16

Josefi na CondoriNOMINERAD • Sidorna 16–41

VARFÖR NOMINERAS JOSEFINA?Josefi na Condori nomineras till WCPRC 2008 för sin långa kamp för fl ickor som arbetar som pigor i Peru, ofta under slavlika förhållanden. Många av de hundratusentals pigorna utsätts för övergrepp i de hem där de arbetar. Josefi na, som själv var piga, har sedan tonåren kämpat för hus-hållsarbetande fl ickors rättigheter. 1994 grundades orga-nisationen Yanapanakusun, som driver ett hem för utsatta fl ickor och ett center för hushållsarbetare. Josefi na och Yanapanakusun håller utbildningar och förebyggande arbete i 30 andinska byar runt Cusco, sänder fem radio-program, driver ett hotell, en bondgård och en skola för arbetande fl ickor och pojkar. 500 fl ickor har bott i hem-met. Tiotusentals har fått stöd och hjälp i den öppna verk-samheten. Josefi na ger fl ickorna mat, kläder, skor, sjuk-vård, ett hem, möjlighet att gå i skolan, trygghet och kär-lek. Men framförallt arbetar hon för att alla barnarbetare ska känna till sina rättigheter och ha kunskap att kunna kräva dem.

Dionisia var tio år, trött och ensam i mörkret när Josefi na Condori mötte henne första gången, utanför en av kvällsskolorna i staden Cusco. Familjen där Dionisia arbetat som piga hade kastat ut henne. Hon hade ingenstans att ta vägen.

I det ögonblicket bestämde sig Josefi na. Hon skulle ge fl ickor som Dionisia ett hem, omsorg och kunskap att kämpa för sina rättigheter.

Josefi na startade organi-sationen Yanapana-kusun 1994 för att hjäl-

pa fl ickor och kvinnor som är pigor i staden Cusco i Peru. Under dagarna arbeta-de Josefi na själv i en familj. På kvällarna åkte hon runt bland stadens kvällsskolor tillsammans med Vittoria och Ronald, som hon startat organisationen tillsammans med. De berättade om att alla hushållsarbetare har rätt till en bra lön, ledigt varje söndag och rätt att alltid bli behandlade med respekt.

Det var en sådan kväll som Josefi na mötte hon Dionisia. Och redan samma natt, när

Dionisia somnat i ett hörn av lägenhetens enda rum, sa Josefi na till Vittoria och Ronald:

– Vi måste göra mer för att hjälpa fl ickorna. Någon gång i framtiden vill jag bygga ett hus, dit alla fl ickor som behöver hjälp kan komma. Men fram till dess måste de få bo här med oss.

Drömmen om LimaFör Josefi na börjar historien när hon är sju år och bor med sin familj i en by i södra Peru. Hon sitter på sin favorit-plats, högt uppe på en häst-formad sten, och gråter. Hennes pappa är död.

Josefi na och hennes medarbetare möter många barn i de andinska byarna. Yanapanakusun arbetar tillsammans med byskolorna för att sprida kunskap om pigornas situation i staden Cusco.

Peru

Lima

colombia

bolivia

Cusco

ecuador

brasilien

A n d e r n aS t i l l a h a v e t

Fortsättning på sid 18

GLOBEN_0746_SV_s016 16 07-10-12 10.19.36

17

T

EX

T: JO

HA

NN

A H

AL

LIN

FO

TO

: TO

RA

MÅ

RT

EN

S &

JOH

AN

NA

HA

LL

IN

De osynliga fl ickornaMinst fem procent av alla fl ickor i Peru, 560 000 fl ickor, arbetar som pigor med att städa, tvätta, laga mat, passa barn eller andra hushållssysslor. Att gatupojkarna har det svårt är välkänt, men fl ickorna lider bakom stängda dörrar och få känner till deras problem.

Välkommen till inkastadenÖverallt i Cusco vajar regnbågsfl aggan. Regnbågen var en symbol för inkaindianernas rike, som sträckte sig över hela bergskedjan Anderna innan spanjorerna invaderade om rådet på 1500-talet. Cusco var inkaindian-ernas huvudstad och nu är regnbågsfl aggans stadens egen fl agga.

Hej kompis!Det fi nns många sätt att hälsa på nya kompisar bland byarna i Anderna. Om Edwin, 12 år, ser någon som han vill bli kompis med tar han upp en liten sten och kastar den. Här kastar han stenen mot Clorinda, 14 år. När hon mär-ker stenen som landar vid fötterna kan de börja prata med varandra.

”Var inte så tacksamma!””Behöver jag säga tack för att jag får andas? Nej, just det!” säger Josefi na. Hon menar att många av barnarbetarna har fått lära sig att de måste vara tacksamma för allt. De förvän-tar sig inte att bli väl behandlade.

”Visst är det viktigt att vara artig och säga tack, men jag försöker lära fl ickorna att bra behandling, respekt, tillgång till sina föräld-rar, tid för lek och vila inte är en gåva. Det är barnets rättigheter!”

bolivia

GLOBEN_0746_SV_s017 17 07-10-12 10.19.58

18

Utan pappa som tar hand om jordbruket i djungeln blir familjen snabbt fattigare. Snart har de varken pengar till mat eller kläder.

– Och det är ingen idé att du tjatar om att få gå i sko-lan, säger mamma till Josefina. Du måste hjälpa till hemma, skolan är för pojkar.

Hela livet känns tomt sedan pappa dog. Josefina

börjar fantisera om att åka till huvudstaden Lima. Hon vet att många flickor från trakten åkt dit för att arbeta. ”Där skulle jag kunna gå i skolan, köpa fina kläder. Och skor! Och godis”, tän-ker Josefina.

Så när mamma säger att Josefina ska följa med en släkting till Lima blir hon väldigt glad.

Slagen och utkastadLima är inte alls så fint, som Josefina föreställt sig. Hon ska bo i ett litet och smutsigt rum tillsammans med sin kusin och hans familj. ”Jag har gjort ett misstag!” tän-ker Josefina.

Fem år bor hon i det lilla rummet. Många nätter grå-ter hon där hon ligger på golvet för att sova. På dagar-na tar hon hand om kusi-

nens barn, sopar, tvättar och diskar.

Josefina tycker inte om att gå ut, för barnen i kvarteret skrattar åt henne för att hon pratar quechua och inte spanska. Kusinens fru skri-ker order på spanska. När Josefina inte förstår vad hon säger och gör fel blir hon sla-gen och sparkad.

– Chola, skriker kvinnan. Du är dum och lat!

Varje kväll äter Josefina och flickorna tillsammans.

Josefina är ofta gäst i Yanapanakusuns radioprogram. Det är ett bra sätt att sprida kunskap till de flickor som är pigor och som inte får gå ut för sina arbetsgivare.

Josefina har plockat fram babykläder till Miriams baby, som bara är två dagar gammal. Miriam, 16 år, har bott tre månader på hemmet. Hon blev utkastad från huset där hon arbetade när frun upptäckte att hon var med barn.

GLOBEN_0746_SV_s018 18 07-10-12 10.20.11

19

En dag har barnet i huset gjort sig illa.

– Det var inte mitt fel, för-söker Josefi na förklara, men kusinens fru tror henne inte. Hon tar fram en kniv och hotar att döda Josefi na.

När hon är tolv år tar Josefi na mod till sig och ber sin kusin om lov att gå i skolan.

– Otacksamma fl icka, vem ska då ta hand om vårt barn? Ut härifrån, säger kusinen.

Så öppnar han dörren och

Josefi na står ensam på gatan. Men hon har tur. Genom en granne hittar hon ett nytt jobb hos en familj i en annan del av Lima. Hon får äntligen börja i kvälls-skolan. Där lär hon sig sakta läsa, skriva och räkna.

I kvällsskolan får Josefi na äntligen riktiga kompisar. De är också fl ickor som arbetar. En av dem tar med Josefi na till en förening för hushållsarbetare. Där träf-fas de varje söndag. De pra-tar om sina upplevelser och

försöker tillsammans hitta lösningar på varandras pro-blem. Och skrattar mycket.

Mamma!När Josefi na är 17 år vill hon leta reda på sin familj. Hon hittar kusinen i Lima och han berättar för henne hur man tar sig tillbaka till byn. Kusinen är glad att se henne, för sedan hon blev utkastad och försvann har Josefi nas mamma gått till polisen och anmält henne försvunnen.

Sökandet efter fl ickornas ursprung och födelsebevis har lett Josefi na på färd fram och tillbaka genom bergs-kedjan Anderna. Många kän-ner nu till hennes arbete och hjälper Yanapanakusun i kampen för fl ickornas rättig-heter.

Josefi na träffar sin mam-ma. Det är tio år sedan de sågs senast och det är så mycket hon vill berätta. Men hon kan knappt! Under åren hon arbetat har famil-jerna förbjudit henne att prata quechua, och nu har

När Josefi na (till höger) får börja skolan, 12 år gammal, kommer hon i kontakt med många andra fl ickor som också arbetar som som pigor. Äntligen hittar hon vänner som förstår henne.

Josefi na (i mitten) tillsammans med sin mamma i närheten av hennes hemby. När Josefi na efter 10 år som piga sökte upp sin mamma kunde de knappt prata med varandra. Josefi na hade nästan helt glömt sitt moders-mål, quechua.

GLOBEN_0746_SV_s019 19 07-10-12 10.20.22

20

hon nästan glömt bort sitt modersmål.

– Jag har saknat dig så mycket, säger Josefina, och de gråter tillsammans.

Tillbaka i Lima fortsätter Josefina att gå i skolan varje kväll. När hon är 23 år får hon till slut sin examen. Hon är så stolt! Hennes nya vän Vittoria gratulerar henne. De har träffats i föreningen för hushållsarbetare och pla-nerar att flytta till Cusco för att starta en liknade fören-ing där.

Cusco är en stad i bergs-kedjan Anderna. För flera hundra år sedan var det huvudstaden i inkaindianer-nas rike och det är fortfaran-de ett centrum dit många flickor åker för att arbeta. Josefina, Vittoria och Ronald flyttar in i ett rum. När de börjar sitt arbete i kvällsskolorna märker de att situationen för pigorna i Cusco är ännu värre än i Lima.

De flesta pigorna är unga flickor, många är bara fem-sex år gamla och ensamma i staden. De flesta kommer från byar långt uppe i ber-gen, pratar bara quechua och har ingen kontakt med sin familj.

Vi bryr ossSnart är Josefinas arbete helt inriktat på att hjälpa Cuscos osynliga, arbetande flickor.

Först hjälps flickorna att få sitt födelsebevis. Men det är svårt, för många har glömt bort sitt efternamn och var deras hemby ligger. Josefina måste ofta ge sig ut på långa vandringar till byar i bergen. När hon besöker byarna passar hon på att berätta om situationen för flickorna i Cusco.

När flickorna har sina födelsebevis kan de äntligen börja skolan. De flesta bör-jar i statliga skolor, men Josefinas organisation har

Lek och rörelse är viktigt för självkänslan och glädjen att gå i skolan. Det är en viktig del i Yanapanakusuns och Josefinas utbildnings­program.

också startat en egen skola för flickor och pojkar som arbetar i Cusco.

Nu har Yanapanakusun, Josefinas organisation, byggt det stora hus Josefina drömt om för flickorna. De har också ett litet hotell, där gäster från hela världen bor, och en radiostudio för att sprida kunskap om de hushållsarbetande flickorna. Arbetet går framåt men Josefina möter fortfarande motstånd från polisen, advo-kater och domare som vill stänga huset.

– De vill inte lyssna på flickorna, säger Josefina.

– Flickorna som vi hjälper har blivit svikna många gånger och de har aldrig känt sig älskade. Därför vill vi visa att vi bryr oss om dem på riktigt.

Vad gör Josefina och Yanapanakusun?• Driveretthemdärungahushållsarbetandeflickor

fårenbostad,kläderochomsorg.• Letaruppflickornasfamiljerochhjälperflickornaatt

fåidentitetshandlingar.• Driveretthjälpcenterförhushållsarbetandeflickor

ochkvinnoriCusco.• Femradioprogramförattspridainformationom

flickornassituationochrättighetertillflickornasjälva,derasfamiljer,arbetsgivareochövrigasamhället.

• FörebyggandearbeteibyarochsamhällenibergenkringCusco.

• KvällsskolanMariaAngolaförarbetandeflickorochpojkariCusco.

• Yrkesskolaförhushållsarbetandeflickor.• Driverettjordbrukiinkornasheligadal.• Driveretthotellochenresebyrå.

”Vi hjälper varandra”JosefinagrundadeorganisationenYanapanakusuntillsammansmedVittoriaSavioGilardiochRonaldZarateHerrera1994.Yanapanakusunbetyder”vihjälpervarandra”påquechua.Organisationendrivermångaprojekt.DetviktigasteärCaith,somärJosefinasarbetemeddehushållsarbetandeflickorna.

GLOBEN_0746_SV_s020 20 07-10-12 10.20.29

21

Rosia

Rosia Sencia Peña, 11

är fri på berget

Högt uppe på berget känner Rosia sig fri. Hon springer med fåren och leker med sina syskon. Idag dagdrömmer hon om att hon arbetar i staden Cusco och har fi na, nya kläder på sig. Plötsligt väcks hon ur drömmen av ett dödsskri från ett av fåren! Hon springer mot fåret och gråräven, men det är för sent…

Rosia vill inte stiga upp den här morgonen. Under ulltäcket som

pappa vävt är det fortfaran-de varmt, men utanför säng-en är det kallt. Små iskristal-ler har lagt sig som en vit slöja över hela huset och hela byn.

Rosias sandaler är stela av nattens frost och snart vär-ker fötterna av kylan. Den lilla byn ligger 4300 meter

över havet, så trots närheten till ekvatorn är nätterna all-tid kalla. Rosia springer till vattenkranen, sen tillbaka till huset, sen på stället för att få upp värmen i fötterna. Men det är åtminstone torrt. Under regnperioden vaknar hon varje morgon till snö och lera.

När frukosten är klar väcker Rosia sina syskon, José och Jeovana. Mamma

Gillar: Att vara på berget till-sammans med fåren.Favoritmat: Kokt potatis.Önskar: Ett par skor i ljust skinn.Älskar: Mina syskon José, 8 år, och Jeovana, 5 år. Att spela fotboll.Hatar: Bråk och slagsmål, när barn är elaka mot varandra.Drömmer om: Att arbeta i ett hushåll, tjäna pengar och köpa fi na kläder.Stolt över: Kjolen som min pappa har sytt.

och pappa är inte hemma. De steg upp långt före gry-ningen för att promenera tre timmar nedför berget. Där nere har familjen sin majs-odling.

Mamma har sagt åt Rosia att ta hand om syskonen. Men de fuskar med tvätt-ningen, tar bara lite vatten i ansiktet. Vattnet i brunnen är iskallt.

– Säg inget till mamma bara, säger Rosia och fnissar.

Ser dåligtRosia tar med syskonen till den ljusblå skolan. Innanför skolgårdens stenmur spelar barnen fotboll. Rosia älskar fotboll. De spelar killar mot tjejer och Rosia är inte rädd för att tackla sig till bollen. Hon dribblar och gör mål!

T

EX

T: JO

HA

NN

A H

AL

LIN

FO

TO

: TO

RA

MÅ

RT

EN

S

GLOBEN_0746_SV_s021 21 07-10-12 10.20.37

22

Rosia

Stampad potatis – mums!

De andra tjejerna jublar och hoppar, och Rosia sträcker armarna i luften.

Inne i klassrummet känner sig Rosia

inte lika självsä-ker. Hon gillar att gå i sko-lan. Men den starka solen uppe på ber-get har ska-dat hennes

ögon och hon har svårt att se

vad läraren skri-ver framme på tav-

lan. Mamma vill gärna ta henne till en doktor, men först måste de spara pengar för att betala läkaren och den fyra timmar långa resan dit. Fram till dess måste Rosia fortsätta att kisa med ögonen och sedan ha huvud-värk till lunch.

Längtar efter skorSkolan slutar klockan tolv

varje dag. Då tar Rosia sin syster i handen och går upp mot bergstopparna. De ska leta reda på fåren.

– På berget känner jag mig fri, säger RosiaHon har en slunga för

att kasta små stenar mot

fårflocken, för att få den att gå i riktning mot huset på kvällen. Rosia tycker om slungans swischande ljud.

Ibland leker hon med andra barn som vaktar får på berget. Men de flesta dagarna är det bara hon och hennes syskon. Då brukar hon sitta på berget, titta på fåren och fantisera. Mest drömmer hon om att åka till Cusco för att arbeta. Rosia har sett många flickor från byn hoppa på ett lastbilsflak och försvinna mot en spän-nande värld i staden.

– Jag skulle vilja arbeta och tjäna pengar. Då skulle jag köpa fina kläder, först skulle jag köpa en gul kofta med blanka knappar. Och skor! Jag vill verkligen ha ett par skor, säger Rosia.

Rosias mamma arbetade i Cusco när hon var ung. Mamma har berättat om bilarna och om de dignande fruktstånden där de säljer äpplen, apelsiner och mango.

– Men jag vill bara arbeta hos någon som jag känner, ingen främmande familj. Helst vill jag åka till Cusco tillsammans med min mam-ma, säger Rosia.

Varje dag efter skolan hjälper Rosia sin pappa med att torka potatis. Torkad potatis kan familjen spara hela vintern utan att den blir dålig.

1. Välj ganska små potatisar. Lägg dem på tork i solen.

2. Efter två dagar är det dags att stampa och kliva på potatisen så att skalet spricker och vätskan kry-per fram.

3. Upprepa stampningen några gånger. Till slut är potatisarna torra och svarta.

4. Mal den torkade potati-sen till potatismjöl och använd i stuvning, soppor och grytor.

GLOBEN_0746_SV_s022 22 07-10-12 10.20.52

23

Gråräven kommerPlötsligt skriker ett får hjärt-skärande och Rosia väcks ur drömmen. Rosias syskon skriker också, för de ser alla rävens blanka tänder hugga mot fårets hals. Blodet pum-par fram över ullen.

Rosia springer mot grårä-ven och fåret. Hon kastar en sten och skrämmer bort grå-räven, men det är för sent. Hennes vita får är dött.

– Vad ska vi göra? Mamma kommer att bli arg och slå oss, säger José och stirrar förskräckt på fåret i Rosias armar.

Det är vanligt att föräld-rar slår sina barn, men Rosia vet att deras mamma inte kommer att slå dem. Men hon kommer att skrika och vara arg.

På vägen hem är Rosia led-sen och tyst. Hon bär fåret och blod fastnar i tröjan.

Det finns ingen elektricitet i byn, så när solen gått ner och mamma skällt färdigt sitter Rosia ensam i mörkret.

– Jag ska åka härifrån, tänker hon och tårarna tril-lar. Allt kommer att bli bätt-re bara jag åker härifrån.

Många av barnen i byn äter aldrig frukost. Utan mat i magen blir det stökigt och oroligt i klassrummet. Därför ger några föräldrar i byn alla barn ett glas välling på för­middagen. En gång varannan vecka är det Rosias mamma som kommer med mellan­målet.

Rosia står tillsammans med sin familj utanför huset, som ligger mitt i byn. Huset är byggt av lertegelstenar som värms upp av solen under dagen, så att de kvällarna inte känns lika kalla inne i huset.

GLOBEN_0746_SV_s023 23 07-10-12 10.21.09

24

Varför vill fl ickorna åka till stan?• Familjerna på landsbygden är ofta väldigt fattiga.

Vissa fl ickor åker till stan för att de vill slippa vara hungriga och kalla.

• Skolorna i byarna är små och har bara tre eller fyra årskurser. Vissa fl ickor åker till stan för att de vill fortsätta gå i skolan.

• Alkoholism och våld är vanliga problem i fattiga byar. Vissa fl ickor åker till stan för att komma bort från övergrepp i hemmet.

De fl esta fl ickor som åker till städerna i Peru vet väldigt lite om vad som väntar dem. Flickor som arbetar i hushåll får ofta arbeta hårt och är isolerade i de hem där de arbetar, speciellt innan de lärt sig prata spanska. De behandlas ofta illa och utsätts för övergrepp. Därför arbetar Josefi na och Yanapana-kusun tillsammans med byskolorna för att informera barn och föräldrar om hur livet ofta ser ut för en piga.

Rosia och de fl esta barnen i byarna utanför Cusco har

på sig sandaler – sommar som vinter.

De heter ushuta och förr i tiden var de gjorda av lamaskinn. Nu görs sandalerna av gamla bildäck. Rosia och hennes klasskompisar älskar att spela

fotboll. Skolgårdens stenmur utgör sidlinjerna.

Bildäcks-sandaler

GLOBEN_0746_SV_s024 24 07-10-12 10.21.19

25

Lidia Garate Luza, 13

Jag är bra!

Eleverna i årskurs fem och sex leker, pratar, skriver listor och ritar

hela förmiddagen. Det handlar om värdighet. Det är ett svårt ord och det tar en stund att reda ut vad det egentligen betyder.

– Värdighet är att respek­tera sig själv och andra, säger Regina.

– Precis, säger Dimitri. Vi kanske är fattiga, men vi är ändå värda respekt. Ni mås­te anstränga er i skolan och vara vänlig mot de vuxna, men de vuxna måste också vara snälla mot er. Ingen får

slå er eller behandla er illa.Lidia rynkar på pannan.

När hennes pappa kommer hem och är full blir det ofta bråk och slagsmål. Det är respektlöst, tycker Lidia.

– Jag blir arg när min pappa beter sig så, säger hon.

Lidia och de andra elever­na har pratat mycket om fulla föräldrar och vuxna. Många vuxna här dricker alkohol för att glömma det hårda arbetet, hungern och fattigdomen. Men barnen glömmer aldrig.

– Förut drömde jag ofta

– Jag är bra! Jag är bra!Ropen studsar mellan husen och bergen.

Dimitri från Josefinas organisation Yanapana­kusun har kommit med sin motorcykel på den nybyggda grusvägen, den första vägen som någonsin gått till den lilla byn. Den är en av 30 byar som Yanapanakusun regelbundet besöker.

T

EX

T &

FO

TO

: JOH

AN

NA

HA

LL

IN

om att flytta till Cusco eller till Lima, men nu är min dröm att de ska bygga en till skola här i vår by, säger Lidia.

– Jag vill gå klart hög­stadiet och sen vill jag öppna en affär. Där ska jag sälja bröd, nudlar, potatis och socker. Jag vill helst bo här. Men jag ska aldrig, aldrig dricka alkohol och när jag får en man ska han inte hel­ler göra det.

Gillar: Att leka på skolgården.Gillar inte: När vuxna bråkar och slåss.Kräver: Att pappa ska respek-tera mig och mina kompisar.Saknar: Mamma. Hon dog när jag var liten.Ser upp till: Dimitri, som lär oss om barnets rättigheter.

Hela kroppen är med när Yanapanakusun håller lektion.

GLOBEN_0746_SV_s025 25 07-10-12 10.21.29

26

Jeni Maribel Piñe Pucyura, 9

Stopp för fulla lärare

Jeni Maribel älskar att gå i skolan. Att göra mattetal till exempel. Men idag är det måndag och klassen kommer inte att lära sig någonting nytt.

Jeni-Maribel och de andra barnen sitter helt stilla när de hör läraren komma. Han

luktar illa av svett och sprit. Genast börjar han att skälla på dem.

– Varför har ingen dragit ut min stol? Ni är värdelösa, dumma bondbarn! Varför måste jag vara i den här hålan?

Läraren kommer från Cusco, men jobbar i Jeni Maribels lilla by. Många vuxna från stan ser ner på

Gillar: Matte, det är logiskt och enkelt. Hatar: Fulla vuxna.Vill bli: Bibliotekarie, så att jag kan läsa alla böcker.

människorna på landsbyg-den. Därför bryr sig läraren inte om sitt jobb. Han är ofta full och den här dagen, liksom de fl esta måndagar, somnar han med huvudet på katedern.

Barnen sitter tysta hela dagen. När läraren vaknar tar han av sig skärpet för att slå någon på fi ngrarna.

Efter skoldagens slut samlas barnen bakom Jeni Maribels hus.

– Vi måste göra något, säger hon.

De bestämmer att alla ska gå hem till sina föräldrar och berätta om läraren. Jeni Maribel berättar om slagen och om hur den fulle läraren skriker åt barnen. Den kvällen samlas föräld-rarna och går till polisen.

Nästa dag kommer inte läraren. Eleverna är ensam-ma i klassrummet varje dag hela veckan. Men följande måndag kommer två nya lärare.

– Vi har hört om era problem. Men vi lovar att aldrig komma fulla till skolan. Vi ska behandla er med respekt, precis som ni respekterar oss som lärare, lovar de.

Jeni Maribel är stolt. Tillsammans med sina klasskompisar har hon fått bort den fulla läraren.

– De borde kasta alla dåliga lärare i fängelset! säger hon. Men inte bara lärarna, utan alla vuxna som slår barn eller behand-lar barnen illa.

Jessica Quispe, 11 år, och Juli Borrientos, 9 år, har dräkter från området Tinta, söder om Cusco.

Victor Manuel Meza, 10 år, och Marco Antonio Luna Huisa, 11 år, har på sig dräkter från skördehög-tiden i området Tinta.

GLOBEN_0746_SV_s026 26 07-10-12 10.21.45

Clorinda Cachira Owepe, 15

På www.childrensworld.org kan du se två fi lmer när Clorinda och hennes skol kompisar dansar.

Cuscos garderob

”Jag älskar att dansa! Men jag vill ha utrymme så att jag kan dansa som jag vill. Min by ligger nära berget Apu, vars namn betyder gud på quechua. Det är det högsta och heligaste berget kring Cusco. Varje vinter år har vi en stor fest och alla i byn dan-sar. Speciellt vilt dansar vi fl ickor. Platsen där vi fi rar fes-tivalen ligger på berget, vid ett stup. De gamla i byn berättar om fl ickor som dansat så vilt att de ramlat ner i avgrunden. En gång höll jag på att falla ner för stupet! Men pappa fi ck tag på mig.”

Clorinda dansar stupdansen

Barnen i Cusco-området älskar att dansa och sjunga. Det fi nns många vackra dräkter att ta på sig och danser att lära sig. Några härstammar från inkatiden, andra har sina rötter i Spanien. Under juni och juli avlöser festerna varandra. Den viktigaste festivalen i Cusco heter Inti Raymi och här-stammar från tiden då inkaindianerna fi rade årets kortaste dag, vintersolståndet.

Glad: När jag dansar.Ledsen: När våra lama-djur och får dör i vinterkylan.Arg: På vuxna som tvingar fl ickor att arbeta dag och natt utan en ledig dag.Önskan: Att få dansa vid stupet igen.

Gregorio Cansaya Quispe, 10 år, har på sig en djävulsdräkt från en traditionell dans från området Paucartamzo, nära den peruanska djungeln.

Reyna Caceres Puma, 10 år, och Carlos Enrique Contreras, 11 år, har på sig en dräkt från Chicchinccha. De kallas för Andernas cowboys, eftersom många i det området arbetar med hästar och kor.

Sabina Yahaira, 5 år, har på sig en Tincus-dräkt från området kring Titicacasjön i södra Peru.

Rosemery Ugarte, 12 år, har på sig en dräkt som kom till Peru med de span-ska erövrarna för fl era hundra år sedan.

Jose Nicolas Ccapatinta Lopez, 12 år, har på sig en Canchi-dräkt, som man bär till en av de äldsta indiandanser-na. Den handlar om att torka potatis.

T

EX

T: JO

HA

NN

A H

AL

LIN

FO

TO

: TO

RA

MÅ

RT

EN

S

16-40 Peru.indd 27 07-10-18 09.39.58

28

CuscoBehandlas som en hund”Jag får sitta i köket och äta rester, som en hund. Ibland får jag ingen mat alls. En gång var jag så hungrig att jag letade i soptun norna bakom huset efter någonting att äta. Då tänkte jag att det hade varit bättre om jag inte fanns alls.” Reyna, 11

Går aldrig ut”Jag går aldrig ut. Jag skulle gå vilse och vem skulle jag fråga om vägen? Jag kan inte prata spanska. Dessutom säger min arbetsgivare att man kan bli rånad och slagen på gatan, eller att polisen skulle ta mig. Jag är rädd för det.” Laydi, 12

Blir luggad”Jag tvättar hela familjens kläder. Det värsta är när deras barn har fått fruktfl äckar på sin vita tröja. De är så svåra att få bort och om jag inte lyckas blir frun i huset arg. Hon skriker och luggar mig i håret.” Carmen Celia, 13

Trött och ensam i De fl esta fl ickor som kommer till Cusco för att arbeta kommer från landsbygden i bergen som omger staden. De drömmer om stadslivet, om utbildning och fi na kläder. Men ofta liknar verkligheten mer ett fängelse.

Ingen ser mig”Frun i huset lagar maten, men jag måste skala alla grönsaker och se till att det brinner i spisen. Efteråt är det jag som diskar och städar upp. Många tycker att hon är en bra kock. Det gör mig arg. Det är aldrig någon som ser att jag hjälper till.” Fany, 12

T

EX

T: J

OH

AN

NA

HA

LL

IN F

OT

O: T

OR

A M

ÅR

TE

NS

GLOBEN_0746_SV_s028 28 07-10-12 10.22.31

29

Valeria Llamacehima Churata, 13

Josefi na

Valeria somnar på skolbänkenValeria somnade idag, med huvudet liggande på läseboken och armarna i knät. Läraren på Cuscos största kvällsskola väcker henne försik-tigt. Det är inte första gången han ser en fl icka som är utmattad efter dagens arbete. Men Valeria skäms ändå. Hon vill göra bra ifrån sig i skolan, men det är svårt när ögonen är grusiga och armarna blytunga.

”Jag stiger upp strax innan klockan sex på morgo-nen. Då är det kallt i hela huset, och jag skyndar mig att börja städningen för att få upp värmen. Om jag har tur sover de två pojkarna till halv åtta. Då hinner jag läsa lite läxor innan de vaknar.

Frun i huset går till jobbet när jag vaknar, så det är mitt ansvar att klä pojkarna och ta med den äldre till dagis. Den yngre pojken är bara ett år gammal. Jag tar hand om honom och leker med honom hela dagen. Jag tycker om när han skrattar och han tycker om mig också.

Mitt på dagen ger jag pojkarna lunch och tvättar dem. Sen tar jag hand om dem och tvättar kläder res-ten av eftermiddagen. För det mesta är det lätt. Men ibland blir mina arbetsgivare arga. Förra veckan lekte jag med pojkarna på gatan precis när mannen i huset kom hem. Det var inga bilar där, så det var inte farligt, men han blev jättearg och kallade mig ’idiot’. Jag kände mig dum och ledsen.

Klockan sex varje dag går jag till kvällsskolan. Det är det bästa på hela dagen, men jag är alltid så trött. Jag har ont i huvudet och jag orkar knappt hålla i en penna. Därför är jag inte så duktig i skolan. Jag orkar inte koncentrera mig på vad läraren säger. Jag önskar att jag fi ck gå i skolan på dagtid, som andra barn. Men jag måste arbeta, så det är omöjligt.

Klockan halv tio kommer jag tillbaka till huset. Då ska jag diska efter middagen och försöka äta något innan jag stupar i säng.”

Att besöka de olika kvällsskolorna är en viktig del av Josefi nas och Yanapanakusuns arbete. Det är här hon får kontakt med fl ickor som behöver hjälp och stöd. Kvällsskolorna är egentligen till för vuxna hushållsarbetare, men många av eleverna är barn. Många arbetsgivare låter inte fl ickorna gå i vanlig skola, men låter dem gå till kvälls-skolan efter att dagens arbetsuppgifter är utförda. Vissa fl ickor får bara gå en gång i veckan. Därför ordnar kvälls-skolorna extralektioner på lördagar och söndagar.

Tycker om: Att pyssla och göra örhängen. Blir ledsen: När jag tänker på min mamma och hur hon brukade skratta och krama mig.Dröm: Att bli sjuk sköterska.

Skriker fula ord”Mannen i huset blir arg väldigt lätt. Det spelar ingen roll vad jag gör, han skriker alltid åt mig. Fula ord, väldigt högt. Jag vill slita av mig öronen när han gör det.” Juli, 13

På kvällsskolan får fl ick-orna chans att använda datorer. De fl esta av dem får bara dammtorka datorerna där de bor.

möter fl ickor i kvällsskolan

16-40 Peru_korrad.indd 29 07-10-18 10.04.20

Luz Garda

30

L t-shirt på sig. Kvinnan sveper in henne i en fi lt

och ler mot henne. – Vi är på väg till Cusco,

säger kvinnan. Det är en stor stad, men oroa dig inte,

jag ska ta hand om dig.Luz Garda blir glad.

Äntligen en vuxen som bryr sig om henne. Hittills har hon inte känt sig välkom-men någonstans. När hon var sex år skickade hennes styvfar iväg henne till en moster i stan, för att gå i skolan. Men det dröjde fl era år innan mostern tyckte sig

ha råd att betala skolav-giften. Luz Garda

fi ck hjälpa till med städning och i mosterns

lilla affär istäl-let. En dag vänta-

de Luz Gardas syst-

Luz Garda är 11 år när hon sitter på bussen på väg mot en stad hon inte vet namnet på. Hon har rymt. Nu är hon ensam, hungrig och långt borta från skrikande släktingar och tafsande män. En kvinna med fi na kläder sätter sig bredvid henne.– Behöver du hjälp?

hittar hem

Luz Garda och hennes bästa kompis Adaluse besöker Cuscos årliga marknad. Tidigare har inte familjerna de arbetat hos givit dem ledigt. Det här är första gången som de äter socker-vadd och åker karusell och pariserhjul.

rar på henne utanför dörren. Förvånad kramade hon dem. Hon hade saknat sina äldre systrar ända sedan de läm-nat byn många år tidigare.

– Du ska bo med oss nu, sa systrarna. Så lämnade hon mosterns hus utan att säga adjö eller berätta vart hon var på väg.

Men livet hos systrarna blev inte om Luz Garda hade hoppats. Hon slutade skolan för att ta hand om sin syster-son. Systrarna arbetade hela eftermiddagarna och nätter-na i en bar. Men det värsta var en av systrarnas pojk-vän. När systern arbetade försökte han ta av Luz Garda kläderna och ta på henne. När Luz Garda berättade för systern blev hon rasande.

– Ljug inte om min pojk-vän, skrek hon och slog Luz Garda i ansiktet. Försvinn!

Så Luz Garda gick ut genom dörren, bort till buss-

stationen och köpte en buss-biljett för de enda slantarna hon ägde.

Det var så hon hamnade bredvid den vackra kvinnan på bussen till Cusco.

Dröm blir mardrömDen första veckan är som en dröm. Luz Garda sover gott och på dagarna hjälper hon kvinnan att sopa golven i huset.

Men sen vill kvinnan att Luz Garda ska göra allt mer. Laga maten, diska, tvätta kläderna, dammtorka, skölja grönsakerna, handla, putsa fönster. Uppgifterna blir fl er

uz Garda har bara en tunn

GLOBEN_0746_SV_s030 30 07-10-12 10.23.01

31

Luz Garda Callapiña Chani, 16

och fl er, och kvinnan blir alltmer missnöjd.

Eftersom Luz Garda kom-mer från en by utan elektri-citet har hon aldrig använt ett strykjärn. En dag brän-ner hon ett hål i en av kvin-nans blusar. När kvinnan märker det blir hon väldigt arg.

– Du är otacksam och lat. Jag borde skicka dig till poli-sen, väser hon.

Luz Garda arbetar varje dag hela veckan, från klockan sju på morgonen tills säng-dags klockan halv tio. Hon försöker göra alla sina syss-lor rätt, men kvinnan hittar alltid något att klaga på.

Pigans rättigheterEn dag på marknaden träf-far Luz Garda en fl icka vid brödförsäljaren.

Gillar: Att dansa, lyssna på musik, läsa böcker, shoppa. Favoritbok: Harry Potter.Favoritmusik: Reggaeton.Drömmer om: Att bli konstnär eller turistguide.Ser upp till: Josefi na. Hon är som en mamma för mig.

T

EX

T: JO

HA

NN

A H

AL

LIN

FO

TO

: TO

RA

MÅ

RT

EN

S

– Hej, är du också piga? frågar fl ickan.

Luz Garda nickar förvå-nat. Flickan säger att även de som arbetar som pigor har rätt att gå i skolan, de har rätt att vara lediga varje

Luz Garda köper karusellbiljetter för pengar som hon tjänat hos familjen där hon jobbar nu. De är snälla och rättvisa.

GLOBEN_0746_SV_s031 31 07-10-12 10.23.09

32

söndag och de har rätt till en lön. Luz Garda får inget av det, men hur ska hon våga säga något till kvinnan?

Luz Garda träffar aldrig fl ickan igen. Ibland tror hon att det var en ängel som hon träffade vid brödståndet. Hon tänker på det fl ickan sagt varje dag. Men varje gång hon försöker ta upp sina rättigheter skrattar kvinnan bara.

En kväll rymmer Luz Garda på nytt. Hon springer tills hon tror att lungorna ska sprängas och ingen följer efter henne. Den natten sover hon på torget i Cusco. När poliserna väcker henne är hon kall och rädd.

Polisen håller Luz Garda inlåst i många dagar. Men till slut skickas hon till

Josefi na och Yanapanakusun. Ett 15-tal fl ickor i olika åld-rar delar på en sovsal. Alla kommer från små byar utan-för Cusco och har jobbat hos familjer som har behandlat dem illa.

Josefi na ställer många frågor, men Luz Garda svarar inte. Hon bara stirrar tyst tillbaka. Hon litar inte på någon längre.

Litar på Josefi naUnder en lång tid gör Luz Garda sitt bästa för att irri-tera Josefi na. Hon är otrev-lig, vägrar hjälpa till och hon vill inte bli kompis med någon av de andra fl ickorna.

Men Josefi na är tålmodig. Hon förstår att det är Luz Gardas sätt att visa att hon är ledsen och arg. Efter ett

Luz Gardas födelsebevis behövdes för att hon skulle kunna börja skolan igen.

Luz Gardas garderob

Arbetskläder– De är inte så fi na, så då gör det inget om jag blir smutsig.

Luz Garda har två väskor som garde-rob för sina kläder.

Arbetsskorna

Danskläder– Jag älskar att dansa till reggaeton. Jag har gått fl era danskurser för att lära mig dansa bättre. Det är viktigt att ha en sko med klack när man dansar.

Dansskor

GLOBEN_0746_SV_s032 32 07-10-12 10.23.19

33

år i huset säger Josefi na:– Jag tycker att vi ska leta

reda på din familj. Först blir Luz Garda rädd.

Hon vill inte träffa de släk-tingar som hon rymt ifrån. Men till slut går hon med på att åka. Under den långa bussturen pratar hon med Josefi na. Det känns som första gången de pratar på riktigt.

Hos sin moster får Luz Garda en kopia på sitt födelse-bevis. Det betyder att hon kan börja skolan igen. Sen tar Luz Garda mod till sig.

– Förlåt för att jag rymde, säger hon.

– Förlåt för de gånger vi inte behandlade dig så väl som vi borde ha gjort, säger mostern.

På vägen tillbaka till

Cusco är allt förändrat. Luz Garda har äntligen bestämt sig för att lita på Josefi na.

Min nya familjNu är Luz Garda 16 år. På dagarna arbetar hon i en familj som betalar bra och på kvällarna går hon i sko-lan. Sen kommer hon hem till Josefi nas hus och rum-met som hon delar med Fortune och Adaluse.

– Bäst av allt är att jag har fått en familj här på Yanapanakusun. Mina rumskamrater är som mina systrar, säger Luz Garda.

– Nu kan jag känna mig glad och lycklig. Och när jag är ledsen så kan jag gråta utan att vara rädd.

Sportkläder– Jag har mina nya kläder när jag leker och sportar. Mest gillar jag dubbel-hopprep. Eftersom det är så kallt här i Cusco sportar jag ofta för att hålla värmen.

Sportskor

Luz Garda och hennes bästa kompis, Adaluse, går båda sista året på Yanapanakusuns skola Maria Angola.

Luz Gardas favoritgodis.

GLOBEN_0746_SV_s033 33 07-10-12 10.23.30

34

Sommarkläder– Det här är mina strand-kläder. Jag har varit i Lima en gång och sett Stilla havet!

Solglasögon

Solhatten– Den här solhatten har jag när jag går i bergen. Man måste skydda huvudet mot det starka solljuset annars kan man svimma.

Vinter-kläder

Ankväskan kommer från Titicacasjön i södra Peru.

Hej Allillanchu kashankiJag mår bra bror (till kille) Allillanmi waykeyJag mår bra syster (till tjej) Allillanmi panayVad heter du? Ima’n sutiki?Ja AriNej MananTack DiospagarasunkiHejdå/Ses en annan gång Tupananchis camaJag älskar dig Noka munakuyki

Gregorio lär dig att räkna till tio på quechua på www.childrensworld.org!

Prova quechuaBåde spanska och quechua är offi ciella språk i Peru. Men spanskan har ansetts fi nare eftersom de fl esta i städerna som har pengar och makt talar bara spanska. Många fattiga människor i bergen talar bara quechua.

Ofta när en fl icka kommer till stan för att arbeta kan hon inte prata med någon. Familjen hon arbetar hos vägrar att tala quechua och hon har aldrig lärt sig spanska. När hon sedan efter ett par år lärt sig spanska är det inte ovanligt att hon glömmer bort quechuan. Det innebär att hon inte kan prata med sin familj, om hon skulle få chansen att träffa den igen.

– Därför är det viktigt att fl ickorna både lär sig spanska och får möjlighet att ha kvar sitt modersmål, säger Josefi na. Det handlar inte bara om språket, utan också om att ha kvar sin historia och om självkänsla.

Rätt till två språk

Luz Gardas skolväska och skol-material. Böckerna om Harry Potter är

Luz Gardas favoriter. ”Jag gillar lojaliteten mellan de tre kompi-sarna. Dessutom har Harry magiska talanger, som han utvecklar allteftersom han lär sig mer och mer. Så vill jag också utveckla mina talanger.”

GLOBEN_0746_SV_s034 34 07-10-12 10.23.46

35

YanapanakusunEn skola för fl ickor och pojkarJosefi nas organisation driver kvällsskolan Maria Angola. Den är öppen för barn som arbetar, både fl ickor och pojkar.

Flickorna arbetar ofta i hushåll eller tillsammans med någon släkting. Pojkarna bor ofta själva, ibland hyr de en säng och ibland bor de på gatan. De arbetar till exempel som diskplockare, gatu-försäljare, som hjälpreda på ett bageri eller i en verkstad. Men både fl ickor och pojkar är ofta väldigt ensamma och känner sig värdelösa. De måste arbeta hårt och är ofta trötta. Många tycker att det är svårt att arbeta i grupp, eftersom de aldrig fått lära sig samarbeta genom att leka eller plugga tillsammans med andra barn.

Eleverna på Maria Angola får lära sig många olika saker, men viktigast av allt är att lära sig:• att alla barn har rättigheter.• att fl ickor och pojkar är lika

mycket värda.• att alla människor är värda res-

pekt, frihet och kunskap.• att samarbeta.• att kunna kräva sina rättigheter.

En dag på07.15 Dags att vaknaUnder vinterhalvåret väcker Josefi na fl ick-orna kvart över sju. Då hinner de precis bädda sängen, göra sig i ordning och äta frukost innan några ska iväg till skolan.

– Det är kallt i huset, så de får ligga i den varma sängen så länge som möjligt, säger Josefi na.

På sommaren, när solens värme börjar tidigare, stiger de upp klockan halv sju.

07.45 Mot skolanClorinda, 15 år, skyndar sig nedför gatan mot skolan. Hon och hälften av fl ickorna i huset går i en dagskola. De andra går i kvällsskola.

09.00 Mata gässenFortunata och Youana matar gässen och ger dem vatten.

– De äter gräs, apelsinskal och andra köksrester. Vi har sju gäss och de lägger ett ägg var om dagen, säger Fortuna.

T

EX

T: J

OH

AN

NA

HA

LL

IN F

OT

O: T

OR

A M

ÅR

TE

NS

GLOBEN_0746_SV_s035 35 07-10-12 10.24.02

36

09.30 Städa marsvinsburenFlickorna har 14 marsvin som bor i en bur på gården. Men de är inte husdjur som man leker med. I Peru är marsvin en delikatess som man äter.

– Men vi äter inte våra mar-svin. De är så gulliga och vi tycker synd om dem, säger Vittoria, 11 år.

10.00 Vattna plantornaSonia, 12 år, och Elisabeth, 11 år, har planerat frön i små krukor. Nu växter plantorna och blir större varje dag.

10.15 Tvätta TrapoHunden heter Trapo, vilket betyder trasa eller skräp. Den fi ck namnet när den var valp och Josefi na försökte slänga bort den, i tron att den var en skräpbit på golvet.

Adaluse och Sonia tvättar Trapo varje vecka. Hunden bor på gården och skäller om någon främling försöker ta sig in.10.30

KaninmysDet bor en kanin i trädgår-den och Fortuna, 17 år, har döpt den till Meggi. Kaninen kommer springande när hon ropar på den.

– Vi tar hand om djuren och djuren tar hand om oss. Många av fl ickorna kommer från landsbygden och har vuxit upp med djur, säger Josefi na. Det är viktigt att de får chansen att fortsätta den kontakten. Dessutom är hus-djuren bra eftersom fl ickor som blivit svikna av vuxna människor, kan börja träna upp sina känslor igen i kon-takten med djuren. Det kan vara omsorg, förtroende och kärlek.

11.00 Cirkelprat hos psykologenEtt par gånger i veckan träffar Elisabeth, 11 år, och de andra fl ickorna Yanapanakusuns psykolog. Här pratar de om svåra saker som fl ickorna varit med om, men också om hur de mår just nu och om framtiden.

– Vi lär oss att andas lugnt och hur man pratar med sina kompisar, att lyssna och berätta. Många i Peru tycker att det är skamligt att prata med en psykolog, men jag tycker att det är bra, säger Elisabeth.

Rosalbina, 15 år, älskar att spela llajes. På www.childrensworld.org kan du lära dig hur man gör.

12.30 Stickning och lekNär morgonens uppgifter är avklarade pustar Vittoria, 11 år, ut. Varje söndag kommer det arbetarfl ickor till huset för att umgås och göra roliga saker. För några veckor sedan lärde de sig sticka. Vittoria är redan inne på sin tredje hals-duk. Hon virar den runt halsen och fort-sätter att sticka på den.

GLOBEN_0746_SV_s036 36 07-10-12 10.24.23

37

12.30 Stickning och lekNär morgonens uppgifter är avklarade pustar Vittoria, 11 år, ut. Varje söndag kommer det arbetarfl ickor till huset för att umgås och göra roliga saker. För några veckor sedan lärde de sig sticka. Vittoria är redan inne på sin tredje hals-duk. Hon virar den runt halsen och fort-sätter att sticka på den.

13.00 Snart lunchMariam, 16 år, och Sonia förbereder lunchen. Då äter alla fl ickor tillsammans, ofta gryta med potatis, majs och andra grönsaker.

16.30 Lyxstund med DVDPå helgerna, efter att alla läxor är avklarade, får fl ickorna kolla på tv. Bäst gillar de sina DVD:er med musikvideos. Clorinda har fl era DVD:er med den peruanska sångerskan Fresialinda.

– Hon är alltid glad och sjunger vackert. Och jag gillar huayno, det är indianernastraditionella musik, säger hon.

17.30LekparkenNär någon av de vuxna har tid att följa med får fl ickorna gå till lekparken. Det fi nns rutschkana och fotbollsplan, men roligast av allt är gungbrädorna.

16.00 Dags för läxorGracelia, 12 år, och Jeni-Maribel, 9 år, läser läxor i biblioteket. Båda två går i skolan på morgonen, så när de andra fl ickorna försvinner iväg till kvällsskolan gör de läxorna tillsammans.

18.00 JordbävningsträningMånga byggnader i Peru har jordbävningscirklar märkta med S. Det är den säkraste platsen på gården. Dit ska fl ickorna ta sig om det blir en jordbävning.

20.30 MiddagNär de sista fl ickorna kommit tillbaka från kvällsskolan är det dags för middag. Efter maten får de en sked honung. Under vinterhalvåret är det väldigt kallt på nät-terna och många är för-kylda. Då känns honung skönt och mjukt i halsen.

22.00 GodnattElisabeth och Vittoria borstar tänderna och busar lite extra länge innan Josefi na kommer in. Det är dags att gå till sängs.

– Sueña con los angelitos. Dröm med änglarna, säger hon.

I biblioteket fi nns pussel och serietidningar som handlar om hushålls-arbetande fl ickor.

Lyssna och titta på Clorindas favoritartist

– Fresialinda – på www.childrens

world.org!

16-40 Peru_korrad.indd 37 07-10-18 10.12.43

38

Flickornas egen radio

– Välkomna, idag ska vi prata om vår rätt att bli behandlade rättvist och schyst, säger Inés Kcorahua Cruz.

När Inés var liten arbetade hon som piga och blev räd-dad av Josefi na. Nu jobbar hon med radioprogrammet för att informera andra barn som är i den situation hon varit i.

Med i studion idag är Amanda, 14 år, hushållsar-

Det är torsdag morgon och sekundvisaren tickar mot halv nio. Lamporna tänds. Nu är det dags för pigornas eget radioprogram!

betare och trogen lyssnare.– Jag vet att det fi nns

många fl ickor därute som fortfarande håller på att lära sig hushållsarbetet, säger Inés, men det tar tid att lära sig. Även om man gör ett fel förtjänar man att bli behandlade rättvist och schyst. När frun i huset blir arg, skriker och slår, tror du att det är lätt att lära sig då? Det tror inte jag!

– Det tror inte jag heller,

säger Amanda in i mikrofo-nen och ut i radion. Alla kan göra misstag och man lär sig lite i taget. Men inte med skrik och slag.

Pigornas radio sänder fem timmar i veckan, både på spanska och på quechua. De fl esta fl ickor som arbetar i hushåll får inte lyssna på radio för sina arbetsgivare. Därför sänds radioprogram-men på förmiddagarna, då fl ickorna kan tjuvlyssna.

– Vi vet att ni är många därute som inte får den res-pekt ni förtjänar, bara för att ni är ödmjuka, ensamma och inte kan försvara er själ-va, säger Inés.

– Men kom ihåg att om du behöver hjälp så fi nns Yanapanakusun här för dig. Skriv ner vår adress och vårt telefonnummer, så att du kan ringa eller hälsa på oss!

På www.childrensworld.org kan du höra hela radio-programmet.

Rättigheter i radion”Jag lyssnar alltid på fl ickornas radioprogram. Jag har en liten silverfärgad radio som går på batterier. Mest av allt gillar jag när de pratar om fl ickors rättigheter.

Jag jobbar varje dag med att sälja godis, kex och glass på gatan. Nu vet jag att jag har rätt att bli behandlad väl. Rätt att gå i kvällsskolan. Nu när jag känner till mina rättigheter känner jag mig starkare, smartare och säkrare. Förut visste jag aldrig vad jag skulle säga när någon behandlade mig illa. Men nu vet jag! Det fi nns lagar som skyddar barn och arbetare.

Jag brukar lyssna på programmet tillsammans med mina föräldrar, så att de också ska få lära sig om barnets rättigheter.”Zaida Ines Canahuri Quispe, 12

T

EX

T: J

OH

AN

NA

HA

LL

IN F

OT

O: T

OR

A M

ÅR

TE

NS

GLOBEN_0746_SV_s038 38 07-10-12 10.25.04

Rebeca Aguilar Condori, 12

39

Födelsedagen är en viktig dag i Peru. De fl esta barn

och vuxna fi rar med en stor fest, tårta, ballonger, clown, presenter, piñata och mycket god mat. Men fl ickorna som arbetar har ingen som ställer till med kalas. Så istället för en rolig dag, blir födelseda-gen extra ensam och sorgsen.

Flera av fl ickorna som bor med Josefi na vet inte när de fyller år. De har tappat kontakten med sina familjer och släktingar, och vet inte längre när eller var de föd-des. Därför bjuder Josefi na på en fest för att fi ra alla fl ickorna samtidigt.

Rebeca har precis fått reda på att hennes födelsedag är 13 maj. Det känns konstigt. Hon vet att hon har fi rat sin födelsedag förut, men hon har inga minnen av det. Det var innan hennes mamma blev sjuk och dog.

– Då var jag sex år och efter det var min pappa full

varje dag, berättar Rebeca. Jag gick alltid ut tidigt på morgonen och kom inte hem förrän på kvällen. Allt som fanns i huset var skrik och bråk.

Rebeca vandrade på ber-get tillsammans med famil-jens får och lamadjur. Här kunde hon gråta och tänka på sin mamma. Hemma i huset var hon bara tyst och försiktig för att inte irritera sin pappa.

När hon var tio år kom hennes kusin på besök.

– Du måste låta fl ickan gå i skola som andra barn, sa kusinen till Rebecas pappa.

– Nej, hon ska vara hem-ma med mig, bullrade pappan.

Men kusinen såg att Rebeca var rädd och olyck-lig. Tidigt nästa morgon, innan pappan vaknade, gick de den långa vägen till när-maste stad och tog bussen till Cusco.

Grattis! Idag är en väldigt speciell dag på Yanapanakusun. Idag fi ras allas födelsedag! • Äventyrsböcker, helst

om drakar.• En röd bil, så att jag kan köra till min hemby och hälsa på. Då skulle de bli förvånade! • Ett eget rum med ett litet fönster, en blå säng, en CD-spelare och en mikrofon att sjunga i. Dröm: Ett eget, tyst rum.

Vill bli: Sångerska och låtskrivare.Ser upp till: World’s Children’s Prize-jurymedlem-men Gabatshwane.

Rebecas önskelista

Berätta om din speciella dag!Firar du din födelsedag eller har du någon annan speciell dag? Gå in på www.childrensworld.org och berätta vad du gör för att fi ra.

GLOBEN_0746_SV_s039 39 07-10-12 10.25.25

40

på utfl ykt i helig dal

Nästan en miljon turis-ter från hela världen besöker Cusco varje

år. De kommer för att titta på de arkeologiska utgräv-ningarna, gå inkafolkets vandringsleder och för att beundra spåren av inkafol-kets kultur.

Josefi na, Luz Garda och de andra fl ickorna promene-rar längst smala gångar och trappor. Framme i inkasta-den Pisaq slår de sig ner bredvid det runda soltemplet.

– Jag vet att många av er skäms för att ni kommer från landsbygden, säger Josefi na. Men se er omkring här! Era förfäder byggde högt uppe på bergstopparna och de var kungar. Den bak-grunden är inte att skämmas över. Ni är prinsessor!

Luz Garda och Sonia tittar på varandra och fnissar. Man känner sig inte direkt som en prinsessa när man har tvättat sin arbetsgivares underkläder hela dagen.

– Jag vet, säger Josefi na och skrattar med dem. Ibland känns det som att vi inte är värda någonting, spe-ciellt inte när arbetsgivaren är elak och arbetet tungt. Då är det extra viktigt att minnas vårt ursprung.

Pisaq ligger i inkafolkets heliga dal. Genom dalen fl y-ter fl oden Urubamba och

– Wow! säger Luz Garda och sträcker ut armar som en kondor, inkafolkets heliga fågel.Trots att hon och de andra fl ickorna som bor hos Josefi na alla har vuxit upp på landet kring Cusco, är det första gången de besöker en inkaruin.

T

EX

T: J

OH

AN

NA

HA

LL

IN F

OT

O: T

OR

A M

ÅR

TE

NS

här växer minst femton oli-ka sorters majs.

– Varför bodde inkafolket så högt upp på berget? frå-gar Luz Garda.

– För att bergen var heliga och de rika inkorna ville gärna bo nära solguden Inti, berättar Josefi na. Dessutom var det lättare att försvara staden om det blev krig.

– Fanns gud när inka-folket bodde här? frågar Elisabeth.

– Ja, jag tror det, säger Josefi na. Vi är ju katoliker och tror på gud. Men inka-folket såg gud i solen, jor-den, bergen, stjärnorna och vattnet. Vissa delar av deras

religion fi nns fortfarande kvar. Till exempel är det väl-digt viktigt för oss som bor i Anderna att vara snäll mot naturen.

– Fanns Cusco på inkafol-kets tid? undrar Luz Garda.

– Ja, inkafolket trodde att Cusco var universums centrum, eftersom det var huvudstaden i deras rike.

Flickorna skrattar igen.– Vilken bra utfl ykt!

utbrister Luz Garda. Jag är glad att jag vet vad jag har att vara stolt över.

Prinsessor

En smal trappa uppför berget leder fl ickorna till inkastaden Pisaq.

Inca Kola är den mest populära läsken i Peru.

GLOBEN_0746_SV_s040 40 07-10-12 10.25.31

41

Inkafolket byggde terrasser för att kunna odla majs, potatis och spannmål på de branta bergväggarna.

Om jag var en inkakung skulle jag… Kungarnas folk• Inkafolkets storhet varade

bara i 100 år, men under den tiden regerade de över ett område som sträckte sig från södra Colombia till centrala Chile.

• Inka betyder kung.

• Inkafolket hade inget skriftspråk och använde inte hjulet, men var experter på att bygga hus av tunga stenblock och att leda vatten från dalgångarna upp till bergstopparna.

• Den mest kända inka-ruinen, Machu Picchu, som också ligger i den heliga dalen, var inkakungens sommarställe. Den vackra sten-staden glömdes bort när spanjo-rerna invaderade Cusco, men ruinen återfanns av en arkeolog i början av 1900-talet.

• Att gå inkaleden var länge det enda sättet att ta sig till Machu Picchu, men nu besöker tusentals turister platsen med tåg och buss varje dag.

• Machu Picchu är ett världsarv, utsett av Unesco.

”… bygga en skola bara för fl ickor och det skulle vara den bästa skolan i hela världen. Med de bästa, snällaste lärarna och alla skulle få jätte-god mat till lunch varje dag.”Graciela Games, 12

”… se till att inget barn skulle behöva arbeta eller göra trå-kiga saker. Alla barn skulle få leka på dagarna. På kvällar-na skulle barnen vara med sin mamma och pappa.”Sonia Poña Hoyta, 12

”… ge alla ensamma barn massor av leksaker att leka med. Dessutom skulle de få vara ledig från skolan varje onsdag för att ha tid att leka med de nya sakerna.”Rosalbina Nina Condori, 15

”… bygga en park bara för barn! Den skulle innehålla rutschkanor, gungbrädor, stora gungor och alla barn skulle få äta så mycket godis de vill. På söndagar ska barnen vila, men resten av veckan är lekdagar. Parken öppen för rika som fattiga, men inte för vuxna.”Vittoria Carreño, 11 år

”… dela ut allt mitt guld, så att ingen längre var fattig. Då skulle inget barn behöva jobba!”Zulma Panique Escolante, 14

GLOBEN_0746_SV_s041 41 07-10-12 10.25.46