346
2003 ÖRLOGS BOKEN

Swedish Navy Handbook (in Swedish)

  • Upload
    toggan

  • View
    15.961

  • Download
    54

Embed Size (px)

Citation preview

Page 1: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

2003

ÖRLOGSBOKEN

130 61 Hårsfjärden Tel 08-502 629 00 Fax 08-502 638 40 M7744-300002

FÖRSVARSMAKTENOPERATIVA INSATSLEDNINGENMarintaktiska kommandot

ÖR

LOG

SBO

KEN

2003

ÖrlogsbokenÖrlogsboken är en handbok för flottans och amfibiekårensvärnpliktiga samt för övrig personal inom marinen.Även utanför marinen kan boken fylla en funktion, inteminst för att ge en allmän information om landets sjöförsvar.

Page 2: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

ÖRLOGSBOKEN

2003

Page 3: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

InnehållMarinen 6

Övervakning och beredskap 10Marina förband 11Utbildning 18Frivilligverksamhet 23

Fartyg 28

Allmänt om sjöstridskrafter 28Marinens fartyg och båtar 34Försvarsmaktens helikopterflottilj 48Kustbevakningen 52Sjöfartsverkets fartyg 54Handelsfartyg 56

Stridsledningoch vapensystem 60

Stridsledning 60Vapensystem 62

Tjänsten ombord 80

Fördelningar och rutiner 81Vaktgöring och jourtjänst 82Stridstjänst 88Anvisningar för rorgängare 89Framförande av snabbgående båtar 92Anvisningar för utkik 100Inre sambandstjänst 104Marina traditioner ombord 107

Sjömanskap 114

Benämningar ombord 114Sjötermer 120Sjömaning 127Anordningar ombord 135Båttjänst 142Fartyget och dess båtar 152

Navigation 154

Jorden och dess koordinater 155Sjökort 159Nautiska publikationer 170Kompasser 172Rättning av kurser och bäringar 175Logg och lod 179Sjökortsarbeten 182Sjömärken och utmärkning 190Teletekniska navigeringssystem 198Sjötrafikföreskrifter 202Skyddade områden 210Sjöräddning 211

Skyddstjänst 214

Skrovskadeskydd 215Fartygsstabilitet 224Brandskydd 226Brandstridsmedel 236Skydd mot NBC-stridsmedel 237

Page 4: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

Sjukvård 250Drabbningsplatsen 250Skallskador 258Bröstkorgsskador 259Bukskador 260Ryggskador 261Frakturer 262Brännskador 263Allmän nedkylning 264Medel mot nervgasförgiftning 266

Sjölivräddning 268Livräddningsmateriel 268Nödsignalsats 271Linkastare 271Livflottar 272Man överbord 274Fartygets övergivande 275Att räddas av helikopter 280Räddning från sjunken ubåt 282

Sjösäkerhet 284Vad är sjösäkerhet? 284Gällande regler 286Kontroll av sjösäkerheten 288Passagerare 290

Materielunderhåll 292Rengöring 292Målning 293Smörjning 294

Uniformer ochgradbeteckningar 296

Daglig dräkt 297Fältuniform 90 298Sjöstridsdräkt 93 299Arbetsdräkt–blå 300Övriga uniformer 301Befälsuniformer i marinen 302Övriga bärandebestämmelser 304Den personliga utrustningens vård 306Gradbeteckningar 307Gradbeteckningar i flottan 308Gradbeteckningar i amfibiekåren 309Yrkesemblem 310Utbildningstecken 311Förbandsmärken 312Montering av mössband 312

Flaggor ochnationalitetsbeteckningar 314

Nationsflaggor 314Nationalitetsbeteckningar på flygplan 317Signalflaggor 318Särskilda tecken och befälstecken 320

Marinhistorisk översikt 322

Förkortningar 333

Register 335

Page 5: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

F Ö R S VAR S M A KTE NHÖGKVARTERET

Örlogsboken 2003

Örlogsboken 2003 års utgåva (M 7742-730002) fastställs att gälla ochersätter 1995 års utgåva (M 7742-730001) och "Förhandsutgåva 2001".

Jörgen Ericsson

Generalinspektör för marinen

Thommy Helmersson

Reglementsofficer

Page 6: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

5

MARINEN

Marinen

Page 7: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

6

MARINEN

Marinen

Marinen har 2 700 km kust att försvara

Kartan visar den marinagrundorganisationen

Det militära försvaret, Försvarsmakten (FM),innehåller armé-, marin- och flygstridskrafter.Försvarsmakten leds av överbefälhavaren(ÖB) med biträde av högkvarteret (HKV).

Den främste företrädaren för den svenskaMarinen – flottan och amfibiekåren – ärGeneralinspektören för Marinen (GIM).Under överbefälhavaren är Generalinspek-tören för Marinen ansvarig för att våramarina förband bemannas, utvecklas ochutbildas så att de tillsammans med armé-och flygstridskrafterna kan lösa Försvars-maktens fyra huvuduppgifter. De fyra huvud-uppgifterna är fastställda av Riksdagen.

Älvsborgsamfibie-regemente

Sydkustens marinbas3. ytstridsflottiljenÖrlogsskolorna med stab

VaxholmsamfibieregementeAmfibiestridsskolan

MarintaktiskakommandotOstkustensmarinbas1. ubåts-flottiljen2. ytstrids-flottiljen4. minkrigs-flottiljenÖrlogs-skolorna

Page 8: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

7

MARINEN

= Territorialhav

= Gräns för EEZ,ekonomisk zon

Försvarsmaktensfyra huvuduppgifter

1. Möta väpnat angrepp

2. Hävda vår territoriella integritet

3. Delta i internationella uppgifter

4. Stödja det civila samhället

Ytterst ska Försvarsmakten kunna möta ettväpnat angrepp mot Sverige. Marinens upp-gifter är då att bekämpa motståndaren i Öster-sjön och Västerhavet.

För alla fartyg och luftfartyg som färdas på vatt-net och i luften gäller vissa bestämda regler.En del av dessa regler återfinns i FN:s havsrätts-konvention från 1982 – UNCLOS.

Här följer definitioner av några av de viktigastebegreppen inom havsrättskonventionen.

Havsrättens områden och zoner definieras frånen utgångspunkt – en ”baslinje” – som räknasfrån strandkantens lågvattenlinje mätt i ett stor-skaligt sjökort.

Om en eller flera öar i kuststaten är belägnautanför kusten kan baslinjen dras mellan dessa.UNCLOS stöder inte den gamla svenska häv-den att baslinjens yttersta öar är de öar som inteständigt översköljs. Det enda kravet är att öarnamåste vara ”naturligt och nära knutna” till detlandområde dit baslinjen ska räknas.

Allt vatten som ligger innanför baslinjendefinieras som inre vatten, där kuststaten harsuveränitet.

Utifrån baslinjen har kuststaten sedan rätt attupprätta ett territorialhav, som maximalt fårutsträcka sig tolv distansminuter från baslinjen.Sverige hävdar tolv distansminuters territori-alhav.

Om två staters territorialhav överlappar var-andra måste staterna förhandla om gräns-dragningen. Vanligtvis räknas då en mittlinjemellan de båda staternas baslinjer.

Inom territorialhavet har kuststaten suveräni-tet, inte bara över havsytan utan även i luftrum-met, under ytan och på havsbotten, men måstedock tillåta s k oskadlig genomfart.

Oskadlig genomfart innebär passage av fartygpå främmande territorialhav, som inte störkuststatens fred, ordning och säkerhet. Oskad-lig genomfart regleras i Sverige genom Till-trädesförordningen, § 3. Inga krav finns på för-anmälan innan oskadlig genomfart bedrivs, inteheller för andra staters örlogsfartyg.

Page 9: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

8

MARINEN

Exempel på verksamhet som enligt UNCLOSstör kuststatens fred, ordning och säkerhet ochdärmed avskär rätten till oskadlig genomfart är:– vapenövningar– landning och/eller start av luftfarkoster– fiske– forskning och bottenkartering– sjösättning/ombordtagning av militär

materiel, etc.

Vidare måste ubåtar färdas i ytläge.

Det vanligt förekommande begreppet ”ekono-misk zon” återfinns inte ordagrant i UNCLOS.

Dessutom har kuststaten jurisdiktion (behörig-het att utöva rättsskipning inom ett visst om-råde) över etablerandet av konstgjorda öar,marinvetenskaplig forskning och skyddet avden marina miljön.

En kuststat har inte bara rättigheter inom denekonomiska zonen utan även skyldigheter. Tillskyldigheterna hör att skydda och bevara denmarina miljön.

Andra stater än kuststaten har rätt att bedrivasjöfart och överflygning samt att lägga ut under-vattenskablar inom EEZ, utan att detta fårförhindras av den stat som EEZ tillhör.

Istället används begreppet ”Exclusive Eco-nomic Zone” – EEZ – inom vilken en stat harexklusiva rättigheter till zonens naturtillgångar.

EEZ sträcker sig utanför och angränsar tillterritorialhavet. Dess bredd får inte överstiga200 distansminuter räknat från baslinjen.

Kuststaten har suveräna rättigheter att utvinnatillgångarna inom zonen. Det innebär att kust-staten får utvinna tillgångar, såväl levande somdöda, i vattnet, på och under havsbotten. Dettainkluderar resurser som kan utvinnas frånvindar, strömmar och tidvatten.

Om två stater har överlappande EEZ måstestaterna förhandla med varandra om hur gräns-linjen skall dras. Om förhandlingarna miss-lyckas kan en internationell domstol avgöratvisten.

Fritt hav – ”High Seas” enligt UNCLOS – är alltvatten som inte ingår i någon stats EEZ, territo-rialhav eller inre vatten. I Östersjön finns där-för mycket lite fritt hav.

På fritt hav gäller för alla stater navigations-frihet, överflygningsfrihet, rätt att lägga utundervattenskablar, rätt att bygga konstgjorda

Page 10: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

9

MARINEN

öar, fiskefrihet och rätt att bedriva vetenskap-lig forskning.

På fritt hav åtnjuter ett örlogsfartyg full immu-nitet.

De skyldigheter som åvilar en stat på det friahavet är bl a att alla fartyg skall vara registre-rade, sjösäkra och rätt utrustade.

Dessa regler gäller även inom EEZ.

Begreppet ”fritt hav” ska inte förväxlas med”internationellt vatten”, som inte är ett erkäntbegrepp enligt UNCLOS. Det återfinns docki vissa publikationer och definieras då som

”vattenområde tillhörande EEZ och fritt hav”.Inom internationellt vatten har ingen statsuveränitet eller full jurisdiktion.

Ett väpnat angrepp mot Sverige är enligtrådande hotbild inte aktuellt. En viktigare rollför marinen just nu, än ett invasionsförsvar,är därför att övervaka sjöterritoriet och vid be-hov kunna identifiera och avvisa kränkningar.

Den svenska Marinen har en lång traditionav att delta i internationella sammanhang.Marinens förband har under en lång följd av år

haft besöksutbyte med länder både i vårt när-område och på global nivå.

Under den senaste tioårsperioden har marinaminröjningsförband vid flera tillfällen genom-fört skarpa minröjningsinsatser inom ramen fördet stöd som Sverige lämnar till de baltiskastaterna.

En delvis ny uppgift för marinen är att kunnamedverka i internationella uppdrag inom FN:seller PFP:s* ram. För detta ändamål bedrivsutbildning och övning i samverkan med andraländer. * Partnership For Peace

I fred ska marinen kunna stödja samhället vidsvåra påfrestningar. Detta innebär dels upp-gifter av rutinkaraktär, som t ex ständig sjö-räddningsberedskap, dels mer akuta insatser,som att bistå med resurser vid bekämpning avoljeutsläpp, etc. Försvarsmaktens helikopter-förband med marina uppgifter utgör här envärdefull resurs.

Bilder :Oljeplattformar är s k ”konstgjorda öar”Containerfartyg under gång på ”fritt hav”Marinen röjer minor i RigabuktenEn helikopter, hkp 4, övar sjöräddning

Page 11: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

10

MARINEN

Vårt sjöterritorium och vår ekonomiska zonövervakas av marinen och av andra samver-kande myndigheter, främst kustbevakningen,som ingår i marinens krigsorganisation. Över-vakningen av sjöterritoriet samordnas i marin-basernas sjöbevakningscentraler.

Sjöbevakningscentralerna får sitt underlag frånen mängd enheter i form av fartygsburen, flyg-buren och landbaserad radar, kombinerad medoptisk spaning. Med hjälp av den informationsom sjöbevakningscentralerna samlar in ochbearbetar kan Marintaktiska kommandot (MTK)leda fartygsförband, helikoptrar och land-bundna förband till olika typer av insatser föratt hävda Sveriges oberoende.

Marinens resurser används även vid stöd tillsamhället. Som exempel kan nämnas sjörädd-

ning, oljesanering, sjömätning, isbrytning ochspecialutbildning. I framtiden kan fler områdenkomma att beröras.

Förutom utbildning av förband är en avmarinens viktigaste uppgifter att hålla en högberedskap.

Vissa marina förband används för insatsbered-skap mot incidenter – till exempel kränkningarav svenskt territorium – samt för att kunna mötaett väpnat angrepp mot Sverige.

Beredskap finns också för att snabbt kunnagenomföra mobilisering samt för att ständigtkunna leda förband vid olika typer av insatser.

Fasta och rörliga undervattensbevaknings-system finns dessutom utplacerade vid viktigadelar av vår kust.

Övervakning och beredskap

Sjöbevakningscentral

Page 12: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

11

MARINEN

LedningsförbandLedningsförbanden är utrustade med avance-rade datorstödda sambands- och informations-system. De leder och samordnar insatserna avstridsfartygs- och kustförsvarsförbanden samtsammanställer beslutsunderlag för chefer påolika militära nivåer.

De områdesbundna ledningsförbanden finnsi olika baser, väl skyddade, ofta djupt underjorden eller inne i berg. De kompletteras avrörliga ledningsförband som snabbt kan förflyt-tas. Ledning av de stridande förbanden kan skevar som helst i Sverige oavsett var stridenutspelar sig. Marinens ledningssystem ingår nutillsammans med de motsvarande systemen iarmén och flygvapnet så att de beslut som fattasbygger på en gemensam helhetsbild av läget.

Ledningsförbanden medverkar i fredstid blandannat vid sjöräddningsinsatser och i arbete medatt utveckla stridstaktik för olika förband ochenheter.

YtstridsförbandMarinens ytstridsförband består av korvetter,robotbåtar och patrullbåtar med stor slagkraft,rörlighet och flexibilitet. Med sin allsidigabeväpning är fartygen effektiva mot alla typerav mål såväl över som under vattenytan. Närså krävs kan de föra med sig minor och sjunk-bomber.

Förbanden kan lösa uppgifter utefter helakonfliktskalan från fred över kris till krig.

I fredstid kan de med sina goda spanings- ochkommunikationssystem leda och samordnainsatser till sjöss.

Under kriser kan förbanden med sin närvarostabilisera eller dämpa krisutvecklingar.

I krig kan förbanden utnyttjas för spanings- ochanfallsföretag. Även vid fredsbevarande inter-nationella insatser är de en viktig resurs somsnabbt kan sättas in.

Marina förbandKorvetterna är marinens tyngsta ytstridsfartyg

Page 13: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

12

MARINEN

UbåtsförbandInteriör från ubåten Gotland

Ubåtsförbanden är idag ett mångsidigt ochflexibelt vapensystem och ubåten kan användasbåde i fred, kris och krig för spaning, bevak-ning och underrättelseverksamhet. I krig ärubåtsförbandens främsta uppgift att bekämpafientliga fartyg. De kan också lägga ut mine-ringar nära en fientlig kust och hindra fientligaubåtars verksamhet.

Våra ubåtar har hög beredskap och är beman-nade året runt, vilket innebär att de på mycketkort varsel kan ge sig ut till sjöss för att fullgörasina uppgifter. Väl ute till sjöss är ubåtarna i stortsett oberoende av vilket väder det är på ytan.

Ubåtarnas anfallskraft är betydande. En ubåthar ett tjugotal lätta och tunga målsökandetorpeder ombord. De tunga torpederna kan varoch en sänka ett medelstort örlogsfartyg ellerett transportfartyg. De lätta torpederna sänkeren konventionell ubåt eller skadar ett örlogs-

fartyg. Alternativt eller i kombination medtorpeder kan ubåtarna medföra minor.

Förutom den stora slagkraft våra ubåtar besit-ter så kan de verka under lång tid till sjöss,upp till månader om det skulle behövas, utanatt behöva återgå till basen.

Blotta vetskapen om att Sverige har ett starktubåtsvapen är avskräckande för den som even-tuellt planerar att angripa oss. De förberedel-ser som en angripare tvingas göra inför ettanfall skulle avslöja hans planer och ge oss tidatt förbereda försvar.

Ubåtsvapnet är ett väl inövat system som bl agenom övningar inom ramen för PFP visat attdet svenska ubåtsvapnet är av hög internatio-nell klass. Ubåtsvapnet är därför en viktig deli Försvarsmaktens fortsatta satsning på del-tagande i internationella uppgifter och ger osstid att förbereda vårt försvar.

Page 14: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

13

MARINEN

MinkrigsförbandMinröjningsfartyget Arholma

Ett röjdykarpar ger klartecken för dykning

Minkrigsförbanden har till uppgift att såvällägga ut som oskadliggöra minor till havs. För-banden ska skapa trygga handelsvägar för dencivila sjöfarten i fred och krig. De kan också an-vändas för spaning, övervakning och ubåtsjakt.

Minorna blir allt mer avancerade, och kan idagprogrammeras att indikera och vid behovbekämpa fartyg. De kan läggas ut i fred för attmed hjälp av signaler aktiveras då krig utbru-tit. Mineringar i farleder kommer i framtidenatt domineras av bottenavståndsminor. För attundvika upptäckt gräver de ner sig eller så ärde maskerade som stenar eller andra naturligainslag på havsbotten. För att finna och oskad-liggöra dem används obemannade, fjärrstyrdaundervattensfarkoster och specialutbildaderöjdykare.

Det svenska försvaret ligger långt framme i ut-vecklingen av minor och minröjning. Våra

minröjningsfartyg är av högsta klass. Det sist-nämnda är delvis ett resultat av jakten på främ-mande ubåtar som har stora likheter med attleta efter dolda minor. Vår röjdykarutbildningväcker också internationell uppmärksamhet ochuppskattning.

Page 15: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

14

MARINEN

Amfibieförband

Amfibiebataljonen använder snabba vattenjetdrivna stridsbåtar för att förflytta sig

Amfibieförbanden har stor rörlighet och kansnabbt förflyttas och sättas in där de bästbehövs. Förbanden kan genomföra strid mot enangripare som uppträder både på land och påvatten. De kan med sina robotar möta en angri-pare långt ute till havs, eller med robotar ochminor bekämpa fientliga förband som inträngti våra skärgårdsområden.

De ska också övervaka våra kustområden ochi vissa lägen skydda handelssjöfarten och sjö-stridskrafternas basområden.

AmfibiebataljonAmfibiebataljonerna är två till antalet medca 800 man i varje. Bataljonens huvuduppgiftär att bekämpa sjömål. För detta ingår robot-och minförband i bataljonerna. För att möjlig-göra deras strid finns kustjägar- och granat-kastarkompanier som, under svåra förhållan-den, ska kunna sättas in mot bl a fientligaspecialförband.

Bataljonen har kvalificerade vapensystem medlätta robotar, minsystem, luftvärnsrobotar, gra-natkastare, tunga kulsprutor och granatsprutor.Bataljonen har förmåga att själv ta terräng ochfrån denna lösa sina sjömålsuppgifter. Den harockså god förmåga att strida i mörker.

Bataljonen förflyttas med stridsbåtar, som ävenfinns i en rad specialversioner för ledning, eld-ledning, sjuktransporter, m m. Andra typer avbåtar som finns i förbandet är snabbgåendetrossbåtar och gruppbåtar. Amfibiebataljonernahar ett avancerat ledningssystem som gör attde kan samverka med andra marina förband.

I en amfibiebataljon ingår:

● Stabskompani

● Amfibiekompani

● Kustjägarkompanier – 2 st

● Granatkastarkompani

Page 16: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

15

MARINEN

Minjaktfartyget Vinga i torrdocka på Muskövarvet

För att stridande förband skall fungera underen längre tid krävs en omfattande understöds-organisation. Som understödsförband räknasunderhållsförband, bassäkerhetsförband ochsjukvårdsförband.

För det dagliga underhållet svarar ”trossen”eller ”lagen” som alltid följer förbandet. För demer omfattande och långsiktiga uppgifternafinns renodlade underhållsförband med fler ochmer kvalificerade resurser.

UnderhållsförbandUnderhållsförbanden svarar för att mat, driv-medel och ammunition når ut till de stridandeförbanden. De ser även till att skadad materielrepareras.

Underhållsförbanden har redan i fredstid ettantal trängfartyg och fordon. Trängfartygenkaraktäriseras av att de lätt kan anpassas tillolika uppgifter. I krig mobiliseras dessutom ettstort antal civila fartyg och lastbilar för olikatyper av transporter.

I krig ingår Muskövarvet, Karlskronavarvetoch ett antal andra varv i underhållsorganisa-tionen. Enklare arbeten utförs av fartygs-förbandens egna besättningar och av personali de s k ”lagen”, medan de mer omfattandereparationsarbetena och de som kräver torr-sättning görs av varven. I krigsorganisationeningår en rad civila verkstäder som svarar förreparation av t ex fordon.

Understödsförband

Stabs- och lagfartyget Gålö

Page 17: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

16

MARINEN

BassäkerhetsförbandBassäkerhetsförbanden är särskilt indelade,utrustade och tränade att motverka/försvåramarina specialoperationer främst riktade motsjöstridskrafter. Bassäkerhetsförbanden ingårsom en delkomponent i säkerhetsbataljonerna.

Förbanden löser som huvuduppgift säkerhets-bevakningsuppgifter, exempel på uppgifter är:

● Bordning av fartyg

● Materiel- och personeskorter

● Fast/rörlig spaning med/utan hundar

● Bevakning

● Säkerhetsunderrättelsetjänst

SjukvårdsförbandDe marina sjukvårdsförbanden utgörs delsav fältsjukhus där man kan operera och vårdaskadade ungefär som på ett mindre civilt sjuk-hus, dels av de rörliga förbandstropparna icontainer där de skadade omhändertas unge-fär som på en vårdcentral. Det ingår rörligaförbandstroppar i varje amfibieförband. För-utom dessa resurser ingår en mängd sjukvårds-funktioner på olika nivåer i förbanden.

I krig mobiliseras ett antal stora färjor som skallutnyttjas för transport av skadade från strids-zonen till en lugnare del av Sverige.

Försvarsmaktens sjukvårdsförband håller godinternationell standard och har genomfört fleraFN-uppdrag. I Somalia upprättades t ex ettmarint stridssjukhus och i Bosnien en rörlig con-tainerbaserad förbandstropp för akutsjukvård.

Bassäkerhetsförbanden skyddar fartygen när de uppsöker sina baser

Operation vid ett fältsjukhus

Page 18: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

17

MARINEN

De tidigare försvarsgrensorganiserade flyg-,armé- och marinhelikoptrarna har numera sam-lats under ett tak i Försvarsmaktens helikopter-flottilj. Organisationsförändringen påverkarinte de sjöoperativa helikoptrarnas baseringeller verksamhet.

Huvuduppgifterna är fortfarande ubåtsjakt,ytmålsspaning och målidentifiering. Övrigauppgifter är sjö- och flygräddning, trupptrans-porter, transporter av skadade, eskortverk-samhet samt övervakning av havsområden.

Helikoptrarna är en unik resurs som även ut-nyttjas av civila myndigheter. Försvarsmaktenstöder det civila samhällets räddningstjänstgenom att på flera platser i Sverige hållasärskild beredskap med de tunga helikoptrarnaHkp 4 och Hkp 10.

En tung helikopter, hkp 4, samövar med minröjningsfartyget Ven

Hkp 10 under ett sjöräddningsuppdrag

Samverkande förband

Page 19: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

18

MARINEN

Värnpliktiga vid Örlogsskolorna övar exercis

Marinen kallar årligen in ett par tusen värnplik-tiga, med inryckningen uppdelad på olika till-fällen under året. De kallas in för att utbildasmot en befattning, för att ingå i ett krigsförbandoch där ersätta någon med en äldre utbildning.

Under värnpliktstiden kan de värnpliktigaexempelvis komma att ingå i förband somupprätthåller beredskap för att kunna avvisakränkningar. De kan också få uppgifter somhandlar om att stödja samhället, som t ex sjö-räddning, bärgning eller brandbekämpning.De kan även komma att delta i internationellaövningar.

Vid mönstringen tilldelas man en inskrivnings-befattning – det finns ca 250 olika befattningar– inom marinen. Vid inryckningen placerassedan den värnpliktige i en utbildnings-befattning inom denna tjänst vid ett visstförband.

Efter grundutbildningen sker krigsplacering.Här görs en bedömning av varje värnpliktig,som därefter placeras vid olika krigsförbandmed hänsyn till hur väl grundutbildningengenomförts och personalbehovet vid respektiveförband.

I begränsad omfattning kan värnpliktiga kom-ma att kallas in till repetitionsövningar. Efterett antal år kan krigsplaceringen föras över tillförband med mindre krävande tjänst.

Inskrivningsbefattning

Utbildningsbefattning

Krigsbefattning

VärnpliktsutbildningUtbildning

Page 20: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

19

MARINEN

Utbildningstidens längd är beroende av dentjänst man blivit uttagen till vid mönstringen.

Befattning Antal dagar

Plutonbefäl 430 – 450

Gruppbefäl 300 – 450

Menig 250 – 450

Grundutbildningstiden är indelad i olika perio-der beroende på vilken befattning utbildningensyftar till.

Skede 1 – Grundläggande soldat/sjömans-utbildning (GSU)

Alla värnpliktiga genomgår en GSU-kurssom omfattar utbildning i skjutning, vakt-tjänst, personligt skydd samt allmän soldat-utbildning. Detta är en grundläggande utbild-ning som alla värnpliktiga ska genomföra.

Skede 2 – Befattningsutbildning (BU)

Beroende på vilken befattning utbildningensyftar till kan denna kurs antingen genom-föras vid en central skola eller vid det egnaförbandet. För vissa befattningar ingår enteoretisk kurs i ledarskap.

Skede 3 – Förbandsutbildning

Under detta skede samtrimmas personaleninom förbandet. Detta genomförs somövningar inom det egna förbandets ram.

Skede 4 – Tillämpad förbandsutbildning

Under denna period övas förbandet underrealistiska former och ska nu kunna sam-verka med andra förband.

Även kvinnor kan efter frivilligt åtagandegenomgå militär grundutbildning. De genom-för den på samma villkor som männen.

Värnpliktiga systemtekniker under utbildning vid Örlogsskolorna

Page 21: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

20

MARINEN

Kvinnor antas till officersutbildningen på samma villkor som männen

Från och med 1999 infördes en ny utbildnings-gång för officerare i Försvarsmakten.

Under (eventuellt efter) grundutbildningenkan den värnpliktige (man eller kvinna) ansökaom utbildning till yrkes- eller reservofficer.Ansökan görs hos respektive förbandschef.Dennes beslut om en ansökan skall beviljas

Officersutbildningeller ej grundar sig på om antagningskraven äruppfyllda, hur många platser förbandet dispo-nerar vid Militärhögskolan (MHS) samt vilketlångsiktigt behov de har av nya officerare.

Utbildning till yrkesofficerYrkesofficersprogrammet omfattar 80 poäng,dvs fyra terminer. Två terminer genomförssom försvarsmaktsgemensam utbildning vidnågon av militärhögskolorna i Stockholm ellerHalmstad. Detta är en rent teoretisk utbildning.Två terminer genomförs sedan vid Örlogs-skolan. Dessa terminer innehåller såväl teore-tisk som praktisk utbildning.

Redan tidigt i utbildningen ges möjlighet tillspecialinriktning.

Utbildningen leder fram till yrkesofficers-examen och befordran till fänrik. Efter två årsgodkänd praktisk tjänstgöring sker sedanbefordran till löjtnant.Utbildning i ledningscentral i amfibiebataljonen

Page 22: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

21

MARINEN

Vidareutbildning avyrkesofficerareSom löjtnant kan man utvecklas vidare inomsitt fack och välja fackprogrammet för attspecialisera sig inom något visst område.

Fackprogrammet omfattar 40 poäng, utbild-ningen genomförs i en följd eller i etapperunder högst fem år.

Man kan också ansöka till det taktiska pro-grammet vid Militärhögskolan. Det taktiskaprogrammet omfattar 40 poäng, två terminer,och leder fram till befordran till kapten.

Som kapten kan man sedan välja att gå vidaremed sin fackutbildning eller att ansöka tillstabsprogrammet. Stabsprogrammet om-fattar 40 poäng och genomförs vid Försvars-högskolan (FHS). Utbildningen leder fram tillbefordran till major/örlogskapten.

Även på denna nivå finns olika valmöjlighetertill fördjupade studier. Man kan också väljaatt pröva in till chefsprogrammet. Chefs-programmet, som omfattar 80 poäng, genom-förs vid FHS och leder fram till befordran tillöverstelöjtnant/kommendörkapten.

Utbildning till reservofficerTill reservofficerslinje i flottan och amfibie-kåren kan värnpliktiga plutonbefäl antas efterfullgjord grundutbildning.

Utbildningen börjar samtidigt med yrkes-officersaspiranterna. Reservofficersprogrammetomfattar 40 poäng och följs normalt av en för-sta reservtjänstgöring (Fk-året).

Reservofficeren är anställd i Försvarsmaktenenligt reservofficerskungörelsen och placeradvid det förband som han/hon har ansökt till.

En reservofficer kan läsa vidare till major/örlogskapten och inom vissa huvudtjänsteräven till överstelöjtnant/kommendörkapten.

Kommendörkapten/Överstelöjtnant

Örlogskapten/Major

Kapten

Löjtnant

Fänrik

Minst två årspraktisk tjänst

CHEFS-PROGRAMMET

STABS-PROGRAMMET

TAKTISKAPROGRAMMET

Värnplikts-tjänstgöring

Individuell befordran efterkompetens och behov

YRKESOFFICERS-PROGRAMMET

FAC

KP

RO

GR

AM

ME

T

Page 23: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

22

MARINEN

Fysisk träning är en del av friskvården. Denfysiska prestationsförmågan ska genom regel-bunden fysisk aktivitet hållas på en hög nivå.Detta är inte minst viktigt för de som skatjänstgöra i försvaret med dess speciella kravpå uthållighet under lång tid.

Genom fysisk träning skapas förutsättningarför:

– krigsförband med hög kvalitet

– effektiv utbildning och hög produktivitet

– ett gott hälsotillstånd.

Målet är att skapa en positiv attityd till fysiskträning så att intresset blir bestående. De värn-pliktiga ska få sådan styrka, arbetsteknik ochkondition att de klarar utbildningens krav. Deska också befästa eller tillägna sig simkunnig-het samt få övning i livräddning.

Värnpliktiga som är uttagna till befälsutbild-ning bör dessutom ges någon färdighet i att ledafysisk träning vid krigsförband.

Fysisk träning omfattar:

– Styrketräning – Simning

– Konditionsträning – Övrig idrott

– Orientering

Styrketräning med arbetsteknik inriktas påatt ge en sådan muskelstyrka och lyftteknik attskador eller överansträngningar inte uppstårunder utbildning, träning och övningar.

Konditionsträning inriktas på att öka uthål-ligheten och syreupptagningsförmågan.

Orienteringsutbildningen ska ge en grund-läggande utbildning så att de värnpliktigafår en god förmåga att utnyttja fältkartor.

Simträning och träning i livräddning ärviktigt för alla som vistas i den marina miljön.

Övrig idrott, t ex bollspel och träning påhinderbana, bedrivs som ett stimulerande ochsmidighetsuppbyggande inslag.

För tillträde till officersutbildning ställs speci-ella krav på kondition och styrka.

Fysisk träning och friskvård

Page 24: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

23

MARINEN

Verksamhetens syfte är att skapa en frivilligkompetensresurs för totalförsvaret inom detmarina området samt genom försvarsupplys-ning öka kunskapen om försvars- och säkerhets-politiken med tyngdpunkt på sjöförsvaret.

Sedan 2001 är Sjövärnskåren en avtalsorganisa-tion och bemannar många befattningar i det”marina hemvärnet” och i de nationella skydds-styrkorna.Sjövärnskåren genomför även en omfattandemarin ungdomsutbildning, som bl a har sommål att– öka intresset för det marina försvaret och

svensk sjöfart, och för att skapa en rekryte-ringsbas för marinen och andra marint in-riktade yrken

– stimulera till en maritimt fritidsintresse– öka kunskapen om sjösäkerhet, navigation,

sjömanskap och allmänt sjövett– öka kunskapen om totalförsvaret och värn-

pliktstjänstgöringen.

De frivilliga försvarsorganisationerna utgör,genom den försvarsinformation, rekryteringoch utbildning som organisationerna genom-för, en viktig resurs för landets försvar. Med-lemmarnas starka engagemang och breda kom-petens inom skilda områden i samhället harockså stor betydelse för totalförsvaret, försvars-viljan och totalförsvarets förankring i samhället.

Därför är det angeläget att de frivilliga försvars-organisationernas verksamhet når ut på storbredd bland medborgarna inom hela landet.Särskilt bör uppmärksammas behovet att nåkvinnor och invandrare.

Sjövärnskårernas Riksförbund (SVKRF)– i allmänt tal Sjövärnskåren – är en marin fri-villig försvarsorganisation med uppgift attrekrytera och genomföra frivillig marin vuxen-och ungdomsutbildning, samt att bedriva total-försvarsinformation. En av Sjövärnskårensuppgifter är att ge krigsplacerade befäl i mari-nen möjlighet att på frivillig väg underhålla ochförkovra sina kunskaper.

Hemvärnsmän på post vid en övning

Frivilligverksamhet

Page 25: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

24

MARINEN

Sjövärnskåren ger ungdomar utbildning i bl a sjömanskap

Genomförandet sker i vissa fall med Sjövärns-kårens egna instruktörer, i andra fall med instruk-törer från marinen eller övriga Försvarsmakten.Sjövärnskåren samverkar även med Älvsborgsamfibieregementes organisation för ungdoms-utbildning – U Amf 4. Utbildningen omfattartre år, vintertid på hemorten och sommartid vidnågon av Sjövärnskårens fem sommarskolor.

De pojkar och flickor som söker till marinen haren fördel av fullständig sjövärnsutbildning.

Frivillig befälsutbildning (FBU) syftar till att:– höja befälets kunskap och förmåga samt där-

med öka krigsförbandens användbarhet ocheffektivitet

– tillgodose den frivilliga personalens behov avkompletterande utbildning

– ge möjlighet till befordran för de som ärlämpliga.

Dessutom stärker utbildningen försvarsviljanoch ökar samhörigheten mellan folket och för-svaret.Den frivilliga befälsutbildningen genomförsdels som kompletteringsutbildning, dels sombefordringsutbildning.

Totalförsvarsutbildningen (TFU) omfattar enmångfald ämnen som ger nödvändiga kunska-per för all krigsplacerad personal. Mycket av

sådana detaljkunskaper hinner man inte in-hämta under grundutbildningen eller krigs-förbandsövningar. Bland kurserna finns mångasom är till nytta även i det dagliga livet.

Krigsförbandskurser (KFK) genomförs avkrigsförbandschefen med stöd av mobilise-ringsmyndigheten och i samverkan medSVKRF, FBU samt hemvärnet. Kursen läggsi regel över ett veckoslut.

Befordringsutbildningen (BU) omfattarkurser som gör det möjligt för den enskilde attförbättra sin ledarförmåga och fördjupa sinataktiska och tekniska kunskaper. Han/honkvalificerar sig därigenom för befordran tillvärnpliktigt befäl.

Ungdomsverksamheten har bland annat sommål att informera om totalförsvaret, värnplikts-tjänstgöringen och anställning inom Försvars-makten.

För att få delta i frivilligutbildning måste manvara medlem i en frivillig försvarsorganisation,helst en sjövärnskår eller en KA-befälsförening.

Upplysningar om utbildning m m får man frånnärmaste sjövärnskår eller KA-befälsförening.Militärdistriktsgrupperna inom respektivemilitärdistrikt ger också sådan information.

Page 26: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

25

MARINEN

Hemvärnsmän med marina uppgifter rekryteras ofta från lokalbefolkningen

Sedan 1985 har hemvärnet i sina led haft grup-per med marina uppgifter. Sådana ”marina”hemvärnsgrupper är båt-, lednings-, min-,luftvärns-, stabsplats- och radargrupper.

Vissa grupper bemannar marina anläggningaroch ”värmer upp” dessa före mobilisering.Andra grupper är beredskapsförband ochingår inte i marinens krigsorganisation.

Man kan ansöka om att bli ordinarie hemvärns-man då man fyllt 47 år, eller tidigare om maninte är krigsplacerad.

Som värnpliktig (under 47 år) kan man bli extrahemvärnsman och därmed även bibehålla sinordinarie krigsplacering i ett annat förband.

Utbildningen av de ”marina” hemvärnsmännenbestår dels av en allmän hemvärnsdel, delsav en marin fackdel.

Eftersom hemvärnet är en del av Försvars-maktens krigsorganisation är också militär-distrikten huvudansvariga för utbildningeni sin helhet. De militärdistriktsgrupper som ärlokaliserade vid kusten ansvarar dessutomför anskaffning av förbandsmateriel till de”marina” grupperna.

Sjövärnskårerna och KA-befälsföreningarna haren viktig uppgift vid rekrytering och utbildningav dessa marina hemvärnsförband.

Rekrytering och utbildning av ”marina” hem-värnsgrupper har hög prioritet.

Hemvärn med marina uppgifter

Page 27: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

26

MARINEN

Marinlottor– Förplägnadstjänst – Underrättelsetjänst

– Sambandstjänst – Personal- eller

– Stabstjänst själavårdstjänst

– Stridsledningstjänst

Bilkårister– Motorfordonstjänst, med utbildning på

personbil alternativt tung lastbil eller buss.

Marinens krigsorganisation styr behovet avkrigsplacerad avtalspersonal. I respektivetjänstegren kan därför befattningsnivåernavariera. Utöver grundutbildning i menignivåkan avtalspersonal genomgå befälsutbild-ning för krigsplacering i grupp-, pluton- ochkompanibefälsnivå.

Frivilligutbildning för avtalspersonal anordnasav berörd frivilligorganisation med stöd avmilitär myndighet.

Många befattningar inom mari-nens krigsorganisation bemannasav kvinnlig avtals-personal urde frivilliga försvarsorganisa-tionerna Riksförbundet Sverigeslottakårer (SLK) och Sverigeskvinnliga bilkårers riksförbund(SKBR).

Dessa lottor och bilkårister har genom fri-villig utbildning kvalificerat sig för sin krigs-befattning. Genom avtal – som löper i fyraårs-perioder – har de förbundit sig att vid krig ellerkrigsfara tjänstgöra i sin befattning och i fredfullgöra avtalsenlig repetitionsutbildning.

De tillhör personalkategorin militär personal,förordnas i tjänstegrad och tilldelas uniform.

I grundutbildningen ingår:

– Allmänmilitär utbildning (TFU)

– Befattningsutbildning

– Ledarskapsutbildning

– Tillämpningsövning (KFÖ eller motsv)

Befattningsutbildning och krigsplaceringgenomförs sedan inom någon av följandetjänstegrenar.

Kvinnlig avtalspersonalär en viktig del av krigs-organisationen

Marinlottor ochbilkårister

Page 28: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

27

FARTYG

Fartyg

Page 29: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

28

FARTYG

Fartyg

Det geografiska läget och de ekonomiskamöjligheterna påverkar i hög grad en nationsmarina målsättning. Därmed påverkas ocksåutformningen av dess örlogsflotta för att i krigkunna förfoga över sjöstridskrafter anpassadeefter en trolig hotbild.

Beroende på nationens utrikespolitik m mkan verksamhetsfältet för örlogsflottan om-fatta dels kustbevakning och övervakning avterritorialhavet och dels den utpräglat militärauppgiften att i fred upprätthålla någon form av”maktbalans”.

Till detta kan komma den ”diplomatiska” funk-tionen, att genom närvaro i politiskt instabilaområden i sig utgöra en maktfaktor (eller t o mutöva påtryckning).

Örlogsfartygen indelas i stridsfartyg, träng-fartyg och övningsfartyg.

Stridsfartyg omfattar både ytfartyg och ubåtar.Ytfartygen utgörs av hangarfartyg, slagskepp,kryssare, jagare, fregatter, korvetter, robotbåtar,

torpedbåtar, patrullbåtar, minfartyg, minsve-pare, minjaktfartyg och amfibiestridsfartyg.

Hangarfartyg (endast i marina stormakter) avkonventionell typ är försedda med stora flyg-däck samt katapulter eller liknande för start avflygplan. Med dessa fartyg som baser kan storaflygstyrkor förflyttas och insättas världen över.

Med ett standarddeplacement mellan 30 000och 95 000 ton är hangarfartygen de störstastridsfartygen. De kan medföra 30 till 90 flyg-plan av olika typer för så skilda uppgiftersom spaning, ubåtsjakt, luftförsvar och attack.Dessa fartyg har, tillsammans med eskort-grupper bestående av kryssare, jagare ochfregatter, mycket stor slagkraft.

Vissa av de stora hangarfartygens uppgifterhar övertagits av helikopterhangarfartyg somkan bära helikoptrar och VTOL-flygplan (VerticalTake Off and Landing). Dessa fartyg har i allmän-het ett deplacement på 10 000–30 000 ton och ärett mellanting mellan hangarfartyg och kryssare.

Det amerikanska hangarfartyget Constellation

Allmänt om sjöstridskrafter

Page 30: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

29

FARTYG

Den ryska jagaren Bespokoiny

Slagskepp (endast USA) är stora fartyg, 55 000ton, som byggdes under 2:a världskriget. Dehar modifierats med moderna eldlednings- ochrobotsystem, men har även kvar sitt ursprung-liga 40,6 cm artilleri.

Kryssare, jagare och fregatter är störrestridsfartyg utan klart definierbara skillnaderi storlek, bestyckning och uppgifter. Flertalet avdem är försedda med sjömålsrobotar för att be-kämpa fientliga ytfartyg samt luftvärnsrobotarmot anfallande flyg. Artilleriet utgörs vanligt-vis av allmålspjäser med kalibrar upp till 21 cm.

Dansk fregatt av Thetis-klass

Med ett deplacement på 8 000–25 000 ton kän-netecknas kryssarna av stabilitet, uthållighetoch resurser för att kunna leda större sjöstyrkor.

Jagarna har i allmänhet ett deplacement på2 000–9 000 ton och fregatterna ett deplacementpå 1 500 – 4 000 ton. Jagare, och framföralltfregatter, är vanligtvis försedda med ubåts-jaktutrustning och kan mestadels medförahelikopter för olika uppgifter.

Amerikansk kryssare av Ticonderoga-klass

Page 31: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

30

FARTYG

Dansk robotbåt/patrullbåt av Flyvefisken-klass

Korvetter, robotbåtar och torpedbåtar(i Sverige även patrullbåtar) är örlogsflottor-nas lätta ytstridsfartyg. De karaktäriseras avstor eldkraft i förhållande till storleken. Tillkorvetter kan man hänföra ytattackfartygpå cirka 300–1 500 ton. Bestyckningen bestårav artilleripjäser och ubåtsjaktvapen. Attack-korvetter är även bestyckade med robotar.

Robotbåtar och torpedbåtar är bestyckademed sjömålsrobotar respektive torpeder samtluftvärnspjäser. Deplacementet för dessavarierar mellan cirka 100 och 500 ton. Genomatt dessa fartyg relativt lätt kan ombestyckaseller förses med kombinationer av olika vapen-system, är det ibland svårt att entydigt klassi-ficera dem.

Rysk attackkorvett av Tarantul-klass

Page 32: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

31

FARTYG

Tyskt minjaktfartyg av Frankenthal-klass

Minfartyg, minröjningsfartyg, min-svepare och minjaktfartyg är fartyg avseddaför minkrigföring. Bestyckningen utgörs avluftvärns-, minjakt- och eventuellt ubåtsjakts-vapen. Minfartyg är i allmänhet ganska storafartyg på 1 000– 3 000 ton och med god kapaci-tet att medföra och lägga ut minor. Minsvepar-na är vanligtvis relativt små och byggda i trä,

plast eller annat omagnetiskt material och skakunna röja mekaniska, magnetiska och akus-tiska minor. Minjaktfartygen på normalt 200– 800 ton är i princip konstruerade som minsvep-arna och avsedda för att med hydrofoner ochtelevisionskameror upptäcka och med minjakt-robotar och dylikt kunna oskadliggöra bådeförankrade minor och bottenminor.

Engelskt minröjningsfartyg av Hunt-klass

Page 33: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

32

FARTYG

Ubåtarna indelas efter framdrivningssätt iatomubåtar eller konventionella ubåtar, alter-nativt med hänsyn till bestyckning och uppgif-ter i strategiska ubåtar, attackubåtar, jaktubåtaroch miniubåtar. De strategiska ubåtarna ärmycket stora (7 000–25 000 ton) och bestyckademed ballistiska kärnvapenrobotar, avsedda förinsats mot landmål på upp till 11 000 kilome-ters avstånd. Atomubåtar (ca 2 500–9 000 ton)drivs av kärnreaktorer och får därigenom bådehög fart och stor uthållighet. Dessa och övriga(konventionella) ubåtar är avsedda för attackmot t ex hamnar, kustnära (militära) anlägg-ningar och ytfartyg samt för jakt på andra ubå-tar. Dessa ubåtar kan vara utrustade med robo-tar, torpeder och minor. Dessutom finns special-utrustade ubåtar för spaning, amfibieopera-tioner (trupp och/eller spaning) och ubåts-räddning. Bland dessa förekommer allt frånminiubåtar till ubåtar av konventionell storlek. Tysk konventionell ubåt av klass 206 A

Rysk atomubåt av ”Typhoon”-klass

Page 34: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

33

FARTYG

Övningsfartyg är dels segelfartyg för allmänsjömanskapsutbildning, dels särskilda kadett-utbildningsfartyg som dessutom kan varastridsfartyg.

Landsättningsfartyg är en gemensam be-nämning för olika fartygsslag som är avseddaatt transportera och sätta i land trupp ochmateriel. Som exempel kan nämnas trupp-,stridsvagns- och/eller helikopterlandsättnings-fartyg, dockningsfartyg för landstigningsbåtarsamt en mängd mindre landsättningsfarkoster.Här ingår även svävare som med hög fart kanköra över hav och ända upp på land.

Trängfartyg är avsedda för transport av am-munition, bränsle, reservutrustning och provi-ant eller för att med andra specialuppgifterunderstödja eller bistå stridsfartygen. Träng-fartygen utgörs bland annat av ammunitions-transportfartyg, tankfartyg, proviantfartyg,depåfartyg samt dykeri- och bärgningsfartyg.

Landsättningsfarkost ur den amerikanska marinen

Det engelska underhållsfartyget Orangeleaf

Page 35: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

34

FARTYG

Igen- Deplace- Längd ö a ✕Förkortad kännings- Färdig- ment största bredd ✕ Fart

Stridsfartyg benämning märke i fred ställd i ton djupgående (m) i knop Bestyckning

* Alternativ bestyckning ellerkombinationer av olika vapen

Marinens fartyg och båtarHalvfet stil anger typfartyg, ex: korvett typGöteborg. Längd ö a = längd över allt, dvs

fartygets största längd. För stridsfartygen hardjupgående för fullt rustat fartyg angivits.

KORVETTER Kv

Stockholm Sto K 11 1984Malmö Mmö K 12 1985

Göteborg Gbg K 21 1990Gävle Gle K 22 1991Kalmar Kmr K 23 1992Sundsvall Svl K 24 1993

Visby Vby K 31 2004Helsingborg ** K 32Härnösand ** K 33Nyköping ** K 34Karlstad ** K 35Uddevalla ** K 36

1 ✕ 57 mm kanon1 ✕ 40 mm kanon40 cm ubåtsjakt-torpedersjömålsrobotar *antiubåtsgranatersjunkbomber *minor *

1 ✕ 57 mm kanonantiubåtsgranatersjömålsrobotar *53 cm torpeder *40 cm ubåtsjakt-torpeder *sjunkbomber *minor *

320 50,0 ✕ 7,5 ✕ 2,6 30

380 57,0 ✕ 8,0 ✕ 2,0 26

600 72,8 ✕ 10,4 ✕ 2,4 40

** De följande fartygen färdigställs ochlevereras med ett års mellanrum

1 ✕ 57 mm kanonsjömålsrobotarubåtsjakttorpederantiubåtsgranaterluftvärnsrobotar *53 cm torpeder *

Page 36: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

35

FARTYG

Korvett av Visby-klass

Korvett av Göteborg-klass

Korvett av Stockholm-klass

Page 37: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

36

FARTYG

Ubåt typ Gotland

Igen- Deplace- Längd ö a ✕Förkortad kännings- Färdig- ment största bredd ✕ Fart

Stridsfartyg benämning märke i fred ställd i ton djupgående (m) i knop Bestyckning

PATRULLBÅTAR Ptrb

Kaparen Kap P 159 1980Väktaren Väk P 160 1980Snapphanen Sna P 161 1981Spejaren Spe P 162 1981Styrbjörn Syb P 163 1981Starkodder Sta P 164 1981Tordön Tön P 165 1981Tirfing Tir P 166 1982

UBÅTAR** Ub

Västergötland Vgd 1987Hälsingland Hgd 1988Södermanland Söd 1989Östergötland Ögd 1990

Gotland Gtd 1996Uppland Upd 1998Halland Hnd 1998

165 36,6 ✕ 6,3 ✕ 1,7 30

1485 60,4 ✕ 6,2 ✕ 5,5 11

1070 48,5 ✕ 6,1 ✕ 5,6 11

** Deplacement, djupgående och fart avser ytläge

1 ✕ 57 mm kanonantiubåtsgranater40 cm ubåtsjakt-torpedersjömålsrobotar*sjunkbomber*minor*

4 ✕ 53 cm och2 ✕ 40 cmtorpedtuber

6 ✕ 53 cm och3 ✕ 40 cmtorpedtuber

* Alternativ bestyckning ellerkombinationer av olika vapen

ROBOTBÅTAR Rbb

Norrköping Nkg R 131 1973Nynäshamn Nyn R 132 1973Piteå Pit R 138 1975Luleå Lul R 139 1975Halmstad Hsd R 140 1976Ystad Ysd R 142 1976

1 ✕ 57 mm kanonsjömålsrobotar *53 cm torpeder *sjunkbomber *minor *

240 43,6 ✕ 7,1 ✕ 2,4 40

Page 38: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

37

FARTYG

Ubåt av Västergötland-klass

Patrullbåt av Kaparen-klass

Robotbåt av Ystad-klass

Page 39: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

38

FARTYG

Minröjningsfartyg av Styrsö-klass

Igen- Deplace- Längd ö a ✕Förkortad kännings- Färdig- ment största bredd ✕ Fart

Stridsfartyg benämning märke i fred ställd i ton djupgående (m) i knop Bestyckning

MINFARTYG Minftg

Carlskrona Ckr M 04 1982 3 150 105,7 ✕ 15,2 5 4,0 20 2 ✕ 57 mm kanoner2 ✕ 40 mm kanonerminor

MINRÖJNINGS-FARTYG Mröjftg

Landsort Ldo M 71 1984Arholma Arh M 72 1984Koster Ksr M 73 1986Kullen Kln M 74 1986Vinga Vin M 75 1987Ven Ven M 76 1988Ulvön Uln M 77 1992

Styrsö Sty M11 1996Spårö Spå M12 1997Skaftö Ska M13 1997Sturkö Stu M14 1998

360 47,5 ✕ 9,6 ✕ 2,3 14

205 36 ✕ 7,9 ✕ 2,2 13 2✕12,7 mm tung ksp

1 ✕ 40 mm kanonantiubåtsgranater

Page 40: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

39

FARTYG

Minröjningsfartyg av Landsort-klass

Minfartyget Carlskrona (även skol- och utbildningsfartyg)

Page 41: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

40

FARTYG

RÖJDYKAR- RöjdykftgFARTYG

Gåssten Gsn M 31Norsten Nsn M 32

Viksten Vsn M 33 1974 120 25,3 ✕ 6,6 ✕ 2,5 11 1 ✕ 12,7 mm tung ksp

Hisingen His M 43 1960Blackan Bla M 44 1961Dämman Däm M 45 1960Galten Gal M 46 1960

SJÄLVGÅENDEMINSVEP SAM 1982 26 18,0 ✕ 6,1 ✕ 1,0 9

BEVAKNINGS-BÅT TYP 70 63–77 1959–68 28–40 21,1 ✕ 4,6 ✕ 1,3 1 ✕ 12,7 mm tung ksp

BEVAKNINGS-BÅT TYP 80 81–92 1992– 60 22,0 ✕ 5,4 ✕ 2,0 25 2 ✕ 12,7 mm tung ksp

antiubåtsgranaterVEDETT- sjunkbomberBÅTAR Vb

Jägaren Jäg V 150 1972 140 36,5 ✕ 6,2 ✕ 1,6 21 1 ✕ 40 mm kanon

Typ III:Dalarö Dal V 09Sandhamn San V 10 1984–85 50 23,4 ✕ 5,0 ✕ 1,6 30Östhammar Öst V 11

HYDROFONBOJ-FARTYG

Ejdern Ejd B 01Krickan Kri B 02Svärtan Svn B 03Viggen Vig B 04

1973 130 24,0 ✕ 6,5 ✕ 3,5 10 1 ✕ 12,7 mm tung ksp

150150170150

24,0 ✕ 6,5 ✕ 3,5 10 1 ✕ 12,7 mm tung ksp

1991–92 36 20,0 ✕ 4,8 ✕ 1,3 15 1 ✕ 12,7 mm tung ksp

Igen- Deplace- Längd ö a ✕Förkortad kännings- Färdig- ment största bredd ✕ Fart

Stridsfartyg benämning märke i fred ställd i ton djupgående (m) i knop Bestyckning

1 ✕ 12,7 mm tung kspsjunkbomberminor

Hydrofonbojfartyg av Ejdern-klass

Page 42: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

41

FARTYG

Bevakningsbåt typ 80

SAM – Självgående akustiskt-magnetiskt minsvep

Röjdykarfartyget Viksten

Page 43: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

42

FARTYG

Igen- Deplace- Längd ö a ✕kännings- Färdig- ment största bredd ✕ Fartmärke i fred ställd i ton djupgående (m) i knop Bestyckning

MINUTLÄGGARE

Arkösund 12 1990Kalmarsund 13 1992Grundsund 15 1991 230 31,2 ✕ 7,4 ✕ 2,3 10 2 ✕ 12,7 mm tung kspFårösund 18 1992Barösund 19 1989Furusund 20 1983 228 32,4 ✕ 8,4 ✕ 1,8 11 1 ✕ 12,7 mm tung ksp

TRANSPORTFÄRJOR

Tjelvar 1937 85 17,0 ✕ 5,8 ✕ 2,1Ring 1943–45 135 28,0 ✕ 8,0 ✕ 1,8 12 1 ✕ 2,7 mm tung kspBore, Heimdal 1967 340 37,8 ✕ 8,6 ✕ 2,6 2 ✕ 12,7 mm tung kspLoke A 344 1994 305 35,9 ✕ 9,0 ✕ 2,1

SVÄVARE

M 10X

TRANSPORTBÅTAR, STÖRRE

(45 st)

1957–77 31 21,4 ✕ 4,2 ✕ 1,3 20 2 ✕ ksp 58

LEDNINGSBÅT 99 1985 52 27,7 ✕ 5,6 ✕ 0,8 20 2 ✕ ksp 15

PROV- OCH TESTPLATTFORM

Sökaren MRF 01 129 26,0 ✕ 7,0 ✕ 2,1 12

Svävare M10X

207, 208, 212, 213,215, 220–223, 225, 228,230–239, 241, 243, 244,247–249, 252, 253, 256,258–265, 267, 273, 274,277, 281–283

Page 44: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

43

FARTYG

Sökaren, prov- och testplattform

Transportfärjan Heimdal

Minutläggaren Barösund

Page 45: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

44

FARTYG

Stridsbåt 90H

Igen- Deplace- Längd ö a ✕kännings- Färdig- ment största bredd ✕ Fartmärke i fred ställd i ton djupgående (m) i knop Bestyckning

STRIDSBÅT 90H/L/S (147 st)

801–947 1989–99 15,7 15,9 ✕ 3,8 ✕ 0,8 > 30 3 ✕ 12,7 mm tung ksp

2002–03

STRIDSBÅT 90E (52 st)

101–154 1995–99 6,5 11,9 ✕ 2,9 ✕ 0,6 > 35

GRUPPBÅT (G-BÅT) (ca 100 st)

001–10 1995–99 1,8 8,0 ✕ 2,1 ✕ 0,5 > 30 1 ✕ 12,7 mm tung ksp

TROSSBÅTAR (15 st)

603–610 1984–88 53 21,0 ✕ 7,2 ✕ 1,3652–657 1982–88 21,0 ✕ 7,2 ✕ 1,3

LÄTT TROSSBÅT (16 st)

662–677 1995–99 37,6 25,0 ✕ 5,4 ✕ 1,1 > 30 1 ✕ 12,7 mm tung ksp

BASTRANSPORTBÅTAR (8 st)

701–703 1980 35 15,5 ✕ 5,0 ✕ 1,7751–755 1970–87 35 15,5 ✕ 5,0 ✕ 1,7

AMFIBIELEDNINGSBÅT (2 st)

451 1998–02 39,9 23,5 ✕ 5,1 ✕ 1,23 > 25 2 ✕ 12,7 mm tung ksp452 1998– 39,9 23,5 ✕ 5,1 ✕ 1,23 > 25 2 ✕ 12,7 mm tung ksp

Page 46: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

45

FARTYG

Lätt trossbåt

Trossbåt

Stridsbåt 90E

Page 47: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

46

FARTYG

TRÄNGFARTYG

Visborg Vbg A 265 1976 2 590 92,4 x 14,7 x 4,0 StödfartygOrion Ori A 201 1984 1 205 61,2 ✕ 11,7 ✕ 3,8 BevakningsfartygÄgir Ägir A 212 (1984) 1989 117 25,0 ✕ 7,5 ✕ 2,0 DykarfartygNordanö Nor A 213 (1983) 1992 148 24,5 ✕ 7,5 ✕ 2,7 DykarfartygBelos Bel A 214 1985 6 150 104,9 ✕ 18,0 ✕ 5,1 Dykeri- och

ubåtsräddningsfartygURF URF URF 1979 50 13,5 ✕ 4,3 ✕ 2,8 UbåtsräddningsfarkostEldaren Eld A 229 (1959) 1980 550 37,2 ✕ 6,5 ✕ 2,9 TankfartygMinören Mön A 237 1940 165 31,9 ✕ 6,2 ✕ 2,5 MintransportfartygUrd Urd A 241 1986 190 26,0 ✕ 6,7 ✕ 3,5 FörsöksfartygPelikanen Pel A 247 1963 140 33,0 ✕ 5,8 ✕ 2,2 Torped- och robot-

bärgningsfartygPingvinen Pin A 248 1975 150 33,3 ✕ 6,1 ✕ 2,2 ”Achilles Als A 251 1962 450 32,0 ✕ 8,8 ✕ 4,6 BogserbåtHermes Hem A 253 1957 215 24,5 ✕ 6,9 ✕ 3,2 ”Utö Utö A 261 (1973) 1989 1 795 58,0 ✕ 12,3 ✕ 4,6 Stabs- och lagfartyg

för MRöjfljSkredsvik Sdk A 262 (1979) 1992 375 46,0 ✕ 8,5 ✕ 2,5 Basfartyg för röjdykareGålö Gålö A 262 (1976) 1993 1 200 60,0 ✕ 12,0 ✕ 4,4 Stabs/lag- och stödfartygTrossö Trö 2 100 72,0 x 13,0 x 5,5 Lagfartyg för 31. ysfljSleipner Slp A 343 (1980) 1992 1 049 50,0 ✕ 11,0 ✕ 3,5 Lasttransportfartyg

Årtal inom parentes anger färdigställande.Efterföljande årtal anger år för ombyggnadtill trängfartyg.

Dessutom förfogar marinen över följande smärre enheter:

Bogserbåtarna Heros (A 322), Hecules (A 323), Hera (A 324) och Atlas (A 330),trossbåten Ambjörn (A610) samt Tyr (A 702) och Ran (A 753).

220 34,4 ✕ 7,2 ✕ 4,2

M 21 M 21 M 21M 22 M 22 M 22M 24 M 24 M 24M 25 M 25 M 25

1941 70 27,7 ✕ 5,0 ✕ 2,0 Navigeringsplattformar

Igen- Deplace- Längd ö a ✕Förkortad kännings- Färdig- ment största bredd ✕benämning märke i fred ställd i ton djupgående (m) Verksamhet

ÖVNINGSFARTYG

Gladan Gad S 01 1947 Sjömanskaps- ochFalken Fak S 02 1947 ledarskapsutbildning

Nämdö Näm M 67 1964 285 44,4 ✕ 7,5 ✕ 3,0 Navigeringsplattform

Page 48: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

47

FARTYG

Torped- och robotbärgningsfartyget Pingvinen

Dykeri- och ubåtsräddningsfartyget Belos

Bevakningsfartyget Orion

Page 49: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

48

FARTYG

Hkp 4

HKP 4 HKP 6A/6B SH 89

Typ Vertol 107 Agusta-Bell 206 CASA 212

Verksamhet * UBJ/YMS/TP/SAR TP/UTB UBJ/YMS/TP

Antal 14 19/10 1

Max effekt 2 ✕ 1 660 hk 400 hk 2 ✕ 900 hk

Tomvikt 6 ton 1 ton 4 ton

Lastförmåga 4 ton/26 man 0,3 ton/4 man 3,5 ton/25 man

Besättning 2 förare 1 förare 2 förare1 mekaniker 1 mekaniker1 taktisk officer 1 taktisk officer1 sonarofficer/ytbärgare 1 sonarofficer

Marschfart 120 knop 90 knop 150 knop

Flygsträcka max 1 100 km 330 km 1 500 km

Aktionstid max 4 tim 30 min 2 tim 5 tim

* UBJ = Ubåtsjakt YMS = Ytmålsspaning TP = Transporter SAR = Sjöräddning UTB = Utbildning

Försvarsmaktens Helikopterflottilj

Page 50: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

49

FARTYG

Ubåtsjaktflygplan SH 89

Hkp 6

Page 51: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

50

FARTYG

Hkp 9

HKP 9 HKP 10 HKP 11

Typ MBB BO 105 Super Puma Agusta-Bell 412

Verksamhet * PV-hkp/TP SAR/TP Ambulanshelikopter

Antal 20 12 5

Max effekt 2 ✕ 420 hk 2 ✕ 1 780 hk 2 ✕ 800 hk

Tomvikt 1,5 ton 6 ton 3,5 ton

Lastförmåga 1 ton/4 man 3 ton 1,9 ton/13 man

Besättning 1 förare 2 förare 1–2 förare1 robotskytt 1 mekaniker Sjukvårdspersonal

1 navigatör1 ytbärgare

Marschfart 100 knop 140 knop 120 knop

Flygsträcka max 415 km 1 200 km

Aktionstid max 2 tim 15 min 4 tim 30 min

* PV-hkp = Pansarvärnshelikopter TP = Transporter SAR = Sjöräddning

Page 52: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

51

FARTYG

Hkp 11

Hkp 10

Page 53: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

52

FARTYG

KustbevakningenKustbevakningen är en civil myndighet medhuvuduppgift att svara för övervakning, miljö-skydd och säkerhet till sjöss.

Till uppgifterna hör bl a övervakning ochkontroll av regler för sjötrafik och sjösäkerhet,tullbestämmelser, militära skyddsområden,jakt- och fiskebestämmelser, naturskydds-bestämmelser, vattenförorenings- och dump-ningsbestämmelser, fartygsregistrering samtbemanning och last ombord.

Kustbevakningens organisation består av encentral ledning, lokaliserad till Karlskrona, ochfyra regionledningar med lokal organisation.Totalt har Kustbevakningen omkring 600anställda, av vilka drygt 450 har operativabefattningar till sjöss.

För att klara sina olika uppgifter har Kust-bevakningen olika specialfartyg, snabbgåendemotorbåtar, dykarresurser samt omfattandemiljöskyddsmateriel till sitt förfogande.

Deplacement Längd ö a ✕ FartTyp Antal i ton största bredd i knop Besättning

UTSJÖBEVAKNINGSFARTYG

KBV 171 1 st 375 46,0 ✕ 8,5 18 8KBV 181 1 st 900 56,0 ✕ 10,2 16 1

PATRULLFARTYG

KBV 102–105 4 st 50/53 26,7 ✕ 5,0 23–27 5KBV 274 1 st 22 19,2 ✕ 4,2 20 3KBV 281–290 10 st 37 21,0 ✕ 5,0 27 4KBV 301–311 11 st 35 19,9 ✕ 4,6 33 4

KOMBINATIONSFARTYG

KBV 020 1 st 60 27,6 ✕ 9,2 27 5

MILJÖSKYDDSFARTYG

KBV 03 1 st 430 40,0 ✕ 6,5 13 5–7KBV 04 1 st 450 35,5 ✕ 8,0 12 5–7KBV 005 1 st 999 45,5 ✕ 10,5 12 5–7KBV 010 1 st 500 48,0 ✕ 8,5 14 5–7KBV 044 1 st 52 25,0 ✕ 6,0 10 3 –6KBV 045–049 5 st 60 27,6 ✕ 9,2 25 2–6KBV 050–051 2 st 315 38,4 ✕ 8,5 10 2–6

SVÄVARE

KBV 891–893 3 st 11,7 ✕ 5,9 34 2

FLYGPLAN Antal Flygtid Utrustning Fart i knop Besättning

Casa 212 3 st 5 tim SLAR, FLAR 180 2 + 2IR/UV ScannerMicrowaveRadiometerKamerorImage Link

Page 54: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

53

FARTYG

Flygplan Casa 212

Svävare KBV 891

Patrullbåt KBV 301

Page 55: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

54

FARTYG

Sjöfartsverkets fartyg

Längd ö a ✕Färdig- Deplacement största bredd ✕ställd i ton djupgående (m) Bestyckning

ISBRYTARE

Ale * 1973 1 488 47,0 ✕ 13,0 ✕ 5,4 1 ✕ 40 mm kanonerAtle 1974Frej 1975 7 800 104,7 ✕ 23,8 ✕ 7,3 4 ✕ 40 mm kanonerYmer 1977Oden 1988 12 900 98,0 ✕ 25,0 ✕ 8,5

* Även sjömätningsfartyg

SJÖMÄTNINGSFARTYG

Jacob Hägg 1983 150 36,5 ✕ 7,5 ✕ 1,7Nils Strömcrona 1985 170 30,0 ✕ 10,0 ✕ 1,6

Isbrytaren Oden

Page 56: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

55

FARTYG

Sjömätningsfartyget Nils Strömcrona

Sjömätningsfartyget Jacob Hägg

Page 57: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

56

FARTYG

Handelsfartyg och handelssjöfartHavet utgör en outslitlig transportväg för allatyper av transporter mellan olika kontinenteroch mellan olika länder. För länder med långkuststräcka – t ex Sverige – eller länder medutvecklade inre vattenvägar finns möjlighetertill fartygsburna transporter även inom landet.För dessa länder utgör kustsjöfart och sjöfartpå sjöar, kanaler och floder ofta en viktig del avlandets infrastruktur.

Transporter över havet är det mest rationella,

det billigaste och det mest miljövänliga sättetatt transportera stora mängder gods. Nästanalla godstransporter mellan olika länder, dvsnästan all export/import i världen sker medfartyg. Järnvägarnas och landsvägarnas delav denna transport uppgår endast till 5–10%uttryckt i antal ton. Inom EU finns en uttaladpolitik att i större omfattning föra över äveninomlandstransporterna från land till kanaler,sjöar och kustsjöfart.

Tankfartyget Stena Queen på 457.000 tons dödvikt. Längd 378 m, bredd 68 m.

Ro/ro-fartyg

Page 58: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

57

FARTYG

Som handelsfartyg räknas alla fartyg somutnyttjas kommersiellt för person- och varu-transporter, alltså inte fiskefartyg, bogserbåtar,isbrytare etc.

Handelsfartygen kan indelas i ett antal huvud-grupper:

Råvaror transporteras över haven med tank-fartyg (flytande petroleumprodukter) gastank-fartyg (kondenserad gas) och bulkfartyg (torraråvaror som kol, malm etc). Bulkfartygen trans-porterar också stapelvaror som födoämnen,gödning, skogsprodukter etc.

De färdiga och halvfärdiga industriprodukt-erna transporteras med linjefartyg eller special-

Containerfartyg

fartyg för vissa lasttyper som kyl- och frysgods,färdiga bilar etc. Linjefartygen transporterarantingen sin last i containrar eller i lastbäraresom kan rullas ombord, s k ro/ro-fartyg (rollon/roll off). Linjefartygen går på bestämdatrader efter turlista.

Bil- och passagerarfärjor utgör viktiga ”broar”mellan olika länders järnvägs- och landsvägs-system. Kravet på snabba passagerartransporterhar medfört ett allt större inslag av så kalladehöghastighetsfartyg. Huvuddelen av Nordensexport/import av färdiga industriproduktertransporteras till och från övriga Europa medjust bil- och passagerarfärjor.

Bulkfartyg

Höghastighetsfartyget HSC Gotland. HSC står för High Speed Craft.

Page 59: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

58

FARTYG

Sjöfartsnäringen är den mest internationellaav alla näringar och styrs till mycket stor delav internationella regler och överenskommel-ser. IMO – International Maritime Organization– är ett internationellt samarbetsorgan, medca 150 medlemsländer, som arbetar med sjö-fartsfrågor. IMO:s målsättning är att på olikasätt öka säkerheten till sjöss och att minska risk-erna för miljöförstöring, t ex oljeutsläpp. Detregelverk som ges ut av IMO betraktas i deflesta fall som lag och har därför ett myckettungt inflytande över handelssjöfarten.

Världens handelsflotta och fiskeflotta omfattarca 85 000 fartyg över 100 bruttoton. Av dessautgör ca 45 000 enheter lastfartyg om 750 miljo-ner ton d.w. Den oceangående världshandels-flottan (fartyg över 1 000 bruttoton) består avca 25 000 fartyg om 650 miljoner ton d.w.Av dessa står ca 380 fartyg – 17 miljoner tond.w. – under svensk ägarkontroll. En stor del

av de svenska fartygen, ca 80%, seglar underutländsk flagg vilket ger möjlighet att bemannamed lågkostnadsbesättningar.

Den svenska handelsflottan omfattade år 2000225 lastfartyg om mer än 2,19 miljoner ton d. w.samt 177 passagerarfartyg och färjor på till-sammans 613 000 bruttoton (brt). Detta ger alltsåen total handelsflotta på 402 fartyg på tillsam-mans 2,8 miljoner brt.

I kris och krig ska de svenska handelsfartygenkunna lösa olika uppgifter i det svenska total-försvaret. De viktigaste uppgifterna är att:

– tillgodose huvuddelen av vårt lands trans-portbehov för import- och exportvaror

– genom kusttrafik avlasta övriga transport-medel

_ förse vissa delar av totalförsvaret med hjälp-fartyg, t ex hjälpminfartyg.

Bil- och passagerarfärja

Page 60: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

59

STRIDSLEDNING OCH VAPENSYSTEM

Stridsledningoch vapensystem

Page 61: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

60

STRIDSLEDNING OCH VAPENSYSTEM

Stridsledningoch vapensystem

För att ett stridande förband ska kunna genom-föra sina uppgifter måste det förutom vapen ochammunition även vara försett med utrustningför spaning och eldledning samt medel för attförsvåra fientlig vapeninsats. All denna mate-riel kan sammanfattas i två begrepp – strids-ledning och vapensystem.

StridsledningStridsledning sker genom att utnyttja olika slagav spaningsmedel (sensorer) för att insamla,bearbeta, presentera och delge informationom egna och fientliga förbands rörelser så attfartygets eller förbandets vapensystem kansättas in på bästa möjliga sätt.

Informationen insamlas dels från spanings-medlen ombord på fartygen (radar, signal-spaning, sonar m m), dels från andra spanandekällor som t ex andra fartyg, flygplan, helikop-trar och landbaserade spaningsförband.

Bearbetning av informationen sker i datorise-rade ledningssystem där lägesbilden presente-ras på olika former av bildskärmar.

Utbyte av stridsledningsinformation sker huvud-sakligen med hjälp av datakommunikation övertråd, radiolänk eller radio.

Denna verksamhet bedrivs t ex i stridslednings-centralen (SLC) ombord på ett fartyg eller i ettamfibieförbands rörliga stab ombord i en snabb-gående ledningsbåt.

Stridsledning i en av amfibiebataljonens ledningsbåtar

Page 62: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

61

STRIDSLEDNING OCH VAPENSYSTEM

Radarn fungerar i princip så att antennenskickar ut pulser av elektromagnetiska vågorsom återkastas när de träffar ett föremål.Genom att kontrollera åt vilket håll pulsensänds ut, samt genom att mäta tiden från det atten puls sänds ut tills den kommer tillbaka,kan radarn registrera riktning och avstånd tillföremålet. Presentationen av radarbilden skersedan i form av ett ”radareko” på en radarskärmsom kan ha olika utformning beroende påanvändningsområdet.

Genom att använda olika antenntyper och våg-

längder har man utformat skilda anläggningarför spaning mot mål i luften och på havsytan.Radarn har emellertid ingen möjlighet attregistrera eldsken, rök eller torpedbanor, vilketinnebär att utkikar är ett nödvändigt komple-ment under både dager och mörker.

Elektromagnetiska vågor kan tas emot ochregistreras i radar- och radiosignalspanings-utrustningar. Det är därför många gånger tak-tiskt lämpligt att, för att undgå upptäckt, intekonstant sända med t ex sin radarstation ellert o m uppträda helt radio- och radartyst.

En radarbild från en helikopter över Ålands hav och Bottenhavet

Sonarens verkningssätt påminner om radarns.Istället för elektromagnetiska vågor utsänderden aktiva sonaren ljudvågor med mycket högasvängningstal ovanför hörselgränsen, s k ultra-sonora svängningar.

På ytfartyg och helikoptrar utnyttjas sonarer förspaning mot ubåtar i undervattensläge.

Sonarer kan även utnyttjas enbart för lyssning.Sådana s k passiva sonarer finns bl a i marinenskontrollerbara mineringar och kan även använ-das för underrättelseinhämtning.

På ubåtar finns spaningsradar, periskop, signal-spaningsutrustning och sonarer. När en ubåtinte kan föra radarantenn eller periskop ovanytan, är sonaren ubåtens enda spaningskälla.

Sonarer kan också användas i förankrade ellerdrivande sonarbojar. Dessa kan läggas ut frånfartyg, helikoptrar eller flygplan i områden därman misstänker att främmande ubåtar uppe-håller sig. Det ljud som träffar bojens nedsänktasonar sänds med radio till en mottagare ombordpå fartyg, helikoptrar eller flygplan där ljudetanalyseras.

Page 63: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

62

STRIDSLEDNING OCH VAPENSYSTEM

ArtilleriMarinens artilleri har till uppgift att bekämpalufthot som flygplan och robotar. Det kan ocksåanvändas för bekämpning av sjö- och markmål.

Den i förhållande till roboten svaga verkan avdet enskilda skottet, kan artilleriet kompenseragenom den avsevärt högre eldhastigheten ochstora ammunitionsförråd.

Artilleriet består av kanoner med granater samtartillerieldledningar med eldledningsradareller riktstativ.

Kanonen består av eldrör och mekanism.Underlaget den vilar i kallas lavettage. En en-staka kanon med tillhörande lavettage och rikt-anordning kallas artilleripjäs eller endast pjäs.

Våra moderna lätta pjäser är av 57 mm och40 mm kaliber. De är avsedda för bekämpningav såväl luftmål som sjömål, och benämnsdärför allmålsartilleri.

Eldrören är tillverkade av specialstål för atttåla de stora påfrestningarna vid eldgivning.

De är räfflade på insidan för att ge projektilen enroterande rörelse och därmed en stabilare bana.Projektilens utgångshastighet är hög, i vissa fallomkring 1 000 meter per sekund eller mer.

Artilleripjäserna har helautomatisk laddning,vilket medför hög eldhastighet. För en 57 mmkanon är eldhastigheten 200 skott per minut ochför en 40 mm kanon omkring 240. Den effek-tiva räckvidden – portén – för en kanon är minstsamma antal kilometer som kalibern i centime-ter, dvs en 57 mm pjäs har en porté av 6 km ochen 40 mm kanon har en porté av över 4 km.

För att uppnå största verkan i målet hargranaten en sprängladdning som kreverar vidträff. Granaten bringas till detonation av etttändrör. De vanligaste typerna är anslagsrör ochavståndsverkande rör, s k zonrör. Anslagsröretutlöser sprängladdningen antingen omedelbartvid anslaget, så är fallet för spränggranaten,eller sedan granaten trängt in i målet, somsjömålsgranaten.

Artillerieldgivning från en korvett av Göteborg-klass

Vapensystem

Page 64: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

63

STRIDSLEDNING OCH VAPENSYSTEM

Zonröret, som används vid skjutning mot luft-mål, dvs flygplan och robotar, innehåller ensensor som känner av avståndet till målet. Närgranaten passerar målet utan att träffa, får zon-röret ekosignaler från målet, vilka utlöser deto-nationen. Zonröret kompletteras oftast med ettanslagsrör för att fungera även vid direktträff.

Kanonerna fjärriktas i allmänhet från en artil-lerieldledning som är försedd med eldled-ningsradar och ibland även andra riktmedel,t ex TV-sikte. Med radarns hjälp kan skjutningske även under mörker och i dimma då maninte ser målet optiskt. Med radarns hjälp mätsmålets läge och rörelser. Dessa data bearbetasav eldledningen, som beräknar de korrektionersom måste till för att projektilerna ska träffamålet. Korrektioner görs för det egna fartygetsrörelser, målets förflyttning, vind m m.

För vissa 40 mm automatpjäser används ettförenklat eldledningssystem, där riktningen tillmålet automatiskt mäts av ett TV-sikte som styrpjäserna. De nödvändiga korrektionerna beräk-nas och ställs in för hand, varefter kanonenshöga eldhastighet får kompensera korrek-tionernas osäkerhet.

Under mörker kan målet belysas av lysraketer.Lysraketerna avfyras från särskilda raketställ.

Stridsledningscentralen ombord på en patrullbåt leder artillerieldgivningen med hjälp av bl a radar

57 mm artilleripjäs ombord på en robotbåt

Page 65: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

64

STRIDSLEDNING OCH VAPENSYSTEM

RobotvapenRobotsystemen består av robotar med utskjut-ningsanordning och roboteldledningar.

Den principiella skillnaden mellan en artilleri-projektil och en robot är att en robot drivs frammed en egen drivkälla och kan under sin banastyras mot målet genom att den är försedd meden egen målsökare. Sprängningen sker därefterantingen genom direktträff i målet eller genominverkan av zonrör vid nära passage av målet.Inom marinen finns luftvärnsrobotar och sjö-målsrobotar. Luftvärnsrobotarna kan användasmot anfallande flyg och sjömålsrobotar på vägmot det egna förbandet. Robotarnas räckviddöverstiger i de flesta fall artilleriets, och avfyrasdärför på stora avstånd.

Robotar som är avsedda att användas mot yt-fartyg benämns sjömålsrobotar då de avfyrasfrån fartyg eller från land och attackrobotar dåde avfyras från flygplan. I den svenska mari-nen finns tre typer av sjömålsrobotar, Rb 12,Rb 15 och Rb 17 samt luftvärnsroboten Rb 70.

Patrullbåtarna är försedda med upp till sexRb 12, vilka har en räckvidd på cirka 25 km.

Korvetterna och robotbåtarna kan bestyckasmed upp till åtta stycken Rb 15 med en räck-vidd på mer än 100 km. Rb 15 har radarmål-sökare. I amfibiebataljonen används Rb 17 försjömålsbekämpning. Rb 17 har en räckvidd på7 km och är i likhet med Rb 12 försedd med IR-målsökare. Luftvärnsroboten styrs hela vägenmot målet och har en räckvidd på 5 km.

Robot 12 ombord på en patrullbåt

Robot 15 ombord på en robotbåt

Page 66: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

65

STRIDSLEDNING OCH VAPENSYSTEM

Skjutning med robot 15 från en korvett av Göteborg-klass

Robot 17 är ett av amfibiebataljonens huvudstridsmedel

Page 67: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

66

STRIDSLEDNING OCH VAPENSYSTEM

Torpeden används för att bekämpa mål bådepå och under vattenytan, och den förekommerdärför i olika storlekar och typer. Torpeder finnspå olika typer av vapenbärare, som korvetter,robotbåtar, ubåtar och helikoptrar.

Beroende på vilken vapenbäraren är, ingår vissaav följande komponenter i vapensystemet:

– periskop (ubåtar)

– sonar (ubåtar, korvetter och helikoptrar)

– eldledningsradar (alla ytfartyg och helikopt-rar)

– eldledning (helikoptrar och alla fartyg)

En modern torped av 53 cm kaliber är 7 m långoch väger omkring 1 800 kg. Av den totala vik-ten utgörs 300 kg av ett högexplosivt ämne,vanligen trotyl. Dessa torpeder är fjärrstyrda,målsökande och har en räckvidd som överstiger15 km. 53 cm torpeder finns ombord på robot-båtar och ubåtar.

För korvetter, ubåtar och helikoptrar finns ävenen mindre torpedtyp, med 40 cm kaliber. Desslängd är 2,85 meter och vikten endast 270 kg.Den är fjärrstyrd och målsökande och främstavsedd att användas mot fientliga ubåtar. Frånubåt används 40 cm torped även mot ytmål.

40 cm ubåtsjakttorped upphängd på en hkp 4

40 cm ubåtsjakttorped avfyras från en korvett

Torpeder

Page 68: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

67

STRIDSLEDNING OCH VAPENSYSTEM

Torped lastas ombord på en ubåt

Torpedeldledningens uppgift är att beräknaden punkt där torpeden och målet ska samman-träffa. Eldledningen bearbetar målobserva-tioner som erhålls från exempelvis sonar, radareller periskop.

Torpeden inriktas vid avfyring mot en punktframför målet, den s k framförpunkten. Därefteravfyras torpeden, som antingen styrs medledning av fortsatta målobservationer eller,efter en viss gångsträcka, själv påbörjar mål-sökning med ledning av de ljud målfartygetåstadkommer i vattnet. Torpeden håller en fartpå 30 – 50 knop.

Från ytstridsfartyg avfyras torpederna med krutfrån torpedtuberna. Så snart torpeden kommiti vattnet drivs den vidare av sitt eget maskineri.Ubåtarnas torpedtuber är mer komplicerade pågrund av att torpederna måste skjutas mot detomgivande vattnets tryck, utan att utskjut-ningen lämnar röjande spår. Detta har medförtatt moderna ubåtar har ”utsimmande” torpeder.

Torpeder som drivs med ånga och överhettadeförbränningsgaser lämnar oftast en synligstrimma efter sig på vattenytan. Det är oljeresterm m i de avgående förbränningsgaserna som

åstadkommer denna strimma. För att torpedeninte ska röja sig på detta sätt används numeraelektrisk drift eller framdrivning med väte-peroxid.

I sin bana under vattnet håller sig torpeden pårätt djup genom att känna av vattentrycket.För att kunna hålla rätt kurs är den försedd medett gyroskop. Genom att använda fjärrstyrdatorpeder kan torpedkursen ändras från det skju-tande fartyget eller helikoptern.

Torpedens sprängladdning detonerar genominverkan av stridsspetsen. Denna inverkan kanantingen vara mekanisk, med detonation vidtorpedens anslag mot målet, eller avstånds-verkande, varvid laddningen sprängs närtorpeden befinner sig under målet. Torpedenssprängverkan är så stor att den orsakar avse-värda skrovskador under vattenlinjen, ofta medsänkning som följd.

Vid övningsskjutning med torped ställs djupetin så att torpeden går några meter under mål-fartyget. Övningstorpeder saknar sprängladd-ning och innehåller istället registreringsutrust-ning så att torpedskottet kan utvärderas i efter-hand.

Page 69: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

68

STRIDSLEDNING OCH VAPENSYSTEM

Minan innehåller en sprängladdning sombringas till detonation när ett fartyg passerar.Kontaktminor avfyras med en elektromekaniskavfyringsinrättning då de blir påseglade ochkan åstadkomma stora hål i ett fartygsskrov.Avståndsminor avfyras då ett fartyg på av-stånd påverkar känsliga instrument i dem.Avståndsminornas verkan kännetecknas avskrovbrott, förstörda propelleraxlar, havererademaskiner m m.

Minor indelas efter förankringssätt i

– förankrade minor (kontakt- och avstånds-minor)

– bottenminor (avståndsminor).

De förankrade minor som läggs ut av flottansfartyg är självankrande, dvs minorna förank-ras automatiskt på ett i förväg inställt djup.Bottenminorna saknar ankare och ligger kvarpå botten av egen tyngd. De är avstånds-

verkande och detonerar då passerande fartygåstadkommer tillräckligt kraftigt utslagför magnetism, buller eller vattentrycks-förändringar.

Mindäck ombord på ett minfartyg

Minarbete ombord på minutläggaren Carlskrona

Minor

Page 70: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

69

STRIDSLEDNING OCH VAPENSYSTEM

Minor kan fällas från de flesta av marinensstridsfartyg, många av dem har fast monteradminräls.

En minerings uppgift är att sänka eller skadafientliga fartyg eller hindra dem från att upp-träda i farvatten där de kan utgöra ett hot motsvenskt territorium eller svensk sjötrafik.Mineringarnas sammansättning och utseendevarierar med hänsyn till uppgift, bottendjup ochnavigatoriska förhållanden. Det är viktigt attmineringar snabbt kan läggas ut vid krig ellerkrigsfara. Mineringsverksamheten är därförplanlagd redan i fred.

Mineringar läggs ut som områdesmineringari inloppsleder där fienden uppträder, somhamnförsvarsminering i anslutning till hamneller i undantagsfall som strandförsvarsmine-ring i anslutning till en landstigningsstrand.

Mineringarna kan vara kontrollerbara ellerokontrollerbara. Marinens ytstridsfartyg lägger

En mina har en kraftig sprängladdning

Minor ombord på en av amfibiebataljonens stridsbåtar

ut okontrollerbara mineringar, medan amfibie-bataljonen företrädesvis lägger ut kontroller-bara mineringar.

Page 71: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

70

STRIDSLEDNING OCH VAPENSYSTEM

Minröjningen har till uppgift att oskadliggöraminor som kan hindra vår sjöfart eller begränsavåra örlogsfartygs rörelsefrihet. Minröjningenär en arbets- och tidskrävande verksamhet. Föratt i krigstid kunna hålla våra farleder fria frånminor finns – förutom våra stamminsvepare –ett antal fiskefartyg uttagna som snabbt kanändras till s k hjälpminsvepare. Minröjning skeri form av minsvepning eller minjakt.

Minsvepning utförs av minsvepare och min-röjningsfartyg med mekaniska eller avstånds-verkande svep.

De mekaniska svepen används mot förankrademinor och består i sin enklaste form av tvåstållinor som förs på ett förutbestämt djup, därde fångar och skär av en minas ankarlina. Stål-linorna, s k skärlinor, förses med spränggripare.

Uppsvepta minor omhändertas av bevaknings-båtar, BV Min, som följer minsveparna.

Avståndsverkande minor röjs med s k avstånds-svep. Svepen alstrar magnetfält eller ljud somså nära som möjligt efterliknar ett fartygs mag-netfält och buller vilket gör att minorna sprängs.Avståndssvepen är så avpassade, att spräng-ning av minan sker på betryggande avståndfrån svepfartyget.

Akustiska svep förekommer främst i form avtonsändare, vilka genom olika arrangemangalstrar buller i vattnet.

För att öka säkerheten för minsveparna har flot-tan ett antal självgående akustisk-magnetiskaminsvep, SAM. Dessa farkoster är obemannadeoch kan fjärrstyras från fartyg eller land för attröja ett stråk före minsveparna.

En svepboj bärgas ombord på minröjningsfartyget Landsort

Minröjning

Page 72: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

71

STRIDSLEDNING OCH VAPENSYSTEM

Minröjningsdykare i arbete

Minjakt bedrivs av särskilda minröjningsfartygeller röjdykare. Minröjningsfartygen spanar avbotten med en särskild sonar och kan lokaliserabottenekon, ungefär på samma sätt som enradar. Misstänkta ekon identifieras med hjälpav dykare eller en fjärrstyrd undervattens-farkost, en s k UV, utrustad med TV-kamera.Om ett eko konstateras härstamma från enmina, kan undervattensfarkosten dirigeras ditför att fälla en sprängladdning, en s k min-förstöringsladdning som spränger minan.Röjdykare utnyttjas företrädesvis inom merbegränsade vattenområden som hamnar, sundeller grunda leder.

Minjakt är den enda metod som har förutsätt-ning att oskadliggöra alla typer av minor.

Minskyddet har till uppgift att skydda enskildafartyg mot magnetminor.

För att minska det avstånd på vilket fartygenpåverkar dessa minor har de flesta örlogsfar-tyg ett magnetminskydd. Det består av ett sys-tem med fast monterade kablar. Genom led-ningarna släpper man likström på ett sådantsätt, att magnetfältet kring fartyget minskas. Föratt ytterligare förbättra fartygens magnetiska

tillstånd avmagnetiseras de med jämna mellan-rum vid särskilda avmagnetiseringsstationer.

För att undvika att utlösa akustiska minor för-söker man göra fartygen mer tystgående.

För att minska riskerna att påverka tryckminorkan man vid konstruktion av fartyg göra under-vattenskroppen så slank som möjligt. Ett annatsätt att skydda sig mot denna typ av minor äratt gå med låg fart.

Fjärrstyrd undervattensfarkost, UV

Page 73: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

72

STRIDSLEDNING OCH VAPENSYSTEM

Ubåtsjakt har till uppgift att hindra eller för-svåra anfall eller annan verksamhet med fient-liga ubåtar. Dessa kan utgöra en fara både förvåra örlogsfartyg och för våra civila sjötrans-porter. De kan dessutom utgöra ett hot mot våraförsvarsanläggningar längs kusten.

Ubåtsjaktuppgiften löses av helikoptrar, flyg-plan och fartyg. I regel arbetar dessa i ett föruppgiften sammansatt förband, en s k ubåts-jaktstyrka.

Ingående enheter kan vara helikoptrar, ubåts-jaktflygplan, korvetter, patrullbåtar, min-röjningsfartyg, bojfartyg, bevakningsbåtaroch ubåtar.

Helikoptrar och flygplan står främst för reak-tionssnabbhet, överraskande insats och snabbavsökning, medan fartygen främst står föruthålligheten.

Passiv, icke röjande spaning, genomförs före-trädesvis med ubåtar, bojfartyg, ubåtsjaktflyg-plan och amfibieminplutons mineringar.

Aktiv spaning genomförs av övriga enheteroch sker endera efter en indikation om främ-

mande ubåtsverksamhet, eller för att förhindra/försvåra för ubåtar att uppehålla sig inom ettvisst område.

Ett antal tunga helikoptrar med marina upp-gifter har speciell utrustning för att lokaliseraoch anfalla ubåtar. För att kunna upptäckaubåtsperiskop är helikoptern utrustad med enytspaningsradar som samtidigt är avsedd förnavigering under mörker och dålig sikt.

Patrullbåtarna kan med stor precision sätta in sjunkbomber mot fientliga ubåtar

Sjunkbomber på en hkp 4

Ubåtsjakt

Page 74: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

73

STRIDSLEDNING OCH VAPENSYSTEM

Hydrofonbojfartyg av Ejdern-klass

För avspaning av havet under ytan används ensonar. Den sänder ut ljudpulser som, om deträffar ubåten, reflekteras tillbaka. Med hjälp avpresentation på en bildskärm kan man sedanerhålla avstånd och riktning till ubåten.

Helikoptrar som ska lokalisera och bekämpaubåtar jagar i rotar om två, eller grupper omtre. Helikoptrarna bekämpar ubåtar med sjunk-bomber och torpeder.

Ubåtsjaktflygplanet är liksom helikoptrarnautrustat med radar. För passiv spaning ut-nyttjas främst IR-system (värmesökande)och sonarbojar, vilka läggs i olika mönster iområden där ubåtar indikerats eller förväntaspassera.Korvetterna är utrustade med s k släp-sonar, som bogseras efter fartyget på valfrittdjup. Ombord på korvetterna, liksom på heli-koptrarna, finns en datoriserad eldledning somär kopplad till sonaren. Eldledningen hjälperoperatören att beräkna tidpunkt för vapen-insats. Vid torpedinsats visar den även hurtorpeden ska styras mot målet.

Korvett av Göteborg-klass är utrustad meden skrovfast sonar och en släpsonar för aktivspaning. Släpsonaren bogseras efter fartygetpå valfritt djup. För passiv spaning används

sonarbojar och en bogserad sonar (Towed ArraySystem) som kan upptäcka buller i vattnet påstora avstånd.

Korvetterna kan lokalisera och bekämpaubåtar enskilt eller i samverkan med helikopt-rar. Korvetterna bekämpar ubåtar med sjunk-bomber, antiubåtsgranater och torpeder.

Patrullbåtarna är utrustade med ett kvalificeratsonarsystem som lämpar sig för spaning efterubåtar nära kusten, i skärgårdsinlopp och i skär-gård. Systemet omfattar dels en släpsonar förspaning, dels en skrovfast bildalstrande sonar.Ubåtar bekämpas med sjunkbomber och anti-ubåtsgranater.

Bevakningsbåtarna är utrustade med kvalifi-cerade sonarsystem särskilt framtagna för spa-ning efter ubåtar nära kusten, i skärgårdsinloppoch i skärgården. För bekämpning av ubåtar ärbevakningsbåtarna urustade med sjunkbomberoch antiubåtsgranater.

Det tyngsta vapen som kan användas vid ubåts-jakt är minvapnet. Minorna som används ärkontrollerbara och bemannas av personal uramfibiestridskrafterna. Med minornas hjälp kanäven undervattensverksamhet upptäckas ochlokaliseras, samt möjlighet till analys ges.

Page 75: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

74

STRIDSLEDNING OCH VAPENSYSTEM

För spaning efter ubåtar som trängt in i våraskärgårdsområden används även s k bild-alstrande sonarer med relativt korta räckvidder.Sådana finns bland annat på minröjnings-fartygen, vilka bekämpar ubåtar med sjunk-bomber och antiubåtsgranater.

Samtliga fartyg är utrustade med radar förytspaning. Flertalet har även värmekameror.Via stridsledningssystemet kan fartyg, helikopt-rar och flygplan via datakommunikation gevarandra information om t ex målets läge,samt leda till vapeninsats.

Ubåtarna bedriver dold passiv spaning medskrovmonterade sonarer. Vapeninsats görs medtorpeder, alternativt genom att överlämna enubåtskontakt till andra enheter för aktiv lokali-sering och vapeninsats.

Bojfartyg spanar med sonarbojar, företrädesvisinomskärs och kustnära.

Sonaroperatör ombord i en ubåt av Gotland-klass

Minröjningsfartygen kan med hydrofon och undervattensfarkost effektivt delta i ubåtsskydds-verksamheten, bilden visar HMS Ulvön – minröjningsfartyg av Landsort-klass

Page 76: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

75

STRIDSLEDNING OCH VAPENSYSTEM

Försvarsmaktens HelikopterflottiljInteriör från cockpit i en hkp 4

Försvarsmaktens Helikopterflottilj bildades1998 genom en sammnslagning av helikopter-förbanden inom armén, flygvapnet ochmarinen. I grundorganisationen ingår ca 1 000personer, varav cirka 640 är yrkesofficerare.Helikopterflottiljen förfogar över drygt 70helikoptrar fördelade på fem olika typer samtett ubåtsjaktflygplan.

Flottiljen består av en chef med stab med sätepå Malmen i Linköping samt helikopterenheterfördelade över landet enligt följande:

● 1. hkpskv – Norrlands hkpskvadron i Bodenoch i Östersund

● 2. hkpbat – Svea hkpbataljon på Berga samti Uppsala, Kallinge, Säve och Såtenäs

● 4. hkpbat – Östgöta hkpbataljon i Linköping

● HkpSS – Helikopterstridsskolan i Linköping

● TeK HKP – Teknikkontor helikopter i Lin-köping

Helikopterflottiljen ingår med komponenteri samtliga de fyra övergripande uppgifter somFörsvarsmakten har. Flottiljens huvuduppgiftär att utbilda besättningar och markpersonal förkrigsförbanden.

Helikopterflottiljen utvecklar och utbildar tvåhelikopterbataljoner – en med markoperativinriktning och en med sjöoperativ inriktning.

Utöver sina ordinarie uppgifter inom Försvars-makten har helikopterflottiljen ständig rädd-ningsberedskap för Sjöfartsverket på tre plat-ser i landet: Säve, Kallinge och Berga.

Helikoptrar medsjöoperativa uppgifter

Helikoptern är, med sina speciella manöver-egenskaper som hovring – förmågan att stå stillai luften – och möjligheterna att landa på småytor t ex fartyg, särskilt lämpad för sjöoperativverksamhet.

Page 77: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

76

STRIDSLEDNING OCH VAPENSYSTEM

Helikoptern har stor flexibilitet eftersom densnabbt kan förlytta sig mellan olika operations-områden för att utföra olika typer av uppdrag.

Av helikopterflottiljens två helikopterbataljonerhar en i första hand sjöoperativa uppgifter. Dendisponerar idag 14 st Hkp 4, 7 st Hkp 6, ett flyg-plan SH 89 samt en stor mängd fordon, efter-som förbanden är rörliga och ska kunna verkaöver hela landet. I framtiden kommer flottiljenatt utrustas med nya helikoptrar.

Den sjöoperativa helikopterbataljonens huvud-sakliga uppgifter är ubåtsjakt, ytmåls-spaning, transport och räddningstjänst.

UbåtsjaktUnder ubåtsjakt – UBJ – arbetar helikoptrarnai rote (två stycken) och har samband via data-länk. De förflyttar sig snabbt till det aktuellaområdet för att sänka ner sina sonarer. Sonarensänder ut ljud som träffar ubåten och studsartillbaka. Detta eko kan sedan analyseras avoperatören. Vid kontakt med en ubåt samverkar

helikoptrarna för att hålla kontakten och klas-sificera den. Därefter sätter man in anfall medtorpeder eller sjunkbomber.

Till skillnad mot helikoptrarna arbetar ubåts-jaktflygplanet helt passivt, dvs det lyssnar utanatt sända ut något ljud. Lyssningen sker viasonarbojar som fälls från flygplanet på taktisktvalda positioner. Vid kontakt i bojarna kan flyg-planet leda helikoptrar eller fartyg för vapen-insats.

YtmålsspaningVid ytmålsspaning – YMS – utnyttjas helikop-terns radar och ledningssystem för att lokali-sera och utvärdera ytmål. Helikoptern flygerpå låg höjd i skydd av terrängen, stiger till lämp-lig spaningshöjd och tänder radarn en kortstund, för att sedan sjunka ner igen och ut-värdera radarinformationen. Informationensänds sedan via datalänk till sjömålsbestyckadeenheter för vapeninsats samt till marinkom-mandon för lägesuppföljning.

En torpedlastad Hkp 4 med nedsänkt sonar under ubåtsjaktövning

Page 78: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

77

STRIDSLEDNING OCH VAPENSYSTEM

TransporterSamtliga helikoptrar kan genomföra olika typerav transporter – TP. De tunga helikoptrarna,Hkp 4 och Hkp 10, är lämpliga för trupp- ochmaterieltransporter samt för skrymmande ochtyngre hängande last. De lätta helikoptrarnaanvänds mest för persontransporter, men kanäven ta mindre hängande last.

RäddningstjänstHelikoptern är mycket användbar inom rädd-ningstjänsten – SAR (Search And Rescue). InomFörsvarsmakten är den primära uppgiftenflygräddningstjänst. För att lösa uppgiften attständigt ha räddningsberedskap för samhälletpå tre platser längs kusten utnyttjas Hkp 4 ochHkp 10 som båda har förmåga att flyga i mör-ker och dålig sikt. Under beredskap medföljersjukvårdspersonal samt ytbärgare som kan vin-schas ner på fartyg eller andra svårtillgängligaplatser för att undsätta skadade.

Helikoptrarna kan även användas till brand-bekämpning genom att en vattentunna med2 000 liter vatten hängs under helikoptern.Tunnan fylls i närmsta vattendrag och öppnassedan rakt över brandhärden.

En Hkp 10 med besättning och räddningsutrustning

Hkp 10 med vattentunna för brandsläckning

Page 79: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

78

STRIDSLEDNING OCH VAPENSYSTEM

Hkp 4Hkp 4 är en tung helikopter med fem mansbesättning, två flygförare, en mekaniker, entaktisk officer och en sonarofficer som ocksåär ytbärgare. Hkp 4 är utrustad med lednings-system för samverkan med land- och fartygs-förband.

Helikoptern har sonar för spaning och klassifi-cering av mål under ytan samt radar för ytmåls-spaning och navigering. Från helikoptern kanden taktiske officeren fälla trådstyrda ubåtsjakt-torpeder och sjunkbomber.

Vid transportuppdrag kan hela eller delar avubåtsjaktutrustningen lyftas ut och ersättas medt ex truppsäten. Helikoptern kan då transpor-tera 25 soldater eller cirka tre ton hängande last.

Då Hkp 4 används i räddningstjänst kan denlasta upp till 15 bårar eller två stora sjuksängarmed sjukvårdsutrustning.

Hkp 6BHkp 6 är en lätt helikopter som i första handanvänds som utbildningshelikopter för flyg-förare, men även för transporter och identifi-eringsuppdrag. Helikoptern kan förses medsjunkbomber för att delta i ubåtsjaktföretag.Hkp 6 flygs i dager och mörker så länge siktenär tillräcklig.

Hkp 10Helikoptern är anskaffad för att bedriva flyg-räddningstjänst för Försvarsmaktens pilotersom tvingats skjuta ut sig eller har havererat,men även för räddningsberedskap för samhäl-let. Besättningen består av två flygförare, enmekaniker, en navigatör och en ytbärgare. Vidandra uppgifter kan helikoptern ta upp till 24passagerare eller åtta bårar.

SH 89Ett ubåtsjaktflygplan ingår också i helikopter-flottiljen. Det är utrustat för passiv ubåtsjakt ochytmålsspaning.

Flygplanet har samma ledningssystem ochradar som Hkp 4. Utöver det finns en FLIR(Forward Looking InfraRed) som är en värme-kamera som indikerar föremål med avvikandetemperatur, t ex periskop, snorkel, eller köl-vatten. Även nödställda personer kan upp-täckas.

Planet har också utrustning för fällning avsonarbojar samt utrustning för analys av deninformation som sänds tillbaka från bojarna.

Page 80: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

79

TJÄNSTEN OMBORD

Tjänsten ombord

Page 81: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

80

TJÄNSTEN OMBORD

Ett fartygs klargöring för expedition kallasrustning. Då ett fartyg rustas börjar också dessbesättning tjänstgöra ombord. Befälstecknethissas och inmönstring sker.

Sedan besättningen inmönstrat, lyder den underfartygschefen. Även om fartyget går förloratlyder besättningen under sitt fartygsbefäl tilldess att annat bestämts.

När ett fartyg avrustas, nerhalas också befäls-tecknet och besättningen avmönstrar.

Fartygstjänst omfattar verksamheten förfartygets framförande, underhåll och drift, per-sonalens förläggning, beklädnad, förplägnad,säkerhetsfrågor m m samt utbildning.

Tjänsten ombord

Stridstjänst omfattar utbildning och annanförberedelse för strid samt verksamheten i sam-band med stridsövningar eller strid.

Fartygstjänst och stridstjänst varvas ständigtmed varandra. Många uppgifter, bland annatde som berör fartygets framförande och säker-heten ombord, är också desamma. Därför görsnedan ingen uppdelning i fartygs- och strids-tjänst.

Fartygschefen, FC, ansvarar för fartyget somhelhet. Sekonden, S, är fartygschefens ställföre-trädare. Han har särskilda uppgifter i fartygs-tjänsten, och ska i stridstjänsten vara beredd attomedelbart överta befälet över fartyget om detblir nödvändigt.

Bryggan på en robotbåt

Page 82: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

81

TJÄNSTEN OMBORD

Var och en som inmönstras ombord tilldelas ettbefattningsnummer. Besättningen indelas i tvåvakter, likvärdiga ifråga om antalet personeroch befattningstyper. De som tillhör styrbordsvakt, SB vakt, har udda befattningsnummer.De som tillhör babords vakt, BB vakt, harjämna nummer. Vardera vakten kan i sin turvara uppdelad i två kvarter. SB vakt omfattar 1:aoch 3:e kvarteren, BB vakt 2:a och 4:e kvarteren.

Fördelningarna anger, med befattningsnumretsom ingångsvärde, de bestämda platser elleruppgifter som för olika tillfällen och verksam-heter varje man ombord är tilldelad.

Fördelningsboken anger de viktigaste fördel-ningarna och återfinns på de större fartygen.Dessa sätts dessutom upp på fartygets anslags-tavlor. På mindre fartyg återfinns fördelning-arna i fartygets stridsinstruktionsbok, SIB.

Stridsfördelningarna omfattar bland annatfördelning till:

– klart skepp, halv stridsberedskap, samt storoch liten basstridsberedskap (den s k general-fördelningen)

– förskärmning

– däckens röjande efter strid

På varje fartyg regleras tjänsten av en rutin, d v s en dagordning

– drabbningsdivisioner, d v s tjänstegrenarnasinbördes plats vid gemensam uppställning.

Manöverfördelningarna omfattar bland an-nat fördelningen till stationer med vakt ellervaktkvarter för olika uppgifter vid lättning,losskastning, ankring eller förtöjning samt gångunder fredsmässiga förhållanden.

Säkerhetsfördelningarna omfattar bl a för-delning till:

– brandsläckning när stridsberedskap inte ärintagen

– livflottar vid fartygets övergivande

– åtgärder i ubåt vid dykning och snorkeldrift.

Ekonomifördelning omfattar bl a fördelningtill kojplatser, rengöring och divisioner.

Till grund för fartygstjänsten ligger en rutin,dvs en dagordning. I rutinen anges tider förutpurrning, skaffning, vaktförfångning, ren-göring, övningar m m. I hamn tillämpas rutintill ankars (hamnrutin) och till sjöss rutinunder gång (sjörutin).

Rutinen övervakas av vakthavande officeren,VO. På större fartyg biträds VO på däck av endäcksvaktförman, DvF. För rutinen inom ma-skinområdet ansvarar vaktens maskinist, VM.

Fördelningar och rutiner

Page 83: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

82

TJÄNSTEN OMBORD

Vaktgöring utförs som sjövakt eller hamnvakt.

Sjövakt hålls under gång och ibland även tillankars, t ex om vädret är sådant att fartyget inteligger säkert för sitt ankare. Vid sjövakt indelasdygnet i sju vakter, varav fem omfattar 4 tim-mar och två vakter omfattar 2 timmar. Andratyper av vaktsystem kan förekomma.

Att ”ha vakt” innebär att man tillhör den vakt– styrbords eller babords – som för tillfälletsvarar för vaktgöringen. Den andra vakten sägsha frivakt.

Inom vakten utförs själva vaktgöringen på destörre fartygen i regel endast av det kvartersom står i tur. Detta kvarter är då vaktkvarteroch det andra är vaktens fria kvarter. På demindre fartygen engageras oftast hela vakten.

Vaktkvarterets personal fördelas till vaktgöringi vaktpass, s k törnar. Tidslängden av dessatörnar varierar beroende på hur pass krävandevaktuppgiften är. De av vaktkvarterets perso-nal som för tillfället inte har törn sägs ha fritörn.

Hamnvakt sätts så snart fartyget ankrat ellerförtöjt, såvida inte sjövakt ska behållas. Hamn-vakt fullgörs i regel av ett vaktkvarter i sänderunder ett dygn (dygnsvakt) med byte kl 0800.

Övergång från hamnvakt till sjövakt, exempel-vis vid losskastning, sker efter följande regler:Då sjövakt sätts ska det kvarter som har dygns-vakt i hamn få förmiddagsvakten. Och omvänt:De kvarter som vid sjövakt har eller har haftförmiddagsvakt, ska sätta vakt för dygnet, dåhamnvakt ska sättas.

Vaktgöring och jourtjänstVakttjänstgöring i stridsledningscentralen på korvetten Malmö

Page 84: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

83

TJÄNSTEN OMBORD

Förr höll man räkning på tiden ombord medhjälp av timglas. Sanden rann från glasets övredel till den nedre på en halvtimma.

Timglaset sköttes vanligen av rorsman eller ensärskild avdelad ”glasvakt”, som också hadeskeppsklockan eller en mindre ”skvallerklocka”inom räckhåll. För varje gång sanden haderunnit ut, vände han snabbt glaset och slogdärefter ”glas” på skeppsklockan. Han slog”ett glas” när första halvtimman av hans vaktförflutit, därefter ”två glas” o s v upp till ”åttaglas” då vakten var till ända. Rorsman på nästavakt började på nytt med ”ett glas” o s v.

Detta system med angivande av tiden med upptill ”åtta glas” på skeppsklockan används allt-jämt på örlogs- och handelsfartyg världen runt.För att antalet glas som slås på skeppsklockanlättare ska kunna uppfattas slås de parvis.

I vår örlogsflotta slår man glas i allmänhetendast i samband med flaggans hissande samtvid dess nedhalande när detta inträffar vidjämna halvtimmar. I flottans segelfartyg Gladanoch Falken tillsätts dock en särskild glasvakt.

För att ange tid i tal och skrift används alltidett fyrsiffrigt tal. Man skriver inte ”kl 11 fm”utan ”kl 1100” (uttalas ”elva noll noll”); inte”kl 1/2 3 em” utan ”kl 1430” (uttalas ”fjortonoch trettio”).

Skeppsklockan på korvetten Malmö

Ett glas Två glas Tre glas Fyra glas Fem glas Sex glas Sju glas Åtta glas● ● ● ● ● ● ● ● ● ● ● ● ● ● ●

● ● ● ● ● ● ● ● ● ● ●

● ● ● ● ● ● ●

● ● ●

0800 – 1200Förmiddagsvakten

1200 – 1600Middagsvakten

1600 – 1800Första plattvakten

1800 – 2000Andra plattvakten

2000 – 2400Första vakten

0000 – 0400Hundvakten

0400 – 0800Dagvakten

0830 0900 0930 1000 1030 1100 1130 1200

1230 1300 1330 1400 1430 1500 1530 1600

1630 1700 1730 1800

1830 1900 1930 2000

2030 2100 2130 2200 2230 2300 2330 2400

0030 0100 0130 0200 0230 0300 0330 0400

0430 0500 0530 0600 0630 0700 0730 0800

Slag påskepps-klockan

Sjövakternasindelning

Page 85: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

84

TJÄNSTEN OMBORD

Sjövakt sätts omkring en halv timme före lätt-ning eller losskastning. De poster som skabesättas är rorgängare, utkikar samt poster iradiohytt och stridsledningscentral. Utkikarnafungerar även som frälsarkransposter. Urvaktkvarteret på större fartyg avdelas ävenbesättning till livbåt och till anordningarnaför dess firande samt personal till eventuellberedskapskanon.

Hamnvakt. Det kvarter som ska ta emot vaktför dygnet ska ha förfångat posterna till kl 0800.Detta sker efter en fördelning – törnlista – som

görs upp av kvartersförman. Denna har dennärmaste tillsynen över underlydande personalinom vaktkvarteret. Han mönstrar posterna ochkontrollerar att de kan sina instruktioner.

De poster som vaktkvarteret ska sätta är van-ligen post på kaj samt löpare. På större fartygtillkommer telefonväxelpost.

Ur vaktkvarteret hämtas vidare motorbåts-besättningar samt fallrepspojkar och eventuellpost på backen. På större fartyg avdelas vidbehov också ett musköteri ur vaktkvartereteller ur hela vakten.

Landgångspost ombord på skonerten Gladan

Vaktgöring på däck

Page 86: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

85

TJÄNSTEN OMBORD

Vaktgöringinom maskinområdet

Sjövakt. För maskinpersonalens del sätts sjö-vakt omkring en timme före avgång. Den vaktsom för tillfället tjänstgör i maskinområdet kal-las maskinvakt. Den andra vakten kallasskyddsvakt. Skyddsvakten utgör merpartenav styrkan inom skyddsdivisionen vid över-gång till ”klart skepp”. I övrigt är skyddsvaktendisponibel för övningar och arbeten, men kanvid längre krävande drift vara friställd.

Hamnvakt. Under övnings- och arbetstid tjänst-gör maskinpersonalen på respektive platser inommaskinområdet och utför underhållsarbeten.Under den övriga tiden på dygnet tjänstgörvaktkvarteret som brandgrupp (större fartyg)eller som vakt på kaj och löpare (mindre fartyg).

Jouroch beredskap

Jourofficer benämns det befäl som inom ettfartygsförband, exempelvis en division, ansva-rar för vissa gemensamma uppgifter, som vakt-tjänst, posttjänst och andra frågor av sam-ordningskaraktär.

Ombord på det fartyg där jourofficeren tjänst-gör är siffervimpel 7 hissad som jourtecken.

Beredskapsfartyg är ett fartyg som särskilthar avdelats för att vid behov utföra uppdragtill sjöss i form av incidentuppdrag eller sjö-räddning.

För beredskapsfartygets besättning måste så-dana inskränkningar göras ifråga om ledighet,att fartyget kan klara av beredskapsuppgifterna.

Maskinvakt ombord på en patrullbåt

Page 87: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

86

TJÄNSTEN OMBORD

”Skydd, skydd, skydd!”

Vissa order och signalerFör brådskande meddelanden eller för ordertill större delen av besättningen används i regelorderhögtalare. Ordern föregås vanligen avlystringsord som t ex ”Lystring Carlskrona”.

Vid risk för vapeninsats eller kollision, grund-stötning etc, som kan väntas ”skaka om” farty-get ges ordern ”Skydd, skydd, skydd!” viaorderhögtalaren. All personal som inte är direktinvolverade i strids- eller skyddsuppgifterska då vidta åtgärder för att minska risken förpersonskador – se bilderna nedan.

Utöver order och meddelanden som står an-givna i rutinen, är nedanstående order omuppställningar de vanligaste. En sådan orderföregås i regel av ”Rym ut, klara för...”. Om detbehövs, beordras även den klädsel som skabäras vid uppställningen.

”Divisioner med alle man”Hela besättningen, utom nödvändiga poster,ställer upp på halvdäck eller annan plats.

”Divisioner”Beordrade ekonomiska divisioner ställer upppå angiven uppställningsplats.

”Stationer för förtöjning” (”Stationer för loss-kastning”, ”stationer för ankring”, etc)

Vapenavdelningen, eller delar av den, ställerupp i stationer, vanligen med 1:a och 2:akvarteren förut (backstationerna) samt 3:eoch 4:e kvarteren akterut (akterstationerna).

”Stationer”Beordrad del av besättningen ställer upp påangiven plats.

”Paradstationer”Avdelade ur besättningen ställer upp enligtgällande fördelning.

”Drabbningsdivisioner”Besättningen eller särskilt beordrade tjänste-grenar ställer upp på angiven uppställnings-plats.

Böj knäna

Lyft hälarnafrån durken

Håll ett stadigttag i någon fastkonstruktion

Håll huvud/hals/ryggupprätt

Böj arm-bågarna

Se till att knänagår fria från bord,instrumentbrädor,etc

Lyft fötternafrån durken

Håll ett stadigttag i stolen

Håll huvud/hals/ryggupprätt

Bländskyddaögonen

Stående Sittande

Page 88: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

87

TJÄNSTEN OMBORD

Följande signaler ges med visselpipa:

Lång–kort–lång = Givakt!

Kort–lång = Fortsätt!

Två korta = Förberedelsesignal(t ex Klart att kasta loss!)

En lång = Verkställighetssignal(t ex Kasta loss!)

Visselpipa

LarmsignalerOrder Larm Åtgärd

Klart skepp ”Klart skepp” intas och materielen klargörs.

Stor basstrids- ”Stor basstridsberedskap” intas och materielenberedskap klargörs.

Gaslarm Ges vid gasfara. Alla ska ta på skyddsmask ochom möjligt ordna tät klädsel

Skyddslarm Ges vid risk för brand ombord, grundstötningSkottstängning eller kollision. Tjänstegrenarna maskin, elektro,

skydd och sjukvård samt durkpersonal intar”klart skepp”. Gul stängning görs. Signalen kanockså ges som ”sjölarm” under basstridsberedskap.

Flyglarm Förutom att vara allmän larmsignal i land kansignalen ges ombord under basstridsberedskap.Fria vakten söker skydd.

Faran över Fria vakten återgår.

• •

• • • • • • • • • • • •

• • • •

• • • •

•••••••••••••••••••••(mycket korta stötar)

Page 89: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

88

TJÄNSTEN OMBORD

StridsberedskapsgraderKlart skepp är den stridsberedskap vid vilkenfartygets största slagkraft och högsta skydds-effekt kan tas ut till sjöss. Med materielen i klartskepp kan ena vakten inta halv stridsbered-skap, för att ge den andra vakten möjlighet attvila eller utföra andra uppgifter.

Klart skepp närförsvar är den högsta strids-beredskapen för ett fartyg som är förtöjt, tillankars eller under gång i basområde. Huvud-delen av personalen bemannar sina drabbnings-platser, medan en mindre del bildar en när-försvarsstyrka för särskilda uppgifter i land.

Stor basstridsberedskap är den normalavaktvisa stridsberedskapen i bas. Med materi-elen klargjord för stor basstridsberedskapkan emellertid vaktens ena kvarter inta litenbasstridsberedskap för att ge det andra kvar-teret tillfälle till vila eller möjlighet att utföraandra arbetsuppgifter.

Order vid stridsberedskap”Klart för strid!” Klädsel för strid komplette-ras och skyddsmasken hålls lätt tillgänglig.Ordern ges då strid är omedelbart förestående.

”Skydd, skydd, skydd” Personalen intarskyddsställning vilket i SLC innebär att man

sitter uprätt, drar ner flamskyddshuvan föransiktet och håller i sig i stolssidorna. Huvudetvänds åt sidan från PPI.

”Strid upphör!” Personalen stannar kvar på sinadrabbningsplatser. ”Klart för strid” ska snabbtkunna intas. Skadad personal ges förstahjälpen på drabbningsplatsen, och tjänste-grenscheferna reorganiserar tjänstegrenarnainom ramen för de egna resurserna.

”Första kanon sök skydd!” Personalen vidangiven drabbningsplats, utom poster, sökerskydd på anvisad plats. Återgång till full-bemanning beordras genom ”Ställning tilldrabbning!”, ”Klart skepp!”, ”Klart skepp när-försvar!” eller ”Stor basstridsberedskap!”.

För att bereda personalen vila eller skydd utanatt sänka stridsberedskapen, kan fartygschefenbeordra ”Vila på drabbningsplatserna!”. Medundantag av nödvändiga poster kan då allpersonal vila på drabbningsplatsen eller i när-heten av den.

”Röj däcken!” Materielen återställs i sådantskick att stridsberedskap snabbt åter kan intas.De skadade förs till förbandsplats.

”Återställ överallt!” Materielen återställs full-ständigt och personalen gör avtropp.

”Klart för strid!” Amfibiesoldater ombord på en stridsbåt

Stridstjänst

Page 90: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

89

TJÄNSTEN OMBORD

Rorgängarens uppgift är att få fartyget attkomma till beordrad kurs, att hålla denna kurssamt att lägga rodret så som han blir beordrad.

De order rorgängaren får, ska han omedelbartrepetera med hög och tydlig röst.

Order där ”styrbord” eller ”babord” ingår,betyder att rodret ska läggas så att roderbladetförs åt styrbord respektive babord. ”Dikt ror”innebär att rodret ska vridas så långt det går,eller till en särskilt fastställd största rorvinkel.

När rorgängaren utfört mottagen order ska hanrapportera högt och tydligt så att vakthavandeofficer, VO, tydligt uppfattar vilken kurs somstyrs eller hur rodret ligger. Rorgängaren måsterepetera tills svar erhållits från vakthavandeofficer. Exempel på order till rorgängaren ochdennes åtgärder finns på nästa uppslag.

Rorgängaren har ett stort ansvar. Om han intestyr mot märke i land, ska han hela tiden haögonen på kompassen för att kunna svara påfrågan ”Vad ligger vi an?” Han ska koncentrerasig på att styra rak kurs. I fartygets bestick-räkning förutsätter man att han gör det.

Om ett fartyg med två propellrar har den ena

stoppad, eller om maskinerna av någon anled-ning går med olika varvtal, ger rodret i normaltmidskeppsläge inte fartyget rak kurs. Då skarorgängaren så fort som möjligt pröva sig framtill den rorvinkel, som ger rak kurs. Dennarorvinkel uppger han som svar på frågan ”Hurför hon rodret?” Detta läge blir ett tillfälligtmidskeppsläge, från vilket beordrade ror-vinklar åt ena eller andra hållet ska räknas.

Rorgängaren får inte bära kniv eller andra järn-eller stålföremål på sig. Detta gäller ävenom fartyget är försett med gyrokompass, efter-som dess reserv, magnetkompassen, i regel stårbredvid.

Förfångning vid rodret får inte ske under på-gående rodermanöver. Avgående rorgängareska till den pågående uppge kurs eller styr-märke, roderföring samt de förhållningsordersom kan ha blivit särskilt meddelade.

Avgående rorgängare ska vara säker på att alltblivit riktigt uppfattat av den pågående ror-gängaren. Han ska dessutom anmäla till vakt-havande officer att förfångning skett samtmeddela vem som förfångat, t ex: ”VO, 03Andersson har förfångat till rors, kurs noll fyra fem!”

Anvisningar för rorgängare

Page 91: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

90

TJÄNSTEN OMBORD

”Babord fem graders ror!” Rodret läggs BB i 5° rorvinkel ”Babord femgraders ror är!”

”Styrbord halvt ror!” Rodret läggs SB i 15° rorvinkel. ”Styrbord halvt ror är!”

”Babord!” Rodret läggs BB i 20° rorvinkel. ”Babord är!”

”Styrbord dikt!” Rodret läggs SB dikt. ”Styrbord dikt är!”

”Lätta till fem graders ror!” Rodret läggs så att rorvinkeln ”Fem graders ror är!”minskas till 5°.

”Skifta ror!” Rodret läggs till samma rorvinkel ”Babord dikt är!åt motsatt håll. (om rodret legat

SB dikt)

”Midskepps!” Rodret läggs till rorvinkel 0°. ”Midskepps är!”

”Stötta!” Rodret läggs åt motsatt håll mot ”Stötta!” (inväntardet åt vilket giren pågår, varvid vidare order)rorgängaren själv väljer rorvinkelmed ledning av hur fort fartygetgirar. Rorgängaren minskar sedanrorvinkeln långsamt så att girenupphör utan att det blir gir åtandra hållet.

”Stötta med tio graders ror!” Rodret läggs åt motsatt håll mot ”Stötta med tiodet giren pågår, rorvinkel 10°. graders ror!”Rorvinkeln minskas sedan lång- (inväntar vidare order)samt så att giren upphör utan attdet blir gir åt andra hållet.

”Styrbord halvt ror, kom Rodret läggs SB i 15° rorvinkel. ”Styrbord halvt ror är!” till kurs två tre fem!”

När kurs 235° närmar sig gör ”Två tre fem kurs an!”rorgängaren som vid ”stötta”.

Order som ska repe- Rorgängarenteras av rorgängaren Åtgärder rapporterar

Page 92: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

91

TJÄNSTEN OMBORD

Vid nedanstående order avgör rorgängaren självhur rodret ska läggas. Man ska inte användastörre rorvinklar än vad som behövs.

Rorgängare ombord på en robotbåt

Fartyget ska inte ligga och svänga kring denbeordrade kursen.

”Kurs noll nio noll!” Rorgängaren styr far- ”Noll nio nolltyget närmaste vägen kurs an!”till kurs 090°

”Rätt så!” Kursen avläses omedel- Exempelvisbart på kompassen. ”Kurs tre noll två”Fartyget styrs in på dennyss avlästa kursen.

”Styr på fyren!” Rorgängaren styr mot ”Styr på fyren!”beordrat styrmärke

Order som ska repe- Rorgängarenteras av rorgängaren Åtgärder rapporterar

Page 93: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

92

TJÄNSTEN OMBORD

Framförande av snabbgående båtarAmfibiebataljonens stridsbåtar kan köras i 35 knop med 3 tons last

Amfibiebataljonen är utrustad med snabbgå-ende stridsbåtar för transport av manskap ochmateriel. Dessa båtar drivs av vattenjet ochkan komma upp i hastigheter över 30 knop. Viddessa höga hastigheter ställs det höga krav pånavigering och manövrering. Till sin hjälp harbåtförare och navigatör en navigeringsdator.

Båten framförs av båtchefen med stöd av ställ-företrädaren. Förbandschefen fastställer vemsom ska vara båtchef respektive ställföreträdare.Byte av befattning bör normalt inte göras.

Båtchefen är ansvarig för säkerheten ombordoch beslutar om färdväg, förberedelsearbetetsomfattning och navigeringsmetod. Han bestäm-mer också vem som är båtförare respektivenavigatör.

Båtchefen ansvarar dessutom för stridsbåtensspeciella båtloggbok.

Båtföraren har till uppgift att:

– inhämta uppgifter om vädret

– studera fartområdesvillkoren i båthandboken

– kontrollera bunkersituation och sjösurrning

– kontrollera båtens säkerhetssystem enligtbåthandboken

– informera passagerare om säkerhetsåtgärder.

Navigatörens uppgifter är att:

– förbereda navigeringen enligt angiven färd-väg genom fullständiga, eller när tiden intemedger, förenklade förberedelser

– kontrollera beskrivningar över angiven färd-väg i Svensk Lots, Ufs, Ufm och de navige-ringshjälpmedel som ska användas

– klargöra för navigering enligt anvisningari båthandboken

– förbereda radiokommunikation.

Page 94: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

93

TJÄNSTEN OMBORD

NavigeringsförberedelserNavigeringsförberedelserna genomförs somfullständiga eller förenklade förberedelser.

Fullständiga förberedelser genomförs så attnavigeringen kan utföras som optisk navige-ring, systemnavigering, radarnavigering ochdöd räkning. I navigeringsdatorn genomförsmotsvarande förberedelser som i sjökorten.

● Färdvägen – GSKF, Girpunkt, Styrmärke,Kurs, Farlighet – läggs ut i sjökort ochnavigeringsdator.

● Kurser, hjälplinjer, girpunkter och varnings-linjer till farligheter läggs ut.

● Passageavstånd, avstånd mellan brytpunkteroch punkter för nollställning sätts ut. Bryt-punkt och girpunkt kan anses sammanfallaför mindre båtar, varför benämningengirpunkt används i fortsättningen.

● Sjökorten tillförs information från SvenskLots, Ufs och Ufm.

Förenklade förberedelser görs enligt följande.

● Färdvägen – GSKF – läggs ut i sjökort ochnavigeringsdator.

● Kursen anges för de första momenten. Öv-riga kurser läggs ut under förflyttnings-/inläsningsfasen.

● Varningslinjer till farligheter sätts ut.

Noggrannheten i förberedelserna är avgörandeför vilken fart som kan hållas. Med förenkladeförberedelser ökar riskerna för felnavigering.Förenklade förberedelser kan därför bara an-vändas vid farter under 20 knop, eller i kändaeller lättnavigerade skärgårdsavsnitt.

NavigeringsmetoderNavigeringsmetoden väljs med hänsyn till skär-gårdens utseende, sikt och sjötillstånd. Vidskärgårds- och kustnavigering prioriteras va-let av navigeringsmetod enligt följande:

Vid god sikt

1.Optisk navigering och systemnavigering mednavigeringsdator (huvud- och kontrollmetod).

2.Radarnavigering enligt skivmetod eller kurs–avståndsmetod (kontrollmetod).

3.Död räkning (kontrollmetod).

Vid nedsatt sikt

1.Radarnavigering enligt skivmetod eller kurs–avståndsmetod och systemnavigering mednavigeringsdator (huvud- och kontrollmetod).

2.Död räkning (kontrollmetod).

3.Optisk navigering (kontrollmetod).

Optisk navigering är huvudmetoden vid god sikt

Page 95: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

94

TJÄNSTEN OMBORD

FasindelningNavigeringen indelas i ett antal faser enligt föl-jande:

Förflyttningsfas/inläsningsfas● Navigatören läser in girpunkten, den nya

kursen, styrmärkets utseende, farligheternapå den nya kursen och utrymmet för eventu-ell strids- och undanmanöver.

● Navigatören kontrollerar kurser, distanseroch girpunkter, hjälplinjer, frimärken ochpassageavstånd. Om endast förenklade navi-geringsförberedelser gjorts, läggs iställetdessa uppgifter ut successivt.

● Navigatören kontrollerar lagrade färdplaneri navigeringsdatorn.

● Navigatören kontrollerar läge och kurs kon-tinuerligt.

AvlämningsfasNavigatören lämnar över navigeringsinfor-mation till båtföraren om nästa ledmomenti form av:– girpunkt och girens omfattning i grader

– båtens läge i förhållande till lämplig geogra-fisk punkt före, under och efter giren

– ny kurs och nytt styrmärke– farligheter

– manöverutrymme under giren och på led-moment

– längd på ledmoment och nollställningspunk-ter för loggen.

Avlämning av navigeringsinformation kangöras via navigeringsdator.

GirfasBåtföraren genomför gir efter roderkommando.

KontrollfasNavigatören kontrollerar läge, kurs och styr-märke samt nollställer vid behov loggen.

Stridsbåt under skarp gir

Girfas Förflyttningsfas/Inläsningsfas

Kurslinje

Kurslinje

Girfas

Kontrollfas Avlämningsfas

Page 96: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

95

TJÄNSTEN OMBORD

NavigeringsdatornFöljande grundinställningar ska göras på navi-geringsdatorn:

● DGPS skall stå i ”2D/3D-mod AUTO”.

● Säkerhetsdjup och säkerhetsdjupkurva skavara inställd på minst 3 m.

● Autologgbok ska vara inställd på registreringvarje halvtimme.

● Måleko ska automatiskt överföras från radar.

● Planerad rutt överförs enligt båtchefensbestämmande.

Sikt/Förberedelse Navigatör Båtförare

God sikt. Fullständiga Bildskärm 1 i läge ND Bildskärm i läge ND/Rrförberedelser (navigeringsdator). Bildskärm 2 (prioritet enligt båtchef).

i läge Rr (radar). Måleko överförstill båtförarens navigeringsdator.Autologgbok inställd på registre-ring minst varje halvtimme.

Nedsatt sikt. Fullständiga Bildskärm 1 i läge ND. Bildskärm 2 Bildskärm i läge Rr/NDförberedelser i läge Rr. Färdväg överförd till Rr. (prioritet enligt IS regel 5).

Autologgbok inställd på registre-ring minst varje halvtimme.

Förarplatsen i en stridsbåt 90 E med navigeringsdator

Page 97: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

96

TJÄNSTEN OMBORD

Orderuttryck Innebörd Anmärkning

”Nästa” Lystringsord vid över- Båtföraren markerar att han ärlämning av t ex nästa beredd att ta emot överlämningledmoment, girpunkt. genom att svara ”Kom”.

”Vänta” Lystringsord vid uppehåll Efter”Vänta” återupptas över-i överlämningen. lämningen genom att båtchefen

anmäler ”Nästa kom”.

”Höger” eller ”Vänster” Används för att ange rikt-ningar i terrängen medutgångspunkt i en punkti terrängen.

”Styrbord” eller ”Babord” Används vid order till Roderkommandot kan kom-roder: pletteras med rorvinkel t ex

”halvt ror”, ”dikt” eller”10 graders ror”.

”Passage om styrbord/ Används för att ange vilkenbabord” sida av båten båtföraren ska

visa annan båt eller föremål.

”Styrmärke ön femma” Styrmärket är mitt på ön. Ön delas i lika delar från 0–10med 0 vid vänstra strandenoch 10 vid högra stranden. Styr-märke på ön anges med en siffra.

”Styrmärke ön vänster Styrmärket är halva öns Bredden på ön flyttas till(höger) femma” bredd till vänster (höger) vänster (höger) om ön.

om ön.

”Ön klockan ett” Ön SB 30. Riktningsangivning enligtklockmetoden kan ersättasmed ”Ön SB 30”. Klockan 12är rätt förut.

”Fyren klockan tre” Fyren ligger tvärs ut omstyrbord.

”Stanna” Framfarten ska upphävas T ex läget oklart.omedelbart.

Exempel på orderterminologi och innebörd

Page 98: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

97

TJÄNSTEN OMBORD

”Sundet trea.” Sundet delas i lika delar från 0–10 med 0 vid vänster strand och 10 vid höger. Styr-märket blir trea i sundet, mot vilken angiven kompasskurs kontrolleras.

”Styrmärke ön åtta.” Ön delas som ovan. Styrmärket på ön anges med siffran mot vilken angivenkompasskurs kontrolleras.

”Styrmärke ön vänster sexa.” Höger respektive vänster används för att ange riktningar i terrängen.

”Passage om babord.” ”Passage om babord” eller ”Passage om styrbord” används för att angevilken sida av egen båt båtföraren ska visa annan båt eller föremål.

Page 99: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

98

TJÄNSTEN OMBORD

Exempel på orderterminologi

Navigatören Båtföraren Åtgärd/Innebörd

Förflyttningsfas

”Segelbåt klockan ett.Passage om babord.” ”Uppfattat.”

”Styrbord. Kom till kurs 135.” ”Styrbord. Kom tillkurs 135.””135 kurs an.””Möte om babord.Manöverutrymme frågas.”

”Farligheter om styrbord.””Fartminskning till 15 knop.” ”Uppfattat.”

”Stanna.” ”Uppfattat.”

Avlämningsfas

”Nästa.” ”Vänta.””Nästa kom.”

”Nästa styrbord.””Girpunkt uddarna ens.””Nästa kurs 156.””Styrmärke lilla ön klockan två.””Farligheter efter gir – bränning SB.””Efter gir trea i sundet.” ”Uppfattat.”

Girfas

”På girpunkten.””Styrbord. Kom till kurs 156.” ”Styrbord. Kom till Roder läggs till den taktiska

kurs 156.” eller förutbestämda ror-vinkeln.

”Styrmärke lilla ön klockan tre– femma.” ”Styrmärke lilla ön

klockan tre – femma.” Båtföraren styr upp motfemma på lilla ön ochkontrollerar om kursenstämmer.

Page 100: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

99

TJÄNSTEN OMBORD

Navigatören Båtföraren Åtgärd/Innebörd

Kontrollfas

”Kurs 150 motstyrmärket.”

”Babord. Kom till styrmärket Exempel på kurskorrigering.lilla ön, vänster – femma.” ”Babord. Styrmärke

lilla ön, vänster– femma.”

”På kurslinjen.””Styrbord. Kom till kurs 156.Styrmärke lilla ön – femma.” ”Styrbord. Kom till

kurs 156. Styrmärkelilla ön – femma.”

”156 kurs an. Styrmot styrmärket.”

En stridsbåt 90 E gör ”Passage om babord”

Page 101: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

100

TJÄNSTEN OMBORD

Man ska förbereda sig för sin uppgift som utkikoch bör därför se till att man är tillräckligt varmtklädd och inte hungrig, törstig eller sömnig.

Innan man går på som utkik, ska man av tjänst-görande utkiken eller av vakthavande officerta reda på vilka föremål som har rapporteratseller som VO själv har observerat.

Nattetid ska man inte ta emot törn förrän mansjälv kan se de föremål som de med mörker-seende kan se. Kommer man direkt från ljusetnere i fartyget, kan det ta tid innan man kan taöver som utkik. Syncellernas förmåga att an-passa sig efter ljusväxlingar kallas adaption.Adaptionen tar vid övergång från mörker tillljus högst 10 minuter, men från ljus till mörkermycket längre tid, upp till 30 minuter. Det ärviktigt att man känner till detta så att man vän-jer ögat vid det ljus det ska arbeta i.

Därför bör man, i god tid före törn som utkikunder mörker, vänja ögonen vid det mörkersom råder eller ta på s k adaptionsglasögonmed röda eller brungula glas.

Ett fullständigt mörkeradapterat öga är mycketkänsligt, vilket innebär att om det utsätts förallra minsta ljus försämras mörkerseendetkraftigt. Färgen på det störande ljuset är av vissbetydelse. Rött eller brungult ljus stör minst.

Det är inte bara upptäckten av ett föremål somär viktig, utan också identifieringen. Utkikenbör utgå ifrån att det är på honom det hänger,om identifieringen blir riktig. Då det är särskiltviktigt att snabbt kunna identifiera fartyg ochflygplan, bör utkikspersonalen studera fotonoch siluettbilder på våra egna stridsflygplanoch örlogsfartyg, samt sådana utländska somvanligen förekommer i våra omgivande vatten.

Anvisningar för utkik

Page 102: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

101

TJÄNSTEN OMBORD

Kikaren är utkikens främsta hjälpmedel. Denska därför handhas med varsamhet och får inteutsättas för slag, stötar eller stark värme. Oku-lar och objektiv är i allmänhet gjorda av ganskamjukt glas som helst ska torkas med sämsk-skinn. Glaset kan repas om man försöker torkadet med något tyg. Kikaren kan skadas avvatten och ska således skyddas mot väta ochtorkas av innan den läggs in i sitt fodral.

Det är viktigt med rätt inställning av kikaren,så att ögonen ansträngs så lite som möjligt. Delsska det egna ögonavståndet ställas in, dels skaskärpan justeras. Avståndet mellan okularenställs in genom att man böjer ihop eller skiljertuberna. Detta avstånd, som ska vara lika meddet egna ögonavståndet, läser man av på kikar-ens föreningsaxel. Eventuella brytningsfel hosögonen jämnar man ut genom att ställa in devridbara ringarna vid okularen. Denna inställ-ning genomförs med ett öga i taget medan manblundar med det andra.

Man ska vara noga med dessa inställningar. Omman slarvar kan ögonen bli irriterade ochutkiksresultatet dåligt. Till vissa kikare hör ävenskymglas, dvs färgade skivor som kan fästaspå okularen. De skonar ögonen när man måste

spana ut över en solglittrande vattenyta, mende minskar också ljusstyrkan, varför de måsteanvändas med omdöme.

Kikaren förstorar visserligen, men ger samtidigtett begränsat synfält. Därför kan det iblandvara bättre att använda kikaren först när manuppmärksammat något misstänkt föremål ochnärmare vill undersöka eller identifiera det.

Utkik under dager ochmörker

En utkik ska arbeta lugnt och metodiskt. Dentilldelade utkikssektorn delar utkiken upp imindre sektorer som granskas i tur och ordningom och om igen.

På korta avstånd eller vid dålig sikt räcker detmed att bara använda ögonen. Kikaren utnytt-jas då bara för att närmare granska ett upptäcktföremål. På längre avstånd används kikaren.Eftersom kikaren begränsar synfältet måsteman vara noga med att verkligen låta kikarengå över gränserna mellan utkikssektorerna.

Synskärpan och det inställda ögonavståndet böremellanåt kontrolleras, så att inga förändringarskett.

Page 103: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

102

TJÄNSTEN OMBORD

Med kikare börjar man från vänster i sektornoch avsöker horisonten i 5-gradersetapper frånvänster till höger. Därefter avsöks vatten-området hitom i 5-gradersetapper tillbaka frånhöger till vänster. Kikaren riktas därpå åter mothorisonten och sökningen upprepas.

Utan kikare börjar man från vänster i sektorn

och avsöker vattenytan i 15-gradersetapper frånvänster till höger. När den högra sektorgränsenpasserats, avsöks sektorn från höger tillbaka tillvänster.

Därefter börjar man på nytt från utgångslägetoch fortsätter avsökningen. Varje etapp böromfatta 2–3 sekunders spaningstid.

Vid solglitter bör skymglas och polaroidglas-ögon användas för att inte anstränga ögonenmer än nödvändigt.

Under mörker ska man rikta blicken något vidsidan av det föremål som observeras och låtablicken långsamt svepa omkring det.

Det är lättare att upptäcka ett föremål som äri rörelse än ett som är stillastående. Man kanåstadkomma ett intryck av rörelse genom attspana i svepande rörelser med kikaren. Men detska ske långsamt och metodiskt.

Ögonens adaption sker oberoende av varandra.Om man måste utsätta ögonen för ljus, exem-pelvis för att avläsa en belyst kompass, bör manblunda med ena ögat eller hålla för det.

LuftutkikMed kikare börjar man spana från vänster iden tilldelade utkikssektorn och söker längshorisonten i etapper på fem grader från vän-ster till höger. Därefter höjer man till 5° höjd-vinkel och söker i 5-gradersetapper från högertillbaka mot vänster; höjer till 10° höjdvinkel ochavsöker den höjden från vänster till höger;

därefter vidare efter detta system med 5°höjning för varje svep till utkikssektornsbegränsning i höjdled. Därefter påbörjar manen ny serie från samma utgångspunkt.

Vridningshastigheten bör vara omkring 5° persekund. Vridningen ska inte ske fortare än attögat säkert hinner uppfatta allt.

Utan kikare följer man samma system sommed kikare, men med den skillnaden att såväletapperna som ökningen i höjdvinkel mellansvepen omfattar 10° istället för 5°.

Vattenutkik

Med kikare Utan kikare

Page 104: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

103

TJÄNSTEN OMBORD

Utkikens upptäckt av fartyg, flygplan, flytandeföremål m m ska rapporteras till vakthavandeofficer. Av intresse är föremålets art, riktningsamt eventuellt avstånd till det. För flygplanoch helikoptrar bör även höjdvinkeln anges.

Med riktning menas vinkeln mellan fartygetslångskeppslinje och en syftlinje till det siktadeföremålet. Riktningar anges förifrån åt styrbordrespektive babord från 0° till 180°.

Riktningen ”rakt förut” respektive ”rakt akter-ut” anges med dessa benämningar. Riktningbabord 90° och styrbord 90° kan även angesmed ”babord tvärs”, respektive ”styrbord tvärs”.

Från korvetten i mitten på bilden är riktningentill robotbåten styrbord 130° och till helikopternbabord 30°. Rapporterna om dessa upptäckterlyder på följande sätt: ”VO! Robotbåt styrbordett tre noll!”, respektive ”VO! Helikopter babordtre noll, höjdvinkel fyra noll!”

Utkiken ska med hög och tydlig röst rappor-tera så snabbt som möjligt, och repetera tillsfartygschefen eller vakthavande officer harvisat att rapporten är uppfattad.

Har utkiken upptäckt något som kan krävaomedelbar åtgärd måste rapporteringen skeögonblickligen. När han efter rapporten av detupptäckta får tid att bättre uppskatta riktningoch höjdvinkel, avger han en förnyad rapport.En förnyad rapport avges också om man interedan vid upptäckten har kunnat identifiera vadman siktat.

Att bedöma avstånd är svårt. Under mörker ochvid upptäckt av flygplan bör utkiken inte för-söka göra någon avståndsbedömning. Underdager kan utkiken ange om avståndet är stort(bortom horisonten), litet (hitom horisonten)eller nära.

40°

30°

130°

0

10

20

30

40

50

6070

8090100110120

130

140

150

160

170

180

170

160

150

140130

120110 100 90 80 70

6050

40

3020

10

Utkikens rapportering

Page 105: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

104

TJÄNSTEN OMBORD

Varje fartyg har ett inre system för kommunikation

Inre sambandstjänstVid telefonering ska man hålla mikrofonenframför och nära munnen. När man använderapparat med handtagsklaff, ska klaffen hållasintryckt. Varje ord ska uttalas tydligt och påsådant sätt att det inte flyter ihop med andra ord.

Tala långsamt och lugnt. Betona viktigare ordoch siffror. Om mottagaren inte kan uppfattameddelandet, så tala långsammare och betonavarje ord utan att höja rösten.

Använd vedertagna benämningar och stan-dardfraser. Störningar och tekniska begräns-ningar vid återgivning av talet medför oftasvårigheter för mottagaren att uppfatta vad somsägs. Det blir lättare om ord och uttryck är välkända. Obekanta ord och uttryck uppfattassällan första gången utan måste repeteras,vilket orsakar onödigt dröjsmål.

Bokstavera förkortningar och ord som kanvara svåra att uppfatta. Bokstavsgrupperi kryptotext och bokstavsgrupper som tagitsfram ur täcktabeller ska alltid bokstaveras.Vid bokstavering läser man ordet eller gruppenbokstav för bokstav med benämningar i formav namn enligt tabellerna på motstående sida.

Ombord finns både automattelefoner ochtjänstegrenstelefoner. Automattelefonernaanvänds dels för interna samtal ombord, delsför samtal med land när fartygets telefon-anläggning har anslutits till televerkets nät.Tjänstegrenstelefonerna är enbart för interntbruk – inom maskinområdet, inom artilleri-tjänsten o s v. De är oftast ”öppna” d v s allakan tala med alla samtidigt inom sammatjänstegren.

Page 106: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

105

TJÄNSTEN OMBORD

Om en anläggning inte har ringsignal, öppnarman förbindelsen genom att anropa den platseller den befattningshavare man vill tala med,t ex ”Maskin!”, ”Bryggan!”, ”VO!”. Om fleramottagare ska anropas vid samma tillfälle, skadessa svara i den ordning de blivit anropade.

Den anropade svarar med sin benämning ochtillfogar ordet ”kom”, t ex ”Maskin, kom!”,”Bryggan, kom!”. När förbindelsen är upprättadska man ange varifrån meddelandet kommersamt sända det med klar och lugn röst.

A Alfa K Kilo U Uniform 1 OneB Bravo L Lima V Victor 2 TwoC Charlie M Mike W Whiskey 3 ThreeD Delta N November X X-ray 4 FourE Echo O Oscar Y Yankee 5 FiveF Foxtrot P Papa Z Zulu 6 SixG Golf Q Quebec Å Alfa Alfa 7 SevenH Hotel R Romeo Ä Alfa Echo 8 EightI India S Sierra Ö Oscar Echo 9 Nine(r)J Juliet T Tango 0 Zero

Komma = Decimal Punkt = Stop

Benämningar vid bokstavering– internationella

A Adam K Kalle U Urban 1 EttB Bertil L Ludvig V Viktor 2 TvåaC Cesar M Martin W Wilhelm 3 TreaD David N Niklas X Xerxes * 4 FyraE Erik O Olof Y Yngve 5 FemmaF Filip P Petter Z Zäta 6 SexaG Gustav Q Qvintus Å Åke 7 SjuH Helge R Rudolf Ä Ärlig 8 ÅttaI Ivar S Sigurd Ö Östen 9 NiaJ Johan T Tore * Uttalas ”Serkses” 0 Nolla

Punkt = Stopp

Benämningar vid bokstavering– svenska

Page 107: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

106

TJÄNSTEN OMBORD

Tecknen ges tre gånger i följd med minst 4 sek uppehåll för inlyssning av ev svarssignal. Därefter fortsätter signaleringen.

KnackningssignalerMeddelande till Meddelande från

Morsetecken Slag/1 sek/Slag/1 sek/Slag/1 sek/Slag innestängd personal innestängd personal

A Förstått FörståttE Belägenhet? Efter omständig-

heterna välF Föda behövsG GasfaraH NödsignalL Luft behövsN Ej förstått Ej förståttV Vatten intränger

• • • •

• • • • • • • •

• •

• • • • • •• • • • • • • •• • • • • • • • • • • •• • • • • • • •

När meddelande ska utbytas mellan personalsom är innestängd i fartyg eller fartygsrum ochpersonal utanför, används knackningssignalermed hammare eller annat hårt föremål motfartygssidan eller ett skott. Signalerna ges en-ligt morsealfabetet på så sätt att korta teckenåstadkoms med enkelslag och långa teckenmed dubbelslag. Tidsuppehållet mellan kort

och lång ska vara 1 sekund. Bokstaven G •sänds så här: dubbelslag – (1 sekund) – dubbel-slag – (1 sekund) – enkelslag.

När man ska meddela sig med en sjunken ubåt,och inte kan slå direkt mot ubåtens ytterskrov,slår man mot det egna fartygets botten. Ljudetfortplantas i vattnet och kan avlyssnas i ubåten.Man slår direkt på plåten mellan två spant.

MorseteckenA • K • U • • 1 •B • • • L • • • V • • • 2 • •C • • M W • 3 • • •D • • N • X • • 4 • • • •E • O Y • 5 • • • • •F • • • P • • Z • • 6 • • • •G • Q • Å • • 7 • • •H • • • • R • • Ä • • 8 • •I • • S • • • Ö • 9 •J • T 0

Punkt • • • Komma • • Frågetecken • • • •

Page 108: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

107

TJÄNSTEN OMBORD

Tjänsten ombord grundar sig på flera år-hundradens erfarenheter som finslipats, ochi många fall utvecklats till traditioner. Där-med har vissa typiska göromål, ceremonieroch hedersbetygelser på örlogsfartyg kommitatt få internationell överensstämmelse. Sättet attutföra dessa kan sammanfattas i ordet örlogs-mässighet.

FlagganFlaggan är symbolen för vårt land och vår na-tionella frihet, och ska därför behandlas medrespekt.

Svenska fartyg har imer än 400 år fört blå-gul flagga. Redan på1560-talet föreskrevsatt som ”fälttecken tillsjöss” skulle föras ettgult kors på blå grund.Några årtionden tidi-gare hade en flaggamed detta utseendevarit i bruk som ”kungs-flagga”, d v s som beteckning för konungen ochhans familj.

Från början var flaggan tvärskuren eller två-tungad. Under 1600-talets första hälft börjadeden tretungade flaggan komma i bruk och år1663 bestämdes att kronans skepp skulle föraflagga med tre tungor, medan handelsfartygskulle föra tvärskuren flagga. Olika flagg-storlekar angavs med det antal dukar de till-verkades av. Denna benämning utnyttjas äni dag: ”2-duksflagga”, ”4-duksflagga”.

Användning av flagga hade från början rentpraktiska syften. Den var ett nationalitetsmärkepå haven, nödvändigt som beteckning påörlogsmän och handelsfartyg för att skilja demfrån andra nationers fartyg i främmande far-vatten. Den fungerade även som symbol förstatsmakten och kom med tiden att även i land

användas för att beteckna militära och vissaandra statliga byggnader.

Ombord förs örlogsflagga på flaggspel akterut,på mast under gaffel, på aktra masttoppeneller på annan lämplig plats.

På fartyg som är förtöjt eller till ankars – utompå ubåtar och vissa trängfartyg – förs enmindre örlogsflagga, kallad gös, på gösstakei förstäven. På fartyg som är förtöjt eller tillankars hissas flagga och gös varje morgonkl 0800 (under tiden november t o m februari

kl 0900). Den halas nedvid solens nedgång, ellerkl 2100 om solen går nedefter denna tid. På signa-len”givakt” • somblåses på visselpipa ellerhorn vänder sig alla pådäck mot flaggan ochintar enskild ställning.De som kan se flaggangör honnör, och beväp-nade poster intar enskild

ställning. Honnören upphör då flaggan är i topprespektive nere, men enskild ställning bibehållstills signalen ”fortsätt”• ges.

Finns hornblåsare ombord, blåser denneflottans paradmarsch. På större fartyg, somexempelvis minfartyg, kan tillkomma en sär-skild ceremoni med musköteri.

I land hissas och nedhalas flaggan vid sammatider som ombord. Var och en som befinner sigutomhus vänder sig därvid i riktning mot flag-gan och intar enskild ställning. De som kanse flaggan gör honnör. Detta gäller också varoch en som befinner sig i omedelbar närhet avfartyg eller militärförläggning, där flagganhissas eller halas ned. Trupp gör hälsning påstället med front mot flaggan, beväpnad truppskyldrar gevär och civilklädd person tar avhuvudbonaden. Utländsk flagga ska visassamma respekt som den svenska.

Marina traditioner ombord

Page 109: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

108

TJÄNSTEN OMBORD

Att hissa flagga på halv stång härstammar frånen gammal sedvänja till sjöss. På segelfartygenstid gav man ombord uttryck för sorg, genom atttill ankars kasta loss tågvirket i den löpanderiggen, så att det hängde slakt och ”uppgivet”.Rårna berövades sin noggranna rättning, ochflaggor och tecken fick blåsa som det föll sig. Alltskulle ge uttryck av uppgivenhet inför döden.Med tiden kom denna sed att endast omfattaflagga på halv stång.

Hälsning med örlogsflagga utförs endast somsvar på hälsning från handelsfartyg och båtareller från flagga i land. Hälsningen utförs så, attflaggan nedhalas i jämn takt omkring två tredje-delar av flaggspelets höjd, varefter den återhissas i topp. Örlogsfartyg utbyter sinsemellanaldrig hälsning med flaggan.

Hälsning för örlogsflagga ombord utförs avalla som över landgång eller fallrep går ombord

på eller lämnar ett rustat örlogsfartyg.Under medeltiden hade man ombord påfartygen vanligen en bild av den heligajungfrun eller ett kors uppsatt vid aktramasten eller på annan plats akterut. Varoch en som kom ombord eller som läm-nade fartyget gjorde då korstecknet ellernågon annan hälsning av religiös inne-börd, vänd mot denna symbol.

Man gav på detta sätt uttryck för ödmjuk-het och förtröstan inför det farofyllda.Under årens lopp har denna hälsningövergått till att gälla nationens symbol– flaggan. Hälsning utförs vid passage avrelingen. Om flaggan inte är hissad görshälsning mot den plats där den brukarföras.

Eftersom flaggan är vår nationalsymbol ska intesmutsiga, urblekta eller trasiga flaggor an-vändas. En flagga som genom förslitning ellerpå annat sätt blivit obrukbar ska brännas.

Flaggan hissas alltid på lä sejnfall – för att kunnablåsa klar – och väl i topp. Sejnfallet beläggsmed båda parterna väl sträckta.

Flaggan ska vara fångad (hopsamlad) tills denhissas, liksom den genast ska fångas vid ned-halandet. Den får inte släpa i däck eller på mar-ken. Hissandet och nedhalandet sker i jämn taktmed sejnfallets båda parter hela tiden sträckta.

Då örlogsflagga och gös förs på halv stång skade vara hissade till två tredjedelar av dennormala höjden. De hissas alltid först i toppoch halas därefter ned till sin position. Vid ned-halning av flagga som förs på halv stång hissasden först i topp och därefter ned.

Hälsning för flaggan

Page 110: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

109

TJÄNSTEN OMBORD

SkepparpipanEn gammal regel är att man inte får visslaombord. Sannolikt har den sitt ursprung i attman ville förebygga förväxling med signaler påskepparpipan.

Bruket av skepparpipa kan spåras ända tillantiken, då galärernas roddare ibland rodde tilltakten av en pipas ljud. Från 1200-talet finns enbeskrivning av hur engelska sjömän kalladestill strid på däck av ljudet från en skepparpipa.På ett tygstycke från Sicilien, bevarat från 1400-talet, finns en bild av en sjöman med skeppar-pipa. Skepparpipan har i dag samma formoch utseende som för hundratals år sedan ochanvänds i de flesta örlogsflottor.

Med skepparpipan kan både jämna toner ochdrillar åstadkommas, både högre och lägretonlägen. Olika kombinationer av dessa ljudhar olika betydelser. Innan man fick högtalar-anläggningar ombord användes skepparpipanfrämst för att ge lystringssignal före order-givning. Numera används den främst vid fall-repshonnör.

Kungaslupen Wasaorden

vid sjöhävning. På segelfartygens tid, då t ex enfartygschef var kallad till en högre chef ombordpå dennes fartyg, använde man sig av en båts-mansstol, som från nocken på storrån firades nertill båten. När officeren tagit plats, hissades hanpå ordern ”Blås över!” och under signal påskepparpipa till lagom höjd över relingen. Vidbåtmansstolen var en inhalare fästad, och påsignal ”Blås in!” halades den besökande in överrelingen och sattes ner på däck.

På segelfartygens tid tog man sig ombordgenom att äntra uppför en lejdare som hängdespå utsidan. På vardera sidan av lejdaren kundefinnas tågvirke – ”fallrep” – avsedda att hålla iunder äntringen. Dessa tåg har givit namn åtvad som numera kallas fallrep – den trappa,som vanligen hängs ut på större örlogsfartygtill ankars.Ute till havs är det inte alltid lätt att från enmindre båt ta sig över på ett fartyg, särskilt inte

Fallrep och musköteri

Page 111: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

110

TJÄNSTEN OMBORD

Musköteri ombord påminfartyg vid örlogs-besök i St Petersburg

Fallrepspojkar vid fallrepet ombord på min-fartyget Carlskrona

Musköteri är en högre formav hedersbevisning som till-kommer konungen och andrakungliga personer, chefen förförsvarsdepartementet, flagg-män och generalspersonersamt i vissa fall regements-befäl. När musköteri ges,sker det i samband med fall-repshonnör. Musköteriet placeras då vid fall-repet, eller på annan lämplig plats, och skyld-rar gevär för den honnörsberättigade mellankommandoorden ”Blås över!” och ”Blås in!”.

Appeller med signalhorn ges dessutom för vissahögre befattningshavare. Appellerna ges då

övre fallrepsplanet passeras. För konungeneller annan kunglig person blåses parad-marsch, och som fallrepspojkar tjänstgör dåtvå officerare.

Musköteri, poster på däck, hornblåsare ochfallrepspojkar kallas honnörsposter.

Honnör med fallrep ges för konungen ochandra kungliga personer, statsråd, högre mili-tärer m fl, vid ankomst till eller avgång frånstörre fartyg.

Denna hedersbevisning går till på följande sätt:

Däcksvaktförman ger två korta signaler påskepparpipa och ropar ”Fallrep styrbord!”Posten vid fallrepet intar då plats vid relingenpå förkant av fallrepet, vänd akteröver.

Om fallrepspojkar används, intar de plats påvardera sidan av fallrepet vända mot varandra,den förliga av dem har sin plats bordvarts omfallrepsposten.

På vakthavande officerens kommando ”Blåsöver!” följer signal på skepparpipa, fallreps-pojkarna och fallrepsposten intar enskild ställ-ning och hälsar.

På kommando ”Blås in!” följer signal påskepparpipa. I samma ögonblick signalen ärslut upphör hälsningen, varpå fallrepspojkarnalämnar platsen. Fallrepspojkarna ska förflyttasig till och från fallrepet med språng.

Page 112: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

111

TJÄNSTEN OMBORD

Under de seglande örlogsfartygens tid råddestor osäkerhet till sjöss. Man visste inte alltidom ett främmande fartyg skulle komma attuppträda som vän eller fiende. Handelsfartygenvar ofta bestyckade som skydd mot sjöröveri.För att visa att man kom i fredliga avsikterkunde ett fartyg, exempelvis vid inlöpande ifrämmande hamn, framhålla detta genom attavfyra sina kanoner. Befästningarna i land sva-rade då med att avfyra sina kanoner som teckenpå att fartyget fritt kunde löpa in. Detta tillvä-gagångssätt har sedermera övergått till att blien hedersbevisning i form av salut, en sed somupprätthålls mycket noga inom alla örlogs-nationer.

Salut för nation – t ex vid inlöpande i utländskhamn – avges med 21 skott, varvid den utländ-ska nationens örlogsflagga ska vara hissad påstortoppen. Denna flagga ska hissas hoprulladoch beslagen med slirstek. Vid första salutskottet

rycks slirsteket ur så att flaggan vecklas ut.Nationssalut och kunglig salut är alltid 21 skott.

Vid sammanträffande ombord, till sjöss elleri hamn, avges salut efter internationellt veder-tagna regler. Salutberättigade är vissa högremilitära och civila chefer och ämbetsmän. Salutges också vid andra tillfällen, t ex när en fartygs-förbandschef av lägst kommendörs grad hissareller nedhalar sitt befälstecken.

Relingsmanning är en form av hedersbevis-ning, som tillkommer konungen eller annankunglig person, men kan även göras för ut-ländskt statsöverhuvud. Relingsmanning inne-bär att besättningen uppställs enskilt längsrelingen efter fartygets hela längd på den sida,och vända åt det håll, honnör ska ges. Vidpassage av honnörsberättigad utbringas levegenom att sekonden fyra gånger utropar t ex”Leve konungen!”, varvid besättningen varjegång svarar med ett utdraget ”Hurra!”.

Salut och relingsmanning

Sjövärnskårister skjuter salut på kung Carl XVI Gustafs födelsedag

Page 113: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

112

TJÄNSTEN OMBORD

Stor flaggning innebär att fartyget klädsfrån stäv till stäv över topparna med signal-flaggor i viss bestämd ordning. Vid flaggningpå svensk högtidsdag hissas dessutom örlogs-flaggor på topparna.

Vid stor flaggning arrangeras signalflaggornai en viss bestämd ordning. Inom den svenskaflottan är ordningsföljden från för till akter:

A–B–C–1–D–E–F–2–G–H– I–3 osv

Stor flaggning används bland annat vid födelseinom den kungliga familjen, på konungens ochdrottningens födelsedagar samt i sambandmed besök ombord av konungen eller annankunglig person.

Liten flaggning består i att örlogsflaggahissas på topparna. Det görs bl a på våra all-männa flaggdagar. Flaggan ska blåsa överbefälstecknet, vilket kanske måste sänkas något.

Stor och liten flaggning

Stor flaggning på skonerterna Gladan och Falken

Stor flaggning på minfartyget Carlskrona och, i bakgrunden, skonerterna Gladan och Falken

Page 114: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

113

SJÖMANSKAP

Sjömanskap

Page 115: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

114

SJÖMANSKAP

Sjömanskap

Sjömanskap är förmågan att på rätt sätt handhaen farkost till sjöss. Gott sjömanskap kräverbl a yrkeskunnande, beslutsamhet och vilja,och kan endast förvärvas genom praktiskerfarenhet till sjöss.

Benämningarombord

● Man stiger inte ombord på ett fartyg utangår ombord eller embarkerar. Om fartygligger förtöjt vid kaj går man ombord överen landgång. Ligger det till ankars går manut med en båt och går ombord via fallrepet,som är en trappa vid fartygssidan. Manlämnar eller debarkerar ett fartyg.

● Främre delen av fartyget kallas fören eller,inombords fartyget, förskeppet. Bakre delenkallas aktern eller, inombords fartyget, akter-skeppet.

● Om man ställer sig mitt i fartyget och vän-der sig mot fören kan man titta i riktningföröver och se vad som finns förut. Gör manhelt om kan man titta i riktning akteröveroch se vad som finns akterut. Förut respek-tive akterut är alltså en plats, en belägenhet.Föröver respektive akteröver är en rörelse-riktning eller en syftlinje.

● Om man står vänd föröver, så har manstyrbord och styrbordssidan till höger ochbabord och babordssidan till vänster.

● En tänkt mittlinje från för till akter kallaslångskeppslinje eller midskeppslinje.Master och skorstenar står vanligen mid-skepps. Med midskepps kan också avses ettområde mitt i fartyget från stävarna räknat.

● Sådant som är parallellt med midskeppslinjensägs vara riktat, stå eller ligga långskepps.

● Fartygssidorna närmast förstäven kallasbogarna: styrbords bog och babords bog.Intill akterstäven kallas de låringarna :styrbords låring och babords låring.

Förut

Akterut

På babords bog På styrbords bog

För om tvärs För om tvärs

Akter om tvärs Akter om tvärs

På babords låring På styrbords låring

Akteröver

Föröver

Tvärs ut

om babord

Tvärs ut

om styrbord

Page 116: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

115

SJÖMANSKAP

● Föremål som befinner sig på sidorna ärplacerade bordvarts.

● Riktningen tvärs fartyget var som helstkallas tvärskepps.

● Två fartyg som ligger intill varandra sägsligga långsides.

● Relingen består ibland enbart av ett räck-verk, vilket vanligen är fallet på örlogsfar-tyg. Det som befinner sig innanför relingenär inombords (eller ombord), det övriga ärutombords.

● Man kan tappa eller drifta saker utombords(eller på utsidan), men också avsiktligt lämpaeller hiva dem utombords (eller på utsidan).

● Ett fartyg byggs på ett skelett av spant,däcksbalkar och köl. Det tvärskeppsspantsom befinner sig där fartyget är bredastkallas i regel nollspant.

● Fartygssidorna bildas av bordläggningen,som kan vara av trä, glasfiber, kolfiber, järneller stål. Sidorna övergår nedåt i en rund-ning, slaget, i fartygsbottnen och förenaslängst ner med kölen. De båda sidornas bord-läggning löper samman förut i förstäven ochakterut i akterstäven. Den senare kan ha enavrundad form – fartyget sägs då vara rund-gattat – eller vara rent tvärskuren. Fartygetär då tvärgattat och har akterspegel. Underakterspegeln ligger valvet. Ibland före-kommer benämningen häck på den akter-sta delen av akterskeppet.

● Fribord är fartygssidans minsta höjd övervattenlinjen.

● Den förliga delen av däcket kallas back ochden aktra delen halvdäck. (På handels-fartyg kallas det poopdäck). Mellan dessaförflyttar man sig utmed babords eller styr-bords gångbord.

● Utrymmet längst förut kallas förpiken ochdet längst akterut akterskarpet eller akter-piken.

● Under däck förflyttar man sig inte i korrido-rer utan i gångar. Man tar sig upp på däckgenom en däckslucka, genom dörren i ettskott eller via en kapp.

Övre sidovägare

Webbspant

Undre sidovägare

Tvärskeppsspant

Berghultsstråk

Stringerstråk

DäcksbalkarMaskinkapp

Sidokölsvin

BottenstockCenterkölsvin

Slingerköl

Page 117: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

116

SJÖMANSKAP

● Golvet i ett rum inuti fartyget kallas durk.Väggarna kallas skott, trapporna lejdareoch fönstren ventiler. Ett större takfönsterkallas skylight.

● Man bor i hytt, mäss eller skans. Mansover i brits, binge (som är en fast eller fäll-bar sovplats) eller i hängkoj, dvs en häng-matta.

● Det finns inga skafferier ombord, men välförrådsrum och kylrum. Dessa utrymmenkan ligga i ”proviantdurken”. Av proviantenlagar kocken mat åt besättningen i skepps-köket, kabyssen, även kallat byssan.

● Närmast under huvuddäck ligger trossdäck.På huvuddäck, eller väderdäck, kan detfinnas en överbyggnad, däckshus, med eneller flera bryggor. Fartyget navigeras frånmanöverbryggan. Vidare kan finnas luft-värnsbrygga och en aktra brygga. Om manbara säger bryggan avses alltid manöver-bryggan.

● Driften av maskineriet övervakas frånmaskincentralen. Fartygets elkraft fås frånturbin- och dieseldrivna elverk, även kalladehjälpmaskiner.

● Ombord på ett örlogsfartyg medförs förrådav olika slag. Som exempel kan nämnasartilleriammunition, olja, drivmedel, livs-medel och vatten.

● Artilleriammunition förvaras i durkar,oljor, drivmedel och vatten i tankar, och livs-medel i proviantdurken.

De olika slag av rengöringsmateriel som an-vänds ombord har sin speciella benämning,liksom olika rengöringsarbeten.

● En hink eller spann kallas pyts och en kvasteller en långskaftad borste kallas skrubbeller levang..

● Man tvättar inte färgen på skott och utsida,man vaskar den. Man skurar inte ett däck,man skrubbar det.

Byssan ombord på skonerten Falken

Page 118: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

117

SJÖMANSKAP

Ett fartygs storlek kan anges med huvuddimensionerna längd, bredd och djup eller med dess volym.

▲ ▲

▲ ▲Längd i konstruktionsvattenlinjen (KVL)

Längd över allt (LÖA)

Deplacement är vikten av den vattenmassasom fartyget undantränger, dvs totalvikten avfartyget med last och allt. Ett örlogsfartygsstorlek anges med dess deplacement.

Dödvikt, deadweight (DW), anges i engelskatons om 1.016 kg och är ett fartygs lastförmågainklusive bränsle, färskvatten och förråd.

Bruttodräktighet (bruttoregistertonnage)är fartygets totala rymd och anges i registertonom 2,83 kubikmeter.

Nettodräktighet (nettoregistertonnage) ärbruttodräktigheten minskat med utrymmensom inte kan användas för last och passagerare.Också den anges i registerton om 2,83 kubik-meter.

Page 119: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

118

SJÖMANSKAP

Ben

ämni

ngar

ett

hand

elsf

arty

g

Arb

etsb

åt

Mot

taga

rant

enn

för

sate

llitn

avig

erin

gUK

-ant

enn

Cen

tral

ante

nnfö

r ru

ndra

dio

Rad

iop

ejl

Sty

rhyt

t, r

adio

stat

ion

Rod

er

Pro

pel

ler

Sty

rmas

kin

Fallr

epst

rap

pa

Mas

kinr

umLa

stp

orta

r

Bog

pro

pel

ler

Bul

bst

äv

Dub

bel

bot

ten

– sk

ydd

ar m

ot lä

ckag

evi

d g

rund

stöt

ning

;m

iljös

kyd

dså

tgär

dLast

kran

Utk

iksp

lats

Page 120: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

119

SJÖMANSKAP

Ben

ämni

ngar

ett

örlo

gsfa

rtyg

. Min

- oc

h lå

ngre

sefa

rtyg

et C

arls

kron

a.

Min

por

tG

ard

järn

Por

t fö

rm

inla

stni

ngFa

llrep

s-tr

app

a

Vate

rbom

Rod

erM

otor

livb

åtm

ed d

äver

tS

tyrb

ord

sgå

ngb

ord

Vate

rbom

Livf

lott

e

Bog

pro

pel

ler

Bog

anka

re

Flag

gsp

elHel

ikop

ter-

pla

ttfo

rm

Elh

ydra

ulis

kkr

an fö

r m

in-

last

ning

57 m

m k

anon 40

mm

kan

on

UK

-ant

enn

KV-

ante

nn

Sp

anin

gsra

dar

Vin

dm

ätar

e

Nav

iger

ings

-an

tenn

erKV-

ante

nn

PQ

-ant

enn

Pej

lant

enn

Sp

anin

gsra

dar

Rad

aran

tenn

er

Eld

led

ning

srad

ar

57 m

m k

anon

40 m

m k

anon

TV-s

ikte

Bac

k

Ank

arsp

elGös

stak

e

Page 121: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

120

SJÖMANSKAP

Akterhand står den i, som under ett arbete ärbakom den som är i förhand, eller som ärmedhjälpare åt en annan.

Akterut anger befintlighet. Något finns akterut.

Akteröver anger riktning. Man beger sig akter-över.

Angöra. Att när man kommer från sjön be-stämma sitt läge i förhållande till land.

Anlöpa en hamn. Att gå in i en hamn.

Ansätta. Att styva upp ett fartygs stående gods,vant, stag m m med hjälp av ansättnings-skruvar eller taljor.

Appell. Signal med horn i örlogsfartyg i sam-band med honnörer.

Avhåll. Några törnar av ett tåg runt pollare,krysshult eller dylikt för att hålla kvar ett tågoch minska belastningen så att man kananpassa takten vid firande för hand. Avhållkallas även ett tåg, som sticks på för attstötta ett föremål som hissas eller firas.

Avrusta. Att avrigga en farkost samt vidtaåtgärder för att skydda/förrådsställa materi-elen i land, exempelvis efter en expeditionför förläggning vid varv.

Bardun. Stående gods som stöttar stångtopptill däck i akterlig tvärskepps riktning.

Barkass. Stor, tung båt för transport av tyngrelast.

Barlast. Tungt material, även vatten, som placerasi en farkosts botten för att öka dess stabilitet.

Bedarra. Då hård vind eller storm avtar i styrka.

Befälhavare kallas fartygschefen på ett handels-fartyg.

Befälstecken. Förs på örlogsfartyg där chef ut-övar sitt befäl, eller på båt i vilken han färdas.

Beknip. Ett föremål, t ex ett tåg, har kommiti beknip då det fastklämts och ej utan vidarekan komma loss.

Belägga. Att fastgöra ett tåg eller en ända, såatt det lätt kan lossas, men inte komma lossav sig självt.

Stockankare Patentankare

Sjötermer

Röring

Stock

Lägg

Pynt

Fly

Krona

Arm

Page 122: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

121

SJÖMANSKAP

Beslå. Att fastgöra ett bärgat segel till bom,mast eller rå.

Bestickföring. Innebär att man kontinuerligtbestämmer sitt läge med hjälp av observa-tioner och beräkningar och beräknar ny/fortsatt kurs, samt för in detta i kortet.

Bidevind sägs ett fartyg segla när det seglarmed vinden in för om tvärs. Hård bidevindinnebär att vinden tas in så långt för ifrånsom möjligt med fulla segel, dvs så näravindögat som möjligt.

Bleke. Vindstilla, stiltje.

Bolin. Ett tåg för att dra ett råsegel föröverför att få bättre verkan vid bidevindsegling.Då vinden medger segling utan anhaladeskot lossas bolinerna, varvid man seglar ”förlösa boliner”.

Bordvarts. Vid insidan av fartygssidan ellerriktning inombords mot fartygssidan.

Brass, brassa. Med brassar, dvs tåg frånrånockarna, vrids – brassas – ett fartygs rår ihorisontalled så att seglen bäst fångar vinden.

Brobänk är en utskjutande brygga, där fartygkan förtöja för att lasta, lossa eller kölhalas.

Båt. Egentligen en öppen mindre farkost, t exbarkass, slup, jolle. I dag används uttrycketi sammansättningar som t ex segelbåt, ång-båt, robotbåt, ubåt. Se även Fartyg.

Bänka innebär att i sjökortet mäta distansentill en bestämd plats.

Bära av. Att hindra en båt från att stöta moteller hugga mot en kaj eller dylikt.

Bära hän. Att påskynda ett arbetes elleruppdrags utförande: ”Bär hän!”

Debarkera. Lämna ett fartyg eller båt. Mot-satsen är embarkera.

Dejsa. Att under segling göra fart akteröver.

”Det är gott” eller ”Det var gott” är ett särskilti örlogsfartyg vanligt svar på rapport ellerupplysning.

Kravellbyggd skeppsbåt

Klinkbyggd skeppsbåt

Roddlucka Årtullar

Tullbord

Stänkbord

Råhult

Toftknä

Toft

GångbordToftstötta

Akterspegel

KlädesbrädaAkterstäv

Relingslist Beläggningsknap

Stänkbord

Tullbord

Råhult

Sudband

Bordläggning

Toftvägare

Durktrall

Ribbdurk Köl

Bottenstock

Sambord

Slagvägare

Spant

Page 123: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

122

SJÖMANSKAP

Dikt. Nära, så mycket det går, t ex segla diktbidevind, lägga rodret styrbord dikt.

Dragga gör ett fartygs ankare då det släparlängs sjöbottnen. Även med dragg försökafånga ett föremål i vattnet eller på bottnen.

Durk kallas i allmänhet golv ombord. Ävenförvaringsutrymme i örlogsfartyg för explo-siva varor, ammunitionsdurk.

Fallrep. De tåg som hängs ut intill en lejdarepå fartygets utsida för att hålla sig i då manäntrar ombord. ”Fallrep” är även en vanligförkortning av ”Fallrepstrappa”.

Fallrepshonnör. Internationell hedersbevis-ning på större örlogsfartyg med två s k fall-repspojkar vid fallrepsöppningen. Därutöverkan en hedersvakt – musköteri eller gevärs-folk – skyldra gevär för att hälsa besökare.

Fallrepstrappa. En vid fartygssidan placeradlutande trappa. På örlogsfartyg är fallreps-trappan om styrbord traditionellt den för-nämsta.

Fartyg. Varje farkost som används eller kananvändas för transport på vattnet. Medskepp avsågs förr ett större fartyg, avsett förlängre resor och egentligen ett segelfartygmed tre eller flera master. Enligt sjölagenbetecknas ett fartyg med minst 12 meterslängd och minst 4 meters bredd som skepp.Annat fartyg kallas båt. I dagligt tal indelasmarinens farkoster av tradition i fartyg(= örlogsfartyg) och båtar. Marinens fartyghar inmönstrad besättning, står under befälav militär chef samt för befälstecken. Mari-nens båtar däremot är farkoster för tillfälligtutnyttjande utan inmönstrad besättning.

Fartygschef kallas befälhavaren på örlogs-fartyg.

Fast används dels såsom kommandoord förbeläggandet av en ända, t ex ”Fast akter!”,dels för att upphäva en förut given order, tex ”Fast manövern!”, ”Fast föregående!”.

Fendert. Buffert av mjukt material för att ta uppstötar vid tilläggning m m.

Fira. Att kontrollerat ge ut på ett tåg så att firn-ingen när som helst kan stoppas. Firning kanske med eller utan avhåll. Man kan fira vack-ert, fira villigt, fira loss osv. Fira är motsat-sen till hala.

Flaggspel. Flaggstången akterut på vilkennationalitetsflagga förs.

Dykdalb. Anordning i hamnar och kanaler föratt fästa förtöjnings- och förhalningsgods.Användes på 1500-talet av hertigen av Alba(duc d’Albe).

Dyvika. En propp till länshål för avtappningav vatten i båt.

Embarkera. Gå ombord på ett fartyg eller enbåt.

Enkla en förtöjning innebär att minska antaletparter till en. Motsats till ”dubbla”.

Fall. Tåg, med vilka segel hissas. Även mast-ers lutning.

Falla av sägs ett fartyg göra då dess förstävavlägsnar sig från vinden.

Falla på, ”Fall på!” Order till sjöfolk att deltai ett pågående arbete.

Fallgirigt är ett segelfartyg som har en benä-genhet att falla av.

Dykdalb

Page 124: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

123

SJÖMANSKAP

Frihult. Timmerbitar eller bildäck som hängsut över fartygssidan som skydd för denna.

Förfånga. Att avlösa vakter och poster.

Förhand. Den som vid ett arbete står framförde övriga som deltar.

Förut. Anger befintlighet. Ankaret är placeratförut.

Föröver. Anger riktning. T ex ”Bär hän föröveroch hissa gösen”.

Gaj kallas tåg eller kätting som stöttar bomeller dävert.

Giga. Inhalning av segel till masten eller rånmed hjälp av gigtåg.

Gigg. Fartygschefens båt, som enligt inter-nationell tradition används vid officiellabesök m m.

Gipa (gippa). Vid länsning med akterlig vindgira så att bomseglet går över och vindenkommer in på andra sidan.

Gös kallas en liten örlogsflagga som förs pågösstake då fartyget ligger till ankars ellerär förtöjt.

Gösstake är en i förstäven placerad vertikalstång på vilken gösen hissas.

Hala förekommer i många sammanhang om-bord.

● Hala an, t ex en talja.

● Hala dör eller styvhala, betyder att halaett tåg så att det är styvt och omedelbart ver-kar om det halas mer.

● Hala hem eller hala in är att hala till dessett föremål är på plats, t ex till dess bukten(det lösa) av ett tåg är inne.

● Hala igenom. Ungefär som hala dör, menmed mindre krav på verkan efter igenom-halningen.

● Hala ned är motsatsen till hissa. Man his-sar flaggan men halar ner den.

● Hala upp är att förflytta en båt, som liggervid fartygssidan, föröver i förhållande tillfartyget, t ex att hala upp från fallrepet tillvaterbommen. Motsats: sacka.

● Hala ut är ett uttryck som förekommer vidsegelsättning, t ex ”Hal ut mesan!”, och vidrodd, t ex ”Överallt – hal ut!”.

Flaggan halas ned

Page 125: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

124

SJÖMANSKAP

Hals. Tåg med vilket ett segels främre nedrehörn hålls fast och manövreras. Ett fartygseglar för babords halsar då det har vindenin om babord.

Halvvind innebär att segla med vinden tvärsut om styrbord eller babord.

Hem. Uttrycket förekommer i olika samman-hang, t ex ”Ta hem det lösa!”, dvs bukten i etttåg. Man kan hala hem en kabel, vinda hemett ankare, ”Ta hem på skotet!” etc.

Hiva (hyva). Används ibland i betydelsen kasta,t ex hiva lodet. Hiva är också detsamma somvinda, när t ex ankaret ska hivas upp.

Hugga

● Hugga en hake är att fästa den i någonting,t ex en ring eller bult. Att lösgöra den är atthugga ur.

● En grundstött farkost hugger när den stötermot sjöbottnen. En båt kan hugga mot annanbåt eller kaj.

● Hugga upp en farkost gör man då denskrotas.

Hålla är ett vanligt ord i vissa sammanhang.

● Hålla an någonting är att hålla fast det. Ävenatt vänta lite, t ex ”Håll an ett slag!”.

● Hålla av är att falla undan från vinden.

● Hålla fullt vid bidevindsegling är att hållaseglen väl fyllda.

● Hålla kurs, är att styra anbefalld kurs utanonödiga girar.

● Hålla ned mot innebär att styra mot ett visstföremål, t ex en fyr.

● Hålla undan, väja.

Inhalare. Tåg som används för att hala in, bl avissa segel.

Kantra är detsamma som kapsejsa, dvs dåen farkost pressas omkull av vind eller sjö.Vinden sägs kantra, då den hastigt ändrarriktning.

Kryssa. Segla bidevind med vinden in om-växlande från styrbord och babord.

Kära, hålla nära, t ex land eller sjömärke.

Skonerten Falken seglar för babords halsar

Page 126: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

125

SJÖMANSKAP

Levang, dels en till skrovet fäst stång, längsvilket ett skot eller en hals kan löpa från sidatill sida, dels en långskaftad styv borste förrengöring.

Lodhyvare kallas en person som hivar (kastarut) handlodet och ropar ut djupet.

Lova. Att lägga ett segelfartyg närmare vinden.

Lovart. Det håll varifrån vinden blåser.

Lovgirigt är ett segelfartyg om det medmidskeppsroder vill gå upp i vinden.

Låt gå. T ex ”Låt gå styrbords ankare!”, vid rodd”Låt gå årorna!”.

Lä. Det håll dit vinden blåser.

Lägervall är ett gammalt uttryck för en situa-tion då ett fartyg kommit så nära land att dethar svårt att passera fritt från detta.

Lägga förekommer i många sammanhang.

1. Lägga av, låta gå eller lossa något somvarit fast.

2. Lägga ombord med, törna emot.

3. Lägga till, att stoppa en farkost vid kajeller fartyg och förtöja där.

4. Lägga till spels, lägga ett tåg kring nocken(valsen) på ett spel.

5. Lägga fast, belägga.

6. Lägga loss, att göra loss en ända.

7. Lägga upp, avrusta.

8. Lägga rodret, vrida rodret.

Lätta. Att lyfta något, t ex lätta ankar. Ävenroderkommando, ”Lätta till tio gradersror!”. Vädret lättar då det klarnar efter regneller tjocka.

Mana är att sträcka ett tåg, vajer eller kättingså att det löper klart vid t ex halning.

Mantåg. Ett horisontellt tåg att hålla sig i, oftai midjehöjd.

Marvatten ligger ett fartyg i när det är fulltmed vatten men ändå håller sig flytande.

Naja. Att med garn eller smäckert tågvirkeknopa fast ett föremål så att det enkelt kanryckas loss.

Båtroder med benämningar

13 fots granåra, slupåra

Beslag

Blad

Hals

Skaft

Läderklädsel

Lom

Handtag

Levang Rorpinne

Sortlina

Fingerlingor

Rormaljor

Page 127: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

126

SJÖMANSKAP

Palma (palma hem), hala hem det lösa av etttåg genom att hala med en hand åt gången.

Pillemasare. Förr benämning på båtsman vidörlogsvarv som inte förtog sig i arbetet.

Plimsollmärke. Ett märke som anger hurdjupt ett handelsfartyg får lastas.

Rappa ur. Att dra ut en iskuren sladd ur ettblock eller dylikt.

Räcka är att fatta och sträcka ut ett tåg innan det ska halas eller firas.

Sacka. Ett fartyg som blir efter ett annat sägssacka. Att med aktern förflytta en båt akter-över längs en fartygssida är att sacka meden båt. Motsatsen är hala upp.

Sejsa är att med bänsel eller för tillfället medhänderna sammanbinda, respektive klämmaihop två tåg så att de inte kan löpa.

Sekond kallas fartygschefens närmaste manpå örlogsfartyg.

Sjömaning. Gemensamt namn på arbetenmed tågvirke och vajer. Se nästa sida.

Skepp. Se Fartyg.

Handelsfartygens lastmärke anger hur djupt defår lastas under olika förhållanden:

TF = tropiskt färskvatten

SF = sommar färskvatten

T = tropiskt saltvatten

S = sommar saltvatten

W = vinter

WNA = vinter Nordatlanten

S och F betyder Statens Fartygsinspektion.

S F

TFSF

TSWWNA

Skräcka, skränsa, slacka, släcka betyder attsläppa efter på ett styvt tåg som ligger runten pollare, en spelnock eller dylikt.

Slör. Att segla med vinden in akter om tvärs.

Sticka är ett uttryck som förekommer i olikasammanhang, exempelvis:

● Sticka ut, ge ut på ett tåg

● Sticka ifrån sig, låta ett tåg eller en för-töjningskabel löpa ut fullständigt.

● Sticka på, göra fast ett tåg vid ett föremål,exempelvis en flagga eller rundhult.

● Sticka fyr, elda på i en ångpanna.

Stå. Order att omedelbart avbryta en verksam-het, t ex ”Stå i spelet!”, ”Stå i ginorna!”.”Stå på” innebär att fortsätta med sammakurs och fart. Stå bra kan seglet göra, t ex”Storseglet står bra”.

Tajt. Uppsträckt, styvhalat.

Uppgå är att sakta släppa efter på ett tåg somtidigare halats hem.

Vakthavande officer. Den officer som underfartygschefen ansvarar för fartygets fram-förande under gång, och i hamn ansvararför ordning, rutiner m m.

Varsko. Vanligt uttryck ombord för att med-dela eller underrätta någon om något.

Vinda är att ta hem ett tåg eller en kätting somär lagd kring ett spel.

Örlogsfartyg. Fartyg och svävare som tillhören stats marina stridskrafter, har de yttrenationella kännetecken som utmärker örlogs-fartyg, står under befäl av vederbörligenutnämnda officerare och är bemannadeav besättningar underkastade fastställdadisciplinregler. Se även Fartyg.

Överhalning. Häftig rullningsrörelse hos ettfartyg orsakad av grov sjö, vind eller last-förskjutning.

Page 128: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

127

SJÖMANSKAP

TågvirkeTågvirke är en gemensam benämning på spunnalinor, rep och trossar, s k tåg av olika slag. Förranvändes olika sorter av naturfiber beroendepå användningsområde, men numera användsnästan uteslutande syntetfiber. Dessa har bättrehållfasthet och är inte heller lika känsliga förvatten som naturfiber.

Smäckrare tågvirke benämns lina och grövretågvirke benämns tross. Klenare linor kallasfingods, som märling och sjömansgarn. Deanvänds vid taglings- och bänslingsarbeten.

Tågvirke kan vara tillverkat för särskildaändamål och kallas då exempelvis flagglina,vevlingslina, lodlina, bänsellina, mantåg, fång-lina eller bojrep.

Ett tågs garn slås till dukter eller kardeler,varefter tre eller fyra kardeler slås samman tillen tross. En s k kalv kan läggas in för att fåjämnare slagning. Av tre eller fyra trossar kanen kabel slås.

En motsols slagen tross är Z-slagen, en med-sols slagen kabel är S-slagen (trosslagningrespektive kabelslagning). När man arbetarmed ett tåg benämns delarna parter.

Z-slaget tågvirke skjuts upp – kveilas – med-sols, S-slaget skjuts upp motsols. Vid vanligrundskjutning av ett tåg som har ena ändan fast,t ex en båtgina, börjar man med att skjuta frånden fasta parten, därefter vänder man bukternaupp och ned, från vänster till höger. De kan dålöpa ut fritt.

Då ett tåg tas från en ny rulle (även kallad tross-bunke) börjar man med den innersta tampen,varvid rullen ligger vänd så att tåget rullar avsig ”med slagningen”. Vanlig rundskjutning

Z-slagen tross

Sjömaning

Kabel

Tross

Kalv

Kardel

Garn

Fiber

S-slagen kabel

Page 129: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

128

SJÖMANSKAP

Vid långskjutning läggs varannan bukt åt väns-ter och varannan åt höger, och varje bukt överden föregående. Bukterna bör göras långa ochläggas parallellt med utlöpningsriktningen föratt vålla minsta olägenhet på däck. Ett tungttågvirke är lättare att långskjuta än att rund-skjuta och löper då lättare och snabbare ut. Tåg-virket kan även skjutas i ”åtta” eller för löpningi sicksack.

Uppskjutning i franska bukter görs endast medmjukt tågvirke som inte kinkar, t ex en raketlina.

Skivning görs i hamn för prydlighets skull.Tåget rundskjuts då först i stora bukter, var-efter man ordnar dessa tätt intill varandrainifrån och ut. Innan ett skivat tåg användsskjuts det upp som vanligt och bukterna vänds.En variant av skivning är att enligt sammaprincip forma en åtta.

De tåg som används i marinen i dag är vanligt-vis av polyuretan eller polyamid. Polyuretan ärdet något grövre förtöjningsgodset för vårafartyg. Eftersom detta material är känsligt förstarkt solljus är det färgat svart. Tidigare fannsäven blått och grönt gods, men det blå var käns-ligt för solljus och blev ganska fort ”stickigt”,medan det gröna syns mycket tydligt på fotonfrån flygspaning. Polyamid är mer likt den äldresortens bomullstampar och ersätter därfördessa. De vanligaste områdena för den härsorten är som sejnfall, kastlinor, förtöjningslinori småbåtar, vid landgångar m m.

Syntetiskt tågvirke har mindre friktion än fiber-tågvirke. Lägg därför extra avhåll när en ändaska lättas på. Stoppare av syntetiskt material skaanvändas till syntetiskt tågvirke under belast-ning (vajer och naturfiber kan göra skada).

Syntetiskt tågvirke blir nästan en halv gång sålångt före brott. Diametern minskar då märkbartoch ändan slår tillbaka med fruktansvärd kraft.

Kinkar minskar livslängden på fibertågvirke.Smuts och sand i kardelarna nöter fibrerna ochsätter ned livslängden. Tågvirke bör därför intefå släpa i marken. Uppskjutning i franska bukter

Långskjutning

Uppskjutning i sicksack

Uppskjutning i åtta

Page 130: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

129

SJÖMANSKAP

Vajer består vanligen av sex parter ståltråd runten sjunde, s k kalv, ofta av fiberämne. Vajer kanvara hård för stående rigg eller böjlig för attlöpa genom block eller runt en vinschnock.Ju fler stållinor, desto större hållfasthet menmindre böjlighet.

Vajer anges efter diametern, i flottan i cm ellermm. En vajer far inte väl av att böjas alltförkraftigt, en enda kink kan förstöra vajern. Envajer måste därför rullas av och inte tas ut ibukter. Vajer bör förvaras på rulle eller spelnock.

Skivning formad i åtta Hur man tar vajer från en rulle för att undvika kinkar

Rundskjutning för löpning. Vid 3 har kveilen vänts.

Att kransa upp ett tåg för upphängning

Att skiva tross

Upphängning av kveil på koffernagel

1 21 2

1 2 3

Page 131: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

130

SJÖMANSKAP

Spansk tagling eller krontagling

Sydd tagling eller krysstagling

Rundtagling

Taglingar och splitsarTågvirke taglas ordentligt för att undvika attkardelerna slår upp sig. Enkla former av taglingarär rundtagling och sydd tagling, varvid vaxatsegelgarn används.

Alla taglingar läggs mot tågvirkets slagning.

Kardelerna kan även fixeras med spansk tag-ling, där kardelerna läggs ihop till en s k krona,varefter kardelerna splitsas till en förtjockning.

Syntetiskt tågvirke taglas eller smälts sammanvid ändarna över en låga. När materialet smältkan man snabbt forma tamparna med fuktadefingrar, så att man slipper tjocka klumpar.

För tillfällig tagling kan man linda tejp, t ex därkardelernas uppslagning avslutas inför splits-ning samt runt kardeländarna.

1 2

3 4

1 2 3 4 5

1 2 3 4

Page 132: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

131

SJÖMANSKAP

Långsplits används för löpande gods genomblock. Sladdarna slås upp och sätts mot var-andra som vid kortsplits. En kardel ur varje hålläggs därpå med passande motsatt kardel, såatt de sex kardelerna möts parvis på tre ställen.

Därefter läggs kardelerna tillfälligt ihop. Kardel-paren tudelas och splitsas. För att tåget ska fåoförändrad grovlek tunnas kardelerna genomborttagande av garn.

Långsplits

Kortsplits

Genom splitsning av slaget tågvirke, naturligteller syntetiskt, kan man göra permanenta ögoneller hopfogningar som är starkare än medvanliga knopar. Tejp läggs runt tågvirket underarbetet, annars kan en lös splits uppstå.

Med kortsplits sammanfogas två tågvirkenvaraktigt. Nackdelen är att linan blir grövre ochkan därför inte löpa genom block.

1 2

3

1 2

3

4

Page 133: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

132

SJÖMANSKAP

Ögonsplits

Klädd ögonsplits med klätt öga, bänsel och kås

Tirat tågvirke som kläds med hjälp av klädkila

Ett permanent öga bildas genom ögonsplits.Kås eller kaus kallas en metallring med utböjdakanter som skyddar ett öga.

Även vajer kan splitsas på flera sätt.

Klädning skyddar tågvirke och vajer mot vätaoch skamfilning samt förbättrar splitsar. Tågeteller vajern tiras, dvs fåran – tiren – mellankardelerna fylls med garn för att hålla smutsborta och ge en jämn yta. Tirning görs ävenenbart som prydnad. Stående gods och vajer-splitsar smärtas med gammal, tjärad segelduk,varefter godset kläds mot slagningen med garneller lina. Härvid används en s k klädkila.

För att hindra en hake att hugga ur läggs enmusning av garn.

Två tåg kan fast förenas med en bänsel. Mankan även bänsla för att bilda ett öga på en bukt.Bänslar läggs av garn eller linor, men ävengrövre tågvirke används. Sådana grova bänslarkallas surrningar.

Tränsning används vid underslagning (beslag-ning) av båtsegel, klädning av splits, beslagningav koj m m.

Pyntning skyddar en grov tamp eller gör detlättare att skära tåg genom gatt eller block.Pynten bildas genom upprepade halvslag.

Vid tränsning ska den fria ändan stickas underhalvslagen för att beslagningen inte ska lösas upp

Vajerbänsel Musad hake

Pyntade ändar

1 2 3 4 5

Page 134: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

133

SJÖMANSKAP

Knopar och stekNågon allmängiltig skillnad mellan en knop ochett stek finns inte. Då ett tåg görs fast till ettföremål, ett annat tåg eller egen part kallas detemellertid ofta stek. Knopen – ursprungligenlagd med trossens kardeler – blir vanligen hård,medan steket inte bekniper sig för gott.

Många knopar börjar med ett halvslag. Buktenbryts medurs vid Z-slaget tågvirke. En buktrunt ett föremål kallas rundtörn.

Pålsteket är vanligast för att åstadkomma ett fastöga, som inte bekniper, i slutet på en lina. Ett löp-öga erhålls om pålsteket läggs runt egen part.Med pålstek kan två linor förenas i bukterna,en s k kabelstek.

Råbandsknopen används till att foga sammantvå linor av samma grovlek. I en rätt slagenråbandsknop går tampen ut och in parallellt(som om det var två öglor). Den fria parten skavara på samma sida av knopen. Felaktigtslagen kallas den kärringknut, vilken lätt slirareller kommer i knip och är svår att öppna igen.

Skotstek är enkelt eller dubbelt – det senare ärbäst eftersom belastningen fördelas. Om tågenhar olika grovlek läggs bukten på den grövstaändan. Båda tamparna måste komma ut påsamma sida för att steket ska hålla. Dubbeltskotstek samt råbandsknop används när mansticker på en flagga.

En lina kan fästas vid ett föremål med dubblahalvslag, ofta kring egen part och med extrarundtörn. Glatt, syntetiskt tågvirke bör und-vikas för denna knoptyp. Nyckstek är ett steksom lätt kan läggas loss.

Bukt

NyckstekTvå rundtörnar ochdubbelt halvslag

om egen part

Dubbelt halvslagom egen part

Dubbelthalvslag

Enkelthalvslag

Kabelstek av två halvslag om andra parten medbänsel

Kabelstek av två pålstek

Råbandsknop

Pålstek Enkelt och dubbeltskotstek

Stående part Tamp

Page 135: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

134

SJÖMANSKAP

Röringsstek Fiskarstek Slirstek

Två halvslag och mulstek

Röringsstek (ankarstek) används t ex vid på-stickning av ankartåg i ankarets röring. Tampenbänslas. Steket är lätt att lossgöra.

Fiskarsteket, en del av röringssteket, är ettbehändigt stek för att lägga en smäcker lina runtett klent föremål, t ex för att sticka på en flaggamed lekare av metall.

Signalflaggor beslås med slirstek, som lätt kandras upp. Överhandsknop (enkel, dubbel elleri åtta) är enkla att lägga. De används somstoppknopar för att hindra en sladd att rappaur ett block eller dylikt. Tillfälligt kan de läggassom tagling.

Med nackstek kan en ända fästas till en block-hake. Pålitligare är dock en bonde.

Timmerstek används för att sticka på ett rund-hult. Mulstek kallas ett halvslag om rundhult,sedan sladden fästs med t ex timmerstek ellertvå halvslag. Det används bl a vid hissning, fir-ning och bogsering av rundhult.

Smyga är att sticka igenom och kränga över,t ex smyga en stropp.

Hos s k kardelknopar läggs kardelerna i olikakombinationer utifrån ett fåtal grundtyper.Kardelknopar är symmetriska och dekorativa.De kan läggas i ändan på ett tåg eller ett styckein. Fallrepsknopen används som stoppknopeller handstöd på fallrepen. Valknopen är enflätning som läggs runt ett cylindriskt föremåleller på flatan.

Fallrepsknop Fyrslagen valknoppå rundhult

Hur dubbelt halvslag kan läggas över en pollare

Överhandsknop Nackstek Bonde

Timmerstek och mulstek

Page 136: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

135

SJÖMANSKAP

Klys, pollare, stoppare, m mFör att leda tåg m m finns halgatt eller gatt – ensmärre öppning eller ett hål i rundhult, relingeller sida, som inte innehåller någon skiva. Ärhålet försett med sådan benämns det skivgatt.

Ett hål i en farkosts bog, akterstäv, däck ellersida för genomföring av kätting, tåg eller vajerför ankring eller förtöjning kallas klys. Ankar-kätting löper genom ankarklys eller klysrör.

Kip är en rundad öppen utskärning för att läggaett tåg i. Halkip utgörs av grova läppar på däckeller reling för att leda tåg.

För att belägga och stoppa ändar används olikaanordningar. Pollare på däck, brygga eller kajär avsedda för beläggning av grövre tågvirke,t ex förtöjningsgods.

Stående gods sträcks med skruvtackel, vant-skruvar eller taljerep.

Tågstoppare och vajerstoppare används för attstoppa en ända av tågvirke respektive vajer.

Beläggning på krysspollare

Beläggning på pollare

Tågstoppare läggs med tågvirkets slagning för attge större friktion. Kättingstoppare läggs motvajerns slagning.

Förtöjning vid ”upptagen” pollare. Det nya förtöj-ningsgodset sticks in genom ögat på det förstlagda.

Taljerep för att sträcka stående gods

Anordningar ombord

Page 137: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

136

SJÖMANSKAP

Krysshult är avsedda för beläggning av grövreändar, och knap för beläggning av smäckrareändar.

Koffernagel är en metall- eller träpinne somsitter i hål genom nagelbänkarna och är avseddatt belägga löpande gods på.

En ters (tärs) är en kort stav, som används föratt fästa tåg till annat tåg, moring, gatt ellerdylikt.

Förtöjningsarrangemang

Beläggning på knap Beläggning på koffernagel

Förtöjning i moring med ters

1. Förända2. Förspring

3. Akterspring4. Akterända5. Tvärända

1 2 3 45

Page 138: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

137

SJÖMANSKAP

För att lyfta tyngder finns olika typer av hiss-tyg, t ex taljor, göling och spanskt tackel. Endubbel talja ger kraftvinst tre gånger, en fyr-skuren fyra gånger och en sexskuren sex gånger.

För att hissa stora svåra tyngder korta styckenkan en s k differentialtalja användas. Den harblock av järn och en ändlös löpare av kätting.

Enkel talja Dubbel talja Fyrskuren talja Sexskuren talja Differentialtalja eller gina

Hakblock Kastblock

Enkelt block Stjärtblock

Hisstyg och dävertarHisstyg för hissning och firning av båt benämnsginor, exempelvis båtginor. För beläggning avginorna används kraftiga krysshult eller kryss-pollare. Vid firning leds ginorna snett ut fråndessa så att löpare inte kan hoppa av.

Ett block är en mekanisk anordning, somtillsammans med ett tåg bildar ett hisstyg.Därigenom kan den löpande riggen ledas pålämpligt sätt eller tyngder lyftas.

Block benämns efter skivornas antal (ett-,två-, tre- eller fyrskiveblock), efter ändamålet(kastblock, task- eller kipblock, syskonblock,fiolblock, fotblock, ledarblock, hakblock,stjärtblock, skotblock osv) samt efter materialet(trä- eller järnblock).

Kastblocket är öppet på ena sidan, så att en buktkan läggas in, då det kan vara svårt att kommaåt att skära i tåget.

I träblock används vanligen löpare av tågvirke,i järnblock vanligen vajer. De parallellt löpandedelarna av tåg i en talja kallas fasta eller ståendeparten. Den fria änden benämns löpande ellerhalande parten.

Page 139: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

138

SJÖMANSKAP

En anordning i fartyg som används främst förin- och utsättande av båtar benämns dävert.Olika typer finns, t ex vanlig dävert, pivotdävert,kvadrantdävert, gravitationsdävert. Ginornasövre block är fastgjorda i dävertnocken, de undrei båten. Båtar ska kunna sjösättas även omfartyget har slagsida. För att snabbt kunna fri-göra de undre ginblocken när båten bärs uppav vattnet finns s k båtfällningsapparater.

Båtar som förvaras hängande i dävertar surrasmed brokar, vilka ansätts med taljerep ellerskruvtackel. Brokarna är ofta försedda med slip-hakar. Båtar kan även placeras i skrån på däck.Hissning och firning av båt kan även ske medkranar och bommar, varvid lyftlängor av vajereller kätting används.

Vid sjösättning av båt med dävert ska denaktra ginan ryckas ut före den förliga: ”Lossakterginan!”. Ginorna ska då vara uppskjutnapå däck, klara för löpning. Förgasten kan vidbrådskande sjösättning vara beredd med kniveller yxa om förändan bekniper sig.

Då en båt ska hissas, ska däverten vara utsvängd,ginorna överhalade och halande parten ledd tillspel, spelet avprovat, fendertar, brokar, ridareoch fånglina förberedda. Om fartyget gör storframfart, kan en ända ledas från båtens akter tillen punkt väl akterut på fartyget, för att hindraatt båten kastas föröver då den lämnar vattnet.

Den förliga ginan huggs före den aktra: ”Huggförliga ginan!”. På kommandot ”Hissa!” halas detlösa hem för hand och båten hissas med spelet.Ingen i båten får uppehålla sig mellan ginblockoch stäv. Ginorna ska snarast säkras. Båten kansvängas in och säkras eller lämnas utsvängdsom livbåt. Vid hissning med kran görs på lik-nande sätt. Båten säkras då i båtskrån.

En vaterbom är ett långt, smäckert rundhult avträ för förtöjning av båtar när fartyget är tillankars. När vaterbommen är långskepps vilarden i en järnklyka i sidan. Den manövreras medgajar och utsätts vinkelrätt mot fartygssidan.Vaterbommen är försedd med ridare, lejdareoch mantåg.

Gravitationsdävert med livbåt

Tecken till spel

Utsträcktunderarm

Upplyft arm,cirkelrörelsemed handen

Båda armarna sträckshastigt utåt

Sidorörelsermed armen

Fram- ochåterrörelser medhanden i önskad riktning

Horisontella sidorörelser

UppNed

Nedåt-riktade handrörelser

För-flyttning Stopp

Utsträcktunderarm

Hastigt stopp(Fara)

Signalej upp-fattad

Page 140: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

139

SJÖMANSKAP

TacklingMed ett fartygs tackling eller rigg avses dessrundhult, stående och löpande gods samt van-ligen även segel. Rundhulten utgörs av master,stänger, rår, bommar, sprin, spiror, gafflar ochibland även märsar och salningar. Stående rig-gen eller stående godset som stöttar och stagarrundhulten består av vant, stag, gajar, toppläntorm m. Det löpande godset som manövrerar rund-hult, segel m m är gjort av tågvirke eller vajer.

Det finns två huvudtyper av segel – råsegel ochsnedsegel. Det senare kan vara trekantssegel,stagsegel, gaffelsegel, sprisegel eller loggert-segel. Ett segels kanter benämns lik och desshörn kallas horn.

Olika typer av segel med benämningar

Trekantsegel Loggertsegel Stagsegel

Gaffelsegel Sprisegel

Fallhorn

Pikhorn

Fallhorn

HalshornHalshorn

Skot-horn

Klohorn

Fallhorn

HalshornSkothorn

SprihornPikhorn

Klohorn

HalshornSkothorn

Bomlik Undre lik Undre lik

Undre lik Undre lik

Mas

tlik M

astli

k

Mas

tlik

Stå

end

e lik

Akt

re li

k

Akt

re li

k

Aktre

lik

Akt

re li

k

Akt

re li

k

Gaffellik

Övre lik

Sprilik

Skot-hornSkot-

horn Hals-horn

Staglik

Page 141: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

140

SJÖMANSKAP

Deplacement 220 ton

Längd över allt inkl bogspröt 39,3 m

Längd över allt 34,4 m

Vattenlinjelängd 28,3 m

Största bredd 7,2 m

Djupgående 4,2 m

Stortoppens höjd över vattenlinjen 31,4 m

Total segelyta 680 m 2

Den löpande tacklingens längd 5.200 m

Tacklingens totala längd 7.200 m

Flottans övningsfartyg, skonerterna Gladan och Falken

Förtoppsegel 39 m2

Gaffelfock – ”Skonertsegel” 103 m2Stortoppsegel 42 m2

Storsegel 163 m2

Bredfock 97 m2

Jagare 41 m2

Klyvare 51 m2

Stagfock 44 m2

Gladan/Falken Fisherman 100 m2

Page 142: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

141

SJÖMANSKAP

En bark är ett fartyg med tre master,ett barkskepp ett fartyg med fler äntre master, som för snedsegel på denaktra masten och råsegel på de övriga.

En fullriggare har minst tre master och förråsegel på samtliga.

En slättoppad skonare för gaffelsegel,toppsegel och stagsegel.

En galeas är ett segelfartyg med två master,en högre stormast och akter därom en mindremesanmast

Ett skonertskepp har minst tre masteroch för råsegel på fockmasten.

En brigg är ett tvåmastat fartyg med råsegelpå båda masterna.

Page 143: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

142

SJÖMANSKAP

GrunderBemanningen i en båt utgörs av båtchef ellerbåtstyrare, båtgastar och i förekommande fallmotorskötare.

Båtchefen ansvarar för personal, material ochbåtens framförande och säkerhet. Han lederförtöjnings- och losskastningsarbetet och an-svarar för att båten alltid hålls i ett örlogsmäs-sigt skick samt att den hanteras sjömansmässigt.Han ska kontrollera säkerhetsföreskrifter,bränsle- och smörjolja, brandsläckningsutrust-ning, sjökort, livvästar, länspumpning, isattdyvika, göra kontrollstarter och dylikt.

Örlogsflagga förs vanligen på flaggspel akterutoch befälstecken m m på vimpelstake i förstäveneller på masttopp. Båtgastarna – förgast ochaktergast – hanterar båtshakar, fendertar ochförtöjningsändor. Förgasten tjänstgör även somutkik och handhar fånglinan.

En underordnad äntrar ner i båt före en över-ordnad och lämnar båten efter en överordnad.

Förarplatsen i en av amfibiebataljonens stridsbåtar

Förtöjning och losskastningFörtöjning sker på kommandot ”Förtöj!”. Loss-kastning verkställs på kommandot ”Kastaloss!” eller ”Loss för! – Loss akter!”.

Om båtshake utnyttjas för att sätta av eller bäraav, används skaftet. Vid behov kommenderas”Håll an!”. Avsättning sker på kommandot”Sätt av!”.

Från kaj, brygga eller fartyg på svaj utan strömtvatten sätter man av med hjälp av båtshakarna.Först bringas förstäven ut medan aktern hållskvar, varefter fart kan ges med aktra båtshaken,och med rodrets hjälp skär båten ut.

Vid avsättning från fartyg till ankars i ström-farvatten, i grövre sjö eller från fartyg undergång, används endast förända och roder.Förändan beläggs med en rundtörn runt knapeller stävkrysshult, och hålls i övrigt klar attkastas överbord i riktning mot fartyget. Efterutskärning med rodret kastas förändan över-bord, ”Låt gå förändan!”.

Båttjänst

Page 144: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

143

SJÖMANSKAP

Avsättning från fartyg. Vid 2 har förändan flyttats akteröver.

Inför tilläggning kommenderas i god tid ”Klartför tilläggning!”. Befälstecknet tas därvid ned,vid behov även flaggspelet. Fendertar läggs ut,gastarna gör klart att ta emot förända och attbära av med båtshakar. Farten avpassas ochbåtens eventuella häckvåg tillåts passera för attinte störa tilläggningen.

Om fartygschef eller högre befattningshavarefärdas i båten sker tilläggning om styrbord vidfartyg till ankars. I annat fall sker tilläggningvanligen om babord. Tilläggning sker om möj-ligt i lä.

Ska en båt lägga till vid ett fartyg till ankars

Tilläggning vid fartyg. Med hjälp av förändan och rodret manövreras båten in till fallrepet.

i hård vind eller sjö, i strömfarvatten eller vidett fartyg under gång, ska båten nalkas fartygetakterifrån. Förända ges från fartyget. Den be-läggs runt knap eller krysshult, så att förgastenkan hålla an eller ge ut på den efter behov. Ma-növer till fallrep, lejdare eller dävert görs medhjälp av förända och roder. Båten får inte pres-sas in under fallrepet, en tidig backmanöver kanundvika detta. Misslyckas en manöver är detofta bäst att kasta loss och göra ett nytt försök.

Båten hålls på plats med förända och roder, intemed båtshakarna – de ska användas att bära avmed.

Strömellervind

Strömellervind

1

2

3

1

2

Page 145: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

144

SJÖMANSKAP

Att hantera en motordriven båt skiljer sig be-roende på typ av framdrivningsmaskineri. I enbåt med propelleraxel och roder måste manta hänsyn till propellerns rotation och rodretsverkan. En högergängad propeller rör sigmedurs sett akterifrån vid gång framåt, varvidakterskeppet drar sig åt styrbord. Vid back-manöver drar aktern åt babord vilket är viktigtatt veta vid tilläggningar.

Om båten istället har utombordsmotor ellerINU-drev så är det vridningen av propeller-drevet som gör att man kan styra båten. Här-vid behöver man inte ta hänsyn till propellernsrotation, eftersom dess verkan kompenseras avvridningen av drevet. Istället måste man tänkapå att man inte har någon styreffekt när propel-lern är frikopplad (i neutralläge).

På senare år har vattenstråldrift blivit van-ligare som framdrivningsmaskineri. Medvattenstrålen styr man och reglerar farten.Inte heller i detta fall har man någon styreffekti neutralläge.

Vid manöver med motordrivna båtar måsteman tänka på att olika framdrivningssätt med-för olika manöveregenskaper. Båtchefen måsteutföra manöverövningar och särskilt öva till-läggningar, för att rätt kunna använda roderoch maskin vid fram- och backmanövrar.

Rodret ska läggas med en jämn, lugn rörelse ochfarten kan ofta behöva minskas vid gir. Förutomi nöd eller vid låga farter tyder alltför kraftigarorvinklar på bristande sjömanskap.

I hårt väder måste man uppmärksamma ombåten vill kasta sig tvärs för sjön med risk förkantring. Om så är fallet, styrs rakt mot ellermed sjön.

Vid gång mot sjön anpassas farten så att båtenvakar bra. Brottsjöar bör mötas med förstäven.

Vid gång med sjön ska båtens fart avvika frånvågornas, så att brytande sjö passeras.

Klargöring före avgångMaskintjänsten i fartygen sköts av befäl ochvärnpliktiga med utbildning för ändamålet,

Räddningsbåt tas ombord på korvetten Göteborg

Hantering av motorbåtar

Page 146: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

145

SJÖMANSKAP

men varje värnpliktig kan vid något tillfälle fåtill uppgift att framföra mindre motorbåtar.Därför redovisas här några punkter som manmåste tänka på innan man ger sig ut på sjönmed en båt.

● Kontrollera att det finns tillräckligt medbränsle för planerad körtid samt vilka möj-ligheter det finns att bunkra under färden.Tänk aldrig ”det räcker nog”.

● Öppna bränslekranarna så att bränslet kom-mer fram till motorn.

● Kontrollera smörjoljenivån i motorn.

● Kontrollera kylvattennivån.

● Öppna bottenventiler och eventuella övrigaventiler i sjökylvattensystemet.

● Kontrollera om det finns utrymmen som skaventileras före start, t ex batterilåda och ut-rymme för gasoltuber.

● Slå till batterifrånskiljaren.

● Starta.

Tillsyn under drift● Kontrollera kontinuerligt att smörjoljetryck

och kylvattentemperatur håller för motornangivna värden.

● Kontrollera att generatorn ger laddning tillbatteriet.

● Lyssna om motorljudet förändras, känn efterom vibrationer uppstår, se om avgasernaförändrar färg.

Tänk på att båt, motor och propeller ska varai balans för att fungera så ekonomiskt sommöjligt. Detta påverkas bl a av hur last och pas-sagerare är placerade i båten, vinkeln mellanINU-drev eller utombordarrigg och vattenytansamt effektuttaget från motorn. Känn efter hurbåten rör sig i vattnet och försök göra föränd-ringar för att den ska gå så bra som möjligt.

Åtgärder vid ankomstVid ankomst till målet, förbered motorn i godtid för att stoppas genom att köra med lågbelastning så att temperaturerna kan jämna ut

sig inom motorn. En motor som stannas direktefter hård belastning kan börja koka, vilket kanresultera i läckande topplockspackningar elleratt sprickor uppstår i metallen genom värme-spänningar.

När motorn stoppats återställs systemen i detläge de var innan båten klargjordes för avgång.

Anteckna drifttiden i driftjournal eller motsva-rande samt om någon driftstörning uppträttunder färden. Eventuella haverier och repara-tionsbehov samt behov av materielkomplet-tering ska anmälas till ansvarigt befäl.

UtombordsmotorerSe till att motorn får rätt bränsle och rätt smörj-medel – det kan finnas fler trycktankar i sammaförråd. Kontrollera att motorn är rätt monteradi båten och att säkerhetswire eller motsvarandeär rätt infäst. Används motorn till flera båtar,ställ då in riggvinkeln för aktuell båt. Finns detingen uppgift om detta, kör en provtur och göreventuella omställningar. Rätt vinkel är av-görande för båtens sjövärdighet. Lägg växelni friläge före start och kontrollera att det inte finnsnågot i vägen när motorn startas.

Vid frostrisk måste man se till att motornförvaras så att den inte fryser sönder genomsprängning i kylvattenkanaler eller vid isbild-ning på vattenytan. Tänk på att tappa av kyl-vattensystem eller att fylla på frostskyddsmedeli motorer som förvaras i ouppvärmda utrymmen.

Page 147: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

146

SJÖMANSKAP

Hantering av räddningsbåtarAlusafe MOB 700, Fast Rescue Boat (FRB), tillhörande HMS Belos

Rescuebåtar, även benämnda Beredskapsbåtar(SjöV) eller Räddningsbåtar (RMS), indelas ikategorierna Rescueboat och Fast Rescue Boat,FRB. Skillnaden mellan Rescueboat och FRB ärbl a fartresurser, krav på utrustning och besätt-ningens utbildning.

Räddningsbåtens två huvuduppgifter är– att rädda överbordgången personal– att rangera/bogsera fartygets livflottar.

En räddningsbåt ska bemannas av särskiltutsedd besättning. Besättningen består av båt-chef och två besättningsmän. Alla ingåendei besättningen ska vara utbildade enligt gäl-lande reglementen och föreskrifter.

En räddningsbåt ska ständigt vara klar att sjö-sätta inom 5 minuter. Då ska följande punktervara avklarade:

● Båtchefen fått uppgifter för räddningsinsatsen

● Kontroller enligt checklista före sjösättninggenomförda

● Utrustning medtagen/påtagen, som över-levnadsdräkter, räddningsvästar, sjökort,VHF radio, GPS eller annat av betydelse förinsatsens genomförande

● Båtchefen avdelat besättningen till krok res-pektive förända.

Räddningsbåten sjösättes efter det att tillståndinhämtats från VO på bryggan.

Innan båten når vattenytan osäkras kroken tillenpunktslyftet och motorn startas. När båtengår i vattnet lossnar kroken i enpunktslyftetmed automatik och räddningsbåten liggerendast med förända kopplad till moderfartyget.När båtchefen har kontroll över båten ger hanorder om att lossa förändan vilket sker med enspeciell frigöringsanordning ombord i rädd-ningsbåten.

Efter genomfört uppdrag och när båtchefen fåtttillstånd att få borda manövreras räddnings-båten intill moderfartyget så att förändan kankopplas.

När räddningsbåten ligger med sträckt förändalängst fartygssidan sänks kroken till enpunkts-lyftet ned, kopplas och räddningsbåten kanlyftas ombord.

Efter ombordtagningen ska räddningsbåtenomedelbart bunkras och kontrolleras så att denär redo för nya uppdrag.

Page 148: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

147

SJÖMANSKAP

Hantering av roddbåtarRoddarnas platser i båten har nummer enligtdet system som framgår av bilden till höger.

Roddare på förliga toften kallas plikthuggareoch på aktersta toften aktersta män. Roddarnamellan plikthuggare och aktersta män utgörmellanrodd.

Rodden indelas dessutom i förrodd och akter-rodd, varvid förrodden består av de förliga fyraroddarna och akterrodden av de aktra sex.

Är rodden inte fulltalig lämnas luckor i mellan-rodden med början babord för. Saknas enroddare, lämnas plats 10 tom. Saknas treroddare, lämnas platserna 10, 9 och 8 tomma.Är båten avsedd för enkelrodd, dvs med endasten roddare på varje toft, lämnas eventuellaluckor på motsvarande sätt.

Styraren har sin plats antingen stående pådurken i sittrummet, i hocken, dvs rummetakter om ryggbrädan, eller sittande på relingeninvid rorhuvudet.

I båt med dubbelrodd ska plikthuggarnas årorligga midskepps med årbladen akteröver.Aktersta mäns åror placeras midskepps utan-för plikthuggarnas och med årbladen föröver.Mellanroddens åror ska ligga bordvarts medårbladen föröver. Reservåror stuvas midskeppsmed årbladen föröver.

Båtshakarna har sin plats midskepps medhakarna akteröver. Vimpelstaken ska ligga mid-skepps med knapen föröver och flaggspeletmidskepps med knapen akteröver. Öskarenhar sin plats under bänken akterut. Rodretska ligga på durken akter om aktersta toftenoch rorpinnarna placeras på bänken akterut.Fendertar ska – då de används – hänga på ut-sidan på lika höjd från relingen. Förtöjnings-gods och sladdar som inte är i bruk ska varaväl uppskjutna.

I båt med enkelrodd stuvas åror, båtshakar,vimpelstake och flaggspel enligt samma grun-der som för båt med dubbelrodd.

Roddarnas placering i en skeppsbåt förtio roddare, s k tiohuggare eller valbåt

Hur inventarierna stuvas i en skeppsbåt

Plikthuggare, yttre

Plikthuggare, inre

För-rodd

Akter-rodd

Mellan-rodd

Akterstaman, yttre

Akterstaman, inre

Styrare

4 3

10 9

8 7

6 5

2 1

Page 149: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

148

SJÖMANSKAP

Båten bemannas efter kommandot ”Bemannabåten!”. Styraren låter sätta ut rodret och låterklargöra flaggspel och vimpelstake. När allt ärklart, intar gastarna god hållning med armarnai kors över bröstet.

Ligger båten vid fallrep, kaj eller brygga,sköter den inre plikthuggaren båtshakenoch den yttre plikthuggaren förändan – bådastående och vända föröver. Om inte förändaanvänds förblir yttre plikthuggaren sittande.Inre aktersta man håller då sittande an båtenmed båtshake eller med handen.

På kommandot ”Klart för rodd!” förvissar sigroddarna om att roddluckorna lätt går att ta ur.Har en lucka fastnat lossnar den vanligen förett kraftigt slag med handen på utsidan.

”Tag ur – roddluckorna!”. På ”Tag ur” fattasroddluckorna med den yttre handen, på ”rodd-luckorna!” tas de ur och stuvas intill bord-läggningen, så att de är ur vägen för årorna.Därefter ska snabb återgång ske till hållningmed armarna i kors.

Strax innan båten ska sätta av och innan even-tuella passagerare embarkerar kommenderas”Res – årorna!”. På ”Res” fattar roddarna (utomplikthuggare och aktersta män) sina respektiveåror. På ”årorna!” reser de sina åror samtidigt.Årorna ställs ner mellan benen med handtagenmot båtens botten och årbladen långskepps.

Åran fattas med den yttre handen nedanförlädret och med armbågen tvärs ut. Den inrehanden håller åran i tumgreppet just ovanförlädret med sträckta fingrar och så, att under-armen har ett horisontellt läge tvärs ut. Dettabl a för att inte vatten ska rinna in i ärmen.

Då båten ska lämna tilläggsplatsen kommen-deras ”Sätt av!”. Yttre plikthuggaren kastar lossförändan, sätter upp befälstecknet om sådantska föras, och intar sedan sin plats. Inre plikt-huggaren för ut förstäven genom att sätta avmed båtshaken.

Först sedan plikthuggaren pressat ut förstävenger inre aktersta man båten fart över stäv medhanden eller med båtshake, medan styrarenskär ut med rodret. Fendertarna tas in.

Fattning vid resta åror. De resta årorna hålls med årbladen långskepps.

Roddens utförande

Page 150: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

149

SJÖMANSKAP

Plikthuggare och aktersta män reser sina årorsamtidigt, med rättning på inre aktersta man.Därefter kommenderas ”Klart!”. Inre handenflyttas snabbt ner till handtaget (årlommen)utan att rättningen på årorna rubbas.

”Falla!”. Årorna lyfts upp ett stycke och fällsdärefter samtidigt i sina roddluckor med år-bladen horisontella.

I de fall årorna ska läggas ut utan att förstresas, kommenderas så snart utrymmet med-ger ”Lägg ut årorna!”.

Rodden sätts igång på kommandot: ”Överallt– hal ut!”.

Överkroppen böjs framåt, armarna sträcks ochknogarna vrids akteröver. Därvid bringas år-bladet så långt föröver som möjligt samtidigtsom det skevras, d v s vrids nära lodrätt.

I nästa ögonblick sänks omkring tre fjärdedelarav årbladet lodrätt i vattnet, roddaren fälleröverkroppen bakåt och drar med raka armarmedan knäna sträcks.

När årbladet kommit tvärs böjs armarna medkraft och överkroppen reses, varvid samtidigtårbladet lyfts ur vattnet och skevras till nära

vågrätt läge. Årbladets förkant ska vara någothögre än dess akterkant. Vid normal takt görsomkring en sekunds uppehåll – därefter ett nyttårtag.Örlogsrodd kännetecknas av markerad taktgenom kraftig skevring av årorna samt uppe-håll mellan årtagen. Takten vid örlogsroddär i allmänhet i större båtar 25–30 årtag ochi mindre båtar 30–35 årtag per minut.

Kapprodd skiljer sig från örlogsrodd främstgenom att takten är mera uppdriven samt attinget markant uppehåll förekommer mellanårtagen.

Takten hålls med rättning på aktersta manom styrbord – eller om de aktersta männen interor – på aktre mellanrodden om styrbord.

Om takten förloras kommenderas”Ens – rodd!”,vilket upprepas i önskad takt, varvid ”Ens”anger när årbladen ska kastas föröver och”rodd” när de ska sänkas i vattnet.

Pågående rodd avbryts med kommandoordet”Ligg!”. Roddarna fullföljer det påbörjade år-taget och håller därefter årorna i ställning somefter ”Falla!”.

Efter ”Falla!” ska årorna och årbladen ligga horisontellt, på samma sätt som vid ”Ligg!”

Page 151: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

150

SJÖMANSKAP

Ska farten upphävas kommenderas ”Årornai vattnet!”.

Om båten ska ros akteröver kommenderas”Överallt – stryk!”. Rodden utförs i motsattordning mot vid ”Hal ut” och utan att årornaskevras.

Ska farten minskas under pågående rodd kom-menderas ”Sack – rodd!”. Rodden fortsätts dåi normal takt, men med minskad kraft.

En båt under rodd kan manövreras med hjälpav årorna. Därvid kan följande kommandoordanvändas: ”Styrbord stryk, babord – hal ut!”,”Styrbord sack rodd, babord – hal ut!” och”Styrbords åror i vattnet!”.

En del av rodden kan fås att ro eller upphöraatt ro på följande kommandoord: ”Akterrodd –ligg!” och ”Förrodd – hal ut!”.

Vid övergång från en roddform till en annanska det påbörjade årtaget först tas ut. Om tidoch omständigheter medger kan det vara lämp-ligt att vid övergång från en roddform till enannan först kommendera ”Ligg!”.

Är en passage så trång att rodd inte kan utföraskommenderas ”Låt gå årorna!”. Båda sidornasåror ska då med knyck lyftas ur roddluckornaunder pågående årtag och hållas på släp utom-bords, kvarhållna av roddarnas yttre hand medfattning om handtaget, handloven vilande motbåtens reling med knogarna nedåt.

”Låt gå årorna!”

”Årorna i vattnet!”

Page 152: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

151

SJÖMANSKAP

Vill man låta gå endast ena sidans åror kom-menderas ”Låt gå styrbords åror!”, varvidstyrbordsrodden lyfter ur sina åror, medanbabordsrodden bibehåller sin rodd som förut.

På kommandot ”Vila på årorna!” – vilket görsfrån läget ”Ligg!” – dras årorna in, så att hand-tagen stöder mot andra sidans reling. Årbladenska vara horisontella.

Årorna läggs åter ut på kommandot ”Lägg utårorna!”, varvid läget ”Ligg!” intas.

Ska rodden helt upphöra och årorna tas in kom-menderas ”Bog in!” och ”Lyft”.

”Bog in!” kommenderas i så god tid före till-läggning att plikthuggarna hinner lägga in sinaåror och ställa sig klara.

Plikthuggare och aktersta män fullföljer påbör-jat årtag, varefter de med en kraftig knycksamtidigt reser sina åror lodrätt upp – plikthug-gare respektive aktersta män slår samman sinaårblad – och årorna läggs ner.

Roddluckorna sätts i, fendertar läggs ut ochplikthuggarna reser sig vända föröver. Finnsplats på durken för om toften ställer sig plikt-huggarna där. Inre plikthuggaren reser båts-haken och håller den midskepps och lodrätt medhaken uppåt, klar att bära av eller hugga fast.

Yttre plikthuggaren tar ned eventuellt befäls-tecken och gör sig beredd att ta emot enförända.

När båten beräknas med egen fart kunna nåtilläggsplatsen, och innan årorna kan bli hind-rande för manövern, kommenderas ”Lyft!”.

Det påbörjade årtaget fullföljs, och årorna lyfts,samtidigt och följsamt, med en kraftig knycklodrätt upp och läggs ner på sina platser. Rodd-luckorna sätts i, fendertar läggs ut och ledigaroddare intar hållning med armarna i kors.

Medan detta pågår lyfter inre aktersta mansin båtshake över huvudet, horisontellt ochparallellt med långskeppslinjen, och håller deni beredskap bordvarts.

Vid tilläggning är det vanligen lämpligast attnalkas platsen i cirka 45 graders vinkel. Straxföre tilläggningen minskas farten genom enkraftig frångir, varvid båten samtidigt kommerparallellt med tilläggsplatsen. Inre plikthugga-ren bär av med båtshaken, inre aktersta manhugger fast och inre sidans akterrodd hjälpervid behov till med att hålla an båtshaken.

Vanliga fel vid tilläggning är att båten kommerin med alltför hög fart, eller att plikthuggarenförsöker upphäva farten med båtshaken.

”Vila på årorna!”

Page 153: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

152

SJÖMANSKAP

ÖrlogsmässighetAv ett fartygs yttre kan man bedöma i vilkengrad det råder örlogsmässighet, dvs ordningoch gott sjömanskap ombord. Såväl i hamn somunder gång, framför allt i skärgård och vid mötemed andra fartyg, är ett örlogsfartyg utsatt förkritisk granskning. Detta gäller inte bara skrov,rigg och synliga föremål på däck, utan ocksåde enskilda besättningsmännens uppträdandepå däck.

Var och en ombord ska hjälpa till att hålla far-tyget i örlogsmässigt skick, genom att vid bris-ter antingen själv ingripa eller underrätta an-svarig.

● Inga sladdar eller kvarglömda fendertar fårhänga utombords.

● Alla tampar ska vara taglade.

● Påsatta kapell ska vara väl surrade och slad-darna instoppade.

● Sejnfall och allt löpande tågvirke ska vara välsträckt.

● Flaggor och tecken ska vara noggrant hissadei topp. De ska vara hela och blåsa klara.

● Kläder på tork ska hänga på avsedda platseroch inte på räcken eller reling.

● Att lämpa avfall utombords är av miljövårds-skäl förbjudet. För olja gäller särskildabestämmelser enligt oljeskyddslagen. Detär förbjudet att lämpa olja i sjön i Nordsjönoch i Östersjön.

● I hamn, vid landningsplats och ombord påandra fartyg är det många ögon som iakttarhur fartygets båtar manövreras och i vilketskick de är hållna, hur båtgastarna är kläddaoch hur de uppträder. Båtstyrare och båt-gastar ska därför hålla sin båt örlogsmässigoch uppträda örlogsmässigt.

Valbåt riggad med två master, stagsegel, loggertsegel och trekantssegel

Fartyget och dess båtar

Page 154: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

153

NAVIGATION

Navigation

Page 155: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

154

NAVIGATION

Navigation

De kunskaper som krävs för att erhålla kom-petensbevisen ”förarintyg” och ”kustskeppar-intyg” finns angivna i den av Sjöfartsverketutgivna publikationen Sjötrafikföreskrifter m m.

Örlogsboken kan användas som kurslitteraturvid lärarledd undervisning till dessa kompe-tensnivåer. Bokens navigationskapitel räckermer än väl för förarintygskompetens, medanman för kustskepparkompetens även måste hasjöfartsverkets publikation Sjötrafikföreskrifterm m, Kort 1 samt tillgång till vissa författ-ningstexter. Nödvändig färdighet i praktisktsjökortsarbete kan nås genom att lösa uppgifterhämtade ur någon av läraren anvisad övnings-exempelsamling.

Kunskap om navigation är nödvändig för säkerförflyttning av fartyg och båtar från en plats tillen annan. Under förflyttning ska läget kunnaanges när som helst.

Förflyttningen kan variera från en kort färdi skärgård till en flerdagarsfärd över öppnafarvatten. Det ställs därför olika krav på naviga-törens kunskaper och det medför att olika hjälp-medel måste utnyttjas.

För att framföra ett fartyg eller båt räcker detinte med att man kan läsa och utnyttja sjökort.Även för korta färder till sjöss krävs kunskapom utmärkning, fyrar, de navigatoriska hjälp-medlen samt bestickföring, d v s sjökortsarbete.

Dessutom måste hänsyn visas såväl andra sjö-farande som strandägare. Därför måste bådede internationella och de svenska sjötrafik-föreskrifterna noga läras in och följas.

I dag finns flera avancerade elektroniska hjälp-medel till navigeringen. Det är viktigt att dessaförblir hjälpmedel, och inte ersätter kunskaperi navigation.

Page 156: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

155

NAVIGATION

Jorden är en nästan klotformig kropp som rote-rar med konstant hastighet omkring jordaxeln.De punkter där denna axel skär jordytan kallasjordens geografiska poler – nordpolen (N)och sydpolen (S). Mitt emellan dessa liggerekvatorn, som delar jorden i två lika storadelar – norra och södra halvklotet.

Latitud och longitudDet finns många sätt att ange en punkts läge.En vanlig metod är att använda ett rätvinkligtrutsystem.

Jordens rutnät bygger på cirkelns indelning i360 grader (°), där varje grad är 60 minuter (´).Detta rutnät består av meridianer som går frånpol till pol samt latitudparalleller som är paral-lella med ekvatorn.

En orts läge anges i latitud och longitud. Lati-tud är vinkeln vid jordens medelpunkt frånekvatorn till orten, och anges i grader, minuteroch tiondels minuter åt nord eller syd. Longi-tud är vinkeln vid jordaxeln mellan noll-meridianen till ortens meridian. Longitudenanges åt öster eller väster. Nollmeridianen ärden meridian, som går genom observatorieti Greenwich utanför London.

Om man med detta system vill ange det exaktaläget för kungliga slottet i Stockholm, så blir det:latitud N 59°09,6´, longitud O 18° 04,6´.

Longituden kan bli högst 180° åt öst eller väst,vilket den blir då man når den meridian somär diametralt motsatt nollmeridianen ellerGreenwich-meridianen. 180°-meridianen kallasdatumgränsen, då man vid passage får justeradatum ett dygn.

Latituden blir högst 90° åt nord eller syd, därman når fram till polen.

Om man avbildar jordytan på en karta, därjordklotets rutnät återges med rätvinkligarutor, anger man en punkts läge med latitudi höjdled och longitud i sidled. Graderingenplaceras då vanligen i kartans eller sjökortetsytterkanter.

Nordpolen

SydpolenNollmeridian Meridian

Latitudparallell

Ekvatorn

Ekvatorn

Latitud-parallell

Longitud

Latit

ud

Longitud

Latitud

Jorden och dess koordinater

Page 157: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

156

NAVIGATION

d

f ✕ t

Ovanstående triangel ger en enkel minnesregelför sambandet mellan distans, fart och tid. Om mant ex vill veta farten (f), täcker man över f och avläser:

f = d t

Nautisk mil och knopAvstånd till sjöss anges i nautiska mil. Veder-tagen internationell förkortning finns inte,i marina sammanhang används ofta förkort-ningen M. En äldre benämning är distans-minut ( ´ eller n m).

En nautisk mil är längden av en bågminut, mättutefter en meridian på jordytan. Längden ärbestämd till 1 852 meter. Detta mått har manfått fram på följande sätt.

Då metersystemet infördes, bestämdes att mått-enheten skulle vara en 10-miljondel av sträckanfrån polen till ekvatorn mätt på meridianen.Detta avstånd är även 90° eller 90°✕ 60´ = 5 400minuter. Härav följer att längden av en nautiskmil i meter blir :

10 000 000 = 1 851,852 5 400

Detta mått varierar på olika latituder beroendepå att jordens radie är störst vid ekvatorn ochminst vid polerna. Man har internationelltfastställt att en nautisk mil är 1.852 meter.En tiondels nautisk mil, 185 m, kallas en kabel-längd.

Ett fartygs fart anges i knop. Med det menasdet antal nautiska mil som tillryggaläggs på entimme. Ordet kommer från den tid då skädd-loggen användes. En skäddlogg består av enträplatta som är fastgjord i en lina, försedd medknopar. När plattan släpps i vattnet bildar denen fast punkt genom motståndet mot vattnet,varvid ett visst antal knopar löper ut med linanunder en viss tid. Sambandet mellan distansend (i nautiska mil), farten f (i knop) och tiden t(i timmar) är:

d = f ✕ t

Det medför att f = d och t = d t f

Vid beräkningar kan problem uppstå beroendepå att tiden i ekvationen nyttjas med sorten tim-mar och decimaler av timmar, medan vi i dag-ligt bruk använder timmar och sextiondelar,dvs minuter. Ofta är det bättre att räkna medtiden i minuter. Om man anger tiden i minutermåste, istället för t timmar, tiden anges somt minuter och ekvationen blir då :

d = f ✕ t f = d ✕60 t = d ✕60 60 t f

Sydpolen

Ekvatorn

Nordpolen

Page 158: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

157

NAVIGATION

Med horisont menas den cirkellinje som be-gränsar den del av jordytan som en observatörkan se. Cirkelns storlek beror på observatörensögonhöjd, vilket medför att horisonten vidgasmed ökad ögonhöjd.

De fyra väderstrecken utgör en indelning avhorisonten. På detta sätt indelades förr ävenkompassrosen. Men det var inte tillräckligt medde fyra kardinalstrecken nord, ost, syd ellerväst, utan man förtätade med interkardinal-

strecken nordost, sydost, o s v och fortsatte attdela vinklarna tills hela varvet var indelat i 32streck. En sådan del av cirkelbågen, ett streck,är 11 1/4°, och den delades ytterligare i hälfteroch fjärdedelar.

Numera används streckindelningen merasällan, men den lever kvar vid angivande avvindriktning. Moderna kompasser har en indel-ning i 360°.

Från fartyget i mitten på bilden kan masttoppen på ett annat fartyg siktas, medan fyren ligger underhorisonten. Fyrskenet kan däremot synas.

Olika typer av kompassrosor

Horisontens indelning

Page 159: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

158

NAVIGATION

Kurs, bäring och riktningMed kurs menas den vinkel som ett fartygslångskeppslinje bildar med meridianen. Kursenanges medurs i grader från 0° till 360°.

Om man i ett sjökort ritar ett fartygs väg mel-lan två orter, kallas denna linje för kurslinje.

Med bäring menas vinkeln mellan meridianengenom observationsplatsen och siktlinjen till detsiktade föremålet, exempelvis ett sjömärke.Bäringar, liksom kurser, anges i grader från 0°till 360°.

Ett fartygs läge anges ofta i bäring och avståndfrån en känd punkt, t ex en fyr. I figuren är

bäringen 246° från fyren på den norra ön. Vidlägesbestämning kan man antingen använda sigav en pejlad bäring och ett uppmätt avstånd tillett sjömärke, eller av två eller flera samtidigtutförda pejlingar mot olika föremål.

Med riktning menas vinkeln mellan fartygetslångskeppslinje föröver och siktlinjen tillföremålet. Riktningar anges åt styrbord (SB)respektive babord (BB) från 0° till 180°, sesidan 103. Riktning kan också anges enligtbilden på sid 114. Riktning används för att angeett föremåls läge i förhållande till fartyget.

Meridian Meridian

Kurs 045°

Bäring 067°

Bäring 126°

Bäring 247°till fartyget

Riktning

SB 22°

RiktningSB 81°

Kursli

nje

Page 160: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

159

NAVIGATION

Ett sjökort är en plan avbildning över ett visstvattenområde. Det är avsett att användas förnavigeringsändamål och måste därför innehållanödvändiga uppgifter om farvattnens beskaf-fenhet. Dessutom måste man på ett enkelt ochbekvämt sätt kunna avsätta ett fartygs lägen ochfärdväg i det.

I likhet med landkartor visar sjökorten alltidnorr uppåt. Latituden anges av de lodrätaskalorna till vänster och till höger i kortetsytterkanter. Longituden anges av de vågrätaskalorna upptill och nedtill. Varje sjökort harett utrymme med allmänna uppgifter om kortet.

Ett sjökort innehåller en stor mängd upplys-ningar och uppgifter. De viktigaste inomkortets vattenområde utgörs av vattendjup,

bottenbeskaffenhet, farleders sträckning,sjöfartshinder av olika slag samt fyrarnas sek-torer. Innanför kustlinjerna anges fyrar ochandra sjömärken som båkar och kummel, lots-och livräddningsstationer, markanta höjder,kyrkor m m. De förkortningar och symbolersom används finns samlade i ett särskilt häfte:Kort 1.

På en jordglob kan man verklighetstroget återgeen avbildning av jordytan. Men om man över-för en sfärisk yta till ett plan, får bilden vissafelaktigheter, som varierar efter tillvägagångs-sättet vid avbildningen, d v s projektionen. Vissasvenska sjökort är konstruerade (projicerade)enligt Mercators princip och andra enligt Gaussprincip.

Med hjälp av modern datateknik framställer sjöfartsverket de svenska sjökorten

Sjökort

Page 161: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

160

NAVIGATION

Vid navigering och bestickföring underlättasarbetet om en kurslinje som på jordytan skäralla meridianer med samma vinkel, kan läggasut som en rät linje i sjökortet. På en jordgloblöper meridianerna samman i polerna, medankartbilden har konstruerats så att meridianernablir parallella linjer. Därmed blir kurslinjen enrät linje i kortet. En sådan kartbild kan åstad-kommas genom att en tänkt cylinder placerasomkring en jordglob, så att cylindern tangerarjordytan längs ekvatorn. Globens kartbild pro-jiceras på cylinderns yta, varvid man får enkarta med räta vinklar mellan meridianer ochlatitudsparalleller.

Det är också ett önskemål att bäringar ska kunnaläggas ut som räta linjer i sjökortet samt att manska kunna avsätta ett läge i latitud och longi-tud. Dessutom bör öar, uddar och vikar kunnaåterges utan märkbar förvanskning.

När man i sjökortet låter meridianerna bli pa-rallella, kommer kartbilden att tänjas ut i nord–sydled. Man får en förstoringsfaktor som blirstörre ju närmare polerna man kommer. I dendirekta cylinderprojektionen projiceras jordytanfrån jordens medelpunkt ut genom jordytanmot cylinderns sida. Avståndet från centrum till

cylindern blir allt längre ju mer man närmar sigpolerna. Kartbilden tänjs därmed ut i höjdled.För att minska inverkan av den växande latitud-skalan har projektionscentrum förskjutits,enligt en matematisk ekvation, längs en linjegenom jordens centrum, vinkelrätt mot jord-axeln.

Grundprincipen för Mercators projektion

80°

70°

60°

50°

40°

30°

20°

10°

Jordaxeln

Mercatorkortet

Mercators projektion är vinkelriktig

Page 162: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

161

NAVIGATION

Nya svenska skärgårds- och hamnkort utförs iGauss projektion, som också är en cylinder-projektion. Den tänkta cylindern är i denna pro-jektion liggande, och tangerar jordgloben längsen meridian, den s k medelmeridianen.

Gaussprojektionen skiljer sig från Mercatorsprojektion genom att den avbildar jorden skal-riktigt endast längs en medelmeridian iställetför längs ekvatorn. På båda sidor om medel-meridianen, åt öster och åt väster, växer skalanju mer man avlägsnar sig från medelmeridianen.

Meridianerna i denna projektion blir inteparallella linjer. Projektionen används därförmestadels vid avbildning av områden medutsträckning i nord–syd.

Grundprincipen för Gauss projektion

I Sverige används projektionen till skärgårds-kort med skala 1:50 000 över områden näramedelmeridianen. Projektionsfelen blir dåförsumbara.

Man kan därför använda kortet på samma sättsom ett kort i Mercators projektion. Kurser kanläggas ut som räta linjer, och distansen kan tasut var som helst i latitudskalan på kortetsvänstra eller högra kant.

Gausskortet

Page 163: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

162

NAVIGATION

Sjökort är avbildningar av större eller mindredelar av jordytan. De är uppgjorda i olika skalorsom anger hur en viss sträcka i kortet förhållersig till motsvarande sträcka i verkligheten.

Är skalan till exempel 1:100 000 (uttalas ”ett tillhundra tusen”) betyder detta att 1 mm i kortetmotsvarar 100 000 mm, d v s 100 m i naturen.1 mm i kortet motsvarar således lika mångameter i naturen som det finns ”tusen” i skalan.

Man ska alltid använda sjökort i så stor skalasom möjligt. Observera att skala 1:25 000 är enstörre skala än 1:100 000.

Alla svenska sjökort – cirka 130 st – finnsförtecknade i katalogen Sjökort och nautiskapublikationer – ”Sjökortskatalogen”. Korten är in-delade i olika grupper med hänsyn till kortensutnyttjande för utsjö-, kust- eller skärgårds-navigering.

Översiktskort finns i skalorna 1:1 500 000– 1:500 000, med ensiffriga katalognummer.

Kustkort tillverkas i skalorna 1: 250 000– 1:200 000, med tvåsiffriga katalognummer.Första siffran är samma som för det översikts-kort inom vilket kustkortet ligger.

Skärgårdskort finns i skalorna 1:125 000– 1: 50 000, med tre- eller fyrsiffriga katalog-nummer. De två första siffrorna är desammasom för det kustkort inom vilket skärgårds-kortet ligger.

Specialkort tillverkas i större skalor än1: 25.000, med fyrsiffriga katalognummer.Specialkorten omfattar dels kort över skär-gårdsområden, dels kort över vissa hamnaroch hamninlopp. En del hamnar kan dockåterfinnas som en ”hamnspecial” i respektiveskärgårdskort.

Alla sjökort över inlandsfarvatten har nummersom börjar med siffran 1. Principen för numreringär samma som för ovanstående kortgrupper.

Förutom vanliga sjökort, ger sjöfartsverketäven ut båtsportkort. Dessa görs i samma skalasom motsvarande sjökort och täcker de flestaskärgårdsområdena samt Vänern och Mälaren.

Kustkort nr 72 och 93, skärgårdskort nr 616,722 och 931 samt specialkort 6161 och 9313framställs även som undervisningskort. Detrycks på papper av lägre kvalitet och hålls ejrättade. De får inte användas för navigering.

Elektroniska sjökort. Sjökort kan numerapresenteras på en bildskärm. Med hjälp frånnavigeringssystem kan man få sin egen posi-tion presenterad i detta elektroniska kort. Detgår också att ändra skalan inom vissa gränser.

De enklare systemen är i princip avfotogra-ferade papperssjökort, också kallade raster-scannade eller bitmappade sjökort. De meravancerade systemen är vektoriserade, dvsvarje linje i sjökortet är angiven i databasen medbetydelse, riktning och läge. Detta innebär attman enklare kan skifta skala och att man ävenkan välja bort information som man för tillfäl-let inte behöver, som t ex fyrsektorer på dagtid.

Elektroniska sjökort får bara användas somhjälpmedel, och får alltså inte ersätta pappers-sjökort.

I en nära framtid kommer ett system somkallas ECDIS (Electronic Chart Display andInformation System). Det innehåller, förutomvektoriserade kort godkända av Sjöfartsverket,även system för automatisk rättning och infor-mation från lotsar och fyrlistor. När ECDIS äri funktion får det ersätta papperskorten.

Olika slag av sjökort

Page 164: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

163

NAVIGATION

Information från sjöfartsverket om sjökort

Page 165: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

164

NAVIGATION

Del av översiktskort nr 9 i skala 1:500 000

Del av kustkort nr 93 i skala 1: 200 000

Page 166: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

165

NAVIGATION

Del av skärgårdskort nr 933 i skala 1:50 000

”Hamnspecial” i skala 1:15 000 i skärgårdskort nr 933

Page 167: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

166

NAVIGATION

Strandlinjen Hamnar

Terräng

Mycket låg strand

Mätt strandlinje

Vass eller säv

Fjär, strand torrvid lågvatten

Berg

Väl synliga träd

Lövskog

Barrskog

Nivåkurvor,höjdkurvor

Nivåkurvor,ungefärliga

Jordhöjd,jordkulle

Färja

Vägar, broar m m

Teleledning

Bro

VHF radioanmälnings-punkt, eller rapporte-ringspunkt med angi-vande av berörd trafik-riktning. Siffran angerpunktens benämning.

Slip

Torrdocka

Marina

Kaj

Ankarplats

Ankring förbjuden

Utdrag ur Kort 1 – Symboler och förkortningari svenska sjökort

Page 168: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

167

NAVIGATION

Sjöfartshinder Gränser, kablar mm

Djupkurvor

Djupangivelser

Undervattenssten

Undervattenskabel(tele, kraft)

Bränning/ar, uppgrund-ning mellan 0,2 m övermedelvattenytan (mv)och ned till 0,3–0,6 munder mv

Undervattenssten/armed mindre djupän 2 m

Vrak med djupkontrolleratmed ram

Minsta djup i trångfarled

Ringat område. Inomdetta område är kändagrund med djupet 3 meller mindre inlagda.Större djup är ofullstän-digt redovisade.

Siffran på djupkurvan angerdjupet i meter. Kurvsiffran ärplacerad med basen på dendjupare sidan av djupkurvan.

Plats därlots möter

Ankringsområde(alternativt ankrings-område med hänvis-ningsbokstav)

Skjutområdesgräns

Territorialgräns

Varning förbottenaktiviteter

Baslinje medbaslinjepunkt

Djupangivelse med av-vikande vattendjup åtdet håll pilarna pekar

Gräns förekonomisk zon

Förbud mot bottenak-tiviteter (ankring, fiskemed krok och förank-rade redskap samticke militär dykning)

Page 169: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

168

NAVIGATION

Farledsram för mekanisk avkänning av grundanledningar eller klarning till ett visst djup

I Sverige pågår en landhöjning efter inlands-isen. Den är mest påtaglig på norrlandskusten,där land stiger med nära 1 cm per år. Längsti söder förekommer ingen landhöjning alls,utan det till och med sjunker en aning. Dettainnebär att äldre sjökort kan visa felaktig kust-linje och något för stora djup.

I hamnar och farleder är djupförhållandenai allmänhet fullständigt undersökta, blandannat med en metod som kallas ramning, därman fastställer det minsta djupet. Dessa djup-uppgifter kan vara särskilt markerade i sjökortetmed följande symbol (här med 8,6 meters djup):

Speciell försiktighet måste iakttas om manfärdas genom ett vattenområde som i sjökortethar ofullständigt angivna djup, s k ringadeområden. Man bör även ta i beräkning att deföremål som i sjökorten har markerats somtorn, skorstenar och dylikt, kan ha rivits utanatt det har kommit till sjöfartsverkets känne-dom. Dessutom kan flytande sjömärken haförflyttats av is eller timmersläp.

Det är av stor vikt att känna till åldern på desjömätningar som ligger till grund för desjökort som används.

Tillförlitligheten kan variera med hänsyn tillden tidpunkt då sjömätningarna utfördes. Förri tiden lodade man med handlod eller djuplodfrån udde till udde eller stjärnformat medutgångspunkt från en udde eller ett känt grund.

Denna metod innebar emellertid att storaområden blev bristfälligt undersökta. I modernsjömätning används ekolodning från fartyg ochbåtar med moderna navigeringshjälpmedel.Då lodningslinjerna numera läggs parallelltoch mycket tätt kommer en uppgrundning attsynas på en eller flera av ekolodens registreradedjupkurvor. En sådan ”grundanledning” under-söks speciellt och det minsta djupet fastställs.I grunda vattenområden kan kartläggning skefrån helikopter med laserdjupmätare.

I sjökortets marginal finns uppgifter om närfarvattnet sist sjömättes. Av dessa uppgifterframgår att sjömätningarna som ligger till grundför sjökort 933 utfördes mellan 1953 och 1979.

Sjökort som bygger på så gamla mätningar ärnaturligtvis inte lika tillförlitliga som kort övernymätta farvatten. I moderna sjökort finns en skisssom visar när olika delar av området är sjömätta.

8 6

Tillförlitlighet och rättning

Page 170: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

169

NAVIGATION

Rättning av sjökortNär ett nytt sjökort utarbetas och är klart förutgivning, förses det med en uppgift om publi-ceringen, vanligen placerad i kortets underkant.Uppgiften anger årtalet och den officiella stat-liga myndighet som ansvarar för kortet. Sådanauppgifter brukar finnas i alla länders sjökort.

Publiceringsuppgiften är en motsvarighet tillden uppgift om utgivare, tryckort och år somenligt lag ska finnas exempelvis i böcker.

När sjökortet är utgivet sparas originalhand-lingarna och rättas fortlöpande. Man inför upp-gifter om ändrade farleder, ändrad utmärkningeller fyrbelysning, nyupptäckta grund, ny-byggda bryggor och kajer och annan informa-

tion som är viktig för den sjöfarande. När upp-lagan är slut och ny tryckning ska utföras,avbryts rättelsearbetet och kortet förses meden ”rättelsestämpel”, som i allmänhet placerasi nedre vänstra hörnet. Den innehåller uppgiftom numret på det häfte av Underrättelser försjöfarande, Ufs, som senast användes i rättelse-arbetet. Den nya sjökortsupplagan numrerasmed årtal och månad, t ex 99-01. Införandet avnya rättelser i originalen pågår ständigt.

Samtliga sjökort utom översiktskorten skautkomma i en ny upplaga var sjätte månad.Översiktskorten utkommer i en ny upplaga engång om året.

Rättelsearbete ombordDet är nödvändigt att hålla sjökorten rättade.På fartyg är man skyldig att ha rättade kort ochatt medföra Ufs för de senaste 12 månaderna.

För att underlätta rättelsearbetet innehållerförsta häftet av Ufs varje månad en ”Förteck-ning över notiser, som föranleder ändringi svenska sjökort”. Med anledning av dessamånatliga förteckningar kan man kontrolleraom några väsentliga rättelser återstår att införa.

Det är ofta tillräckligt om ändringar och rättel-ser, som meddelas i Ufs, antecknas i kortengenom att notisens nummer anges med exempel-

vis ”Ändr Ufs nr 1/99”. Denna anteckning görsintill den plats som berörs av ändringen.

Ufs utkommer med ett nummer i veckan ochsänds till örlogsfartygen genom respektivemarinbas försorg. Sjöfartsverket sänder Ufs tillde som är prenumeranter.

För den stora allmänheten är Ufs alltför om-fattande, och därför ger sjöfartsverket även utUnderrättelser för båtsporten, Ufb. I denna finnsendast de notiser som är av intresse för båt-sporten. Ufb ser ut ungefär som Ufs, men ärtryckt på gult papper.

Rättelsestämpel i sjökort. 00-03 anger att kortet är rättat till och med mars 2000

Publiceringsuppgifterna på moderna sjökort är, i likhet med rättelsestämpeln,placerade i marginalen på kortet

RÄTTAD TILL OCH MEDCORRECTED UP TO AND INCLUDINGUfs nr 2000:12 Upplaga (Reprint) 00-03Sjöfartsverket. Sjökarteavdelningen, Norrköping 2000

© Utgivet av Sjöfartsverket, NorrköpingFörsta utgivningsår 1958. Ny layout 1982© Published by Swedish Maritime Administration, NorrköpingFirst published in 1958. New edition 1982.

Page 171: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

170

NAVIGATION

All information som den sjöfarande behöverkan inte finnas i sjökorten. Dessa kompletterasdärför med s k nautiska publikationer:

– Underrättelser för sjöfarande

– Underrättelser för båtsporten

– Svensk Fyrlista

– Svensk Lots

– Svensk Kusthandbok

Underrättelser för sjöfarande, Ufs, utkom-mer varje vecka och innehåller meddelandensom ligger till grund för rättelser av sjökort,seglingsbeskrivningar, fyrlistor m m och är avbetydelse för sjöfarten i såväl svenska somutländska farvatten. T ex förändringar av far-leder och dessas utmärkning, nya eller ändradefyrar, djupuppgifter m m.

Det första häftet varje år innehåller en mängd”permanent” information av allmän karaktär,t ex meddelanden om lotsning i svenska ochomgivande farvatten, information om sjörädd-ning, information om radionavigationsvarning-ar, uppgifter om broöppningar och öppnings-tider för kanaler, uppgifter om kontrollstationerför lanternor och kompasser, förteckning överauktoriserade kompassjusterare, förteckningöver sjöfartsverkets försäljningsombud m m.

Ufs finns numera också på Internet:www.sjofartsverket.se

Underrättelser för båtsporten, Ufb, utkom-mer med fem nummer årligen under tidenfebruari – september. Tidskriften är ett utdragur Ufs och innehåller dessutom notiser ochinformation speciellt riktad till båtsportensutövare.

Underrättelser för sjöfarande, Ufs, utkommer varje vecka och finns också på Internet

Nautiska publikationer

Page 172: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

171

NAVIGATION

säkerheten, förbud mot vattenförorening frånfartyg samt andra föreskrifter och upplysningar.

Del I och II innehåller ledkartor som visarledernas djup samt beskrivningar över kusten,farlederna och hamnarna.

Svensk kusthandbok, Skh, är en kombine-rad kust- och hamnbeskrivning, främst avseddför mindre skepp och båtar med ett djupgåendemindre än 3 m. Stor vikt har lagts vid båtsport-ens intressen. Handboken är avsedd att kom-plettera sjökorten/båtsportkorten och är geo-grafiskt indelad i fem delar.

Katalog över sjökort och nautiska publika-tioner utges av sjöfartsverket och innehållerförteckning och indexkartor över samtligasvenska sjökort samt uppgifter om övriganautiska publikationer, försäljningspriser ochåterförsäljare.

Svensk fyrlista, Svensk lots och Svensk kusthandbok, Skh.

Svensk fyrlista, som utges av sjöfartsverket,innehåller uppgifter om alla svenska fyrar,lysbojar, flygfyrar och hinderljus.

För att kunna utnyttja de olika formerna avfyrbelysning är det nödvändigt att känna till deallmänna uppgifterna, liksom betydelsen av debeteckningar och förkortningar, som användsi fyrlistan och sjökorten.

Svensk lots utges av sjöfartsverket i tre band:

Del A: Allmänna upplysningar

Del I : Väst- och Sydkusten inkl Vänern

Del II: Ost- och Norrlandskusten inkl Mälaren

Del A innehåller redogörelser för förhållandenav allmän art som inte direkt kan hänföras tillnågot speciellt kustavsnitt. Den behandlarklimat och väderlek, isförhållanden, råd ochanvisningar för sjöfarten i isfarvatten, jord-magnetiska uppgifter, anordningar för sjö-

Page 173: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

172

NAVIGATION

Kompassen är ett av de viktigaste navigations-instrumenten ombord. Två olika system avkompasser förekommer: magnetkompass ochgyrokompass.

MagnetkompassKring jorden finns ett magnetfält med två poler:blå pol eller magnetiska sydpolen, belägennära nordpolen, och röd pol eller magnetiskanordpolen, belägen nära sydpolen. Magnetfältetbrukar visas genom att kraftlinjerna ritas ut.

Om man för två magneter intill varandra kom-mer den ena magnetens röda pol att dra sig tillden andras blå pol. Två poler med samma färgstöter däremot bort varandra.

I det jordmagnetiska fältet strävar en magnet-nål eller kompassnål att ställa in sig i kraft-linjernas riktning. Eftersom de magnetiska po-lerna inte sammanfaller med de geografiskapolerna pekar en kompassnål på de flesta stäl-len på jorden vid sidan av nordriktningen.

Denna skillnad mellan meridianen och magne-tisk nord kallas missvisning. Missvisningenberor också på lokala magnetiska förhållanden.

De magnetkompasser som förekommer i fartygär vätskekompasser. Kompasshuset är fyllt meden vätska för att dämpa kompassnålens utslag.Vätskekompasser kan indelas i:

– skålkompasser– sfäriska kompasser (kupolkompasser)– parallellkompasser– fjärrkompasser

Styrkompass med roderlägesvisare

Magnetfält och fältriktning hos en magnetstav

Kompasser

N S

Fältlinjer

Magnetisk axel

Page 174: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

173

NAVIGATION

Skålkompassen är den vanligaste kompassenpå fartyg och större båtar. Skålen är avomagnetiskt material. På dess insida finns ettstyrstreck som markerar fartygets långskepps-linje. I botten finns en tyngd som tillsammansmed ett kardanringsystem alltid håller kompas-sen vågrätt.

I en skålkompass har man oftast två parallellamagneter. Dessa magneter sitter på en flottör,som också bär en kompassros av tunn metall.Mitt i flottören sitter en slipad sten (rubin ellersafir), som vilar mot ett stift som sticker uppfrån centrum i skålens botten.

Den enhet som vilar på stiftet (flottör, magneteroch kompassros), är alltid inriktad mot magne-tisk nord, medan resten av skålkompassenföljer fartygets riktning.

För att den rörliga delen alltid ska vara rättinriktad, fordras att friktionen mellan stift ochsten är mycket liten. Denna låga friktion är avstor betydelse för kompassens funktion, ocherhålls genom hög kvalitet i stift och sten, samtgenom att flottörens storlek är så avpassad attden nästan flyter, d v s trycket mellan stift ochsten är minsta möjliga.

Vätskan i skålen måste vara klar och får intefrysa vid lägre temperaturer. Vätskan bestodförr av sprit men den är numera ersatt av enpetroleumprodukt. Den fylls på genom ett hålmed skruv på skålens sida. Skålen är täckt medett glaslock, som är lufttätt tillslutet. Eftersomkompassvätskans volym ändras med tempera-turen finns en expansionsdosa i skålen.

Skålkompass

Skålkompass i genomskärning

Glas Glasring Sten RosPåfyllningsskruv Packning

Balansring

Magneter Flottör

SkålStift

ExpansionsdosaVätska

Balansvikt

Page 175: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

174

NAVIGATION

Sfäriska kompasser eller kupolkompasserär vanliga i båtar, där bland annat kraftigavibrationer, hastiga fartändringar och storgirhastighet påverkar kompassens noggrann-het. Många kupolkompasser har en kompass-ros som kan läsas av som vanligt uppifrån ochmot en skala på rosens kant.

I denna kompasstyp, där magneten oftast ärringformad, är rosen upphängd i ett inbyggtkardansystem med stiftets spets i centrum avsfären. Detta system ger utmärkt stabilitet vidrullning och stampning. Om systemet är stöt-absorberande upphängt, fungerar det bra äveni små snabba båtar.

Den sfäriska överdelen fungerar som ett försto-ringsglas, vilket gör kompassen lätt att avläsa.

Parallellkompassen förekommer ibland påsmå båtar. Den är lik den vanliga orienterar-kompassen. På denna kompass ställs kom-passhuset in på aktuell kurs. Genom att styrabåten så att magnetnålen hålls parallell medlinjerna i skålens botten kommer båten att gåmed avsedd kurs.

Fjärrkompassen består av en givarenhet ochen eller flera visarenheter. Fjärrkompassensfördelar är dels att givarenheten kan placeraspå bästa möjliga plats, d v s där magnetiskinverkan från båten är minst, och dels att fleravisarenheter kan kopplas in.

GyrokompassGyrokompassen ställer in sin gyroaxel i meri-dianen genom samverkan mellan rotationenhos gyrohjulet, jordens rotation och tyngd-kraften. Gyrohjulet roterar med mycket högtvarvtal och strävar att bibehålla sin axelriktningi rymden oberoende av omgivningens (farty-gets) rörelser. Med lämpliga kontrollanord-ningar kan gyrohjulet istället fås att ständigthålla sin rotationsaxel riktad mot den geogra-fiska nordpolen. Gyroaxeln är sedan koppladtill en kompasskiva.

Parallellkompass

Till skillnad från en magnetkompass påverkasen gyrokompass inte av jordens eller andramagnetfält. Däremot påverkas gyrokompassenav fartygets latitud, kurs och fart. För att engyrokompass ska visa rättvisande kurs måsteaktuell latitud och fart ställas in på en särskildkorrektör, som i allmänhet är placerad i farty-gets styrhytt.

Sfärisk kompass eller kupolkompass

Page 176: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

175

NAVIGATION

Rättning av kurseroch bäringar

Magnetkompassens nordriktning överens-stämmer i allmänhet inte med den rättvisandenordriktningen. Vinkeln mellan kompassensnordriktning och rättvisande nord, d v s dengeografiska meridianen, kallas totalfelet. Detbestår av två olika komponenter : missvisningoch deviation.

MissvisningEn fri kompassnål, som endast påverkas avdet jordmagnetiska fältet, ställer in sig längskraftlinjerna i fältet. Den riktning som dennafria kompassnål visar kallas magnetisk nord,MN, eller den magnetiska meridianen. Dåden magnetiska meridianen oftast inte pekari samma riktning som den geografiska, får manen skillnad som heter missvisning, (m). Miss-visningen är ostlig om en magnetnål pekaröster om meridianen, och västlig om nålenpekar väster om meridianen. När man rättar förmissvisning benämns ostlig missvisning förpositiv (+) och västlig för negativ (–).

Vissa delar av jorden har ostlig missvisning,andra har västlig. Missvisningen förändraslångsamt genom att jordens magnetfält ändras.Den ostliga missvisningen tilltar och den väst-liga avtar i Sverige och omgivande farvattenmed ca 0,1° per år. Uppgifter om missvisning-ens storlek och förändring återfinns i sjökortoch seglingsbeskrivningar.

Bilden t h visar en s k isogonkarta hämtad urpublikationen Svensk Lots. Isogoner är linjer,som sammanbinder orter med samma missvis-ning. Av kartan framgår bl a att gränsen mellanostlig och västlig missvisning löper i stora dragutefter den svenska västkusten. Vissa mag-netiska störningsområden, som det utanförÖstergötlands kust, är också utlagda i kartan.Inom dessa områden, som även finns angivnai sjökorten, är kompassen opålitlig.

Uppgift om missvisning i ett sjökort

Isogonkarta

Page 177: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

176

NAVIGATION

DeviationOm en järnbit placeras i ett magnetfält blir järn-biten magnetisk och påverkar då sin omgivning.Järnföremål i kompassens närhet påverkar där-för fältet kring kompassplatsen, och gör oftastatt kompassens nord kommer att peka vidsidan av den magnetiska meridianen. På olikakurser får magnetfältet i båtens järn ändradriktning och styrka, och påverkar därför mag-netfältet kring kompassen olika beroende påvilken kurs som styrs.

Den skillnad mellan kompassnord, KN, ochmagnetisk nord, MN, som uppstår genomfartygsmagnetismens inverkan kallas devia-tion (d).

Deviationen är ostlig eller positiv (+) om kom-passens nord ligger öster om magnetisk nord,och västlig eller negativ (–) om den ligger väs-ter om magnetisk nord.

Både missvisning (m) och deviation (d) är,i figuren på motstående sida, ostliga. Även total-felet (t) blir då ostligt och lika med summan avmissvisning och deviation.

Deviationens storlek beror på kompassensplacering ombord samt på fartygets kurs. Där-för måste man för varje kompass ha tillgångtill en s k deviationstabell. En sådan visardeviationen för var tionde grad kompasskurs(Kk), och anger också den mot kompasskursensvarande magnetiska kursen (Km). Varje fartyghar sin egen deviation, och en deviationstabellupprättad för ett fartyg kan inte användas förnågot annat fartyg.

Deviationens storlek på olika kompasskurserkan bestämmas på olika sätt, bland annat vidgång i devieringsbanor.

Deviationen kan minskas genom att s k kom-penseringsmagneter placeras i närheten avkompassen. Om deviationen överstiger 5° förett fartyg av stål, eller 2– 3° för ett trä- ellerplastfartyg, bör kompensering utföras.

Det är viktigt att man undviker att placera järn-föremål eller elektriska apparater i närheten av

Exempel på deviationstabellKk d Km

000° – 1° 359°010° 0° 010°020° + 1° 021°030° + 2° 032°040° + 3° 043°

050° + 4° 054°060° + 6° 066°070° + 7° 077°080° + 8° 088°090° + 10° 100°

100° + 12° 112°110° + 13° 123°120° + 14° 134°130° + 12° 142°140° + 11° 151°

150° + 10° 160°160° + 9° 169°170° + 8° 178°180° + 7° 187°190° + 5° 195°

200° + 4° 204°210° + 3° 213°220° + 2° 222°230° 0° 230°240° – 1° 239°

250° – 3° 247°260° – 5° 255°270° – 7° 263°280° – 9° 271°290° – 11° 279°

300° – 13° 287°310° – 10° 300°320° – 8° 312°330° – 5° 325°340° – 3° 337°

350° – 2° 348°360° – 1° 359°

kompassen. Dessa kan få kompassen att visahelt fel värde. En mobiltelefon t ex kan orsakaatt man styr helt fel kurs om den placeras intillkompassen.

Page 178: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

177

NAVIGATION

Som tidigare framgått är kursen detsamma somvinkeln mellan meridianen genom fartyget ochfartygets långskeppslinje.

Då man inte behöver korrigera för vind ellerström, lägger man i sjökortet ut den kurs (K)man vill gå. När man sedan skall styra dennakurs måste man först korrigera den. Först drarman ifrån missvisningen (m) och får då frammagnetisk kurs (Km). Därefter går man in medKm i deviationstabellen och drar ifrån devia-tionen (d) för att få fram kompasskursen (Kk)som man skall styra efter på kompassen.

Då man styr efter en kompasskurs (Kk) och villlägga ut kursen (K) i sjökortet, gör man påmotsvarande sätt, fast från andra hållet. Tag Kk

och lägg till deviationen (d) från deviations-tabellen, då får man magnetisk kurs (Km).Därefter lägger man till missvisningen och fårdå rättvisande kurs (K) som man kan lägga uti sjökortet.

Använd följande regel: ”När rätt kurs söksanvänds rätt tecken. När felaktig kurs söksanvänds fel tecken”.

Detsamma gäller då man rättar en bäring.

RN = rättvisande nordMN = magnetisk nordKN = kompassnordm = missvisningd = deviationt = totalfelK = rättvisande kursKm = magnetisk kursKk = kompasskursB = rättvisande bäringBm = magnetisk bäringBk = kompassbäring

RN MN KNm d

t

KKm

Kk

B Bm Bk

En bäring definieras som vinkeln mellanmeridianen och siktlinjen till ett föremål. Ombäringen till ett föremål och kursen överens-stämmer kan man dra slutsatsen att dessa bådaär behäftade med samma fel. Kompassens felär beroende av styrd kompasskurs.

Samma regel gäller då rättvisande bäring skaberäknas. Även här skiljer man på rättvisandebäring (B), magnetisk bäring (Bm) och kom-passbäring (Bk).

Man måste alltså först rätta kursen och därefterbäringen med samma värden för missvisningoch deviation.

Nedanstående tabell kan användas för att rättakurser och bäringar.

K Kk B Bk

m d m d

= Km = Km = Bm = Bm

d m d m

= Kk = K = Bk = B

Kom således ihåg att det är styrd kurs sombestämmer deviationens storlek.

(+) – + (+) – +(–) + – (–) + –

(+) – + (+) – +(–) + – (–) + –

Beräkningsregler

Page 179: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

178

NAVIGATION

B = 23°

m = 0°

Bm = 23°

Bk = 15°

d = +8°

Deviationen blir +8° för Kk = 080°. Om dettavärde är betydligt större eller mindre än deti deviationstabellen, bör man kontrollera devia-tionen även på andra kurser samt göra upp enny deviationstabell.

Man bör emellanåt kontrollera kompassensdeviation. En enkel metod är att gå i en enslinjeoch jämföra bäringen för enslinjen i sjökortetmed kompassbäringen, sedan denna rättatsför missvisningen, och deviationstabellensvärde på fartygets kompasskurs.

Exempel: Under gång syd Skåne, på Kk = 080°kontrolleras kompassen genom att pejla ens-linjen fyren Kullagrund och tornet i Smyge-hamn. Pejlingen ger Bk = 015°. Enligt kortet ärB = 023°. Fartygets deviation, d, på kurs 080°kan då räknas fram enligt följande:

Deviationskontroll genom pejling av enslinje

Deviationsbestämning och kurskontroll

Page 180: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

179

NAVIGATION

LoggarModerna loggar utgörs av mekaniska loggar,tryckloggar och elektroniska loggar.

Den mekaniska loggen har en propellermonterad på båtens botten. Vid båtens rörelsefram genom vattnet roterar propellern med enhastighet som är proportionell mot båtens fart.Propellerns rotation överförs elektriskt ellermed hjälp av en böjlig vajer till avläsnings-instrumentet, vilket i allmänhet visar såväl fartsom tillryggalagd distans.

Tryckloggen mäter det vattentryck som upp-står vid båtens framfart. Ett s k pitotrör somsticker ut under fartygets botten mäter dettatryck. Det överförs hydrauliskt till loggappa-ratens bälg som pressas samman i proportiontill trycket. Bälgens rörelser överförs via häv-armar till en fartskala, som alltså kontinuerligtanger farten. Ett inkopplat räkneverk anger dentillryggalagda distansen.

Genom sjögång, avdrift, sjögräs i propellernm m kan en logg visa fel. Lita därför inte heltpå den fart eller distans som loggen anger,såvida inte denna har kontrollerats genom gångi mätt distans eller fartprovsbana.

Elektroniska loggar finns i en mängd varian-ter, som utnyttjar olika principer för fartmät-ning. Bland dessa kan nämnas dopplerloggenoch EM-loggen, en elektromagnetisk logg.

FartbestämningEtt fartygs fart kan bestämmas med hjälp avekvationen:

Farten i knop = 2 ✕ längden i meter tiden i sekunder

Ekvationen grundar sig på att en knop =

1 852 meter ≈ 0,5 meter per sekund

3 600 sekunder

Fartprovsbana vid Vinga: a–b = 1,3918 M

Logg och lod

Page 181: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

180

NAVIGATION

Att loda innebär att ta reda på vattendjup ocheventuellt även bottenbeskaffenheten. Lodförekommer i flera utföranden, från enkla hand-lod till komplicerade ekolod.

HandlodDet vanliga handlodet består av ett cirka en halvmeter långt, blyfyllt järnrör med lina och rulle.Lodet, som väger 3–5 kg, har i sin övre ända enstropp, i vilken linan fästs. Linan ska vara minst50 meter lång.

Lodlinan är uppmärkt på följande sätt:

Längd frånlodet i meter Uppmärkning

2 12 22 osv ett vitt flaggduksmärke

4 14 24 osv ett blått flaggduksmärke

6 16 26 osv ett rött flaggduksmärke

8 18 28 osv ett lädermärke

10 60 110 osv en knop

20 70 120 osv två knopar

30 80 130 osv tre knopar

40 90 140 osv fyra knopar

50 100 150 osv fem knopar

På varje udda meter upp till 20 meter finns dess-utom ett slätmärke i form av en tråd. Det finnsen minnesregel för uppmärkning som lyder :”vi blevo ryssläder” och som syftar på ord-ningen vitt, blått, rött och läder.

Lodets nedre ände är något urholkad och kanfyllas med talg före varje lodskott. Då lodet tarbotten, avsätter sig något av bottenlagret italgen eller, om det är stenbotten, åstadkomsintryckningar i talgen. På detta sätt kan man fåkännedom om bottnens beskaffenhet, vilket kanvara av betydelse exempelvis vid ankring.

Lodning med handlod sker från backen. Lod-hyvaren kransar först upp några bukter av linan i ena handen och fattar med den andra

om en ters på linan. Ligger fartyget still låterman lodet sjunka till botten direkt. Gör detdäremot fart föröver hyvas lodet så långt för-över som möjligt. Härvid kan lämpligen enmedhjälpare sköta rullen och placera sig pålämplig plats vid sidan av lodhyvaren. Dennefattar därefter linan sedan den rullat ut ochpalmar hem linan så att den blir ”styv upp ochner” då lodet tagit botten. Han läser av djupetsom ropas ut, varefter lodet tas hem. Om detinte skulle nått botten när linan är lodrät, rap-porterar han hur mycket lina som är i vattnetoch tillfogar ”… ingen botten!”

Lodning med handlod

Vitt

Knop

Läder

Rött

Blått

Vitt

Lod

Page 182: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

181

NAVIGATION

De flesta djupmätningar görs numera med hjälpav ekolod. I ekolodet omvandlas en elektriskenergipuls till en ljudenergipuls, som sänds utav en svängare. När ljudenergipulsen nårbotten eller något annat, som har en annan tät-het än vattnet, reflekteras ljudenergi tillbakamot havsytan. En del av den reflekterade ljud-energin kommer tillbaka till svängaren som etteko, därav namnet. Detta eko omvandlas isvängaren till elektrisk energi för att kunna av-läsas. Eftersom ljudhastigheten i ett homogentvatten är konstant, blir tiden som förflytermellan utsändningen och mottagningen ett måttpå djupet.

Huvuddelarna i ett ekolod är svängare, elek-tronikdel och indikator. Svängaren utnyttjasoftast för både sändning och mottagning avljudpulsen.

Djupindikeringen sker på olika sätt på olikaekolod. De flesta ekolod är utrustade med enskrivare som ritar en grafisk bild, ett s k eko-gram, av det uträknade djupet. Denna grafiskabild ger en uppfattning om bottenprofilen. Ekolodets princip

Skrivaren består av en pappersrulle, som ärgraderad i djup- och tidsenheter samt en rörligarm utrustad med en nål, som gör ett svep överpapperet vid varje lodning.

Numera ritar de flesta ekolod grafen på en LCD-skärm och visar även djupet med siffror. Detgår också att upptäcka fisk med hjälp av ekolod.

Ekolodsindikator medskrivare som ritar en gra-fisk bild, ett s k ekogram

Ekolod

Page 183: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

182

NAVIGATION

BestickföringAtt föra bestick innebär att i sjökortet sätta avfartygets läge, rita ut kurslinjen samt sätta avfartygets läge när en viss distans seglats.

Till bestickföring hör också att ur sjökortet ta utkurs och distans mellan två givna orter. Ut-gångsläget kallas frånseglat läge och denpunkt fartyget uppnår, sedan det styrt en visskurs och tillryggalagt en viss distans, kallasinseglat läge. Då dessa lägen anges medlatitud och longitud, benämns de frånseglad latoch long respektive inseglad lat och long.

Om besticket bygger på styrd kurs och loggaddistans kallas detta död räkning. Det insegladeläget kallas räknat läge, till skillnad mot ett läge

som bestämts med hjälp av observationer,vilket kallas observerat läge. De hjälpmedel,som behövs för bestickföring är transportöreroch passare.

Utläggning och uttagningav latitud och longitudAv bilden framgår hur man från latitud- ochlongitudskalorna med passarens hjälp lägger utläget för:

latitud N 55°18,5´

longitud O 12°39,5´

Bilden visar även hur man tar ut latitud och longi-tud för en ort, i detta fall fyren Falsterborev.

Positionen för fyren Falsterborev är latitud N 55° 18,5´ och longitud O 12° 39,5´

Sjökortsarbeten

Page 184: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

183

NAVIGATION

Frånseglat läge är känt. Inseglat läge söks för kurs 130°, fart 12 knop

Kurs och distansfrån en given punktFrånseglat läge = N 58°23,2´, O 10°50,7´.Härifrån styr man rättvisande kurs 130° med12 knops fart. Vad blir inseglad latitud ochlongitud efter 1,5 timmar?

Frånseglat läge läggs ut i kortet. Transportörenplaceras som på bilden. Man ska alltid ha trans-portörens räta vinkel vänd mot sig. Transportör-ens mittpunkt och 130-gradersmärket ska så-ledes sammanfalla med meridianen och det från-seglade läget ska ligga längs transportörenslånga sida. Kurslinjen dras med blyertspenna.

På latitudskalan mäts 18 M upp med hjälp av

passaren (12 knop x 1,5 timme = 18 M). Dennasträcka sätts av på kurslinjen med utgångspunkti det frånseglade läget. Slutpunkten blir det in-seglade läget. Detta läges latitud och longitudär N 58°11,5´ respektive O 11°17,2´.

Eftersom kortets latitudsminuter ökar medhögre latitud, måste distansen alltid mätas mittför det område, där man gör konstruktionerna.Latitudminuternas olika längd framgår tydligtom man tar 5 M med passaren på latitud 57°30´och jämför med motsvarande längd på latitud59°30´.

Page 185: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

184

NAVIGATION

Kurs och distansmellan två punkterVad blir rättvisande kurs respektive distansenmellan N 58°41,9´; O 10°21,4´ och N 58°52,5´;O 10°50,5´?

Kurslinjen dras mellan de båda lägena. Trans-portören placeras längs kurslinjen med mitt-punkten över en meridian, som bilden visar.Kursen avläses på transportörens gradering därmeridianen lämnar transportören, i detta fall055°. Det finns alltid två gradtal att välja mel-lan på transportören, det ena gradtalet ger denriktiga kursen, det andra ger kontrakursen. Manmåste således veta ungefär i vilken riktning manska förflytta sig.

Distansen mellan punkterna mäts sedan direktmed passaren och avläses på latitudskalan.I detta fall blir sträckan 18,5 M. Om distansenmellan punkterna är stor, mäter man med passa-

Frånseglat och inseglat läge är kända. Kursen blir 055° och distansen 18,5 M

ren upp exempelvis 10 M på latitudskalan vid-sträckans medellatitud. Med detta mått i passa-ren stegas sträckan. Överskjutande del avsträckan mäts sedan upp med passaren ochavläses på latitudskalan. Detta kallas att ”bänkadistansen”.

Vid avsättning av fartygets läge i ett sjökort bru-kar man använda ett litet tvärstreck på kurs-linjen för att markera bestickpunkten eller etträknat läge vid en viss tidpunkt. Ett kryss meden ring omkring markerar observerat läge.Intill varje räknat eller observerat läge anteck-nar man klockslag och loggens ställning, exem-pelvis 16/20/13,2 vilket anger att läget gällerför kl 1620 då loggens distansverk visade 13,2.

Page 186: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

185

NAVIGATION

AvdriftVid navigering måste man ta hänsyn till vin-dens och sjöhävningens inverkan. Vid kurssätt-ning måste man räkna med s k avdrift (a) somkan vara svår att beräkna. Man kan dock grovtuppskatta den genom att betrakta kölvattneti förhållande till fartygets långskeppslinje.Avdriftens påverkan gör att fartyget inte gårfram längs den avsedda kurslinjen, utan efter enlinje som benämns kurs genom vattnet (Kgv).

Kurs och fart över grund är två väsentligabegrepp då man navigerar. När man ritar uten kurslinje i sjökortet, är det längs den linjenman avser att förflytta sig. Man måste därförta hänsyn till avdriften i området, när man skaavgöra vilken kurs man bör styra.

Navigering i strömvattenStröm är en förflyttning av vattenmassan i för-hållande till botten eller land. Förflyttningenanges med strömmens kurs (Ks) och ström-mens fart (fs). En västlig ström förflyttarvattenmassan åt väster, vilket medför attKs=270°. Observera att västlig ström och väst-lig vind går åt motsatta håll. Påverkan av strömgör att ett fartyg inte kommer att gå fram i denriktning som det styr genom vattnet.

På bilden styr ett fartyg kurs genom vattnet,(Kgv), från A till B. På grund av en ström, somsätter ungefär åt sydost, kommer fartyget attförflyttas längs linjen A– C. Denna linje blirdärmed kursen över grund (Kög).

A–B är fartygets fart genom vattnet (fgv).Av strömmens påverkan förflyttas fartygetlängre ostvart, än om det inte påverkats avström. Linjen A–C blir därför fartygets fartöver grund (fög). Farten över grund är i dethär fallet större än farten genom vattnet.

Uppgifter om strömsättning inom ett visstområde kan man få genom– Svensk Lots del A– tidvattenkort och tidvattentabeller– egna observationer– lokalbefolkning och närmaste lotsplats.

Har man en ström rätt akterifrån, blirfarten över grund summan av strömmensfart och egen fart genom vattnet.

Vid ström rätt för ifrån får man istället taskillnaden mellan farten genom vattnetoch strömmens fart, för att få fram fartenöver grund.

För att förflyttning mellan A och B ska bli denkortaste, måste man hålla upp mot lovart likamycket som man uppskattar avdriften till

a

a

B

A

KKgv

RN Vind

Väg genom vattnet

Stäva

d kurs

Kölvatten

RN

BKs

KögKgv

fög

fgv

C

A

Strö

m

Page 187: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

186

NAVIGATION

Exempel på navigeringi strömvattenVid navigering i strömvatten har man tre olikafrågeställningar att ta hänsyn till:

1. Hur bestämmer man strömmens kurs ochfart?

2. Var befinner fartyget sig efter en given tid,om strömmens kurs och fart är känd?

Exempel 1: Från en position 1 M väst lysbojenPersgrunden sätts K = 132° mot lysbojenKilen, fgv = 7,5 knop. Efter 45 min pejlas fyren

Brämskär i B = 080° och Väderöbod i B = 168°.Ange strömmens kurs och fart samt fartygetskurs och fart över grund.

Svar: Ks = 000°, fs = 1,4 knop, Kög = 123°, fög = 6,5 knop

3. Om startpunkt, slutpunkt, strömmens kursoch fart samt egen fart är kända, vilken kursgenom vattnet ska man sätta för att kommatill slutpunkten?

Page 188: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

187

NAVIGATION

Exempel 2: Från lysbojen Brofjordens an-göring sätts K = 275°, fart 10 knop. Strömmenskurs i området är 000° och dess fart är 2 knop.

Ange läget i latitud och longitud efter en timme.Ange även fartygets kurs och fart över grund.

Exempel 3: Från ett läge 3 M nord Skagen W,avser man förflytta sig på kurs 082°. I områdetfinns en ström som sätter Ks = 060° med 2 knops

fart. Fartygets fart genom vattnet är 10 knop.Ange vilken kurs genom vattnet som ska sättasför att komma fram efter den tänkta kurslinjen.

Svar: Kgv = 086°

Svar: Läget N 58°17´,9, O 10°54,5, Kög = 286°, fög = 10,4 knop

Page 189: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

188

NAVIGATION

En förutsättning för en god lägesbestämning äratt man kan få två ortlinjer som korsar varandra.

EnslinjeOm man från ett fartyg ser två fasta föremåli linje med varandra, måste man vid observa-tionstillfället befinna sig på den räta linje, somkan dras genom föremålens symboler i sjö-kortet. En sådan linje kallas en enslinje. Detär en noggrann och säker ortlinje eftersom deninte påverkas av några kompassfel. Föremålsom står långt från varandra, syns tydligt ochär utsatta i sjökortet ger de bästa ortlinjerna.Helst bör föremål avsedda för sjöfarten använ-das, som t ex fyrar eller kummel.

De säkraste enslinjerna är de som är utritadeoch angivna i sjökortet, eftersom dessa är in-mätta och kontrollerade. Tar man ut egna ens-linjer ökar osäkerheten något, vilket beror påatt de utnyttjade föremålen kan vara någotfelplacerade i sjökortet.

BäringMöjligheterna att finna två föremål överens,just när man vill göra en observation, är be-gränsade. Istället får man genom optisk pej-ling bestämma bäringen till ett känt föremål.

Med pejlutrustningen bestäms kompass-bäringen, som måste rättas till rättvisandebäring, innan den läggs ut i sjökortet. Trotssämre noggrannhet används ofta radarpejlingaristället för optiska pejlingar. Med radarnspejllinjal bestäms bäringen till ett identifierateko. Denna bäring läggs ut i sjökortet påsamma sätt som en optisk bäring.

Pejling med pejlskiva. Kurs 030° har ställts inmot styrstrecket och bäringen till föremålet av-läses till 090°

AvståndGenom att bestämma avståndet till ett föremålfår man en ortlinje i form av en cirkel medavståndet som radie från föremålet. I allmän-het lägger man bara ut den del av cirkeln somär i närheten av fartygets bedömda läge.

Avståndet kan exempelvis bestämmas medradar eller genom vertikal vinkelmätning av enfyr med känd höjd. Eftersom vinkelmätningmåste vara noggrann fordras en sextant, däravläsning kan ske på bågminut när.

Om fartyget framförs utanför öppen kust, därendast ett pejlföremål kan observeras, kan enlägesbestämning göras genom att föremåletpejlas vid två tidpunkter.

Ortsbestämning

Page 190: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

189

NAVIGATION

Exempel: Ombord på ett fartyg som styr K =285° pejlar man fyren Sandhammaren i B = 320°och läser av loggens värde till 36,0. En stundsenare pejlas samma fyr i B = 008°. Loggenvisar då 41,5.

För att bestämma positionen vid tidpunkten förden andra pejlingen, lägger man ut kurslinjeni kortet från senast kända position mot slut-punkten. Därefter läggs de bägge bäringarna ut.Den första bäringen transporteras sedan ut-efter kurslinjen den distans som utgör skillna-den mellan de avlästa loggvärdena. Fartygetsobserverade läge blir där den transporteradeortlinjen skär den sist pejlade bäringen.

Det finns några specialfall som förenklar kort-arbetet med två pejlingar och utseglad distans.Dessa specialfall brukar benämnas fyrastrecks-pejling och dubbla vinkeln.

Fyrastreckspejling innebär att man väljer45°, d v s fyra streck, som första vinkel. Vidandra pejlingstillfället blir vinkeln 90°, d v s

Dubbla vinkeln innebär att man vid förstapejltillfället ställer in pejlen på exempelvis 20°.När pejlföremålet kommer in i dioptrarnaavläses loggens ställning. Därefter ställs alhi-daden in på dubbla vinkeln – d v s 40°. När pejl-föremålet åter kommer in i siktlinjen, avläsesloggen på nytt.

Den triangel som bildas av kurslinjen ochpejlingarna är en likbent triangel. Segladdistans mellan pejlingstillfällena är därmeddetsamma som avståndet till fyren vid sistapejltillfället. I sjökortet behöver endast densista bäringen läggas ut, varefter seglad distansavsätts mot fyren.

Ortsbestämning med dubbla vinkeln

man befinner sig tvärs det pejlade föremålet.Man har därmed färdats längs ena sidan av enkvadrat, där avståndet till föremålet, när manär tvärs, utgör den andra sidan av kvadraten.Alltså är avståndet till föremålet vid det andrapejlingstillfället detsamma som den segladedistansen mellan pejlingstillfällena.

Ortsbestämningmed fyrastreckspejling

Kurslinje

a

Loggad distans = a

45°

45°90°

Loggad distans = a

a

v20°

40°2v 20° v Kurslinje

Page 191: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

190

NAVIGATION

Det finns en mängd sjömärken av olika slag föratt underlätta de sjöfarandes orientering samtför att utmärka grund, farleders sträckning m m.Det finns både fasta och flytande sjömärken.

Fasta sjömärkenFasta sjömärken består av fyrar, båkar, kummel,stångmärken och tavlor. Till de fasta sjömärkenakan man även räkna bergstoppar, skorstenar,väderkvarnar och annat som är väl synligt frånsjön. Fyrar, båkar, kummel, stångmärken ochtavlor är avbildade i sjökorten.

Båkar är i regel avsedda att synas långt till sjössoch har ofta formen av ett högt torn eller enpyramid.

Kummel är betydligt mindre än båkarna. Deär oftast murade av sten och ibland förseddamed topptecken av olika slag, exempelvis entriangel.

Stångmärken kan ha olika utseenden. Envanlig form är en kraftig stång med stöttor,som klätts med brädor. Topptecken kan finnas.

Tavlor kan vara utformade som stora rektang-lar med ytan vänd åt det håll varifrån de skaobserveras, eller som två trianglar med spet-sarna mot varandra, så att de ger bilden av etttimglas när de hålls ens.

Fast märke, tavla eller cylinder målad svartoch vit, är en varning för den farlighet det stårpå. Märket kan vara placerat vid leden på enbränning eller på en berghäll som är svår att se.

I större lotsleder utnyttjas kummel och olikatavlor för att markera ledens yttre kanter. Dessakummel och tavlor är också belysta nattetid.

Sjökortssymboler Moderna Äldre

Sjömärken och utmärkning

Bk Bk

Kl Kl

Stg Stg

Tvl Tvl

Page 192: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

191

NAVIGATION

FyrarI Sverige har sjöfartsverket överinseende överfyrinrättningarna, d v s fyrar, lysbojar och lys-prickar, och förvaltar de flesta av dem. Vissafyrinrättningar förvaltas av kommuner ellerbolag, som anordnat dem efter sina speciellabehov.

Fyrar för den allmänna sjöfarten kan med hän-syn till sina uppgifter indelas i:

– angöringsfyrar eller kustfyrar– ledfyrar– varningsfyrar.

En fyr kan tillhöra flera av dessa kategorier.Vidare finns specialfyrar som t ex:

– fiskefyrar– militärledsfyrar– hinderljus.

Angöringsfyrar är belägna i kustbandet ochhar som huvuduppgift att underlätta ett fartygsangöring, d v s övergång från navigering utomsikte av land till kustnavigering. De består van-ligen av ett högt torn, ibland över 40 m, med enkraftig ljuskälla som vid normal sikt är synligpå upp till 25 nautiska mils avstånd. De störreangöringsfyrarna står under ständig bevakninggenom fjärrkontroll och fjärrmanövrering.

Ledfyrar har i allmänhet mindre ljusstyrka ochlysvidd än angöringsfyrar. De är avsedda föranvändning i farleder. Ledfyrarna är antingensektorfyrar eller ensfyrar.

Sektorfyrar uppvisar sken av olika färg inomolika vinklar eller sektorer.

Ensfyrar är avsedda att parvis markera en rakfarled. Den bortre av två ensfyrar har alltidstörre höjd än den främre.

Varningsfyrar är i allmänhet ensfyrar somutmärker riktningen av undervattenskablaroch annat, i vars närhet ankring är förbjuden.

Fiskefyrar är anordnade för att ge fiskefar-tygen vägledning vid passage ut och in i fiske-

hamnar. Dessa fyrar hålls oftast tända endastdå fiske pågår.

Militärledsfyrar ingår i marinens militärleds-system.

Hinderljus är avsedda för luftfarten och finnspå radiomaster och höga byggnader.

Lysbojar är flytande sjömärken och därför intealltid tillförlitliga. De kan slockna eller drivafrån de positioner de är avsedda att ligga på.Vid sjögång förändras lysvidden och ljus-karaktären eftersom ljuset emellanåt döljs avvågorna.

Mistsignaler avges från vissa fyrar när siktenunderstiger omkring tre distansminuter. Mist-signaler avges med sirener eller tyfoner, somdrivs med komprimerad luft, eller med nauto-foner som är elektriskt drivna instrument.Lysbojar kan vara försedda med någon form avljudsignalapparat. I de flesta fall är de förseddamed en ljudpipa, som utsänder oregelbundnaljud när bojen höjer och sänker sig i sjögång.Några få bojar har klockor, vars kläppar sättsi rörelse av sjöhävning.

Ledfyr vid Stabbudden i Furusundsleden

Page 193: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

192

NAVIGATION

FyrkaraktärerEndast vissa mindre fyrar har ljus med fastsken. För övriga fyrar växlar istället ljus ochmörker i olika regelbundna rytmer. Fyrarna fårdärmed olika fyrkaraktärer, genom vilka mankan identifiera dem och skilja dem åt.

Varje fyrkaraktär har en viss period, varmedman menar tidsförloppet från början av etttecken eller en teckengrupp till början av nästatecken eller teckengrupp av samma slag.Perioden omfattar således en tid med både ljusoch mörker.

Hur fyrkaraktärerna betecknas i sjökort fram-går av Svensk Fyrlista och Kort 1.

Då färgerna på fyrsektorerna anges, betecknarW (white) vit, R (red) röd och G (green) grön.Undantagsvis kan även andra färger förekomma.

Här nedanför visas några exempel på förekom-mande fyrkaraktärer med tillhörande förkort-ningar och definitioner.

Fl Flashing light, blixt, är ett sken avkort varaktighet, högst 0,7 sekunder.

L Fl Longflashing light, blänk, är ettsken av längre varaktighet, minst2 sekunder.

Q Continuos quick light, snabblixt.Fyrljus som visar 50–70 (vanligen 60)regelbundet återkommande ljus-blixtar varje minut.

VQ Continuos very quick light,snabblixt. Fyrljus som visar 100–140(vanligen 120) regelbundet åter-kommande, mycket snabba ljus-blixtar varje minut.

Fl (2) 6 s Group-flashing light, gruppblixt.Fyrljus som visar grupper om tvåtätt på varandra följande ljusblixtarvar sjätte sekund.

L Fl 10 s Long-flashing light. Fyrljus somvisar lika långa ljusblänkar i oavbru-ten följd med en ljusblänk var tiondesekund. Ljusblänkens varaktighetär minst 2 sekunder.

Iso 5 s Isophase light, klippljus. Fyrljusdär ljustid och mörkertid är var-dera halva perioden, i detta fall 2,5sekunder.

Oc 5 s Single-occulting light, intermit-tent ljus. Fyrljus som visar sken, därljustiden är längre än mörkertideninom perioden. I detta fall en för-mörkelse var femte sekund.

Mo (– • –) Morse Code light, morsefyr, vars10 s sken bildar ett var tionde sekund

återkommande morsetecken.

F Fixed light. Fyrljus med fast skenav stadigvarande styrka och färg.

Exempel på fyrkaraktärer

Page 194: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

193

NAVIGATION

Hamnspecial över Smögen och Kungshamn i skärgårdskort 933

FarledsbelysningOvan visas hur sektor- och ensfyrar kan varaplacerade i ett ledavsnitt. Sektorfyrarna Skarva-sätt, Pengeskärsbådan m fl, är anordnade så attde inom olika sektorer uppvisar sken av olikafärg. Ledsektorn med vitt sken anger de dju-paste farvattnen i fyrens närhet i vilket farledengår fram. Vid gång mot fyren befinner sig grönsektor om styrbord och röd sektor om babord.

Ensfyrarna på bilden ovan utgörs av dels fyrarmed fast sken (FR), dels fyrar med karaktär(Iso). En av ensfyrarna är dessutom sektorfyr.

Ledsektorer och enslinjer leder inte alltid frittför grund längs hela lysvidden eller i helasektorn. Det är därför nödvändigt att noga stu-dera sjökortet före och under mörkernavigering.

Man ska aldrig ankra i en ledsektor eller i enenslinje, eller så nära dem, att fartyget kansvaja in i farleden.

Vintertid och i samband med hastiga väderleks-skiften blir fyrfönstren och avskärmningsglasenofta belagda med imma, frost eller snö. Fyr-skenet kan då bli mer eller mindre vitt i de sek-torer där det under normala förhållanden ärfärgat.

Under snöfall kan fyrfönstren ibland täckas såatt fyrljuset helt eller delvis försvinner.

Page 195: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

194

NAVIGATION

UtmärkningI hela världen har man ett gemensamt systemför utmärkning. Full enighet har inte kunnat nåsmellan alla länder och därför finns två varian-ter, en i region A och en i region B. Region Aomfattar hela världen utom amerikanskakontinenten, Japan, Sydkorea och Filippinerna.Här beskrivs utmärkningen i region A.

System A är en kombination av märken som av-gränsar dels farledens sidor, dels friliggandegrund. Principen är:

”Rött om babord och grönt om styrbord i farledens huvudriktning.”

Huvudriktningarna i våra farvattens farledergår från Strömstad till Haparanda och frånhavet in mot hamn.

I systemet ingår fem typer av sjömärken, som

alla kan kombineras med varandra:– Sidomärken eller lateralmärken– Väderstrecksmärken eller kardinalmärken– Punktmärken– Mittledsmärken– Specialmärken

Alla dessa märken kan vara försedda med fyr-ljus. Om ett märke av någon anledning inte harljus är det istället försett med reflexer. Reflex-erna har samma färg som märkena i övrigt.Ett avsteg från denna regel utgör väderstrecks-och punktmärkena, eftersom svart färg inte gersynlig reflex. Väderstrecksmärkena i nord ochost har istället en gul reflex och i syd och västtvå gula reflexer. Punktmärkena har en grönoch en röd reflex.

Sidomärken används i farleder med bestämdhuvudriktning och visar farledens kanter. Påbabordssidan står babordsmärken och på styr-bordssidan styrbordsmärken. Babordsmärkenaär röda med cylinderformat topptecken ochlyser på natten med rött ljus. Styrbordsmärkenaär gröna med konformade topptecken och lysermed grönt ljus. Ljuskaraktärerna kan variera.

Babordsmärken Styrbordsmärken

Sidomärken med sjökortssymboler

Topptecken sätts endast ut där de behövs. Dessamärken kan även förses med siffror eller bok-stäver för identifiering.

Markering avfarledenshuvudriktning

Page 196: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

195

NAVIGATION

Väderstrecksmärkena används främst för attutmärka grund och andra hinder. De anger åtvilket håll det finns fritt vatten och är placerademed nordmärket från NV till NO, ostmärketfrån NO till SO, sydmärket från SO till SV ochvästmärket från SV till NV. Detta innebär alltsåatt man ska passera norr om ett nordmärke,syd om ett sydmärke o s v.

Väderstrecksmärken är svartgula och hardubbla konformade topptecken. På nordmärketär spetsarna uppåtriktade och på sydmärket ärde nedåtriktade. Den svarta färgen på märketföljer spetsens riktning, d v s nordmärket ärsvart upptill och sydmärket är svart nedtill.Väderstrecksmärkena lyser med vitt ljus medsnabblixtkaraktär, Q eller VQ, se sid 178. An-talet blixtar i varje grupp motsvarar väder-

streckets läge i förhållande till klockan. Ost-märket har således 3 blixtar i gruppen, syd-märket 6 och västmärket 9 blixtar. Nordmärkethar oavbruten snabblixt och sydmärket har enblänk efter de 6 blixtarna i gruppen för att skiljasig från ost- och västmärken exempelvis vidsjöhävning.

För att lättare komma ihåg fyrkaraktärerna förväderstrecksmärkena, kan man tänka sig enurtavla:

Kl 12 – fler än 12 blixtar kontinuerligt,Q eller VQ

Kl 3 – tre blixtar, Q (3) eller VQ (3)

Kl 6 – sex blixtar och en blänk,Q (6) L Fl eller VQ (6) L Fl

Kl 9 – nio blixtar Q (9) eller VQ (9)

Väderstrecksmärken med sjökortssymboler

Page 197: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

196

NAVIGATION

ler på vit botten med röd bård, förbudsmärkenhar dessutom en röd tvärbalk. Upplysnings-märken är blå med vit symbol. Se ovan.

Sjövägmärken är kvadratiska och sätts upp pågula bojar eller som fasta märken på land.Påbuds- och varningsmärken har svarta symbo-

Punktmärken

Nya hinder

Mittledsmärken

Specialmärken

Linfärja Rörlig bro

Punktmärken utmärker hinder av begränsadomfattning med fritt vatten på alla sidor. Mär-ket är svart med röda bälten och har toppteckeni form av två svarta klot. Ljuset är vitt medkaraktären två blixtar, FL (2).

Mittledsmärken är placerade mitt i en farledför att till exempel utmärka trafiksepareringeller i en farleds början för att underlätta an-göringen. Mittledsmärket är ofta en röd boj medvita lodräta fält och ett rött klotformat topp-tecken. Även här är ljuset vitt och karaktären ärklipp (Iso), intermittent (Oc) eller blänk (L Fl).

Specialmärken markerar områden med olikahinder, som finns beskrivna i våra vanliganautiska publikationer, och är inte i första handavsedda för navigering utan fungerar mer somvarningsmärken. Märket är gult med ett kryss-format topptecken och har gult ljus med enkaraktär som avviker från andra märkens vitaljus, oftast enkelblixt eller fyra blixtar i grupp.

Nya hinder, som ännu inte har kommit medi sjökorten eller meddelats i Ufs, utmärks enligtsido- eller väderstrecksmärkesprincipen. Vidsärskilt känsliga passager kan två identiskamärken utsättas för att påkalla uppmärksam-het. Alla flytande sjömärken ska ha radarreflek-terande verkan på minst två nautiska milsavstånd.

Exempel på sjövägmärken

Livsfarligledning

Förbud motsjötrafik

Förbud motankring

Förbud motförtöjning

Begränsadhöjd

Begränsatdjup

Vattenskidåkningtillåten

Ankringtillåten

Page 198: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

197

NAVIGATION

Utdrag ur kustkort 82

Page 199: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

198

NAVIGATION

Radarnavigering ombord på en ubåt

RadarRadar är en engelsk förkortning som betyderRAdio Detection And Ranging, d v s radio,upptäcka och avståndsmäta. En radaranlägg-ning består av en kraftenhet, en sändare ochmottagare, en vågledare, en radarantenn och s kPPI (Plan Polär Indikator), d v s en radarskärm.

I anläggningen alstras en högfrekvent radio-signal som pulsvis sänds ut via den roterandeantennen. Om dessa radiosignaler träffar före-mål, exempelvis land, fartyg eller sjömärken,reflekteras de och återkastas mot sändaren.

Eftersom vågrörelsens hastighet genom luftenär känd, kan anläggningen beräkna avståndettill de reflekterande föremålen. På anläggning-ens PPI presenteras en radarbild, d v s en grov

kartbild av det sändande fartygets omgivning.

Radarnavigering innebär att man navigerarmed hjälp av radarbilden, som hela tiden jäm-förs med sjökortet. På radarns PPI finns av-ståndsringar och stävmarkering. De visar av-ståndet från fartyget respektive fartygets kurs.

Med hjälp av en genomskinlig plastskiva, somhar motsvarande avståndsringar och stäv-markering, och som läggs över sjökortet, jäm-för man radarbild och sjökort.

En annan metod för radarnavigering är paral-lell index. Den innebär att man lägger ut enindexlinje parallellt med nästa kursben påradarbilden. När indexlinjen tangerar mät-objektet är det dags att gira till nästa kurs.

Teletekniska navigeringssystem

Page 200: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

199

NAVIGATION

Vid radarnavigering är det viktigt att känna tillatt radarn förvanskar verkligheten. Det berorpå begränsningar i radarns prestanda. Vad mansärskilt bör komma ihåg är att– det blir radarskugga bakom varje radarmål– uddar blir bredare– vikar och öar kan flyta ihop med andra land-

konturer– vid flacka strandlinjer ligger radarbildens

strandlinje längre bort än verklighetens.

Då man ska bestämma sitt läge med hjälp avradar, är det säkraste sättet att använda sig avavståndet till två olika föremål. Avståndet ärradarns mest tillförlitliga data.

För att en radar säkert ska kunna upptäckafritidsbåtar och sjömärken, bör dessa varaförsedda med radar-reflektorer. En radar-reflektor består avmetallskivor sam-manfogade medrätvinkliga hörn.Denna konstruk-tion medför att allstrålning reflekterastillbaka till radarn ochger på det sättet ett betydligt större eko.

För att på ett betryggande sätt kunna navigeramed hjälp av radar, krävs dels att man känner

fartygets eller båtens manöveregenskaper, delsatt man i detalj känner till de leder som för-flyttningen ska äga rum i. Sjökortet bör i förvägkompletteras på så sätt att kurserna för de far-leder som avses följas anges vid dessa. Går manutanför farlederna, måste kurslinjer ritas ut. Deanvänds som förvarningsmärken före en gir.

I förväg bör dessutom vissa punkter väljas ut,mot vilka radaravståndsmätning kan utföras.Oavsett om man använder sjökortets farleds-markering, eller om man själv ritat ut sina kurs-linjer, är det lämpligt att anteckna vissa värdeni sjökortet för att snabbt kunna ha dem tillhands. Dessa värden är:

– kurser

– distanser

– girpunkter

– avstånd från girpunkt till lämplig mätpunkti kurslinjens riktning

– tvärsavstånd till punkt som ska passeras.

Vid radarnavigering får navigatören under ingaomständigheter bli så upptagen att han försum-mar att hålla utkik efter andra fartyg.

I vissa fall måste navigeringen ske enbartgenom jämförelse mellan radarbilden ochsjökortet. Man måste då vara säker på att stäv-markeringen helt överensstämmer med far-tygets långskeppsriktning.

Radarbilden förvanskar verkligheten

Uddar breddas

Öar förstoras ochflyter ihop

Vikar försvinner

Page 201: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

200

NAVIGATION

GPS (Global Positioning System) är ett globalttäckande satellitnavigeringssystem som är till-gängligt för ett obegränsat antal användare ochsom kontinuerligt ger en tredimensionell posi-tion (latitud, longitud, höjd) med hög noggrann-het. Systemet är öppet och tillgängligt för allasom så önskar utan kostnad.

GPS ägs och drivs av det amerikanska försva-ret och har varit operativt sedan 1995. Systemetbestår av 24 satelliter som kretsar kring jordeni sex banor på cirka 20 200 km höjd över jord-ytan, med en omloppstid på cirka 12 timmar.Satelliterna styrs och kontrolleras från femmarkstationer placerade längs ekvatorn. Dessastationer kontrollerar att satelliterna sänder utkorrekta data.

De signaler satelliterna sänder ut innehållerbl a information om satellitens identitet, posi-tion och tidsuppgifter. Genom att GPS-mot-

Genom att mäta avstånd och vinkel till flera satelliter samtidigt kan GPS-mottagaren fastställafartygets position med en noggrannhet av 25 meter eller mindre.

tagaren samtidigt bestämmer avståndet till flerasatelliter kan en noggrann position fastställas.Som en biprodukt erhåller man även uppgiftom höjd över havet samt absolut rätt tid frånett atomur i varje satellit.

De utsända signalerna från satelliterna utsättsför förändringar på vägen mellan satellit ochmottagare. Dessa förändringar ger var för sigupphov till fel i den av mottagaren beräknadepositionen. Noggrannheten för GPS brukardäför anges till cirka 25 meter, men är i prakti-ken bättre.

Det går att förbättra noggrannheten ytterligaregenom att använda differentiell GPS – DGPS.Principen är att noggrant inmätta fasta referens-stationer på land per radiolänk sänder ut kor-rektionssignaler. Noggrannheten förbättras påså sätt till cirka 10 meter.

Satellitnavigeringssystemet GPS

Korrektionsberäkningar

Referens-station

GPS-mottagare

Page 202: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

201

NAVIGATION

DGPS referensstationerhar byggts ut i ett hel-täckande nät runt vårakuster

I Ostersjön, Skagerrak och Kattegatt harsjöfartsverket i samarbete medövriga strandstater byggt upp ett hel-täckande nät av sådana referensstationer.

De flesta GPS-mottagare har möjlig-het att presentera kurs och fart.Vanligtvis räknar GPS-mottagarenut detta med död räkning och presen-terar då ett värde som är några se-kunder gammalt. Vidare är de värdensom presenteras kurs över grund(Kög) och fart över grund (fög). Detgår alltså inte att ersätta fartygetskompass och logg med en GPS-mot-tagare. Däremot kan man jämföra GPSfart och kurs med kompass och loggför att få en uppfattning om vilkenström som råder i vattnet.

Miniranger är ett kortdistanssystem för preci-sionsnavigering i skärgård eller kustnära.Systemet utnyttjas främst för minröjning,minutläggning och vid bottenundersökningar.

Systemet arbetar med mikrovågor och kräverfri sikt mellan ombordstationerna och de treeller fyra referensstationerna.

Referensstationerna ställs upp med den egnabesättningen på väl inmätta punkter i land.Positionen erhålls genom att mäta gångtidenför kodade pulser från fartyget till respektivereferensstation.

Noggrannheten i ett väl kalibrerat system ärnormalt bättre än 10 meter.

Motorola miniranger

GLONASS (Global Navigation SatelliteSystem) är ett ryskt satellitnavigeringssystemsom funktionsmässigt är mycket likt det ameri-kanska GPS-systemet. Rymddelen skall i fullt

utbyggt skick bestå av 24 satelliter i tre banormed åtta satelliter i varje. I likhet med GPSär GLONASS uppdelat i en civil och en militärdel med olika noggrannhetsnivåer.

GLONASS

Page 203: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

202

NAVIGATION

Föreskrifter för framförande av fartyg och båtari svenska farvatten finns i de tre författningarna:

– Internationella sjövägsreglerna

– Sjötrafikförordningen

– Sjötrafikkungörelsen.

Dessa handlingar finns bland annat införda i detav sjöfartsverket utgivna häftet Sjötrafikföreskrifterm m. Vid inlärning av följande regler ska regel-texterna i detta häfte studeras parallellt.

Internationella sjövägs-reglerna

Kapitel A – AllmäntRegel 1 – TillämpningRegel 2 – AnsvarRegel 3 – Allmänna definitionerRegel 4 – Tillämpning

Kapitel B – Styrnings- ochseglingsregler

Regel 5 – UtkikRegel 6 – Säker fart (a)Regel 7 – Risk för kollision (a, b)Regel 8 – Åtgärd för att undvika kollisionRegel 9 – Trånga farleder (a–e, g)Regel 10 – TrafiksepareringssystemRegel 11 – TillämpningRegel 12 – SegelfartygRegel 13 – UpphinnandeRegel 14 – Stäv mot stävRegel 15 – Skärande kurserRegel 16 – Fartyg som ska hålla undanRegel 17 – Fartyg som ska hålla kurs och fartRegel 18 – Fartygs inbördes skyldigheter

(a–d)Regel 19 – Fartygs uppträdande i nedsatt sikt

(a–c, e)

Regel 7: Risk för kollision kan konstaterasgenom noggranna kontroller av kompass-bäringen till annalkande fartyg, t ex meden pejlskiva. Pejlskivans dioptrar riktas inmot det annalkande fartyget. Om fartyget enstund senare fortfarande syns i dioptrarna harbäringen inte förändrats, under förutsättning attden egna kursen har varit densamma vidpejlingarna. Risk för kollision föreligger då.

Regel 7: Bäringen förändras och fartygen går klaraför varandra.

Regel 7: Ingen bäringsändring leder till kollision.

Sjötrafikföreskrifter

Page 204: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

203

NAVIGATION

Regel 18 a: Ett maskindrivet fartygs och ett segel-fartygs kurser skär varandra med risk för kollision;ej trångt farvatten. Maskindrivet fartyg väjer försegelfartyg.

Regel 15: Två maskindrivna fartygs kurser skärvarandra med risk för kollision. Den som har detandra fartyget på sin styrbordssida väjer.

Regel 14 a: Två maskindrivna fartyg möts på kontra-kurs med risk för kollision. Båda girar styrbord.

Regel 13: Maskindrivet fartyg som hinner uppett annat. Upphinnande väjer.

Regel 12 a 2: Två segelfartyg med vinden in påsamma sida. Lovart väjer för lä.

Regel 12 a 1: Två segelfartyg med vinden in påolika sidor. Den som har vinden in från babordväjer för den som har vinden in från styrbords sida.

Page 205: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

204

NAVIGATION

Regel 21: Fartygsljus för fartyg på väg

Regel 23 a: Fartygsljusens lysvidd på fartygmellan 20 och 50 meters längd

Regel 23 a: Fartygsljusens lysvidd på fartygmellan 12 och 20 meters längd

Regel 23 a: Fartygsljusens lysvidd på fartyg med en längd av 50 meter eller mer

Kapitel C – Fartygsljusoch signalfigurerRegel 20 – Tillämpning (a–d)

Regel 21 – Definitioner

Regel 23 – Maskindrivna fartyg på väg

Regel 24 – Bogsering och puffning (a, e)

Regel 25 – Segelfartyg på väg och fartygunder rodd

Regel 26 – Fiskefartyg (b, c)

Regel 27 – Ej manöverfärdiga fartyg ochfartyg med begränsad manöver-förmåga (a, b, d, e, g)

Regel 28 – Fartyg hämmade av sitt djup-gående

Regel 30 – Fartyg till ankars och fartygpå grund

Regel 21: Definitioner (a–d). Fartygsljus förfartyg på väg. Ljusens lysvinklar för toppljus,sidoljus, akterljus och bogserljus. Övriga ljusär runtlysande med undantag för regel 25 b.

Regel 23 a: Maskindrivna fartyg på väg. Fartygsom är kortare än 50 meter är inte skyldigt attföra det aktra toppljuset.

Regel 23 c: Maskindrivet fartyg med en längdunder 7 meter och med maximal fart av 7 knopbehöver inte föra sidoljus eller akterljus, menmåste föra ett vitt runtlysande ljus.

Page 206: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

205

NAVIGATION

Regel 24 a, 1–4: Maskindrivet fartyg som bog-serar samt regel 24 e, 1–2: Fartyg eller föremålsom bogseras. Släpets längd överstiger 200 meter.

Regel 24: Fartygsljus på maskindrivet fartyg som bogserar respektive fartyg som bogseras.

Regel 25: Fartygsljusens räckvidd på segelfartyg med en längd av 12 meter eller mer.

Regel 25 d, 2: Fartyg under rodd ska kunna visaett runtlysande vitt ljus.

Regel 25 e: Fartyg som är under segel ochdessutom framdrivs med maskinkraft, ska underdager föra en kon med nedåtvänd spets.

Regel 25 a och c:: Segelfartyg på väg.

Regel 25 d, 1: Segelbåt med en längd under7 meter behöver inte föra sidoljus och akterljuseller sammansatt lanterna, utan endast vara klaratt visa ett vitt ljus i så god tid att kollision kanundvikas.

Page 207: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

206

NAVIGATION

Regel 30 d: Fartyg på grund.

Regel 30 a: Fartyg till ankars.

Regel 30 b: Fartyg till ankars med längdunder 50 meter är inte skyldigt att föramer än ett ljus.

Regel 28: Fartyg hämmat av sitt djup-gående.

Regel 27 f: Fartyg som är sysselsatt medminröjning.

Regel 27 b, 1–3: Fartyg med begränsadmanöverförmåga. Fartyget gör fart genomvattnet.

Regel 27 a: Ej manöverfärdigt fartyg.Fartyget gör fart genom vattnet.

Regel 26 c, 1: Fartyg som är sysselsatt medannat fiske än trålfiske. Fartyget är stilla-liggande och kortare än 50 meter.

Regel 26 b: Fartyg som är sysselsatt medtrålfiske. Fartyget gör fart genom vattnetoch dess längd är under 50 meter.

Dagersignal

Page 208: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

207

NAVIGATION

Kapitel D – Ljud- och ljussignalerRegel 32 – Definitioner

Regel 33 – Ljudsignalutrustning (b)

Regel 34 – Manöver- och varningssignaler (a–d)

Regel 35 – Ljudsignaler vid nedsatt sikt (a–d, f–h)

Regel 36 – Signaler för att påkalla uppmärksamhet

Regel 37 – Nödsignaler

Regel 35 c: Ej manöverfärdigt fartyg. Fartyg medbegränsad manöverförmåga. Fartyg hämmat av sittdjupgående. Segelfartyg. Fartyg sysselsatt med fiske.Fartyg som bogserar eller puffar.

Regel 35: Ljudsignaler vid nedsatt sikt.Mellantiden mellan ljud för fartyg på väg skavara högst 2 minuter och för fartyg till ankarshögst 1 minut.

Regel 35 a: Maskindrivet fartyg som gör fartgenom vattnet.

Regel 35 b: Maskindrivet fartyg som är på väg,men som har stoppat och inte gör fart genom vattnet.

Regel 35 c och d: Fartyg som bogserar ochfartyg som bogseras.

Regel 35 g: Fartyg till ankars.

••••• = Ringning i skeppsklocka under5 sekunder.

° = Slag i ”gong” – endast ett slag.

Mistsignalen används bara som förstärkningvid behov.

Page 209: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

208

NAVIGATION

Optisk nödsignal

Optisk nödsignal

Flagga över eller under klot samt flagghissetNC är nödsignaler

Regel 37: Nödsignaler

Följande nödsignaler är mest aktuella för ettlitet fartyg eller en båt.

Optiska nödsignaler

● Raket med fallskärmsbloss eller handbloss,som visar rött sken.

● Röksignaler som avger orangefärgad rök.

● Upprepade sakta höjningar och sänkningarav armarna utsträckta åt båda sidorna.

● Öppen eld ombord är alltid en nödsignal, dvsom det börjar brinna ombord, så sänder manautomatiskt ut en nödsignal.

Akustiska nödsignaler

● Oavbrutet signalerande med en mistsignal-apparat.

● Med akustiskt signalmedel avges morse-signalen S O S • • • – – – • • •

Nödsignaler med radio

● Med radiotelefoni uttalas ordet ”Mayday”tre gånger följt av fartygets eller båtensnamn, position och orsak till nödsignalen.

Page 210: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

209

NAVIGATION

Sjötrafikförordningen(SjöTF)

Sjötrafikförordningen innehåller övergripandebestämmelser för sjötrafiken inom Sverigessjöterritorium.

Sjötrafikkungörelsen(SjöTK)

Sjötrafikkungörelsen innehåller detaljbestäm-melser för sjötrafiken inom Sveriges sjö-territorium, undantag eller tillägg till de inter-nationella sjövägsreglerna samt regler förprejning och visitering.

4 Kap 7 § Svenskt örlogsfartygs signaler vidartilleri- och robotskjutning, mål-bogsering, bogsering av mina m m.

4 Kap 8 § Signaler från svenskt örlogsfartygsom bedriver övningar tillsammansmed ubåt i undervattensläge.

N

E

2

Page 211: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

210

NAVIGATION

För att skydda säl och fågel har länsstyrelsernai flera län infört fågel- och sälskyddsområdendär det råder landstigningsförbud eller förbudatt färdas nära öar under olika tider under året.

Fågelskyddsområdena är fastställda med hän-syn till skyddade fågelarters häckningsperioder.

Landstigningsförbud och förbudatt varaktigt uppehålla sig invidön/öarna på ett sätt som störfågellivet under tiden 1/4–15/7.

Landstigningsförbud samt för-bud att befara vattenområdet100 m från stranden under tiden1/4–31/7.

Landstigningsförbud samt förbudatt befara angivet vattenområdeminst 100 m från stranden undertiden 1/2–15/8.

Detaljerad information om fågelskydds-områden och andra naturreservat i våra skär-gårdar kan fås från länsstyrelsernas naturvårds-enheter.

Observera att områdena inte är markerade påsjökort och inte heller alltid på båtsportkortet.

Skyddade områden

Page 212: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

211

NAVIGATION

Sjöfartsverket är den myndighet som enligtRäddningstjänstlagens § 27 är ansvarig för sjö–räddningen i Sverige. Detta innebär att sökaefter försvunna personer och rädda människo-liv till sjöss, samt att utföra sjuktransporter frånfartyg. Denna verksamhet benämns internatio-nellt SAR (Search and Rescue).

Sjöräddningscentralen, eller MRCC (MaritimeRescue Coordination Centre), är belägeni Göteborg och är samlokaliserad med flyg-räddningscentralen (ARCC), Kustbevak-ningens ledningscentral region väst samtMarinens sjöövervakningscentral på västkus-ten. Dessutom finns en sjöräddningsunder-central, MRSC (Maritime Rescue Sub Centre),i Stockholm, som drivs av Telia Mobile på upp-drag av Sjöfartsverket. MRSC Stockholm ärsjöräddningsundercentral för hela landet.

Sjöfartsverket samarbetar med kustbevak-ningen, försvarsmakten, sjöräddningssäll-skapet, polisen, luftfartsverket och Telia samtkommunernas räddningstjänst (brandkårerna).

Den svenska sjöräddningens organisation,

alarmering, arbetssätt etc framgår av sjöfarts-verkets publikation Sjötrafikföreskrifter m m,avdelning H, Sjöräddning.

Enligt sjölagen är befälhavare på fartyg somuppmärksammar eller på annat sätt får känne-dom om att någon är i sjönöd skyldig att lämnaall hjälp som behövs för att rädda nödställda,om detta kan ske utan allvarlig fara för detegna fartyget eller de ombordvarande. I dettaavseende är sjölagen tillämplig på alla slag avfartyg och båtar, även fritidsbåtar. Du är endastskyldig att försöka rädda nödställda personeroch behöver alltså inte bry dig om deras båtar.

Det är en stor apparat som sätts igång närsjöräddningen larmas. Det har hänt att om-fattande räddningsåtgärder utlösts i onödangenom att oroliga anhöriga slagit larm, då deinte har meddelats om avvikelser från enplanerad färdväg.

Spara sjöräddningen tills denverkligen behövs!

Sjöräddningssällskapet (SSRS) har fyra stycken 16-meters räddningskryssare av Odd Fellow-klassen

Sjöräddning

Page 213: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

212

NAVIGATION

Inom den svenska sjöräddningen samverkar Sjöfartsverket med ett antal myndigheter och organisa-tioner samt med de kommunala räddningskårerna

Sjöfartsverket – sjöräddningscentral i Göteborgoch egna resurser för sjöräddning i första handbestående av fartyg, båtar och övervakandepersonal på lotsstationer. Dessutom driverSjöfartsverket Sjöräddningsskolan på Arköutanför Norrköping.

Försvarsmakten – med fartyg, helikoptrar ochradarbevakning samt flygplan för spaning.

Sjöräddningssällskapet (SSRS) – fartyg ochbåtar för alla typer av vatten.

Kustbevakningen – fartyg, båtar, bilar och flygplan.

Rikspolisstyrelsen – båtar, bilar och mindrehelikoptrar.

Luftfartsverket – flygräddningscentral.

Telia Mobile – kustradiostation. Tillhandahållernät, kommunikationsutrustning och sjörädd-ningsundercentral på uppdrag av Sjöfartsverket.

Kommunernas räddningstjänst – båtar och rädd-ningsstyrkor för insats till sjöss med bl a rökdykare.

Sjöfarts-verket

Försvars-makten

Kust-bevakningen

Rikspolis-styrelsen

Sjö-räddnings-sällskapet

Luftfarts- verket Kommuner

TeliaMobile

Page 214: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

213

SKYDDSTJÄNST

Skyddstjänst

Page 215: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

214

SKYDDSTJÄNST

Skyddstjänst

Skyddstjänst är i marinen en sammanfattandebenämning på åtgärder som syftar till att vid-makthålla fartygets, och därigenom förbandets,stridsduglighet genom att förebygga, begränsaoch avhjälpa skador som kan uppkommagenom stridsverkan, haveri eller på annat sätt.

Skyddstjänst i marinen omfattar delfunktionerna

– skrovskadeskydd

– brandskydd, inklusive skydd mot brand-stridsmedel

– skydd mot NBC-stridsmedel.

Skyddstjänst i marinen dimensioneras perso-nellt och materiellt mot förmågan till väpnadstrid, och ingår som en integrerad del av strids-tjänsten ombord.

Hotet mot fartygets överlevnad kan beskrivassom ett yttre hot från fientliga stridskrafter,och ett inre hot från skador på fartyget. Föratt en fartygschef rätt ska kunna utnyttja sinamateriella och personella resurser ombord,måste denne kontinuerligt få rätt informationom det aktuella hotet och fartygets förutsätt-ningar att för stunden hantera dessa.

Vid omfattande skador ombord, eller när detinte finns något yttre hot mot fartyget, kan storadelar av besättningen som hanterar den yttrestriden omfördelas till skyddstjänstarbete – deninre striden mot bränder, skrovskador ellerbeläggning med NBC-stridsmedel.

Skyddstjänst i marinen indelas i tre huvudområden

Skrovskadeskydd

Brandskydd NBC-skydd

Page 216: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

215

SKYDDSTJÄNST

Ett örlogsfartyg konstrueras redan från börjanför att vara motståndskraftigt mot skador frånfientlig vapenverkan eller haverier, exempelvisgrundstötning eller kollision.

Fartygets yttre strid leds från stridslednings-centralen, SLC, och fartygets inre strid frånskyddscentralen, SkyC. På vissa fartyg före-

SkrovskadeskyddStrukturellt skrovskadeskydd

kommer även en rörlig ledningsresurs inomskyddstjänsten, en ”Rover”, som rör sig mellanskyddscentralen och de olika skadeplatserna.

Strids- och skadeläget utvärderas kontinuerligt av fartygsledningen

Örlogsfartyget är dessutom utrustat för attkunna begränsa effekterna av uppkomna ska-dor och därmed kunna fortsätta med sin strids-uppgift.

Page 217: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

216

SKYDDSTJÄNST

Fartygsskrovets funktion är att bära och skyddavapen, maskineri och övrig utrustning somfinns i fartyget. Skrovet är i stort sett ett skal,som är uppbyggt av bordläggning, däck ochtvärskeppsskott. Örlogsfartyg är vanligenbyggda av stål, aluminium eller en sandwich-konstruktion av fiberarmerad plast.

Fartyget kan vara uppdelat i en eller fleraskyddszoner, där funktioner som NBC-citadell,elkraft, etc säkerställs oberoende av varandra.

Fartygets däck och tvärskeppsskott indelarfartyget i sektioner, som sträcker sig över helafartygets bredd. Sektioner ovanför skottdäck,oftast fartygets huvuddäck, är vanligen gastäta.Sektioner under skottdäck är vanligen vatten-täta och så kraftiga att de kan motstå de kraftersom uppstår vid vattenfyllning på ena sidan.

En eller flera sektioner belägna ovanför var-andra under huvuddäck utgör en vattentätavdelning. En sektion kan dessutom delas in

i undersektioner och celler. Luckor och dörrari sektionsgränser är lika starka och täta som deskott eller däck som de ingår i.

För att snabbt kunna upptäcka och hanteravatteninträngningar har örlogsfartyg sensoreri hålskepp och fasta länssystem, som kan varasammankopplade. Fasta länspumpar kan varavattendrivna eller elektriskt drivna. Nivån i allafartygets tankar kan pejlas via sensorer kopp-lade till fartygets övervakningssystem ellergenom manuell pejlning.

Sido- och däcksventiler av glas har i allmänhetluckor av stål som kan fällas eller monteras överventilen och skruvas åt med vingmuttrar. Luck-orna hindrar att splitter eller vatten tränger ingenom ventilglaset vid skada, och avskärmaräven ljus inifrån. De är i regel märkta med blåstängningsgrad och stängs i samband medberedskap eller vid order om skottstängningrespektive förskärmning

Varje skyddszon är enegen självförsörjande enhet

Sektion

Vattentätavdelning

CellerUndersektion

Sektioner ovanför skottdäckär gastäta, sektioner underskottdäck är vattentäta

Inredningen i exempelvishytter är av brandsäkertmaterial

Page 218: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

217

SKYDDSTJÄNST

För att inte i alltför hög grad äventyra fartygetssäkerhet finns bestämmelser för när dörraroch luckor får vara öppna och när de ska varastängda, s k stängningsgrader.

Vattentäta dörrar, luckor och ventiler är för-sedda med stängningsmärkning i olika färger.Det finns fem färgkombinationer och färgernaär alltid placerade i samma ordning, röd, grön,blå och gul. Svart färgmärkning ingår intei färgkombinationerna utan förekommer enbartplacerad på ventilationsluckor som stängs vidNBC-drift.

StängningsgraderEj stridsberedskap Stridsberedskap Stängningsgrad

● Alltid stängd ● Alltid stängd Röd

● Under gång utomskärs ● Liten basstridsberedskap Grön● Vid kaj nattetid, 2100–0700 ● Förberedelse till ”Klart skepp”

● Under gång inomskärs ● Halv stridsberedskap(endast mot hålskepp) ● Stor basstridsberedskap Blå

● Under gång i mörker ● ”Röj däcken”● Vid dimma● Vid målgång

● Skyddslarm ● Klart skepp Gul

● På särskild order ● På särskild order Svart(vid NBC-drift) (vid NBC-drift)

En dörr eller lucka benämns med den färg-märkning som placerats längst till vänster i färg-kombinationen, exempelvis ”gul stängning”.Det innebär att alla dörrar och luckor som ärmärkta med den stängningsfärgen ska stängasmed samtliga vred, oavsett om andra färgerfinns i kombinationen.

Om inte stängningsgradens färg finns med fårdörren eller luckan lämnas öppen. Svart stäng-ning utförs endast på order och av särskiltutsedd personal.

Förebyggande skrovskadeskydd

Page 219: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

218

SKYDDSTJÄNST

Om inga andra order ges ska stängningengenomföras enligt följande:

● När stridsberedskap inte är satt, utförs skott-stängningen av avdelad skyddspersonal,som även med jämna tidsintervall kontrolle-rar att stängningen bibehållits.

● Vid skyddslarm genomförs ”Gul stängning”av den som befinner sig på platsen.

● I samband med att stridsberedskap intas,utförs skottstängning av personalen på drabb-ningsplatsen, medan skyddspersonalenstänger övriga utrymmen i fartyget.

God stängningsdisciplin harräddat många fartyg!

Om den gällande stängningsgraden inte om-fattar ventilluckorna, kan stängning av dessabeordras genom ordern ”Skärma för överallt!”,med tillägget ”Stor förskärmning” eller ”Litenförskärmning”.

”Stor förskärmning” innebär bl a att alla ven-tiler och förskärmningsluckor stängs, att ljus-slussar iordningställs, samt att vitt ljus och rök-ning förbjuds på däck. Vid stor förskärmningblir fartyget helt ljustätt. Stor förskärmningutförs av var och en i det utrymme man vistas i.

”Liten förskärmning” innebär lättnad i för-skärmningen, t ex för ventilation. Ventilernafår då öppnas på glänt. Om personalen lämnarrummet under liten förskärmning, ska siste mangöra ”Stor förskärmning”.

För att förhindra att lös materiel, eller fartygetsinredning, kastas runt vid haveri eller strids-skada genomförs stridssurrning ombord.Surrning för strid innebär att all lös materiel,dvs möbler, pärmar, reservdelar, verktyg ochannan utrustning spänns fast eller packas idärför avsedda lådor och skåp. På varje fartygfinns rutiner och checklistor för de åtgärder sombehöver utföras i varje utrymme ombord.

Innan fartyget lämnar kaj för att uppträda till sjössgenomförs en mindre omfattande sjösurrningombord. Sjösurrning innebär åtgärder motsvar-ande stridssurrning, men med en lägre ambition.

För att snabbt kunna påbörja arbetet med attbekämpa skrovskador och vatteninträngningarfinns utrustning för tätning, länsning och stött-ning utplacerad i fartyget. Huvuddelen av ut-rustningen förvaras i fartygets skyddstjänst-skåp, där materielen förvaras enligt en särskildplan för att besättningen snabbt ska kunna åter-finna den nödvändiga utrustningen vid skada.

Stöttningsvirke och skyddstjänstskåp är vanli-gen placerade på fartygets huvuddäck men kan,beroende på fartygstyp, även finnas på andradäck.Stor förskärmning

Page 220: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

219

SKYDDSTJÄNST

Vad du ska göra om du upptäcker vatten-inträngning ombord:

– Ropa ”Vatten, vatten, vatten!”, ”Vatten-inträngning i (utrymmets benämning)!”.Detta skall repeteras med klar och tydlig röstav varje besättningsmedlem ombord.

– Bekämpa vatteninträngningen med den till-gängliga utrustning som snabbast kan minskavatteninflödet! Exempel på sådan utrustningkan vara kilar och tätkuddar, men även lösinredning som kuddar och madrasser. Insat-sen pågår så länge som du bedömer att dukan vistas i utrymmet eller tills du blir avlöst.

– Om din tätinsats misslyckas eller bedömsför svår, lämna utrymmet, stäng dörren ellerluckan till utrymmet och rapportera.

Vad besättningen ska göra vid vatteninträng-ning ombord:

– I förväg utsedd personal ur fartygets insats-grupp beger sig mot vatteninträngningenmed tätutrustning och startar fasta läns-pumpar i utrymmet.

Begränsning och avhjälpande av skador– Uppkoppling av mobila länspumpar för

länsning av utrymmet genomförs.

– Åtgärder för inneslutning av vatteninträng-ningen i utrymmet genomförs.

– Åtgärder för elektrisk isolering av utrymmetgenomförs.

– Vid behov genomförs stöttning av angräns-ande skott, dörrar och luckor.

RapporteringNär du rapporterar en skada till en avlösandegrupp eller ansvarigt befäl, gäller det att du kanuttrycka dig på ett tydligt och kortfattat sätt.

Rapporten ska innehålla:

● Vad som har hänt

● Var i fartyget skadan har inträffat

● När skadan inträffade

● Vilka åtgärder som vidtagitspå skadeplatsen

● Uppgift om eventuella skadade

Personal övar tätning av läcka och länsning i övningsanläggning

Page 221: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

220

SKYDDSTJÄNST

Kilar reducerar vatteninträngningen Uppblåsbar tätkudde i funktion

Läcksegel kan användas som komplement till annan tätning

TätningDet primära målet vid tätning av skrovet är attreducera vatteninträngningen tillräckligt för attman med fartygets egna pumpar skall kunnahålla fartyget läns och fortsätta stridsuppgiften.

Tätning med träkilar och träpluggar är en ut-märkt metod, som rätt genomförd kan minskavatteninströmningen till en tiondel.

Annan materiel för tätning är:

● Uppblåsbar tätkudde

● Ankarjärnsbult med tätkudde eller tätplan

● Bultpistol med plåtbricksats

● Övrig tillgänglig materiel, som t ex madras-ser, filtar, mm

Provisorisk tätning med läcksegel kan genom-föras för att komplettera eller underlätta annantätning.

Page 222: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

221

SKYDDSTJÄNST

TVE 350 TVE 400 TVE 1000 TVL 2000 DEL

LänsningLänsningen kan ske med fasta eller transpor-tabla länspumpar. De transportabla länspum-parna är vattendrivna eller eldrivna.

På bilderna ses tre transportabla vattendrivnaejektorer, TVE, som länsar 350, 400 och 1 000liter per minut. Vidare en vattenturbindrivenlänspump, TVL, som länsar 2 000 liter perminut samt en av ett flertal elektriska läns-

pumpar, DEL, med en kapacitet på 350 –2 750liter per minut. Vattnet till de vattendrivnapumparna tas från brandpostsystemet.

För att länsning skall fungera på ett riktigt sättär det viktigt att fartygets lösa materiel är sur-rad för strid eller sjösurrad. Om inte detta gjortsär risken stor att länsningen stoppas eller störsav kringflytande persedlar eller dylikt.

Länsning kan, tillsammans med tätning, minimera en vatteninträngning

Page 223: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

222

SKYDDSTJÄNST

Snabbstöttning av dörr Snabbstöttning av lucka

Begränsning och stöttning genomförs vidsvårare skador i fartyget. Begränsning innebäratt man hindrar vattnet från att spridas till an-gränsande rum. Det kan bli nödvändigt att stöttaupp skadade fartygsdelar, exempelvis vatten-

täta skott. Om vred eller gångjärn skadats påluckor som leder till vattenfyllda rum så ska dessaluckor förstärkas genom stöttning. Stöttningengörs med hjälp av tryckplattor, kilar och trästöttorsom sågas till rätt längd på skadeplatsen.

Stöttning

Stöttning av dörr Stöttning av skott

Page 224: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

223

SKYDDSTJÄNST

En genomförd tätning med kilarkan säkras med hjälp av en ram,en tryckplatta och en stöttning,som möjliggör att fartyget trotsskadan kan göra framfart.

Röjning kan behöva utföras om vapen ellerpersonal blockeras av skadade delar. Sådanröjning kan ske med röjyxor när det gäller

Efter att en vatteninträngning åt-gärdats måste utförda tätningaroch stöttningar säkras och eventu-ellt förstärkas. Exempelvis genom-förs säkring av en tätning utfördmed kilar genom att tillföra enträram kring kilpaketet, såga avkilarna i jämnhöjd med träramenoch slutligen pressa fast kilarna motskadan med en tryckplatta.

Säkring av en stöttning genomförsgenom att låsa kilarna med en klosssom spikas fast.

Ett utrymme som skadats får intelämnas obevakat. En post bör läm-nas kvar för bevakning av genom-förda tätningar och stöttningar,alternativt måste täta ronder i detskadade utrymmet genomföras.

Säkring ochbevakning

Röjningtunnare plåt, t ex i inredningar. Vid grövrestålkonstruktioner används utrustning förgasskärning.

Page 225: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

224

SKYDDSTJÄNST

Med stabilitet menar man ett fartygs förmågaatt motstå en yttre kraft som orsakar en slag-sida och när denna kraft upphört kunna återtaupprätt läge.

Ett fartygs tyngdpunktsläge är av avgörandebetydelse för dess stabilitet. I allmänhet med-för ett högre tyngdpunktsläge en sämre stabili-tet, kanske till och med slagsida.

För ett fartyg i vila gäller att tyngden av farty-get är lika med tyngden av den vattenmassasom fartyget tränger undan, detta kallas förArchimedes princip. Vattenmassan som trängsundan anges antingen i volym (m3) eller vikt(ton).

De krafter som verkar på ett fartyg i lugntvatten är tyngdkraft och flytkraft.

Summan av de i fartyget ingående tyngdernaverkar nedåt i fartygets systemtyngdpunkt.Flytkraften uppkommer genom vattnets tryckmot skrovet. Flytkraften kan sammanfattasi en kraft som verkar uppåt i deplacements-tyngdpunkten.

Då fartyget är i vila är båda krafterna lika stora.När fartyget krängs av en yttre kraft förändrasdeplacementets form, vilket medför att deplace-mentstyngdpunkten förflyttas bordvarts isamma riktning som krängningen sker.Om fartyget kränger tillräckligt kommertyngdkraftens verkningslinje att hamna bord-varts om flytkraftens vilket därmed ger ettkrängande moment. Fartyget kommer att fort-sätta att kränga och kantra även sedan den yttrekrängande kraften tagits bort. Fartyget blirinstabilt och riskerar att kantra.

Fartygsstabilitet

För ett fartyg i vila är tyngdkraften och flyt-kraften lika stora.

På ett stabilt fartyg som utsätts för krängningflyttas deplacementstyngdpunkten (blå pil)bordvarts om systemtyngdpunkten (röd pil) ochrätar därmed upp fartyget igen.

Ett instabilt fartyg karaktäriseras av att tyngd-kraftens verkningslinje mycket lätt hamnarbordvarts om flytkraftens verkningslinje. Farty-get kommer att kantra.

Page 226: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

225

SKYDDSTJÄNST

De faktorer som inverkar på stabiliteten är:

Lastens placering. Tung last som är högt pla-cerad förflyttar fartygets tyngdpunkt uppåt, vil-ket försämrar stabiliteten.

Deplacement och trim. Genom trimning avfartyget förändras deplacementstyngdpunkten.Detta kan ge både positiva och negativa effekter.

Fria vätskeytor strävar efter att förbli horison-tella vid krängning. Vid krängning kommerden fria vätskevolymen ombord att förflyttasi krängningsriktningen och därmed ytterligareförstärka krängningen.

Vind och sjögång påverkar fartyget utifrånoch kan samverka till ett krängande moment.

Is. Vid nedisning förflyttas fartygets tyngd-punkt uppåt på grund av isbildning på skrov,däck och överbyggnad. Den kan på kort tidåstadkomma försämrad stabilitet.

Girar. Vid snabba girar i höga farter krängerfartyget hårt, vilket förflyttar deplacements-tyngdpunkten och därmed förändrar stabili-teten.

Slagsida i samband med exempelvis hårdagirar eller kraftig sjögång kan inverka menligtpå stabiliteten. Slagsida kan dessutom upp-komma genom att lasten i fartyget är ojämntfördelad.

Korvett av typ Göteborg under gir.

Page 227: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

226

SKYDDSTJÄNST

Fartyg har i sin konstruktion ett inbyggtförebyggande brandskydd. Detta består av attfartygen är indelade i en eller flera skyddszoner,som i sin tur kan vara indelade i sektioner ochundersektioner.

Skott och däck mellan sektioner är utförda ibrandtåligt eller brandisolerat material och kanslutas täta genom att dörrar, luckor, spjäll ochventiler stängs till utrymmet.

Fartyg har inredningar utförda i utvalda mate-rial, som tillsammans med skyddsanordningari de olika sektionerna begränsar spridning avbränder och brandgaser i fartyget.

BrandskyddStrukturellt brandskydd

Kompositskrov i ”sandwich”-konstruktion med brand-skyddande material iinsidans ytterskikt

Rökgardiner är ett snabbt sättatt begränsa rökspridning vidbrand ombord.

Vattentäta sektionermed brandsäkraskott emellan

Inredning av brand-säkra material

Fasta släcksystem medbrandposter och sprinklers

Korvetter av typ Visby har ett omfattande strukturellt brandskydd

Page 228: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

227

SKYDDSTJÄNST

Förebyggande brandskyddDet är särskilt viktigt att varje besättnings-medlem förstår sitt fartygs uppbyggnad ochutrustning och lär sig att använda och under-hålla den, så att inte skyddet försämras ellersätts ur funktion.

Genom sjösurrning, god ordning, dagligrengöring ombord och regelbundna ronderi fartyget minskar risken för attbränder ska uppstå eller att desprider sig. Dessutom ska manvara försiktig vid hantering avammunition och brandfarligavaror, exempelvis färg och ren-göringsmedel. Brandfarliga varorska minimeras ombord och iförekommande fall förvaras ispeciella utrymmen, exempelvisfärgförråd. Elektriska och meka-niska utrustningar är en vanligbrandkälla och måste underhållasväl, så att bränder ej uppstår.

När man utför svets-, slip- och skärarbetenombord krävs det särskilda skyddsåtgärderför att förhindra brand. För att få utföra sådanaarbeten krävs dessutom särskild utbildning.

Det är ditt handlande som påverkarsäkerheten ombord på fartyget !

Sjösurrning utförs i hela fartyget innan det går till sjöss

Stor försiktighet ska iakttagas vid slip- och skärarbeten ombord

Page 229: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

228

SKYDDSTJÄNST

Ett brandtillbud kan exempelvis börja som enelektrisk kortslutning, ett bränsleläckage ellerpå grund av den mänskliga faktorn. Varjebesättningsmedlem ska när som helst kunnaingripa effektivt för släckning av ett brand-tillbud med hjälp av den brandskyddsmaterielsom finns utplacerad ombord.

Ett brandtillbud kan lätt övergåtill utvecklad brand om det inteomedelbart åtgärdas på ettsnabbt och riktigt sätt. Därförska fartygets tillgängliga resurs-er larmas redan vid upptäckt-en av ett brandtillbud.

Vad du ska göra om du upp-täcker rök eller brand ombord:

– Ropa ”Rök, rök, rök!”,”Rök i (utrymmets benäm-ning)!”. Detta skall repeterasmed klar och tydlig röst avvarje besättningsmedlemombord.

– Ropa ”Brand, brand, brand!”, ”Brandenär lös i (utrymmets benämning)!”. Detta skarepeteras med klar och tydlig röst av varjebesättningsmedlem ombord.

– Tryck in brandlarmsknapp om sådan finnsi omedelbar närhet!

Tillbudssläckning

1. Upptäckt av brand

"Rök, rök, rök! Rök i BB gång däck 5"

Page 230: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

229

SKYDDSTJÄNST

– Bekämpa branden med handbrandsläckare!Släckinsatsen pågår så länge som du be-dömer att du kan vistas i utrymmet eller tillsdu blir avlöst.

2. Första insatsgrupp

– Om tillbudssläckningen misslyckas eller be-döms för svår, lämna utrymmet, stäng dörreneller luckan till utrymmet och rapportera.

Vad besättningen gör vid brand ombord:

– I förväg utsedd personal urfartygets insatsgrupp begersig mot branden med påtagetflamskydd, medtagen hand-brandsläckare och ELSA, föratt avlösa eller påbörja släck-ningsarbetet.

– Uppkoppling av brandslangför släckning av branden iutrymmet genomförs.

– Åtgärder för inneslutning avbranden i utrymmet genom-förs.

– Åtgärder för elektrisk isole-ring av utrymmet genom-förs.

– På fartyg där rökdykarefinns förbereder sig dessa förinsats.

– Rökdykarna avlöser insats-gruppen och släcker bran-den.

Vid tillbudssläckning och vidinsatsgruppens brandbekämp-ningsinsats måste en säkerreträttväg finnas.

Gå ut samma väg som dukom in – se till att vägen ut äröppen under hela tillbuds-släckningen.

Fartygets insatsgrupp beger sig omedelbart mot branden vid brand-larm

Rökdykarna fortsätter brand-bekämpningen även då rökenär tät och temperaturen hög

3. Rökdykare3. Rökdykare

Page 231: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

230

SKYDDSTJÄNST

Skumsläckare äreffektiva mot A-och B-bränder.

Handbrandsläckare

CO2-släckare(t h) är effektivamot B- och C-bränder samtbränder ielektriskutrustning.

Pulversläckareär effektiva motB- och C-bränder.På vissa fartygförekommerpulversläckaresom är effektivaäven motA-bränder.

A-bränder är bränder i tyg, papper, trä ochläder och kallas även fibrösa bränder. A-brän-der brinner med glöd och låga.

B-bränder är bränder i vätskor och plaster.B-bränder brinner med låga.

C-bränder är bränder där gas brinner, exem-pelvis acetylen i gasskärningsutrustning.

Light Water-släckare är effek-tiva mot A- ochB-bränder.

Ombord på örlogsfartyg finns olika typerav handbrandsläckare utplacerade. Hand-brandsläckaren är ett förstahandsredskap motbrand. Genom att ha en lätthanterlig släckarenära till hands ska man snabbt kunna ingripavid brandtillbud.

D-bränder är bränder i metall. D-bränderbrinner med vitt bländande sken och brinnermed hög temperatur, ca 2 500–3 000 grader C.Denna typ av brand är svårsläckt eftersom deninte går att släcka med de släckmedel som finnsombord. Om vatten används mot metallbrandsönderdelar sig vattnet till syrgas och vätgasmed en explosion som följd.

Valet av handbrandsläckare beror på vilken typav material som brinner. Normalt är rätt typav handbrandsläckare utplacerad med hänsyntill den närliggande materiel som kan behövasläckas. På skyltar och på släckarens etikett stårdet vad den är effektiv mot.

Page 232: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

231

SKYDDSTJÄNST

Marinens fartyg är utrustade med flykthuvorsom förser användaren med andningsluft.Genom att luft blåses in i huvan skapas ett över-tryck. De ska användas för att kunna göra enkontrollerad utrymning när det förekommerrök eller andra giftiga gaser ombord.

Antalet utrustningar ombord är cirka 150% avbesättningens antal. Flykthuvorna är placeradei bostadsinredningar och på drabbningsplatser.

I marinen förekommer två typer av flykthuvor,som förser användaren med andningsluft i6 eller 15 minuter.

Flykthuva ELSA bärs fastspänd på bröstet avfartygets första insatsgrupp

Flykthuvor

ELSA = Emergency Life Support Apparatus

Flykthuva ELSA i funktion

Page 233: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

232

SKYDDSTJÄNST

Fasta släcksystemÖrlogsfartyg är utrustade med fasta system försläckning av bränder i utrymmen där brand-risken är stor eller där det finns stridsviktigainstallationer. Exempel på sådana utrymmen ärmaskinrum, stridslednings- och maskincentra-ler, elapparatrum och skeppskök. Släckmedletkan variera, vanligen används vattendimma,CO2 , skum eller halon.

BrandpostsystemI örlogsfartyg finns ett brandpostsystem sombestår av pumpar med rörsystem som förserfartyget med vatten. I brandpostsystemet ärbrandposter och sektionerings- och avstäng-ningsventiler utplacerade. Ett brandpostsystemkan vara utfört som en kombination av ett ver-tikalt och horisontellt sektionerbart system.

Vid varje brandpost finns slangar och släck-munstycken utplacerade. Vid en del brand-poster finns även utrustning för släckning medskum. Brandpostsystemet förser vanligen ävenfasta och portabla länsutrustningar och sprink-lingssystem med vatten.

Principskiss över det fasta brandpostsystemet ombord på stödfartyget Visborg

NödbrandpumpVarje fartyg är utrustad med en eller fleraportabla nödbrandpumpar som är dieselmotor-drivna, dessa kan även användas som läns-pumpar. De levererar ett flöde av 500 l/min vid5 bars tryck.

Brandpost ombord på en korvett av typ Göteborg

Brandpump

Brandpost

Sektioneringsventil

Avstängningsventil

Sprinklingssystem

Stamledning

Stigarledning

Länssystem

Page 234: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

233

SKYDDSTJÄNST

Misslyckas tillbudssläckningen organiserasbesättningen för släckning av den utbrutnabranden. Släckning av en utvecklad brand skergenom användning av fasta eller semifastasläcksystem, eller genom en rökdykarinsats.

För att hindra spridning av den utveckladebranden till intilliggande utrymmen organise-ras en inneslutningsgrupp, som bevakar och

Släckning av utvecklad brandUppkoppling av skumsläckningssystem som används av rökdykare

vid behov kyler angränsande däck och skott.

Efter att ett fast eller semifast släcksystemutlösts mäts temperaturen på omgivande däckoch skott under en kortare tid, för att avgöraom släckningen lyckats. För att slutligt slå fastatt branden är släckt måste en rökdykarinsatsgenomföras.

BrandpostMellaninjektor

SläckmunstyckeUnifire Jet Set

Skumsläcknings-utrustning FB5X

Grenrör

Inneslutningsgruppen kyler angränsande skott och däck för att förhindra att branden sprider sig

Brandpost

Page 235: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

234

SKYDDSTJÄNST

Ombord finns organisation och utrustning föratt genomföra rökdykarinsatser. Rökdykare harsärskild utbildning för sin uppgift och är i för-väg utsedda. Rökdykarinsatser beordras för attsläcka brand eller rädda liv.

Rökdykargruppen kan vid sin släckinsatsutnyttja vattendimma från släckmunstyckeneller en kombination av mobila skumsläck-

Släckmunstycke Fog-Jet används för brand-bekämpning och kylning av brandgränser.

Rökdykningningssystem och vattendimma. För att för-bereda för rökdykarinsats drar besättningenfram två slangar med släckmunstycken.

Rökdykarens utrustning består av bl a av enandningsapparat med radioutrustning, brand-skyddsdräkt, hjälm, kniv och lampa. De an-vänder släckmunstycke Unifire Jet-Set och vidbehov skumsläckningsutrustning FB5X.

Rökdykare med släckmunstycke Unifire Jet Set(överst) och skumsläckningsutrustning FB5X.

Släckmunstycke Fog-Jet finns utplacerat vidvarje brandpost; förbrukning 230 l/min.

Släckmunstycke Unifire Jet Set används av rök-dykare; förbrukning 50–300 l/min.

Page 236: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

235

SKYDDSTJÄNST

Brännbart material bärs ut vid eftersläckning

Brandgas- och rökevakuering

Efter en brand utfälls syror och andra skadligaämnen i de rum som påverkats av branden ochdess brandgaser. Förutom skador från brand-gaser vattenskadas vissa utrymmen vid släck-insatsen.

Genom restvärdesräddning minskas de nega-tiva effekterna i form av vatten- och korro-sionsskador. En förutsättning för en lyckad rest-

RestvärdesräddningSugfläktar används för undertrycksevakuering av rök

Eftersläckning och kylning

värdesräddning är att den påbörjas omedelbartefter att branden släckts.

Följande åtgärder skall vidtagas:

1.Vädra ut utrymmet

2.Länsa och torka ur utrymmet från vatten

3.Höj temperaturen i utrymmet

4. Avfukta utrymmet

Syftet med eftersläckning och kylningär att förhindra återantändning. Glöd-bränder släcks, upphettade skrov-konstruktioner och andra föremål kylsned. Till eftersläckningen räknas ävenbortforsling av brännbart material sombefinner sig i närheten av upphettadeytor.

Brandområdet ska dessutom bevakasså länge som risk för återantändningföreligger. Eftersom utrymmen somdrabbats av brand avger ohälsosammagaser under lång tid kan det vara nöd-vändigt att använda andningsskydd.

Efter en brand är det viktigt att snabbtbli av med brandgaser och rök så att ut-rymmet kan återtagas. För att minimerarisken för återtändning bör evakueringenske i tre steg:

1.Självevakuering, där utrymmetöppnas via en säker väg mot väder-däck för att evakuera heta brandgaser.

2.Undertrycksevakuering, där sug-fläktar utnyttjas för att evakuera kvar-varande rök.

3.Övertrycksevakuering, där tryck-fläktar från angränsande utrymme an-vänds för att trycka ut kvarvarande rök.

Page 237: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

236

SKYDDSTJÄNST

Brandstridsmedel är vapen som huvudsakligenverkar genom att skapa omfattande och svår-hanterliga bränder. Det finns inga internatio-nella avtal som förbjuder användning av sådanavapen.

Användandet av brandstridsmedel bygger påatt målet i sig innehåller tillräckligt med bränn-bart ämne och att insatsen har en tändandefunktion. Vid insatsmot ett oskyddat för-band eller ett dåligtskyddat förband ärmängden brandstrids-medel i kombinationmed psykologiskaeffekter i vissa falltillräcklig för att an-fallet ska nå avseddeffekt.

Brandstr idsmedelsprids på flera olikasätt, t ex via bomber,eldkastare, eldsprutoroch raketer. Dessavapen kan finnas påfartyg, flygplan ochstridsfordon, eller varahandburna.

För att minska effekten av brandstridsmedelkrävs ett bra personligt skydd. Genom att bäraoch nyttja sin uniform på rätt sätt får man ettbra skydd och får tid att handla på ett riktigtsätt. Med rätt sätt menas torr och ren, fleralager, rätt storlek, heltäckande och tillknäppt.Följs dessa regler minskar verkan av brand-stridsmedel.

Typer av brandstridsmedelOljebrandämnen – klibbiga oljeprodukter medstor vidhäftningsförmåga, exempelvis napalm,

Brandstridsmedelsom används för att tända eld på målet. Sprid-ning kan ske med bomber, eldkastare, eld-sprutor eller minor.

Metallbrandämnen – metaller som brinnermed hög temperatur, går inte att släcka medvatten.

Kombinerade olje- och metallbrandämnen– denna mix har alla egenskaperna från båda

ämnena – både högtemperatur och långbrinntid – och är dess-utom svårsläckt.

Fosforbrandämnen– fosfor användesunder andra världskri-get till rök- och brand-ammunition. Fosforavger en tjock vit röksom är giftig och brin-ner med temperaturav 800 –1 200° C. Enviss typ av fosfor (vit)antänds vid kontaktmed luft.

FAE-stridsmedel –(Fuel Air Explosives= bränsle-luft-explo-sion) verkar enbart

genom tryck. Själva laddningen består aven energirik vätska, t ex propylenoxid, somgenom explosion sprids ut som aerosol. Efterblandning med luft bildas en explosiv bland-ning.

Inom några tiondels sekunder detonerar enmindre sprängladdning inne i bränsle/luft-molnet som då detonerar och en tryckvåg upp-står. Tryckvågen ger skador på människor ochmateriel. Den har störst effekt inom en radie av20 m från centrum för en 25 kg bomb (ingåendei multipelvapen).

Klädsel enligtflerskiktsprincipenger ett gott skyddmot brandstrids-medel

Page 238: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

237

SKYDDSTJÄNST

NBC står för nukleära ämnen, biologiskamikroorganismer och kemiska ämnen. För-kortningen används även internationellt– Nuclear, Biological and Chemical Warfare.NBC-vapen kallas ofta för ”massförstörelse-vapen” eller ”icke konventionella vapen.”

Genom ett antal internationella konventioneroch fördrag har ett flertal nationer försökt attförbjuda dessa vapen och hindra att de kom-mer till användning. Här kan nämnas Icke-spridningsavtalet beträffande kärnvapen från1970, B- och toxinvapenkonventionen från 1972och C-vapenkonventionen från 1993.

Skydd mot NBC-stridsmedelOm en angripare hotar med att använda NBC-stridsmedel kan detta framkalla stark rädsla.Rädslan kan leda till panik och försämradmoral vid förbanden. Detta leder lätt till att olikasituationer övertolkas, t ex kan en naturlig sjuk-dom tolkas av den enskilde sjömannen som eninsats av B-stridsmedel.

Det bästa sättet att förebygga rädsla och panikär att genom utbildningar och övningar skapagod kunskap om NBC-skydd i kombinationmed bra NBC-skyddsmateriel. Genom att ha ettgott NBC-skydd minskar vi även intresset för eneventuell angripare att använda dessa vapen,då effekten av en NBC-insats blir begränsad.

ROTA är en förkortning för begreppet ”Risks/Release Other Than Attack”. Innebördenär således NBC-händelser som ej orsakats aven direkt attack med NBC-vapen. En NBC-händelse av ROTA-typ kan därför även inträffai fredstid.

N = Nuclear B = Biological C = Chemical

ROTAEn ROTA kan till exempel uppstå när en tank-bil innehållande farliga kemikalier, farligt gods,välter och läckage uppstår, när avloppsvattenblandats med dricksvatten och orsakar mag-sjuka eller vid en olycka i en kärnteknisk an-läggning.

Page 239: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

238

SKYDDSTJÄNST

Svenska förband använder skyddsnivåernaN, B respektive C GRÖN/GUL/RÖD för attinta rätt skyddsnivå vid olika NBC-hotbildermot de olika förbanden.

När ingen skyddsnivå är anbefalld ska ”grund-läggande skyddsåtgärder” beaktas. Grundläg-gande skyddsåtgärder och NBC-skyddsnivåerfinns beskrivna i Metodhandbok NBC samt iUtbildningsreglemente NBC och Brand.

Grundläggande skyddsåtgärder innebär föl-jande för den enskilde vid sjögående förband:

● Skyddsutrustning 90 B/S iordningställs,kontrolleras och förvaras lätt tillgänglig

Din personliga skyddsutrustning, Skydds-utrustning 90 B/S, skall förvaras i skyddsmask-väska 90. Om och när du skall ha med dig dinskyddsutrustning beror på om någon skydds-nivå är anbefalld och, i förekommande fall,vilken skyddsnivå som gäller.

(med fördel i hytten). Skyddsutrustningenska kontrolleras i enlighet med fartygets SIB.

● Noggrann personlig hygien iakttas.

Skyddsnivåerna N/B/C GRÖN intas på lägstdivisionschefs (DC) order när risk för NBC-hän-delse föreligger. Generellt kan sägas att grönaskyddsnivåer intas i syfte att kunna upptäckaoch påvisa förekomst av N, B eller C samt attunderlätta intagandet av högre skyddsnivåer.

Gula och röda skyddsnivåer intas på lägstfartygschefs (FC) order. Observera att åtgärderför gröna skyddsnivåer även gäller vid gula ochröda skyddsnivåer om ej annat anges i dehögre skyddsnivåerna.

Skyddsnivåer

Personlig skyddsutrustningDet är din skyldighet som sjöman att kontrol-lera och hålla ordning på din tilldelade skydds-utrustning. Exempelvis bör särskild tillsyn avskyddsmasken göras ett par gånger i kvartaleteller efter övning med den, för att säkerställadess funktion och hygien.

Skyddsutrustning 90 B/S förvaras i skyddsmaskväskan

Page 240: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

239

SKYDDSTJÄNST

De flesta örlogsfartyg har ett kollektivt skyddmot NBC-stridsmedel. Detta innebär, enkeltförklarat, att när NBC-drift är inkopplat filtre-ras all luft som tas in genom speciella NBC-filter, som tar bort NBC-stridsmedel. Dessutomskapas ett övertryck inombords för att säker-ställa att ingen förorenad luft läcker in.

Fördelen med ett kollektivt skydd är att perso-

Fartygets sprinklersystem kan användas i förebyggande syfte.

”N-händelser” är händelser där joniserandestrålning utgör en fara p g a

– en olycka vid kärnteknisk anläggning ellerutrustning

– andra olyckor med radioaktiva ämnen ellerjoniserande strålning

– avsiktlig utspridning genom terrorist-handling eller annan kriminalitet

– insats av kärnvapen.

En N-händelse kan med andra ord vara alltfrån ett radioaktivt preparat (ROTA) till insatsmed kärnvapen. Definitionsmässigt är N-hän-delser situationer där dosen för de drabbadeöverstiger 1 mSv per år.

nal som vistas inombords inte behöver bäraskyddsmask, även om fartyget befinner sig ettN-, B- eller C-kontaminerat område.

För att skydda fartygets utsida mot radioaktivbeläggning, samt B- eller C-stridsmedel i väts-keform, kan fartygets sprinklersystem sättas in.En våt yta minskar behovet av samt underlät-tar sanering av fartyget.

Kollektivt skydd

Nukleära händelserRadioaktiva preparat av betydande mängdfinns på ett antal platser i vårt land. De användshuvudsakligen som bränsle i kärnkraftverk,men finns även vid bränsleproduktions- ochförvaringsanläggningar. Utomlands finns ävenkärnvapen, pansarbrytande ammunition medutarmat uran, upparbetningsanläggningar,forskningsanläggningar och gruvor. Dessutomsker transporter av radioaktivt material.

Allt ovanstående, förutom kärnvapen, klassasnormalt som lågnivåhot. Att exponeras för låg-nivåhot ger sannolikt inte akuta strålskador,däremot ökar risken för strålinducerad cancerpå längre sikt.

Page 241: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

240

SKYDDSTJÄNST

Kärnvapen utgör ett av de effektivaste mass-förstörelsevapen som konstruerats. Stor-makterna har den tekniska möjligheten attbekämpa och förstöra praktiskt taget vilketmål som helst på jorden. Spridningen av tek-nologi till stater i tredje världen har lett till attnya kärnvapenstater, t ex Nordkorea, Indien ochPakistan etablerats.

Vid en kärnvapenexplosion frigörs en stormängd energi. Denna energi avges i formernaljus, radioaktiv strålning (initialstrålning),värmevåg och tryckvåg samt ett kortvarigt,kraftigt magnetfält, en s k EMP (elektromagne-tisk puls). Om explosionen sker under eller näramarkytan bildas också ett radioaktivt nedfallsom får en kvarvarande verkan.

Energin frigörs genom klyvning (fission) ellersammanslagning (fusion) av atomkärnor.90% av ett kärnvapens energi ger en omedel-bar verkan, medan 10% bildar en kvarvarandeverkan i form av radioaktiv nedfall ochinducerad aktivitet.

PersonskadorKärnvapen ger personskador av typen strål-skador, brännskador och skelettskador. Beroen-de på explosionstyp, avståndet från detonatio-nen och det skydd som man vistas i kan dessaskador uppträda tillsammans eller var för sig.

Den radioaktiva initialstrålningen är den strål-ning som sänds ut under den första minutenefter en explosion. Denna strålning är energirik

Kärnvapen

Page 242: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

241

SKYDDSTJÄNST

och ger vid höga stråldoser upphov till strål-sjuka. Den börjar ofta med kräkningar ochdiarréer inom ett dygn efter bestrålningen.Därefter följer en period på omkring tre veckorav skenbar hälsa. Därefter får den sjuke blöd-ningar, håravfall och inflammationer.

Den kvarvarande radiakstrålningen kommerfrån det radioaktiva nedfallet och påverkar de

som vistas i det belagda området. Den är intelika energirik som initialstrålningen men omman vistas i belagt område under en längre tidblir skadorna desamma.

Skydd mot radioaktivt nedfall erhålls genomatt avlägsna sig från radioaktiv beläggning,avskärma sig från det eller genom att sanera sigsjälv och sin utrustning.

Skyddsnivåer för N● Grundläggande skyddsåtgärder (ej någon skyddsnivå)

Tillämpas när risken för N-påverkan är mycket låg, därför är ingen skydds-nivå intagen.

● N GRÖNIntages i syfte att ge möjlighet att upptäcka och varna vid N-påverkan samtatt underlätta intagandet av högre skyddsnivå

● N GULIntages när fartyg befinner sig i ett område med förhöjd strålningsnivå, exvid uppträdande i miljö med radioaktiv beläggning eller i närheten av enradioaktiv punktkälla

● N RÖDIntages när risk för massiv exponering av joniserande strålning föreligger,ex vid kärnvapeninsats

Bilderna visar utvecklingen av en lokal strålskada. Personen bar ovetande ett strålande föremål i sinbröstficka under två timmar. Bilderna visar utvecklingen efter 5, 11 respektive 21 dagar. En mycketkort exponeringstid kan alltså ha förödande konsekvenser.

Page 243: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

242

SKYDDSTJÄNST

Intensimeter 25 hör till fartygets utrustning

N - IndikeringIndikering av strålning sker med dosimeter ochintensimeter. Oftast används båda typerna avinstrument tillsammans. Intensimetern angerstyrkan på strålningen och mängden jonise-rande strålning per tidsenhet, dosimetern hurmycket strålning man fått i sig.

Intensimetern kan liknas vid hastighetsmätarenpå en bil och dosimetern kan liknas vid tripp-mätaren.

N-indikering ombord kan genomföras som fasteller rörlig indikering. Fartyget kan vara utrus-tat med fast N-indikeringssystem alternativtutnyttja en N-observatör på lämplig plats.N-observatören kan samtidigt även indikeraC-stridsmedel. Fartyget kan sända en ut enindikerings- och saneringsgrupp (IS-grupp)för att genomföra indikering av däcksytor ellerett kajområde.

Dosimeter 61 är en personlig utrustning

N - SaneringRadioaktiviteten hos radioaktivt stoft avtarmed tiden. Det finns inget kemiskt sätt att på-skynda det radioaktiva sönderfallet. N-saneringinnebär endast att man flyttar det radioaktivastoftet från en plats till en annan, där det görmindre skada.

En grundläggande skyddsåtgärd är givetvisatt inte bli utsatt för radioaktivt stoft. Ges för-varning finns goda möjligheter till förebyg-gande åtgärder som minskar saneringsbehovet.Exempelvis bör personal vistas inombordssåvida inte tjänsten kräver annat.

Blir man ändå kontaminerad kan man medhjälp av enkla medel och metoder utföraomedelbar sanering av sig själv. Genom attskaka, skrubba, piska eller torka av kläder ocht ex spola av eller sprinkla fartyg kan en avse-värd saneringseffekt uppnås.

N- larmLarm om förhöjd strålningsnivå kommer nor-malt från N-observatören ombord eller frånandra förband. Larm om förhöjd strålnings-nivå kan ges genom ORA eller muntligt medkommandot ”Radiak – Skydd!”. I det senarefallet ska larmet upprepas av samtlig personal.

Efter larmet, om det inte redan är gjort som enförberedande åtgärd, kommer fartygschefen attorientera om vilka skyddsåtgärder som är nöd-vändiga, beroende på strålningstyp samt omden förhöja strålningsnivån kommer från radio-aktivt stoft i luften eller från en punktkälla.

Page 244: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

243

SKYDDSTJÄNST

B-händelser är händelser där sjukdoms-alstrande mikroorganismer utgör en fara p g a:

– en olycka som förorsakar spridning av smitt-förande ämne

– naturlig spridning

– avsiktlig spridning genom terrorism ellerannan kriminalitet

– insats av B-stridsmedel

Biologiska stridsmedel utgörs av sjukdoms-alstrande mikroorganismer. Kännetecknandeför dessa stridsmedel är de små mängder sombehövs, eftersom organismerna förökar sigsnabbt i lämplig miljö. Biologiska stridsmedelkallas ibland ”fattig mans kärnvapen” eftersomde är både enkla och billiga att framställa i för-hållande till den effekt och förödelse som deåstadkommer.

Biologiska stridsmedelSpridning av B-stridsmedel kan ske öppeteller dolt. Om spridningen sker öppet gör an-griparen ingen hemlighet av att han använderB-stridsmedel. Om spridningen däremot sker”dolt” försöker angriparen dölja att han använtB-stridsmedel. Detta kan han göra genom attexempelvis använda smitta som förekommernaturligt i området samt att endast användasmå mängder.

Sjukdomar som är troliga vid dold spridningav biologiska stridsmedel är mag- och tarm-sjukdomar som normalt uppstår i operations-området. Vid öppna angrepp kan även pest-sjukdomar, mjältbrand, difteri, etc spridas.

På förbandet kan man med enkla åtgärderhöja skyddet mot såväl ”vanliga” infektions-sjukdomar som mot biologiska stridsmedel.

Page 245: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

244

SKYDDSTJÄNST

De viktigaste åtgärderna är en god hygien,framför allt rening av vatten, och noggrannhantering av livsmedel. Skyddet kan förbättrasytterligare genom att förstärka bevakningen,koka all mat väl och se till att livsmedel antingenförvaras kallt, under 8°C, eller varmt, över 60°C.Då exempelvis lagad mat fylls på i kantiner, skaden vara varmare än 80°C.

EgenskaperB-stridsmedel syns inte, luktar inte och ärmycket svåra att påvisa med mätinstrument.

Skyddsnivåer för B● Grundläggande skyddsåtgärder (ej någon skyddsnivå)

Tillämpas när risken för B-påverkan är mycket låg, därför är ingen skyddsnivå intagen.

● B GRÖNSyftet med skyddsnivån är att underlätta intagandet av högre skyddsnivå samt att för-svåra eventuell smittspridning.

● B GULIntages när fartyg skall bedriva verksamhet i operationsområde där kontakt-, vatten-eller livsmedelsburen smitta förekommer (s k sekundärsmitta).

● B RÖDIntages när fartyg skall bedriva verksamhet i operationsområde där smittspridning vialuft (och senare markbeläggning) förekommer.

B-stridsmedel är även unika i avseendet att enliten utspridning kan ”föröka” sig och på så vissprida sig till stora områden. Utmärkande ärockså att verkan ofta är fördröjd eftersommånga B-stridsmedel måste växa till i de drab-bade innan sjukdomen bryter ut.

Det kan vara mycket svårt att skilja mellan endold insats av B-stridsmedel och en naturligepidemi. Om många insjuknar hastigt ochsamtidigt kan det – men behöver inte – tyda påinsats av B-stridsmedel.

Det kan vara svårt att skiljaB-stridsmedel från annansjukdomssmitta.

Page 246: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

245

SKYDDSTJÄNST

Kemiska stridsmedel

Lindrig senapsgasskada efter fyra dygn

C-stridsmedel kan bl a spridas genom direktbesprutning, bomber, granater eller raketer

Följande situationer klassas som C-händelser:

● En olycka vid transporter, lagring eller till-verkning av farligt gods

● Avsiktlig spridning genom terrorism eller an-nan kriminalitet

● Insats av C-stridsmedel

Kemiska stridsmedel är fasta, flytande ellergasformiga giftiga ämnen, som används för attskada eller döda människor, djur och växter.

IndelningDet taktiska användningen av kemiska strids-medel indelas enligt följande:

Dödande – Till klassen dödande kemiska strids-medel räknas nervgaser, lungskadande, allmän-giftiga och hudskadande C-stridsmedel.

Exempel på nervgaser är G-ämnena tabun (GA),sarin (GB), soman (GD) och GF. Dessutom finnsmer avancerade s k V-ämnen, exempelvis VX.

Exempel på allmängiftiga C-stridsmedel ärcyanväte, HCN.

Hud- och vävnadsskadande stridsmedel ut-görs bl a av senapsgas, kvävesenapsgas ochLewisite.Senapsgas tränger snabbt igenom uniform ochkängor. Effekten är fördröjd och kännetecknasav hudrodnad och blåsbildning.

Page 247: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

246

SKYDDSTJÄNST

Prestationsnedsättande – Som prestations-nedsättande (kapacitetsnedsättande) strids-medel räknas tårgaser och psykokemiskastridsmedel. Även hud- och vävnadsskadandekemiska stridsmedel kan användas för attsänka prestationsförmågan och belasta sjuk-vårdskedjan.

Herbicider – Hit räknas avlövningsmedel ochväxtutrotningsmedel vars primära uppgift äratt bekämpa växter. Många herbicider påver-kar även människor och djur negativt.

Skyddsnivåer för C● Grundläggande skyddsåtgärder (ej någon skyddsnivå)

Tillämpas när risken för B-påverkan är mycket låg, därför är ingen skyddsnivå intagen.

● C GRÖNIntages i syfte att ge möjlighet att upptäcka och varna vid C-påverkan samt att under-lätta intagandet av högre skyddsnivå

● C GULIntages när fartyget avser bedriva verksamhet i C-molnmiljö.

● C RÖDIntages när fartyget avser bedriva verksamhet i C-vätskemiljö.

Skyddsmask 90 Lätt C-skyddsdräkt

Page 248: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

247

SKYDDSTJÄNST

GID 2A är ett fast monterat C-varningsinstrument

C-IndikeringIndikering syftar till att upp-täcka och fastställa om fartygetbefinner sig i C-molnmiljöeller C-vätskemiljö samt vilkentyp av kemiskt stridsmedel somhar använts. Efter att fartygetförflyttat sig till C-fri miljö kanC-beläggningens omfattningklarläggas genom indikeringav fartygets väderytor.

På fartyg kan det finnas fasta C-indikerings-instrument för upptäckt av C-stridsmedelutom- och inombords. Det instrument somanvänds är GID 2A. Indikering kan även ut-föras med hjälp av en C-observatör och IS-grupp, som utnyttjar indikeringsinstrumentav typen CAM, AP2C eller manuell indikerings-utrustning 98.

IS-gruppen indikerar medC-indikeringsinstrument

C - larmMöjligheterna att snabbt kunna larma vid C-händelse är mycket viktigt.

C-larm kan ges på följande sätt:

● Mycket korta upprepade signaler med fartygs-larmet eller annan tyfonanläggning

● ”Gas! Gas! Gas!” ropas ut av enskild ochi ORA (motsvarande) vid C-indikering

C-Indikeringsinstrument AP2C (överst) och CAM

Page 249: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

248

SKYDDSTJÄNST

C-SaneringSyftet med saneringen är attminska effekten av C-vätska,minska de personella skadornaoch kunna fortsätta med uppgif-ten. Sanering av kemiska strids-medel är antingen förstörandeeller avlägsnande.

Förstörande sanering innebär att ett kemisktämne som bryter ner det kemiska stridsmedletanvänds, exempelvis PS 104 och klorkalk.

Avlägsnande sanering innebär att det kemiskastridsmedlet flyttas från en plats till en annandär det gör mindre skada, exempelvis avtork-ning av ytor med en dieselindränkt trasa.

Omedelbar personsaneringOmedelbar sanering, nedan med PS 104, görsav var och en när man misstänker C-stridsmedelpå sig eller på sin personliga utrustning. Dettaska ske utan order!

GrovsaneringGrovsanering genomförs på order från fartygs-chefen då situationen tillåter. Grovsaneringenomfattar personal och utrustning på däckoch sker genom spolning med vatten och vidbehov bearbetning med saneringsmedel. Grov-sanering sker utan att utrustning tas av eller attvapen plockas isär. Begreppet taktisk saneringinnebär att fartyget grovsaneras så mycket somstridsläget och verksamheten tillåter.

Fullständig personsaneringFullständig personsanering sker på order närstridsläget tillåter. Saneringen omfattar perso-nal som vistats på däck under eller efter attbeläggning har skett. Som saneringsplatsanvänds i förekommande fall NBC-slussen,i övriga fall ett tvättrum med dörr till väder-däck. Före inträde i NBC-slussen sanerasskyddsdräkten och övrig personlig skydds-utrustning i en speciell saneringsbana sombyggs upp ombord på fartyget av IS-gruppen.

Fullständig fartygssaneringFartyg som blivit belagda med C-stridsmedelsaneras av IS-gruppen genom avspolning ochdärefter behandling med saneringsmedel.Saknas saneringsmedel ombord kan även driv-medel av olika slag användas för att avlägsnaC-stridsmedlet, exempelvis fotogen och diesel-olja.

En speciell saneringsbanabyggs upp ombord på far-tyget av IS-gruppen

Page 250: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

249

SJUKVÅRD

Sjukvård

Page 251: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

250

SJUKVÅRD

Sjukvård

Marinens fartyg är utrustade med sådana sjuk-vårdsresurser att skadade kan ges första hjälpenombord innan de, vid behov, förs vidare tillsjukvårdsenheter i land.

För sjukvårdstjänsten ombord finns särskiltavdelad personal. Kompetensen och antaletsjukvårdskunniga ombord är anpassad tillfartygets storlek och funktion i krigsorganisa-tionen.

De större fartygen har både läkare och/ellersjuksköterska/sjukvårdare ombord, medan deminsta fartygen har sjukvårdsutbildad perso-

nal med uppgiften sjukvård i kombination medannan tjänst, t ex itendenturtjänst.

DrabbningsplatsenVid drabbningsplatserna finns bårar och för-bandspostlådor med sjukvårdsförnödenheterför att i första hand kunna stoppa livshotandeblödningar, men också för att kunna ge skadadesmärtlindring.

Personliga åtgärderPå drabbningsplatserna kan man under stridinte räkna med hjälp av sjukvårdspersonal.

Vid fartygets drabbningsplatser finns bårar och förbandspostlådor med sjukvårdsförnödenheter

DrabbningsplatsDrabbningsplats

Page 252: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

251

SJUKVÅRD

Därför måste man i första hand klara sig självoch vid behov även hjälpa sina kamrater.En skadad ska kunna ges första hjälpen inomfem minuter från skadetillfället. Det är grund-förutsättningen för att skadade med t ex and-ningsproblem eller stora blödningar ska kunnaöverleva.

Det är alltså viktigt att alla ombord lär sig

– vilka skydds- och sjukvårdsåtgärder som fåreller ska vidtas under och efter strid

– att lägga förband

– var förbandspostlådor och bårar i närhetenav drabbningsplatsen finns

– att utföra personlig och omedelbar saneringav kemiska stridsmedel

– när och hur medicinska nervgasmotmedelska användas

– vilka transportvägar för skadade som skaanvändas.

Sjöstridsdräkt och skyddsmask täcker helakroppen. Kläderna ger ett tillfälligt skydd moteld och het gas eller ånga. Hårda föremåli kläderna kan bidra till att ge skador, därförska man undvika att bära nycklar och att haonödiga föremål i fickorna.

Förbandspostlåda

1. Brännskadeförband 3. Första förband 5. Säkerhetsnålar 7. Morfinautoinjektorer2. Gasbinda 4. Sax 6. Plåster

12

3

6

54

7

Page 253: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

252

SJUKVÅRD

I klädsel för strid ingår också den personligasjukvårdsutrustningen:

Första förband – i sjukvårdsutrustningen ingårtvå stycken första förband. Första förband äravsett för ditt eget behov, och ska ge dig enöverlevnadsmöjlighet om du blir skadad.Använd alltid den skadades eget första förbandförst! Första förband ska alltid medföras!

Vattenreningstabletter är till för att rena dricks-vatten för personligt bruk.

Personlig sjukvårdsutrustning

Myggstift tilldelas vissa förband, till exempeljägarförband.

Hudsalva används till att smörja läpparna ochfötterna.

Hörselskydd används i bullrig miljö, till exem-pel vid skjutning.

Autoinjektor 2K används när du blivit utsattför kemiska stridsmedel.

Nervgasprofylax används i förebyggande syfte– intages på order.

Personlig sjukvårdsutrustning

1. Första förband 3. Hörselskydd 5. Autoinjektor 2K 7. Hudsalva2. Vattenreningstabletter 4. Nervgasprofylax 6. Ampull till autoinjektor 8. Myggstift

1

2 4

37

65

8

Page 254: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

253

SJUKVÅRD

Första hjälpen under strid omfattar de åtgär-der som är möjliga att vidta utan att påverkaverksamheten på drabbningsplatsen. Var och enska om möjligt hjälpa sig själv. Svårt skadadeplaceras om möjligt i skydd i avvaktan på fort-satt omhändertagande.

Kamrathjälp är den första hjälp som du somenskild besättningsmedlem kan ge. Kamrat-hjälp får lämnas först efter ordern ”Strid upp-hör” eller – efter order – på drabbningsplatssom för tillfället inte är i strid. Vid ordern ”Stridupphör” inrapporteras inträffade person-skador.

I väntan på order om fartygets fortsatta verk-samhet ges de skadade det omhändertagandesom är möjlig på drabbningsplatsen. Det ärviktigt att detta omhändertagande utförs enligten systematisk och väl inövad modell, så attdu i en svår situation kan agera reflexmässigt,oavsett rädsla och störande omgivning.

Målet för dessa åtgärder är att rädda liv, be-gränsa skadans utveckling och att förberedatransport av skadade. Första hjälpen omfattarinte bara åtgärder för att behandla fysiska ochpsykiska skador utan också omedelbar saneringoch andra åtgärder mot kemiska stridsmedel.

Omhändertagande av skadade är en svår upp-gift, även under goda arbetsbetingelser. I strids-miljö är dessa långt ifrån optimala. Det kan varalarmande ljud, storm, mörker, kyla och fukt.

Med stor sannolikhet kommer det även att varafarligt och du kan vara trött, hungrig och rädd.

Först efter ordern ”Röj däcken” får skadade trans-porteras till förbands- eller uppsamlingsplats.

Första tanken inför omhändertagandet bör vara”Livshotande läge?”

– Är det livsfara för dig själv eller den skadade?– Kan detta i så fall elimineras?

Det är viktigt att ta den skadade i skydd, mendu måste också undvika att ytterligare perso-ner skadas.

Att inte gå in i rökfyllda utrymmen utanandningsskydd, att se upp för nedfallandeföremål och att alltid vara säkrad vid passagepå däck under kraftig sjögång är exempelpå åtgärder som minskar riskerna ombord.

Tänk på att den personliga skyddsutrust-ningen alltid ska medfölja den skadade!

Första hjälpen på drabbningsplats

Page 255: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

254

SJUKVÅRD

A – Airway and Cervical Spine ControlFria luftvägar och skydd av halsrygg

B – Breathing and VentilationAndning

C – Circulation and Haemorrhage ControlCirkulationschock/blödning

D – DisabilityNeurologiska symptom

E – Exposure Depending on EnvironmentHelkroppsundersökning med skydd mot kyla

Första hjälpen omfattar i prioritetsordning:

Försvarsmakten har i sin sjukvårdsutbildninginfört internationella utryck och metoder förakut omhändertagande. Förfarandet vid första

hjälpen kan lätt kommas ihåg som A B C D E.Detta är begynnelsebokstäverna från denengelskspråkiga förklaringen.

Det är viktigt att den skadade hanteras på rätt sätt – glöm inte säkerhetslinan

Page 256: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

255

SJUKVÅRD

Konstgjord andning kan också ges med hjälpav andningsblåsa

B – AndningUndersök halsen och bröstkorgen – finns detandningsljud, rör sig bröstkorgen normalt, finnsdet sår på bröstkorgen eller föreligger någraövriga problem med andningen?

Åtgärda det du klarar av samtidigt som du, ommöjligt, begär hjälp. Om den skadade inteandas – ge konstgjord andning med mun-till-mun-metoden:

Med den ena handen tar du tag om den skada-des underkäke och lyfter den framåt–uppåt, såatt ett underbett skapas. Med den andra han-den klämmer du ihop näsan. Blås sedan in lufti den skadades mun medan du observerar bröst-korgen för att kontrollera att den höjer och sän-ker sig. Detta är ett tecken på att inblåsningenär effektiv. Inblåsningen bör ske med en takt avungefär 12–16 inblåsningar per minut och meden volym på cirka 0,5–1 liter per minut.

A – Fria luftvägar och skydd av halsrygg

Distraheras inte av övriga skador– luftvägarna har alltid högstaprioritet! Andningshinder kanvara totala eller relativa (snar-kande andning). Om de inte åt-gärdas snabbt kan de leda till attden skadade dör eller får obotligahjärnskador.

Vid behov måste du rensa mun-hålan från blod, slem eller föremålsom kan täppa till luftvägarna.Vid medvetslöshet och rygglägekan tungan falla bakåt i svalgetoch täppa till luftvägarna. Duskapar fria luftvägar genom att försiktigt böjaden skadades huvud bakåt. Framstupa sido-läge är därefter nödvändig för att bibehållafria luftvägar, om du tillfälligt måste lämnaden skadade.

Du bör dessutom alltid uppmärksamma riskenför skador på halsryggen hos skadade, särskiltvid kraftigt våld mot huvud och hals.

Page 257: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

256

SJUKVÅRD

C – Cirkulationschock/blödningBlödningar ska, om möjligt, stoppas, så att entillräcklig cirkulerande blodvolym kan bibehål-las. Kraftiga blödningar orsakar många döds-fall och alltför många stridsskadade avlider tillföljd av utebliven eller otillräcklig blödnings-kontroll.

Yttre blödningar stoppas genom högläge avskadad kroppsdel och tryck mot skadan. Denskadades första förband ska användas för attförbinda såret. Högläget för den skadadekroppsdelen ska bibehållas. Kraftiga yttre ellerinre blödningar kan leda till cirkulationschock.Denna inträder då kroppens försvarsmekanis-mer inte längre kan kompensera för den storablodförlusten. Genom att hela tiden hålla denskadade under observation kan du tidigt upp-täcka om han visar tecken på begynnandecirkulationschock.

Tecken på cirkulationschock är att

– huden blir blek och kallsvettig

– pulsen blir snabb och svagare

– andningen blir snabb, ojämn och svagare

– den skadade blir alltmer medtagen ochorolig

Vid varje mer omfattande skada finns det alltidrisk för utveckling av cirkulationschock ochförebyggande åtgärder ska därför alltid vidtas.

Cirkulationschock kan förebyggas genomföljande åtgärder (minnesregel = 5 V och 2 S):

● Värme – se till att den skadade inte blirnedkyld.

● Vila – undvik kroppsansträngning för denskadade.

● Vätska – ge inte den skadade något attdricka eller äta.

● Ventilation – säkerställ fria luftvägar, gevid behov konstgjord andning, den som hartillstånd ger eventuellt syrgasbehandling.

● Varsamhet – behandla den skadade varsamt.

● Stoppa blödning – lägg eventuellt förbandmed skadan i högläge för att förhindra ytterli-gare blodförlust. Förbättra blodcirkulationenoch därmed syresättningen till viktiga organgenom att placera benen i måttligt högläge.

● Stilla smärta – se till att eventuell förflytt-ning eller transport av skadad blir så smärt-fri som möjligt genom att t ex fixera frakturereller stora mjukdelsskador med hjälp av till-delad sjukvårdsmateriel. Den som har till-stånd ger eventuellt smärtstillande läkeme-del med morfinautoinjektor.

Page 258: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

257

SJUKVÅRD

Den skadade ska helkropps-undersökas fullständigt först närlivräddande åtgärder har utförtsklart och den skadades tillståndär stabilt. I fält dock endast i be-gränsad omfattning på grund avrisken för nedkylning. Kom ihågatt undersöka alla sidor av denskadade – glöm inte baksidan!

Du måste undersöka systema-tiskt, från ”topp till tå”:– Ansikte och skalle– Nacke och hals (inklusive hals-

ryggrad)– Bröstkorg– Buk– Bäcken– Ryggrad och extremiteter– Neurologisk undersökning (rörelseförmåga

och känsel)

E – Helkroppsundersökning med skydd mot kyla

Eventuella kompletterande åtgärder genomförsallteftersom symtom på skador upptäcks. Fort-satt vård och omhändertagande genomförs tilldess sjukvårdspersonal tar över ansvaret ochden skadade kan transporteras iväg, oftast tillcivilt sjukhus, för fortsatt vård.

D – Neurologiska symtomEn medvetandesänkning kan or-sakas av blodförlust som resulte-rar i försämrad syresättning tillhjärnan. Försök att tidigt få munt-lig kontakt med den skadade! Omen skadad kan förstå och svarabegripligt på tilltal, har han frialuftvägar, relativt god andningoch en tillräcklig blodcirkulationtill hjärnan.

Gör en enkel bedömning av denskadades medvetandegrad –AVPU – och pupiller. Det dubehöver veta om den skadade är :Alert – Fullt vakenVoice responsive – Slö men svarar på tilltalPain responsive – Svarar ej men reagerar

på smärtaUnresponsive – Reagerar ej på smärta

När det gäller pupillerna – notera deras stor-lek, eventuell sidoskillnad och reaktion på ljus.Dessa observationer kan vara viktig informa-tion i ett senare skede för att bedöma hur t exen skada i hjärnan förändras.

Page 259: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

258

SJUKVÅRD

SkallskadorHjärnan och ryggmärgen utgör det centralanervsystemet – CNS. I hjärnan och dess förläng-ning finns centra som kontrollerar våra livs-funktioner. Runt hjärnan bildar skallbenet etthårt skydd som inte kan expandera, innanförfinns många stora blodkärl som vid skada kanbrista.

Vid en skallskada, t ex hjärnskakning, stöterhjärnan mot skallbenet. Den skadade kan dåfå minnesluckor, dvs ha glömt händelser föreeller efter skadan. Han mår illa, kräks eventu-ellt, och har huvudvärk.

Om det uppstår en större svullnad eller blöd-ning inne i skallen, pressas hjärnan ned mot

skallbotten. Centra som reglerar bl a vakenhet,andning m m kommer i kläm och den skadadeblir allt slöare och till slut medvetslös. Då skaden skadade så snabbt som möjligt omhänder-tas av sjukvårdskunnig personal.

Även mindre våld kan orsaka medvetslöshetunder kortare eller längre tid.

Skallskador kan vara kombinerade med skelett-och mjukdelsskador i ansikte och på hals.

● Placera den skadade så att blod rinnerut ur munnen och tungan faller framåtoch inte blockerar luftvägen

● Öppna munnen försiktigt och rensamunhålan

● Vid kraftig blödning på halsen – användfingrarna för att stoppa blödningen

● Lägg skyddsförband på sårskador;undvik tryck på ögonskador

● Vid frätande ämne i ögonen – spola medvatten 20– 30 min

● Bedöm medvetandet:– vid medvetande– medvetslös

● Se till att den skadade har fria luftvägar

● Stoppa eventuell synlig blödning

● Placera den skadade i planläge

● Bedöm medvetandet fortlöpande

Åtgärder vid skallskador

Åtgärder vidansikts- och halsskador

Page 260: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

259

SJUKVÅRD

Orsaken till bröstkorgsskadan äroftast yttre våld, penetrerandevåld eller en kraftig tryckvåg.Dödligheten är ofta hög vidbröstkorgsskador, anledningentill detta är att skadan vanligenpåverkar andningen och iblandger stora blodförluster.

Trots detta har det visat sig att omden bröstkorgsskadade över-lever de första timmarna är utsik-terna till fullständig återhämt-ning goda. Därför ska du varaaktiv vid det första omhänder-tagandet av bröstkorgsskador.

Delar som kan skadas är

– skelett (revben)

– lungsäcken

– lungvävnaden

– hjärta och kärl

– mellangärdet (andningsmuskulatur).

Kännetecken på bröstkorgsskada:

● Ansträngd andning, andnöd

● Lufthunger

● Smärta

● Oro och ångest

● Gråblek ansiktsfärg, kallsvettig medblåaktiga läppar

● Sänkt medvetande

● Blodiga upphostningar

Bröstkorgs-skador

Åtgärder vid bröstkorgsskador

● Lägg ett täckande förband

● Placera den skadade i framstupa sido-läge med den skadade sidan nedåt elleri ett läge där han känner det lättast attandas (oftast halvsittande)

Page 261: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

260

SJUKVÅRD

BukskadorBukskador uppkommer dels genom att föremåltränger in genom bukväggen, men även genomatt inre organ skadas p g a stöt-, kläm- ellertryckvåld. Observera att ingångsöppningenav skott eller splitter i närheten av buken kaninnebära att projektilen fortsatt in i buken ochorsakat en inre skada.

Fråga den skadade var det gör ont och kännförsiktigt på buken. Smärta är ett vanligt teckenvid bukskada och om inre skador föreligger kanbuken kännas hård och ge en kraftig smärt-reaktion när man försiktigt känner på den. Pågrund av inre skador med blödning kan den

skadade hamna i cirkulationschock innan någrasymtom kan upptäckas.

Bukskador kan vara allvarliga och ska oftastopereras, det är därför viktigt att de uppmärk-sammas tidigt.

Åtgärder vid bukskador

● Lägg täckande förband på eventuellöppen skada

● Lägg den skadade på sidan med upp-dragna ben, eller så som den skadadesjälv känner som behagligast

Page 262: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

261

SJUKVÅRD

Skador på ryggraden i krig uppstår främst avskottskador och skador från splitter. En relativtstor andel kan även komma att ske vid olyckormed fordon, fallande föremål, etc.

En skada på ryggraden kan ge skador dels pånerver och ryggmärg, dels på skelettet.

Vid ryggskada kan det förekomma

– stark smärta i ryggen vid försök att röra sigeller resa sig

– nedsatt känsel i armar och ben

– oförmåga att röra armar och/eller ben.

RyggskadorOmhändertagandeÅtgärda först hot mot den skadades vitala funk-tioner, dvs andning och cirkulation.

Alla lyft och förflyttningar ska ske med så storvarsamhet som möjligt. Fixera och transporteraden skadade med för ändamålet avsedd sjuk-vårdsmateriel, som t ex nackkrage, scoopbår/vacuummadrass, fixeringsväst, etc.

OBS! Det är inte bråttom om det intefinns andra skador samtidigt.

Page 263: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

262

SJUKVÅRD

Vid fall ombord, träff av splitter, vapenverkaneller vid stötvågseffekter i samband med stridkan frakturer lätt uppstå. Frakturer kan an-tingen vara slutna eller öppna, dvs med en sam-tidig sårskada. Infektionsrisken är stor vid enöppen fraktur. Blödningsrisken är störst frånfrakturer i överarmar, lårben och bäckenskelettet.

Vid omhändertagandet av en fraktur är detviktigt att fixera den skadade kroppsdelen såsnart som möjligt, detta ger både smärtlindringoch minskad blödning. Är det en öppen frak-tur läggs först ett skyddsförband över skadan.

Vid en sluten fraktur är det risk för att den inreblödningen som uppstår kring skadan ger ettökat tryck i skadeområdet. Detta kan leda tillatt blodcirkulationen till området bortom ska-dan upphör. Kontrollera alltid puls och genom-blödning i den skadade kroppsdelen, upphävdcirkulation innebär risk för cellskador.

Frakturer

● Lägg skyddsförband på sårskada

● Fixera skadad kroppsdel över två leder

● Kontrollera pulsen nedanför skadan

● Kontrollera känsel och temperaturnedanför skadan

● Förebygg cirkulationschock

Vid misstanke om fraktur

Frakturer ska misstänkas

– om kroppen utsatts för kraftigt våld, t ex storakrosskador eller vapenverkan

– när en kroppsdel har en synlig felställning

– om onaturlig rörlighet kan ses

– vid ökande smärta och svullnad kring skadan

– om den skadade t ex inte kan stödja på ettben eller är kraftlös i en hand.

Page 264: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

263

SJUKVÅRD

Under strid och vid skador på fartyget ärrisken för bränder stor. Direkteld, heta plåtar,het ånga och rök kan innebära ett antal skadademed brännskador.

Vid brännskador är det viktigt att omedelbartförhindra och avbryta den skadliga värme-verkan som uppstår i hudens vävnader vidskadetillfället. För att avbryta den skadligaprocessen gäller det att snabbt kyla av detskadade området. Avkylningen hindrar skadanatt breda ut sig och har samtidigt en smärt-stillande effekt.

Avkylningen bör pågå under minst 10 –15minuter för att ha fullgod effekt. Vattnet somanvänds kan hålla en temperatur upp till +20grader och ändå ha fullgod effekt. Vid all kyl-ning av brännskadade bör man vara uppmärk-sam på nedkylningsrisken för den skadade,framförallt vid omfattande skador och om manbefinner sig utomhus.

Brännskador

Åtgärder vid brännskador

● Kyl skadan 10 –15 minuter

● Täck skadan med förband

● Tänk på risken för andningspåverkan

● Förebygg cirkulationschock

● Tänk på risken för nedkylning

Efter kylningen av skadan bör denna täckasmed rena förband för att minska infektions-risken.

Vid brännskador kring huvud, hals och bröst-korg finns risk för att skador uppstått i andnings-vägarna. Observera dessa skador särskilt efter-som en successiv svullnad kan leda till ett livs-hotande andningsproblem.

Page 265: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

264

SJUKVÅRD

Att bli allmänt nedkyld innebär att kroppenslivsviktiga funktioner långsamt upphör attfungera. Andningen blir långsam, hjärtat sän-ker sin slagfrekvens, den ytliga cirkulationenminskar och hjärnans cirkulation avtar. Till slutavstannar alla funktioner i kroppen och manavlider.

En tidig reaktion på nedkylning är att manfryser och börjar huttra.

Den vanligaste dödsorsaken när någon falleröverbord eller hamnar i havet är nedkylning.Både i luft och i vatten förlorar människanvärme om den omgivande temperaturen ärlägre än kroppstemperaturen.

Ett sätt att isolera mot omgivande temperatur

Allmän nedkylningär att klä sig enligt ”flerskiktsprincipen”. Ettantal klädesplagg runt kroppen ger flera lagerav uppvärmd luft som håller kylan utanför.Klädsel för strid är ett bra exempel på klädselenligt flerskiktsprincipen.

På samma sätt kan vatten isolera, men betyd-ligt sämre än luft eftersom vatten leder bortvärmen från kroppen många gånger snabbareän luft.

Räddning av nedkyldaBärgning ur vattnet:

● Tag om möjligt upp personen horisontellt,annars finns det risk för blodtrycksfall ochdöd. Detta får dock ej fördröja räddningen!

Page 266: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

265

SJUKVÅRD

Uppe ur vattnet:

● Kontrollera att luftvägarna är fria!

● Andning och puls kan vara svåra att upptäckapå en nedkyld person.

● Starta endast hjärt/lungräddning, HLR, ompersonen hittats med näsa eller mun undervattnet och alltså kan ha drunknat.

● För den nedkylde i skydd för vind och vatten.Hantera personen mycket varsamt!

● Svep inledningsvis in den drabbade i plast-påsar och filtar (armar och ben var för sig).Skydda hela kroppen, glöm inte huvudet!

● Är personen kraftigt nedkyld, låt de våtakläderna vara kvar på kroppen. Åtgärderna

vid avklädningen kan öka risken för atthjärtat slutar fungerar på grund av plötsligttemperaturfall.

● En person med sänkt medvetandegrad sominte kan övervakas skall läggas i framstupasidoläge!

● Om den nedkylde är vid medvetande ochkan hålla muggen själv, ge honom att dricka!Ge om möjligt varm dryck, gärna sötad.

● Undvik aktiv uppvärmning! Den nedkyldeskall om möjligt tas in i rumstemperatur(20–25 C). Behåll då eventuella filtar på.Försök inte att påskynda uppvärmningen.

Lokal kylskadaLokala kylskador inträffar snabbt på bar hudsom utsätts för vind och kyla. Det viktigaste äratt skydda sig i förebyggande syfte.

Om du vistas utomhus gäller det att skyddautsatta delar som händer, ansikte och fötter.Ha alltid skyddande klädsel påtagen – hand-skar på händerna, rymliga skor och mössa somskyddar stor del av ansiktet.

Be en kamrat inspektera ditt ansikte för att upp-täcka eventuella tecken på kylskada.

Kännetecken på lokal kylskada är :

● Dålig eller ingen känsel i fingrar–näsa–öron.

● Huden på skadestället blir vit, ingen blodcir-kulation.

Omhändertagandeav lokal kylskadaNedkylda kroppsdelar skall tinas så snabbt sommöjligt

– antingen med passiv uppvärmning av ska-dan; håll en hand emot området eller en handi armhålan, varm hud mot kall hud

– eller i varmt vatten, max 40 grader, tills färgoch känsel återkommer.

Skydda mot ytterligare nedkylning, det är storrisk för återförfrysning av det skadade området.

OBS! En person med lokal kylskada kanockså vara allmänt nedkyld. Den allmännanedkylningen skall i så fall behandlas först.

Djup kylskada efter ett dygn

Page 267: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

266

SJUKVÅRD

Medel mot nervgasförgiftning

Autoinjektor 2KI din utrustning ingår en auto-injektor som används för attinjicera motmedel mot nervgas.Följ den medföljande bruks-anvisningen noga.

Autoinjektorn ska förvaras lättåtkomlig i skyddsmaskväskan. Vid lägretemperatur än +5° C ska den förvaras i högerbyxficka. Efter användning av autoinjektornska det tomma gula framstycket placerasi höger benficka.

I den personliga sjukvårds-utrustningen ingår bl a nerv-gasprofylax och autoinjektor2K. Dessa används för attminska verkan vid nervgas-förgiftning.

NervgasprofylaxI förpackningen finns två olikatabletter, de är avsedda att intasi förebyggande syfte då riskenför anfall med nervgas bedömsvara stor. Tabletterna ger effekt 1/2–1 timmeefter det att de tagits. Maximal effekt nås eftercirka två timmar. Effekten kvarstår om dose-ringen följs.

Dosering – en tablett av vardera sorten var

Autoinjektorn ska användas omedelbartnär de första symtomen på nervgasförgiftningupptäcks, t ex vid svårigheter att se tydligt(pupillsammandragning), tryckkänslor överbröstet eller andnöd.

åttonde timme. Tabletterna får endast intaspå order!

OBS! Tabletterna kan aldrig ersätta denövriga personliga skyddsutrustningen.

Autoinjektor 2K tas eller ges, vid nervgasförgiftning, genom kläderna in i lårmuskeln efter att ben-fickan dragits undan.

Page 268: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

267

SJÖLIVRÄDDNING

Sjölivräddning

Page 269: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

268

SJÖLIVRÄDDNING

Varje man ombord är tilldelad en räddnings-väst. Den ingår i den personliga utrustningenoch ska alltid förvaras lätt gripbar. Räddnings-väst bärs vid klädsel för strid eller i övrigtdå tjänsten och reglerna kräver det. Grund-läggande regler för bärande av räddningsvästarfinns i TjRM och i SäkI.

Full säkerhet för varje besättningsmedlemkan bara uppnås med en fylld uppblåsbar

Sjölivräddning

räddningsväst eller en deplacerande väst, dvsen väst med flytblock. Sådana västar innebärolägenheter vid arbete på däck, varför marinensfartyg utrustats med arbetsräddningsväst M/00.Denna väst har en deplacerande del och enuppblåsbar del som tillsammans ger ett fullgottskydd om bäraren faller i vattnet.

Vid arbeten på däck eller i skeppsbåt/rädd-ningsbåt ska arbetsräddningsväst bäras.

Livräddningsmateriel

Räddningsväst M/81 Ö Arbetsräddningsväst M/00

Page 270: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

269

SJÖLIVRÄDDNING

kammare i lager utanpå varandra, kammarennärmast kroppen är en reserv om den yttreskulle punkteras.

Om man hamnar i sjön med rätt påtagen ochfullt uppblåst räddningsväst blir flytläget bakåt-lutande. En räddningsväst kan bära två perso-ner, man kan därför hjälpa en annan nödställdsom saknar räddningsväst.

RäddningsvästarFöljande typer av räddningsvästar finns iMarinen:

M/81 Ö, M/81 Ö aut, M/81K, M/Ö ocharbetsräddningsväst M/00.

För att räddningsvästen ska fungera som av-sett finns det regler som var och en måste följa.Inga klädespersedlar får bäras utanpå rädd-ningsvästen. Midjeremmen ska vara lagomåtdragen för att ge komfort även i vattnet.Arbetsräddningsväst M/00 är utrustad medgrenband som ska vara löst åtdraget för att varakomfortabel även i hukande ställning. Rädd-ningsvästen ska vara tom innan den utlösesautomatiskt eller manuellt.

Om kolsyreuppblåsningen inte fungerar auto-matiskt, kan räddningsvästen fyllas manuelltgenom munuppblåsning. Skruva upp ventilen,tryck in den och blås. När västen är fylldsläpper man ventilen och stänger den. Arbets-räddningsväst M/00 har två separata luft-

LivbojarMarinens livbojar är av typen frälsarkrans ochhar bärkraft som är tillräckligt stor att bära tvåpersoner. Alla livbojar är försedda med reflexer.Vissa livbojar är försedda med lampa som tändsvid kontakt med vattnet, andra är försedda medlina eller signalvimpel.

LifeslingUbåtar är utrustade med lifesling och livbojar.

Page 271: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

270

SJÖLIVRÄDDNING

Termisk skyddsdräktDe termiska skyddsdräkterna, en per besätt-ningsmedlem, är vacuumförpackade och skaanvändas vid fartygets övergivande.

Marinens fartyg är utrustade med skydds- ochsjöräddningsdräkter. Dräkterna är vattentätaoch skyddar därmed mot väta och nedkylning.

Dräkterna saknar flytkraft och isolering, därförbärs kläder under dräkterna och räddningsvästutanpå dem.

Sjöräddningsdräkt och termisk skyddsdräkt

Sjöräddningsdräkt 95För att öka möjligheterna att överleva i vatteneller för att kunna utföra arbeten vid dåligtväder används sjöräddningsdräkt 95.

Page 272: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

271

SJÖLIVRÄDDNING

Linkastare används för att etablera fysiskkontakt mellan fartyg och land, mellan två far-tyg till sjöss eller för räddningsoperationer.

Linkastare 181 och Mini är tryckluftsdrivnamedan Linkastare 90 är raketdriven.

Nödsignalmateriel

Samtliga båtar och fartyg i mari-nen är utrustade med nödsignal-satser. Det förekommer två olikastorlekar av satser. Skillnadenmellan dessa är i stort sett mäng-den i varje sats. På varje förpack-ning finns instruktioner hur denska användas.

Linkastare

Räckvidden för linkastarna är bland annatberoende av vilken typ av projektil som skaskjutas iväg. Linkastare 90 har en kastlängdpå upp till 300 meter, linkastare 181 upp till230 meter, Mini upp till 90 meter.

Nödsignalsats fartyg

Linkastare 181

Page 273: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

272

SJÖLIVRÄDDNING

Marinens fartyg är utrustade med uppblåsbaralivflottar med tak. Övervattensfartygens liv-flottar är tillverkade av gummerad väv, ubåts-livflottarna är tillverkade av PU-belagd nylon.

Livflottarna förekommer i olika storlekarberoende av fartygstyp, de olika livflottarnarymmer 6, 10, 20 eller 25 personer.

Flottarna på övervattensfartygen är packadei glasfiberbehållare som förvaras på däck påett sådant sätt att de är lätta att sätta i sjön.Om fartyget sjunker med flotten kvar ombord

Livflottarkommer flotten att frigöras automatiskt medhjälp av ett sjunkutlösningsdon (hydrostat) somskär av surrningsbandet så att flotten flyter upptill ytan.

På ubåtar är flottarna förpackade i en särskildväska, en s k ”valise”, placerade i tornet.

Varje livflotte är utrustad med nödmateriel somförvaras i en nödpack. Övervattensfartygenslivflottar har sin nödpack monterad inutiflotten, medan den förvaras i en separat väskapå ubåtar.

Livflottebehållare Ubåtslivflotte packad i ”valise”

Page 274: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

273

SJÖLIVRÄDDNING

4

5

67

810

6

12

13

11

3

12

10-mans livflotte – utrustningInne i flotten:– Flytbar kastring med

30 m lina (i durken)– Flytbar kniv– Nödpack

1 – Positionsljus2 – Stängbar ingång3 – Vindskydd/tak4 – Regnsamlare med anslutning

till plastpåsar på insidan5 – Drivankare med 9 m lina

6 – Stabiliseringsfickor7 – Livlina8 – Påfyllningsslang för

luft till bärkamrarna9 – Äntringsband

10 – Hanfot för bogsering11 – Reflexer12 – Flytbar kniv, bl a för att

skära av utlösningslinan13 – Ventilationsficka

Varje livflotte har en 16–25 m lång utlösnings-lina, i slutet av linan finns en röd markering.Då den röda markeringen blir synlig är detca 1 m lina kvar. För att blåsa upp livflotten drarman ut linan tills hela den röda markeringenblir synlig därefter avslutar man med ettkraftigt ryck. Då utlöses livflottens CO 2 -flaskaoch flottens bärkammare fylls med CO2 inom30 sekunder. Livflottens botten kan manuelltfyllas med en luftpump i livflottens nödpack.

9

Ubåtslivflotte RBS 10

Page 275: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

274

SJÖLIVRÄDDNING

Man överbord

Alla som hör ropet ”Man överbord!”ska repetera det med hög och tydlig rösttills det når vakthavande officer påbryggan, som gör ett utrop om ”Manöverbord” på ORA samt loggar positio-nen i fartygets GPS-system.

Den som observerar att någon gått överbord skaomedelbart:

1.Ropa ut ”Man överbord om styrbord!”(eller babord).

2. Kasta närmaste livboj till den överbord-gångne – under mörker livboj med lampa.

3. Peka ut riktningen till den överbordgångne.Släpp aldrig den överbordgångne medblicken!

Det finns flera sätt att få ombord den överbord-gångne. Ett sätt är att manövrera fartyget så attman kan lyfta upp den överbordgångne medhjälp av räddningsman och änternät.

Page 276: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

275

SJÖLIVRÄDDNING

Om fartyget genom fientlig vapenverkan ellerpå annat sätt lidit sådan skada, att det uppen-barligen kommer att förlisa, ska fartygschefenbesluta om att besättningen för egen räddningska överge fartyget.

Det är bara fartygschefen som får avgöranär detta ska ske!

Orderna lyder:

”Klargör för fartygets övergivande!”

”Sätt livflottar (och båtar) i sjön!”

”Överge fartyget!”

För att kunna rädda besättningen vid fartygetsövergivande ska detta ske efter uppgjordaplaner, vilka regelbundet övas.

I fördelningen till fartygets övergivande anges:

● Fördelning till livflotte för varje besättnings-medlem ombord

● Livflottebefälhavare för alla livflottar

● Livflottestation för varje besättningsmedlemombord

● Uppgifter om vilken materiel som ska tasmed

Fartygets övergivande

Termisk skyddsdräkt används vid fartygets övergivande. Dräkten är vacuumförpackad och tas påöver uniformen. Räddningsväst ska alltid bäras utanpå dräkten.

Page 277: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

276

SJÖLIVRÄDDNING

”Klargör för fartygets övergivande!”

Närmaste väg till sin livflottestation ska lärasin av var och en, så att den är väl känd. Manska kunna förflytta sig dit även under svåra för-hållanden, exempelvis vid mörker, genom rök-fyllda gångar och vid stark slagsida.

Vilar man avklädd, ska kläderna vara i sådanordning, att man snabbt kan få dem på sig.

Räddningsvästen ska alltid förvaras lätt åt-komlig.

”Klargör för fartygets övergivande!”På denna order klargörs materielen. Var ochen ska då bege sig till sin livflottestation ochdelta i klargöringsarbetet, ta på sig en termiskskyddsdräkt och sin räddningsväst.

”Sätt livflottar (och båtar) i sjön!”Materielen ska snabbt sättas i sjön och beman-

nas med förhandspersonal enligt respektivelivflottebefälhavares order.

1. Sjösätt flotten.

2. Livflotten blåses upp genom ett kraftigt rycki utlösningslinan.

3. Håll om möjligt flotten intill fartygssidan föratt utnyttja det skydd som fartyget ger motvind och sjö.

4. Förhala flotten bort från eventuella avgas-och kylvattenavlopp, eller partier av skrovetsom är heta p g a bränder i fartyget.

5. Förhandspersonal äntrar livflotten för att omnödvändigt vända flotten, sätta i pluggarnai överströmningsventilerna och blåsa uppgolvet.

Page 278: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

277

SJÖLIVRÄDDNING

”Överge fartyget!”

”Överge fartyget!”Ordern ska vidarebefordras av varje man, var-efter fartyget överges. När du lämnar fartygetska du iaktta följande:

● Använd änternät, lotslejd, tampar, brand-slangar eller dylikt för att äntra ned. Försökatt hålla dig torr!

● Tänk efter om räddningsvästen ska blåsasupp. I vissa fall, exempelvis om det fins oljapå vattnet eller om du ska hoppa från höghöjd, bör du vänta med att fylla flytvästen.

● Om du ska hoppa, undvik att hoppa närapropellrar eller så att du kan hamna på per-soner eller föremål i vattnet.

● Är fartyget på väg att kantra eller sjunka skadu försöka hoppa från en plats varifrån dusedan snabbt kan komma bort från fartyget.

● Hoppa med fötterna före och håll armarna omräddningsvästen så att den inte kan slå uppoch skada ansiktet. Stäng munnen och hållför näsan.

● Simma bort från fartyget så fort du kan ochta dig därefter till närmaste livflotte.

● Hjälp andra efter bästa förmåga.

OBS! Använd mössa även påsommaren!

Page 279: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

278

SJÖLIVRÄDDNING

Om det blir nödvändigt att överge fartyget,tänk på följande:

Försök på alla sätt att hålla dig vaken, viljan attöverleva har visat sig ha stor betydelse.

Om du ligger i kallt vatten och väntar på rädd-ning kan du minska din nedkylning genom attligga still, hopkrupen i fosterställning och hållaihop med kamraterna. Varje rörelse du gör kylerav dig.

Du bör försöka undvika att hamna i vattnet.Om du ändå gör det ska du ligga still, behållakläderna på och andas lugnt. Om du känner digvarm kan det vara en falsk känsla som tillhörnedkylningsprocessen.

Din överlevnadstid varierar inom vida gränserberoende på din klädsel, ditt underhudsfettoch hur du rör dig.

Vid framkomst till flotten äntrar du den medhjälp av lejdarna vid ingången. Hjälp dina kam-rater upp och äntra in en i taget utan trängsel.

Om det inte går att komma upp, kan du knopafast dig i flotten med den kamratlina som sitterpå räddningsvästen eller sjöräddningsdräkten.

Det kan inträffa att flotten efter uppblåsningligger upp och ned, den kan då vändas av enperson. Klättra upp och sätt fötterna på kolsyre-flaskan eller på ömse sidor om den. Grip tagi upprätningsbandet eller handtagen underbotten. Luta kroppen så långt bakåt sommöjligt och skjut ifrån med benen. Ta hjälp avvinden, se till att det blåser i mot dig.

Det kan hända att du vid vändningsarbetethamnar under flotten. Det är då viktigt att duinte släpper upprätningsbandet utan drar digbaklänges ut mot fritt vatten.

Släpp aldrig livflotten, den kanblåsa iväg!

När du väntar på räddning i flotten är det vik-tigt att vidta sådana åtgärder att du klarar digtills räddning kommer. Följande är av betydelseatt komma ihåg:

Kyla. Behåll våta kläder på och kasta inte bortnågra kläder. Din mössa ska du vara rädd omeftersom huvudet innehåller en stor del av krop-pens blod. Blir du kall om huvudet så blir hela

Om flotten hamnar upp och ned i vattnet kan den vändas med hjälp av upprätningsbandet.

Hjälp varandra upp i flotten

Page 280: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

279

SJÖLIVRÄDDNING

kroppen kall. Sitt tätt sammanpackade. Rör påfingrar och tår, grimasera och massera näsa,öron och haka. Håll ett öga på de andra, varnadem då förfrysningstecken börjar synas. Enfrusen hand kan värmas i armhålan, en fot motnågons mage. Tänk på att kylskador kan upp-komma vid alla årstider. Blås upp botten ilivflotten för att isolera mot vattnets kyla, torkaur flotten och försök att hålla den torr. Blåst ochfukt ökar kraftigt risken för kylskador.

Humöret. Det är svårt att vistas i en livflotteunder lång tid. Försök att hålla humöret uppebåde på dig själv och på andra. Det är viktigtatt spara på krafterna. Kyla, törst, hunger,sjösjuka, klåda och andra påfrestningar blir dålättare att uthärda. Se till att ha något att göra,håll ständig utkik efter andra fartyg, helikopt-rar eller flygplan för att kunna kalla på hjälp.

Saltsår. Undvik att vidröra saltsår, finnar ochandra inflammerade delar av kroppen.

Törst. En människa kan vara utan vatten ett pardygn. Normalt dagsbehov är 2–3 liter. Därförbör du försöka medföra extra vätska till liv-flotten.

Sjösjuka. Även den som aldrig tidigare varitsjösjuk kan bli det i en livflotte. I nödutrust-ningen finns tabletter mot sjösjuka (undanta-get 6 -personers livflottar).

Varje livflotte är utrustad med nödmateriel. Utrustningen i en 10 personers flotte består av: drickskärl,öskar, toalettpapper, utrustning för avsaltning av havsvatten, förbandslåda, nödproviant, tabletter motsjösjuka, drivankare, stavlampa med extra batterier, visselpipa, nödsignalmateriel, signalspegel, tänd-stickor, fiskeredskap, luftpump, värmesäckar, svampar och reparationssats.

Nödmateriel i flottens nödpack

Livflotte för 6 man.

Page 281: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

280

SJÖLIVRÄDDNING

För att snabbt kunna undsätta nödställda till sjösssätts såväl fartygs- som helikopterförband ini spaningsarbetet. Genom sina speciella manöver-egenskaper och sin utrustning är helikopternen effektiv enhet i sjöräddningstjänsten.

Bärgning av nödställdFör att kunna bärga nödställda i vattnet och påland är alla tunga helikoptrar utrustade meden huvudvinsch och en reservvinsch.

Det finns två typer av räddningsslingor. Denena har en åtdragbar sölja och den andra är lås-bar med en inre rem.

Om den nödställde är medvetslös eller avannan anledning inte själv kan använda rädd-ningsselen, går en ytbärgare ner i en speciellytbärgarsele för att hjälpa honom. Vid bärgningav en nödställd i vattnet eller i en livflotte gårytbärgaren ner i ytbärgarselen och medför en

Att räddas av helikopterräddningsslinga, för att hjälpa upp den nöd-ställde. Ytbärgaren och den nödställde vinschassedan upp tillsammans.

Om du ska bärgas ur vattnet med hjälp avhelikopter ska du handla på följande sätt:

– Grip tag i slingan med båda händerna.

– Trä ner slingan över huvudet och för in bådaarmarna underifrån.

– För ner slingan över ryggen. Om slinganhar sölja ska den dras åt.

– Håll ned armarna utmed kroppen under helavinschningen.

– Låt kabinpersonalen hjälpa dig in i heli-koptern.

Helikoptrar kan även kasta ut uppblåsbaralivflottar till de nödställda samt markera derasläge med rökljus/flash.

Page 282: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

281

SJÖLIVRÄDDNING

När behovet av snabb transport av en skadadfrån ett fartyg uppstår, kan den skadade häm-tas med helikopter, även om fartygets storlekinte gör det möjligt att landa ombord. Om denskadades tillstånd medger detta, kan sammaräddningssele användas som vid bärgning urvattnet.

Är det fråga om en svårt skadad, används enspeciell vinschbår som alltid finns med i heli-koptern.

När en helikopter är i närheten är det viktigt

att se till att det inte finns några lösa föremålsom kan sugas upp i rotorn på helikopterneller uppstickande föremål, som t ex antenner,som kan begränsa helikopterns manöver-utrymme.

Greppa aldrig om styrlina eller slinga innanden har varit i kontakt med fartyget, eftersomrisken att få en kraftig elektrisk stöt är storp g a statisk elektricitet.

Surra aldrig fast styrlinan i fartyget eller liv-flotten.

Hämtning av skadad från fartyg

Page 283: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

282

SJÖLIVRÄDDNING

Räddning från sjunken ubåtUbåtsräddningsfarkost, URF.

Ubåtsräddning avser i första hand att lokali-sera en sjunken ubåt och rädda besättningen,i andra hand att bärga ubåten.

Ombord i en sjunken ubåt kan man vidta olikaåtgärder för att påkalla uppmärksamhet påytan. Man kan t ex släppa upp bojar eller andraflytande föremål samt avge rök- eller ljus-signaler med hjälp av en signaltub. Man kanäven avge olika former av undervattenssignaler.

Varje ubåt är försedd med en teleboj för att gemöjlighet till förbindelse med ytan. På bojenfinns ubåtens namn angivet samt anvisningarpå svenska och engelska för hur bojen ska han-teras och för rapportering av den upptäcktabojen. Telebojen innehåller nödradiosändareoch i vissa fall telefon och morselanterna.

För att underlätta räddning av ubåtspersonalgenom räddningsklocka är varje ubåt utrustadmed en linboj som är placerad i däcket. Till lin-bojen är en stållina kopplad, som är anslutentill ubåtens nedgångslucka i däck. Telebojar ochlinbojar är målade i orange färg.

När en sjunken ubåt har lokaliserats gäller detatt snabbt och säkert rädda besättningen. Dettakan ske genom kollektiv räddning eller indi-viduell räddning.

Kollektiv räddning är huvudmetoden. Rädd-ningen sker med hjälp av ubåtsräddnings-farkosten, URF, eller en räddningsklocka.Ubåtsräddningsfarkosten kan, utöver den egnabesättningen, medföra 33 man.

Ubåtsräddningsfarkosten är en liten ubåt som,oberoende av kontakt med ytan, kan söka uppen sjunken ubåt och anslutas till denna.

Som hjälp i sökandet används ubåtens pinger(en typ av ljudsändare) vilkens signaler kanuppfattas av räddningsfarkosten.

Individuell räddning är en nödmetod ochutförs som fri uppstigning, där varje man stigerupp till ytan med en speciell räddningsdräkt.

Räddningsdräkterna fungerar som flythjälp-medel och överlevnadsställ. Det finns en tillvarje besättningsmedlem ombord.

Fri uppstigning görs från slussar i ubåten.Slussarna ombord är olika, beroende på ubåts-typen. Fri uppstigning övas regelbundet avubåtspersonal i en 21 meter djup övnings-anläggning vid Marinens Dykarskola i Karls-krona.

Page 284: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

283

SJÖSÄKERHET

Sjösäkerhet

Page 285: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

284

SJÖSÄKERHET

Sjösäkerhet

Vad är sjösäkerhet?Begreppet sjösäkerhet består av en mängd del-komponenter som tillsammans syftar till attförebygga risker inom sjöfarten som kan ledatill död, olycksfall eller ohälsa, skada på ellerförlust av utrustning, materiel och egendomeller skada på den marina miljön.

Detta innebär att förutom säkerheten på självafartyget ingår även faktorer såsom framtagningav sjökort, fyr- och farledssystem, lotsning,globala kommunikationssystem och inte minst

säkerhetsorganisationen i rederiet, vilket förvår del är Försvarsmakten.

Säkerheten på själva fartyget kan i sin tur delasupp i några viktiga beståndsdelar, nämligenfartygets sjövärdighet, hur fartyget lastas ochbarlastas, besättningens storlek och kvalifika-tioner, var och under vilka förhållanden farty-get framförs samt säkerhetsorganisation ocharbetsmiljö ombord.

Page 286: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

285

SJÖSÄKERHET

Sjösäkerhets-organisation

Fartygssäkerhet

Sjövärdig-het Bemanning Arbetsmiljö Last/

barlast Miljö

Skrov

Flytbarhet

Stabilitet

Maskineri

Tryckkärl

Lyftdon

Styranordning

Elektriska anläggningar

Brandskydd

Rör, pumpar

Länsanordningar

Läcktätning

Navigering

Ankring

Förtöjning

Kommunikation

Sjösurrning

Livräddning

Begreppet sjösäkerhet består av en mängd komponenter där fartygets sjövärdighet är en viktig del

Page 287: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

286

SJÖSÄKERHET

Det finns för civil sjöfart ett omfattande regel-system som ställer krav inom alla sjösäkerhet-ens områden.

I vårt land regleras sjösäkerheten på örlogsfar-tyg genom en ”Förordning om säkerheten påörlogsfartyg” och beträffande arbetsmiljöfrågorgenom ett statligt beslut att Arbetsmiljölagenoch Arbetsmiljöförordningen ska tillämpas vidskeppstjänst ombord på örlogsfartyg. Detta be-tyder att samma regler gäller ombord på örlogs-fartyg som i land.

Med örlogsfartyg avses fartyg och svävare,oberoende av storlek och avsedd användning,som tillhör Försvarsmakten samt annat fartygeller svävare som står under militärt befäl ochär bemannat med militär personal.

Baserat på bland annat dessa regler och förord-ningar finns för den militära sjöfarten ett regel-verk, RMS - Regler för Militär Sjöfart, sombeskriver hur sjösäkerhetenska tillgodoses inom För-svarsmakten. Dessa reglerska tillämpas både i krigoch fred oavsett om verk-samheten sker inom ellerutom landets gränser. Detta

gäller även vid övningar och insatser där sam-verkan sker med andra nationer.

SjösäkerhetssystemDen del av RMS som omfattar fartygs sjövär-dighet består av tekniska krav på fartygskonstruktion och utrustning, som ska garanteraatt säkerheten är minst likvärdig med den somkrävs på civila fartyg.

I RMS fastställs att varje förband i Försvars-makten som bedriver militär sjöfart ska ha ettså kallat sjösäkerhetssystem. Detta ska be-skriva hur uppgifter, ansvar och befogenheterregleras från högsta ledningen i förbandet nertill enskilda besättningsmedlemmar på varjefartyg. Sjösäkerhetssystemet ska uppfylla minstsamma krav som tillämpas inom civil sjöfart.

Varje fartygsförband har ett antal manualer somtydliggör hur sjösäkerhetssystemet ska fungera.

Sjösäkerhetssystemet inne-håller även ett rapporte-ringsinstrument för attsäkerställa att alla tillbudoch olyckor leder till stän-diga förbättringar av säker-heten.

Gällande regler

Page 288: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

287

SJÖSÄKERHET

I den del av RMS som reglerar bemanning ochbehörighet har civilt tillämpade regler anpas-sats till det militära systemets speciella förhål-landen.

Varje örlogsfartyg ska ha en besättning medsådan storlek och sammansättning att fartygethar tillräckliga resurser för– manövrering och navigering– drift och övervakning av maskineriet– sådant nödvändigt underhåll av fartyget och

dess utrustning som har betydelse för säker-heten

– brandskydds- och livräddningstjänsten– radiotjänsten– intendenturtjänsten.

Detta kallas säkerhetsbesättning och är denminsta besättning som krävs för att säkertkunna förflytta och förtöja eller ankra fartygetinom det fartområde där fartyget är tillåtet attframföras. Fartområde är ett geografiskt be-grepp, som t ex ”Inomskärs fart”, ”Kustfart” etcoch har inte med fartygets hastighet att göra.

För att uppnå fullgod sjösäkerhet krävs ävenatt säkerhetsbesättningens behov av vila till-godoses. För örlogsfartyg som inte har tillräck-ligt stor säkerhetsbesättning för att kunna varaunder kontinuerlig gång i flera dygn finnsregler och rekommendationer för vilotider iRMS.

Bemanning och behörighet

Page 289: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

288

SJÖSÄKERHET

I förordningen om ”Säkerheten på örlogsfartyg”utpekas Sjöfartsverket som tillsynsmyndighet.Genom en överenskommelse mellan Sjöfarts-verket och Försvarsmakten får emellertid till-synen ske genom så kallad egenkontroll. Dennakontroll utövas av den militära Sjösäkerhets-inspektionen. På fältet genomförs den av Marin-ens Fartygsinspektion, MFI, med särskilt ut-bildade fartygsinspektörer.

Sjösäkerhetsinspektionen genomför kontroll avmarina förbands sjösäkerhetssystem vartannat

Kontroll av sjösäkerhetenår. Dels att det uppfyller ställda krav samt attdet tillämpas på ett effektivt sätt. Förbandet fårett Sjövärdighetsdokument efter genomförd ochgodkänd kontroll.

Vartannat år ska alla örlogsfartyg genomgå ensjövärdighetsinspektion kombinerat med enkontroll av att sjösäkerhetssystemet tillämpasoch är känt av alla ombord.

Varje inspektion resulterar i ett protokoll somtillställs fartygs-/båtchefen, eller om sådan sak-nas närmast ansvarig chef.

För arbets- och boendemiljön ombord påörlogsfartyg finns ett speciellt av riksdagenbeslutat samarbetsorgan, benämnt Fartygs-miljönämnden. I denna sitter representanter förde ombordanställdas personalorganisationer,arbetsgivare, Värnpliktsrådet, Sjöfartsverket,Försvarets Materielverk och den militära Sjö-säkerhetsinspektionen.

I Fartygsmiljönämnden behandlas miljöfrågorpå nya fartyg och båtar redan under projekte-ringsstadiet samt för befintliga fartyg i sambandmed större ombyggnader.

Skyddet av den marina miljön regleras genomen internationellt antagen överenskommelseom begränsning av föroreningar i världshavenbenämnd MARPOL (Marine Pollution Act).

Denna överenskommelse gäller för alla somutnyttjar haven för transportändamål och så-ledes även för örlogsfartyg.

Som föroreningar räknas bland annat utsläppav miljöfarliga vätskor som kemikalier, oljor,toalettavfall mm, men även fast avfall som tillexempel sopor.

Miljö

Page 290: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

289

SJÖSÄKERHET

Varje fartyg som efter inspektion bedöms varasjövärdigt får ett sjövärdighetsbevis. I framti-den kommer sjövärdighetsbeviset att ersättasav ett Sjösäkerhetscertifikat som förutomsjövärdigheten även visar att fartyget har ettfungerande sjösäkerhetssystem.

Av sjövärdighetsbeviset och sjösäkerhets-certifikatet framgår också i vilket fartområdefartyget/båten får framföras, samt de eventu-ella restriktioner som gäller.

Page 291: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

290

SJÖSÄKERHET

PassagerareI RMS fastställs det högsta antal passageraresom får medföras på ett örlogsfartyg. Dettaberor på att det i lagens mening inte finns någonskillnad mellan passagerare på örlogsfartyg ochpå civila fartyg. En passagerare kan i detta sam-manhang vara till exempel en anförvant sommedföljer på en familjedag eller en kustjägaresom transporteras med stridsbåt.

Alla örlogsfartyg som får medföra fler än 12passagerare ska ha ett intyg för passagerar-befordran. Av detta framgår hur många passa-gerare som högst får medföras och i vilket fart-område dessa får transporteras.

Page 292: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

291

MATERIELUNDERHÅLL

Materielunderhåll

Page 293: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

292

MATERIELUNDERHÅLL

Materielunderhåll

RengöringRengöring är en viktig del av skrovmateriel-vården och måste ske med täta mellanrumför att förebygga vanvård. För rutinmässig ren-göring är fartyget indelat i rengöringsstationer.

Ofta medger inte tiden en grundlig rengöringöverallt på rengöringsstationen samma dag,uppsnyggning av vissa delar får då vara till-räckligt. De delar som endast uppsnyggats, börfå en grundligare rengöring så snart tillfälle ges.

Rengöringsmaterielen ska hållas i gott skick.Trasor och borstar ska sköljas ur och torkasefter användningen. Rengöringsmedlen ska an-passas efter vad som ska rengöras eller avfettas.

Man ska akta den materiel som är känslig förvatten. En vattenstråle får t ex aldrig riktas motelektrisk apparatur. Före rengöringen ska manbland annat kontrollera att skyddslock till elek-triska uttag är påsatta.

Tågvirke, skyddskapell och annat som inte skarengöras, bör hängas upp eller stuvas undan,så att de inte blir våta i onödan. Man ska varanoga med svåråtkomliga ställen. Smuts ochvatten samlas i skrymslen och vrår, och orsa-kar där rostangrepp och dålig lukt. Vatten-samlingar på däck, i rännstenar och på liknandeplatser ska tas bort.

Man bör se till att tvättmedel eller smutsigtvatten inte stänker upp på däckshus ellerrinner nerför fartygets utsida. Tvätt- och ren-göringsvatten skall inte tömmas i havet elleri skärgården utan skall behandlas enligt miljö-regler. Färg kan skadas av tvättmedel, om dettainte genast sköljs bort.

Den marina verksamheten kräver naturligtvisatt fartyg och utrustning fungerar. Inträffar ettfel till sjöss kan lätt en besvärlig haverisituationuppstå. Nästan varje fel ombord innebär dess-utom att dyrbar utbildningstid går förlorad.I krig är ett fartyg utan fungerande vapensys-tem nära nog värdelöst. Den marina historienkan uppvisa många exempel där illa underhål-len utrustning inverkat på stridsförlopp ochresulterat i fartygsförluster.

Marinens fartyg och båtar är tillsammans värdaflera miljarder kronor. För att på bästa sättkunna använda och förvalta denna investeringkrävs att materielen hålls i gott skick.

Materielunderhåll kallas de åtgärder somvidtas för att behålla materielen i funktions-dugligt skick. Materielunderhållet ombordomfattar dels materielvård för att förebyggafel, frätningsangrepp och onödigt slitage påmaterielen, dels reparationer för att avhjälpa fel.

Detaljerade föreskrifter för materielens vårdfinns ombord. Det är viktigt att varje man kän-ner till de föreskrifter som gäller den materielhan har att vårda.

Rätt skyddsutrustning ska bäras vid använd-ning av olika farliga ämnen såsom rengörings-medel, oljor och målarfärg. Produktspecifika-tioner finns för alla kemiskt sammansatta pro-dukter som används i Försvarsmakten.

Om materielvården utförs noggrant bidrar dettill att risken för skador minskar, driftsäkerhetenökar och reparationskostnaderna hålls nere.

Page 294: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

293

MATERIELUNDERHÅLL

– Doppa penseln lätt i färgen och stryk sedanut den så jämnt som möjligt. Stryk ”kors ochtvärs”, dvs först vågrätt och sedan lodrätt.Då täcker färgen ordentligt.

– Efter avslutat arbete ska man trycka på lockettill färgburken och rengöra penslarna nog-grant med lacknafta.

Nymålning. Innan plåt får målas, ska rostoch andra föroreningar avlägsnas. Detta skermed rosthammare och skrapor, varefter ytanrenborstas med stålborste och dammas av.Vid detta arbete ska skyddsglasögon bäras.

Därefter måste ytan snarast grundmålas medkorrosionsskyddande färg, som har till uppgiftatt förhindra rostbildning.

Efter angiven torktid målas en grundad ytai allmänhet minst två gånger med täckfärg.

Ommålning. En yta som tidigare målats måstegöras grundligt ren från smuts, fett och salt.Till tvättningen används syntetiskt tvättmedelsom sedan sköljs bort med färskvatten.

Om rostbildning kan misstänkas under det gamlafärgskiktet eller om skiktet skadats, måste färgenskrapas eller knackas bort ända in till plåten,varefter rostskyddande färg läggs på.

Ett fartygs första rostskyddsbehandling ochmålning utförs under byggnadstiden vid var-vet. Men målarfärgen tappar snart sin skyd-dande förmåga. Där den skadas kommer plåtenså småningom att rosta. Trots att fartyget harregelbundna översynsperioder, varvid bl amålningsarbeten utförs, krävs ett omfattandeunderhållsarbete av besättningen för att hållafartyget i gott skick.

Allmänna råd vid målning– Använd överdragskläder, mössa, munskydd

och målarhandskar.

– Måla endast i torrt väder och se till att ventila-tionen är god.

– Se till att färg finns i tillräcklig mängd och attpenslarna är mjuka och rena.

– Rör upp färgen från burkens botten ochförtunna den om så behövs med för färgenavsett förtunningsmedel.

– Måla inte över gängor, gångjärn, smörj-nipplar, gummi, tätningslister eller skyltaroch annan märkning.

– Måla endast på särskild order sådant somförut varit omålat. Detta gäller framför alltelektrisk och teleteknisk materiel.

Målning

Page 295: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

294

MATERIELUNDERHÅLL

Blanka metallytor som inte är målade, ska i re-gel skyddas genom insmörjning eller smörjning.Båda dessa begrepp innebär att man stryker påett skikt av fett eller olja.

Insmörjning ska skydda materielen motskada genom rostbildning eller annan korro-sion. Insmörjningsmedlet utestänger luft ochvatten från metallytan. Ett fullgott insmörj-ningsmedel eller rostskyddsmedel innehållerdessutom vissa ämnen, som genom kemisk in-verkan höjer den skyddande förmågan.

Även blåanlöpta, brunerade, svartoxideradeeller på annat sätt behandlade järn- och stålytormåste ytterligare skyddas genom en lätt in-smörjning, eftersom grundbehandlingen ensaminte utgör något säkert skydd.

Insmörjning ska ske först efter rengöring. Detär viktigt att den yta som smörjs in är fullstän-digt torr.

Smörjning avser att minska friktionen i lageroch mellan glidytor. De typer av smörjmedelsom ska användas framgår av respektivebeskrivningar och smörjscheman.

Smörjnipplar ska torkas av noggrant föresmörjning. Man riskerar annars att sandkornoch andra slipande partiklar följer med i smörj-medlet. Mängden av insmörjnings- och smörj-medel ska anpassas efter materielens konstruk-tion, verkningssätt och förutsedda användning.Materielen kan lika lätt fungera dåligt av förmycket smörjmedel som av för lite. Dettagäller särskilt när det är kallt.

För insmörjnings- och smörjmedel gäller:

● De ska förvaras i slutna kärl, så att de inteförorenas

● De får inte hettas upp

● De får inte blandas

● Smörjsprutor, oljekannor, borstviskare, pens-lar och dylikt ska rengöras om de tidigare an-vänts för annat fett.

Smörjning

Page 296: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

295

UNIFORMER OCH GRADBETECKNINGAR

Uniformer och grad-beteckningar

Page 297: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

296

UNIFORMER OCH GRADBETECKNINGAR

Uniformer och grad-beteckningar

Som värnpliktig är duskyldig att bära uniformi tjänsten. Syftet med attbära uniform är att visaförbands- och försvars-grenstillhörighet medverksamhetsanpassadklädsel.

Det här kapitlet behand-lar bärandebestämmel-ser för de vanligaste uni-formssystemen samt etturval av tjänsteteckneni marinen.

De vanligaste uniforms-systemen är:● Daglig dräkt● Fältuniform 90● Sjöstridsdräkt 93● Arbetsdräkt grön

Ett uniformssystem består av olika uniforms-persedlar som kan kombineras till en för tjäns-ten passande uniform.

Uniformen är utformad – och bärandebestäm-melserna avpassade – för att kunna användasinom den marina miljön i olika verksamheter.Kombinationsmöjligheterna gör att uniformenkan anpassas till den aktuella verksamheten.

Tjänstetecken utgörs avgradbeteckningar, ut-bildningstecken, tjänst-göringstecken, nations-märken, mössmärken ochuniformsknappar samtövriga emblem och arm-bindlar etc, som är anpas-sade till förekommandeuniformer.

I ”Uniformsreglementeför Försvarsmakten”,UniR FM, regleras mari-nens samtliga uniformermed modellbeskrivning-ar, bärandebestämmelseroch tjänstetecken mm.

När du bär uniform skadu uppträda i reglements-enliga och väl vårdade

persedlar. Ett enhetligt uppträdande i en välvårdad uniform skapar goda förutsättningar förtrivsel och förbandsanda.

Chef/förman reglerar tillåtna kombina-tioner inom respektive förband så attuniformen anpassas till de verksamhetersom förekommer.

Högvakt i vit paraddräkt

Page 298: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

297

UNIFORMER OCH GRADBETECKNINGAR

Uniform m/48– BussarongRundmössa m/48

Bussarong m/48

Långbyxor m/87

Blått byxbälte

Blåkragad skjortaeller lös blåkrage

RåbandshalsdukSvarta ellermörkblå strumpor

Svarta lågskor

Kappa m/87 (m/67)

Mörkblå yllehalsduk

Blå vantar ellersvarta/mörkbrunahandskar

Daglig dräkt bärs vid stabs- och annan inomhustjänst, vid personlig anmälan, vid tillfällen då enligt civiltbruk mörk kostym (kavaj) bärs samt vid tillfällen i övrigt enligt chefs bestämmande.

Uniform m/87– VapenrockGrön basker

Vapenrock m/87

Långbyxor m/87

Blått byxbälte

Vit skjorta m/78

Svart slips

Svarta ellermörkblå strumpor

Svarta lågskor

Kappa m/87

Mörkblå yllehalsduk

Blå vantar ellersvarta/mörkbrunahandskar

Daglig dräktDaglig dräkt

Page 299: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

298

UNIFORMER OCH GRADBETECKNINGAR

Fältuniform bärs:– vid tjänstgöring under fältförhållanden

– vid övningar enligt vederbörande övningsledares bestäm-mande

– vid tjänstgöring som vakt vid inpasseringsställe till militärtområde

Fältuniform 90Fältmössa m/59 alt m/90

Pälsmössa m/59

Basker m/87 (grön)

Bassäkfälthatt m/93

Fältskjorta 90

Fältskjorta m/59

T-tröja 90 (Tröja 90)

Fältjacka 90

Fältbyxor 90

Marschkängor

Vinterkängor

Värmeställ 90 (jacka och byxor)

Regnställ 90 (jacka och byxor)

Fältuniform 90Fältuniform 90

Page 300: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

299

UNIFORMER OCH GRADBETECKNINGAR

Sjöstridsdräkt bärs:– vid tjänstgöring till sjöss– vid övningar enligt vederbörande övningsledares bestämmande

Sjöstridsdräkt 93Pälsmössa m/87 (blå)

Båtmössa m/48

Fältskjorta 90 blå

Arbetsskjorta m/48alt m/78 (Tröja 90 blå)

Sjöarbetsjacka 93

Sjöarbetsbyxa 93

Arbetsbyxa m/87 blå

Sjöstridskänga 93

Sjörock 93

Sjöbyxa 93

Stormoverall

Vid ”klädsel för strid”kompletteras sjö-stridsdräkten medflamskyddshuva ochflamskyddsvantar

Sjöstrids-dräkt 93

Page 301: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

300

UNIFORMER OCH GRADBETECKNINGAR

Blå arbetsdräkt bärs:

– vid inom- och utomhusarbete som ej kräver sjöstridsdräkt

Blå arbetsdräkt

Arbets-uniformm/87 blåBåtmössa m/48, FlBlå basker, Amf

Blå ylletröja m/80

Arbetsbyxor m/87

Blått byxbälte

Blå arbetsskjortam/48 alt m/78utan slips

Vit eller blå T-tröja

Svarta ellermörkblå strumpor

Svarta lågskor altsjöstridskänga 93

Blå vantar ellersvarta handskar

Sjörock 93

Page 302: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

301

UNIFORMER OCH GRADBETECKNINGAR

Övriga uniformer

C-stridsdräkt 90, skydds-beklädnad mot C-stridsmedel

Långresedräkter. Vita kortbyxor (ovan) och vit uniform medkortärmad skjorta (till höger).

Kockrock och kockmössa samtvita eller pepitarutiga överdrags-byxor används som skydds-beklädnad vid arbete i kök.

Page 303: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

302

UNIFORMER OCH GRADBETECKNINGAR

▲ Daglig dräkt

Fr v : Major i amfibiekåren, löjtnant i flot-tan, fänrik i amfibiekåren med kappa,örlogskapten i flottan med trenchcoat.

Daglig dräkt

Lättnad i klädseln. Fr v: Löjtnant, fänrikoch major i amfibiekåren samt löjtnanti flottan.

Befälsuniformer i marinenBefälsuniformer i marinen

Page 304: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

303

UNIFORMER OCH GRADBETECKNINGAR

▲ Vardagsdräkt

Fr v: Major och fänrik i am-fibiekåren, löjtnant i flottanmed båtmössa, örlogs-kapten i flottan med skärm-mössa.

Förstärkningsplagg

Skinnjacka, ylletröjaoch regnrock.

Page 305: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

304

UNIFORMER OCH GRADBETECKNINGAR

Övriga bärande-bestämmelser

Blåkragad skjorta och lös blåkrage.Blåkragen ska bäras utlagd till bussarong. Tillytterplagg bärs den utlagd då vita damaskerbärs samt vid de särskilda tillfällen sombestämts av vederbörande chef. Lös blåkragefår bäras i stället för blåkragad skjorta endastdå den bärs under bussarong.

När blåkragad skjorta bärs utan livplagg skaärmlinningarna vara knäppta eller ärmarnavara uppkavlade över armbågen. Till skjortanbärs råbandshalsduk m/48 på samma sätt somtill yllebussarong.

Byxbälte används till alla uniformsdräkter.

Gymnastikskor får användas till annanuniform än idrottsdräkt endast efter chefssärskilda medgivande.

Kappa m/87 (m/67) bärs när så erfordrastill högtidsdräkt, sällskapsdräkt och dagligdräkt.

Kavaj ska bäras knäppt med alla knapparnedanför slaget.

Kockrock och kockmössa ska använ-das som arbetsdräkt av kock. Till dessa fårvita långbyxor användas.

Livplagg är persedlar som bärs närmastunder ytterplagg.

Maskintofflor får endast användas i yrkes-tjänst och vid uppställningar i samband medsådan tjänst.

Mössa ska bäras till uniform utomhus (äveni vänthallar och T-bana) samt i övrigt enligtchefs bestämmande. För värnpliktiga (pluton-befäl, gruppbefäl och meniga t o m furirs tjäns-tegrad) i marinen gäller följande.

Flottan: Till högtids-, sällskaps- och dagligdräkt bärs rundmössa (vit mösskulle 30 april–30 september). Rundmössan ska vara förseddmed mössband – hur mössbandet monterasvisas på sidan 312. Rundmössan bärs med tex-ten på mössbandet framåt och med mösskullenväl utspänd. Till arbetsdräkt m/87 blå bärs båt-mössa. Till sjöstridsdräkt 93 bärs båtmössa 93alt vintermössa 93. Till fältuniform bärs fält-mössa m/93. Bassäkerhetsförband bär bassäk-fälthatt m/93.

Amfibiekåren: Till högtidsdräkt, sällskaps-dräkt och daglig dräkt bärs grön baskermössa.Till fältuniform bärs fältmössa enligt ovan ellerbasker enligt chefs bestämmande.

Namnbricka för uniform bärs normalt tillalla uniformsdräkter. Namnbrickan fästs påbröstets vänstra sida i särskilt fäste för fält-uniform 90, sjöstridsdräkt 93 samt blå/grönylletröja. För uniform m/87 samt skjorta bärsnamnbricka på vänster ficklock. På kavaj m/48bärs brickan ovanför 2:a knappen.

Nationsmärke, svensk flagga, bärs påuniform på vänster ärm, fastsytt 30 mm frånaxelsömmen med ”flaggstången framåt”. Nations-märket bärs på fält-jacka 90, sjöarbets-jacka 93, bussarongm/48, kavaj m/48,vapenrock m/87 samtjacka m/87.

Rundmössa m/48

Page 306: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

305

UNIFORMER OCH GRADBETECKNINGAR

SkyddsbeklädnadVid särskilt nedsmutsande och hårtslitande verksamhet SKA skyddskläderanvändas. Chef ska se till att sådanapersedlar finns att tillgå.

Overall lämpar sig bäst vid hård terräng-tjänst, maskintjänst, olika typer av vapen-vård m m.

Kasserade kläder lämpar sig bäst vidmålningsarbeten samt vid rengöring i kölaroch tankar.

Stövlar får användas till arbetsdräkt, dåförhållandena så kräver.

Träskor (tofflor) används vid tjänstgöringi kök, diskrum, bageri och tvätteri samt i övrigtav medicinska skäl.

Vita damasker används till trupparad-dräkt. Ombord bär musköteri, poster och fall-repspojkar vita damasker på allmänna flagg-dagar, sön- och helgdagar samt i utländskhamn.

Vit kavaj m/40 får användas av befäl utomgruppbefäl under tiden 30 april – 30 septembertill sällskapsdräkt och daglig dräkt.

Persedlar till Fältuniform 90och Sjöstridsdräkt 93

Ingående persedlar, handhavande mm finnsbeskrivet i foldern ”Rätt Klädd 90” som avserFältuniform 90 samt ”Rätt klädd 93” som avserSjöstridsdräkt 93. Respektive folder tilldelasvärnpliktig personal vid inryckningen.

Foldrarna utgör ett utmärkt underlag för utbild-ning, även vad gäller den personliga utrustning-ens vård, vilket behandlas på nästa uppslag.

Reflexbricka ska bäras då risk för mörker-olyckor finns.

Råbandshalsduk ska vara knuten medråbandsknop med ändarna nerstoppade innan-för bussarongen alternativt skjortan. Halsduks-nål eller liknande prydnad får inte användas.

Servitörrock ska användas av hovmästareoch servitör.

Sjörock 93 används som ytterplagg tilldaglig dräkt.

Skinnrock T50 utgör skyddsbeklädnadoch kan användas som förstärkningsplagg tillarbetsdräkt ombord enligt chefs bestämmande.Skinnrocken ersätts som förstärkningsplagg avsjörock 93.

Skjorta m/78, vit eller blå med lång ellerkort ärm. Slips bärs till vit skjorta då livplaggeller ylletröja m/87, blå, bärs. Vid avtaget liv-plagg (ylletröja) ska skjortan vara försedd medtjänstetecken. På skjorta med lång ärm skamanschetterna vara knäppta eller uppkavladeöver armbågen. Blå skjortor och vit skjorta medkort ärm får bäras utan slips, varvid överstaknappen ska vara uppknäppt.

Page 307: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

306

UNIFORMER OCH GRADBETECKNINGAR

Lättnader i klädselnOmbord och under övningar och arbeten i landfår vederbörande chef beordra eller medge lätt-nader i klädseln.

På fartyg vid kaj i tättbebyggt område får kläd-sel med bar överkropp inte förekomma. Det-samma gäller vid övningar i land i tättbebyggtsamhälle utanför militärt område.

Vid enskilt uppträdande får livplagg tas av dåtemperatur- eller tjänstgöringsförhållandenföranleder detta. Skjortan ska då vara förseddmed tjänstetecken. Väst, hängslen, ärmhållareeller lös blåkrage får då inte användas.

Den personligautrustningens vård

Värnpliktiga och vissa elever under utbildningtill fast anställt befäl får skyddsmask, bekläd-nad, sängutrustning, lås, nycklar mm som lånutan kostnad. Var och en ska komma ihåg attallt en gång ska återlämnas. Vid förlust ellervanvård kan ersättning komma att krävas.

Statens persedlar är i regel kronmärkta, vissaär dessutom storleksmärkta. Den som kan sinaegna storlekar sparar tid och besvär när detgäller att få ut nya persedlar.

Personlig utrustning som är försedd med lap-par eller dylikt för märkning, ska märkas medpersonnummer och namn. Övrig personligutrustning ska, om så behövs för identifiering,förses med individuell märkning, som dock intefår placeras på sådan plats, att den är synlig närplagget bärs.

Märkningen ska utföras så att persedeln inteskadas. Persedlar ska alltid återlämnas ellerutbytas med märkning borttagen.

Den svarta klädsäcken, ”sjösäcken”, ska undertransport vara märkt med innehavarens person-nummer och adresslapp.

Förvaring, skada och förlustTilldelad utrustning ska, liksom egna tillhörig-heter, förvaras på anvisad plats. Skor ochvåta kläder ska förvaras skilda från övrigapersedlar. Vid förvaring i skåp bör klädhäng-are användas.

Om något skadas eller förloras ska detta genastanmälas till närmaste befäl.

KlädmönstringDe moderna uniformssystemen har en mycketbra funktion under förutsättning att persedlarnavårdas och används på rätt sätt. Uniformernautgör dessutom ett stort ekonomiskt värde. Tätakontroller ska därför genomföras för att säker-ställa funktion och tillgänglighet.

BeklädnadsvårdBeklädnaden ska hållas hel, ren och snygg.

Fältuniform 90 och sjöstridsdräkt 93 behöverspeciell vård enligt särskilt framtagna beskriv-ningar – ”Rätt klädd 90” (RÄK 90) och ”Rättklädd 93” (RÄK 93). Dessa beskrivningar skadelas ut vid inryckningen.

Tvätt och reparation utförs i regel genomstatens försorg. Enklare arbeten, som att sy fast

Persedlarna stuvade i sjösäcken

Yllekläder(permissionsställ)

Vita säckenRena underkläderoch sjöstridsdräkt

Smutsiga under-kläder, om de ejförvaras särskilt

Yllekläder(arbetsställ)

Skodon

Page 308: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

307

UNIFORMER OCH GRADBETECKNINGAR

knappar, pressa byxor, ta ur fläckar, sy på grad-och yrkesbeteckningar, gör var och en själv.

När särskilda skäl föreligger, får vederbörandechef föreskriva att var och en själv tvättar sinbeklädnad.

Smutsiga skor ska rengöras omedelbart efteranvändning. Ytan på lädret kan skadas omdamm och smuts får sitta kvar.

Våta skor torkas så att lädret inte skadas ellerveckas. Läder tål inte högre temperatur än+ 35°C. Skor får därför inte torkas i varmt sol-ljus, nära öppen eld eller annan värmekälla ochinte heller under så lång tid att lädret blir ut-torkat. För att det inte ska bli veck, bör ovan-lädret under torkningen hållas utslätat ellerutspänt genom skoblock, tidningspapper ellerliknande. Torkningen går snabbare om skornaläggs på sidan eller hängs upp. Inläggssulortas ur och torkas för sig.

Skor av läder, utom lågskor, smörjs med vax-fett. Detta bör göras i uppvärmd lokal och närskorna är halvtorra, annars tas inte fettetupp av lädret. Lågskor gnids in med skokräm,och putsas sedan blanka med en mjuk putslapp.

Skor får inte slitas så hårt att reparation för-svåras eller omöjliggörs.

Klädbyte – tvättbyteFörslitna klädesplagg och plagg som är i behovav tvätt eller sådan reparation som innehava-ren inte kan göra själv, byts i bytescentral påfastställda tider. Tvättbyte sker som regel engång i veckan. Endast statens persedlar byts.

Skadade plagg får inte bytas förrän orsaken tillskadan undersökts. Undersökningshandlingenska visas upp vid bytet.

Såväl vid byte som vid återlämning ska– plaggen vara torra– fickorna vara tömda och om möjligt ut- och-

invända– skor och kängor vara väl rengjorda och par-

vis hopknopade.

Det har hänt att fickor innehållit t ex ammuni-tion. På så sätt har olyckor inträffat och tvätt-maskiner och manglar har skadats.

Vårda din klädsel. Tänk på att du represen-terar marinen, ditt förband och dig själv!

GradbeteckningarGradbeteckningar bärs till uniform av militärpersonal för att ange tjänstegraden. Gradbeteck-ningarna kan exempelvis bestå av galoner påärmar eller axelklaffar, beroende på uniforms-typ. På fältuniform bärs vävda gradbeteck-ningar av tyg.

Ett nytt gradbeteckningssystem har införts imarinen fr o m 2003-07-01. Under en övergångs-period gäller det nya systemet – som visas pånästa uppslag – parallellt med det tidigare.Detta innebär att en del bilder i Örlogsbokenvisar äldre gradbeteckningar, eftersom det nyasystemet inte var i bruk när dessa bilder togs.

Överstelöjtnanti Amfibiekåren

Kapten iFlottan/Amfibiekåren

Page 309: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

308

UNIFORMER OCH GRADBETECKNINGAR

Gradbeteckningar i flottan

Flaggman

Flottiljamiral Konteramiral Viceamiral Amiral

Gruppbefäloch menig

Menig Korpral Furir Överfurir

Plutonsbefäl

Sergeant Fanjunkare

Kadett

Första året på MHS Andra året på MHS

Kompanibefäl

Fänrik Löjtnant Kapten

Regementsbefäl(ej kommendör)

Örlogskapten Kommendörkapten

Kommendör

Kommendör Kommendör av 1. graden

Page 310: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

309

UNIFORMER OCH GRADBETECKNINGAR

Gradbeteckningar i amfibiekåren

Gruppbefäloch menig

Menig Korpral Furir Överfurir

Plutonsbefäl

Sergeant Fanjunkare

Kadett

Första året på MHS Andra året på MHS

Kompanibefäl

Fänrik Löjtnant Kapten

Regementsbefäl(ej överste)

Major Överstelöjtnant

Överste

Överste Överste av 1. graden

Generalsperson

Brigadgeneral Generalmajor Generallöjtnant General

Page 311: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

310

UNIFORMER OCH GRADBETECKNINGAR

Gruppbefäl och meniga i flottan bär på uniformutom fältdräkt yrkesemblem enligt nedan.

På ärm bärs invävt emblem, på axelklaff bärsemblem i metall.

Ledningssystemoperatörer

Torpedteknik

Teleteknik, Systemteknik

Expedition, Förplägnad, Personal

Hälso- och sjukvård

Maskinteknik, Elektroteknik

Skyddsteknik

Skeppsteknisk tjänst

Intendentur- ochsjukvårdstjänst

Vapenteknisk tjänst

Artilleri- och robotteknikHelikopterteknik

Samtliga utbildningslinjer utomsambandslinjens radiosignalister (ävenSVKRF)

Förbandsledning

Vapentjänst

Bastjänst, Depåtjänst(där ej annat tecken framgår avtabellen i övrigt)

Yrkesemblem

Huvudtjänst Utbildningslinje Yrkes-emblem

Page 312: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

311

UNIFORMER OCH GRADBETECKNINGAR

Utbildningstecken anger pågående eller ge-nomförd utbildning, särskild kompetens elleryrkesinriktning.

Tecken bärs omedelbart ovanför höger bröst-ficka. Den som har behörighet att bära flertecken får bära endast ett av dem enligt eget val.

Ovanstående utbildningstecken bärs på vänsterbröstficka. Dessutom bär försvarsläkare,-tandläkare och -apotekare rött kläde mellangalonerna i gradbeteckningen, eller en röd pass-

poal under den enda galonen. På motsvarandesätt bär mariningenjör lila kläde eller passpoal,och försvarsmeteorolog ljusgrönt kläde ellerpasspoal.

Fortifikations-officer

Intendent Försvarsläkare Försvars-tandläkare

Försvars-apotekare

Utbildningstecken m/78 förubåtspersonal får bäras avpersonal som genomgått grund-läggande ubåtsutbildning ochdärefter genomfört godkänd ubåts-tjänst enligt särskilda anvisningar.

Utbildningstecken KJ (Neptun-gaffel) får bäras av personal somgenomgått godkänd utbildning tillkustjägare. Till fältuniform 90 bärsneptungaffel i textil på höger ärm.

Utbildningstecken m/51-60 förfallskärmsjägare får bäras avpersonal som genomgått grund-läggande fallskärmsjägarutbild-ning vid armén.

Helikopterförarmärke m/60 förf d marinens helikopterförarefår bäras av personal som genom-gått grundläggande helikopter-förarutbildning.

Flygmärke m/76 för sonar-officerare får bäras av besätt-ningsmedlemmar i helikopter ochflygplan enligt särskilda anvis-ningar.

Helikopterspanarmärke m/81för taktisk officer får bäras avpersonal som genomgått grund-läggande helikopterspanarutbild-ning.

Utbildningstecken

Page 313: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

312

UNIFORMER OCH GRADBETECKNINGAR

Förbandsmärken

1. AmfibiebataljonenVaxholm

Ovanstående tjänstetecken bärs på vänster bröstficka för att visa förbandstillhörighet.

Montering av mössband

4. AmfibiebataljonenGöteborg

1 2

A A

B

A viks därefter inåt och träds under den bakrehållaren och framåt under B. Bandet får intekortas av i samband med monteringen.

3 4

A

B

AB

Texten placeras mitt fram på mössan. Enaänden av mössbandet, A – den högra fråntexten räknat – träds bakåt under de två främrelodräta hållarna och viks sedan framåt och trädstillbaka under den första hållaren.

Andra änden av mössbandet, B, träds bakifrånunder de bakre hållarna och den sneda hållarenoch viks därefter uppåt och träds under den övrevågräta hållaren.

A viks nu bakåt över den främre hållaren. B vikssedan nedåt över A och träds uppåt under devågräta hållarna. Detta upprepas tills hela ban-det är instoppat.

Page 314: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

313

FLAGGOR OCH NATIONALITETSBETECKNINGAR

Flaggor ochnationalitetsbeteckningar

Page 315: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

314

FLAGGOR OCH NATIONALITETSBETECKNINGAR

Nationsflaggor

Finland N Finland Ö Finland S

Åland Norge N Norge Ö

Danmark N Danmark Ö Färöarna N

Island N Island Ö Ryssland N

Ryssland Ö Ryssland G Ryssland HF

N = Nationsflagga H = Handelsflagga G = GränsbevakningsflaggaÖ = Örlogsflagga S = Statsfartygsflagga HF = Hjälpfartygsflagga

Page 316: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

315

FLAGGOR OCH NATIONALITETSBETECKNINGAR

Estland N Estland Ö Estland G

Lettland N Lettland Ö Litauen N

Litauen Ö Polen N Polen Ö

Polen H Polen G Polen S

Tyskland N Tyskland Ö Tyskland S

N = Nationsflagga H = Handelsflagga G = GränsbevakningsflaggaÖ = Örlogsflagga S = Statsfartygsflagga

Page 317: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

316

FLAGGOR OCH NATIONALITETSBETECKNINGAR

Nederländerna N+Ö Belgien N Belgien Ö

Frankrike N+Ö Storbritannien N”Union Flag”

Storbritannien Ö”White Ensign”

Storbritannien H”Red Ensign”

Storbritannien S”Blue Ensign”

Grekland N+H

Irland N Cypern N+H Liberia N+H

Panama N+H USA N

N = Nationsflagga H = HandelsflaggaÖ = Örlogsflagga S = Statsfartygsflagga

Page 318: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

317

FLAGGOR OCH NATIONALITETSBETECKNINGAR

Nationalitetsbeteckningar på flygplan

Finland Norge Danmark

Frankrike Storbritannien(flygkropp)

Storbritannien(vingar)

Estland Lettland Litauen Ryssland

Polen Tyskland Nederländerna Belgien

Sverige

Page 319: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

318

FLAGGOR OCH NATIONALITETSBETECKNINGAR

Signalflaggor

Bokstavsflaggor

A I Q X

B J R Y

C K S Z

D L T Å

E M U Ä

F N V Ö

G O W

H P

Page 320: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

319

FLAGGOR OCH NATIONALITETSBETECKNINGAR

Siffervimplar

Standertar

1 6

2 7

3 8

4 9

5 0

Första likhetstecken

Andra likhetstecken

Tredje likhetstecken

Kodvimpel

Chiffervimpel

Page 321: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

320

FLAGGOR OCH NATIONALITETSBETECKNINGAR

Särskilda tecken och befälstecken

Kungliga tecken

Tecken för person

Tecken för förbandschef

Befälstecken

Konungen Konungen Riksföreståndare, annanmedlem av kungahuset

Försvarsminister Överbefälhavare Chef militärdistrikt

Avdelningschef Äldste chefFlottiljchefRegementschefeller brigadchef

DivisionschefBataljonschef

FlaggaAmiralGeneral

4 stjärnor

ViceamiralGenerallöjtnant

3 stjärnor

KonteramiralGeneralmajor

2 stjärnor

ÖrlogsstandertKommendörÖverste

ÖrlogsvimpelKommendörkaptenÖverstelöjtnantÖrlogskaptenMajor

ÖrlogsgaljadetKaptenLöjtnantFänrik

Page 322: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

321

MARINHISTORISK ÖVERSIKT

Marinhistorisk översikt

Page 323: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

322

MARINHISTORISK ÖVERSIKT

Marinhistorisk översiktflottan av en typ av långskepp som kalladessnäcka. De hade en besättning på 40–50 man.Det första stora sjöslag som är känt i Norden ärslaget vid Svolder år 1000, då en svensk-danskflotta mötte och slog en norsk flotta i Öresund.

Under medeltiden, dvs mellan 1060 och 1520,förlorade Sverige efter hand sin position somen av de starkaste sjömakterna i norra Europa.Den främsta anledningen till detta var Hansan,en organisation som bildats av tyska köpmän.Den hade börjat bygga fartyg som var betyd-ligt större än vikingarnas. Hansan var i förstahand intresserad av handel och sjöfart, menkunde också använda sina fartyg för militärauppgifter. Den fartygstyp som Hansan användevar koggen. Genom att Hansan var ekonomisktstark, kunde den bygga, underhålla och be-manna så stora skepp.

Från omkring år 1300 hade Hansan med sinstora flotta konkurrerat ut alla andra nationeri norra Europa när det gällde handeln. Dennatyska maktställning utvecklades vidare, ochledde till att Sverige, Danmark och Norgeår 1397 inför faran av en tysk erövring bildadeen union, Kalmarunionen.

Den svenska ledungsflottan förlorade snart sittvärde, och ledungen omvandlades till en skatte-

organisation, där manistället betalade avgif-ter till kungen. För dessaskatter kunde kungamak-ten ha råd att hålla en an-nan form av militär resurs– ryttare med rustning.

Vår örlogsflottas historia sträcker sig mer än450 år tillbaka, till 1522 då Gustav Vasa bildadeen flotta, medan vår marina historia egentligenbörjade med vikingarnas färder.

Vikingatidenoch medeltiden

Vikingatiden räknas från omkring år 800 tillår 1060. Redan vid vikingatidens början hademan i skandinavien utvecklat en skeppsbygg-nadsteknik som gjorde det möjligt att byggaolika fartyg som, beroende på storlek och typ,kunde användas för handel eller krigföring.

Redan omkring år 800 började svenskarnaförsöka få kontroll över de ryska flodvägarna.Målsättningen var att komma i kontakt med dearabiska områdena och dess rikedomar. Ävenom man i allmänhet förknippar vikingatidenmed strid och plundring, så var fredlig handelen stor del av verksamheten. De svenskavikingarnas härjningståg gick främst mot denbaltiska kusten, medan danskar och norrmänvände sig mot England och Frankrike.

För den svenska krigsflottan fanns en särskildorganisation, den så kallade ledungen. Led-ungen innebar en skyl-dighet för vissa områdenatt bygga krigsfartyg,underhålla dem och be-manna dem då kungenkallade till härtåg. I all-mänhet bestod ledungs-

Page 324: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

323

MARINHISTORISK ÖVERSIKT

des en flotta, och 1522 lyckades Gustav Vasaköpa ett tiotal fartyg från hansastaden Lybeck.Med dessa kunde man avskära danskarnassjöburna undsättningsexpeditioner till det avsvenskarna belägrade Stockholm. Befrielse-kriget mot danskarna kunde genomförasframgångsrikt eftersom de svenska truppernatill lands kunde understödjas av örlogsfartygtill sjöss.

Kungens målsättning var att skapa en ständigtfungerande örlogsflotta, vilket krävde resurseratt bygga, underhålla och bemanna fartyg.Gustav Vasas erfarenheter av flottans betydelseunder befrielsekriget ledde till en stor satsningför att man inom landet skulle bygga både småoch stora fartyg. De platser som flottan användesom baser kallades skeppsgårdar. De viktigasteskeppsgårdarna fanns i Stockholm och Kalmar,av övriga kan nämnas Älvsborg och NyaLödöse på västkusten, Nyköping på ostkustensamt Åbo och Viborg i det svenska Finland.Flertalet skeppsgårdar hade också ett varv förnybyggnad, reparation och underhåll av fartyg.

Stockholms skeppsgård vid slottet Tre Kronor på 1580-talet

Under 1400-talet började kanoner att användasombord på fartyg. I början hade man bara lättapjäser, men efterhand tog man ombord allttyngre kanoner. Detta ledde till att man måstebygga särskilda fartygstyper för örlogstjänst.

Den nya flottanSom nybliven riksföreståndare gjorde GustavVasa år 1521 upp planer för att få Sverige ut urunionen med Danmark–Norge. För att kunnadriva ut de danska styrkorna ur Sverige behöv-

Kogg från 1470-talet. Bestyckad med ett20-tal lätta kanoner samt försedd medänterkrok och stridsmärsar.

Page 325: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

324

MARINHISTORISK ÖVERSIKT

Trots Gustav Vasas stora intresse för att byggaupp en flotta, bildade han ingen organisationeller ledning för den. Han var själv den sam-manhållande funktionen, och skrev till sinaunderlydande angående alla åtgärder sombehövde vidtas.

Under 1500-talet hade Sverige kuster endasti Östersjön. Blekinge, Skåne, Halland ochBohuslän var fortfarande danska. Mot västerhade Sverige bara en liten öppning vid Göta älv,där den svenska utrikeshandeln kunde gå tull-fritt västerut. Huvudstaden Stockholm låg mitti landet eftersom Finland var svenskt. År 1561ställde sig staden Reval (nuvarande Tallin)under svenskt beskydd mot Ryssland ochPolen. Något senare följde Estland efter. Dettaledde till krig mot Ryssland 1561 samt motDanmark och Lybeck 1563.

Under det nordiska sjuårskriget, 1563–1570,spelade den svenska flottan en betydelsefullroll. I ett antal sjöslag mot den dansk-lybskaflottan kunde man förhindra att Danmark och

Lybeck fick herraväldet i Östersjön, vilket blandannat skulle stoppat Sveriges import av viktigavaror. Under åren 1565 och 1566 kunde densvenska flottan även upprätthålla herraväldeti Öresund, och där ta tull från hundratals neu-trala handelsfartyg.

Som alla andra flottor hade den svenska pro-blem med att bemanna fartygen. Besättning-arna bestod i allmänhet av värvat folk, dv sfrivilliga, men dessa måste ofta förstärkas medutskrivet folk, dvs tvångskommenderade.Ibland kunde arméns soldater kommenderasombord för att komplettera styrkan och ökaslagkraften vid närstrid. Även om fartygen varbestyckade med kanoner, så var äntring detutslagsgivande i sjökriget ända fram till mittenav 1600-talet.

På 1570-talet tillsattes en högsta ledning förflottan. En överste amiral, senare benämndriksamiral, fick ansvar för flottans beredskapoch en underamiral fick ansvar för all skepps-byggnad.

Under åren 1560 till 1660 utvidgades det svenska territoriet successivt. Kartan till vänster visar Sverige 1560medan den till höger visar stormaktstidens största utbredning hundra år senare.

Page 326: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

325

MARINHISTORISK ÖVERSIKT

flottan medförde. År 1634 ersattes det av ettamiralitetskollegium som bestod av riks-amiralen, två amiraler samt fyra vice amiraler.

Under åren 1628–1658 utökades det svenskariket med stora landområden på andra sidanÖstersjön. För att föra arméförband över Öster-sjön och för att upprätthålla förbindelser medde stridande enheterna krävdes en stark flottasom bestyckats med mer enhetligt artilleri äntidigare, och samtidigt blev artilleristriden denavgörande faktorn i sjökriget. Flottorna börjadei större utsträckning strida i formeringar, därsamverkande eldgivning var det viktigaste. Defartyg som var tillräckligt starkt bestyckade föratt ingå i slaglinjen kallades linjeskepp. Deersatte regalskeppen som flottans största fartyg.

Mot slutet av 1500-talet hade flottan blivit alltsvagare, men under 1600-talets första årtiondenskulle den byggas upp till en verklig stormakts-flotta.

När Gustav II Adolf blev kung år 1611 befannsig Sverige i krig mot Polen, Ryssland ochDanmark. Den danska flottans överlägsenhetunder Kalmarkriget 1611–1613 visade betydel-sen av en stark örlogsflotta.

För att kunna fungera mer effektivt krävdes attflottan fick en organiserad ledning. Omkring år1620 bildade riksamiralen, underamiralen ochholmamiralen det s k amiralitetet. Holmami-ralen var den ansvarige för flottans skeppsgårdi Stockholm. Amiralitetet räckte emellertidinte till för alla de uppgifter som den allt större

Regalskeppet Vasa hade ett deplacement på 1.200 ton och var bestyckat med 48 st 24-pundiga kanoner

Stormaktsflottan

Page 327: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

326

MARINHISTORISK ÖVERSIKT

Den ryska flottan bestod till större delen avgalärer, en fartygstyp som var relativt lätt attbygga och bemanna. En av galärernas storafördelar var att de kunde förflytta sig inom-skärs, oåtkomliga för den svenska örlogsflottansstora fartyg. Under krigets slutskede förfogadeRyssland över hundratals galärer, vilka underåren 1719–1721 kunde härja den svenska ost-kusten från Norrköping i söder till Piteå i norr.Sverige tvingades till en fred med stora land-förluster och förlorade därmed sin ställning somstormakt.

Efter det stora nordiska kriget började manbygga galärer också i Sverige, främst som ettmotmedel mot de ryska galärerna. Omkring år1750 hade en särskild skärgårdsflotta med om-kring 50 galärer byggts upp för att kompletteraörlogsflottans linjeskepp. De två flottorna hadeolika uppgifter. Örlogsflottan bestod av linje-skepp och fregatter, avsedda för strid i öppensjö. Skärgårdsflottan bestod av galärer, avseddaför samverkan med armén längs kusterna ochi de svenska och finska skärgårdarna.

Under kriget 1675–1679, då Danmark försökteåterta Skåne, Blekinge och Halland som hadeförlorats 1658, insåg man i Sverige att manmåste ha ett bättre utgångsläge mot den danskaflottan. År 1679 utsågs Trossö i Blekinge somen lämplig plats för en ny flottbas. Redan 1680var flottan förlagd dit, och redan året därpåbörjade man bygga linjeskeppet Blekinge pådet nyanlagda varvet vid Vämö. Under amiral-general Hans Wachtmeisters ledning byggdesstaden Karlskrona upp, samtidigt som flottanförstärktes med ett flertal nya fartyg.

Örlogsflottanoch arméns flotta

Fram till 1700-talets början hade Danmarkvarit Sveriges svåraste motståndare i kampenom herraväldet i Östersjön. I det stora nordiskakriget 1700–1721, där Sverige samtidigt blevangripet av Danmark, Polen och Ryssland,kom emellertid den ryska expansionen att blidet som mest påverkade Sveriges situation.I krigets inledningsskede trängde ryssarnafram mot Finska vikens innersta del och bör-jade redan 1703 att anlägga staden S:t Peters-burg. På kort tid anlades varvsanläggningar,och den första ryska flottan började byggas.

Stadsplan över Karlskrona, stadfäst av Karl XI1694. Bara en liten del av de planerade befäst-ningsanläggningarna runt örlogshamnen ochvarvet färdigställdes.

Under åren 1744–1749 byggdes den sista seriengalärer i Sverige. Dessa fartyg var 40 m långa, för-sedda med två latinsegel och 20 par åror. Vid varjeåra satt fem roddare. Bestyckningen bestod av2 st 18-pundiga och 17 st 3-pundiga kanoner.

Page 328: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

327

MARINHISTORISK ÖVERSIKT

Linjeskeppet Dristigheten leder utbrytningen ur Viborgska viken 1790

Som en följd av skärgårdsflottans samverkanmed armén, överfördes denna flotta 1756från amiralitetskollegiums ledning till krigs-kollegium, dv s arméns högsta ledning. Denbenämndes arméns flotta, och fick ett särskilttecken, en tretungad helt blå flagga.

För att flytta fram försvaret mot Ryssland, ochdessutom få en bas för arméns flotta, anlades1748 fästningen Sveaborg utanför Helsingfors.Anläggningen omfattade sju befästa öar ochen varvsanläggning. Arméns flottas finska eskader stationerades i Sveaborg medan densvenska eskadern fick sin station vid galär-varvet i Stockholm. Under 1760-talet utökadesarméns flotta med skärgårdsfregatter. De varkraftigt bestyckade, men samtidigt så grund-gående att de kunde gå inomskärs och sam-verka med galärerna.

När Gustav III mot slutet av 1770-talet börjadeplanera för ett revanschkrig mot Ryssland ladehan det huvudsakliga ansvaret för den marinaupprustningen på generalmajoren Henrikaf Trolle och skeppsbyggmästaren FredrikHenrik af Chapman.

Under 1780-talet utökades den svenska örlogs-flottan med ett flertal fartyg. Bland annat serie-byggdes parallellt på varvet i Karlskrona tiolinjeskepp och tio fregatter. Det sista paret avdessa fartyg sjösattes efter endast 51 dagarsbyggtid.

Gustav III:s målsättning var att återta de om-råden som Ryssland erövrat. Dessutom skulleman sätta stopp för den ryska inblandningen isvensk politik. Men kriget utvecklades inte somman tänkt sig. Vid det inledande anfallet 1788utkämpade örlogsflottan en strid mot den ryskaflottan vid ön Hogland i Finska viken. Slagetblev oavgjort, och den ursprungliga anfalls-planen fick överges. Men en del svenska fram-gångar ledde så småningom till att Ryssland fickökad respekt för Sverige. År 1790 genomfördeörlogsflottan och arméns flotta en utbrytningur Viborgska viken, där de varit blockerade avryska flottan. Några dagar senare utkämpadearméns flotta slaget vid Svensksund, där denryska skärgårdsflottan blev slagen. Vid freden1790 återfick Sverige visserligen inga land-områden, men landets oberoende säkrades.

Page 329: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

328

MARINHISTORISK ÖVERSIKT

Ett överraskande anfall av Ryssland mot detsvenska Finland ledde till krig under åren 1808–1809. Två månader efter krigets början kapitu-lerade fästningen Sveaborg utan strid, ochläget blev snart kritiskt för Sverige. Vid freden1809 fick Sverige avträda Finland och Åland tillRyssland. Efter kriget insåg man att man inteskulle kunna hålla en lika stor flotta som Ryss-land. Man inriktade sig därför på en annan formav försvar – centralförsvaret. Man ansåg att

flottan var av liten betydelse för landets försvaroch satsade istället på att bygga en stor fästningmitt inne i landet, Karlsborgs fästning. Tilldenna fästning skulle man locka en invade-rande fiende genom att låta den svenska arméndra sig tillbaka. Under större delen av 1800-talet var centralförsvarsidén styrande för ut-formningen av landets försvar.

År 1824 slogs örlogsflottan och arméns flottasamman till Kungl Maj:ts flotta, men i stats-ledningen fanns inget intresse för att hållamaterielen i stånd eller bygga nytt. Fram till om-kring år 1850 bestod flottan av de äldre fartygs-typerna, men med ny teknik började ny mate-riel utvecklas. År 1841 fick flottan det första ång-drivna stridsfartyget, ångkorvetten Thor. År1862 kunde regeringen konstatera att örlogs-fartyg som var byggda av trä inte längre varanvändbara i strid. Sverige hade därmed inteett enda stridsdugligt örlogsfartyg!

Det stora genombrottet för de moderna örlogs-fartygen kom med John Ericssons Monitor 1862,under det nordamerikanska inbördeskriget.Under åren 1865–1871 byggdes fyra monitorer,John Ericsson, Tordön, Tirfing och Loke. De var deförsta svenska stridsfartyg som var byggda avjärn och hade vridbara kanontorn.

Omkring 1880 tillkom ett nytt fartygsslag – pan-sarskeppet, den lilla nationens slagskepp. Detförsta, Svea, sjösattes år 1885.

Pansarskeppet Wasa, färdigställt 1902. Underåren 1885–1922 byggdes femton pansarskepp.

Monitoren John Ericsson med två 38,1 cmkanoner

Vaxholms fästning år 1854. Det stora fartyget i mitten är det ångdrivna linjeskeppet Carl XIV Johan.

Centralförsvar och ny teknik

Page 330: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

329

MARINHISTORISK ÖVERSIKT

Mot slutet av 1800-talet började man avveckladet gamla indelningsverket, som hade försettflottan med båtsmän, och armén med knektaroch ryttare. Visserligen hade man sedan 1812allmän värnplikt, men för flottan var båts-männen ännu av stort värde. År 1901 avskaffa-des indelningsverket och ersattes av utökadvärnplikt. För flottans värnpliktiga blev grund-utbildningen 300 dagar.

Flotta och kustartilleriVid sekelskiftet var det svenska sjöförsvaretinne i en snabb utveckling. På några årtiondenbyggdes det ut till att omfatta pansarskepp,kryssare, jagare, torpedbåtar, ubåtar, kustartil-leri och marinflyg.

År 1902 organiserades kustartilleriet som ettsärskilt vapenslag. Det bildades av Vaxholmsartillerikår från armén, samt det fasta min-försvaret och Karlskrona artillerikår från flot-tan. Samma år beslöt riksdagen att marinensförsta ubåt skulle byggas. Den färdigställdes1905 och fick namnet Hajen. Efter en storpoli-tisk strid om nya pansarskepp genomfördes dens k pansarbåtsinsamlingen 1912. På frivilligväg fick man in 17 miljoner kronor, och byg-gandet av Sverige, det trettonde pansarskeppet,kunde sättas igång.

Vid denna tid började också torpedbåtsvapnetatt byggas ut. Med torpeden hade man fått ettvapen som för första gången i historien gjordedet möjligt för ett litet fartyg att sänka ett stort.Pansarskepp och en stor torpedbåtsflotta med-förde att den svenska marinen åter kunde upp-träda till sjöss. Som skydd för inlopp och ham-nar hade från 1870-talets början ett minförsvarbyggts upp, där kontrollerbara mineringar över-vakades från minstationer i land.

Båtsman samt manskap från sjöartilleri-regementet. Uniformer från 1800-talets mitt.

Ett batteri 12 cm tornpjäser m/03 på Västra Hästholmen i Karlskrona 1905

Page 331: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

330

MARINHISTORISK ÖVERSIKT

Under det första världskriget, 1914–1918, varSverige neutralt och upprätthöll en relativt starkneutralitetsvakt. Övervakningen av det svenskaterritorialhavet var inget större problem, värrevar det för handelsflottan. Totalt sänktes 270svenska handelsfartyg, varvid 800 människoromkom.

År 1914 hade marinen fått ett eget flyg genomatt tre flygavdelningar organiserades, varderamed ett flertal olika flygplan för spaning ochrapportering. År 1925 slogs marinens ocharméns flyg samman och ett självständigt flyg-vapen bildades. Behovet av ett marint spanings-flyg tillgodosågs genom flygplanskryssarenGotland som färdigställdes 1934. Den kundemedföra åtta sjöflygplan på ett särskilt flygdäcki aktern.

Utvecklingen av jagare och ubåtar ledde tillallt större enheter med högre fart och kraftigarebestyckning.

Trots att flottan inte hade drabbats lika svårtsom armén vid 1925 års försvarsbeslut, så varbristen på moderna örlogsfartyg stor vid andravärldskrigets utbrott 1939. För att förstärkaflottan började man bygga fartyg vid både

Förberedelser för att spränga en ilanddriven mina.

örlogsvarv och civila varv. Dessutom inköptescivila fartyg som byggdes om för militäraändamål. Under åren 1939 –1945 tillfördesflottan 12 jagare, 17 motortorpedbåtar, 20ubåtar, 1 minfartyg och 38 minsvepare: totalt88 nya stridsfartyg. Ett stort antal civila fartygkallades dessutom in som hjälpfartyg. Blanddessa fanns 5 hjälpkryssare, 9 hjälpkanonbåtar,69 hjälpminsvepare, 46 hjälpvedettbåtar och44 bogserbåtar.

Marinens verksamhet under andra världs-kriget omfattade bland annat utläggning avmineringar, patrullering, eskortering och kon-vojering. Sammanlagt eskorterades mer än17.000 handelsfartyg. Omkring 4.000 minor ochsprängbojar oskadliggjordes.

Under kriget hade kustartilleriet ökat i bety-delse. Det var inte längre bara ett skydd för flot-tans baser, det hade blivit en väsentlig del avlandets invasionsförsvar. Under 1950-talet fickkustartilleriet lättare pjäser med hög eldhastig-het. Det fasta artilleriet byggdes in i bergrumoch de rörliga förbanden sammanfördes i spärr-förband.

Ubåtarna Draken, Gripen och Ulven byggdesomkring år 1930. De hade 670 tons deplace-ment och var bestyckade med fyra 53 cmtorpedtuber samt en 25 mm kanon och en10,5 cm kanon. Bilden visar Ulven som blevsänkt 1943 efter att ha gått på en tysk minapå svenskt territorialhav.

Page 332: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

331

MARINHISTORISK ÖVERSIKT

1950-talets flotta karaktäriserades av de tvåkryssarna Tre Kronor och Göta Lejon samt10–15 jagare. Med de två kryssareskadrarna,som vid beredskap skulle omfatta vardera enkryssare, fyra jagare och sex torpedbåtar,nådde flottan en styrka och slagkraft den intehaft sedan 1900-talets början. Vid mitten av1950-talet kom jagarna Halland och Småland.De var bland de första fartyg i världen sombestyckades med sjömålsrobotar.

Försvarsbeslutet 1958 innebar en vändpunktför flottans utveckling. Inga stora stridsfartygskulle byggas och arbetet med två redan beslut-ade jagare avbröts. Man skulle istället inriktasig mot en lätt flotta. Beslutet skulle leda till enavveckling av marinens resurser för sjöfarts-skydd och ubåtsjakt. Under 1960- och 1970-talen fortsatte utvecklingen mot en lätt flottamed många små enheter.

Kryssaren Tre Kronor samt jagarna Halland och Småland

Utvecklingen inom elektronikområdet med-förde att effektiva och slagkraftiga vapen-system kunde installeras också på ganska småfartyg. Med modern elektronik kan numera2–3 man lösa samma stridsledningsuppgiftersom krävde 12 man på 1950-talets jagare.

Under åren runt 1980 kunde följderna av vårabegränsade ubåtsjaktresurser avläsas i ett stortantal kränkningar av det svenska territorial-havet. Främmande undervattensverksamhetkunde konstateras i skärgårdar, hamnar ochflottans basområden. De problem marinenställdes inför visade tydligt dess bristfälligaresurser i fråga om ubåtsjakt. Men med nyaresurser – kustkorvetter, minröjningsfartyg,ubåtsjakttorpeder m m – har den försummadeubåtsjaktfunktionen successivt kunnat förstär-kas samtidigt som marinen fått ökad slagkraft.

Vid mitten av 1960-talet byggdes dedå mer än 20 år gamla jagarna Visbyoch Sundsvall om till ubåtsjaktfregatter.De utrustades med moderna hydro-foner, sjunkbombfällare och antiubåts-raketer, samt fick resurser för att kunnatanka helikoptrar till sjöss. Bildenvisar fregatten Sundsvall samt en avmarinens elva helikoptrar av typ Vertol44 (Hkp 1).

Page 333: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

332

MARINHISTORISK ÖVERSIKT

Marinen på 2000-talet

Med korvetten Visby är den svenska marinen först i världen att ta i bruk en helt ny generation avfartyg som bygger på s k smygteknik

Amfibieförbanden kan snabbt förflytta sig i skärgårdsmiljön

Under 90-talet gjordes en övergripande struktur-förändring inom Försvarsmakten som grundadesig på ett antal Försvarsbeslut tagna i Riksdagen.Det ekonomiska läget krävde att försvaretbantades, men den militära ”hotbilden” hadeockså förändrats, t ex genom att Sovjetunionen,och därmed också Warzawapakten, upplösts.

Marinen fick nya uppgifter – från ett invasions-försvar mot en angripare som förväntadesangripa våra kuster på stor bredd, till ett insats-försvar som snabbt ska kunna sättas in mot mål-inriktade attacker.

I detta nya försvarslägeutvecklades de marina för-banden mot större rörlig-het. Flottans fartyg ut-vecklades mot modernas k ”stealth”-fartyg, somär svåra att upptäcka påradar. Korvetten Visby,byggd i kompositmaterial,är ett aktuellt exempel pådetta.

De fasta kustartillerianläggningarna skrotadesoch de snabba, lättrörliga amfibieförbandenskapades. I samband med detta försvann ocksåbenämningen ”Kustartilleriet” och ersattes med”Amfibiekåren”.

Den totala försvarsinriktningen har utvecklatsi en mer internationell riktning. Det svenskaförsvaret ska i framtiden även kunna sättas invid internationella kriser och konflikter.

Den moderna svenska marinen har alltså bådekoncentrerats och breddats.

Page 334: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

333

Förkortningar

Ak AutomatkarbinAmf Amfibie

BB BabordBK BefälskursBojbdiv BojbåtsdivisionBP BrandpostBU Befattningsutbildning/

Befordringsutbildning

CO2 Koldioxid (kolsyra)

DC DivisionschefDEL Dränkbar elektrisk länspumpDvF DäcksvaktförmanDykdiv DykardivisionDW Dead weight (dödvikt)

ECDIS Electronic Chart Display andInformation System

EEZ Exclusive Economic ZoneELSA Emergency Life Support

ApparatusEU Europeiska Unionen

FBU Frivillig BefälsutbildningFC FartygschefFHS FörsvarshögskolanFM FörsvarsmaktenFMV Försvarets materielverkFN Förenta NationernaFRO Frivilliga Radioorganisationen

GB Gruppbefäl

GIM Generalinspektören för MarinenGPS Global Positioning SystemGSU Grundläggande soldat/sjömans-

utbildning

Hkp HelikopterHKV HögkvarteretHSC High Speed Craft

IMO International MaritimeOrganization

IR Infraröd

KA KustartillerietKB KompanibefälKBV KustbevakningenKFK KrigsförbandskursKFÖ KrigsförbandsövningKsp KulsprutaKU KompletteringsutbildningKv Korvett

M Nautisk milMFI Marinens FartygsinspektionMFlygL MarinflygledningenMHS MilitärhögskolanMinftg MinfartygMinftgflj MinfartygsflottiljMkriavd MinkrigsavdelningMröjdiv MinröjningsdivisionMröjftg MinröjningsfartygMröjflj MinröjningsflottiljMsvpdiv MinsvepardivisionMTK Marintaktiska kommandot

Page 335: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

334

NBC Nuclear, Biological, Chemichal

ORA Orderanläggning

PB PlutonbefälPFF Partnerskap För FredPFP Partnership For PeacePTK ProvturskommandoPtrbdiv PatrullbåtsdivisionPPI Plan Polär IndikatorPU Polyuretan

Rb RobotRbb RobotbåtRbbdiv RobotbåtdivisionRddiv RöjdykardivisionRMS Regler för Militär SjöfartROTA Risks/Release Other Than AttackRöjdykftg Röjdykarfartyg

S SekondSAM Självgående akustiskt-magnetiskt

minsvepSAR Search And RescueSB StyrbordSIB StridsinstruktionsbokSjöV SjöfartsverketSKBR Sveriges Kvinnliga Bilkårers

RiksförbundSkyC SkyddscentralSlC StridsledningscentralSLK Riksförbundet Sveriges

Lottakårer

SVKRF Sjövärnskårernas RiksförbundSäkI Säkerhetsinstruktion för vapen

och ammunition med mera

TFU TotalförsvarsutbildningTjRM Tjänstereglemente för MarinenTVE Transportabel vattenturbindriven

ejektorTVL Transportabel vattenturbindriven

länspump

Ub UbåtUbavd UbåtsavdelningUbdiv UbåtsdivisionUbj UbåtsjaktUfb Underrättelser för båtsportenUfs Underrättelser för sjöfarandeUNCLOS United Nations Convention

on the Law Of the SeaURF Ubåtsräddningsfarkost

VM Vaktens maskinistVO Vakthavande officerVTOL Vertical Take Off and Landing

YMS YtmålsspaningYsflj Ytstridsflottilj

ÖB ÖverbefälhavarenÖS ÖrlogsskolanÖVM Muskö örlogsvarv

FÖRKORTNINGAR

Page 336: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

335

RegisterA-bränder 230adaption 100adaptionsglasögon 100allmålsartilleri 62amfibieförband 14amfibiebataljon 14amfibiekåren 6amfibieledningsbåt 44andning 255angöringsfyr 191ankare 120arbetsdräkt, blå 300artilleri 62autoinjektor 266avdrift 185avkylning 263avståndsbestämning 188avståndsminor 68

Babords vakt 81babordsmärken 194baslinje 7bassäkerhetsförband 16basstridsberedskap 88bastransportbåtar 44B-bränder 230befattningsnummer 81befälstecken 320befälsuniformer 302begränsning (av skada) 219behörighet 287beklädnadsvård 306bemanning 287benämningar ombord 114beredskap 10, 85beredskapsfartyg 835bestickföring 182

bestickpunkt 184bevakningsbåt 40, 41bevakningsfartyg 46, 47bilkårister 26biologiska stridsmedel 243block 137blödning 256bojfartyg 72bokstavering 104, 105bokstavsflaggor 318brandpostsystem 232brandskydd 226brandstridsmedel 236bruttodräktighet 117brännskador 263bröstkorgsskador 259B-stridsmedel 243bukskador 260båk 190båtchef 92, 142, 146båtförare 92båtsportkort 162båttjänst 142bärandebestämmelser 304bäring 158, 188

C-bränder 230C-indikering 247cirkulationschock 256C-larm 247C-sanering 248C-stridsmedel 245

Daglig dräkt 296, 297D-bränder 230deplacement 117deviation 176

deviationsbestämning 178dimensioner 117distans 183,184dosimeter 242drabbningsplats 250dräktighet 117dubbla vinkeln 189dävertar 138dödvikt 117

Eftersläckning 235ekolod 181ekonomifördelning 81ekonomisk zon 7, 8elektromagnetisk puls 240elektroniska sjökort 162EMP 240enslinje 188

Fallrep 109, 110faran över 87farledsbelysning 193fartbestämning 179fartprovsbana 179fartygets övergivande 275fartygsljus 204fartygsstabilitet 224fartygstjänst 80fasindelning 94fasta sjömärken 190fast märke 190fiskefyr 191fjärrkompass 174flaggan 107flaggning, stor och liten 112flyglarm 87flygplan SH 89 48, 49, 78

Page 337: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

336

flykthuvor 231flytkraft 224frakturer 262framstupa sidoläge 255, 259, 265fregatt 29fria luftvägar 255friskvård 22fritt hav 8frivakt 82frivillig befälsutbildning 24frivilligverksamhet 23frånseglat läge 182fyrar 191fyrastreckspejling 189fyrkaraktärer 191fysisk träning 22fältuniform 90 298färgmärkning 217förarintyg 154förbandsmärken 312förbandspostlåda 251förbudsmärken 196fördelningar 81fördelningsbok 81förskärmning 218första förband 252första hjälpen 251, 253, 254Försvarsmakten 6förtöjning 142förtöjningsarrangemang 136

Gaslarm 87gausskortet 161Generalinspektörenför Marinen, GIM 6glas, glasvakt 83GPS-systemet 200

gradbeteckningar 307–309gruppbåt (G-båt) 44gyrokompass 174gös, gösstake 107, 123

Hamnspecial 162, 165, 193hamnvakt 82, 84, 85handbrandsläckare 230handelsfartyg 56handelsflottan 58handelssjöfart 56handlod 180hangarfartyg 28havsrättskonventionen 7helikoptrar 17, 75, 48–51, 280helikopterfartyg 28helikoptrarnas uppgifter 75helkroppsundersökning 257hemvärn 25hinderljus 191hisstyg 137horisont 157hydrofonbojfartyg 40, 73hälsning 108högläge 256högkvarteret 6höjdvinkel 103

Identifiering 100individuell räddning 282initialstrålning 240inre sambandstjänst 104inre vatten 7inseglat läge 182insmörjning 294intensimeter 242interkardinalstreck 157

internationellt vatten 9IR-målsökare 64isbrytare 54isogonkarta 175

Jagare 29jour 85jourofficer 85jourtecken 85

Kabel 127kabellängd 156kamrathjälp 253kardinalmärken 194kardinalstreck 157kemiska stridsmedel 245kikare 101klart skepp 87, 88klinkbyggd 121klys 135knackningssignaler 106knop (fart) 156knopar och stek 133kollektiv räddning 282kollektivt skydd 239kombinationsfartyg 52kompasser 172kompassrosor 157kompenseringsmagneter 176kontaktminor 68Kort 1 154, 166, 192korvett 30, 34, 35kravellbyggd 121krigsplacering 18kryssare 29kummel 190kungaslupen Wasaorden 109

REGISTER

Page 338: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

337

kungliga tecken 320kurs 158, 183, 184kurskontroll 178kustbevakningen 52kustfyr 191kustjägarkompani 14kustkort 162, 164, 197kustskepparintyg 154kvarter 82kylskada, lokal 265kärnvapen 240

Landsättningsfartyg 33larmsignaler 87lastmärke 126latitud 155lavettage 62ledfyr 191ledningsbåt 42ledningsförband 13linboj 282linjefartyg 57linkastare 271livbojar 269livflottar 272ljudsignaler 207ljusblixt 254ljussignaler 204–206lod 180loggar 179longitud 155losskastning 142luftvärnsrobot 64lysboj 191lysraketer 63långskeppslinje 114läcksegel 220

läcktätning 220lägesbestämning 158, 182länsning 221länspumpar 221

Magnetfält 172magnetisk kurs 177magnetisk pol 172magnetkompass 172manöverfördelning 81marina traditioner ombord 107marinlottor 26Marintaktiskakommandot, MTK 10maskinvakt 85medelmeridian 161mercatorkortet 160meridian 155midskeppslinje 114militärledsfyr 191miljö 288miljöskyddsfartyg 52mineringar 69minfartyg 31, 38, 39minkrigsförband 13minjakt 71minjaktfartyg 31minor 68minröjning 70minröjningsfartyg 31, 38, 39minskydd 71minsvep, självgående 40, 41minsvepare 31, 70minsvepning 70minutläggare 42, 43missvisning 175mistsignaler 207

mittledsmärken 196morsetecken 106motorbåtar 144Motorola miniranger 201mun till mun-metoden 255musköteri 110målning 293mörkersignaler 204–206mössband, montering 312

Nationalitetsbeteckningarpå flygplan 317

nationsflaggor 314nationsmärke 304nautiska publikationer 170nautisk mil 156navigatör 92navigeringsförberedelser 93navigeringsmetoder 93navigeringsdator 95NBC-stridsmedel 237nedkylning 264nervgasmotmedel 266nervgasprofylax 266nettodräktighet 117neurologiska symtom 257N-indikering 242N-larm 242nollmeridian 155nordmärke 195N-sanering 242nukleära händelser 239nya hinder 196nödsignaler 208

Observerat läge 182, 184officersutbildning 20

REGISTER

Page 339: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

338

ortsbestämning 188oskadlig genomfart 7ostmärke 195

Passagerare 290patrullbåt 30, 36, 37patrullfartyg 52pejling 188personlig sjvutrustning 252personlig skyddsutrustn 238pjäs 62polaroidglasögon 102pollare 135punktmärken 196påbudsmärken 196

Radar 61, 198radaravståndsmätning 199radarnavigering 198radarreflektor 199radioaktiv strålning 240, 241radioaktivt nedfall 240, 241ramning 168relingsmanning 111rengöring 292repetitionsövningar 18reservofficersutbildning 21riktning 103, 158riktningar ombord 114robot 64robotbåt 30, 36, 37robotvapen 64rodd 148roddbåt 147rorgängare 89–91rostskyddsbehandling 293

rundhult 139rutiner 81ryggskador 261räddningsklocka 282räddningsslinga 280räddningstjänst (hkp) 77räddningsvästar 268, 269räknat läge 184rättelsestämpel 169rättning av sjökort 169rättvisande kurs 177röjdykare 13röjdykarfartyg 40, 41röjning 223rökdykare 234

Salut 111samverkande förband 17segel 139segelfartyg 141sektion 216sidomärken 194siffervimplar 319signaler med visselpipa 87signaler till spel 138signalflaggor 318sjukvårdsförband 16sjunkbomber 72, 73sjöbevakningscentral 10Sjöfartsverket 154, 288Sjöfartsverkets fartyg 54sjökort 159sjömålsrobot 64sjömärken 190sjömätning 168sjömätningsfartyg 54, 55

sjöräddning 211sjöräddningsdräkt 270sjöstridsdräkt 93 299sjösurrning 218, 227sjötermer 120sjöterritorium 7sjötrafikföreskrifter 202Sjötrafikföreskrifter m m 154Sjötrafikförordningen 209Sjötrafikkungörelsen 209sjövakt 82, 84, 85sjövakternas indelning 83sjövakt i maskin 85sjövakt på däck 84sjövägmärken 196sjövägsregler 202Sjövärnskårerna 23sjövärdighet 284–286sjövärdighetsbevis 289skallskador 258skepparpipa 109skrovskadeskydd 215skyddade områden 210skyddsbeklädnad 305skyddslarm 87skyddsmask 238, 246skyddsnivåer 236skyddsvakt 85skyddszon 216skäddlogg 156skärgårdskort 162slagskepp 29smörjning 294sonar 61, 73, 74, 76, 78specialkort 162specialmärken 196

REGISTER

Page 340: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

339

splits 131stabilitet 224standertar 319stek 133stoppare 135streck 157stridsberedskapsgrader 88stridsbåtar 14, 44, 45, 92–99stridsfördelning 81stridsledning 60stridsledningscentral 60stridssurrning 218stridstjänst 80, 88strålsjuka 241strålskada 241strömvatten, navigering 185styrbordsmärken 194styrnings-och seglingsregler 202stångmärke 190stängningsgrader 217stöttning 222Svensk fyrlista 171Svensk kusthandbok 171Svensk lots 171svävare 33, 42, 52, 53sydmärke 195system A 194säkerhetsfördelning 81säkring och bevakning 223särskilda tecken 320

Tackling 139tagling 130tavla 190tecken till spel 138

teleboj 282termisk skyddsdräkt 270, 275territorialhav 7tillbudssläckning 228timglas 83tjänstetecken 296torpeder 66torpedbåt 30transportbåt, större 42transportfärja 42, 43tross 127trossbåtar 44, 45tryck(förband) 256trängfartyg 33, 46tyngdkraft 224tågvirke 127tätkudde 220tätning 220

Ubåtar 32, 36, 37ubåtsförband 12ubåtsjakt 72, 76ubåtsräddning 282ubåtsräddningsfarkost, URF 282underhållsförband 15Underrättelserför båtsporten, Ufb 169, 170Underrättelserför sjöfarande, Ufs 169, 170understödsförband 15undervisningskort 162ungdomsverksamhet 24upplysningsmärken 196utbildning 18utbildningstecken 311utkikstjänst 100–103

utmärkning 194utombordsmotorer 144, 145utsjöbevakningsfartyg 52UV 71

Vajer 129vaktgöring 82vaktkvarter 82varningsfyr 191varningsmärken 196vattentät avdelning 216vedettbåt 40väderstrecksmärken 195värnpliktsutbildning 18västmärke 195vätskekompass 172

Yrkesemblem 310ytbärgare 77, 78, 280ytmålsspaning 76yt(strids)fartyg 28ytstridsförband 11

Zonrör 62, 63

Örlogsfartyg 30örlogsflagga 107örlogsgaljadet 320örlogsmässighet 152örlogsskolor 6örlogsstandert 320örlogsvimpel 320överbefälhavaren 6översiktskort 162övervakning 10övningsfartyg 33, 46, 140

REGISTER

Page 341: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

340

ANTECKNINGAR

Page 342: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

341

ANTECKNINGAR

Page 343: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

342

ANTECKNINGAR

Page 344: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

343

ANTECKNINGAR

Page 345: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

344

Örlogsboken är framtagen av Försvarsmakten i samarbete med Scandinavian Education AB.

Grafisk formgivning och teckningar: Örjan Jansson, Scandinavian Education AB.

Sjöfartsverket har © och har lämnat publiceringstillstånd för återgivning av sjökortoch nautiska publikationer enligt diarienr 03-01788.

Foto: Thomas Wingstedt

Övrigt bildmaterial från:

Kent S Alm

Lennart Andersson

Roger Argenius

Anders Axelsson

Henrik Berger

Gösta Bolander

Destination Gotland

Andreas Eliasson

Wyn Enqvist

Försvarets Bildbyrå

Sven-Åke Haglund

Per Arne Hansen

Hans Hedebratt

Örlogsboken lagerhålls och distribueras av Försvarets Bok- och Blankettförråd

Tryck: Fälth & Hässler, Värnamo

© Försvarsmakten 2003

Martin Holmberg

Pelle Höglund

Peter-Lorentz Johnsson

Andreas Karlsson

Kockums

Anders Kollberg

Kustbevakningen

Per Körnefeldt

Björn Landström

Peter Liander

Ronny Lindsjö

Peter Modigh

Arne Nilsson

Peter Nilsson

Håkan Nyström

Sven-Åke Persson

Pressens Bild

Gunnar Rasmusson

Andreas Rosén

Olle Seijbold

Silja Line

Sjöfartsverket

Lasse Sjögren

Sjöhistoriska Museet

Erik Thulin

Walleniusrederierna

Page 346: Swedish Navy Handbook (in Swedish)

2003

ÖRLOGSBOKEN

130 61 Hårsfjärden Tel 08-502 629 00 Fax 08-502 638 40 M7744-300002

FÖRSVARSMAKTENOPERATIVA INSATSLEDNINGENMarintaktiska kommandot

ÖR

LOG

SBO

KEN

2003

ÖrlogsbokenÖrlogsboken är en handbok för flottans och amfibiekårensvärnpliktiga samt för övrig personal inom marinen.Även utanför marinen kan boken fylla en funktion, inteminst för att ge en allmän information om landets sjöförsvar.