Skriv en radSid 11

Ge det du kanSid 12

Sid 4

Be varje dagSid 10

I tjänst för världens förföljda kristna

Maj 2012

ÖgonvittneSid 14

Ett Nigeriai kris

””Låt oss orubbLigt fortsätta

att bekänna vårt hopp, ty han som gav oss Löftena

är trofast.” Heb 10:23

Open Doors är en internationell missions-organisation, politiskt oberoende och inte bunden till något samfund eller förening. Vi arbetar ekumeniskt med ett omfattande arbete världen över.

Open Doors målsättning är:

• Att stärka och uppmuntra den förföljda kyrkan.

• Att förbereda och utrusta den hotade kyrkan.

• Att upplysa och motivera den fria kyrkan.

Open DoorsGrundare: Broder Andrew Internationell ledare: Jeff Taylor

Open Doors SverigePost-/Besöksadress: Drottninggatan 11, 702 10 ÖrebroTelefon: 019-31 05 00Fax: 019-31 05 02E-mail: sweden@od.orgHemsida: www.open-doors.seBankgiro: 5951-8464Plusgiro: 524234-2

Generalsekreterare / ansvarig utgivare: Peter PaulssonMarknadschef / redaktör:Ulrica GrafePresentatörer: Per Arenander, Andreas Eklund, Jarmo Hanell, Pierre Hernvall, Leif Holm, Andreas Reinhard, Nasrin Sjögren, Robert Södertun

Prenumeration:Kostnadsfri12 nummer per år019-31 05 00

Bli medlem:7-25 år 100 kr/årÖver 26 år 200 kr/årFamilj 300 kr/år

Nästa tidning utkommer ca 1.6. 2012

ISSN 2000-5962

Open Doors 3

Att leva på hoppet“Hopp är inte optimism. Det är inte en övertygelse om att något kommer att gå bra, det är en visshet om att något har en mening – utan hänsyn till hur det kommer att gå.” - Václav Havel.

I dagens samhälle verkar så mycket handla om att må bra, vara positiv, frisk, lycklig och framgångsrik. Det ges inte så stort utrymme för det trasiga, det sköra, smärtsamma och sorgsna. Detta faktum har ibland fått mig att känna mig som en sämre människa. Fått mig att undra om jag missat lyckan och meningen med mitt liv eftersom jag har ont, oroar mig, är rädd. Fått mig att tro att jag är ”sjuk” bara för att ångesten ibland drabbar mig med okontrol-lerad kraft.

Mina förföljda syskon har fått mig att förstå att så inte är fallet. Tvärtom. Hur skulle jag kunna leva, jag menar verkligen leva, utan att ha känt smärta, sorg, rädsla? Hur skulle jag kunna bli en hel människa utan att ha mött även dessa sidor i mig själv, i mitt liv?

Vardagen för mina förföljda kristna syskon ute i världen är fylld av oro och smärta. Men mitt i detta känner de även trygghet och hopp. De vet att Jesus är med dem - mitt i det som drabbar och kommer att drabba dom. De vet att ett gott liv inte innebär ett liv utan lidande, utan smärta, utan sorg.

Gud har inte lovat att ta bort stormarna från våra liv. Han har inte lovat oss ett liv fritt från sjukdomar och lidande. Men han har lovat att vara med oss - överallt - både i det glädjefulla och det sorgliga. Mitt i den rasande stormen och den spegelblanka stiltjen. Mitt i den djupaste smärtan och varmaste friden. Dom vet det. Mitt i lidandet finns det en mening, ett hopp. Mitt i stormen är de aldrig ensamma.

Jag vägrar att se på mig själv som en misslyckad män-niska bara för att jag känner sorg, smärta och ångest. Och mina förföljda syskon har hjälpt mig. Jag vet inte vad som väntar mig. Men jag vet att smärtan, oron och rädslan kommer att komma. Men även glädjen, lyckan och friden. Att våga vila i livets alla skeden, i livets alla känslor, gör mig till en helare människa. I livets hela spännvidd är jag buren av Guds kärlek. Jag är aldrig ensam. Det är inte optimism. Det är hopp!

Ulrica Grafe

Torsdag 5 januari 2012 kl 19:30. Vid Deeper Life Church i staten Gombe i norra Nigeria hade cirka 45 kristna samlats till ett veckomöte med temat ’Väckelsens timme´. Några ögonblick senare var kyrkan fylld av döda och sårade.

”Vi hade varit i kyrkan i cirka en timme och 30 minuter när vi plötsligt hörde skottlossning och kände kulor som började träffa oss”, berättar Chinyere Okoli, pastorns hustru. ”Blodet flöt överallt när våra medlemmar besköts av de beväpnade männen.” Attacken utfördes av medlemmar ur Boko Haram - en

militant islamistisk sekt. De hade samlats i en moské strax bredvid innan de attackerade kyrkan.

Kyrkans äldste, Chenma Ngwaba, ledde mötet och hans hustru och son sköts ihjäl framför honom. Silas Ugboeze och hans son Gideon dödades, hans 12-åriga dotter Victoria och hennes bror Daniel skadades svårt. Ugboezes änka är förkrossad av sorg: ”Herre,” ropar hon, ”var är du? Denna börda är för stor för mig att bära!” Även Johnson Jauro, Sule Baba Tanko, Godwin Odoh och

Menshak Major dödades. De var bara vanliga kristna. Men det var tillräckligt för att göra dem till mål-tavlor för Boko Haram.

Attacker mot kristna i norra Nigeria kommer från olika muslimska grupper, men absolut farligast är Boko Haram som anser att det är förbjudet för muslimer att delta i ”västerländsk” politisk eller social aktivitet. Sådan verksamhet omfattar bland annat deltagande i val, att bära skjortor och byxor samt ta emot en sekulär utbildning. Det uppskattas att Boko Haram bär ansvar för över 900 dödsfall sedan de förnyade sin våldskampanj 2009.

Nigeria

4 Open Doors

Ett Nigeria i kris

”Denna börda är för stor för mig

att bära!”

”Så länge jag ser på Jesus Kristus

så kommer jag inte att sjunka.”

Open Doors 5

Mycket av deras våld riktar sig mot kristna. Faktum är att attacken i Gombe kom några dagar efter att Boko Haram utfärdat ett ultima-tum via en tidning, där de hotande de kristna med våld om de inte lämnade norra Nigeria inom tre dagar. I en video på YouTube den 15 januari, levererade Abubakar Shekau, Boko Harams ledare (som man tidigare trodde var död), en kylig varning till president Goodluck Jonathan och kristna ledare, där han förklarade att grup-pen nu var ”i krig med kristna”.

Sju dagar senare kom nästa illdåd. Under helgen den 20-22 januari, dödades cirka 185 personer i kulspruteregn och bombexplosio-ner i Kano, Bauchi och Tafewa Balewa. Sådan är omfattningen av kampanjen, som många befarar ska föra Nigeria in i ett fullskaligt inbördeskrig.

Juldagen 2011. St Theresa kyrkans församlingsmedlemmar var på väg ut ur kyrkan efter gudstjänsten. ”När vi närmade oss utgången av kyrkan hördes två explosioner”, säger en av kyrkans medlemmar Joseph Chukwumeka. ”De flesta blev hysteriska och sprang i första hand för att rädda sig själva. Men efter en stund insåg vi att många behövde vår hjälp och vi startade en räddningsoperation.”

Juldagens bombningar av fyra kyrkor i den nigerianska huvudsta-den Abuja fick rubriker över hela världen. Cirka 45 personer döda-des och 73 skadades. ”Vi sörjer fortfarande”, säger pastor Joseph Akor, informationsansvarig för Minna stift. ”Många av dem som berördes direkt kan fortfarande inte förstå vad som hände och varför sånt här ska ske. Det är verkligen en pröv-ning av vår tro, men som i situationer som dessa har vi inget annat val än att be - ännu mer.”

För Ayo Oritsejafor, chef för Christian Association of Nigeria (CAN), var attacken mot kyrkan inget mindre än en krigsförklaring mot de kristna. ”Som CAN-chef kommer jag INTE att uppmuntra till hämnd”, säger han. ”Men jag kommer att be alla kristna att skydda sig själva på det sätt de kan. Varför ska någon få ta sig rätten att komma och döda dig i ditt eget hus?”

Två dagar efter dessa förödande attacker fördömde Nigerias främ-ste muslimske präst, sultanen av Sokoto, dessa attacker och manade till lugn. ”Jag vill försäkra alla nigerianer att det inte finns någon konflikt mellan muslimer och kristna”, sade han. ”Detta är en konflikt mellan onda människor och goda människor, men de goda människorna är fler än de onda.” Tyvärr lyssnade inte de onda.

6 Open Doors

”Vi har inget annat

val än att be - ännu mer ”

Våldet i december och januari har fört spänningarna till en ny nivå. Och grymheterna fortsätter. Regeringen har infört ute-gångsförbud mellan skymning och gryning på vissa platser i vissa områden, men stämningen är ändå spänd. I Maiduguri, mördades en kyrkoledare och hans son. En tonåring från Tafawa Balewa attackerades av en militant grupp. Hans ögon slets ut och han lämnades att dö. Mirakulöst nog överlevde han.

Och sedan, den 22 januari, detonerade bomber i tre städer i norra Nigeria. Explosioner som alltså-krävde minst 185 människoliv. En utmat-tad Open Doors-samordnare säger att de förväntar sig att dödssiffran ska stiga till över 200 personer.

Stämningen i norr är spänd och oro-lig. Rykten om ytterligare attacker fortsätter att cirkulera, vilket bara förstärker rädslan hos de kristna i

norr. Det berättas om en massflykt av sydstatare i Kano och ännu mer oro-ande är rykten om sympatier för Boko Haram bland regeringstjänstemän och traditionella härskare.

Mitt i allt detta, arbetar Open Doors fältarbetare hårt att försöka hantera en störtflod av problem och svårigheter. Det finns en mycket reell risk för att vår personal kommer att dras in i våldsvågen. (Det ryktas om att ett av Open Doors katastrofhjälpsläger övervakas av medlemmar av Boko Haram.) I slutet av 2011, sköts två av deltagarna i ett utbildnings-seminarium som Open Doors höll, ihjäl av Boko Haram-medlemmar när de lämnade en av sessionerna.

Trots chocken och faran fortsätter de andra deltagarna med sin utbildning - fast beslutna att stå starka i stormen. Detta ställningstagande upprepa-des efter juldagsattackerna, då pastor Martin Igwe Uzoukwu, biskop i Minna stift, uppma-nade alla kristna att förlåta sina angripare och förbli ståndak-tiga i den kristna tron.

”Vi är kallade att förlåta, det är vad Jesus lärde oss”, sa han sa. ”Vi bör därför förlåta, och också fort-sätta att be för dem som förföljer oss.”

Open Doors 7

”Vi är kalladeatt förlåta,

det är vad Jesus lärde oss.

Vi bör därför förlåta, och också

fortsätta att be för dem som

förföljer oss.”

8 Open Doors

Boko HaramBoko Haram är inte ett nytt fenomen. Gruppen började framträda under 2003 och kallade sig då för Sunna Wal Jamma eller "talibanerna", och dess grundare Mohammed Yusuf, kallade sig Mullah Omar. Gruppen bestod vid den tiden av cirka 200 före detta studenter och missnöjda ättlingar till rika familjer i norr. I slutet av 2003 startade de ett kort väpnat uppror i staten Yobe i nordöstra Nigeria och man spred flygblad där man förklarade sin beslutsamhet att förvandla Nigeria till en mus-limsk stat. De fortsatte invadera Kanamma- och Geidamområdena, förstörde Kanammas polissta-tion, dödade en polis och stal vapen samtidigt som de skanderade: Allah Akbar - Gud är stor. Därefter marscherade de till centrum, tog över en grundsko-

la, döpte om den till "Afghanistan", hissade sin egen flagga och förklarade jihad (religiöst krig) mot de kristna och den nigerianska federala regeringen. Dessa mål har inte ändrats. Gruppen fortsatte att orsaka förödelse i flera städer och byar tills Federala styrkor till slut krossade upproret och arresterade flera medlemmar i gruppen.

I september 2004 mördade gruppen över ett dussin kristna under räder i städerna Bama och Gwoza i staten Borno, som ligger nära gränsen till Kamerun. Omkring 60 medlem-mar attackerade dessutom polisstationer i området och dödade fyra poliser. Vid den tiden hade gruppen inte bara ordnat ett huvudkontor i Bornos huvudstad, Maiduguri, utan hade också byggt egna moskéer i flera av de nordliga delstaterna. Gruppen, som då kallades Boko Haram (”Västerländsk skolning är synd”), hade kommit till någon form av överrenskommelse med de nordliga myndigheterna. Men i juli 2009 stod det klart att fre-den som man hoppats på aldrig varit ett alternativ. Gruppen startade attacker i staterna Bauchi, Yobe, Kano och Borno som dödade minst 1 000 personer. Boko Haram hävdade att deras måltavlor var statliga tjänstemän som misshandlade Boko Harams anhängare och de försäkrade de kristna i området att de skulle vara säkra. Ändå fortsatte Boko Haram att mörda tre pastorer, förstöra över tjugo kyrkor, många företag ägda av kristna och tog över 100 kristna som gisslan att användas som mänskliga sköldar mot de federala styrkorna som nu omringat högkvarteret. Överlevande gisslan har berättat att männen i gisslan antingen tvångskonverterades eller halshöggs, medan kvinnorna användes som slavar om de vägrade konvertera.

Man hoppades att Boko Haram snabbt skulle upphöra efter att man lyckats förstöra deras högkvarter samt dödat ledarna. Men ett bakhåll mot ett federalt fängelse i Bauchi den 8

Open Doors 9

september 2010, som befriade 700 fångar, varav cirka 100 Boko Haram-medlemmar, berät-tade att så inte var fallet.

Sedan dess har Boko Haram antagit nya och allt mer sofistikerade strategier i kriget mot kristna och västerländska mål, bland annat självmordsbombningar som tidigare varit okänt i Nigeria. Bombdådet mot FN:s högkvarter i Abuja den 26 augusti 2011 resulterade i 24 döda och ett stort antal skadade. I december detonertade bomber i Jos, huvudstaden i den övervägande kristna delstaten Plateau, som dödade över 30 människor och skadade lika många. Även därefter har ett stort antal terrordåd inträffat. Bland de allvarligaste märks koordinerade bombattacker och beskjutningar i staden Kano den 20 januari 2012. Sammanlagt tros över 20 bomber ha detonerat och antalet döda är sannolikt åtminstone 200 personer. En serie bombattacker i staterna Yobe och Borno fredagen den 4 november resulterade i över 100 döda. På juldagen 2011 sprängdes ett antal kyrkor i landets norra delar, varav den största attacken som förorsakade 37 dödsoffer, ägde rum några mil utanför huvudstaden Abuja. Boko Haram har tagit på sig ansvaret för samtliga av dessa dåd. Det finns inga tecken på att gruppen har för avsikt att trappa ned i sin verksamhet. Tvärtom. Risken för ytterligare dåd är påtaglig.

BE varjE dagDen 26 februari styrde två självmordsbombare sin bil rätt in i Kristi kyrka i Jos, mitt under pågående gudstjänst. Minst fyra personer dödades och över 40 skadades. Bland de döda fanns en ung flicka.

Den islamistiska sekten Boko Haram har tagit på sig ansvaret för bombningen. De tvingade sig igenom kyrkans säkerhetskontroll, ignorerade vakterna vid entrén som signalerade att bilen skulle stanna och stannade inte ens när de blev beskjutana av säker-hetsvakterna.

Ljudet av explosionen hördes över hela staden. Som tur var detone-rade bomberna strax innan bilen kraschade in i byggnaden - troligen utlösta av säkerhetsvakternas beskjutning. Om självmordsbombarna tagit sig ända fram skulle taket ha kollapsat och dödat många fler.

Boko Haram startade sin våldskampanj mot de kristna i julas. Och man är ständigt orolig för var de kommer att slå till nästa gång efter-som de lovat fler attacker mot Jos, som anses som kristendomens huvudstad i norra Nigeria. Kyrkan i Jos är i trängande behov av våra böner!

Be för kyrkan, be för offren och deras familjer.

Be för de kyrkliga ledarna och alla kristna som lever under dessa extremt spända förhållanden.

Be också för våra medarbetare som finns och verkar i just detta område. Be om mod och Guds gudomliga beskydd.

10 Open Doors

Kyrkan i Jos är i trängande behov av våra böner!

Said Musa - AfghanistanSaid Musa greps i Kabul den 31 maj 2010 och hölls fängs-lad under konstant misshandel. Till slut lyckades han få ut brev till omvärlden, och efter nio månader släpptes han. Det enda sättet att kunna stanna i sitt land var genom att avstå från Kristus och återvända till islam. Han valde att inte göra det och tvingades fly med sin familj.

Familjen med 8 medlemmar bor nu i en liten lägenhet i ett främmande land, där alla försöker anpassa sig till sin nya situation. De brottas med rädslan av det förflutna, känslan av förlust att inte få leva i sitt eget land, kulturchocken av att leva i ett främmande land där de inte kan varken kultur eller språk, ensamheten över att ha för-lorat sina vänner och sin familj, och oron av att inte veta hur framtiden kommer att se ut.

Said Musa blev kristen efter att han fascinerats av två okända kvinnor som hjälpte till när en bomb exploderat i hans närhet. Det faktum att kvinnor hjälpte människor som inte var släkt med dem, var en sådant märkligt fenomen för honom att han började ställa frågor. De berättade att de var kristna och till slut fick han en bibel. ”Den var som en eld i mitt hjärta”, berättar han. År 2010 greps han och fängslades för sin tro.

När han var helt förtvivlad i fängelset, visade sig Jesus för honom och sa: `Jag är alltid med dig’. Detta tog honom ur förtvivlan. Hans positiva attityd noterades av medfångar och vakter, och flera började lyssna på honom. Men misshandeln upphörde aldrig.

Skrivkampanjen pågår till 1 oktober 2012.

Skriv och berätta att du tänker på dem och ber för dem!Skicka dina hälsningar i ett kuvert till:OPen DOOrS, DrOttninggAtAn 11, 702 10 ÖreBRO

Genom att skicka ett brev eller vykort, som vi levererar personligen, ger du hopp, tröst och styrka till dem som lider på grund av sin tro på Jesus. Du visar då att de inte är bortglömda och att du engagerar dig i deras sak.

SAker dU Bör TänkA på: Skriv enkelt, tydligt, helst på engelska Skicka gärna kort med svenska motiv Skriv en kort, uppmuntrande hälsning, gärna en bibelvers Skriv gärna ditt namn och vilket land du bor i, men inte adressen

Skicka inte pengar Skriv aldrig något negativt om andra religioner eller något som kan uppfattas som kränkande av landets regim Nämn aldrig Open Doors Be för dem du skriver till och be att vykorten når dem

Said Musa

SkrIv EN rad

Open Doors 11

Kristna dör i Nigeria. De hotas, misshandlas och attackeras. Deras hem, företag och kyrkor bränns och bombas. Men vi kan hjälpa dem.

Under de senaste två åren det har förekommit ett ökande antal attacker mot enskilda kristna och kyrkor i Nigeria. Och Open Doors har reagerat - inte bara genom att be och leverera praktiskt stöd till våldsoffren, utan också genom att försöka påverka ledarna. Men under de senaste månaderna har beho-vet av praktisk, ekonomisk och medicinsk hjälp till de som är drabbade ökat.

”Dessa pengar är gudasända” sade frun till Surprise Danboyis, som fick båda sina ben ampu-terade. ”Han kan ju inte arbeta längre och det har varit mycket

tufft för oss. Vi kan inte ens tänka oss en framtid utan hans två ben. Så vi är oerhört tacksamma för detta

stöd. Det är en stor lättnad för oss”.

”Jag är mycket tacksam”, säger Monday Lowar som bröt sina ben. ”Detta stöd är ett svar på våra böner. Jag behöver blodtransfusion

och dessa pengar gör att det nu är möj-ligt för mig. Må Herren vara med alla er som står med oss i denna nödens stund.”

Dessa pengar är gudasända!

gE dET dU kaN

”Må Herren vara med alla er

som står med oss i denna nödens stund.”

10 Open Doors 12 Open Doors

Din gåva kan rädda liv! Din gåva kan du ge nytt hopp till de kristna som för-följs ute i världen. Det som är självklart för oss, är långt ifrån en verklighet för våra kristna syskon. Din gåva kan förändra!

GenereLLA GåVOr Används där behovet är som störst. Exempel på vad din gåva räcker till:

BiBElPRODUKTiON Biblar är det som lidande kristna i alla åldrar ber om i sin längtan efter hopp och styrka.

40 kr ger ett barn en bibel

95 kr ger tio paket undervisningsmaterial

SOciALA HjäLPinSAtSer Ge dem hopp och hjälp att försörja sina familjer.

450 kr ger hjälp åt ett traumatiserat barn

6 000 kr ger en familj en ny start på en säker plats

LärjungAträning OcH utBiLDning Ge dem styrka att stå fast under förföljelsen och föra evangeliet ut till platser där tron kostar mest.

250 kr ger ett barn en grundutbildning

2 500 kr ger ett års bibelträning för en församlingsledare

PåverkAnSArBete Ge dem ditt stöd för att få den hjälp de behöver. 170 kr bidrar till juridisk rådgivnings- utbildning

SpecIfIcerAde GåVOrDu kan även öronmärk din gåva till ett specifikt ändamål.

BiBeLPrODuktiOn SAMt DiStriButiOn Märk din gåva med BiBEl

SOciALA HjäLPinSAtSer Märk din gåva med HjäLP

LärjungAträning OcH utBiLDning Märk din gåva med UTBilDNiNG

PåverkAnSArBete Märk din gåva med STÖD

ett LAnD På wOrLD wAtcH LiSt Märk din gåva med LAnDetS nAMn

Bli MEDlEM Märk med MEDlEM 2012

Avgift 7-25 år: 100 kr/år

Avgift över 26 år: 200 kr/år

Hushållsmedlemskap: 300 kr/år

Märk din insättning med ”medlem 2012”, namn (på ALLA medlemmar), kontakt-uppgifter och mejladress.

Sätt in din gåva på:

BG 5951-8464 pG 524234-2

Glöm inte att skriva namn och adress.Om ett önskat bidragsprojekt blivit fyllt, används insamlademedel där behovet är som störst.

Open Doors 13

I fångenskap för Kristus

14 Open Doors

ogoNvITTNE

En sann Jesu efterföljare i Nigeria måste vara beredd att bära Jesu kors. För 25-åriga Akin kom det uppdraget snabbt.

Akins far och farbror tog honom från den ene muslimske ledaren till den andra i ett försök att få Akin att avsäga sig sin tro på Kristus. När det inte lyckades tog de honom till en emir, den högsta traditionella islamiske ledaren i delstatens huvud-stad. Trots att emiren lovade Akin en av sina döttrar som hustru samt hus och peng-ar gjorde det ingen skillnad för Akin som var fast besluten att följa Kristus.

Som en sista utväg tog Akins familj honom till en islamisk uppfostringsanstalt. ”De tog mig till en plats där den hårda behandlingen skulle få mig att förneka Kristus”, berättar Akin som noterade att hans far betalade den islamiske läraren för att ta emot honom. ”Där levde jag med tjuvar, mördare, alkoholister och narko-maner vars föräldrar eller släktingar fört dem dit för ”rehabilitering”. Jag hörde inte hemma där. Omedelbart kedjade de fast mina händer och fötter. Kedjorna på mina ben var värst, eftersom de skar in i köttet. De slog mig också - hela tiden. Det var hemskt, men jag var tvungen att härda ut eftersom jag hade sett ljuset i Kristus och accepterat det”, fortsätter Akin.

Anstalten var byggd i form av en moské och omgiven av en stor mur. Där hölls cirka 150 fångar som övervakades av en person, den islamiske läraren. ”Han bru-kar komma på fredagar och tvingade oss att be på det islamska sättet, vilket jag gjorde”, säger Akin. ”De andra dagarna var vi i händerna på dem som efter utsatt vistelsetid inte kunnat återvända till sina hem av rädsla för att dödas”, fortsätter han och förklarar att uppfostringsanstalten blev ett gömställe för de som gjort sig skyl-diga till sånt som samhället ansåg förtjänade dödsstraff. ”De misshandlade oss alla, men mig hårdare, eftersom den islamiske läraren sagt att jag hädat mot profeten”, säger Akin.

efter nio månader i kedjor och under grym behandling togs Akin till sin faders hus i byn. ”Min far var mycket upprörd och bad den islamiske läraren att ta mig till-baka, eftersom jag inte avsagt mig min tro på Kristus”. Men läraren vägrade.

Vid den tidpunkten kunde Akin inte gå. Han hade svåra svullnader och sår från sina nio månader i kedjor. Så fort han återfått kraft nog att fly, flydde han till en pastors hus där han stannade tills han kunde flyttas till en säkrare miljö. Nu går Akin i en bibelskola, men kampen fortsätter. Kampen för överlevnad. Kampen att få tro.

”för mig fortsätter striden, även om jag vet att Kristus räddar mig”, säger Akin. ”Dessa är en ständig påminnelse om att Kristus verkligen gav sitt liv för mig”, säger Akin och visar ärren på sina ben. ”Min tid på den islamiska uppfostringsanstalten var bara en del av den väg som leder till evigheten med Kristus. Kristus har sagt att resan inte kommer att bli lätt, men att vi ska härda ut och stå fasta. Om vi vill leva med Gud finns ingen återvändo.”

nIGerIANigeria blev självständigt från Storbritannien 1960 och var då en federation mellan tre regioner med betydande självstyre: nord-, öst- och västregionen. Trots samregerandet förvärrades motsättningarna mellan folkgrupper och regioner under 1960-talets första hälft. Mindre etniska grupper fruktade att bli dominerade av de tre stora – hausa-fulani, yoruba och igbo. Bland dem var spänningen särskilt stark mellan de muslimska hausa-fulani och de kristna igbo. Många nigerianer, särskilt i norr, ogillade att igboerna hade framträdande tjänster inom förvaltning och näringsliv. Etniska och religiösa spänningar bidrog till demokratins kollaps 1966. Massakrer på tiotusentals kristna igboer i muslimska områden i norr var en av de faktorer som utlöste Biafrakriget. 1967 utropade sig landets sydöstra del som den självständiga staten Biafra. Efter ett tre år långt och mycket blodigt inbördes-krig införlivades landsändan återigen i Nigeria. Då hade cirka 100 000 soldater och minst en miljon civila mist livet.

årtiondena därefter präglades av kupper och militärregimer. Demokratin återinfördes 1999 då parlaments- och presidentsval genomfördes. Det mitteninriktade Folkets demokratiparti (PDP) vann överlägset med drygt hälften av rösterna. I presidentvalet en vecka senare vann PDP:s kandidat Olusegun Obasanjo, en kristen yoruba från södern. Maktskiftet satte punkt för 15 års mili-tärstyre, dominerat av officerare från norra Nigeria. Ett hot mot Nigerias bräckliga enhet uppstod när delstaterna i norra Nigeria beslutade att införa islamiska sharialagar. Flera tusen människor dödades i bråk mellan muslimer och kristna.

I valen som hölls i april 2007 vann Yar’Adua med 70 procent och i nationalförsamlingen säkrade PDP egen majoritet en vecka senare. Valen utmärktes av våldsamma sammanstötningar och omfattande valfusk. Trots detta kunde maktskiftet genomföras under ordnade former i maj 2007.

Våldsamheterna i norr fortsatte. I november 2008 skakades Jos av den blodigaste urladd-ningen mellan kristna och muslimer sedan 2001. Runt 400 människor dog och tusentals flydde sina hem. Orsaken var ett lokalval som rapporterades ha vunnits av PDP, som uppfattades som ett ”kristet” parti. Detta utlöste anklagelser om valfusk från anhängare till ANPP. I juli 2009 utförde Boko Haram väpnade angrepp mot polisstationer och offentliga byggnader i fyra delstater. I Borno rasade strider i flera dagar och upp till 1 000 människor dödades.

När president Yar’Adua vistades i Saudiarabien för vård hamnade Nigeria i en allvarlig politisk kris. Ett maktvakuum uppstod eftersom presidenten inte överlämnat sina befogenheter till vicepresi-dent Jonathan. Under de första månader 2010 dödades närmare 1 000 människor i nya attacker och hämndattacker mellan kristna och muslimer i trakten kring Jos. I februari 2010 beslutade nationalförsamlingen att utse Jonathan till tillförordnad president. Han bytte snart ut stora delar av regeringen. Den 5 maj kom besked om att Yar’Adua hade avlidit. Dagen därpå svor Jonathan eden som landets president. När Jonathans seger förkunnades bröt blodiga kravaller ut i norr och hund-ratals människor dödades.

från sommaren 2011 har islamistsekten Boko Haram trappat upp sina våldsaktioner. I augusti dödade gruppen 23 människor i ett självmordsdåd mot FN:s lokala huvudkontor i Abuja. Över 100 dog i attentat och strider kring jul, och i januari 2012 dödades 185 människor på en dag i samordnade sprängattentat mot kyrkor i Kano.

Open Doors 15

Open DoorsDrottninggatan 11702 10 Örebro

AntA

5-minutersutmAningen

Låt 5 minuter påverkA

evighetenTa dig an 5-minutersutmaningen och lägg 5 minuter i veckan på att be för ett land på world watch List. Så här fungerar det:

Du anmäler dig via vår hemsida www.open-doors.se/femminutersutmaningen

Varje vecka skickar vi ett mail till dig där veckans land samt böneämnen för det landet presenteras.

Ta dig 5 minuter till att läsa mejlet och be för landet.

kom med och be du också! AnmäL dig idAg!