SPRÅKVÅRD 1/04 1

TIDSKRIFT UTGIVEN AV SVENSKA SPRÅKNÄMNDEN

3 Olle Josephson:Språkteknologin

4 Lars-Gunnar Andersson:En ideologisk språkförändring

9 Birgitta Lindgren:Några nyare ord i svenskan

17 Frågor och svar21 Jan Anward:

En ny bild av svenska språket28 Björn Melander: Talspråket

är viktigt för jämlikheten33 Kjersti Bosdotter:

En läsande arbetare37 Nyutkommet42 Insänt46 Noterat

1/2004

2 SPRÅKVÅRD 1/04

SPRÅKVÅRD 1/04 3

LEDARE

Språkteknologin

Under våren kommer alla svenskamyndigheter att kunna användavad som kallas en svensk-engelsk

modul i översättningsprogrammet Sys-tran. Det är alltså ett program för auto-matisk översättning från svenska till eng-elska.

Många kommer att bli besvikna. Pro-grammet har problem med frågeordföljd,bisatsordföljd och sammansatta konjunk-tioner (efter att, samtidigt som). Det harsvårt att begripa att ord som beteende ochantagande är substantiv och inte particip(som gående och springande). Det är baraordentligt utprovat för EU-texter omjordbruk.

Ändå är programmet ett stort fram-steg. Språkteknologiska nyheter är aldrigfulländade i begynnelsen utan måste ut-vecklas utifrån ett flitigt användande.Minns hur vi slet med de första ordbe-handlingsprogrammen för snart tjugo årsedan!

Det är nämligen livsnödvändigt för ettspråk som svenskan att ha en hög språk-teknologisk standard. Tyvärr är det ingentillfällighet att Systranprogrammet funge-rar bäst för översättning mellan engelskaoch franska (åt båda hållen). Dessa redanså tillgängliga språk blir därmed ännu till-gängligare. Det är snarare översättnings-program från finska, polska, svenska, ara-

biska, estniska, samiska etc. som behövsom vi ska kunna tala om språklig jämlik-het i Europa.

Det kostar, men är inte omöjligt. På ettdrygt halvår kunde Systranmodulen utar-betas så att den håller nästan samma klasssom engelsk-franska och fransk-engelskamotsvarigheter.

De nödvändiga språkteknologiskasatsningarna gäller inte bara översätt-ningsprogram. Lika viktigt är uppbyggetav datoriserade språkbanker, där storamängder talat och skrivet språk finns lag-rat, helst med varje ord grammatiskt ana-lyserat. Likaså behövs ordboksbaser ochtermbanker, där betydelse och grammati-ska egenskaper givits en formaliserad ana-lys. Med sådana basresurser får forskningoch språkteknologisk industri ett materialatt arbeta med, och praktiska tillämp-ningar kan utvecklas snabbt. Det är stats-makternas ansvar att se till att basresur-serna kommer till stånd.

Svensk språkpolitik står, något förenk-lat, inför tre avgörande uppgifter: att han-tera förhållandet mellan engelska ochsvenska, att ge rättmätigt utrymme åt in-vandrar- och minoritetsspråken och att taspråkteknologin i sin tjänst. Löser vi inteden tredje uppgiften klarar vi inte hellerde två andra.

Olle Josephson

4 SPRÅKVÅRD 1/04

ARBETA SOM

En ideologiskspråkförändring

LARS-GUNNAR ANDERSSON

Skillnaden mellan att arbeta som lärare och

att vara lärare behöver inte bara vara den

mellan tillfälligt vikariat och långvarig

anställning. Den egna identiteten kan stå på

spel i ordvalet. Lars-Gunnar Andersson,

professor i modern svenska i Göteborg, spårar

en ideologisk språkförändring.

ideologi. Det hände sig våren 2002 att vifick ett brev till radioprogrammet Språketmed följande ordalydelse:

Jag har en liten fråga om ett uttrycksom jag stött på mer och mer. I ställetför att säga: Han/hon är läkare, lärare,rörmokare o.s.v., kan man läsa i tid-ningar och höra folk säga, både i radiooch i tv, han/hon arbetar som läkare,lärare, rörmokare o.s.v.

Åtminstone jag känner mig lite oro-lig… kan jag vara säker på att personenverkligen är utbildad för vad den för-väntas göra? Är det här någonting somhar kommit för att stanna. Är det kor-rekt att säga så, kul att höra vad nitycker.

Jag tyckte att brevet var intressant, inteminst därför att jag tidigare lagt märke tilldetta uttryckssätt och ibland funnit detkonstigt. Jag har vid mer än ett tillfälle va-rit med om presentationsrundor där enkollega sagt att han är professor i X vidUppsala universitet, varpå en annan sagt

I någon mening är kanske alla språkför-ändringar ideologiska. Eller rättaresagt, man kan göra ideologi av resone-

manget om dem. När egentligen och äntli-gen uttalas ejengklien och änklien, så kandetta betraktas som språkligt förfall ochsom ett tecken på att utbildningsväsendetförlorat kunnande, ambition eller auktori-tet. När man säger starta upp eller öppnaupp i stället för starta och öppna, kan dettolkas på ett likartat sätt. I en sådan upp-räkning skulle snart sagt varje språkför-ändring kunna tas med.

Men det finns andra språkförändringarsom på ett mer direkt sätt kan kopplas till

SPRÅKVÅRD 1/04 5

att han arbetar som professor i Y vidLunds universitet.

I programmet nämnde jag det tämli-gen självklara att båda konstruktionernabehövs. Ibland behöver man säga sakersom hon är läkare men arbetar som börs-mäklare. Det är alltså inte så att den enakonstruktionen är rätt och den andra fel.

Moralisk dimension

Men frågan är ju varför en del säger jag ärläkare medan andra säger jag arbetar somläkare. Min förklaring gick i grova drag utpå att en del förmodligen tycker att detlåter lite för märkvärdigt att säga jag äroch att de därför föredrar det något blyg-sammare jag arbetar som.

Som vanligt var det en del som hördeav sig efter programmet. Nästan alla brevsom kom hade ett ideologiskt innehåll.

Hej!I programmet pratade ni om titlar, attvara ”läkare” eller att arbeta som...

Ni föreslog jantelagen som orsak,men jag tror att det kan bero på hursamhället har utvecklats. Titlarna hör-de förr företrädesvis till männen ochderas värld. Nu för tiden är samhälletlite mer jämlikt och därför kan ävenmännen identifiera sig med familjenoch barnen och att vara hemma o.s.v.Man är nu för tiden i större utsträck-ning lika mycket far som läkare, därförkänns det sannare att beskriva sin verk-lighet med att man ”arbetar som...”

Synen på arbete är överhuvudet ta-get annorlunda nu än förr.

Den här skribenten menar att det i ettmer jämlikt och jämställt samhälle är rik-tigare och sannare att säga arbetar som änjag är när man talar om yrkesroller. Det

ligger en moralisk dimension i det härbrevet. Den som säger jag är universitets-lärare markerar solidaritet med ett gam-malt manssamhälle där yrkeskarriären vardet viktiga och familjelivet något somkom i andra hand. Omvänt gäller att densom säger jag arbetar som universitetsläraremarkerar sin solidaritet med det nya ochjämlika samhället där man har tid över attockså vara make eller maka, far eller mor,syster eller bror.

Hej!Lyssnade nyss på Språket – alltid kul/intressant!

Jag tror nog att tolkningen av ”jagarbetar som läkare” är att man inte villvara bara läkare, hur hög befattning detän handlar om, utan att man som män-niska vill ”vara” andra saker också:kommunist, partiledare, älskarinnat.ex.

Det är nog inte heller så många somsäger ”han/hon arbetar som läkare” –man säger ”han/hon är läkare” när mantalar om andra.

Här görs också tillägget att konstruktio-nen mest används i första person. Närman talar om andra har man som regelär-konstruktionen kvar. Jag vet inte i vadmån detta är sant, men om det stämmerså talar det snarast för just den här ideolo-giska tolkningen.

I den sociala konstruktionen av jagetkan man välja mellan att presentera sigsom jag är läkare eller jag arbetar som läka-re. Det senare alternativet skulle då varaett markerat sätt att inte visa sig märkvär-dig. Med det här valet säger man ungefär:”Se på mig hur enkel jag är trots min po-sition i samhället.”

Skillnaden mellan jag är läkare och ex-

6 SPRÅKVÅRD 1/04

empel som jag är hundägare är lätt att för-klara inom ramen för den här ideologiskatolkningen. Yrkesrollen är en viktig del avden sociala identiteten. Människor värde-ras utifrån yrkesroll; det är ju därför dis-kussionen om dessa konstruktioner finns,och det är därför man har olika åsikter omde här konstruktionerna. Att vara hund-ägare eller frimärkssamlare är inte likakänsligt i dagens svenska samhälle. Där-för har vi ingen diskussion om den ideo-logiska skillnaden mellan att säga jag ärhundägare och jag har hund eller den ideo-logiska skillnaden mellan att säga jag ärfrimärkssamlare och jag samlar på frimär-ken.

Ett givet yrke

Det längsta och mest utpräglat ideologis-ka brevet jag fick är följande. I den världsom denne unge man lever och vill leva imåste man nästan säga jag arbetar som lä-kare. Att säga jag är läkare hör inte baraen svunnen värld till utan också en sämrevärld till. En värld där yrket dels är det-samma som ens identitet, dels en gång föralla givet.

Hej Språket-redaktionen!Sent hemkommen från biografen hör-de jag några minuter av er nattrepris.Den sista frågan kom från, förmodarjag, en äldre person som ville veta var-för man numera kan höra människorsäga att de ”arbetar som”, till exempellärare, och inte ”är lärare”. När ni dis-kuterade frågeställningen menade niatt det var olyckligt att säga ”arbetarsom” och att uttrycket användes för attinte göra sig märkvärdig.

Hela resonemanget finner jag liteabsurt, minst sagt. Frågan jag ställdemig var varför äldre lägger så stor vikt

vid utbildning och titel? Jag är 25 årgammal och läser min sista termin påuniversitetet. Bland mina studentvän-ner umgås jag dagligdags med ”läkare”,”advokater”, ”lärare” och ”ingenjörer”.Några har precis påbörjat sin första an-ställning, andra har någon termin kvartill examen.

Av de som börjat jobba vet jag att deofta presenterar sig med sitt namn ochatt ”jag arbetar som läkare”.

Vem är vi? Hur presenterar vi oss?Jag ÄR Magnus – oavsett vad jag arbe-tar som. /…/

Min generation byter gärna jobb,ofta och mycket, jobbet är roligt ochutvecklande och karriär – om man vill– är lika självklart för män som kvin-nor. I alla fall bland mina studentkolle-gor. De flesta av oss kommer att arbetainom serviceyrken, jag som civileko-nom, men också mina vänner somsnart börjar arbeta som läkare och lära-re. I läkarfallet ser man patienten somkund, som ska bli nöjd med servicemö-tet. Det har inget att göra med läkarensidentitet som ”läkare”. Personligen harjag ingen respekt för titlar eller folksutbildning. Respekt förtjänar alla. Jagvalde att läsa till civilekonom, därmedinte sagt att jag genom min utbildningskulle bli förmer än de som arbetarsom byggnadsarbetare eller lokalvårda-re. Om jag vill och hittar ett annatjobb, då byter jag. Jag är Magnus – intemitt jobb./…/

Att äldre pensionerade f.d. yrkes-verksamma människor behåller sin ”ti-tel” blir förhoppningsvis mindre van-ligt i framtiden. Det vore bra om vikunde lära oss att se på varandra sommänniskor som kan utföra något i sinprofession än till titlar. Är det inte gan-

SPRÅKVÅRD 1/04 7

ska talande att brevskrivaren i pro-grammet tog exemplet ”läkare” ochinte ”lokalvårdare”?

Ideologin i det här brevet är fullständigtexplicit. Men varifrån kommer dennauppfattning? Det står ju faktiskt att densom säger att han eller hon är läkare, äradvokat eller är studierektor också sägeratt hans eller hennes identitet är att varaläkare, advokat eller studierektor.

Hur kan man tolka in så mycket avideologi och samhällssyn i den tämligenförsynta konstruktionen är + yrke?Många, förmodligen de allra flesta, av osssvensktalande bedömer konstruktionensom fullständigt neutral. För de flesta be-tyder yttrandet jag är läkare inte att mansäger att ens identitet är att vara läkare.

Det är svårt att utifrån Språkbankenskorpusar fastslå några definitiva sanning-ar om hur konstruktionen arbetar som +yrke (alternativt jobbar som + yrke) spridits.I Hjalmar Bergmans En döds memoarer(1918) står det: ”Jag har någon tid arbetatsom agent för Grundbergs Kemiska La-boratorium…” I Press 65 finns bara tvåbelägg och då tillsammans med sysselsätt-ningarna diskplockare och au pair i Eng-land. I DN 87 finns exemplet arbetar somgymnastiklärare. Med viss reservation kanman nog säga att exempel med arbeta somföljt av en etablerad yrkesbeteckning blirlättare att hitta på 90-talet. Ett skäl till attde tillgängliga korpusarna inte ger så brasvar är att de mest intressanta fallen för-modligen är de i första person. Korpusar-nas texter är som regel skrivna i tredjeperson.

Social identitet

Den mest fascinerande frågan är förståshur konstruktionen är + yrke har fått den

här ideologiska laddningen. Brevensinnehåll påminner häpnadsväckandemycket om varandra, och ändå finns detinget som tyder på att dessa brevskrivareskulle känna varandra eller någonsin hamött varandra. Så vitt jag vet har de häråsikterna om hur konstruktionen är + yrkeskall tolkas aldrig kodifierats, presenteratseller lanserats. Och ändå finns de där.

En möjlig tolkning är kanske följande.Det finns ett sätt att tänka om karriär ochfamilj, arbete och fritid som speglas i dehär breven. När man sedan hör konstruk-tionerna är + yrke och arbetar som + yrke,så passar dessa båda uttryck intuitivt in idet här tankemönstret. Dessutom har detlänge funnits andra språkliga bekymmerförknippade med titlar och yrkesbeteck-ningar. Skall man sätta ut titel eller inte itelefonkatalogen? Skall brev undertecknasmed titel eller bara med namn? Skall mansäga att man arbetar på Volvo eller skallman säga att man är direktör på Volvo närnågon frågar var man arbetar? Skall mansäga att man är lärare eller att man är uni-versitetslärare? Hur mycket skall manprecisera? Sådana val är inte och har intevarit enkla och självklara, och de är tillstor del ideologiska. Kanske man skall sefrågan om hur arbetar som skall användassom bara ytterligare en fråga om hur densociala identiteten skall förmedlas närman talar om sina arbeten.

De här frågorna är inte bara relevantanär jaget presenteras i första person utanockså när man talar om vad ens barn, sys-kon eller vänner arbetar med. Att tala omsina närmaste kan också ses som en del avkonstruktionen av den sociala identiteten.

Var nu alla brevskrivare överens omallt? Nej, det fanns en del avvikande rös-ter. Det tydligaste exemplet kommer här.Skribenten är en man och min gissning är

8 SPRÅKVÅRD 1/04

att han är några år äldre än den förre skri-benten.

Hej!Sist i ert program bekymrade sig nå-gon lyssnare över att en del läkare, ellervilken yrkeskategori det nu kan varafråga om, inte längre är läkare utan ar-betar som läkare.

Som en möjlig förklaring till feno-menet nämndes janteteorin. – Äsch,jag är inte så märkvärdig, jag bara arbe-tar som läkare.

Det är fullt möjligt att det förhållersig så. Men detta att man bara arbetarsom kan också var ett tecken på ett heltannat tankemönster. Tvärt emot attförringa sin egen person så framhäverman den genom att påpeka att läkerietbara är ett yrke.

Om man nämligen sätter sin egenperson i centrum av världsalltet, vilketväl är en ganska naturlig plats, så ärman något vida mycket mer än bara lä-kare. Min väldiga person, en av skapel-sens kronor, är en sällsynt lyckad sam-mansmältning av mina yrkesroller medtillhörande kunskaper, mina familjerol-ler, mina många övriga sociala rolleroch mina nedärvda talanger. Jag är intebara läkare utan något vida mycketstörre och märkligare.

– Se hela min person och inte baramitt yrke.

Jag tror inte att det är av blygsamhetman understryker att man – arbetarsom. Det är snarare en metod som an-tyder ett eventuellt universalgeni.

Den här brevskrivaren förmedlar en riva-liserande tolkning av konstruktionen, ochnästan en omvänd sådan. Han tycker allt-så att uttrycket arbetar som snarast är ett

pretentiöst och egocentrerat uttryck.I ett sista brev från en kvinnlig lyssnare

handlar det snarast om ett filosofiskt per-spektiv på frågan.

Jag lyssnade en dag då ni diskuteradeom förändringen av svaret på frågan”Vad jobbar du med?”: ”Jag arbetar somläkare” mot tidigare ”jag är läkare”.

Personligen tror jag det har att göramed en filosofisk synvinkel, som märksi människors reflektioner över sin situ-ation. Jag är mig själv, mitt yrke är intemitt ”Jag”.

Det mångkulturella samhälle vi le-ver i idag, tillika med de multinationel-la företag som vi arbetar inom (själv ar-betar jag mot i stort sett hela världen),där blir vi influerade av andras värde-ringar på Livet. Vi är inte vårt jobb –det är nåt vi arbetar med. Jag tror intepå den hypotes som ni la fram i pro-grammet.

Här vidgas perspektivet ytterligare. Valetmellan jag är professor och jag arbetar somprofessor bör tydligen ses i ett mer globaltperspektiv. I vårt mångkulturella samhälledär vi influeras av andra människors re-flektioner går det inte längre an att varaprofessor, man skall arbeta som professor.Det ger oss utrymme att vara så mycketmer.

Frågan om valet mellan konstruktion-erna arbetar som + yrke och är + yrke visadesig vara mycket mer komplex än jag nå-gonsin kunde ana när jag tog upp den iprogrammet. En del av de här breven an-tyder ju att valet snarast avgörs av talarensvärldsbild. Eller lite mindre pretentiöstuttryckt: det avgörande är hur vi vill pre-sentera oss själva i ett socialt samman-hang.!"

SPRÅKVÅRD 1/04 9

NYORD

Några nyare ordi svenskan

BIRGITTA LINDGREN

År 2003 gav oss ord som sars, taikonaut och

social turism. Birgitta Lindgren, ansvarig för

Svenska språknämndens nyordsarbete,

redovisar här ett urval nyord.

trixa sig till det genom kreativ skolgång.I följande lista förtecknas ett antal ord

och fraser som uppfattas som relativt nya isvenskan och som varit aktuella under2003. En del av dem finns som synes be-lagda tidigare men har inte tagits upp i ti-digare nyordslistor i Språkvård eller i Ny-ordsboken (2000). Det årtal som angesför orden är det tidigaste belägg vi harhittat. Vi tar tacksamt emot synpunkterpå orden, både vad gäller ålder och bety-delse.

animeanimeanimeanimeanime -n, -r japansk (el. japanskinspire-rad) tecknad film.1994 (se äv. manga)• • • • • Efter sushibarerna och futonsoffornakommer anime att bli nästa japanskatrend. Anime är tecknade vuxenfilmer,våldsamma och detaljrika äventyr sominte sällan har starka kvinnor i hjältin-nerollerna. Dagens Nyheter 5.5.1995! efter jap. anime motsv. eng. animated; da. o.no. anime

attitattitattitattitattityyyyydigdigdigdigdig som uppvisar en viss (ungdom-lig) attityd. 1998

I början av förra året drabbades världenav den mycket smittsamma och farligalungsjukdomen sars (först kallad sal).

Irakkriget gjorde oss bekanta med inbäd-dade journalister, som medföljde denUSA-ledda koalitionens styrkor. Kinalyckades sända upp en taikonaut, enrymdfarare. Euroomröstningen avsatteinga nya spår i ordförrådet, men denkommande utökningen av EU föranleddeGöran Persson, möjligen inspirerad avdanska kollegor, att tala om social turism,vid tanken på den ”invasion” av EU-med-borgare som han befarade skall inträffa.Mordet på Anna Lindh gjorde ordet stal-ker om en fanatisk kändisförföljare aktu-ellt. Skolelever som inte vill gå i skolankan lockas med närvaropeng, medan deambitiösa elever som vill få bra betyg kan

10 SPRÅKVÅRD 1/04

• Replokalen är skräpig, stökig och at-titydig på replokalers vis. Svenska Dag-bladet 22.11.1998• Fyran har blivit medvetna om att demåste göra något för de unga. Genomsin mysighet har de till viss del sattkrokben för sig själva. De har blivitmedvetna om att de måste bli merungdomliga och attitydiga. Expressen6.9.2000! jämför attityd i bet. ’egen (självsäker) stil’

babybabybabybabybabybio bio bio bio bio el. bebisbio bebisbio bebisbio bebisbio bebisbio (se äv. barnvagnsbiooch spädbarnsbio) bioföreställning därman får ta med sig spädbarn. 2000• • • • • Nu hårdnar konkurrensen om Stock-holms bebisar. Knappt har biografenZita annonserat (DN 27/2) att de star-tar bebisbio så kommer Sture, snettnedanför, med beskedet att deras ”ba-bybio” drar i gång den 17 mars –femdagar före Zita. Även där ska föräldra-lediga beredas möjlighet att se filmmed småttingarna vid sidan. DagensNyheter 5.3.2000! da. o. no babybio

barbarbarbarbarnnnnnvagnsbiovagnsbiovagnsbiovagnsbiovagnsbio jämför babybio, bebisbio.....2002• • • • • En jollrande bebis är inget hinder föratt gå på bio. I alla fall inte på Biopa-latsets barnvagnsbio. Här är paus förblöjbyten och amning en del avpro-grammet. [...] Hon och några vännerhar gått till barnvagnsbion för andragången, och de är överens om att dethade varit svårt att komma iväg påvanlig bio. Göteborgs-Posten 3.12.2002

elcerelcerelcerelcerelcertifikattifikattifikattifikattifikat se grönt elcertifikat

finansfobi finansfobi finansfobi finansfobi finansfobi ångest inför räkningar ellermeddelanden från myndigheter, som

yttrar sig i motvilja att läsa sådana brev.2003• • • • • En ny sjukdom är enligt brittiska tid-ningen Guardian finansfobi. Nio mil-joner britter skulle lida av denna, somyttrar sig i att de får ångestsymtom el-ler skuldkänslor varje gång ett bankku-vert eller myndighetsbrev anländer.Det är en ovilja att ta itu med sina per-sonliga finanser som måste betecknassom sjuklig, enligt den brittiska tid-ningen. Personer med dessa symtom ärannars fullständigt samhällsanpassadeoch visar inga tecken på abnormitet.Dagens Nyheter 11.2.2003! jfr eng. financial phobia el. fiscal phobia

flitflitflitflitflitbobobobobonus nus nus nus nus se närvaropeng

förförförförförarstödjararstödjararstödjararstödjararstödjare e e e e person som skall vara ettstöd för chauffören på en buss där detbrukar vara busigt. 2003• Stämningen på nattbussarna i Örebrohar blivit lugnare. Till stor del berordet på förarstödjarna. Nerikes Allehanda21.9.2003! jämför äldre kamratstödjare

förförförförförlåtande låtande låtande låtande låtande (om väg eller bil) som ärbyggd så att trafikanter som begår felskall ha möjlighet att klara sig ändå.1997• Vägen är mycket trafiksäker. Denslingrar sig inte genom naturen, utanerbjuder många fina raksträckor så attman kan köra om. Vägdikena är förlå-tande vid avkörningar, så att skadornapå människorna begränsas. Expressen16.10.1997• Med den snöklädda toppen av Fuji-berget i fonden ligger Toyotas testan-läggning där framtidens säkrare ochmer förlåtande bilar tas fram. Avance-

SPRÅKVÅRD 1/04 11

rad teknik i bilarna ska korrigera förmänskliga misstag. Dagens Nyheter8.11.2003

glogloglogloglokal kal kal kal kal som är både global och lokal. 1998• • • • • När ekonomi och politik överskridersina gamla territoriella begränsningarbildas nya konflikt- och samarbets-mönster … Först nu börjar samhälls-forskare formulera modeller och be-grepp för den nya världsordningen.Famlande söker man språkliga uttryck.Hur många av dessa terminologiskanyskapelser kommer att finna sin vägin i morgondagens ordböcker? Glokal:att förena det globala och lokala.Svenska Dagbladet 8.2.1998.! av eng. glocal av global och local; da o. no.glokal

glogloglogloglokaliserkaliserkaliserkaliserkalisera a a a a kombinera det globala meddet mycket lokala, jämför glokal. 1999– glo– glo– glo– glo– glokaliserkaliserkaliserkaliserkalisering ing ing ing ing ökad. anv. 1999• • • • • Det glokaliserade nätverkssamhället[...] Vad som håller på att ske geogra-fiskt kan karaktäriseras med ordet glo-kalisering; det globala och det lokalastärks på bekostnad av det nationella.Vi kan se det i de stora företagens age-rande. Samtidigt som de blir globalaflyttar de nära marknaden, organiserarsig enligt en fraktal organisationsmo-dell med likadana organismer på allaställen. Svenska Dagbladet 29.12.1999! av eng. glocalize, glocalization av globalizeoch localize 1980-talet; da. o. no. glokalisere,glokalisering

gggggoogla oogla oogla oogla oogla söka efter information via sökmo-torn Google på Internet. 2003• • • • • Google grundades 1998 av två stu-denter vid Stanforduniversitetet i Kali-fornien. Med sina blixtsnabba och

träffsäkra resultat har söktjänstensnabbt blivit den helt dominerande påInternet och ”googla” är numera nästanett accepterat verb. Bolagets intäkterkommer via annonser och licensieringav söktjänster. Affärsvärlden 24.10.2003! da. google

grönt elcergrönt elcergrönt elcergrönt elcergrönt elcertifikattifikattifikattifikattifikat certifikat som visar attett elbolag säljer miljövänlig el. 2002• • • • • Krångliga elräkningar kan bli ännukrångligare år 2003. Då ska elbolagenäven redovisa vad el från förnybara en-ergikällor kostar. Förslaget ingår i denutredning om handel med gröna elcer-tifikat som i går överlämnades till nä-ringsminister Björn Rosengren. Frånår 2003 ska elkunder i Sverige varatvungna att köpa en bestämd andel”grön” el. Göteborgs-Posten 1.11.2002! da. grønt certifikat

halhalhalhalhalvpudel:vpudel:vpudel:vpudel:vpudel: gör gör gör gör göra en hala en hala en hala en hala en halvpudel,vpudel,vpudel,vpudel,vpudel, hal hal hal hal halv pu-v pu-v pu-v pu-v pu-del (trdel (trdel (trdel (trdel (trekvarekvarekvarekvarekvartspudel)tspudel)tspudel)tspudel)tspudel) be om ursäkt (påett lagom ångerfullt och ödmjukt sätt),se äv. labrador. 2003• • • • • ”Sedan ABBA:s festivalvinnardagarhar de bästa replikerna från Sverigealltför ofta handlat om biståndsminis-ter Jan O Karlsson”, skriver FinancialTimes, nöjd med att kunna berika sinläsekrets med ännu ett par svenska pär-lor.

Den första lyder ”djävla Texasgub-be”, varmed Karlsson karaktäriseradepresident George W Bush. Den andralyder ”pudel” – enligt tidningen ”enömklig ursäkt avsedd att rädda ens kar-riär”.

Fast biståndsministerns ursäkt tillTexasgubben kan på sin höjd beteck-nas som ”en halvpudel”, menar den

12 SPRÅKVÅRD 1/04

kräsne skribenten. Dagens Nyheter1.6.2003• • • • • Det [uttrycket en hel pudel]. blev såpopulärt att det till och med gick påexport, ”to do a whole poodle”. Sedandess har det varit hel- och halvpudlarvar och varannan dag i medierna. Nusenast i Almedalen. Maud Olofssongjorde en ”trekvartspudel” efter sinanazi- och terroristuttalanden. FaluKuriren15.7.2003! bygger på göra en hela pudel, uttryck lanse-rat 2002 om Jan O Karlsson, som i en politiskaffär först kaxigt vidhöll att han inte hadegjort något fel men sedan plötsligt svängdeom och bad om förlåtelse på ett ytterst öd-mjukt sätt, som en väldresserad pudel. I Fi-nancial Times (2.2.2003) översätts det till doa whole poodle.

inbäddad jourinbäddad jourinbäddad jourinbäddad jourinbäddad journalist nalist nalist nalist nalist journalist som följermed anfallande militära trupper till ettkrigsområde och åtnjuter skydd avdessa och som därför inte behöver till-stånd av den regim som anfalls, mensom också är begränsad till det områdesom de anfallande trupperna behärskar.2003••••• En kolonn med över 200 amerikan-ska pansarfordon har trängt in staden[Tikrit] enligt en kanadensisk reporterfrån National Post, som följer styrkansom inbäddad journalist. Dagens Nyhe-ter 14.4.2003! av eng. embedded journalist; jämför no. in-rullert journalist

kamerkamerkamerkamerkameratelefoatelefoatelefoatelefoatelefon n n n n mobiltelefon med in-byggd kamera. 2001• • • • • Helsingborgsföretaget Spectronicblev först i världen med MTM-mobilen,”Mobil Total Multimedia”.Det har i flera år talats om denna tele-

fonkamera/kameratelefon. HelsingborgsDagblad 21.3.2001! da. o. no. kameratelefon

krkrkrkrkreativ skolgång eativ skolgång eativ skolgång eativ skolgång eativ skolgång iron.: elevers manipule-rande för att få bättre betyg genom attbyta till lättare ämnen, lättare utbild-ningslinje m.m. 2003• Den statliga utredaren Lars Lustigkallar det kreativ skolgång när gymna-sieelever i hela landet tar till olika knepför att få så höga slutbetyg som möj-ligt. Egentligen handlar det om rentoch skärt fusk. Alltifrån reduceradestudieprogram för begåvade elever tillplötsliga avhopp sista terminen – föratt man skall slippa slutbetyg och där-med få rätt att läsa upp ämnen påkomvux. Göteborgs-Posten 20.12.2003! jämför kreativ bokföring 1995

labrlabrlabrlabrlabrador:ador:ador:ador:ador: gör gör gör gör göra en labra en labra en labra en labra en labradoradoradoradorador be om ursäkt(på ett lagom ångerfullt och ödmjuktsätt), jämför halvpudel. 2003• • • • • Nu är statsministern inte känd för attvara så pudelbenägen, men kunde haninte tänka sig att göra en liten labra-dor? frågade Kenth Högström (s) närKU frågade ut Göran Persson om hansroll i Fichtelius-affären. Dagens Nyhe-ter 9.4.2003

ljudörljudörljudörljudörljudöra a a a a en apparat utformad som ett stortöra som optiskt visar om ljudnivån i enlokal är hälsosam eller inte. 2001• • • • • Gympa utan risk för hörselskador –”ljudöra” varnar för oljud. Nu ska dukunna motionera öronsäkert. Åtmins-tone om du går på Friskis och Svettis iÖrebro. Där har man köpt in ”ljud-öron” som varnar så snart det blir förhöga decibeltal. Nerikes Allehanda30.5.2001

SPRÅKVÅRD 1/04 13

! da. o. no lydøre

lådvinsalkolådvinsalkolådvinsalkolådvinsalkolådvinsalkoholismholismholismholismholism alkoholism som till-skrivs ökad lättillgänglighet till vin iform av lådvin. 2003• • • • • Susanne Ljung om lådvinsalkoholis-men. Så luras kvinnor av självbedräge-riboxen. Systembolaget ökade sin vin-försäljning med tio procent förra året.Mer än hälften var lådvin. Och det ärkvinnor över 40 som dricker alltmer.– Det är bara att parkera boxen i köketoch betrakta den som lika vardagligsom en kartong med Yoggi. Expressen11.2.2003

lätthelglätthelglätthelglätthelglätthelg dag då de flesta är lediga men dåvissa i den offentliga förvaltningenmåste arbeta, t.ex. skärtorsdagen, lång-fredagen, Kristi himmelfärdsdag ochalla helgons dag. 1990! jämför äldre lätthelg, som avsåg en mindreviktig helgdag, t.ex. för något mindre helgon,som då firades med mindre högtidlighet ochinte var allmän vilodag

mangamangamangamangamanga -n, -or (el. mangaserier) japansktecknad serie. 1993 (se äv. anime)• … … … … … att alla fortfarande är så väldigt in-snöade i att serier och ”tecknat” är av-sett för barn. Så fungerar det inte i Ja-pan. I Japan är manga, och anime ock-så för den delen, väldigt populärt i allaåldersgrupper. Nerikes Allehanda 1.4.2003! efter jap. manga av man ’oansvariga’ och ga’bilder’; da. o. no manga

modemkaparmodemkaparmodemkaparmodemkaparmodemkapareeeee företag som ägnar sig åtmodemkapning, äv. modemkidnappare.2002 – modemkapmodemkapmodemkapmodemkapmodemkapning ning ning ning ning olovligt ut-nyttjande av någons modem, äv. mo-demkidnappning. 2003

• • • • • Konsumentverket agerar mot mo-demkapare på Internet. […] Bolagenregistrerar vilket telefonnummer surfa-ren använder och därefter har den somstår för telefonabonnemanget fått fak-turor från porrsajter. Göteborgs-Posten18.10.2002• • • • • På Konsumentverkets hemsida kanman läsa om företag som sysslar med”modemkapning”. Med ett enkeltmusklick kan en dataanvändare lurasatt ladda hem ett uppringningspro-gram, som därefter kopplar upp datornmot en betaltjänst. Vad som häntframgår först när en faktura anländernågra månader senare. Hallands Nyhe-ter 21.8.2003

modemkidnapparmodemkidnapparmodemkidnapparmodemkidnapparmodemkidnappareeeee modemkapare (sedetta ord) 2002 – modemkidnapp-modemkidnapp-modemkidnapp-modemkidnapp-modemkidnapp-ning ning ning ning ning modemkapning (se detta ord)2002! no. modemkidnapping

närnärnärnärnärvarvarvarvarvaropengopengopengopengopeng ekonomisk belöning tillelev som kommer till skolan, äv. flit-flit-flit-flit-flit-bobobobobonusnusnusnusnus. 2003• För första gången införs närvaro-pengar som belöning i den svenskaskolan. De elever som sitter i skolbän-ken varenda lektion kommer från ochmed i höst att få 4 500 kronor per år itvå gymnasieskolor. Kommer elevernaför sent eller är sjuka eller frånvarandeav andra skäl blir det obönhörligt av-drag.

Det är friskolorna Hallands turist-gymnasium i Falkenberg och Falken-bergs designgymnasium – den senaremed start i höst – som inför närvaro-pengen eller flitbonusen. Det hela är sånytt att Skolverket har tagits på säng-en. Dagens Nyheter 14.1.2003

14 SPRÅKVÅRD 1/04

popopopopompekunskap mpekunskap mpekunskap mpekunskap mpekunskap kunskap om något somkan vara trevligt att veta men som äroviktigt, såsom att Karl XII:s hundhette Pompe. 2003• Det var en naturvetarklass som underen diskussion om kunskap, myntadebegreppet ”pompekunskaper”. Vi hadetalat om Karl XII och jag hade avslöjatatt jag kom ihåg att han hade en hundsom hette Pompe. Pompekunskaperkom att bli liktydigt med kunskap avringa eller intet värde. Nerikes Allehan-da 2.5.2003

prprprprprooooomotiv motiv motiv motiv motiv som främjar (något); spec.anv.:hälsobefrämjande. 1997• Vi vill göra Mora kommuns anställdahälsomedvetna, att de ska ta ansvar försin egen hälsa. Det här är ett så kallatpromotivt arbete, där vi vill förstärkadet friska, säger Marianne Karlsson-Eriksson, som tycker att det är otroligtpositivt att kommunen satsar på frisk-vård och låter de anställda motioneraen friskvårdstimme i veckan. MoraTidning 1.12.2003! av eng. promotive till promote ’främja, gyn-na’; da. promotiv

sal sal sal sal sal sars (se detta ord). 2003• Den mystiska sjukdomen sal (svårakut lunginflammation) har hittillsdrabbat över 1 600 människor i 15 län-der. Minst 60 personer har avlidit.Nerikes Allehanda 1.4.2003! sal förkortning av sssssvår aaaaakut llllluftvägsinfek-tion; da. sal

sarssarssarssarssars en smittsam lunginfektion, först kal-lad sal (se detta ord). 2003• Regeringen beslutade på onsdagenatt lunginfektionen sars ska föras in ismittskyddslagen. Lunginfektionen

sars, som tidigare kallats sal i Sverige,klassas därmed som en samhällsfarligsjukdom. Nerikes Allehanda 17.4.2003! efter eng. sars förkortning av SSSSSevere AAAAAcuteRRRRRespiratory SSSSSyndrome, men den kan ocksåfungera som förkortning av sv. sssssvår aaaaakut llllluft-vägsinfektion; da. o. no sars

social tursocial tursocial tursocial tursocial turism ism ism ism ism ny anv.: det att EU-medbor-gare från ett fattigt medlemsland kom-mer till ett rikare medlemsland i syfteatt utnyttja de sociala förmånerna där.2003• Den danska regeringen föreslår attarbetare från de nya blivande EU-län-derna i Östeuropa får uppehållstill-stånd endast om de har ett arbete iDanmark. Förslaget är avsett att stop-pa vad regeringen kallar ”social turism”.TT 7.11.2003• Statsminister Göran Persson varnadeförra veckan för ”social turism” – attnya EU-medborgare skulle ta sig tillSverige för att komma i åtnjutande avden svenska välfärden. Dagens Nyhe-ter1.12.2003! jämför social turism slagord i början av1990-talet för turism för ”bredare folkgrup-per”; da. social turisme

spår spår spår spår spår utbildningslinje i skolan. 2003• Fyra inriktningar i stället för årskur-ser och klasser. Elever och lärare påCentralskolan är positiva till förslaget.Ett helt nytt sätt att jobba på håller påatt utvecklas på Centralskolan i Laxå.Om några år kan sjuorna, åttorna ochniorna vara borta och ersatta med fyraspår. Ett idrottsspår, skapande verk-samhet, teknik/hantverk och språk/hu-maniora. Nerikes Allehanda 22.5.2003! da. spor

SPRÅKVÅRD 1/04 15

spädbarspädbarspädbarspädbarspädbarnsbionsbionsbionsbionsbio jämför babybio, bebisbio,barnvagnsbio. 2001• • • • • Och när den moderna mamman gårpå spädbarnsbio […] får spädbarnetstimulans i flygande fläng från biodu-ken, inte från den egna föräldern. För-äldranätet Debatt 12.2.2001 <www.foraldrar.com>

stalkastalkastalkastalkastalka maniskt förfölja, se äv. stalker. 2002• Självklart ska folk betala dyrt för attse mig strippdansa på scen – men dedär äckliga typerna som stalkar mig ef-teråt är ju helt sjuka i huvudet Expres-sen 28.11.2003! av eng. stalk ’smyga sig på; förfölja’; da. o.no. stalke

stalkerstalkerstalkerstalkerstalker person som besatt av någon (isynnerhet en känd person) och förföl-jer denne på ett maniskt sätt, jämförstalka. 1996 – stalkingstalkingstalkingstalkingstalking el. stalkningstalkningstalkningstalkningstalkningmanisk förföljelse, jämför stalka. 2003• Kända personer med en sak gemen-samt – de är förföljda. De har en besattbeundrare som går över gränsen. Enstalker. Visst är det trevligt med hän-givna fans […] Men […] ibland bytsbeundran till hot. I USA är fenomenetvälkänt och kallas för stalking. Expres-sen 23.3.2003! av eng. stalker ’jägare; förföljare och stalking’förföljelse’; da. o. no. stalker, stalking

svsvsvsvsvennekoloennekoloennekoloennekoloennekoloni ni ni ni ni plats där det bor mångasvenskar (och inte så många invandra-re). 2003• Haninge är en svennekoloni och detbor massor av rasister här. Det finnsmycket att gå emot, en sorts underdog-känsla. Det har alltid varit jag mot helavärlden. Vår bostad 5/2003, s. 67, inter-vju med punkartisten Love Antell

! till svenne i betyd.’svensk’ (i motsatstill invandrare); svenne kan också ståför medelsvensson.

svsvsvsvsvennefierennefierennefierennefierennefiera a a a a el. sv sv sv sv svennifierennifierennifierennifierennifiera a a a a lägga sig tillmed vanor som förknippas med me-delsvensson eller svenskar i motsats tillinvandrare. 2003 – svsvsvsvsvennefierennefierennefierennefierennefiering ing ing ing ing el.svsvsvsvsvennifierennifierennifierennifierennifiering ing ing ing ing 2002• Parallellt […] finns också en svenne-fiering. […] Det känns skönt att sittahemma med några polare i nätbrynja,kolla på Tipsextra och fjärta i soffan.Svenska Dagbladet 20.9.2002• – Och när jag var i Tunisien och för-sökte hitta mina arabiska rötter, dålyssnade mina kusiner på Madonna.[...] Hans inre förvirring var stor, menutåt hade han bra koll. Han var en rik-tig arab, skulle aldrig ”svennifiera” sig,aldrig bli en halt kamel. Dagens Nyhe-ter 10.8.2003, intervju med författareHassen Khemiri! till svenne i betyd. ’medelsvensson’ eller’svensk’ (i motsats till invandrare)

taikotaikotaikotaikotaikonaut naut naut naut naut kinesisk astronaut. 2002• Världen har fått sin första taikonaut.Halv ett i natt svensk tid landade Ki-nas första rymdfarare Yang Liwei, 38 –efter 21 timmar i rymden. Expressen16.10.2003• till kinesiska taikong ’rymd’ eftermönster av den amerikanska benäm-ningen astronaut och den ryska kosmo-naut; da. o. no. taikonaut

talpenna talpenna talpenna talpenna talpenna en liten skanner i form av enpenna som läser upp orden i en text.2003• Språkligt sett är Svensk Talpennamycket bra. Det är en handhållenskanner, inte större än en spritpenna,

16 SPRÅKVÅRD 1/04

som läser högt. Man drar den övertryckta ord. Talpennan läser då ordethögt. Trots att det är syntetiskt tal såblir det rätt. Computer Sweden1.8.2003

temakotemakotemakotemakotemakonfirnfirnfirnfirnfirmatiomatiomatiomatiomation n n n n konfirmation medvisst tema vid sidan av undervisningen.2003• Av tradition ska man konfirmerasunder pingsthelgen, den helg som firastill minne av kyrkans ”födelse” då lär-jungarna började sprida budskapet omJesus Kristus. Under senare år har tra-ditionen allt mer tunnats ut till förmånför temakonfirmationer både före ochefter pingsthelgen. Där finns både fot-bollskonfirmation, ridkonfirmationoch fyraveckors lägerkonfirmation.Nya Wermlands-Tidningen 10.6.2003

tidsfönster tidsfönster tidsfönster tidsfönster tidsfönster lucka i ett tidsschema, tillfälledå man har chans att göra något. 1993• Som familjeföretag har vi inga aktie-ägare att tänka på. Jag kan plöja nerpengarna i forskning och utveckling.Nu är det vi som är ledande. Vi har etttidsfönster där vi är ensamma, sedankopierar de oss. Så vår forskning ochutveckling måste fortsätta, inte baratekniskt utan inom marknadsföringoch finansiering också. Dagens Nyheter10.6.1993! efter eng. time-window urspr. en terminom signalteknik o. datateknik; da tidsvin-due, no. tidsvindu

trtrtrtrtrekvarekvarekvarekvarekvartspudeltspudeltspudeltspudeltspudel se halvpudel

tröskelboendetröskelboendetröskelboendetröskelboendetröskelboende tillfällig bostad för personmed sociala problem i väntan på egenbostad. 2003• Räddningsmissionens Lisbet har

hjälpt Robban till ett tröskelboende iHögsbo. Dagens Nyheter 16.11.2003

äga frågan äga frågan äga frågan äga frågan äga frågan (el. pr pr pr pr problemetoblemetoblemetoblemetoblemet) uppträda somom man har ensamrätt till att uttala sigom, formulera eller hantera en fråga(ett problem). 1997• Det räcker inte att ”äga frågan”, manmåste också ha ett program. DagensNyheter 25.6.1997• Vi försöker ta ett initiativ och ägaproblemet i stället för att problemetäger oss, säger C-G Hjorth, nationellprojektledare för Flexwork och anställdi Svenska Industritjänstemannaför-bundet, Sif. Göteborgs-Posten23.2.1999! efter eng. own the problem; da. eje problemet,no. eie problemet

I arbetet med ordlistan har vi som vanligthaft nytta av samarbetet med SvenskaAkademiens ordboksredaktion ochSpråkdata vid Göteborgs universitet.Språkdatas databas Språkbanken liksompressdatabaserna Presstext och Medie-arkivet har varit ovärderliga för kontroll avålder och frekvens samt vid sökning avbelägg.

Liksom förra året har vi haft hjälp avvåra frivilliga excerpister, som systema-tiskt letat efter nya ord. Vi tackar BjörnDahlborn (Karlstad), Kristina GarebyHjerpe (Stockholm), Christer Mag-nusson (Stockholm), Karin Marcusson(Hallsberg), Susanne Rudholm (Skellef-teå), Hilda Svensson (Uppsala), JohanSvensson (Malmö), Björn Tunström(Stockholm), Lars Wiklund (Täby) ochAnn-Marie Vinde (Stockholm). Vi villockså tacka alla andra som mer sporadisktbidragit med tips om nya ord. "

SPRÅKVÅRD 1/04 17

F R Å G O R & S V A R

Pluralformen verkarinte naturlig närman har substantivsom är så passabstrakta.

Tillgänglig, tillgängligteller tillgängliga?

Vilken mening ärkorrekt? 1) ”Internetoch telefon finns

tillgängligt för turistinforma-tion” 2) ”Internet ochtelefon finns tillgänglig förturistinformation” 3)”Internet och telefon finnstillgängliga för turistinfor-mation”.

Joakim Heise

SvarSvarSvarSvarSvar: Om man samordnartvå abstrakta uttryck sominte har samma genus, fårman ibland problem närman kommer till ett böjbartpredikativ, i det här fallettillgänglig. Pluralformen”Internet och telefon finnstillgängliga för turistinfor-mation” verkar inte naturlignär man har substantiv somär så pass abstrakta. (Det ärju knappast själva denkonkreta telefonapparatendet är fråga om, utantjänsten.) Man kan kommaifrån problemet genom attändra formuleringen, t.ex.”Internet och telefon finnsatt tillgå för turistinforma-tion” eller helt enkelt”Internet och telefon finnsför turistinformation”.

Men om man inte villändra formuleringen, såväljer man form på tillgäng-

lig utifrån någon av följandemodeller:

A. Man låter det sistaordet bestämma, alltså:”Internet och telefon finnstillgänglig för turistinforma-tion” men ”Telefon ochInternet finns tillgängligt förturistinformation”.

B. Man använderneutrumformen tillgängligtoavsett genus på orden isubjektsdelen och oavsettordningen på orden,eftersom man tolkar sådanahär fraser som en helhet ocheftersom det är fråga omnågot som är abstrakt.”Internet och telefon finnstillgängligt för turistinforma-tion” och ”Telefon ochInternet finns tillgängligt förturistinformation”. Man

skall då helst låta det ordsom är mest abstrakt, alltsåInternet, stå sist. När dettadessutom har neutrumgenus,så verkar det ännu bättre.

Det här innebär att omman låter telefon gå föreInternet, så landar man i”Telefon och Internet finnstillgängligt för turistinforma-tion”, vare sig man resonerarenligt A eller B.

Birgitta Lindgren

Flajer eller flyer

Vi ska göra en artikelom de små vykortslik-nande lappar som

ligger på kaféer och i butikeroch gör reklam för tillexempel klubbar ochkonserter. Flajer eller flyer?Flajer är väl att föredra,eftersom det går att böja isvensk pluralform: fleraflajrar. Eller ska man ändåanvända engelsk plural:flyers/flajers?

Thomas PihlEskilstuna-Kuriren

SvarSvarSvarSvarSvar: I många fall kan mananvända gamla etableradebeteckningar i stället förmodeordet flajer, t.ex. (alltefter sammanhanget)inbjudan, information, häfte,reklam eller informationsblad,inbjudningsblad, inbjudnings-kort, flygblad, reklamlapp ochliknande. I en artikel somhandlar om själva företeelsenpassar förstås inte denlösningen. Den försvenskade

18 SPRÅKVÅRD 1/04

F R Å G O R & S V A Rstavningen flajer har blivitmycket etablerad och är istort sett lika vanlig somflyer. Den är också attföredra. Försvenskningenmöjliggör på ett enkelt sättpluralen flajrar (jfr vajrar tillvajer), men än så längeupplevs den böjningenuppenbarligen som konstig.Vi har inte lyckats hitta deni verklig användning,åtminstone inte i vanligtidningstext.

Däremot är flajers enganska vanlig form. Så valetstår mellan att använda detredan etablerade flajers(vilket som vanligt vad gällerengelsk plural leder tillproblem i bestämd form)eller att försöka gå ibräschen för flajrar. Vi harförståelse för båda valen,även om flajrar vorebehändigast i det långaloppet.

Jan Svanlund

Här vi är?

Vid en pratstund med enväninna utspann sigföljande: ”Det skall bli

10 grader varmt”, sa jag”Här vi är?” undradeväninnan. För mig låter dethelt fel att säga så. Detborde heta ”Här, där vi är?”eller ”Där vi är?” tycker jag.Kan tilläggas att väninnan är

skånska. Kan det var någotdialektalt?

Inga-Lill Johansson

SvarSvarSvarSvarSvar: Svenska Akademiensordbok tar upp den häranvändningen av här menden bedöms som ”numeraknappast bruklig” i rikssprå-ket. Men i dialekter verkarden leva kvar.

Chefen för Dialektarkiveti Lund, Göran Hallberg,meddelar att denna använd-ning av här är fullt levande iskånskan, åtminstone blandmedelålders och äldreskåningar, inte bara ilandsbygdsdialekt utan äveni regionalt uppblandatstadsmål. Han berättar atttvå medarbetare på arkivet,Eva från Kivik och Marian-ne från Lund, har uttrycksom ”Här vi är är det fulltmed folk” helt naturligt i sitttalspråk.

Birgitta Lindgren

Krog om restaurang?

Finns det möjligen någonsom har en aning omvarför det gamla krog

fortfarande används omförstklassiga restauranger iStockholm? I Göteborg harkrog klart lägre stilvärde.

Peter Cassirer, Göteborg

SvarSvarSvarSvarSvar: Det här är en frågasom dyker upp då och då.Åsikterna brukar gå isär,även inom branschen. Menför många är krog ettneutralt ord. Kort ochbehändigt. Det som skiljerkrog från andra restaurangerär att det garanterat serverassprit där.

Birgitta Lindgren

En miljon gångermindre än

Har ni någon rekom-mendation om uttryckav typen en miljon

gånger mindre än? Vi fåribland läsarbrev som kräveratt vi skriver en miljondel av.Jag hittar inget om detta iera skrivregler. Bör inte detlättskrivna (och, menar vi,tydliga) här få prioritet överdet matematiskt logiska?

Björn Fjæstad,Forskning & Framsteg

SvarSvarSvarSvarSvar: Skaluttryck är somregel inte symmetriska.Oftast används den högin-tensiva delen av skalan föratt beskriva hela dimensio-nen; den markerar vilkenskala vi talar om. Vi mäterstorleken/tyngden/bredden/längden/höjden på föremål,vi mäter inte litenheten/lättheten/smalheten/

SPRÅKVÅRD 1/04 19

F R Å G O R & S V A Rkortheten/lågheten. Och vifrågar t.ex. ”Hur stor/tung/bred/lång/hög är soffan?”utan att för den skull antydaatt soffan är vare sig särskiltstor/tung/bred/lång/hög.

Även i jämförelser är detden intensiva skaldelen somanvänds. Multiplikationindikerar alltså högremätvärden: A väger 15 kilooch är tre gånger så tungsom B, som väger 5 kilo. Föratt uttrycka att en entitetligger närmare den låginten-siva delen av skalan använ-der vi bråktal: A är entredjedel så stor/tung/bred/lång/hög som B.

I de problematiskauttrycken ovan användsemellertid multiplikations-jämförelser för att uttryckaatt en entitet ligger närmareden lågintensiva polen avskalan: A är tre gånger såliten/lätt/smal/kort/låg som B.Här indikerar såledesmultiplikationen lägremätvärden, vilket ibland kanbli förvillande. Sådanauttryckssätt är dock inteovanliga, och de flestaförstår dem rätt. Men litebryderier skapar de. Dethänder också att bråktalanvänds på liknande sätt: Aär en tredjedel så liten/lätt/smal/kort/låg som B. Här kanman inte vara säker på vadsom menas: ’A är lätt (etc)och bara en tredjedel så tung

som B’ eller möjligen ’A ochB är lätta men A är ändå tregånger så tung som B’.Eftersom en del oklarheterkan uppstå och eftersommånga människor störs avsådana jämförelseuttryck,kan det vara klokt att avståfrån dem, kanske särskilt ien tidskrift som ”Forskningoch Framsteg”. I stället fårman alltså säga: A är en

tredjedel så stor/tung/bred/lång/hög som B (men båda ärsmå/lätta etc) eller också fårman vända på det till B är tregånger så stor/tung/bred/lång/hög som A (men båda är små/lätta etc.)

Jan Svanlund

Kat, khat eller qat?

Inom Tullverket har detuppstått en dispyt omden svenska stavningen

av växten Catha edulis, som

används som narkotika avpersoner med ursprung iEtiopien och Etitrea. Förraåret beslagtogs inte mindreän 8 ton av växten, som vi iTullverket benämner khat, ienlighet med Nationalency-klopedins stavning, som f.ö.även brukas av tullmyndig-heterna i Storbritannien ochTyskland. Vissa tjänstemän iTullverket envisas emellertidmed att ordet skall stavaskat, därför att CAN, ensvensk institution somsysslar med narkotikafrågor,gör det.

Sven Heilo, Tullverket

SvarSvarSvarSvarSvar: I svenska texter harsåväl kat, khat som qatförekommit som svenskabenämningar på växtenCatha edulis.

Vid vetenskaplig återgiv-ning av arabiska ord ochnamn ersätter q ett teckensom i arabiskan står för ett iövre svalget bildat k-ljud, föratt ge en grov beskrivning.Samma arabiska tecken ochljud förekommer i de ordsom utgör grunden för våraimportord kaffe (qawah),Koranen (al-Qur’an) och kadi(qadî).

I ett äldre återgivningssys-tem användes beteckningenkh i samma funktion som qanvänds i dag, medan khnumera används somersättning för ett annat

Här indikerarmultiplikationenlägre mätvärden,vilket ibland kan bliförvillande.

20 SPRÅKVÅRD 1/04

F R Å G O R & S V A Rarabiskt tecken med ett heltannat ljudvärde. Mot denbakgrunden bör stavningenkhat kunna uteslutas somkandidat.

Även om både kat och qatkan accepteras för återgiv-ning i svensk text, är det denförstnämnda som haretablerat sig i svensktmediespråk. Stavningen katinnebär en anpassning avsamma slag som kaffe,Koranen och kadi har råkatut för, vilka sedan gammalthar stavats med k. Det finnsinget att erinra mot dennatill svenskan anpassadestavning. (Ordet bör påsvenska uttalas stavningsen-ligt med långt a-ljud,rimmande på mat, inte påmatt.)

Claes Garlén

Malin junior

Jag hade just nu en livligdiskussion med en vänangående ordet junior

som en kategoribestämning.Man kan ju knappast sägaMalin junior. Vad heter det ifemininform? Är detta ännuett fall av den brutalakönsdiskrimineringen? Varhärstammar ordet juniorifrån?

Malin

SvarSvarSvarSvarSvar: Ordet junior kommer

från latin och det betyder’yngre’, och motsatsen seniorkommer också från latin ochbetyder ’äldre’. Man kanjämföra senior och juniormed motsvarande använd-ning av den äldre och denyngre i svenskan.

Det finns inget språkligtformellt hinder för attanvända orden senior ochjunior om flickor ochkvinnor. I latinet kan formersom senior och junioruppfattas som både maskuli-num och femininum. Mende har hittills knappastanvänts om flickor ochkvinnor. De brukar traditio-nellt skilja en fader från enson. Att de bara brukaranvändas om personer avmanligt kön är kanske intedirekt utslag av könsdiskri-minering utan beror snararepå olika namnskick för mänoch kvinnor. I äldre tider vardet bl.a. i England vanligtatt uppkalla sonen efterfadern. Ett sätt att skiljaJohn Smith från sonen JohnSmith var att lägga till seniorefter faderns namn ochjunior efter sonens namn. Sågjorde man också när manomtalade en fader och sonmed bara efternamn, oavsettom de hade samma förnamneller ej, Brown senior ochBrown junior.

Svenskan och andra språkhar övertagit senior och

junior, även om det kanskeinte används så mycket isvenskan.

Jag har inte stött på attnågon skulle använda senioroch junior tillsammans medbara ett förnamn. Detbrukar också vara så attpersoner som kallas senioroch junior i förhållande till

varandra är släkt, men detligger inte i ordens grundbe-tydelse. Så, som ett alterna-tiv till benämningar somStor-Johan (eller Stora Johan)och Lill-Johan (eller LillaJohan) på en arbetsplats e.d.kan man gott tänka sig Johansenior och Johan junior, ochrimligen också Malin senioroch Malin junior.

Birgitta Lindgren

Ett sätt att skiljaJohn Smith frånsonen John Smithvar att lägga tillsenior efter fadernsnamn och juniorefter sonens namn.

SPRÅKVÅRD 1/04 21

NY GRAMMATIK

En ny bildav svenska språket

JAN ANWARD

Svenska Akademiens språklära är något

mycket mer än en förenklad version av den

stora Svenska Akademiens grammatik. Tor

Hultman gör egna analyser som ibland kan

vara tydligare än akademigrammatikens, t.ex.

av ordklassystemet. Men bilden av skriftsprå-

kets meningsbyggnad är en idealisering på

väg att krackelera. Jan Anward, professor i

språk och kultur i Linköping, recenserar en

bok som bara flagellanten bör låta bli att

läsa.

igen. Svenska Akademiens språklära, för-fattad av Tor G. Hultman, presenteradeslagom till Bok- och biblioteksmässan ihöstas.

Som framgår av Horace Engdahls för-ord, är språkläran tänkt för läsare som villförstå det svenska språkets uppbyggnadmen som inte riktigt är beredda att plöjaigenom SAGs 2 745 sidor. Hultmans bokär en händigare volym på 342 sidor. Detmindre formatet ger en helt annan över-blick, även för dem som har läst eller kantänka sig att läsa (i) SAG. Självklart inne-bär det också färre detaljer.

Men det skulle vara helt fel att betraktaHultmans språklära som en kortare, för-enklad version av SAG. Språkläran är ettsjälvständigt arbete, med ett annat syfte,nämligen att ge svensktalande en veten-skapligt korrekt men ändå lättillgängligbild av de språkliga resurser som de hartill sitt förfogande. I det ligger också ennormativ avsikt, att avråda från ”vissa

Svenska Akademien har ökat takten isin grammatikproduktion. Efter En-bergs språklära 1836, som enligt Stu-

re Allén ”väckte … föga anklang” (jag harsjälv inte läst den), hände ingenting av be-tydelse förrän 1999, då Svenska Akade-miens Grammatik (SAG) i fyra band ut-gavs. Nu, bara fyra år senare, är det dags

22 SPRÅKVÅRD 1/04

Avsnittet om

verbens plural-

former är ett litet

metagrammatiskt

mästerverk.

bruk som inte har införlivats med det all-mänt godtagna svenska standardspråket”,som Engdahl uttrycker det i sitt förord.

Jag kommer nedan att kommenteraspråklärans båda syften, det deskriptivaoch det normativa, i den ordningen. Menförst några allmänna ord.

Tor Hultman har ju skämt bort oss.Efter Liten svensk grammatik (Hultman1975) har vi rätt att vänta oss att böckerav Hultman skall vara roliga, pedagogiska,insiktsfulla och medvetetskrivna. Språkläran upp-fyller väl de förväntningar-na. Jag kunde ge en långlista på finesser som görboken dubbelt läsvärd. Låtmig bara nämna tre. Av-snittet om verbens plural-former (avsnitt 8.3.3), därformerna också används, ärett litet metagrammatisktmästerverk. Att användaen passus ur Torgny Lind-grens Hummelhonung som genomgåendeexempel är ett gott pedagogiskt grepp,som också får en att fundera över självapassusens innebörd och dess koppling tillHultman och hans arbete. Slutligen, ef-tersom Lindgren är en av De Aderton, såutför passusen också, tillsammans med ensnabb genomgång av ordet torsdag:s ety-mologi på s. 35, en slags dubbel signeringav verket.

Beskrivningen

Språkläran har en handfast syntetisk dis-position, från det minsta till det största.Till skillnad från SAG har språkläran ensystematisk beskrivning av svenskansljudsystem, i kapitel 2. I samma kapitelfinns också en genomgång av svenskansstavning. Därefter följer en genomgång av

ord och ordklasser i sju kapitel, en fraslärai åtta kapitel och en satslära i tre kapitel.Boken avslutas med en kort litteraturlista,mest tänkt som en komplettering till bib-liografin i SAG, en förteckning över star-ka och oregelbundna verb och ett omfat-tande register.

Boken är sober och layouten gör tex-ten lättläst och dispositionen överblickbar.De inre marginalerna hade dock gärnakunnat vara mer generöst tilltagna.

Det finns mycket ispråkläran som skulle för-tjäna kommentarer ochdiskussion. Jag märkerdock att jag inte är särskiltoenig med Hultman, närdet gäller konkreta detalj-analyser. Visst händer det,jag kan till exempel inteförstå varför infinitivmär-ket att inte hänförs tillsubjunktionerna, men detär ganska sällan ändå. I

den här recensionen tänker jag därförframför allt diskutera den stora bilden,vad det är för slags figur som tonar framnär svensktalande läser om det språk desjälva använder. När det gäller det de-skriptiva kommer jag att fokusera på ord-klasser och ordföljd.

Språkläran står självklart på SAGs ax-lar. Dock följer den inte alltid SAGs ana-lyser. Det gäller i särskilt hög grad analy-sen av svenskans ordklasser, och där tyck-er jag att språkläran ger en tydligare bildav svenskan än vad SAG gör.

Hultman utgår från en analys av ord-klasserna som ytterst härrör från den la-tinske grammatikern Varro (Robins 1990:58–59). I den analysen är det två morfo-logiska egenskaper hos ord – d.v.s. egen-skaper hos ordens böjning – som grund-

SPRÅKVÅRD 1/04 23

lägger deras ordklasstillhörighet, förmå-gan att ta nominal böjning (numerus, be-stämdhet, kasus) och förmågan att ta ver-bal böjning (tempus, modus, diates). Vifår då fyra möjliga ordklasser: 1) ord somkan böjas nominalt, men inte verbalt; 2)ord som kan böjas både nominalt och ver-balt; 3) ord som kan böjas verbalt, meninte nominalt; 4) ord som varken kan bö-jas nominalt eller verbalt.

I Hultmans analys av svenskan serdetta ut så här:

Ord som kan böjas nominalt, men inteverbalt:substantiv, adjektiv, pronomen,räkneord

Ord som kan böjas verbalt:verb

Ord som inte kan böjas alls:adverb, prepositioner, infinitivmärketatt, konjunktioner, subjunktioner,interjektioner

Detta kan jämföras med SAGs analys(SAG 2: 7-12):

Stora klasser av böjliga ord:substantiv, adjektiv, verb

Särskilda klasser av böjliga ord:egennamn, pronomen, particip,räkneord

Oböjliga ord:adverb, prepositioner, infinitivmärketatt, konjunktioner, subjunktioner,interjektioner

En poäng med Hultmans analys (somhan gärna kunde ha gjort lite tydligare) är

att particip utan problem kan räknas tillverben. I svenskan är det ju så att klasser-na 2 och 3 är samma klass: de ord somkan böjas verbalt är också de ord som kanböjas både verbalt och nominalt.

En annan poäng är att den undvikerden klart suddiga distinktionen mellanstora och särskilda klasser av böjliga ord.

En tredje poäng är den ganska tydligakopplingen mellan morfologiska ochsyntaktiska egenskaper som man får iHultmans analys.Nomen (ord somkan böjas nomi-nalt, men inteverbalt) kan an-vändas som sub-jekt, objekt ochattribut, verb kananvändas som hu-vudord i satser,och oböjliga ordkan användas somadverbial. Kopp-lingen är förstås inte perfekt, eftersom ad-jektiv också kan användas som adverbial(han tänkte smarsmarsmarsmarsmarttttt), och eftersom preposi-tioner också kan användas som attribut(våningen undeundeundeundeunderrrrr). Men den är tillräckligtbra för att ha ett högt informationsvärde.Den har dessutom förlett Hultman till atträkna in räkneorden bland nomina. Syn-taktiskt sett hör de hemma där, menmorfologiskt sett hör de väl snarast tillklassen av oböjliga ord.

När nu Hultman på ett så förtjänstfulltsätt grundlägger svenska ordklasser i de-ras förmåga att böjas, så är det dock syndatt han inte också passar på att ge en all-män bild av svenskans böjningssystem.Eftersom språkläran har ett kapitel omsvenskans ljudsystem, så hade det varitlätt att gå vidare och beskriva det begrän-

En poäng är

kopplingen mellan

morfologiska och

syntaktiska

egenskaper.

24 SPRÅKVÅRD 1/04

sade ljudsystem som används i svenskaböjningsändelser, liksom de ganska starkabegränsningar som finns för böjningsän-delsernas form, betydelse och relativa po-sition (Teleman 1969, Brodda 1979, Kvist1995). Exempelvis är s en av de få tillåtnakonsonanterna i svenska böjningsändel-ser, den kommer nästan alltid sist, ochden har alltid en relationell betydelse.

Ordföljden

När det gäller ordföljden i satser och fra-ser, så följer Hultman SAG ganska nära.Dock gör Hultman, till skillnad frånSAG, ingen poäng av annexen, de relativtsjälvständiga led som kan föregå eller följaen sats i en skriven mening eller i en taladtur (Men Men Men Men Men TTTTTor dåor dåor dåor dåor då, han är klok, hanhanhanhanhan). Det ärlite snopet, eftersom vi numera har en goduppfattning i alla fall om de framförställ-da annexens ordföljd (Lindström 2001).Orden i ja men hördu Tor kan bara uppträ-da i den ordningen.

I likhet med SAG avstår språkläranfrån att presentera ett enhetligt satssche-ma för svenskan. Man skulle kunna be-skriva olika satstypers ordföljd i förhållan-de till ett schema av typen

AnnexSatsbasTypplats (finit verb eller subjunktion)SubjektSatsadverbialVerbObjektPredikativAdverbialAnnex.

I stället laborerar Hultman med olikascheman för huvudsatser och bisatser, ochdessutom med olika scheman för olika

slags huvudsatser och bisatser. Det görbilden av svenskan otydligare. Det finnssjälvklart problem med ett enhetligt sats-schema, till exempel att det inte täckeratt-satser med huvudsatsordföljd (Sedanmärkte jag ju att hon var ju alldeles ny).Men den rimliga strategin tycker jag bor-de ha varit att presentera både schematoch problemen.

Samma resonemang gäller Hultmansbehandling av de olika slags fraser somfinns i svenskan. Eftersom SAG avstårfrån ett enhetligt satsschema, så avhänderman sig också möjligheten att generalise-ra satsschemat till ett allmänt sats- ochfrasschema (se Anward 1999 och Plat-zack 1998 för olika förslag). Däremot förSAG, i kapitel 13, ett resonemang omfrasers allmänna struktur. I senare kapiteli band 3 presenterar man sedan ett antalscheman för nominalfraser samt ett nå-gorlunda enhetligt schema för adjektiv-fraser, verbfraser, participfraser och ad-verbfraser. Det hade varit informativt omHultman hade kunnat förlänga de gene-raliserande tendenserna i SAG och relate-ra sin beskrivning av olika slags fraser tillett enhetligt frasschema (med satssche-mat som ett specialfall). Då hade, på sam-ma sätt som för ordklasserna, en tydligbild av svenskans särart kunnat framträda.

En sista kommentar kring ordföljd kangöras. Hultman beskriver (i avsnitt20.4.3) ordföljdens funktioner. Han tardär upp ordföljdens grammatiska och in-formationsstrukturerande funktioner,men utelämnar märkligt nog det som påsvenska brukar kallas viktprincipen, Be-haghels lag om växande satsdelar. Vikt-principen säger att i språk som inte harhuvudordet sist i fraser och satser placeraslånga och komplexa led sist i frasen/sats-en. I språk som har huvudordet sist i fra-

SPRÅKVÅRD 1/04 25

ser och satser placeras långa och kom-plexa led först i frasen/satsen. En precise-rad version av viktprincipen förklararganska väl balansen mellan framförställdaoch efterställda bestämningar i svenskan,liksom de efterställda bestämningarnasordning och en del mindre ordföljdsfines-ser i satsers mittfält. Därför hade den varitväl värd att ta upp i sammanhanget.

Normeringen

Varje beskrivning av ett språk lämnar enrest, ett oräkneligt antal uttryck som intetillhör språket. I vissa fall är den restenoproblematisk. Det kan ju tyckas föga an-märkningsvärt att en beskrivning uteslu-ter uttryck som ingen använder.

Hultman exemplifierar sådana uttryckmed *ett liten mugg (s. 5 – asterisken mar-kerar en ogrammatisk form). Just det ut-trycket är dock lite problematiskt. Hult-man behöver kvalificera sitt uteslutandemed att ingen ”som behärskar svenskanpå infödd nivå” (s.5) skulle använda ut-trycket, eftersom den här typen av uttryckfaktiskt förekommer i vår omgivning.Hade han använt *Med gjort längs! somexempel hade han inte behövt den kvalifi-kationen.

Det väcker förstås frågan om hur viegentligen bär oss åt när vi bildar uttrycksom befinner sig utanför språket. Bådegrammatiker och poeter använder sig juav den förmågan, för att bilda ogramma-tiska meningar respektive ta sig poetiskafriheter. Vad jag vet har vi inget bra svarpå den frågan.

Lite mer intressant blir det när en be-skrivning införlivar uttryck som ingen an-vänder. Det är ju oundvikligt, eftersomdet ligger i språkets natur att ”[det] mestaär osagt” (Althoff 1996). Vi har alltidmöjligheten att bilda nya uttryck i enlig-

het med mönster som stöds av vår erfa-renhet. Dock är det inte självklart precisvad som ligger i den förmågan. Pär Seger-dahl (1998) pekar med rätta på skillnadenmellan den formella möjligheten att sägaÖppna berget! och möjligheten att verkli-gen mena något med det uttrycket. Ochdet är inte precis självklart att alla de pu-ristiska nybildningarna i CollindersSvensk ordhjälp (Collinder 1968) skall sä-gas tillhöra svenskan, även om de är bil-dade i enlighet med produktiva mönster. Ibåda fallen verkar en myntning, en genuinoch efterföljansvärd användning av ut-trycket, vara nödvändig för att uttryckenskall lämna det blott formellt möjligas do-män. Omvänt kan en kraftfull myntninginförliva sådant som inte borde vara for-mellt möjligt. Hasse Alfredssons om xtycker jag inte är ett bra exempel.

Ibland stöter också uttryck på patrullsom är produktivt bildade och som intebehöver någon myntning. Omöjlighetenatt använda adjektiv som slutar på d eller ti neutrum singularis – *ett rätt och lattbarn – är ett sådant fall. Hultman be-handlar kortfattat denna omöjlighet (s.87) men underlåter att nämna den endafungerande beskrivningen av dennaomöjlighet, Grünbaums generalisering attdet bara är negativt värderande adjektivsom saknar neutrumformer (Grünbaum1998).

Språcket

Varje rimlig beskrivning av ett språk blirnormativ, eftersom den måste införlivavissa icke använda uttryck och uteslutaandra. Men normering i gängse meninghandlar inte om det, utan om att uteslutauttryck som språkbrukare (på inföddnivå) faktiskt använder. På detta sätt ska-pas en bortträngd del av språkbruket.

26 SPRÅKVÅRD 1/04

Denna del har Milner (1978), med en la-cansk term, döpt till lalangue. På svenskakan vi kalla den språcket.

Hultmans mästerliga avsnitt om verb-ens pluralformer (avsnitt 8.3.3) blixtbely-ser de båda typerna av normering. Plural-formerna som kongruensformer (kakornaäro goda), en användning som inte längrefinns, införlivas med språket, genom be-skrivning och genom användning. Där-emot utesluter Hultman (i fotnot 66 på s.166) ur språket och hänför till språcketdet enda levande bruket av pluralformer-na: som mysfaktor på bonader, dukar ochi julreklam och julkataloger: Kaffetårenden bästa äro.

Hultmans överväganden när det gällervad som skall uteslutas ur språket ärknappast kontroversiella. Så vitt jag kan seåterspeglar de i hög grad konsensus inomden svenska språkvården. Satsflätor är ok,men man ska det ta det varligt med dub-belsupinum och undvika det helt i skrift,typ. I några fall är Hultman genuint vill-rådig, som när det gäller valet mellan sva-ga adjektivformer som slutar på a och så-dana som slutar på e: den enda/ende guden.Då blir texten informativ på ett lyckligtsätt. Någon gång har jag en känsla av attnormeringsdiskussionen inverkar menligtpå beskrivningen. Hultman ägnar en deltext åt att förklara att det inte är så farligtmed satsflätor, till förfång för en presenta-tion av de ganska välförstådda villkorenpå satsflätor (SAG 4: 419-431).

I denna normativa konsensus finnsockså en bild av svenskan, en idealiseradanalys av svenskans yttrandestruktur. Denvisar sig i Hultmans råd att låta grafiskameningar återspegla den syntaktiskastrukturen (s. 279) och kan sammanfattasså här:

Verb i presens och preteritum är hu-vudord i huvudsatser och bisatser.Verb i imperativ är huvudord i huvud-satser.Verb i supinum styrs av verbet ha.Verb i infinitiv är huvudord i satsför-kortningar.Huvudsatser används som meningar.Bisatser och satsförkortningar användssom satsdelar.

Denna idealiserade bild har med tidenkrackelerat. Åtskilliga uttrycksmöjlighetersom den utesluter har funnit sin väg in istandardspråket. Dit hör självständigt an-vända bisatser och satsförkortningar (Atthon inte såg sig för!, Inte gråta!), bisatsermed huvudsatsordföljd (Sedan märkte jagju att hon var ju alldeles ny), så kallad ha-strykning (Vi vet inte vem som gjort det)och pseudo-samordningar (Hon är ochhämtar dem). Men de har ändå, liksomsatsflätor, status av ett slags undantag.

Dock, om vi till dessa ”undantag” läg-ger uttryckssätt som fortfarande befinnersig i språcket, som dubbelsupinum (Så-dant har jag aldrig kunnat sagt), dubbel-imperativ (Våga väg dig!) och dubbelpre-sens (Interna samtal inom campusområdetska fungerar; se vidare Anward 2002), såkan vi se hur en annan bild av svenskansyttrandestruktur framträder under denkrackelerade övermålningen.

Demagogiskt tillspetsad kunde denbilden se ut så här:

Verb (oavsett böjningsform) är huvud-ord i huvudsatser, bisatser och satsför-kortningar.Huvudsatser, bisatser och satsförkort-ningar används som meningar ochsatsdelar.

SPRÅKVÅRD 1/04 27

Stiliserad som den är, är den ändå mindremissvisande när det gäller förekommandespråkbruk än den som ligger i den norma-tiva konsensusen.

Det är förvisso så, som HoraceEngdahl framhöll på Bok- och biblio-teksmässan, att den som, särskilt i mer of-fentliga sammanhang, språkar i enlighetmed den senare bilden drar öron ochblickar till sitt språkbruk. Det är nödvän-digt att veta, men jag tycker också att detkunde gagna svenska språkbrukare att fåveta att det finns ett val. De råd som ges ispråkläran kan ges ändå, med samma mo-tivering. Det väsentliga är att standard-svenskan avmystifieras och tas för vad denär: en valmöjlighet för medvetna språk-brukare i speciella sammanhang.

Det vore dock djupt orättvist att kriti-sera Hultman för att inte problematiseraden normering som finns i språkläran. Dåhade han behövt skriva en annan bok,med en annan uppdragsgivare. Problema-tiseringen måste göras någon annanstans.Därav det ovanstående.

Som jag redan skrivit, så har jag inga stör-re meningsskiljaktigheter med Hultmannär det gäller de konkreta detaljerna ihans beskrivning av svenskan. De är i all-mänhet väl sammanfattade och gott be-skrivna. Det mesta av det gnöl jag noterathar jag redovisat ovan.

Vad jag har diskuterat är olika helhets-bilder av svenskan som språk. Där finnerjag bilderna av ljudsystemet och ordklas-systemet alldeles utmärkta men jag saknarett motsvarande örnperspektiv på ord-följd, frasstruktur och satsstruktur. Nor-meringen tycker jag behöver problemati-seras, även om inte språkläran är rätt fo-rum för det.

Och, som jag antydde i början av den-na recension: den som är intresserad avdet svenska språket och inte unnar sig attläsa Hultmans språklära måste vara fla-gellant. "

LITTERATUR

Althoff, Johan, 1996: Det mesta är osagt. Stockholm:Alfabeta

Anward, Jan, 1999: Inlägg. Synpunkter på en svenskgrammatik. Inlägg vid Svenska Akademiens gram-matiksymposium 4–5 mars 1985. Stockholm:Norstedts. 26–29.

Anward, Jan, 2002: Det kommer att blir spännan-de. Östgöta Correspondenten 28/12 2002.< w w w. c o r re n . s e / a r c h i v e / 2 0 0 2 / 1 2 / 2 8 /gyajh6h3ztfqle7.xml?category=1mr86087x2df21u>

Brodda, Benny, 1989: Något om de svenska ordensfonotax och morfotax. PILUS 38. Stockholm.

Collinder, Björn, 1968: Svensk ordhjälp för skolornaoch den skrivande allmänheten. Stockholm: Alm-qvist & Wiksell.

Grünbaum, Catharina, 1998: Ett latt och stupittsvin. Dagens Nyheter 5/9 1998.

Kvist, Ulrika, 1995: On semantic markedness andSwedish inflectional suffixes. Papers from theXVth Scandinavian Conference of Linguistics.Oslo. 269–276.

Lindström, Jan K., 2001: Från satsschema till tur-schema? Förfältet i fokus. Språk och stil 11. 25–80.

Milner, Jean-Claude, 1978: L’amour de la langue.Paris: Seuil.

Robins. R. H., 1990: A short history of linguistics.London: Longman.

SAG = Svenska Akademiens Grammatik [Av] UlfTeleman, Staffan Hellberg & Erik Andersson.Stockholm 1999.

Segerdahl, Pär, 1998: Språkteorier och språkspel : femmoderna språkteorier ur en Wittgensteininspireradsynvinkel. Lund: Studentlitteratur.

Teleman, Ulf, 1979: Böjningssuffixens form i nu-svenskan. Arkiv för Nordisk Filologi 84. 163–208.

28 SPRÅKVÅRD 1/04

DEBATT

Talspråket är viktigtför jämlikheten

BJÖRN MELANDER

Diskussioner om språklig ojämlikhet kretsar

ofta kring läsvanor. Det är en olycklig

begränsning. Den underförstår att skriftsprå-

ket, särskilt skönlitteraturens, är viktigare än

talspråket. Talet förvandlas till ett icke-språk,

fast det i själva verket blir allt väsentligare,

också i arbetslivet. Björn Melander, professor i

svenska språket i Uppsala, var huvudsekrete-

rare i utredningen Mål i mun.

parlamentariska utredning som utarbeta-de Mål i mun. Förslag till handlingspro-gram för svenska språket (SOU 2002:27). Iutredningsdirektiven angav nämligen re-geringen som ett av de båda huvudmålenför förslaget att det skulle ”syfta till att allai Sverige – oavsett språklig och socialbakgrund – utifrån sina förutsättningarskall ges likvärdiga möjligheter att tillägnasig svenska språket” (Dir. 2000:66). For-muleringen i direktiven pekar också påtvå orsaker till svårigheter för att tillägnasig svenskan: för det första att svenskainte är ens modersmål, utan används somett främmande eller andra språk, och fördet andra att sociala skillnader – t.ex. mel-lan hög- och lågutbildade – skaparolikartade språkliga förutsättningar.

Just det sociala perspektivet var någotsom betonades starkt av många jag möttei utredningsarbetet, inte sällan av personersom hade ett starkt jämlikhetspatos somdrivkraft. Den aspekt av sociala skillnader

Alla ska ha möjlighet att tillägna sigett välfungerande och rikt språk.Mot den tanken kan knappast nå-

gon opponera sig. Frågan är i stället vadsom kan skapa hinder för språktillägnan-det och vad som kan göras för att ökajämlikheten på området.

Språklig ojämlikhet var ett spörsmålsom jag ofta kom i kontakt med underden tid jag var huvudsekreterare i den

SPRÅKVÅRD 1/04 29

som då nästan uteslutande berördes varolikheter i läsvanor. Man menade attskillnader i läsning och mediekonsumtionutgör grunden till språklig ojämlikhet.Olikartade läsvanor sågs därmed ocksåsom orsaken till skillnader i studiefram-gång eller mer allmänt till skiljaktiga för-utsättningar för utveckling på det person-liga planet. Botemedlet mot allt sådantskulle därför vara ”läsning, läsning ochåter läsning”, speciellt av skönlitteratur.Den viktigaste språkliga jämlikhetsfråganansågs följaktligen vara att öka läsningen igrupper där denna är låg, och det alldelessärskilt bland barnfamiljer.

Ingen kan ha något att invända motläsfrämjande verksamhet. I ett så skrift-språksdominerat samhälle som vårt är detutan tvekan viktigt att alla ges lika möjlig-heter till inträde i ”böckernas värld”. Attläsning kan vara stimulerande, berikandeoch utvecklande såväl kunskaps- somkänslomässigt är likaså uppenbart.

Ändå tycker jag att det finns problemmed förkunnelsen om läsningens förträff-lighet. En åsikt som jag ofta hört framfö-ras (i lite varierande utformning) är attläsning ska ge barnen ”ett rikt och målan-de språk som gör det möjligt för dem attgestalta sin verklighet”. Ibland har det tilloch med uttryckts ännu starkare, nämli-gen så att läsningen ska ge dem ”ettspråk”. Resonemanget är utan tvekan be-stickande, men det ger vid närmare efter-tanke upphov till en rad följdfrågor. Kanman ha ett icke-rikt eller dåligt språk ellertill och med vara språklös? Vad är det somär dåligt språk, och på vilka grunder kandet sägas vara dåligt? Att läsning utökarordförrådet är en annan vanlig uppfatt-ning. Men om man har ett ”dåligt ordför-råd”, vad är det då man saknar – vilka ordär det som räknas? Och ännu viktigare,

vilka är det som inte räknas? Är språketen enhetlig, sammanhållen enhet så attspråklig ojämlikhet handlar om skillnaderi språkförmågan och om att skaffa sig ettspråk (i singularis)? Eller rör det sig snara-re om att somliga har bättre förutsätt-ningar för att tillägna sig normerna förspråkbruket i vissa – framför allt mer for-mella – situationer? Handlar det om atthitta sitt språk eller om att tillägna sig so-cialt definierade genrer?

Frågor av det slaget har diskuterats avmånga forskare inom områden somsociolingvistik, språkutveckling, skrivpe-dagogik m.m.under de senastedecennierna. Ty-värr är det mittintryck att dendiskussionen intehar nått särskiltlångt utanför deakademiska kret-sarna. Det ärolyckligt, inteminst därför att ett i grunden mycket be-undransvärt arbete för litteraturspridningriskerar att späda på fördomar om ungdo-mars bristfälliga språkförmåga, om språ-kets allmänna förfall och om vad ”bra”och ”dåligt” språk generellt sett är. Skrift-språket blir oreflekterat normen för det”goda” och ”rika” språket, medan för tal-språket typiska drag inte uppskattas ellert.o.m. ses som exempel på ”dåligt” eller”torftigt” språk.

Det behövs därför en bred diskussionom vad som är bra och dåligt språk ochvarför det i så fall är bra respektive dåligt.Med denna artikel vill jag ge mitt bidragtill meningsutbytet. Kan den skapa litedebatt om de aktuella frågorna har denmer än väl fyllt sitt syfte.

Skriftspråket blir

oreflekterat

normen för gott

och riktigt språk.

30 SPRÅKVÅRD 1/04

Skönlitteraturen bäst?

Det är som framgått mitt intryck att denstarka betoningen av läsning som en för-utsättning för språkutveckling bygger påen (till största delen omedveten) värde-ring av skriftspråket som finare och bättreän talspråket. I grunden tycker jag att detsynsätt som förefaller finnas bakommånga resonemang kan sammanfattas iföljande två uppfattningar:

1. Skrift är finare än tal.2. Skönlitteratur är finare än sakprosa.

Den första värderingen rör kanalen, denandra typen av genre. Kombinerar man debåda påståendena kan en tabell ställas uppmed fyra slag av språkanvändning:

Skrift TalMuntligt

Fiktion Skönlitteratur berättandeVerksamhets-

Sak Sakprosa anknutet tal

Ser man till den mer eller mindre implici-ta värderingsskala jag menar mig kunnaurskilja så hamnar skönlitteraturen högst;den är ju ”finast” utifrån båda parametrar-na. Att det anses vara just genom skönlit-teraturen som man tillägnar sig det ”rikaoch målande” språket är därmed inte för-vånande. Sakprosan och det muntliga be-rättandet hamnar på nästa nivå. De ärsvåra att inbördes rangordna; det beror jupå vilken av de båda värderingsgrundernaman anser vara överordnad, och det kannog variera. (Mitt intryck är dock attskriftens prestige väger tyngst, och attsakprosan därför kommer på plats 2.)Längst ned hamnar vad jag här valt attkalla verksamhetsanknutet tal, d.v.s. så-

dant tal som behövs för att man ska utföraen uppgift av något slag. Ett exempel kanvara olika former av institutionella samtal,såsom arbetsförmedlarens samtal medden arbetssökande, socialsekreterarenssamtal med den hjälpsökande eller bank-tjänstemannens samtal med låntagaren.Men det kan också vara annat tal som ären del i en professionell eller mer privatverksamhet.

Som ett exempel på vilka uttryck den-na värderingsskala kan ta sig kan jag anfö-ra erfarenheter från möten med olikafackföreningsföreträdare om språket i ar-betslivet. En vanlig uppfattning har dåvarit att detta handlar om tillgång till ar-betsplatsbibliotek eller arrangerande avförfattarbesök och läskampanjer. Detspråk som man faktiskt använder i självaarbetet har uppenbarligen framstått sommindre intressant och viktigt, och somnågot som inte är problematiskt att erövraoch därför heller inte centralt från jämlik-hetsutgångspunkt.

Talspråket som arbetsredskap

Därför kan det finnas anledning att fram-hålla att talspråket utgör ett viktigt ar-betsredskap för allt fler. Sedan länge hardet gällt för många yrken som kräver hö-gre utbildning. En läkare måste kunnatala med sina patienter, en lärare medelever och föräldrar och en journalist meddem han eller hon intervjuar. Men detgäller också för andra grupper, t.ex. LO-medlemmar. I takt med att traditionelltvaruproducerande industriarbete ersättsmed tjänsteproduktion av olika slag, kom-mer språklig interaktion att prägla en stordel av arbetsdagen för fler och fler. ”Godbehärskning av svenska i tal och skrift”(och ofta också god behärskning av taladoch skriven engelska) tillhör de mest ef-

SPRÅKVÅRD 1/04 31

tersökta egenskaperna i anställningsan-nonser inom många branscher. Den somarbetar inom vården eller omsorgen måstekunna tala med barn, föräldrar, patienterosv. för att göra ett bra arbete. En butiks-anställd måste självfallet vara duktig på attmuntligt bemöta kunder av många olikaåldrar och bakgrunder och har därför be-hov av en bred språkrepertoar. På i stortsett alla arbetsplatser genomförs olika ar-betsgruppsmöten, utvecklingssamtal ochförhandlingar där det muntliga samtaletbildar grunden. Det är ingen slump att”social kompetens” blivit något av en kly-scha inom dagens arbetsliv; sådan förmå-ga är något som numera krävs av de flesta.Social kompetens är i allt väsentligt det-samma som god språkbehärskning – i densociala interaktionen bildar språket kärn-punkten.

De villkor som gäller för det muntligaspråkbruket på arbetsplatsen är därför enviktig del av arbetsmiljön, och även någotsom spelar stor roll från jämlikhetsut-gångspunkt. För den som vill kunna görasig gällande – t.ex. mot en arbetsgivare –är det nödvändigt att kunna tala för sinsak.

Ett icke-språk?

Det vardagliga samtalet har som synesingen plats alls i den figur jag ställt upp.Frånvaron är symptomatisk: enligt denvärdering som jag tycker att man kan se ärdet den språkanvändning som är minstprestigefylld. Det muntliga vardagssprå-ket framstår uppenbarligen inte som nå-got som man aktivt behöver arbeta för attalla ska ha likvärdiga möjligheter att till-ägna sig. Och den som är speciellt begå-vad på området kan sällan inhösta berömför att ha språket i sin makt.

Faktum är att en del typiska drag

t.o.m. förefaller ses som oönskade förete-elser eller ”felaktigt icke-språk”. Ett bely-sande exempel är att Läsrörelsen, när denför ett par år sedan genomförde en af-fischkampanj på temat ”Ge ditt barn ettspråk”, illustrerade vad som måste bättrasgenom läsning med typiska talspråksdrag,särskilt sådana som med rätt eller orättanses vara utmärkande för ungdomsspråk:onomatopoetiska uttryck, svordomar, in-terjektioner och ”onödiga” dialogord somva, liksom, typ och – förstås – ba.

Ett mer näraliggande fall utgörs av dendebatt som våren 2003 blossade upp i vis-sa tidningar kring TV-serien ”Värstaspråket”. Ett tydligt prov kan hämtas frånen artikel publicerad i Svenska Dagbladetden 18 mars 2003. I denna tar JohanLundberg upp den språksyn som han me-nar präglar programmet. Artikelns rubrik,”Lindströms omtanke upprätthåller klyf-torna”, sammanfattar väl dess centralatanke. Lundberg hävdar bl.a. att det är”ett hån mot alla som inte kommer frånen bildad medel- eller överklass” att ”spri-da uppfattningen att förortens talspråk ärlika värdefullt som det akademiska skrift-språket”.

Ytterligare ett exempel kan vara attity-derna till skriftspråksgenrer som sms ochchatt. Dessa har som bekant inte sammastatus som många andra, och får inte säl-lan klä skott för att bidra till att dåligt el-ler felaktigt språk breder ut sig. Mitt in-tryck är att sådan kritik åtminstone delvisberor på att man reagerar negativt på attspråkbruket i de aktuella sammanhangenhar inslag som drar mot muntlighet.Chatt och sms är ju skriftliga kanaler menhar i flera avseenden förutsättningar somliknar dem som finns i muntlig kommu-nikation såsom interaktivitet, kontextbe-roende och delad förkunskap. Det är där-

32 SPRÅKVÅRD 1/04

för naturligt att de innehåller strukturersom utnyttjar dessa resurser, exempelvisolika elliptiska konstruktioner. Men såda-na drag ses ofta med oblida ögon, och detalldeles särskilt då de dyker upp i skrift.

Fördomar och jämlikhet

Vi skulle behöva en förståelse av att tal-språk och skriftspråk är två parallella an-vändningstyper som både är lika ”fina”och viktiga. Att de är olika beror inte påatt skriftspråket är bättre än talspråket,utan hänger samman med olika produk-tions- och receptionsvillkor, skilda kom-munikativa uppgifter m.m. Det är ocksåviktigt att inse att det vardagliga samtaletär en högst komplex, intrikat och avance-rad verksamhet. Även om det inte alltidföljer skolgrammatikens mönster präglasdet inte av allmänt kaos eller frånvaro avgrammatisk struktur. I stället följer detsina egna regler. Det mesta vi säger ochgör i ett sådant samtal har en funktionoch en innebörd. Även förkättrade ordsom ba och svordomar fullgör viktigauppgifter och kan inte tas till intäkt fördåligt ordförråd eller torftigt språk. Attförstå detta är ett viktigt steg i riktningmot en mer nyanserad bild av vad godspråkförmåga kan tänkas vara.

Slutligen vill jag peka på vikten av attspråkvetare och språkvårdare engagerarsig i den allmänna debatten i dessa frågor.Tanken på att det finns ett riktigt språk,nämligen det skrivna standardspråket,som utgör övernormen för allt språkbruk ialla situationer är uppenbarligen djupt ro-tad bland många svenskar. Därmed harden omvända idén – att vad som är braspråk varierar efter situationen – natur-ligtvis svårt att vinna insteg. En sådan si-tuation gynnar inte den språkliga jämlik-heten. I stället gynnar den fördomar: för

det första fördomen att mångas talspråk –inte minst ungdomars – mest utmärks avgrammatisk anarki och oartikulerade lä-ten, för det andra fördomen att språkvår-dare anser att det inte är något fel att skri-va han i stället för honom, dom i stället fördem, eller medans i stället för medan, ochför det tredje fördomen att vad som fram-för allt gynnar språktillägnandet är meraläsning.

Arbete för en öppen och tolerant in-ställning till språklig variation måste fort-sätta att vara en viktig uppgift för en utåt-riktad och i god mening folkbildandespråkvårdsverksamhet. Att inte få höra attens språk är dåligt, fult och inte duger ären förutsättning för att man ska våga an-vända och därmed kunna utveckla sittspråk. (Att lära sig att anpassa språket ef-ter omständigheterna är naturligtvis enannan.)

För den förälder som vill stödja sinabarns språktillägnande är det säkert engod idé att läsa för dem. Men att tala meddem är nog ännu bättre – samtalet är dengrundläggande mötesformen mellanmänniskor. Det hävdas ibland att föräld-rar i dagens Sverige inte talar med sinabarn mer än fem minuter per dag. Omdetta är sant, tycker jag att det är ett fak-tum som borde ses som långt mer alarme-rande än att våra 3–8-åringar ägnar en-dast 26 minuter per dag åt läsning. "

LITTERATUR

Kommittédirektiv. Handlingsprogram för svenskaspråket. Dir. 2000:66.

Lundberg, Johan, 2003: Lindströms omtanke upp-rätthåller klyftorna. Svenska Dagbladet 18/32003.

Mål i mun. Förslag till handlingsprogram för svenskaspråket. SOU 2002:27. Stockholm.

SPRÅKVÅRD 1/04 33

DEBATT

En läsande arbetareKJERSTI BOSDOTTER

Arbetarklassen måste skaffa sig det språk som

krävs för att vara med och påverka samhälls-

utvecklingen. Talspråket på arbetsplatserna

räcker inte för den uppgiften. Därför är det

minskade läsandet bland manliga arbetare ett

stort problem. Kjersti Bosdotter, kulturpolitiskt

ansvarig på Metallindustriarbetareförbundet,

svarar Björn Melander.

vara finare att tillägna sig än talet och attskönlitteratur är värdefullare än sakprosa.Med andra ord skulle vår strävan i huvud-sak inrikta sig på att arbetarklassen måsteutveckla de färdigheter som är gångbara isalongerna. Enligt Melander borde fack-föreningsrörelsen engagera sig i det språksom används i arbetslivet, i själva arbetet,och som skulle vara verkligt utvecklandeför människor i stället för att ägna sig åtskönlitteratur och författardiskussioner.

Är det då på det viset? Det finns detförvisso anledning att kommentera.

Först till det här med läsandet. Densociala bakgrunden bestämmer människ-ors läsvanor och därmed tillgången tillspråket. Klassklyftorna när det gäller lä-sandet har dessvärre blivit större, vilket isin tur leder till att barnen till medlemmari LO-förbund läser allt mindre. Denökande bostadssegregationen förstärker

Björn Melander diskuterar denspråkliga ojämlikheten i samhälletoch menar bland annat att läsandet

är övervärderat och att en satsning på tal-språket skulle leda till en större utjämnan-de effekt. Han menar vidare att fackför-eningsrörelsens satsning på läsfrämjandeprojekt och arbetsplatsbibliotek bottnar ien föreställning om att skriftspråket skulle

34 SPRÅKVÅRD 1/04

mönstret. Det finns också en könsmässigskillnad – männen läser mindre än kvin-nor, och männens läsning minskar. Man-liga industriarbetare tillhör den gruppsom läser minst. Drygt 40 procent avmännen i industriarbetareförbunden läseraldrig en bok – en andel som sakta mensäkert ökat under de snart tjugo år då sys-tematiska mätningar gjorts.

Det är en dyster bild som man kan för-hålla sig på olika sätt till. Antingen görman som Björn Melander, ser manliga in-dustriarbetare som ett utdöende släkteoch låter tiden lösa problemet, eller sökerman möjligheter att stärka läsintresset hosden faktiskt sammanlagt mycket storagrupp av LO-förbundens medlemmarsom inte fått vare sig hjälpeller stimulans i hemmetoch framför allt inte i skolannär det gäller att erövra sittspråk. Att läsning, läsningoch åter läsning skulle lösaalla problem tror vi självfal-let inte. Det är heller intenågon ny företeelse medböcker på arbetsplatsernaoch att man i arbetarrörel-sen agiterar för en ökad läs-ning bland de egna med-lemmarna. Tvärtom är deten verksamhet som kom i gång samtidigtsom det tidiga organisationsarbetet blandindustriarbetarna.

Verktyg för samhällsförändring

1884 bildades Stockholms Jernarbetare-fackförening. Bland medlemmarna fannssmeden Karl Josef Karlsson, som fyra årsenare kom att väljas till den förste för-bundsordföranden i det som i dag är Me-tallindustriarbetareförbundet. 1886 beslötJernarbetarefackföreningens styrelse att

skapa ett eget bibliotek. Karl Josef valdestill bibliotekarie, och han uttryckte för-hoppningen om att fackföreningen skulle”kunna skapa ett eget bibliotek uppbyggtmed särskilt avseende fästat på ett läroriktoch vetenskapligt innehåll för att därmedkunna förskaffa oss en bättre insikt i poli-tiska och sociala samhällsangelägenheter”.

Efter två år hade Jernarbetarefackför-eningen skaffat sig femtio böcker, en när-mast otrolig prestation med tanke påmedlemmarnas minimala löner. Femtonskönlitterära böcker samsades med sam-hällsdebatterande böcker och ideologisklitteratur – August Bebel, Karl Marx, Jo-han Saxon med flera. Vilka skönlitteräraverk hade man då införskaffat? Bland de

först inköpta böckernafanns fyra aktuella avAugust Strindberg: Gif-tas I och II, Det nya ri-ket, Utopier i verklighe-ten samt Mäster Olof.

Karl Josef Karlssonsargumentation för böckerpå arbetsplatsen och detangelägna i att stimuleraläsande och även bokur-valet håller för vår del brai dag. Det är inte den”fina” skönlitteraturen,

klassikerna eller den ljuva poesin han villdelge sina kamrater. Inte heller böcker iritningskunskap, maskinteknik eller håll-fasthetslära för att arbetarna ska bli merproduktiva på arbetsplatsen eller – någotsom låg ännu mer fjärran – avancera överklassgränsen och bli tjänstemän. Tvärtom– läsningen syftade till att få kunskaperom det samhälle man levde i och därmedförutsättningar att delta i förändringen avdet. Det handlar, då som nu, om att fåverktyg, och det oavsett litteraturen till-

Det hör till

undantagen att

arbetsgivaren

funderar över

"god behärskning

av svenska".

SPRÅKVÅRD 1/04 35

hörde sakprosans område eller skönlitte-raturens.

Karl Josef Karlsson säger inget om attläsandet utvecklar språket och möjlighe-terna att uttrycka sig rikt och varierat.Han poängterar insikten och kunskapsin-hämtningen, som i sin tur skulle rusta ar-betarna att delta i arbetet med att demo-kratisera landet Sverige. Han tillhör denpionjära generation som är med och byg-ger Folkets Hus över hela landet för attöverhuvudtaget få tak över huvudet fördet fria ordet. Det tidiga folkbildningsar-betet ägnade stort engagemang åt det ta-lade ordet i form av diskussioner i studie-cirklar, debatter på möten o.s.v. Inte hellerdetta är något man kan avföra till en av-slutad historisk period. Studieverksamhe-ten och möteskulturen inom fackfören-ingsrörelsen har starka drag som påmin-ner om pionjärtiden: att ta del av och till-ägna sig såväl skriftspråket som det taladeordet är både nödvändigt och viktigt.

Likvärdiga möjligheter

Björn Melander säger att ”det är olyckligtom det finns sociala skillnader i litteratur-konsumtionen. Läsfrämjande verksamhetär därför i hög grad behjärtansvärd”.

Jag tolkar det som att han inte är säkerpå att klassamhället tar sig sådana uttryck.Förmodligen finns den stora knutpunk-ten här, d.v.s. nyckeln till våra vitt skildaperspektiv på språket och hur ”alla iSverige – oavsett språklig och social bak-grund – utifrån sina förutsättningar skallges likvärdiga möjligheter att tillägna sigsvenska språket”, för att citera direktiventill Mål i mun-utredningen.

Här några exempel:Talspråket är ett viktigt arbetsredskap,

säger Melander. Förvisso – om man harett arbete med möjlighet att använda sig

av talspråket. Det hör nog till undantagenatt arbetsgivaren funderar över om de ar-betare han anställer har ”god behärskningav svenska i tal och skrift”. Sant är att desom arbetar inom vård, omsorg och i ser-vicebranscher flitigt använder sig av dettalade språket – de läser också betydligtmer än industriarbetarna. Det sociala ar-vet förstärks av arbetsmiljön och arbets-villkoren. Ett bullrigt och i ökad utsträck-ning ensamt ar-bete med få kon-taktmöjlighetermed arbetskam-rater hämmarspråkutveckling-en ytterligare hosden som redan isitt sociala arvhar ett ok attbära. Och så sersituationen ut förmånga medlem-mar i LO-förbunden i dag. De senasteårens datorisering har medfört att detkrävs betydligt större kapacitet att ta tillsig skriven information än tidigare, någotsom ställt världen på ända för många läs-ovana och framförallt för alla med läs-och skrivsvårigheter.

Medelklassens verklighet är inte den-samma som arbetarklassens. Vi lever intei ett samhälle där alla är hyggligt rustade ikunskaper och färdigheter när de lämnarskolan, även om tiden man tillbringar därär oändligt mycket längre än i arbetarrö-relsens pionjärtid. Det är inte så att skolansatsar helhjärtat och ”kompenserar” barnfrån språkligt fattiga miljöer.

För den som vill kunna göra sig gällan-de – t.ex. mot en arbetsgivare – är detnödvändigt att kunna tala för sin sak, sä-ger Melander. Om detta är vi fullständigt

Medelklassens

verklighet är inte

densamma som

arbetarklassens.

36 SPRÅKVÅRD 1/04

överens, men då handlar det om någothelt annat än språket som behövs för attklara arbetet.

Resonemanget om bra och dåligt språkhar jag svårt att hänga med i. Tesen omatt den fackliga rörelsen ”omedvetet” vär-derar skriftspråket som fint och eftersträ-vansvärt medan talspråket skulle vara ”då-ligt” menar jag beror på en missuppfatt-ning från Melanders sida men är säkertockså följden av det segregerade samhällevi lever i. Att unga människor uppfinnernya ord och använder dem frekvent ärsannerligen inget nytt och inget ”dåligt” isig eller problem för dem som har ett rik-haltigt språk. Men för alla dem som intehar så många fler uttryck än typ och ba atttillgå är det ett stort problem. Jag törs på-stå att vi finner dem bland de arbetslösaoch de mest lågavlönade. Då kommer denviktiga frågan om vi ska göra något åt deteller nöja oss med att konstatera att enväxande del av befolkningen inte har till-

gång till mer än en bråkdel av språket,vare sig det handlar om i tal eller skrift.

Kompetensutveckling är något av ettmodeord inom arbetslivet. De senasteåren har de fackliga kraven på allas rätt tillkompetensutveckling i arbetet drivitshårt. Ett viktigt och ständigt pågående ar-bete, som bland annat rör det språk somanvänds i arbetet. Det är dock långt ifrånsjälvklart att alla ska få delta i kompetens-utveckling – även här är klassklyftan djup.Att behärska det språk som behövs för ar-betet är naturligtvis nödvändigt, men detspråk och det ordförråd som krävs för attkunna påverka en samhällsutveckling ut-vecklas inte där och inte på det sättet. Detfinns en fara i att sprida tanken om att deträcker bra med att utveckla talspråket,särskilt för dem som ändå inte ”behöver”skriva eller läsa i sin dagliga gärning. Jagvill ändå inte tro att det är så Björn Me-lander vill ha det? "

SPRÅKVÅRD 1/04 37

NYUTKOMMETSlangen en ventil

Jo, så kan det vara med slang – den kanfungera som en känslomässig ventil.Att slang inte är något torftigt eller ett

hot mot SPRÅKET får man klart för sig iUlla-Britt Kotsinas En bok om slang, typ(Norstedts ordbok 2003). Titeln skvallrarom att hon fått med nyare slang som typ.Men där finns också mycket om äldreslang, bl.a. får man hela texten till Kväsar-valsen med kvanting och kvantitettjolan-ting och allt! Vi får veta vad slang är, hurden ser ut, hur slangord bildas m.m. Denär rikligt exemplifierad med prov på slangoch listor från olika ämnesområden ochtider.

Birgitta Lindgren

Anpassa talettill datorn?

Linda Bell redogör i avhandlingenLinguistic adaptations in spokenhuman–computer dialogues – empirical

studies of user behaviour (KTH, Stock-holm, 2003) för hur människor i fyra stu-dier anpassar sitt språkliga beteende i dia-log med animerade datorfigurer; framförallt vilka språkliga strategier de har när di-alogen inte fungerar. Vissa skillnaderfinns mellan olika typer av talare, inteminst mellan vuxna och barn. Många an-stränger sig verkligen i sin anpassning ochanvänder t.ex. samma ordval som syste-met. När datorn inte förstår upprepar sig

de flesta och talar då långsammare, tydli-gare och högre (barn), med kortare ochsyntaktiskt enklare yttranden.

Syftet med undersökningen är bl.a. attkunna förbättra dialogsystemens språk-förståelse, och i viss mån också att hittavägar för att påverka människor att tala såatt datorerna förstår. Fast det verkar välrimligare att datorerna anpassar sig tilloss? En mer allmän redogörelse för dessaprojekt finner man i avhandlingen Deve-loping multimodal spoken dialogue systems(2002) av Joakim Gustafson, som vi an-mälde i Språkvård 2/2003. Vill du självprata med Pixie, en av KTH:s animeradedatorfigurer, besök då utställningen Tänkom på Tekniska museet i Stockholm.

Ola Karlsson

Radioretorik

I mycket anspråkslös förpackning harKarin Nordberg lagt fram en välskri-ven och spännande undersökning av

det populärvetenskapliga radioföredragetshistoria i Sverige, Hör världen! Röst och re-torik i radioföredragen. Populärvetenskap påprogrammet. Nordberg analyserar pro-gram under sjuttio år inom tre ämnesom-råden: astronomi, populärmedicin och fi-losofi. Det blir ordentliga närläsningar avföredrag av radiolegender som KnutLundmark, ”Sveriges Flammarion”, ra-diodoktorn Bertil Söderling, Ingemar

38 SPRÅKVÅRD 1/04

Hedenius, ”en mikrofonens hero”, ellerför den delen av den programmatiskatrivsamheten i ”Filosofiska rummet”. Denteoretiska diskussionen kring populärve-tenskapens sociala funktion, radion sommedium och olika bildningsideal hållerhög klass och är skickligt integrerad iframställningen. I väntan på att ett riktigtförlag ska kasta sig över denna tvåhundra-sidiga bok kan man beställa den frånforskningsprojektet Svensk sakprosa(Rapport nr 37), Institutionen för nordis-ka språk, Helgonabacken 14, 223 62Lund.

Olle Josephson

Samtal, grammatik ochdrama

Grammatik skrivs ofta med skrift-språket som utgångspunkt. Kon-struktioner typiska för samtalssprå-

ket kan därför trilla bort. Exempel ärvadå-x-frågan (”Vadå grammatik?”),lucklämnande frågor (”Skolkontoret i…?”) eller x-och-x-invändningen (”In-tressant och intressant…”). De är lika re-gelbundna till form och funktion som enmängd skriftspråksfenomen.

Exemplen är hämtade ur en artikel avLinköpingsprofessorn Per Linell i en340-sidig volym som har just titelnGrammatik och samtal (Uppsala, 2003).Bokens 30 uppsatser har tillkommit föratt hedra minnet av samtalsforskarenMats Eriksson, som dog ung 2001, menen stor del av dem är lika mycket läges-rapporter från ett stort nordiskt forsk-ningsprojekt, Samtalsspråkets grammatik.

Andra artiklar redovisar på liknande

sätt ett pågående projekt om dramaspråk.Carin Östman jämför ämnesstrukturen iStrindbergs Fadren och Fröken Julie; denär betydligt mer ”irrande” och till synesostrukturerad i det senare fallet, d.v.s. mernaturalistisk. I en listig statistisk studieplockar Mats Thelander fram dramasprå-kets egenheter. Det har liksom annat lit-teraturspråk hög frekvens av berättarpro-nomen i tredje person (han, hon, de etc.).Det har i likhet med talspråket hög frek-vens av dialogord (väl, nog, ju, va, då).Men dessutom utmärks det av mångasamtalspronomen (jag, du, oss, din m.fl.)och konfliktord (skall, aldrig, inte, nej).

Boken är skriven för fackfolk och be-finner sig ofta långt fram på forsknings-fronten. Det gör den väl lämpad somkurslitteratur. Den kan beställas från In-stitutionen för nordiska språk vid Uppsalauniversitet, Box 527, 751 20 Uppsala.

Olle Josephson

Engelska lån

I Språkvård 2/2003 rapporterade vi omen undersökning som visade att av1 000 utvalda svenskar tyckte 30 pro-

cent det vore bäst om alla i världen hadeengelska som modersmål. Motsvarandesiffror för Danmark, Norge och Island lågkring 20 procent. Däremot verkar islän-ningarna vara det nordiska folk som oftastanvänder engelska under en vanlig vecka.

Denna enkätundersökning, redovisadav den norske språkvetaren Lars Vikør,kan nu äntligen läsas i tryck. Det är en avde sjutton artiklarna i Med ”bil” i Norden i100 år (Novus förlag, Oslo, 2003), en rap-port från en konferens i Bergen om engel-

SPRÅKVÅRD 1/04 39

ska lånord den 18–19 oktober 2002. An-dra bidrag handlar exempelvis om nya ordi isländska, anpassningen av engelska lån-ord i Svenska Akademiens ordlista ellernorsk oljeterminologi.

Den 160-sidiga, relativt lättlästa bokenkan beställas från Norsk språkråd, Boks8107 Dep., NO 0032 Oslo eller Hauge@sprakrad.no

Olle Josephson

Tvåspråkighet hos barn

I dag finns det många tvåspråkiga barni Sverige. Gisela Håkansson har nuställt samman en bred samlad beskriv-

ning av tvåspråkighet hos barn, specielltom situationen i Sverige, i Tvåspråkighethos barn i Sverige (Studentlitteratur,2003). Här beskrivs bl.a. samisk- ochfinsktalande barn, invandrarbarn, barnsom får undervisning på engelska samtdöva barn. Tonvikten ligger på själva ut-vecklingsprocessen vid simultan respekti-ve successiv inlärning av två språk.

Birgitta Lindgren

Till litteraturens ochdyslexins försvar

Om det var någon som trodde attdyslexi och skönlitteratur inte hörihop, tas man ur den villfarelsen

genom att läsa Rutten, blodig och skön…till litteraturens och dyslexins försvar avTorbjörn Lundgren (Carlssons 2003).Författaren, som själv är dyslektiker, be-

rättar om sin egen väg till litteraturen.Han har trots sitt handikapp (eller tackvare det?) blivit författare och är i dag en-gagerad i olika läsorganisationer. Hanmenar att dyslektiker inte bör matas medförenklade texter utan texter som ”pulse-rar av liv”. Då kan de fånga intresset.Hans eget skrivsätt demonstrerar vad hanmenar. Det är en bok som alla lärare ochläroboksförfattare borde läsa, för att intetala om alla med dyslexi. En utmärkt idéär att boken är försedd med en cd-rom,som gör det möjligt att på skärmen se tex-ten och samtidigt lyssna på en inläsningav författaren själv.

Birgitta Lindgren

Mest grammatik

En dagstidningsartikel läses sällan i sinhelhet. Man börjar med rubrik ochhalva ingressen, sedan tar man slutet

på en helt annan artikel, så någon rubrikpå en tredje, och sedan kanske man läserde sista raderna på den första artikeln. Attdet går till just så demonstrerar JanaHolsánova, Henrik Rahm och KennethHolmquist genom att följa ögonrörelserhos tidningsläsare. Experimentet redovi-sas i en artikel i del 1 av festskriftenGrammatik i fokus (2003) till ChristerPlatzack, professor i nordiska språk iLund.

Bland de 26 andra uppsatserna i sam-ma volym kan man läsa t.ex. Carl-ErikLundbladhs exempelsamling på förstena-de betydelser: kok i betydelsen ’omgång’ iett kok stryk, kvick i betydelsen ’levande’ ikvicksilver och kvickrot m.m. Eller mankan följa Jan Svenssons utredning av hurbåde grammatiska regler och använd-

40 SPRÅKVÅRD 1/04

ningsregler krävs för att förklara att egen-namn ibland kan få pronominella be-stämningar: ”Det ringde en Johan ochfrågade efter den där Marianne.”

De 40 uppsatserna i festskriftens del 2handlar alla om grammatik, företrädesvisden generativa grammatik där festföre-målet är en internationell auktoritet. Föricke-experten är det svårforcerat, inte baradärför att språket genomgående är engel-ska. Men man får ett visst hum om någraav generativisternas favoritproblem isvenskan. Detta exotiska språk utmärksbland annat av att alltid ha verbet som an-dra satsdel i påståendesatser (”det här be-griper jag inte”), att kunna stranda, d.v.s.slutställa, prepositioner (”det har jag intevelat tala med henne om”) och att kunnaflytta obetonade objekt till en tidigare po-sition i satsen (”jag frågade honom inte”,jämför ”jag frågade inte Christer”).

Båda volymerna, eller en av dem, kanbeställas från Institutionen för nordiskaspråk, Helgonabacken 14, 223 62 Lund.

Olle Josephson

Textteori

Både språkvetare och samhällsvetarehar de senast tjugo åren på allvarbörjat forska om texter: Hur är de

uppbyggda, vilka uppgifter har de, hurförändras normerna för dem? I Teoretiskaperspektiv på sakprosa (Studentlitteratur2003) prövar ett dussin medarbetare iforskningsprojektet Svensk sakprosa attbringa reda i de teoretiska begreppen. Bo-ken, som redigerats av Boel Englund ochPer Ledin, erbjuder alltså inte praktiskaråd för sakprosaskribenten. Däremot ger

den åtskilligt om man vill reflektera överbegrepp som genre, diskurs, läsart eller in-tertextualitet.

Jan Svanlund

Norden i EU

En liten men välförtjänt framgång iEU för den nordiska synen på ettenklare myndighetsspråk ska här no-

teras. Under det finska ordförandeskapet1999 skrev Aino Piehl och Inkaliisa Vi-honen en översättar- och tolkhandled-ning. Den översattes till svenska och be-arbetades för svenska förhållanden avBarbro Ehrenberg-Sundin i regerings-kansliets klarspråksgrupp, Tala för att tol-kas. Skriva för att översättas. Och nu hardetta matnyttiga häfte (16 sidor) kommiti fransk och engelsk version från EU:söversättningsavdelning. Råden är använd-bara för alla som översätter eller tolkarformellt och sakinriktat språk. Och densom inte söker nyttan kan roa sig medgamla klassiska klarspråksråd om sub-stantivsjuka och abstrakta modeord påstorspråken: ”avoid noun disease”, ”évitezles mots abstraits à la mode”.

Den svenska versionen finns på webb-adressen <www.justitie.regeringen.se/eu-sprak>.

Olle Josephson

Så funkar det

Jeg opfatter ytringen som den mindstebærer af kommunikativ mening ogderfor den mindste enhet der kan

være genstand [föremål] for sproglig ana-

”

SPRÅKVÅRD 1/04 41

lyse.” Det skriver Ole Togeby i förordettill sin Fungerer denne sætning? Funktioneldansk sproglære (Gads forlag, 2003). Bo-ken är alltså ett genomfört försök till enfunktionell grammatik, i första hand överskriftspråket. Grammatik, betydelseläraoch textlära är lika viktiga utgångspunkteroch texten en lika central beskrivningsen-het som ordet.

Särskilt för den som inte är alldeleshemtam med danskan är det krävandeläsning. Nya begrepp och synsätt kommertätt. Togeby är naturligtvis inte opåverkadav andra språkvetare som satt språketsfunktion i centrum, t.ex. australiernHalliday, men han arbetar i hög gradsjälvständigt. Det innebär också att det ären viktig bok för den som vill tänka nyttoch fritt om hur språket egentligen fung-erar.

Olle Josephson

Särskrivning

Varför särskrivs så många samman-sättningar? I rapporten Särskriv-ningar och andra skrivningar i elev-

språk (Svenska i utveckling nr 20, Institu-tionen för nordiska språk, Uppsala uni-versitet) redovisar Katharina Hallencreutzen undersökning av hur mellanstadieleversärskriver när de skriver för hand (i en ar-tikel i Språkvård 4/2001 finns en förstaredovisning). Fem faktorer förleder tillsärskrivning:

• Förleden är lång, d.v.s. den består tvåeller flera stavelser.

• Förleden är ett substantiv.• Förleden innehåller något diakritiskt

tecken, d.v.s. i svenska ord bokstäverna é,i, j, å, ä, ö.

• Sammansättningen är ett substantiv,d.v.s. den har en substantivisk efterled.

• Förleden är ett ämnesnamn som be-tecknar ett ämne som efterledens referentbestår av. Särskrivning är alltså troligare it.ex. guldklocka och silversked än i blåklockaoch tesked.

Engelskans inflytande har Hallen-creutz inte kunnat belägga.

Claes Garlén

Fornt och standardiserat

Det är kanske inte så många somkombinerar ett starkt intresse förspråknormers framväxt med ett lika

starkt intresse för västnordisk språkhisto-ria. Men denna skara kommer att ha storglädje av West nordic standardisation andvariation, (utg. Kristján Árnason, Univer-sity of Iceland Press, 2003). Bokens tiouppsatser har sitt ursprung i ett symposi-um i Stockholm 2001 och håller över laghög kvalitet. Exempelvis diskuterar Mi-chael Barnes hur det var möjligt att i vi-kingatidens dialektrika Norden skapa enstandardiserad runskriftsstavning. HelgeSandøy försöker reda ut i vad mån likhe-ter och skillnader mellan färöiska, isländ-ska och norska under tusen år har socialaeller språkstrukturella orsaker. KristjánÁrnason skisserar isländsk språkplaneringfrån den första grammatikern på 1100-talet till så kallad dativsjuka i modern is-ländska. Fackkunskaper är nödvändiga föratt man ska få fullt utbyte av boken.

Olle Josephson

42 SPRÅKVÅRD 1/04

Benchmarkingoch artefakter

I Språkvård 4/03 ställer Olle Josephsonfrågan varför benchmarking är 40 gånger vanligare än riktmärkning, trots att

en enig språkvård står bakom det ovanli-gare alternativet. En intressant fråga somkan stimulera till spekulationer om maktoch maktlöshet i språkvårdsarbetet ellerom lexikala spridningsvägar. Men detfinns en annan öppning.

Det är nämligen inte första gångensom en föreslagen fackterm faller platt tillmarken trots mäktig uppbackning. Någraökända exempel är oktett som alternativtill byte, och teckenfönster som lanserats istället för display. Varför misslyckas iblandsynnerligen väl genomtänkta förslag närandra tas emot med öppna armar?

Kanske beror det just på att språkvård-ens ordalternativ är så genomtänkta. Närord föds som resultat av kommittéarbetekan det nämligen bli språkliga artefakterlångt från brukarnas miljö. Förutsättning-arna är nämligen diametralt motsatta.

Kommittén tänker igenom hela term-systemet och ser en lucka som ska täppasoch överblickar språksystemet med dessregler för stavning, uttal, böjning, sam-mansättning etc. De kanske också vägerin språksociologiska aspekter som bredbegriplighet, och så faller ett alternativ utsom det optimala mot hela kravspecifika-tionen.

Brukaren tänker inte en enda av dessa

tankar. Han tar det ord som för tillfället ärtop-of-mind och förlitar sig på att det ärså också för läsarna. När ordet hamnat påskärmen ska det passa in i den kontextsom finns just där. Framför allt ska detkunna infogas i syntaxen, men den stilis-tiska framtoningen är också viktig.

Nu är den naturliga frågan: vem harrätt, språkvården eller brukaren? Tyvärr,frågan är helt fel ställd. Det kanske inte ärtvå läger utan två roller. Dessa kan belysasmed ett experiment.

För några år sedan utarbetade jag till-sammans med min kollega Sven Langeett datorprogram som vi kallade Termino-logisk lekstuga. Programmet användes vidterminologiundervisning på översättarlin-jen och språkkonsultlinjen vid Stock-holms universitet. Försökspersonerna fickuppdraget att utifrån ett fiktivt scenariokonstruera ett sammanhängande termsys-tem för en rad väldefinierade begrepp.Termerna skulle läggas in i en databas.Därefter lade datorn in termerna i en iförväg skriven text. Försökspersonernatvättade texten, och såg framför allt till attordens böjning anpassades till kontexten.

Alla de studenter som exponerades fördenna övning visade sig vara djupt miss-nöjda med den termlista de skapat. Ordensåg bra ut vart och ett för sig, men i textblev de för långa, för magisteraktigt själv-förklarande och för klumpiga för att smi-digt låta sig infogas i samordningar ochsammansättningar. Ibland var felet att dethelt enkelt ”inte lät bra”.

Försökspersonerna i roll av språkbruk-are dissade alltså vad de själva skapat i rol-len av terminologer.

OK då, det är språkbrukaren som harrätt. Genomtänkta artefakter i all ära,men ord är bruksvara, och då är det funk-tionaliteten som gäller. Man kan säga att

INSÄNT

SPRÅKVÅRD 1/04 43

kontext vinner över struktur..... Så felet kan-ske är att riktmärkning är skapat av perso-ner som inte själva har anledning att an-vända ordet särskilt ofta, eller som tagit enannan roll än den vanliga benchmarking-användarens.

Lars Melin

KoKoKoKoKommentar:mmentar:mmentar:mmentar:mmentar: Lars Melins inlägg under-stryker det viktiga förhållandet att nyatermer som ska ha möjlighet att slå ige-nom måste skapas i nära samarbete medbrukarna. Det är grundläggande för alltterminologiarbete. Så arbetar också exem-pelvis Datatermgruppen, Biotermgrup-

pen eller Terminologicentrum. Att stu-denterna i den terminologiska lekstuganinte lyckades så bra är därför knappastförvånande.

Men det förklarar inte riktigt domi-nansen för benchmarking. Ursprungligenefterlystes en svensk översättning av EU-översättarna i Bryssel, och dessa flitigaspråkbrukare skriver numera riktmärk-ning i alla EU-texter. I jämförelse medbenchmarking kan inte heller riktmärkningsägas höra till de ord som är ”för långa, förmagisteraktigt självförklarande och för

klumpiga för att smidigt låta sig infogas isamordningar och sammansättningar”.

Olle Josephson

Bara förnamnet

Under senare år har personer i tid-ningsartiklar – och framför allt dåhemma-hos-liknande reportage –

allt mer och mer börjat benämnas enbartmed förnamn. Det där är ett bruk som jagav olika anledningar inte anser vara heltoproblematiskt.

Jag har börjat studera namnbruket itidningar och andra publikationer och allteftersom tiden gått formulerat följandetes::::: De som benämns med enbart för-namn i olika sammanhang av journalisterär barn, tonåringar, yngre människor,kvinnor, invandrare och pensionärer,medan män i större utsträckning be-nämns med både för-och efternamn – isynnerhet om de har ett statusyrke.

Förmodligen är mycket omedvetet,men bruket av enbart förnamn eller an-vändandet av både för- och efternamnblir en s.k. perspektivmarkör. Den talar påett subtilt sätt om vem man värderar hö-gre eller lägre. Avslöjande!

En journalist som i artikelns börjanskriver för- och efternamn och sedan di-rekt övergår till enbart förnamn, anser jaghar krupit innanför den integritet som varoch en måste få behålla inför okändamänniskor. Och till dessa okända får välräknas såväl journalisten som alla läsarnaav reportagen. Det är heller inte ovanligtatt den som låtit sig intervjuas i efterhandkänner sig illa berörd p.g.a. att journalis-ten gått över gränsen för integriteten. ( Jagär inte på något sätt motståndare till du-

Orden såg bra ut vart och ett för sig,

men i text blev de för långa,

för magisteraktigt självförklarande

och för klumpiga för att smidigt låta

sig infogas i samordningar och

sammansättningar.

44 SPRÅKVÅRD 1/04

tilltalet i sig; det är alldeles utmärkt.) Var-je samhälle mår väl av att uppehålla grän-sen mellan det offentliga och det privata.Och det är den här gränsen som har blivitallt mer glidande i vår svenska kultur.

För att se om min teori höll har jaggått igenom 33 reportage på Namn-sidani Göteborgs-Posten för mars 2003. Teorinstämmer i alla fall i minst 25 av de 33 ar-tiklarna med tillägget att män till synesutan särskild pondus också hamnar igruppen som benämns med enbart för-namn.

Några intressanta undantag finns dock:Britt Solberg har fått uppdraget som en-samutredare om proffsboxningens fram-tid i Sverige. Denna sport är dessutom ex-tremt manlig till sin karaktär. Hon ham-nar i kategorin ”män med pondus” ochbenämns genomgående med både för-ochefternamn.

Två av de intervjuade pensionerademännen, Lars Wallin, f.d. örlogskapten,och Thorsten Kallerdahl, f.d. kommen-dörkapten och marindirektör, borde enligtmin tes benämnas med bara förnamn. Attde fått behålla sina efternamn genomgå-ende i reportagen kan bero på att de harbehållit sin pondus sedan yrkeslivets da-gar.

Kriminalromansförfattaren Åke Ed-wardson nämns med förnamn hela 16gånger. Väger inte Edvardssons yrke till-räckligt tungt för att inge pondus ellersaknar Edwardson pondus som person?Journalisten tycks här vara särskilt förtjusti förnamn. Det gäller också en artikel omstudierektor Morgan Nilsson vid Göte-borgs universitet. Denne har tydligen ialla fall så mycket pondus att han be-nämns hälften av gångerna med både för-och efternamn och hälften av gångernamed enbart förnamn.

Det skulle vara intressant att få reda påhur journalister resonerar i denna fråga.

Håkan Kumler, Alingsås

SSSSSvarvarvarvarvar: Jodå, journalisterna resonerar. Dehär namnproblemen ventileras i självaverket livligt på tidningsredaktioner lan-det över – vanligen på förekomna anled-ningar av just den sort som Håkan Kum-ler nämner: personer har i artiklar kallatsvid förnamn på ett sätt som för mångakänns omotiverat närgånget eller i sämstafall ringaktande. ”Hulda, 93, fastnade ihissen”, ”Gösta får ingen pension”. Kom-munalrådet på en ort får heta Bengtsson irubrikerna, oppositionsrådet får heta Per-nilla.

Diskussionerna har aldrig lett fram tillnågra enkla, alltid fungerande schablon-regler, vilket knappast heller vore önskvärteller möjligt. Utom på en punkt: man äröverens i pressen om att personer själv-klart ska begåvas med både för- och efter-namn första gången de nämns i en text –allra minst.

Att det sedan ibland sker en övergångtill enbart förnamn kan ha flera orsaker.Det är inte okomplicerat att skriva en tid-ningsartikel. Många krav ska tillgodoses:på vederhäftighet, tydlighet, stringens,tonträffning, språkriktighet, läsflyt. Olikagenrer fordrar olika skrivsätt: nyhetsrap-portering, rättegångsreferat, familjenoti-ser, intervjuer, socialreportage … Vilkensfär skildras, en privat, en offentlig? Vadvill skribenten uppnå: att informera raktupp och ner om torra fakta eller att läsa-ren ska bli mer känslomässigt berörd?

Stilistiska aspekter anmäler sig. Oftaåterkommer en omnämnd person mångagånger i texten, oavsett genre. Att uppre-pa hela namnet blir snabbt kanske både

SPRÅKVÅRD 1/04 45

tjatigt och tungt. Många människor hartill råga på allt långa namn. Skribenter vetatt upprepningar och ord som i onödantynger är hot mot stil och läsbarhet. Ävennamn hör till det som kan bli saggigt utanatt i längden tillföra något i sak; läsarenvet redan vem det handlar om.

När det går fort, vilket tyvärr sker, upp-står ibland en tämligen planlös variation itexten så att hela namn varvas med såvälbara för- som bara efternamn. Sportskri-vare kan excel-lera i att i enoch sammaskildring om-nämna en ochsamma personmed blandatförnamn, efter-namn, smek-namn och epi-tet som ”denhårdföre back-en” och ”den 23-årige ex-djurgårdaren” såatt en mindre initierad men förvirrad lä-sare ser en hel brokig folkskara för sig.

Om variation söks mer medvetet: gårdet då an med bara förnamn? På nöjes-och sportsidor känns det väl ibland natur-ligt. Zlatan lär få heta så, med det litekrångligare efternamn han har. (Det gerockså större bokstäver på löpsedlarna ...)Att barn får förnamn stämmer ofta medallmänt språkbruk. I ett hemmahos ävenmed en officiell person som står vid spi-sen passar det kanske också, men inte istrikt rapportering om näringsliv eller po-litik med samma person figurerande. Omkriminella personer omnämns med enbart

förnamn stöter det många läsare. Kletigtoch opåkallat familjärt tycker de, med allrätt. Försvarsadvokaten som pläderar i ettbrottmål använder gärna den tilltaladesförnamn för att slå an emotionella sträng-ar. Pressen bör inte göra det.

Ofta är det, som Håkan Kumler note-rar, åldringar, kvinnor och invandrare somtillåts tappa efternamnet, inte män i pre-stigetyngda befattningar. Även mångajournalister ser alltså detta bruk, då det

utövas av kolleger, somen nedvärdering avdessa kategorier. Effek-ten för läsaren kan lättbli sådan. Däremot villjag bestämt hävda attskribentens uppsåt, närett genomtänkt sådantföreligger, brukar varadet motsatta. Syftet äratt skapa mänsklig när-het, engagemang –

men det slår ibland fel. Perspektivmarkö-ren flaxar oavsiktligt åt alldeles fel håll.

Det ligger både slentrian och valhänt-het bakom en del av de här problemen,liksom – i tider av nedrustning – bristfäl-lig textbearbetning, redigering, bedöm-ning före publicering. Många reportraravstår i hastigheten också ofta från att an-vända pronomen, staplar hellre namn.Med resurser för omsorg skulle mångamisstag kunna elimineras med behändigaomformuleringar och variation i me-ningskonstruktionerna.

Per Amnestål,journalistutbildare vid Pressinstitutet

När det går fort, vilket tyvärr sker,

uppstår ibland en tämligen planlös

variation i texten så att hela namn

varvas med såväl bara för- som bara

efternamn.

46 SPRÅKVÅRD 1/04

NOTERATNOTERAT

Språkpolitik i Estland

I december presenteradesen plan för det estniskaspråket på ett seminari-

um i Tallinn för språkvetare,beslutsfattare och politiker.Man hade även inviteratexperter från Irland, Finlandoch Sverige, för att kom-mentera planen och framförasina erfarenheter omspråkpolitik.

Liksom Sverige är Estlandett flerspråkigt samhälle,liksom i Sverige är engelskani Estland ett språk som är påframmarsch och tar överspråkliga domäner. Men iSverige har de språkligaminoriteterna, vare sig derepresenterar de ”gamla”minoritetsspråken somfinska eller ”nya” invandrar-språk som arabiska, varitsmå och har därför aldrigupplevts som något egentligthot mot majoritetsspråket. IEstland däremot finns enstor minoritet med rysksprå-kiga. Dessa representerarden forna ockupationsmak-ten, och ryska var för inte sålänge sedan det språk somdominerade i officiellasammanhang. Men estnis-kan fanns där också, och tillviss del fanns det parallellasystem, bl.a. på utbildnings-området. I dag är de

politiska maktförhållandenaomvända. Ändå finns en oroför estniskan, eftersom denestnisktalande befolkningeninte ökar lika snabbt somden rysktalande. Och dethar visat sig svårt att öka denrysktalande befolkningenskunskaper i estniska.

Estland står alltså införuppgiften att återetableraestniskan som ett komplettsamhällsbärande språk ochsamtidigt tackla såväl denframträngande engelskansom problemet med enminoritetsgrupp som utgören fjärdedel av befolkningen.

Birgitta Lindgren

Forskningspengar!

Svenska språknämndenutlyser ett anslag på75 000 kronor ur

Fonden för forskning imodern svenska. Pengarnakan sökas av såväl disputera-de som odisputeradeforskare. Ansökan kan gälla iprincip vilken forsknings-uppgift som helst inommodern svenska.

Svenska Akademienbeslutar om utdelning urfonden efter förslag frånSpråknämndens styrelse.Beloppet kan fördelas påflera ansökningar och kangälla såväl en separatundersökning som en del aven större studie.

Med ansökan ska följa enkortare projektpresentationsom preciserar frågeställ-

ningen, motiverar uppgiften,ger en teoretisk bakgrund,beskriver den planerademetoden och ger en tidsplan(framför allt vill vi veta näroch hur projektet kommeratt avrapporteras). Merinformation finns påSpråknämndens webbplats<www.spraknamnden.se>.

Intresseanmälan medprojektpresentation kanskickas till Svenska språk-nämnden, Box 20057, 10460 Stockholm. Den ska varainne senast den 13 april.

Olle Josephson

Hölmar ni?

Många mycketvardagliga och tillsynes informella

språksituationer är i självaverket hårt normerade. Närvi handlar något i Pressbyrånhar den vänliga försäljarenpå introduktionskursen lärtsig att hölma:

H=hälsningsordÖ=ögonkontaktL=leendeM=merfråga (”Något

annat?” Däremot inte ”Vardet bra så?” eftersom ettpositivt svar på den fråganinte innebär merförsäljning.)

A=avskedsfras (exempelvis”Tack!”, ”Hej då!”, ”Lyckatill med lotten!”)

Förr i tiden behövdePressbyråpersonalen barahöla, men på senare år harmerfrågan tillkommit.

Typiskt för standardise-

SPRÅKVÅRD 1/04 47

Arbetsplatsens språk ärett redskap för att fördelaarbetet, skapa hierarkier ochbygga upp identiteter.

ringen är initialordet somska hjälpa biträdet attkomma ihåg momenten.Känner Språkvårds läsare tillliknande minnesord förandra standardiseradespråksituationer? Rapporterai så fall!

Olle Josephson

Rättelse

Den rätta webbadressentill den nyligeninrättade Europeiska

samarbetsorganisationen förnationella språkinstitutionerEfnil är <www.eufedling.org>. Det stod fel i förranumret.

Dialekt- och folkminne-sarkivet i Uppsala och kanbeställas från Svenskaspråknämnden för 250 krplus porto.

Engelskan i Sverige (nr 89,ca 130 sidor) är en antologimed fem uppsatser somdiskuterar hur engelska istället för svenska användsinom en del verksamhetsom-råden; boken handlar alltsåinte om lånord utan omspråkbyte. Kenneth Hylten-stam skriver om skolan,Britt-Louise Gunnarssonom högskolan, BjörnMelander om svenskan iEU, Olle Josephson ochKristina Jämtelid omarbetslivet och Ulf Lindbergom rockmusik. Sammanta-get blir det en användbarprobleminventering för demsom grubblar över hurengelska och svenska skasamsas t.ex. på en arbetsplatseller i en universitetsutbild-ning. Boken kan beställasfrån Språknämn-den för 120 krplus porto.

Språk och skrifti Europa (nr 90,ca 200 sidor)innehållergrundläggandeuppgifter om allaspråk i Europa:antal talare,officiell ställning,släktskapsförhållanden,skriftsystem. Här finns ocksåtekniska upplysningar omtangentbord, teckenstandar-der m.m. Boken kan fungerabåde som uppslagsverk och

som orienteringsläsning,särskilt viktig i år när antaletEU-språk nästan fördubblas.Författare är Roger Hans-son, Heléne Ljung, CarlGöran Lindgren ochThomas Lundén, ochutgivningen sker i samarbetemed SNS förlag. Boken kanbeställas från Språknämndenför 254 kr plus porto.

Olle Josephson

Språk på jobbet

Arbetsplatsens språk ärett redskap för attfördela arbetet, skapa

hierarkier och bygga uppidentiteter. Därför är detkonstigt att forskningenförst de allra senaste åren påallvar börjat undersökaarbetsplatsspråk. Den somvill överblicka svenskt ochinternationellt forskningslä-ge kan den 6 april besöka en

engelskspråkig konferens påspråkvetenskapligt centrumvid Uppsala universitet,”Communication in theworkplace”. Där väntar tioföredrag om bland annat

Nya böcker frånSpråknämnden

Under våren kommertre nya böcker iSvenska språknämn-

dens skriftserie:Förnamn i Sverige (nr 88,

ca 240 sidor) av Eva Bryllaupplyser om historia,betydelse och spridning föralla förnamn i Sverige i dagmed mer än 400 namnbära-re. Här finns alltså uppgifterbåde om gamla nordiskanamn som Ulf och Åsa, nyamodenamn som Moa ochRonja, och namn som har enkort historia i Sverige menlång historia i andra ländersom Zoran, Ali, Kevin,Pentti och Fatima. Boken ärutgiven i samarbete med

48 SPRÅKVÅRD 1/04

Först det folk som står utan,inser värdet i ett gemensamtstandardspråk.

engelska som koncernspråk,problemlösning i hemtjäns-ten, kollisioner mellannordiska företagskultureroch tabelläsande byggnads-arbetare. Mer informationska finnas på webbplatsenför Institutionen förnordiska språk vid Uppsalauniversitet <www.nordiska.uu.se>.

Olle Josephson

Andraspråkssvenskapå jobbet

Om vuxna invandrarebara kommer ut iarbetslivet ordnar det

sig med språket, säger endel. Det är inte säkert. Detberor i hög grad på majori-tetsspråkstalarnas bemötan-de, om arbete och praktikför med sig mer kontaktmed svenskan. Finns det enstödjande mentor påarbetsplatsen kan detfungera bra.

Det är en av de erfarenhe-ter som relateras i KatrinAhlgrens magisteruppsatsFrämling i paradiset(Södertörns högskola, 2003).Med hjälp av samtal,dagboksanteckningar,enkäter och observationerhar författaren följt en gruppvuxna andraspråksinlärareunder våren 2002 ochdokumenterat deras tankarom språk, språkinlärningoch identitet. Uppsatsen harbelönats med det stipendiumsom Språkvårdssamfundet

delar ut varje år till särskiltförtjänstfulla undersökningarav språk i dagens samhälle.

Mer att läsa om bådeuppsats och stipendiumfinns följaktligen påSpråkvårdssamfundetshemsida <www.nordiska.uu.se/sprakv>.

Olle Josephson

Går vi övertill engelska?

Kommer svenskarna attbyta modersmål tillengelska om några

generationer? Nej, brukar visvara på Språknämnden närfrågan ställs. Gott stöd får viav en artikel av Edgar W.Schneider i sommarnumret2003 av facktidskriftenLanguage (Vol. 79, nr 2).Han analyserar hur engel-skan etablerats som natio-nalspråk i Fiji, Hongkong,Malaysia, Filippinerna,Singapore, Australien ochNya Zeeland. Fem faserurskiljs. De beskrivs medvederbörligfackterminologisålunda:

1) Grundartid:engelskspråkigadomäner skapasgenom handel,mission, militäraktivitet etc. 2)Exonormativstabilisering: brittisk elleramerikansk engelskaaccepteras som norm inommånga områden. 3) Nativi-

sering: relativt stora delar avbefolkningen ser sig som iförsta hand engelskspråkiga.4) Endonormativ stabilise-ring: en inhemsk varietet avengelska etableras somstandardnorm (t.ex. indiskengelska). 5) Differentie-ring: olika varieteter av deninhemska engelskanutvecklas.

Sverige är fortfarande i fas1 med tendenser till fas 2.Förhoppningsvis kommer vialdrig längre.

Olle Josephson

Språkvårdshistoria

Det är fel att säga attman vet vad man harmen inte vad man får

– i alla fall om man talar omatt ha ett standardspråk.Först det folk som står utan,inser värdet i ett gemensamtstandardspråk. Det sadeOddrun Grønvik, norskspråkplanerare, när Svenskaspråknämnden och Institu-tionen för nordiska språk iStockholm den 28 januari

höll symposium kring UlfTelemans två böcker om densvenska språkvårdenshistoria, Ära, rikedom och

SPRÅKVÅRD 1/04 49

Det är en myt att vi skulle talaengelska med kusinernai Århus eller projektledareni Bergen.

reda (2002) och Tradis ochfunkis (2003) – nummer 85och 87 i Språknämndensskrftserie. Grønvik framhöllhur den svenska språkvårds-historien vid en internatio-nell jämförelse präglas avlugn, kontinuitet ochpragmatism. Liksom enannan av de tre symposiein-ledarna, Sture Allén, trycktehon på ordböckernasbetydelse för standardsprå-kets framväxt. Den tredjeinledaren, Björn Melander,pekade också på kontinuite-ten. Det språkpolitiskamålen i utredningen Mål imun (SOU 2002:27) kanspåras i annan form långt

tillbaka i språkvårdshistori-en: svenska som komplettoch samhällsbärande språk,en korrekt och välfungeran-de offentlig svenska, allasrätt till språk.

Ulf Teleman kommente-rade inledningarna. Han vartveksam till ordböckernasbetydelse före A.F. Dalinsutomordentliga Ordbok öfversvenska språket från 1850.En annan milstolpe var CarlGustaf Leopolds rättstav-ningslära från 1801 – ”denborde ni ha på nattygsbor-

det”. Teleman avslutademed två övergripandelärdomar från sitt arbetemed språkvårdshistorien:historiestudiet behövs föranalysen av dagens problem,och ”man är inte så uniksom man tror”.

Olle Josephson

Nordiska språk ochpengar

Nordiskt språksamarbe-te befinner sig i enparadoxal situation. Å

ena sidan har aldrig såmånga nordbor som i dag

arbetat,handlat, gift sigeller semestratöver demellannordiskagränserna.Nordisktspråkutbyte haraldrig varit såomfattande.(Det är en myt

att vi skulle tala engelskamed kusinerna i Århus ellerprojektledaren i Bergen.)Behovet av ordlistor,termbanker, översättnings-program och annat är alltsåstörre än någonsin.

Å andra sidan har detnordiska samarbetetpåtagligt lägre status än fören generation sedan.Skolundervisning om danskaoch norska, universitetskur-ser i nordiska språk ellerordboksprojekt tynar bort ibrist på pengar och intresse.

I ett sådant läge behövskraftfulla samarbetsinstitu-tioner. Möjligen togs ettsteg i den riktningen vidårsskiftet när Nordensspråkråd instiftades. Dettanya råd, som består av tvårepresentanter från varjenordiskt land samt en förvardera Åland, Grönland,Färöarna och Sameland, ärett organ inom Nordiskaministerrådet och ska ledadet nordiska språksamarbe-tet, inte minst språknämn-dernas samarbete. Särskiltviktigt är också stödpro-grammet Nordplus språkmed en budget på ca 10miljoner. Fyra mål pekas ut:främja internordisk språk-förståelse och språkbehärsk-ning, stärka nordiskspråkgemenskap ochkunskap om språken iNorden, främja demokratiskspråksyn och språkpolitiksamt stärka de nordiskaspråkens ställning i ochutanför Norden. (Mednordiska språk avses här allaspråk som traditionellt talas iNordens länder.)

Den som vill sökaprojektpengar inom ramenför Nordplus språk kanhämta information påwebbadressen <www.si.se/nordplus>.

Olle Josephson

50 SPRÅKVÅRD 1/04

40:e årgången ISSN 0038-8440Redaktör och ansvarig utgivare: Olle JosephsonRedaktionssekreterare: Birgitta Lindgren, Jan SvanlundAnnonser i Språkvård: 08-442 42 00Prenumerationspris för år 2003 (4 nummer) vid prenumeration direkt hos nämnden:för privatpersoner 130 krför företag och övriga 170 kr (utlandet 200 kr)Prenumeration genom expeditionen eller pg 197475-7, Svenska språknämndenRedaktion och expedition: Svenska språknämnden, Box 20057, 104 60 Stockholmtfn 08-442 42 00, fax 08-442 42 15E-post: expedition@spraknamnden.se (för beställning);info@spraknamnden.se (för språkfrågor och synpunkter på Språkvård)Språknämnden på Internet: <www. spraknamnden.se> eller <www.språknämnden.se>Telefonrådgivning (vard. 09.00-12.00): 08-442 42 10Tryck: Skogs Rulloffset, Trelleborg 2004

Svenska språknämnden är sammansattav representanter för olika organisa-tioner med intresse för svenska språ-

ket och svensk språkvård. Ordförande ärprofessor Mats Thelander och sekreteraredocent Olle Josephson, tillika förestånda-re för sekretariatet.

Nämnden har till uppgift att följa detsvenska språkets utveckling i tal ochskrift, att bedriva språkvård och även attstärka den nordiska språkgemenskapen.Det dagliga arbetet utförs vid nämndenssekretariat av tio personer, varav sju språk-vetare.

Nämndens skriftserie omfattar för när-varande 90 nummer. Några av de senastutgivna är:

90 Roger Hansson m.fl: Språk och skrifti Europa (2004)

89 Engelskan i Sverige (2004)88 Eva Brylla: Förnamn i Sverige

(2004)87 Ulf Teleman: Tradis och funkis.

Svensk språkvård och språkpolitik 1800–2000 (2003)

82 Svenska skrivregler (2000).Språknämnden ger också ut ordböcker

och ordlistor såsom Svenskt språkbruk(2003), Svenska språknämndens uttalsord-bok (2003), Nyordsboken (2000) och Skan-dinavisk ordbok (2002).

För närmare information se <www.spraknamnden.se> eller <www. språk-nämnden.se>.

SVENSKA SPRÅKNÄMNDEN

SPRÅKVÅRD 1/04 51

52 SPRÅKVÅRD 1/04

Tack till

Dagens IndustriExpressen

Göteborgs-PostenICA-kuriren

KristianstadsbladetNorstedts Ordbok AB

Nya Wermlands-TidningenPrima Vista – Företagsuniversitetet AB

Sveriges Television ABSydsvenska Dagbladet

Trelleborgs AllehandaUpsala Nya Tidning

Ystads AllehandaÖstgöta-Correspondenten

som ger generöst ekonomiskt stödtill Språknämndens verksamhet.

POSTTIDNING B Svenska språknämnden, Box 20057, 104 60 Stockholm