Team Mission · att be och sjunga Ang Pasko ay Sumapit. Därefter var det dags för framföranden av barnen. En del barn sjöng och dansade, andra endast sjöng och några presente-rade

Team Mission Nyhetsbrev nummer 1 2019

Förväntansfulla ungdomar inför talangtävling. sid 3

Glädje att få vara till hjälp för en av dessa mina minsta. sid 6–7

så blir du elfadder på lägergården i Lettland. sid 15

2 team mission nr 1 2019

I rörelse mot framtideni har nyligen gått in i ett nytt år – ett år som vi inte vet vad det kommer att innebära, varken för oss som enskilda personer eller för oss i Team Mission som organisation.

När man går in i ett nytt år, så ser man sig gärna tillbaka på det år som gått – vad man har

varit med om och vad man skulle kunna ha gjort bättre. Man påminner sig om händelser och upplevelser som man varit med om – både de positiva och de negativa. Man ser vad som skett i sin omgivning – i landet som sådant – och i världen, och man förvånas alltid över att det kan ske så mycket under ett år som det i verkligheten har skett under 2018.

Summan av det hela är att man hade önskat att det hade blivit bättre på många områden i vår värld i dag, men verkligheten säger något annat.

NödeN har iNte blivit mindre – konflikter och krigstillstånd har inte minskat – fattigdom och svårigheter har inte avtagit – katastrofer av olika slag upprepas och förvärras.

Hjälpinsatser som görs av olika organisationer är lika aktuella i dag som tidigare. Hjälp till självhjälp behövs i allt större utsträckning, och all den hjälp som ges blir till nytta för dem som verkligen är i behov av detta.

Jesus ger oss ett ord som vi var och en får ta till oss i denna tid. Han säger i Lukas evangelium 6:31 så här

”Allt vad ni vill att människorna skall göra er, det skall ni göra dem”. Vad Jesus menar, det är att när du och jag gör gott mot andra, så får vi välsignelse tillbaka på något sätt.

att se När barN och även vuxna får ta del av den hjälp som vi i Team Mission ger dem både i Lettland

och i Filippinerna, då är det den välsignelse som kommer tillbaka till oss. Den glädje vi då upplever när vi ser all den glädje de utstrålar över den hjälp de får är något av det bästa vi i vår organisation kan få vara med om.

Vet du – Du är en del av detta arbete, Du som ger av det Du har för att vi ska kunna ge vidare till dem som behöver.

Ett nytt år ger nya möjligheter – vi fortsätter vårt arbete även under 2019. Vi är i rörelse mot framtiden.

Tack än en gång för dina gåvor – Gud välsigne Dig.

Team Missionansvarig utgivare: Catharina Harknäs ● e-post: [email protected] ● internet: www.teammission.se Plusgiro: 90 13 20-2 ● Bankgiro: 468-7653 ● Team Mission Finland, Box 17, SF-654 11 FinlandBankkonto Finland: 80 00 11-70 84 32 71 ● ● tryck: Ljungbergs Tryckeri ● omslagsfoto: Team Mission

Transformatorgatan 2, 2 tr 721 37 Västerås. Telefon: 021-12 24 20Team Mission

Du är en del av detta arbete, Du

som ger av det Du har för att vi ska

kunna ge vidare till dem som behöver.

Signerat

V

Lars-owe karmeborg vice ordförande

för team mission

team mission nr 1 2019 3

et är dags att visa alla elevernas talanger. Intramurals 2018, Team Missions grundskolas stora talanghändelse är verkligen underbar att se och

få uppleva. Vi började med att ha en parad genom samhället för att visa alla att det finns en kristen grundskola här i Lambakin. När eleverna återvände tillbaka till skolområdet så inledde vi tävlingarna med bön och Pastor Florante A. Rola inspirerade och uppmuntrade eleverna och sedan var det dags för tävlingarna.

Alla närvarande var så förväntansfulla

och ville verkligen se varje punkt på programmet. Paraden, sport, “cheer-leading” och lekar var några av händelserna.

Föräldrarna deltog också i några av lekarna tillsammans med barnen och mammorna var med och dansade Zumba. Alla deltar verkligen i alla aktiviteterna. Förskolan hade gymnastik och de är verkligen graciösa och fyllda av energi. Eleverna i grundskolan tävlade sedan i vilket lag som hade den bästa ”cheerleadingen”.

Eleverna från Pandayan and Prenza

deltog också och de presenterade olika folkdanser.

En av eleverna vann bästa talang och bästa kostym. Deras dansnummer var verkligen något att se på grund av deras färgglada utstyrsel och deras vackra leenden. Föräldrarna deltog också in några av lekarna tillsammans med deras barn. Under den sista dagen delades priser och utmärkelser ut och eleverna från Pandayan och Prenza fick sina välförtjänta priser för vad de utfört under dagarna. Alla var glada och välsignade av evenemanget.

conralyn corpuz

Förväntansfulla ungdomar inför den stora talangtävlingen

d

FilippinernaFilippinerna


En stor glädjens dag att få fira Team Mission

nder tre dagar i januari var det åter dags att fira Team Mission. I år är det 38 år sedan som Team Mission grundades. Årets tema var ”Excellence är

en bestående förändringsprocess”.

AllA hAr vAriT upptagna med att förbereda firandet. Vi var så förväntans-fulla då vi visste vilka aktiviteter som skulle vara under dagarna och vi trodde att vi verkligen skulle få njuta av dem då det är dags. Våra elever med stöd av lärare, personal och föräldrar, förberedde firandets olika aktiviteter.

På den första dagen var det dags för

G. på Bb. Kalinisan, 2019 ( en tävlingdär vinnarna koras). Dagen började medatt barnen från förskolorna i Pandayanoch Prenza framförde ett program avdanspresentationer, följt av talangtäv-lingen med deltagarna på G. på Bb.Kalinisan.

AllA gjordE siTT bäsTA. På kvällen var det dags för kröningen av årets Kalinisian. Det var mycket trevligt att få se resultatet av föräldrarnas ansträng-ningar av att förbereda sina barns olika kostymer.

Årets tema var 70-tals stil och kläderna skulle bestå av återvunnet material. Det

var verkligen en fantastisk kväll med vackra kandidater som gick som modeller med sina kostymer.

Kvällens höjdpunkt var inte bara att tävla, njuta och få utmärkelser, utan att få ha enighet och få en djupare kärlek till miljön och för varandra. Nästa dag framfördes musikalen The Greatest Show. Eleverna visade sina talanger i dans och agerande.

i börjAn när dE tränade inför framförandet såg vi deras iver att memorera sina dialoger och öva sina handlingar så att allt blev rätt tekniskt sätt. Tålamod, att älska och hjälpa

U

Filippinerna


En stor glädjens dag att få fira Team Mission

Jag hoppas och ber att glädjen och den

minnesvärda upplevelsen får leva kvar

i hjärtat på alla och får finnas med

för alltid.

varandra utvecklades sedan i dem under repetitionerna. Till slut fick all tid de offrat på träningarna framgång. Musikalen framfördes mycket bra och blev uppskattat av alla som såg den.

På dEn sisTa dagEn, åkte alla kandidaterna som deltog i G. på Bb. Kalinisan, i en bilkortege klädda i sina klänningar och klädsel med sina utmärkelser. Därefter följde familjeda-gen.

Det är med glädje i våra hjärtan som vi ser föräldrarna ge tid för att vara tillsammans med sitt barn eller sina barn på denna dag. Spel, zumba dans, familje

korttagning och en avslutande ”Boodle fight” band samman varje familj och elev och alla lärare och personal.

dEnna händElsE är en av de trevligaste dagarna för oss att fira varje år. Alla tycker mycket om det och gör sitt bästa för att allt ska lyckas. Jag hoppas och ber att glädjen och den minnesvärda upplevelsen får leva kvar i hjärtat på alla och får finnas med för alltid. Vi ser fram emot fler år och dagar att få fira Team Mission. Gud välsigne Team Mission på Filippinerna och i Sverige. TEaM Mission

i sluTET av förra året så hade vi vår julfest tillsammans med föräldrarna. Vi började festen med att be och sjunga Ang Pasko ay Sumapit. Därefter var det dags för framföranden av barnen. En del barn sjöng och dansade, andra endast sjöng och några presente-rade också ”action” sång. Efter dessa framförande var det dags för spel och tävlingar.

Det var olika lekar som exempelvis Resa till Jerusalem, äta marshmallows. Vinnarna fick priser. Efter tävlingarna och lekarna var det dags för förfrisknin-garna som föräldrarna och vår kokerska hade gjort iordning.

vi byTTE julklappar med varandra och jag gav pennor och kritor till alla barnen eftersom några av barnen inte ägde varken pennor eller kritor som de behövde i skolan.

Tack för att ni stöder och sponsrar oss, barnen njöt verkligen och hade roligt på julfesten. Gud välsigne dig än mer.

dina funiEsTasförskolan i ZaMbalEs

Tack för sponsring av julfest

Filippinerna


et är ett stort privilegium att få vara en del av Team Mission. Vi är så tacksamma till Team Mission Sverige, Team Mission Filippinerna,

våra sponsorer och faddrar som gör det möjligt. Det har varit dags för medicin-ska check-ups på flera av våra förskolor och vi samlade in medel, bokade tillgängliga läkare och planerade så att allt skulle fungera. Vi skaffade de mediciner som behövdes som multivita-miner för barn, Vitamin C, mediciner mot hosta, förkylningar, feber, allergier och antibiotika. I februari så började vi vår “Medical Mission” till Zambales. Dr. Consuelo Abrencillo var vår läkare på denna resa. Vi är verkligen tacksamma till henne att hon gav oss tid och var med oss på denna mission.

Vi undersökte 35 barn och 8 vuxna. Vi hade också möjlighet att träffa några av familjerna som vi sponsrar, oavsett ålder så är de fortfarande trogna Herren och missionen. Jag hade verkligen en trivsam stund att prata med dem och få veta mer om deras vistelseort och deras pastor. På eftermiddagen fortsatte vi vår resa till Bataan och förberedde nästa dags medicinska check-up.

Alma och jag pratade om behoven på

förskolan i Zambales och då framför allt underhållet av byggnaderna. Dagen därpå började vi våra undersökningar. I Bataan undersökte vi 75 barn och fem vuxna. Dr Kate C. Bazon and Dr Sylvia P. Santos var de som var våra läkare denna dag. Föräldrarna förberedde måltiden ”Boodle Fight” till oss för att visa sin tacksamhet för vad vi gör för deras barn. Även här så träffade vi flera familjer som vi stödjer på olika sätt och vi träffade bland annat familjen Paul Jairuz. Efter att vi hade ett möte med personalen åkte vi till Tarlac för att ha en god natts sömn och förbereda oss för att åka till nästa förskola.

På morgonen så åkte vi vidare till Gen. Tinio. Under dagen så undersöktes 75 barn. Denna dag var det Dr Eric Ador som ställde upp som vår läkare. Några barn och föräldrar som gick på andra skolor kom även till oss. Det hade spridit sig att vi hade medicinska check- ups och de behövde hjälp. Vi tackar Gud för att vi fortfarande hade medicin så att det räckte även till dem. Vi är så glada att vi kan nå ut till samhällena genom våra medicinska resor. Vi fortsatte sedan vidare till Ilocos Norte.

När vi kom till Laoag, så stannade vi hos mina släktingar. Vi bodde hos dem över natten och kunde förbereda oss för

nästa dag i Vintar. I Vintar tillgodosåg vi 85 barn och deras behov. Läkare denna dag var Dr Leomer Rumbaoa. Vi fick möjlighet att prata med barnens familjer. Även här lagade föräldrarna mat åt oss och gav oss grönsaker som de hade skördat. Sista dagen på vår resa så besökte vi Pandayan på morgonen och åkte sedan vidare till Prenza på eftermiddagen. Vi hade med oss två läkare denna dag, Dr. Matty H. Torres vår läkare och Dra. Chastity Dazo, vår tandläkare. I Pandayan träffade vi 45 barn och i Prenza mötte vi 90 barn.

AllA förskolor som vi besökte hade även andra behov. Det behövdes nya leksaker och byggnaderna behövde underhållas. Vi ber att någon vill öppna sina hjärtan för dessa barn och att vi kan underhålla byggnaderna så att vi kan fortsätta att betjäna dessa barn som behöver vår hjälp och stöd. Efter vår intensiva fyra dagarsresa till dessa förskolor var vi trötta men uppfyllda av tillfredsställelse och glädje över att vi hade fått betjäna dessa människor. Deras leende när de fick den hjälp de så väl behövde var mer än nog för oss.

Gud välsigne Team Mission Sverige, Team Mission Filippinerna och alla faddrar och sponsorer.

Glädje att få vara till hjälp för

d

Filippinerna


hjälp för dessa mina minsta

Filippinerna


nder många år har jag varit sponsor av ett barn i Team Mission på Filippinerna. Glädjen att veta att det lilla man skickar varje månad ändå

gör så stor nytta för ett barn så långt borta är så stor.

Jag har under åren läst flera artiklar i tidningen om sponsorer som tagit tillfället att besöka något av skolorna eller dagcentren som drivs av Team Mission och många gånger tänkt att – får jag tillfälle att besöka dem på riktigt skall jag ta den chansen.

I oktober fick jag den möjligheten.

I samband med att jag var på resa i Filippinerna planerades in ett besök tillsammans med Team Mission att hälsa på i skolan i Lambakin och dessutom få tillfälle att träffa det barn jag trodde var ”mitt” barn. Varslen var kort för dem och den enda tidpunkten jag kunde planera in besöket var under Allhelgonahelgen – en vecka som är så viktig för många på Filippinerna men

samtidigt en tidpunkt då många skolor är stängda.

jag hade med hjälp av Catharina på Team Mission i Sverige kommit överens med skolan på Filippinerna att ankomma till Manilla den 28 oktober och där väntade transport som skulle ta mig tillbaka till Lambakin och skolan som fanns där.

Med tidig avgång från Cebu City flög jag från Mactan Cebu International Airport till Manila Ninoy Aquino International Airport. En flygtur som i sig tar bara en knapp timme men ganska många timmar utöver det före avgång med resa till flygplatsen, säkerhetskon-troller, incheckning och dylikt.

Väl framme i Manilla fanns personalen Gerti och Benny, deras trogna och eminenta chaufför, väntandes för att möta mig. Mot Lambakin bar det därefter iväg. De tog tillfället i akt att erbjuda mig en lunch på McDonald’s. Det tog ett par timmar för oss att komma fram i den täta eftermiddagstra-

fiken till den huvudsakliga blå och vita komplexet som är Team Mission Christian School.

Jag ska inte gå in i för mycket detaljer kring hur det ser ut men den inhägnade komplexet består av byggnader i två våningar med administrationsbyggnader och klassrum, en centralt belägen basketbollplan – Filippinernas national-sport – samt två bostäder, en för Sister Nora, hennes hjälpreda Ate Mila och för mig som togs emot som en värdig gäst.

sIster nora är änka efter Romeo som tillsammans grundade TMCS i Lambakin. Sister Nora bor i en av bostäderna på området och tog emot mig med öppna armar och var med under mina utflykter till de två dagcentren jag besökte. Under många år har hon hjälp av Ate Mila som sköter hushållet och såg till att jag fick mat under min vistelse där.

Detta var min första resa till Filippinerna och trots tidigare besök till Thailand var nya intrycken många. Ett

"jag kommer fortsätta ge mitt stöd till team mission" Hans Christiansson om hans besök hos Team Mission Christian School

U


underbart vackert landskap med människor som överlag var hjälpsamma och tillmötesgående men samtidigt något frustrerande för en ordningsam nordbo som är van vid ordning och reda – ett beteende som i sig saknar betydelse men illustrerade vad som kunde skapa frustrationen var när beställningar på restauranger gjordes. Lycka var att rätt mat kom fram, i rätt ordning, till rätt antal och med rätt drinkar till. Nåväl – När i Rom, gör som romarna gör.

Kvällen då jag ankom till Lambakin fanns inget planerat utan det blev till att lägga sig tidigt för dagen därpå fanns inplanerat besök på två av de dagcentren som drivs av Team Mission. Inga problem att somna trots högljudd luftkonditionering.

Dagcentren är i praktiken grundskolor som barn får komma till och där får de en slags pedagogisk utbildning med värderingar från Kristendom i grunden. Barn i åldrarna 3–5 kommer dit och leker och ritar och lär sig alfabetet och att räkna – sådant som man själv fick göra i skolan.

Under förmiddagen dagen därpå blir jag ledsagad av Conralyn Corpuz eller Lenlen som hon kallades av alla, runtom skolområdet och fick se klassrummen och träffa de medlemmar av personalen som inte hade tagit ledigt under Allhelgonahelgen. Ett av ”uppdragen” under mitt besök var att kasta ett öga på deras datorsal och få en inblick i vad den bestod av och vilka

behov, eller bekymmer som fanns och om det var något man kunde bistå dem med. Joemari var den lärare som gav mig den inblicken och den största och enskilt allvarligaste problemet var den bristande tillgången till relativ stabil internetan-slutning. Detta behövde kollas!

Efter lunch inne hos Sister Nora med sedvanlig filosofiska samtal under och efter måltiden samlades vi för vår första utflykt – Jag, Sister Nora och Lenlen. Benny körde som vanligt oss tryggt och säkert till vårt första besök – dagcentret i Pandayan.

Där blir man mottagen av närmare 20 barn med föräldrar och personal.

Barnen har klätt upp sig i traditionella Filippinska dräkter från deras historia – bland annat Andrés Bonifacio. Med stolthet i sina dräkter tar de emot mig – en sponsor. Alla står i en lång rad och bockar sig fram lite då och då för att kika åt deras vänster för att se vad det är för någon de kommit dit för att visas upp för.

Jag erkänner villigt att jag inte är van c


vid för mycket uppmärksamhet och det är inte utan en viss nervositet som jag hälsas välkommen av barnen och föreståndarinnan av centrat. Jag kände mig så hedrad av att välkomnas av barnen med sin traditionella hälsning som består av att ta min hand och lägga sin panna mot den.

Jag förundras ständigt av den nyfikenhet dom visar när jag är där – kanske inte så konstigt då jag är jämförelsevis lång och relativt blek i jämförelse, så kanske det är så att jag till och med – åtminstone i deras ögon – rent utav är exotisk.

Med ett tal av Sister Nora välkomna-des jag till skolan och lite överraskat bads jag hålla ett tal till samlingen. Lyckades samla några tankar och framföra ett mycket kort tal där jag framförde att jag uppskattade allt arbete de gör och hur glad jag var att kunna hjälpa till på det lilla sätt jag kan.

Efter detta började uppträdet – något personalen och framför allt barnen uppenbarligen lagt ner mycket arbete på

att öva in sånger och texter med berättelser från deras historia – några var blyga och några väldigt framåt – vissa dagdrömde inför deras tur att sjunga eller tala såsom barn lätt gör i sådana här sammanhang – helt underbart att uppleva att barnen i världen är så lika oavsett om de bor i Filippinerna eller Sverige. Sista Nora som satt hos mig försökte översätta löpande vad sångerna och texterna betydde.

Uppträdet hölls på Tagalog men engelska är de flesta väldigt duktiga på med – även många av de mindre barnen. Efter uppträdet blev stämningen lite mer lättsamt och barnen kom fram och fick high-fives och frågor var många om det ene och andra och vi hamnade så småningom i deras lekplats där det fanns gungor och någon karusell av något slag. Någon av barnen hoppar upp och sätter sig i mitt knä, en annan tycker att jag skall stanna för att lära dem engelska. Jag hoppas dom tyckte det var lika trevligt att träffa mig som jag tyckte det var att få träffa dom.

Jag är så tacksam att de valde att ge upp timmarna i övning och besöket för att träffa mig – inte bara barnen utan deras föräldrar och personalen på dagcentren. Samma tacksamhet gäller även de som mötte mig på nästa dagcenter som stod på agendan att besöka.

detta center ligger i Prenza och där trodde jag att jag skulle få träffa den flicka som jag utgick från var ”mitt” sponsorbarn. Tyvärr visade det sig att hon inte längre var det men varken jag eller personalen visste vem som var den jag sponsrade (uppdateringen av förskolan sker under hösten så jag hade inte hunnit få info om mitt nya barn innan jag reste till Filippinerna).

Gåvorna jag hade med till henne och till skolan lämnades dock över till personalen för utdelning till henne och till skolan i allmänhet. Efteråt har jag fått bilder och ett underbart kort skrivit av min före detta sponsorbarn där hon tackar för gåvorna och att jag hjälpt henne under den tid hon gick på centret.

c


I Prenza var det inte alls lika många barn som i Pandayan. Någon bland personalen hade blivit sjuk i kombina-tion med lite kommunikationsproblem resulterade i att det fanns bara ett fåtal barn, föräldrar och personal som mötte mig.

Det var ändå superkul att träffa dessa och se hur nyfikna även dessa barn är. Basketboll med några av grabbarna som stod utanför skolan blev det innan vi åkte ifrån Prenza – något som alla uppskattade och trots min fördel i längd så var killarna så mycket duktigare.

En gEnomgåEndE känsla jag får när jag ser eller möter barnen – vare sig det är barn på TMCS eller barn man ser runt om i Filippinerna, eller barn i andra asiatiska länder, är den stolthet de flesta visar kring att få lov att gå i skola – något våra egna västerländska barn inte alls verkar visa lika mycket.

På kvällen var det besök på en restaurang med Filippinsk buffé – lika gott som alltid med rätter som adobo och pancit. Ganska tidigt till sängs den

kvällen. Dagen därpå fanns inget planerat – utan det blev lite djupdykning i problemet med skolans internetanslut-ning. Den upplevdes genomgående som ett problem – dels stabiliteten vilket varierade kraftigt och dels prestandan. Ingen verkade veta vad som förväntades av operatören.

Efter kontroll på plats var det besök hos operatören vid en shoppingmall i närheten och där fick vi klarhet i att den lovade bandbredden var mycket högre än det vi lyckades någonsin mäta oss fram till. Anmälan gjordes och tekniker skulle dyka upp och undersöka saken.

I efterhand har jag hört att de konstaterat att anslutning var bristfällig och numera är stabiliteten betydligt bättre och även farten har höjts.

SiSta kvällEn blEv jag bjuden med personalen för att äta på samma shoppingmall och umgås med dem vilket var en så trevlig upplevelse. Som ett gäng tonåringar efter maten drog vi till vad de kallade för spelarkad och där fanns aktiviteter av olika slag, framför allt

basketboll- och bilkörningsspel – den sistnämnda var jag betydligt mer kompetent på.

Ett glatt gäng som verkligen brinner för det de gör för dessa barn i skolan och på dagcentren och skall ha all heder för det de gör.

tidigt näSta dag kördes jag tillsammans med Gerti och Lenlen, av Benny tryggt och säkert till flygplatsen för att återge mig till vännerna som väntade i Cebu. Visst ja – ett besök på Jollibee för att äta lite innan jag lämnade nya vänner och begav mig mot avgångshallen.

Jag tillbringade tre nätter – två hela dagar – hos Team Mission och gläds åt att få se med egna ögon det de gör och det engagemang de gör det med när det gäller att ge alla barnen i både dagcen-tren och skolan något många aldrig kanske hade fått om inte de funnits. Definitivt något jag kommer fortsätta att ge mitt stöd till.

HanS CHriStianSSon


Lettland

ag besökte Israel på en plats som kallas Palestina där världens äldsta stad Jeriko är belägen. Jeriko är känd som en stad med 10 000 års

historia. Det var en av de första städerna som Josua erövrade när han kom till det förlovade landet. De marscherade runt stadens murar utan ett ljud när de plötsligt ropade och ett mirakel skedde, murarna föll darrande ned.

Nu är det ett underbart och mycket soligt ställe. Många människor säljer apelsiner och dadlar. Men längre tillbaka i tiden var det inte så. Det var en plats för sjukdom och död. Människor i hundratal dog, det fanns inget hopp för helande. Marken producerade inte några frukter. Invånarna kunde plantera frön men fick knappt någon skörd. Svältande överallt. Vet du vad problemet var? Vatten! Vi är beroende av vatten.

Förorenat vatten, förorenade hela området. En av de viktigaste vattentill-gångarna för Jeriko var en fontän och vattnet i den var förorenat. Marken, djur och människor behöver vatten. Av den anledningen så letade de efter en lösning.

Det fanns en profet i Israel. Hans namn var Elisa. Människorna i Jeriko förklarade den tragiska situationen för honom och Elisa sa till dem: ”Ta med en ny liten flaska till mig och fyll den med salt”. Bibeln berättar: De tog med flaskan till Elisa och han hällde saltet i fontänen som försörjde staden med vatten och sa: ”Så säger Herren, Jag har helat detta vatten, och det ska inte mer vara död och ofruktsamhet för landet”.

Från den stunden var vattnet botat och friskt. Landet helades och sjukdo-

marna försvann. Vilket mirakel! I dag kallas den fontänen för Elisas

fontän. Många människor kommer till fontänen för att dricka friskt vatten och tar med sig vatten hem i flaskor.

Vad lär oss deNNa historia? När vi ser på våra kyrkor och våra samhällen så ser vi att något saknas. Någon osynlig sjukdom har fångat oss. Vi ser inte tillräckligt med Guds frukter i våra liv. De flesta kyrkorna i Europa är fyllda av människor som är äldre än 60 år. Det finns inte så många barn och ungdomar i våra kyrkor längre. Vad ska vi göra åt den här situationen?

Vi måste komma till källan för vattnet och hälla salt i det. Precis som profeten Elisa hällde salt i det fysiska vattnet i fontänen, måste vi hälla salt i det osynliga vattnet av religiöst och socialt liv och det redan från början när det börjar spira.

I dag finns denna början av fontänen hos barnen. Vi behöver fokusera på barn och ungdomar och ge dem ”salt i vattnet” så att de får uppleva friskhet i sina liv när de växer upp.

Mitt hjärta gråter när jag tänker på

Jen plats att hälla ditt salt på

Guntars Kokins

Filippinerna

nder tre dagar i december 2018 träffades förskollärarna från åtta förskolor för gemen-skap och utveckling. Det årliga seminariet med temat:

Avancera autentiskt lärande genom holistiskt förhållningssätt var en välsignelse att kunna genomföra även i år. Seminariet hölls på Team Missions huvudkontor där byggnaderna och området användes för inlärning. Det var utformat för att ge förskollärarna kunskap om autentiskt lärande som garanterar utbildning av hög kvalitet. Seminariet ska skapa en balans som kommer att förbättra förskollärarnas kognitiva, affektiva och beteendeområ-den för lärande.

Eftersom personalen behövde fortsätta utveckla sina förmågor att undervisa, bli informerade om de nya riktlinjerna från DSWD (Departementet för socialt välstånd och utveckling), få information om manual-handboken och fördjupas i Team Missions värderingar, var de tre dagarna fullspäckade med lärande och en glad återförening för förskollärarna. De flesta av förskolorna ligger långt borta från huvudkontoret, så många av dem kom redan dagen innan för att vara i tid då seminariet började klockan 8 på morgonen. De trivdes och njöt av gemenskapen med varandra och det var aktiviteter från morgon till kväll.

Varje morgon började med uppmuntran från Guds ord genom våra talare Christine Derit, Florante A. Rola och Gerard Chester Corpuz. Därefter hölls olika seminarieämnena utifrån Team Missions kärnvärden: Hur gör vi

skillnad? Team Missions riktlinjer, Arbetsbeskrivningar för personalen, Betydelsen av emotionell intelligens i utbildningen, Praktiska sätt att utveckla elevernas emotionella intelligens och Team Missions manual för revision. Facilitatorer var Lenora Corpuz, Christine S. Fabian, Romeo A. Corpuz Jr. och Alma Dimain.

Vi genomförde också aktiviteter för teambuilding som Gertrudes Corpuz och Conralyn Callueng höll i. Den sista dagen hade vi också en julfest för alla. Ord av uppmuntran förmedlades från Henry Corpuz. Vi bytte också julklappar med varandra, hade ”Boodle fight” och åt god middag, hade spel och tävlingar som alla verkligen gillade. Romeo A. Corpuz talade också och bad för alla och vi blev verkligen välsignade den dagen. Alla gick hem med ett leende på sina läppar. Nya lärdomar, ny erfarenhet.

Det årliga seminariet är mycket viktigt eftersom det är under denna tid som all personal kan samlas för att förbättra sina kompetenser och ges möjlighet att reflektera över saker som inte fungerar, utmaningar som uppstår och glädjas över framgångar inom deras arbetsområde. De delar goda exempel med varandra som ger nya tankar och idéer hur man kan jobba. För oss är det viktigt att förskollärarna ges möjlighet att utvecklas i sina roller för att det ska bli till det bästa för de barn som går i våra förskolor. Vi tackar Gud och alla sponsorer för stöd och Team Mission Sverige som ger oss möjlighet att träffas.

Conralyn Corpuz

nästa generation kristna. Nya utmaning-ar i samhället, ny teknik, nya idoler, synder och möjligheter – det här är allt vad barn möter nu. Hur kan vi hjälpa dem? Hur kan vi hjälpa dem att stå för Jesus inför den förstörda världen?

i Vår församling i Daugavpils har vi varje vecka söndagsskola för barnen. I söndagsskolan lär vi och förklarar för dem bibelhistorierna och vi lär dem att be. För ett tag sedan började vi också att servera dem måltider efter söndags-skolan. Frivilliga från kyrkan lagar mat åt dem.

Några av barnen bor långt ifrån kyrkan och det finns inga allmänna kommunikationer som gör att de kan komma till kyrkan, så vi bestämde oss för att hämta dem med kyrkbussen. Vi har också gjort iordning nya rum för söndagsskolan.

Jag tror att det finns mycket mer som vi kan göra för barnen, så jag ber om resurser, visdom och människor som vill vara med och stå med dem. Evangelium måste ges till var och en.

guntars KoKins

salt på

tre utbildningsdagar med utveckling och gemenskap

u


■ Det händer ibland att man drabbas av problem och svårigheter. I den situationen kan man känna sig ensam och man tycker att man inte har någon att dela nöden med. Här på Team Missions kontor samlas vi varje tisdag till bön och förbön.

Vi känner det som en förmån att få vara förebedjare och då speciellt för Dig som känner att Du står ensam i bönen.

Vi vill dela förbönsgemen-skapen med Dig. Även om vi inte kan bedja till sammans, utan att det sker var för sig, så vet vi att vi har en bönhörande Gud.

Det kommer ofta in tacksägelseämnen, från

personer som fått uppleva konkreta bönesvar. Det inspirerar oss i vår förböns-tjänst och stärker vår tro. Du ska veta att Du är välkom-men med Dina böneämnen. Du kan ringa oss på nedan nämnda tid, skicka oss ett brev eller mejla till [email protected] Med tillönskan om Guds rika välsignelse och vi står samman i bön och förbön. Ring gärna på tisdagar mellan klockan 10.00–13.00. Då kan Du tala med någon i förbönsteamet. Bönetjänsten tel 0220-306 40. Ring eller skriv till oss och berätta om du varit med om något böne svar.

VI VILL BLI ER NÄTVERKSINSTALLATÖRDatauttag Kat 6FiberoptikTelefonväxlar med mera

FÖR GRATIS KONSULTATIONRing 08-645 90 40, 040-29 54 00www.pritell.seVi utför arbeten i hela Sverige samt i Köpenhamnregionen

BKG-consult Oy AbStoralånggatan 68, 651 00 VasaTel 358 500667662Mobil 049-261764

Vi uTför följande: Projektledning Byggnadsövervakning fastighets- och andra värderingar

Modemagazin hos din frisör

Beauty Trend Publishing Sweden ABBox 2035, 720 02 VästeråsTel. 021- 33 37 25

NOBU

Be tillsammans med oss varje tisdag

V i u t v e c k l a r e n g a g e r a d e m e d a r b e t a r e o c h e f f e k t i v a l e d a r e

w w w . h e l e n a s t a h l . c o m

”Den som bor i den högstes skydd och vilar i den väldiges skugga.” Ps 91:1


Ett års fadderskap för ett barn på team missions förskolor på Filippinerna 1 800 kr.Stöd för barn i Daugavpils Lettland 150 kr/mån.Ett års matfadderskap på Filippinerna för 900 kr.Valfri gåva till Filippinerna eller Lettland.

Ge bort en gåva som gör skillnad

Information

Ny adress och telefonnummerTeam Missions kontor har flyttat och finns nu i Västerås.

ny adress: Transformatorgatan 2, 2 tr

721 37 Västeråsnytt telefonnummer: 021-12 24 20

Nu kan du SWISHA din gåva till Team Mission på nummer:123 90 13 202

För 200 kronor i månaden kan du vara med och hjälpa till så att barnen på lägergården får el, så lampor och kontakter fungerar. Fyll i på sista sidan av tidningen med namn och adress och skicka in till team mission eller mejla till [email protected].

Bli elfadder på lägergården i Lettland

Vi behöver fler som kan hjälpa barn få gå i skolanATT VArA FAddEr gör skillnad för ett barn. Filippinska barn tycker om att lära sig saker och att ge dem möjlighet till det redan i förskolan, ger dem en chans att påbörja resan till ett bättre liv.

ATT uTBILdA SIG är ett sätt att ta sig ur fattigdom och därför har det varit viktigt för Team Mission att ge barn möjlighet att gå i skolan och få undervisning.

Team Mission har i 37 år satsat på att

fattiga barn ska kunna gå i förskolan. Nu är Team Mission i behov av nya

faddrar.

TAck För ATT juST DU vill vara med och förändra ett barns framtid på Filippinerna.

Fyll i talangonen i tidningen på sista sidan så skickar vi all information du behöver.

JA! Jag vill gärna bli fadder!Filippinerna Fadderbarn 150 kr/mån Familjefadder 175 kr/mån Matfadder 75 kr/mån Mobilakliniken 100 kr/mån

Lettland Fadderbarn 150 kr/mån Elfadder 100 kr/mån

Jag vill veta mer om era projekt

Namn:

Adress:

Postadress:

Skicka till: Team Mission,Transformatorgatan 2, 2 tr, 721 37 Västerås.

Din insats kan förändra liv.

Bli fadder nu!

”Jag var hungrig och ni gav mig mat. Jag var naken och ni gav mig kläder... Vad ni gjort mot en av mina minsta, det har ni gjort mot mig.”

Documents

Team Mission · att be och sjunga Ang Pasko ay Sumapit. Därefter var det dags för framföranden av barnen. En del barn sjöng och dansade, andra endast sjöng och några presente-rade