8 27 AUGUSTI 2011

gHan höll fast min blick, men jag vek bort den och fäste den vid skorna. För den unge spolingen hade rätt, och det � ck mig att skämmas i djupet av mitt hjärta.

d Har du en kommentar till krönikan – mejla till redaktionen@hsomih.se

krönikaKRISTER SVAHN

Har du en kommentar till krönikan – mejla till redaktionen@hsomih.se

Hösten är på ingång Härligt tycker några. Pyton tycker andra. Vi på H försöker givetvis ha en positiv inställning till tillvaron oavsett årstid. Här lite tips, fakta och tröst inför det annalkande mörkret.

Bokmässan 831 deltagare från ett 20-tal länder, 430 seminarier. Bokmässan i Göteborg, den 22–25 september, är utan tvekan årets kulturella be-givenhet. I år är temat tyska språket – författare från Tyskland, Österrike och Schweiz står i fokus. Två Nobelprista-gare kommer också på besök: Mario Vargas Llosa och Herta Müller. Och � e-ra jubileer � nns att uppmärksamma, bland annat fyller Tomas Tranströmer, Elsie Johansson och Jan Troell 80 år.

NöjenMan behöver inte åka till Göteborg för att ha roligt. Redan om några veckor, den 14 september gästas Varberg och Sparbankshallen av Cecilia Frode och hennes kritikerrosade föreställning ”En stjärt på himlen”. Lördag den 5 november blir det Dansfest i Falkhallen, Falkenberg. Sväng era lurviga till Play-tones, Wizex, Niceguys med � era. Och den som vill lyssna till slitstarka Owe Thörnqvists krumelurer kan göra det på Halmstad Teater den 15 oktober. ”Eba Jaba Åsså Ni Ba” är det något mystiska namnet på showen.

Höst per de� nitionOrdet höst kommer från ett gammalt germanskt ord för avplockning. Den meteorologiska hösten infaller då dygnets medeltemperatur pendlar mellan plus tio och noll grader. I Malmö börjar hösten den 12 oktober, i Stockholm den 29 september, i Östersund 5 september och i Kiruna redan den 16 augusti. Visste ni att en mild och regnig höst ger gula löv medan en torr och kall höst ger röda löv.

HöstdepressionÄr du håglös och nedstämd? Sover du mer än vanligt? Stannar du hellre hemma än går på fest? Då kan du ha drabbats av SAD – Seasonal A� ec-tive Disorder = höstdepression. Den vanligaste orsaken till SAD är att det livsviktiga ljuset försvinner. Ljusterapi, resa till soligare nejder eller kosttillskott i form av melatonin kan hjälpa. Men allra viktigast är att hålla sig igång, sova regelbundet och tänka på vad man stoppar i sig.

KurserHösten är den tid då vi gärna vill bli nya och bätt-re människor efter sommarens utsvävningar. Vi bläddrar febrilt i studieorganisationernas kurs-utbud. Språk, matlagning, knyppling, gympa, mandolin. Vad ska man välja? Till er alla som ald-rig kommer längre än till broschyren rekommen-derar vi varmt den danska � lmen ”Italienska för nybörjare”. Om inte denna underbara historia inspirerar er till att genast börja på en kvällskurs vet vi inte vad som gör det.

Ur Höstvisa”Vägen hem var mycket lång och ingen har jag möttNu blir kvällarna kyliga och senaKom trösta mig en smula för nu är jag ganska tröttoch med ens så förfärligt allenaJag märkte aldrig förut att mörkret var så stortgår och tänker på allt det där man bordeDet är så mycket saker jag skulle sagt och gjortoch det är så väldigt lite jag gjordeSkynda dig älskade skynda att älskadagarna mörkna minut för minutTänd våra ljus, det är nära till nattensnart blir den blommande sommaren slut.”

TOVE JANSSON

LOTTA BERGSTRÖMlotta.bergstrom@hsomih.se

nybörjare”. Om inte denna underbara historia inspirerar er till att

Kommer till Halland. Cecilia Frode, Playtones samt Owe Thörnqvist.

I våras hade jag besök av min kompis Joe från USA. Det var mitt i de där galna majdagarna då solen stekte som i juli, så jag bestämde

mig för en dag på sjön och hivade ombord min amerikanske vän i farsans gamla eka. Jag ursäk-tade den enkla farkosten, men Joe bara skrattade och svängde nyfiket benen över relingen.

En stund senare satt vi uppflugna på Skomakar-näsan, två kompisar från förr och en sol som väg-rade gå ner, och fäktades med måsarna om skepps-provianten: en flaska brännvin och några jordgub-bar. Jag beklagade att jag inte hunnit laga något vettigare, men Joe bara log och slog en ny skvätt i glaset.

NÄR VI VARMA och upprymda kryssade hemåt lät jag Joe ta rodret, och med newyorkerns instink-tiva frihetstörst gasade han upp fyrahästaren och styrde rakt ut till havs: Come on man – lets fucking do it! tjöt han. Men vi vände till slut, och landade hemma på Arakullevägen till hustruns grillade lammrev och tio grannbarn som lekte i trädgår-den. ”Du får ursäkta att det är lite stojigt” vädjade jag, men Joe bara ryckte på axlarna.

Till sist, i den ljusa majnatten, parkerade jag min vän i våra gistna utemöbler och öppnade varsin öl. ”Jag är ledsen att dynorna är lite fläckiga” sa jag, ”men vi har inte hunnit köpa nya”.

Då tittade Joe på mig, och lade sen armen om min axel.

– Krille, sa han, jag gillar dig. Men du är en jäv-la idiot.

GATSMARTE JOE, som hemma på Manhattan är tjenis med servitriserna på Grand Central Oyster Bar och hejdar taxibilar bara genom att vinkla upp ögonbrynet, har vuxit upp bredvid Broadway, Fri-hetsgudinnan och Times Square. Men på tre tim-mar i Bua hade han fått en större dos genuin livs-kvalitet än vad den genomsnittlige amerikanen får på ett år, och nu såg han strängt på mig, hälf-ten så gammal men dubbelt så klok:

– Lyssna här, sa han. I dag har jag åkt båt rakt in i ett vykort, druckit whiskey i solnedgången med min återfunne vän och fått träffa din sköna familj som bor på den här fantastiska platsen i det här obegripligt vackra landet. Tror du på allvar att jag sitter här och tänker på dina stolsdynor!?

Han höll fast min blick, men jag vek bort den och fäste den vid skorna. För den unge spo-lingen hade rätt, och det fick mig att skäm-mas i djupet av mitt hjärta.

DET HAR VARIT en mörk sommar i Bua. Människor jag känner har fått kämpa för sina liv, någon förgäves. Nu famlar andra vänner i sorg och förlorar kompassriktningen när ödet slår undan deras fötter.

Och där går jag och klagar på mina dy-nor.

Min barndomsvän har förlorat sin livskamrat, två barn sin mamma, andra vänner slåss mot sko-ningslösa sjukdomar och gläds åt varje ny minut de kan få av livet.

Där går jag och önskar en bättre båt. Rut tultade fram till mig i går, bankade på mitt

lår för att fånga min uppmärksamhet och tittade på mig så uppriktigt och oförställt som bara en tvååring kan. ”Min pappa!”, sa hon. ”Min pappa bja!” Och så vill jag ursäkta stojet från tio upp-spelta ungar.

INGEN MÄNNISKA kan räkna med att få kryssa genom livet utan att stöta på svårigheter och sor-ger. Det som plågar mig, och som får mig att skäm-mas, är min oförmåga att lära av dem.

Du vet hur det är: en tragedi inträffar i din när-het, någon du känner drabbas, och för en kort tid ser du på ditt eget liv med andra ögon – plötsligt tacksam över det mesta, plötsligt glad över så lite, plötsligt nöjd. Men snart står du där igen i ditt omoderna kök, och tror – ja, är verkligen överty-gad om – att en ny köksinredning just nu är det viktigaste i livet.

Joe hade en hård uppväxt, och när han före-brått mig för mitt dravel om fläckiga dynor och rangliga båtar var det just detta vi pratade om: livet. För som Joe säger, allt det andra är egent-ligen bullshit.