Tidningen Korta Vägen

KORTA VÄGEN

KORTA VÄGENUppnå dina mål snabbare!

Vi pratar och skriver på svenska,eftersom vi bor i Sverige

Deltagarna i projektet “Korta vägen” i Jönköping publicerar nu en tidning, som handlar om våra liv under 26 veckor – så länge projektet löper. För en tid sedan började vi ett nytt liv i Sverige. Vi kom från olika länder och har olika orsaker för att vara här. Många har överlevt krig, några har kommit för kärleks skull.

Vi är läkare och lärare, musiker och ingenjörer. Vi var 21 deltagare på den fjärde kursen av “Korta vägen” i Jönköping. Vi hade alla drömmar och förhoppningar. Den högsta drömmen var att hitta en egen plats i det svenska samhället.

Sidan 03

Anne Bergquist:“Efter projektet kommer man att hålla en nyckel i handen, som kan hjälpa till att öppna dörrar till framtiden, för att kunna gå vidare och för att komma till ett arbete...”

Siv Hederos:“De nyanlända akademikerna kommer att fylla bristen av arbetskraft inom olika yrkesområden som alltid har funnits i Sverige”

Linda Glaad:“Vi utgår från den gemensamma europiska referensramen för språk”

Daniel Svensson:“...för tre till fyra personer i varje grupp har projektet lett till ett arbete direkt efter att de avslutat “Korta vägen”

Johan Fingal:“Alltför många har enkla svar på komplexa frågeställningar. Det är i själva verket en komplicerad process, som är högst individuell”

Efter 26 veckor är vi redo att gå vidare!

Sidan 06 Sidan 08

JönköpingHösten 2014

NR 01

Anna Mårtensson:Ta tillvara kompetensen!

Det bästa tipset för hög motivation.

Den spännande resan till Stockholm.

Sidan04

Sidan02

Sidan02

Sidan11

Sidan07

Sidan05

Vi är på

Korta Vägen Serif no2.indd 1 23/10/14 4:48 pm

Jönköping, hösten 20142

Linda Glaad:

“Korta vägen” är en personlig resa till arbetsmarknaden

En förmån att vara delaktig i varje del-tagares resa!“Vi har lärt oss mycket under de senaste två åren när det gäller att göra en akademikers väg till arbetsmarknaden kortare och effektivare” säger Anne Bergquist, som är platschef på Folkuni-versitetet i Jönköping län. Den första gruppen på “Korta vägen” påbörjade sin utbildning i augusti 2012 och i augusti 2014 star-tade den femte gruppen. “Vi försöker att inte tappa kontakten med deltagarna från de olika grupperna då vi vill följa deras ut-veckling på arbetsmarknaden”, säger hon.

Linda Glaad är uppdragssamordnare för projektet “Korta vägen” i Jönköping sedan slutet av juni 2014. Hon undervisar också i svens-ka som andraspråk på Högskolan för lärande och kommunikation. Hennes ansvarsområde är tämligen stort: hon samordnar projek-tet, bedömer hur resultaten av hela projektet ser ut och ansvarar både för personalens arbete och deltagarnas utveckling. “Jag har på mig två glasögon, säger hon”, och ser på projektet som både språk-lärare och som ledare.

- Vad är “Korta vägen” egentligen?

- “Korta vägen” är ett pro-jekt och en utbildning som finns i många städer i Sve-rige. Projektet riktar sig till akademiker med utländsk bakgrund och syftet är att komma närmare svensk arbetsmarknad och att del-tagarna ska utveckla sina språkkunskaper i svenska. Utbildningsanordnarna har liknande upplägg, men sam-arbetet kan se olika ut. Här i Jönköping samarbetar Hög-skolan för lärande och kom-munikation med Folkuni-versitetet, som ansvarar för jobbcoachning, praktikan-skaffning och yrkesspråk. I Jönköping sker en stor del av undervisningen (tre dagar i veckan) på Högskolan för lärande och kommunika-tion. Deltagarna tillbringar mycket tid i den akademis-ka miljön. Vi hävdar att det är jätteviktigt att deltagarna träffar olika människor, tittar på hur arbetet skulle kunna se ut och att de får en upp-fattning om de kommer att behöva komplettera sin ut-bildning eller omskola sig. Vi har kompetent välutbildad personal med rik erfarenhet. Dessutom har vi intressanta “gäster” som föreläser i olika ämnen. Deltagarna får möj-lighet att lyssna på föreläs-ningar om integration och interkulturell kommunika-tion, svensk historia, kultur,

politik och religion. De får också göra studiebesök, som en del av samhällsoriente-ringen. Allt tillsammans syf-tar till att hjälpa deltagarna att kunna förstå det svenska samhället bättre. Vi arbetar med olika läromedel, men läser också skönlitteratur, ser filmer och svenska tv-se-rier. Vi diskuterar utifrån artiklar och kulturmötesfrå-gor och skriver texter i olika genrer. Varje deltagare gör en enorm språkutveckling under 26 veckor, och det är inte bara min åsikt. Detta dokumenterar vi med tester, som äger rum i början och i slutet av projektet.

- Vem deltar i projektet? - Projektet riktar sig till

utländska akademiker med en examen eller minst tre års universitetsstudier bak-om sig. Deltagarna har läst minst Sfi C eller D. Varje grupp består av ca 20 delta-gare och är en ny utmaning och ser olika ut. I den fjärde gruppen som avslutades i oktober fanns flera deltaga-re från Syrien, som befann sig på nybörjarnivå och som inte har bott så länge i Sveri-ge. Det var en positiv grupp, samtidigt som det finns per-soner som blivit frustrerade över att de inte har fått något arbete, men nästan alla har fått praktikplats.

- Vilket intyg får delta-garna i slutet av kursen

och hur kan det hjälpa dem i framtiden?

- Efter 26 veckor får delta-garna ett intyg där det kort-fattat står vad vi har gjort, vad vi har arbetat med och vilken språklig nivå man uppnått under utbildningen. Vi utgår från nivåerna i den gemen-samma europeiska referens-ramen för språk, som gäller i hela Europa. När man söker jobb, kan man använda det här dokumentet för att visa, att man har tillbringat 26 veckor för att studera språket och arbetsmarknaden, att man har lärt sig mer om hur det svenska samhället fung-erar och att man har gjort en praktik inom sitt yrkesområ-de. Men det viktigaste är inte bara att få ett intyg, utan att göra den här resan och för-söka hitta sin egen väg in till arbetsmarknaden.

- Vad måste man göra, för att uppnå bästa möjliga resultat efter projektet?

- Vi brukar säga att man måste ha realistiska förvänt-ningar från början, visa eget engagemang och ta eget initiativ och att använda lä-rarens hjälp så mycket som möjligt. Vi förstår alla, att det är svårt att byta land och att hamna i arbetslöshet. De första stegen kan vara krång-liga, men om man kämpar, kommer det att bli lättare och lättare efter hand.

Anne BergquistFolkuniversitetet

- Vad har Folkuniversi-tetet för roll i projektet “Korta vägen”?

- Framförallt arbetar vi med yrkessvenska och med jobbcoachning. Ut-över en plattform med baskunskaper i svenska språket är det nog så vik-tigt att arbeta med yrkes-svenska/fackspråk paral-lellt. Den bästa platsen för att göra det är i verkliga arbetssituationer dvs un-der praktiken. Praktik-tiden innebär också att man får pröva sina yrkes-kunskaper, man får ett bredare nätverk och olika ingångar till potentiella arbetsgivare.

- Hur mycket längre är vägen till arbetsmarkna-den utan “Korta vägen”?

- Vägen till jobbet kan vara mer eller mindre lång. “Korta vägen” är ett projekt, som hjälper akademiker att lära kän-na den svenska arbets-marknaden. Att studera på “Korta vägen” betyder inte att man efter 26 veck-or har ett arbete. Det finns alltid en fortsättning. Efter projektet kommer man att hålla en nyckel i han-den som kan hjälpa till att öppna dörrar till fram-tiden. För att kunna gå vidare och för att komma till ett arbete så småning-om. Jobbcoachningen är uppbyggd så att man ska kunna utforma CV, skriva personligt brev och träna på arbetsintervjusitua-

tionen inom sitt område. Viktiga steg för att hitta ett arbete inom det yrke som man har utbildning för.

- Vilka praktikplatser får man under utbild-ningen?

- Praktikplatserna är oli-ka och beror på personens yrkesbakgrund. Är man läkare, har man möjlighet att få en praktikplats på en vårdcentral, är man lärare försöker vi hitta en plats i skolan osv. Kommunen och länsstyrelsen är också arbetsplatser som kan vara aktuella. Tack vare bred-den i vår kursverksamhet har vår personal ett stort nätverk att tillgå och un-der de senaste två åren har man också lärt sig väldigt mycket. Det har resulte-rat i att deltagarna från grupp 3 och 4 snabbare kom ut på praktik än de första två grupperna. Det är viktigt att titta på hel-heten vid en praktikplace-ring. Förutom att hitta en bra och passande praktik-plats försöker man också att inkludera personliga egenskaper, erfarenheter och önskemål. Kontak-terna som man etablerar under praktiken är vikti-ga resurser i det fortsatta jobbsökandet.

Några av deltagarna kunde också fortsätta på sina praktikplatser och fick visstidsanställning. Några fick arbete hos an-dra arbetsgivare efter pro-jekttidens slut.

- Vad kan man möta mer på “Korta vägen”?

- För att förstärka mål-bilden arbetar vi ibland med externa föreläsare. Deras uppgift kan vara att hjälpa deltagarna att hitta sina personliga mål och utforma sin egen plan som man sedan kan an-vända vidare. Det inne-bär att man har en struk-tur och steg att följa även efter projekttidens slut. Föreläsarnas uppgift kan också vara att förtydliga begrepp och innebörd som t ex interkulturell kommunikation och vad det innebär i form av pro-blem och möjligheter på en arbetsplats. Man lär känna varandra, lär sig att acceptera olika typer av kultur och får en förståelse för olikheter och likheter.

- Hur kan man utveckla och förbättra “Korta vä-gen” enligt din mening?

- Ett levande forum för deltagare, personal, ar-betsgivare och gärna hand-läggare från Arbetsförmed-lingen där ett kontinuerligt utbyte kan ske vore det bästa för att utveckla pro-jektets intention. Jag anser att deltagarna inte bara ska “gå in i projektet – gå ut från projektet” och sedan synas i statistiken. Kan vi, via ett sådant forum, fort-sätta med uppföljning och diskussion samt nätverks-bygge har vi implemente-rat en metod och inte bara avslutat ett projekt.


3KORTA VÄGEN

Veronika Ryumina, journalist,Ryssland

Jag minns min första dag på “Korta vägen”. Alla pratade med varandra på arabiska, persiska, ryska, rumänska. Vi vå-gade inte prata svenska, trots att alla hade passe-rat Sfi-nivå eller andra språkkurser. Vi träffades

av en slump och fick uppleva ett ovanligt kul-turmöte. Idag är vi fort-farande olika, men vi har någonting gemensamt – det svenska språket. Vi förstår varandra, även om vi ibland använder gester eller omedvetet byter till modersmålet.

Under 26 veckor har vi haft en känsla av skolan - med hem-läxor, gruppuppgifter och felrättningar. Tre dagar per vecka har vi haft undervisnings-timmar på HLK (Hög-skolan för lärande och kommunikation) med kompetenta lärare i den inspirerande universi-tetsmiljön. Där lärde vi oss det svenska språket och dessutom historia, kultur och samhälls-kunskap. Torsdagar och fredagar har vi befunnit oss på Folkuniversitet,

där vi steg för steg fick insikt i hur man kan komma närmare den svenska arbetsmark-naden. Vi skrev CV och personliga brev, övade jobbintervjuer, stude-rade lagar och tog emot råd om hur man kan an-passa sig till den svens-ka arbetsmiljön. Flera av oss fick praktikplat-ser, där man kunde kän-

na, hur jobbet i Sverige är på riktigt. Men “Kor-ta vägen” var inte bara studier. Under tiden träffade vi också många intressanta och unika människor, besökte bib-liotek, museer och olika myndigheter, arrange-rade ett roligt matevent och hade en underbar utflykt till Visingsö och en spännande resa till Stockholm i slutet.

Projektet “Korta vä-gen” har tyvärr tagit slut för oss. Vi, välutbildade specialister från olika länder, har nu en bild av hur vi kan använda vår erfarenhet för att hjäl-pa det svenska samhäl-let att utvecklas. Vi fick veta, hur drömmen för-ändras till ett mål, och vad vi måste göra för att uppnå det. Natur-ligtvis fattas det fortfa-

rande språk för oss och vi kommer att forsätta förbättra våra språkkun-skaper. Men jag tror att det viktigaste var att vi kunde tillfredsställa vår längtan efter att hitta jobb och vara behjälp-liga för samhället. Tack “Korta vägen” för att vi fick inspiration och en-ergi för att gå vidare. Ef-ter 26 veckor är vi redo för en fortsättning.

Jag flyttade från Syrien 15/5 2013 till Sverige, på grund av det smutsiga kriget i Syrien. Jag är gift med Abir som är dataingenjör och vi har tre

döttrar och en son. Vi deltog i “Korta vägen 4” tillsammans för att studera det svenska språket och lära oss om det svenska samhället och ar-betsmarknaden.

Jag är utbildad barnläkare och har studerat medicin i Rumänien. Efter min ut-bildning flyttade jag tillbaka till Syrien och jobbade som överläkare och barnspeci-alist, på en privat klinik och ett statligt sjukhus parallellt, i ungefär 20 år.

Efter några månader i Sve-rige, började jag studera Sfi. Den 7 april 2014 började jag på “Korta vägen” på Hög-skolan och Folkuniversite-tet i Jönköping, med lärare som har bra erfarenhet. De

hjälpte mig mycket med det svenska språket på bästa sätt så snabbt som möjligt. På “Korta vägen” har jag också haft underbara och roliga kollegor som jag aldrig kom-mer att glömma.

Jag tycker att Sverige är ett vackert land och svenskarna är hjälpsamma och bra or-ganiserade. Jag hör alltid att det finns läkarbrist i Sverige, men när jag söker arbete finns det stora svårigheter för mig att kunna få ett arbe-te som läkare. Jag tror där-för att det är mycket viktigt att lära sig mer om Sverige, mer språk och att samarbe-ta med andra för att kunna vara en del av det svenska samhället för att vara med och utveckla det.

Våra intryck från den här spännande resan

Innan sommarsemestern bjöd Linda Glaad oss på smörgåstårta - en traditionell svensk festmat.

Jag anser att “Korta vä-gen” är ett projekt som har hjälpt mig mycket. Nu när jag nästan har slutfört min tid i projek-tet kan jag känna att mitt svenska språk har stärkts och att jag känner att jag kan diskutera svenska på en högre nivå. Även alla presentationer som vi har gjort om konstnärer, svenska författare, det geografiska Sverige och politiska partier, har varit mycket givande. Att min bekantskapskrets dessut-om har utökats, är något som är positivt såklart.Att lektioner har varit givande kan man sam-manfatta ur det faktum att även under raster

har diskussioner fortsatt bland elever och lärare. Min slutsats är att jag kan rekommendera alla som får chans att ta del av “Korta vägen”, borde ta den. Det kommer att vara ett steg närmare ditt mål.Jag har fått en praktik-plats på Familjecen-tralen i Nässjö vilket är mycket intressant och användbart för mig. Där har jag fått möta ett smi-digt och professionellt arbete utfört av barn-morskor och läkare på kliniken. Kliniken är ut-rustad med modern ut-rustning och har allt du behöver för att ge kvalifi-cerad vård till patienter.

Jean Younan,barnläkare, Syrien

Tatiana Popova, obstetrik gynekolog, Ryssland

Ward Abdellärare i engelsk litteratur, Syrien

Alla vi som har flyttat till Sverige den senaste tiden har många förhoppning-ar. Några vill få ett jobb utan att fortsätta sin ut-bildning, många vill fort-sätta vidarutbilda sig för att få ett bra jobb.

Jag tänkte mycket re-dan innan jag kom till Sverige.

Först och främst vill jag lära mig språket som är det viktigaste för att hjälpa mig att komma in i samhället. Mina för-hoppningar är att få möj-

lighet att fortsätta min utbildning, att få ett jobb och leva ett anständigt liv.

Språket är en vik-tig faktor. Man måste studera språket myck-et och också träffa nya människor som man kan kommunicera med på svenska. Det är viktigt att våga använda sig av svenskan. Detta är något som jag har gjort under det år som jag har bott i Sverige och nu känner jag att jag kan prata bra svenska.

Vi vill gärna höra dina åsikter!

Kontakta oss via e-post:

[email protected]



Goran Vukojevic - jobbcoach på Folkuniversitetet och Siv Hederos - integrationssamordnare i Jönköping kommun

Siv Hederos jobbar som integrations samordnare i Jönköpings kommun och har tidigare arbetat med flyktingmottagande och arbetsmarknadsfrågor inom kommunen. Inte-grationsarbetet handlar om att alla invånare ska ha samma rättigheter, sky-ldigheter och möjligheter oavsett etnisk och kulturell bakgrund. Vi har haft en lång och positiv utveck-ling, menar Siv Hederos och hon hoppas att inte-grationen på sikt kommer att utvecklas ännu mer. Förhoppningsvis kommer relationen mellan männis-kor som är födda i Sverige och de som flyttar till Sverige på grund av olika omständigheter att stärkas i framtiden.

- När vi pratar om inte-grationen, kan vi inte titta bara på den aktuella situa-tionen, - säger hon. - Tänk, till exempel, på 20 år tillba-ka, när det kom tusentals

människor till Sverige från länderna på Balkan. Idag kan vi se att de flesta har hittat arbete och sin plats i samhället. Deras barn har blivit vuxna och känner att de har sitt hem i Sverige.

- Varför måste ett mod-ernt samhälle vara multikulturellt?

- Jag tror inte att sam-hället måste vara multi-kulturellt, men det sam-hälle som behandlar alla människor på ett rättvist och jämlikt sätt, oavsett deras bakgrund kan kallas ett demokratiskt samhälle. Integrationen är en pro-gressiv process, som måste drivas av invånare som är intresserade av driva sitt land framåt. Samhället utvecklas hela tiden med influenser från olika håll. Utåt är det matkulturen och inom musiken, men arbetsmarknaden och ekonomin har också up-plevt stor utveckling un-

der den senaste tiden. De nyanlända akademikerna kommer förhoppningsvis att fylla bristen av arbetsk-raft inom olika yrkesom-råden i Sverige. Vi har alltid haft behov av läkare.

- Hur hjälper projektet som “Korta vägen” till för att lösa integra-tionsfrågor?

- Den bästa inte-grationen sker på ar-betsplatserna, där man visar sitt yrkeskunnande, sin kapacitet och sina kompetenser, och där de kulturella skillnaderna inte syns och känns så myck-et. “Korta vägen” hjälper verkligen till att öppna dörrar. Att få komma ut på praktik, börja skaffa kontakter, bygga sitt eget nätverk, är absolut nöd-vändigt när man söker jobb. Kunskaper i svenska är också viktigt. Nuför-tiden träffar vi fler och fler människor som talar god

svenska men med bryt-ning eftersom de har lärt sig svenska som vuxna. Och projektet ”Korta vä-gen” är en del av den vikti-ga processen.

- Men vägen till arbetsliv-et är ibland inte så kort...

- Integrationsprogram skapas för att fler och fler nyanlända människor ska kunna bli delaktiga i sam-hällslivet. De måste försöka få ett arbete inom kort tid, och här träffar man på de stora hindren. För nyanlän-da invandrare är det myck-et som är förberett och ord-nat t.ex. etablering, bostad, bidrag, men arbetsmark-naden blir som en ointaglig fästning. Det finns ingen, som öppnar dörren och bjuder in till arbete, utan man kämpa och kämpa själv. Det är mycket viktigt att nyanlända själva plane-rar för framtida studier och arbete. Man måste valide-ra sin utbildning och ofta

Arbetssökande och chefer behöver mötas!

Anders Bergman, lärare/samhällskun-skap

Dessförinnan tjänstgjorde jag ca 20 år som lärare på en av Jönköpings högsta-dieskolor. De ämnen som jag då undervisade i var historia, religionskunskap, samhällskunskap och geografi. I stort sett har jag trivts väldigt väl med de uppgifter som mitt yrkesliv inneburit, men ärligt ta-lat så är det ändå under-visningssituationerna och mötet med olika sorters människor som varit det mest givande. Men nu

var det alltså dags för näs-ta steg i livet. Ett liv som pensionär. Även om det var med blandade känslor som jag lämnade yrkesliv-et så var ändå känslan till största delen positiv. Nu skulle jag verkligen ta vara på chansen att göra sådant som jag under lång

tid inte riktigt hunnit med. Träna. Återuppta mitt mu-sicerande. Läsa de böcker som travat sig på borden hemma i Ljungarum. Resa en del och dessutom hin-na med barn och barn-barn. Men ganska direkt efter att jag avslutat min anställning erbjöds jag

en uppgift som jag inte kunde tacka nej till. Lärare vid “Korta Vägen”. Jag har sedan dess varit inblan-dad i Korta Vägen 1 och 4, men då bara med vissa delar av det som skall inry-mmas i samhällskunskap/samhällsinformation.Nyss hemkommen från en

tvådagars studieresa till Stockholm med KV 4 kan jag inte annat än glädjas åt de kontakter med spän-nande människor som Korta Vägen givit mig.

Nu har den femte grup-pen startat sina studier och jag gläds åt att där få ansvara för hela sam-hällskunskapsdelen som ingår i kursen. Jag önskar verkligen alla deltagare i detta projekt all lycka i framtiden!

Lärare på “Korta vägen” – en givande uppgift!I december 2012 avslutade jag min tjänst som ut-bildningsledare vid HLK:s lärarutbildning. En tjänst som jag då innehaft sedan 1995.

komplettera sina studier, vilket också tar tid. Ibland kan det också vara svårt att få ut alla dokument från krigsdrabbade länder.

- Hur kan man hitta den utvägen?

- Här i Sverige pratar vi mycket om papper och regler, men vem är det som egentligen tar de slut-giltiga besluten om vem som anställs och får jobb? Jo, det är chefer, och för dem kan det finnas kom-petens och erfarenhet att vinna. Arbetssökande måste själva försöka ta mer kontakt med chefer-na. På många arbetsplats-er finns arbetsgivare som själva har utländsk bakgr-und. De har upplevt sam-ma situation och mött li-knande problem, som den nyanlände arbetssökande själv nu upplever i det nya landet. Men chefer, båda inrikes och utrikes födda, måste också vara aktiva och öppna och ha en vilja att förbättra sina rekryter-ingsprocesser. Mångfald och breda kompetenser gynnar nytänkande och är naturligtvis lönsamt för företagen. Språk- och kulturkunskaper är vik-tigt vid internationella kontakter. Den här förän-dringen tar tid. Inom vissa företag och verksamheter finns inte tid för att han-dleda praktikanter, en del är skeptiska inför att an-ställa någon, som precis har kommit och som fort-farande saknar kunskaper i svenska språket. Arbets-givare och arbetssökande måste röra sig mot va-randra – träffas mer och motverka fördomar. Alla måste komma ihåg att ju mer kontakter som byggs mellan dem som söker jobb och de som redan har arbete, desto lägre ar-betslöshet blir det.

Integra-tionsarbete

i Jönköpings kommun

Alla invånare har lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter oavsett etnisk och kulturell bakgrund.

Människor i olika åld-rar, med skiftande bak-grund, erfarenheter, kunskaper och kultur är en stor tillgång i ut-vecklingen av samhäl-let. Nycklarna till en framgångsrik integra-tion är delaktighet i det civila samhället, i språ-ket och i arbetslivet.

I Jönköpings kommun har nämnder, förvalt-ningar och kommunala bolag det huvudsakliga ansvaret för kommu-nens arbete med inte-grationsfrågor.

Målet med integra-tionsarbetet i kom-munens nämnder och bolag, samt i de projekt som fått kom-munala anslag, är att verksamheten ska leda till utbildning, arbete, trygghet, tillväxt och folkhälsa.

Jämställdhets- och integrationsutskot-tet har det politiska ansvaret för sam-ordningen av kom-munens integra-

tionsarbete.

Läs mer påwww.jonkoping.se


5KORTA VÄGEN

För oss är det angeläget att tillvarata människors kompetens och initia-tivkraft.

Tyvärr förblir kunskap-en hos akademiker med utländsk bakgrund alltför ofta en outnyttjad resurs. Det är därför oerhört vik-tigt att kartlägga befintliga akademiska kompetenser

och skapa en kort väg in på arbetsmarknaden.

Nycklarna till en framgångsrik integration är delaktighet i det civi-la samhället, i språket och i arbetslivet. Utbild-ning i svenska och om det svenska samhället är därför väldigt viktig. Många gånger krävs det

också praktik, komplet-terande universitetsstud-ier eller coachning för att man som akademiker ska kunna få ett arbete inom sitt utbildningsområde. Ett sådant samarbetspro-jekt som Korta vägen kan verkligen göra skillnad!

Under första halvåret 2014 genomfördes des-

sutom ett mycket ly-ckat samarbetsprojekt mellan kommunens ar-betsmarknadsavdelning och Arbetsförmedlingen riktat mot utrikes födda kvinnor med högskole- eller yrkesutbildning som bedömdes stå nära ar-betsmarknaden. Förhop-pningen är att ett nytt

sådant projekt ska kunna genomföras i ännu större omfattning nästa år.

Integrationsinsatser handlar om att säker-

ställa att alla våra in-vånare verkligen får lika möjligheter. Det hand-lar om grundläggande demokratiska rättigheter.

Abir Aljejji, dataingenjör, Syrien

En natt den åttonde no-vember 2012 klockan tre, hörde jag ljudet av bomber och folk som skrek. Mina barn vakna-de och frågade mig sina rädda röster och ögonen fyllda med tårar: “Vad händer mamma? Ska de döda oss?”.

Jag kunde verkligen inte säga sanningen till dem. Jag kunde absolut inte säga någonting.

Vi kramade varandra för att känna lite trygg-het, trots att ljudet av bomberna blev högre och högre. Jag försökte övertyga barnen om att

någon skulle komma och rädda oss och att allt sedan skulle bra! Men det smutsiga kriget hade startat i min stad. Det var så sorgligt och hemskt.

Konstiga och djupa känslor dominerade inom mig, men jag var tvungen att fortsätta vara lugn och försöka få barnen att tro att allt skulle sluta snabbt! Men bara fyrtioåtta timmar senare hade staden ett nytt styre och det gamla hade fallit.

Jag såg stråk av mitt liv framför mina ögon; det fantastiska livet med kärlek och hat, lycka och motgångar och med glädje och sorg. Livet med alla detaljer och med kontraster gjorde att jag kände mig vilsen.

Jag trodde att allt var slut, mitt hus, mina drömmar, mina minnen, ...och mitt liv; snabbt, snabbt körde min man bilen med oss i till en annan stad, till ett annat land… och vår plågsam-ma resa som flyktingar hade börjat. Jag kommer aldrig att glömma den sista natten i mitt hus, som blev en viktig vänd-punkt i mitt liv.

Denna mening sades av chefen där jag praktiserar, och fick mig helt mållös och gråtfärdig samtidigt som jag log. Då avbröt tystnaden samtalet och fick alla minnen av alla händelser som jag varit med om sedan jag läm-nade Syrien för två år se-dan, att samla sig till en stor klump i min hjärna.

Den gråtande och hjälplös jag som stod där framför min avlidna mammas foto och för-bannade kriget och poli-tikerna som tvingade mig att lämna allt bakom mig och stäva in mot ett okänt öde, var den första bilden som jag fick.

Den andra bilden som tog sig fram genom de konkurrerade minnen i hjärnan var de ovänta-de hinder och jobbiga stunder som vi stod inför på vägen till Sverige, den hemska natten vi tillbrin-gade i en hel mörk skog innan vi seglade illegalt från Turkiet till Grekland på en fyra meter lång båt

Anna Mårtensson, kommunalråd (FP)

Ta tillvara kompetensen!

Exilen blir ett hem

I Jönköping ska alla invånare ha lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter oavsett etnisk och kulturell bakgrund. Här ska människor i olika åldrar, med skiftande bakgrund, erfarenheter, kunskaper och kultur ses som en stor tillgång i utvecklingen av samhället.

Den värstanatten i mitt liv

med 35 andra personer, de två timmarna i båten då vi satt på huk, de tre gångerna då jag var på väg att falla ner och dö medan vi klättrade upp på en tolv meter hög klippa, då jag upplevde verklig hunger och törst för första gån-gen i hela mitt liv under den tolv timmar långa promenad, då männis-

allt och alla och skyllde på alla andra att jag hade hamnat i ett land där jag trodde jag skulle dö av hemlängtan, kunde hitta sig en plats bland min-nen.

Men det verkar som att inget slutar på samma sätt som det hade börjat, nu är jag här, fylld med kärlek och respekt för

Sverige, skriver på svens-ka, ett språk som jag al-drig kunde tänka mig att jag en dag skulle använda för att uttrycka mina tan-kar och känslor på.

Här står den dröm-mande jag idag framför eleverna som en riktig lärare, den jag vars störs-ta dröm var att kunna nå toppen av en kulle och vars minsta dröm nu är att nå månen.

“Sverige är inget annat än mitt andra hemland”

En mening som förstås ska få alla som känner mig att bli chockade och inte tro sina ögon när de läser det.

Men låt mig säga någonting, mina kära och nära: Syrien är ju fort-farande mitt hemland som jag längtar efter my-cket, men jag vill också säga att hemlandet är ju inte bara där ens kro-pp föddes och där man får andas livet för första gången utan där ens hjär-ta föddes och får andas kärleken för första gången i livet eller där man får sina drömmar uppfyllda.

Kära Syrien, jag har fortfarande dig djupt i hjärtat och min kärlek för dig rinner med blodet i mina ådror, men, snälla rara du, skyll inte på mig när jag säger tack vare Sverige har mina dröm-mer blivit sanna.

kor tyckte synd om oss och grät för vår skull, och det mest hemska var den natten som vi tillbringade i fängelset under ett tak med brottslingar och nar-komaner.

Även mina första sex månader i Sverige, un-der den tid då jag hatade

“Snart ska du köra några lektio-ner utan lärarens hjälp och ska till och med få betalt för det.”

Evelyn Khoshaba, engelsklärare, Syrien



- Hur började “Korta vägen” i Jönköping?- Det började med att

Folkuniversitet (Henrik Hermansson), Högsko-lan (Håkan Ericson) och Arbetsförmedlingen (Da-niel Svensson) träffades i Stockholm i maj 2012 för erfarenhetsutbyte och samtal angående pro-jektet, som redan hade etablerats i flera delar av landet. Utifrån detta möte beslutade man om ett samarbete även i Jönkö-

ping och första gruppen startade i augusti 2012. På Högskolan får man svenskundervisningen i en akademisk miljö. Vi har som syfte att rusta indivi-der för att ha motsvarande arbete eller studier, som de skulle ha om de var kvar i sina hemländer. De tog med sig oerhört myck-et kompetens, utbildning och erfarenhet till Sverige, och det är viktig, att vi kan behålla och använda den så effektivt som möjligt.

- Vilka resultat har ni haft?- Under två års arbete

har vi tagit emot ungefär 120 deltagare. Som en del av avtalet ska anordnaren av “Korta Vägen” erbjuda en praktikplats inom det yrke eller utbildning som deltagaren har med sig från sitt hemland. Vi kan säga, att för tre till fyra personer i varje grupp har projektet lett till ett arbete direkt efter att de avslutat “Korta vägen”. Statistiken visar, att de som har deltagit i “Kor-ta Vägen”, har lättare för att nå till ett arbete inom sitt yrkesområde än vad andra i samma situa-tion har. Dessutom har många också gått vidare till högskolestudier. Vi kan se att de senaste åren har antalet studenter som har vidarutbildat sig ökat påtagligt.

- Vad måste man göra för att delta i projektet?- Först måste man

anmäla sitt intresse hos sin handledare på Ar-betsförmedlingen. Man måste ha en akademisk examen eller minst 3 års akademiska studier från sitt hemland. Man ska också ingå i mål-gruppen som får ta del av Arbetsförmedlingens arbetsmarknadsutbild-ningar och program för t.ex. långtidsarbetslösa, ungdomar som varit ar-betslösa längre tid än tre månader, funktionshin-drade och de som omfat-tas av etableringsrefor-men (flyktingar som sökt asyl och blivit beviljade uppehållstillstånd). Man gör ett test och intervju för att se att ambition och mål finns att kunna tillgodogöra sig utbild-

ningen “Korta vägen”. Man måste som lägst ha nått Sfi C eller D. Därefter får man ett beslut och ett eventuellt erbjudande till utbildningen.

- Vilka problem möter de utländska akade-mikerna på arbets-marknaden?- De välutbildade

människor som varje år kommer till Sverige, beri-kar Sverige med sin kom-petens, sina nya tankar och influenser. De har initialt bristande svensk-kunskaper, men det är inte det största hindret, tycker jag. De har inte det nätverk som många gånger är en förutsätt-ning för att få in en fot på den svenska arbetsmark-naden. Om man inte har någon tidigare arbets-livserfarenhet i Sverige, har man inte några refe-

renser, något som man bör ha när man söker ett arbete idag. Projekt som “Korta vägen” kan vara en viktig del i den viktiga proсessen att skaffa sig referenser, men också ut-veckla sitt språk inom det yrke eller utbildning som man har med sig på aka-demisk nivå.

- Kan du ge något råd till dem som söker jobb just nu?- Det är en tuff ut-

maning att komma som akademiker till ett nytt land och söka jobb. Det första steget är alltid svårt. Därför är det bra att rusta sig så mycket som möjligt innan man går ut och bör-jar söka arbete. Man mås-te vara öppen i tanken och söka olika tjänster på oli-ka orter och vara redo att pendla eller flytta till om-råden, där arbete finns.

ÖPPNA SINA TANKAR!Projektet “Korta vägen” är ett samarbete mellan Arbetsförmedlingen, Högskolan och Folkuniversitetet i Jönköping. Vi har träffat Daniel Svensson, en arbetsförmedlare på AF Jönköping - en av de partners som står i framkanten av utbildningen för de utländska akademikerna. Alla partners hjälper tillsammans de nyanlända akademikerna att använda sin kunskap och erfarenhet på den svenska arbetsmarknaden. Daniel Svensson berättar för oss hur projektet fungerar i Jönköpings län och vilka fördelar som deltagarna har här.

Den vackra, sköna och okända staden som he-ter Hasaka är staden där jag föddes. Den ligger i nordöstra Syrien.

Vi tvingades att flytta från Hasaka på grund av kriget. Mina bästa och finaste minnen har jag därifrån, där mina sys-kon, släktingar och vän-ner fortfarande bor.

Ett skrämmande mons-ter har kommit till Syrien för att äta alla människor och sätta hatet mellan dem.

Vi led av el-, vatten- och medicinbrist. Alla blev rädda, oroliga och ledsna.

Min mamma dog på grund av rädslan, skräck-en och smärtan. Det var en katastrof för mig och min familj. Vilket hjär-ta kunde tåla detta? Min

mamma som gett mig ömhet, självförtroende och kraft. Hur skulle jag kunna gå vidare efter detta? Det är min man och mina barn som gjort att jag kunnat komma vi-dare, och detta nya land Sverige som gett mig och min familj en ny möjlig-het, som gjort att allting känns bra och underbart igen.

Vi bestämde oss för att fly från Syrien men vilket land skulle vi flytta till? Var Sverige det rätta lan-det? Ja, det är precis rätt!

Dessa svenska människor som lärt mig att uppleva lugnet, enkel-heten och skönheten. De som hjälper och driver oss vidare. Så vi tackar Sverige och vi tackar alla svenskar.

Laila Tabba, lärare i arabiska språket, Syrien

Under perioden av Kor-ta Vägen har jag fått fyra månader praktik!

Det är väldigt lycko-samt att man får en så pass lång praktik under “Korta vägen” som pågår i 26 veckor.

Jag hade först praktik i tre månader på ett fri-tidshem på Råslätt. Där arbetade jag som fritids-ledare med barnen och tonåringarna och följde med på olika aktivite-ter såsom musikaktivi-teter, sällskapsspel och bollspel. Ibland gjorde vi utflykter tillsammans när det var soligt. Då grillade vi och hade my-siga stunder med var-andra. För mig var det spännande att få umgås med härliga barn och ungdomar. Jag kände mig friskare och pigga-re. Jag utvecklade också mitt språk när jag pra-tade med dem och med ledarna som var mycket trevliga och som hjälpte mig i mina uppgifter.

Andra praktiken var under fem veckor som modersmålslärare på fle-

ra gymnasieskolor. Jag följde med en arabisklä-rare som undervisar i ara-biska för nyanlända ung-domar och för ungdomar som är födda i Sverige och som har arabiska som modersmål. Den praktiken var viktig och betydelsefull eftersom jag tänker försöka att arbeta med ett liknande arbete i framtiden. Det gav mig mer erfarenhet när jag tog del av vad eleverna behövde för hjälp med sitt modersmål, hur de ska kunna förbättra sin arabiska och vilka svårig-heter de har.

Med praktiken har jag kommit närmre till ar-betsplatser och förhopp-ningsvis till ett arbete ock-så förstås, tack vare lärare och jobbcoacher på “Kor-ta vägen” som erbjuder den här möjligheten.

Är det rätt land? Min praktik

Famia Karkanni, dataingenjör, Syrien


7KORTA VÄGEN

Att hitta vägen till ett jobb som jag passar för

Lars JohanssonJobbcoach på Folku-niversitetet

Låt mig först få uttrycka hur glad jag är att få ar-beta tillsammans med deltagarna i Korta Vä-gen. Det är så roligt att se hur ivriga de är att hit-ta uppdrag här i Sverige, uppdrag som stämmer med deras kompetenser och erfarenheter. Jag är också imponerad över hur snabbt deltagarna tillägnar sig det svenska språket och kan börja använda det i komplice-rad kommunikation. De visar på stor motivation och god förmåga.

För att hitta ett jobb ar-betar vi med några de-lar ur ett större program som egentligen är avsett att utveckla ledare i före-tag och organisationer. Varje ledare som vill ut-vecklas måste först lära sig att “leda sig själv”. Den delen är väldigt an-vändbar i den situation som deltagarna i “Korta vägen” befinner sig i.

Vi börjar med att identi-fiera den egna värdegrun-den. Det kan låta ambiti-öst men kan göras ganska enkelt. Tänk så här: Jag ska fira min 90-årsdag. Vad vill jag att gästerna som kommer för att upp-vakta mig ska säga om mig? Det jag önskar de sä-ger stämmer ofta bra med mina djupaste värdering-ar. Deltagarna i “Korta vä-gen” har dessutom med sig betydelsefulla värde-ringar som kan berika vårt svenska samhälle. Då

är det viktigt att våga be-hålla något av sitt arv. Att dessutom både förstå och kunna orientera sig i det aktuella svenska klimatet av värderingar är viktigt då man ska inta en plats i det svenska samhället.

När vi identifierat en egen värdegrund jobbar vi individuellt med frå-

gor av typen “Vad är det jag egentligen vill vara i Sverige?” eller “Vad vill jag göra?” och slutligen “Varför?” Varje deltagare skriver ner sina person-liga mål. Därefter söker vi vägar som leder fram till målet. Vi beskriver konkret de vägar som ska ge resultat.

Att veta vart man ska är ju en grundförutsätt-ning om man ska kun-na välja väg. I sagan om Alice i underlandet går Alice vilse och kommer fram till ett vägskäl med många vägar. Då ropar hon till katten Cheshire: “Vilken väg ska jag ta?” Katten ställer en fråga tillbaka: “Vart ska du?”. Alice svarar: “Jag vet inte.” “Då spelar det ing-en roll vilken väg du tar” svarar Cheshire.

Deltagarna beskriver sina personliga mål, gör sina handlingsplaner och börjar under peri-oden på “Korta vägen” att genomföra alla de aktiviteter man själv har identifierat och beslutat. Vi tränar på intervjun hos en blivande arbets-givare etc. etc. Allt med stor inlevelse och entu-siasm.

Det är så roligt att se att så många av deltagarna i Korta Vägen verkligen hittar till ett arbete där de kan få dela med sig av sin erfarenhet och kunskap till det svenska näringslivet.

Mina barn är den största motivationen för mig

Rimeh Al-Buni är utbil-dad farmaceut från Syri-en och kom till Sverige för snart två är sedan. Hon började som man brukar, att lära sig svenska språ-ket genom att gå Sfi-kur-ser. Efter ett tag fick hon höra talas om program-met “Korta vägen”, som hjälper akademiker med

utländsk bakgrund att komma in på den svenska arbetsmarknaden. Nu bor hon i Huskvarna och stu-derar vidare för att skaffa sig legitimation som far-maceut.

- För mig är det viktigt att befinna mig i klass-rummet. Dagarna i sko-lan är långa, men man måste studera mycket för att uppnå ett bra resultat. “Korta vägen” hjälpte mig att nå en högre språknivå och jag fick dessutom en inblick i det medicinska språket. Provet som jag har gjort under kursen och intyg, som jag fick till slut, påverkade till ett positivt besked från Socialstyrelsen. Jag fick

sedan möjlighet att göra ett kunskapsprov i farma-kologi för apotekare med utländsk utbildning och påbörja mina distansstu-dier vid Uppsala Univer-sitet. Nu fattas bara två steg för mig – 20 veckors praktik och ett prov till. Sedan kan jag arbeta som farmaceut i Sverige.

Rimeh Al-Buni anser att det är onödigt att stu-dera en hel kurs i klas-sisk svensk litteratur med gamla ord och kompli-cerad handling, som det brukar vara om man läser gymnasiets svenskkurser. Det är bättre att lägga fo-kus på utbildning i regler, lagar och samhällsorien-tering, tycker hon.

- Jag har jobbat i Syri-en och i Qatar under 10 år, både på apotek och på vårdcentralen. Där har jag träffat människor från olika länder och har fått kunskap om traditioner och tankar. När jag ska börja på en arbetsplats i Sverige kommer det själv-klart att hjälpa mig.

Rimeh säger att det som har varit svårast för henne att acceptera i Sverige är vädret. Dessutom har det inte varit så lätt för hen-nes söner (17, 14 och 9 år gamla) att anpassa sig till livet i det nya landet.

- Dag och natt satt jag framför dem med mina böcker, för att visa dem att även jag som är trött, inte ger upp min kamp. “Ge mig bara två år”, sa jag till dem, “och mitt arbete kommer att ge skörd”. Jag förlorade aldrig motiva-tionen framför dem, för jag visste att om jag lyck-as, kommer det att bli det bästa exemplet för dem. Varje steg, som jag hade gjort, ökade deras stolthet för mig och därmed deras eget självförtroende.

För klasskamrater och blivande kollegor från olika länder har Rimeh startat en grupp på Face-book, som kallas “Arabisk farmaceut i Sverige”. Där kan de som har flyttat från arabisktalande länder få tips och inspiration för att kunna komma ut på ar-betsmarknaden.

- Jag har pratat med många människor från andra länder och de, som har varit här under lång tid och fortfarande känner att de inte har lyckats utan känner be-svikelse, kan lätt börja smitta av sig den känslan till människor som nyli-gen kommit till Sverige. Jag har många gånger hört att “Här i Sverige finns inget jobb och ing-en framtid för dig”. Mitt tips för alla är att – lyss-na inte på de andras ne-gativa påståenden, utan fortsätt kämpa mot ditt mål. Lämna inte böcker-na även om människor säger att de är onödiga eller meningslösa. Varje papper som du skaffar, kan hjälpa dig i framti-den. Om du har ett mål, koncentrera dig på det. Ingenting är omöjligt!

Rimeh Al-Buni slutade “Korta vägen” i mars 2014 och strävar nu efter att försöka få en farmaceutlegitimation.

När vi identifie-rat en egen vär-degrund jobbar vi individuellt med frågor av ty-pen “Vad är det jag egentligen vill vara i Sverige?” eller “Vad vill jag göra?” och slutli-gen “Varför?”



Jag har arbetat med “Kor-ta vägen” sedan 2012, då vi startade projektet här på HLK. Sedan dess har jag mött väldigt många trevliga, ambitiösa och målinriktade studenter, från världens alla hörn. Tillsammans har vi arbe-tat mot ett bättre svenskt uttal. Modersmålen har förstås varierat mellan deltagarna, som alla har sina speciella styrkor, men också utmaningar. En stor utmaning brukar vara att hitta rätt bland de svens-ka vokalerna. Det svens-ka språket är känt för att

ha väldigt många vokaler, kanske kan man tycka att vi har alldeles för många av dem! Vi skiljer t.ex. mel-lan i, y och u. Dessa är ljud som ligger nära varandra i munnen och därför inte är så lätta att varken urskilja eller producera på egen hand. Vi har också en del konsonantljud som kan vara svåra att uppfatta. Att skilja mellan ett sje- och ett tje-ljud, som i “skina” och “Kina” kan t.ex. vara svårt för många, eftersom det är ljud som inte finns i alla språk. Men det som kanske är den största ut-maningen av dem alla, är vår svenska betoning. Många säger att det låter som att man sjunger när man talar svenska. Det-

ta beror på att vi varierar både betoning och ton-höjd hela tiden då vi talar, vilket heller inte görs i alla världens språk.

För att bli bättre på svenskt uttal tycker jag att det är viktigt att lyssna mycket på språket, t.ex. på radio och TV. Att läsa barnböcker, gärna med rimmade texter, kan ock-så vara ett sätt att träna. Gillar du musik är det ro-ligt och effektivt att sjunga med i svenska sånger. Försök också att ta vara på alla chanser du får att prata med någon som har svenska som modersmål. Tillsammans kan ni då hjälpa varandra att både förstå och tala, så att bud-skapet går fram.

Grogrunden till kaoset, där man hamnar efter en vild strid mellan hjärtat och hjärnan

Där uppe, i mitten av jordens djupt i den lägsta himlen

svävar en svartaktig vit duva som bär en krage av fryst glöd runt nacken

och bär den trångsynthet av denna vida värl-den på sina vingar med bitter honung som läcker från näbben

En varelse av fred som önskar att den bara hade några vassa klor för att tvinga lugnet tillbaka till detta vilt bultande hjärta …

Där drar jag mina fötter hopplöst under den gråtande himlen

Huvudet böjt, tårarna vällande fram i ögonen och jorden som ser krackelerade ut

Lama är drömmarna, bittra är minnen

Längtan efter barndomens naivitet kommer aldrig till ett slut

Jag mår bra, jag mår okej

Någon gång kommer allt att bli bra!

Till ett illusoriskt hopp är de här nödlögnerna den bekväma sängen

Sover jag! Drömmer jag! Vet inte

Allt jag vet är att fortsätta segla åt solen är ett ödesbestämt beslut

Det är inte all-tid så lätt att vara svensklärare. Det kan vara ett svårt ämne, i synnerhet om eleverna i grup-pen har olika stu-diebakgrund.

Ibland är det ändå givan-de att vara lärare och någ-ra gånger – inte så ofta, men det händer – är det fantastiskt roligt.

Jag har undervisat en grupp i “Korta vägen” un-der några månader. Grup-pen består av ett tjugotal personer från världens alla hörn. De har på olika väg-ar hamnat i Sverige, och i mitt klassrum i Jönköping. Ibland har den vägen varit hemsk och fasansfull.

De har alltså en väldigt varierad bakgrund, men alla har en akademisk ex-amen eller utbildning av något slag.

Jag har lärt känna dessa människor – de som skri-ver i denna tidning – och jag är uppriktigt impone-rad av deras vilja att lära sig det svenska språket. Först och främst är jag imponerad av dem som människor.

Vi har tragglat partikel-verb och prepositioner tillsammans, vi har läst, skrivit och diskuterat allt mellan himmel och jord.

Det finns många i vårt samhälle som har syn-punkter på så kallad inte-gration. Alltför många har enkla svar på komplexa frågeställningar. Det är i själva verket en komplice-rad process, som är högst individuell.

Det man kan säga med säkerhet är att det svenska språket är nyckeln. Att för-stå och att kunna hantera språkliga nyanser i tal och skrift är en nödvändighet, både på arbetsmarknaden och i samhället i stort.

Jag tror inte att alla förstår hur svårt det kan

vara att ta till sig alla dessa språkliga nyanser. Det krävs ihärdighet och hårt arbete och för att klara talspråket behövs dessutom erfarenhet, praktiskt utövande på re-gelbunden basis.

Det finns inga genvägar eller enkla lösningar. “Kor-ta vägen” är i alla fall ett sätt att förena språkunder-visning och praktik, det är en hjälp på vägen.

Jag önskar att alla hade fått tillfälle att se hur våra studenter på väldigt kort tid har de skaffat sig språk-kunskaper på hög nivå. De fortsätter att kämpa med partikelverb och preposi-tioner och de är positiva exempel och förebilder för oss alla.

Gun Demitz-Helin,

Logoped och lärare på“Korta vägen” vid högskolan i Jönköping.

Det låter som att man sjunger när man talar svenska

Johan Fingal, journalist, yrkesspråklärare på “Korta vägen”

Inga genvägar till språket

En stor utmaning brukar vara att hitta rätt bland de svenska vokalerna. Det svenska språket är känt för att ha väldigt många vokaler.

Evelyn Khoshaba, engelsklärare, Syrien

Mitten i ingenstans

När vi började på “Korta vägen”, hoppades jag att jag skulle lära mig svens-ka bättre än vad jag hade kunnat tidigare. Lärarna i skolan pratade svens-ka snabbt, och ibland var det svårt för mig att förstå vad de sa. Men

efter kursen förstår jag mer och pratar bättre. På praktiken fick jag kon-takt med infödda svens-ka människor och kunde samtala med dem. På praktiken har jag dessut-om fått möjlighet att öva min yrkessvenska.

Gabrael Jajan, byggnadsingenjör, Syrien


9KORTA VÄGEN

Jag har varit med på alla fyra “Korta vägen-kur-serna” och undervisat i svenska som andraspråk. Det är väldigt roligt för mig att möta så många posi-

tiva människor, som vill lära sig svenska och har en stor längtan att börja arbeta med sitt yrke i sitt nya hemland. Min under-visning handlar framförallt om att tala, läsa, skriva och lyssna och jag försöker att ha en bra balans mellan te-ori och praktik. Jag hopp-as, att det svenska språket som de har skaffat sig på “Korta vägen” kommer att hjälpa dem i framtiden. Vid kurssluten har jag verkli-gen sett vilken fantastisk utveckling deltagarna har gjort i svenska språket. Nu hoppas jag att alla delta-garna kommer att få en bra framtid i sitt yrke.

Till en del har jag även haft yrkessvenska för blivan-

de lärare då vi har gått ige-nom skollag, kunskapssyn och vad studiehandledning på modersmål innebär.

Nyligen var vi Stock-holm på en studieresa som blev en höjdpunkt på “Korta Vägen 4”, då delta-garna fick se sin nya hu-vudstad. Jag och Anders, som var gruppledare, var mycket imponerade av in-tresset och nyfikenheten, som deltagarna visade under besöken på Riksda-gen, Dramaten och olika museer. Denna studieresa är en stor del av deltagar-nas utbildning om Sve-riges historia, kultur och politik. Dessutom stärks gemenskapen i gruppen under en sådan resa.

När jag började mitt jobb på “Korta vägen” (i augusti 2014), hade deltagarna gått två tredjedelar av utbild-

ningen. Trots att de nästan var färdiga när jag kom in i bilden, hoppas jag att de har fått något med sig från min undervisning också. Vi har arbetat mycket med läsförståelse av faktatexter och skönlitterära texter, framför allt med noveller. Vi har också arbetat munt-ligt och skriftligt. Jag tycker att det har varit roligt och spännande att få möta den här gruppen. Här kom människor från hela världen med alla möjliga utbildningar. Det har varit intressant att få diskute-ra kring olika ämnen med välutbildade människor

som är intresserade av språk och kulturfrågor. Vi har pratat om filmer, böck-er, samhället. Jag önskar deltagarna “lycka till” nu och jag hoppas att vi kun-de korta vägen för dem för att komma ut i samhället och arbetslivet. Jag hopp-as att de har fått kunska-per under projektet, att de känner att språket bär och att de vågar stå på egna ben nu när de snart börjar ta sig ut på arbetsmarkna-den. Jag tycker att det är tur att dessa människor stannar här och kan berika Sverige och särskilt Jönkö-ping med sin erfarenhet.

Fahima Alavi, ekonom, Iran

När jag kom till Sverige tyck-te jag att det var svårt att lära mig svenska. Men nu anser jag att det är möjligt att orka och träna mer. Jag som en ambitiös utländsk student måste lära mig svenska på hög nivå, eftersom jag vill fortsätta min utbildning på universitet.

Det är viktigt att man behärskar sitt modersmål om man vill lära sig ett

främmande språk, för att det underlättar inlärnings-processen. Om man kan ett andra språk kan man lära sig ett tredje språk lätt-are, tror jag.

Jag kan skriva bra på persiska för att jag behärs-kar persisk grammatik. Det hjälper mig att förstå svenska grammatikregler. Jag jämför alltid persisk grammatik med svensk grammatik och ibland med engelsk grammatik.

Det är motivation som är den viktigaste faktorn i inlärningsprocessen, för att man kan inte göra nå-gonting om man inte har motivation. T.ex. är mitt mål vidarutbildning och för att nå till det målet måste jag kunna mycket bra svenska så mitt mål ger

mig en stark motivation att kämpa mer och mer för att lära mig svenska.

När jag pratar svenska är jag rädd för att det kan bli fel. Det gör att jag inte alltid vågar ta kontakt med svenskar. Men det väsent-liga är att vara modig och prata svenska ändå och ut-veckla sitt språk och samti-digt sin sociala kompetens.

Jag har märkt att man kan ha stort ordförråd, men inte ha kunskapen att använda orden rätt. Hur använder man ett ord i en mening? I viken situation använder man ett ord? Vil-ka ord är släkt med vilka? Vilka ord är motsats med varandra? Om man kan svara på dessa frågor kan man säga att man har en aktiv ordkunskap.

En dag började kidnapp-ningarna och morden öka, särskilt för läkare. Det var då som jag besluta-de att jag och min familj skulle fly.

Vi lämnade allt. Vi läm-nade allt vi har byggt upp i vårt liv. Vi lämnade släk-tingar och vänner.

Men lyckligtvis kom vi till Sverige, ett land som öppnade sina armar för oss. Jag studerar nu svens-ka och yrkessvenska på

“Korta vägen”. Jag tror att det är viktigt att vi som har kommit nyanlända till Sverige också får lära oss om livet och lagar i Sveri-ge, och att vi respekterar deras värden.

Slutligen - våra hjärtan kommer för alltid att vara kvar i vårt hemland Syrien.

Men våra hjärnor måste vara här i Sverige. Så att vi kan integrera oss i samhäl-let och ge utav vår erfaren-het och kompetens.

Gertrud Davidsson, lärare i svenska på HLK

Carolina Kentson,lärare i svenska på HLK

Så gör jag när jag lär mig ett nytt språk

Svårt BeslutJag har bott i Sverige i ett och ett halvt år. Jag tror, att på “Korta vägen” har vi lärt oss mycket som vi kan ha användning för i framtiden. Lärarna var trevliga, snälla och hjälpsamma. Jag vill tacka alla för tiden, som vi har tillbringat tillsam-mans. Och det viktigaste som jag fick från “Kor-ta vägen” är en praktik, som jag aldrig hade kun-nat nå själv. Jag prakti-serade på Länsstyrelsen

på Fiskeenheten i en och en halv månad, och jag har fått se mycket som jag inte har träffat på ti-digare.

Det är dock viktigt att de deltagare som be-finner sig på en högre språknivå, skulle ha en möjlighet att avlägga hö-gre prov för att få högre betyg. Jag vill inte bara känna min utveckling inuti, utan jag behöver också papper som be-kräftar mina kunskaper.

Ayoub Hamdani, marinbiolog, Tunisien George Jejy,

familjeläkare, Syrien

Att lära sig ett nytt språk är en stor utmaning oav-sett hur gammal du är och vad du har för mo-

dersmål. Det kan vara tråkigt att sitta med en svår text och försöka för-stå vad som står där och att översatta varje ord tar mycket tid och man tap-par fokus och motivation att lära. Mitt förslag för att lära sig svenska är att göra det intressant för sig. Om man t.ex. har ett intresse eller en hobby ska man gå online och lära mer om intresset. En del kanske man redan vet, men nu kan man få information på svenska

också. Jag har ett stort intresse för film och mu-sik så jag började titta på svenska filmer med text och skriva upp svens-ka ord samtidigt och slå upp dem efterhand. Jag lyssnade till musik med lyriken på text på Youtu-be. Det hjälper till att lära svensk kultur också och inte bara för att lära sig nya ord. Du kan göra inlärning roligt. Försök bara att vara positiv och kreativ och framför allt - ge inte upp!

Är det roligt att lära ett nytt språk?

Joele Khabian, AT-läkare, Förenade Arabemiraten



Från barn till vuxna – alla kan lära sig hänga med i det flexibla samhället

Goran Vukojevic och Farida Netterwala,jobbcoacher på Folkuniversitetet

Den egna motivationen är jätteviktig!

- Vi har samarbetat nästan 1 år med “Korta vägen”, och har erbjudit fyra praktik-platser under denna tid. Praktikanterna har alla varit kvinnor. Vi hade önskat att få en manlig praktikant någon gång, berättar Maria.

- Det är en perfekt chans att smaka på hur livet och jobbet är i Sverige. Här upp-lever praktikanterna den svenska verkligheten. Man får titta på, lyssna och prova själv, och får en fördjupad insyn i yrket. De får lära sig hur vi arbetar i förskolan och hur samhället, som försko-lan ingår i, fungerar. Barn har samma behov i alla län-der, men systemen fungerar på olika sätt. I Sverige be-står förskoleyrket mycket av planering, utvärdering och annat pappersjobb, samtav dokumentation av barnens lärande som styrs av läro-plan som måste följas, om man vill jobba inom den här branschen. I praktiken pro-var man sina kunskaper och får en insikt i huruvida det här yrket passar för honom eller henne.

- Vad gör praktikanterna på förskolan? Hur ser de-ras arbetsuppgifter ut?

- Allt beror självklart på individen. Några är mer am-bitiösa och vill direkt testa sina kunskaper, de andra vill först bara titta och observe-ra. På den här avdelningen som jag jobbar, kommer barn som är mellan 4 - 6 år. Jag ställer krav på att prak-tikanterna måste vara med

och pröva att jobba med oli-ka åldrar och delta i olika ak-tiviteter: musik, gymnastik, utflykter. Det hjälper dem att få en uppfattning om hur vi bygger grunden för barn som snart ska gå i skolan, hur barn lär sig till exempel olika färger, siffror, bokstä-ver, delar av kroppen.

- Hur kan du karakterise-ra deltagarna från “Korta vägen”?

- De är personer med stor livserfarenhet och är motiverade, modiga och nyfikna. De provar de er-bjudna aktiviteter och vill också gärna lägga till egna aktiviteter. De flesta av dem är själva mammor, och det syns. De lägger in mycket känslor när de pratar och leker med barnen. Men jag försöker förklara, att en bra pedagog är inte bara som en mamma, som alltid kramar och tröstar, utan en person, som ska visa barnet, hur man kan bli och vara en del av samhället.

- Hur är barn idag?- Barnen, som idag kom-

mer till förskolan, har re-dan mycket med sig. De är redan vana vid att bo i ett samhälle, som ändrar sig hela tiden. De reser, byter städer, omgivning, pend-lar mellan föräldrar. Älska-de leksaker är surfplattan, där de med bara ett tryck kommer ut i hela värl-den. De nya kunskaperna tar barnen från Internet. De behöver inte längre gå till biblioteket eller fråga mamma. Förskolan är en plats, där olika barn från olika familjer möter var-andra och lär sig accepte-ra varandras kulturer. De ser, att det finns folk, som klär sig annorlunda, äter annorlunda och inte pra-tar perfekt svenska. Det är viktig, att de också får möta pedagoger, som har kommit från andra län-der. Samtidigt lär vi vuxna från barn att anpassa oss snabbt till förändringar, som sker i våra liv.

Nu har det gått 1 år sedan Goran Vukojevic, prakti-kanskaffare, började med projektet “Korta vägen” och fick en anställning på Folkuniversitetet. Farida Netterwala, jobbcoach har arbetat lite längre på Folku-niversitetet med projektet. Vi båda trivs i våra roller här på Folkuniversitetet och med vårt samarbete. Vi vet var vi har varandra även om våra roller ser lite olika ut.

- Jag jobbar mycket utåt, jagar praktikplatser och knyter kontakter med företagen, säger Goran, men jag finns även med i klassrummet tillsammans med Farida när vi har gruppen varje vecka och coachar den.

- Vi kartlägger tydligt ut-ifrån varje deltagares bak-

grund och arbetserfaren-het så att vi kan skaffa rätt praktikplats från början. Vi vill gärna att de prak-tikplatser som vi knyter till oss ska vara platser som vi ska kunna samarbeta med i framtiden med komman-de grupper också.

- Att vara jobbcoach innebär att man coachar deltagarna mot arbets-marknaden, låter dem få en uppfattning hur det ser ut ute på den svenska ar-betsmarknaden samt un-dervisar om hur normer och regler på en svensk arbetsplats fungerar. Det är viktigt att deltagarna känner till att det är stora skillnader från deras hem-länder mot här i Sverige.

- Det är mycket som vi ska hinna med på 26 veck-

or innan de slutar, säger Farida. Idag har vi grup-pen två dagar i veckan och veckorna ser väldigt olika ut. Vi måste också fylla dagarna med studiebesök och föreläsare som kom-mer till Folkuniversitetet och föreläser om bank-ärenden, ekonomi och försäkringar, från försäk-ringskassan och facket. Vi tränar också deltagarna i att skriva CV och ger korta IT-kurser och annat.

Vi har varit med nu ett tag och vi ser själva hur vi som coacher utvecklas och hur nya förbättring-ar sker varje gång en ny grupp börjar. Tack vare re-gelbundna utvärderingar under de 26 veckorna får vi insikt i hur vi kan ändra innehållet i kursen.

Man lär känna en grupp ganska snabbt. Vi är väl-digt tydliga från början att viljan och den egna moti-vationen är jätteviktig från varje deltagare och att man är engagerad till 100 %. Vi vet att det är inten-siva och långa dagar för dem, men man måste hål-la fokus och energin uppe.

Vi har mycket roligt till-sammans och vi är båda imponerade av deltagar-na. De vill verkligen lära när de kommer till oss här på Folkuniversitetet. Många av dem har varit i Sverige en kort period och man ser under dessa 6 månader hur snabbt framåt deras utveckling i språket går.

Praktiken på en arbets-plats är det viktigaste och nödvändigaste steget på den långa vägen för att hitta ett fast jobb i Sverige.

Som lärare går jag regel-bundet till en närliggan-de gymnasieskola sedan förra terminen och deltar i lektionerna med många erfarna lärare och jag är verkligen nöjd med mitt utförande (och de är också nöjda med mig). Skolan är mycket stor, förmodligen den största i staden där jag bor. Den är utrustad med den senaste teknologin för att ge varje elev en chans att klara av det nya utbild-ningssystemet.

Det som gjorde att jag kunde anpassa mig snabbt har varit att per-sonalen och rektorn är mycket vänliga, snälla och hjälpsamma.

Jag går till skolan näs-

tan varje dag för att delta i lektionerna och bekanta mig med det svenska ut-bildningssystemet, något som är mycket viktigt för mig. Jag gör presentatio-ner i olika ämnen i sko-lan så många gånger som möjligt, och jag tror att den uppgiften berikar min erfarenhet som lärare. Jag gillar verkligen att vara där och jag njuter av min tid med elever och lärare.

Jag tror att jag kommer att fortsätta med prak-tiken eftersom att vara bland svenska studenter och lärare hjälper mig mycket att utveckla min svenska, och jag hoppas att en dag kunna bli an-ställd där.

Maria Narse är förskollärare på Norrängens förskola i Jönköping, där två deltagare från “Korta vägen 4” – Fahima Alavi och Famia Karkanni – har varit på praktik i september och oktober. Fahima kom till Sverige från Iran, där hon har utbildat sig som ekonom. Fa-mia är dataingenjör från Syrien. De tänker nu omskola sig till för-skollärare här i Sverige. Under sommaren har Samira Bahnan, som också är från Syrien och som är lärare i engelska, haft praktik på samma ställe. Vi frågade Maria hur samarbetet med “Korta vägen” såg ut och vilka intryck barn och lärare fått från dessa tre deltagare från “Korta vägen”.

Sargon Barkho,lärare i engelsk litteratur, Syrien

Det så roligt att många av deltagarna i “Korta vägen” som går och har gått verkligen hittar eller har hittat arbete där de kan få dela med sig av sin erfarenhet och kunskap från sina hemländer till den svenska arbetsmarknaden.


11KORTA VÄGEN

Mohd. Omar Baaomar, grundskolslärare, Somalien

I Stockholm fick jag se många saker. En sak som jag tänkte på var när jag besökte Stadsbiblioteket och fick se många böck-er, bland annat somaliska och arabiska böcker, som inte finns i andra städer. Många saker som vi be-sökte var mycket intres-santa som teatern och riksdagen, Gamla Stan och Stadsbiblioteket. Det var en mycket trevlig resa som vi gjorde tillsammans på “Korta vägen”.

Ayoub Hamdani, marinbiolog, Tunisien

Resan till Stockholm med “Korta vägen” var härlig. Två dagar gick snabbt, men så är det ju när man har roligt. Då går tiden all-tid för fort.

Vi kom till Stockholms Resecentrum vid tio-ti-den. Vi gick sedan några hundra meter till vårt ho-tell som låg på Kungsga-tan. Planen var att lämna vår packning på rummen och sedan ge oss ut och vandra. Vi samlades igen i receptionen för att bör-ja vandra tillsammans längs Drottninggatan och Kungsgatan. De två ga-

torna var livliga, alla af-färer var öppna och det fanns folk överallt. En del var på väg till jobbet, eller till något konditori för att äta frukost eller på väg att handla. Alla hade bråttom och verkade upptagna och på väg någonstans.

Jag gick till Gamla Stan för att titta på vackra gam-

la hus och byggnader. Där fanns många affärer som sålde souvenirer och ty-pisk svensk mat och kakor.

Vi träffades sedan vid Dramaten där vi gick in och fick följa en guide

som berättade för oss om speciella platser och historien bakom teatern. Besöket var mycket in-tressant och det var första gången som jag var på en sådan plats.

Nästa dag besökte vi riksdagen där vi träffade en trevlig ung man som brukar klassificeras som “den yngre killen i riksda-gen”. Han berättade för oss om politiken och om den plats som vi befann oss på. Vi gick runt genom alla olika avdelningar och rum för att titta på nästan allt.

Ward Abdel, lärare i engelsk littera-tur, Syrien

I tisdags var det dags för att åka till Stockholm. Tå-get gick klockan 06:10. Jag

vaknade klockan 05:40 och det var egentligen lite för sent. Jag trodde inte att jag skulle hinna med tåget men det gjorde jag. Under färden upp till Stockholm tittade jag ut genom fönst-ret och hade tid att titta och njuta av naturen.

Kl 09:25 var vi framme i Stockholm. Vi gick först till hotellet och fick en li-ten rast och en kopp kaffe. Därefter gick vi allihop in till staden och tittade på kända platser som riksda-gen, Rosenbad och kungli-ga Slottet. Vi promenerade runt en stund och sedan klev vi på en buss som tog oss runt på en turisttur på kända platser. Det var mycket spännande att se alla dessa platser på två timmar.

I Stockholm träffade jag en vän som kommer från Syrien, men som bor i Stockholm nu. Vi fikade och pratade om våra fram-tidsplaner, och sedan tog vi en promenad i Gamla Stan.

D e s s a t v å d a g a r kommer vi aldrig att glömma. Det var en fantastisk och spännande resa som vi fick göra tillsammans med “Korta Vägen”.

Famia Karkanni, dataingenior, Syrien

Tillsammans med Korta Vägen åkte jag och min man George och mina barn till Stockholm.

På tåget på väg till Stock-holm satt vi alla i gruppen nära varandra. Det var så roligt och intressant att åka tåg. Ibland pratade vi svenska och ibland arabis-ka och naturligtvis fikade vi!

Det var spännande att få gå till Dramaten som har en stor och gammal teaterscen helt utan mik-rofoner eftersom de gil-lar att lyssna till naturliga röster. Bakom kulisserna fanns ett stort lager som rymde många olika klä-der, väskor och skor som aktörerna använder när de spelar de olika rollerna i pjäserna.

Stockholm har ett fan-tastiskt kulturliv. Det kän-des som om jag upplevde medeltiden när åkte på en rundtur omkring Stock-

holm med buss. Rund-turen avgick från Gustaf Adolfs Torg som räknas som geografisk mittpunkt i Stockholm. Många bygg-nader har utsikt över tor-get till exempel Utrikesde-partmentet, Dansmuseet och Kungliga Operan som är Sveriges nationalscen för opera, balett och mo-dern dans.

Jag kände mig så glad, pigg och optimistisk när jag kom tillbaka till Jönkö-ping. Mina barn var också lyckliga och nöjda.

Sargon Barkho, lärare i engelsk littera-tur, Syrien

De två dagarna i Stock-holm gick så snabbt som en vacker dröm, men de kommer vara kvar i min-net för alltid. När vi kom till Stockholm var vi inte trötta utan redo att börja

utforska staden. Vi bör-jade med en promenad till centrum för att sedan göra en rundtur med buss. Under turen tittade vi på olika vackra gamla och moderna byggnader och platser i staden och lyss-nade samtidigt till en be-skrivning av dessa platser. Turen tog cirka 90 minuter och var mycket intressant och spännande.

Jag kommer alltid att komma ihåg dessa två da-gar som sammansvetsade gruppen ännu mer och som gav oss mer kunskap om Stockholm. Jag kom-mer aldrig att glömma våra fantastiska lärare An-ders och Gertrud och alla som har haft en del i pla-neringen till Stockholms-resan. Jag hoppas att göra liknande resor till andra städer i Sverige, det land som betyder liv och opti-mism för mig.

Jean Younan,barnläkare, Syrien

Det var en otrolig och rolig resa, särskilt eftersom den var med mina underbara kollegor och lärare.

Resa till Stockholm!



När jag började på Folk-universitetet i Jönköping i juni i år, fick jag höra om ett projekt, som heter “Korta vägen”. Det hand-lar om människor, som på ett eller annat sätt har flytt eller flyttat från sina hemländer och kommit till Sverige och som på snabbast möjliga sätt vill integrera sig i det svenska samhället och hitta sin tillvaro och sitt uppehäl-le här. Jag identifierade mig genast med gruppen eftersom jag själv är in-vandrare och fortfarande väl kommer ihåg många av de besvär, som min bristande svenska orsa-

kade mig i början, för 36 år sedan.

Som skribent och illus-tratör, fick jag omgående en idé om att skriva om dessa människors livshis-torier, deras upplevelser,

orsaken till flytten mm. Kanske också få del av de-ras foton osv. Tyvärr fick jag ändra den idén och började då tänka i andra banor. Jag kom på, att om det finns något som för-

enar människor, så är det kärleken till maten och kärleken till musiken. Min släkt består av uteslutande musikanter, sångare och dansare, utöver läkare och präster, kan jag inte se mig

själv som sångerska, eller dansare i detta samman-hang, så det fick bli kärle-ken till maten.

Den idén gick hem även hos FU-persona-len och jag fick till slut

tillfälle att göra en kort presentation av mig och min andrahandsidé hos gruppen en torsdagsef-termiddag. Jag fick genast en fin respons av perso-nerna i gruppen och sat-te igång med projektet “Världens mat”. Jag fick höra om gruppens smas-kigaste matrecept, något recept som de kom ihåg bäst från sina hemländer och fortfarande älskade och lagade här i Sverige. Samtidigt fick jag också höra mycket om deras liv, familjer, allt som de hade lämnat bakom sig.

Efter allt receptinsam-lande, letande efter fakta om ingredienser till ma-ten, om landet bakom dessa härligheter mm. fick vi till slut en härlig gemen-sam lunch i början av au-gusti. Egentligen ett “knyt-kalas”, för att alla i gruppen kom med sina maträtter och vi fick smaka godsa-ker från många länder. Detta var ett riktigt roligt evenemang, med kärleken till maten som gemensam nämnare för lunchen.

Ett riktigt roligt evenemang, som värmde relationerAila Bowellan, grafisk formgivare

Kärleken till maten förenar människor från olika kulturer

Vill du vara med på “Korta vägen”?Kontakta din handledare på

Arbetsförmedlingen. Läs mer påwww.arbetsformedlingen.se

“Korta vägen” Tidningsdesign av:

Osama TabbahArt director och grafisk formgivare, Syrien

Deltagare vid“Korta vägen - 4”

Tidnings-samordnare och intervjuare:

Veronika Ryumina,journalist, Ryssland

Deltagare vid“Korta vägen - 4”

Särskilt tack till Carolina Kentson för alla grammatiska korrigeringar och stavningskontroll, tack till alla lärare och elever som generöst bidragit till att uppnå denna tidning.

Hur kan man laga den?Framförallt behöver man:

• Ris – 2 glas;• Tomatpure’ – 2 msk;• Potatis – 3 st;• Vitlöksklyftor – 3-4 st;• Vindruvsblad;• Olja;• Salt;• Stark paprika;• Mynta;• Svart peppar;• Citron;• Persilja

Först häll två glas ris i en skål. Skär upp lite persilja. Lägg i kryddor, persilja, olja och tomat-pure’. Öppna ett vindruvsblad för att lägga lite av blandningen i det och rulla ihop det.

När rullarna är klara, lägg dem i en kastrull, häll på vatten och koka med en tallrik ovanpå cirka 1 timme.

Smaklig måltid!

Recept “Dolmar”Dolmar är min favoritmaträtt, som alltid påminer mig om mina härliga dagar i mitt hemland.

Samira Bahnan,lärare i engelska, Syrien


Documents

Tidningen Korta Vägen