60 vapentidningen 2017

Test bergara b14 hmr

När de första tre skotten för dagen tangerade en klis-terlapp kunde jag

inte låta bli att ge mig hän i skjutglädje. Det som skulle ha blivit prydliga träffbilds-skjutningar förvandlades till flugjakt i försommarvärmen. Någon kan säkert förklara var-för måltavlor i solsken är så lockande för allehanda små-kryp, men jag nöjer mig med att konstatera att de vanligen är störande moment under skjutningen. Det är nämligen

SpanSk

inte alltid helt enkelt att avgöra om det är ett kulhål eller en fluga vid markering via kikar-siktet.

Denna gång var det dock enkelt, när förstoringen vreds upp till 24x. Därför kunde jag inte låta bli att gå på flugjakt. De båda inskjutningstavlorna såg inte kloka ut efter ett tag, med gott om väl utspridda hål. En och annan fluga klarade livhanken, men det berodde mer på något misstag från min sida än på själva geväret. Men innan vi börjar ge oss hän helt och hållet med funderingar om det går att bogmontera flugor, tittar vi närmare på vad stud-sarna från Bergara erbjuder.

B 14-systemetBergaras B14-system, vilket även detta gevär har som grund, är alltså trevligt att repetera. Faktiskt kunde jag inte få slut-stycket att nypa även om jag provocerade genom att ta ned

flugsmällaI händerna fick jag en studsare som med bravur plockade de flugor som trötta på livet tog sig friheten att landa på papptavlan. Skjutglädjen fanns där och den skäms inte heller för sig till jakt, så detta gevär lever upp till sitt namn: B14 Hunting & Match Rifle. av Henrik Kalling

Bakkappan är behagligt mjuk utan att suga fast vid snabba anlägg. Tre distanser medföljer för längdjustering av kolven.

VAPENTID-0004-A-s60-64-A_BERGARA.indd 60 2017-05-30 10:14

vapentidningen 2017 61

Test bergara b14 hmr

SpanSk

bössan från axeln och rycka och slita i slutstyckshandta-get, sådär som man har sett en del göra på älgbanorna. Slutstycket har två klackar och utdragaren är av Sako-snitt. Formen på slutstyckshandtaget är riktigt lyckad, det är rejält och greppvänligt utan att det sticker ut för mycket och blir klumpigt.

Lådan är borrad och gäng-ad för baser. Det följer med Weaver-klackar i stål, men hålmönstret ska enligt upp-gift även passa Remington 700-baser.

Ett femskottsmagasin med-följer och gevärets underbeslag i metall är kompatibelt med AICS-magasin. Det betyder dock inte att du behöver bli ruinerad om du behöver ett extra magasin, för ett Magpul Pmag kostar bara 480 kronor (www.equipt.se). Smala och spetsiga Scenar eller trubbiga Mega, några matningsproblem

förekom inte. Den ganska stora magasinspärren ingav en farhåga att jag skulle lyckas drulla ut magasinet av misstag, men trots försök till allmän klantighet när jag bar geväret lyckades jag inte. Känner du ändå oro över detta kan du ta bort lite material på spärren.

Säkringens form och place-ring för tankarna till Reming-ton 700. Den har två lägen – säkrat eller osäkrat. Det går att osäkra relativt tyst om du smy-ger tangenten. Du kan också plundra geväret i säkrat läge. De som föredrar säkringar som hindrar slutstycken från att öppnas av misstag får dock leta vidare.

Något annat som för tan-karna till Remington 700 är trycket, och du kan mycket riktigt stoppa in vilket efter-marknadstryck du vill till en 700:a. Enligt en representant för tillverkaren har de med-vetet valt att använda sitt

vanliga B 14-tryck. Detta är ställbart mellan 1,3 och 2,0 kilogram. Förvisso är det rent och med relativt lite släp, men ska geväret även användas till sportskytte kanske du kom-mer att byta tryck. Lite så gick tankarna hos tillverkaren. Ett bättre tryck hade gjort stud-saren dyrare, och inte alla är så finkänsliga. När ett brant pistolgrepp ger bra vinkel till avtryckaren har jag dock inga problem att finlira trots 1,3 kilogram i avtrycksvikt. Däre-mot tog det ett tag vid att vänja sig vid att avtryckaren fortsatte några millimeter bakåt efter skottet föll, likaså är jag inte överdrivet förtjust i känslan av ett andra steg. För min del hade det avgjort blivit ett efter-marknadstryck, för det förtjä-nar resten av geväret.

Nästan utmärkt kolvDet jag saknar på kolven är sådant som hade fördyrat gevä-

flugsmälla

Ett trevligt slutstyckshandtag. Stort och greppvänligt, utan att vara för biffigt.

Pistolgreppet ger en bekväm vinkel till avtryckaren vilket hjälper skyttet.

Det går att pressa ihop för-stocken mot pipan men du får ta i och det var inget som märktes vid skytte från bänk eller med benstöd.

På båda sidor av kol-ven finns flush-cups för att fästa en rem.

Hellre en integrerad skena än dessa rembygelfästen. Det bakre (ämnat för benstöd) är lite i vägen för handen.

Förhoppningsvis ska du aldrig behöva uppleva gasevakuering.

VAPENTID-0004-A-s60-64-A_BERGARA.indd 61 2017-05-30 10:14

62 vapentidningen 2017

Test bergara b14 hmr

ret och som kanske inte önskas av alla. Men ändå, jag saknar att kolvlängden inte kan regle-ras steglöst utan inlägg och jag saknar en bakkappa som kan regleras i höjd. Något annat jag saknar är en liten fördjup-ning för skjuthandens tumme, för att lättare kunna vara kon-sekvent. Jag får alltså vara glad för det lilla, i form av en rak kolv med ställbar kolvkam.

Bakkappan är tjock, gan-ska mjuk och ligger bra mot axeln utan att suga fast i klä-derna vid snabba anlägg. Du får också ganska generösa mel-lanlägg som ger möjlighet att anpassa kolvlängden med flera centimeter. Dock, verktyg får användas för att plocka bort eller lägga till mellanlägg.

Den justerbara kolvkammen kräver emellertid inga verk-tyg. Du behöver dock ha den i bottenläge för att kunna ta bort slutstycket, så tipset är att markera ditt normalläge på pelarna för att snabbt hitta

tillbaka till rätt höjd.Pistolgreppets form och vin-

kel passade mig bra. Det gick att skjuta med nära nog noll spänningar i hand och hand-led, vilket för mig är viktigt om jag ska få ihop vettiga träffar. Det hade dock kunnat få fylla ut lite mer i handen, men å andra sidan har inte alla min handstorlek så det får jag väl förlåta. Lite roligt är att pistol-greppet även kan användas av vänsterskyttar.

Rembygelfästen finns det gott om. Dels de vanliga under-till men du får också snabbfäs-ten av modell flush-cups på bägge sidor. De senare är att föredra av flera anledningar, dels sitter de på sidan vilket ger bekvämare bärande av geväret och dels är det lätt att ta bort remmen när den inte behövs utan mest är i vägen.

Förstocken har som sagt två rembygelfästen. Det bakre är egentligen avsett som fäst-punkt för benstöd. Det är inte

precis min favoritlösning, för då jag tycker om att greppa långt fram kommer jag emot detta fäste. Samtidigt är .308 Winchester inte en kaliber som ger handen stryk, så jag kan leva med det. Det hade dock varit snyggt med en infälld UIT-skena vilket hade gett val-möjligheter (en bit picatinny som fästpunkt för benstöd eller ett rembygelfäste, båda med fördelen att de snabbt kan lossas och då ger en platt förstock). Förstocken kunde också ha varit lite styvare längst fram, för tar jag i lite kan jag pressa in den främre delen så att den ligger an mot pipan. Det önskemålet sitter dock mest i huvudet, för detta verkade inte spela någon roll under skyttet.

Greppytorna på kolven får godkänt. De är inte speciellt aggressiva men man får ändå ett stabilt grepp under nor-mala förhållanden. De dagar jag hade förmånen att få utvär-

dera denna studsare bjöd på sommartemperaturer på över 24 plusgrader, så handsvet-ten var närvarande, men trots detta upplevde jag inte kolven som slipprig. Lite mer bett är dock enkelt att ordna, om du föredrar det. Du behöver bara köpa lite skateboardtejp.

B, B och BBarrel, bedding och bullet – där har du de tre B:na som i mycket är avgörande för hur ett gevär skjuter.

Börjar vi med pipan mäter den 21,2 millimeter vid myn-ningen och är gängad M18x1. En ganska tjock och styv pipa med #5-profil. Testvapnet var i kaliber .308 Winchester, hade 24 tum i piplängd och 1:10 som räffelstigning. Studsaren kan fås i samma kaliber men med en pipa som mäter 20 tum, dock har denna smalare profil och är gängad i M15x1. Förutom .308 Winchester finns 6,5 Creedmoor (1:8 i räffelstig-

Spärren som frigör magasinet sitter ganska väl skyddad.

Underbeslag i metall samt det femskottsmagasin som medföljer.Du kan byta trycket till vilket som helst som är kompatibelt med Remington 700.

Baa för att ett gevär tar AICS-kompatibla magasin behöver det inte bli dyrt.

När gängskyddet dras på känns det att gängorna är korrekt slagna.

Två klackar och en utdragare av Sako-snitt.

VAPENTID-0004-A-s60-64-A_BERGARA.indd 62 2017-05-30 10:14

vapentidningen 2017 63

Test bergara b14 hmr

ning) att tillgå, då med en pipa som mäter 22 tum.

Det gick snabbt att få fason på pipan och efter det drog den bara på sig sparsamt med kop-par. För att uttrycka det väldigt ovetenskapligt och subjektivt kom jag snabbt att gilla denna pipa, speciellt som den inte visade sig vara så känslig för värme och rengöring. För er som är obekanta med Bergara kan jag nämna att de är ganska stora som tillverkare av just pipor.

Nästa B handlar om hur sys-temet vilar i kolven. På detta gevär är ett minichassi i alu-minium ingjutet i kolven och framtill på lådan sitter en fast rekylklack. Passningen mot kolven är bra. Systemet lyftes ur ett par gånger men träffläget flyttade sig inte nämnbart (jag använde momentnyckel för att dra lika hårt varje gång, köp en sådan om du inte redan har en).

Då återstår ett tredje B.

Denna punkt överlåter jag åt dig, men studsaren trivdes rik-tigt bra med Lapua Scenar 155 grains (träffbilder på tolv mil-limeter, mätt centrum/centrum) och höll även ihop det till nära treklöverbilder med tyngre jaktkulor (Lapua Mega). En träffbild från fabriken med aktuellt vapen visar på en liten blomma, skjuten med Geco 170 grains.

När träffbilderna sköts hän-de det, mest i början men även mellan varven, att jag skickade iväg en träff någon centimeter från de andra. Det som spöka-de för mig var trycket. Genom att hårt fokusera på målet och närmast omedvetet avfyra kom jag runt detta efter att ha fått upp en aning muskelminne.

Ligg, sitt, ståFlugorna jagades sittandes vid en skjutbänk med bra skjut-stöd. Sittande skjutning med stöd berättar dock inte hela sanningen om ett gevär. En

sådan testskjutning skvallrar om gevärets förmåga att hålla ihop träffbilderna, men inte om så särdeles mycket mer. Skjutbänkar förekommer som bekant ytterst sällan under vare sig under jakt eller på tävling. Notera att jag skriver ”ytterst sällan”, för faktiskt vet jag en jägare som har snickrat ihop en lite högre skjutbänk på ett av sina favoritpass. Kanske finns det fler?

Nåväl, nästa steg var lig-gande skytte med och utan benstöd. När alla tre mellan-lägg var på plats fick jag en kolvlängd som passade ypper-ligt för denna skjutställning. Den ställbara kolvkammen behölls i samma höjd som tidi-gare. Formen på kolven gjorde det enkelt att använda baksäck och det bakre rembygelfästet på förstocken fick agera fäst-punkt för benstöden. En sund kolvform gav bekvämt skytte och bra rekylupptagning. För att testa om pipan höll sig

friliggande satte jag vid ett par serier närmast sadistiskt hård press på benstöden, medan jag vid ett par andra serier klämde förstocken genom att greppa om både den och pipan och knipa åt. Det blev inga dra-matiska förändringar av träff-läget.

Det blev även några serier från ett jakttorn, både på fri-hand och med stöd av torn-kanten. Då förstocken är platt undertill är det enkelt att ta stöd och få en stabil skjutställ-ning. Självklart ändrades träff-punkten en smula men föränd-ringen var likartad mina andra gevär och har att göra med att jag tar rekylen på annat sätt i denna skjutställning, än i bänk eller liggande.

Nästa moment inbegrep den skjutställning jag oftast använder vid jakt, om jag inte kan hitta någon form av stöd. Studsaren upplevdes inte som framtung vid detta knästående skytte. Dock fick jag plocka

Bergara har lyckats skapa en bra studsare till en vettig peng.

Bra form på slutstyckshandtaget.

Säkringens form och placering känns nog igen.

Weaver-baser medföljer.

VAPENTID-0004-A-s60-64-A_BERGARA.indd 63 2017-05-30 10:14

64 vapentidningen 2017

bort ett mellanlägg bakom kolvkappan, annars hade jag fått en skjutställning med lite onödiga spänningar i kroppen.

Detta mellanlägg stoppades inte in inför det stående skyt-tet. En lång kolv är att för-dra i liggande och om du inte bröstar upp i bänken, men i andra skjutställningar föredrar jag en eller två centimeter kor-tare. Bra balans innebar att det stående skyttet faktiskt gav bra resultat på tavlorna. Lite förvånad blev jag, för geväret väger en bit över fem kilo-gram med optik. Det bakre rembygelfästet hade jag dock kunnat vara utan, för jag gil-lar att greppa långt fram på förstocken vid stående skytte.

När jag ändå var inne på stående skytte lade jag till upp-följningsskott och målväxling-ar. Fin slutstycksgång och bra utformat slutstyckshandtag gjorde repetering med kolven mot axeln till en barnlek. Däre-

Test bergara b14 hmr

mot var studsaren lite trögförd vid målväxling, det tar lite tid att få fart på en hyfsat lång (24 tum) och tjock (21,2 millime-ter vid mynningen) pipa.

De här testmomenten utför-des på ett avstånd av 100 meter till kulfånget. Nu är inte flugskytte ett särdeles vanligt testmoment, men jag tycker ändå det får räknas in för det säger faktiskt något om böss-san.

Nu hade det varit önskvärt – läs att det som vanligt hade varit riktigt roligt – att sträcka ut skjutavstånden. Lite extra med tanke på hur studsaren presterade på 100 meter och att den har vettig kolv för lig-gande skytte. För min del råd-de det dock ingen tvekan över detta beslut. De möjligheter jag har till längre skjutavstånd är på min egen jaktmark, och där lossas inga skott när det är högtryck i naturens barn-kammare. Testperioden sam-

manföll heller inte med någon tävling i gevärsfält, så det gick inte att få till mellandistans ut till 650 meter. Det som åter-stod var skjuthallen på 300 meter. Ett besök i den var lika odramatisk som vid skyttet från vallen på 100 meter. Nu ska jag inte skylla på vind eller planeternas position, men därifrån blev det runt 60 mil-limeter i snitt med mina sista Scenar 155.

Ett nöjeDet här var min första bekant-skap med ett gevär från Ber-gara, däremot har jag använt deras pipor sedan tidigare med full belåtenhet. Den sto-ra behållningen med studsa-ren är att den skjuter mer än bra och att den har en vet-tig kolv. Förvisso hade kolven kunnat klassas som ”utmärkt” och inte bara ”vettig” om den bara hade fått ställbar bak-kappa och längdjustering utan

SpecifikationTillverkare: Bergara, www.bergararifles.comLeverantör: Frisport, www.frisport.sePris: 13 990 kr Kaliber .308 Win. (finns även i 6,5 Creedmoor)Piplängd: 61 cm (24”). Finns även i 20” (.308 Win. och 22” (6,5 Creedmoor)Mynningsgänga: M18x1 (M15x1 för de kortare piporna)Räffelstigning: 1:10 (1:8 för 6,5 Creedmoor)Vikt: 4,85 kg (med längsta pipan)

verktyg, men då hade prislap-pen stuckit iväg. Samma med trycket, ett bättre sådant och samma visa där – stigande pris-lapp ... Detta med trycken är också personligt, så kompatibi-litet med eftermarknadstryck-en till Remington 700 är ett smart val. Därför kan jag inte låta bli att tycka att tillverka-ren har gjort en bra avvägning. Med tanke på att prislappen dessutom är mycket attraktiv känner jag att man får mycket pang för pengen.

När jag först såg geväret på bild, lite senare även på en mässa, var mina första tan-kar att det såg ut som en framtung klump för liggande sportskytte. Förvisso väger det en del med optik, men balan-sen innebär ändå att det kan skjutas stående. Därför kan jag bara konstatera att denna studsare med råge lever upp till sitt namn: Hunting & Match Rifle.

Spärren för att frigöra slutstycket. Bra form och placering.

Det skulle vara intressant att prova än fler ammunitions-sorter och även att handladda, men träffbilder runt tolv millimeter (mätt centrum/centrum) med Lapua Scenar 155 grains skvallrar om potential.

Fast rekylklack och en kolv med ingjutet chassi.

VAPENTID-0004-A-s60-64-A_BERGARA.indd 64 2017-05-30 10:14