Tala är silver men tiga är guld - DiVA portalsh.diva-portal.org/smash/get/diva2:486528/FULLTEXT01.pdfInledning Den 3 maj 2010 kidnappades journalisten Sardasht Osman, två dagar

1

Tala är silver men tiga är guld

– En studie om journalisters syn på

yttrandefrihet i irakiska Kurdistan

Södertörns högskola | Institutionen för kommunikation, medier och IT

Kandidatuppsats 15 hp | Journalistik och multimedia Vårterminen 2011

Av: Lailan Maronsi

Handledare: Kristina Lundgren

2

Abstract

Tidigare forskning har visat att mediesituationen i Kurdistan är komplex och att

medierna är politiserade. Syftet med denna studie är att belysa journalisters syn på

deras yttrandefrihet i Kurdistan. Studien fokuserar på verksamma journalisters tankar

kring yttrandefrihet, relationen med makthavare och tillgången till information.

Kvalitativa forskningsintervjuer har tillämpats, med åtta yrkesverksamma kurdiska

journalister bosatta i Kurdistan.

Slutsatsen visar en komplexitet som är svår att synliggöra om man inte har

förkunskaper i kurdisk politik och historia. Ramarna för yttrandefrihet skiljde sig helt

från ramar som vi i västvärlden är vana vid. De åtta journalister som deltog i min

studie hade varierande åsikter om yttrandefrihet.

Nyckelord: Yttrandefrihet, Media, Kurdistan, Kurder, Journalistik.

3

Innehållsförteckning

Inledning ................................................................................................................ 4

Syfte och Frågeställningar ..................................................................................... 4

Källor .......................................................................... Error! Bookmark not defined.

Disposition ............................................................................................................. 5

Bakgrund ............................................................................................................... 5 Kurder och Kurdistan ........................................................................................................................................ 5 Kurdisk media ....................................................................................................................................................... 6

Tidigare forskning och teori .................................................................................. 7 Tidigare forskning ............................................................................................................................................... 7 Teori ......................................................................................................................................................................... 9 Journalism and Democracy ........................................................... Error! Bookmark not defined.9 Development journalism ................................................................................................................................ 10

Förklaringar ........................................................................................................ 12

Metod och studiens upplägg ................................................................................ 12 Val av metod ....................................................................................................................................................... 12 Avgränsning ........................................................................................................................................................ 13 Insamling av råmaterial ................................................................................................................................ 13 Bearbetning och analys .................................................................................................................................. 14 Reliabilitet och validitet ................................................................................................................................. 14 Etiska överväganden ....................................................................................................................................... 14

Resultat och analys .............................................................................................. 15 Presentation av respondenter ...................................................................................................................... 15 Hur ser journalister i den kurdiska regionen i Irak på yttrandefrihet? ...................................... 16 Analys .................................................................................................................................................................... 17 Vilka restriktioner upplever journalister i sitt vardagliga arbete? ............................................... 18 Analys .................................................................................................................................................................... 21

Diskussion med förslag till vidare forskning ....................................................... 21 Diskussion ........................................................................................................................................................... 21 Förslag till vidare forskning ........................................................................................................................ 24

Referenser ............................................................................................................ 25 Reportrar utan gränser - Partipolitiskt medieförtryck i Kurdistan ..................................................... 25

Bilaga ................................................................................................................... 26 Intervjuguide ...................................................................................................................................................... 26

4

Inledning Den 3 maj 2010 kidnappades journalisten Sardasht Osman, två dagar därefter hittades

hans kropp i staden Mosul, Irak. Han var död. Pressfrihetsorganisationen menar att

denna händelse visar prov på de risker journalister i Kurdistan utsätts för1. Sardasht

Osman är tyvärr inte den första journalisten som har rört detta öde. Mordet på Osman

skedde knappt två år efter att journalisten Saman Hama blev mördad i oljestaden

Kirkuk.

Trots att pressfriheten anses bättre i Kurdistan än i de flesta av grannländerna så är

statusen ändå låg. Mitt intresse riktade sig främst mot journalisters tankar kring deras

yttrandefrihet och vilka restriktioner de upplever i sitt vardagliga arbete.

Viktigt att tillägga är att denna studie och dessa journalister inte kan ses som

representativa för hela regionen. I och med att situationen kan se olika ut beroende på

vilken stad man arbetar i och/eller vilket medium kan dessa journalister inte tala för

alla i regionen2.

Syfte och Frågeställningar Syftet med studien är att med utgångspunkt i kvalitativa intervjuer med åtta

yrkesverksamma journalister undersöka deras yttrandefrihet, samt hur den ter sig i

deras arbetsvardag.

För att uppnå syftet har följande frågeställning ställts:

• Hur ser journalister i den kurdiska regionen i Irak på yttrandefrihet?

• Vilka restriktioner upplever journalister i sitt vardagliga arbete?

1 http://www.reportrarutangranser.se/artikelarkiv/78-‐arkiv/333-‐en-‐andra-‐journalist-‐doedad-‐i-‐irakiska-‐kurdistan

2 Between Freedom and abuses: the media Paradox in iraqi Kurdistan, Reportrar utan gränser, 2010

5

Disposition För att ge en bakgrund och teoretisk förståelse för ämnet inleds studien med ett

bakgrundsavsnitt därefter ett teoriavsnitt där såväl utvecklingsjournalistik som

journalistik och demokratins grundprinciper synliggörs. Därefter förklaras viktiga

begrepp. Sedan presenteras tidigare forskning kring yttrandefriheten i Kurdistan.

Därefter kommer metoddelen där studiens arbete beskrivs, den kvalitativa grunden,

hur studien och bearbetning genomförts utifrån skapad data samt forskningsetiska

överväganden. I följande avsnitt redovisas studiens resultat och svaren på de

frågeställningar som har gjorts. I koppling till resultatet redovisas slutligen analyser

med utgångspunkt från journalistikens teoridel och tidigare forskning kring

yttrandefriheten i Kurdistan. Därefter avslutas studien med en diskussion samt förslag

till vidare forskning.

Bakgrund

Kurder och Kurdistan I dag tillhör det kurdiska folket den största minoriteten i världen utan egen stat. Det

geografiska området som kallas Kurdistan (”kurdernas land) är delat mellan Iran, Irak,

syrien och Turkiet3. Kurderna beräknas vara 40 miljoner, varav sex miljoner bor i

Irak.

Efter Gulfkriget kunde kurderna i Irak, med hjälp av FN och USA och dess allierade

samt flygförbudszonen, skapa utrymme för en autonomi. År 1992 hölls den första

demokratiska valet i kurdisk historia och i samband med valet bildade kurderna ett

parlament som skulle styras av den lokala regeringen KRG (Kurdistan Regional

Government)4. Några år därefter valdes Masoud Barzani till president. Han blev

återvald som president i Kurdistan är 20095.

Regeringen styrs av de två dominerande partierna PUK (Kurdistan patriotiska parti)

och PDK (Kurdistan demokratiska parti)6.

3 http://www.globalis.se/Konflikter/Kurdistan

4 http://www.krg.org/articles/detail.asp?lngnr=12&smap=03010600&rnr=143&anr=18710

5 http://www.krg.org/articles/detail.asp?lngnr=12&smap=03010600&rnr=143&anr=18710

6 Kurdistan regional Government: www.krg.org

6

Kurdisk media Innan den kurdiska autonomin användes medierna i Irak som ett medel för politisk

propaganda. Deras huvudsakliga syfte var att informera militären om

motståndsrörelser. Efter 1991 hade alla kurdiska politiska partier egna

medieorganisationer och Tv-kanaler.

1992 presenterades en presslag och i och med denna presslag blev politiseringen av

medierna ett faktum i regionen. PUK (Kurdistan patriotiska parti) etablerade sin första

nyhetstidning och TV-kanal, PDK (Kurdistan demokratiska parti) hade redan en

nyhetstidning och fortsatte med denna. Dock fanns det vissa intellektuella i regionen

som var kritiska mot staten och även de hade sina tidningar. År 1994 så etablerade

några vänsterpolitiker en oberoende tidning men de fick inte utrymme att uttrycka sig

och fick lägga ner tidningen. År 2000 gjordes ett nytt försök att starta en oberoende

tidning (Hawlati) som än i dag publiceras.

I och med Saddam Husseins fall 2003 förändrades en hel del inom kurdisk historia,

politik och media. Den censur som fanns under Husseins tid upphörde och en ny frihet

grundade sig bland kurderna.

I dag finns det cirka 850 olika medier varav 415 av dem är nyhetstidningar och

magasin. Medieexplosion kan förklaras med att det är enkelt att starta nya medier,

särkilt när det kommer till tryckta medier. För att starta en TV-kanal och

radiostationer behöver man en speciell licens från kulturministern,

kommunikationsministern samt inrikesministern i Irak. Kostnaden för en licens är 500

000 dinarer (2 599, 22 SEK) per år för en radiokanal. 1 miljoner dinarer (5 207, 03

SEK) för en lokal TV-kanal och 7,5 miljoner dinarer (39 117, 05 SEK) för satellit

kabel kanal.

Majoriteten av tidningarna och magasinen skrivs främst på kurdiska men även en del

på arabiska och engelska på internet. Det finns inga statsägda nyhetstidningar, TV-

kanaler eller radio kanaler, som det ser ut idag. Dock tenderar medierna att vara en

del av det kurdiska politiska systemet. Majoriteten av medierna är bundna till något

politisk parti, i synnerhet med något av de dominerande partierna PUK (Kurdistan

patriotiska parti) och PDK (Kurdistan demokratiska parti).

Statusen för pressfrihet har förbättrats de senaste åren och arbetsvillkoren för

7

journalister ser bättre ut i Kurdistan än i grannländerna7. År 2007 tillkom en lag för

journalister (lag:35). Lagen är ett resultat av journalistförbundets protester mot

journalisters arbetsvillkor. Trots att förbättringen är avsevärd så innehåller lagen en

hel del brister. Användningen av vaga termer lämnar till exempel utrymme för

tolkningar och godtycken. Journalister påpekar också att de böter som anges i lagen är

orimliga, jämfört med en journalists genomsnittliga inkomst. Artikel 9, Punkt 1, i

kapitel V föreskriver att en journalist som har skrivit en graverande artikel och dennes

chefredaktör kan bestraffas med böter mellan en till fem miljoner irakiska dinarer (5

160,23 – 25 801, 17 SEK).

Tidigare forskning och teori

Tidigare forskning I kommande avsnitt har jag använt en rapport författad av pressfrihetsorganisationen

Reportrar utan gränser för att skapa större insikt om den rådande situationen för

journalister i regionen samt om hur den har sett ut tidigare. Reportrar utan gränser har

genom den här rapporten utvärderat de politiska och historiska omständigheterna

kring framväxten av medier i regionen för att därigenom få en bättre förståelse för

nuvarande trender8. Rapporten innehåller rekommendationer både till myndigheterna i

irakiska Kurdistan och till journalister. En ytterligare orsak till att jag nyttjat denna

rapport har varit för att kunna jämföra min studie med rapporten.

Mellan rättigheter och övergrepp: Mediaparadoxen i kurdiska Irak

Reportrar utan gränser betonar att trots att pressfriheten är bättre i Kurdistan än i de

flesta länderna i området så finns det många ämnen som fortfarande är tabubelagda.

Yttrandefriheten är begränsad. Under de senaste två åren har två journalister blivit

mördade, Sama Hama 2008 och Sardasht Osman 2010. De båda är offer för de

missförhållandena journalister i Kurdistan lever under.

Efter ett femtiotal intervjuer så deladea medieorganisationenerna i Kurdistan upp i

fyra olika grupper i rapporten. Den första gruppen är associerade med de rådande

7 Between Freedom and abuses: the media Paradox in iraqi Kurdistan, Reportrar utan gränser, 2010, 7

8 Reportrar utan gränser, Undersökande rapport: ”Mellan rättigheter och övergrepp: Mediaparadoxen i kurdiska Irak” , 2010-‐11-‐04, tillgänglig på www.rufs.se

8

politiska partierna (ex: KDP’s daily Khabat, The Gali kurdistan Channel, som tillhör

PUK). Andra gruppen är indirekta associerade med rådande politiska partierna. Kallas

för ”shadow media”. Exempel på ”Shadow media” är tidningen Rudaw och Civil

Magazine (PDK) och tidningen Aso (PUK). Den tredje gruppen är medier som är

associerade med motståndspartier såsom Islamiska partiet och partiet Jama’a

Islamiya. I den sista och fjärden gruppen tillhör medier som påstår att de är

självständiga medier. Exempel på sådana medier är tidningarna Hawlati, Lvin och

Chatr press.

I rapporten skrivs det också att även om pressfriheten är bättre i Kurdistan så finns det

fortfarande ”redlines” där vissa ämnen är tabubelagda. Men dessa ”redlines” är inte

oföränderliga utan det kan även se olika ut i olika städer dock finns det vissa ämnen

som är konstanta9:

• Religion (främst högt uppsatta ämbetsmän)

• Sex och samlevnad (sexuella relationer)

• Stamledare och historiska politiska ledare

• Korruption

• Granländerna, speciellt Iran (Iran stänger ner sina landsgränser när negativ

kritik skrivs om landet)

• Frågan om Kirkuks status (Kirkuk är märkt som ”Kurdiska Jerusalem”, ingen

journalist har dock rätt att påstå att Kirkuk tillhör den kurdiska regionen)

Det råder total brist på förståelse mellan myndigheter och mediearbetare, där båda

läger inte verkar kunna acceptera rollen, eller nödvändigheten att existera, för den

andre10. Det finns en uppenbar brist på ömsesidigt förståelse för de roller som spelas.

En brist på professionalism hos vissa medier har också förstärkt problemet.

Många journalister som reportrar utan gränser träffat nämner bristen på information

som ett stort hinder i deras arbete.

9 Between Freedom and abuses: the media Paradox in iraqi Kurdistan, Reportrar utan gränser, 2010,

9

Teori I detta avsnitt har jag använt mig av teorierna Democracy and journalism och

Devolopment journalism. Journalism and Democracy används i syfte att synliggöra

journalisternas grundläggande rättigheter i en demokratisk stat . Medan Development

journalism främst används i utvecklingsländer och fattiga länder. Många länder som

är utvecklingsländer argumenterar för vikten av development journalism, bland annat

Irak och regionen Kurdistan. Teorin Developments journalism är avsedd att med hjälp

av mina intervjuer se om journalistik används för att utveckla regionen Kurdistan.

Journalism and Democracy är avsedd att jämföra med de värderingar som finns hos

respondenterna i denna studie.

Journalism and democracy

Demokrati bidrar till ett gott styre endast om den är tillförlitligt och korrekt

informerad, och att medborgarnas röster i val och andra sammanhang är motiverat och

rationellt menar Brian Mcnair11. Med hjälp av djupgående intervjuer med journalister,

politiker och textanalyser har Mcnair kommit fram till ett alternativ förhållande som

kan skapas mellan journalister och makthavare. Han menar att folk röstar för alla

typer av skäl, vilket är deras demokratiska rättighet, och inte alltid på grundval av

rationella tänkandet eller noggrant övervägande12. Det demokratiska idealet är att

medborgarna ger sin röst utifrån den information som de får och har. Journalisterna är

en nyckelperson till att medborgarna är väl informerade. Journalister skall ge den

information som medborgarna behöver för att kunna döma mellan konkurrerande

kandidater och partier. För att detta skall fungera så måste journalisterna först och

främst vara objektiva och fristående. Politisk partianda inom journalistik är dock

tillåtet men när den finns så skall den inte heller döljas.

Journalistiken kallades för den fjärde statsmakten av Edmund Burke. Journalisters

uppgift är att kritiskt bevaka utövandet av makten. Är regeringarna behöriga, effektiva

och ärliga? Uppfyller de sina löften? . I detta avseende är journalistens roll som

11 The handbook of journalism studies (2009) Journalism and democray, Brian Mcnair


10

medlare mellan medborgaren och politiker och funkar som medborgarnas röst. Denna

roll kan fungera komplett enbart genom bra kommunikation och interaktiv teknik i

form av e-post, SMS och bloggar13.

Development journalism

Konceptet Development journalism föddes i Filippinerna vid ett seminarium för

ekonomijournalister. Seminarierum deltagarna uppmanades att upplysa sin publik om

utvecklingsproblem och möjliga lösningar. Det vill säga man skulle börja vända sig

till folket och inte eliten i landet14. Det var i början av 80-talet som två olika

inriktningar som använde begreppet Development journalism utvecklades. Den första

inriktningen ”investigative ” omfattar journalistiska uppgifter som att kritiskt granska

makthavare, utvärdera deras arbeten, ha fokus på lokala behov samt rapportera kring

större nationella processer. och den andra ”authoritarin-benevolent” fick stort stöd av

auktoritära regimer som tyckte att journalistik bör integreras i regeringens

nationsbygge, sociala livet, ekonomin och den politiska sfären, därtill ska den

uppmuntra till att uppfostra och lära. 15

Development journalism går ut på att med journalistiken som medel utveckla ett land

socialt, ekonomiskt och politiskt. Begreppet föddes i Filippinerna vid ett seminarium

för ekonomijournalister. Deltagarna uppmanades att upplysa sin publik om

utvecklingsproblem och möjliga lösningar. Det vill säga man skulle börja vända sig

till folket och inte eliten i landet.

Development journalism kännetecknas av specifika arbetsmetoder och mönster i

arbetet där följande fem områden antas utgöra huvudteman. Dessa huvudteman går ut

på att journalisterna skall rapportera kring skillnaden mellan vad som var planerat att

göras och vad som faktiskt gjorts samt även att rapportera kring skillnader mellan ett


14 The handbook of journalism studies (2009) Development journalism, Xu Xiaoge

15 The handbook of journalism studies (2009) Development journalism, Xu Xiaoge

11

fenomen påstådda och faktiska påverkan på folket. Journalister skall rapportera om

långtidsprocesser och inte enbart dag- för dag nyheter. De skall arbeta självständigt

och oberoende av regering eller statsmakter och framföra konstruktiv regeringskritik.

Fokusen skall även skifta mellan ekonomi- och samhällsnyheter samtidigt som de

arbetar konstruktivt med regeringen. Det innebär att journalisten bör framföra

människors synpunkter till regeringen och vise versa. Journalister skall även

uppmuntra folket till att själva påverka sin livssituation.

Flera utvecklingsländer har sedan mitten av 80-talet sett ekonomiska, politiska och

socialt förankrade utvecklingar. Av den anledningen har även Development

journalism utvecklats, framför allt i journalisternas yrkesutövande, attityder och ideal.

Därför har (trots svårigheter att generalisera) följande fyra kategoriseringar av

yrkesrollen inom Development journalism gjorts:

Journalistens roll som nationsbildare.

Denna strategi inleddes i slutet av andra världskriget. Den är starkt influerad av

moderniseringsteorin, det vill säga att journalistik bör skapa harmoni, stärka nationens

ekonomi och leda till social stabilitet. Nyhetsrapporteringen bör därför ske efter

resonerande och logiska lösningar på problem snarare än sensationsinriktade sådana.

Fast å andra sidan så antar man med denna strategi att befolkningen i landet är

outbildade och att de behöver hjälp.

Journalistens roll som regeringspartner

Denna strategi liknar föregående modell men pressfriheten bör begränsas för att

utveckla nationen. Journalisten har betydelse för ekonomiska, sociala och politiska

frågor, men skiljer sig ifrån journalistens roll som nationsbildare.

Journalistens roll som maktens granskare

Denna strategi belyser journalistikens uppgift som de svagas beskyddare. Detta

innefattar med andra ord fokus på allmänheten, det vanliga folket snarare än eliten.

Med det vanliga folket menas, kvinnor, barn, äldre och fattiga osv. Hela poängen med

Development journalism är att uppmuntra och ge folket makten att ha en inverkan på

olika politiska och ekonomiska processer i landet.

Journalistens roll som vakthund och transpararensvakt.

12

Detta begrepp förklarar journalistens roll som granskare av regeringen och samtidigt

synliggöra deras arbete för allmänheten16.

Ytterligare en viktig aspekt inom Development journalism som är värd att nämna är

att journalisten bör rapportera om bakomliggande orsaker och förklara alla faktorer

som har påverkat en viss process.

Förklaringar Restriktion

Bestämmelse som begränsar handlingsfrihet; speciellt även om begränsning av

tankemässigt konstruerad företeelse

Politisera

Innebär att driva politik, göra politisk

Kurdistan

Området som omfattar norra Irak går under många namn. Några av dessa är KRG

(Kurdistan regional government), södra Kurdistan samt irakiska Kurdistan

Redlines

Förbud, tabubelagda ämnen et cetera

Metod och studiens upplägg Under detta avsnitt redovisas och motiveras upplägget av studien. Avsnittet påbörjas

med val av forskningsansats medföljt av urval, avgränsning samt datainsamling.

Vidare klarläggs även bearbetning av råmaterial, validitet och reliabilitet samt etiska

övervägande som har tagits i beaktande.

Val av metod För denna studie har kvalitativ intervju valts som metodansats. Denna form av metod

lämpar sig främst då det är respondenternas tankestruktur som är studieobjekt.

Samtalsintervjuer ger en djupare förståelse, öppnar upp för oväntade svar samt ger

möjligheter till följdfrågor17. Samtalsintervjuer lämpar sig också särskilt väl när man

16 The handbook of journalism studies (2009) Development journalism, s 358 17 Peter Esaiasson et. al. Metodpraktikan (Vällingby:Nordstedts juridik AB 2006), 279

13

inte har så stora kunskaper överhuvudtaget eller, som i mitt fall, då vi vill att våra

resultat skall säga något om människors vardagliga erfarenheter18 och när man vill

veta mer om hur människor själva uppfattar sin värld19. I denna studie eftersträvar jag

att hitta gemensamma faktorer och en gemensam tanke bakom dem yrkesverksamma

journalisternas tankegång samt uppfattning om deras yttrandefrihet och restriktionerna

i deras vardagliga arbete. Nackdelen med samtalsintervjuer är att respondenterna kan

komma att påverkas av miljön man befinner sig på under samtalsintervjun. Och också

i fall det är andra personer närvarande under intervjun.

Urval

I denna studie intervjuades verksamma journalister varav två kvinnor och sex män.

Journalisterna selekterades utifrån bekvämlighetsurval. Dessa tillfrågades genom

kollegors kollegor. Urvalsmetoden valdes för att underlätta upphittandet av

respondenter. Respondenterna arbetar inom olika medier i Kurdistan. Det har varit

flera respondenter som har tillfrågats till studien, totalt har tio respondenter tillfrågats

varav åtta deltagit. Detta resulterar i två bortfall. Anledningen till bortfallen har varit

ängslan inför att bli intervjuad och den andra gav ingen respons på min förfrågan då

denne kontaktades genom e-mail.

Avgränsning Jag har valt att endast intervjua journalister som har varit yrkesverksamma i minst tio

år. Anledningen till detta är att respondenterna skall ha erfarenheter i sitt arbete innan

och efter den kurdiska autonomin. Jag synliggör inte differensen mellan män och

kvinnor, inte heller läggs någon vikt på om de arbetar på tidning, radio eller TV.

Insamling av råmaterial Inför intervjuerna föreberedes en intervjuguide med frågor som anknöt till mitt

primära syfte, frågeställning samt teori. Respondenterna fick själva välja plats för

intervjustunden, vilket resulterade i att samtiga intervjuer har fullbordats under olika

miljöer ändock uppfattar jag ljudkvalitén som god. Intervjuerna inspelades på band.

Inspelningstiden varierade mellan 60 till 110 minuter.

18 Peter Esaiasson et. al. Metodpraktikan (Vällingby:Nordstedts juridik AB 2006), 280


14

Bearbetning och analys Samtliga intervjuer har transkriberats ord för ord. Där även suck, skratt och pauser har

skrivits ut för en lättare tolkning. Perioden mellan intervju och transkribering har varit

inom 24 timmar och dess bearbetning har varat mellan åtta till tolv timmar. När

bearbetningen utfördes sorterades repetition av meningar och icke relevant data bort..

Teman formades utifrån intervjufrågorna samt frågeställningarna. Därefter gjordes en

ytterligare sortering av upprepningar och icke relevant data bort.

Reliabilitet och validitet Hög reliabilitet innebär att samma studie skall kunna genomföras ett flertal gånger,

oberoende av forskare, och ändå ge samma reslutat. Mina öppna frågor har gett

respondenterna möjligheten att uttrycka sig fritt, på detta sätt vidtar man åtgärder för

att motverka selektiva och sneddrivna tolkningar. Jag har även lyssnat på intervjuerna

ett antal gånger samt kontrollerat mina anteckningar för att förhindra eventuella

översättningsfel samt för att försäkra mig om att alla citat är korrekt angivna. Validitet

går ut på att det som avses att undersöka eller mätas verkligen undersöks20. Min

frågeguide är baserad på mina frågeställningar och mina teorier för att sedan

underlätta analysering mellan teori, tidigare forskning och resultat.

Etiska överväganden Vetenskapsrådet betonar åtta etiska punkter att förhålla sig till som forskare under

studiens gång: alltid tala sanning, inte arbeta med forskning som kan komma att skada

andra, inte stjäla andras forskning, bedöma andras forskning rättvist, öppet redovisa

metod och resultat, inte dölja kommersiella intressen, ha god ordning i forskningen,

och granska och redovisa arbetets utgångspunkter21

Samtliga journalister har i förväg blivit informerat om mina avsikter med intervjuerna

och om studiens syfte. De har därefter haft valet att själva bestämma om de vill

medverka i min studie eller inte. Med bakgrund till integritetskänsligt material samt

intervjutillfällen har samtliga respondenterna fått erhålla konfidientialitetsavtal där de

har fått chansen till anonymitet. Dock har ingen av respondenterna känt att detta är

nödvändigt.


21 Listan är tillgänglig på vetenskapsrådets hemsida: http://www.vr.se/

15

Resultat och analys I nedanstående redovisas och analyseras studiens resultat som är avgörande för dess

frågeställning och syfte. Inledningsvis redovisas samtliga deltagande respondenter

sedan presenteras frågeställningarna och intervjufrågorna. Vid samtliga intervjufrågor

och frågeställningar framställt resultatet som avslutats med en analys.

Presentation av respondenter Saman Noah – Är utbildad civilingenjör egentligen. Men hans intresse för skrivandet

ledde till att han under 90-talet började jobba som journalist. Sedan 1998 har han varit

reporter på arabiska tidningen Al-Ahali.

Ismael Taher - Har studerat språk på högskolan. Sedan 1991 har han jobbat som

journalist på olika tidningar, TV och radio. Sedan 2008 är han sekreterare för

syndikatet för journalister i Dohuk. Han är även reporter för tidningen Sabeht Al

Jadid, en dagstidning i Baqdad.

Abdullah Mishxeti – Han fick sitt första jobb som journalist i en dagstidning under

70-talet. Han har jobbat för många olika tidningar sedan dess. Idag är han reporter på

tidningen Al Ahali med kontor i Dohuk, men skriver även väldigt många krönikor och

artiklar för andra tidningar i Kurdistan.

Hekar Fendi - Har jobbat som journalist i många år och har en bredd

arbetsserfarenhet. Har varit reporter för bland annat dessa tindingar: Dicle , Nivîs,

Heng , Karwan , Asoyî Fuliklor , Sînema û Şano , Zagros , Herêm , Huner , El-Ehalî ,

Peymana Edeb û Huner , Edeb û Huner - Evro – Cavdêr. Är just nu sysselsatt med

publiceringen av sin bok om den irakiska federationen.

Sabah Atrushi - Har varit journalist i 17 år. Idag driver han den första oberoende

tidningen i Dohuk ”chaixana”. Han ensam driver hela tidningen och skriver alla

artiklar. Innan dess var han reporter för dagstidningen ”Evro” i Dohuk och AKnews.

Vian Abbas – Började jobba på tv som 16-årig. Läser idag nyheter på lokalkanalen

Dohuk Tv men har även jobbat för satelitt kanaler som Zagros TV. Är ständigt aktiv

med att skriva artiklar och krönikor för olika lokaltidningar i Dohuk.

Helin Abdullrahman – Jobbar idag på radio. Har även varit skribent för diverse

tidningar i Duhok. Har varit verksam som journalist i 10 år.

16

Jamal Pira – har jobbat som journalist och författare i 15 år. Är idag redaktör för

oberoende nättidningen Aswat Al Iraq.

Hur ser journalister i den kurdiska regionen i Irak på yttrandefrihet? För att ge svar på denna fråga har jag frågat respondenter vad de anser om sin

yttrandefrihet, om de känner sig fria i sin yrkesroll samt vilka hinder de upplever sitt

vardagliga arbete.

Vad anser du om din yttrandefrihet?

Två av åtta ansåg att de inte hade yttrandefrihet.

Men allmänt så kan jag säga att journalisters yttrandefrihet överhuvudtaget är

begränsad. Det finns vissa områden man inte får beröra. (Saman Noah)

Två andra respondenter ansåg att de hade yttrandefrihet men att de delvis var

begränsade beroende på om de jobbar för en partibunden tidning eller inte.

”Jag kan säga att jag är 90% fri att yttra mig i mitt skrivande” (Hekar Fendi)

Fyra av åtta ansåg att de hade yttrandefrihet

Jag har yttrandefrihet för att jag aldrig har varit rädd för att yttra mig (Sabah

Atrushi)

Från 1991 fram till idag så har alla tidningar och medier varit politiska. Men jag

pratar fritt, jag uttrycker mig fritt oavsett vilket medium jag använder (Ismail Taher)

Jag har yttrandefrihet, absolut. (Helin Abdullrahman)

Känner du dig fri som journalist?

Tre av åtta anser att de är fullständigt fria i sitt yrke som journalister. Svaret varierar

bland de fem resterande respondenterna.

Hur mycket jag än skulle vilja svara ja på den frågan, så är svaret tyvärr nej. Jag

känner mig inte alls fri. (Abdullah Misxeti)

Alla är fria här egentligen, det finns ingen censur eller sådant. Men vårt största

problem är folkets mentalitet. Det är responsen vi får som begränsar oss och inte

något annat. (Hekar Fendi)

17

Ja, jag känner mig väldigt fri, speciellt här i Duhok är vi kvinnor väl presenterade

och fria i vårt arbete som respekterade journalister. (Vian Abbas)

Berätta om eventuella hinder i ditt arbete?

En av åtta tar medborgarna i regionen som ett exempel på ett hinder i sitt arbete

medan en annan respondent berättar att det är ett hårt arbete och att lönen som är så

låg är ett hinder för honom som journalist.

Friheten finns, men inte mentaliteten som accepterar friheten (Hekar Fendi)

Två respondenter tar bland annat upp bristen på tekniska resurser och att teknologin

inte riktigt nått till regionen än.

Jag ser mer tekniska hinder, känns lite som att teknologin bara slängs på oss utan att

vi riktigt förstår vad det går ut på, mer än så ser jag inga hinder i mitt arbete, varken

som journalist eller kvinna (Vian Abbas)

Det finns inte tillräckligt med resurser. Och som journalist och kurd, med tanke på

klansystemet så måste man vara försiktig. (Sabah Atrushi)

Två av åtta respondenter talar om bristen på offentliga dokument och information som

största hindret i hans arbete som journalist. De berättar om korruptionen i landet och

med brist på dokumenten eller bevis kan ingen journalist skriva om det.

Till exempel så vet alla att det är korruption i landet och att politiker lägger pengar i

fickan, men i och med att det inte finns några dokument eller bevis så kan vi inte

skriva om det. Korruptionen gör det svårt för oss journalister att skriva och

rapportera om sådant som sker i landet. (Abdullah Misxeti)

Analys Pressfriheten och yttrandefriheten är begränsad. Min första tanke var att detta

faller in på strategin ”Journalistens roll som regeringspartner”? Men vid närmare

eftertanke präglas journalisternas yrkesvärld av bristande dokument, det är väldigt

svårt att komma åt offentliga handlingar och korruptionen och journalisternas

frustration över att inte kunna skriva om den var genomgående hos vissa

respondenter. Det framgår att det inte finns någon särskild relation mellan makthavare

och journalister, inte heller finns det någon speciell relation mellan det vanliga folket

18

och journalisterna. Hittills finns det inga tecken på att regionen använder journalistik

för att utveckla landet på något sätt. Inte heller finns det några spår av demokrati.

Enligt democracy och journalism skall journalisten fungera som en medlare mellan

folket och makthavarna men här framgår det att det inte finns någon sådan relation

mellan folket, journalisterna och makthavarna. Och denna roll kan enbart fungera

komplett genom bra kommunikation och interaktiv teknik i form av e-post, SMS och

bloggar, det finns inte tillräckligt med interaktivitet och tekniska resurser i landet, två

respondenter nämnde detta som ett hinder i deras arbete.

Vilka restriktioner upplever journalister i sitt vardagliga arbete? För att ge svar på denna fråga har jag frågat respondenterna om ”redlines”, deras

relation till makthavare, om de behövt använda sig av självcensur samt hur de får tag

på information från myndigheter.

Berätta om red-lines/förbud att skriva om?

Religion är ett ämne som majoriteten av journalisterna tar upp som något man inte får

skriva om eller kritisera rättare sagt. Men även att man inte får kritisera ministrar och

ledare i landet. Tre av åtta respondenter kände en skyldighet gentemot staten.

Det gäller att ta ett steg i taget, folket och landet är fortfarande under utveckling.

(Helin Abdullrahman)

Varför ska man kritisera en stat som gett dem frihet som kurder?(Ismail Taher)

Känner du någon journalist som straffats för något han/hon skrivit?

Sex av åtta respondenter hade kollegor som hade blivit arresterade på grund av något

de skrivit medan två respondenter inte kände någon. En av respondenterna hade själv

varit drabbad.

En av gångerna var det för att en journalist i min redaktion kritiserat Islam. Han blev

anmäld av en religiös ämbetsman och jag, som chefredaktör, fick även följa med till

polisen. (Sabah Atrushi)

Ja, för en månad sen blev en journalist och en chefredaktör fängslade några dagar

19

och anmälda för att journalisten kritiserat religion i sin artikel. (Hekar Fendi)

Nej, jag personligen vet inte något om sådant, har knappt hört något om det (Helin

Abdullrahman)

Har du någonsin utövat självcensur?

En av åtta utövade självcensur medan3 de andra var väl medvetna om sina gränser

och behövde därför aldrig utöva självcensur. En respondent var inte rädd för att skriva

sanningen och behövde därmed inte utöva självcensur

Jag utövar självcensur för att få ett professionellt resultat i mitt arbete. (Jamal Pira)

I och med att jag aldrig berör sådana ämnen så har jag aldrig behövt censurera mig

själv (Helin Abdullrahman)

Nej aldrig, allt jag skrivit har varit sanning och därför har jag inte behövt censurera

mig själv (Sabah Atrushi)

Vad anser du om relationen mellan dig och makthavare i landet?

Ingen av respondenterna hade varit i kontakt med någon makthavare i landet men

samtliga svarade att relationen i stort är bra. Men att makthavare oftast tror att

journalister är ute efter att smutskasta dem. Och är därför lite rädda för att möta

journalisterna.

De ställer upp på intervjuer om det är på deras villkor (Abdullah Misxheti)

Makthavare ser journalister som sin fiende (Saman Noah)

Den är väldigt bra. Förutom det att makthavare har en dålig inställning till

journalister och är nästan rädda för att möta dem (Ismail Taher)

Har du någonsin känt rädsla för att publicera en artikel?

Sex av åtta sade direkt att de fått allting de skrivit publicerat. Två av respondenterna

berättade att de hade material och artiklar som de inte vågade publicera.

Jag får in ganska mycket information inom områdena som anses förbjudna, men jag

publicerar aldrig dem, eller ens tänker tanken. (Saman Noah)

20

Jag har publicerat allt jag skrivit (Vian Abbas)

Jag själv, nej. Men jag vet att det är mycket man inte talar om. Vill man skriva om

staten och makthavare så måste man veta hur man ska skriva det. Man får inte

attackera staten (Jamal Pira)

Hur får du tag på information från myndigheter?

Samtliga respondenter var överens om att om man ville få tag på information så var

det viktigt vilka man jobbade för. Kom man som journalist från en oberoende tidning

var det inte lika självklart att få information

Om jag gillar en av mina kollegor så delar jag gärna med mig av den information

jag har till honom, men kommer någon som jag ogillar eller inte är speciellt förtjust i,

väljer jag att inte ge honom informationen han vill ha. Ungefär så funkar det med

myndigheterna också (Ismail Taher)

Saman Noah: Det är väldigt svårt att få information här, helt enkelt. Till och med om

det handlar om frukt, det är myndigheternas mentalitet. Man ska inte lämna ut

information bara sådär till journalister oavsett vad det handlar. (Saman Noah)

”Det går, men det är svårt.” (Sabah Atrushi)

Anser du att journalister i Irak har större frihet än journalister i den kurdiska

regionen?

Fem av åtta ansåg att journalister i Irak har större frihet. De som ansåg att de hade

större frihet menade att de lättare kunde få information från myndigheter och att det

inte var förbjudet att kritisera makthavare. De som inte tyckte att journalister i Irak

hade bättre förutsättningar menade att situationen var mycket oroligare där.

Många fler journalister blir mördade där. Men det är ingen som skriver om det. En

blev mördad här i Kurdistan och hela världen uppmärksammar det. (Ismail Taher)

De i Irak har lättare med myndigheter, de kan också kritisera staten. Men det är

större oroligheter där och situationen lite farligare. Men i sitt yrke är de absolut

friare. (Sabah Atrushi)

Nej, Irak är fullt med oroligheter. Många journalister dör där till skillnad från här.

21

(Vian Abbas)

Analys I likhet med Development journalism så är politiseringen av medierna inte dold utan

är snarare ett faktum. En viktig aspekt med Development journalism är följande fyra

kategoriseringar av yrkesrollen: Journalistens roll som nationsbildare. Journalistens

roll som regeringspartner. Journalistens roll som maktens granskare Journalistens

roll som vakthund och transpararensvakt. Journalisterna i regionen har, grundad på

svaren från respondenterna, inga möjligheter att fungera som nationsbildare,

regeringspartner (i fall de inte sympatiserar med dominerande partierna), de kan inte

heller granska makten eller vara vakthundar i och med att det inte finns större

möjligheter att nå information från myndigheter et cetera. Samt för att eliten inte

träffar vilken journalist som helst, i synnerlighet inte om du är bekant som statskritisk.

Ett land kan inte heller utvecklas om det präglas av censur. Rapporten ”Mellan

rättigheter och övergrepp: Mediaparadoxen i kurdiska Irak” styrker resultatet att

journalisters roll inte är komplett. De pekar ut både makthavare och journalister som

orsaken till den bristande kommunikationen. Reportrar utan gränser iakttar misstro -

även misstanke – hos en del av politiker när det gäller media och vice versa. Det finns

en uppenbar brist på ömsesidigt förståelse för de roller som spelas. En brist på

professionalism hos vissa medier har också förstärks problemet. Medborgarna är

lojala till sina partier och till sin ledare. De blundar för den korruption som finns i

regionen och journalister kan inte skriva om den. Makthavare missbrukar makten de

erhåller men medborgarna gör inga större protester trots att motviljan finns. Enligt

democracy and journalism så är de en viktig del för demokratin att en journalist är

fristående och objektiv, vilket de kanske inte alltid är enligt rapporten från reportrar

utan gränser.

Diskussion med förslag till vidare forskning

Diskussion Syftet med denna studie var att undersöka journalisters syn på deras yttrandefrihet

samt vilka restriktioner de upplever i sitt vardagliga arbete. Men för att få en

förståelse för mediesituationen i den kurdiska regionen krävs en djupare förståelse

samt kunskap om den långa kurdiska politiska historian. Resultatet visar att politiken

22

dominerar medierna. Detta resulterar i en yttrandefrihet som är begränsad. Trots att

vissa journalister påstod att de hade yttrandefrihet och att de var fria som journalister

går det inte att blunda för de journalister som beskrev sin yttrandefrihet som

begränsad. Nästan varje respondent kände till någon som blivit straffade.

Avin Abbas, Hekar Fendi och Abdullah Mishxeti nämner medborgarna som ett hinder

i deras vardagliga arbete och menar att det gäller att ta ett steg i taget. Utvecklingen

sker snabbt i regionen. Folket har svårt att anpassa sig. Ismael Taher sade ständigt

under sin intervju att det är den här staten som har gett kurderna frihet. Kurdernas

rättighet att just få vara kurder har varit mycket viktigare än någon annan frihet.

Nästan varannan man i Kurdistan har varit politisk aktiv inom något av de rådande

partierna. Medborgarna är lojala till sina partier och till sin ledare. De blundar för den

korruption som finns i regionen och journalister kan inte skriva om den. Makthavare

missbrukar makten de erhåller men medborgarna gör inga större protester trots att

motviljan finns.

Relationen mellan journalister och makthavare beskrevs som bra fast det ska helst

vara på makthavarnas förbehåll, främst på grund av rädslan att bli smutskastade av

journalister eller att det ska skrivas osanningar om dem. Bristen på information från

myndigheter är ett facto. Inte vilken journalist som helst be om offentliga dokument.

Ismael Taher beskriver det utförligast: ”Om jag gillar en av mina kollegor så delar

jag gärna med mig av den information jag har till honom, men kommer någon som

jag ogillar eller inte är speciellt förtjust i, väljer jag att inte ge honom informationen

han vill ha. Ungefär så funkar det med myndigheterna också”. Detta visar prov på

mutsystemet i regionen och beskriver i stort hela situationen. Det är viktigt att ha

kontakter. Annars kan det ta evigheter att få ut ett dokument. Saman Noah berättar om

en artikel han skulle skriva. Ingen myndighet ville lämna ut den information han ville

ha trots att det var en enklare artikel om priset på äpplen.

Staden Duhok där jag har samtalat med majoriteten av mina respondenter är välkänd

för att vara politiserad. All media här är partipolitisk. Sabah Atrushi har startat den

första oberoende nyhetstidningen ”Chaixana”, journalister i staden tar avstånd från

honom och hans tidning. Han får på egen hand sköta hela tidningen. Tanken på en

oberoende tidning som fritt kritiserar makthavare och talar öppet om korruption och

brister i samhället är nytt för befolkningen i Duhok. I huvudstaden Erbil och

23

Sulaymaniya är tanken inte lika ny. Där finns det flertal tidningar som påstår att de är

självständiga oberoende tidningar. Efter intervjun med Abdullah Mishxeti berättade

han att medborgarna i Dohuk inte är lika aktiva som dem i andra städer. I Erbil och

Sulaymaniya är befolkningen mer på hugget. De vill ha sina rättigheter och är inte lika

politiserade.

För att yttrandefrihet skall kunnas verkställas så måste även befolkningen ha tolerans

och förståelse för det fria ordet. Ett demokratiskt samhälle bygger inte enbart på

partierna eller individer som styr utan grunden till ett samhälle består av den civila

befolkningen och hur de utnyttjar möjligheterna som samhället grundar sig på. Och vi

måste alltid komma ihåg att tystnad är yttrandefrihetens starkaste fiende.

Men finns det något land i världen som har absolut yttrandefrihet?

Kanske är situationen för journalister i den kurdiska regionen mer komplex än så. Det

kan inte enbart skyllas på vilka partier eller individer som styr. Problemet ligger

mycket djupare än så. Kanske är det så att censuren ligger mer hos medborgarna och

deras fruktan för att se sanningen i vitögat; Att trots att de är befriade från Saddam

Husseins grymma regim och förtrycket för att de är kurder, så har de mot all möda

hamnat under en annan despotisk makt.

En annan realitet i Kurdistan är morden på journalisterna Saman Hama och Sardasht

Osman. Spekulationerna kring mordet på Sardasht Osman är många. Ismael Taher

nämnde att Osman hade anknytning till terrorister medan Sabah Atrsuhi var nästan

säker på att staten låg bakom mordet. Hekar Findi ville inte yttra sig alls och var klar

om den saken. Inga kommentarer sade han upprepade gånger medan han ryckte på

axlarna. Avin Abbas och Helin Abdullrahman beklagade sig över mord mer än

mordet. Vad beror deras likgiltighet på undrade jag upprepade gånger medan jag

genom följdfrågor försökte skapa en reaktion eller respons.

Sardasht Osman hade skrivit ett antal artiklar som kritiserade KRG (Kurdistan

Regional Government) och han var medveten om att han utsatte sig själv för fara. I en

av sina sista krönikor för webtidningen Kurdistanpost skriver han:

” In the last few days they told me: you don’t have much longer to live, or as they told

me “you are no longer allowed to breathe in this city”. I don’t fear death or pain. I am

waiting for the end of the allotted time to meet my killers. I pray that they will give

24

me a tragic death the same as my tragic life. The reason I write this is so everyone

knows the youth in this country are Homo Sacer and that death is the simplest choice

they have. I want them to know that what scares us is the continuation of this

condition for future generations, not our death. My duty is to fulfill satisfaction for my

little brothers, not my self.”22

Trots hoten så fortsatte Osman med sina artiklar och sin kritik mot staten. Sardasht

Osman avslutar sin artikel med följande mening:

” We should talk as long as we are alive. When my life ends, let my friend mark a

period, start another sentence and continue where I left off.”

Det står klart för mig att yttrandefrihetens främsta martyrer kommer alltid att vara

journalisten.

Förslag till vidare forskning Flera av respondenterna nämnde befolkningens mentalitet som hinder i deras arbete.

Det vore intressant om en studie gjordes om befolkningen i Kurdistan och deras syn

samt tankar om medierna. Samt en mer djupgående om vilka förändringar som skett i

regionen innan och efter Saddam Husseins fall.

En annan intressant studie vore de kvinnliga journalisterna i Kurdistan och hur de ser

på sin roll som journalister. Har lika stora möjligheter att lyckas som männen?

22 http://changekurdistan.org/details.php?id=27 Detta är en översättning av krönikan som skrevs på kurdiska för nättidningen Kurdistan Post. Läs bilaga två för fullständiga översättningen av krönikan.

25

Referenser Litteratur

Esaiasson P, Gilljam, M, Osacarsson, H, Wängerud, L, Metodpraktikan – konsten att

studera samhälle, individ och marknad, Nohrstedts Juridik AB, Stockholm, 2008

Ahmed, Gunter, The kurdish question – and the 2003 iraqi war, Mazda Publishers,

inc, Costa Mesa, California, 2005

Xiaoge, Xu, Development journalism, Handbook of journalism studies, Routledge,

2008

Elektroniska artiklar

Reportrar utan gränser - ”Between freedom and abuse: The media paradox in iraqi

Kurdistan”

http://www.reportrarutangranser.se/artikelarkiv/78-arkiv/478-undersoekande-rapport-

mellan-raettigheter-och-oevergrepp-mediaparadoxen-i-kurdiska-irak

Reportrar utan gränser - Partipolitiskt medieförtryck i Kurdistan 28.11.2010

http://www.reportrarutangranser.se/artikelarkiv/78-arkiv/503-partipolitiskt-

mediefoertryck-i-kurdistan

Sardasht Osman- My Death Rings

Översättning av Kirmanj Ahmed

3.12.2010

http://changekurdistan.org/details.php?id=27

IMCK

http://imckiraq.blogspot.com/

Muntliga källor

Samtliga intervjuer är inspelade med diktafon och finns sparade hos författaren.

26

Wladimir van Wurgenburg – Journalist, via facebook har vi samtalt och haft kontakt

innan och under tiden jag befann mig i Kurdistan

Saman Noah – Journalist 2010 -11-27, arbetsplats

Abdulllah Mishxeti – Journalist, 2010-11-28, arbetsplats

Helin Abdullrahman – Journalist – 2010-12-02, journalistförbundets lokal

Vian Abbas – Journalist. 2010-12-02, journalistförbundets lokal

Hekar Fendi – Journalist – 2010-12-02 , arbetsplats

Sabah Atrushi – Journalist – 2010-11-29, Duhok University

Ismael Taher – Journalist – 2010-11-28, Journalistförbundets lokal

Jamal Pira – Journalist 2010-11-29, Journalistförbundets lokal.

Bilaga

Intervjuguide • Vad anser du om din yttrandefrihet?

• Känner du dig fri som journalist?

• Berätta om eventuella hinder i ditt arbete?

• Berätta om red-lines/förbud att skriva om?

• Känner du någon journalist som straffats för något han/hon skrivit?

• Har du någonsin utövat självcensur?

• Vad anser du om relationen mellan dig och makthavare i landet?

• Har du någonsin känt rädsla för att publicera en artikel?

• Hur får du tag på information från myndigheter?

• Anser du att journalister i Irak har större frihet än journalister i den

kurdiska regionen?

27

• Vad anser du om mordet på Sardasht Osman?

I Heard the First Ring of My Death. Sardasht Osman

In the last few days they told me: you don’t have much longer to live, or as they told

me “you are no longer allowed to breathe in this city”. I don’t fear death or pain. I am

waiting for the end of the allotted time to meet my killers. I pray that they will give

me a tragic death the same as my tragic life. The reason I write this is so everyone

knows the youth in this country are Homo Sacer* and that death is the simplest choice

they have. I want them to know that what scares us is the continuation of this

condition for future generations, not our death. My duty is to fulfill satisfaction for my

little brothers, not my self.

What bothers me about these threats is that there are so many issues to discuss and it

can’t be left like that. It is unfortunate that this State is apathetic towards the death of

its people.

Yesterday, I informed the Dean of our college that last night they threatened to kill

me. He told me this was a case for the police. I don’t know if there is another country

where a college student gets a death threat and his University takes shameful inaction.

The Dean or the University should have sponsored my case as their own, as I am a

part of this school. But this did not shock me. I knew for a long time that this

country’s universities are not havens of tranquility.

Later, I contacted the head of Police General, Abdul Khaliq, who told me, “This

mobile phone number may be from abroad, or it may be a private issue, and it may

happen again. But [Erbil] is safe and nothing like that can happen here.”

With a whimsical smile, I thought of the Director’s reply; it may have been Sarkozy

who threatened me. How can I be sure my life is safe if only few days ago, a friend of

mine was beaten and forced to leave this city because of his writing?

28

Whatever happens, I will not leave this city and will wait for my death. I know this is

the first ring of my death knell and is ultimately a ring for all the youth in this country.

This time, I will not press any charges nor will I inform the authorities. This a path I

choose and I will bear the consequences. From now on, I will think of every word that

I write as my last. So I will try to be truthful as Jesus. I am happy that I have

something to write about, but there are people who don’t want to listen. Whenever we

whisper, their ears become restless. We should talk as long as we are alive. When my

life ends, let my friend mark a period, start another sentence and continue where I left

off.”

Documents

Tala är silver men tiga är guld - DiVA portalsh.diva-portal.org/smash/get/diva2:486528/FULLTEXT01.pdfInledning Den 3 maj 2010 kidnappades journalisten Sardasht Osman, två dagar