Sydkorea och Moçambique - Jämförande analys av utvecklingsmöjligheter

Av: Oskar Henriksson

1

Sydkorea och Moçambique - Jämförande analys av utvecklingsmöjligheter

Inledning

Jag kommer i den här rapporten att analysera varför olika länder har nått olika grad av välstånd. I

analysen kommer jag att använda mig av de två länderna Sydkorea och Moçambique. Jag har valt

dessa två länder först och främst för att de befinner sig i varsin ände av utvecklingsskalan, Sydkorea

befinner sig på plats 18 och Moçambique på plats 165 på FN:s Human Development Index (HDI).1 En

annan anledning till att jag valt just dessa två länder är att de båda sticker ut, om än på olika sätt.

Sydkorea har haft en extrem ekonomisk utveckling de senaste årtiondena och Moçambique är ett av

de utvecklingsländer som haft bäst utveckling inom utbildningsområdet. Att de är extremer inom

dessa två områden gör att det är lättare att se samband mellan olika indikatorer. Dessutom skiljer de

sig på ett par andra avgörande sätt, Sydkorea har en etniskt homogen befolkning till skillnad från

Moçambique. Sydkorea har inte varit en koloni vilket Moçambique varit och Sydkorea har få egna

naturresurser medan Moçambique är rikt på naturresurser. Att de skiljer sig åt på dessa punkter gör

att diskussionen kring länderna och deras utveckling blir intressantare. Givetvis finns det också en

nackdel med att välja två så pass olika länder då risken är att de inte är speciellt representativa och

att analysen därför inte är allmängiltig, men jag anser att fördelarna överväger nackdelarna.

Ett viktigt arbetsredskap när man vill analysera utvecklingen i ett socio-ekonomiskt perspektiv är

statistik. I den här analysen kommer jag att använda mig av i huvudsak FN:s Human Development

Index (HDI) och Världsbankens World dataBank.2

Bild 1: FN:s Human Development Index (HDI) är en sammanvägning av statistik från tre olika områden, hälsa,

utbildning och ekonomisk levnadsstandard.3

HDI byggs upp av ett antal olika indikatorer inom tre olika områden, se bild 1. Till skillnad från BNP

(Bruttonationalprodukten) så fokuserar HDI inte bara på ekonomiska faktorer så som konsumtion,

1 http://hdr.undp.org/en/media/HDR_2010_EN_Table2_reprint.pdf

2 http://hdr.undp.org/en/ och http://databank.worldbank.org/ddp/home.do

3 http://hdr.undp.org/en/statistics/hdi/


2

investeringar och handel utan den även tar med mer ”mänskliga” faktorer så som hälsa och

utbildning. Det har dock enligt Potter framförts en hel del kritik kring båda dessa mätmetoder, de

anses till exempel vara alltför centrerade kring västliga värderingar och ge de ekonomiska faktorerna

alltför stor tyngd.4

Världsbanken World dataBank innehåller ett stort antal statistikdatabaser som var och en innehåller

ett antal olika indikatorer. Jag kommer här att använda mig av indikatorer från databasen ”World

Development Indicators & Global Development Finance”. De indikatorer jag kommer att använda mig

av finns listade i bilaga 1.

Jag kommer först att ge en övergripande beskrivning av de två länderna för att sedan presentera och

analysera statistiken och utifrån detta sedan föra en diskussion kring hur de olika indikatorerna

påverkat ländernas utvecklingsmöjligheter. Jämställdhetsfrågorna har jag samlat under en egen

rubrik. Slutligen gör jag ett antal reflektioner.

Sydkorea

Korea som självständig stat har en historia som sträcker sig

från 600-talet fram till 1900-talets början. 1910 blev landet

en Japansk koloni och förblev så fram till andra världskrigets

slut 1945. Efter andra världskriget delades Korea i en

nordlig och en sydlig del, den nordliga kom att hamna

under sovjetiskt beskydd och den sydliga under

amerikanskt. Det fanns dock krafter som ville återförena

Nord- och Sydkorea vilket ledde till konflikter då man inte

kom överens om vem som skulle styra ett framtida enat

Korea. Detta mynnade ut i Koreakriget. Även om kriget tog

slut 1953 så är Nord- och Sydkorea officiellt fortfarande i

krig med varandra då inget fredsavtal har undertecknats.

Bild 2. Sydkoreas placering i Ostasien.

Landet styrdes efter andra världskriget länge som en militärdiktatur och det var först 1993 som en

civil president tillsattes. Idag är Sydkorea en modern demokrati. Den nuvarande presidenten som

heter Lee Myung-Bak är starkt engagerad i globala frågor och landet är medlem i många

internationella organisationer.

Sydkorea ligger på den koreanska halvön och gränsar i norr till Nordkorea. Till väster ligger Gula

havet och till öster Japanska havet. Landet har en yta på 99,720 km2 vilket gör det till världens 109:e

största. Landet består i huvudsak av berg i norr och slättmarker i söder.

Sydkorea har knappt 46 miljoner invånare och är världens 26:e folkrikaste land. Befolkningen är

mycket etniskt homogen och enda större etniska minoriteten är ca 20 000 kineser. Man har en

mycket låg befolkningstillväxt som 2011 var 0.23 %. Sydkorea är ett urbaniserat land där 83 % av

befolkningen bor i städer. Sjukvården och utbildningsväsendet ligger på en hög nivå.

4 Potter R. Sid 12.


3

Sydkorea är förhållandevis fattigt på naturtillgångar, med undantag för kol. I övrigt finns mindre

tillgångar av till exempel grafit, molybden och bly. En relativt stor andel av ytan är odlad, 17 % vilket

kan jämföras med Sveriges knappa 6 %.

Sydkorea har haft en extrem ekonomisk utveckling sedan 60-talet. Landet har under de senaste 40

åren gått från att ha varit ett utvecklingsland till ett högteknologiskt och välmående modernt

samhälle. Idag placerar sig landet på listan över världens 20 största ekonomier. Man exporterar i

huvudsak högteknologiska produkter, motorer, stål och skepp. Merparten av importen består av

maskiner, elektronik, olja och stål. Landet är mycket beroende av handel med omvärlden och är

världens 8:e största exportnation och 11e största importnation.

Sydkorea ligger långt framme när det gäller kommunikationer och transporter. Man han flera stora

hamnar och ett väl utvecklat väg- och järnvägsnät. Internet- och mobiltelefonanvändningen är bland

den högsta i världen.5

När det gäller drivmedels- och energiförsörjningen så är Sydkorea en av världens största importörer.

Man har inga egna olje- eller gastillgångar och en mycket begränsad tillgång på inhemskt kol. Man är

världens femte största importör av olja, världens tredje största importör av kol och världens näst

största importör av flytande naturgas. Elkraft produceras till en tredjedel av kärnkraftverk.6

Bild 3. Sydkoreas huvudstad Seoul är en modern stad med knappt 10 miljoner invånare.

7

5 Grundläggande fakta om Sydkorea kommer från https://www.cia.gov/library/publications/the-world-

factbook/geos/ks.html

6 Information om Sydkoreas energiförsörjning kommer från http://www.eurasiareview.com/11102011-south-korea-energy-

profile-major-energy-importer-including-oil-gas-and-coal-analysis/

7 Bild från http://en.wikipedia.org/wiki/Seoul


4

Moçambique

Moçambique har en historia präglad av kolonialism. Under nästan fem århundranden, från 1505 till

1975, var landet en portugisisk koloni. Tidigare fanns där araber vilka motsatte sig portugisernas

intåg och konflikter uppstod kring bland annat handeln. Portugiserna lyckades inta en dominerande

ställning under kolonialtidens första två århundraden men efter det så fick araberna mer och mer

inflytande. Araberna lyckas ockupera vissa områden och Portugal fokuserade alltmer på den mer

lönsamma handeln med Fjärran östern och Indien. På 1800-talet ökade Storbritannien och Frankrikes

intressen i regionen. Allt mer makt flyttades nu över från Portugal till stora privata företag, företag

som ofta ägdes av Storbritannien. Dessa stora företag byggde järnvägar. Slavhandel förekom, bland

annat exporterades slavar till andra afrikanska kolonier. Den Portugisiska kontrollen hårdnade åter

under mitten av 1900-talet. Från den tiden och ökade också motsättningarna mellan

ursprungsbefolkningen och Portugal något som resulterade i en guerillarörelse som konfronterade

kolonialmakten. Detta blev sedan en del av det större

portugisiska kolonialkriget som utkämpades mellan 1961

och 1974. 1975 blev landet självständigt.

Moçambiques första årtionden som självständig stat blev

dock problematiska. Inbördeskrig, torka, storskalig

emigration och ett starkt ekonomiskt beroende till

Sydafrika gjorde att landets utveckling kunde komma

igång först på mitten av 1990-talet. Från att ha haft ett

marxistiskt styre övergick man 1998 till ett flerpartisystem

och marknadsekonomi. I det senaste valet 2009 då

Armando Guebuza valdes till president förekom dock så

mycket oegentligheter att Moçambique idag inte räknas

som en demokrati. Bild 4. Moçambiques placering i Afrika.

Moçambique ligger på Afrikas östkust vid Indiska oceanen och gränsar till Tanzania, Malawi, Zambia,

Zimbabwe, Swaziland och Sydafrika. Landet har en yta av 799 380 km2 vilket gör det till världens 35:e

största. Landet består i öster av kustnära slättland som övergår i alltmer höglänt terräng ju längre

västerut man kommer.

Landet har knappt 23 miljoner invånare och är därmed världens 51:a folkrikaste land. Befolkningen

består nästan uteslutande av olika afrikanska folkgrupper där macua är den största. Européerna

utgör endast 0.06 % av befolkningen. Man har en relativt låg befolkningstillväxt på 2.44%. Endast 38

% av befolkningen bor i städer. Man har en låg standard på sjukvården och medellivslängden är

knappt 52 år. HIV/AIDS är ett stort problem. År 2009 var 11.5 % av befolkningen smittad vilket gör

Moçambique till ett av världens mest drabbade länder. Tillgången på rent vatten är dålig, särskilt på

landsbygden. Knappt hälften av alla över 15 år är läskunniga.

Moçambique är ett land med en enorm ekonomisk potential. Landet har en mängd naturtillgångar i

form av till exempel naturgas, kol och titan. Troligtvis finns även olja. Till skillnad från många andra

Afrikanska länder är dock naturtillgångarna fortfarande relativt oexploaterade. Landet har många

vattendrag som är lämpade för vattenkraft, även detta en resurs som till största delen är outnyttjad.

Ca 5.5 % av landytan är odlingsmark.


5

Vid självständigheten 1975 var Mocambique ett av världens fattigaste länder. En mängd

makroekonomiska reformer genomfördes under slutet av 1980-talet och detta i kombination med

politisk stabilitet gjorde att landet fick en snabb ekonomisk expansion. Landet hade en av Afrikas

starkast växande ekonomier i början av 2000-talet, bistånd utgör trots detta idag hälften av landets

ekonomi. Ekonomin är mycket beroende av exporten av aluminium vilket gör att svängningar i

aluminiumpriset kraftigt påverkar landets ekonomi. På senare tid har levnadskostnaderna ökat så

pass mycket att det uppstått kravaller. 81 % av arbetskraften jobbar inom jordbruket och endast 6 %

inom industrin. De viktigaste exportprodukterna är aluminium, räkor, nötter, bomull, socker och

timmer. Viktigaste importprodukterna är maskiner, fordon, bränsle, kemikalier, metallprodukter, mat

och textilier. Man har ett underskott i handelsbalansen.

När det gäller kommunikationer så är det betydligt fler som använder mobiltelefoner än fasta

telefoner. Ca 25 % av invånarna har en mobiltelefon medan det endast finns ca 82 400 fasta

telefoner. Drygt 600 000, eller bara ett par procent, har tillgång till internet.8 9

Bild 5. Moçambiques huvudstad Maputo med dess hamn. Knappt 1.8 miljoner bor i staden, 80 % av dessa i

slumområden utan elektricitet eller rinnande vatten.10

11

8 Grundläggande fakta om Mocambique kommer från http://en.wikipedia.org/wiki/Mozambique och

https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/mz.html.

9 Fakta om naturtillgångar kommer från

http://www.iese.ac.mz/lib/publication/Bucuane,Aurelio%20&%20Mulder,Peter_NaturalReseorces.pdf

10 Bild från http://en.wikipedia.org/wiki/Maputo

11 http://www.guardian.co.uk/world/2005/feb/02/hearafrica05.development4


6

Statistik - Presentation och analys

Här kommer jag först att presentera och analysera statistiken på en övergripande nivå för att sedan

gå in mer i detalj på de olika delområdena.

Övergripande

Graferna i Bild 6 nedan ger en övergripande bild av hur Sydkoreas och Moçambiques utveckling har

varit sedan 1970 enligt HDI och tre av dess index.

Bild 6. Grafer som visar Sydkoreas och Moçambiques utveckling enligt HDI-metoden sedan 1970-talet. Förutom

utvecklingen enligt den totala HDI visas även utvecklingen för tre av dess underindex, utbildning, hälsa och

inkomst. Med inkomst menas hör landets inkomst. De olika färgerna i graferna visar de olika utvecklingsstadier

som finns enligt HDI-modellen, där rött är länder med mycket låg utveckling och blått är länder med mycket hög

utveckling. Varje linje representerar ett land, och de två tjocka linjerna representerar Sydkorea (blå) och

Moçambique (röd).12

I ovanstående grafer kan vi utläsa ett antal trender och se ett antal övergripande samband. Vi kan till

exempel utläsa att Sydkorea har haft en utveckling som varit större än för de flesta andra idag högt

utvecklade länder. På 70-talet hade Sydkorea ungefär samma HDI-index som till exempel Colombia

eller Tadzjikistan medan landet idag befinner sig på samma nivå som till exempel Belgien och Japan.

Sverige har som jämförelse sedan 70-talet endast ökat 112 punkter på HDI-indexet medan Sydkorea

ökat 309 punkter. Vi kan också se att jämfört med de andra mycket högt utvecklade länderna

(mörkblå) så ligger Sydkorea idag mycket högt när det gäller utbildning men betydligt lägre när det

gäller hälsa och inkomst. Man skulle kunna tolka detta som att det finns en viss eftersläpning i

ekonomin, det vill säga att Sydkoreas satsning på hälsa och utbildning ger en positiv effekt på

ekonomin men att den fulla effekten inte kommer omedelbart.

När det gäller Moçambique så ser vi att dess HDI-index har ökat men att landet trots detta under

hela perioden tillhört ett av de absolut minst utvecklade länderna. Vi kan också se att 12

http://hdr.undp.org/en/data/trends/


7

utvecklingstakten har varit betydligt lägre än för Sydkorea, undantaget utbildningsindexet där

Moçambique haft en mycket kraftig utveckling. Vi kan också se att kurvorna för Moçambique är

betydligt ojämnare än de för Sydkorea och i vissa fall har Moçambiques utveckling varit negativ vilket

Sydkoreas aldrig varit. Moçambiques negativa HDI under början på 80-talet beror troligtvis till stor

del på det inbördeskrig som rådde vid den tiden. Landets förhållandevis starka utveckling inom

utbildningsområdet, om än från mycket låga nivåer, beror antagligen på många faktorer. En av dessa

faktorer är den insats inom utbildningsväsendet som befrielserörelsen Frelimo (Frente de Libertação

de Moçambique) har gjort. Redan innan landet blev självständigt så arbetade Frelimo för att

förbättra utbildningen och man fortsatte detta arbete efter självständigheten.13

Ekonomi

Bild 7. Ekonomiska indikatorer för Sydkorea (Källa: Världsbankens World dataBank).

Bild 8. Ekonomiska indikatorer för Moçambique (Källa: Världsbankens World dataBank).

Det kanske mest slående när det gäller de ekonomiska indikatorerna är den enorma skillnaden i GDP

per capita mellan de två länderna, Sydkoreas är drygt 30 gånger högre än Moçambiques. Och mellan

1970 och 2009 så har GDP per capita ökat med drygt 400 % i Moçambique medan den ökat med över

11000 % för Sydkorea. Sydkoreas ekonomiska utveckling har alltså varit betydligt snabbare. Till detta

ska läggas att Moçambiques utveckling har skett från en mycket låg nivå.

Trenden för den årliga tillväxten av GDP sett från år 1990 till 2009 har för Sydkorea varit negativ, den

har gått från 9.2 % till 0.3 %. Ekonomin gick mellan dessa år från att kraftigt ha expanderat till att ha 13

Fakta om Moçambiques utbildning kommer från http://en.wikipedia.org/wiki/Education_in_Mozambique


8

stagnerat. För Moçambique var trenden den motsatta, GDP växte 1.0 % år 1990 och 6.4 % år 2009.

Återigen viktigt att påpeka att detta är från en mycket låg nivå, men det kan ändå vara ett tecken på

att utvecklingen i Moçambique går åt rätt håll.

Matimporten och exporten har som andel av den totala importen och exporten minskat för Sydkorea

under perioden 1970 till 2009 och är nu mycket låg. Detta tyder dels på att mat som handelsvara har

ett relativt litet värde sett till andra produkter och dels på att landet är relativt självförsörjande när

det gäller mat. För Moçambique är sifforna högre, det vill säga mat utgör en procentuellt sett större

andel av exporten och importen än för Sydkorea. Faktum är 2009 utgjorde mat 23.3 % av den totala

exporten och 15.4 % av den totala importen i Moçambique. Det kan tyckas märkligt att ett land som

är så pass fattigt och där en stor del av befolkningen är undernärda exporterar så pass mycket mat

men detta är typiskt för många av utvecklingsländerna. Detta beror på en mängd olika faktorer, men

kanske den viktigaste är att utvecklingsländerna tvingas använda en stor del av odlingsarealen till att

odla så kallade ”cash crops”. Cash crops är grödor som odlas i vinstsyfte, alltså inte i syfte att föda

den lokala bonden utan i syfte att säljas. Exempel på sådana produkter är socker, kaffe och apelsiner.

Problemet med denna typ av produkter är att när det blir matbrist, till exempel på grund av missväxt

eller torka, så finns inga matreserver då man sällan kan livnära sig enbart på ”cash crops”. Och att de

odlar ”cash crops” istället för mer lokalt användbara produkter beror på att många av de rika

länderna, det vill säga de som har ekonomiska resurser att importera, har infört höga tullar på många

av de basala matprodukterna. Vi i den utvecklade världen tvingar alltså utvecklingsländerna att styra

om sin matproduktion från mer basala produkter, som de själva också kan nyttja, till mer ”onödiga”

produkter på grund av våra höga tullar.14 Moçambique är inget undantag utan odlar mycket ”cash

crops” som till exempel nötter, socker och citrusfrukter vilka sedan exporteras. Det finns en

miljöaspekt i detta också då export av ”cash crops” innebär transporter vilket i sin tur ger negativa

miljöeffekter.

Att jämföra indikatorerna för utländska investeringarna är också intressant, vi kan där se att

Moçambique har ett i stort sett obefintligt utflöde. Detta är knappast konstigt då ett fattigt land inte

har pengar att investera utomlands. Däremot har Moçambique ett relativt stort inflöde, hela 9 % av

GDP 2009. En siffra som har växt kraftigt sedan 1970. Detta med en hög andel utländska

investeringar är något som är karaktäristiskt för utvecklingsländer och kan ses som ett tecken på att

världshandelns blir alltmer globaliserad. Huruvida utvecklingsländer som Moçambique drar fördelar

eller inte av dessa utländska investeringar finns det olika åsikter om, en del anser att med

investeringarna kommer också kompetens, arbetstillfällen och liknande medan en del anser att det

är en form av nykolonialism där stora transnationella företag utnyttjar utvecklingsländernas billiga

arbetskraft och rika råvarutillgång.15 Många av utvecklingsländerna söker aktivt efter utländska

investerare, i Mocambiques fall kan detta exemplifieras med att regeringen bjudit in utländska

företag att vara med och investera i en gigantisk hydroelektrisk dam. Dammen kommer att kosta 2

miljarder dollar att bygga, en enorm summa för ett land som Moçambique, och 40 % av dessa

kommer från ett brasilianskt företag.16

14

Potter R. Sid 329 och 459.

15 Potter R. Sid 148ff.

16 http://www.reuters.com/article/2010/08/18/us-mozambique-power-idUSTRE67H3MH20100818


9

För Sydkorea är det tvärtom, det finns en relativt litet inflöde av utländska investeringar men

däremot ett stort utflöde. Även om utflödet endast utgör ett par procent av GDP så är det en enorm

summa pengar då Sydkorea är en av världens största ekonomier. Faktum är att Sydkorea tillhör ett av

de länder som spenderar mest pengar på utländska investeringar, år 2007 spenderade man till

exempel 20.7 miljarder dollar vilket är mer än dubbelt så mycket som Mocambiques GNP för samma

år!

Bild 9. Sydkoreas utländska investeringar (FDI outflow) mellan 1995 och 2007 fördelat på geografiska

områden.17

När det gäller utländska investeringar så är det dock viktigt att påpeka att även om dessa ofta utgör

en relativt stor del av ett utvecklingslands GDP så rör det sig i ett globalt perspektiv om små andelar.

Av världens totala inflöde av utländska investeringar gick bara 0.3 % till de 49 minst utvecklade

länderna.18 Detta avspeglas också i statistiken för Sydkoreas investeringar utomlands, bild 9. Där ser

man att investeringarna i Asien och Nordamerika dominerar och att Afrikas andel endast är ett par

procent.

Utbildning

17

http://www.oecd.org/dataoecd/24/37/40400795.pdf

18 Potter R. Sid 152.


10

Bild 10. Utbildningsindikatorer för Sydkorea (Källa: Världsbankens World dataBank).

Bild 11. Utbildningsindikatorer för Moçambique (Källa: Världsbankens World dataBank).

Världsbankens statisk över Sydkoreas läskunnighet i är bristfällig så jag har därför vänt mig till andra

källor, se fotnoter. Läskunnigheten i Sydkorea för de över 14 låg år 2002 på 97.9 %.19 Läskunnigheten

var 1945 22 %, 1970 87.6 % och i slutet av 80-talet på var 93 %.20 Utvecklingen har alltså gått mycket

fort, speciellt mellan 1945 och 1970. För Moçambique har utvecklingen också gått framåt, från ca 27

% 1980 till drygt 44 % år 2007, se bilden nedan. Dock ligger Moçambique idag fortfarande på en

mycket låg nivå, även med afrikanska mått mätt.

Hur många år respektive lands invånare i genomsnitt går i skolan varierar mycket. I Sydkorea hade år

2005 de som var över 24 år i genomsnitt gått ca 12 år i skolan medan motsvarande siffra för

Moçambique var knappt 2.5 år.21 En enorm skillnad vilket givetvis ger länderna helt olika

förutsättningar för att klara sig i den kunskapsintensiva och globala värld vi lever i idag.

19

https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/ks.html

20

http://books.google.com/books?id=_adMWevoEq0C&lpg=PA115&vq=literacy&pg=PP3#v=snippet&q=literacy&

f=false Sid 115.

21 http://www.gapminder.org

http://books.google.com/books?id=_adMWevoEq0C&lpg=PA115&vq=literacy&pg=PP3#v=snippet&q=literacy&f=false

http://books.google.com/books?id=_adMWevoEq0C&lpg=PA115&vq=literacy&pg=PP3#v=snippet&q=literacy&f=false


11

Bild 12. Moçambiques utveckling gällande läskunnighet mellan åren 1980 och 2007. På X-axeln har vi GDP per

capita i amerikanska dollar och på Y-axeln läskunnighet i procentuell andel av befolkningen över 14 år.22

Båda länderna spenderar ungefär lika stor andel av GDP på utbildning, 4.2 % för Sydkorea år 2007

och 5.0 % för Moçambique år 2006. I faktiska summor är dock beloppen per elev betydligt större i

Sydkorea än i Moçambique.

Arbetsmarknad

Bild 13. Arbetsmarknadsindikatorer för Sydkorea (Källa: Världsbankens World dataBank).

Bild 14. Arbetsmarknadsindikatorer för Moçambique (Källa: Världsbankens World dataBank).

I Sydkorea jobbade år 2010 7.3 % av arbetskraften inom jordbrukssektorn, 24.3 % inom industrin och

68.4 inom servicesektorn. I Moçambique arbetade år 2010 81 % inom jordbruket, 6 % inom industrin

och 13 % inom servicesektorn.23 Detta visar att Sydkorea befinner sig i en postindustrialistisk fas där

22

http://www.gapminder.org/

23 https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/index.html


12

merparten av arbetarna arbetar inom servicesektorn. Moçambique å andra sidan befinner sig

fortfarande i huvudsak en agrar fas där en stor majoritet arbetar inom jordbruket. Utifrån den

statistik jag har tillgänglig så är det dock svårt att se i vilken omfattning och takt som Moçambique

har industrialiseras sett över tiden, man kan dock konstatera att landet tillhör ett av de minst

industrialiserade. För Sydkorea så har trenden mellan 1980 och 2000 varit den att andelen arbetare

inom jordbrukssektorn har minskat kraftigt medan andelen inom servicesektorn ökat kraftigt.

Andelen som arbetar inom industrin har under den här perioden varit relativt konstant.

Och det är nästan svårt att ta förstå hur pass snabbt dessa stora städer i utvecklingsländerna växer,

antalet invånare som lever i utvecklingsländernas städer kommer att ha ökat 14 ggr mellan 1950 och

2025. Från 300 miljoner till 4 miljarder! Detta är enorma siffror givetvis kommer att påverka livet i

dessa städer och som kommer att sätta en stor press på politiker och stadsplanerare. Om man sätter

detta i kontrast till att trenden i många av de utvecklade ländernas storstäder pekar mot en

stagnation eller till och med befolkningsminskning så förstår man att den globala fördelningen av

storstäder kommer att förändras kraftigt.24

Statistiken över arbetskraftens sektoriella fördelning är antagligen inte helt tillförlitlig när det gäller

Moçambique. I utvecklingsländerna är informell arbetskraft mycket vanlig, det vill säga en stor del av

befolkningen jobbar utanför systemen, vilket troligtvis gör att det är svårt att ta fram exakt statistik.25

Om vi tittar på siffrorna för andelen av de över 15 år som har arbete så ser vi att den siffran är

betydligt högre för Moçambique än för Sydkorea. Detta kan tyckas konstigt då arbetslösheten i

Moçambique är betydligt högre än i Sydkorea, 21 % (1997) i Mocambique jämfört med 3.7 % (2009) i

Sydkorea.26 Detta beror på ländernas åldersstrukturer. I Sydkorea har man en av världens högsta

medellivslängder och i Moçambique en av de lägsta, detta gör att andelen av de över 15 år som är i

arbete är betydligt färre i Sydkorea. Det finns helt enkelt färre personer som hinner uppnå

pensionsåldern i Mocambique, och dessutom är det antagligen så att de som når pensionsåldern inte

har råd att sluta arbeta. Det finns även andra faktorer som påverkar att andel över 15 år som arbetar

är mindre i Sydkorea, till exempel är det en större andel av de över 15 år som studerar i Sydkorea

jämfört med i Moçambique. I Moçambique börjar man arbeta vid en lägre ålder. Att sedan

arbetslösheten trots detta är högre i Moçambique jämfört med Sydkorea beror till stor del på att

arbetslösheten mäts i spannet 15 – 65 år, det vill säga en stor del av de utan jobb i Sydkorea,

pensionärerna, kommer inte med i den statistiken. Dessutom kan man anta att det är fler i arbetsför

ålder i Moçambique som inte kan arbeta på grund av sjukdom, t.ex. AIDS/HIV, än i Sydkorea.

24

Potter R. Sid 390.


26 https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/index.html


13

Hälsa och befolkning

För att beskriva och analysera ett områdes befolkningsförändringar kan man använda sig av den

demografiska transitionsmodellen och befolkningspyramiden. I den demografiska

transitionsmodellen använder man sig av födelse- och dödstal för att studera hur befolkningen ökar

eller minskar över tiden, se bild 15 nedan. Det har visat sig att länder vanligtvis följer samma

utvecklingsmönster och genom att studera födelse- och dödstalen kan man alltså se var på den

demografiska transitionskurvan ett specifikt land befinner sig. Man har grovt delat in

transitionskurvan i fyra steg. På senare tid har det dock argumenterats för att det även finns ett

femte steg.

Stegen 1 karaktäriseras av en liten befolkningsmängd med höga födelse- och dödstal. Födelse- och

dödstalen är dock balanserade vilket gör att befolkningsmängden hålls på en relativt konstant nivå.

Detta är typiskt för förindustriella samhällen så som till exempel Nordamerika före 1700-talet. Många

av utvecklingsländerna nådde dock den här nivån betydligt senare.

Steg 2 kallas den tidiga transitionsfasen och under denna utvecklingsfas så börjar

levnadsförhållandena förbättras vilket leder till att dödstalen börjar minska. Men i och med att

födelsetalen fortfarande ligger på en hög nivå så börjar befolkningsmängden att öka. Att

levnadsförhållandena blir bättre under den här fasen beror bland annat på förbättrade

jordbruksmetoder, viket minskar risken för svält, och samt en bättre sjukvård. Här befinner sig idag

till exempel många av länderna i Subsahariska Afrika.

Steg 3 kallas den sena transitionsfasen och befolkningsökningen är fortfarande kraftig. Födelse- och

dödstalen närmar sig varandra. Att födelsetalen minskar beror bland annat på att man börjar

använda preventivmedel samt att barnens ekonomiska betydelse i form av arbetskraft minskar.

Utbildning blir allt viktigare och det sker en kraftig teknisk utveckling inom jordbruk och industri.

Steg 4 har en hög och relativt stabil befolkningsnivå. Både födelse- och dödstalen är låga.

Användandet av preventivmedel är utbrett och många familjer skaffar få barn och gör det sent i livet.

I det här steget befinner sig till exempel USA och större delen av Europa.

Steg 5 ingår inte i den ursprungliga transitionsmodellen men det finns de som hävdar att modellen

bör kompletteras med detta femte steg. Det är främst två anledningar till att man ser att modellen

behöver utökas med ytterligare ett steg och det är dels att vissa länder har avindustrialiserats och

gått över till att vara ett informationssamhälle och dels att man i vissa länder ser en

befolkningsminskning. Familjerna blir allt mindre och dödstalen är större än födelsetalen.27

27

Potter R. Sid 192ff,

http://www.bbc.co.uk/schools/gcsebitesize/geography/population/population_change_structure_rev1.shtml med

underliggande sidor samt http://en.wikipedia.org/wiki/Demographic_transition.


14

Bild 15. Den demografiska transitionsmodellen.

28

Ett annat sätt att analysera ett lands befolkning är att titta på befolkningspyramiden. I

befolkningspyramiden så är befolkningen uppdelad i olika åldersgrupper med de äldsta överst i

pyramiden och de yngsta underst. Befolkningspyramiden kan kopplas till den demografiska

transitionsmodellen genom att en viss form på befolkningsmodellen motsvarar ett visst steg i

transitionsmodellen. Bild 16 till och med 20 nedan visar ett antal befolkningspyramider för de två

länder jag tittat närmare på, Sydkorea och Moçambique.

Bild 16, 17 och 18. Sydkoreas befolkningspyramid för år 1960 och 2010 samt den prognostiserade för 2050.

29

28

Bilden är hämtad från

http://www.bbc.co.uk/schools/gcsebitesize/geography/population/population_change_structure_rev4.shtml

29 http://northeast-sro.unescap.org/ksplatform/aging.html


15

Bild 19 och 20. Moçambiques befolkningspyramid för år 2000 och den prognostiserade för 2025.

30

Vi kan här se att Sydkoreas befolkningspyramid från 1960 har en form som motsvaras av steg 1 i den

demografiska transitionsmodellen. Vi ser detta genom att den lägsta ålderskategorin vid pyramidens

bas är den största och att befolkningsmängden i de andra ålderskategorierna sedan avtar snabbt.

Detta är ett tecken på hög dödlighet och höga födelsetal. Om vi nu jämför formen för denna

befolkningspyramid med den som gäller för Moçambique år 2000 så ser vi att de är nästan identiska.

Sydkorea låg alltså enligt den demografiska transitionsmodellen år 1960 på samma nivå som

Moçambique gjorde år 2000.

Går vi sedan vidare och jämför bild 17 med bild 20, det vill säga 2010 års befolkningspyramid för

Sydkorea med Moçambiques befolkningspyramid för 2025 så kan vi även där se vissa likheter, även

om de är långt ifrån identiska. Vi kan i bild 17 se att pyramiden buktar ut vid ”midjan”, något som är

karaktäristiskt för ett land med låga födelse- och dödstal vilket i sin tur motsvaras av steg 4 eller 5 i

transitionsmodellen. Om midjan omfattar ett stort åldersspann så är det ett tecken på att

befolkningen minskar (steg 5) om midjan omfattar ett mindre åldersspann är det ett tecken på att vi

har en stabil befolkningsutveckling (steg 4). Sydkorea befann sig alltså år 2010 på steg 5. För

Moçambique ser vi i bild 20 att dödstalen är lägre än i bild 19, färre barn dör, och vi ser att

tyngdpunkten i pyramiden flyttar sig uppåt. 2025 års befolkningspyramid för Moçambique motsvarar

steg 2 i transitionsmodellen. Vi kan alltså enligt prognosen se att Moçambique är på väg att utvecklas

men att landet år 2025 fortfarande inte har kommit upp till Sydkoreas nivå för 2010.

Bild 21. Hälso- och befolkningsindikatorer för Sydkorea (Källa: Världsbankens World dataBank).

30



16

Bild 22. Hälso- och befolkningsindikatorer för Moçambique (Källa: Världsbankens World dataBank).

Om vi tittar på indikatorerna för Sydkorea (bild 21) och Moçambique (bild 22) så ser vi stora

skillnader, något som är förväntat med tanke på vad vi sett då vi analyserat befolkningspyramiderna

och transitionsmodellen. Fertilitetstalen stämmer väl överens med vår analys av att Sydkorea

befinner sig i transitionsmodellens femte steg och Moçambique i det andra. År 2009 födde de

Sydkoreanska kvinnorna i genomsnitt 1.1 barn medan kvinnorna i Moçambique i genomsnitt födde

5.0 barn. Om vi jämför fertilitetstalen över tid så ser vi att de minskar för båda länderna, dock är

minskningen för Sydkorea betydligt större än för Moçambique, från 4.5 år 1970 till 1.1 år 2009 för

Sydkorea och från 6.6 till 5.0 under samma tidsperiod för Moçambique. Detta tyder på att Sydkorea

utvecklats snabbare än Moçambique, det vill säga att Sydkorea har passerat de olika stegen i

transitionsmodellen snabbare. Detta stämmer ju också väl överens med ländernas ekonomiska

utveckling.

Dödstalen följen samma mönster som för fertilitetstalen, de har från 1970 fram till 2009 sjunkit för

båda länderna, men medan de sjunkit till ungefär hälften för Moçambique så har de minskar med

hela ca 90 % i Sydkorea. Även här syns att utvecklingen gått snabbare i Sydkorea. Vi ser också att

Moçambique hade dödstal år 2009 som var mycket höga, ca 25 ggr högre än de för Sydkorea. 2011

hade Sydkorea en befolkningsökning på 0,23 % och Moçambique på 2.44 %.31 Med dessa siffror är

länderna extremer fast åt olika håll, Sydkorea har en av världens lägsta befolkningsökningar och

Moçambique en av de högsta.

Och indikatorerna för läkartäthet, vattentillgång och sjukvårdsutgifter visar på att det finns ett

samband mellan dessa och befolkningens födelsetal, dödstal och genomsnittlig livslängd. År 2009

spenderade Sydkorea drygt 40 ggr så mycket pengar per person på sjukvård än vad Moçambique

gjorde. Antalet läkare per 1000 invånare år 2000 var 1.3 år 2000 medan den för Moçambique var

mindre än 0.0. När det gäller rent rinnande vatten så hade 42 % av befolkningen i Moçambique

tillgång till detta år 2000 medan samma siffra för Sydkorea var 93 %. Mer än hälften av invånarna i

Moçambique hade alltså inte tillgång till bra vatten! Det är också intressant att notera att trots att

Sydkorea idag är ett mycket högt utvecklat land så saknade 7 % av dess befolkning bra vatten för

bara 11 år sedan. Den genomsnittliga livslängden är ca 30 år högre i Sydkorea än i Moçambique!

Andelen unga respektive gamla av den arbetsföra befolkningen är också intressant att titta på. Med

arbetsför ålder menas här de mellan 15 och 64 år, en siffra som är intressant med tanke på att

31

https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/index.html


17

medellivslängden i Moçambique är ca 49 år. Den faktiska arbetsföra åldern har nog ett betydligt

kortare tidsspann än så i Moçambique. Indikatorerna bekräftar det vi redan sett, andelen unga utgör

en betydligt större andel av befolkningen i Moçambique än i Sydkorea, och det finns betydligt fler

äldre i Sydkorea än i Moçambique. Det är också intressant att slå ihop indikatorerna för både gamla

och unga, gör vi det ser vi att drygt 90 % av befolkningen i Moçambique inte tillhör den arbetsföra

befolkningen medan motsvarande siffra för Sydkorea är drygt 38 %. Försörjningsbördan för den

arbetsföra befolkningen i Moçambique är alltså betydligt större än för dem i Sydkorea, vilket givetvis

påverkar möjligheterna att upprätthålla sociala välfärdssystem.

Slutligen så plågas Moçambique enormt av HIV/AIDS. Det är ett av världens mest drabbade länder

och 11.5 % av befolkningen (de över 15 år) var smittade år 2009. Förutom att det är personliga

tragedier så drabbar det givetvis även ekonomin hårt. De ytterst begränsade sjukvårdsresurser som

finns blir än mer ansträngda. Och en stor del av den arbetsföra befolkningen kan inte bidra till

landets ekonomi på grund av sjukdomen. Som jämförelse kan nämnas att motsvarande siffra för

Sydkorea år 2009 var 0.1 %.

Jämställdhet

När det gäller läskunnighet så visar siffrorna att i slutet av 00-talet så är den högre för männen än för

kvinnorna. Skillnaderna mellan Sydkorea och Moçambique är dock stora, i Sydkorea skiljer det några

få procentenheter medan det i Moçambique skiljer uppemot 30 procentenheter. Trenden i

Moçambique är dock att andel kvinnor som lär sig skriva och läsa ökar snabbare än för männen, från

1980 till 2009 har andelen kvinnor som kan läsa och skriva ökat med drygt 340 % medan

motsvarande siffra för männen är knappt 160 %. 32

Om vi tittar på andelen kvinnor som börjar i grundskolan i förhållande till män så var den mycket hög

i Sydkorea år 2009, hela 98.3 %. Detta innebär att antalet kvinnor som började i grundskolan var 98.3

% av männens. Faktum är dock att trots den höga siffran så har trenden varit nedåtgående, 1970 var

siffran 100.7 %, dvs fler kvinnor än män började i grundskolan. Den siffran har succesivt sjunkit fram

till 2009 års nivå. Även inom gymnasieskolan är förhållandena relativt jämlika, 2009 utgjorde antalet

kvinnor 96.3 % av männens. Tittar man på eftergymnasiala studier så är däremot skillnaderna stora,

år 2009 var antalet kvinnor endast 69.7 % av männens antal. Statistiken visar dock att klyftan har

minskat avsevärt sedan 1970-talet. I Moçambiques fall så är skillnaderna mellan antalet män och

kvinnor i skolan betydligt större, där utgjorde år 2009 antalet kvinnor som började grundskolan 89,6

% av männens antal. Motsvarande siffra för gymnasiet var 78.7 %. Trenden är att klyftorna minskar.

För båda länderna gäller att skillnaderna mellan könen blir allt större ju högre utbildningen är, detta

påverkar givetvis kvinnornas möjligheter till att få arbeten där hög kompetens krävs. Men det är inte

alltid så att männen är fler på de högre utbildningarna eller att männen alltid har en högre grad av

läskunnighet. Det finns flera exempel på utvecklingsländer i t.ex. Syd- och Latinamerika där fler

kvinnor än men kan läsa och skriva. Att andelen barn som börjar grundskolan trots allt är så pass hög

i många av utvecklingsländerna beror på att deras föräldrar ser utbildning som en väg ut ur

fattigdom. Dock är det så att många flickor tvingas sluta i förtid på grund av att de behövs i hemmet.

32

Bild 10 och 11 i detta dokument samt https://www.cia.gov/library/publications/the-world-

factbook/index.html


18

Detta gör att andelen kvinnor i skolan successivt minskar ju högre upp i årskurserna man kommer.33 34

Antalet barn som en kvinna i genomsnitt föder kan också vara en jämställdhetsfråga. En kvinna som

tvingas föda många barn, till exempel på grund av att barnen behövs som arbetskraft eller för att det

saknas tillgång till eller kunskap om preventivmedel, har också svårare att skaffa sig ett liv utanför

hemmet. En kvinna som föder 5 barn, vilket var genomsnittet i Moçambique 200935, i land utan ett

fungerande välfärdssystem har svårare att skaffa sig en utbildning och ett jobb än vad en man har.

Arbetsbelastningen på kvinnorna i utvecklingsländerna är ofta mycket hög då de har flera olika roller,

förutom att ta hand om barn och hushåll så tvingas de även utföra obetalt arbete på familjens

lantbruk samt försöka skaffa inkomster genom att sälja delar av det som produceras. Män har inte

samma multipla roller och har därför en lägre arbetsbelastning.36 Man har också sett att en ökad

mekanisering, inom till exempel, jordbruket oftare gynnar männen på så sätt att deras arbetsbörda

minskar mer än kvinnornas.37

Inflödet av utländska investeringar, till exempel genom att transnationella företag etablerar sig, kan

leda till nya arbetsmöjligheter för kvinnor. Det kan till exempel röra sig om arbeten inom

tillverkningsindustrin. Detta är dock oftast låglönejobb.38

Även inkomstfördelningen och fördelningen av tillgångar är mycket ojämlik i utvecklingsländerna, av

Afrikas totala inkomster så är kvinnornas andel bara 10 %. Och av tillgångarna ägs endast 1 % av

kvinnorna! I många av utvecklingsländerna är männen förfördelade när det gäller lagar kring

markägande, ofta kan till exempel kvinnor inte ärva mark. Detta innebär att kvinnorna ofta står för

arbetet på familjens jordbruk men att det är mannen som äger på marken och som fattar de

avgörande ekonomiska besluten. För att kvinnorna ska slippa att vara i denna beroendeställning

krävs att reglerna ändras.39

33

Bild 10 och 11 i detta dokument.

34 Momsen J. Sid 61ff.

35 Se bild 22 i detta dokument.

36 Momsen J. Sid 66ff och 238.


38 Momsen J. Sid 205 ff.

39 Video: http://www.youtube.com/watch?v=cbUFxLo0378


19

Miljö

Bild 23. Miljöindikatorer för Sydkorea (Källa: Världsbankens World dataBank).

Bild 24. Miljöindikatorer för Moçambique (Källa: Världsbankens World dataBank).

Om vi tittar på ovanstående miljöindikatorer så kan vi först konstatera att Sydkorea är ett urbant

samhälle (81.7 % bor i städer) och Moçambique ett landsbygdssamhälle (62.4 % bor på landsbygden),

vi kan också se att inflyttningen till städerna har varit mycket stor i båda länderna de senaste

årtiondena men att trenden mattats av för Sydkorea. Detta stämmer väl överens med den

demografiska transitionsmodellen som finns för städerna och dess urbanisering, se bild 25 nedan.

Här kan man till exempel se att urbaniseringen i utvecklade länder planar ut då de nått långt i sin

utveckling, något som stämmer väl överens med indikatorerna ovan som visar att Sydkoreas

urbanisering har stagnerat. Om modellen stämmer kan vi förvänta oss att urbaniseringen i Sydkorea

relativt snart kommer att minska. Vi kan också se att Moçambique har passerat det knä som finns i

modellen för utvecklingsländerna och nu befinner sig på den brantare linjen. Vi ser detta då

indikatorerna för Moçambique visar att den urbana befolkningen ökar mycket kraftigt. Just detta att

urbaniseringen sker mycket fort, när den väl sätter igång, är något som är typiskt för

utvecklingsländer.

Bild 25. Den cykliska demografiska transitionsmodellen för urbanisering.

40

Miljöindikatorerna visar att Sydkorea släpper ut avsevärda mängder koldioxid och att statistiken för

åren 1970 till 2000 visar på kraftigt ökande siffror, man har mer än femdubblat sina utsläpp under

40

Potter R. Sid 394.


20

denna period. Moçambique hade år 2000 ett koldioxidutsläpp per person som var i

storleksordningen 1 % av Sydkoreas. De olika ländernas klimatpåverkan är alltså mycket olika. Rika

länder har i allmänhet en mycket större klimatpåverkan än fattiga länder.

Vi ser också att båda ländernas elförbrukning har ökat kraftigt mellan 1980 och 2000. Sydkoreas

elförbrukning per person var dock nästan 60 gånger högre än Moçambiques vilket givetvis reflekterar

de olika ländernas skede enligt den demografiska transitionsmodellen, det agrara samhället

förbrukar betydligt mindre energiresurser än det postindustriella samhället.

Tittar vi på indikatorerna för energi- och oljeimport/export (bild 8 och 24) så ser vi det intressanta att

det fattiga Moçambique har en mycket låg energiimport och att landet till och med hade en

nettoexport av energi år 2000. Detta tyder på att landet har rika energitillgångar, något som också

stämmer. Moçambique har stora tillgångar på naturgas och goda förutsättningar för vattenkraft. Och

dessutom finns antagligen oljetillgångar. Alla dessa naturresurser har dock bara exploaterats till en

mycket lite del, men eftersom landet har gått från att vara en importör av elkraft till att bli en

exportör så kan man anta att exploateringen har ökat. Sydkorea däremot tvingades 2009 importera

hela 80.6 % av sitt elbehov, detta på grund av landets höga behov av elkraft samt att man i stort sett

saknar inhemska tillgångar på naturgas, olja och liknande.

Sydkorea har satt upp som mål att minska sina utsläpp med 30 % fram till år 2020. År 2008 stod de

förnyelsebara energikällorna för 2.4 % av landets energikonsumtion, fram till år 2030 vill man öka

den siffran till 11 %.41

Infrastruktur

Bild 26. Infrastrukturindikatorer för Sydkorea (Källa: Världsbankens World dataBank).

Bild 27. Infrastrukturindikatorer för Moçambique (Källa: Världsbankens World dataBank).

När det gäller antalet fasta telefoner så har antalet exploderat i Sydkorea mellan åren 1970 och 2000

medan ökningen i Moçambique har varit marginell. Detsamma gäller för utvecklingen av antalet

internetanvändare, mellan 1990 och 2009 ökade andelen internetanvändare i Sydkorea från 0 % till

80.9 % medan den i Moçambique endast ökade från 0 % till 2.7 %! Sydkorea är tydligt ett land som

haft en snabb resa in i informationsåldern. Något som är intressant är att andelen av befolkningen

som har fasta telefon minskade från 2000 till 2009, i Moçambique var nedgången marginell men i

Sydkorea var nedgången hela 15.4 procentenheter. Detta kan kopplas samman med att många har

gått över från fasta telefoner till mobiltelefoner.

41

http://www.wbcsd.org/plugins/DocSearch/details.asp?type=DocDet&ObjectId=MzgwNDA


21

Att högteknologiska produkter utgör en betydligt större andel av Sydkoreas verkstadsexport befäster

ytterligare den skillnad som finns mellan länderna när det gäller högteknologisk infrastruktur. Att

Sydkorea är betydligt bättre uppkopplad mot det globala nätverket än vad Moçambique är framgår

klart.

Fattigdom

Bild 28. Fattigdomsindikatorer för Sydkorea (Källa: Världsbankens World dataBank).

Bild 29. Fattigdomsindikatorer för Moçambique (Källa: Världsbankens World dataBank).

Statistiken över inkomstfördelning och andelen fattiga för Sydkorea och Moçambique är bristfällig i

Världsbankens statistikdatabas, vilket syns i bild 28 och 29 ovan, jag har därför valt att använda mig

av andra källor. Bilden nedan ger en överblick över hur fattigdomen var fördelad över världen år

2000.

Bild 30. Bilden visar hur fattigdomen var fördelad över världen år 2000. På x-axeln anges hur stor andel av

landets befolkning som har mindre än 2 dollar per dag att leva på. På y-axeln anges den årliga genomsnittliga

inkomsten per person. Cirklarnas storlekar speglar ländernas totala folkmängd. Cirklarnas färger visar i vilken

del av världen landet ligger enligt världskartan i övre högra hörnet. Moçambique är markerat.42

42



22

Bilden ovan visar med all tydlighet att fattigdomen är som mest utbredd i subsaharan Afrika (de

mörkblå cirklarna). Och det framgår också att Moçambique är ett av världens fattigaste länder där

hela 91 % av invånarna år 2000 levde på mindre än 2 dollar per dag. Trenden är dock att den extrema

fattigdomen i Moçambique minskar, från 1997 till 2003 har andelen som lever på mindre är 2 dollar

per dag minskat med 3 procentenheter. Det är också intressant att se att Sahara utgör en så skarp

skiljelinje, fattigdomen i den del av Afrika som ligger norr om Sahara (gröna cirklar) är inte alls lika

utbredd som för den södra delen av Afrika.

I Sydkorea levde endast 2 % av invånarna på 2 dollar eller mindre år 2000, dock inte markerad i

bilden ovan. Även om siffran är mycket låg så är det intressant att se att även i ett så pass modernt

land som Sydkorea så förekommer det extrem fattigdom.

Mocambique Sydkorea

Inkomstandel för de lägsta 10 % 1.9 % 2.7 %

Inkomstandel för de högsta 10 % 36.7 % 24.2 %

Bild 31. Fördelningen av inkomster för Moçambique (år 2008) och Sydkorea (år 2007). Siffrorna anger hur stor

del av landets inkomst som går till de fattigaste respektive rikaste 10 % av befolkningen.43

I bilden ovan ser vi att Moçambique har en mer ojämn fördelning av inkomsterna än Sydkorea.

Faktum är att Moçambique även med afrikanska mått har en mycket sned inkomstfördelning. När

det gäller statistik för ojämn inkomstfördelning så är det dock så att Afrika inte generellt sett har

större inkomstklyftor. Det finns ingen direkt koppling mellan stora inkomstklyftor och hur välmående

landet är, till exempel har de flesta länder i Nord-, Syd, och Latinamerika större inkomstklyftor. Dock

är det givetvis så att stora inkomstklyftor i ett fattigt land kan få större humana konsekvenser än i ett

rikt land. I ett fattigt kan ökade klyftor leda till att människor utsätts för akuta problem i form av till

exempel svält.

År 2009 utgjorde biståndet 20.8% av Moçambiques bruttonationalinkomst. Även Sverige ger bistånd

och 2010 gav man genom Sida knappt 609 miljoner kr.44 Till exempel hjälper man till att bygga en bro

över Zambezifloden. Tänkvärt är att även Sydkorea varit beroende av bistånd relativt nyligen. På 50

och 60-talet utgjorde biståndet en stor del av landets ekonomi och det var först på 80-talet som det

upphörde.45

Bild 32. Sida bidrar med pengar till bygget av en bro över Zambezifloden.

46 43

https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/index.html

44 http://www.sida.se/Svenska/Lander--regioner/Afrika/Mocambique/Samarbetet-i-siffror/

45 http://www.cbo.gov/ftpdocs/43xx/doc4306/1997doc10-Entire.pdf

46 http://www.sida.se/Svenska/Lander--regioner/Afrika/Mocambique/Program-och-projekt1/Ny-bro-forenar-

Mocambique/


23

Utvecklingsmöjligheter

Sydkorea

Att sia om Sydkoreas utvecklingsmöjligheter är inte lätt då landet idag ligger i framkant inom många

områden. Sydkorea är en av världens största ekonomier med en extremt hög medellivslängd och en

hög nivå på välfärden. Även nivån på utbildningen och infrastrukturen ligger på högsta nivå. Att

förutspå hur ett land som ligger så långt fram utvecklingsmässigt kommer att utvecklas är svårt då

det inte finns bra historiska paralleller att utgå från och jämföra med. Av samma anledning är det inte

lätt att föreslå vilka åtgärder som krävs för att ett land som Sydkorea ska fortsätta att utvecklas och

behålla sin framskjutna position.

Det gäller för Sydkorea att lyckas behålla sitt momentum och inte falla i fällan att nöja sig med det

man har. Landet var på 80- och 90-talat mycket beroende av sin tunga industri, till exempel skepps-

och bilindustrin, och man kommer fortsätta att satsa på de områdena även i framtiden men

kombinera detta med en satsning på än mer avancerad teknologi så som bioteknik, mikroelektronik,

rymdteknik och industriella robotar.47

Att ett högt utvecklat land använder mycket energi är helt klart och i och med detta påverkar

tillgången och priset på energin utvecklingen i högsta grad. Sydkorea har mycket begränsade

inhemska tillgångar på fossila bränslen vilket gör att landet är mycket beroende av import. Att bli

mer självförsörjande på energi är en mycket viktig fråga i Sydkorea och man satsar stora belopp på

detta. Till exempel har man satsat 1 miljard dollar på att bygga 20 stycken stora tidvattenkraftverk.48

Sydkoreas säkerhetssituation är lite speciell då landet gränsar till Nordkorea. Längs med gränsen

finns en demilitariserad zon som är ett par kilometer bred och mitt i denna går demarkationslinjen

från Koreakriget. På respektive sida om denna har länderna placerat stora militärstyrkor. Officiellt har

ingen vapenvila undertecknats och situationen är spänd. Det förekommer ofta militära incidenter

mellan de båda länderna.49 Situationen med en kraftigt militariserad och omdiskuterad gräns mellan

ett av världens mest utvecklade länder och en av världens mest hårdföra diktaturer kan utgöra ett

hot mot Sydkoreas framtida utveckling. Risken att dras in i en öppen konflikt finns alltid där och för

att få möjligheten att utvecklas i lugn och ro bör man lägga stor möda på att lösa situationen, vilket

man givetvis också gör.

Ett sätt för Sydkorea att säkra sina framtida tillgångar på resurser är att genomföra så kallade

”landgrabs”. Landgrab kallar man det när någon, till exempel en utländsk myndighet eller ett

transnationellt företag, köper eller leasar ett stort landområde. När man pratar om landgrab idag

syftar man oftast på de stora landförvärv som görs av ett land i ett annat land för att säkra tillgången

på mat eller biobränslen. Begreppet har blivit än mer aktuellt de senaste åren på grund av stigande

matpriser i kombination med en finanskris. Detta har lett till att länder som är beroende av

matimport har sett sina kostnader öka dramatiskt. I Sydkoreas fall har man tagit kontrollen över stora

47

http://en.wikipedia.org/wiki/Economy_of_South_Korea

48 http://www.wbcsd.org/plugins/DocSearch/details.asp?type=DocDet&ObjectId=MzgwNDA

49 http://en.wikipedia.org/wiki/Korean_Demilitarized_Zone

http://www.wbcsd.org/plugins/DocSearch/details.asp?type=DocDet&ObjectId=MzgwNDA


24

områden i till exempel Sudan och Indonesien och man odlar där vete respektive majs. Sett ur

Sydkoreas perspektiv är antagligen landgrab rätt väg att gå då detta säkrar tillgången till billig mat.

Men i ett globalt och humant perspektiv är det mindre tveksamt om detta är bra, en del anser att det

är en form av nykolonialism i och med att rika länder utnyttjar fattiga länders resurser. För även om

det i samband med landgrab utlovas utvecklingsprogram och liknande så ska man inte tro att det är

något annat än kapitalistiska principer som gäller.50

Bild 32: Karta som visar vilka länder som köper och säljer land i förhållande till var det råder hungersnöd. Här

kan man tydligt se att det oftast är länder med hungersnöd som säljer till länder utan hungersnöd.51

Utbildningsnivån är redan idag mycket hög i Sydkorea både för män och kvinnor men det finns

fortfarande förbättringsmöjligheter. Man kan sträva efter att ännu fler ska genomgå eftergymnasiala

studier, framförallt då bland kvinnor.

Moçambique

Moçambique har ett helt annat utgångsläge än Sydkorea, då det för Sydkorea mer handlar om att

behålla sin tätposition så har Moçambique fortfarande en lång väg kvar att gå innan man ens har nått

till det skede då man kan ge alla invånare ett drägligt liv. Moçambique är idag ett av världens

fattigaste länder och är en stor mottagare av bistånd.

Som vi sett tidigare befinner sig Moçambique fortfarande i den demografiska transitionsmodellens

första steg, att jämföra med Sydkorea som befinner sig i det femte postindustriella steget.

Moçambique har extremt höga dödstal vilket bland annat beror på dålig eller ingen tillgång till mat,

50

http://www.grain.org/article/entries/93-seized-the-2008-landgrab-for-food-and-financial-security

51 http://crossedcrocodiles.wordpress.com/2011/06/09/land-grabs-there-is-no-such-thing-as-idle-land-in-

africa/


25

sjukvård och rent vatten. Även födelsetalen är mycket höga vilket bland annat beror på dålig

utbildning, dålig tillgång på preventivmedel samt behov av barn som arbetskraft.

När det gäller utvecklingsländerna så hamnar de ofta i ett moment 22, de är i desperat behov av

bättre sjukvård och utbildning men för att klara av detta behövs ekonomiska resurser. För att få

dessa ekonomiska resurser krävs att landet en välutbildad och frisk befolkning som kan producera

varor och tjänster. Så den stora frågan är hur man ska bryta detta moment 22 och få länderna att

utvecklas snabbare.

I Mocambiques fall så finns det ett antal olika alternativ som diskuteras. Landet är mycket rikt på

naturresurser, troligtvis även olja, och vi har historiska exempel på att en satsning på exploatering av

naturresurser kan öka ett lands utvecklingstakt dramatiskt. Utvecklingen i en del av Mellanöstern

samt i Norge efter att olja upptäcktes där är ett exempel på detta. Men det finns inget automatiskt

samband mellan rika naturtillgångar ett högt HDI-index, faktum är att många av världens fattigaste

och mest konfliktdrabbade länder också är några av världens rikaste när det gäller naturtillgångar.52

Kongo är ett tydligt, och deprimerande, exempel på detta. Landet har enorma råvarutillgångar men

har trots detta en historia kantat av konflikter och inbördeskrig, dessutom är fattigdomen utbredd.

Detta beror till stor del på att exploateringen av naturresurserna är korrupt och att vinsterna tillfaller

en liten elit. Endast en mycket liten del av all produktion och export redovisas, det vill säga det mesta

sker svart. Detta leder till minskade skatteintäkter vilket i sin tur leder till minskade medel för

utbildning, vård, infrastruktur och liknande.53 Moçambique har idag en mycket låg exploatering av

sina naturresurser, det finns alltså en mycket stor potential här, det gäller bara att exploateringen

görs på rätt sätt så att man inte hamnar i samma sits som till exempel Kongo.

Ett väl fungerande rättssystem är en förutsättning för att ett land ska kunna nå höga

utvecklingsnivåer. Med ett fungerande rättsystem minskar korruptionen och företag vågar investera.

Med ett väl fungerande rättssystem har Moçambique stora chanser att undvika att hamna i samma

situation som Kongo, det vill säga råvaruexploateringen skulle kunna leda till ökad välfärd för många

istället för att försörja en liten elit. För Moçambique kan det vara lämpligt att se hur länder som till

exempel Norge har hanterat sina naturtillgångar. Till exempel har Norge skapat en oljefond, något

som kan gynna en långsiktig stabilitet och som även kanske kan vara lämpligt för Moçambique.

Moçambique bör sträva efter diversifiering, idag är man mycket beroende av sin aluminiumexport,

den utgör ca 60 % av landets totala export, något som gör att en stor del av landets ekonomi är

beroende av världsmarknadspriset på aluminium.54

Ett sätt för länder att attrahera utländska investeringar är att skapa frihandelszoner. Inom dessa

zoner försöker man minska de hinder som finns för handel, till exempel genom att ta bort tullar och

handelskvoter. Frihandelszoner är vanligast i utvecklingsländerna. Även om frihandelszoner kan leda

till en ekonomisk tillväxt och en utbyggnad av infrastrukturen så finns det kritiker som hävdar att det

endast ger lågbetalda och okvalificerade jobb till lokalbefolkningen och att de företag som etablerar

52

http://www.iese.ac.mz/lib/publication/Bucuane,Aurelio%20&%20Mulder,Peter_NaturalReseorces.pdf

53 http://www.globalwitness.org/sites/default/files/pdfs/Under-Mining%20Peace.pdf

54 http://www.mmegi.bw/index.php?sid=2&aid=20&dir=2011/July/Friday1


26

sig i zonen bidrar relativt lite till landets ekonomi.55 Även Moçambique planerar att upprätta ett antal

frihandelszoner de kommande åren.56

Det är viktigt att det bistånd som landet får går till rätt saker. Här är det givetvis en svår avvägning

mellan att lägga pengarna på att hjälpa människor i akut nöd och att lägga dem på mer långsiktiga

projekt. Man har på senare tid sett att man får bäst effekt om man satsar biståndspengarna på lokala

projekt med lokal förankring. En form av bistånd är mikrolån, alltså små lån som är anpassade för

utvecklingsländerna och som ges direkt till de lokala småföretagen. Dessa lån kan också bidra till att

öka jämlikheten mellan könen då de oftast ges till kvinnor på grund av de anses vara mer pålitliga än

männen.57 Dessa lån kan alltså vara ett bra sätt att hjälpa kvinnor i utvecklingsländer. Det går för

övrigt att som privatperson låna ut pengar till personer i utvecklingsländer via olika webbsajter.58

Slutligen måste Moçambique bättre ta till vara på hela befolkningens kompetens. 1999 hade var det

bara 40 personer på 100 000 som läste på högskola eller universitet, i USA är motsvarande siffra

5339 personer. Dessutom är männen i överväldigade majoritet.59 Att öka antalet välutbildade i landet

är givetvis mycket viktigt, men minst lika viktigt att se till att kvinnorna har samma möjligheter som

männen till en högre utbildning. Gör man inte det så utnyttjar man inte landets fulla potential. Men

man får inte förledas att tro att ett lågt utvecklat land generellt har en låg jämlikhet, inom vissa

områden är Moçambique mycket jämställt. Moçambique har till exempel en av världens högsta andel

kvinnor i parlamentet, hela 39.2 %!60

Reflektioner

Att det råder enorma skillnader i levnadsförutsättningar mellan olika områden står helt klart.

Världens rikedomar är mycket ojämnt fördelade och en stor del av världens befolkning har inte de

basala behoven så som mat, vatten och tak över huvudet tillgodosedda. Tillgång till grundläggande

sjukvård och utbildning är långt ifrån en självklarhet för alla. Men att peka på exakt vad det är som

gör att vissa länder lyckas utvecklas och andra stagnerar i fattigdom är svårt, för även om det finns

likheter länder emellan så finns det också stora skillnader. Alla länder är unika. Detta gör att det är

svårt att applicera generella modeller eller att dra exakta lärdomar genom att titta på historiska

exempel. Givetvis är det ändå så man måste gå till väga, det vill säga lära av historien samt utifrån

detta försöka se mönster och skapa modeller. Men samtidigt måste man vara noga med att anpassa

dessa teoretiska modeller till varje enskilt fall.

Att det går att förbättra situationen för de allra fattigaste finns det många historiska exempel på. Till

exempel var ju Sydkorea ett utvecklingsland vid andra världskrigets slut men har sedan dess

utvecklats i en enorm takt, till skillnad från Moçambique där utvecklingen varit mycket långsam.

55

Potter R. Sid 146ff.

56 http://www.africaneconomicoutlook.org/en/countries/southern-africa/mozambique/

57 Potter R. 481ff.

58 Till exempel: http://www.kiva.org/

59 http://en.wikipedia.org/wiki/Education_in_Mozambique

60 http://www.ipu.org/wmn-e/classif.htm


27

Bild 33, 34 och 35. Graferna visar hur världens fattigdom fördelar sig mellan olika områden år 1970, 2000 och

2015 (prognostiserad).61

Bilderna ovan visar hur fördelningen av världens fattigdom har ändrats mellan olika geografiska

områden sedan 1970-talet. Vi ser här att endast 11 % av den del av jordens befolkning som levde på

mindre än en dollar per bodde i Afrika 1970, istället låg fattigdomens tyngdpunkt i Asien med en

andel på hela 86 %. Fram till år 2000 ändrades situationen radikalt och Afrika stod då för 35 % och

61

http://www.gapminder.org/downloads/human-development-trends-2005/


28

Asien för 60 %. Och man prognostiserar att trenden kommer att fortsätta så att år 2015 kommer

Afrikas andel att vara 68 % och Asiens andel 15 %. På bara 45 år kommer alltså fördelningen av de

ekonomiska resurserna att ha omfördelats extremt mycket, knappast en tröst för de som lever i

dagens utvecklingsländer men det visar ändå att länder kan utvecklas mycket snabbt. Genom att titta

på dessa exempel kan vi förhoppningsvis lära oss något. Dock måste vi som tidigare nämnts beakta

lokala behov, dessutom förändras förutsättningarna hela tiden. Länder som påbörjade sin utveckling

på 1940-talet, som till exempel Sydkorea, behövde knappast ta hänsyn miljön och jämlikhet mellan

könen, faktorer som dagens utvecklingsländer i högsta grad måste ta med i deras utvecklingsplaner.

Dessutom lever vi i en betydligt mer globaliserad och sammanlänkad värld idag, något som gör

världen mer komplex vilket i sin tur kan betyda att det är svårare att sätta upp utvecklingsplaner idag

än vad det var för 50 år sedan.

Men vi får inte tro att allt har blivit sämre, inom vissa områden har världen blivit en bättre plats att

leva på! Om vi tittar på bilderna 33-35 ovan så ser vi att man tror att det år 2015 kommer att finnas

färre som lever på mindre än en dollar om dagen än vad det gjorde 1970. (X-axeln på graferna visar

antalet personer). Givetvis bör det vara 0 % som lever på under en dollar per dag men trenden pekar

just nu i alla fall åt rätt håll vilket är positivt!

Om vi tittar på Moçambique och Sydkorea specifikt så finns det ett par intressanta historiska

skillnader som antagligen påverkat de båda ländernas möjlighet att utvecklas. Moçambique har varit

en koloni, vilket inte Sydkorea varit. Det är inte svårt att se att kolonialtiden skulle kunna ha en

negativ inverkan på Moçambiques utvecklingsmöjligheter. Under kolonialtiden anpassades landets

ekonomi så att den tillgodosåg kolonialmaktens behov. När kolonialmakterna lämnade landet så

gjorde de ofta det utan att på ett bra sätt förbereda landet för självstyre. Det självständiga landet fick

alltså själva styra om ekonomi till de lokala behoven samt upprätta de institutioner som behövdes,

vilket givetvis är mycket svårt för ett land som under en lång tid förtryckts. Dessa problem har inte

Sydkorea haft. En annan historisk skillnad är att Sydkorea alltid har varit ett etniskt homogent land till

skillnad från Moçambique som har bebotts av en mängd olika etniska grupper. Kanske att land med

en etniskt homogen befolkning har lättare att undvika konflikter och att detta i sin tur kan leda till att

de har större förutsättningar för att lyckas utvecklas.

Jag tycker att det vore ett stort misslyckande om vi i den rika delen av världen inte kunde hjälpa

utvecklingsländerna att utvecklas. Vi borde styra om mer av forskning till områden som är av nytta

för utvecklingsländerna. Och när vi importerar produkter bör vi sträva efter att de ska ha tillverkats

på ett rättvist och humant sätt. Man säger att världen krympt i och med informationssamhället och

globaliseringen, så och låt oss då ta fasta på detta och behandla de i utvecklingsländerna på samma

sätt som vi behandlar våra grannar!


29

Bilagor

Bilaga 1 – Använda indikatorer från Världsbankens worldDatabase62

Literacy rate, adult female (% of females ages 15 and above) – andel läskunniga kvinnor bland

kvinnor 15 år och äldre.

Literacy rate, adult male (% of males ages 15 and above) – andel läskunniga män bland män 15 år och

äldre.

Rate of female to male primary enrollment (%) – andel flickor inskrivna på grundskolenivå (jämfört

med pojkar)

Rate of female to male secondary enrollment (%) – andel flickor inskrivna på gymnasienivå (jämfört

med pojkar)

Ratio of female to male tertiary enrollment (%) – andel flickor inskrivna i högre utbildning (jämfört

med pojkar)

CO2 emissions (metric tons per capita) – koldioxidutsläpp i ton per invånare.

Electric power consumption (kWh per capita) – elkonsumtion I kilowattimmar per invånare.

Energy imports, net (% of energy use) – andel energiimport av total energianvändning.

Rural population (% of total population) – andel landsbygdsbefolkning av total befolkning.

Urban population (% of total population) – andel stadsbefolkning av total befolkning

Exports of goods and services (% of GDP) – andel export av varor och tjänster i procent av GDP (BNP

= bruttonationalprodukt).

Exports of goods and services (annual % growth) – årlig tillväxt av export av varor och tjänster.

Foreign direct investment, net inflows (% of GDP) – andel inflöden av direktinvesteringar i procent av

GDP.

Foreign direct investment, net outflows (% of GDP) – andel utflöden direktinvesteringar i procent av

GDP.

GDP growth (annual %) – årlig tillväxt av GDP.

GDP per capita, PPP (current international $) – GDP per invånare, uttryckt i köpkraft i s.k.

internationella dollars.

Imports of goods and services (% of GDP) – andel import av varor och tjänster i procent av GDP.

Imports of goods and services (annual % growth) – årlig tillväxt av import av varor och tjänster.

62

http://databank.worldbank.org/ddp/home.do


30

Age dependency ratio, old (% of working-age population) – andel beroende äldre av befolkningen i

arbetsför ålder (15-64 år).

Age dependency ratio, young (% of working-age population) – andel beroende unga av befolkningen i

arbetsför ålder (15-64 år).

Fertility rate, total (births per woman) – fruktsamhetstal (medelantal barn per kvinna i fertil ålder).

Health expenditure per capita (current US$) – samhällets hälso-/sjukvårdsutgifter per invånare (i

amerikanska dollar).

Improved sanitation facilities (% of population with access).

Improved water source (% of population with access).

Life expectancy at birth, female (years) – förväntad livslängd för kvinnor.

Life expectancy at birth, male (years) – förväntad livslängd för män.

Mortality rate, infant (per 1,000 live births) – spädbarnsdödlighet (per 1000 födslar).

Mortality rate, under-5 (per 1,000) – småbarnsdödlighet (per 1000 födslar).

Physicians (per 1,000 people) – antal läkare per 1000 invånare.

High-technology exports (% of manufactured exports) – andel högteknologisk export av total

tillverkningsexport.

Internet users (per 100 people) – internetanvändare per 100 invånare.

Telephone lines (per 100 people) – telefonlinjer per 100 invånare.

Employment in agriculture (% of total employment) – andel anställda inom jordbruket i procent av

totala antalet anställda.

Employment in industry (% of total employment) – andel anställda inom industrin i procent av totala

antalet anställda.

Employment in services (% of total employment) – andel anställda inom service i procent av totala

antalet anställda.

Employment to population ratio, 15+, total (%) – andel befolkning med anställning I relation till hela

befolkningen, 15 år och äldre.

Labor force, female (% of total labor force) – andel kvinnlig arbetskraft av den totala arbetskraften.

Ratio of female to male wages in manufacturing (%) – kvinnors lön i relation till mäns lön, inom

tillverkningsindustrin.

Income share held by highest 10% - andel inkomst för de 10% högst betalda.

Income share held by lowest 10% - andel inkomst för 10% lägst betalda.


31

Poverty gap at $1.25 a day (PPP) (%) – andel fattiga med högst 1.25 dollar att leva på per dag.

Poverty gap at $2 a day (PPP) (%) – andel fattiga med högst 2 dollar att leva på per dag.

Food exports (% of merchandise exports) – andel livsmedelsexport av total varuexport.

Food imports (% of merchandise imports) – andel livsmedelsimport av total varuimport.

Fuel exports (% of merchandise exports) – andel bränsleexport av total varuexport.

Fuel imports (% of merchandise imports) – andel bränsleimport av total varuimport.


32

Bilaga 2 – Indikatorer för Sydkorea för åren 1970, 1980, 1990, 2000 och 200963

63

http://databank.worldbank.org

http://databank.worldbank.org/


33

Bilaga 2 – Indikatorer för Sydkorea för åren 1970, 1980, 1990, 2000 och 200964

64

http://databank.worldbank.org

http://databank.worldbank.org/


34

Källor

Här anges endast de källor som används i större omfattning. Andra mindre använda källor anges bara

som fotnoter i texten.

Potter R., Binns T., Elliot J. och Smith D. Geographies of Development. (2008) England: Pearson

Education Limited.

Momsen J. Gender and Development. (2004) England: Routledge.

World dataBank. http://databank.worldbank.org/ddp/home.do. Elektronisk. Läst den 19 oktober

2011.

Gapminder. http://www.gapminder.org/. Elektronisk. Läst den 19 oktober 2011.

Human Development Reports. Human Development Index trends, 1980-2010.

http://hdr.undp.org/en/media/HDR_2010_EN_Table2_reprint.pdf. Elektronisk. Läst den 19 oktober

2010.

Human Development Reports. Regional and National Trends in the Human Development Index 1970-

2010. http://hdr.undp.org/en/data/trends/. Elektronisk. Läst den 19 oktober 2011.

BBC Bitesize. Geography Population change and structure.

http://www.bbc.co.uk/schools/gcsebitesize/geography/population/population_change_structure_re

v1.shtml. Elektronisk. Läst den 20 oktober 2011.

Oskar Henriksson

2011-10-24

http://databank.worldbank.org/ddp/home.do


http://hdr.undp.org/en/media/HDR_2010_EN_Table2_reprint.pdf

http://hdr.undp.org/en/data/trends/



Documents

Sydkorea och Moçambique - Jämförande analys av utvecklingsmöjligheter