Brooklandsvgen

Jag var njd och alltid mig sjlv till behag och trodde mig visst inte dum tills p Brooklandsvgen jag mtte en dag en ungm, som gjorde mig stum. Lgt ned, lgt ned, dr sm lyktor g ut och g in. I ungmr, jag glmt eder alla fr en, och hon kan aldrig bli min. Det var mitt i en doftande juninatt, och sterut skan gick, och jag ansiktet sg, fast ljuset var matt och det var blott ett gonblick. Lgt ned, lgt ned... Hon sg p mig och log men teg, Hon log och strax frsvann. Men ack, d gick min frid sin vg, och min gldjes strm frann. Lgt ned, lgt ned... S ringen ej till aftonbn, I Brooklands klockor, dr. I ringen Goodman upp ur sjn, frrn jag p nytt blir kr. Lgt ned, lgt ned... Vl Goodmans grd r havets sand sen mnga tusen r, men den skall bli till kerland, frrn jag en hustru fr. Lgt ned, lgt ned... Kring Fairfields kyrka vattnet str ren nu i tidig hst, men frrn hon p hgland str skall ingen ge mig trst. Lgt ned, lgt ned... Ack lt mig g till Brookland blott, d ter skan gr - ty dr hon en gng lett s gott, hon kanske ter str. Lgt ned, lgt ned...

Brookland Road

I was very well pleased with what I knowed, I reckoned myself no fool-- Till I met with a maid on the Brookland Road, That turned me back to school. Low down-low down! Where the liddle green lanterns shine-- O maids, I've done with 'ee all but one, And she can never' be mine! 'Twas right in the middest of a hot June night,With thunder duntin' round,

And I see'd her face by the fairy light That beats from off the ground. Low down-low down... She only smiled and she never spoke, She smiled and went away; But when she'd gone my heart was broke And my wits was clean astray. Low down-low down... 0, stop your ringing and let me be-- Let be, 0 Brookland bells! You'll ring Old Goodman out of the sea, Before I wed one else! Low down-low down... Old Goodman's Farm is rank sea-sand, And was this thousand year; But it shall turn to rich plough-land Before I change my dear. Low down-low down... 0, Fairfield Church is water-bound From autumn to the spring; But it shall turn to high hill-ground Before my bells do ring. Low down-low down... 0, leave me walk on Brookland Road, In the thunder and warm rain-- 0, leave me look where my love goed, And p'raps I'll see her again! Low down-low down...

Du liv... Ur Dan Anderssons "Kolvaktarens visor"

Du liv, vad du nd r ensamt armt mot den drm vi drmde om dig! Och dock ha vi lskande rligt och varmtstt rosor vid villande stig. Stt rosor, stt med vr bste vn, att vattnas av dalarnas dagg - men gingo en hstdag den vgen igen och bldde av nsslor och tagg. Du liv, vad nd r ensamt lngt, nr du vxer i skuggat ljus! Nr knopparna torka och hava det trngtbland kullar av sollst grus. Du sjunger oss snger att sorg r kort, ltsar trsta nr sol gr ner - men hav dina visors buller bort, jag orkar ej hra dem mer! Hr somnar en man frn sitt eget ve, hr slutar ett djur sin strid - du liv, det var allt du hade att ge

och detta r ddens frid.

"...hr slutar ett djur sin strid - du liv, det var allt du hade att ge, och detta r ddens frid."

Om du inte redan r det; vlkommen som medlem i Dan Andersson Sllskapet!

Skicka ett mail till: museet@passagen.se

En spelmans jordafrd Text och musik: Dan Andersson.

Frr n rosig morgon lyser ver Himmelmora kam, se, d brs dr ut en dd frn Berga by. ver backarnas sm blommor gr det tysta tget fram, under morgonhimlens svala, gra sky. Tunga stvlar taga steg ver rosensllad teg, tunga huvuden sej bja som i bn. Bort ur demarkens nd brs en drmmare som dd, ver ng som under daggen lyser grn. Han var underlig och ensam, sja fyra svarta mn, han led ofta av brist p husrum och brd. - Se en konung, sja rosorna, och trampas p igen, se en konung och en drmmare r dd! Det r lngt, sja brarna, det knns som mnga mil, och nr hetare blir dagen gr man trtt. -

Gngen varligt, talen sakta, susar slg och sjunger pil, det r kanske ngon blomma som har dtt. Men nr kistan vaggar svart genom vrens grna skog, gr en tystnad genom morgonvaknad teg, och d stannar vstanvinden fr att lyssna vem som tog mitt i rosorna s tunga steg. Det r bara Olle spelman, susar tall och sjunger gran, han har lyktat sina hemlsa r. - Det var lustigt, svarar vinden, om jag vore en orkan, jag skulle spela hela vgen dr han gr! ver ljung och gula myrar gungas hrda dda ben, gungas trttsamt genom skogens bleka ro. Men nr kvllen svalkar hrlig ver lingonris och sten, hrs det tunga tramp i Himmelmora mo. Tramp av fyra trtta mn, som i sorg g hem igen, och de bja sina huvun som i bn. Men djupt i djupa grova spr trampas rosorna till sr, mitt i ng som under daggen lyser grn. Han r borta, sja fyra, det blir tungt fr hans mor, som p fattiggln i Torberga gr. - Varfr trampas vi av klackar, varfr slitas vi av skor? jmra rosorna och visa sina sr. Det r Dden som har dansat genom Himmelmora mo, susa tistlarna p klvervallens ren. Han har slipat er till trck med sin gamla grova sko, nr han dansade med drmmarens ben. ver grs och gra hus flyger natten som ett sus, bleka stjrnor blinka fattigt frn sin sky. ver heden ifrn vster nedt tjrnen gr ett ljus, gr en sng ver nckrossllad dy. Och stormen sjunger svart och vitt och i skum kring Hrnan sjunga vgorna om demarkens nd. ver svarta vreda vatten spelar natten upp till bn, ty en spelman och en drmmare r dd.

En visa till fiol Text: Dan Andersson. Musik: Bosse Landberg (Fr att hra musiken: Klicka p titeln) En fstman har Anna i Broby by, och en vn har Vilma vid Trnsj nor. Men den fula Selma vid Utby, hon har bara sin fattiga mor. Vad tror du, vad tror du nr vrregnen falla, ska han komma och kyssa ditt bljande hr? Och ska han inte svika nr dagarna bli kalla, och snn fyller sjstrandens snr? Ty den fula Selma vid Utby grind, henne flina de fulaste pojkarna t. Det r mrkt, det r kallt som en juldagens vind, hennes hjrta som bvar av grt. Vad tror du, vad tror du nr ret skall vnda, och nyret lyser ver enarna och snn? Kanske kommer han om natten, nr stjrnorna de tnda sina lampor ver vakarna p Utbysjn. Hennes kropp r krkt som en myrvxt gran, hennes sng den r s bristande tunn. Hennes brst lockar ingen att leka, och till kyssar ej hennes mun. Vad tror du, vad tror du vl nr marsvindar ila, och skaren ligger bl ver Brobergs mo?

Kanske kommer han ur ntterna, och br dej till att vila, och kysser dej att sova i jordens ro.

Ur "Efterlmnade dikter".

Gunnar Vgman Text: Dan Andersson, musik Gunde Johansson

.

Jag har sett honom sitta bland unga invid drren p hemgjord stol. Jag har hrt Gunnar Vgman sjunga till sin gnlliga gamla fiol. Jag kan minnas den reslige finnen, och hans blick under buskiga bryn, nr han drog sina fagraste minnen frn sin ungdom i Mattina-byn. Det var skmtsamma ltar frn logen och visor han sjlv hade smitt - han var gammal som bygden och skogen, och hans hr var glesnat och vitt. x x x Har du lyssnat nr topparna gunga i frhststormarnas sus? Eller hrt Gunnar Vgman sjunga, som han sjng nr han ftt sig ett rus? Och ett moln kunde skymma hans panna under strkens darrande dans, nr han sjng sina kvden om Anna, om Anna som aldrig blev hans. Den sista versen fanns i ett utkast, som Dan Andersson skickade i brev till sin vn Rebecka Svensson i Ronneby. Dr har personen i dikten namnet "Gunnar Vandrare".

Gssen flytta Text: Dan Andersson. Musik Thorstein Bergman

Hemls Ur "Svarta ballader" av Dan

Andersson .

Klicka hr fr Rune Jonssons mlning inspirerad av dikten

Klicka hr fr Magnus Hgmans tonsttning och sng (Mp3-fil 285 kB)

. I natt har jag vandrat frn Hedsunda by, dr jag ffngt bnfll om hgn, mina glappande skor ro tunga som bly av trckstnk och midnattsregn. Jag kom frn tjuvarnas grstensborg, dr min skugga var min kamrat. Dr var r av grubbel och mnaders sorg och ntter svarta av hat. Ty jag lskade strid med sten och kniv, och log t jmmer och sr - och till sist s tog jag en kvinnas liv, och satt fngen i lnga r. Och vid Kersnas tjrn, nedom

Gengngare ur "Kolvaktarens visor" av Dan Andersson

r du ensam vid din mila i din koja i kvll, hll ppen, hll ppen din drr! Under glittrande stjrnor ver sntckta fjll komma vi, komma vi som frr. Vi ha sovit redan lnge i vr kyrkogrdsvr och vilat vra gammalmansben - vi ha vaknat fr att sknja om himlen r bl, fr att vrma oss i mnens sken. Under stjrnornas gon m vi samlas till ting medan nordvinden hrjar hrd, m vi bnka oss ned i en domarering p din fridlysta kolaregrd. Ty vi vandra, vi vandra och hava ej ro i de gravar som svlten har grvt, och fast friden var djup i vrt jordbyggda bo, vrt hat har den aldrig kvvt. Och vrt hat r ett vandrande ddmanshat som skall spka tiderna ut, och vr sorg r en trls sorg, kamrat, och vr jmmer r utan slut. Men ve oss, fr sent ha vi gtt ur vr grav fr att krmares domare bli - de mn som skuro vr plgas stav ro dda och vandra som vi.

Helgdagskvll i timmerkojan

Text: Dan Andersson. Musik: Sven Scholander

Ls vad Leiv Bjrn Amundsen har att bertta om "Helgdagskvll i timmerkojan":

Bort, lngtande vekhet ur sotiga brst, vik, bekymmer ur snhljda bo! Vi ha eld, vi ha ktt, vi ha brnnvin till trst, hr r helg, djupt i skogarnas ro! Sjung, Bjrnbergs-Jon ur din fullaste hals om krlek och rosor och vr!

Stm fiolen, Brogren, och spela en vals fr spkbla, mnlysta snr! (Fljande vers brukar ej sjungas) Under stjrnornas glans flyger nattens dis som ett sus ver barkhljt tak, och det tjuter i Lammeloms sprickande is, dr det stper frn ppen vak. Det r mil efter mil till lador och hus dr frosten gr tjurig vid grind, hr r lustigt i stockeldens gula ljus, som darrar i nattens vind. Du r fager, Brogren, i eldglans rd, dr du gnider din svarta fiol, fr mat och fr brnnvin du glmt all nd, och din panna r ljus som en sol. Och Jon, dr du sitter vid grytan din, en baron i din mollskinnsskrud, se fast ren ha garvat ditt sega skinn, i ditt sot r du ung som en gud! Och Vargfors-Fredrik, du skrattande man, som vill alla uslingar vl - kom, sjung om din ungdoms synd, om du kan, och en skl fr din gossesjl! Och nr morgonens stjrnor blekna och d och nr ngorna stelna till is, och nr dagningen sklver p myr och sj vi sova p doftande ris. D sova vi alla p granris tungt och drmma om bleka mr och snarka och vnda oss manligt och lugnt, medan elden falnar och dr.

Ur "Kolvaktarens visor" 1915 Ls vad Leiv Bjrn Amundsen har att bertta om "Helgdagskvll i timmerkojan":

Saxat ur Dan Andersson Sllskapets gstbok

Leiv Bjrn Amundsen frn Lrenskog skrev den 25/3 -2002, kl 18:03:20 E-post: leivba@excite.com Takk for et godt tiltak! Her fant jeg jo igjen noe av historien om Vrmlnningen Josef sberg. Ingmar Johansson i Munkfors fortalte meg for mange r siden: "Dr hemma p min faders grd i Norra Rda socken hadde vi en drng som hette Josef sberg .... Josef sade jmt: "Det r jag som r Bjrnbergs-Jon" .... p timmerkrning i Dalarna hade han dr i kojan ftt bekanta sig med Dan Andersson ...." Ingmars hustru Mrta var i sin barndom en god vn av Josefs fosterdotter Aina, som p den tiden bodde i stre mtevik. Jag kte en gong til den orten och frgade den frsta man jag mtte om vgen till Ainas hus. "Ja, vilken Aina d?" sade han. "Bjrnbergs-Jons Aina", sade jag. "D fr du flja mig", svarade han. Vi gick nogra meter bort till et hus. Dr mtte jag Bjrnbergs-Jons Aina, som var hans mor. Vad jag d fick hra om Josef var fr mig och en tillgng som gjort Dans dikt rikare.

Hemlngtan Text: Dan Andersson. Musik: Gunde Johansson

.

1. Jag r trtt, jag r led p fabriken, jag vill hem till jordhljt bo, till min koja vid Blodstensmyren, i de grna gmmenas ro. Jag vill leva p brd och vatten, om jag endast strax fr byta allt gasljus och larm mot natten dr timmarna tysta flyta. 2. Jag vill hem till dalen vid Pajso, till det grsiga krret vid So, dr skogarna murgrnsmrka st i ring kring mossig mo, dr starrgrs i nga vxer vid kllor som aldrig sina och dr vxter vva i jorden sina rtter silkesfina.

3. Jag vill hem till dalen vid Kango dr ljungen str brinnande rd som ett trots i flammande lgor framfr hstens hotande dd - dr fjrilar, frggrant glada p mjliga vingar svva och tunga, sjungande humlor i den svllande myllan grva. 4.Jag vill hem till det fattiga folket som svettas i somrarnas gld, som vakar i bittra ntter i envig mot kld och nd. - Jag vill dit dr molnen g tunga under skyn dr stjrnor skina, och dr obygdsforsarna sjunga i takt med visorna min

Hemlngtan Text: Dan Andersson. Musik: Gunde Johansson

Hemls Ur "Svarta ballader" av Dan

Andersson .

I natt har jag vandrat frn Hedsunda by, dr jag ffngt bnfll om hgn, mina glappande skor ro tunga som bly av trckstnk och midnattsregn. Jag kom frn tjuvarnas grstensborg, dr min skugga var min kamrat. Dr var r av grubbel och mnaders sorg och ntter svarta av hat. Ty jag lskade strid med sten och kniv, och log t jmmer och sr - och till sist s tog jag en kvinnas liv, och satt fngen i lnga r. Och vid Kersnas tjrn, nedom Hvamo brant jag ville ur livet fly, nr den drivande mnens guld fll grant ver strndernas gungande dy. Men inom mig r ngot som icke vill d, och som hatar att leva nd - det r bittert att kvvas i kvllssvart

sj, och bittert att levande g, och knna hur elndet suger en ner, tills man andas med bara hat - fast solen lyser - fast sommaren ler - det r bittert, bittert, kamrat!

Jag skall g genom tysta skyar Text: Dan Andersson. Musik: Gunde Johansson

Jag skall g genom tysta skyar, genom hav av stjrnors ljus,

och vandra i vita ntter, tills jag funnit min faders hus.

//:Jag skall klappa sakta p porten ..dr ingen mer gr ut,

..och jag skall sjunga av gldje, ..som jag aldrig sjng frut. ://

Om "Tysta skyar" Nedanstende r utdrag frn Gunde Johanssons artikel i "Den hemlighetsfulla sngen", en samling artiklar om Dan Anderssons religisa diktning, sammanstlld av Jan Arvid Hellstrm.

Hur gestaltade sig Dan Anderssons frhllandet till kvinnorna? Genom ren var det ju flera som starkt bands av hans personlighet. - - - I en lng dikt (ur Efterlmnade dikter) tnker han sig mta tre kvinnor. Den frsta representerar lidelsen, den andra bde den sinnliga krleken och den universella, himmelska. Den tredje tnker han sig som renheten sjlv. Han genomfr dock aldrig motivet konsekvent. Under rubriken Den hemlse skriver han: Det hnde en gng att en yngling en natt gick vilse i sin barndoms skog. Han knde sig frmmande p gamla platser, dr han lskat och lekt, och gamla stigar och vgar voro villsamma som om han aldrig vandrat dem. Men i skogen rkade han p tre kvinnor som lskade honom. Dikten brjar med de olika kvinnornas lngtan. Den frsta kvinnan: S tag mina mrka gon, de har grtit i sorg och frjd. Och tag min vita panna och min mun och kyss dej njd! Mitt brst har svllt av lngtan att tryckas bde hrt och hett - jag fr aldrig fred fr brstet, innan ngot ljuvt har skett. Den andra kvinnan: Nej, tag du min sjl och min kropp och brnn dem i samma brand. Jag sklver av lngtande smrta och som asplv darrar min hand. Jag r skapad fr dig och jag lider allt helvetets rda kval s lnge du str dr liknjd, och kldd i ditt svarta skal. Den tredje kvinnan: Jag lskar din blick fr sjlen som tnt sitt ljus i den. Jag skall vara din andes ledsagare, om du blir min fljesven! Ty jag lskar dig fr ditt hr, grnat vid trettio r. Jag vill vara din hjlp fr livet och hela ditt hjrtas sr. Till sist fr han dialog endast med den frsta kvinnan: Jag har ftt din kropp fr min ande, jag har ftt ditt kn och din hl, och din lystna mun, dina lnder, och du har ftt min sjl. Det verkar dock som om han inte kan frakta den sensuella krleken: S tag mig och lska mig lustigt i ett varmt och svindlande rus, tag allt vad min kropp har kvar av den gld, som var flammande ljus! Och nr allt r ver skall jag blott en enda nskan ha kvar: att du tar mitt liv och ger mig min sjl, s fr du ha kroppen kvar. Du skall dda mig sakta och skert och mitt hjrta skall sluta att sl, och jag skall snyfta och vakna, och jag skall st. upp och g. Jag skall g genom tysta skyar, genom hav av stjrnors ljus, och vandra i vita ntter tills jag funnit min faders hus. Jag skall klappa sakta p porten,

dr ingen mer gr ut, och jag skall sjunga av gldje som jag aldrig sjng frut. Sist fljer enligt manuskriptet en strof som Dan Andersson, eller mjligen ngon annan, strukit, men som har sitt intresse. Det verkar som om syndknslan inte lngre tynger honom. Det sensuella r ocks en gva till trst p vgen mot dden: S farvl d! Dda mig sakta! Jag vill smekas och kyssas som frr! Jag vill ledas av mjuka armar genom ddens och mrkrets drr! Men sedan vill jag vara ensam, vaggad av ljusets flod, fram till alltings vila dr ingen r ond eller god. Men de kvinnor som han verkligen lskat med hela sin sjl? Av dem tyngdes vl inte hans sinne som unge Williams i Minnet (ur Efterlmnade dikter)? Svaret p den frgan fann jag, efter en ingivelse i en egen drm, i Nagelmans drm (ur Postuma noveller), skert Dans sista novell. Nagelman har problem. Det r en kvinna som oroar honom. Skulle han lta det komma till skilsmssa? Jag trodde det inte - han var en god mnniska och han lskade sin hustru... Nr Nagelman frlskade sig lg det alltid ett hemlighetsfullt, spkaktigt ljus kring det hela, det tog aldrig vanliga vgar, alla hans felsteg syntes mig som mystiska frbrnningsprocesser i hans sjl. Kanhnda han behvde dem? Nagelman berttar hur han i en drm kommer till sin fars rum, dr Den Heliga boken ligger i dunklet och glimmar som guld. Dden, som dock inte frskrcker honom, leder honom fram till en kvinna. Nagelman knner igen sin lskade trots att kvinnans ansikte inte har den ringaste likhet med hennes. Nu fr du lska mig och hlla av mig s mycket du vill, sade hon, men du fr icke tnka p min kropp... Det kan icke vara behagligt fr dig att tnka p att du haft ngot att gra med den... Jag str hrjag lever, jagfinnes, jag kan lskas ... men det som kunde bli freml fr passion, det... Det har redan undergtt frndring. Och den lgre krleken tillhr det frnderliga. Men varje gng du med krlek ser in i ett ga som mter ditt, varje gng du lskar hgt en mnniska, varje gng du tar vrd om en bedrvad, varje gng du knner hur ditt hjrta vill sprngas av mnniskokrlekens eld - s skall du veta att det r jag som r i dig. Allt vad du gr i godhet gr du mig .. Men kroppen skall du icke bry dig om, ty den undergr frndring. ... nr jag vnde mig om sg jag kvinnan, vars gon voro fulla av krlek., Men nr jag ville nrma mig henne tyckte jag att hon log och avlgsnade sig och att hennes ansikte blev en del av den eld varav det ondliga rummet brann. Och jag sg ocks att hon liknade min hustru. Nu tnkte jag att gtan var lst. Ty detta var ej endast de bda kvinnor jag lskat, utan detta var allt jag lskat. Mina barn, mina medmnniskor, detta var Krleken, Gud sjlv. Och jag ville strta mig rakt in i det mest vita av allt detta brinnande och uppg i det ljus som var mitt. Och nu framstr ocks dikten Den hemlse, srskilt strofen som brjar med orden Jag skall g genom tysta skyar i ett meningsfullt ljus. Novellen slutar: Livet, som aldrig skall d och aldrig bliva ont s lnge det finns sjlar som knna krlek. Krleken r den sammanhllande kraften i allt. Den som ftt nden att se kan, som i Nagelmans drm, uppleva krlekens ansikte verallt, i livet, i dden. I krleken r det mnskliga och det gudomliga en enhet. -------

Gengngare ur "Kolvaktarens visor" av Dan Andersson

r du ensam vid din mila i din koja i kvll, hll ppen, hll ppen din drr! Under glittrande stjrnor ver sntckta fjll komma vi, komma vi som frr. Vi ha sovit redan lnge i vr kyrkogrdsvr och vilat vra gammalmansben - vi ha vaknat fr att sknja om himlen r bl, fr att vrma oss i mnens sken. Under stjrnornas gon m vi samlas till ting medan nordvinden hrjar hrd, m vi bnka oss ned i en domarering p din fridlysta kolaregrd. Ty vi vandra, vi vandra och hava ej ro i de gravar som svlten har grvt, och fast friden var djup i vrt jordbyggda bo, vrt hat har den aldrig kvvt. Och vrt hat r ett vandrande ddmanshat som skall spka tiderna ut, och vr sorg r en trls sorg, kamrat, och vr jmmer r utan slut. Men ve oss, fr sent ha vi gtt ur vr grav fr att krmares domare bli - de mn som skuro vr plgas stav ro dda och vandra som vi.

Jag vntar... Text: Dan Andersson. Musik: Gunnar Turesson Jag vntar vid min stockeld medan timmarna skrida, medan stjrnorna vandra och ntterna g. Jag vntar p en kvinna frn frdvgar vida - den kraste, den kraste med gon bl. Jag tnkt mig en vandrande snhljd blomma, och drmde om ett sklvande, gckande

skratt, jag trodde jag sg den mest lskade komma genom skogen, ver hedarna en sntung natt. Glatt ville jag min drmda p hnderna bra genom snren dit bort dr min koja str, och hja ett jublande rop mot den kra: Vlkommen du, som vntats i ensamma r! Jag vntar vid min mila medan timmarna lida, medan skogarna sjunga och skyarna g. Jag vntar p en vandrerska frn frdvgar vida - den kraste, den kraste med gon bl.

Jungman Jansson Text och musik: Dan Andersson.

Fr att hra musiken: Klicka p titeln Fr ackord, klicka hr: Text/ackord

Hej h jungman Jansson, redan friskar morgonvinden, sista natten rullat undan, och Constantia ska g. Har du grtit med din Stina, har du kysst din mor p kinden, har du druckit ur ditt brnnvin s sjung hej h! Hej h, jungman Jansson, r du rdd din lilla snrta ska bedraga dej, bedraga dej och fr en annan sl? Och som morgonstjrnor blinka, sj, s bultar vl ditt hjrta, vnd din nsa rtt mot stormen och sjung hej h! Hej h, jungman Jansson, kanske deslotten faller, ej bland kvinnfolk, men bland hajarna i Sderhaven bl? Kanske dden str och lurar bakom trasiga koraller - han r hrdhnt, men hederlig, s sjung hej h! Kanske sitter du som gammal p en farm i Alabama, medan ren siktas lngsamt ver tinningarna gr.

Kanske glmmer du din Stina fr en sup i Jokohama - det r slarvigt, med mnskligt, s sjung hej h! Frebilden till Jungman Jansson hette Victor Carlsson, fre detta sjman, som slog sig ned som handelsnman i Skattlsberg. Klicka hr fr att lsa om ursprungsvarianten till Jungman Jansson

Jungman Jansson med ackordanalys 1.

Hej h jungman Jansson, redan friskar morgonvinden, A D A sista natten rullat undan, och Constantia ska g. A E7 Har du grtit med din Stina, har du kysst din mor p kinden, A D A har du druckit ur ditt brnnvin s sjung hej h! E7 A

2. Hej h, jungman Jansson, r du rdd din lilla snrta A D A ska bedraga dej, bedraga dej och fr en annan sl? A E7 Och som morgonstjrnor blinka, sj, s bultar vl ditt hjrta, A D A vnd din nsa rtt mot stormen och sjung hej h! E7 A Hej h, jungman Jansson, kanske deslotten faller, A D A ej bland kvinnfolk, men bland hajarna i Sderhaven bl? A E7 Kanske dden str och lurar bakom trasiga koraller - A D A han r hrdhnt, men hederlig, s sjung hej h! E7 A Kanske sitter du som gammal p en farm i Alabama, A D A medan ren siktas lngsamt ver tinningarna gr. A E7 Kanske glmmer du din Stina fr en sup i Jokohama - A D A det r slarvigt, med mnskligt, s sjung hej h! E7 A

Omkring tiggarn frn Luossa Text: Dan Andersson. Musik: Gunde Johansson

(Fr att hra musiken: Klicka p titeln) Fr att hra Gunde sjlv sjunga en vers, klicka hr:

Omkring tiggarn frn Luossa Mp3-fil 300 kB Klicka hr fr noter och ackord

Omkring tiggarn frn Luossa satt allt folket i en ring, och vid lgerelden hrde de hans sng. Och om bettlare och vgmn och om underbara ting och om sin lngtan sjng han hela natten lng. Det r ngot bortom bergen, bortom blommorna och sngen, det r ngot bakom stjrnor, bakom heta hjrtat mitt. Hren - ngot gr och viskar, gr och lockar mig och beder: "Kom till oss ty denna jorden, den r icke riket ditt."

Jag har lyssnat till de stillsamma bljeslag mot strand, om de vilda havens vila har jag drmt. Och i anden har jag ilat mot de formlsa land, dr det kraste vi knde skall bli glmt. Till en vild och evig lngtan fddes vi av mdrar bleka, ur bekymrens fdselvnda steg vr frsta jmmerljud. Slngdes vi p berg och sltter fr att tumla om och leka, och vi lekte lg och lejon, fjril, tiggare och gud. Satt jag tyst vid hennes sida, hon, vars hjrta var som mitt, redde hon med mjuka hnder mt vrt bo, hrde jag mitt hjrta ropa, det du ger r ej ditt, och jag frdes bort av anden att f ro. Det jag lskar, det r bortom och frdolt i dunkelt fjrran, och min rtta vg r hg och underbar. Och jag lockas mitt i larmet till att bedja infr Herran: "Tag all jorden bort, jag ga vill vad ingen, ingen har!" Flj mig broder, bortom bergen, med de stilla svala floder, dr allt havet somnar lngsamt inom bergomkransad bdd. Ngonstdes bortom himlen r mitt hem, har jag min moder, mitt i guldomstnkta dimmor i en rosenmantel kldd. M de svarta salta vatten svalka kinder feberrda, m vi vara mil frn livet innan morgonen r full! Ej av denna vrlden var jag och ondlig vedermda led jag fr min oro, otro, och min heta krleks skull. Vid en snckbesllad havsstrand str en port av rosor tunga, dr i vila multna vraken och de trtta mn f ro. Aldrig hrda hga snger likt fiolers ekon sjunga under valv dr evigt unga barn av saligheten bo.

Omkring tiggarn frn Luossa Text: Dan Andersson. Musik: Gunde Johansson

Minnet Text: Dan Andersson. Musik: Thorstein Bergman (Fr att hra musiken: Klicka p titeln) Vi gingo ver Raiskis frusna, vida vatten, och sgo masugnsflammorna frn Romebergabron. Och solen sjnk s sakta, i stnk av guld mot bergen, och sakta krpo skuggorna bland enarna p mon. Som eld och ljus mig smekte dina mjuka jungfruhnder, i himlens kalla stjrnglans sg jag ditt mrka hr. Och het av lust jag smekte ditt brst och dina lnder, och fick av dig det heliga som endast mannen fr, och nu r allt ett minne, en saga frn i gr.

Ur "Svarta ballader" 1917

Pajso Text: Dan Andersson

.Musik: Lena Jransson (Clara strm) . .

1. Du ldriga Pajso, som leker s ystert bland fallande dammar och rnnor som brista, du sjunger vl nnu din demarks snger nr bljorna runor i hllarna rista. 2. Du hastat frn bergen och letat dig vgar i demarksntter och solvarma dagar. Du vilat i timmar vid slumrande tjrnar, och badat i solljus i vrgrna hagar.

3. Du sjunger vl nnu, som frr du har sjungit i tvmilaskogar och sandiga dalar, din ensamma frdsng fr den som frstr dig och tigande lyssnar nr vildmarken talar. 4. En hymn fr din frihet, en sng t din ra, du ldriga Pajso, jag sjunger i natten, nr uvarna ropa av brnad och hunger, och granarna nicka vid sorlande vatten.

Ur "Kolvaktarens visor" 1915

Sizzi Text : Dan Andersson. Musik: Bosse Landberg (Fr att hra musiken: Klicka p titeln) Han fddes vid Lasso, dr ljorna stimma i vgor, som glittra likt prlor och vin. Han kom i det gulaste mnljusets timma till strnder, dr ngsgrset blommar som lin. Han dptes av vinden, som for genom grset, till "Sizzi av Lasso" av springarnas tt, men kallades hare av folket p nset och dmdes till dden av jgarnas rtt. Och daggat, hken, sg skarpt dr nerver: "Det rr sig, det prasslar i strandlinjens blom, jag seglar vl ner nr ett ml jag behver, jag skjuter - det kan ej bli vrre n bom!" Och nattgat, rven, gick fram och gick ter: "Kan undra var Sizzi i kvll hller till? Kan undra om liten gr vilse och grter, han kan dock f sllskap i natt om han vill." Men Sizzi gick glad genom ngar och hagar och gmde sig djupt in i Rmyra skog, och bort flgo sommarens rosiga dagar, och Sizzi fick leva, frunderligt nog. Och vintern slog bro mellan strnder och ar, dr lvskogens grnska lg vissnad och strdd, och vit ver slogar p infrusna ar och vit ver ngen, dr Sizzi var fdd. D travade dden en dag genom skogen med herregrdskoppel och blanka gevr, och jakten tog fart uppt Hagbergaslogen

och gick nedt Lasso och stannade dr. Dr hrde vi ekot av smllarna sjunga kring Lasso, kring dalen och skogen och sjn, dr fick han ett skott genom flsande lunga och blodet rann rtt p den gnistrande snn. Vid Lasso, dr isarna rmande brista, vid foten av Kvarnklintens vissnade fur, dr tumlade Sizzi omkring i det sista, dr stannade drevet, dr blstes i lur. Denna dikt, som ingr i "Kolvaktarens visor", skrev Dan Andersson p bestllning av en djurskyddsfrening. Ordet "slog" betyder sltterng,

Spelmannen Text: Dan Andersson. Musik: Ragnar gren

Jag r spelman, jag skall spela p gravl och p dans, i sol och nr skyar skymma mnens skra dans. Jag vill aldrig hra rd och jag vill spela som jag vill, jag spelar fr att glmma att jag sjlv finnes till. Jag vill inte trska rg och jag vill inte repa lin, ty den hand som strken sklver i skall hllas vek och fin. Ni fr inte ge min bannor eller kalla mej fr lat, fast jag stundom hellre hungrar n jag spelar fr mat. Jag vill inte grva jorden, jag vill inte hugga ved, jag vill drmma under hggarna till solen hon gtt ned. Och i kvllens rda brand ska jag st upp med min fiol och spela tills ert ga lyser hett som kvllens sol. Jag ska spela nr ni grva era kra ner i jord, jag ska spela hela sorgen i en visa utan ord. Och det svarta som var dden och som hlsat vid er sng, det skall forsa som en strmmande sorg frn min strng. Jag ska flja genom dalarna i hstens hga natt, och i rk frn hundra milor ska jag sjunga som besatt. Och nr natten bljar becksvart ver skogstjrnens skum, mina basar skola ropa djupt ur mnskosjlens rum. Tre sorgens strngar har jag - den fjrde har gtt av, den brast i en sklvning p den bsta vnnens grav. Men nda in i dden vill jag flja er med sng - och jag vill d och jag vill spela till uppstndelse en gng.

Ur "Svarta ballader " 1917

Spelmans mor Dan And rsson e

.

Jon Spelmans mor r gammal och gr, men gonen drmma s unga av gammal eld som i hjrtat bor, och som frr brukat brinna och sjunga, men tvungits att tiga av r som gtt - en underlig kvinna r Spelmans mor! Sm sagor i sol ver ngarnas grs i frostvita hstntter brukar hon drmma. Om majvarm luft ver daggvt slog, dr savfyllda dror brista och tmma i stjrnglans sitt vin ver grenar och stam i minnenas vrgrna sgenskog. Och ibland kan hon drmma om dystra ting, om kistornas svartglans och ljus som skiner, om silkessvart - sorgkltt och florbehngt kor, och skurade salsgolv och tunga gardiner, och storstugsstk p en sckendag, och gstrumsbddning dr ingen bor.

Hvamo brant jag ville ur livet fly, nr den drivande mnens guld fll grant ver strndernas gungande dy. Men inom mig r ngot som icke vill d, och som hatar att leva nd - det r bittert att kvvas i kvllssvart sj, och bittert att levande g, och knna hur elndet suger en ner, tills man andas med bara hat - fast solen lyser - fast sommaren ler - det r bittert, bittert, kamrat!

Klicka hr fr Rune Jonssons oljemlning inspirerad av dikten

Och vid Kersnas tjrn, nedom Hvamo brant jag ville ur livet fly, nr den drivande mnens guld fll grant ver strndernas gungande dy........................................

D tror hon att sorgen gr kring i byn, och att ngon skall d i slkten, och nr rvarna sklla i lenvdersvind och uvarna ropa i tkten, d vntar hon sorg till sitt eget bo, och granris till egen grind. D tnker Jon att det kanske blir han, som skall sluta sitt vildmarksde, eller sierskan sjlv, som r efter r har grubblat och drmt om de dde, som sitter som portvakt vid skymningens drr och ser huru tiden gr.

"Och ibland kan hon drmma om dystra ting, om kistornas svartglans och ljus som skiner, om silkessvart - sorgkltt och florbehngt kor..."

Till min bror Text: Anna Pettersson, fdd Andersson. Musik: Roine Lindstrm

Roine har gett ut tv CD-skivor:

1: "Konvaljetids gva", Nils Parling-CD. 2: "Till en vild och evig lngtan"

Den senare bestr av verfringar dels frn Roines LP "Vxlingar" (1985) med Dan Andersson-dikter plus Ferlin, Karlfeldt, Myhrn m.fl. samt frn en

kassett (1991) Bestlles hos Roine Lindstrm

eller p Dan Andersson Museum, telefon och faxnummer: 0240 - 100 16. E-postadress: museet@passagen.se -------------------------

Det var till Annas artonsrsdag i maj 1917 som Dan skrev "Till min syster". Hr Annas dikt till sin bror sommaren efter hans bortgng 1920. Gunde fick den av Anna vid ett besk i Bjrsj 1954 tillsammans med Waldemar Bernhard. Anna

var d lrarinna i Bjrsj. Hon gav tillstnd till Gunde att anvnda dikten. Foto av Hakalam, som nmns i en av verserna finner du efter dikten nedan.

Du vandrar ej mer p stigarna under Lombergets susande granar. Du sjunger ej mer till fiolen om Pajsons vilda svanar. Ej mera du kmpar i natten ensam i svidande smrta, eller lyssnar till ekot frn bergen som svarar ditt klappande hjrta. Trevar du nnu i mrker eller gr du i ljusets flden? Har vg du funnit frn djupen och svar p mnskors den? Om nnu du vandrar allena och letar dig vg genom dalar, o, d vill jag be fr din frlsning och din ingng i himmelens salar.

Dr r lugna vatten likt Pajso, dr r svanar som finnskogens vilda, dr r snger till fiol och luta och vindar, likt Lombergets milda. I gr sg jag nderna gunga i sven vid Hakalams strnder, och dr stockelden fordom har brunnit lgo kvar ngra sotiga brnder. Jag sg svalorna bygga i taket p ladan vid Stormyrslogen, och hrde hur duvan kuttrade som frr i Luossabergsskogen. Men solen gick ner och dimman steg kall ifrn Pajsons vatten - jag fryser i finnskogens mrker, inga stjrnor mig lysa i natten.

. .

Hakalam. Bilden frn en videofilm filmad av Carl-Olof Carlsson frn Skattlsberg.

.

Till min syster Text och musik: Dan Andersson. Nu spelar vrens ljumma vind i myrens gula starr, och sakta stiga sagorna kring n i Berga fors. Frlt ett stnk av bitter frjd, en visa till gitarr, det starka oss till lkedom likt strandens unga pors. En sng till dj, min syster, nr all marken vntar vr! Luossas ljunghed surrar yr av vind och vilda bin. Dr lrde vi oss tunga steg i vra yngsta r, och ingen vet hur djupt vi drack vr barndoms beska vin. Men hrlig, hrlig vren kom vart r i rosor kldd, fast sorgens skymning skte oss och blekte kindens frg. En dag p kn fr Konungen, en natt fr skuggan rdd, och sedan drack du salighet ur flod och fjll och berg. Kom ut, nr stormen viner vild i apel, pil och hgg! Se, vrens himlar brinna till Guds och stjrnors lov! Och nr du svts till drmmar av resedan vid din vgg, all ngens rosor ropa, kom ut till oss och sov! Denna dikt fick Dans syster Anna till sin fdelsedag i maj 1917. Sommaren efter Dans dd skrev hon den gripande dikten "Till min bror".