvecklingen(Forsebäck, 1998, s 321).

18

att nättidningen är gjord av ett materialsom saknar egenskaper (Design av infor-mationsteknik, 1998). Elektroniskt upp-byggda ”ettor och nollor” flyger fram icyberrymden med ljusets hastighet. Detär först i själva gränssnittet – mötet mellanmänniskan och maskinen – som nättid-ningen materialiseras. För närvarandemedger inte återgivningstekniken mer änavläsning med hjälp av skärmrullning ochmushantering. Dessutom sätter använda-rens datorskärm gränser för färgåtergiv-ning och storlek. På samma sätt som läsa-ren av papperstidningen bläddrar framoch tillbaka i sin tidning så bläddrar nät-tidningens läsare mellan olika sk hyper-texter och länkar. ”Hyper” betyder överoch begreppet står för den karaktäristiskaöverlagringen av ”sidor” på webben. Tillskillnad från läsaren av den tjockaste pap-perstidning så har läsaren på webben till-gång till ett oändligt antal sidor. När detgäller utformningen av gränssnittet påwebben så står vi bara på tröskeln till enintressant utveckling.

Om Internet sedan mitten av 1990-talethar uppnått den kritiska massa som krävsför att snöbollen snabbt ska växa till sig, såkan man förutse en omvänd process förde i rask takt åldrande medierna pappers-post, fax och telefoni. E-post och övrigadatormedierade distributionsformer kon-kurrerar ut de gamla medierna i kraft avsin snabbhet och sina låga kostnader.

På liknande sätt kan man skönja enomvänd snöbollseffekt för papperstid-ningen. Samtidigt som både utbudet ochanvändningen av nättidningen ökar dra-matiskt så sjunker papperstidningarnasupplagor och deras antal minskar genomuppköp och sammanslagningar. Den 22mars 1999 visar Aftonbladet lika storasiffror för papperstidningens köpare somför nättidningens läsare (320 094 för nät-tidning och 388 100 för papperstidning).

När läsarna sviker en tidning sviker ocksådess annonsörer och den negativa spira-len blir ett faktum.

En god bild av nätets utbredning i värl-den får man genom att studera antaletnättidningar. En Internetanvändare somväljer sin utgångspunkt från KungligaTekniska Högskolans (KTH) webbplats(http://www.gt.kth.se/publishing/news.html) får tillgång till de flesta webb-tidningar som finns i världen. Nättidning-arna är sorterade efter land i bokstavsord-ning. Följande uppställning anger hurmånga länder som fanns representerade iapril 1999 och antalet nättidningar i res-pektive land. Med stor sannolikhet till-kommer det ständigt nya nättidningarvarför listan enbart ger en ungefärlig upp-fattning om utbudet.

Klyftan mellan i-land och u-land fram-träder tydligt i denna statistik. Indien harexempelvis 4 webbtidningar medan USAhar 388. Intressant att notera är att Fin-land har hela 57 nättidningar medanFrankrike enbart har 10. Just Finland var1996 det servertätaste landet i världenmed en (1) server per 25 invånare, medanIndien hade 1,2 miljoner människor perserver (1996). Även övriga Norden liggerlångt framme internationellt sett (Forse-

Aftonbladets upplagor, papper och nät.(webbild)

19

bäck, 1998, s 27). Sverige ligger på andraplats på listan med 75 nättidningar, tvåfler än Canada.

Förhållandet mellan nättidning och pap-perstidning leder både till ett intressantmotsatsförhållande och till en berikandesamverkan för ett tidningsföretag. JustAftonbladet är ett bra exempel på en beri-

kande samverkan mellan papper och nät.Principen att samexistera med fördelargenererade från båda medierna är att an-vända nätet som inropare för pappret. Etttypiskt exempel är den löpsedel som Af-tonbladets nätanvändare mötte månda-gen den 22 mars.

Tabell 1. Uppställning över länder och antal nättidningar

Albania 2 Hong Kong 1 Slovakia 5Andorra 1 Hungary 12 Slovenia 2Argentina 23 Iceland 3 South Africa 5Australia 7 India 4 South Korea 4Austria 6 Indonesia 4 Spain 8Bahrain 2 Iran 3 Sri Lanka 3Bangladesh 5 Ireland 2 Sweden 75Barbados 1 Israel 6 Switzerland 18Belgium 9 Italy 15 Taiwan 1Bermuda 1 Japan 29 Thailand 3Bosnia 2 Jordan 2 Trinidad/Tobago 1Brazil 21 Kuwait 2 Turkey 1Brunei 1 Lebanon 3 Uganda 1Bulgaria 1 Liechtenstein 1 Ukraine 1Cambodia 2 Luxemboutg 2 United Arab 2Canada 73 Malaysia 5 United Kingdom 43Chile 4 Mexico 28 Uruguay 3China 1 Nepal 1 USA 388Colombia 1 Netherland 12 Venezuela 2Costa Rica 2 New Zealand 3 Yoguslavia 1Cuba 1 Nicaragua 3 Zambia 2Czechoslovakia 4 Norway 45Denmark 20 Pakistan 1Dominican 1 Panama 3Eucador 2 Papua New 1Estonia 7 Peru 2Faroe 1 Philippines 1Finland 57 Poland 5France 10 Portugal 9Germany 34 Puerto Rico 1Ghana 1 Romania 1Greece 4 Russia 5Guatemala 2 El Salvador 2Honduras 1 Singapore 6

20

Det är exakt samma löpsedel som tidning-en använde som inropare för sin pappers-upplaga utanför tidningskioskerna. Närnätanvändaren läst den braskande rubri-ken om bilars krocksäkerhet är den natur-liga impulsen att se efter hur det egnabilmärket klarat sig i jämförelsen. Alltsåklickar han på länken ”bil” och finner dåatt det inte finns mer att hämta på nätet.Vill han få svaret på löpsedelsrubrikenmåste han köpa papperstidningen. Denunika nyheten förbehålls således för papp-

Krocktest på Aftonbladets webb

ret medan den allmänna informationenfår gå ut på nätet.Denna balansakt går fortfarande att upp-rätthålla 1999, men gratistidningen Metrovisar att det är lönsamt med en kostnads-fri papperstidning. Sannolikt kommer denästan kostnadsfria nättidningarna fort-sätta att ta en allt större del av tidnings-marknaden och de papperstidningar somockså har en nättidning drabbas av kanni-balism.

Hur går det då för de tidningar som intebryr sig om att satsa på en elektroniskupplaga över huvud taget? Ett typexem-pel är Jönköpings-Posten som enbart hål-ler sig med papper. Visserligen har manen webbingång men det handlar enbartom prenumeration och annonsmarknad.Förklaringen till att Jönköpings-Posteninte tycks behöva någon nättidning ärsannolikt dess ställning som monopoltid-ning i sin region. Den dag det dyker uppen lokal nättidning som opererar gratis iJönköpingsbygden torde Jönköpings-Pos-ten bli utsatt för en kraftig konkurrens.

21

releaser och diarier. Naturligtvis har manockså en större skara journalister och foto-grafer på plats. Man har dessutom sex bild-redaktörer och en bildchef.

Mötesstruktur på GPKlockan 8:40: Första mötet – nyhetschef,bildchef, redaktionschef – granskar ”da-gens tidning” samt börjar ”spåna” kringnästa tidning.

9:00: Nyhetsmöte på ca 15 minuter däralla avdelningar (15 - 20 personer) möts ien brainstorming. Man funderar över ”da-gens grej”, vilka tunga jobb man ska satsapå, vilka bildjobb som ska utföras och såbörjar man tänka på vad som är nästadags ”bästa grej”.

9:30: Möte ute på de olika avdelningarna.

10:00: Morgonmöte på centralredaktionen(c a en kvart) då man diskuterar generellajournalistiska frågor som exempelvis tid-ningsetik. Det är frivillig närvaro menändå brukar 30 - 60 personer närvara.

10 - 11:00: Bildredaktörerna går runt på ny-hetsredaktionen för att studera läget.

15:00: Det är nu dags att göra en avstäm-ning – hur blev det? Man studerar vänster-kryss, dragbild, boxar etc.

16:30: Nyhetschef, bildredaktör och natt-chef fastställer förstasidan.

21:00 (tidigast): Löpen görs i tre versioner:rikslöp, Göteborgslöp och lokallöp.

22:00 - 22:30: Nu inträffar den bästa nyhe-ten för en morgontidning.

22:40: Nu är det deadline för den förstatryckningen. Deadline för den andratryckningen är klockan 00:00 och slutli-gen för den tredje klockan 01:00.

Varje organisation utvecklar sin egen kul-tur och följaktligen råder det en viss GP-

MorgontidningenPete Hamill har som vi såg inledningsvisen mycket kritisk hållning till utveckling-en inom den amerikanska journalistikenoch i Sverige formulerar Håkan Hvitfeltliknande kritiska tankar om den svenskapressens framtid. Innan vi studerar denfrågan med utgångspunkt från våra teo-rier om nyheters iscensättning ska vi riktablickarna mot hur en svensk morgontid-ning – och sannolikt de flesta andra storamorgontidningar – värderar det enormainformationsflödet som omger oss. Vi föl-jer mötesstrukturen på Göteborgs-Posten(GP) en vanlig dag.5

Även om en stor morgontidning harkunniga reportrar och en stor budget föratt skicka ut dessa i världen för att hämtahem nyheterna så skulle man inte kommalångt i sitt tidningsutgivande om man inteförlitade sig på mellanhänder. En speciellform av informationsuppfångare och ga-tekeepers är de internationella nyhetsby-råerna som exempelvis AP (AssociatedPress), UP (United Press) och Reuters.

GP abonnerar enbart på den svenska ny-hetsbyrån TTs tjänster, som emellertid i sintur tar in information från de stora interna-tionella byråerna. Man kunde också tänkasig att GP hade någon som ständigt gran-skade den internationella tevenyhetskana-len CNN men så är inte fallet. Mycket litetav GPs nyheter kommer från CNN. Dessut-om har GP bara två fast placerade utrikes-korrespondenter, nu placerade i Brysseloch London. I stället förlitar man sig på skstringers, det vill säga frilansande, kontrak-terade reportrar. I övrigt använder sig GPav tipsare, polisradio, konkurrenter, press-

NYHETEN I TIDNINGSHUSET

5 Vår referent är Kenth Andréasson som är nyhetschefpå Göteborgs-Posten och ställföreträdande ansvarigutgivare.

22

kultur som omfattas av de anställda. Enviktig komponent i den kulturen är stolt-het över att utföra ett professionellt arbete,i synnerhet om man har att kämpa mot entydlig konkurrent. GP saknar direkt kon-kurrens i sin ställning som lokal morgon-tidning i en storstadsregion, den kan ka-raktäriseras som en monopoltidning medde risker detta medför att drabbas av själv-godhet och passivitet. GP har emellertid istor utsträckning klarat sig ifrån dessa mo-nopolets fallgropar, något som bl a visarsig i en ovanligt ambitiös hållning när detgäller designutvecklingen, där tidningenupprepade gånger fått priser och erkän-nanden.6 Arvet efter den gamle tidnings-kungen Harry Hjörne bidrar kanske ocksåtill denna specifika tidningskultur. Hjörneformulerade begreppet ”ArbetsplatsensSjälvstyre”, en hållning till verksamhetensom kommit att kallas för ”GP-undret”(Engblom , 1996, s 58). De enskilda medar-betarna ges således ett stort förtroende attagera självständigt, vilket säkerligen haren stark effekt för skapandet av en speciellGP-kultur.

GP har fått vidkännas en upplageminsk-ning under 1990-talet men avtappningenär ganska måttlig jämfört med flera andratidningar.

Senare delen av 1990-talet är Internet-tidningarnas tidsålder. I Sverige startadewebbtidningarna hösten 1994 med Afton-bladet Internettidning men även GP komigång tidigt med webbintroduktion un-der våren 1995. Under 1998 ökade GPswebbtidning med 300 %, vilket svararmot ca 600 000 besök per månad eller

6 Tisdagen den 23 mars kan en stolt tidning rapportera:Nya priser till GPs redaktion. Society for News Design/Scandinavia (SND/S) har tilldelat GP två diplom och etthedersomnämnande. Diplom fick GP för sin extratidninglördagen efter den svåra Göteborgsbranden. Mankonstaterar vidare i sin artikel att GP fått mer än ettdiplom varje år sedan 1994, det år GP inledde sin storaredesign av tidningen.

20 000 per dag. Från mitten av januari1999 har GP redesignat sin webbsida, vil-ket främst visar sig genom snabbare ner-laddning och lättare navigation. Intres-sant nog har den nya designen en tydliga-re koppling till papperstidningen än vadsom var fallet från början.

GPs webbredaktion består av 6-8 perso-ner som sitter centralt placerade i central-redaktionen. Den får således stöd av cen-tralredaktionen och kan ses som en inte-grerad del av centralredaktionen.

Enligt GPs uppfattning så innebär varjenytt medium som utvecklas att det upp-står en ny tårtbit i mediekakan. Det enamediet slår inte ut det andra utan mansamsas sida vid sida. Man är också förvis-sad om att papperstidningen kommer attha ett vitalt liv även i framtiden, om änomstöpt i nya former och med säkerhetproducerad och distribuerad med ny tek-nik7. Papperstidningen kommer måhän-da inte att vara ett massmedium så längetill utan blir i stället ett skiktat medium.Webbtidningen fungerar som support ochmarknadsförare av papperstidningen. Detär intressant att notera uppfattningen attdet unika – scoopet – alltid kommer förstpå papper. Det som kan anses känt ochmera allmänt placeras på webben.

TabloidenSå långt en stor svensk morgontidning.Hur förhåller sig en stor svensk kvällstid-ning till denna tidningskultur. Faller deni samma värderingsmönster eller har denen annan syn på journalistiken? Svaret ärnej, den har en annan syn på journalisti-ken, för även om slutprodukterna har åt-skilliga likheter med den rikstäckandemorgontidningen så finns några karaktä-ristiska olikheter i nyhetsvärderingen.

7 Vår sagesman Per Andersson-Ek är chef förGöteborgs-Postens redaktionella satsning på Internetoch har tidigare bland annat varit layoutchef.

23

För Aftonbladets del mer än fördubbladesantalet besökare under 1998. Att merpar-ten webbläsare väljer Aftonbladet förkla-rar Internetredaktionens chef på AB, OttoSjöberg, beror på att man hela tiden ut-vecklar sig, tar nya grepp och erbjudernya tjänster. Som ett exempel anger handen nystartade elektroniska postorder-tjänsten ”Paletten” som sålde varor för 1miljon kronor under sina tre första veckor.

Det är emellertid i sin nyhetsvärderingsom kvällstidningen – tabloiden – avvikerfrån den stora morgontidningen. Ett bely-sande exempel är just Monica Lewinsky-affären. Onsdagen den 3 mars 1999 visa-des den första intervjun med Monica Le-winsky i svensk television. Denna såpo-pera tycktes alltså fortsätta år efter år –även starkt uppmärksammad i svenskamedier. Torsdagen den 4 mars ägnadeGöteborgs-Posten inget intresse åt dennahändelse. GPs nyhetsvärderare gjordetydligen bedömningen att ämnet inte varvärt något spaltutrymme. Hur såg det dåut i tabloiden?

Aftonbladet har denna torsdag en bras-kande löpsedel som också återfinns iwebbupplagan, där man kan vid en snabb-läsning kan frestas tro att Monica Lewin-sky tvingades göra abort med presidentClintons barn. Löpsedeln följs av en arti-kel med rubriken "Lewinsky talar ut".

Rent tryckningmässigt ligger kvällstid-ningen c a 9 timmar senare än morgontid-ningen i tidsschemat. Aftonbladets förstaupplaga trycks ca klockan 08:00 och and-ra upplagan ca 12:00. Men dagens kvälls-tidning har närmat sig morgontidningenpubliceringsmässigt och när det gällernyhetsbevakningen tidsmässigt. Under1980-talet hade man manusstopp klockan07:00, i dag är tiden för manusstopp 13:30.Dagens kvällstidningar har också närmatsig veckotidningarna. Utöver den ordi-narie papperstidningen så kompletterarkvällstidningen sitt material med bilagor.Dessa bilagor är starkt lösnummersäljan-de. Exempelvis säljer Aftonbladet en tors-dag, då man har sin teve-bilaga, 200 000fler exemplar än andra dagar.

På samma sätt som morgontidningen såhar kvällstidningen olika löpsedlar för ri-ket och lokalt. Just försöken att göra lokalakopplingar i löpsedlar och upplagor harsäljande effekt. Tendensen är tydlig inomalla medier, radio, teve, tidningar att manvill upprätthålla känslan av en lokal iden-titet för sin publik.8

Aftonbladet var först i landet med sinwebbtidning som startade under hösten1994. Under december 1998 gjorde SIFOen mätning som visade att Aftonbladetockså var den överlägset största nättid-ningen när det gäller antalet besök. Så härser siffrorna ut för antalet besök per dagför de sex största webbtidningarna (de-cember 1998, AB, 26 januari 1999):

Aftonbladet 216 474Dagens Industri 65 657Dagens Nyheter 63 375Svenska Dagbladet 20 911Göteborgs-Posten 17 451Sydsvenska Dagbladet 2 875

8 Synpunkter på kvällspressen har vi främst hämtat iintervjuer med Sigurd Glans, legendarisk redaktionschefpå Aftonbladet. Monica Lewinskys abort.

24

Därefter följer en artikel med rubriktexten:”Graviditeten hölls hemlig för Clinton”.

Sedan kommer ytterligare en artikel medtexten: ”Avslöjande i tv i natt: Jag hade enannan älskare samtidigt med presiden-ten”. En stor del av nättidningens nyhets-material upptogs således av texter omMonica Lewinsky. Samma texter återfannsockså i pappersupplagan.

En annan stort uppslagen artikel i sam-ma webbtidning har rubriksättningen:”Fergies attack mot drottningen”. Som enironisk, oavsiktlig (?) kommentar till sittjournalistiska utbud vänder sig Aftonbla-det till alla kvinnor med anledning av denstundande internationella kvinnodagenmed rubriken ”Känn dig lurad”. För att geytterligare eftertryck åt den kommenta-ren illustreras texten med en bild av en

Monica Lewinsky talar ut.

kvinna som räcker lång näsa åt de kvinn-liga läsarna.

Denna typ av nyhetsvärdering i kvälls-pressen illustrerar tabloidernas problem.Vikande upplagor talar sitt tydliga språkoch konkurrensen och jakten på köparehar lett fram till en debatt där tabloider-nas olika grepp för att locka sina läsare fårnegativ kritik.

Det finns förstås också de som tar kvälls-tidningarna i försvar. Åsa Moberg skriveri Pressens Tidning (3/1999) att kvällstid-ningar alltid varit utsatta för rutinmässigtförakt. I jämförelse med sina utländskamotsvarigheter håller den svenska kvälls-tidningen hög kvalitet med ledare, kul-turartiklar och en seriös samhällsbevak-ning. ”Alla läskunniga människor, ävenbarn och utlänningar som bara kan litesvenska, kan hitta något som intresserardem. Ofta lär man sig något nytt, folkbild-ningsambitionen är påtaglig”. Åsa Mo-berg är frilansskribent i Aftonbladet ochkan därmed sägas vara part i målet, vilketinte hindrar att hon har rätt i frågan omkvällspressens tillgänglighet.

Hur förhåller sig då den lokala morgon-pressen till nyheter av den typ som kansägas representeras av bevakningen avMonica Lewinskyaffären?

Normalt uppmärksammas inte interna-tionella skandaler av sensationskaraktärspeciellt mycket i den lokala morgontid-ningen. Sannolikt har man en mindre arti-kel, kanske av notistyp, som tar upp sensa-tionen. Nordström framhåller att Jönkö-pings-Posten är en utpräglad lokaltidningsom sällan informerar om världen utanförlandets gränser (Nordström, 1998, s 157).Den 1 september 1997 rapporterar såledestidningen den chockartade nyheten omprinsessan Dianas död i den våldsammabilkraschen i Paris. Men trots det stora ny-hetsvärdet placerades den lilla artikelnunder mittvikningen och under den da-Lång näsa.

25

Utöver en artikeltext på första sidan ochen stort upplagd artikel om den storahändelsen inne i tidningen – med nyafärgbilder av uppackande personer – harJönköpings-Posten också en recension avboken som bedömer den som ett slarvigthastverk med mängder av korrekturfel.

Så här långt har vi studerat hur morgon-och kvällstidningar i Sverige gör sina ny-hetsvärderingar inifrån sina tidningshus.En intressant fråga är naturligtvis hur tid-ningshusens målgrupp, tidningsläsarna

gens stora dragbild på en lokal politikerfrån Jönköping. Undantag från denna regelgäller dock om det skulle finnas en specielllokal koppling som motiverar en störreinsats. Så är fallet fredagen den 5 mars iJönköpings-Posten, där man uppmärksam-mar Monica Lewinsky av det enkla skäletatt hennes bok, som nu föreligger i i svensköversättning, packas upp och distribueras,just från Jönköping. Detta faktum bedömssom en så stor nyhet att Jönköpings-Postenhar en färgbild som dominerar förstasidanstort. Man ser några person i full färd medatt packa böcker ur lådor. Bilden följs av enstor rubrik med texten: ”Hemligt uppdragmed rätt att läsa”.

uppfattar detta arbete. På frågan till svens-ka folket9 om hur trovärdiga olika medierär svarar 73 % av de tillfrågade att detycker att morgontidningen är lika bra idag som för ett år sedan och 12 % tyckeratt den blivit bättre. För kvällstidningenär siffrorna inte lika bra, 38 % anser att denär lika bra som för ett år sedan medan28 % anser att den blivit sämre. En mar-kant skillnad i förtroendet mellan fullfor-mattidningen och tabloiden således. Påfrågan om hur folk tror att medieanvänd-ningen i allmänhet och deras egen i syn-nerhet kommer att se ut om fem år trorungefär 50 % att användandet av dagstid-ningar generellt kommer att minska, med-an ca. 75 % uppger att de själva kommeratt fortsätta att läsa i samma utsträckningsom tidigare.

DesignutvecklingPå samma sätt som talspråket kombinerasav en rad uttrycksformer som ljud, rytm,intonation och kroppsspråkliga signalersom mimik och gester, så kan det skrivnaordet kombinera ett stort uppbåd av ut-trycksformer. Det handlar om grafiska ochvisuella uttryck som kan sammanfattas itermer som grafik, layout, bildsättning ochredigering. Detta redigeringsarbete kan be-traktas som ett viktigt led i en tidningsnyhetsvärdering.

Det strikta och på uttrycksformer spar-samma språket har länge betraktats somdet mest seriösa, både i visuell och verbalkommunikation. Nyhetsuppläsare på teveminimerar sitt kroppsspråk och sin ut-trycksfullhet. Ett höjt ögonbryn eller ettlitet snett leende kan på sin höjd komplet-

Bild på uppackning i Jönköpings-Posten

9 Undersökningen genomfördes av SIFO i november1998 och ingick i Tidningsutgivarnas attitydbarometeroch omfattade 2000 telefonintervjuer med personermellan 15 och 79 år. Mätningen redovisas i PressensTidning (3/99).

26

tera en uppläsning. Akademiska textersätter oftast en ära i att ha ett minimum avillustrationer och layoutmässig formgiv-ning. Denna utveckling har förändrats desenaste åren både för visuella medier somInternet och teve och för verbala medier,främst inom tidningsjournalistiken. Denskrivna texten struktureras inte av ling-vistiska styrmedel som ”av vilket följer”,”som tidigare påpekats”, ”som min slut-sats”, utan genom visuell styrning genomlayout, spatiala arrangemang med textb-lock, bilder och andra grafiska element.Den moderna ordbehandlingsteknikenmedger numera ett starkt utökat utrym-me för textredigering och layoutmässigafinesser i en textproduktion. Samma bud-skap kan formuleras både visuellt ochverbalt i en form av dubbel kommunika-tion. De båda språken kan kompletteravarandra, förstärka varandra och iblandifrågasätta varandra.10

En vanlig teknik vid skapandet av entidnings design är att med olika grafiskagrepp konstruera olika former för att fram-häva, kontrastera och väcka uppmärk-samhet. Samband och avskiljning genomplattor, ramar eller andra kontrasterandeeffekter är mer uttalade i tabloiden än ifullformattidningen. Här kan man se dekulturellt betingade skillnaderna mellanden finkultur som representeras av denrikstäckande morgontidningen och denpopulärare framställningsformen i tablo-iderna. Fint språk kräver återhållsamhetmed uttrycksmedlen medan den populä-ra framställningen gärna tar ut svängarnabåde verbalt och visuellt. Braskande rub-riker och häftiga grafiska effekter funge-rar ungefär som kraftuttrycken i verbal-språket.

Läsningens vägarDet sätt på vilket en läsare tar itu medläsningen av en tidning eller en tidnings-sida varierar. Läsarnas privata intressenoch vanor bestämmer i viss utsträckning.Det finns läsare som konsekvent läserbakifrån och framåt. Men viktigast är ändådet vägnät för läsandet som layouten harlagt ut. Innan läsaren tar itu med en kon-kret avläsning gör han en scanning (sök-ning) av sidan. Bestämmer vad som ver-kar viktigt, vad som förefaller nytt ochintressant, vad som tycks hänga ihop.Vidare värderar läsaren informationenefter sina personliga bedömningsgrun-der. I sin avsökning följer läsaren redanupptrampade stigar. Framträdande gra-fiska effekter som bilder, färger, rubriker,bildtexter, ramar, textblock och andra fi-nesser i redigeringen styr blicken. Tillskillnad från läroböcker och instruktio-ner i manualer ges läsaren stor frihet i attsöka sig fram på eget bevåg.

Steven E. Ames (1989) beskriver avsök-ningen av en tidnings förstasida på föl-jande sätt. Läsaren startar högst upp tillhöger (gäller majoriteten av högerhäntaläsare) för att sedan gå högst upp tillvänster. Därefter går blicken tillbaka tillhöger sida och nedåt för att sedan faratvärs över sidan, längst ner till vänster.Därefter går blicken till centrum på sidan(a.a. s 11).

Den förhärskande redigeringsprincipenhittills har varit system med moduler ochdärför kan en förstasida organiseras i oli-ka rektangulära fält. Det är en stor utma-ning för en redigerare att åstadkomma enenhetlig prägel åt en tidningssida och attundvika uppdelningar i olika delar somfungerar avgränsande från varandra. Dennya utvecklingen mot iscensättningar ibåde papperstidning och på nätet, därbild och layout spelar en viktig roll este-

10 Synpunkter här har hämtas från Gunther Kress ochTheo van Leeuwens analyser av layouten på tidning-arnas första sidor i ”Approaches to Media Discourse”(1997).

27

tiskt och dramaturgiskt, håller därför påatt skapa nya regler för tidningsdesignen.

Ames (a.a. s 45) ger följande tabellupp-ställning över hur tidningsutgivare bedö-mer hur de genomsnittliga läsarna förhål-ler sig rent perceptuellt till de olika lay-outmässiga delarna på en förstasida.

Tabell 2. Läsares uppmärksamhetenligt tidningsutgivares bedömning

1. Kartor 75 %2. Största bilden (placering) 73 %3. Bokstavsstorlek på huvudtext 70 %4. Det designmässiga

helhetsintrycket 67 %5. Huvudartikeln (placering) 59 %6. Rubrikernas typografi 51 %7. Tidningens huvud (placering) 38 %8. Logons storlek 29 %9. Antalet spalter 22 %(Redigerad och översatt av författarna)

Uppställningen speglar således tidnings-husens bedömning av hur nyheter skapresenteras. Den viktigaste personen idetta arbete på en centralredaktion är re-digeraren. Det är nämligen denna personsom tar hand om journalisternas inlämna-de texter och de bilder och illustrationersom fotografer och tecknare producerar.”Texter och bilder formas till en layout.Detta arbete innebär också en värderingav allt redaktionellt material. Redigera-ren har tidigare diskuterat nyhetsvärde-ringen med redaktionschef och/eller natt-

chef. Men det är i många fall redigerarensjälv som svarar för den slutliga nyhets-värderingen och därmed bestämmer hurmaterialet ska presenteras för läsaren”(Andersson-Ek m fl, 1998, s 10). Egen-domligt nog är redigeraren för det mestaanonym. När det gäller film, teater ochopera är man ytterst noga med att angevem som producerar, regisserar och sätterscenografin i en uppsättning. På sammasätt borde redigeraren på en tidning stigafram i ljuset för att både få beröm ochriskera att bli kritiserad. Kvaliteten på detslutliga resultatet av tidningens iscensätt-ning av sitt nyhetsmaterial skulle därmedkunna förbättras ytterligare.

När det gäller designen med hjälp avden moderna IT-tekniken bör man upp-märksamma vissa egenskaper i själva tek-niken. Först och främst är den digitalainformationstekniken ett material utanegenskaper (Löwgren och Stolterman,1998, s 2). Med det menas att de minstadelarna som bär fram formen är av elek-trisk och digital natur. De saknar egenska-per i utgångsläget men kan ges nästanvilken form som helst i den virtuella värl-den, där de exempelvis återfinns för nät-tidningens läsare. Eftersom design inne-bär att skapa något nytt är varje IT-design-insats en unik process där det variabla ärsubstansen, d.v.s. den enskilda nyhetenoch formen en avancerad simulering.Dessa egenskaper möjliggör mycket av-ancerad tillämpning av det vi fokuserarpå i denna bok – nyheters iscensättning.

28

29

Vad menas med iscen-sättning?Ett arrangemang av bilder och texter påen tidningssida eller ett tidningsuppslagär vad vi här avser med en iscensättning.Men termen som sådan är alltför vag ochkan både överskrida och reducera våraintentioner. Den kan överskrida på så sättatt en iscensättning inte alltid sammanfal-ler med en hel tidningssida eller ett heltuppslag. En iscensättning ringar alltid inen viss bestämd problematik eller ett visstämne och ett viktigt tema eller ämne stan-nar sällan med en enda artikel eller enenda tidning. Den kan löpa över flerautgivningar, fungera som en samman-hängande diskurs eller följetong. Härmedinser vi också den angivna termens be-gränsning.

Med språk menas vanligen verbalspråk.Men här använder vi ordet om all slagsmänsklig kommunikation, vilket leder tillkategorier som verbalspråk, bildspråk,musikspråk, kroppsspråk etc. Eftersomen iscensättning och en iscensättningsdis-kurs i tidningen består av ett sammansattspråk, verbal- och bildspråk, förutsättervi ett särskilt iscensättningsspråk och ensärskild iscensättningsteori.

Den redogörelse för iscensättningsteo-rin som följer startar med tecknet – denminsta betydelsebäraren – och avslutasmed diskursen – den för detta samman-hang längsta och sammansatta betydelse-bäraren. I teorin ligger en tyngdpunkt påbilden vilket inte innebär att texten skullevara mindre viktig utan beror på att ny-hetsbilden hittills i alltför ringa grad upp-märksammats eller blivit teoretiskt med-vetandegjord.

DEN ISCENSATTATIDNINGSSIDAN SOM SPRÅK

Bild och text har olika egenskaper och fårdärför skilda funktioner på en tidningssi-da men det är samtidigt viktigt att noterade gemensamma faktorer som förenardem. Vi diskuterar här och exemplifierarutifrån fem påståenden

– att de i semiotisk mening bildar bety-delsebärande tecken,

– att de bildar teckenkedjor, samman-satta utsagor,

– att de är beroende av både slutna ochöppna språksystem

– att de i samverkan bildar mönster somkan urskiljas och klassificeras motbakgrund av frånvarande strukturer,

– att de utvecklar en samverkande retorik.

Tecken – betydelsebärare isemiotisk meningTecknets två huvudkomponenter är ut-tryck, det konkret påtagliga (ibland ocksåkallat signifiant eller betecknande), ochinnehåll (signifié eller betecknade), deninnebörd eller betydelse som kan förknip-pas med det påtagliga. Helt avgörande förtecknets existens är mötet och samman-kopplingen mellan dessa två komponen-ter. I vid mening kan sägas att allt sommänniskan kan lägga någon mening i ärett tecken. Det är bara det absolut me-ningslösa som saknar teckenstatus. Kon-sekvensen är då givetvis att allt i vår om-värld kan utvecklas till tecken. I detta sam-manhang till tecken som kan motiveras.Det är emellertid en sak att inse detta ochen helt annan att kreativt utnyttja detta.

Tidningssidans språk består också avett icke-betydelsebärande ”grundmateri-al” som exempelvis textens bokstäver el-

30

rymmer och avgränsar ett visst bestämtinnehåll. På ett likande sätt kan också enbild med filmens huvudrollsinnehavareWivien Leigh och Clark Gable fungera.Den skapar ett övergripande tecken. Allatecken är alltså i princip möjliga men oav-sett om de är nya, tillfälliga eller originellaär det ändå kvaliteten som avgör derasberättigande. Dvs att uttryck och innehållskall kunna motiveras och i vissa fall somhär även beskrivas och analyseras.

Tecken och symbol är jämställda i denmeningen att båda förenas av ett uttryckoch ett innehåll, men de skiljer sig åt vadgäller omfattning och egenart. Om teck-net uppfyller kravet på uttryck och inne-håll är det tillräckligt för att definierassom tecken. Tecknet kan med andra ordvara subjektivt och oetablerat. Av symbo-len kräver man någon form av generelleller kollektiv status oavsett om denna ärfastställd i ordböcker, vedertagen i all-mänt tänkande eller kan – som Carl Gus-taf Jung (1981) anser – hänvisas till arke-typiska förekomster i människans omed-vetna.11 I detta avseende är vi överensmed Saussure (1970) att symbolen är enunderkategori till tecknet.

Skillnader mellan textuellaoch ikoniska teckenDet finns vissa uppenbara skillnader mel-lan bild och text som exempelvis textensmöjligheter att uttrycka tempus, en gram-matisk kategori som existerar hos verben.Bilden i sig har problem med att skiljamellan presens (nutidstempus) och pre-

ler bildens raster, men det kommer vi barai undantagsfall att beröra.

Vissa tecken ingår i avgränsade systemdär uttryck och innehåll är väldefinierade.Ibland så väldefinierade att tecknen blirentydiga och bara ska tolkas på ett endasätt. Verbala instruktioner och vägmärkenkan vara exempel på det. Det skall intefinnas några tolkningsalternativ när dessaavläses. Det som uttrycks skall vara odis-kutabelt och omisskännligt. Motsatsen ärmångtydiga tecken som tillhör öppna sys-tem där den enskilda människan medver-kar i tolkningsprocessen och på så sättockså själv skapar tecken. Bildkonst ochpoesi är exempel på det. Längre fram dis-kuteras mer ingående vad språksystem är.

Mångtydiga tecken är samtidigt rörligatecken. Sammanhanget påverkar dem ochtolkningsakten bidrar till deras samman-koppling av uttryck och innehåll. Det ärvälmotiverat att tala om tecknets olika be-tydelsebottnar. Vi drar här en gräns mellanmanifesta, påtagliga och närvarande, teck-en och latenta som är mer djuplodande,ibland dolda. När det gäller latenta teckenskiljer vi också på konnotativa som kanhänvisas till uppfostran, utbildning ochkulturell påverkan och arketypiska teckensom om äger genetiska eller ärftliga an-knytningar.

Tecknets storlek eller utbredning är iprincip obegränsad. Det avgörande är attdet finns en betydelsebärare som sam-mankopplar de två komponenterna ut-tryck och innehåll. En film som ”Bortamed vinden” består av tusentals teckenpå olika nivåer men titeln kan också bli ettövergripande och summariskt tecken som

11 Enligt C G Jung i (Människan och hennes symboler1981) kan man urskilja två skilda skikt i människansomedvetna, ett personligt omedvetet som är kopplat tillden enskilda människans förråd av bortträngda ellerbortglömda upplevelser och ett djupare förankratkollektivt omedvetet som är knutet till hela människo-släktet. Det senare speglar människosläktets äldstautvecklingshistoria och uppkomsten är lika hos allaindivider, oavsett tid och kultur.

31

tertium (dåtidstempus eller imperfekt).Den kräver textens samverkan för att tids-perspektivet ska kunna bestämmas.

Till de viktiga skillnaderna mellan bildoch text hör de perceptuella differenser-na. En text är en text. Den kan göras storeller liten, den kan spärras och utsmyck-as, den kan växla typsnitt men därmedhar den i princip tömt sina möjligheter attvisuellt attrahera eller fascinera. Uppbygg-naden är regelmässig och mekanisk: ordföljer ord, mening följer mening och spaltföljer spalt. En bild är däremot unik, denavbildar eller transformerar något i värl-den, skildrar rum och djup. Texten befin-ner sig stadigt på ytplanet medan bildenhänvisar till ”ini”, ”bortom”, ”framför/

bakom”, härmar världen eller gör anspråkpå att översätta den.Vanligen kommenterar vi bara saker ochhändelser som känns igen i de bilder vimöter. Tecken av det slaget kan benämnasigenkänningstecken eller figurativa teck-en. Mindre vanligt är att vi kommenterarspatiala tecken: sådana som belyser när-het-avstånd, likhet-olikhet, framför-bak-om, stillhet-rörelse, ljust-mörkt, kropp-skugga, fragment-”fragment av vad”,slutenhet-öppenhet, rytm, rymd, tomhetetc. Fenomen av det slaget kan också skild-ras i text, men då sker beskrivningen indi-rekt och omskrivande. Bilden kan för-medla dem direkt.

Bildens perceptuella karaktär komplice-ras ytterligare av att figurativa och spatialatecken integreras med varandra. Bildensaknar de klara gränsdragningar som skil-

jer ord och meningar i texten. Det finnsbildteoretiker som menar att det är oaccep-tabelt att betrakta bilden i mindre tecken,deltecken, eller kombinationer av tecken(teckenkedjor).12 Man menar att bilden ären helhet – så organiskt sammansatt – attdelarna inte kan avskiljas eller identifierasi separata områden. Det ligger en viss gradav sanning i påståendet. Men den blir be-fängd i ett vidare perspektiv. Allt i världenär sammanhängande. Den mänskliga krop-pen är en helhet men det hindrar oss intefrån att skilja armar från ben, huvud frånbål eller hjärna från hjärta.

Seendets roll ikommunikationsprocessenMänsklig kommunikation är med rätta för-knippad med yttre hjälpmedel. Under oli-ka epoker har människan utnyttjat skildaverktyg: allt från mejslar, pennor och pens-lar till industriframställda kameror ochdatorer. All kommunikation kräver dockinte tillverkade hjälpmedel. Kommunika-tion upprättas också med kroppens egnaorgan: talet, rörelserna, gesterna etc. Sinne-na måste också räknas till dessa redskap.Människan befinner sig i en kommunika-tionsprocess när hon mottar intryck. Hontolkar det hon ser och hör, kombinerarolika tecken och skapar tankens tecken-kedjor. Det finns ett sinnenas semiotik.Framför allt bör seendet uppmärksammas.

Innan vi fördjupar oss i den visuellaframställningen (text, bild och iscensätt-ning) som språk bör vi fundera någotöver seendet som språk. Vad händer egent-ligen när vi betraktar en vy, exempelvis ett

12 En av dessa bildteoretiker är Nelson GoodmanLanguages of Art (1976, s 3-43 och 99-176) som hävdaratt bilden är omöjlig att analysera i särdrag eftersomden kännetecknas av ett semantiskt och syntaktisktodifferentierat teckensystem. Frågan behandlas också avKenneth Karlsson i "Från Saussure till Ricoeur" somingår i antologin Rum Relation Retorik (1996).

32

för att en iscensättning är dramatisk, ly-risk, episk eller didaktisk baseras det påiscensättningens identitet. Förutsättning-en är att det finns något återkommande,som upprepar sig från iscensättning tilliscensättning, som kan beskrivas och ka-rakteriseras och som gör att en viss typ aviscensättning kan benämnas dramatisk,lyrisk etc. Detta återkommande mönstersom samtidigt är en del av ett tecken ärvad vi i semiotisk mening kallar formen.Vid sidan av formen rymmer varje iscen-sättning något tillfälligt som avviker frånmönstret. Det är substansen.

Form eller substans är också beroendeav sammanhanget. Det som är form i enkontext kan vara substans i en annan.Eller tvärtom. Det kan förklaras med hjälpav ett fotografi som föreställer en man, enhund och en katt. Fotografiet kan ingå iflera teman. Här skall vi diskutera detutifrån ett vänskapstema och ett fiendete-ma. I vänskapstemat passar mannen ochhunden ihop. Tillsammans bildar de form.Katten blir överflödig, substans. Kombi-nationen hund och katt passar bra för ettfiendetema. Här utgör de formen medanmannen blir substans. En och samma bildkan alltså bildspråkligt fungera på tvåskilda sätt på grund av hur den brukas.Exemplet underförstår också att entydigatecken eller teckenkombinationer bör vararensade från substans om tolkningen verk-ligen skall bli entydig. Det finns mer ellermindre komiska exempel på det. I Nor-ge har man på ett vägmärke som skallmarkera övergångsställe avbildat engående man iförd en borsalinohatt. Bil-den för onekligen tankarna till fyrtiotalets

landskap. Vi ser inte allt, vi ser bara detsom har med våra erfarenheter att göra.Har vi en guide med som berättar omlandskapet och trakten utifrån special-kunskaper upptäcker vi något annat. Viskapar nya teckenkombinationer, visuel-la teckenkedjor. Att se och tolka det manser är alltså en språklig handling, även omden just för tillfället bara blir konkret i detindividuella medvetandet.

Vid sidan av ett språk framställt medverktyg finns alltså ett seendets språk somaktiveras av intryck från yttervärlden. Ochdet finns fog för att också tala om ett tredjespråk, drömmens, om man med det un-derförstår tankar inspirerade och skapa-de av ett inre seende.13

Form vs substansHuvudkomponenterna i tecknet är somredan sagts uttryck och innehåll. För eningående granskning av tecknet behöver viockså begreppen form och substans. For-men är det icke-utbytbara i tecknet, detsom är återkommande och ger det identi-tet. Det är formen som ligger till grund förtolkningen. Substansen är utbytbar och till-fällig. Vi kan t ex tala om ”sju-bussen” ochmenar då en viss bestämd busstur uppta-gen i en turlista. Det är denna busstur,benämnd sju-bussen, som är formen, detkonstanta i tecknet. Till substansen hör dettemporära; trafikbolagets val av buss,chaufför som tjänstgör etc. Företeelser avdet slaget är utbytbara och inverkar såle-des inte på det som identifierar sju-bussen.

Relationen form vs substans ligger bl atill grund för de iscensättningar vi senarekommer att ta upp. När vi bestämmer oss

13 Frågan om drömmens och seendets språk diskuterasnågot mer ingående av Gert Z Nordström i Bilden i detpostmoderna samhället (1989 s 32-33) där de ställssamman med den framställda (skapade) bilden. Detfinns anledning att markera skillnaden mellan tanke-tecken och medierade (framställda) tecken.

33

Humphrey Bogart. Men märket är givet-vis giltigt för alla människor och inte be-gränsat för män med borsalinon.

Manifest och latentteckennivåSemiotiken har alltid markerat skillnadenmellan en första, denotativ, teckennivå ochen andra, konnotativ. På den första nivånframträder de bokstavliga betydelserna(denotationer) som ibland brukar kallasgrundbetydelser. På den andra nivån finnsbibetydelserna som brukar beskrivas somkulturella associationer.

Ett problem med denna uppdelning äratt den konnotativa språknivån blir alltföromfattande och obestämd. Ett sätt att skär-pa teorin är att skilja miljö från arv, dvssöka avgränsa de tecken som människanförvärvat i uppfostran och kulturell miljöfrån de tecken som kan vara genetisktbetingade. Konsekvensen blir att det en-dast är de förra som då kan betecknaskonnotationer (kulturella associationer).De senare – de genetiskt betingade teck-nen – kan med en från Carl Gustaf Junglånad term kallas arketyper.14 Även omgränsdragningen mellan konnotationeroch arketyper är svår att upprätthålla ipraktisk bild- eller diskursanalys bör denändå teoretiskt markeras och respekteras.

manifesta teckennivån är den bokstavli-ga, i stort sett identisk med den denotati-va. Den latenta är ”djupnivån” som båderymmer kulturellt associativa tecken ochde dolt omedvetna.

Genom begreppsparet manifest-latentundviks ytterligare ett missförstånd. De-notation underförstår betydelse och där-med också tecken. Men det är inte barabetydelser som tas upp på den manifestanivån utan även icke-betydelser, icke-teck-en, som exempelvis linjer, raster eller fär-ger. Ibland kan det också handla om icke-tecken som utvecklas till tecken undertolkningsakten. Exempelvis kan två tillsynes icke-betydelsebärande färgplan i enbild, ett blått och ett gult, plötsligt ut-trycka något svenskt. Ett icke-tecken haromvandlats till ett tecken.

På den manifesta nivån är en flagga enflagga, dvs ett stycke tyg med en enkelkomposition som kan symbolisera en na-tion eller en idrottsklubb. På den latentanivån kan flaggan äga betydligt djuparemening, stå för sammanhållning, gemen-sam historia och kampanda. Vi behöveralltså två nivåer (kanske fler) för att un-dersöka såväl verbala som ikoniska teck-en.15 Var vi drar gränserna mellan denmanifesta och latenta nivån kan vara enöppen fråga som bestäms av en konkretpraktisk tillämpning. Kort sagt: Den ma-nifesta nivån kan beskrivas ytligt mendärför inte utan precision och relevansvad gäller icke-betydelser, tecken och teck-enkombinationer. På den latenta nivångörs djupdykningar: penetreras konnota-tiva och arketypiska tecken samt dras slut-satser om intentioner och eventuella upp-

15 De flesta analysmodeller använder sig av tvåspråknivåer, tex semiotiken (denotativ-konnotativ) ochpsykoanalysen (manifest-latent). Erwin Panofsky, före-trädare för Warburgskolan, använde sig emellertid avtre betydelsenivåer i Studies in Iconology (1939) näm-ligen av (1) primär eller naturlig betydelse, (2) sekundäreller konventionell betydelse och (3) Inre betydelse.14 Se not 11.

Ovannämnda komplikation är orsaken tillatt vi ersatt semiotikens denotation-kon-notation med det av psykoanalysen inspi-rerade begreppsparet manifest-latent. Den

34

sfär till bildsfär bygger på närhet ellernärbelägenhet, medan transformering tillen metonymi bygger på en närrelation.Om någon person kallas ”Foten” kan detbero på att vederbörande i något väsent-ligt avseende liknar en fot (metafor). Såvar förhållandet med den svenske stats-ministern Ingvar Carlsson och det av TageDanielsson myntade namnet. Men nam-net skulle också kunna tilldelas en perso-nalchef som fått det besvärliga uppdragetatt avskeda folk i företag. ”Foten” fick hanheta för att han ”gav dem foten”. I detsenare fallet bygger inte tecknet på likhetutan närhet (metonymi). En detalj (foten)får uppgiften att representera en ”närbe-lägen” helhetsbetydelse (arbetslöshet/ra-tionalisering etc.)

levelser. Det uppenbart synliga och på-tagliga ställs mot det som upptäckts elleravslöjats.

Metafor och metonymiMetaforer och metonymier är transformera-de tecken som ofta uppträder i både bild-och verbalspråk. Transformeringen skerfrån en realsfär – vanligen kallad saksfär –till en koncentrerad, tillspetsad eller lad-dad sfär som brukar benämnas bildsfär.Den senare termen är dessvärre någotvilseledande när det handlar om bild-språket eftersom detta kännetecknas avjust bilder. Med en metafor eller metony-mi menas emellertid inte vilken bild somhelst utan, som vi redan nämnt, en sär-skild bild som omvandlats på sin vägmellan två sfärer. Att ordet bild här kanfungera vilseledande är inte mycket attgöra åt. Det har sin grund i den tidigaspråkvetenskapen som fann det väsent-ligt att upptäcka och fastställa bilder iformulerade tal och texter. Sannolikt räk-nade man inte med att metaforen kundebli lika intressant i bildspråket som i ver-balspråket.

Eftersom alla bilder eller bildsekvenseraldrig förmår skildra hela världen utanendast fragment av den skulle man kunnasäga att det som utmärker bilden mer ännågot annat är den metonymiska egen-skapen. Delen står för helheten. Det finnsanledning att uppmärksamma metony-min satt i system. Porträttet är ett typex-empel. Ingen människa i vår västerländ-ska kultur ifrågasätter denna stympningav kroppen. Det isolerade huvudet tillåtsensamt att representera hela människan. Ivärldspressen blev det emellertid ett ra-maskri 1990 när den amerikanska tidskrif-ten The New Republic (3/9, 1990) meddatorers hjälp lät ansa mustaschen på Irakspolitiske ledare. Avsikten var uppenbar.Tidningen ville likna Saddam Husseinmed Adolf Hitler.17 Bildmanipulation

17 Båda bilderna finns publicerade i Svenskarna,medierna och Gulfkriget i Nordström (1992) s 70.

16 Den teoretiska utgångspunkten är här RomanJakobson och hans två kända uppsatser från 1950-talet:Två kapitel om språket och Lingvistik och poetik. Det äri det förstnämnda kapitlet han diskuterar de metaforiskaoch metonymiska polerna. Båda kapitlen ingår i Poetik& Lingvistik: Roman Jakobson (1974).Litteraturvetenskapliga bidrag valda av Kurt Aspelin ochBengt Lundberg.

Det som kännetecknar metaforen är enlikhetsrelation, dvs. det finns någon formav analogi mellan saksfär och bildsfär.Det som kännetecknar metonymin är ennärhetsrelation.16 Överföringen från sak-

35

menade många. Bara en metafor, en trans-formering från saksfär till bildsfär, mena-de andra. I avsnittet Iscensättningen inutiAftonbladet finns ett exempel på hur enhel iscensättning kan framställas matafo-riskt: presidenterna Jeltsin och Clintonsom pugelister i en boxningsring.

Linjära och polysyntak-tiska teckenkedjorSemiotiken använder begreppet syntagmmed vilket menas en kombination av teck-en. Vissa språkforskare vill hänvisa dettabegrepp enbart till verbalspråkets linjärasammanställningar av uppradade ord ochmeningar. Denna reducering av semioti-ken accepteras inte här. Vi brukar det sam-mansatta uttrycket syntagmatiska tecken-kedjor för alla språkliga kombinationeroavsett om de är linjära som textens ellerpolysyntaktiska (mångriktade) som bil-dens. I en iscensättning förekommer gi-vetvis båda varianterna. Behöver manskilja dem åt kan man kalla dem verbal-språkliga respektive bildspråkliga, ellerbättre: linjära respektive polysyntaktiska.Skillnaden behöver inte alltid överens-stämma med det språkliga. Det kan varatvärtom så att bilder skall avläsas linjärt(som de faktiskt görs i en serie) eller attord skall mångriktas som i en futuristiskdikt av Filippo Tommaso Marinetti (Par-ole in liberta 1912).

Susanne K Langer har i sin symbolteorifrån 1940- och 50-talen (Feeling and Form1953) bl a beskrivit texter som diskursivaoch bilder som icke-diskursiva, med vil-ket hon menar intuitiva.18 Anledningentill detta motsatsförhållande motiverarLanger med att bilder är sammansattaavslutade helheter medan verbalspråketbestår av diskursiva symboler som radas

upp efter varandra enligt en viss bestämdgrammatik. Det är riktigt det hon sägerom orden men knappast det hon påstårom bilden. Inte ens när det tillskrivs denenskilda bilden eller stillbilden. Även denhar en egen grammatik som gör det rim-ligt att hantera den i mindre tecken relate-rade till varandra. Helt oanvändbar blirhennes teori när bildtecken bildar kombi-nationer i narrativa strukturer; uppträderi tecknade serier eller i filmade sekvenser,där tidsflödet blir lika påtagligt som i detverbala språket. Teorin blir självfallet ock-så diskutabel om den tillämpas i analyserav iscensättningar eller diskurser. Bilderär inte bara statiska fenomen. De beskri-ver också tid och flöden. Och viktigt, desamverkar ständigt med andra medier.

Tecken eller teckenkedjor, oavsett omde sammanställts av en sändare i en språk-lig framställningsprocess eller senare ak-

Parole in liberta. Filippo Tommaso Mari-netti 1912.

18 Jämför kommentaren om Nelson Goodman i not 12.

36

tiverats av en mottagare i en tolkningsakt,kan betraktas som utsagor. Det underför-står att en större utsaga – exempelvis eniscensättning eller diskurs – inom sig rym-mer mindre utsagor som av olika orsakerkan tonas ned eller stegras.

Den ikoniska förlusten är ett uttryck somdå och då dyker upp i diskussionen ommänsklig kommunikation. Det hänvisartill en obalans, en förlust, som uppkom imänniskans historia, vid en tidpunkt närverbalspråket skulle komma att domine-ra människans utveckling. Uttrycket un-derförstår att ett ikoniskt tänkande harmed intuition att göra medan ett verbalthör samman med ett rationellt.

Här blir emellertid logiken fel. Det ärviktigt att uppmärksamma gränsen mel-lan intuitivt tänkande och rationellt mengränsen går inte mellan bild och ord ellermellan bildskapande och författande. Dengår på tvären och berör all mänsklig kom-munikation. Däremot är det viktigt attvara klar över tre ting i sammanhanget:(1) att bild och text aldrig är likställda iden mening att de är utbytbara. Bilder kanbeskrivas eller analyseras men aldrig över-sättas till ord utan att i någon meningreduceras, (2) att all analys – även om denbefruktas med intuitivt tänkande – i slut-ändan är rationell och (3) att alla intuitivadimensioner som förekommer i bilder(även i texter) inte kan förklaras rationellt.Trots dessa komplikationer kan det intevara fel att analysera eller tala om bilder.Människan är den enda varelse på jordensom äger förmågan att göra sig medvetengenom ett meta-vetande.

Slutna och öppnakodsystemVi har tidigare diskuterat teckenkedjoroch beskrivit dem som syntagmatiskakombinationer eller strukturer. Syntag-

matiska är de dock bara om de är påtagli-ga och närvarande. Ett syntagm är någotsom iakttas direkt med våra sinnen. Menteckenkedjor kan också vara paradigmati-ska vilket innebär att de representerar enfrånvarande struktur. De tillhör ett förrådav urvalstecken eller ingår i ett urvalssys-tem.

Motsatsen till det närvarande syntag-met är alltså det frånvarande paradig-met.19 Det kan belysas med en verbal utsa-ga, en teckenkombination av ord. I entidning finner vi rubriken Mannen kastadeut sin tio år äldre sambo. Denna rubrik,detta syntagm, skulle inte kunna tolkasutan sitt paradigmatiska urval av tecken.Det närvarande uttrycker ingenting utankunskap om det frånvarande. Vi skulleinte kunna tolka substantivet man i utsa-gan ovan om vi inte känner till vad kvinnaär. Inte heller tyda den böjda verbformenkastade ut utan kännedom om motsatsenbjöd in, pronomenet sin utan din, räkneor-det tio utan tjugo, adverbet äldre utan yng-re etc. På ett liknande sätt ingår hela densyntagmatiska rubriken i ett paradigma-tiskt system av motsatser eller varianter.En av dessa många varianter skulle kun-na lyda: Kvinnan bjöd in sin tjugo år yngreälskare. Vi avläser det vi ser, det som är ossnärvarande, men det sker inte utan vet-skap om det frånvarande, alternativa ur-val som ingår språksystemet. Slutsatsenblir att inga tecken eller teckenkedjor kantolkas utan ett bakomliggande system avgrammatiska regler eller normer.

En av semiotikens förgrundsmän, denschweiziske språkforskaren Ferdinand deSaussure (1970), skiljde språket som sys-tem från språket som tal. Saussure mena-

19 Frågan om närvarande vs frånvarande diskuterasingående av Gert Z Nordström i en artikel Dennärvarande frånvaron – Tankar om en bildspråklig teorioch bildanalytisk metod som ingår i antologinBegriplighet och förståelse (1996).

37

de att språkets system är språket somhistoriskt och kollektivt fenomen medantalet är språket i konkret handling. Idagtalar man om språksystemet som en upp-sättning koder, dvs. semantiska och syn-taktiska regler eller normer, där verbal-språket har sina och bildspråket sina. Närvi här talar om iscensättningen som språkunderförstås också ett sammansatt språk-system, en iscensättningsgrammatik därtext och bild samordnas enligt vissa ord-ningar och mönster.

Entydiga tecken visavi mångtydiga im-plicerar två skilda kodsystem. Entydigatecken är relaterade till fasta och slutnakodsystem medan mångtydiga tecken ärrelaterade till öppna och mer oregleradesystem. En vanlig felsyn, att texter är reg-lerade medan bilder alltid är öppna ochmångtydiga, bör dock uppmärksammas isammanhanget. Öppna bildkoder finnervi inom expressiva områden, framför allti konsten men även inom reklam och pro-paganda där texten blir det styrande kom-plementet. Detta stämmer nu inte in påalla de bilder som framställs och brukasinom industrin. Dessa måste vara exaktaoch entydiga. Samma sak kan sägas omkartor, diagram, anvisningsbilder avmånga slag samt fotografier som gör an-språk på att dokumentera ett visst motiveller händelse. Koden för texter liksombilder måste förutsättningslöst undersö-kas och fastställas från analys till analys.

Det finns en inneboende strävan hos män-niskan att skapa regler och system för allthon gjort, gör och kommer att göra. För att

bemästra tillvaron och världen behöverhon omvandla sitt intuitiva och mångagånger vilda tänkande till ett generellt ochdisciplinerat sådant. System och normeråterkommer inom så gott som alla områ-den: trafik, vetenskap, krig och spel somfotboll, schack eller bridge. De är förutsätt-ningar för den mänskliga kommunikatio-nen. Konst och poesi motverkar i vissutsträckning normbundenhet, tror sig ivarje fall upptäcka nya vägar. Men alltskapande är beroende av system i någonmening. Utan koder ingen tolkning ochinget språk.

Frågan om språkliga system återkom-mer vi till. Den är grundläggande i denhär studien vars främsta uppgifter är attsöka påvisa koder (upprepningar, lagaroch mönster) i de iscensättningar och dis-kurser som tidningspressen idag använ-der sig av inom nyhetsförmedlingen. Mankan uttrycka det så: Vi prioriterar system-eller kodproblematiken framför analyserav enskilda utsagor.

Förankring och avbyteBåda begreppen förankring (ancrage) ochavbyte (relais) härrör från Roland Bartheskända uppsats ”Bildens retorik” från 1964.Avsikten med termerna var att diskuterabildens förhållande till texten. Barthes gördetta mot bakgrunden av att bilden, somhan uttrycker det, är polysemisk (mång-tydig), att den egentligen består av enflytande kedja av signifikat, bland vilka tit-taren kan välja ut några och strunta iandra.

I detta sammanhang är avbytes-termenokomplicerad. Den står för det avbytemellan bild och text som är nödvändig itecknade serier, rörlig bild med tal ellertext etc. Viktigare för Barthes är emellertidförankrings-termen som pekar på en stän-digt underordnad roll för bilden i dess

38

förhållande till verbalspråket. Som vi re-dan nämnt talar Barthes om ”flytandekedjor av signifikat”. Det rör sig om poten-tiella och latenta tecken hos bilden som kanväckas till liv genom anknytning av texter(även tal, musik, gester etc.). En karakteris-tisk egenskap hos bilden är att den lånar sigtill vitt skilda utsagor. Vi kan givetvis vän-da på påståendet och argumentera i mot-satt riktning; att det är bilden som förank-rar den ”flytande” texten. Men det handlartrots allt om en betydligt lägre grad avpåverkan än den som texten kan åstad-komma på bilden. Bilden, och det gällerspeciellt fotografiet, är mer öppen och där-med mindre skyddad mot sin omgivning.

Kunskapen om förankringens inverkanpå bilden, men även texten, är en viktiganledning till att redigeringen i sambandmed nyhetsframställningen bör uppmärk-sammas på ett nytt sätt. Förankrandet,metoden att ladda och avladda tecknensinnebörder inom en utsaga, är just grund-bulten i iscensättningen.

Kontexter och analysarterTecknen i en iscensättning är inte baraberoende av hur de inbördes planeras ochsammanställs, sin inre kontext, utan i höggrad även av ytterligare fyra kontexternämligen yttre kontext, multikontext, sän-darkontext och mottagarkontext.

1. Inre kontext. Hit hör samtliga arrange-mang, tecken och teckenkedjor, som byg-ger upp en iscensättning eller diskurs. Dvs.rubriker, bilder, ingresser, brödtexter etc.

2. Yttre kontext. Hit hör alla tecken utanförden inre kontexten som kan påverka den-na. Vanligast är angränsande diskurser,reklam, andra artiklar etc. Hur mycket avyttre kontexter som påverkar den inrekontext man studerar måste avgöras frånfall till fall. Det är inte oväsentligt var itidningen en iscensättning görs.

3. Multikontext. Hit hör parallella iscen-sättningar och diskurser som förekom-mer i andra medier. Många läser tidning-en efter att först ha tagit del av en nyhet iradio eller televisionen. I vår studie hand-lar det om, att utöver förstasidan och ny-hetssidor, parallellt undersöka löpsedlaroch webbsidor. Iscensättningen av en ny-het sker idag i en sammansatt miljö. Det äriscensättningar och diskurser i en sådanmultikontext vi vill uppmärksamma.

4. Sändarkontext. Journalister och fotogra-fer hör självfallet till sändarkategorierna.När vi här inriktar oss på iscensättningarbetyder det speciell uppmärksamhet avredigerarnas arbeten.

Viktiga sändarkategorier är givetvis ock-så chefredaktörer, ansvariga utgivare samttidningsägare. För att markera ansvars-och arbetsfördelning bakom en nyhetsut-saga använder vi därför begreppet sän-darkontext. Att bara tala om sändare bliralltför oklart.

5. Mottagarkontext. Även tidningsläsarenbidrager genom sin tolkningsakt till hurolika teckenkedjor bildas, laddas och av-laddas. Den enskilde läsarens kunskaper,erfarenheter och bildning är viktiga föravläsning och upplevelse. Men definitivtviktig är också den konkreta mottagarsi-tuationen. Vem är man tillsammans medvid tolkningstillfället? Diskuterar man detman ser med någon? Hur påverkas man iden konkreta situationen? Mottagare upp-fattar vi som enskilda personer. Med mot-tagarkontext menar vi här en språklig ochsocial miljö där människor påverkar var-andra och upplever något tillsammans.

Att bestämma sig för kontext innebärsamtidigt ställningstagande till analysob-jekt, analytikern ringar in det område somskall undersökas. Vid detta tillfälle fast-ställs också analysart, med vilket menasval av undersökningsmetod. Här räknar

39

vi med tre skilda analysarter intentions-analys, receptionsanalys och näranalys.

Vid intentionsanalys gör analytikern sän-daren (sändarkontexten) till analysobjekt.Målet med undersökningen är att sökakartlägga de eventuella intentioner elleravsikter som finns bakom ett budskap. Vidreceptionsanalys är det mottagaren (läsa-ren/tittaren) som ställs i fokus. Undersök-ningen vill söka klarlägga mottagarensupplevelser. Receptionsanalys brukas intei denna studie. Däremot kan vi inte undgåatt beakta sändarens intentioner. Den pri-mära ambitionen är emellertid inte att klar-lägga avsikterna bakom nyhetsförmedling-en utan att beskriva och klassificera detsom utspelas framför våra ögon. Det rörsig om en empiriskt iakttagande under-sökning som kan betecknas som närana-lys, där ”nära” får stå för en omedelbarkontakt med det observerade mediet.

De fyra iscensättningarnaOrdet iscensättning för osökt tankarna tillteatern. Likheterna mellan teaterns ochtidningens sätt att iscensätta sitt innehållbör dock inte överdrivas. Aktörerna påteaterscenen är levande och agerar i etttredimensionellt rum. Tidningssidan ärtvådimensionell och dramaturgin måsteutformas med hjälp av bilder, rubriker,ingresser och bildtexter. När man talar omtidningarna som dramafabriker underför-står man vanligen något negativt meduttrycket. Man upplever dem inte somtillförlitliga och verklighetsbeskrivandeutan som skapare av sensationer ochfiktioner påminnande om sk såpor. Vårt

bruk av begreppet iscensättning rymmeremellertid inget negativt i sig. Vi använ-der ordet därför att det sätter redigerareni fokus. Gör denne till en skapande regis-sör, en spindel i nätet, som förvisso intehar skådespelare, rekvisitörer och sceno-grafer till sitt förfogande men väl journa-lister, fotografer, tecknare och datorer.

I alltför ringa grad har man hittills in-tresserat sig för redigerarens arbete. Detgäller inte kunskapen om den ”läsriktiga”strategin hur läsaren skall ledas via rub-rik-bild-bildtext-ingress och brödtext el-ler den rutinmässiga kunskap som for-dras för att värdera ett nyhetsmaterial,göra bildbedömning, skissera en grund-idé, formulera en topprubrik, kontrollerastavning, välja typografi, beskära vissabilder, utforma en layout osv. Allt dettaär viktiga arbetsuppgifter som verkligenkräver professionell erfarenhet.20 När vitalar om iscensättning menar vi något ut-över detta. Vi pekar på redigeraren somden som slutligen formar nyhetsförmed-lingen och i hög grad skapar läsarnasverklighetsuppfattning. Redigerarensutomordentligt viktiga roll i sändarkon-texten har varit alltför anonym. En änd-ring av detta skulle utveckla funktionenoch skapa större medvetenhet hos alla omhur nyhetspressen arbetar.

Närmast beskrivs fyra olika kategorierav iscensättningar. Vi kallar dem för dra-matisk, lyrisk, episk och didaktisk iscensätt-ning.21

20 Frågan diskuteras ingående i avsnitten Designut-veckling och Läsningens vägar.21 Inspirationen till att hantera iscensättningar somdramatiska, lyriska, episka och didaktiska kommer frånPeter Harms-Larsen och hans arbete Faktion – somudtrycksmiddel (1992). Harms-Larsens kategorier ärdock helt kopplade till TV-mediet och inte som härpapperstidningen. Han har heller inte med den lyriskaiscensättningen i sin systematisering. Första gångende fyra iscensättningskategorierna tillämpas är i GertZ Nordströms Estonia – Bilder av en katastrof (1996).

40

1. Dramatisk iscensättningnyheten framställs som:a) något överraskande eller chockartatb) något pågående (nutid) som ej äravslutatc) något som gör sken av att iakttasdirekt

2. Lyrisk iscensättningnyheten framställs som:a) något typiskt och förväntat (meta-diskurs)b) något pågående (nutid) som avslu-tasc) något som gör sken av att iakttasdirekt

3. Episk iscensättningnyheten framställs som:a) något speciellt i en större händelseb) något passerat (dåtid) men ocksånågot som pågår (nutid)c) något som förmedlas subjektivt avnågon

4. Didaktisk iscensättningnyheten framställs som:a) något logiskt i en händelsekedjab) något passerat (dåtid)c) något som förmedlas objektivt ochvetenskapligt av någon.

Kännetecknande för dramatisk iscensätt-ning är genomskinlighet och närvaro. Lä-saren (tittaren) skall helst se ”förbi” eller”igenom” mediet: uppfatta sig som när-varande och medverkande i händelsenscentrum. Skildringen återges i presens ochingenting är avslutat. Ingen vet vad somkommer att hända, hur det fortsatta hän-delseförloppet skall utvecklas. Tittaren kanbara förskräckas, befara och ana. Bildernaär dynamiska och syntagmerna diagona-la. Rubrikerna är korta och utmanade.Självklart är televisionen bäst på drama-tisk iscensättning av nyheter eftersom skär-men kan visa upp något som är förvillan-

de likt verkligheten, men även tidningar-na, och främst tabloidpressen, gör allt förskapa känsla av närvaro och medageran-de. Rubriker och ingresser kan tyckasmarkera tidningsytan och motverka när-varo och genomskinlighet, men snarare ärdet tvärtom. Texten fungerar som en på-knuffare bakom en person som gungaroch i gungan sitter läsaren/tittaren somena stunden är i tidningen i den andramed hisnande fart ut i verkligheten.Eftersom den dramatiska iscensättningenskildrar det chockartade nuet, mord, ka-tastrofer, krig och olyckor, kan den barautnyttjas under en kort tidsperiod. Kan-ske någon dag senare behöver iscensätt-ningen förändras. Växlingen är givetvisberoende av hur dramats verkliga inne-håll utvecklas.

Den lyriska iscensättningen söker ocksågöra mediet genomskinligt. Men för öv-rigt är skillnaden stor. Här är det oftafråga om en meta-skildring som följer ef-ter en eller flera dramatiska iscensättning-ar. Traumat byter tillstånd och övergårfrån chock till lugn och besinning. Läsa-ren möter den stora sorgen i form av and-akter, begravningsceremonier, blombuk-etter och tända ljus. Olyckan är nu ettfaktum som måste bearbetas. Den smärtasom drabbat många, inte bara de olycks-drabbade och anhöriga utan också vänneroch allmänhet i stort, skall uttryckas medvärdighet. I den lyriska iscensättningenblir därför tonen en annan. Bilderna ärstatiska, syntagmerna horisontellt-verti-kala och texterna tunga och tankfulla.

När den lyriska iscensättningen ingår ien längre nyhetsdiskurs är den av meta-karaktär. Många sådana fanns i tidningar-na i samband med Palmemordet (1986),Estoniakatastrofen (1994), prinsessan Di-anas våldsamma bilkrasch i Paris (1997)och branden i Göteborg på Hisingen(1998). Men lyriska iscensättningar kan

41

också uppträda isolerat. Den lyriska fram-ställningen får dock inte samma laddningdå som när den föregås av en stor olyckaeller katastrof.

Den episka iscensättningen söker intenågra illusoriska grepp utan betonar me-diet. Läsaren läser sin tidning och detfinns en berättare, en journalist, iblandkompletterad med fotograf, som förmed-lar händelsen, ofta subjektivt och person-ligt. I de fall den episka iscensättningeningår i en större diskurs, kan den få fleraolika underfunktioner: dra fram hjältar,peka ut syndabockar, bereda utrymme förvittnen och intervjua anförvanter. Om in-tresset för den stora nyhetsdiskursen ärpå väg att svalna – vilket förr eller senaresker – krävs kompletterande och injice-rande initiativ. Det man måste se allvar-ligt på idag är inte bara sensationsmakeri-et utan att nyhetsförmedlingen omvand-las till såpor. ”Sagan” om Kent och Sara ärett klassiskt exempel från Estoniakata-strofen. Ett annat är de piloter som skötsned, tillfångatogs och visades i irakiskteve sedan de attackerat Bagdad underGulfkriget.22 Tidningsledare talar ofta omtillförlitlighet men är väl medvetna om attredigerarna behöver ett material värt attiscensätta. Nyheter är inte bara nyheter.De är också en vara på marknaden. Kon-kurrensen idag är stenhård och grytanmåste hållas kokande.

Vad den didaktiska iscensättningen stårför framgår av namnet. Den vill befordrafaktiska och objektiva förhållanden. En visslikhet finns med den episka framställning-en då den markerar en förmedlande in-stans. Men förmedlaren är i första handinte en subjektiv berättare utan en objektivundervisare som skildrar hur en händelsegått till eller varför ett tillstånd föreligger.

Det är inte ovanligt att didaktiska diskur-ser är framtidsrelaterade att de skildrarhur en ny maskin kommer att bete sigeller hur en raketbana kommer att bli. I defall de ingår i nyhetsdiskurser beskriverde oftast något passerat, med hjälp avfotografier, teckningar, grafik och mindretexter belyser de vad som föranlett enolycka eller katastrof. Den didaktiskaiscensättningen blir lätt klinisk och själlösmen fördelen är att den renodlar en pro-blematik eller frågeställning. En didak-tisk utsaga strävar efter att beskriva värl-den med entydiga tecken.

Retorik och relationerAllt som ingår i en diskurs, tecken, kom-bination av tecken(syntagmer), iscensätt-ningar o s v handlar om relationer. Retorikhandlar också om relationer, att kombine-ra tecken och skapa utsagor. Men är rela-tion och retorik därför samma sak? Nej,inte enligt vår mening. Relationer är ettvillkor för att språkets semantiska ochsyntaktiska grundregler skall kunna fung-era i praktiken. Retorik är ett förhållnings-sätt som tillförs språkets tillämpning uti-från. Retorik kan beskrivas som metodenatt vinna framgång med vad man säger.Det finns således anledning att inte blan-da samman päron med äpplen när mandiskuterar språk i teori och praktik. Menlåt oss än en gång framhålla det gemen-samma i språkformerna innan vi går vi-dare. Retorik beskrivs ofta som talekonst,vilket det i klassisk mening också är, mendet är idag lika angeläget att relatera reto-riken till bildspråket som till verbalsprå-ket. För att inte tala om det sammansattaiscensättningsspråket som är huvudmå-let för denna undersökning. Det är medandra ord en iscensättningsretorik som iförsta hand skall uppmärksammas här.

Det finns fler svar på vad retorik är. Viskall behandla tre här varav två är gan-

22 Händelsen med de tillfångatagna piloterna underGulfkriget har analyserats av Gert Z Nordström iantologin Bilden av ett krig (1992 s 87-98).

42

ska negativt laddade. Vi nämner alla treoch placerar det positiva sist.

1. Med retorik menas ”tomma ord” somanvänds i vissa uppstyltade och smick-randesammanhang som de flesta männis-kor trots allt accepterar men samtidigtförutsätts genomskåda. ”Tomt smicker!”Eller ”Bara retorik!” brukar kommenta-rerna lyda om retorik av detta slag.

2. Med retorik förstås konsten att överty-ga och övertala. Eller för att tala medAristoteles: ”Retoriken är konsten att vaddet än gäller finna det som är bäst ägnatatt övertyga.” Det sanna fick underordnasig kravet på att styra människors tankaroch handlingar.

3. Med retorik menas talekonst. Mer spe-cifikt sagt: läran om att tala vackert. Enligten viss filosofisk tradition har retorikeninte bara uppgiften att förmedla och for-mulera ett redan givet innehåll. I dennaprocess involverades också en teori omkunskap. Att ge uttryck för en kunskapinnebär således inte bara ett yttre förhål-lande till den. Kunskap och erfarenhet idjupare mening uppstår först efter ingå-ende samtal.

Den första uppfattningen om retorik ärså ointressant i detta sammanhang att deninte ska kommenteras ytterligare. Däre-mot finns det anledning att beröra de an-dra två. I fråga om retorik som konsten attövertala och övertyga kan det vara intres-sant att ta del av några formuleringar iRudolf Rydstedts bok ”Retorik” (1993).Han skriver bl a (s 11) ”Den som vill varastygg kan jämföra retorikens attityd tilläkthet med den som mejerierna gav ut-tryck åt när de tillsatte artificiella färgäm-nen till smöret för att det skulle få lika finsmörfärg som margarin.” Knappast min-dre stygg är Rydstedt när han skriver(s 12)”...En retoriker stjäl, härmar och åter-använder. Det är inte bara accepterat. Det

ingår i utbildningen att bli bra på det...”Och under rubriken ”Sanning och sanno-likhet” i hans bok (s 12) finns denna re-kommendation: ”För att kunna övertygamåste du bli trodd. Det blir du inte för attdet du säger är sant utan genom att publi-ken tror att så är fallet...” Den påföljandemeningen är som hämtad från Tage Da-nielssons bravurnummer i ”Under dub-belgöken” (1979) om kärnkraftsolyckan iHarrisburg: ”Det åhörarna uppfattar somsannolikt övertygar därför bättre än detsom är sant men sannolikt.”

Den tredje attityden ”retorik som tale-konst” är som nämnts positiv till retori-ken. Retoriska grepp är en förutsättningför att lyfta kunskap och erfarenhet (empi-risk som fenomenologisk) från en direktoch omedelbar nivå till en tolkad och till-ägnad form. Det betyder att retoriken intebara transporterar budskap från sändaretill mottagare. I formulering och förmed-ling ingår också en tolkningsprocedur somär skapande. Detta är i och för sig riktigtoch bör beaktas men är ändå inte någongaranti för att en publik kan manipulerasbåde i sändar- och mottagarkontext.

I ”Retorik eller konsten att övertyga”från 1990 påminner Kurt Johannesson omatt Platon på sin tid betonade skillnadenmellan dialektik – den logiska vetenskapsom sökte sanningen – och retorik – densmutsiga och farliga konst som förvandla-de lögn till sanning och svart till vitt i syfteatt ställa sig in hos den breda hopen ochutnyttja dess vanföreställningar och egois-tiska begär (s 12). Belgaren Chaim Perel-man är inne på liknande tankegångar närhan i en uppsats från 1968 ”Retorik ochfilosofi” drar fram två av antikens livside-al: det aktiva och det kontemplativa livet.

De personer som bekände sig till denkontemplativa skolan såg som sitt upp-drag att finna sanningen i allt; i människan,tingen och det gudomliga. I en nyvunnen

43

kunskap skulle man sedan kunna skapahandlingsregler för det praktiska livet.Detta i motsats till retorikens retorer ochföreträdare som utbildade unga männis-kor för det aktiva arbetet i staden, dvs.människor som effektivt skulle kunna han-tera politiska och juridiska funktioner. Di-alektik och retorik blev på så sätt två heltolika tekniker med skilda regelsystem.

Av detta Perelmanska resonemang skavi inte dra den slutsatsen att retorik stårför aktivitet och handling medan relationstår för passivitet och icke-handling. Skill-naden mellan dessa begrepp ska sökas påett annat plan, där det handlar om språ-kets tillämpningar och funktioner. Reto-rik är ett resultat av planerade relationersom givits en konativ funktion, dvs. för-medlar ett budskap till en viss bestämdmålgrupp. Bakom de retoriska greppenfinns vanligen ekonomiska, politiska ellerreligiösa intressen: agenter som uppträ-der som marknadsförare, politiker, advo-kater. redaktörer eller präster. Retorikenfungerar – explicit eller implicit – på upp-drag och måste i första hand företrädasina uppdragsgivare, vilket inte utesluteratt den samtidigt bidrager till att stimule-ra det ”kontemplativa livet”.

Men ännu är inte den omvända frågan

besvarad: Kan språkliga relationer ska-pas utan retorik eller retoriska inslag? Ärinte all språkframställning i någon me-ning retorisk? Vilka utsagor skulle exem-pelvis vara obesudlade? Breven till vän-nerna? Fotografierna i familjealbumet somskildrar vardagen oförblommerat? Konst-verken på galleriet eller de seriösa dikter-na som söker de mänskliga komplika-tionerna bortom konventionerna? De min-dre barnens bild- och textskapande?

Om vi menar att all retorik – expliciteller implicit – nödvändigtvis måste ut-formas av agenter med uppdrag av någotslag är frågan relativt enkel att besvara.Då blir alla de relationer som framställsutifrån individens egna intressen a-reto-riska. Men helt så enkelt är det inte. Ävenindivider, och inte minst konstnärer ochpoeter i dag, måste kunna hävda sig på enmarknad vilket ofta kräver retoriska initi-ativ. Men detta faktum betyder inte att a-retoriska relationer är omöjliga att påvisaeller att frågeställningen a-retorik vs reto-rik är ovidkommande. Även om en analyssnarare måste använda sig av en retoriskskala med olika nivåer än en antingen-eller-modell är frågan en av de viktigasteför den forskning som sysslar med jour-nalistik och iscensättning av nyheter.

44

45

Att levandegöra nyheterOm iscensättning var samma sak som re-digering och traditionellt layoutarbeteskulle vi inte lägga större vikt vid det idenna undersökning. Redigering innebäratt sammanställa och bearbeta ett materi-al till publicerbar form. Det gäller även föriscensättning men det viktigaste för den-na är att levandegöra ett material. Iscen-sättningen innefattar andra grepp: dra-matisering, visualisering och många gång-er en språklig förenkling. Den måste spelaut rubriker mot bilder och utnyttja densnabba och slagkraftiga retoriken. Tid-

FÖRSTA BILDERNA FRÅNKOSOVOKRIGET

”Nu börjar serberna sin massaker...” Löpsed-lar utanför ett varuhus i Stockholm 26 mars1999. Morgonupplagans krig byttes till sex-piller på kvällen. (Foto: GZN).

ningssidan eller uppslaget ska uppfattassom en scen där händelser kan återgeseller direkt iakttas. Fördelen med en iscen-sättning är det sammansatta språket somi bild och text levandegör världen för demänniskor som har ont om tid men ändåvill vara underrättade. Nackdelen är gi-vetvis risken för den ytlighet som iscen-sättningen kan dra med sig. Underhållan-de summeringar, polariseringar och emo-tionella framställningar är viktigare änanalyser och fördjupningar. Upplevelser-na blir direkta men bearbetas sällan kri-tiskt, på en reflekterande metanivå därdet ställs frågor om iscensättningens in-tentioner, retoriska utformning eller rele-vans. Alltför grovt sagt: kvällstidningar-na arbetar med iscensättningar men mor-gontidningarna gör inte detta – en upp-fattning som bör nyanseras. Det kan ock-så vara viktigt att notera skillnader mel-lan ledarsidor, nyhetssidor, kultursidoroch sportsidor. Alla ska de utformas uti-från speciella krav och förväntningar.

Löpet, förstasidan ochwebbenOnsdagen den 24 mars 1999 inledde Natosin flygattack på Jugoslavien. Enligt jugo-slaviska källor riktade sig den första an-fallsvågen mot militära mål vid den serbis-ka huvudstaden Belgrad och Pristina i Ko-sovoprovinsen. Svenska folket delges hän-delsen via teve redan på onsdagskvällen.Följande morgon är kriget på Balkan denöverskuggande nyheten på alla löpsedlaroch förstasidor i butiker och varuhus. Ing-en människa på väg till jobbet kan undgåatt uppmärksamma den. Iscensättningenhar satt igång – från löpet till webben.

46

Vid stora olyckor och katastrofer brukarendast den inledande fasen framställassom en dramatisk iscensättning. Vid krigär det annorlunda eftersom det då intehandlar om något kortvarigt och övergå-ende. Den dramatiska iscensättningenmed typisk presensattityd och dynamiskåskådningsteknik kan därför återkommavid flera tillfällen.

betraktare drar fel och alltför överdrivnaslutsatser av den begränsade bildyta manser. Det är i kopplingen till det fasansful-la och tunga ordet KRIGET som elden påbilden blir ett eldhav. I verkligheten be-höver den inte vara något eldhav. Nufinns det emellertid ingen anledning attifrågasätta budskapets sammansatta gil-tighet i det här fallet. Även de mindrerubrikerna under dragbilden förefallerberättigade. Här kan man bland annatläsa: Blir det storkrig? Jeltsin ursinnig –hotar EU. Rubriker och bilder hänvisartill både verkliga och presumtiva hän-delser. Vi är indragna i ett drama som viinte vet hur det kommer att fortsätta.

De ovannämnda tidningarnas webbsi-dor uttrycker sig på ett liknande sätt. Ex-pressens visar en färgbild på Pristina ilågor inramad av två rubriker. Den övreKrig i Europa och den undre Explosioner iPristina. Aftonbladets första webbsida EX-TRA som noterar Minst tio döda vid nattensflyganfall har två bilder från Pristina. Denena känner vi igen från dagens löpsedeloch förstasida. Webbläsaren blir intresse-rad av att köpa papperstidningen.

Men det är ändå inuti tidningen somden mest intressanta iscensättningen kom-mer till stånd. Rör det sig om en stor ochnäraliggande händelse handlar det omiscensättningar som löper över flera upp-slag som också kan inkludera förstasida,löpsedel och webbsidor. Som nämnts i detteoretiska avsnittet (Den iscensatta tid-ningssidan som språk) kan iscensättning-ar även ingå i diskurser med vilket härmenas ett återkommande tematiskt mate-rial som utvecklas i tidningen (-arna) un-der en viss längre period.

Iscensättningen inutiAftonbladetAftonbladet 25 mars 1999 har en drama-tisk iscensättning som utöver första-

Krig i Europa. Webbsida från Expressen 25mars 1999.

Den 25 mars 1999 är alla iscensättningarsom handlar om kriget dramatiska. Ex-pressens stora rubriker på förstasidan ärtypiska. På morgonens Stockholmsupp-laga rapporterar en medarbetare från Bel-grad: ”Medan jag pratar ser jag bombernaexplodera” och på kvällsupplagan, somvisar en bild på ett brinnande hus i Ko-sovo, lyder texten Pristina i morse infällt ibilden. Under den läser vi Nya anfall motBelgrad i dag. Aftonbladet kan redan påStockholmsupplagans förstasida och löp-sedel utlova Första bilderna från kriget.Den stora dragbilden skildrar ett eldhavöver Kosovos största stad Pristina. Detfinns ofta anledning att varna för denmetonymiska fällan, dvs. att man som

47

sidan omfattar åtta scenbilder. I det härfallet motsvarar en scenbild ett uppslag,dvs 2 tidningssidor. Totalt rör det sigalltså om 17 sidor inräknat förstasidan.Här kommenteras (1) Belgrad brinner(uppslag 6-7), (2) En miljon kan tvingas attfly (uppslag 10-11) och (3) Jeltsins hot motClinton (uppslag 14-15). Dessa tre scen-bilder befinner sig på olika nivåer i krigs-händelserna. Den första som skildrar flyg-angreppen finns på en mellannivå, denandra med flyende familjer och mänsk-ligt lidande representerar en lägre nivåmedan den tredje scenbilden som förläg-ger handlingen till de storpolitiska are-norna Kreml och Vita huset står för denhögsta nivån.

Belgrad brinner är i första hand en visuellframställning som består av tre bilder, tvårubriker (en stor fet och en mindre mager)

och bildtexter. I andra hand tillkommerStefan Sjödins sakligt rapporterande bröd-text. Den skapar onekligen viktig sub-stans åt scenbilden men är inte nödvändigför att läsaren ska få en stark upplevelse.Med bilden på president Slobodan Milo-sevic i scenbildens mitt bildas en förödan-de teckenkedja med den jugoslaviske pre-sidenten som centrum.

Tomahawkmissilen på den vänstra bil-den avfyrad från fartyget USS PhilippineSea i Adriatiska havet slår med våldsamkraft ned i en byggnad i Belgrad, den storabilden till höger. Riktningen på rök ochflammor från den kraschande roboten bi-drar till att peka ut den som är mest skyl-dig till att Belgrad brinner.

En miljon kan tvingas att fly bygger på enstor centralt och symmetriskt placeradnärbild på två små barn. Symmetrin i

Belgrad brinner. Dramatisk iscensättning i AB 25/3 1999, uppslag 6-7. Milosevic (mittbil-den) talar i jugoslavisk TV medan tomahawkmissiler avfyras från Adriatiska havet och slårned i ett uppflammande Belgrad. (Foto: AP/APTN).

48

scenbilden som helhet bryts emellertid avbarnens kroppsställningar. Barnet till vän-ster, med kapuschong tycks vila i envuxens famn. Det kan vara en pojke? Medett öga, det andra skymt av handen, tittarhan in i fotografens kamera vilket samti-digt innebär att han möter tidningsläsa-rens blick. Barnet till höger, en flicka, haren upprätt ställning. Till skillnad frånpojken riktar hon blicken ut mot fjärran.På grund av bildens metonymiska karak-tär, skapad genom en hård beskärning, ärdet svårt att identifiera miljön kring bar-nen. Vad fotografen vinner med dettagrepp är en förtätad betoning av barnensansiktsuttryck.

Ordsammanställningen ”tvingas att fly”i den stora rubriken förankrar bilden ochger den tecken av uppgivenhet och hjälp-löshet. Uttrycket blir så gripande att tex-terna i omgivningen förbleknar. Tolkning-en påverkas också av den yttre kontexten,

som pekar ut en person som skyldig tilldessa barns strandsatta belägenhet. Bild-texten berättar att det rör sig om albanskabarn på flykt, som väntar på att registrerasutanför en polisstation i Skopje.

Jeltsins hot mot Clinton ställer de bådapresidenterna mot varandra – Jeltsin tillvänster och Clinton till höger. Rubrikentalar om hot från Jeltsin vilket onekligenframstår som en onödig tautologi i sam-manhanget. Det verkligt imposanta ho-tet uttrycks i bilden på Jeltsin. Framföross ser vi en ilsket grimaserande sluggeri tungviktsklassen som måttar en våld-sam höger. Clinton retirerar med öppenvänsterjabb men förefaller inte rädd. Hanfixerar sin motståndare med blicken,medveten om att denne kan vara dro-gad.

I Jeltsins ringhörna skymtar en rådgi-vare, men sannolikt är det Jeltsin självsom vrålar ut sitt budskap: ”...låt inte

En miljon kan tvingas fly. Dramatisk iscensättning i AB 25/3 1999, uppslag 10-11. (Foto: AP).

49

Iscensättningen inutiExpressenÄven från Expressen uppmärksammar vitre iscensättningar som berör krigets upp-tak. Två är av dramatisk karaktär ochpublicerades under krigets andra dag 26mars: Slakten kan börja (uppslag 8-9) ochDen flygande dödscirkusen (uppslag 12-13)Den tredje som är från 25 mars är avdidaktisk karaktär Nato träffade 40 mål inatt (uppslag 10-11).

Slakten kan börja har en koppling tilltidningens förstasida som domineras avtexten Nu kan serberna börja slakten. Rubrikoch bilder på scenbild 4 kan vid ett förstabetraktande upplevas motstridiga. De trebilderna Upplopp och Bilarna brinner påvänstersidan och Flaggan brinner på hö-gersidan skildrar samtliga demonstratio-ner mot Nato, vilket sker utanför den

Clinton ta det tragiska steget och startaett krig.” Även om Clinton är upptagenav att gardera sig, replikerar han blixt-snabbt: ”Eftersom Milosevic inte vill hafred ska vi i alla fall begränsa hans förmå-ga att fortsätta kriga.” Från ringside rap-porterar Leif-Åke Josefsson, Stockholm:Läget påminner om det kalla krigets dagar,Magdalena Kvarning, New York: Mångaär rädda för ett nytt Vietnam och TommyWesterlund, Helsingfors: Attacken kanstoppa mänsklig tragedi.

Det kan alltid diskuteras hur en iscen-sättning ska tolkas. Ovannämnda är be-skriven som en boxningsmatch. Hur rele-vant och hållbar den metaforen är kangivetvis prövas genom en intentionsana-lys (utfrågning av sändaren) eller en re-ceptionsanalys (utfrågning av mottagar-grupper). Här har vi helt litat på egetomdöme.

Jeltsins hot mot Clinton. Dramatisk iscensättning i AB 25/3 1999. uppslag 14-15.(Foto: Reuters).

50

amerikanska ambassaden i Skopje, med-an den stora rubriken med sin cyniskautformning talar mot serberna och Milo-sevic. Vid en närmare granskning av bröd-texten, som är skriven av Expressensreporter Per Svensson, upptäcker manemellertid att text och bilder samverkar ien övergripande argumentation.

Vad Per Svensson beskriver är förhållan-dena i Makedoniens huvudstad Skopje därhan bor på ett journalisthotell som utsattsför serbiska missnöjesyttringar. En stormobb attackerade hotellet med stenar ochförsökte hoppa sönder pressbilarna. Mob-ben var en utbrytargrupp från en av deanti-Natodemonstrationer som tidigare ägtrum vid amerikanska ambassaden. Hurdemonstrationerna gått till där framgår avde tre bilderna som ingår i denna scenbild.Det som i grunden oroar Svensson är attpressen drivits ut ur Kosovo. Han gör en

jämförelse med Gulfkriget där trots alltreportrarna fick stanna kvar i Bagdad un-der bombraiderna. Kosovo töms på vittnenlyder en underrubrik i iscensättningen.”Det betyder något” summerar Per Svens-son. Underförstått Slakten kan börja.

Alla tre bilderna i scenbilden är dyna-miska och händelserika. De ögonblick somfångats av fotograferna är inte tillfälligaeller isolerade. De ingår i en presumtivkedja av liknande men också paradig-matiska händelser. Paradigmatiska i denmeningen att det vi ser framför våra ögoni den närvarande scenbilden också är rela-terat till frånvarande händelser, presum-tiva händelser eller händelser som redanhar startat inne i Kosovo: Slakten som skabörja eller redan har börjat. Det är främstrubrikerna som leder läsaren in mot ettfrånvarande skräckscenario. Bilderna göross närvarande i Skopje.

Slakten kan börja. Dramatisk iscensättning i Expressen 26/3 1999, uppslag 8-9.(Foto: Tv Georgi Likovski/EPA, th Zivko Janevski).

51

Den stora bilden på den brinnande flag-gan är mäktig och fascinerande. Ingenfana brinner så ofta och så förödande runtom i världen som USAs och på Balkan däroenigheten mellan stater och etniska grup-per alltid varit stor måste Stjärnbaneretmed sina 50 femuddiga stjärnor, en förvarje delstat, vara extra frustrerande ochprovocerande. Bilden med de engagera-de serberna som tagits av Zivko Janevskiär ett expressivt och välavvägt kamera-skott.

Den flygande dödscirkusen är både en dra-matisk och en episk iscensättning. UtanNiklas Svenssons rapport från Natos flyg-bas Aviano tio mil nordväst om Venedig inorra Italien vore bilden på den stora F-16-planet tämligen obegriplig.

Genom Svenssons metaforiska beskriv-ning av Natoplanen från USA, Frankrikeoch Storbritannien som stora vrålande

Den flygande dödscirkusen. Dramatisk-episk iscensättning i Expressen 26/3 1999, uppslag12-13. F16-plan lyfter från Natos flygbas Avion i norra Italien. (Foto: Vincenzo Pinto/Reuters).

elefanter på en cirkusarena får läsaren enmärklig påminnelse om den atmosfär sområder när ett flyganfall förbereds och på-börjas. Men också hur det mottas efter detatt planen återvänt till sin bas. Som iSlakten kan börja är det också här skillna-den mellan det närvarande och frånva-rande som är anmärkningsvärt. Cirkus-elefanterna bestående av bland annat F-16-plan och F-117 A Stealth-bombplan ärtillsammans med den tillskyndande folk-hop som nyfiket kantar vägarna närmastbasen det närvarande och påtagliga. Nik-las Svensson är också där, som han ut-trycker det, ”på första parkett”. I man-egen bevittnar han en första akt som va-rar några timmar. Sedan återkommer ele-fanterna från sitt uppdrag – ur det frånva-rande – och möter en jublande och skrat-tande cirkuspublik. Bara en liten, när-mast onödig, bild längst ned till höger i

52

iscensättningen belyser konkret detta skå-despel som en grym flygande dödscir-kus. Niklas Svenssons brödtext är inteheller onödig. Han fullföljer sitt metafori-ska grepp i rapporten från Aviano intillsista mening: ”Läktaren, den väldigaåkern som blivit bilparkering, var perfektplacerad i förhållande till scenen: himlenframför Natobasen. Och showen, det nöd-vändiga kriget, blev en jättesuccé. Räknamed utsålt också i kväll.”

Det som visuellt dominerar denna scen-bild är Vincenzo Pintos enorma bild på F-16-planet. Om bombplanen såg ut somtunga elefanter på marken tycks de merlikna urödlor eller flygande jättepaddornär de kommit en bit upp i luften ochavtecknar sig mot den rosa kvällshimlen.Dragbild i kombination med huvudrub-rik utvecklas onekligen till något skräm-mande och olycksbådande över hela scen-

Nato träffade 40 mål i natt...Didaktisk iscensättning i Expressen 25/3 1999. Nato attackerarmed flyganfall och kryssningsrobotar. (Grafik: Helena Fahleson/Graphic News/Reuters).

bilden. Den obehagliga upplevelsen bitersig fast i medvetandet och förändras inteav att man läser Hans Zettermarks säker-hetspolitiska analys i högerspalten.

Nato träffade 40 mål i natt... är en didak-tisk iscensättning som med kartor ochgrafik sakligt redogör för hur flyganfallriktats mot Jugoslavien från USA, Italienoch England och hur kryssningsrobotaravfyrats från fartyg i Adriatiska havet. Påden stora kartan till höger kan man utöverträffbilden informera sig om det jugosla-viska kommunikationsnätet, de viktigas-te bil- och järnvägslederna. Scenbilden äri sig inte märkvärdig och har i den fortsat-ta bevakningen av kriget följts upp avbetydligt mer genomarbetade versioner.Det är ändå viktigt att notera hur tidigtden didaktiska iscensättningen dyker upp.Den här publicerades i Expressen, dagenefter de inledande Natoattackerna.

53

På hotellet eller iverklighetenI denna undersökning om Kosovokrigetsinledning begränsar vi oss till att belysa treväsentliga delfrågor, nämligen (1) Hur ochvar möter medborgarna nyheterna? (2) Hurframställs och förmedlas nyheterna?(3)Vilka villkor gäller för text- och bildrappor-tering? Skiljer sig rapporteringen i det härfallet från tidigare krig?

Var man i Sverige möter nyheterna har visökt belysa genom att peka ut nyhetsmiljönsom består av löpsedlar, förstasidor, ny-hetssidor och webbplatser. Ingen undgår idag nyhetsförmedlingen, inte ens den somaldrig köper eller lånar en tidning. Nyhe-terna störtar emot oss på gator, i butiker, påbussar och spårvagnar etc. Nyheter ochreklam förmedlas ofta på ett liknande sätt.En respons får alltid det reklamförda bud-skapet. Man kan avläsa hur det inverkat påförsäljning av den avsedda produkten. Be-tydligt svårare att mäta är påverkan på detman brukar kalla livsstil. Om inte nyhets-framställningen skapar någon speciell livs-stil påverkar den ändå vårt tänkande ochsannolikt också vår människosyn.

Hur man möter nyheterna är också enviktig fråga. De flesta läser inte genom-tänkta analyser utan tar del av det vi härkallar iscensättningar som är en kombina-tion av bilder, rubriker, ingresser och bild-texter. Mot bakgrund av vår teoretiska upp-fattning om fyra olika typer iscensättning-ar – dramatiska, lyriska, episka och didak-tiska – kan vi konstatera att de dramatiskaiscensättningarna dominerade dygnennärmast efter den första Natoattacken.Nyhetssidorna sökte spegla händelser sompågick, händelser vars utveckling ingenvisste något om. Parallellt eller så snart siggöra lät uppträdde den didaktiska iscen-sättningen vars ambition principiellt är attsakligt och objektivt förmedla fakta i formav grafik; fotografiska bilder, teckningar

och mindre texter. Men även en episk iscen-sättning framträdde i ett tidigt skede. Denflygande dödscirkusen kan vara ett exempelpå detta. Några lyriska iscensättningarupptäckte vi naturligt nog inte under dessaförsta dagar i några svenska medier. Enlyrisk framställning förutsätter nära sam-band med de människor som drabbats avflykt. Ingen kunde beskriva och manifeste-ra dessa människors trauma eftersom ingautomstående journalister fick vara kvar iJugoslavien eller i Kosovo efter Natos an-grepp.

Den tredje delfrågan avsåg villkoren förtext- och bildframställning och eventuellaskillnader i rapporteringen mellan Natosangrepp på Jugoslavien 1999 och tidigarekrig. I samband med Gulfkriget 1991 varsvenska medier alltför positivt inställda tillUSA och dess FN-allierades bombattackermot Irak. Annorlunda var det under Viet-namkriget i slutet på 1960-talet och börjanav 70-talet när det fanns tydliga motsätt-ningar och på sätt och vis balans mellan föroch emot. Natos angrepp på Jugoslavienkan, åtminstone i ett inledande skede merliknas vid Vietnamkriget än Gulfkriget. Detfinns delade uppfattningar både bland jour-nalister och folk i gemen. En stor gruppintellektuella i Sverige har också tagit ställ-ning mot Natos bombningar. Något sådantexisterade inte under Gulfkriget.

”Journalister från andra länder sitter oftapå hotell och gör nyhetsmaterial av vadandra sett och hört. De använder bilder frånReuters och AP. Vi åker ut och är på platsoch gör eget material till 95 procent...” Det-ta säger Rapports TV-korrespondent SaamKapadia till tidningen Journalisten (Nr 1215-21 april 1999). Han menar att det är fel attanvända bildbyråerna när hemmaredak-tionen kan få tag på detta material ändå.Saam Kapadia anser att journalister bör ståför vad de själva upplevt. Det blir bättrenärvaro i reportagen.

54

Kapadia har naturligtvis rätt. Den bästanyhetsrapporteringen sker när journalisteroch fotografer är på plats och personligensjälva har upplevt det som sedan publice-ras. Men arbetsförhållandena är inte alltidså gynnsamma. Saam Kapadia och hansSVT-team tvingades lämna Kosovo och åkatillbaka till Sverige två dagar innan krigetbröt ut. Det fanns inte mycket att välja på.Situationen blev hotfull. Vid samma tid-punkt misshandlades CNNs och BBCs jour-nalister och strax efteråt sparkades samtli-ga utländska journalister ut från landet.

De iscensättningar vi har kommenteratovan bygger i huvudsak på material frånolika bildbyråer. Det gäller också löpsedlaroch webbplatser. Vissa bilder och texter ärockså framställda i ett propagandistiskt syf-te. Per Svensson Slakten kan börja berättarsjälv att han befinner sig på ett hotell i Skop-je medan Expressenkollegan Niklas Svens-son Den flygande dödscirkusen åker till Nato-basen i Aviano där han visserligen inte kanse bombningarna men väl bombplanen närde stiger upp och landar. Men båda är bero-ende av bilder från bildbyråer. Utan dessaskulle det inte bli några iscensättningar.

Det goda och det ondaansiktetGott och ont är så djupt rotade företeelseri människans själ att de sannolikt alltidspelar en avgörande roll när omvärldenbedöms eller människor värderas. De ärbetingelser för att utropa himmel och hel-vete eller utnämna hjältar och syndabock-ar. Deras ständiga närvaro och principiel-la betydelse för människan finns det ing-en anledning att ifrågasätta. Då är detbetydligt viktigare att uppmärksammahur gott och ont hanteras av medierna.Mönstret från Gulfkriget 1990-91 kännsväl igen i Natos attack på Jugoslavien nioår senare. Det goda och onda ansiktet

skall båda pekas ut, helst personifieras.Skillnaden är att det goda beskrivs medsina egna argument medan det onda oftaskildras från samma goda urkund ochmycket sällan med sina argument.

Det onda ansiktet i Gulfkriget var Sad-dam Hussein. I Kosovokriget är det Slo-bodan Milosevic. Båda utmålas somomänskliga mördare, tyranner och dikta-torer som håller makten över sina innevå-nare i ett järngrepp. Milosevic är kommu-nist vilket knappast kan sägas om Sad-dam Hussein men båda har liknats vidnazismens ledare Adolf Hitler. Många somvar med på 1930- och 40-talen minns Hit-lers aggressiva och känsloladdade röst.De nazistiska argumenten dånade frånradioapparaterna och spreds via tidning-arna ut över världen. Men hur Saddameller Milosevic låter vet vi inte. 90-taletsonda ansikten dyker ständigt upp i våranyhetsmedier men de saknar egna röstereller egna argument. Medborgarna iSverige tvingas lita till ett och annat citateller omskrivningar. Det onda är så ont attdet inte tillåts tala direkt. Det centrala idetta sammanhang är inte om en händel-se är god eller ond, sann eller falsk, utanom dess intentioner framställs så öppetatt medborgarna själva kan ta ställning.25

25 Den 26/5 1999 – två månader efter Natos inledandeflygattacker på Jugoslavien – upphörde satellit-konsortiet Eutelsat att vidareföra radio- och tv-sändningar från Serbiens sändare, RTS Sat (RTS Satär den sändare som de jugoslaviska invandrarna iSverige brukar använda sig av) Därmed blev detomöjligt att ta del av Belgrads version av bomb-ningarna, vilka skador de åstadkom bland militäraeller civila mål. Nato fick ensamrätt på att beskrivakrigets effekter.

Eutelsat, där också Sverige ingår som medlem, är ettmellanstatligt samverkansorgan. Efter påtryckningarfrån Nato tvingas Eutelsat ta detta beslut sominnebar inskränkningar av yttrandefriheten. Källa:Fråga rörande NATO och yttrandefriheten ställd tillutrikesminister Anna Lind 1999-05-27 av riksdags-ledamot Ulla Hoffman (v) och besvarad av utrikes-ministern till riksdagen 2 juni 1999.

55

Jag har svårt att fixera bilden, svårt attexakt veta vad jag betraktar: mordet påPalme eller reaktionen på mordet påPalme?

Leif Zern i Expressen 16 mars 1986

Den planeradeiscensättningenEpitet som präglar en lyrisk iscensättningär sorg, smärta, saknad, avsked, hyllningoch eftertanke, men också stillhet, högtid-lighet och värdighet. Om inte tiden helthar stannats tycks allt röra sig i en rituellslowmotion.

Sedan bilden erhöll en viktig funktion idagstidningarna finns det en medietradi-tion för den lyriska iscensättningen. Ex-empel i svensk press är framställningarnaav de stora gravtågen: Hjalmar Brantings1925, Gösta Ekmans 1938, Selma Lager-löfs 1940, kung Gustav Vs 1950 och DagHammarskjölds 1961. Men inget kan ikollektivt traumatiskt hänseende mäta sigmed Olof Palmes begravningståg 16 mars1986. Orsaken är inte bara att Palme varstatsminister i Sverige och känd över värl-den som en handlingskraftig, kritiskt ana-lyserande statsman utan också för att hanbrutalt skjutits till döds på öppen gata. Iett litet land som Sverige började det hän-da saker som påminde om USA på 1960-talet när bröderna John och Robert Ken-nedy och Martin Luther King mördades.De verkligt stora lyriska iscensättninga-rna som griper många är ofta kopplade tillett dramatiskt och våldsamt förspel. Mor-det på Olof Palme är ett sådant exempel,liksom passagerarfärjan Estonias förlis-

DEN LYRISKA ISCENSÄTTNINGEN– OLOF PALMES BEGRAVNING

ning 1994, prinsessan Dianas dödskrock iParis 1997 och brandkatastrofenpå Hising-en i Göteborg 1998. I samtliga fall är denlyriska iscensättningen av metakaraktär,d v s den får en speciell laddning genomatt vara kopplad till en nära föregåendehändelse.

Palmemordet ägnades flera lyriskaiscensättningar. Bara några timmar efterdödsskottet på Sveavägen i Stockholmomvandlades mordplatsen till en vall-färdsort och kultplats som smyckades avtända ljus och tusentals blommor, framförallt röda rosor. För den vanlige medbor-garen blev mordplatsen mer helig ochkänsloladdad än gravplatsen på AdolfFredriks kyrkogård. Många iscensättning-ar kom därför helt naturligt att skapasmed utgångspunkt från fotografier tagnapå mordplatsen på Sveavägen.

En viktig skillnad mellan lyrisk och dra-matisk iscensättning bör markeras här.Den dramatiska kan inte planeras efter-som den är oförutsägbar. Journalister ochfotografer är sällan på plats när dramatis-ka händelser äger rum. Undantag finnssom när det tyska luftskeppet Hinden-burg störtade till marken på Lakehurstutanför New York 1937 och 36 passagera-re omkom eller när läktarvåldet bröt ut påHeyselstadion i Bryssel 1985 i sambandmed en fotbollsmatch och 39 åskådaredödades. I båda fallen var många journa-lister och fotografer på plats men de hadeanlänt för att beskriva något förväntat ochinte något helt överraskande. Det vanligamönstret vid dramatiska händelser är attpressen inte är närvarande när den verk-liga händelsen äger rum, men att mankommer så snart man kan, vilket ofta ärför sent.

56

En lyrisk iscensättning kan man däremotförbereda och planera, vilket man ocksågjorde minutiöst inför Olof Palmes be-gravning 16 mars 1986. Vi skall här upp-märksamma de två huvudstadstidninga-rna Dagens Nyheter och Expressen.

DNs satsning var enorm. Utöver förstasi-

Avskedet. Lyrisk iscensättning på Expressens förstasida 16/3 1986. Lisbet Palme omgiven avsonen Mattias och utrikesminister Sten Andersson i Blå hallen vid Olof Palmes begravning.(Foto: Jan Delden).

dan utnyttjade man sex hela uppslag tillbegravningen. De flesta var av lyrisk karak-tär. I en specialruta redovisade tidningenatt texterna hade författats av tio journalis-ter och att bilderna var tagna av arton foto-grafer. Man följde hela kortegen som starta-de i Stockholms Stadshus klockan 15.50 och

57

i Stockholm, visade en svartklädd LisbetPalme beledsagad av sonen Mattias Pal-me och utrikesminister Sten Andersson.Ett enda ord Avskedet rubricerade och för-ankrade bilden.

Liksom DN gjorde också Expressen ettomfattande bildreportage från begrav-ningskortegen men med större vikt på attdokumentera världskändisar än att skild-ra sorgen. Det fanns bild på Willy Brandtvid kistan, på Erich Honecker, närmastomgiven av Helmut Kohl och GeorgeShultz i Blå hallen, på Melina Mercouriintimt samtalande med Arja Saijonmaa,på kung Carl Gustaf som anländer tillStadshuset med drottning Silvia, på Shi-mon Peres vid Rådhuset, på Nikolaj Ryzj-kov när han skakar hand med GeorgeShultz, på Francois Mitterand vid Arlan-da, på Yoko Ono med sin och John Len-nons son Sean, på Daniel Ortega i Rosen-bad, på Desmond Tutu i Arvfurstens pa-lats, på Perez de Cuellar vid UDs mottag-ning, på Felipe Gonzalez med hustrunCarmen och på Rajiv Gandhi vid mord-platsen.

Den sista rosenEn av Expressens bilder finns det anled-ning att uppmärksamma närmare. Dentäcker i stor sett ett helt uppslag (s 6-7)och är tagen av Jan Düsing och är förank-rad nedtill med rubriken Den sista rosentill Olof.

Den som var bildchef på Expressen vidtiden för Palmemordet var Lars Fahlénsom senare hade ett liknande uppdragvid tidningen Verdens Gang i Oslo. I daghar han huvudansvaret för bildredige-ringen på Göteborgs-Posten. Två dagarinnan begravningen rekognoserade hantillsammans med fotografen Per Kagrellhela kortegevägen; från Blå hallen i Stads-huset till begravningsplatsen på AdolfFredriks kyrkogård vid Sveavägen. Ingen

avslutades vid Adolf Fredriks kyrka klock-an 17.30. Mest anmärkningsvärd är denvisuella framtoningen för en morgontid-ning som DN. Den gängse och innötta rol-len som textförmedlare får stå tillbaka förett bildberättande. Det är som om ordeninte kunde räcka till en dag som denna närett kollektivt trauma skall uttryckas. Detkrävs en förmedling som talar direkt – åter-ger händelser, människor, miljöer och käns-lor – som om vi alla var närvarande ochdeltagande. Televisionen har helt naturligtden funktionen men även dagstidningarnapåtar sig ibland den uppgiften.

Dina idéer ska leva. Lyrisk iscensättning påDNs förstasida 16/3 1986. Familjen Palmeanländer till graven på Adolf Fredriks kyr-kogård. (Foto: Sven-Erik Sjöberg).

Expressen gjorde en extra tidning somman kallade SVERIGE PÅ PALMES TIDmed det lilla tillägget En extra tidning attspara. En stor dragbild på förstasidan, ta-gen av Jan Delden i Blå hallen i Stadshuset

58

kameraposition, val av teleobjektiv ellerbrännvidd fick lämnas åt slumpen. Ettproblem uppstod emellertid för Expres-sen-teamet som för pressen i övrigt. Detvisade sig att Olof Palmes närmaste öns-kade vara helt ensamma vid graven för ettenskilt avskedstagande. Hela den samla-de världspressen fick respektera detta. Såäven tiotusentals sörjande som följde kor-tegen. Ingen fotografering innanför kyr-kogårdens grindar.

Fahlén och Kagrell löste frågan om när-varo vid graven genom att hyra in sig i entandläkarmottagning, några våningar upppå motstående sida av Sveavägen. Mitte-mot kyrkogården på ca 100 meters av-stånd och med hjälp av längsta möjligateleobjektiv kunde så sportfotografen JanDüsing ta bilden till den lyriska iscensätt-ningen Den sista rosen till Olof. Till skillnadfrån Sven-Erik Sjöbergs bild från DNs för-stasida är Düsings bild i ett journalistiskt

Den vita kistan i centrum... Lyrisk iscensättning i DN 16/3 1986, uppslag 12-13. Bilderna frånv till h: Begravningståget på Vasagatan, sörjande vid kortegen och kortegen på Norra bantorget.

avseende unik. Sjöberg fotograferade fa-miljen Palme när den anlände till AdolfFredriks kyrkogård klockan 17.30.

Han gjorde detta från en position innepå kyrkogården som han snart måstelämna. Düsing kunde däremot lugnt av-vakta händelserna ytterligare en halv-timma. Väl medveten om att det kommeratt bli intressantare om en stund och atthan har de redskap som är nödvändigaför att återge den privata avskedsstundsom han som utomstående är helt ensamom att iaktta.

Düsings fotografi är som en klippt sil-huettbild, ett förkortat rum med svartafigurer i kontrast till en vit bakgrund. Hantog bilden vänd mot väster och det avtyn-ande ljuset. Solen gick ned klockan 17.47denna marsdag. Vi ser ryggen på fanbä-rarna och Palmes söner. Tillsammans medövriga ageranden på bilden skapar de enbortvänd slutenhet – en sammankopplad

59

sig Lisbet Palmes välkända profil distinktoch välartikulerat mot den ljusa fonden.Med höger hand lägger hon ned en sistaröd ros till maken Olof.

formation som omgärdar den öppna gra-ven. Även om vädret var grådaskigt ochkylslaget förefaller allt vara lugnt och stillapå platsen. Till vänster i bilden avtecknar

Den sista rosen...Lyrisk iscensättning i Expressen 16/3 1986, uppslag 6-7. Lisbet Palme ochbarnen vid den öppna graven. Bilden är tagen på ca 100 meters avstånd. (Foto: Jan Düsing).

60

61

Rum och tidAtt de fyra olika iscensättningarna vi skri-ver om följer vissa mönster har vi redankonstaterat. Vad vi inte har diskuterat är

GÖTEBORGS-POSTEN OCHBRANDEN PÅ HISINGEN

om de uppträder i en viss bestämd följd,eller om de kan förekomma i en och sam-ma utgåva.

Vad ordningsföljden beträffar är det klart

Katastrofplatsen,fredag kväll.Lyrisk iscensätt-ning på GPsförstasida 31/101998.(Bild: Adam Ihse).

62

när den plötsligt kallades till jobbet medanledning av brandkatastrofen. Så snartolyckans omfattning stod klar för tidnings-ledningen kom beslutet att göra en an-nonsfri gratistidning. Vid en stor kata-strof som denna, i Göteborg, måste själv-fallet Västsveriges största tidning, kom-ma ut.

I augusti 1994 genomgick GP en radikalförändring som internt brukar kallas ”Gar-ciaprojektet” efter den amerikanskemediekonsulten Mario Garcia från Poyn-ter Institute i USA. Genom hans medver-kan förnyades särskilt den visuella fram-toningen. Typografin blev renare, rubri-kerna spänstigare och den plottrighetsom tidigare utmärkt bildutbudet på insi-dorna byttes ut mot en ny layoutstrukturmed ordentligt tilltagna dragbilder. GPomdanades från en tämligen gammalmo-dig tidning till en av landets mest avance-rade morgontidningar. Mot bakgrundenav den utvecklingen är det speciellt in-tressant att närmare granska GPs sätt attskapa iscensättningar.

Dramatik och lyrik iextrautgåvanKlockan 23.46 på torsdagskvällen larma-des Lundby brandstation. En våldsambrand hade brutit ut under en halloween-fest hos den Makedoniska föreningen påHerkulesgatan på Hisingen i Göteborg.När den första brandbilen kom till olycks-platsen tre minuter senare var dansloka-len och angränsade utrymmen övertän-da. En av GPs journalister, Eva Parkrud,berättar under rubriken ”Orden förmår baraatt berätta” att hon och hennes reporter-kollega Monica Sahlback var klara medkvällspasset och på väg hem från tidning-en när de plötsligt fick höra larmet ochfrån femte våningen i GP-huset kunde setjock rök välla upp från andra sidan älven.

att den dramatiska iscensättningen är denförsta i de fall en händelse skildras medalla de fyra iscensättningarna. Avsiktenmed denna är ju att göra skildringen itidningen identisk med händelsen i verk-ligheten så långt det är tekniskt och psy-kologiskt möjligt. Idealet är den ”genom-skinliga” tidningen som förmedlar värl-den omedelbart som en direktsändning iteve. Därför befinner sig övriga tre iscen-sättningar tidsmässigt efter den drama-tiska. Den lyriska har vi ju också beskrivitsom en metaframställning. Den återgernya miljöer, traumatiska bihändelser, somalltid är beroende av en förutvarande hu-vudhändelse. De episka och didaktiskaiscensättningarna håller sig båda till hu-vudhändelsen – samma som den drama-tiska – men förmedlingen är kommente-rande, analyserande och eftergranskandeoch gör inga anspråk på att vara direkt. Deär också återkommande och i bästa fallutvecklande eftersom nya fakta och om-ständigheter kan ha tillförts sedan tidiga-re publiceringar.

Att alla fyra iscensättningarna skulleförekomma i samma tidningsutgåva före-faller orimligt. Nutid, det som händer justnu, är problematiskt att förena med detsom redan hänt – dåtid.

När man ser Göteborgs-Postens extra-utgåva från den 31 oktober 1998 blir manemellertid både konfunderad och nyfi-ken. Det var dagen efter brandkatastrofenpå Hisingen. Tidningen ställdes plötsligtinför en ny och helt oväntad uppgift attomedelbart belysa, spegla, förklara ochsammanfatta en våldsam katastrof somkrävt över 60 unga människors liv och där170 var mer eller mindre svårt skadade.

Alla helgons dag, 31 oktober, är en av deelva dagar på året då ingen av de storamorgontidningarna i Sverige kommer ut.Huvudstyrkan av GPs personal var där-för hemma och inställd på en ledig fredag

63

Sju olika språk. Episk-didaktisk iscensättning (förfluten tid). Bilden skildrar hur skadademänniskor tas om hand av räddningspersonal utanför den brinnande byggnaden på Hisingen.(Foto: Niklas Maupoix).

64

Stad i sot och sorg. Lyrisk iscensättning med motiv från Götaplatsen på GPs sista-sida (ex-traupplaga) 31/10 1998. (Foto: Måns Langhjelm).

65

Eva Parkruds rapport från olycksplatsen ärextrautgåvans mest direkta och mest gri-pande berättelse. Hon skriver som om honfortfarande var på plats och upplever ettgrymt helvete som utspelas framför hennesögon. På ett ställe i texten lyder det: ”Ändåär vi kvar. Och vi hör hur skriken på hjälpövergår i gnyende läten, allt svagare ochsvagare. Det är då som livet utanför Hjal-mar Brantingsplatsen upphör att existera.Den kalla asfalten, mörkret och lidandet ärhela världen.” Men den bildmedvetna GPägnar bara en enda bild åt själva brandkata-strofen. Och det är ett fotografi, taget avNiklas Maupoix på sidan 15, som skildrarskadade människor som tas om hand avcivila personer och ambulanspersonal ut-anför den eldhärjade byggnaden.

Den från tagningsögonblicket drama-tiska presenskaraktären i fotografiet re-duceras emellertid av den yttre kontexteni tidningen. Kring bilden som placeratspå sidans mitt finns sju små artiklar medsamma nyhetssammandrag översatta tillsju olika språk. Det är ett vällovligt ochviktigt grepp i sammanhanget men detomvandlar samtidigt bildens innehåll tillpasserad tid. Detta inte sagt i negativmening utan endast för att notera en bildsfunktion i förhållande till den kontext dentilldelats.

Hade Niklas Maupoix’ bild kombine-rats med Eva Parruds direktrapport hadeden fått en mer dramatisk karaktär. Atthela sidan 15 i utgåvan hänvisar till någotsom passerat förstärks dessutom av arti-keln längst ned på samma sida Utlandetuppmärksammar branden som informerarom hur katastrofen uppmärksammats iStorbritannien dagen innan. Man är välmedveten om vilket tidsperspektiv somär relevant, att en fruktansvärd katastrofinte är avslutad men att den nu gått in i enny tillbakablickande fas. När extrautgå-van når läsarna har det gått ytterligare ett

dygn sedan branden härjade som värst.Om det är något som ska förmedlas direktär det ”dagen efter”: bearbetningen avsorgen, rädslan, saknaden, vreden, van-makten och de personliga kriserna.

Är det oklart om GPs extrautgåva harnågon renodlad dramatisk iscensättning,är det betydligt lättare att fastställa före-komsten av de tre andra karaktärerna.Den lyriska är den mest framträdandesom återkommer på tre skilda helsidoroch två uppslag. Förstasidan Katastrof-platsen, fredag kväll har en sexspaltig drag-bild i färg av Adam Ihse och en inledandeartikel Det ofattbara, det meningslösa avGPs chefredaktör Peter Hjörne.

På sista sidan finns en artikel av GertMalmberg Stad i sot och sorg och en stäm-ningsladdad rosa färgbild av Måns Lang-hjelm där Poseidon från sin sockel påGötaplatsen blickar ned mot Avenyn ochen djupt sörjande stad.

Rubriken till uppslaget (s 8-9) ”Vårakänslor i dag är chock, medkänsla och van-makt” citerade ett tal av landshövdingGöte Bernhardsson som hölls i GöteborgsDomkyrka. Hela uppslagets övre del be-står av en diptyk, en tvåbildskonstella-tion av Peter Claesson som skildrar min-neshögtidligheterna i kyrkan. En av bil-derna visar ungdomar nedböjda över tän-da ljus framför altaret. På den till högerser vi samhällets representanter: Göte-borgs kommunalråd Göran Johansson,Sveriges statsminister Göran Persson ochriksdagens talman Birgitta Dahl.

Den episka iscensättningen är ocksåframträdande. Vi noterar sju helsidor: 2, 4,5 och 11-14. Det rör sig mycket om inter-vjuer, samtal med anhöriga, brandmän.räddningsledare, läkare, psykologer, präs-ter etc. Den rapporterande och berättandejournalisten är nödvändig. Bilderna spe-lar inte samma avgörande roll som i dra-matiska eller lyriska iscensättningar. De

66

Förråd i trapphusen revs... Didaktisk iscensättning på sidan 3 i GPs extraupplaga 31/101998. (Foto: Måns Langhjelm. Grafik: Roland Thorbjörnsson).

67

är alltjämt viktiga men fotografen måstepå ett annat sätt underordna sig den skri-vande reportern och brödtexten.

Episka iscensättningar som drar framhjältar eller pekar ut syndabockar är van-ligt förekommande efter stora olyckor. IGPs extrautgåva finns inga sådana ten-denser. Snarare tvärtom; man avstår frånatt underblåsa konflikter. Däremot redo-visar tidningen, som vi redan nämnt, hurbranden uppmärksammades i utlandet(s 15). Till de mest olycksbådande hördede ryska medierna som enligt TT utgickfrån att branden var anlagd och att moti-ven i så fall var rasistiska. En liten bild avförstasidan på Evening Herald i Dublinpekar i samma riktning. Den stora rubri-ken lyder: Race hate Massacre. Underrubri-ken: Arson fears as 60 die in Swedish fire.

Helt undviker inte GP de spänningarsom senare skulle bli mer tydliga. I ettreportage Tårar, vrede och ovisshet i Ham-markullen (s 7) visar Per Nygren, att detfanns både misstankar och ilska blandmänniskorna. En kvinna säger: ”Hade dethänt i Askim. Hur många poliser ochbrandkårer hade då inte kommit? Dåhade de gjort sitt bästa.” Någon tipsadeom nazister och andra talade om vaktersom inte gjort vad de skulle och polisersom stoppat ungdomar från att rädda sinavänner. Det fanns farhågor, men GP villinte skapa sensationer.

Didaktik och epik iextrautgåvanDet finns en didaktisk iscensättning påsidan 3 i extrautgåvan. Roland Thorbjörns-son står för grafiken och Ulf Nyström hargjort texten rubricerad Förråd i trapphusenrevs för att säkra flyktvägar. Det som speci-ellt utmärker den didaktiska iscensättning-en är den objektiva och sakliga redogörel-sen. Både Thorbjörnsson och Nyström le-

ver i högsta grad upp till den målsättning-en. Nyström gör det genom att informeraom hur de brandhärjade lokalerna i fastig-hetens övre våning på 1990-talet hadebyggts om till fritids- och aktivitetsutrym-men för Makedoniska föreningen. Detal-jerat beskriver han bland annat hur fastig-heten är byggd. Huset är uppfört i tegel,innertaket i danslokalen består av betong,ståldörrarna till trapphusen skall varasjälvstängande vid brand och innervägga-rna är byggda med gipsskivor på träreg-lar. Vi får också veta att brandsektioner-ingen var utförd enligt brandklass B60,som betyder att de väggar och dörrar somskiljer brandcellerna åt kan motstå brandi en timma. Nyström avslutar: ”Det fannsi går inget som tydde på att brandsektio-neringen inte fungerat som avsett.”

Roland Thorbjörnssons grafik består avfyra komponenter: (1) En schematiskt för-enklad faktateckning som utöver denbrandhärjade övervåningen även beskri-ver angränsande byggnader. (2) Texter, ibubblor eller block, kompletterar teck-ningen genom att namnge lokalerna menockså upplysa om var branden startadeoch hur besökarna rusade ut. (3) En lokal-karta över Göteborg orienterar om var påHisingen katastrofplatsen är belägen ochvilka brandstationer som medverkade vidräddning och släckning. (4) En textruta(källa TT) informerar om till vilka olikasjukhus 183 skadade förts.

I kontrast till den didaktiska framställ-ningens saklighet på uppslagets högersi-da står Jonny Mattssons stora fotografierpå de av eld ödelagda interiörerna påvänstersidan. Kontrasten är också stor tillbild och text överst på högersidan där JanHöglund intervjuat och Måns Langhjelmporträtterat brandchefen Harald Janssonfrån Lundby brandkår. Det är en emotio-nell episk iscensättning som samverkarmed den didaktiska.

68

ligger i sakens natur att kvällstidningarnasom finanseras genom lösnummerförsälj-ning har gått i bräschen för dramatiskaiscensättningar. Man har också varit före-gångare när det gäller en didaktisk fram-ställning. Frågan är dock om inte en nyutveckling är på gång. Iscensättningar avalla slag kommer förmodligen att bli van-ligare även i morgonpressen. Det är intebara GPs extrautgåva (31/11 1998) somtalar i den riktningen. Det tycks gälla GPgenerellt. Man vill skildra världen ocksåvia bilden och det visuella uttrycket.

Episka iscensättningar hör av tradition tillmorgontidningarnas journalistik. Den be-rättande och analyserande journalistenspelar huvudrollen. Fotografen är – i defall han överhuvudtaget medverkar – tex-tens illustratör och därmed har han tillde-lats en biroll. Undantagen finns i sambandmed de stora lyriska iscensättningarna,som här exemplifierats med Olof Palmesbegravning (DN 16/3 1986) och Brandka-tastrofen på Hisingen (GP 31/10 1998).Här har morgontidningarnas nyhetsfoto-grafer fått stora och viktiga uppgifter. Det

”Våra känslor i dag är chock, medkänsla och vanmakt”. Lyrisk iscensättning i GPs extraupp-laga 31/10 1998.

69

Papperstidning och webb –en jämförelseDen elektroniskt konstruerade informa-tionstekniken är baserad på ett materialsom saknar egenskaper (Löwgren och Stol-terman, 1998). Detta gäller i utgångslägeti den digitala världen men informations-tekniken kan också anta en kroppslig formsom bestäms av de senaste tekniska land-vinningarna inom datorteknologin, närdet gäller simulering på skärm eller pro-duktion i tryckeri. Fortfarande har pap-perstidningen ett kroppsligt försteg fram-för nättidningen även om den senare kanskrivas ut i färg med hög trycktekniskkvalitet. Nättidningen begränsas främstspatialt och kan inte breda ut sig i helabilduppslag som papperstidningen kla-rar av. Låt oss studera ett mittuppslag i entabloidtidning, där hela utrymmet utnytt-jas för att iscensätta en nyhet. Vi väljer ettexempel ur följetongen Monica Lewinskypublicerat i GT/Expressen, måndagen den9 november 1998.

Uppslaget kan läsas som en diptyk medde båda huvudkombattanterna Clintonoch Lewinsky i var sin ringhörna med ettstort utbud av bifigurer komponerade iett nätverk av rektangulära rutor på denmellanliggande ytan. Diptyken binds sam-man av en kraftig rubrik: ”Det grymmaefterspelet”. Utöver nio bildrektanglar avmindre storlek fylls utrymmet av åtta spal-ter text och ett antal smårubriker och bild-texter. Samtliga bilder är i färg och dessut-om sammanfogas bildsvepen med ett brettoch ett smalt rött band. Den vänstra flan-ken domineras av en fullformatbild av enöverviktig Monica Lewinsky som mödo-samt joggar in i bilden medan den högrabilden i diptyken visar en både samman-biten och avspänd president med sin ned-

EXEMPEL FRÅN WEBBENstämda dotter i bakgrunden. Presidentenär på väg ut ur bildrummet och bildenförebådar därmed slutresultatet våren1999, då Clinton i princip frias. En mellan-stor rubrik mitt emellan Clinton och Le-winsky förkunnar: ”Världen skrattar, Clin-ton jublar – men hans dotter och Lewin-sky lider varje dag”. Intressant nog sak-nas den annars ständigt närvarande hus-trun Hillary men hon distanserar sig san-nolikt avsiktligt med tanke på den egnakarriären. Monica Lewinsky visas upp påett sådant sätt som ingen kvinna vill av-porträtteras och de negativa associatione-rna gör henne till förlorare och synda-bock. Den utnyttjade och svage blir såle-des ytterligare förnedrad medan den star-ke och utnyttjande blir till hjälte.

Fem mindre färgbilder är uppställda iserieform och dominerar det övre mellan-rummet mellan diptykens bilder och är enliten iscensättning i den stora. Först har vibilden som blivit till en logotyp för helaaffären, alltså presidenten fotograferadbakifrån när han omfamnar vitahuset-praktikanten Lewinsky under någon val-kampanj innan affären ännu hade upp-stått. Därefter följer en sexbild från ettgalleri i New Delhi, bemålad buss medsexanspelning från Kenya samt Hallo-ween-masker och cigarrer från den ameri-kanska marknaden. Därmed visas attMonica Lewinsky är en angelägenhet förhela världen. Den omgivande texten in-formerar om Monica Lewinskys veder-mödor med viktproblem och mobbningfrån omvärlden. I denna episka diskursför man in presidentens dotter Chelsea –också hon med hälsoproblem som Moni-ca Lewinsky – som en parallellhandling.

Ungefär mitt på uppslaget finner vi enruta med ett färgfoto och ett namn – MatsLarsson. Sannolikt är detta textförfattaren

70

Clinton vs Lewinsky i GT/Expressen.

71

72

– bilderna har alla sina signaturer – menvem som bär ansvaret för redigeringen avdetta mittuppslag framgår inte.

Vad kan då en nättidning erbjuda föriscensättning? Först och främst handlardet om brist på utrymme. Man är hänvi-sad till sin datorskärm och de flesta an-vändare har en mindre standardskärmvilket sätter normen för läsbar text. Där-med erbjuds läsaren ungefär A-4 storlekpå sin nättidning vilket i allmänhet för-hindrar större iscensättningar layoutmäs-sigt. Det är emellertid fullt möjligt attkomprimera ett bilduppslag i form av enminilöpsedel eller liknande på webben.

Dessutom rullar datorläsaren fram sintext uppifrån och neråt eller tvärt om,vilket ytterligare begränsar det spatialautrymmet till en räcka bilder och texter iett vertikalt flöde.

Till detta kan läggas den rent fysiskaupplevelsen av papper och trycksvärtavid exempelvis frukostbordets läsning. Deflesta nättidningsläsare läser sannoliktfrån skärmen och trycker enbart ut någonenstaka artikel som man bedömer varamatnyttig för framtiden.

Kosovokriget på webbenNär kriget i Jugoslavien/Kosovo bröt utnatten den 25 mars 1999 hade Aftonbla-dets nättidning följande hemsida som

meddelade att det väntade luftangreppetmot Jugoslavien och president Milosevicnu hade inletts. Det var inget överraskan-de anfall utan medierna var väl förbered-da och sannolikt hade de flesta svenskarredan hört nyheten på radio och teve.Rubriken ”Åtta bombplan lyfte…” försö-ker att ange en viss dramatisk stämning.

Den nyfikne kunde sedan klicka frånden frimärksstora löpsedeln till en storbild och får då veta att en svenska somheter Iréne råkar befinna sig mitt i kriget.Vi ser också en bild av Iréne men hur honhar det mitt i krigets helvete får läsarensjälv föreställa sig

Krigsbild från webben (AB)

Krigsbild från webben (AB)

Eftersom fotografiet visar ett allvarligt ochspänt kvinnoansikte kan man förstå atthon har det svårt. Denna metonymiskaanvändning av en bild måste tillgripasnär man saknar en fotograf på plats somskulle ha kunnat dokumentera ett drama-tiskt skeende.

Löpsedeln informerar vidare om att pre-sident Clinton har givit ordern: ”Vi bom-bar!” Trots att krigsnyheterna måste ansesvara det helt dominerande ämnet för da-gen har Aftonbladet reserverat en litenvänstermarginal på löpsedeln för andranyheter och nyhetsbilder.

Nättidningen utnyttjar därefter en möj-lighet som papperstidningen saknar – di-rekt återkoppling till läsarna. Nästa dagsupplaga av Aftonbladets webbtidning har

73

en enkätfråga till sina läsare: ”Är det rättav NATO att bomba?” Som vi ser i nästabild så har 67 % av 3 975 svarande läsareuppfattningen att NATO gjorde rätt.

Röstning på webben (AB).

Den elektroniska tidningen behöver intebegränsa sina bild- och layoutmässigaambitioner på annat sätt än vad vi redandiskuterat. Följande bild av några ko-sovoalbanska flyktingar i en buss är fylldav dramatik.

Flyktingar i buss (webbild).

Trots att bilden enbart är en yta förmedlarden en rumslig upplevelse i flera nivåer.Först och främst är det de båda världarna”vi” och ”dom”. Vi-världen är den tryggabetraktarhorisonten från det svenska var-dagsrummets trygghet. Där kan vi beskå-da ”dom”, dvs krigets offer. Den lille poj-ken och hans storebror (?) riktar sig i enstum patetisk vädjan om hjälp till dej ochmej. Bussens glasruta blir den osynliga

skiljelinjen mellan krig och fred. Men ifönsterglasets speglingar skönjer vi ocksåytterligare en rumslig nivå. En trädsiluettsom bildar horisontlinje och en ambulansmed röda korsets emblem framträder i ettskuggspel. Grymhet utövas i ett bedövan-de vårskönt Balkanlandskap.

På detta sätt bildas tecken och kedjor avtecken som ställer sig i skarp kontrast tillvarandra i en motsatsernas retorik. För attförstärka en redan stark bild bifogas rub-riken: ”Vem hör hans rop på hjälp?”

Hur ska man definiera en bra bild? LarsFahlén säger i en intervju (Pressens tid-ning, nr 6, 1999): ”Först och främst: denska engagera. Den ska informera och denska sätta andra sinnen i rörelse – man skalukta, känna och höra”. Bilden på barneni bussen uppfyller sådana krav på en brabild.

Webben – en plats förinformation,kommunikationoch marknadSom tidigare diskuterats är webben ettmedium med många egenskaper och funk-tioner. Det vill säga, den elektroniska värl-den utan egenskaper kan formas i mångauttryckssätt och skepnader. Mediets funk-tioner kan emellertid sorteras i tre huvud-grupper: information, kommunikation ochmarknad.

InformationNär webben en gång uppfanns på 1960-talet var det som ett informationssökanderedskap för akademiker och militärer. Idag är det världens i särklass vikigasteinformationsbank som blir allt mer till-gänglig för jordens befolkning. Enligt se-naste mätning från SIFO (april 1999) såsurfade hälften av den svenska befolk-ning under april månad 1999, varav 56 %surfade dagligen.

74

på rubrikerna och bilderna som inte tycksförmedla något nytt.

Kl.15:08Nu går vi raskt över till CNNs urval avvideofilmer som också läggs ut på nätet.

Eftersom inte heller dessa rubriker ochbilder tycks tillföra något nytt fortsätter vi

Låt oss återvända till kriget på Balkan år1999, närmare bestämt till torsdagen den13 maj klockan 15:00. Vi startar datorn ochtre minuter senare är vi ute på det elektro-niska informationshavet via Expressensnättidning (http://www.expressen.se).Vår avsikt är att försöka få en aktuell ochnågorlunda tillförlitlig överblick över lä-get i kriget.

Kl. 15:03Med hjälp av ett antal TT-telegram får viklockslag för klockslag en inblick i detaktuella nyhetsflödet.

Kl. 15:06Vi väljer att länka oss vidare till BBCsnyhetsvärdering för att få en alternativkälla. Det vi får är nya infallsvinklar ochtillgång till reportage vars text vi emeller-tid hoppar över. Vi nöjer oss att med att se

Jugoslavienkriget på webben (Expressen).

Länk till BBC på webben.

Länk till CNN på webben.

Länk till Belgrad på webben.

Länk till Belgrad på webben.

75

vår upptäcktsresa tills vi hittar en kamerautplacerad någonstans i Belgrad.

Kameran ger bilder i realtid (de uppda-teras var 100e sekund) och till bilden finnsen text som säger: ”Don’t ask for the loca-tion, we´ll tell you nothing”. Vår nyfiken-het har väckts och vi länkar oss vidare.

Kl.15:11Vi kan nu studera den serbvänliga hemsi-dan ”War against Yugoslavia” och dessnyhetsmaterial.

Här kan vi läsa texter och se bilder somhandlar om NATO-attacker runt om i Ju-goslavien, om kinesiska demonstrationermot NATO, om tillbakadragande av ser-biska trupper från Kosovo, om de grönasprotester mot NATO i Tyskland, osv. Depropagandistiska inslagen är tydliga ochi bästa fall förstår surfaren att han blirutsatt för styrd påverkan från båda parter.Sanningen om kriget får vänta.

KommunikationSom en kontrast mot krigsstämningarnafrån Belgrad går vi nu över till ett fredligtOslo där det också finns en kamera upp-ställd (http://www.vg.no/kamera/oslo).

Vi har hamnat på Verdens Gangs (VG)nättidning (norsk tabloid) och kan stude-ra det nya mediets kommunikativa kapa-citet. Vi börjar med samtalet. Först ser vipå utbudet av diskussionsklubbar.

Kamera i Oslo (VG).

Diskussionsklubbar på webben (VG).

Man kan exempelvis gå in på ”Rundtkaffebordet” (25 personer) eller ”30+” (4personer). Många samtalsrum är emeller-tid tomma. En löpsedelsliknande bild lock-ar mer, i alla fall de unga. Det handlar om100 ungdomar som ger sin syn på sex,doping, våld och mobbing.

Kanske kan denna inroparbild länka sur-faren vidare till en diskussionsgrupp omsex.

Därefter blir man måhända inspireradatt ta del av VGs filosofiserie och därstudera etik- och moralfrågor.

Webbsida om sex, doping och våld i VG.

76

Diskussionsgrupp på webben i VG.

VGs filosofiserie på webben.

Alternativt kan man besöka ”Cafe Kaos”som presenterar en bokstafett. Det hand-lar om en kriminalroman av 11 författaredär man själv kan bli den 12e!

Det finns också en vakthavande journa-list på VG som är redo att ta emot dinasynpunkter och tips direkt. Har du något

Länk till CNN på webben.

att förmedla till tidningen klickar du ochfår upp en e-postsida klar att skicka iväg.Ömsesidigheten och samtidigheten är tvåviktiga delar i kommunikationsprocessensom faktiskt får en chans att bli tillgodo-sedda i detta nya massmedium.

Kontakt med vakthavande journalist på VG.

MarknadOm information är gratis – och oerhörtmycket är tillgängligt utan kostnad – ochom telekommunikationen är extremt billigmåste det finnas andra finansiärer för detomfattande elektroniska utbudet. IT-indu-strin med Internet som flaggskepp syssel-sätter hundratusentals arbetare och dendatorteknologi som mobiliseras för att pro-ducera och distribuera detta jättematerialkräver investeringar i miljardklassen. 1996gick exempelvis mer än 40 % av de norda-merikanska företagens investeringar tillIT-utrustning (Forsebäck, s 50).

Det som finansierar IT-industrin ärmarknaden. I själva verket är det härmotorn bakom den fantastiska IT-expan-sionen ligger. Nättidningar och webbsi-dor blinkar och rör sig i ryckiga konfigu-rationer av rutor i färg och i rörelse. Deflesta datoranvändare ser dem knappastoch för den som blir riktigt irriterad finnsdet datorprogram som tar bort glittret.Lockas man inte att besöka dessa flimran-de annonsgluggar kan man i stället gå tilldet enormt stora utbudet ”torg” av alla

77

slag som finns. Man kan exempelvis besö-ka Paletten, Sveriges största varuhus påInternet.

Antalet svenskar som besöker en shop-pingsajt på webben den senaste månaden(mars 1999, enligt SIFO) var 36 %. Flestbesök hade musik- och bokhandel medföretag som Boxman, Amazon och Bokus.

Det sensationellt nya med näthandelnär att här behövs det inga mellanhänder ikommersen utan produktinformationen

går ut till ”alla” kunder – alltså en gigan-tisk direktreklam direkt hem till alla sur-fare i världen – samtidigt som de intresse-rade kunderna selekterar sig själva, omnavigationen i utbudet är någorlundavälgjord. Naturligtvis finns det fortfaran-de åtskilliga flaskhalsar i systemet menenligt all tidigare erfarenheter av kom-mersiella system arbetas dessa bort suc-cessivt och i rask takt.

78

79

Intentioner och forsknings-objektÅtskilliga undersökningar är gjorda föratt utröna hur läsarna läser sin tidning.Den kunskap man fått fram har använtsför att utveckla bättre redigering och ra-tionellare layoutarbeten. Föreliggande stu-die, inriktat på retorik och påverkan itidningarnas nyhetsförmedling, har enannan, vidare ambition nämligen att dis-kutera nyhetsförmedling som iscensätt-ning, journalistens och fotografens verksom dramaturgi eller libretto. Det jämförredigerarens arbetsuppgift med den somen regissör och scenograf har vid teatern.

Till denna vidare målsättning hör ocksåatt iaktta nyhetsframställningen utanförförstasidor och nyhetssidor. I första handstuderas löpsedlar och webbplatser, i an-dra hand den visuella nyhetsmiljö sommed eller mot vår vilja drabbar oss vidpressbyråkiosker, busstationer, köpcentraoch arbetsplatser. Många människor är idag nyhetskonsumenter utan att köpa tid-ningar eller läsa dem.

I denna undersökning saknas utrymmeatt redovisa fakta om eventuella påverk-ningseffekter. Det förefaller emellertid somom vi är först med att peka på detta sam-mansatta fenomen och även anvisa vissariktningar för en kommande forskning.

Fokus i denna undersökning är dagensnyhetsförmedling och en teori tillämpadför att analysera den. Men vi har funnitdet väsentligt att inledningsvis göra enhistorisk översikt av papperstidning, löp-sedel och tidningswebb. Det är också an-geläget att uppmärksamma nyhetens be-arbetning i tidningshuset.

Nyheten i en ny tidsålder1900-talets sista decennium markerar in-

ledningen till en ny tidsålder när det gäl-ler människors medieanvändning värl-den runt. Jämte de traditionella pappers-tidningarna och det enbart ljudbäranderadiomediet konkurrerar två bildbärandeelektroniska medier om vår uppmärksam-het. Vårt senaste bildbärande medium ärInternet som gjort sitt segertåg genomvärlden under senare delen av 1990-talet,tätt följt av det äldre teve-mediets vidare-utveckling. Satelliter, kablar och digitali-sering gör att dessa båda bildmedier allt-mer smälter samman till ett nytt superme-dium - den datormedierade informations-och underhållningskanalen. I 24-timmarsdirektsändning kablas nyheter och un-derhållning ut över världen med ljusetshastighet. Papperstidningen med sin 400-åriga historia bakom sig tvingas till för-vandling i kampen om överlevnad.

Satellit- och kabelburen teve har utveck-lats under de senaste decennierna och därkänner vi effekterna rätt väl. Att nyheter-na har blivit till färskvaror är en effekt. Iprincip får vi nyheten i vardagsrummet isamma stund som den inträffar med derisker av förhastade slutsatser och avsak-nad av analys som detta kan medföra. Enannan effekt är att det i hög grad är sam-ma nyheter som ständigt far runt i etern.Eftersom den elektroniskt distribueradenyhetsverksamheten är ytterst kapitalkrä-vande är det endast ett litet antal aktörersom står för sändningarna och därmedhotas mångfalden.

Nyheten i tidningshusetTvå svenska tidningar har granskats, Gö-teborgs-Posten (GP) och Aftonbladet (AB).På GP har vi följt mötesstrukturen en van-lig dag. Från förstamötet på morgonenmed nyhetschef, bildchef och redaktions-

SAMMANFATTNING

80

chef över till möten på avdelningar ochcentralredaktion till fastställande av för-stasida och löpsedlar i tre versioner. Kvälls-tidningen skiljer sig inte särskilt mycketfrån morgontidningen i fråga om nyhets-processen men den ligger ca nio timmarsenare än morgontidningen i tidsschemat.Men dagens kvällstidning har närmat sigmorgontidningen betydligt.

Papperstidningen 400 årSverige har skrivit in sig i presshistoriengenom att år 1645 ge ut den första fortfa-rande existerande dagstidningen, mednamnet ”Ordinari Post Tijdender”, senareutgiven under namnet ”Post- och Inrikestidningar”. Sverige kan också ta åt sigäran av att 1766 ha introducerat den förstatryckfrihetsförordningen.

Men de revolutionerande förändring-arna har skett med teknikens explosions-artade utveckling under 1900-talet, så komt ex under 70-talet en hel yrkeskår attförsvinna. Typograferna och deras yrkes-uppgifter övertogs av journalisterna i ochmed de allt effektivare datorerna.

En viktig hörnsten för papperstidning-ens existens är annonsmarknaden. Totaltsett har denna vuxit snabbare under efter-krigstiden än vad radio och teve har kun-nat svälja. Detta gäller i synnerhet för deländer som begränsar reklamen i de eter-burna medierna av ideologiska och etiskaskäl. Papperstidningen är dock fortfaran-de överlägset när det gäller alla småan-nonsörer som ofta opererar lokalt.

Löpsedeln 100 årLöpsedeln är ett svenskt fenomen somsaknar motsvarighet i andra västerländ-ska länder. Vi möter den varje dag i buti-ker, vänthallar och gatumiljöer. Funktio-nen är obetingad för detta slagfärdiga ochofta drastiskt formulerade medium: det

ska locka lösnummerköpare att införskaf-fa den senaste tidningen med den senastenyheten. Löpsedeln är som en affisch somgör reklam för en dubbelt sammansattvara, tidningen som inbegriper nyheten.

Den hårda konkurrensen har efter handskapat ett löpsedlarnas eget språk, där sär-skilt två faktorer är avgörande: avståndoch komprimering. Med den förra menasavståndet mellan löpsedel och läsare. Omlöpsedeln ska uppmärksammas och lockatill tidningsköp inne i ett varuhus eller frånbussen krävs anpassad storlek både på tex-ter och bilder samt en för ändamålet lämp-lig typografi. Med komprimering menaslöpsedelns nödvändiga bruk av signalord,ibland kallade dragord. Det gäller att talaom vad man har att erbjuda men inte merän att det stimulerar till att veta mer.

Webben 10 årTill skillnad från löpsedeln är webben ihögsta grad internationell. Webben ellerkanske hellre nätet har under sin tioårigalevnad upplevt en exempellös utveckling.Från de första stapplande stegen 1989, idet europeiska partikelfysiklaboratoriet iGenève (CERN), via lanseringen av dengeniala ”bläddraren” Mosaic, 1995 kom-mersialiserad under namnet Netscape.

Den verkliga drivkraften bakom Inter-netvärldens segertåg är kommersiellt be-tingad. Datormediet upprättar en direktförbindelse mellan producent och konsu-ment, varför de synnerligen kostnadskrä-vande mellanhänderna kan rationaliserasbort. Dessutom kan producenten uppnå tvåstora fördelar i sin marknadsföring, manbåde når den stora massan och får till stånden selektering samtidigt! Som ytterligarefördel slipper producenten att själv bedrivadet mödosamma selekteringsarbetet efter-som datorpubliken selekterar sig själv omden bara får en chans att leta sig fram tillprodukten i det elektroniska havet.

81

som tar hand om journalisternas inlämna-de texter och de bilder och illustrationersom fotografer och tecknare producerar.Egendomligt nog är redigeraren för detmesta anonym för läsarna. När det gällerfilm, teater och opera är man ytterst nogamed att ange vem som producerar, regis-serar och sätter scenografin i en uppsätt-ning. På samma sätt borde redigeraren påen tidning stiga fram i ljuset för att både fåberöm och riskera att bli kritiserad.

Fyra olika slag aviscensättningarOrdet iscensättning för osökt tankarna tillteatern. Likheterna mellan teaterns ochtidningens sätt att iscensätta sitt innehållbör dock inte överdrivas. Aktörerna påteaterscenen är levande och agerar i etttredimensionellt rum. Tidningssidan ärtvådimensionell och dramaturgin måsteutformas med hjälp av bilder, rubriker,ingresser och bildtexter. När man talar omtidningarna som dramafabriker underför-står man vanligen något negativt meduttrycket. Man upplever dem inte somtillförlitliga och verklighetsbeskrivandeutan som skapare av sensationer ochfiktioner påminnande om sk såpor. Vårtbruk av begreppet iscensättning rymmeremellertid inget negativt i sig. Vi använ-der ordet därför att det sätter redigerareni fokus. Gör denne till en skapande regis-sör, en spindel i nätet, som förvisso intehar skådespelare, rekvisitörer och sceno-grafer till sitt förfogande men väl journa-lister, fotografer, tecknare och datorer.Närmast beskrivs fyra olika kategorier aviscensättningar.

Dramatisk iscensättningnyheten framställs som:a) något överraskande eller chockartatb) något pågående (nutid) som ej är av-slutat

Den avgörande skillnaden mellan en nät-tidning och en papperstidning ligger i detförhållandet att den förra är gjord av ettmaterial som saknar egenskaper. Elektro-niskt uppbyggda ”ettor och nollor” flygerfram i cyberrymden med ljusets hastighet.Det är först i själva gränssnittet mötet mel-lan människan och maskinen - som nättid-ningen materialiseras. På samma sätt somläsaren av papperstidningen bläddrar framoch tillbaka i sin tidning så bläddrar nät-tidningens läsare mellan olika s k hyper-texter och länkar. Till skillnad från läsarenav den tjockaste papperstidning så harläsaren på webben tillgång till ett oändligtantal sidor. Samtidigt som både utbudetoch användningen av nättidningen ökardramatiskt så sjunker papperstidningensupplagor och deras antal minskar genomuppköp och sammanslagningar.

Designutveckling ochläsningens vägarPå samma sätt som det muntliga verbal-språket kombineras av en rad uttrycks-former som ljud, rytm, intonation ochkroppsspråkliga signaler som mimik ochgester, så kan det skrivna ordet kombine-ra ett stort uppbåd av uttrycksformer. Dethandlar om grafiska och visuella uttrycksom kan sammanfattas i termer som gra-fik, layout, bildsättning och redigering.

Det sätt på vilket en läsare tar itu medläsningen av en tidning eller tidningssidavarierar. Privata intressen och vanor be-stämmer i viss utsträckning. Men vikti-gast är det vägnät för läsandet som layout-en har lagt ut. Innan läsaren startar med enkonkret avläsning gör han en scanning avsidan. Bestämmer vad som verkar viktigt,vad som förefaller nytt och intressant.

Den viktigaste personen i en nyhetsbe-dömning på en centralredaktion är redi-geraren. Det är nämligen denna person

82

c) något som gör sken av att iakttas direktSkildringen återges i presens och ingen-

ting är avslutat. Ingen vet vad som kom-mer att hända, hur det fortsatta händelse-förloppet ska utvecklas. Bilderna är dyna-miska och rubrikerna korta och utmanan-de. Läsaren ska helst se ”förbi” eller ”ige-nom” mediet och uppfatta sig som närva-rande och medverkande i händelsernascentrum.

Lyrisk iscensättningnyheten framställs som:a) något typiskt och förväntat (meta-diskurs)b) något pågående (nutid) som avslutasc) något som gör sken av att iakttas di-rekt

Detta är ofta en metaskildring som föl-jer efter en eller flera dramatiska iscen-sättningar. Läsaren möter t ex den storasorgen i form av andakter, begravnings-ceremonier, tända ljus. Tonen är annor-lunda än i en dramatisk iscensättning.Bilderna är förtätade och statiska och tex-terna tunga och tankfulla.

Episk iscensättningnyheten framställs som:a) något speciellt i en större händelseb) något passerat (dåtid) men också någotsom pågår (nutid)c) något som förmedlas subjektivt av nå-gon.

Den episka iscensättningen söker intenågra illusoriska grepp utan betonar me-diet. Läsaren läser i sin tidning vad enberättare, en journalist, ibland komplette-rad med fotograf, förmedlar om händel-sen, ofta subjektivt och personligt.

Didaktisk iscensättningnyheten framställs som:a) något logiskt i en händelsekedjab) något passerat (dåtid)

c) något som förmedlas objektivt och ve-tenskapligt av någon.

Den didaktiska iscensättningen vill be-fordra faktiska och objektiva förhållan-den. Här finns viss likhet med den episkaframställningen då den markerar en för-medlande instans. Men förmedlaren ärinte subjektiv utan i första hand en objek-tiv undervisare som med hjälp av fotogra-fier, grafik och mindre texter skildrar huren händelse gått till eller varför ett till-stånd föreligger.

IscensättningsteorinMed språk menas vanligen verbalspråk.Men här används ordet om all slags mänsk-lig kommunikation, vilket leder till kate-gorier som verbalspråk, bildspråk, mu-sikspråk, kroppsspråk etc. Eftersom eniscensättning består av ett sammansatt-språk, verbal- och bildspråk, förutsättesett särskilt iscensättningsspråk och en sär-skild iscensättningsteori.

Iscensättningsteorin som i huvudsakbaseras på den semiotiska vetenskapen(vetenskapen som undersöker den mänsk-liga betydelseproduktionen i vidaste me-ning – villkoren för kommunikation, desslagmässighet och samband med samhäl-let) startar med tecknet – den minsta bety-delsebäraren och avslutas med diskursen– den för detta sammanhang längsta ochsammansatta betydelsebäraren. I teorinligger en tyngdpunkt på bilden vilket inteinnebär att texten skulle vara mindre vik-tig utan beror på att nyhetsbilden hittills ialltför ringa grad uppmärksammats ellerblivit teoretiskt medvetandegjord.

Analys aviscensättningarnaDe femton iscensättningar som presente-ras i undersökningen är valda för att bely-sa de fyra kategorierna: dramatisk, lyrisk,

83

episk och didaktisk iscensättning. De re-presenterar tre kända händelser: Kosovo-krigets upptakt 24-25 mars 1999, Olof Pal-mes begravning 16 mars 1986 och kata-strofbranden på Hisingen i Göteborg 30oktober 1998.

Fyra svenska tidningar har varit under-lag för analyserna: Aftonbladet (Kosovo-kriget), Dagens Nyheter (Olof Palmes be-gravning), Expressen (Jugoslavienkrigetoch Olof Palmes begravning) samt Göte-borgs-Posten som publicerade en extra-upplaga – en annonsfri gratistidning – i

samband med branden på Hisingen. Ma-terialet är tillräckligt omfattande för attbelysa och klassificera de mönster i iscen-sättningarna som vi sökt. Det bör docknämnas att detta projekt är en utvecklingav tidigare undersökningar i sambandmed Gulfkriget 1991 och Estoniakatastro-fen 1994 – båda på uppdrag av Styrelsenför psykologiskt försvar – samt ett projektmed fokus på Jönköpings-Posten från 1998kallat ”En lokaltidning och det offentligasamtalet”.

84

85

Purpose and objectives ofresearchMany studies are done in order to esta-blish how the reader reads his/her news-paper. Knowledge from these investiga-tions has been used to develop betterediting and more streamlined layoutwork. The present study, which is focu-sed on rhetoric and influence in newspa-pers´ news distribution, has another, broa-der goal, that is to discuss news distribu-tion as staging, and the journalist´s andphotographer´s work as dramaturgy orlibretto. Thus, it compares an editor´swork at a newspaper to that of a directoror set designer at a theatre.

Included in this broader ambition is alsoobservation of news distribution outsidethe front pages and news pages. The pri-mary focus of study is on newspaper pla-cards and newspaper web sites. The se-condary focus is on the visual news envi-ronment affecting us willingly or againstour will – at news-stands, bus stations,shopping centres and in the workplace.Today, many people are consumers ofnews without buying or reading the pa-pers. Reporting findings on the possibleeffects of this is beyond the scope of thepresent study. It seems, however, that weare the first to point out this complexphenomenon, and we indicate possibledirections for future research.

The focus of this study is on contem-porary news distribution and a theoryappropriate for analysing it. By way ofintroduction, we have found it essential toprovide an historical overview of news-papers, newspaper placards and newspa-per web sites. Additionally, it is importantto observe the processing of the news atthe newspaper office.

SUMMARYNews in a new eraIn terms of people´s media use world-wide, the last decade of the twentiethcentury marks the beginning of a newera. In addition to traditional newspa-pers and the sound-only radio medium,two picture-carrying electronic mediacompete for our attention. The most re-cent picture-carrying medium is the In-ternet, which has made its triumphalmarch throughout the world during thelast part of the 1990s, closely followed bythe further development of an ageing TVmedium. As a result of satellites, cableand digitisation, both of these picturemedia are increasingly merging to form anew, super medium – the computer-med-iated information and entertainmentchannel. In the form of 24-hour livebroadcast, and at the speed of light, newsand entertainment are being sent via ca-ble over the entire world. In their strugg-le for survival, and with a 400-year histo-ry behind them, newspapers are beingforced to change. Satellite and cable TVhave been developed during the last fewdecades, and the effects of this develop-ment can easily be felt. One effect is thatnews has become a perishable. Essential-ly, we receive news events in our living-rooms as they are happening, along withall the inherent risks of premature con-clusions and lack of analysis. Anothereffect is that largely the same news itemsare constantly circulated on the air. Be-cause the distribution of news via elec-tronic media requires enormous amountsof capital, only a few actors are respons-ible for the broadcasts. This constitutes athreat to diversity in the news.

86

News at the newspaperpublisherTwo Swedish newspapers, Göteborgs-Posten (GP) and Aftonbladet (AB), havebeen examined closely. At GP we havefollowed the structure of meetings duringa normal day, from the first morning mee-ting with the chief news editor, photoeditor and managing editor, to depart-ment meetings and meetings at the cen-tral news desk, and lastly to establish-ment of the front page and three placardversions. In terms of the news process, theevening papers are not very different fromthe morning papers, although their timeschedule is delayed by approximately 9hours. The evening papers of today havecome considerably closer to the morningpapers.

The newspaper – 400 yearsSweden has made press history. The dailypaper ”Ordinari Post Tijdender” was firstpublished in 1645 and still exists todayunder the name ”Post och Inrikes tidning-ar”. Sweden can also take the credit forintroducing the first freedom of the pressact in 1766. However, revolutionary chan-ges have taken place because of the explo-sive development of technology duringthe twentieth century. During the 1970s,for example, an entire profession vanish-ed. With the advancement of computers,journalists were able to replace typograp-hers and take over their duties.

An important cornerstone of the exis-tence of newspapers is the advertisementmarket. In sum, this market has grownmore quickly during the post-war periodfor newspapers than it has for radio andTV. This is especially true of those countrieswhere advertisement via broadcast mediais limited for ideological or ethical rea-sons. However, newspapers are still in the

lead in terms of all the classified adverti-sements that often operate on a local level.

The newspaper placard –100 yearsThe newspaper placard is a typically Swe-dish phenomenon that lacks a counter-part in other Western countries. We see itevery day in the stores, transit halls andon the streets. For this sharp and oftendrastically worded medium, the functionis a given: It should encourage the single-copy purchaser to buy the latest papercontaining the latest news. The newspa-per placard is like a poster advertising atwofold product – the paper that includesthe news.

Gradually, the tough competition hascreated a unique placard language, inwhich two factors are especially critical:distance and compression. The first factorrefers to the distance between the placardand the reader. If the placard is to benoticeable and attract a purchaser inside adepartment store or on a bus, the size ofboth text and pictures must be adjustedaccordingly, and the typography must beappropriate to the purpose. Compressionrefers to the necessary use of words withstrong signal effect – sometimes calledpull words – on the placard. The idea is tooffer a glimpse of what is inside the paper.The reader should want to know more.

The Web – 10 yearsIn contrast to the newspaper placard, theWeb is extremely international. The Web –or perhaps more correctly the Internet –has experienced an unprecedented deve-lopment during its 10-year life: From thefirst faltering steps in 1989 at ”Mosaic,commercialised under the name Netscape.

The actual driving force behind the enor-mous progress of the Internet world is

87

commercially determined. The computermedium establishes a direct link betweenthe manufacturer and the consumer, whichis why the particularly expensive middle-men can be rationalised away. Moreover,in terms of marketing, the manufacturerhas two great advantages – he/she canreach the great masses and bring aboutcustomer selection simultaneously! Anadditional advantage is that the manufac-turer does not have to carry out the ardu-ous process of selection. This is becausethe computer audience is self-selecting aslong as it has a chance of finding themanufacturer in the electrical ocean.

The crucial difference between a news-paper web site and a newspaper is in thefact that the former is made of a feature-less material: Electronically constructed”ones and zeros” zooming around in cy-berspace at the speed of light. It is first atthe interface between human being andmachine that the newspaper web sitematerialises. Just as the newspaper readerleafs through his/her paper, the newspa-per web site reader browses among vari-ous ”hypertexts” and ”links”. As opposedto the reader of the thickest newspaper,the news reader on the Web has access toan endless number of pages. While boththe supply and use of newspaper websites have increased dramatically, the cir-culation of newspapers has decreased. Dueto takeovers and mergers, the number ofpapers has also dropped.

Design development andreading pathsJust as oral language combines severalforms of expression such as speech sounds,rhythm, intonation and body language(e.g., mimicry and gestures), the writtenword can also combine a large number offorms of expression. These graphic and

visual expressions can be summarisedusing terms like graphics, layout, picturecomposition and editing.

Different readers´ approaches to rea-ding an entire newspaper or a single pageare different. To a certain extent, personalinterests and habits are the determiningfactors. However, most important is thereading path that has been established bythe layout. Before the reader actually be-gins to read the articles, he/she scans thepage and decides what items seem to beimportant, new and interesting.

The most important person involved innews appraisal at the central news desk isthe editor. He/she takes care of the jour-nalists´ submitted texts, the photograp-hers´ pictures and the illustrators´ dra-wings. Strangely enough, the editor islargely anonymous. As regards film, the-atre and opera productions, it is extreme-ly important to indicate who is responsiblefor production, direction and set design.Similarly, the newspaper editor shouldalso be brought into the limelight, both inorder to receive praise and to risk beingcriticised.

Four different types ofstagingThe word ”staging” inevitably brings thetheatre to mind. However, we should notexaggerate the similarities between howthe theatre and the newspaper stage theircontent. Actors on the theatrical stage arealive and act in a three-dimensional spa-ce. A newspaper page is two-dimensionaland the dramaturgy must be created usingpictures, headlines, introductions and pic-ture captions. When newspapers are des-cribed as drama factories, the implicitmeaning is generally somewhat negative.Such a newspaper is not thought of as areliable supplier of descriptions of reality,

88

but as a creator of sensations and fictionsreminiscent of ”the soaps”. However, ouruse of the concept staging does not con-tain any negativity. We use it because itfocuses our attention on the editors. It letsus see them as creative directors – spidersin the web – who do not, of course, haveactors, props masters and set designers attheir disposal, but instead journalists,photographers, illustrators and compu-ters. The following is a description of fourdifferent categories of staging.

Dramatic stagingThe news is presented as:a) something surprising or shockingb) something ongoing (in the present) thatis not finishedc) something that appears to be observeddirectly

The account is rendered in the presentand nothing is complete. No one knowswhat will happen or how the subsequentcourse of events will unfold. The picturesare dynamic and the headlines are shortand provocative. The readers should pre-ferably see beyond or through the medi-um and feel that they are present at thecentre of things, taking part.

Lyrical stagingThe news is presented as:a) something typical and expected (meta-discourse)b) something ongoing (in the present) thatwill be finishedc) something that appears to be observeddirectly

Often this meta-depiction follows oneor more dramatic stagings. The readermeets, for example, great sorrow in theform of devotions, funeral ceremonies,candle lighting etc. The tone is differentfrom that of dramatic staging. The pictu-res are condensed and static, the textsheavy and thoughtful.

Epic stagingThe news is presented as:a) something special within a larger eventb) something that has happened (in thepast), but also something ongoing (in thepresent)c) something that is conveyed subjective-ly by someone

Epic staging does not apply illusorydevices, but instead stresses the medium.In the newspaper, the reader reads whata narrator a journalist, sometimes alongwith a photographer has to say aboutthe event. The narrative is often subject-ive and personal.

Didactic stagingThe news is presented as:a) something logical in a chain of eventsb) something that has happened (in thepast)c) something that is conveyed objectivelyand scientifically by someone

Didactic staging is intended to conveythings as they are, factually and objective-ly. There are certain similarities to epicpresentation in that didactic staging stres-ses a mediating party. However, in thiscase, the party is not subjective, but isprimarily an objective teacher who usingphotographs, graphics and smaller textsdescribes what has happened or why asituation is at hand.

The theory of stagingWith the term language, we usually meanverbal language. However, here we usethe word to refer to all types of humancommunication. This results in categoriessuch as verbal language, pictorial langua-ge, musical language and body language,etc. Because staging consists of a compo-site language – verbal and pictorial – aspecial language and theory of staging arerequired. Staging theory is primarily ba-

89

sed on the science of semiotics, a sciencethat studies human meaning making inthe broadest sense, i.e., conditions for com-munication, its lawfulness and its relationto society. This theory begins with the signthe smallest meaningful unit – and endswith discourse – in this context, the long-est and most complex carrier of meaning.A central feature of the theory is the pictu-re. This does not imply that text is lessimportant, but reflects the fact that pictu-res in the news have been given too littleattention or have not come into our theo-retical consciousness.

Analysis of the stagingsThe 15 stagings presented in the study arechosen to elucidate the four categories ofstaging: dramatic, lyric, epic and didactic.They represent three well-known events:The beginning of the war in Kosovo inMarch 1999, Prime Minister Olof Palme´s

funeral on March 16, 1986, and the firecatastrophe in Hisingen, Göteborg onOctober 30, 1998.

Four Swedish newspapers have formedthe basis of the analyses: Aftonbladet (thewar in Kosovo), Dagens Nyheter (OlofPalme´s funeral), Expressen (the war inKosovo and Olof Palme´s funeral), andGöteborgs-Posten, which published a spe-cial edition – without advertisements andfree – on the fire in Hisingen. The materialis sufficiently extensive to elucidate andclassify the staging patterns of interest. Itshould be noted that this project is a furtherdevelopment of earlier studies related tothe Gulf War in 1991 and the Estonia cata-strophe in 1994 – both on behalf of theNational Board of Psychological Defence– as well as of a project focused on thepaper Jönköpings-Posten from 1998, ”Alocal paper and the public dialogue”.

90

91

Alling-Ode, B. och Tubin, E (1993): Falska kort? Bilden i dataåldern. Styrelsen förpsykologiskt försvar. Rapport 161.

Ames, S.E. (1989): Elements of Newspaper Design. Praeger.

Andersson-Ek, P. Andréasson och K. Edwardson, Å. (1998): Göra tidning. Ordfrontförlag.

Approaches to Media Discourse (1998): Red. Bell, A. och Garret, P. Blackwell Publisher.

Barthes, R. (1964) Bildens retorik. Communications 4/64. Ingår i Tecken & tydning (1976).Red. Aspelin, K. och Lundberg, B. A. Kontrakurs.

Berger, A.A. (1998): Kulturstudier. Studentlitteratur.

Dagspresstrategier. Förr och nu (1996): Red. Gustafsson, K. E. Informations- ochmassmediegruppen, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet.

Den moderna dagspressen 350 år (1996): Red. Carlsson, U. och Gustafsson, K. E.Nordicom.

Eco, U. (1971): Den frånvarande strukturen. Cavefors. Lund.

Engblom, L-Å. (1996): Blev Hjörne påtvingad sitt segervapen – konstruerat av Ernst Wig-forss?! Ingår i Medierna i samhället. Igår idag imorgon: Red. Carlsson, U. Nordicom.

En lokaltidning och det offentliga samtalet. (1998): Red. Nordström, G. Z. JönköpingUniversity Press.

Forsebäck, L. (1998): IT är svaret – men vad var egentligen frågan? IHM Förlag AB.

Flusser, V. (1988): En filosofi för fotografin. Bokförlaget Korpen.

Glans, S. (1994): Om sanningen ska fram. Norstedts.

Goodman, N. (1968): Languages of Art. Oxford University Press. London.

Hamill, P. (1998): News Is A Verb. Journalism at the End of the Twentieth Century. The Libraryof Contemporary Thought. The Ballentine Publishing Group New York.

Hansson, H., Karlsson, S. G. och Nordström, G.Z. (1992): Bildspråkets grunder. Almqvist& Wiksell.

Harms-Larsen, P. (1992): Faktion - som udtrykmiddel. Amanda.

Hvitfelt, H. (1985): På första sidan. Styrelsen för psykologiskt försvar. Rapport 131.

Hvitfelt, H. (1996): Skurkar, kapplöpningar och sensationer. Om marknadsstyrd journalistikoch politisk populism. Ingår i Medierna i samhället. Igår idag imorgon: Red. Carlsson, U.Nordicom.

Jakobson, R. (1974): Poetik & lingvistik. Red. Aspelin, K. & Lundberg. B.A. Kontrakurs.

Johansson, B. (1996): GT – Sveriges första kvällstidning. Ingår i Dagspresstrategier. Förroch nu: Red. Gustafsson, K. E. Informations- och massmediegruppen, Handelshögsko-lan, Göteborgs universitet.

LITTERATURFÖRTECKNING

92

Johannesson, K. (1990): Retorik eller konsten att övertyga. Nohrstedts.

Jung, C. G. (1984): Människan och hennes symboler. Forum.

Kjørup, S. (1999): Människovetenskaperna. Problem och traditioner i humanioras veten-skapsteori. Studentlitteratur.

Langer, S.K. (1953): Feeling and Form. Routledge & Keagan, Paul, 7 impr. London.

Löwgren, J. och Stolterman, E. (1998): Design av informationsteknik – Materialet utanegenskaper. Studentlitteratur.

Mediebarometer 1998. Nr. 1, 1999. Nordicom.

Moberg, Å. (1999): Begabbad och dödförklarad. I Pressens tidning 3/99.

Medierna i samhället. Igår idag imorgon (1996): Red. Carlsson, U. Nordicom.

Nordström, G.Z. (1986): Påverkan genom bilder. Styrelsen för psykologiskt försvar.Rapport 133.

Nordström, G.Z. (1989): Bilden i det postmoderna samhället. Carlssons.

Nordström, G.Z. (1992): Krigsutbrottet och de svenska massmediebilderna. Ingår i ”Svensk-arna, medierna och Gulfkriget”. Red. Nordlund, R. Styrelsen för psykologiskt försvar.Rapport 158-1.

Nordström, G.Z. (1994): Estonia – Bilder av en katastrof. Styrelsen för psykologiskt försvar.Rapport 168-4.

Nordström, G.Z. (1996): Den närvarande frånvaron. Ingår i ”Begriplighet och förståelse”.Red. Chaib, M. Studentlitteratur.

Nordström, G. Z. (1998): Förstasidan i allmänhet – JPs i synnerhet. Ingår i ”En lokaltidningoch det offentliga samtalet”. Jönköping University Press.

Rydstedt, R. (1993): Retorik. Studentlitteratur.

Perelman, C. (1993): Retorik och filosofi. Ingår i Res Publica 24.

Pressens tidning. Nr. 3 och nr. 6, 1999.

Rum Relation Retorik – Ett projekt om bildteori och bildanalys i det postmodernasamhället (1996): Red. Nordström, G.Z. Carlssons.

Saussure, F. (1970): Kurs i allmän lingvistik. Cavefors.

Sonesson, G. (1992): Bildbetydelser. Studentlitteratur.

Svensson, A. (1998): Sportbilden i en ortstidning. Hur elitishockeylaget HV 71 visuelltiscensätts i Jönköpings-Posten. Ingår i ”En lokaltidning och det offentliga samtalet”.Jönköping University Press.

Svenskarna, medierna och Gulfkriget (1992): Red. Nordlund, R. Styrelsen för psykolo-giskt försvar. Rapport 158-1.

Åstrand, A. (1996): Den dubbla koden. Liber-Hermods.

Åstrand, A. (1998): Bilderna till en artikelserie. Ingår i ”En lokaltidning och det offentligasamtalet”. Jönköping University Press.

93

SPFs SENASTE RAPPORTER170 Stütz, Göran: Opinion 96, Svenskarnas syn på samhället, säkerhetspolitiken och försva-

ret. Stockholm 1996.

171 Alström, Börje: Morden i Falun. Stockholm 1997.

172 Sjöberg, Lennart: Valet till EU-parlamentet 1995. Stockholm 1997.

174 Malesic, Marjan: Propaganda in War. Stockholm 1997.

175-1 Sandberg, Helena & Thelander, Åsa: Miljöhot och medborgaroro – En rapport omHallandsås hösten 1997. Stockholm 1998.

175-2 Arvidson, Peter: Åsjäveln biter tillbaka – Lokalbefolkningens upplevelse av händel-serna vid tunnelbygget genom Hallandsåsen. Stockholm 1998.

175-3 Palm, Lars: Hallandsåstunneln som tvistefråga, kris och förtroendeproblem. Stockholm1998.

175-4 Dahlgren, Peter, Carlsson, Gunilla & Uhlin, Lars: Mediernas bevakning av händel-serna vid Hallandsåsen hösten 1997. Stockholm 1998.

SPFs SENASTE MEDDELANDEN139 Försvarsvilja 2000 – En antologi. Stockholm 1996.

140 Beredskapsorganisation – en utredning av Gunnar Nordbeck. Stockholm 1996.

141 Dahlgren, Peter & Höijer, Birgitta: Medier, oro och medborgarskap. Stockholm 1997.

142 Jarlbro, Gunilla, Sandberg, Helena & Palm, Lars: Ammoniakolyckan i Kävlinge.Stockholm 1997.

143 Hanses-Fagell, Yvonne & Tellström, Richard: Kohandel och försvarsvilja. Argumentoch symboler i pressdebatten om Försvarsbeslutet 1996. Stockholm 1998.

144 Stütz, Göran: Opinion 97. Svenskarnas syn på samhället, säkerhetspolitiken ochförsvaret. Stockholm 1998.

145 Dahlström, Mia & Flodin, Bertil: Informationsberedskap för 2000-talets kriser. Stock-holm 1998.

146 Nord, Lars: Gasolyckan i Borlänge. Stockholm 1998.

147 Stütz, Göran: Opinion 98. Svenskarnas syn på samhället, säkerhetspolitiken och försva-ret. Stockholm 1998.

148 Österman, Torsten: Förtroende. Stockholm 1999.

149 Falkheimer, Jesper & Mithander, Conny: Bilder av nynazism i några svenskatidningar. Stockholm 1999.

150 Nord, Lars: När demokratin får börja om. Lokal politik och opinion efter de politiskaaffärerna i Gävle och Motala. Stockholm 1999.

ˆ ˆ

94

FRÅN LÖPSEDEL TILL WEBBEn studie av den iscensattanyheten i papperstidningen

Gert Z NordströmAnders Åstrand

95

Utgiven avStyrelsen för psykologiskt försvarISSN 1401-2383Omslag: Gert Z Nordström samt webbild från Aftonbladetshemsida 25 mars 1999Stockholm, 1999

96